Podcasts about irakkriget

Vi inleder med ett nyhetssvep där vi bland annat pratar om SDF och Syrien, och sedan återvänder vi till Falluja. För kontakt och uppdateringar med Eld och rörelse kan ni följa oss på Facebook, Instragram eller på Twitter där vi heter @trojkan1337 och @slukhal Vill ni köpa en Eld och rörelse-tröjan hittar ni den i Allt åt allas webshopStöd […]

Årets sista avsnitt, inspelat en hel vecka i förväg på grund av juletider. Vi börjar också med ett kort uppsnack om jul / att interagera med folkmorsapologeter på social media, för att sedan fortsätta serien om första slaget om Falluja. Tro det eller ej, vid avsnittets slut har vi också kommit till slutet av slaget. […]

Kuwaitkriget åren 1990-91 har blivit en ikonisk konflikt under 1900-talet. Operation Desert storm har gått till historien som en av de mest effektiva militära operationerna någonsin. Färre soldater dog på koalitionssidan än vad beräknas vara normalt under övningar.Det var under Kuwaitkriget som världen fick lära känna stealthbombare, precisionsbombning och LGB:s (Laser guided bombs) och infraröd teknik. De irakiska soldaterna på sin sida, fick också förstå att krigets nya tekniker hade sprungit ifrån dem rejält, med stora förluster som följd. Var Kuwaitkriget tidpunkten när västmakternas militära förmågor stod på sin zenit?I dagens avsnitt av Militärhistoriepodden pratar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved om Kuwaitkriget, eller som det ibland kallas: Operation Desert Storm.Kuwaitkriget har skrivits in i historieböckerna som en upptakt till det som skulle bli Irakkriget 2003, men även innan 9/11 satte den bollen i rullning, hade Kuwaitkriget blivit ikonisk för sin tid.Upptakten till Kuwaitkriget är omstridd, men har sitt ursprung i den Irakiske diktatorn och ledaren för Baathpartiet, Saddam Husseins imperialistiska ambitioner och oljepolitik. Efter ett misslyckat och blodigt krig mot Iran 1980-1988, hade den Irakiska staten svåra problem med sina statsfinanser. Konflikten hade också lett till ett stort tapp i oljepriserna som Kuwait, ett av världens mest oljerika länder, inte ville bidra till att öka. Kuwait överproducerade olja vilket höll priserna nere. Eftersom den irakiska ekonomin var helt beroende av intäkterna från oljan, tog Saddam Hussein Kuwaits agerande som förevändning för en invasion under 1990. På mindre än två dagar genomförde Saddam Hussein ockupationen, mer eller mindre helt utan motstånd.Reaktionen från väst blev hård med fördömanden och ekonomiska sanktioner. Under lång tid hade USA:s och Storbritanniens relationer med Irak och Saddam Hussein försämrats och invasionen av Kuwait blev till droppen som fick bägaren att rinna över. Från att ha aktivt stött Baathpartiet under kalla kriget fick man nu nog. Under sex månader genomfördes en enorm uppladdning av militära resurser i områdena runt Persiska viken. Saudiarabiens flygfält blev centrala utgångspunkter och under januari 1991 kunde operation Desert Storm igångsättas.Operation Desert storm har gått till historien som en av de mest effektiva militära operationerna någonsin. Med en kombinerad luft, havs och landstyrka rykte koalitionen fram och föste de Irakiska trupperna framför sig. Färre soldater dog på koalitionssidan än vad beräknas vara normalt under övningar. I luften dominerade amerikanska flyg fullständigt med hjälp av F117 ”Nighthawk” och LGB:s. Trots att irakierna hade utvecklat ett relativt sofistikerat luftvärnssystem blev de utslagna inom loppet av några timmar. Trots dessa framgångar blev dock operationen en pyrrhusseger. De vann striden, men förlorade kriget. Varför?Bild: Brittiska Challenger 1-stridsvagnar under det första Gulfkriget. Den brittiska Challenger-stridsvagnen var den mest effektiva stridsvagnen under Gulfkriget och led inga förluster samtidigt som den förstörde cirka 300 irakiska stridsvagnar under stridsoperationer. Wikipedia. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I detta avsnitt grottar vi ner oss i ett av Stockholms stora prestigeprojekt när det kommer till klimatomställning. Nämligen Stockholm Exergis utveckling av ett värmeverk med koldioxidinfångning. Vi gör vårt bästa för att inte göra Ellen och Jakob i systerpodden Motståndets natur besvikna. Några länkar till det vi pratar om under avsnittet:– Region Stockholms utredning […]

I detta avsnitt av världens bästa podd om Göteborgs lokalpolitik i ett vänsterperspektiv bjuder Martin, Johanna och Jacob på ett julbord av nyheter! Vad menas med att Moderaterna vill ha ett ”tredje rör”? Varför vill Socialdemokraterna förbjuda elsparkcyklar samtidigt som Vänsterpartiet är mot? Ska Ola Serneke bli ny ordförande för IFK Göteborg? Samt: Vi läser […]

Barack Hussein Obama, mannen som många hoppades skulle bli "fredspresidenten" när han valdes, bombade sju länder - bara under sina första sex år som president. Obama valdes 2009 delvis på grund av sitt motstånd mot Irakkriget och tilldelades Nobels fredspris efter att han tillträtt sitt ämbete. Det förmodligen "optimistiska" beslut som fattades av den norska Nobelkommittén fattades bara nio månader in i hans presidentskap... Vi skulle naturligtvis hävda att det så kallade fredspriset inte är något annat än en mekanism för kontroll av den allmänna uppfattningen. Det är egentligen bara en fråga om att titta på listan över mottagare genom åren och man kan ganska lätt se att det inte alls handlar om att främja fred. I själva verket är det raka motsatsen. I Obamas berömda "A New Beginning"-tal i Kairo förklarade presidenten att han sökte en nystart "mellan USA och muslimer runt om i världen", vilket ökade förhoppningarna om att han skulle bli motgiftet till George W. Bushs "kontroversiella" mandatperiod. Bureau of Investigative Journalism (BIJ) uppskattar att Obama-administrationen har genomfört mer än 390 drönarattacker under fem år i Pakistan, Jemen och Somalia - åtta gånger så många som godkändes under hela Bushs presidentperiod. Afghanistans president Hamid Karzai använde sitt avskedstal för att en sista gång protestera mot de amerikanska angreppen. Karzai, den ende president Afghanistan haft sedan den USA-ledda invasionen 2001, sade att Washington hade velat ha krig i Afghanistan "på grund av sina egna intressen". "Kriget i Afghanistan är till fördel för utlänningar", sade han i sitt tal. "Men afghaner på båda sidor är offerlamm och offer." Att lista alla de fruktansvärda handlingar som begåtts under Obamas presidentskap skulle ta ganska lång tid, och vi måste hålla detta kort. Sammanfattningsvis - sedan Obama fick det så kallade "fredspriset" började han bomba: Afghanistan. Pakistan. Libyen. Jemen. Somalia. Irak och Syrien. Hans så kallade "skandalfria" ordförandeskap - är förmodligen bara en fråga om vad allmänheten faktiskt har lärt sig hittills. Den allmänna opinionen styrdes fortfarande i hög grad av det så kallade "kriget mot terrorismen", och folket såg inte vad som egentligen pågick. Låt oss bara säga att det finns mycket mer än bara skelett i Obamas garderob, och hans dolda homosexualitet - kommer att vara det minsta av hans problem. Fråga dig själv detta, vem visste var "kropparna var begravda" ? Vem ledde den nationella underrättelsetjänsten under Obama? Vad gjorde den djupa staten med honom? Vad exakt är Donald Trump ett hot mot? Träsket är djupt och brett - och gammalt! Vad måste hända för att allmänheten ska förstå hur korrupt hela systemet är? De måste se det själva. Man skulle till och med kunna säga att framtiden - kommer att bevisa det förflutna. Stöd oss: SWISH: 0761-182568 (Mottagare: Caroline) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

Han har gått från fattig pojke i efterkrigstidens Västtyskland till förbundskansler, Putins bästa vän och slutligen paria i sitt eget parti. Hör Europapoddens sommarserie om personerna som format, och formar, Europa. I dag om Gerhard Schröder. Den tidigare tyska förbundskanslern växte upp på en bondgård i delstaten Nordrhein-Westfalen med en arbetslös styvfar och en mamma som försörjde familjen med städjobb. Efter skolan lärde han upp sig som butiksbiträde för att kunna hjälpa den fattiga familjen ekonomiskt men på kvällarna läste han upp sina betyg och så småningom tog han juristexamen. Som 19-åring gick han med i de tyska socialdemokraterna och under åren arbetade han sig enträget uppåt i partihierarkin. När det var dags för val till förbundsdagen 1998 var han socialdemokraternas kanslerkandidat och han kom att styra Tyskland i sju år innan han förlorade makten till CDU:s Angela Merkel i ett nyval han själv utlyste. Bara 17 dagar efter att han lämnade kanslerposten blev Gerhard Schröder ordförande för det nygrundade, ryska aktiebolaget Nord Stream. Vad dominerade hans tid som Tysklands förbundskansler? Varför tog egentligen han jobbet som Putins lobbyist i Europa? Och hade Tysklands beroende av gas från Ryssland sett annorlunda ut utan Gerhard Schröder?IrakkrigetTrots att de flesta idag förknippar Gerhard Schröder med just naturgasledningen Nord Stream så var det helt andra utrikespolitiska frågor som dominerade agendan under Schröders tid som förbundskansler - inte minst Irakkriget. Den 18 mars 2003, två dagar innan USA:s invasion, vände sig Gerhard Schröder direkt till tyska folket tog tydligt avstånd från det annalkande kriget. Hur togs motståndet emot i resten av världen då? Och hur framstår hans tidiga ställningstagande mot Irakkriget idag?EftermäletLänge hölls Gerhard Schröder, trots sin vänskap med Vladimir Putin och sina roller i ryska bolag, om ryggen av ett nätverk affärsmän och partikollegor men när han efter inledningen av den fullskaliga invasionen av Ukraina förra året vägrade lägga skulden där den hör hemma, på Ryssland, och lämna alla uppdrag i Kreml-nära energibolag med motiveringen att “mea culpa” inte är hans grej så blev det snabbt ensamt omkring honom. Hans femte fru i ordningen, So-yeon Schröder-Kim, står visserligen vid hans sida och följer med honom på sina besök till Moskva men för de forna partikollegorna är Gerhard Schröder idag framförallt en pinsam belastning. Han har dessutom blivit av med sitt hedersmedborgarskap i staden Hannover och i flera fotbollsklubbar. Så kommer hans eftermäle helt att överskuggas av kopplingarna till Ryssland eller vilket blir egentligen Gerhard Schröders främsta avtryck i Europa?Medverkande: Kristian Åström, ekonomikommentator för Sveriges radio och tidigare Tysklandskorrespondent och Carl Tham, tidigare minister i både socialdemokratiska- och borgerliga regeringar och före detta ambassadör i Berlin.Programledare: Caroline SalzingerProducent: Felicia Hassan

