Podcasts about ayn rands

David Waldman retains his faith in democracy and the rule of law, otherwise what would we talk about in a couple of weeks? Greg Dworkin declares this the year of FAFO. There is plenty of FA for sure as the Felon Authoritarian President gets his treason party started. Out goes anything that Biden ordered with “equity”, “lawful”, “ethics”, “civil”, “sustainable”, “inclusion”, “access”, “opportunity”, “affordable” or “trustworthy” in the title… make that anything Lyndon Johnson ordered as well, if he meant that a minority should get anything. Jackboots are now approved to kick down church and school doors. Treaties are for lighting cigars only. And if there's anyone left not screwed over… screw them too! What about the FO part? That might take some time, at least more than three days. Republicans oppose pardons for violent January 6 convicts? Oh well! Why didn't they say something earlier? Probably because they didn't know, didn't want to know, no one was about to tell them, and anyone who tries will be punished. The ones who have FO however, aren't FA anymore. Gops are so busy knowing nothing that they can't pull their Reich together. Trump just knows that Gaza will be such a beautiful place once they sweep all the dead Gazans up. Meanwhile, Elmo put his right hand in, he put his right hand out, Musk did the Honky Pokey but only Nazis want to dance with him anymore. Bros hoping to cyber up their own private Pinochet Medieval Fair stocked with hot twerking Ayn Rands are sad that the NPCs consider them “weird”.

Att var konsekvent och stå upp för sina ideal är svårt, särskilt i oroliga tider. Det gäller även filosofer, konstaterar Eva-Lotta Hultén. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Eleverna var upprörda när de kom in i mitt klassrum. Lektionen före hade de haft matematik och när de inte förstått lärarens genomgång hade de bett honom förklara igen. Och igen. Till sist hade läraren blivit frustrerad och utbrustit: ”Men är ni dumma i huvudet!?”Det är svårt att tänka sig ett mindre lämpligt tillfälle att ryta något sådant än i ett klassrum där elever ber om hjälp med att förstå. Men i ärlighetens namn är vi nog fler som tänkt, och kanske någon gång också råkat uttalat oss, just så när något vi säger inte går in hos den tänkta mottagaren.Jag arbetar inte längre som lärare men vacklar ständigt mellan mina spontana reaktioner och min mer viljebaserade strävan efter att förstå andras situation och grundvalar. Vanlig okunskap eller oförmåga har jag ofta stort tålamod med men jag vill vara respektfull mot och kunna känna empati även för dem som gör eller säger saker som jag ogillar. Jag har rentav skrivit både artiklar och böcker om vikten av att lyssna, sätta sig in i andras perspektiv och tala vänligt också med dem som har åsikter man avskyr. Ändå kan ”Hur dum får man vara!?” dyka upp som ett mantra i huvudet när jag tar del av nyhetsintervjuer eller diskussioner på sociala medier. Varför fattar folk så trögt?! Jag vet vikten av att hålla mig lugn i samtal med meningsmotståndare. Trots det blir jag ibland hätsk eller nedlåtande.Det är lätt hänt att vara förstående och lyhörd när man filosoferar och misantrop när man reagerar när det kommer till politik och andras människosyn. Verkligheten, och våra känslor, envisas hela tiden med att sabotera för oss i vår praktiska tillämpning av ståndpunkter.Jag finner tröst i att en av de filosofer som jag tycker allra sämst om, Ayn Rand, misslyckades kapitalt med att leva upp till sina egna uppförandeideal. Rand var den rationella egoismens lovsångare. De enda plikter man har i livet, menade Rand, var att i alla lägen hålla fast vid egennyttan och se precis allt, inklusive relationer, som transaktioner. Till och med kärlek skulle vara en rationell uppgörelse mellan två förnuftiga parter som i första hand hade sin egen välgång för ögonen.I hennes böcker lyser dessutom ett starkt svaghetsförakt igenom. Ändå levde hon större delen av sitt liv med en man som i mångas ögon antagligen framstod som tämligen misslyckad. Den vänlige Frank O'Connor började som skådespelare men fick få roller. Han försökte sig på även flera andra yrken utan större framgång. Men Rand tycks ha älskat honom ändå. I sina böcker skriver hon dessutom hela tiden fram hjältar som är helt oberörda inför andras uppfattning om dem och rationellt kyliga i alla relationer. För egen del tycks hon i perioder ha varit ganska känslig för vad andra tyckte om henne och när hennes unge älskare lämnade henne fick hon ett mentalt sammanbrott.Intrigerna i Ayn Rands böcker må vara banala och karaktärerna platta. Men Rand själv var långt ifrån så okomplicerad som hennes idealmänniskotyp. Vilket gör henne till en mer sympatisk och intressant person i mina ögon.Ayn Rand klarade alltså inte att hålla linjen i sin egen livsfilosofi: rationalitet och styrka framför allt. Att leva som man lär är ofta svårt. Särskilt i omvälvande tider, som åren före och under andra världskriget, då både Ayn Rand och Simone Weil verkade. De kan betraktas som varandras motpoler. Den totala egoismens filosof mot den totala uppoffringens. Men när det gäller förmågan att få livsideal att gå ihop med verkligheten kom de båda till korta. Simone Weil brann för att göra världen till en mer rättvis och jämlik plats. Det ledde henne till att ta värvning som frivillig i spanska inbördeskriget – trots att hon var pacifist. En motsättning i sig. Väl vid fronten krävde hon dessutom att förses med gevär trots att hon såg så dåligt och var så tafatt att hennes brigadkamrater var rädda att hon skulle råka skjuta dem i stället för fienden.Om detta berättas i Wolfram Eilenbergers bok ”Frihetens lågor” där han följer inte bara Rand och Weil utan även Simone de Beauvoir och Hanna Arendt under åren 1933-1943. Inte minst Arendt sattes på svåra prov. Som judinna hade hon varit en stark förespråkare för ett hem för judarna i Palestina. Men under Biltmorekonferensen som den sionistiska rörelsen anordnade i New York 1942 antogs en vision om Palestina som ett ”judiskt samhälle”. Den faktiska majoritetsbefolkningen av palestinier skulle bara ges minoritetsrättigheter och till exempel inte ha rösträtt. Arendt blev både rasande och förtvivlad.Idén om en enhetligt judisk nationalstat utan inkludering av det folk som redan bodde i området krockade med hennes syn på hur en välfungerande nation borde se ut och fungera. För Arendt ledde detta till en brytning med den sionistiska rörelsen. En brytning som skedde samtidigt som Det tredje rikets grymheter mot det judiska folket blev alltmer extremt och uppmärksammat i världen. Arendt lyckades alltså hålla fast vid sina ideal även i en tid av mycket stark press, som borde ha kunnat göra vem som helst ideologiskt förvirrad och benägen att följa med den flock man anslutit sig till.Men ingen lyckas förstås hålla fast vid sina ideal i varje situation. Inte heller Hannah Arendt. En av den moderna västerländska filosofins mest välkända romantiska skandaler måste vara hennes relation till den tyske filosofen Martin Heidegger. Som 18-årig student hade hon inlett en relation med sin då 35-årige lärare. Den varade i flera år och de höll kontakten och förblev vänner även efter brytningen. Trots att Martin Heidegger 1933 gick med i nazistpartiet och bad aldrig om ursäkt för det. Efter kriget försökte Arendt bidra till att tvätta Heideggers gärning ren.Ju mer världen och andra människor kräver av oss desto svårare blir det att leva upp till idealen och navigera mellan grynnorna i de egna tankesystemen. Så hur ska vi förhålla oss till våra ideal när omvärlden gungar? Hur ska vi klara att hålla fast vid det som vi håller för rätt och sant också när allt kastas omkull? Hur ska vi göra med vårt tvivel på andra människors förståndsförmåga i en tid av enorma motsättningar och hot mot mänskligheten? Så mycket krävs, och kommer att krävas av oss. Inte minst förmågan att ompröva gamla sanningar. Men vilka, och när?Öppenhet är kanske en av vår oroliga sam- och framtids allra främsta dygder. För att inte tala om förmåga att ifrågasätta också sin egen omdömes- eller fattningsförmåga. Det kan alltid vara man själv som fattar trögt.På hyllan med pennor över mitt skrivbord har jag nu satt upp en uppmaning till mig själv: Vid komplexitet – tvivla! Det finns alltid andra vägar ut och i prövande samtal med andra – och oss själva, kan vi hitta dem. Det gäller även om folk ibland, ofrånkomligen, är dumma i huvudet.Eva-Lotta Hulténförfattare och journalistLitteraturWolfram Eilenberger: Frihetens lågor : filosofins räddning i en mörk tid 1933–1943. Simone de Beauvoir, Simone Weil, Hannah Arendt, Ayn Rand. Bokförlaget Daidalos, 2023.

