Podcasts about Inger Edelfeldt

I tv-serien "The Haunting of Hill House" spelar huset en viktig roll. Det gäller även i Shirley Jacksons romanförlaga. Författaren Kristofer Folkhammar söker vidare bland hennes hemsökta byggnader. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publiceras 2018-11-22.En stum fasad vid ett första möte. Fönstergluggars ögonlika hemligheter. En svunnen epoks ideal och förutsättningar som reser sig och reser sig, år efter år, mitt framför oss. Byggnader upprepar historien. Byggnader är fantastiska behållare för vår längtan, och därmed för vår skräck. Byggnader är kusliga.Sigmund Freuds begrepp ”det kusliga” kan enligt sin mest grundläggande definition sägas vara den känsla av obehag som uppstår i en, när något välbekant plötsligt ter sig främmande. Och byggnadskonst är mycket tacksamt att betrakta som en metafor för, eller en fond till, kusliga förnimmelser.Ta den urbana människan som rör sig genom vimlet. Hon lever sitt liv och har sitt sammanhang, sin hemvist, i en oöverblickbar stad. Plötsligt tappar hon bort sig. Omgivningen släpper taget, som i en dröm. Och dörrar är låsta. Allt kostar pengar. Hemstaden är villkorad, vänder sig bort, blir något okänt.Eller ta det enskilda huset. Det allra enklaste tecknet för hem, skydd och trygghet. Så effektfullt det både bär på, och kontrasterar mot hot och oro, där det ligger på sin ensliga kulle.som den sköraste av de karaktärer som äntrar det beryktade spökhuset, är hon mest mottaglig för dess destruktiva krafter.I Shirley Jacksons böcker har de kusliga byggnaderna en framträdande plats. Författaren, som levde och verkade i USA runt mitten av förra seklet, förser sina hus med förnuftigt stängda dörrar och besjälade väggar som stretar uppåt mot skyn. En slumpmässig beröringspunkt mellan taket och himlen skapar en förtvivlans hemvist.I ”Hemsökelsen på Hill House”, från början utgiven 1959, och aktuell som teve-serie på Netflix 2018, möter vi spökhuset utifrån. Det tronar upp framför bokens karaktärer, ledda av en antropolog som vill finna bevis för det övernaturligas existens. När Eleanor, som fått plats som en av antropologens assistenter, i romanens början bryter sig loss från sin dominanta syster, och kör mot Hill House, bjuder de främmande husen hon passerar på en kavalkad av möjliga hem, möjliga liv. Drömmar om verandor att sopa och stenlejon att putsa. Tysta vardagsrum med fläderbärsvin varje kväll för hälsans skull. Hennes öde i mötet med Hill House är inte så kusligt som direkt drabbande; som den sköraste av de karaktärer som äntrar det beryktade spökhuset, är hon mest mottaglig för dess destruktiva krafter.I en annan av Jacksons romaner, ”Vi har alltid bott på slottet”, från 1962, befinner vi oss istället inuti husets fasor, i maskopi med skräcken. Berättaren heter Merricat Blackwood. Hon bor på slottet med sin storasyster och åldrade farbror. En gång var de betydligt fler i familjen. Men en dödlig dos arsenik fann vägen till familjens sockerskål. Storasyster Constance misstänks för morden, men frias. Och systrarna lever isolerade ihop med sin farbror, med den närliggande byns skvallrande invånare som ett alltmer pockande hot.Båda husen är ödsliga platser, avskilda från en närliggande bygemenskap. Och ett av Jacksons återkommande teman är att hon, via skräckberättelsens former, bearbetar de mänskliga konflikter som kretsar kring att ingå, stötas ut, isoleras, bekräftas, försvinna.Sigmund Freuds essä ”Det kusliga”, publicerades på tyska 1919. Enligt honom var ”det kusliga” framför allt ett användbart begrepp i fråga om estetik, en förnimmelse, tätt kopplad till den lexikala sammansättningen hos det tyska ordet ”das Unheimliche”. ”Heimlich” är på tyska både ord för ”bekant, hemtrevlig” och för ”hemlig, dold”. Ett ord som när man granskar det bär på så mycket betydelsemässig tvetydighet, att det slår över i sin motsats. ”Unheimlich” blir alltså en negation både till något hemtamt och något hemligt. ”Unheimlich” är något där det välkända har gjorts främmande, då något bortträngt har kommit tillbaka.Den svenska översättningen av ”das Unheimliche”– ”det kusliga” – rymmer uppenbarligen inte samma komplexitet, rent språkligt. Ett fint försök till en utbyggd nyöversättning gjordes av författaren Mara Lee för ett par år sedan. I sin avhandling ”När Andra skriver”, tog hon i ett avsnitt fasta på glidningen mellan de svenska orden ”hem”, ”hemskt” och ”hemligheter”. Lee visar hur denna glidning mellan orden är särskilt intressant i relation till det likgiltiga våld, den av jämlikhet och ordning motiverade bortrensning, som finns i den svenska epoken Folk-hem.Freud var väldigt upptagen av infantila trauman och bortträngda, primitiva instinkter när han skulle förklara vad som får oss att reagera med en känsla av kuslighet inför vissa motiv. Men kusliga upplevelser kan såklart också ha mer närliggande rötter. Sociologen Avery F Gordon skrev på 90-talet fram en mer socialt orienterad spökteori, i ljuset av Freuds begrepp. Historiska trauman och sociala strukturer – statlig förföljelse, könsmaktsordningen, en brutal kapitalistisk värld, rasismen – också det är företeelser som präglar människan och hennes rum, och som inte alltid närvarar genom ett explicit våld, utan ibland genom ett spökes kusliga logik. Med tänkare som Gordon kan ”det kusliga” bli en dynamisk, komplicerande skärningspunkt mellan psykologi, politik och estetik.här finns något förhäxat över den starka strukturen kring måltiderna i huset, i ett utsträckt undantagstillstånd.I Shirley Jacksons romaner finns en likhet i hur livet i husen bärs upp. I Hill House dukar den fåordiga Mrs. Dudley fram överdåd till frukost, lunch och middag på exakta tider. Hon omtalar och utför sina rutiner precist och noggrant, behandlar porslinet som små barn till hyllorna och skåpen, men lämnar alltid huset kvällstid. På Slottet är det istället den mordanklagade Constance som betjänar lillasystern Merricat och deras farbror med allsköns kompotter och kryddkakor, också här finns något förhäxat över den starka strukturen kring måltiderna i huset, i ett utsträckt undantagstillstånd.Mrs. Dudley och Constance är två hypnotiserade hushållerskor vars ritualer bär på ett tvångsmässigt upprepande. Ointagligt och undergivet. Avstängt men aktivt. Levande dött.Typiskt kuslig grej, i freudiansk mening.Men det är förstås inte enbart ett förträngt, primitivt upprepningstvång vi kommer i kontakt med när vi ryser av obehag inför dessa karaktärers sömngångaraktiga handlande. Lika gärna kan man tänka sig att vi, via Mrs. Dudleys och Constances trollbundna arbete, i förhöjd form konfronteras med fullkomligt verkliga samhällsordningar och strukturer. Ledan och maktförhållandena som kommer med att hushållets ordning ska upprätthållas. Den traditionella kvinnolotten, för att tala med Shirley Jacksons, eller miljoner andra människors, biografier. Lönearbetets alienation för att tala med Karl Marx.Marx, påpekade för övrigt, redan 70 år innan Freuds essä apropå den framväxande hyresmarknaden att människans grundläggande behov av en hemvist berövades därigenom. En främling håller koll på henne, och kastar ut henne om hon inte betalar hyran. Marx spaning har knappast tappat i aktualitet idag, på en bostadsmarknad präglad av andrahandsuthyrning och gigantiska skulder till banker.Shirley Jacksons kusliga hus bjuder in till upptäcktsfärder som kan leda en till det mänskliga psykets fuktiga källare och pinade vindsutrymmen. Men de kan också säga oss något om det skrämmande hos de golv och väggar vi passerar dagligen. En kuslig känsla kan väckas av något förvridet. Men också av något alldeles för verkligt.Kristofer Folkhammar, poet, prosaist och kritikerLitteraturSigmund Freud, ”Det kusliga”, översättning av Ingrid Wikén Bonde, i Samlade skrifter XI, Natur & Kultur, 2009.Avery F. Gordon, ”Ghostly Matters – Haunting and the Sociological Imagination”, University of Minnesota Press, 2008.Shirley Jackson, ”Hemsökelsen på Hill House”, översättning av Inger Edelfeldt, Mima förlag, 2017.Shirley Jackson, ”Vi har alltid bott på slottet”, översättning av Torkel Franzén, Mima förlag, 2017.Mara Lee, ”När andra skriver – Skrivande som motstånd, ansvar och tid”, Glänta produktion, 2014.Anthony Vidler, ”The Architectual Uncanny – Essays in the Modern Unhomely”, The MIT Press, 1992.