Ett gammalt fall med strandade pojkar har återigen fått William Goldings beskrivning av barns grymheter att ifrågasättas. Men situationen och systemet styr vilka vi blir, konstaterar Eva-Lotta Hultén. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2020.I september 1965 tröttnade sex pojkar mellan 13 och 16 år på sin katolska internatskola på ön Tonga i Söderhavet. De knyckte en fiskebåt nere i hamnen, packade med sig lite bananer och kokosnötter och gav sig iväg med planen att ta sig till Fiji. Det slutade illa. När det blåste upp slets seglen sönder och båten drev i åtta dygn innan de illa rustade pojkarna kunde ta sig iland på den lilla ön Ata. Där blev de kvar i ett år innan de räddades av ett passerande fartyg. Historien, som har likheter med William Goldings ”Flugornas herre”, har återberättats i tidningen The Guardian av författaren Rutger Bregman.I William Goldings roman blir ett flygplan tvunget att släppa av alla sina passagerare, pojkar mellan sex och tolv år, på en ö någonstans i tropiskt klimat. Ön visar sig vara paradisisk. Det finns gott om färskvatten, frukt och vilda grisar och en lagun att bada och fiska i. Under en period fungerar livet på ön väl men snart blir spänningarna mellan de båda ledargestalterna Ralph och Jack starkare och det system av åtminstone relativ demokrati som pojkarna byggt upp vittrar sönder. Ledarskapet glider över på Jack som har en mer auktoritär stil och kräver underkastelse.Ralph och några pojkar till fortsätter att kämpa för att hålla liv i de spillror av demokrati som lever kvar men den som opponerar sig mot Jack riskerar att utsättas för våld. En av Jacks hantlangare sätter ett stort klippblock i rullning och blocket stöter till Ralphs vän Nasse så att han faller nedför en klippavsats och krossas, och med honom dör också allt hopp om att förnuft och demokrati ska råda på ön.Så här ser alltså den mänskliga naturen ut, den starke tar makten och konkurrens vinner över samarbete. Inte alls! Säger Rutger Bregman i sitt reportage. Mycket skiljer nämligen verklighetens skeppsbrutna barn från bokens. Pojkarna från Tonga – Stephen, Kolo, Mano, David, Luke och Sione – höll sams under sin tid på ön och hjälptes åt med odlingar, matlagning, vatteninsamling och allt annat de behövde för att klara sig. Bregman menar att berättelsen om dessa sex pojkar visar att den sedan länge förhärskande idén om människan som självisk är felaktig och att William Goldings bild av den mänskliga naturen är en nidbild. Jag önskar att det var så enkelt som att han hade rätt.I nya situationer kan vi lätt förmås att göra saker som annars vore oss helt främmande. I ”Flugornas herre” beskriver William Golding denna situationens makt på ett mycket trovärdigt sätt: det avgränsade rummet som får barnens ursprungliga moraluppfattning och världen utanför att blekna bort; den starke ledaren som gör att de flesta avsäger sig sin förmåga att tänka självständigt; utpekandet av syndabockar i form av Ralph och Nasse; skräcken för en yttre fiende i form av ett odjur som inte finns men som motiverar våldet och bristen på demokrati; maskerna som avindividualiserar pojkarna och gör att de känner sig fria från personligt ansvar, och så det vi- och domtänkande som i det här fallet symboliseras av att en del av pojkarna tidigare ingått i samma gosskör och bildar ett sammanhållet ”vi” som ställer andra utanför.Men situationer uppstår inte i ett vakuum. Vilka situationer vi hamnar i beror på vilka man bäddat för. Och där kommer systemets kraft in. Systemet som, förklarar socialpsykologen Philip Zimbardo, tillhandahåller institutionellt understöd, auktoritet och resurser som den enskilda situationen hämtar sin kraft ur. I Goldings bok kommer systemet med pojkarna till ön hemifrån. De har en föreställning om hur ett samhälle ska organiseras som de försöker leva upp till. Som skolbarn av 50– talets England har de fostrats in i ett hierarkiskt och ganska empatilöst förhållningssätt till varandra.Som en sorts ö kan kanske också fängelset Abu Ghurayb under Irakkriget beskrivas. Abu Ghurayb blev känt över världen i april 2004 när bilder därifrån läcktes till pressen. De visade på systematisk tortyr av fångar och ett av de mest absurda fotografierna föreställer en ung kvinnlig amerikansk militärpolis som med ett stomatol-leende lutar sig ner över en plastinpackad och till döds misshandlad man.Efter att vad den amerikanska militärpolisen ägnat sig åt i Abu Ghurayb blev känt i USA blev socialpsykologen Philip Zimbardo, som ägnat sin forskning åt bland annat gruppdynamik, kontaktad av en av de åtalades advokat för att delta i försvaret av honom. Chip Frederick hade dekorerats med ett flertal militära utmärkelser och medaljer. De tester Zimbardo senare utförde på honom visade att han var normalintelligent, med normala moraliska värderingar och utan sadistiska eller patologiska tendenser.Abu Ghurayb var under tiden Chip Frederick var stationerad där en plats i närmast totalt kaos. I stora svep förde man dit både barn och vuxna som råkat befinna sig på fel plats vid fel tillfälle, som när någon bomb sprängts. Från hustaken runtom fängelset sköt krypskyttar mot militärpoliserna. Chip Frederick arbetade tolv timmar per dygn, sju dagar i veckan under extremt stressande förhållanden. Lägg till detta den uppgift han och hans medarbetare fått av den militära underrättelsetjänsten: att förbereda fångar för förhör. En av Chip Fredricks kollegor berättade om förhållandena: ”De överordnade sa: 'Använd er fantasi. Krossa dem. Vi vill ha dem krossade när vi kommer tillbaka hit.' ”När Donald Rumsfeld med anhang efter att skandalen briserat försökte framställa Chip Fredrick och hans underordnade som de ruttna äpplena i en för övrigt utmärkt korg var det alltså bara ett försök att sprida dimridåer kring det faktum att arbetsförhållandena var fruktansvärda och att förutsättningarna för vilka situationer som kunde uppstå getts av människor högre upp i hierarkin. Med Philip Zimbardos terminologi kan man beskriva det som hände i Abu Ghurayb som att systemiska och situationella krafter samverkade och skapade onda handlingar utförda av goda, eller i alla fall helt normala, människor.Även om Jack, den destruktive ledaren i Goldings bok, har en aggressivitet i sig redan från början hade han kanske i en annan omgivning utvecklats åt ett helt annat håll. Men den gode ledaren Ralph har faktiskt tilldelat honom rollen som jägare och utnämnt gosskören till hans underlydande och han agerar därefter. Kanske med den engelska internatskolans hierarkiska mönster som förebild.Rädsla, outvecklad förmåga till empati, ogenomtänkta föreställningar om vad det innebär att vara ledare eller dåliga modeller för samlevnad kan få oss att göra varandra illa. Alla som någon gång sett mobbning i en skolklass vet att även barn tyvärr kan begå grymheter mot varandra, ibland ganska utstuderande sådana. Det som utspelar sig i ”Flugornas herre” är alltså inget osannolikt scenario men som väl är är det heller inte det enda möjliga, vilket visas av berättelsen om de sex pojkarna på Ata.Till alla öar vi reser tar vi med oss idéer och mönster från de situationer och system vi tidigare befunnit oss i – olika beroende på våra erfarenheter. Och vi har enorma möjligheter att påverka vilka situationer både barn och vuxna skapar åt sig genom vilka system vi fostrar dem in i och vilka värderingar och förväntningar vi skickar med dem.Eva-Lotta Hultén, journalist och författare

Ronie Berggren reflekterar över 20-årsdagen sedan den amerikanska invasionen av Irak den 20 mars 2003. ------ STÖD AMERIKANSKA NYHETSANALYSER: https://usapol.blogspot.com/p/stod-oss-support-us.html

I Godmorgon världen dessutom krönika av Göran Rosenberg, kåseri av Emil Jensen, panelen och satir med Public Service. Timme 1:Vad händer med världsekonomin?Krav på hjälp till de mest drabbade i SverigeMassiva protester från vänster i FrankrikeDödliga attacken på Malmö Latin har ytterligare fått svenska skolor att tänka på säkerhetenKrönikör Göran RosenbergPanelenTimme 1:20 år sedan invasionen av Irak - reportage av Cecilia UddénPublic ServiceFinlands ambassadör i Stockholm Maimo HenrikssonTecken på förening av ojämlikt öst och väst i TysklandDonal Trump riskerar åtal i veckanKåseri av Emil Jensen

När USA anklagar Irak och dess diktator Saddam Hussein för att utveckla massförstörelsevapen, får svensken Hans Blix i uppdrag att åka dit och hitta dem. Men USA verkar ha bestämt sig för att invadera. FN vill se bevis för att ställa upp med en internationell styrka. I USA ökar trycket på president George W Bush att gå i krig oavsett vad FN säger. Det blir en dramatisk tid med stora förändringar i Mellanöstern, som ska påverka hela världen.Medverkande:Hans Blix, chef för FN:s vapeninspektörer.Waleed Nesyif, boende i Bagdad.Anders Ask, SR.Cecilia Uddén, SR.Jan Guillou, journalist, författare, debattör.John Bolton, FN-ambassadör.Lawrence Wilkerson, stabschef utrikesdepartementet.Åsne Seierstad, journalist.En dokumentär av: Simon Moser.Producent: Lars Truedson / Tredje Statsmakten.År: 2023.