Och världen skälvde är en unik bok. Den hyllar företagande, arbete, ärlighet och kapitalism. I årtionden har den inspirerat högern och upprört vänstern. I detta avsnitt av Ideologipodden diskuterar Benjamin Juhlin, Community Manager Timbro, och Alexandra Ivanov Hökmark, biträdande chef Timbro, Ayn Rands magnum opus.  Vilka är de bästa karaktärerna? Vilket är det starkaste citatet? Är Dagny Taggarts ledarstil något Alexandra eftersträvar?

Den mehr als 100-minütigen Rant zu Ayn Rand könnt ihr bei Patreon und Steady hören: Patreon: https://www.patreon.com/oleundwolfgang Steady: https://steadyhq.com/de/oleundwolfgang/about 1500 Seiten, die bis heute die libertäre und neoliberale Ideologie vieler Unternehmer und Publizisten prägen: In der neuen Folge von „Wohlstand für Alle“-Literatur sprechen wir über „Atlas Shrugged“ („Der freie Mensch“, „Atlas wirf die Welt ab“, „Der Streik – Oder: Wer ist John Galt?“) von Ayn Rand. Dieser Roman handelt von einem Streik der etwas anderen Art: Nicht die Arbeiter legen die Arbeit nieder, sondern die Kapitalisten, und zwar die besonders kreativen und herausragenden. Sie weigern sich, die soziale Politik aus Washington weiter zu unterstützen und nehmen lieber eine zeitweilige Deindustrialisierung in Kauf, bevor sie sich der Politik unterwerfen. Im Mittelpunkt des Romans steht eine Frau und Unternehmerin, die nicht nur zwischen drei Männern hin- und hergerissen ist, sondern lange Zeit versucht, die Welt auf ihren Schultern zu tragen, bis auch sie die Lehren des John Galt leibhaftig erkennt und spürt. Mehr dazu von Ole Nymoen und Wolfgang M. Schmitt in der neuen Folge von „Wohlstand für Alle“-Literatur. Literatur: Ayn Rand: Der freie Mensch. Übersetzt von Michael und Thomas Görden, Thinkum. Jennifer Burns: Goddess of the Market. Ayn Rand and the American Right, Oxford University Press. Ihr könnt uns unterstützen - herzlichen Dank! Paypal: https://www.paypal.me/oleundwolfgang Konto: Wolfgang M. Schmitt, Ole Nymoen Betreff: Wohlstand fuer Alle IBAN: DE67 5745 0120 0130 7996 12 BIC: MALADE51NWD Social Media: Instagram: Unser gemeinsamer Kanal: https://www.instagram.com/oleundwolfgang/ Ole: https://www.instagram.com/ole.nymoen/ Wolfgang: https://www.instagram.com/wolfgangmschmitt/ TikTok: https://www.tiktok.com/@oleundwolfgang Twitter: Unser gemeinsamer Kanal: https://twitter.com/OleUndWolfgang Ole: twitter.com/nymoen_ole Wolfgang: twitter.com/SchmittJunior Die gesamte WfA-Literaturliste: https://wohlstand-fuer-alle.netlify.app

