Podcasts about drottningholms

I skymningen tar Henrik oss med på en kontemplativ vandring genom de majestätiska barockträdgårdarna vid Drottningholms slott. Som förstagångsbesökare låter han sig överväldigas av platsens storslagenhet, medan han reflekterar över historien om änkedrottning Hedvig Eleonora som vid blott 24 års ålder förvandlade platsen till en av Sveriges mest imponerande kungliga residens.Med halvmånen hängande över de symmetriska flyglarna och den stålblå himlen som bakgrund, utforskar Henrik de välansade häckarna och de karakteristiska alléträden - som han kärleksfullt liknar vid "Bamse-träd" med sina ångestladdade, kala grenar sträckta mot himlen. I takt med att mörkret faller förvandlas den storslagna barockträdgården till något nästan kusligt, där de friserade häckarna står som "stenmonoliter i mörkret."Mellan historiska fakta om vattenparterrer och Gustav III:s teaterintresse delar Henrik med sig av personliga reflektioner kring privilegier, skönhet och orättvisa. Med ovanlig ärlighet berättar han även om en panikattack som drabbade honom på vägen dit - och hur han genom acceptans snarare än motstånd lyckades vända den till något positivt.I denna vandring vävs det storslagna med det personliga, det historiska med det samtida, medan Henrik funderar över allt från kungligheters förhållande till terapi till glädjen över att få göra dessa vandringar som sitt arbete. När skymningen övergår i natt och de första stjärnorna tänds över slottet, får vi vara med om en meditation över både platsens och livets skiftningar.För mer information om Henrik Ståhl, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl Vill du slippa reklamen? Bli plusmedlem: https://plus.acast.com/s/vandra-med-henrik. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Fluent Fiction - Swedish: Mystery at Drottningholm: The Case of the Missing Clock Find the full episode transcript, vocabulary words, and more:fluentfiction.com/sv/episode/2025-01-28-23-34-02-sv Story Transcript:Sv: Vintern svepte över Drottningholms slott som en vit mantel av tystnad.En: Winter swept over Drottningholms slott like a white cloak of silence.Sv: Snön låg djup och tjock, och varje gång Elin stegade genom de frostiga hallarna hördes hennes steg mot marmorgolvet.En: The snow lay deep and thick, and every time Elin stepped through the frosty halls, her footsteps echoed against the marble floor.Sv: Elin älskade sitt arbete som guide vid slottet.En: Elin loved her work as a guide at the castle.Sv: Hon tyckte om att berätta slottets historia för besökarna, blanda det förgångna med sin egen entusiasm.En: She enjoyed telling the castle's history to the visitors, blending the past with her own enthusiasm.Sv: Men idag fanns det en oro i luften.En: But today, there was a sense of unease in the air.Sv: Ett sällsynt och värdefullt artefakt hade försvunnit från samlingen.En: A rare and valuable artifact had disappeared from the collection.Sv: Det var en mycket gammal klocka, vacker och viktig för Sveriges historia.En: It was a very old clock, beautiful and important to the history of Sverige.Sv: Elin kunde knappt tro det.En: Elin could hardly believe it.Sv: Hur kunde något sådant hända här?En: How could something like this happen here?Sv: Trots att ingen riktigt trodde på henne, bestämde sig Elin för att lösa mysteriet.En: Even though no one really believed her, Elin decided to solve the mystery.Sv: Hon visste vem hon behövde hjälp från - Sven.En: She knew who she needed help from - Sven.Sv: Sven hade tidigare arbetat som säkerhetsvakt på slottet och kände till alla dess gömmor och vrår.En: Sven had previously worked as a security guard at the castle and knew all its hiding places and corners.Sv: Men han var skeptisk och ville inte blanda sig i problem igen.En: But he was skeptical and didn't want to get involved in problems again.Sv: "Snälla, Sven," bad Elin.En: "Please, Sven," pleaded Elin.Sv: "Slottet behöver din hjälp."En: "The castle needs your help."Sv: Efter en lång paus, suckade Sven.En: After a long pause, Sven sighed.Sv: "Okej.En: "Okay.Sv: Men bara den här gången."En: But just this once."Sv: De två började sitt sökande.En: The two began their search.Sv: Spår i snön ledde dem till slottets avlägsna salar där de stötte på Lars, en artig men mystisk konstsamlaren.En: Tracks in the snow led them to the castle's distant halls where they encountered Lars, a polite but mysterious art collector.Sv: Lars hade visat stort intresse för just den försvunna klockan, vilket gjorde Elin misstänksam.En: Lars had shown great interest in the very clock that had disappeared, which made Elin suspicious.Sv: "Så, Lars," inledde Elin en konversation, försökte låta avslappnad.En: "So, Lars," began Elin a conversation, trying to sound relaxed.Sv: "Vilken underlig slump att klockan försvann precis när du är här."En: "What an odd coincidence that the clock disappeared just when you're here."Sv: Lars log kallt, men hans ögon avslöjade någonting annat.En: Lars smiled coldly, but his eyes revealed something else.Sv: Det var något mer bakom hans besök.En: There was more behind his visit.Sv: När en snöstorm började rasa utanför, konfronterade Elin Lars i palatsets stora sal.En: When a snowstorm began to rage outside, Elin confronted Lars in the palace's great hall.Sv: Ljuset från de stora kristallkronorna reflekterade starkt i snön utanför, vilket gav rummet en magisk men också skrämmande känsla.En: The light from the large crystal chandeliers reflected brightly in the snow outside, giving the room a magical yet also eerie feeling.Sv: "Vad vet du egentligen om klockans försvinnande?"En: "What do you really know about the clock's disappearance?"Sv: frågade Elin med stadig röst.En: asked Elin with a steady voice.Sv: Lars försökte skratta bort frågan, men hans nervositet ökade.En: Lars tried to laugh off the question, but his nervousness increased.Sv: Det blev tydligt att det fanns mer i denna historia än vad han låtit påskina.En: It became evident that there was more to this story than he had let on.Sv: Snart avslöjades det; Lars hade kommit med en plan för att stjäla klockan och sälja den på svarta marknaden.En: Soon, it was revealed; Lars had come up with a plan to steal the clock and sell it on the black market.Sv: Tack vare Svens kännedom om slottet och Elins beslutsamhet, lyckades de fånga Lar och återta klockan.En: Thanks to Sven's knowledge of the castle and Elin's determination, they managed to catch Lars and recover the clock.Sv: Återkomsten av artefakten väckte både lättnad och jubel bland palatspersonalen.En: The return of the artifact brought both relief and cheer among the palace staff.Sv: Elin blev hyllad för sitt stora mod och sin skarphet.En: Elin was praised for her great courage and sharpness.Sv: Sven, som hjälpt till mer än han väntat, fann ett nytt syfte och beslöt sig för att dela sin kunskap om slottet med den nya generationen av säkerhetsvakter.En: Sven, who had helped more than he had expected, found a new purpose and decided to share his knowledge of the castle with the new generation of security guards.Sv: Snön fortsatte att falla, men inuti Drottningholms slott rådde värme och glädje.En: The snow continued to fall, but inside Drottningholms slott, there was warmth and joy.Sv: Historien hade bevarats, och Elin, nu fastare i sin tro på sina egna förmågor, visste att hon inte bara skyddat ett artefakt, men också en del av Sveriges själ.En: The history had been preserved, and Elin, now more sure of her abilities, knew that she had not only protected an artifact but also a part of Sverige's soul. Vocabulary Words:swept: sveptecloak: mantelenthusiasm: entusiasmunease: oroartifact: artefaktdisappeared: försvunnitvaluable: värdefulltskeptical: skeptiskpleaded: badpause: paustracks: spårdistant: avlägsnamysterious: mystiskcoincidence: slumpnervousness: nervositetevident: tydligtrevealed: avslöjadesplan: planblack market: svarta marknadendetermination: beslutsamhetcourage: modsharpness: skarphetpurpose: syftegeneration: generationwarmth: värmejoy: glädjepreserved: bevaratssoul: själhistory: historiastepped: stegade