Om Heideggers existentiella frågor ställs från ett flickrum i Spånga kan det bli farligt och fantastiskt på samma gång. I synnerhet om filosofen heter Miranda och inte Martin. Ett associativt och humoristiskt samtal med författaren och bildkonstnären Inger Edelfeldt om det stora oförklarliga i hennes senaste roman "Om snö och guld". Om det uppfinningsrika psyket och fantasin som helande källa. Men också om lusten att berätta och tveksamheten inför att benämna. Producerat av Eva Lejonsommar och Författa Förlag www.forfattaforlag.se Läs mer om Inger https://sv.wikipedia.org/wiki/Inger_Edelfeldt Litteratur, film och upphovspersoner som nämns i samtalet Inger Edelfeldt, Om snö och guld (2020), Nordstedts Mäster Eckhart Martin Heidegger Gabor Maté, In the Realm of Hungry Ghosts (2008) Stanislav Grof, The Holotropic Mind (1992), Spritual Emergency Crises, (1998) Janina Fisher, Healing the Fragmented Selves of Trauma Survivors, (2016) Jon Klimo, Channeling, (2002) Science and Nonduality (SAND), The Wisdom of Trauma, (2021)

Gotisk litteratur förknippas med plågade hjältinnor, övernaturliga inslag och ett högtravande språk. Annina Rabe funderar över vad det är som också lockar så många kvinnor till berättelserna. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Denna essä sändes första gången i februari 2017. I ett sovrum i ett hyrt gammalt hus i New England i USA ligger en kvinna och tittar på en påträngande gul tapet. Hon är deprimerad efter en förlossning och hennes  beskyddande make, som också råkar vara hennes doktor, har ordinerat absolut vila. Det är något konstigt med huset, tänker kvinnan. Och hon gillar verkligen inte den där gula tapeten i sovrummet. Det är upptakten till Charlotte Perkins Gilmans klassiska kortroman Den gula tapeten från 1892, där vi stegvis får följa en kvinnas väg mot ett psykiskt sammanbrott. I tapetens mönster börjar hon se de mest märkliga scener, hon ser instängda kvinnor, kvinnor som kryper längs golvet. Det är den en av de otäckaste texter jag vet. Det sakta men säkert glidande förståndet och känslan av skevhet i den hemlika miljön, allt detta gör att det gungar för mitt inre varje gång jag läser om den. Medan jag får kalla kårar av en ganska händelselös novell om en kvinna som ligger och blir tokig i ett sovrum lämnar till exempel berättelser om galna seriemördare mig för det mesta ganska kallsinnig. Det otäcka för mig är det som händer inuti huvudet. Och d et intressanta med skräck är ju att den slår så olika, beroende på vem man är och hur ens fantasier och mardrömmar ser ut. Charlotte Perkins Gilmans kortroman avslutar en samling berättelser i Förfärande kvinnor, en antologi om gotisk skräck skriven av kvinnor, sammanställd och översatt av KG Johansson. Alla novellerna är utkomna under 1800-talet, då den gotiska skräckromanen kulminerade i popularitet. Begreppet gotisk litteratur uppstod första gången i mitten av 1700-talet. Innan dess hade gotisk enbart använt som en term inom konst och arkitektur. Det förändrades när den brittiske konsthistorikern och författaren Horace Walpole gav ut romanen Borgen i Otranto, en skräckberättelse som han själv gav undertiteln A gothic story. Den innehöll alla de motiv vi förknippar med gotisk litteratur; dystra gamla slott, plågade hjältinnor, övernaturliga inslag, galna munkar och en labyrintisk struktur, skildrad med ett melodramatiskt och högtravande språk. Litteraturvetaren och gotikexperten Mattias Fyhr betonar i sin avhandling De mörka labyrinterna att gotik inte är en litterär genre utan ett modus, som kan dyka upp i all litteratur. Skräcken och det övernaturliga är inte heller nödvändiga ingredienser, utan det gotiska utmärks snarare av en känsla av melankoli och krypande obehag. Det blir tydligt i Förfärande kvinnor, där de flesta av novellerna faktiskt inte är särskilt läskiga utan mer sorgliga. Walpoles roman gav upphov till en mängd efterföljare. Den nya romantendensen passade väl in i den begynnande romantiken, som växte fram under en tid när man annars trodde att hela världen gick att kartlägga, mäta och bemästra. Skräcklitteraturen fick härbärgera allt som inte fick plats i den nya tiden; känslor, drömmar och undergångsfantasier. Gotiken var en reaktion mot den förnuftsbaserade upplysningstiden och en viktig del av den borgerliga romanens framväxt i industrialismens tidevarv. Påfallande många författare som skrev i den gotiska traditionen var kvinnor. En av genrens verkliga pionjärer var Ann Radcliffe, som med sin Udolphos mysterier, som sägs ha inspirerat författare som Edgar Allan Poe och Marquis de Sade. Den krassa Jane Austen skrev sin Northanger Abbey som en satir över Radcliffe och hela den gotiska vågen. Huvudpersonen har fått hela sin verklighetsbild förvrängd efter att ha förläst sig på gotiska romaner. Ann Radcliffe efterföljdes av namn som Clara Reeves, Mary Elizabeth Braddon och förstås Frankensteins skapare, Mary Shelley. Det var också vanligt att annars realistiska författare som till exempel