Nu inför Bildts boksläpp så påminner vi oss om följande... Bildt är en kontroversiell figur som har suttit i styrelsen för Lundin Oil - en organisation som undersökts för påstådda brott mot de mänskliga rättigheterna i Sudan i slutet av 90-talet och början av 2000-talet. Två svenska undersökande journalister fängslades för terroristrelaterade brott medan de tittar på Lundins affärer i Etiopien i december 2011. Han var också en stor supporter av Maidan rörelsen som till slut störtade den demokratiskt valda regeringen av presidenten Viktor Janukovitj i Ukraina vilket orsakade rådande inbördeskrig i östra delen av landet. Efter att ha arbetat som EU: s högste representant i Bosnien på 90-talet, var Bildt en av tre personer som utsågs av den kontroversiella misantropen George Soros, i ett e-postmeddelande till Clinton, att vara en ledande EU medlare i Albanien under en period av oroligheter under 2011. För att till sist ej glömma bort hur han blev mångmiljonär på Irakkriget, då han satt i styrelsen för kapitalförvaltaren Legg Mason med stora ekonomiska intressen i den amerikanska krigsindustrin, samtidigt som han var lobbyist för amerikanska krigsintressen med kopplingar till vapentillverkaren Lockheed Martin. Varför ryssarna gett honom smeknamnet "den blodige svensken"? #CarlNorberg #DeFria De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

Kuwaitkriget åren 1990-91 har blivit en ikonisk konflikt under 1900-talet. Operation Desert storm har gått till historien som en av de mest effektiva militära operationerna någonsin. Färre soldater dog på koalitionssidan än vad beräknas vara normalt under övningar.Det var under Kuwaitkriget som världen fick lära känna stealthbombare, precisionsbombning och LGB:s (Laser guided bombs) och infraröd teknik. De irakiska soldaterna på sin sida, fick också förstå att krigets nya tekniker hade sprungit ifrån dem rejält, med stora förluster som följd. Var Kuwaitkriget tidpunkten när västmakternas militära förmågor stod på sin zenit?I dagens avsnitt av Militärhistoriepodden pratar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved om Kuwaitkriget, eller som det ibland kallas: Operation Desert Storm.Kuwaitkriget har skrivits in i historieböckerna som en upptakt till det som skulle bli Irakkriget 2003, men även innan 9/11 satte den bollen i rullning, hade Kuwaitkriget blivit ikonisk för sin tid.Upptakten till Kuwaitkriget är omstridd, men har sitt ursprung i den Irakiske diktatorn och ledaren för Baathpartiet, Saddam Husseins imperialistiska ambitioner och oljepolitik. Efter ett misslyckat och blodigt krig mot Iran 1980-1988, hade den Irakiska staten svåra problem med sina statsfinanser. Konflikten hade också lett till ett stort tapp i oljepriserna som Kuwait, ett av världens mest oljerika länder, inte ville bidra till att öka. Kuwait överproducerade olja vilket höll priserna nere. Eftersom den irakiska ekonomin var helt beroende av intäkterna från oljan, tog Saddam Hussein Kuwaits agerande som förevändning för en invasion under 1990. På mindre än två dagar genomförde Saddam Hussein ockupationen, mer eller mindre helt utan motstånd.Reaktionen från väst blev hård med fördömanden och ekonomiska sanktioner. Under lång tid hade USA:s och Storbritanniens relationer med Irak och Saddam Hussein försämrats och invasionen av Kuwait blev till droppen som fick bägaren att rinna över. Från att ha aktivt stött Baathpartiet under kalla kriget fick man nu nog. Under sex månader genomfördes en enorm uppladdning av militära resurser i områdena runt Persiska viken. Saudiarabiens flygfält blev centrala utgångspunkter och under januari 1991 kunde operation Desert Storm igångsättas.Operation Desert storm har gått till historien som en av de mest effektiva militära operationerna någonsin. Med en kombinerad luft, havs och landstyrka rykte koalitionen fram och föste de Irakiska trupperna framför sig. Färre soldater dog på koalitionssidan än vad beräknas vara normalt under övningar. I luften dominerade amerikanska flyg fullständigt med hjälp av F117 ”Nighthawk” och LGB:s. Trots att irakierna hade utvecklat ett relativt sofistikerat luftvärnssystem blev de utslagna inom loppet av några timmar. Trots dessa framgångar blev dock operationen en pyrrhusseger. De vann striden, men förlorade kriget. Varför?Bild: Brittiska Challenger 1-stridsvagnar under det första Gulfkriget. Den brittiska Challenger-stridsvagnen var den mest effektiva stridsvagnen under Gulfkriget och led inga förluster samtidigt som den förstörde cirka 300 irakiska stridsvagnar under stridsoperationer. Wikipedia. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Ett gammalt fall med strandade pojkar har återigen fått William Goldings beskrivning av barns grymheter att ifrågasättas. Men situationen och systemet styr vilka vi blir, konstaterar Eva-Lotta Hultén. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2020.I september 1965 tröttnade sex pojkar mellan 13 och 16 år på sin katolska internatskola på ön Tonga i Söderhavet. De knyckte en fiskebåt nere i hamnen, packade med sig lite bananer och kokosnötter och gav sig iväg med planen att ta sig till Fiji. Det slutade illa. När det blåste upp slets seglen sönder och båten drev i åtta dygn innan de illa rustade pojkarna kunde ta sig iland på den lilla ön Ata. Där blev de kvar i ett år innan de räddades av ett passerande fartyg. Historien, som har likheter med William Goldings Flugornas herre, har återberättats i tidningen The Guardian av författaren Rutger Bregman.I William Goldings roman blir ett flygplan tvunget att släppa av alla sina passagerare, pojkar mellan sex och tolv år, på en ö någonstans i tropiskt klimat. Ön visar sig vara paradisisk. Det finns gott om färskvatten, frukt och vilda grisar och en lagun att bada och fiska i. Under en period fungerar livet på ön väl men snart blir spänningarna mellan de båda ledargestalterna Ralph och Jack starkare och det system av åtminstone relativ demokrati som pojkarna byggt upp vittrar sönder. Ledarskapet glider över på Jack som har en mer auktoritär stil och kräver underkastelse.Ralph och några pojkar till fortsätter att kämpa för att hålla liv i de spillror av demokrati som lever kvar men den som opponerar sig mot Jack riskerar att utsättas för våld. En av Jacks hantlangare sätter ett stort klippblock i rullning och blocket stöter till Ralphs vän Nasse så att han faller nedför en klippavsats och krossas, och med honom dör också allt hopp om att förnuft och demokrati ska råda på ön.Så här ser alltså den mänskliga naturen ut, den starke tar makten och konkurrens vinner över samarbete. Inte alls! Säger Rutger Bregman i sitt reportage. Mycket skiljer nämligen verklighetens skeppsbrutna barn från bokens. Pojkarna från Tonga   Stephen, Kolo, Mano, David, Luke och Sione höll sams under sin tid på ön och hjälptes åt med odlingar, matlagning, vatteninsamling och allt annat de behövde för att klara sig. Bregman menar att berättelsen om dessa sex pojkar visar att den sedan länge förhärskande idén om människan som självisk är felaktig och att William Goldings bild av den mänskliga naturen är en nidbild. Jag önskar att det var så enkelt som att han hade rätt.I nya situationer kan vi lätt förmås att göra saker som annars vore oss helt främmande. I Flugornas herre beskriver William Golding denna situationens makt på ett mycket trovärdigt sätt: det avgränsade rummet som får barnens ursprungliga moraluppfattning och världen utanför att blekna bort; den starke ledaren som gör att de flesta avsäger sig sin förmåga att tänka självständigt; utpekandet av syndabockar i form av Ralph och Nasse; skräcken för en yttre fiende i form av ett odjur som inte finns men som motiverar våldet och bristen på demokrati; maskerna som avindividualiserar pojkarna och gör att de känner sig fria från personligt ansvar, och så det vi- och domtänkande som i det här fallet symboliseras av att en del av pojkarna tidigare ingått i samma gosskör och bildar ett sammanhållet vi som ställer andra utanför.Men situationer uppstår inte i ett vakuum. Vilka situationer vi hamnar i beror på vilka man bäddat för. Och där kommer systemets kraft in. Systemet som, förklarar socialpsykologen Philip Zimbardo, tillhandahåller institutionellt understöd, auktoritet och resurser som den enskilda situationen hämtar sin kraft ur. I Goldings bok kommer systemet med pojkarna till ön hemifrån. De har en föreställning om hur ett samhälle ska organiseras som de försöker leva upp till. Som skolbarn av 50 talets England har de fostrats in i ett hierarkiskt och ganska empatilöst förhållningssätt till varandra.Som en sorts ö kan kanske också fängelset Abu Ghurayb under Irakkriget beskrivas. Abu Ghurayb blev känt över världen i april 2004 när bilder därifrån läcktes till pressen. De visade på systematisk tortyr av fångar och ett av de mest absurda fotografierna föreställer en ung kvinnlig amerikansk militärpolis som med ett stomatol-leende lutar sig ner över en plastinpackad och till döds misshandlad man.Efter att vad den amerikanska militärpolisen ägnat sig åt i Abu Ghurayb blev känt i USA blev socialpsykologen Philip Zimbardo, som ägnat sin forskning åt bland annat gruppdynamik, kontaktad av en av de åtalades advokat för att delta i försvaret av honom. Chip Frederick hade dekorerats med ett flertal militära utmärkelser och medaljer. De tester Zimbardo senare utförde på honom visade att han var normalintelligent, med normala moraliska värderingar och utan sadistiska eller patologiska tendenser.Abu Ghurayb var under tiden Chip Frederick var stationerad där en plats i närmast totalt kaos. I stora svep förde man dit både barn och vuxna som råkat befinna sig på fel plats vid fel tillfälle, som när någon bomb sprängts. Från hustaken runtom fängelset sköt krypskyttar mot militärpoliserna. Chip Frederick arbetade tolv timmar per dygn, sju dagar i veckan under extremt stressande förhållanden. Lägg till detta den uppgift han och hans medarbetare fått av den militära underrättelsetjänsten: att förbereda fångar för förhör. En av Chip Fredricks kollegor berättade om förhållandena: De överordnade sa: 'Använd er fantasi. Krossa dem. Vi vill ha dem krossade när vi kommer tillbaka hit.' När Donald Rumsfeld med anhang efter att skandalen briserat försökte framställa Chip Fredrick och hans underordnade som de ruttna äpplena i en för övrigt utmärkt korg var det alltså bara ett försök att sprida dimridåer kring det faktum att arbetsförhållandena var fruktansvärda och att förutsättningarna för vilka situationer som kunde uppstå getts av människor högre upp i hierarkin. Med Philip Zimbardos terminologi kan man beskriva det som hände i Abu Ghurayb som att systemiska och situationella krafter samverkade och skapade onda handlingar utförda av goda, eller i alla fall helt normala, människor.Även om Jack, den destruktive ledaren i Goldings bok, har en aggressivitet i sig redan från början hade han kanske i en annan omgivning utvecklats åt ett helt annat håll. Men den gode ledaren Ralph har faktiskt tilldelat honom rollen som jägare och utnämnt gosskören till hans underlydande och han agerar därefter. Kanske med den engelska internatskolans hierarkiska mönster som förebild.Rädsla, outvecklad förmåga till empati, ogenomtänkta föreställningar om vad det innebär att vara ledare eller dåliga modeller för samlevnad kan få oss att göra varandra illa. Alla som någon gång sett mobbning i en skolklass vet att även barn tyvärr kan begå grymheter mot varandra, ibland ganska utstuderande sådana. Det som utspelar sig i Flugornas herre är alltså inget osannolikt scenario men som väl är är det heller inte det enda möjliga, vilket visas av berättelsen om de sex pojkarna på Ata.Till alla öar vi reser tar vi med oss idéer och mönster från de situationer och system vi tidigare befunnit oss i  olika beroende på våra erfarenheter. Och vi har enorma möjligheter att påverka vilka situationer både barn och vuxna skapar åt sig genom vilka system vi fostrar dem in i och vilka värderingar och förväntningar vi skickar med dem.Eva-Lotta Hultén, journalist och författare