Fluent Fiction - Swedish: Secrets Beneath Drottningholm: A Historian's Halloween Discovery Find the full episode transcript, vocabulary words, and more:fluentfiction.org/secrets-beneath-drottningholm-a-historians-halloween-discovery Story Transcript:Sv: Höstlöven prasslade under Oskars fötter när han promenerade genom Drottningholms slotts trädgård.En: The autumn leaves rustled under Oskar's feet as he walked through Drottningholm's palace garden.Sv: Färgerna sprakade i gula och orange nyanser, och luften var kylig.En: The colors sparkled in shades of yellow and orange, and the air was chilly.Sv: Det var Halloween, och skymningen hade börjat sänka sig över palatset.En: It was Halloween, and dusk had begun to descend over the palace.Sv: Oskar var en nyfiken historiker.En: Oskar was a curious historian.Sv: Han hade en dröm om att skriva en banbrytande bok om svensk kungahistoria.En: He had a dream of writing a groundbreaking book about Swedish royal history.Sv: Han kände sig alltid hemma bland historia och mystik.En: He always felt at home amidst history and mysticism.Sv: När Oskar böjde sig ner för att beundra en ovanlig blomma, såg han något under en buske.En: When Oskar bent down to admire an unusual flower, he saw something under a bush.Sv: Det var ett gammalt brev.En: It was an old letter.Sv: Konvolutet var oansenligt, utan märke eller stämpel.En: The envelope was nondescript, without any mark or stamp.Sv: Nyfikenheten tog över och han öppnade brevet.En: Curiosity took over, and he opened the letter.Sv: Men bokstäverna var kryptiska, skrivna i en märklig kod.En: But the letters were cryptic, written in a strange code.Sv: Hans hjärta slog snabbare.En: His heart beat faster.Sv: Oskar bestämde sig för att stanna efter stängning för att försöka lösa mysteriet.En: Oskar decided to stay after closing to try to solve the mystery.Sv: Han tänkte att brevet kunde dölja en hemlighet om palatsets historia.En: He thought the letter could hide a secret about the palace's history.Sv: Men trädgårdsmästaren, en man vid namn Lars, blev misstänksam när han såg Oskar vandra nära de avstängda områdena.En: But the gardener, a man named Lars, became suspicious when he saw Oskar wandering near the restricted areas.Sv: När stjärnorna steg högre på himlen, gömde sig Oskar bakom ett träd och studerade brevet under en ficklamps sken.En: As the stars rose higher in the sky, Oskar hid behind a tree and studied the letter under the glow of a flashlight.Sv: Efter mycket tankearbete lyckades han tolka en del av texten.En: After much thinking, he managed to decipher part of the text.Sv: Där stod det om en gömd ingång under en speciell staty.En: It spoke of a hidden entrance beneath a special statue.Sv: Hans spänning ökade, men just då hörde han steg.En: His excitement grew, but just then he heard footsteps.Sv: Lars stod plötsligt framför honom och såg sträng ut.En: Lars suddenly stood in front of him and looked stern.Sv: Oskar kunde känna att han var tvungen att vinna trädgårdsmästarens förtroende.En: Oskar could sense that he needed to earn the gardener's trust.Sv: Med försiktig röst berättade han om brevet och sin upptäckt.En: In a cautious voice, he told him about the letter and his discovery.Sv: Lars lyssnade noggrant.En: Lars listened intently.Sv: "Vi kanske kan utforska tillsammans?"En: "Perhaps we can explore together?"Sv: föreslog Oskar försiktigt.En: Oskar suggested cautiously.Sv: Till sin förvåning nickade Lars och ett leende sprack upp på hans ansikte.En: To his surprise, Lars nodded, and a smile broke across his face.Sv: Tillsammans gick de till statyn, och precis som brevet antytt, fann de en dold trappa.En: Together, they went to the statue, and just as the letter hinted, they found a hidden staircase.Sv: Tjänsten mellan dem växte när de delade upphetsningen i att upptäcka något nytt.En: The bond between them grew as they shared the excitement of discovering something new.Sv: Även om Oskar älskade att arbeta ensam, insåg han nu värdet av samarbete och förtroende.En: Although Oskar loved working alone, he now realized the value of collaboration and trust.Sv: Tillsammans kunde de avslöja fler hemligheter om palatset.En: Together, they could uncover more secrets about the palace.Sv: Historien hade fått en ny vän och partner.En: History had gained a new friend and partner.Sv: Och Oskars dröm om boken kändes närmare än någonsin.En: And Oskar's dream about the book felt closer than ever. Vocabulary Words:rustled: prassladechilly: kyligdusk: skymningendescend: sänka sigcurious: nyfikengroundbreaking: banbrytandemysticism: mystikadmire: beundrabush: buskenondescript: oansenligtcryptic: kryptiskadecipher: tolkastern: strängcautious: försiktigintently: nogaexplore: utforskaspecial: speciellstatue: statyflashlight: ficklamporhidden: gömdentrance: ingångtrust: förtroendecollaboration: samarbetestaircase: trappabond: tjänstpartner: partnerrestricted: avstängdawander: vandramystery: mysterietsurprise: förvåning

Längst bort i Drottningholms slottspark ligger ett litet men väldigt spännande slott. En välbevarad rosa sockerbakelse från 1700-talet med paradisiska skildringar av livet i Kina, som bidrog till att området blev världsarv. Men vem sydde i det Sydda rummet, hur kulört var 1700-talet och vad viskades i Ovala rummet? Vad är det för magnifikt som står i skrubben? Och var kommerGöteborgssonen och superkargören William Chambers in i bilden?

Länge har nationalism setts som något negativt men nu börjar våra politiker prata allt mer om svenska värderingar och SVT gör påkostade satsningar om vårt lands historia. Hur kommer det sig att nationalismen fått ett sådant uppsving de senaste åren och hur funkar det med de globala utmaningarna vi som mänsklighet står inför? Det har Emma frågat Nils Edling som är professor i historia vid Stockholms universitet medan Clara har läst på om nationalismens uppkomst och oenigheter kring vad svenskhet egentligen innebär.Klipp och musik:H.M. Kungen håller tal på Sveriges Nationaldag i SkansenSverigedemokraterna Malmö, Magnus Olsson (SD)- "Står man inte upp för yttrandefrihet och svenska värderingar ska man åka hem”Magdalena Andersson, SD går emot svenska värderingarSVT, Historien om Sverige"Deustchlandlied" - National Anthem Of GermanyWKYC Channel 3, Former President Donald Trump vows to make America great againSveriges Fotbollssånger, Alla vi som älskar Sverige klappar nuExpressen, Här är filmen som SAS tog bort efter kritikenVolvo XC70 feat. Zlatan - Made by SwedenSVT, Korvstoppning på DrottningholmSällskapsresan (1980)SVT, Fem myror är fler än fyra elefanterSVT, Arne Weise julvärd 1997SVT, Björnes MagasinVår tenta i nationalism hittar du på instagram, @akursen_poddmail: akursenpodd@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hör om julfirandet på Drottningholms slott, med glass och vilda lekar på menyn. Och varför badmintonmatchen fick avslutas när prins Eugen gav sig in i spelet?