systrarna Brontë, eller Elizabeth Gaskell inkluderade gotiska inslag i sina romaner. Varför lockades kvinnliga författare av det gotiska? En pragmatisk förklaring som KG Johansson ger i sin lite väl schematiska introduktion till antologin är att romanskrivande över huvud taget under 17- och 1800-talet till stora delar var en kvinnlig syssla. Troligtvis är det kvinnolitteraturens låga status som gjorde att det dröjde relativt länge innan det började forskas om den gotiska romanen på allvar. Termen Female Gothic myntades på 70-talet av litteraturvetaren Ellen Moers, och sedan dess är den ett eget forskningsfält. Den gotiska litteraturen är en tacksam brunn att ösa ur när det gäller feministiska tolkningar. Den unga kvinnan som sakta drivs till vansinne i Charlotte Perkins Gilmans Den gula tapeten är instängd i hemmet, övervakad av en make som ideligen förklarar att det är farligt för henne att skriva. Betänk att novellen är skriven nästan 40 år innan Virginia Woolfs Ett eget rum. När Mary Elizabeth Braddons kvinnliga vålnad i Den kalla omfamningen hemsöker sitt svekfulla ex genom att lägga sina iskalla armar runt hans hals ligger det nära till hands att se det som en hämnd på ett helt patriarkalt förtryckarsamhälle. Och ett av de mest klassiska exemplen, den galna kvinnan på vinden i Charlotte Brontës Jane Eyre, har fått representera varenda känsla av undertryckt vrede och sexualitet en kvinna kan härbärgera. Den starka symboliken i det gotiska lockar fortfarande många kvinnliga författare och litteraturforskare. Daphne du Maurier, Shirley Jackson, Joyce Carol Oates, Angela Carter, Toni Morrison, Margaret Atwood och Monika Fagerholm är bara några författare som har gotiska inslag i sina böcker. Här i Sverige är Maria Gripe, Inger Edelfeldt och Mare Kandre några av de tydligaste exemplen. Populär- och ungdomslitteraturen svämmar över av skildringar om vampyrer och zombier. På senare år har gotiken haft ett uppsving i litteraturen. Den så kallade gurlesktraditionen har inslag som är tydligt gotiska: av skräck, förvridning och ett söndertrasat flickideal. Skrivarutbildningen Litterär Gestaltning vid Göteborgs universitet inrättade nyligen en speciell häxskola där unga kvinnliga författare uppmuntras att skriva fram sin inre häxa. Det danska litterära stjärnskottet Olga Ravn är en av de två lärarna, vars egen debutroman Celestine går direkt tillbaka till gotiken när hon låter huvudpersonen leva ett parallellt liv i en inmurad 1500-talsflickas kropp. Den dystopiska tid vi lever i nu har onekligen vissa likheter med tiden för den gotiska litteraturens födelse. Dels känslan av att befinna sig på den teknologiska utvecklingens höjdpunkt, samtidigt en allt starkare förnimmelse av undergång och katastrof. Men jag tror också att gotikens lockelse har en annan mindre tidsbunden förklaring, som handlar om ett evigt behov av att närma sig de egna gränserna för tillåtna känslor och fantasier. Det behovet har förstås både män och kvinnor, men kvinnor omges fortfarande i hög grad av oskrivna regler och begränsningar, även om de ser annorlunda ut idag än under den viktorianska eran. Charlotte Perkins Gilmans novell om kvinnan som ligger och stirrar på den gula tapeten är ju så svindlande otäck just för att den också visar galenskapen också kan vara en väg till frihet. Annina Rabe, litteraturkritiker Litteratur Förfärande kvinnor gotisk skräck från Brontë till Gilman i urval och översättning av KG Johansson.

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Författaren Inger Edelfeldt har varit en idol och räddare för många som vuxit upp med en känsla av annorlundaskap, som ofta sökt mörkret inom sig och utom sig. Nu är "Nattens mormor" tillbaka med en ny roman: "Om snö och guld". Reporter Jenny Asschenbrenner har träffat Inger Edelfelt för ett samtal om flickor, drakar och skapandets kraft. FILMFESTIVAL UTAN BESÖKARE Idag släpps programmet för Göteborg film festival, och därmed är vinterns festivalsäsong igång. Men vad blir det kvar av en festival om man tar bort det fysiska mötet? Samtal med filmkritiker Lisa Bergström. ESSÄ: STRÄVAN EFTER RENHET ÄR EN FÄLLA Vad innebär det att vara en moralisk person? I den andra delen av OBS serie om moralfrågor för vår samtid menar författaren och skribenten Lars Hermansson att det idag alltför ofta ses som synonymt med att säga rätt sak och att vara emot rätt saker. Men, säger han, för att åstadkomma något bättre än vad vi har idag, måste vi våga tänka friare. Programledare: Lisa Wall Producent: Eskil Krogh Larsson

Författaren Inger Edelfeldt har under decennier satt djupa avtryck i generationer av läsare med sina romaner, noveller och serier. För många har hon varit en idol och räddare när det skymmer. Med teman som utsatthet och mörker; annorlundaskap och längtan har Inger Edelfelt blivit en varm beskyddare av de där som aldrig kände att de passade in. Jenny Aschenbrenner har träffat "nattens mormor", Inger Edelfeldt, för ett samtal om flickor, drakar och skapandets kraft.