Bildt är en kontroversiell figur som har suttit i styrelsen för Lundin Oil - en organisation som undersökts för påstådda brott mot de mänskliga rättigheterna i Sudan i slutet av 90-talet och början av 2000-talet. Två svenska undersökande journalister fängslades för terroristrelaterade brott medan de tittar på Lundins affärer i Etiopien i december 2011. Han var också en stor supporter av Maidan rörelsen som till slut störtade den demokratiskt valda regeringen av presidenten Viktor Janukovitj i Ukraina vilket orsakade rådande inbördeskrig i östra delen av landet. Efter att ha arbetat som EU: s högste representant i Bosnien på 90-talet, var Bildt en av tre personer som utsågs av den kontroversiella misantropen George Soros, i ett e-postmeddelande till Clinton, att vara en ledande EU medlare i Albanien under en period av oroligheter under 2011. För att till sist ej glömma bort hur han blev mångmiljonär på Irakkriget, då han satt i styrelsen för kapitalförvaltaren Legg Mason med stora ekonomiska intressen i den amerikanska krigsindustrin, samtidigt som han var lobbyist för amerikanska krigsintressen med kopplingar till vapentillverkaren Lockheed Martin. Verkligheten är ej vacker, men måste adresseras om vi skall undvika att upprepa forntida misstag! #CarlNorberg #DeFria #RealNews De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

I vårt gräsligaste avsnitt hittills går vi igenom Iran-Irakkriget; ett av 1900-talets absolut värsta krig på alla punkter.Det hela börjar med sedvanligt MÖP:ande om iranska flygvapnet och näsfnissande åt irakiska generalstabens totala brist på entusiasm för en invasion av Iran. Men sedan kommer vi till ungefär en halvtimme in och Mattis går rakt in i mörkret genom att prata om iranska barnsoldater, kemiska stridsmedel, ”tröskverket” och brinnande, elektrifierade, gasangripna träsk som stridsskådeplats. Per försöker pigga upp stämningen en smula genom att prata om Boghammar och den svenska försäljningen av små båtar som man kunde sätta små, men bitiga pangar på. Sen blir det grimdark. Igen. Dessutom: felsägningar på farsi och arabiska, spektakulära iranska kommandoräder, gränslöst lidande, fullkomlig misär, fanatism och förtryck, samt en hel del annat. Det här är den där typen av avsnitt då eventuella skratt är som resultat av nervös skyddsmekanism. Stötta oss på Patreon!Support till showen http://supporter.acast.com/krigshistoriepodden. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Håkansson och Gill gapar efter mycket när de försöker diskutera både existensberättigandet av krigiska tv-spel och en jättejättelång BBC-dokumentär. 9:58 – Six days in Fallujah Highwire Games vill göra ett superrealistiskt, taktiskt och känslotungt spel av USA:s blodigaste strid i Irakkriget. Problematiskt, absolut. Men politiskt? 34:35 – Can't get you out of my head Verkligheten är vad vi gör den till, hävdar smartare människor än vi. Gill ägnar 13 febriga minuter åt den bästa dokumentärserie han sett i år. Följ oss på Twitter, Insta och Familjeliv där vi heter @podemupcast

Ett gammalt fall med strandade pojkar har återigen fått William Goldings beskrivning av barn grymheter att ifrågasättas. Men situationen och systemet styr vilka vi blir, konstaterar Eva-Lotta Hultén. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. I september 1965 tröttnade sex pojkar mellan 13 och 16 år på sin katolska internatskola på ön Tonga i Söderhavet. De knyckte en fiskebåt nere i hamnen, packade med sig lite bananer och kokosnötter och gav sig iväg med planen att ta sig till Fiji. Det slutade illa. När det blåste upp slets seglen sönder och båten drev i åtta dygn innan de illa rustade pojkarna kunde ta sig iland på den lilla ön Ata. Där blev de kvar i ett år innan de räddades av ett passerande fartyg. Historien, som har likheter med William Goldings Flugornas herre, har återberättats i tidningen The Guardian av författaren Rutger Bregman. I William Goldings roman blir ett flygplan tvunget att släppa av alla sina passagerare, pojkar mellan sex och tolv år, på en ö någonstans i tropiskt klimat. Ön visar sig vara paradisisk. Det finns gott om färskvatten, frukt och vilda grisar och en lagun att bada och fiska i. Under en period fungerar livet på ön väl men snart blir spänningarna mellan de båda ledargestalterna Ralph och Jack starkare och det system av åtminstone relativ demokrati som pojkarna byggt upp vittrar sönder. Ledarskapet glider över på Jack som har en mer auktoritär stil och kräver underkastelse. Ralph och några pojkar till fortsätter att kämpa för att hålla liv i de spillror av demokrati som lever kvar men den som opponerar sig mot Jack riskerar att utsättas för våld. En av Jacks hantlangare sätter ett stort klippblock i rullning och blocket stöter till Ralphs vän Nasse så att han faller nedför en klippavsats och krossas, och med honom dör också allt hopp om att förnuft och demokrati ska råda på ön. Så här ser alltså den mänskliga naturen ut, den starke tar makten och konkurrens vinner över samarbete. Inte alls! Säger Rutger Bregman i sitt reportage. Mycket skiljer nämligen verklighetens skeppsbrutna barn från bokens. Pojkarna från Tonga   Stephen, Kolo, Mano, David, Luke och Sione höll sams under sin tid på ön och hjälptes åt med odlingar, matlagning, vatteninsamling och allt annat de behövde för att klara sig. Bregman menar att berättelsen om dessa sex pojkar visar att den sedan länge förhärskande idén om människan som självisk är felaktig och att William Goldings bild av den mänskliga naturen är en nidbild. Jag önskar att det var så enkelt som att han hade rätt. I nya situationer kan vi lätt förmås att göra saker som annars vore oss helt främmande. I Flugornas herre beskriver William Golding denna situationens makt på ett mycket trovärdigt sätt: det avgränsade rummet som får barnens ursprungliga moraluppfattning och världen utanför att blekna bort; den starke ledaren som gör att de flesta avsäger sig sin förmåga att tänka självständigt; utpekandet av syndabockar i form av Ralph och Nasse; skräcken för en yttre fiende i form av ett odjur som inte finns men som motiverar våldet och bristen på demokrati; maskerna som avindividualiserar pojkarna och gör att de känner sig fria från personligt ansvar, och så det vi- och domtänkande som i det här fallet symboliseras av att en del av pojkarna tidigare ingått i samma gosskör och bildar ett sammanhållet vi som ställer andra utanför. Men situationer uppstår inte i ett vakuum. Vilka situationer vi hamnar i beror på vilka man bäddat för. Och där kommer systemets kraft in. Systemet som, förklarar socialpsykologen Philip Zimbardo, tillhandahåller institutionellt understöd, auktoritet och resurser som den enskilda situationen hämtar sin kraft ur. I Goldings bok kommer systemet med pojkarna till ön hemifrån. De har en föreställning om hur ett samhälle ska organiseras som de försöker leva upp till. Som skolbarn av 50 talets England har de fostrats in i ett hierarkiskt och ganska empatilöst förhållningssätt till varandra. Som en sorts ö kan kanske också fängelset Abu Ghurayb under Irakkriget beskrivas. Abu Ghurayb blev känt över världen i april 2004 när bilder därifrån läcktes till pressen. De visade på systematisk tortyr av fångar och ett av de mest absurda fotografierna föreställer en ung kvinnlig amerikansk militärpolis som med ett stomatol-leende lutar sig ner över en plastinpackad och till döds misshandlad man. Efter att vad den amerikanska militärpolisen ägnat sig åt i Abu Ghurayb blev känt i USA blev socialpsykologen Philip Zimbardo, som ägnat sin forskning åt bland annat gruppdynamik, kontaktad av en av de åtalades advokat för att delta i försvaret av honom. Chip Frederick hade dekorerats med ett flertal militära utmärkelser och medaljer. De tester Zimbardo senare utförde på honom visade att han var normalintelligent, med normala moraliska värderingar och utan sadistiska eller patologiska tendenser. Abu Ghurayb var under tiden Chip Frederick var stationerad där en plats i närmast totalt kaos. I stora svep förde man dit både barn och vuxna som råkat befinna sig på fel plats vid fel tillfälle, som när någon bomb sprängts. Från hustaken runtom fängelset sköt krypskyttar mot militärpoliserna. Chip Frederick arbetade tolv timmar per dygn, sju dagar i veckan under extremt stressande förhållanden. Lägg till detta den uppgift han och hans medarbetare fått av den militära underrättelsetjänsten: att förbereda fångar för förhör. En av Chip Fredricks kollegor berättade om förhållandena: De överordnade sa: 'Använd er fantasi. Krossa dem. Vi vill ha dem krossade när vi kommer tillbaka hit.' När Donald Rumsfeld med anhang efter att skandalen briserat försökte framställa Chip Fredrick och hans underordnade som de ruttna äpplena i en för övrigt utmärkt korg var det alltså bara ett försök att sprida dimridåer kring det faktum att arbetsförhållandena var fruktansvärda och att förutsättningarna för vilka situationer som kunde uppstå getts av människor högre upp i hierarkin. Med Philip Zimbardos terminologi kan man beskriva det som hände i Abu Ghurayb som att systemiska och situationella krafter samverkade och skapade onda handlingar utförda av goda, eller i alla fall helt normala, människor. Även om Jack, den destruktive ledaren i Goldings bok, har en aggressivitet i sig redan från början hade han kanske i en annan omgivning utvecklats åt ett helt annat håll. Men den gode ledaren Ralph har faktiskt tilldelat honom rollen som jägare och utnämnt gosskören till hans underlydande och han agerar därefter. Kanske med den engelska internatskolans hierarkiska mönster som förebild. Rädsla, outvecklad förmåga till empati, ogenomtänkta föreställningar om vad det innebär att vara ledare eller dåliga modeller för samlevnad kan få oss att göra varandra illa. Alla som någon gång sett mobbning i en skolklass vet att även barn tyvärr kan begå grymheter mot varandra, ibland ganska utstuderande sådana. Det som utspelar sig i Flugornas herre är alltså inget osannolikt scenario men som väl är är det heller inte det enda möjliga, vilket visas av berättelsen om de sex pojkarna på Ata. Till alla öar vi reser tar vi med oss idéer och mönster från de situationer och system vi tidigare befunnit oss i  olika beroende på våra erfarenheter. Och vi har enorma möjligheter att påverka vilka situationer både barn och vuxna skapar åt sig genom vilka system vi fostrar dem in i och vilka värderingar och förväntningar vi skickar med dem. Eva-Lotta Hultén, journalist och författare

Denna gång sänder Brysselbubblan inför publik i Göteborg, där Västsvenska EU-konferensen gått av stapeln i två dagar. Stena Lines Tysklandsfärja skymtar fint i bakgrunden, och Teresa får en nostalgitripp och berättar om sin tid i parfymdisken på båten, i tider då taxfreeförsäljningen skulle förbjudas i hela EU och sjöfolket revolterade. Sigrid har tittat på ett belgiskt fenomen som sprider sig i hela Europa: bilfria söndagar. Om folket har vant sig vid att Gud säger att man ska vila på söndag – kan de då inte bli tillsagda att helga vilodagen genom att ställa bilen hemma? frågar Sigrid. Och så tar vi oss en titt på Ursula von der Leyens klimatplaner: kan hon driva igenom dem eller, i klarspråk: kan hon få med sig Polen, landet som satt sig på tvären i alla klimatambitioner, på sin nya klimatagenda?      