De koloniala projekten i Sverige och utomlands har fått tydliga konturer när de förtrycktas röster kommit till ytan. Nu är det upp till oss att ta del av dem, konstaterar Elin Grelsson. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2023.Till slut blev det äntligen klart att det skulle avtäckas en ny minnessten på Katarina Kyrkogård i Stockholm. Datumet som bestämdes var den 9 oktober 2023. Stenen tillhör Gustav Badin, med ursprungsnamnet Kwasi. Han föddes omkring år 1750, sannolikt på en av de danska kolonierna i Västindien där hans föräldrar var slavar från Afrika. Vid tio års ålder skeppades han till Sverige och skänktes som en present till drottning Lovisa Ulrika. Han uppfostrades vid Drottningholms slott och arbetade sedan som hovtjänare under hela sin livstid. Han sägs vara begravd på Katarina kyrkogård, men hade tidigare saknat både gravplats och minnessten. Efter att frågan länge drivits av bland andra Afrosvenskarnas riksförbund blev det slutligen av.9 oktober är ett datum valt med omsorg. Det är samma dag som den sista slaven i svensk ägo frigavs på den svenska kolonin S:t Barthélemy år 1847. En koloni som, trots att den var en del av den svenska staten under decennier, ägnats lite uppmärksamhet i den svenska historieskrivningen. Huvuddelen av öns arkivhandlingar finns inte i Sverige, utan blev kvar i huvustaden Gustavia fram till 1930-talet då de transporterades till Guadeloupe och därefter vidare till Aix-en-Provence. Där låg de hundratusentals arkivsidorna från den svenska kolonialtiden i stort sett oanvända fram till 2010-talet.En av dem som då började ägna arkiven uppmärksamhet är historikern Fredrik Thomasson, som särskilt studerat tillvaron på den svenska kolonin utifrån den svarta befolkningen. Det gäller inte minst livsvillkoren för de 300 slavar, som under den period då ön var i svensk ägo ökade till 2500. I handlingarna uppenbarar sig ett osäkert rättssystem, där visst våld mot slavar tillåts och vad som räknas som ”övervåld” är godtyckligt och inte nödvändigtvis inbegriper dödligt våld eller tortyr. Lika godtyckliga är bestraffningarna mot de slavar som exempelvis försvarar sig mot våldet från vita.Men viktigaste av allt är hur Thomasson tydliggör att slavekonomin och våldet var institutionaliserat och sanktionerat av den svenska staten.Behandlingen av, och ointresset för, de mest konkreta spåren från den svenska slavkolonin i Västindien är kanske också signifikant för den koloniala glömska som initiativtagarna bakom Gustav Badins minnessten ville råda bot på. Ett liknande minnesarbete pågår på många håll i den svenska kulturen. I Ann-Helén Laestadius roman ”Straff” skildras en nomadskola på 1950-talet där husmor Rita Olsson styr med tyranniska medel. Här lever små barn på internat långt från sina föräldrar, med bestraffningar och våld från husmor för den som slinter med tungan och talar sitt modersmål samiska i stället för den svenska som de sällan behärskar. Parallellt får vi följa några av barnen trettio år senare, när de vuxit upp och på olika sätt hanterar minnena från skoltiden. Romanen visar både nomadskolans tvångsassimilerande funktion, de spår skolorna har satt i de barn som tvingades vistas där samt den tystnad och skam som omgärdar minnena.Trots att boken är en roman, är verkligheten den skildrar inte påhittad. Och den är bara en av flera uppmärksammade skildringar – fiktiva som dokumentära – av den svenska kolonialismen i Sápmi som började utkomma i Sverige i 2020-talets början. I Elin Anna Labbas bok ”Herrarna satte oss hit” är det tvångsförflyttningarna av samer som står i centrum och i Mats Jonssons grafiska roman ”När vi var samer” är det författarens eget, skogssamiska ursprung. Gemensamt för de tre böckerna är hur de synliggör kolonialmaktens rasbiologiska syn på vem som var riktig same och hur ett samiskt liv skulle levas. Endast renägande samers barn sattes i nomadskola eftersom det var de som var ”riktiga samer”, de skogsägande samerna fråntogs all mark och raderades ur historieskrivningen och tvångsförflyttningarna skedde utifrån en föreställning om hur samer skulle röra sig utan att störa nationalstaternas gränser.Precis som i Thomassons bok om S:t Barthélemy framträder i de samiska skildringarna ett Sverige som kolonialmakt utifrån de förtrycktas blick. Det är en obekväm blick för den svenska självbilden. Fredrik Thomasson reflekterar över påståendet att S:t Barthélemy inte kan sägas vara en riktig svensk koloni, eftersom svenskar endast utgjorde en liten del av öns befolkning. Han visar dock att nationsanknytningen var tydlig då tjänstemännen kom från Sverige, lagarna undertecknades härifrån och de svenska myndigheterna var väl informerade om vad som skedde i kolonin. Sveriges mål med att skaffa sig en karibisk koloni var densamma som för andra europeiska stater: att förbättra sin ekonomi och delta i expansionen i andra världsdelar. Det fanns också långt gångna planer och ambitioner om att delta i plantageekonomin och erhålla ytterligare kolonier, försök som pågick in på 1800-talet. 1813 tilldelades Sverige Guadeloupe av Storbritannien, men redan 1814 återgick den i fransk ägo efter freden i Paris.Det var med andra ord praktiska omständigheter och inte en frånvaro av ambitioner som gjorde att Sverige aldrig blev en större kolonialmakt. Thomasson kallar det för en ”dubbel glömska”: både en minnesförlust gällande den svenska statens missgärningar och en bristande insikt om dess koloniala sinnelag. Det är föreställningar som fanns i Sverige och de lever också kvar än idag. I en essä resonerar författaren Elin Anna Labba kring begreppet ”sameby”. På sydsamiska säger man sïjte, ett ord som betyder hem, sammanslutning eller samisk bygd. Sïjte är den gamla organisationen som Sápmi själv skapade. När svenska staten organiserade om utifrån sina begrepp och kartor blev sïjten ett så kallat ”lappskatteland”, sedan kallades det ”lappbyn” vilket idag blivit begreppet ”sameby”. I texten intervjuas Malin Brännström, forskare vid Umeå universitet, som bland annat säger såhär om konstruktionen av samebyn:”Det bygger på en ganska svensk föreställning om hur saker måste arrangeras för att det ska fungera. Det måste finnas ett visst antal renar, en styrelse och tydliga gränser. Jag skulle nog vilja säga att det ibland känns som Europas koloniala gränsdragning i Afrika. I en svensk kontext har man behov av att dra skarpa linjer på en karta och bestämma att på den här sidan linjen är den och på den andra sidan linjen är någon annan. Medan renskötseln i sin natur är otroligt flexibel(…)”Sida vid sida med avtäckandet av minnesstenar pågår fortfarande ett arbete med att frigöra sig från kolonialismens språk och kartritande. Att uppmärksamma den svenska kolonialismen är på så vis inte bara ett minnesarbete, utan också ett synliggörande av hur samhället idag har formats av den.Elin Grelsson, författareLitteraturFredrik Thomasson: Svarta S:t Barthélemy. Människoöden i en svensk koloni 1785-1847. Natur & Kultur, 2022Ann-Helén Laestadius: Straff. Romanus & Selling, 2023Elin Anna Labba: Den minst äkta av alla byar jag känner. Provins nr 1/2020.Elin Anna Labba: Herrarna satte oss hit: Om tvångsförflyttningarna i Sverige. Norstedts, 2020.Mats Jonsson: När vi var samer. Galago, 2021.

August Theodor Blomqvist (1854–1941) blev som 6-åring föräldralös år 1860 i Ulvsunda utanför Stockholm. Som sockenbarn hamnade han ute på Lovö i skuggan av Drottningholms slott. Han auktioneras inte ut till lägstbjudande, men tvingas ändå byta hem vid flera tillfällen.August är en obemärkt man som får en svår start när bägge föräldrarna dör, men som ändå med tiden skapar en egen familj och blir en duktig smed med egen verksamhet. Genom Augusts livsresa kan förstå de stora samhällsförändringar som Sverige genomgick från mitten av 1800-talet till mitten av 1900-talet.I reprisen av det nymixade avsnitt 71 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Anna Götlind, professor i historia vid Stockholms universitet och Rolf Lind, samhällsvetare som är barnbarnsbarn till August Theodor. De har tillsammans skrivit boken Spår av ett liv – En berättelse om sockenbarnet August Theodor och hans samtid.Ända in på 1900-talet fick tvingades föräldralösa barn att flytta runt mellan olika hem som fick en mindre ersättning från socknen. Barnen kunde auktioneras ut till den som mot lägst ersättning tog emot barnen. Detta skedde i en tid när många föräldrar dog tidigt av sjukdomar, olyckor och umbäranden. I kyrkböckerna är det ett betydande antal barn som noteras som föräldralösa.Först 1918 förbjöds bruket att auktionera ut barn till lägstbjudande eller att fattiga och föräldralösa tvingades bo i tur och ordning en kortare tid hos bönder inom ett område.Sveriges kändaste sockenbarn är nobelpristagaren Harry Martinsson som skrev som sin hårda barndom i Nässlorna blomma utgiven år 1935. Många har gripits av Harry Martinssons öde att auktioneras ut efter att fadern dött och modern emigrerat till Kalifornien.Men August Theodor Blomqvist öde låter oss förstå att sockenbarnets öde inte alltid var nattsvart. August fick lära sig smedyrket som gjorde att han med tiden kunde starta en egen verksamhet. Han gifte sig och fick fyra barn.Boken är exempel på en forskningsinriktning inom historieämnet som har rönt allt större uppmärksamhet under senare år: mikrohistoria.Musik: Skräplandschottis, Michael Caplin, Creativa Commons. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information. Become a member at https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.

Kalle Berg och Babs Drougge på P3 Nyheter förklarar morgonens stora nyheter, alltid tillsammans med programledarna för Morgonpasset i P3: David Druid, Kodjo Akolor och Linnéa Wikblad. Biskopen i Visby stift har förklarats obehörig att tjänstgöra som biskop, präst eller diakon i kyrkan, detta efter att han varit otrogen. Ska Svenska Kyrkan verkligen få sparka någon för en sådan anledning, det hade väl inte andra arbetsgivare kommit undan med? Det är en fråga som uppstått och vi hör hur ärkebiskopen Antje Jackelén resonerar om denna historiska händelse, nämligen att en Biskop fått foten i Sverige.Sen snackar vi om ryssen som greps utanför Drottningholms slott efter att han flugit drönare över detta skyddsobjekt. Han är nu släppt på fri fot och vi hör hur han och hans reskamrat förklarar sitt agerande. Dessutom pratar vi om den senaste tidens drönaroro i Sverige i en större kontext. Är det alarmism i media eller ett allvarligt hot?