Det är inte pärlor, det är en sjöjungfrus tårar, svarar Smiths-fanset Måns när skolkompisarna retar honom för hans pärlhalsband. På frukostrasterna står han med sin usla freestyle i en glänta. Någon ser hans längtan bort Rollerna görs av Eddie Mio Larson, Moa Forsberg, Stina Sämgård, Rustan Persson, Elias Lindberg-Abrahamsson, Åsa-Lena Hjelm och Frida Röhl. Berättare: Kardo Razzazi. Dramaturg: Magnus Lindman. Producent: Marie Wennersten. Ljud: Rolf Hilton, Nima Shams och Krister Orreteg (filt). Regissör: Rojda Sekersöz.

Det fyrtiotredje avsnittet av Tolkienpodden ägnar vi åt en inblick i den uppsjö av Tolkienillustrationer som finns, alltifrån internationella giganter som John Howe och Alan Lee till nordiska konstnärer som Inger Edelfeldt och Tove Jansson. Vi går igenom olika konstnärliga ingångar i Tolkiens författarskap, pratar om Tolkiens egna illustrationer och diskuterar dessutom om det finns en motsättning mellan "konst" och "illustrationer". Vi som pratar är som vanligt Adam Westlund, Elisabet Bergander och Daniel Möller (även musik och klippning).

Det är inte pärlor, det är en sjöjungfrus tårar, svarar Smiths-fanset Måns när skolkompisarna retar honom för hans pärlhalsband. På frukostrasterna står han med sin usla freestyle i en glänta. Någon ser hans längtan bort Rollerna görs av Eddie Mio Larson, Moa Forsberg, Stina Sämgård, Rustan Persson, Elias Lindberg-Abrahamsson, Åsa-Lena Hjelm och Frida Röhl. Berättare: Kardo Razzazi. Dramaturg: Magnus Lindman. Producent: Marie Wennersten. Ljud: Rolf Hilton, Nima Shams och Krister Orreteg (filt). Regissör: Rojda Sekersöz.

Tillsammans med barnbokskritikerna Lotta Olsson från Dagens Nyheter och Martin Hellström, lektor i barnlitteratur, tipsar vi om årets allra bästa titlar, från bilderböcker till ungdomsböcker. Med tanke på att 2017 års barnboksutgivning bestod av 2532 barnböcker och att trenden är att det blir fler titlar för varje år, så krävs experthjälp för att hitta rätt i utbudet. Vi har fått hjälp av Lotta Olsson, mångårig barnbokskritiker på Dagens Nyheter och Martin Hellström, kritiker och lektor i barnlitteratur på Linnéuniversitetet i Växjö. De tre första titlarna på varje lista är de som nämns i programmet, övriga är bonustitlar. Totalt är det ett sextiotal supertips! Varsågoda!  Vi går igenom böckerna kategori för kategori, tre stycken: Bilderböcker 0-6 år, kapitel- och mellanåldersböcker 6-12 år och ungdomsböcker 12+.   Årets bästa barnböcker enligt Lotta Olsson: Bilderböcker 0-6 år Dom som bestämmer av Lisen Adbåge:   Är du min bror? av Liu Hsu-Kung (övers. Anna Gustafsson Chen) Valdemar i Stora Skogen av Maria Jönsson EXTRA: Gropen av Emma AdBåge Om Orm av Sara Villius och Mari Kanstad Johnsen  De förlorade orden av Robert MacFarlane och Jackie Morris (övers. Rose-Marie Nielsen) Hemma hos Harald Henriksson av Uje Brandelius och Clara Dackenberg Det bästa jag vet av Ulf Stark Lilla Valdemar (och den tidigare Valdemar i världshavet) av Lennart Eng Ett sista brev av Antonis Papatheodoulou och Iris Samartzi   Årets bästa barnböcker enligt Martin Hellström: Bilderböcker 0-6 år "Gropen" av Emma Adbåge "Hundpromenaden" av Sven Nordkvist och med bilder av Kitty Crowther "Fastrarna" av Ebba Forslind  EXTRA: "Kom hem Laila" av Eva Lindström "Alban" av Barbro Lindgren (nyutgivning) "Regn" av Anders Holmer "Doris drar" av Pija Lindenbaum (nyutgivning) "Dom som bestämmer" av Lisen Adbåge "Chinos tjocka kinder" av Maria Nilsson Thore "I en pöl" av Karin Cyren   Kapitel- och mellanåldersböcker 6-12 år Årets bästa enligt Lotta Olsson: Det fina med Kerstin av Helena Hedlund Isdrottningen av Mårten Melin Den där Jonny Jonsson Johnsson av Elin Lindell EXTRA: Hjärtat är en knuten hand av Ingrid Ovedie Volden (övers. Mats Kempe) Mitt fönster mot rymden av Oscar Kroon och Josefin Sundqvist Ödesryttarna: Jorvik kallar av Helena Dahlgren PAX Draugen av Ingela Korsell, Åsa Larsson och Henrik Jonsson Comedy Queen av Jenny Jägerfeld Stora boken om träd av Wojciech Grajkowski och Piotr Socha: (övers. Thomas Håkansson) Natten lyser av Lena Sjöberg   Kapitel- och mellanåldersböcker 6-12 år Årets bästa enligt Martin Hellström: "Frallan räddar världen" av Sara Ohlsson, Lisen Adbåge, bild "Familjen Knyckertz och gulddiamanten" av Ander Sparring och Per Gustavsson "Fabler och andra berättelser av Lev Tolstoj", med Jockum Nordströms bilder  EXTRA: "Gruvan" av Sara Lövestam "Mitt fönster mot rymden" av Oskar Kroon och Josefin Sundqvist "Verkligen sant Ester?" av Anton Bergman och Emma Adbåge (bild) "Rymlingarna" av Ulf Stark och med bilder av Kitty Crowther   Ungdomsböcker 12+  Årets bästa enligt Lotta Olsson: Vi skulle segla runt jorden av Anna Sundström Lindmark och Elisabeth Widmark Ord i djupaste blått av Cath Crowley (övers. Ylva Spångberg) Gökungen av Frances Hardinge (övers. Ylva Kempe) EXTRA: Nordiska myter av Neil Gaiman: (övers. Kristoffer Leandoer, pocket) Kattvinden av Helena Öberg och Kristin Lidström Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo Juliane och jag av Inger Edelfeldt: (nyutgåva) brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson: (övers. Athena Farrokhzad) Lite kul måste man ha av Åsa Karsin Guldkompassen av Philip Pullman (övers. Olle Sahlin, pocket)   Ungdomsböcker 12+  Årets bästa enligt Martin Hellström: "Fågeln i mig flyger vart den vill" av Sara Lundberg (2017, Martin: okej, jag vet att den kom förra året, men  jag kan argumentera för att den ska vara med även på årets lista) "brun flicka drömmer" av  Jacqueline Woodson "Vi skulle segla runt jorden" av Anna Sundström & Elisabeth Widmark EXTRA:  "Som sparv som örn" av Per Nilsson "Comedy Queen" av Jenny Jägerfeld "Guldkompassen" av Philip Pullman (nyutgivning 2018) "Skuggan över stenbänken" av Maria Gripe (nyutgivning 2018) "Livet på en kylskåpsdörr" av Alice Kuipers (nyutgivning, pocket)   Programledare: Marie Lundström Producent: Nina Asarnoj