Varken Aftonbladet eller TT kollade nyheten om EU verkligen ville förbjuda konstgräs, stopp i attraktioner på Liseberg blev till rena nyhetskarusellen i GT, inbäddade journalister under kriget i Irak.  Felaktig nyhet om förbud mot konstgräs rapporterades vidare Nyligen rapporterade flera ledande nyhetsredaktioner om att EU ville förbjuda konstgräsplaner. Det handlade om det gummi som finns på över tusen fotbollsplaner runt om Sverige. Ett förbud som skulle innebära stora kostnader för landets fotbollsföreningar. Några dagar senare gick EU-kommissionen ut och dementerade nyheten. Så vad stämde egentligen? Reporter: Jonna Westin. Hårt tryck av journalister på rättegången mot ASAP Rocky Sjuttio ackrediterade journalister från 40 mediehus, Asap Rocky-fans och andra nyfikna gjorde att trycket på Stockholms tingsrätt var större än under förra årets rättegång mot terroristen Rakhmat Akilov. Vi fick en ögonblicksbild från reportrar och fotografer under första dagens förhandlingar, när många i kaoset inte kom in utan snällt fick vänta utanför säkerhetssalen i Stockholms tingsrätt. Reporter: Eskil Lundgren. Alla nyhetsflashar om stopp på Liseberg var det motiverat? Om man ska tro medierapporteringen har nöjesparken Liseberg i Göteborg haft en tuff sommar med stora tekniska problem. Under juli månad har medier som Aftonbladet, GT/Expressen, Sveriges Radio och TT upprepade gånger rapporterat om stopp i attraktioner och passagerare som sitter fast. Men har sommaren verkligen varit så ovanlig, eller är incidenterna egentligen odramatiska vardagshändelser för en nöjespark? Reporter: Eskil Lundgren. Sommarserien: Inbäddningar och psykologisk krigföring i Irak Inbäddade reportrar blev ett begrepp under kriget i Irak när 700 journalister fick följa med de amerikanska trupperna på fältet. En av dem var Aftonbladets reporter Peter Kadhammar. Det här reportaget börjar på paradistorget i Bagdad där krigets starkaste symbol serverades till journalister från hela världen, utan att de ens behövde lämna hotellrummet. Reporter: Love Lyssarides.

Eddie pratar om Bush och Irakkriget med USA-kännaren John Gustavsson

Vår serie om förbjuden musik fortsätter. I den andra delen handlar det om vad organisationen Freemuse faktiskt vet om hur den musikaliska yttrandefriheten kringskärs i världen. I det här programmet handlar det närmare bestämt om läget för musiker, sångare och andra i exempelvis Ryssland, Iran och Tibet, hur det var i diktaturer som de i Grekland, Spanien och Chile på 60-70-talen då frihetskämpar som Victor Jara mördades och i Brasilien då música popular brasileira-stilen växte fram. Det handlar också om hur den musikaliska yttrandefriheten kan kringskäras i demokratiska länder som England och USA. Under Gulfkriget 1990 satte brittiska public service-bolaget BBC upp 68 låtar som ansågs mindre lämpliga att spela, däribland Kate Bush "Army dreamers", och inför Irakkriget 2003 slutade en rad amerikanska radiostationer att spela countrymusikgruppen Dixie Chicks låtar. I det här programmet intervjuas Mauricio Vigil som satt fängslad för sin politiska kamp i Uruguay, en av grundarna av och frontfigurerna för Freemuse, Ole Reitov och den palestinske rapparen och tidigare fristadsmusikern i Göteborg Khaled Harara. Ur en tidigare intervju hör vi också Sveriges Radio-medarbetaren Bengan Wittström intervjua den tjeckiske folksångaren Jaroslav Hutka som tvingades i landsflykt och dennes fru Daniela Hutka. En P2 Dokumentär av Ola Anderstedt. Mixning och teknik Anders Olsén. Programmet är en repris från den 21 oktober 2017.

Vår serie om förbjuden musik fortsätter. I den här andra delen handlar det om vad organisationen Freemuse faktiskt vet om hur den musikaliska yttrandefriheten kringskärs i världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I det här programmet handlar det närmare bestämt om läget för musiker, sångare och andra i exempelvis Ryssland, Iran och Tibet, hur det var i diktaturer som de i Grekland, Spanien och Chile på 60-70-talen - då frihetskämpar som Victor Jara mördades - och i Brasilien då música popular brasileira-stilen växte fram.  Det handlar också om hur den musikaliska yttrandefriheten kan kringskäras i demokratiska länder som England och USA. Under Gulfkriget 1990 satte brittiska public service-bolaget BBC upp 68 låtar som ansågs mindre lämpliga att spela, däribland Kate Bush' "Army dreamers", och inför Irakkriget 2003 slutade en rad amerikanska radiostationer att spela countrymusikgruppen Dixie Chicks låtar. I det här programmet intervjuas Mauricio Vigil som satt fängslad för sin politiska kamp i Uruguay, en av grundarna av och frontfigurerna för Freemuse Ole Reitov och den palestinske rapparen och tidigare fristadsmusikern i Göteborg Khaled Harara. Ur en tidigare intervju hör vi också Sveriges Radio-medarbetaren Bengan Wittström intervjua den tjeckiske folksångaren Jaroslav Hutka som tvingades i landsflykt och dennes fru Daniela Hutka. En P2-dokumentär av Ola Anderstedt. Mixning och teknik Anders Olsén.

Vår serie om förbjuden musik fortsätter. I den här andra delen handlar det om vad organisationen Freemuse faktiskt vet om hur den musikaliska yttrandefriheten kringskärs i världen. I det här programmet handlar det närmare bestämt om läget för musiker, sångare och andra i exempelvis Ryssland, Iran och Tibet, hur det var i diktaturer som de i Grekland, Spanien och Chile på 60-70-talen - då frihetskämpar som Victor Jara mördades - och i Brasilien då música popular brasileira-stilen växte fram.  Det handlar också om hur den musikaliska yttrandefriheten kan kringskäras i demokratiska länder som England och USA. Under Gulfkriget 1990 satte brittiska public service-bolaget BBC upp 68 låtar som ansågs mindre lämpliga att spela, däribland Kate Bush' "Army dreamers", och inför Irakkriget 2003 slutade en rad amerikanska radiostationer att spela countrymusikgruppen Dixie Chicks låtar. I det här programmet intervjuas Mauricio Vigil som satt fängslad för sin politiska kamp i Uruguay, en av grundarna av och frontfigurerna för Freemuse Ole Reitov och den palestinske rapparen och tidigare fristadsmusikern i Göteborg Khaled Harara. Ur en tidigare intervju hör vi också Sveriges Radio-medarbetaren Bengan Wittström intervjua den tjeckiske folksångaren Jaroslav Hutka som tvingades i landsflykt och dennes fru Daniela Hutka. En P2-dokumentär av Ola Anderstedt. Mixning och teknik Anders Olsén.

Medierna återutsänder delar av sommarens reportageserie om ikoniska pressbilder som förändrat världen. Först ut berättelsen om bilden som många menar blev början till Vietnamkrigets slut. Vi berättar även om tortyrbilderna från Irak, som för 11 år sedan blev en symbol för omänsklig brutalitet. Och så om en legendarisk löpsedelsbild vars rekord har stått sig i nära 40 år. Flickan som slog hål på Vietnamkriget Då och då kommer ju de där bilderna – som är så starka eller speciella att de inte går att blunda för, utan etsar sig fast på våra näthinnor och som blir en del av vår historieskrivning. När bilden på den treåriga flyktingpojken Alan spreds över världen började det genast att pratas om den bilden som just en sådan ikonbild. Och med detsamma kom bilden på Alan att läggas bredvid den kanske mest kända pressbilden någonsin – bilden på barnen som flyr undan Napalmbomberna i en vietnamesisk by och som springer rakt emot kameran. Precis som bilden på Alan kom att ändra mångas syn på dagens flyktingsituation, kom Nick Ut's bild ”Napalm-flickan” att på 1970 ändra många människors uppfattning om det pågående kriget. Reporter: Per Shapiro Kyssen sålde mer än allt annat Den 20 juni 1976 sattes ett svenskt tidningsrekord som står sig än idag. Varken förr eller senare har en svensk tidning sålt nära en miljon exemplar, som Expressen gjorde dagen efter kungen och drottningens bröllop. Anledningen var en den unika bilden på förstasidan: den första kungliga kyssen i svensk historia som fångats av en pressfotograf. Hur kommer det sig att fotografen Jonny Graan var ensam om att få Kyssen på bild? Och vad har bilden betytt för Expressen och för svensk hovjournalistik? Reporter: Marie-Caroline Biver. Bilderna från Abu Ghraib som chockade världen Den 19 mars 2003 berättar USA:s dåvarande president George Bush att amerikansk militär och dess allierade invaderat en stat full av ondska - Irak. Irakkriget och USA:s metoder i kriget mot terrorism är än idag mycket kontroversiella och bilderna från fängelset Abu Ghraib, som innan kriget varit Saddam Husseins ökända tortyrfängelse, lever än idag, 11 år senare, kvar som en symbol för en omänsklig brutalitet. Bilderna, där avklädda krigsfångar i förnedrande positioner tvingas posera med leende amerikanska soldater bredvid sig, satte ett stort avtryck i den amerikanska självbilden. Dom spreds av visselblåsaren Joseph Darby och första gången dom visades offentligt var i det amerikanska nyhetsprogrammet 60 minutes. Reporter: Marie-Caroline Biver. Reportagen sändes första gången sommaren 2015. Här hittar du också de andra reportagen från vår serie om ikoniska bilder.