Kung Carl XVI Gustaf håller sitt jultal från prinsessan Sibyllas våning på Stockholms slott. Kära svenskar, hemma och utomlands, alla i Sverige!Det är juldag i Sverige, ja, över nästan hela världen. Och efter att förra året ha sänt en julhälsning från vårt hem på Drottningholms slott, är jag nu tillbaka här på Stockholms slott, i min mamma Prinsessan Sibyllas våning.Det är inte alla i vårt land som firar jul. Men alldeles oavsett om du gör det eller inte, så hoppas jag att du får uppleva åtminstone en stund det hopp och den frid som man önskar sig den här tiden på året.Under året som gått har Drottningen och jag haft glädjen att gratulera omkring 1 500 svenskar på deras hundraårsdag, genom telegram som vi skickar.Förr var det mycket ovanligt att bli så gammal. Men många av de barn som föds i dag kommer att uppleva sin hundraårsdag. Kanske kommer de att fira jul med både barnbarn och barnbarnsbarn. Det är en fantastisk utveckling!De svenskar som i år har firat sin hundraårsdag, föddes 1921. Samma år som det första svenska riksdagsvalet med lika och allmän rösträtt hölls, och de fem första kvinnliga ledamöterna valdes in i riksdagen. Genom denna förändring tog Sverige ett avgörande steg mot att bli det land vi är i dag.Under min tid som kung har jag själv fått uppleva den första kvinnliga partiledaren i riksdagen, den första kvinnliga talmannen och, i år, den första kvinnliga statsministern.Ja, utvecklingen går verkligen framåt, på olika områden!Ett skäl till att allt fler svenskar får leva så länge, och vara så friska, är alla de framsteg som forskningen och sjukvården gör.För en tid sedan talade jag med en svensk cancerforskare. Han berättade, att han hoppas att den behandling som han arbetar med ska kunna ge patienterna några månader till i livet. Men det riktigt stora, sa han, är att varje framsteg lägger grunden för nya upptäckter så att människor kanske kan få flera år, eller till och med decennier, att leva vidare tillsammans.Under den tid som gått sedan dagens hundraåringar föddes har vetenskapen gjort enorma framsteg. Bara de senaste åren har vi sett en rekordsnabb utveckling av flera vacciner, läkemedel och behandlingar mot covid.Forskningen räddar och förlänger människoliv. Jag har svårt att tänka mig en mer meningsfull verksamhet.Om jag får hoppas på något av framtiden, så är det just det, att fler unga människor i vårt land ska ägna sin kraft och kreativitet åt att ytterligare driva vetenskapen och hela vårt samhälle framåt.När Drottningen och jag gifte oss, för 45 år sedan i Storkyrkan här nära slottet, bildades en bröllopsfond. Nyligen råkade jag hitta i bokhyllan den bok som fonden gav ut 1985, med titeln Kom igen. Den handlade om parasport. När jag såg den där boken, så fastnade jag särskilt för titeln: Kom igen.Så mycket av det gångna året har handlat om just detta: att starta om Sverige efter pandemin, att ta tillbaka verksamhet och stegvis återgå till en mer normal tillvaro. Att komma igen.Sedan förra hösten har jag och min familj genomfört besök till nästan alla Sveriges län, för att uppmärksamma lokala insatser med anledning av pandemin.Vi har träffat myndigheter, företag och organisationer som påverkats av den här speciella situationen, och som bidragit med fantastiska insatser.Det har varit lärorika och givande möten. På ett personligt plan har jag många gånger fyllts av djup respekt för alla anställda, ledare och ideellt engagerade som vi mött under våra besök.Under de snart två år som vi levt med covid-19-pandemin har dessa personer och väldigt många andra i vårt land gjort sitt yttersta för att lösa de problem och uppgifter som uppstått.Tack vare dem tack vare alla er har vårt land fortsatt att fungera och står väl rustat för att komma igen. För det vill jag uttrycka min stora uppskattning!Till sist vill jag vända mig särskilt till dig, som förlorat någon som stått dig nära.Kanske saknar du någon som borde ha suttit bredvid dig just nu: Ett barn. En livskamrat. En förälder eller ett syskon. En god vän eller en kollega.Jag kan inte säga något som fyller det tomrummet. Men jag vill ändå, på detta sätt, sända en hälsning och en tanke till dig.Jag hoppas att så många som möjligt i vårt land får möta det nya året med hopp och tillförsikt. Men låt oss också ha modet att se och hjälpa dem, som har det svårt.Jag vill önska dig en fortsatt god jul och ett gott nytt år 2022.

Här samlar vi extrasändningar och helgprogram från Sveriges Radio P1. Kära svenskar, hemma och utomlands, alla i Sverige! Ett omtumlande år går mot sitt slut. Och därför kommer årets julhälsning inte från Kungliga slottet, som den brukar, utan från Drottningens och mitt hem här på Drottningholm som för 30 år sedan blev Sveriges första världsarv. Hit flyttade vi som småbarnsfamilj 1981. Och här trivs vi och har blivit kvar, liksom så många generationer före oss. Det nuvarande slottet byggdes på 1600-talet av drottning Hedvig Eleonora. Men fornlämningar visar att människor har levt och verkat här på Lovön i flera tusen år. Min farfar, Gustaf VI Adolf, var oerhört fäst vid Drottningholm. Han tillbringade mycket av sin tid här. Och precis som sin far Gustaf V som faktiskt föddes här bjöd han gärna hit släkten till stora julfiranden. Men, allra bäst tyckte farfar ändå om att sitta vid öppna spisen i Stensalen och läsa i någon av sina många böcker. Han hade ett stort intresse för konst, historia och arkeologi och han var generös med att dela med sig av sina kunskaper. Något som jag haft stor glädje av genom livet. Farfar kunde också berätta mycket om vår familj; om de platser och händelser som format oss. Precis så tror jag att det är för många: Den äldre generationen är en länk till historien. Med deras hjälp kan vi se saker i ett längre perspektiv. Det här året har tragiskt nog många sådana länkar brutits, när coronapandemin skördat många tusentals liv; en betydande förlust. Andra har blivit långvarigt sjuka eller förlorat sin försörjning. Ja, det är fler än vanligt som har anledning att känna sorg och saknad den här julen. Jag sänder en alldeles särskild tanke till dem som drabbats. Låt oss visa dem stöd och omtanke den här julen. Och fortsätta med det även när helgerna är över. Vi har alla ett ansvar. Två meters avstånd kan rädda liv. Men det kan också två minuters telefonsamtal göra. I den situation som råder måste vi orka vara både kloka medborgare och omtänksamma medmänniskor. Ni är många i vårt land som dagligen arbetar med att bekämpa pandemin, att ta hand om dem som blivit sjuka, och att se till att vårt samhälle fortsätter att fungera. Era arbeten kan sällan skötas hemifrån. Men vi är alla helt beroende av det Ni gör. Till Er vill jag säga: Vi ser Era insatser och vi är alla djupt tacksamma för dem. Här på Drottningholms slott finns många fina minnen. Jag minns min barndoms jular med värme precis som jag önskar att mina barn och barnbarn ska minnas sina. Jag tänker på julhyacinterna och julgranen. På juldagsgudstjänsten i slottskapellet. Eller julpusslet, som ofta hade minst tusen bitar. Jag tror, att traditioner är viktiga. De håller ihop både samhällen och familjer. De skapar trygghet och kontinuitet, skänker tröst och gemenskap. Men det här är, som sagt, ett ovanligt år. Mycket av det som vi förknippar med helger och högtider att samlas med familj och vänner, eller att gå i kyrkan är just nu svårt eller till och med omöjligt. För att det inte skall kännas alltför tungt, får vi blicka framåt mot ett nytt och betydligt bättre år. Ljuset kommer tillbaka. Vaccin är på väg. Och redan om några månader kan mycket ha förändrats. Vi måste tro på framtiden. Och även om vi kommer att se tillbaka på detta år på olika sätt, kommer vi också att minnas att vi tog oss igenom denna prövning tillsammans. Med detta vill jag önska Dig en fortsatt god jul och gott mod inför det nya året 2021! Och kom ihåg: håll i och håll ut!

Drottning Silvia räddade den svenska monarkin och banade väg för en ny typ av kungligt arbete. Nu fyller drottningen 77 år och i veckans avsnitt av Kungligt pratar Jenny & Sara om jubilaren. Hur var egentligen kungen och drottningens första dejt och hur entrade Silvia rollen som Sveriges drottning. Så ifrågasatte hon det mansdominerade hovet och vågade prata om svåra ämnen för de utsatta i samhället. Jenny och Sara avslöjar drottningens favoritgodis och andra saker du inte visste om Silva, och så firas drottningens födelsedag på Drottningholms slott. Med Jenny Alexandersson och Sara Ericsson.