I tv-serien "The Haunting of Hill House" spelar huset en viktig roll. Det gäller även i Shirley Jacksons romanförlaga. Författaren Kristofer Folkhammar söker vidare bland hennes hemsökta byggnader. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. En stum fasad vid ett första möte. Fönstergluggars ögonlika hemligheter. En svunnen epoks ideal och förutsättningar som reser sig och reser sig, år efter år, mitt framför oss. Byggnader upprepar historien. Byggnader är fantastiska behållare för vår längtan, och därmed för vår skräck. Byggnader är kusliga. Sigmund Freuds begrepp det kusliga kan enligt sin mest grundläggande definition sägas vara den känsla av obehag som uppstår i en, när något välbekant plötsligt ter sig främmande. Och byggnadskonst är mycket tacksamt att betrakta som en metafor för, eller en fond till, kusliga förnimmelser. Ta den urbana människan som rör sig genom vimlet. Hon lever sitt liv och har sitt sammanhang, sin hemvist, i en oöverblickbar stad. Plötsligt tappar hon bort sig. Omgivningen släpper taget, som i en dröm. Och dörrar är låsta. Allt kostar pengar. Hemstaden är villkorad, vänder sig bort, blir något okänt. Eller ta det enskilda huset. Det allra enklaste tecknet för hem, skydd och trygghet. Så effektfullt det både bär på, och kontrasterar mot hot och oro, där det ligger på sin ensliga kulle. som den sköraste av de karaktärer som äntrar det beryktade spökhuset, är hon mest mottaglig för dess destruktiva krafter. I Shirley Jacksons böcker har de kusliga byggnaderna en framträdande plats. Författaren, som levde och verkade i USA runt mitten av förra seklet, förser sina hus med förnuftigt stängda dörrar och besjälade väggar som stretar uppåt mot skyn. En slumpmässig beröringspunkt mellan taket och himlen skapar en förtvivlans hemvist. I Hemsökelsen på Hill House, från början utgiven 1959, och aktuell som teve-serie på Netflix 2018, möter vi spökhuset utifrån. Det tronar upp framför bokens karaktärer, ledda av en antropolog som vill finna bevis för det övernaturligas existens. När Eleanor, som fått plats som en av antropologens assistenter, i romanens början bryter sig loss från sin dominanta syster, och kör mot Hill House, bjuder de främmande husen hon passerar på en kavalkad av möjliga hem, möjliga liv. Drömmar om verandor att sopa och stenlejon att putsa. Tysta vardagsrum med fläderbärsvin varje kväll för hälsans skull. Hennes öde i mötet med Hill House är inte så kusligt som direkt drabbande; som den sköraste av de karaktärer som äntrar det beryktade spökhuset, är hon mest mottaglig för dess destruktiva krafter. I en annan av Jacksons romaner, Vi har alltid bott på slottet, från 1962, befinner vi oss istället inuti husets fasor, i maskopi med skräcken. Berättaren heter Merricat Blackwood. Hon bor på slottet med sin storasyster och åldrade farbror. En gång var de betydligt fler i familjen. Men en dödlig dos arsenik fann vägen till familjens sockerskål. Storasyster Constance misstänks för morden, men frias. Och systrarna lever isolerade ihop med sin farbror, med den närliggande byns skvallrande invånare som ett alltmer pockande hot. Båda husen är ödsliga platser, avskilda från en närliggande bygemenskap. Och ett av Jacksons återkommande teman är att hon, via skräckberättelsens former, bearbetar de mänskliga konflikter som kretsar kring att ingå, stötas ut, isoleras, bekräftas, försvinna. Sigmund Freuds essä Det kusliga, publicerades på tyska 1919. Enligt honom var det kusliga framför allt ett användbart begrepp i fråga om estetik, en förnimmelse, tätt kopplad till den lexikala sammansättningen hos det tyska ordet das Unheimliche. Heimlich är på tyska både ord för bekant, hemtrevlig och för hemlig, dold. Ett ord som när man granskar det bär på så mycket betydelsemässig tvetydighet, att det slår över i sin motsats. Unheimlich blir alltså en negation både till något hemtamt och något hemligt. Unheimlich är något där det välkända har gjorts främmande, då något bortträngt har kommit tillbaka. Den svenska översättningen av das Unheimliche det kusliga rymmer uppenbarligen inte samma komplexitet, rent språkligt. Ett fint försök till en utbyggd nyöversättning gjordes av författaren Mara Lee för ett par år sedan. I sin avhandling När Andra skriver, tog hon i ett avsnitt fasta på glidningen mellan de svenska orden hem, hemskt och hemligheter. Lee visar hur denna glidning mellan orden är särskilt intressant i relation till det likgiltiga våld, den av jämlikhet och ordning motiverade bortrensning, som finns i den svenska epoken Folk-hem. Freud var väldigt upptagen av infantila trauman och bortträngda, primitiva instinkter när han skulle förklara vad som får oss att reagera med en känsla av kuslighet inför vissa motiv. Men kusliga upplevelser kan såklart också ha mer närliggande rötter. Sociologen Avery F Gordon skrev på 90-talet fram en mer socialt orienterad spökteori, i ljuset av Freuds begrepp. Historiska trauman och sociala strukturer statlig förföljelse, könsmaktsordningen, en brutal kapitalistisk värld, rasismen också det är företeelser som präglar människan och hennes rum, och som inte alltid närvarar genom ett explicit våld, utan ibland genom ett spökes kusliga logik. Med tänkare som Gordon kan det kusliga bli en dynamisk, komplicerande skärningspunkt mellan psykologi, politik och estetik. här finns något förhäxat över den starka strukturen kring måltiderna i huset, i ett utsträckt undantagstillstånd. I Shirley Jacksons romaner finns en likhet i hur livet i husen bärs upp. I Hill House dukar den fåordiga Mrs. Dudley fram överdåd till frukost, lunch och middag på exakta tider. Hon omtalar och utför sina rutiner precist och noggrant, behandlar porslinet som små barn till hyllorna och skåpen, men lämnar alltid huset kvällstid. På Slottet är det istället den mordanklagade Constance som betjänar lillasystern Merricat och deras farbror med allsköns kompotter och kryddkakor, också här finns något förhäxat över den starka strukturen kring måltiderna i huset, i ett utsträckt undantagstillstånd. Mrs. Dudley och Constance är två hypnotiserade hushållerskor vars ritualer bär på ett tvångsmässigt upprepande. Ointagligt och undergivet. Avstängt men aktivt. Levande dött. Typiskt kuslig grej, i freudiansk mening. Men det är förstås inte enbart ett förträngt, primitivt upprepningstvång vi kommer i kontakt med när vi ryser av obehag inför dessa karaktärers sömngångaraktiga handlande. Lika gärna kan man tänka sig att vi, via Mrs. Dudleys och Constances trollbundna arbete, i förhöjd form konfronteras med fullkomligt verkliga samhällsordningar och strukturer. Ledan och maktförhållandena som kommer med att hushållets ordning ska upprätthållas. Den traditionella kvinnolotten, för att tala med Shirley Jacksons, eller miljoner andra människors, biografier. Lönearbetets alienation för att tala med Karl Marx. Marx, påpekade för övrigt, redan 70 år innan Freuds essä apropå den framväxande hyresmarknaden att människans grundläggande behov av en hemvist berövades därigenom. En främling håller koll på henne, och kastar ut henne om hon inte betalar hyran. Marx spaning har knappast tappat i aktualitet idag, på en bostadsmarknad präglad av andrahandsuthyrning och gigantiska skulder till banker. Shirley Jacksons kusliga hus bjuder in till upptäcktsfärder som kan leda en till det mänskliga psykets fuktiga källare och pinade vindsutrymmen. Men de kan också säga oss något om det skrämmande hos de golv och väggar vi passerar dagligen. En kuslig känsla kan väckas av något förvridet. Men också av något alldeles för verkligt. Kristofer Folkhammar, poet, prosaist och kritiker Litteratur Sigmund Freud, Det kusliga, översättning av Ingrid Wikén Bonde, i Samlade skrifter XI, Natur & Kultur, 2009. Avery F. Gordon, Ghostly Matters Haunting and the Sociological Imagination, University of Minnesota Press, 2008. Shirley Jackson, Hemsökelsen på Hill House, översättning av Inger Edelfeldt, Mima förlag, 2017. Shirley Jackson, Vi har alltid bott på slottet, översättning av Torkel Franzén, Mima förlag, 2017. Mara Lee, När andra skriver Skrivande som motstånd, ansvar och tid, Glänta produktion, 2014. Anthony Vidler, The Architectual Uncanny Essays in the Modern Unhomely, The MIT Press, 1992.