Petter Lindblad Ehnborg berättar om det 425 meter höga bostadshuset på Park Avenue där lägenheterna bara ägs av de superrika. Men om de klagar på bristerna riskerar värdet på huset att sjunka. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Sändes första gången 2021-03-09.Någonting är ruttet i 432 Park Avenue. Skyskrapan ett stenkast från New Yorks Central Park var under en tid världens högsta bostadshus. Tillsammans med sina superhöga syskontorn bildar byggnaden den så kallade Billionaire's Row. Bostadstornen har i mångas ögon blivit symboler för det sena 2010-talets högkonjunktur, såväl som den stadigt ökande klyftan mellan den enda procenten och de 99.I början av 2021 trädde några av byggnadens hemlighetsfulla invånare fram med namn i en artikel i The New York Times. Det var inte självklart med tanke på att nästan samtliga köpares identiteter gömts undan i skalbolag. Utöver saldot var det en brokig men celeber skara: superstjärnor, affärsmän, arvtagare till tequilaimperium – vissa bördiga från mer eller mindre auktoritära stater. Så hade såväl Manhattans som Mayfairs privatbostäder under de föregående decennierna genomgått en förvandling från hem till investeringsobjekt, politiskt säkra och realiserbara i vita pengar. Det hände då och då att nyblivna ägare inte ens hämtade ut nycklarna.Kanske säkrast så? På 432 Park Avenue stod de nyblivna lägenhetsägarna inför ett dilemma: hur påtala byggnadens brister utan att riskera investeringens värde? Den pinnsmala skrapan utgjorde ett gränsland för ingenjörskonstens möjligheter, och därmed ett delvis outforskat område. Listan över missöden i fastigheten var lång: miljoner dollar för att åtgärda översvämningar och mekaniska fel, hissar med vajrar som slog i takt med fastighetens svajande i vinden, sopor som dånade som bombnedslag i nedkasten. Till råga på allt var frukosten inte längre fri i husets privata Michelin-restaurang, till vilken de boende årligen behövde betala 15 000 dollar. Det finns som bekant inga gratisluncher. När en boende kommenterade grannarnas skilda syn på balansgången mellan egendomsfrämjande diskretion och rättmätig harm var det hårda ord: ”Alla hatar varandra här.”Kommentaren får mig att tänka på J G Ballards roman High-Rise, som tillsammans med de föregående verken Crash och Concrete Island bildar den så kallade ”Urban Disaster”-trilogin. Romanerna skär skalpellskarpt genom sjuttiotalsmodernitetens kollektiva omedvetna, uppfyllt av massbilism och betongbrutalism, vantrivsel i kulturen och tidstypiskt brunmurriga konsumentbegär. High-Rise följer läkaren Robert Laing som nyss flyttat in i mitten av en nybyggd bostadsskrapa. Denna fulländade tolkning av dåtidens arkitektoniska idéer om ”gator i himlen” ger först sken av att bjuda en utopisk tillvaro med alla tänkbara serviceinrättningar såsom spritbutik, snabbköp och skola tillgängliga i fastigheten. Men civilisationen är en tunn fernissa, och något i de välordnade räta linjerna föder en motrörelse av förvildning. Medan elfelen hopar sig och samhällskontraktet vittrar grupperar sig invånarna på de lägre och de högre våningsplanen i socialdarwinistiskt sinnade stammar. Så möts de, i kamp på liv och död om rätten till den gemensamma simbassängen.Vi ska förstås inte dra jämförelsen mellan Ballards skrapa och byggnaderna på Billionaire's Row alltför långt. Den väletablerade medelklassen i High-Rise framstår närmast som ett trasproletariat i jämförelse med invånarna på 432 Park Avenue. Det finns all anledning att tänka sig att Ballards svarta spegel skulle visa en än mer feberdrömsk bild om han levt att se tjugotalets ultraförmögna eliter. Finansmarknadernas avreglering och astronomiska expansion har möjliggjort en tidigare oanad ansamling av kapital hos försvinnande få. Ändå tycks High-Rise profetisk i sin beskrivning av det avskilda höghusets lockelse, förankrad i ett löfte om att lossa förtöjningen från marken och försvinna bland molnen. När Laing lämnar sitt gamla hus i Chelsea upplever han sig transporteras 50 år framåt i tiden, och samtidigt närmast från en dimension till en annan. Hans minnen av det förflutna börjar genast blekna till förmån för en existens präglad av rymd, ljus och anonymitetens njutning – illusionen att leva ensam och oberoende i en tom byggnad. Frågan står förvisso öppen om försvinnandet rör en själv eller de andra.Det är inte första gången som skyskrapan rollsatts som symbol för just individens oberoende. Ballards högdragne arkitekt Anthony Royal är på många sätt en arvtagare till kollegan Howard Roark, huvudperson i Ayn Rands roman The Fountainhead från 1943. Rand som blev rörd till tårar av New Yorks skyline då hon i mitten av 1920-talet anlände som immigrant från Sovjetunionen. Hon betraktade skraporna som solitärer vilka förkroppsligade människans vilja och dådkraft i stål och betong. Monument över den fulländade individen som reser sig över massamhället. Samtidigt anade hon en sårbarhet. I slutskedet av The Fountainhead förutspår tidningsbaronen Wynand att skyskrapans epok är över till förmån för det allmännyttiga bostadsprojektets era. Denna betraktar han som ett preludium till grottans tidsålder och människans undergång. Himmel och underjord med andra ord.Ironiskt nog skulle just det allmännyttiga bostadsprojektet på sina håll bli närmast synonymt med höga hus. I Ballards engelska sjuttiotal var så kallade ”tower blocks” iögonenfallande symboler för den kommunala allmännyttan, där de statliga subventionerna ökade för varje våningsplan. Exemplet påminner om att höghuset som symbol betraktad är ett tomt skal, en kuliss utan fixerad innebörd, en projektionsyta för väsensskilda fantasier och farhågor. I de bruna tegeltornens utveckling från framtidsbostäder via uteblivet underhåll, förslumning, ras, eldsvådor och demolering till renovering och privatisering, är det lätt att se en metafor för det brittiska välfärdssamhällets uppgång och snara nedmontering.Man kan tänka sig att Wynand med sin rädsla för det allmännyttiga bostadsprojektet skulle ha uppskattat utvecklingen, han för vilken helvetet sannolikt är de andra, massan som tynger ner den uppburne individen. Nog utgör denna ett orosmoment också för dagens ultrarika. Ett av de främsta klagomålen från en boende i 432 Park Avenue rörde hur hon i samband med tillträde tvingades dela bygghiss med en byggarbetare. Betrakta och bli betraktad: brytandet av osynligheten bär på risken att granskas och genomlysas, utsättas för ilska eller avund, få sina panamanska konton röjda och beskattade. Den boende sammanfattade sin kritik av byggnaden: ”Allt här var kamouflage”, sa hon. ”Om jag visste då vad jag vet nu, skulle jag aldrig ha betalat.”Skyskrapan som ett tomt skal, som sagt. Man kan fråga sig vad 432 Park Avenue bäst kan symbolisera. Kanske är det bilden av ett samhälle vars ideologiska överbyggnad fortsatt står stabil men knakar betänkligt i fogarna. Uppe bland molnen vantrivs den förmögna i sin förgyllda bur, avskuren från marken av hissar som slutat att gå, utan annan sysselsättning än att lyssna på väggarna som om natten skälver som skrovet på ett segelfartyg.Petter Lindblad Ehnborg, psykolog