August Theodor Blomqvist (1854–1941) blev som 6-åring föräldralös år 1860 i Ulvsunda utanför Stockholm. Som sockenbarn hamnade han ute på Lovö i skuggan av Drottningholms slott. Han auktioneras inte ut till lägstbjudande, men tvingas ändå byta hem vid flera tillfällen.August är en obemärkt man som får en svår start när bägge föräldrarna dör, men som ändå med tiden skapar en egen familj och blir en duktig smed med egen verksamhet. Genom Augusts livsresa kan förstå de stora samhällsförändringar som Sverige genomgick från mitten av 1800-talet till mitten av 1900-talet.I avsnitt 71 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Anna Götlind, professor i historia vid Stockholms universitet och Rolf Lind, samhällsvetare som är barnbarnsbarn till August Theodor. De har tillsammans skrivit boken Spår av ett liv – En berättelse om sockenbarnet August Theodor och hans samtid.Ända in på 1900-talet fick tvingades föräldralösa barn att flytta runt mellan olika hem som fick en mindre ersättning från socknen. Barnen kunde auktioneras ut till den som mot lägst ersättning tog emot barnen. Detta skedde i en tid när många föräldrar dog tidigt av sjukdomar, olyckor och umbäranden. I kyrkböckerna är det ett betydande antal barn som noteras som föräldralösa.Först 1918 förbjöds bruket att auktionera ut barn till lägstbjudande eller att fattiga och föräldralösa tvingades bo i tur och ordning en kortare tid hos bönder inom ett område.Sveriges kändaste sockenbarn är nobelpristagaren Harry Martinsson som skrev som sin hårda barndom i Nässlorna blomma utgiven år 1935. Många har gripits av Harry Martinssons öde att auktioneras ut efter att fadern dött och modern emigrerat till Kalifornien.Men August Theodor Blomqvist öde låter oss förstå att sockenbarnets öde inte alltid var nattsvart. August fick lära sig smedyrket som gjorde att han med tiden kunde starta en egen verksamhet. Han gifte sig och fick fyra barn Boken är exempel på en forskningsinriktning inom historieämnet som har rönt allt större uppmärksamhet under senare år: mikrohistoria.Musik: Skräplandschottis, Michael Caplin, Creativa Commons.See acast.com/privacy for privacy and opt-out information. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vi vrider och vänder på den nya filmen om komikerparet Hasse och Tage. Dessutom får vi träffa en världsstjärna inom konsten och personerna bakom den nya Jonas Hassen Khemiri-filmatiseringen i SVT. Det är Expressens filmkritiker Maria Brander och Kulturredaktionens Karsten Thurfjell som diskuterar Jane Magnussons dokumentärfilm om Hans Alfredson och Tage Danielsson. P1 Kulturs Roger Wilson träffar Pernilla August och många andra inblandade i SVT:s miniserie "Allt jag inte minns". Vi samtalar också om den nya konsthallen Accelerator i Stockholm, som öppnar i helgen - och intervjuar den världsberömde tysk-brittiske konstnären Tino Sehgal som är först ut att visa sina verk där. Dessutom hör vi om Niklas Rådströms pjäs "Dövheten", om Ludwig van Beethoven, som Kulturredaktionens teaterkritiker Jenny Teleman har sett på Drottningholms slottsteater. Programledare: Gunnar Bolin. Producent: Mattias Berg.

Laila gillar inte när det är för många stolar i ett rum och Roger avskyr röda mattor men köpte en ändå. Förutom inredning så pratar vi klädsel på stan på sommaren och Roger avslöjar en nudiststrand bara ett par hundra meter från Drottningholms slott i Stockholm.

5. Ringaren av drottningholms slott by Jennifer Autrieb & Adam Almqvist

Den 28 juli år 2006 är Patrik ute och åker i Mälaren med sin jet-ski. I en vik nära Drottningholms slott ser han ett konstigt paket, med konturerna av en kropp. Det han inte vet då är att fyndet blir upptakten på en komplicerad mordhistoria. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I programmet diskuteras Bachs franska sviter med Ashkenazy, Vivaldis och Haydns Årstiderna; violinkonserter resp. oratorium samt Stravinskys Historien om en soldat. Magnus väljer ur 1900-talsboxar. I panelen Bodil Asketorp, Hanns Rodell och skådespelaren Katarina Ewerlöf som tillsammans med programledaren Magnus Lindman betygsätter följande skivor: JOHANN SEBASTIAN BACH Franska sviterna Vladimir Ashkenazy, piano Decca 00289 483 2150 JOSEPH HAYDN Årstiderna Carolyn Sampson, Jeremy Ovenden, Andrew Foster-Williams National Forum of Music Choir Wroclaw Baroque Orchestra Gabrieli Consort and Players Paul McCreesh, dirigent Signum SIG CD 480 ANTONIO VIVALDI FRANTISEK JIRÁNEK De fyra årstiderna Violinkonsert d-moll Ars Antiqua Austria Gunar Letzbor, dirigent Challenge Classics CCD 72700 IGOR STRAVINSKY Historien om en soldat Harriet Walter, Harrison Birtwistle, George Benjamin Royal Academy of Music Manson Ensemble Oliver Knussen, dirigent Linn CKD 552 Referensen Vivaldi Magnus refererar till och jämför med en inspelning av Vivaldis Årstiderna med violinisten Alan Loveday och Academy of Saint-Martin-in-the-Fields, allt under ledning av Neville Marriner. Inspelad på skivmärke Argo. Magnus val Magnus väljer och spelar valda delar ur två (!) boxar med 28 resp. 26 CD; Shaping the Century vol 1, 1900-1949 och vol 2, 1950-2000, vilka innehåller 1900-talsmusik av olika karaktär och upphov. Alla inspelade på Decca och DG och är utgivna på dito.  Andra i programmet nämnda eller rekommenderade inspelningar: Vivaldis Årstiderna med Nils Erik Sparf och Drottningholms barockensemble inspelad på Bis; Fabio Biondi och Europa Galante på Opus 111; Il Giardino armonico på Teldec samt med Alan Loveday och Academy of Saint-Martin-in-the-Fields allt under Neville Marriner på Argo (Referensen). Stravinskys Historien om en soldat med Gérard och Guillaume Depardieu som Djävulen respektive Soldaten och med Shlomo Mintz vid rodret utgiven på märket Valois. Bachs franska sviter med Glenn Gould på skivmärket Sony Classical, Andrej Gavrilov på DG samt med András Schiff på Decca. Haydns Årstiderna med bl.a. Marlis Petersen, RIAS kammarkör och Freiburgs barockorkester allt under René Jacobs på Harmonia Mundi  samt med bl.a. Barbara Bonney, Monteverdi-kören och Engelska barocksolisterna ledda av John Eliot Gardiner på Archiv.  Inget Svep denna vecka

Basen som älskar att brygga öl och sjunga oratorier av Bach Mathias Brorson är utbildad vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och är sen 2003 medlem i Radiokören. Mathias är ofta anlitad som solist i oratorier runt om i landet och har också sjungit på Kungliga Operan och Drottningholms slottsteater. Radiokören bildades redan 1925 och dirigenter som Eric Ericson har gjort kören världsberömd. Idag heter chefsdirigenten  Peter Dijkstra.

Det knakar i golvplankorna och gnisslar i dörrarna när Vetenskapsradion Forum går på spökjakt efter den mystiska grå mannen på Drottningholms slottsteater. Vi går mot mörkare tider med vinande höststormar och regnet smattrande mot rutorna och snart firar många Halloween. Även om man skulle kunna tro att fascinationen för spöken skulle försvinna i vår upplysta tid så lever gastar och gengångare kvar på filmer och i böcker. I den fjärde delen i Vetenskapsradion Forums serie om folktro förr och nu får vi följa med på spökjakt på Drottningholms slottsteater där många lär ha sett en mystisk grå man svepa genom rummen. Åsa Tillman som är producent på teatern guidar runt i de 250 år gamla lokalerna och folkloristen Tora Wall berättar om varför så många fortfarande tror på spöken.Programledare är Urban Björstadius.