Feelbad Fiat och Kverulanta Katta är tillbaka i etern och är förbannade på det mesta, börjanpååret-depp och orimliga bokhyllor gör faktiskt inget alls för vårt humör. Lika charmigt aggressiva som vanligt och med fyra fina boktips - enjoy!Böcker vi recenserarNever Let me Go av Kazuo IshiguroEn alldeles särskild kärlek av Johanna AdorjánDen stora utställningen av Marie HermansonKläderna av Inger Edelfeldt See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I veckans Stil Special ska vi glänta på dörren och kika in i litteraturens garderob. Vi ska nämligen ägna oss åt kläder, böcker och författare. I litteraturens värld är kläder sällan något som bara håller folk varma eller får dem att se bra ut. De litterära kläderna bär ofta på en symbolisk betydelse och kan berätta en hel del om en romankaraktärs personlighet, status, drömmar och förhoppningar. Vad en litterär gestalt har på sig kan med andra ord vara en hel berättelse i sig. I dagens program träffar vi författarna Inger Edelfeldt, Kristofer Folkhammar och Karolina Ramqvist, som alla har skrivit böcker där just kläder spelar en alldeles särskild roll. Vi tittar också närmare på fenomenet med författaren som kändis och gör ett besök på The National Arts Club i New York, där modeskapare minglar med författare och konstnärer för att kulturen ska utvecklas. Veckans programledare är Erik Sjölin.

Vi återbesöker den arketypiska plats som hjälpte till att forma oss till de människor vi är i dag. Tomas berättar om hur illa det kan gå om man leker T2 i korridoren och Lars avslöjar vilken Europe-låt som skrämde honom som barn. Vi pratar också om: Vacancy, Repulsion, Upstairs Neighbor, From Beyond, Per Brahe Gymnasiet, A Nightmare on Elm Street, Wes Craven, Scream, Inger Edelfeldt, Shirley Jackson, The Haunting of Hill House, Hvitfeldtska Gymnasiet, Death Bell, Bloody Reunion, Whispering Corridors, Wishing Stairs, Sleepaway Camp, M.R. James, A School Story, Ringu, The Changeling, Det, Dario Argento, Phenomena, Suspiria, Jennifer Connely, Donald Pleasance, Requiem for a Dream, Dark City, Goblin, Iron Maiden, Flash of the Blade, Motörhead, Lucio Fulci, Asia Argento, The Brood, Edgar Allan Poe, Murders in the Rue Morgue, The Devil’s Backbone, Guillermo del Toro, Pans labyrint, Ringu, The Others, Carrie, Stephen King, Sissy Spacek, Raw, Piper Laurie, Twin Peaks, Brian de Palma, Psycho, Slaughter High, April Fool’s Day, Carolyn Monroe, Fredagen den trettonde, Harry Manfredini, Carmine Iannaconne, Maniac, Simon Scuddamore, Allena, Kim W. Andersson, Most Likely to Die, David Wechter, Bruce Kimell, Miramax, Kevin Williamson, Jag vet vad du gjorde förra sommaren, The Faculty, Robert Patrick, Terminator 2, Elijah Wood, Josh Harnet, Salma Hayek, Invasion of the Body Snatchers, Independence Day, Robert Heinlein, Starship Troopers, The Thing, Slither, Jamie Kennedy, Clea DuVall, Puppet Master, Men in Black, Steven Spielberg,  Stranger Things, John Ajvide Lindqvist, Vikarien, Pappersväggar, Pink Floyd, The Wall, Håkan Nesser, Toni Savela, Kärlek och Knaster, Max Lundgren, Djävulens kontrakt, Gallret, Gustaf Fröding, Svart Lucia, Sista timmen, Rumle Hammerisch, Jakob Groth, Carina Rydberg, Onda andar, Djävulsformeln, Den högsta kasten, Tova Magnusson, Björn Kjellman, Reine Brynolfsson, Twin Peaks, Frans Bak, nattvakten, Thomas Bo Larsen, Anders Fager, Furierna från Borås, Fragment VII, Samlade svenska kulter, Sven Eriksons Gymnasiet, Hvitfeldtska Gymnasiet, Annika Bannfield, Svart passion, Dimmornas folk, Twilight, Per Brahe Gymnasiet, Deadline, Daniel Garptoft och Halloween II. Nostalgi, löst tyckande och akademisk analys i en salig röra.