The Rational Egoist: Navigating Schisms in the Liberty Movement with Scott Schiff from The Atlas Society Description: In this episode of The Rational Egoist, host Michael Liebowitz sits down with Scott Schiff from The Atlas Society to discuss the schisms within the liberty movement. The liberty movement has experienced several schisms, including anarcho-capitalism, open and closed Objectivist systems, and libertarianism. These schisms have led to heated debates and disagreements among those seeking freedom, resulting in the banning of people from different groups due to intellectual differences. However, what is often missed in these debates is the fundamental belief shared by all freedom seekers - the belief that there should be no initiation of force against others, and that people have a right to their own life. Michael and Scott highlight the importance of focusing on the bigger picture and recognizing that there are only a few people in the world who follow morality based on Ayn Rands ideas. The liberty movement aims to change the philosophy of society to change the government, and the philosophical route that somebody takes to arrive at a conclusion that is in line with this morality should not be relevant. Instead of invalidating the entire person, individuals should be able to disagree with a point that someone has made without resorting to conflict. The hosts question why rational people go to war with each other against intellectual disagreements and ignore the looters who are the real problem. The schisms within the liberty movement have created a Civil War-like situation, where individuals are excluded from different groups due to simple intellectual disagreements. The fundamental philosophical ideas that people have, such as life being a standard of value and the purpose of the government being to protect individual rights, should be enough for people to remain civil and fight the real problem - those who use government to destroy freedom. In conclusion, this episode of The Rational Egoist highlights the importance of focusing on the bigger picture, recognizing the fundamental beliefs that shared by all who believe in liberty, and remaining civil in the face of intellectual disagreements. Schisms within liberty ideas should not lead to conflict, and individuals should recognize that they are all on the same side in fighting leftist ideology. Michael Liebowitz is a philosopher, political activist, and host of the Rational Egoist podcast. He is a passionate advocate of reason and his views have been heavily influenced by the philosopher Ayn Rand. Liebowitz has dedicated his life to promoting its principles of rational self-interest, individualism, and reason. In addition to his work as a podcast host, Liebowitz is also a prominent spokesperson for the Libertarian Party for Connecticut - USA and has been involved in a number of political debates advocating for individual rights and freedoms through his YouTube videos and interviews. Liebowitz's life story is a testament to the transformative power of the writings of Ayn Rand. After spending 25 years in prison, he was able to turn his life around by embracing the principles of rational self-interest and morality espoused by Ayn Rand. He has since become an influential voice in the libertarian and Objectivist communities, using his own experience to inspire others to live their lives in accordance with reason, individualism, and self-interest. Liebowitz is also the co-author of "Down the Rabbit Hole: How the Culture of Correction Encourages Crime," a book that explores the ways in which misguided societal attitudes towards punishment and rehabilitation have led to a rise in crime and recidivism. In addition to his work in politics and philosophy, Liebowitz is a regular guest on the Todd Feinburg show at WTIC, where he provides expert commentary on a range of political and social issues.

In het universum van Ayn Rand is er geen ruimte voor grijstinten. Zij verdeelde de mensheid onder in twee soorten: geniale helden met succesvolle bedrijven (die toevallig ook de lekkerste hamburgers bakken en vliegtuigen kunnen besturen) en weeïge minkukels, met misselijkmakende namen zoals Balph Eubank of Wesley Mouch. Deze week lazen we Atlas Shrugged, een boek dat zich afspeelt in een dystopisch Amerika. “Als literair werk faalt het op alle vlakken,” aldus de gast van deze week, NRC-columnist Floor Rusman, die afstudeerde op Rands werk. Ook Guus Valk, voormalig Amerika-correspondent en huidige chef van de Haagse redactie, is er niet over te spreken. De personages zijn plat en het is “een onnodig dik boek vol prekerige teksten”. Toch vonden ze Atlas Shrugged een fascinerend boek om te lezen. “Rand geeft egoïsme een moreel sausje.”Sinds de publicatie in 1957, zijn er ruim 10 miljoen exemplaren van dit boek verkocht. Ayn Rands werk spreekt voornamelijk rechtse Amerikanen aan. Rand geloofde dat mensen rationeel en egocentrisch zouden moeten opereren, met het eigen geluk als levensdoel. Met haar filosofie, het Objectivisme, wilde ze de wereld veranderen.Ze knipperde niet met haar ogen, droeg kettingen met dollartekens en stichtte een cult. Wie was Ayn Rand, een Russin die uitgroeide tot kapitalistisch boegbeeld van conservatief Amerika? Wat heeft haar werk losgemaakt in Amerika en in Europa, en hoe is het om Atlas Shrugged, “een politiek pamflet in de vorm van een roman”, vandaag te lezen?Dit is de achtste aflevering van een negendelige serie over boeken die de wereld veranderden. Presentatie: Eva PeekGasten: Michel Krielaars & Arnon GrunbergRedactie & montage: Jeanne GeerkenZie het privacybeleid op https://art19.com/privacy en de privacyverklaring van Californië op https://art19.com/privacy#do-not-sell-my-info.

I vårt mest piratiga avsnitt hittills går vi – på vår patreon Alexander Anderssons begäran – igenom Ayn Rands idealmänniskor: kaparna.Per håller i rodret den här gången och beskriver vällustigt denna lagliga form av sjöröveri, vilket även innebär en rad excentriska inte fullt så gentle gentlemän varav en rentav var en av Göteborgs främsta söner. Mattis roll i det här avsnittet är framför allt att ge ifrån sig grymtande läten av vällust över Pers framställan.Stort tack till Alexander Andersson! Detta är hans personliga expressavsnitt. Vill du också ha ett personligt expressavsnitt? Bli då vår patreon på tier Gustav II Adolfs livvaktsstyrka genom att klicka på länken nedan. Stötta oss på Patreon!Support till showen http://supporter.acast.com/krigshistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sam and Emma host Raymond Craib, Professor of History of Cornell University, to discuss his recent book Adventure Capitalism: A History of Libertarian Exit, from the Era of Decolonization to the Digital Age. First, Sam and Emma dive into updates on early voting and the GOP's abandonment of New Hampshire, before diving into Biden finally centering GOP cuts to Social Security and Medicare in his talking points. Professor Raymond Craib then joins as he jumps right into his “big tent” definition of libertarianism, ranging from the neoliberal politics of Hayek and Friedman to Murray Rothbard's complete reliance on private contracts in his theory, with the Ayn Rands and Ludwig von Miseses falling somewhere in between. After walking through the distinct roles the state can play along this spectrum – particularly in protecting individuals from direct violence and in their private property rights – Sam, Emma, and Professor Craib tackle the disregard for the inherent violence and expropriation of primitive accumulation that sets the stage for the rights libertarians supposedly respect. This brings Professor Craib to the progression of attempts at libertarian Utopia and the constant need for colonial measures of expropriation to begin these attempts, first taking on Michael Oliver's experiments attempting to lay claim to foreign lands for his new utopia via domestic law and insurrectionist attempts at secession, before diving into the more contemporary version of this libertarian colonial utopia, Sam, Emma, and Raymond parse through Paul Romer's “Charter Cities,” and how he essentially created a system of finance-backed feudalism that inevitably created an incredibly precarious system. They wrap up the interview by assessing the future of these mass-scale speculative real estate grifts, and what role the Big Tech monopolists will play when these grifts are right in their wheelhouse. And in the Fun Half: Sam and Emma dive into Bob Woodward's continuing leaks from the Trump years, as Trump claims to be the only one to look into Kim Jong un's eyes and truly understand him, and Nicholas from Silicon Valley explores the disappointing conclusion to the January 6th hearings. Olivia from Las Vegas discusses the recent bout of mail-in-ballot-related crime in the city, and launches a greater conversation on voter intimidation, Kowalski celebrates MR as the Holidays approach, and Dr. Oz continues to dig his own grave. Dylan from New Mexico talks about Santa Fe's housing crisis, and Tucker Carlson cackles as Kari Lake #owns a CNN reporter, plus, your calls and IMs! Check out Raymond's book here: https://pmpress.org/index.php?l=product_detail&p=1242 Become a member at JoinTheMajorityReport.com: https://fans.fm/majority/join Subscribe to the ESVN YouTube channel here: https://www.youtube.com/esvnshow Subscribe to the AMQuickie newsletter here: https://am-quickie.ghost.io/ Join the Majority Report Discord! http://majoritydiscord.com/ Get all your MR merch at our store: https://shop.majorityreportradio.com/ Get the free Majority Report App!: http://majority.fm/app Check out today's sponsors: ZipRecruiter: Some things in life we like to pick out for ourselves - so we know we've got the one that's best for us - like cuts of steak or mattresses. What if you could do the same for hiring - choose your ideal candidate before they even apply? That's where ZipRecruiter's ‘Invite to Apply' comes in - it gives YOU, as the hiring manager, the power to pick your favorites from top candidates. According to ZipRecruiter Internal Data, jobs where employers use ZipRecruiter's ‘Invite to Apply' get on average two and a half times more candidates — which helps make for a faster hiring process. See for yourself! Just go to this exclusive web address, https://www.ziprecruiter.com/majority to try ZipRecruiter for free! Cozy Earth: One out of three Americans report being sleep deprived, and their sheets could be the problem. Luckily Cozy Earth provides the SOFTEST, MOST LUXURIOUS and BEST-TEMPERATURE REGULATING sheets. Cozy Earth has been featured on Oprah's Most Favorite Things List Four Years in a Row! Made from super soft viscose from bamboo, Cozy Earth Sheets breathe so you sleep at the perfect temperature all year round.  And for a limited time, SAVE 35% on Cozy Earth Bedding. Go to https://cozyearth.com/and enter my special promo code MAJORITY at checkout to SAVE 35% now. Follow the Majority Report crew on Twitter: @SamSeder @EmmaVigeland @MattBinder @MattLech @BF1nn @BradKAlsop Check out Matt's show, Left Reckoning, on Youtube, and subscribe on Patreon! https://www.patreon.com/leftreckoning Subscribe to Discourse Blog, a newsletter and website for progressive essays and related fun partly run by AM Quickie writer Jack Crosbie. https://discourseblog.com/ Check out Ava Raiza's music here! https://avaraiza.bandcamp.com/ The Majority Report with Sam Seder - https://majorityreportradio.com/