I år fyller Drottningholmsteatern 250 år - vilket firas med den nyskrivna operan "Rokokomaskineriet". Mattias Berg följde med några ciceroner från förr och nu in i det där urgamla maskineriet. Jag hade sagt mig att i själva teatern som sådan måste ha funnits något mystiskt fluidum, som förhäxade publiken. Jag försökte av samtida dokument att leta mig fram, så gott jag kunde, till den kemiska formeln för detta fluidum. Och så kom jag en dag på Nationalmuseum att fråga efter en tavla av Elias Martin, som föreställde ett gustavianskt riddarspel. Den befanns vara magasinerad någonstans ute på Drottningholms slott. Tavlan skulle finnas i ett rum i det så kallade Teaterhuset.Ett mystiskt fluidum som förhäxade publiken en kemisk formel, säger teaterforskaren Agne Beijer.Det var det han sökte när han råkade återupptäcka Drottningholmsteatern 1921, efter att den hade slumrat ända sedan mitten av 1800-talet.- Här har vi den tavla som Agne Beijer försökte hitta: en målning av Elias Martin som föreställer ett tornerspel. Och på teaterns parkering härutanför fanns det tidigare en tornerspelsbana, säger guiden Carl Ivinger.Riddarspel på parkeringsplatsen ok, blunda och res:- Jag tänker att vi placerar oss i 1760-talet. Vi är i upplysningsfilosofernas era, har lärt oss att förklara världen med naturvetenskapliga lagar och mitt i det så är konsten totalt upptagen av fantasi, mörker, erotiska undertoner och galenskap. En kaskad av orättvisa och ångest under all den här ljusa rokokoblå färgen. Och den här teatersalongen är det bästa exemplet på hur fantastisk, andlöst fantastisk, ett konstverk kan bli, säger Tuvalisa Rangström.Scenarbetarna hojtar, medan hon tar oss till tiden då Drottningholmsteatern invigdes. Det är Tuvalisa Rangström som skrivit librettot till den nya operan Rokokomaskineriet, som är skriven till Drottningholmsteaterns stundande 250-årsjubileum som dagen efter mitt besök ska börja repeteras här på scen. I den helt bevarade salong som är en enda stor illusion.- Allt är gjort för att det ska se ut som marmor. Och den ockrafärgade kapitälen som finns på pilastrarna över hela salen ska se ut som om de vore förgyllda. Konsolerna som håller upp de sex loger som finns här i salongen är gjorda av papier mache, säger Carl Ivinger.Så uppför trappan från salongen.- Nu står vi mitt på scenen. Man kan tänka sig att man står här på 1760-talet, kanske själv klädd i paljetter och silvertrådar och guldtrådar, belyst av levande ljuskällor, det gnistrar. Men när man vänder blicken ut i salongen, som vi gör nu, så gnistrar det antagligen ännu mer för där sitter ju hela publiken med sina guldbrokadklänningar och sina paljetter. Salongen är en spegelbild av scenen, säger Tuvalisa Rangström.Så vi försöker ju begripa. Hur så mycket bara kunde glömmas bort och hur det kunde återupptäckas.______________________________________________________________________Och så öppnade vi en dörr som ledde in till ett jättestort, halvskumt och högst fantastiskt rum. Hjärtat klack till mig, det högg till ganska ordentligt. Upp efter de stigande åskådarbänkarna enkla träbänkar som man hade flått av den enkla tygbeklädnaden ifrån låg staplade flaggstänger, överallt låg kringströdd bråte av all sköns slag, rostiga mastodonter till järnlyktor, massor av lösrivna trälister, koffertar och lårar och kullvräkta skåp och en del målade flak som kunde vara kulisser. Det rådde en underlig stämning därinne i det sparsamma ljuset från de tre fönstren i gaveln mot borggården. Man brukar tala om en dagen efter-stämning. Vad som här slog emot mig skulle jag vilja karaktärisera som en århundradet efter-stämning. På något vis förnam man, mitt i all förnedring, ekot av de inbillningens fester som firats här.(Agne Beijer om återupptäckten av teatern 1921)._______________________________________________________________- Min pappa Ture Rangström jobbade här. Så som barn har jag varit här, dels med honom när han arbetade och på ett otal föreställningar. Och den här Dejeneur-salongen är så fascinerande. När man suttit inne i teatersalongen, i mörkret eller skenet av elljus som imiterar vaxljus och så kommer man hit det är ju som att komma rakt in i solen! Det bara flödar ljus och det är fönster runt hela rummet med utsikt över den här stora parken, säger Tuvalisa Rangström.Sedan från Dejeneursalongen och ned i mörkret igen. Tuvalisa Rangström visar vägen till det oöverskådliga rokokomaskineriet i källaren.- Här nere känner man ju att tjälen inte riktigt gått ur jorden ännu. Det är verkligen kallt, säger hon.- På ett eller annat sätt är alla de här kulissvagnarna som vi kan se fästade vid kulisserna. De kontrolleras från det här stora sidokulissmaskineriet som vi har här och som påminner om någonting man skulle kunna hitta på en båt, för att dra upp ett ankare med kanske. Det krävs ungefär sex personer för att sköta det här, berättar guiden Carl Ivinger.- Teatermaskineriet som konstform eller teknik uppstår i Venedig under renässansen. Det skapades ju för sjömän, som skulle kunna arbeta med det här. Därför går den här tekniken igen i båtar från 15-, 16- och 1700-talet. Och det knarrar ju som en gammal båt också, fortsätter han.- En av karaktärerna i operan Rokokomaskineriet är Maskinmästaren, som på riktigt är förälskad i det här teaterhuset. Olyckligt förälskad eftersom han tänker att ett hus inte kan älska tillbaka. Och han och hans arbetare är som sjömän, säger Tuvalisa Rangström.Ja, man kan nog bli sjösjuk härinne, historien som kränger och svänger. Eller få svindel.- Om du är lite höjdrädd så får du hålla i dig nu när vi ska upp på vinden. Här har vi resten av maskineriet, säger Carl Ivinger.- Här står det på bräderna vilka som knarrar och inte, så att man ska störa föreställningen när man är här och arbetar: att man kan välja rätt bräda, säger Tuvalisa Rangström och fortsätter:- Det är ju nu vi är uppe i masten verkligen. Om man bara hade placerats ned här utan att komma in genom teaterporten, då hade man nog gissat att man var på ett skepp för det är så det känns. Just nu ser vi scenarbetarna som håller på att göra i ordning för repetitionerna som börjar här i morgon. Så de spänner repen och ser så att allt fungerar. Vi ska även skicka upp sångare från scenen och upp i taket. Sedan måste de ta sig på den lilla, lilla spången högt däruppe för att kunna ta sig ned på scenen igen. Så det är ett cirkusnummer bara det. Vågar du gå bort till spången och titta själv?... här kan du kika, kom? Om du tittar där mellan så ser man där långt in i mörkret scengolvet är ju rasande långt ned. Det är faktiskt riktigt läskigt här uppe!På väg ned igen frågar jag Tuvalisa Rangström vad rokoko är för henne.- Jag läste någon som uttryckte det som att rokoko är barock som blivit galen. Och det är ju så bra uttryckt!, säger hon.Och så kastar vi oss tillbaka, in i tidsmaskinen.____________________________________________________________Men den kemiska formeln för 1700-talets teaterförhäxning frågar ni kanske efter. Det visade sig nog att fenomenet hade mer med alkemi än kemi att göra. Skulle jag ändå försöka komma hemligheten inpå livet med en formel, så tror jag det blev: samspelet mellan det arkitektoniskt genomkomponerade slutna rummet och ljuset från de hundratals gultonade ljusen. Först när vi tände dem, steg där fram en levande teater. Materien förvandlades i en fantasibild. Åskådarrummet självt fick något av skenbildens verklighet.(Agne Beijer om återupptäckten av teatern 1921).Mattias Berg mattias.berg@sr.se Operan "Rokokomaskineriet", med musik av Jan Sandström, har premiär tisdag den 7/6 (och sänds i Sveriges Radio P2 lördag 11/6). Musiken vi hörde i reportaget är från tiden då teatern byggdes: Glucks opera Orfeus och Eurydike, med urpremiär 1762 - som även var en viktig del av Drottningholmsteaterns tidigaste repertoar.      

Slottsteatern på Drottningholm var tidens modernaste multimediascen och är idag ett världsunik kulturarv. Dessutom om de tyska öllagarna från 1516 som fortfarande påverkar vår ölkultur. Det var tidens mest avancerade teaterscen, som skapade en unik multimediashow och lockade franska kändisskådespelare till Sverige. I år fyller Drottningholms slottsteater 250 år och Tobias Svanelid guidas runt i den världsarvsklassade byggnaden tillsammans med teaterchefen Sofi Lerström och teatertekniker Peter Astor Ögren för att höra om 1700-talets kändisskvaller och testa vind- och åskmaskinerna.Dessutom om de tyska renhetslagarna för öl som i år, 500 år efter införandet 1516, firas stort i Bayern. Visst kan man brygga ett fantastiskt öl enligt de tyska lagarna, men det finns också en massa saker man inte får göra som jag tycker är synd, säger Berit Karlsson på Närke Kulturbryggeri.Tillsammans med humleexperten Else-Marie Strese på Nordiska museet diskuterar hon öllagens historia och hur dess framtid ser ut i mikrobryggeriernas Sverige.

Veckans Vetenskapsradion Forum handlar om hur fotografier från förr visar klimatets dramatiska påverkan på landskapet, och om att den svenska fikakulturen nu är på väg att bli ett globalt kulturarv. Om några veckor samlas världens länder till det stora klimatmötet i Paris, men för att vår planet ska hamna på rätt väg igen krävs att alla tar sitt ansvar. Ett verktyg för att nå dit kan vara bilder som samtidigt är både vackra och kanske skrämmande. Detta verktyg har ännu inte någon bra benämning på svenska utan kallas environmental photography, och är ett exempel på hur inte bara naturvetare utan också konstnärer och humanister behövs i klimatarbetet. Det berättar fotografen och forskaren Tyrone Martinsson.Den svenska traditionen att fika är ett exempel på en levande svensk tradition, och som sådan kommer den nu sannolikt också att komma med på Unescos lista över immateriella kulturarv. Redan på 70-talet antog Unesco en konvention om skydd för viktiga världsarv, som Egyptens pyramider eller Drottningholms slott i Sverige. Men inte bara byggnader i sten eller andra fysiska miljöer är ju värda att bevara utan också många seder och traditioner, och därför antog Unesco i början av 2000-talet en konvention om att bevara sådana immateriella kulturarv. Vi hör Annika Nordström som är etnolog och arkivchef på Institutet för språk och folkminnen i Göteborg och ansvarig för arbetet med de svenska immateriella kulturarven.Programledare är Urban Björstadius.

Åsa Tillman besöker vår studio (ett rum i teatern) för att berätta om spöken och spökhistorier på Drottningholms slottsteater. I podcasten utlovas också en karta som kommer att läggas upp på något sätt!