Om organisationen POSOM som ges utrymme att kritisera och kommentera samhällets beredskap för kris. Men hur bra koll har egentligen journalisterna på experten som kommer till tals? Krönika av Jack Werner om ordens makt på nätet. Dessutom om bilderna vars nakna brutalitet chokade en hel värld och för alltid blivit symbol för USA:s krig mot terrorism. Organisationen POSOM skapar begreppsförvirring När lågorna från skogsbranden i Västmanland börjar lägga sig i skogarna kring Sala, Fagersta och Norbergs kommun bjuder SVT-programmet Fråga Doktorn in en Mikael Johansson för att prata om hur människor reagerar efter en kris. Mikael Johansson titulerar sig som generalsekreterare i organisationen POSOM. En organisation som själv beskriver sig som ledande inom krishantering – med sju regionkontor och lokala POSOM-grupper i ett stort antal av landets kommuner. Efter sitt framträdande i SVT-soffan har han under året, vid många tillfällen, används som kritiker i media om olika kommuners bristande krishantering. Han ges utrymme i radio, tidningar och TV. Men vad finns det egentligen för verksamhet bakom organisationens så förtroendefullt välpolerade hemsida? Reporter är Jonna Westin. OBS: Vi vill rätta en uppgift i förra veckans program som kunde misstolkas. Vi sa att ideella organisationen Posom på sin medlemsansökan anger ett organisationsnummer som "går till en organisation som inte är aktiv". Vi vill förtydliga att vi därmed alltså bara avsåg vad som anges i det aktuella registret. Vi ville inte påstå att organisationen inte bedriver verksamhet. OBS: Vi säger i reportaget fel namn på Vestmanlands läns tidning, VLT Ordens makt på nätet Krönika av Jack Werner. Tortyrbilderna som skakade världen Sista reportaget i vår sommarserie om ikoniska fotografier. Det är den 19 mars 2003 och USA:s dåvarande president George Bush berättar att amerikansk militär och dess allierade invaderat en stat full av ondska - Irak. Irakkriget och USA:s metoder i kriget mot terrorism är än idag mycket kontroversiella och bilderna från fängelset Abu Ghraib, som innan kriget varit Saddam Husseins ökända tortyrfängelse, lever än idag 11 år senare kvar som en symbol för en omänsklig brutalitet. Bilderna, där avklädda krigsfångar i förnedrande positioner tvingas posera med leende amerikanska soldater bredvid sig, satte ett stort avtryck i den amerikanska självbilden. Dom spreds av visselblåsaren Joseph Darby och första gången dom visades offentligt var i det amerikanska nyhetsprogrammet 60 minutes. Klicka här för att se fler bilder från Abu Ghraib. Reporter Marie-Caroline Biver.

Låt inte den luddiga rubriken skrämma bort er, detta är bra grejer. Med de stora amerikanska paraderna som ramberättelse dyker vi mer i en mängd olika intressanta historiska öden. Det blir svenska kronprinsar, amerikanska rymdhjältar, lemurer, cyprioter och flera ton strimlat papper. Daniel låter hälsa att han naturligtvis menar Kuwaitkriget 1990 när han i podden säger Irakkriget 1991. Vi avslutar med ett mycket upprört historiska hatten. Mycket nöje! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Välkommen till ett nytt avsnitt av Arenaklubben, ditt lugna öga i den för evigt pågående politiska orkanen. 1. Debatten som började med rasprofilering och Reva växer. Vi har bevittnat uppseendeväckande intervjuer med Beatrice Ask, Fredrik Reinfeldt, och Tobias Billström. Vad blir konsekvensen av den här debatten? Har statsminister Fredrik Reinfeldt förtroende för sin migrationsminister? 2. Moderaterna har träffats på ett Sverigemöte och rullar energilöst i gamla hjulspår, det kom rapporter om ytterligare förslag på sänkt skatt – jobbskatteavdrag på nymmoderatska – och ökade krav på socialbidragstagare. Men samtidigt fick Socialdemokraterna 35% i Sifo och såväl C som KD hamnar under spärren. Håller oppositionen på att skaffa sig ett gyllene läge inför valet, ja eller nej? 3. På onsdag 20 mars är det tio år sedan Irakkriget inleddes. En person som lobbade för kriget i storpolitikens korridorer var Sverige utrikesminister Carl Bildt. Vad betydde människors protester då, och var finns solidariteten med länder i Mellanöstern i dag?

Om sektprotester, släktfester och Sadamnostalgi i Irak, tio år efter den amerikanska invasionen. Vad kostade kriget i blod och splittring för irakierna? Vad blev den mänskliga och moraliska notan för amerikanerna? Och framför allt: hur mycket frihet och demokrati gav egentligen Operation Iraqi Freedom? Hör röster från Bagdad, Kerbala och Najaf om irakiernas stapplande försök att forma sin egen framtid och om möjligheterna till en arabisk vår i Irak. 10 år har gått sen USA invaderade Irak, en invasion som inleddes med ett ihållande bombanfall över Bagdad den 20 mars 2003. Kriget varade åtta år, och orsakade en stor ekonomisk, humanitär och politisk skada. Sekterism, bristande demokrati och en sönderfallande infrastruktur är några av resterna som krigsåren lämnat. Även om många irakier idag också poängterar att Saddam Hussein knappast hade kunnat störtas om det inte vore för Operation Iraqi Freedom. USA plödje ner ofantliga summor pengar i Irak. Lastflygplan fulla med dollarsedlar flög över Atlanten och meningen var att pengarna skulle gå till barnsjukhus, skolor, vägar och byggnader som skulle hysa de nya demokratiska institutionerna. Men idag syns väldigt lite av de projekt som skulle förbättra irakiernas vardag. El, vatten och mat saknas på många håll, och sekterism snarare än idédebatt och sakfrågor präglar parlamentets arbete. Konflikt har gjort många program om Irakkriget och följderna det fick för världen. Men såhär på 10-årsdagen närmar vi oss följderna av den amerikanska invasionen på ett helt annat sätt, tillsammans med Konflikts före detta medarbetare Mikael Olsson. För redan innan den amerikanska invasionen av Irak hade kriget med Iran, hårda sanktioner och Saddam Husseins förtryck spritt irakierna över världen. En av alla dessa exil-irakier var Mikael Olssons pappa Fadel Al Safandi som under många år levde i Tyskland. Strax innan invasionen var han på väg att hälsa på sin stora släkt i Irak - men fick ställa in besöket när kriget bröt ut. Och nu helt nyligen såg det ut att kunna bli av eftersom säkerhetsläget förbättrats - men då ville ödet annorlunda igen. Fadel Al Safandi dog innan han hann återvända till hemlandet. Sveriges Radios Mikael Olsson for till Irak för att begrava sin far. Det var hans första resa dit och det blev det första mötet med en stor släkt där alla bär olika berättelser om hur amerikanernas intåg förändrade livet. Fastän irakierna alltså fick hjälp att störta sin diktator så har den demokratiska utvecklingen i landet ändå gått trögt. Tio år efter diktaturens fall präglas politiken av sekterism och nationell splittring. Den senaste tiden har stora demonstrationer mot regeringen blossat upp runt om i Irak. Och även om de protesterna är ett tecken på att yttrandefriheten fungerar till en viss grad, så är många också oroliga över att ett nytt inbördeskrig ska bryta ut. Frilansjournalisten Duraid Al Khamisi begav sig till Bagdad för att se vilka utmaningar irakierna står inför idag. Med för att kommentera och analysera vad kriget betytt och vad det fått för konsekvenser för både USA och Irak finns Cecilia Uddén, Sveriges Radios Mellanösternkorrespondent på plats i Bagdad, och Ginna Lindberg, SR:s före detta korrespondent i Washington. Programledare: Kajsa Boglind Producent: Lotten Collin

Torsdagen den 20 mars 2003, nio timmar efter att de första amerikanska missilerna regnat ner över Irak, ställer sig Sveriges statsminister Göran Persson i riksdagens talarstol. Därifrån fördömer han attacken, som han menar bryter mot folkrätten. Vad statsministern inte nämner är att den amerikanska armén samtidigt får hjälp av Sverige. På en militärbas i New Jersey har en överstelöjtnant från Försvarets materielverk just installerat sitt kontor. Han har kommit dit för att hjälpa USA att utveckla en toppmodern granat. Sverige ska inte exportera vapen till krigförande länder, ändå används svenska vapen i krig om och om igen. P3 Dokumentär Världen berättar historien om hur granaten Excalibur, till stor del utvecklad av Bofors i Karlskoga, hamnade mitt i Irakkriget. Det är historien om Sverige, landet som vill verka för fred, men som samtidigt har blivit bland de bästa i världen på att tillverka vapen. Den dåvarande handelsministern Kjell-Olof Feldt beskriver den besvärliga rävsax han hamnade i när han skulle dra upp de första riktlinjerna för svensk vapenexport. John Halvey, chefsutvecklare på Raytheon, ett av världens största vapenföretag, berättar om hur han stressad flög kors och tvärs mellan Arizona, Värmland och försvarshögkvarteret Pentagon, för att kunna skicka Excalibur till kriget så fort som möjligt. Och så träffar du sergeant Bruce Marciszewski, en av de första amerikanska soldater som dödade i strid med den svenska granaten. Producent är Måns Mosesson.

I en undersökning om vilka normer som råder vid Göteborgs universitet har det visat sig att många medarbetare anser att kvinnor saknar förmåga till abstrakt tänkande, att de hamnar på efterkälken i forskarvärlden på grund av hormonrubbningar i tonåren, att de är bättre på mjuka kvinnliga saker som exempelvis undervisning men att de inte kan bli excellenta forskare, ja, att de helt enkelt på grund av mentala begränsningar är olämpliga som forskare. Två av rapportförfattarna, Anna-Karin Wyndhamn och Anna Peixoto, ser detta som ett utslag av ett gammaldags forskarideal enligt vilket forskaren så helt ska slukas av sin uppgift att han inte kan lägga tid på hem, familj eller känsloliv. Det riskerar att begränsa forskningen eftersom bara en viss typ av människor då blir forskare, och universitetets rektor Pam Fredman tar frågan på stort allvar, även om hon inte tror att detta är ett problem bara vid Göteborgs universitet. Dessutom handlar det om att privata säkerhetsföretag blir allt vanligare i olika krigshärdar runt om i världen. För den stora allmänheten blev de kanske mest kända när det amerikanska företaget Blackwater dödade 17 civila irakier vid en incident under Irakkriget 2007. Blackwater, som senare ändrade namn för att bättra på sitt skamfilade rykte, har liknats vid en privatarmé. Men de här företagen ägnar sig åt allt från personskydd till rådgivning i länder som Afghanistan, Irak och Pakistan, och de anlitas av myndigheter, hjälporganisationer och företag. Enligt Joakim Berndtsson vid Göteborgs universitet kan de här företagen vara problematiska av flera olika skäl. Dels privatiseras och kommersialiseras staternas våldsutövande vilket försvårar insyn och ansvarsutkrävande, dels kan de genom sitt uppträdande försämra säkerheten för svenska trupper utomlands. Dessutom har det visat sig i exempelvis England och USA att de lockar över viktig spetspersonal från militären då de kan betala mångdubbelt mer i lön, något som Anders Claréus vid Försvarshögkvarteret i Stockholm tror kan bli verklighet också här i Sverige. Programledare är Urban Björstadius.