Vi vänder på begreppen och diskuterar häxan som protagonist. Tomas får barndomsminnen bekräftade som han trodde var fantasier och Lars utropar Sveriges bästa skräcknovell genom alla tider. Vi pratar också om: James G. Frazer, Den gyllene grenen, Cry of the Banshee, Terry Gilliam, Monthy Pyton, Vincent Price, Hammer Films, Tigon Films, Edgar Allan Poe, The Conqueror Worm, Devil Doll, Häxorna på Eastwick, Jack Nicholson, Cher, Michelle Pfeiffer, Anne Rice, Mayfair Witches, Witching Hour, Venom, En vampyrs bekännelse, The Craft, Neve Campbell, Scream, Anders Fager, Furierna från Borås, H.P. Lovecraft, John Ajvide Lindqvist, Samlade svenska kulter, Besökarna, Salem, Black Sunday, Witches of East End, Cerrone, American Horror Story, Penny Dreadful, Hemglass, Häxan, Hellraiser, Cultes des Ghoules, Vincent Price, Alice Cooper, Welcome to my Nightmare, Witchfinder General, Michael Reeves, Blood on Satan's Claw, Inger Edelfeldt, Julianne och jag, Nattens barn, C.G. Jung och The Witch. Nostalgi, löst tyckande och akademisk analys i en salig röra.

Ett nytt avsnitt är här. Sedan sist har Katta drabbats av startitis samt ägnat massor av tid åt att inte läsa allt hon borde läsa, vilket vill säga: kurslitteratur samt tre påbörjade böcker. Sofia däremot är än mer övertygad än sist att hon troligtvis hittat en ny favoritförfattare. Vi pratar om Matt och The Martian, hyfsat olämpliga böcker som var poppis när vi var pre-teens (hur mådde Virgina Andrews EJENTLIEN?) och så raljerar vi en del över ett matlagningsprogram. Eftersom att vi är nere med samtiden pratar vi så klart lite om Katerina Janouch senaste utspel och vad vi nu ska göra med hennes barnböcker. Detta och mycket mer i årets andra avsnitt av årets mest rafflande bokpodd! Recension: Sara Stridsberg, Darling River Boktips: Sara Ask & Lisa Bjärbo, Mera vego Övriga böcker som diskuteras: Andy Weir, The Martian Evelyn Waugh, En förlorad värld Stockholm läser: Inger Edelfeldt, Det hemliga namnet Virginia Andrews, Vindsträdgården Andra tidsfördriv: Arkiv X Vegorätt recenseras av TV-dags Min helg, the Kepler version Duellanterna CBGB med Alan Rickman The Killing See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Andrea går i terapi för att få tala ut om sina komplicerade känslor inför sin ungdoms författaridol – samma person som Martin som tonåring brukade stalka runt i Stockholm på signeringar och uppläsningar. Detta litterära geni, en av 80- och 90-talens riktiga stjärnor, har kallats Sveriges första goth, en litterär kameleont och en blandning av Astrid Lindgren och Kafka. Vi talar givetvis om Inger Edelfeldt. Hela avsnittet tillägnar vi henne och hennes massiva produktion som behandlat allt från vardagspsykoser, ljuvligt ironiska konstnärssjälar och närmanden av främlingen-i-sig till drömmande barn, hemliga djur och skärvor till vuxna. Omkring millennieskiftet falnade dock den tidiga så nerviga gnista hennes böcker alltid haft och 2009 kom hon ut som zencoach med en bok om personlig utveckling. Vad hände? Och hur gick det i Andreas terapi? Svaret får du i det åttonde avsnittet av litteraturpodcasten Skogarna, med titeln "Kulturmän, vargflickor och pattsugare". Välkommen in bland träden.

Vi undersöker efter sanningen när författarinnan och illustratören Inger Edelfeldt är vår gäst, vars nya bok heter "Fader vår". Vi går från grunden, existentialismen, och enas om att "när man tror att man vet något så är man färdig". Vi pratar om mitt jag och andras jag och huruvida våra jag kan sammanföras med andras jag. Kanske finns svaret i sex om man vill nå en ihopsmältning? Kristendom handlar om dom goda frågorna, inte de dumma svaren. Vi ringer upp hjärnforskaren Katarina Gospic och frågar var i hjärnan tron finns och om den går att mäta. Vi berör zen coaching, djävulens lungor och hur vi drivs av synd också. Att en liten kaka till kaffet inte är lika syndigt som en stor. Men två små då? Det blir gott hos oss. Var med.

Vi tar ett helhetsgrepp på svensk skräckfiktion utifrån stolparna litteratur, tv och film. Tomas förklarar varför ”Agnes Cecilia” är otäckare än ”Fredagen den 13” och Lars berättar om en tidigare okänd remake av ”Låt den rätte komma in”. Vi pratar också om: Astrid Lindgren, Skinn Skerping, Julianne och jag, Nattens barn, John Ajvide Lindqvist, Anders Fager, Inger Edelfeldt, Andreas Marklund, Skördedrottningen, Musselstranden, Marie Hermanson, Liv i luckan, Krystalis, Agnes Cecilia, Maria Gripe, Chock, Häxan, Vargtimmen, Ingmar Bergman, Besökarna, Joakim Ersgård, Kjell Bergqvist, Johannes Brost, Lena Endre, Det okända, Michael Hjorth, Låt den rätte komma in, Tomas Alfredson, Andreas Roman, Stefan Spjut, Viktor Rydberg, Emelie Flygare-Carlén, Selma Lagerlöf och Magnus Dahlström. Nostalgi, löst tyckande och akademisk analys i en salig röra.  