Som släktforskare kan man ibland hitta de mest oväntade fynd i sina anor. Så var det till exempel för Anita Mellberg som häpnade när hon insåg att en av hennes rötter sträckte sig ända till Indonesien och en slavmarknad i Kina. 1766 låg det svenska ostindiska kompaniets skepp "Stockholms slott" utanför Kanton i Kina. De skulle som brukligt var, föra med sig te, porslin och kryddor hem till Sverige. Men den här gången kom skeppet att också ha med sig tre små slavpojkar. Kaptenen på skeppet hette Carl Gustav Ekeberg och beskrevs av sin samtid som en alldeles ovanligt godhjärtad människa. Hur det gick till när han och hans kollegor köpte de tre pojkarna vet ingen idag, men till Sverige kom till slut pojken som kom att bli Anita Mellbergs anfader och som här fick namnet Pehr Philander. På Anita Mellbergs köksbord i Tillberga utanför Västerås ligger handlingarna som berättar om Pehr Philanders märkliga öde. Pehr som var hennes farfars mormors morfar. 1766 låg det Svenska ostindiska kompaniets skepp Stockholms slott utanför Kanton i Kina. De skulle som brukligt var, föra med sig te, porslin och kryddor hem till Sverige. Men den här gången kom skeppet att också ha med sig 3 små indonesiska slavpojkar till Sverige. Kaptenen på skeppet hette Carl Gustav Ekeberg och beskrevs av sin samtid som en alldeles ovanligt godhjärtad människa. Han hade köpt en av de tre små pojkarna, som i Sverige fick namnet Pehr Philander. Anita Mellberg i Västerås räknar sina anor från Pehr Philander och hon har just fått klart för sig vilken dramatisk historia han har. -Kapten Ekeberg köpte den lille pojken för  1800 kopparmynt. Jag vet inte hur mycket pengar det motsvarar idag men jag skulle tro att det var en ansenlig summa pengar som kaptenen fick betala, säger hon. Kaptenen lär ha varit en väldigt godhjärtad person – och det var ju min smala lycka, annars hade jag ju inte suttit här idag! Alla de tre pojkarna var uppskattningsvis mellan sex och åtta år. Enligt historien så var det holländare som hade tagit dem till fånga och som nu skulle sälja dem.  När kapten Ekeberg dog många år senare så berättades historien om de tre pojkarna vid hans begravning. Dessa slavar voro 3:ne Malej-gossar från stranden av ön Neaz, på västra kusten av Sumatra; de hade där under fredens lugn och palmträdens skugga i sin barndoms oskyldiga joller och lekar glätt sig och sina föräldrar, tills det olyckliga ögnablick, då några försåtlige Holländare rusat fram, fjättrat och släpat dem med sig, så att i stället för det nejden av samma strand förut gav ett glättigt eko av de oskyldigas lek och dans, förbyttes detta snart till ett bedrövligt återskall från tröstlösa föräldrars suck och skrän, som kanske räcker än i denna  stund! -Det sägs att Holländarna som höll småpojkarna fångna, spikade fast deras örsnibbar i skeppskistorna för att de inte skulle kunna fly. Så vad jag förstår så hade Pehr Philander ärr i örsnibbarna i hela sitt liv efter spikarna, säger Anita Mellberg. -Det måste ha varit ruskigt alltsammans för pojkarna, funderar hon. Att inte förstå språket som talades runt omkring och så kastas ut på ett främmande skepp och till ett främmande land. Utan att veta ett dugg om vad som skulle hända. -Det var nog väldigt, väldigt svårt. De ene pojken köptes av kapten Ekeberg, de andra två av supercargörerna på skeppet, dvs de två viktigaste personerna ombord de som hade makten över vad som lastades på skeppet. Men strax efter köpet avled den ena av de två supercargörerna, Anders Gadd, och enligt reglerna som var strikt ekonomiska, skulle när någon dog, hans varor säljas för att hans efterlevande skulle få så stor vinst som möjligt. Det betydde att också den lille pojke han just köpt återigen skulle säljas på slavmarknaden. Nu blev det inte så. Besättningen på skeppet Stockholms slott gick ihop och betalade för honom så att han skulle slippa slavmarknaden en andra gång. Vad som hände med de andra två pojkarna är höljt i dunkel, men den lille pojken som köpts av kapten Ekeberg följde med hem till hans gods i Uppland, där ingen hade hört talas om Sumatra, och man talade om honom som Javanen, det vill säga, han som kommer från Java. Han fick följa med hem till Kapten Ekebergs gods Altomta gård utanför Uppsala där han hade stora odlingar. Ekeberg var den första som tog med sig levande tebuskar hem till Sverige till Carl von Linnés stora förtjusning, och dessa försökte han odla. Pehr döptes i Tensta Kyrka den 15 oktober 1769. Då hade han varit här i tre år, lärt sig svenska och en del kristendomskunskap. Dopet var pampigt, med inte mindre än 14 faddrar, och det var inte vilka faddrar som helst. Det är landshövdingen i Uppsala, det är grevar och baroner, familjen Ekeberg finns med, liksom en bruksinspektor, en kyrkoherde och därtill kvinnor som är gifta med alla dessa framstående män. -Man undrar ju varför det var så mycket prominent folk, kommenterar hon. Kanske var det för att Ekeberg var en så framstående person i sin tid, funderar hon. -Och så var det ju lite speciellt förstås att man skulle kristna en ”hedning”. Det finns ganska stora luckor i levnadsberättelsen om Johan Pehr Gustav Philander, som han fick heta vid sitt kristna dop. Man vet att han växte upp på Altomta gård, och man vet att han en period var trädgårdsdräng vid Drottningholms slott.  Han gifte sig när han var runt 20 år, med Anna Kajsa Svensdotter. Tre månader efter giftermålet föddes det första barnet, en liten dotter. Familjen flyttade runt en hel del, för att till sist hamna i Strängnästrakten, på ett litet torpställe som än idag heter Java. 1793 fick paret sitt sista barn, en flicka, som är anmoder till Anita Mellgren.  1803 dog Anna Kajsa och Pehr gifte om sig, men i februari 1811 dog också ”Javanen” Pehr Philander. Hans änka och barnen hamnade på fattighuset, och han egen begravning blev av det allra enklaste slaget. Johan Pehr Gustav Philander är begravd i en omärkt fattiggrav vid Tensta kyrka, berättar Anita Mellberg. Så trots den tämligen pampiga inledningen på livet i Sverige, så verkar det inte ha gått så bra för honom. -Nej, han står i pappren som antingen trädgårdsdräng, trädgårdsmästare ”Javan” och på slutet torpare. Anita Mellberg har inte känt till Pehr Philanders öde särskilt länge.  Hon visste att det fanns en person släktleden med det namnet, men historien om honom fick hon först när hon slängde ut en fråga på internet. -Jag hade forskat mig fram till den här Philander , men där körde jag helt fast och hittade absolut ingenting, berättar hon. Det var då jag slängde ut en fråga på ett forum. -Och svaret jag fick hade jag inte kunnat drömma om överhuvudtaget. I släkten har det aldrig nämnts någonting om detta så det kom som en total överraskning! Läs mer om Pehr Philander Historien om ”javanen” Pehr Philander hittades först av Kerstin Pettersson som tidigare var museiintendent vid Strängnäs museum. Hon höll på med en inventering om speciella ortsnamn när hon stötte på torpnamnet Java och blev nyfiken. Hon lyckades med tiden nysta upp Pehr Philanders öde. Kerstin Petterssons forskning finns tillgänglig via Altomta akademis hemsida. Klicka här för att läsa artikeln om: Läs mer om Ostindiska resor Vill du veta mer om Ostindiefararnas resor har Göteborgs universitet ett digitalt arkiv:    Läs dagboken från resan med skeppet "Stockholms Slott" 1766: Faddrarnas roll Pehr Philander inte mindre än 14 faddrar när han döptes. Och samtliga var framstående personer i dåtidens Uppland. Att ha fina faddrar var inte alls ovanligt säger historieprofessorn Tom Ericsson. - Nej det var inte alls ovanligt. Man kan se att bland de högre samhällsskikten var det vanligt att man i första hand bjöd in personer som var av samma sociala rang som en själv. - Men det förekom också bland lägre samhällsskikt att man bland faddrarna som i övrigt tillhörde samma sociala skikt som en själv bjöd in någon som stod lite högre upp på den sociala skalan. Skälet till det var två saker, dels gav personen en viss glans åt dopakten samtidigt som man inför framtiden kunde ha en viss tillit till att om något hände med barnet kunde de liten mer förnäma faddrarna bidra till exempel ekonomiskt. - Vad hade då faddrarna för ansvar? - Det är inte riktigt klart, berättar Tom Ericsson. Från början, om man går riktigt långt tillbaka. Fadderskapet går så långt tillbaka som till den kristna fornkyrkan och då skulle man som fadder ansvara för den döpta personen framförallt i religiöst avseende men också att man skulle kunna bidra ekonomiskt om något hände. Men om det verkligen var så är lite tveksamt samtidigt som det står så i äldre skrifter. - Det intressanta är att om man går till Sverige och tittat i 1686 års kyrkolag sägs ingenting om att faddrar har något ansvar. Men det finns två uttryck i kyrkolagen, dels begreppet fadder men också vittne. Med fadder sägs att det är en gammal och god sed, inget annat. Men om vittnen står att de krävs för att vara vittnen till dopakten och skriver under dokumenten att det faktiskt ägt rum ett dop. - Vem som helst fick inte vara faddrar. Till exempel måste de kunna Luthers Katekes vilket innebar att alla som inte vara lutheraner var exkluderade. Även människor som varit straffade fick inte heller uppträda som faddrar. Var det framförallt släkt och vänner som blev faddrar? - Det varierar. Ursprungligen kunde vem som helst vara fadder. På Medeltiden infördes ett förbud mot att man var släkt. Det skulle vara ett andligt släktskap, det som på latin brukar sägas cognatio spiritualis. Det innebar att de måste söka en fadder utanför släktskapet så att det inte fanns några blodsband. Efter medeltiden kan man se att det förekommer både faddrar som är släkt, men också de som inte är släkt. - Och studerar man lite närmare visar det sig att de som inte är släkt bor ofta mycket nära och kanske tillhörde den närmsta vänkretsen eller att de var yrkesbröder till pappan till barnet. Över tid blir det allt vanligare att det blir släktingar som blir faddrar till barnen, berättar Tom Ericsson. Pehr Philander hade 14 faddrar. Var det ovanligt med så många faddrar? - Ja, när det förekom är det i första hand bland de högre samhällsskikten. Det är de som har råd att bjuda in så pass mycket människor till kalaset. Ser man längre fram på 1800- talet är det tydligt att det blir färre och möter samma bild som inom den katolska världen med en gudfader och en gudmoder. Hur många faddrar var då vanligt för ett vanligt torparbarn? - Två tre på sin höjd, säger Tom Ericsson. Det var också en skillnad vilka faddrar en pojke eller flicka på 1800- talet skulle ha. En pojke- minst två manliga faddrar och en kvinnlig. Vice versa för en flicka. Om barnets föräldrar dog är det svårt att veta om faddrarna hade något ansvar för abrnet. Jag har inte sett något bevis för det i min egen forskning och inte heller i litteraturen mer än att det påstås att faddrarna var förpliktade. Lyssna även till när: En miljon européer blev slavar Dick Harrison som är professor i historia vid Lunds Universitet har skrivit fyra böcker om Slaveriets historia från forntid till nutid. Han berättar att en ganska bortglömd del av vår historia är att det funnits slavar i Sverige, att det även fanns svenska slavar utomlands och att det dessutom fanns svenskar som köpte slavar och gav dem frihet här i Sverige. -När vi kommer fram till 1800- talet är det lätt att följa detta i tidningarna. Till exempel fanns det en kyrkoherde i Hudiksvall som köpte två barn i Västindien och som det i Hälsingepressen skrevs en hel del om. Slaveriet förbjöds i Sverige så sent som 1845. Det rådde någon sorts tabu att erkänna att svenskar varit slavhandlare, men ännu större tabu att vi varit slavar, säger Dick Harrison. - Det är svårt att ta till sig och erkänna är att svenskar själva varit slavar utomlands ganska långt fram i tiden.  Det finns belägg för att svenskar från 1100- talet fram till början av 1800- talet försattes i slaveri och när vi kommer till 1700- talet är källorna utförliga. I de svenska tidningarna kan man om man har tur läsa om gamla släktingar som blev förslavade. Men då gäller det att man ska ha tur, för det här är inget man var stolt över i den egna familjen och lät saken tystas ned. Men det finns fall där den förslavade kommer tillbaka och råkar ha en anledning att berätta om det, säger Dick Harrison, och tar fram ett fall som han snubblade över. - Jag råkade vara anlitad av en arabisk kulturförening i Göteborg där en medlem hade som hobby att studera svenska och marockanska relationer i förfluten tid. Han hade snubblat över en svensk sjökapten som jag började forska om för att få veta mer om honom, berättar Dick Harrison. Stockholmaren Markus Berg visade sig ha varit slav i Fez på 1700- talet. Dick Harrison grävde vidare och fann att hela hans besättning på 13 man hade blivit förslavade. De hade tagit sig från Göteborg till Dublin och skulle vidare till Neapel när de blev kapade strax utanför Mallorca av marockanska korsarer, dvs slavjägande sjörövare. Båten bogserades in i hamn och de 14 männen sattes i fängelshålor. Där fann de till sin förvåning att språket inte var något problem eftersom det redan fanns en hel last av svenskar från Kalmar där som tagits som slavar tidigare, berättar Dick Harrison. Vissa arbetades ihjäl , vissa tvingades stanna kvar och två av jungmännen tycks ha blivit utsatta för pedofeli av sultanen och blev fast i slaveriet medan Markus Berg hade tur och blev friköpt av en svensk konsul i Kadif. Dick Harrison berättar att i tacksamhet över frigivningen skrev Markus Berg ner en redogörelse som blev tryckt. Den skriften tycks ha fallit i glömska. - Alla som fanns ombord på fartygen är namngivna, det finns uppgifter om de som klarade sig och också vad som hände med deras familjemedlemmar. På vilket sätt blev hamnade då människor i slaveri? Dick Harrison säger att ett vanligt sätt var att skeppet kapades av slavjägande sjörövare. Nordafrikanska sjöfararstäder som Alger, Tripoli och Tunis styrdes av självständiga eller halvt självständiga kaparligor. - Det behövdes diplomatiska relationer med konsulaten för att skeppen skulle kunna passera.  Sammanlagt brukar man räkna med att över en miljon européer, ofta vanliga sjöfarare sattes i slaveri i Nordafrika mellan 1550 och 1840. - Hur många av de som var svenskar vet vi inte ännu, dokumenten finns men det återstår att samla ihop fakta, avslutar Dick Harrison. Lyssna till när:  

I Sverige finns flera platser och byggnader som klassats som världsarv av FN-organet UNESCO, till exempel Drottningholms slott, Falu koppargruva och hällristningarna i Tanum. De här platserna bedöms ha ett enastående universellt värde och ska bevaras för eftervärlden. Nu finns det planer på att utöka världsarven till att också skydda våra vanor och traditioner, vårt immateriella kulturarv. Det handlar alltså om alla de unika kulturtraditioner som vi medvetet eller omedvetet övertagit från tidigare generationer, och dagens Vetenskapsradion Forum handlar om vilka traditioner som är värda att bevara för eftervärlden. Dessutom handlar det om vårt förhållande till bröd. I dagarna öppnade Nordiska Museet ett digitalt forum för att samla in svenska folkets minnen och tankar kring bröd. Alla bidrag arkiveras och bevaras för framtida forskning, och enligt Elin von Unge på Nordiska Museet så säger just bröd mycket om vårt samhälle eftersom alla människor har en relation till bröd. Programledare är Urban Björstadius.