In this episode Ray speaks with Dr. Onkar Ghate about freedom of speech and intellectual freedom as well as his inspiration from Ayn Rands' book Atlas Shrugged. Ray Higdon is a best-selling author, coach, high-energy speaker, and philanthropist. Going from foreclosure to multimillion-dollar success in a few short years, Ray's journey to excellence has been fueled with an unrelenting passion for teaching people how to find their voice and understand their worth. We're constantly testing, tracking, and innovating every single days… every single week… To get our latest trainings and specials, check out the link below. See Our Special Offering This Week: Higdongroup.com/podcastspecial

Steven talks about blockchain technology and how it is tue modern representation of Galt's Gulch from Ayn Rands novel, Atlas Shrugged

Alex-Jason set out to embark on Ayn Rands' ethical dimension and moral objectivity. That is to say. There is no moral relativity as the universal ethical standards of “Free Will” and “Individual Autonomy” are sacred in each and every one of us. DON'T BE A VICTIM. Stand up and take 100% Responsibility. Let's join them as we learn the objective moral in reality. www.higherdensityliving.com

Higher Density Living launches a new podcast mini-series dedicated to Ayn Rands' “Objectivist” Teachings and Philosophy.  Objectivism serves a physical and psychological balance in the Creational sense, the laws of positive and negative energy. It posits the supremacy of Individual Free Will in society and she exerts that individual destiny is independent of the social reality of the collective whole/ or mass. Similar to Carl Jung, Ayn Rand's pessimism and negative energy are direct responses from the prevailing ideologies of their time, the belief in totalitarian systems and communist ideas during the earlier part of the 20th Century.  The discord of Humanity and Nature are both Positive and Negative balance to maintain equilibrium. You and only you have the power to achieve the objective power to live a safe and happy life. Let's join Alex-Jason as Philosophy and Creation bounds to conjecture in the Higher Density Living podcast. www.higherdensityliving.com

Today's solo pod covers all sorts of topics. From my re-acquaintance with Jordan Peterson and how his re-emergence onto the public scene has reminded me of the learnings I've gained from him over the years. The fountainhead and how Ayn Rands words from almost a century ago are exactly what I needed. I talk about what's happening in my life as of late, the ufc, the podcast, neural link, the attack on the scientific  method and some amazing podcasts on drugs I've listened to recently that have really opened my mind as well as a million and a half other things! It felt much more comfortable sitting there talking to myself after only doing it once before and it makes me extremely excited for the solo episodes to come! Jump on in and come along  for the ride the views are great!

Petter Lindblad Ehnborg berättar om det 425 meter höga bostadshuset på Park Avenue där lägenheterna bara ägs av de superrika. Men om de klagar på bristerna riskerar värdet på huset att sjunka. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Någonting är ruttet i 432 Park Avenue. Skyskrapan ett stenkast från New Yorks Central Park var under en tid världens högsta bostadshus. Tillsammans med sina superhöga syskontorn bildar byggnaden den så kallade Billionaires Row. Bostadstornen har i mångas ögon blivit symboler för det sena 2010-talets högkonjunktur, såväl som den stadigt ökande klyftan mellan den enda procenten och de 99. I början av 2021 trädde några av byggnadens hemlighetsfulla invånare fram med namn i en artikel i The New York Times. Det var inte självklart med tanke på att nästan samtliga köpares identiteter gömts undan i skalbolag. Utöver saldot var det en brokig men celeber skara: superstjärnor, affärsmän, arvtagare till tequilaimperium vissa bördiga från mer eller mindre auktoritära stater. Så hade såväl Manhattans som Mayfairs privatbostäder under de föregående decennierna genomgått en förvandling från hem till investeringsobjekt, politiskt säkra och realiserbara i vita pengar. Det hände då och då att nyblivna ägare inte ens hämtade ut nycklarna. Kanske säkrast så? På 432 Park Avenue stod de nyblivna lägenhetsägarna inför ett dilemma: hur påtala byggnadens brister utan att riskera investeringens värde? Den pinnsmala skrapan utgjorde ett gränsland för ingenjörskonstens möjligheter, och därmed ett delvis outforskat område. Listan över missöden i fastigheten var lång: miljoner dollar för att åtgärda översvämningar och mekaniska fel, hissar med vajrar som slog i takt med fastighetens svajande i vinden, sopor som dånade som bombnedslag i nedkasten. Till råga på allt var frukosten inte längre fri i husets privata Michelin-restaurang, till vilken de boende årligen behövde betala 15 000 dollar. Det finns som bekant inga gratisluncher. När en boende kommenterade grannarnas skilda syn på balansgången mellan egendomsfrämjande diskretion och rättmätig harm var det hårda ord: Alla hatar varandra här. Kommentaren får mig att tänka på J G Ballards roman High-Rise, som tillsammans med de föregående verken Crash och Concrete Island bildar den så kallade Urban Disaster-trilogin. Romanerna skär skalpellskarpt genom sjuttiotalsmodernitetens kollektiva omedvetna, uppfyllt av massbilism och betongbrutalism, vantrivsel i kulturen och tidstypiskt brunmurriga konsumentbegär. High-Rise följer läkaren Robert Laing som nyss flyttat in i mitten av en nybyggd bostadsskrapa. Denna fulländade tolkning av dåtidens arkitektoniska idéer om gator i himlen ger först sken av att bjuda en utopisk tillvaro med alla tänkbara serviceinrättningar såsom spritbutik, snabbköp och skola tillgängliga i fastigheten. Men civilisationen är en tunn fernissa, och något i de välordnade räta linjerna föder en motrörelse av förvildning. Medan elfelen hopar sig och samhällskontraktet vittrar grupperar sig invånarna på de lägre och de högre våningsplanen i socialdarwinistiskt sinnade stammar. Så möts de, i kamp på liv och död om rätten till den gemensamma simbassängen. Vi ska förstås inte dra jämförelsen mellan Ballards skrapa och byggnaderna på Billionaire's Row alltför långt. Den väletablerade medelklassen i High-Rise framstår närmast som ett trasproletariat i jämförelse med invånarna på 432 Park Avenue. Det finns all anledning att tänka sig att Ballards svarta spegel skulle visa en än mer feberdrömsk bild om han levt att se tjugotalets ultraförmögna eliter. Finansmarknadernas avreglering och astronomiska expansion har möjliggjort en tidigare oanad ansamling av kapital hos försvinnande få. Ändå tycks High-Rise profetisk i sin beskrivning av det avskilda höghusets lockelse, förankrad i ett löfte om att lossa förtöjningen från marken och försvinna bland molnen. När Laing lämnar sitt gamla hus i Chelsea upplever han sig transporteras 50 år framåt i tiden, och samtidigt närmast från en dimension till en annan. Hans minnen av det förflutna börjar genast blekna till förmån för en existens präglad av rymd, ljus och anonymitetens njutning illusionen att leva ensam och oberoende i en tom byggnad. Frågan står förvisso öppen om försvinnandet rör en själv eller de andra. Det är inte första gången som skyskrapan rollsatts som symbol för just individens oberoende. Ballards högdragne arkitekt Anthony Royal är på många sätt en arvtagare till kollegan Howard Roark, huvudperson i Ayn Rands roman The Fountainhead från 1943. Rand som blev rörd till tårar av New Yorks skyline då hon i mitten av 1920-talet anlände som immigrant från Sovjetunionen. Hon betraktade skraporna som solitärer vilka förkroppsligade människans vilja och dådkraft i stål och betong. Monument över den fulländade individen som reser sig över massamhället. Samtidigt anade hon en sårbarhet. I slutskedet av The Fountainhead förutspår tidningsbaronen Wynand att skyskrapans epok är över till förmån för det allmännyttiga bostadsprojektets era. Denna betraktar han som ett preludium till grottans tidsålder och människans undergång. Himmel och underjord med andra ord. Ironiskt nog skulle just det allmännyttiga bostadsprojektet på sina håll bli närmast synonymt med höga hus. I Ballards engelska sjuttiotal var så kallade tower blocks iögonenfallande symboler för den kommunala allmännyttan, där de statliga subventionerna ökade för varje våningsplan. Exemplet påminner om att höghuset som symbol betraktad är ett tomt skal, en kuliss utan fixerad innebörd, en projektionsyta för väsensskilda fantasier och farhågor. I de bruna tegeltornens utveckling från framtidsbostäder via uteblivet underhåll, förslumning, ras, eldsvådor och demolering till renovering och privatisering, är det lätt att se en metafor för det brittiska välfärdssamhällets uppgång och snara nedmontering. Man kan tänka sig att Wynand med sin rädsla för det allmännyttiga bostadsprojektet skulle ha uppskattat utvecklingen, han för vilken helvetet sannolikt är de andra, massan som tynger ner den uppburne individen. Nog utgör denna ett orosmoment också för dagens ultrarika. Ett av de främsta klagomålen från en boende i 432 Park Avenue rörde hur hon i samband med tillträde tvingades dela bygghiss med en byggarbetare. Betrakta och bli betraktad: brytandet av osynligheten bär på risken att granskas och genomlysas, utsättas för ilska eller avund, få sina panamanska konton röjda och beskattade. Den boende sammanfattade sin kritik av byggnaden: Allt här var kamouflage, sa hon. Om jag visste då vad jag vet nu, skulle jag aldrig ha betalat. Skyskrapan som ett tomt skal, som sagt. Man kan fråga sig vad 432 Park Avenue bäst kan symbolisera. Kanske är det bilden av ett samhälle vars ideologiska överbyggnad fortsatt står stabil men knakar betänkligt i fogarna. Uppe bland molnen vantrivs den förmögna i sin förgyllda bur, avskuren från marken av hissar som slutat att gå, utan annan sysselsättning än att lyssna på väggarna som om natten skälver som skrovet på ett segelfartyg. Petter Lindblad Ehnborg, psykolog

https://libertyweekly.net/ayn-rands-objections-to-anarchism-debunked-ep-122

More content to be found at Youtube madebyjimbob.com instagram.com/madebyjimbob Have a great day!