Den namnlösa berättaren i Kamalas bok tar med oss på en deppresa utan dess like! Står vi pall? Klarar vi av att som vanligt avsluta avsnittet med ett leende och en klackspark? Bokpalt vs. Inger Edelfeldt del 2, alltså. Häng med!

Veckans Bokpalt är inte bara det tionde i ordningen, utan dessutom vår andra novellpalt! Vi diskuterar Inger Edelfeldts novell För Marie Claire – en berättelse om att inte passa in, om att vilja komma ut som transvestit för sina vänner, och om att innerst inne njuta av sin misär. Lyssna på vårt bonusavsnitt här.

Hur har du det med ditt sanna jag? Är du tillräckligt målinriktad för att bli framgångsrik? Ja, det saknas inte självhjälpsböcker på bokhandelsdiskarna, men vad har de egentligen för budskap? Och hur jobbar självhjälpsförfattarna med språket? Vi pratar med Nina von Garaguly, psykolog, och Jonas Aspelin, profesor i pedagogik. Går det att fånga solsken? En vacker dag, när man är ute och går i naturen med sin kamera. Hursomhelst är det just denna situation, och denna fråga, som födde Inger Edelfeldts romangestalt Jackie i hennes nya bok Konsten att dö. Jenny Aschenbrenner har träffat Inger Edelfeldt. Gubben Noa är en vältrallad och välklinkad hedersman känd från den bibliska Arken, men när poeten Lennart Sjögren tar sig an myten växer en annan berättelse fram. Hör Lennart läsa ur sin bok Kalla mig Noa. Och så åker vi på poesifestival i Botswana med Laura Wihlborg, och får reda på om det är en bra idé att ha med sig en dikt om fiskpinnar. Möt poeten Moroka Moreri, och hör vad namnet "Laura" betyder på språket setswana. Till sist: det här programmet är på olika sätt genomsyrat av poeten Bruno K Öijer. Det är vi glada för, och det bjuder vi på!

I Japan, liksom i många andra delar av världen lever drömmen om det romantiska kyrkbröllopet. Och trots att en mycket liten del av Japans befolkning är kristen, har bröllop inspirerade av kristna traditioner blivit det populäraste sättet att gifta sig i Japan på senare år. Men hur reagerar kristna i Japan på att deras religion utnyttjas som en exotisk bröllopskrydda? Reportage av frilansjournalisten Katarina Björcke. Människor i Egypten, Jordanien och Libanon ser sig i första hand som muslimer, i andra hand som araber och först i i tredje hand egyptier, jordanier och libaneser. Det framgår av en stor attitydundersökning ledd av professor Shibley Telhami vid University of Maryland. Undersökningen visar också att president Obama till en början hade stor trovärdighet i arabvärlden, men att den har minskat drastiskt på grund av uteblivet initiativ i Israel-Palestinafrågan. Professor Telhami säger till Människor och tro att gapet mellan väst och arabvärlden fortfarande är mycket stort. Utrikeskrönikan av Christer Fridén kommer från Jerusalem. I helgen startar Vårgårda möte, arrangerat av Svenska Missionskyrkan. Mötet kommer besökas av samtliga partiledare för riskdagspartierna, trots att frikyrkobesökarna är en ganska liten del av väljarkåren. Statsvetaren Magnus Hagevi berättar om vilka mönster som finns bland svenska väljare med religiös identitet.   En gång var de pojkar och tillhörde en sträng frikyrklig församling. 45 år senare möts de igen. Paul har stannat kvar i den snäva, dömande miljön, medan Asger stöttes bort på grund av sin homosexualitet och sitt uppror.Det är bakgrunden till mötet mellan de båda som förs i Inger Edelfeldts senaste roman " Samtal med Djävulen" där samtalen framför allt handlar om mötet mellan olika livshållningar och hur olika vi kan närma oss begrepp som kärlek och ondska. Hör Inger Edelfeldt i ett kvartsamtal om skuld och förlåtelse. Producent: Åsa F Vestergren Programledare: Tithi Hahn  

Det sveper en nyandlig våg över Sverige. Företeelser som mindfulness, feng shui och yoga betraktas inte längre som flummig new age utan är lika etablerade som sushi i medelsvenssons vardag. Idag köper du en spikmatta på närmaste stormarknad och vårdcentralen erbjuder dig yoga. I Det nya paradiset frågar vi oss varifrån det nya andliga intresset egentligen kommer och i det första programmet fokuserar vi på utövarna. Vi besöker ett yoga-retreat i Hälsingland där deltagarna berättar om det egna sökandet. - Genom yogan blir jag mer äkta, säger Anna Aggeståhl. Och sjukgymnasten Lisa Stigsdotter berättar att hon får extatiska lyckokänslor genom att meditera. I studion reder författaren Inger Edelfeldt, religionshistorikern Peter Åkerbäck och psykologen Pehr Grankvist ut hur andligheten blev en del av modern psykologi och vad intresset för andlighet står för idag. Programledare är Ami Hedenborg.

Vi ringer upp socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin och EU-minister Cecilia Malmström (fp), som båda är och förkovrar sig i amerikansk politik på demokratkonventet i Denver. Till studion kommer författaren Inger Edelfeldt, som kommit ut med en samling folksagor för vuxna och även skrivit text till en opera om sopsortering. Bisittare idag är ingen mindre än radions egen Agneta Furvik, som Thomas Nordegren vanligtvis bara fått sparras med i puffen för Studio Ett 15.03!

Vi ringer upp socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin och EU-minister Cecilia Malmström (fp), som båda är och förkovrar sig i amerikansk politik på demokratkonventet i Denver. Till studion kommer författaren Inger Edelfeldt, som kommit ut med en samling folksagor för vuxna och även skrivit text till en opera om sopsortering. Bisittare idag är ingen mindre än radions egen Agneta Furvik, som Thomas Nordegren vanligtvis bara fått sparras med i puffen för Studio Ett 15.03!