Hur upplever ett barn kriget? Följ med Barnens reporter Amra Heco genom en personlig resa bakåt i tiden till kriget i Bosnien. Amra intervjuar också Haris Ljumanovtic om hans minnen av samma krig. Och hör barn som kom från Irakkriget 2003 berätta deras krigsminnen. Lana var 4 år när kriget började. Hon kommer inte ihåg tiden innan dess. Det var först i Sverige som hon fick uppleva fred. Vilka bilder bär barnen med sig? Familjen Tarek bor i Uppsala. De kom från Bagdad för tre år sen. Kriget är fortfarande levande. Syskonen Sejf 15 år, Lana 11 år och Ziad 17 år berättar hur det är att var en dag på väg hem från skolan. Barnen minns hur deras liv påverkades av kriget Anmar Alkhalidi är 17 år. Han kom samtidigt till Sverige som Ziad. De träffades på fotbollsplanen i Uppsala och blev snabbt  nära vänner. Anmar minns lekplatsen i hemstaden Diala. Det var sent på kvällen. Fönstren skakade av krigsflygplan som korsade himlen. Det enda ljus de kunde se var röda spår av raketer som lyste allt närmare staden. Alla barnen förutom Anmar sprang fram till de amerikanska soldaterna. En bil  sprängdes. Hälften av alla Anmars vänner var döda och resten skadade. Haris Ljumanovic var 15 år när kriget i Sarajevo började 1992. I en övergiven röd bil av märket Jugo samlades han och kompisarna för att döda tid och lyssna på radio. Där hämtade de mod och gjorde upp planer hur de skulle kunna provocera den osynliga fienden; krypskytten som sköt från bergstopparna och höghusen. Ibland räckte det med att visa fingret. Andra gånger sprang ungdomarna i zickzack en och en, mellan höghusen för att förvirra krypskyttarna. När de nådde målet drog de upp byxbenet för att  göra en så kallad betty boop, visa ett naket ben; ytterligare ett sätt att provocera. Utbildningsradion har gjort en egen serie på temat "Barn och krig". Länken finner du här:  

Om Operation Irakisk Frihet och drömmen att skapa demokrati med soldater och stridsplan. Vad har USA vunnit på sju års fälttåg, när Obama nu proklamerat operationen över? Vilka väntar på att fylla det irakiska maktvakuumet? Hör irakiska livvakter, amerikanska säkerhetsrådgivare och kinesiska strateger tala om döda djur, förlorade drömmar och ett amerikanskt återtåg där många strider återstår. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Drygt sju år efter företrädaren George Bush krigsdeklaration mot Irak förklarade president Obama nyligen Operation Iraqi Freedom avslutad. 100 000 soldater har tagits hem, 50 000 blir kvar på baser i Irak för att fungera som rådgivare till de irakiska säkerhetsstyrkorna. Men en vecka efter att presidenten deklarerat att det stridande uppdraget är slut, deltar amerikanska soldater i en mottack mot upprorsmän i Bagdad. Två dagar senare dödas två amerikanska soldater av en irakisk kollega inne på en bas. Så förutom fortsatta strider i Irak rasar nu strider i debatten om vad som egentligen är slut – inte den amerikanska närvaron, som en del kallar fortsatt ockupation, andra en övergående stödinsats till irakiskt självstyre – utan strider om vad som egentligen blev vunnet och av vem. Där pågår också en strid om vår bild av vad som faktiskt hänt. Inte ens så viktiga omständigheter som hur många civila irakier som dödats eller jagats på flykt finns det sakuppgifter alla är överens om. Så i en värld där världens ledande stormakt, USA, de senaste två åren ändrat fokus från Irak till andra konflikter – Afghanistan, Pakistan och Iran, och media hängt med och vänt också vår uppmärksamhet bort från Irak – så finns det anledning att stanna upp nu, titta tillbaka och fundera på vad är det egentligen som hänt i Irak. Hur har kriget påverkat landet som, i strid med större delen av världens vilja, valde att inleda det? Detta "preemptive war", förebyggande krig, som var nåt nytt till och med för världens enda supermakt, som Amerika kallades 2003? Konflikts Ivar Ekman bodde i USA under åren före invasionen och råkade befinna sig mitt i imperiets hjärta, Washington, den dag då Bushs trupper nådde Bagdad. Bland dem han träffade den dagen fanns en av krigets arkitekter, Elliott Abrams, som idag inte ångrar något. En annan som nära följt Irakkriget är journalisten George Packer. Han har en annan syn och menar att kriget visat att USA är ett land i förfall, vilket Irakkriget gjorde klart. Innan vi kan börja hantera våra egna ekonomiska och politiska problem kan vi knappast hoppas att ha en roll som ledare eller förebild i världen, säger George Packer. Men för att förstå maktbalansen i Mellanöstern måste man förstås förstå oljan, och dess outgrundliga vägar. Och för att förstå oljan måste man idag vända sina blickar österut, mot världens nya energislukare Kina, som tidigare i år gick om USA som den största importören av Saudisk olja, och nu söker nya källor. Hur har Irakkriget påverkat Kinas intressen i regionen, och har det ändrat kinesernas syn på USA? SR:s korrespondent Hanna Sahlberg söker svaren och intervjuar den Kina-baserade palestinske affärsmannen Falah al Ali och professor Yin Gang, som studerar Mellanöstern vid den kinesiska samhällsakademin, och fungerar som rådgivare åt den kinesiska regeringen. USA har inget val, utan måste dela kakan med Kina, säger Yin Gang. Men inte bara Kina, utan även makter närmare Irak, bevakar sina intressen i landet. Det gäller inte minst Iran, som ibland utmålas som både konkurrent och efterträdare till USA som tyngsta maktspelare i Irak. Ofta är det i dragkampen mellan USA och Iran, som man i arabiska media spårar det dödläge som uppstått i regeringsfrågan efter valet för ett halvår sedan. Anledningen skulle vara att USA, Iran och Saudiarabien stödjer olika kandidater och drar åt olika håll. Farhågor som gjort att både regeringarna i Washington och Tehran gått ut och förnekat all inblandning. Men hur ser det egentligen ut? SR:s Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén börjar söka svaren i tvåflodslandet, och finner viss optimism, inte minst på grund av bostadsbrist och en hunger på pizza. I sitt tal till nationen sa president Obama att "tusentals amerikaner har gett sitt liv, tio tusentals har skadats; USA har betalt ett högt pris för att överlämna Iraks framtid åt dess folk”. I arabiska media ställdes frågan: varför sägs inget om vilket pris Irak har betalat, och vilka sorts tusental ska användas för att beskriva dödstalen där? Idag används oftast siffran totalt omkring 100 000 dödade civila sedan invasionen 2003. Värt att notera är att den beräkningen kommer från den organisation som lagt sig lägst: Iraq Body Count, ett privat initiativ baserat i Storbritannien och USA. Deras metod består i huvudsak i att räkna dödsfall som rapporterats i media. Redan för fyra år sedan intervjuade vi i Konflikt forskarna som hävdade att antalet dödade irakier, redan då, var fyra gånger fler än vad Iraq Body Count anger idag. Den välmeriterade epidemiologen Les Roberts har sedan dess vant sig vid det slagfält som också siffrorna om Iraks döda blivit under de här åren. Mikael Olsson intervjuade honom. Förutom dödstalen har även antalet flyktingar orsakat kontroverser. Chefen för FN:s flyktingkommissariat i Iraks, Daniel Endres, menar i vilket fall att det rör sig om många. Endres, som nyligen besökte Stockholm, vädjar om fortsatt, uthållig solidaritet med Irak, nu när landet hamnar alltmer i mediaskugga. Han är också kritisk mot tvångsdeportationen av Irakier som görs från länder från Sverige. Deportationsflygen har verkligen skadat Iraks förtroende för Europa. Konflikts Mikael Olsson träffade honom. Vad säger då irakierna själva? Våldet, som fortfarande är ständigt närvarande i Irak, hur påverkar det dem som bor där? För ungefär ett år sen pratade vi med Aso, som är kurd, från staden Suleymania i norra Irak. Aso är en av de 45 personer som just tvångsavvisades till Irak från Sverige med ett chartrat plan i februari 2009. Det har vi berättat om tidigare här i Konflikt. Aso fyller snart 27, och nu har vi ringt upp honom igen. ”Den irakiska regeringen kan inte skydda sitt eget folk, så människor beväpnar sig mer än någonsin”, säger Aso. Konflikts Randi Mossige-Norheim talade med honom, och Zana Kader översatte från sorani. Programledare: Mikael OlssonProducent: Ivar Ekman

Henrik Torehammar har kastat sitt virkade armband med frågan "What would jesus do?" till förmån för vår nya husgud - arbetslinjen! /// Irakkriget är officiellt över - redaktionen sammanfattar sina minnen av populärkultur, amerikansk PR och tysk aktivism. /// Efter thai-kungen Bhumibols generösa elefantgåva till vår kung, börjar den thailändske kungens representant undra ominte han kan få några älgar . Ge bort djur - bra eller dålig etikett?

+ Tony Blair frågas ut om Irakkriget - får vi efter sju år ett terapeutiskt avslut eller kommer invasionstraumat fortsätta psyka de redan neurotiska engelsmännen?/// Hur är alliansens opinionsframgånger blev kopplat tillrockstjärnepandor? Genom miljöministerns inavelsuttalande såklart! /// På fredagar unnar vi oss - överraskningsprov! Kitty Jutbring från Christer tävlar mot dig i Nyhetsquizet.