Erik Wahlin är tillbaka – och det med besked. Sedan han senast besökte Bokpodden har han plöjt 1200 sidor libertariansk pornografi. Han har klarat det, han har läst hela "Atlas Shrugged" från pärm till pärm, och nu berättar han för oss vad Ayn Rands storverk egentligen handlar om. Det här vill ni inte missa.

Chris, Pip, Tom S and Alex dig deep to yield icy cold takes on Call of Duty: Blops Four, ‘Bio-Shock’, A Quiet Sleep, and assorted nonsense. Plus: the importance of Little Boots on the ground, the medium’s most lootable subcultures, whether it was or wasn’t all yellow, whether two Ayn Rands do indeed make an [...]

  ** Norske barnehager tilbyr bare «minimal quality» ifølge en undersøkelse. Er det da feil at foreldre likevel sier at de er fornøyde? Kommentator og journalist MARIA BERG REINERTSEN lurer på om barnhageansatte bør følge Ayn Rands taktikk for å sikre barn en god tilværelse på dagtid. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I veckans avsnitt diskuterar Siri, Glenn och Pim bland annat döden, Ayn Rand samt skumtomtar med lingonsmak. Och självfallet en hel del spel!

I veckans avsnitt diskuterar Siri, Glenn och Pim bland annat döden, Ayn Rand samt skumtomtar med lingonsmak. Och självfallet en hel del spel!

Karin möter i det här avsnittet Mattias Svensson och Torbjörn Elensky i ett samtal om Ayn Rands idéarv med anledning av 60 årsjubileet för publiceringen av hennes magnum opus Och världen skälvde. Är människan ett självändamål eller ett medel? Vilken plats bör den rationella egoismen ha i det moderna samhället?

Karin möter i det här avsnittet Mattias Svensson och Torbjörn Elensky i ett samtal om Ayn Rands idéarv med anledning av 60 årsjubileet för publiceringen av hennes magnum opus Och världen skälvde. Är människan ett självändamål eller ett medel? Vilken plats bör den rationella egoismen ha i det moderna samhället?  

This episode is about Ayn Rands epic, and pretty crappy, novel "The Fountainhead". The book was published in 1943 and is one long ode to individualism and a bashing of collectivism. At over 700 pages long it takes shape as a romantic novel about one creative genius: Howard Roark. We invited Lars Seier, the danish patron superieure of Ayn Rand to join the podcast so it wouldn’t end up as a haterclub, but Lars didn’t write me back, anyhow, Lars this episode is for you. This episode features Macon Holt, Emilie Bang Jensen, Franek Korbanski and hosted by Giovanna Alesandro.

Hör om hur Jens Peter Karlsson vill jobba sig bort från skratten, om varför han inte vill göra politisk teater för vuxna och varför han tycker att man inte borde spela Shakespeares pjäser längre. Jens Peter Karlsson är regissör och dramatiker och utbildad på Dramatikerutbildningen på Malmö Teaterhögskola och även dramatikerkursen på Biskops Arnös folkhögskola.Han var med och bildade den fria gruppen Teaterrepubliken i Malmö 2008; en grupp som han lämnade i maj i år. Gruppen fick sitt stora publika och massmediala genombrott 2010 med föreställningarna "Teaterrepubliken öppnar apotek" (2010) och "Ayn" (2010) - den senare en politisk satir baserad på Ayn Rands utopiska romaner.Andra föreställningar är bland andra: "En makroekonomisk kärlekshistoria" (2011) "Skånes befrielsefront" (2013) och dubbelföreställningen "Jimmie Åkesson och den utomeuropeiska invandringen" (2012).Jens Peter Karlsson har även skrivit och regisserat föreställningar åt bland andra regionteater Väst, Teater 23, Skillinge teater och Radioteatern.Ikväll fredag klockan 1930 blir det premiär för en alldeles nyinspelad radioteaterpjäs här i P1. Noll sekundmeter, skriven och regisserad av Jens Peter Karlsson.du kan höra nu här i P1.

Säsongsavslutning! Vi tar på oss studentmössan och läser böckernas bok. Liv Strömquist och förläggaren Johan Hilton förlorar sig i Ayn Rands övermänniskoepos "Och världen skälvde" (1957). See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Söndag 30 mars 17.03, repris 4 april 21.03 Den rysk-amerikanska författaren och kult-tänkaren Ayn Rands idéromaner Urkällan (1943) och Och världen skälvde (1957) fascinerar och förskräcker i sin häftiga kritik av kollektivismen och nästan fascistoida hyllning till det starka i individen – eller den starka människan, allt efter hur man läser henne. Ayn Rand flydde Sovjet för USA, påverkades som författare av Victor Hugo och Fjodor Dostojevskij och som tänkare av Aristoteles och Nietzsche. Hur påverkar hon själv, denna idealistiska och ärkeliberala författare, en svensk läsare idag? Ledarskribenten Heidi Avellan, kulturjournalisten Tor Billgren, filosofen Jeanette Emt och Rand-kännaren Mattias Svensson diskuterar Ayn Rands idéer och inflytande med programledare Lars Mogensen. Producent Thomas Lunderquist. Filosofiska rummet i Malmö produceras av Lokatt Media.