Lördag 28 februariKonflikt om Obama och Europa. Européerna har fått sin drömpresident i Vita Huset, men hur går det när välviljan möter verkligheten och drömpresidenten börjar ställa krav? Hur påverkas de transatlantiska förbindelserna.Zbigniew Brzezinski är en av USA: s mest inflytelserika utrikespolitiska tänkare och en man Barack Obama lyssnar på. Hör Agneta Rambergs intervju med honom i Konflikt. Och hör röster från de nya medlemstaterna i EU och från de gamla. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. USAZbigniew Brzezinski är nöjd med Obamas besked på fredagkvällen svensk tid, om en uttågsplan från Irak kopplad till samtal med både Iran och Syrien. Absolut rätt väg - om jag får säga det själv, säger Zbigniew Brzezinski, som liksom Obama var motståndare till Irakkriget. Vi kan inte lämna Irak utan att samtidigt tala med alla Iraks grannländer- inklusive, självklart, Iran och Syrien. Det är enda vägen till stabilitet i regionen.Så här långt är Brzezinski nöjd med Obama-administrationens framväxande utrikespolitik. Men Obama kommer att behöva mycket hjälp från Europa i Afghanistan, säger Zbigniew Brzezinski. Och det borde ske i strategiskt partnerskap, där Europa och USA fattar besluten tillsammans och sen delar på bördorna.Hör Konflikts Agneta Ramberg intervjua Zbigniew Brzezinski om detta och om en, ur historiskt perspektiv ny verklighet som alla militärt starka makter står inför. Den militära makten och möjligheten att döda är större än någonsin i historien, samtidigt som möjligheten att kontrollera världens politiskt väckta befolkningar är sämre än någonsin, säger han.Hör också Charles Kupchan, som hade Europaportföljen i USA:s nationella säkerhetsråd under president Clintons första mandatperiod och nu är professor i internationella relationer på Georgetown University. Han menar att Polen, Centraleuropa och Baltikum kommer att få anpassa sig till att inte ha samma särställning i amerikansk utrikespolitik som de har haft under Bush, men också tidigare under Clinton. Men när all den ömsesidiga europeisk-amerikanska välviljan möter verkligheten blir det inte enkelt. Washington kommer med jämna mellanrum att ställa krav som europeiska ledare hellre skulle ha varit utan - och de européer som säger att USA:s europeiska allierade faktiskt kan få det svårare med Obama i Vita Huset än med Bush, har en poäng säger Charles Kupchan.”Det gamla Europa”Det var 2003 som den dåvarande amerikanske försvars-ministern Donald Rumsfeld i en intervju myntade begreppet ”The old Europe”. Intervjun handlade om EU:s inställning till invasionen mot Irak som USA planerade och sökte stöd för. Reportern Charles Groenhuijsen frågade försvarsministern vad han tyckte om det uteblivna stödet från EU.”You're thinking of Europe as Germany and France. I don't,” svarade han reportern. ”I think that's old Europe.” Rumsfelds benämning av det gamla Europa fick mycket kritik men skapade också en terminologi om det nya och gamla Europa.Frankrike: Men det är inte självklart att allt blir enklare med Obama i Vita huset. Den franske statsvetaren Dominique Moïsi, som vi har talat med tidigare här i Konflikt, påpekar att det rent av kan bli svårare att vara europé nu när vi har förlorat privilegiet att definiera oss mot Bush. Vi måste hitta en ny definition för vad det innebär att vara europé, säger han. Nu handlar det inte längre om att vara mot George Bush, utan med Barack Obamas Amerika. Och det är mycket svårare. Och Dominique Moïsi tror i och för sig inte att viljan saknas. Men han ifrågasätter om EU-ländernas förmåga, särkilt i dessa tider av ekonomisk kris när varje land i första hand ser om sitt eget hus. Tyskland har haft ett väldigt kluvet förhållande till sin nära allierade under åren med Bush i Vita huset, säger Josef Joffe, utgivare av en av Tysklands ledande veckotidningar, Die Zeit i Konflikt. Obamas valseger har inneburit en stor lättnad, menar han. Tack vare den nye presidentens enorma popularitet - som bland annat visade sig när han samlade 200 000 människor vid ett möte i Berlin förra året - har han kunnat tillträda med ett stort förtroendekapital i ryggen.Men förr eller senare kommer USA att kräva en större europeisk militärinsats i Afghanistan. Så vi lär snart nog ställas inför de verkliga prövningarna, säger Josef Joffe och påpekar att man inte ska förväxla politik mellan länder med vänskap mellan människor. Vi ska inte ha några illusioner om USA:s prioriteringar. Som den enda kvarvarande supermakten kommer USA alltid i första hand att se till sina egna intressen - också med Barack Obama vid rodret.Hör också hur Josef Joffe kommer fram till slutsatsen att alla européer har blivit svenskar ...Det ”nya” EuropaOch i det ”nya Europa”, riskerar avtal som slutits under Bushs tid nu att rivas upp. Ett av dem är utplaceringen av ett amerikanskt missilförsvarssytem på polsk mark i utbyte mot ett stärkt försvarssamarbete mellan USA och Polen. Men trots att USA hävdat att systemet främst är ett försvar mot attacker från mellanöstern och Nordkorea så har ryssarna tydligt fördömt utplaceringen så nära den ryska gränsen. Och nu ser alltså Obama ut att gå Ryssland till mötes och i alla fall skjuta upp projektet, något som väckt viss oro i Polen.Polske Marcin Zaborowski, forskare i transatlantiska relationer på i Paris, säger att mycket beror på hur beslutet i så fall framställs från den amerikanska administrationens sida. Zaborowski säger att om USA skjuter upp, eller avbryter installationen av missilförsvarssystemet för att inte störa relationerna till Ryssland, så skickar det ut fel signal, inte bara till Polen, utan också till Tjeckien och alla andra nya medlemsländer i EU, menar han. Och Zaborowski menar att många i Polen har låga förväntningar på Barak Obama som dom tror kommer vara alltför tillmötesgående mot Ryssland. Andra är mer optimistiska, i alla fall när det gäller den nya administrationens vilja att slutföra avtalet om missilförsvaret. Hör den tidigare polske försvarsministern, och nuvarande eu-parlamentariken Janusz Onyszkiewicz. Han, som vice ordförande i EU-parlamentets utskott för utrikesfrågor, och som just nu diskuterar hur EU:s transatlantiska politik ska förändras efter Obamas tillträde, säger att Polen inte nödvändigtvis hade haft bättre förutsättningar med Bush kvar vid makten och han är säker på att missilförsvarssystemet kommer att installeras, även om det blir försenat. Läs också Och lyssna på KonfliktLiten kalender-5 Mars - Natos utrikesministermöte i Bryssel--3-4 april - Natos 60 års jubileum och toppmöte i franska Strasbourg och tyska Kehl--5 december - Start 1 avtalet går ut-2010 – Icke spridningsavtalet. Review conference i ViennaProgramledare Agneta RambergProducent Petra Quiding

Lördag 24 maj Om det stora spelet bakom det lilla. Om kampen mellan den gamla supermakten och den växande stormakten Iran. Hur det nu aktuella avtalet om maktdelning i Libanon blev ytterligare en seger för Iran i Mellanöstern. Om hur Iran, trots ständiga amerikanska anklagelser om terrorsponsring och onda planer, blivit det land som vunnit mest på USA:s agerande. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När President Bush talade inför det inför det israeliska parlamentet, Knesset, under sin nyligen avslutade rundresa i Mellanöstern, sa han att Irans regering vill föra mellanöstern tillbaka till medeltiden. Och att tala med Iran och dess allierade shiiter i arabvärlden är att tala med ”terrorister” och därför farliga villfarelser. Men vilket krisområde president Bush än tittar på i Mellanöstern, så är det Iran och de Bush kallar ”terrorister” och ”farliga radikaler” som stärker sitt inflytande på USA:s bekostnad. Hamas i palestinska Gaza, Iran i Irak och det Iranstödda Hizbollah i Libanon. Och i det stora spelet mellan USA och Iran är det Iran som räknar in framgångar och ökat inflytande och USA som räknar in förödmjukelser och bakslag. Senast i raden var det Hizbollah som tog till vapen på Beiruts gator för två veckor sedan och tvingade den sittande USA-stödda regeringen till eftergifter. Nu ser ett avtal om ett större inflytande för den iranstödda oppositionen och Hizbollah ut att vara i hamn och lugnet har lagt sig i Libanon. Men vara helt nyligen var oron stor för ett nytt libanesiskt inbördeskrig. Och en rasande journalist som gav uttryck för vreden mot Hizbollah blev en världskändis. Den regeringstrogna TV-stationen Al Mustaqbals sändningar stängdes av av Hizbollahs anhängare, Så Al Mustaqbals populära programledare Sahar Al Khatib dök upp på en annan TV-station, där hon levererade ett 6 minuter långt utbrott i direktsändning - ett utbrott som Sveriges Radio-jounralisten Firas Jonblat berättar om. Konflikts Agneta Ramberg ringde Beirut och Rami Khouri, internationellt känd kolumnist och chef för ett forskningscenter på amerikanska universitetet i Beirut, just som han var på väg ut för att sälla sig till alla andra som firade avtalet i Qatar mellan den väpnade oppositionen och regeringen i Libanon. Att hitta former för samarbete och samregerande är ett mer förnuftigt sätt att agera än den amerikanska metoden att försöka isolera aktörer man ogillar i mellanöstern, säger Rami Khouri om den libanesiska uppgörelsen, en lösning som kan få implikationer i andra delar av regionen, säger han. Varje amerikanskt försök att hålla tillbaka Iran har misslyckats och det land som har vunnit mest på all amerikansk politik i Mellanöstern på senare år är Iran, fortsätter Rami Khouri. Även i Iran firas det libanesiska avtalet som en seger. Konflikts Daniela Marquardt intervjuar Sadegh Zibakalam som är professor i statsvetenskap vid universitetet i Teheran. Han bekräftar att framgångarna för Irans allierade Hizbollah uppfattas som en triumf. USA:S politik, att slå in kilar mellan Iran och arabländerna, har bara medverkat till att destabilisera regionen, säger Sadegh Zibakalam. Hizbollahs styrkta ställning spåras också i det kommersiellt gångbara; i prylhandelns och musikens värld. Alexandra Sandels, svensk journalist boende i Beirut, gav sig ut på jakt efter Hizbollahhits och hittade den med för närvarande mest säljande, den med den talande titeln ”Din seger skakade världen.” Muqtada al Sadr i Irak är precis som Hezbollahs ledare Hasan Nasrallah i Libanon en karismatisk, populistisk och massmobiliserande ledare, som får sig musik i massor tillägnad. Han är föremål för en nyutkommen bok av den brittiske journalisten och irakkännaren Patrick Cockburn. Agneta Ramberg ringde honom just hemkommen till London från ännu en Irakresa. Han konstaterar att det som brukar kallas Irans och USA:s krig genom ombud i Irak har blivit värre och öppnare det senaste året. Patrick Cockburn sällar sig till alla de bedömare som säger att det är Iran som har vunnit Irakkriget. Förmodligen, tillägger Cockburn, till Irans egen förvåning. Vad säger då en person med mer än två decenniers erfarenhet av att praktiskt försöka hävda amerikanska intressen i Mellanöstern? Robert Baer började sin tjugo år långa karriär som operativ CIA-agent på fältet i Libanon, vid den tid när både amerikanska ambassaden och de amerikanska marinsoldaternas bas i Beirut utsattes för självmordsattentat . Baer har kallats ’CIA:s bäste fältagent på marken i mellanöstern’ och försökte bland annat att få clintonadministrationen att stödja ett försök att störta Saddam Hussein med hjälp av Iraks nuvarande president Jalal Talabani med flera. Sen dess har han gestaltats av George Clooney i filmen Syriana, som bygger på Baers upplevelser, skrivit böcker och arbetat som kolumnist. När Konflikts Mikael Olsson når Robert Baer i hemmet i Kalifornien berättar han att han just lägger sista handen vid en ny bok som kommer ut efter sommaren. Den heter ”The Devil We Know” och handlar om hur Iran bör hanteras. Irans utveckling är sannolikt den viktigaste berättelsen i Mellanöstern på mycket länge, säger han. Programledare: Agneta Ramberg Producent: Mikael Olsson LYSSNA PÅ TIDIGARE KONFLIKT OM IRAN: