Podcast appearances and mentions of hugo alfv

Midsommarafton har kallats för Sveriges egentliga nationaldag. Men utan konstnärernas vurm för Dalarna vid förra sekelskiftet hade vi inte firat som vi gör, menar Ulrika Knutson. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Publicerad 2021-06-23.Midsommar och Dalarna är evigt förenade, i en doft av björklöv, brännvin och bensin. Mycket av detta kan skyllas på konsten. Frågan är om vi alls hade firat midsommar utan nationalromantikens konstnärer.Hur Dalarna blev en angelägenhet för skönandarna i storstaden går att följa nästan dag för dag. 1872 hade Artur Hazelius rest i landskapet, och upptäckt att de traditionsbundna masarna moderniserade! Nya idéer spreds. Man måste skyndsamt ingripa, skrev Hazelius, om man åt forskningen ville rädda "de gamla boningar, som revs, dessa bohag, som ringaktades, dessa dräkter, som bortlades."Han lyckades över förväntan. Allmogen stod i kö för att pracka på honom gamla skaklar, slädar, färdtäcken och rosenmålade fästmögåvor.Hazelius fyllde Nordiska museet med grejer, men nöjde sig inte med skaklarna, utan började samla hus. 1891 öppnades Skansen, med äkta dalkullor i biljettkassan. Skansen blev en succé, det internationella begreppet för friluftsmuseum, och kullorna blev reklamskyltar i det Nationella svenska projektet, med kulmen i Stockholmsutställningen 1897. Där sålde man allt med hjälp av Rättvikskullor: ättika, kameror, öl, karameller och skor.Snart hade konstnärerna enrollerats i reklamindustrin för Dalarna och den svenska sommaren. Amalia Lindegren var först med Lillans sista bädd, en tablå med en sörjande Rättviksfamilj framför sitt döda barn. Detta dystra motiv blev mycket populärt och reproducerades snart i tidningar, på bonader och tallrikar. Muntrare var hennes Söndagsafton i dalstuga, där samma familj tar en svängom till fiol.Snart drar en omvänd Stora daldansen från söder upp mot Siljan. På sjuttonhundratalet gick arga dalkarlar till huvudstaden för att säga ifrån, nu är det stockholmarna som blivit nyfikna på Dalarna, konstnärer och författare inte minst. I täten Morasonen Zorn, följd av Larssons i Sundborn och Karlfeldt i Sång. Tonsättarna hängde på, både Hugo Alfvén och Moses Pergament blev fritidsmasar.Anders Zorn var ju barnfödd i Mora, en oäkting som tog revansch. Som framgångsrik målare köpte han gård, startade folkhögskola, och målade folket i helg och söcken.I sin roliga bok Dalarna som svenskt ideal, från 1937, skriver Gustav Näsström att "De nakna kullorna ha säkert spelat en större roll utrikes än här hemma som stimulans för dalaintresset."Zorn själv var i alla fall medveten om att han skapade helt nya ideal. 1897 målar han Midsommardansen, en tavla som fortfarande fungerar som turistbild. Påhejad av prins Eugen målar han de dansande paren, i den långa sommarskymningen, efter solnedgången i juni och juli. "Jag är glad att ha gjort den", skriver han. "Jag hade just då gett Morkarlby en ny lång majstång. Den målades röd varje midsommar och jag ansåg och anser fortfarande som min heliga plikt att närvara och leda klädningen av densamma."Någon av de ljusa sommarnätterna 1897 gick Anders och drog på sig syfilis också.Moraborna hade inte haft majstång på sextio år. Prästerna gillade inte hedniska seder, och bönderna tyckte att det var barnsligt. Men Zorn ville ha majstång, och beställde en stång av lokala snickare, som en regissör väljer sin rekvisita. Majstången accepterades, men Zorns vurm för dans och folkmusik väckte ont blod. När han kallade till "Tävlan på oxhorn, bockhorn samt fiol, bara gamla låtar" fick han kritik i pressen och anklagades för att "försöka skaffa sig ryktbarhet". Som om han inte var ryktbar nog! Och idag är Zornmärket i silver och guld den finaste utmärkelsen en spelman kan få.Någon av de ljusa sommarnätterna 1897 gick Anders och drog på sig syfilis också. Det var inte roligt, inte för honom, och inte för Emma heller. Kanske kommer Carin Larsson och försöker trösta. Hon och Carl Larsson har också gjort sitt för rekvisitan runt midsommar, även om jag inte hittar någon majstång. Men lövruskor och kransar överallt. Larssons vadar i björklöv, med paradnumret "Ute blåser sommarvind" - en fresk för Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg, där ungdomar släpar löv och syrener, prästkragar och aklejor till skolavslutningen.1897, midsommarens märkesår, lämnar Carl Larsson också sin första skiss till Nationalmuseums trapphall, Gustav Vasa till häst. Prisnämnden hade redan bestämt sig för Ansgar som predikar kristendomen, men Larsson får hedersomnämnande. I tio år pysslar han sedan med Gustav Vasa, den svarta hästen blir vit, färgerna allt mer ljusa och klara, girlanger av björklöv, maskros och prästkrage upphäver tyngdlagen och skruvar sig mot sommarhimlen. 1906 är det klart. Kung Gösta rider in i Stockholm på midsommarafton 1523. Hästen har en plym av blåklint i manen. Bilden är inte riktigt klok. Carl David af Wirssén fick blodstörtning, men kritikern August Brunius lyste upp. Denna kung kommer "aldrig att uppfattas som en tråkig och akademisk historielektion... nej, som en frisk vårfläkt... till ungdomen." Ja, det är Gustav Vasa som postmodern sagobokskung. Inte klok, men kul.Det spårade ur även på andra sätt.Carl Larsson visste hur man virade löv som grönskar i hundra år. Med sin lätta Sundbornstil i grönt och rött och blont slog Carl och Karin Larsson käftarna i publiken, och bettet har inte släppt ännu. Vännerna var också trollbundna. Så länge Strindberg fortfarande var vän med Larssons bad han om råd för scenografin till pjäsen Kronbruden, med härbren och majstång. Inte ens August gick fri från smittan från Dalarna. Senare skulle han förstås bli arg på Calle, skylla honom för hycklare, och kalla hans hustru för dj-l.Till vänkretsen hörde också poeten Erik Axel Karlfeldt. Precis som Hazelius inventerade han allmogens Dalarna och fyllde skåp och lådor med ålderdomliga ord och uttryck. Inte bara namn på skaklar, utan framför allt på blommor - och könsorgan, gärna i samma fras, ord som doftar i midsommarskymningen: "Nattviol, veneris blomma, nosserot."Också Karlfeldts reklam för Dalarna med Fridolins lustgård och Jungfru Maria från Sjugareby betydde mycket. Hade Dalarna rentav blivit för populärt?"Sjurberg har blivit Dalarnas Djursholm, en avlägsen förstad till Stockholm", gnydde författaren Karl-Erik Forsslund. Han hade ju sökt sig dit för att slippa det själlösa storstadslivet, som han skrev i kultboken Storgården, 1901. Karlfeldt höll med. Kärleken till Dalarna höll på att spåra ur, i "ett sentimentalt kelande med detta landskap, varav vi infödingar äro föga tilltalade."Det spårade ur även på andra sätt.Vän med Forsslund och Karlfeldt var konstnären Gustaf Ankarcrona. Han grundande Leksands förträffliga hemslöjd, och som nykterhetsman och folktalare samlade han ungdomar i tusental när han lät retoriken flöda i Tällberg. I dikten Demagogisk söndag driver Karlfeldt med Ankarcronas - Adrian Brushanes - guldskägg och "sköna ben" - han var lite för tjusig för sitt eget bästa. Men han kompenserade med mindre tjusiga ideal. Mot slutet av sitt liv kallade han sig "frän antisemit" och hade Hitlers porträtt på skrivbordet när han gick ur tiden 1933.Det är inte utan att dalahästarna från Nusnäs knäar under en sådan ryttares tyngd.På 1990-talet vred konstnären Peter Johansson verktygen ur de gamla mästarnas händer; skrudad i Zorns röda rock och Ancarcronas knätofsar lade han hela Dalarna på analyssoffan, och sågade upp dalahästarna i skivor, paketerade i plast och placerade dem i kyldisken. Men bäst före datum går visst aldrig ut. Och nu är det midsommar igen.Ulrika Knutson

I det här avsnittet berättar Karin Sidén, museichef på Prins Eugens Waldemarsudde om Marie Krøyer, men även om det fascinerande konstmuséet vi spelar in på. Konstnären Marie Krøyer var en av Skandinaviens mest mytomspunna och fascinerande kvinnor under senare delen av 1800-talet fram till mitten av 1900-talet. Hennes äktenskap med P.S. Krøyer och tonsättaren Hugo Alfvén skapade stor uppmärksamhet och ryktesspridning och tog fokus från hennes storhet som konstnär. I en ny utställning på Waldemarsudde uppmärksammas nu hela hennes konstnärliga bredd inom både konst, design och inredning från Skagen i Danmark till Tällberg i Dalarna. Välkommen till Inredningspodden Karin Sidén! Följ Inredningspodden på Instagram: @inrednings_podden Följ Johanna Hulander på Instagram @johanna_hulander Facebook: @inredningspodd. MISSA INTE ATT PRENUMERERA på nyhetsbrevet via länken på instagram så får du information om nya avsnitt men även andra nyheter som rör inredning, design och arkitektur! Kontakt via info@johannahulander.se och Instagram. I arkivet finns drygt 160 avsnitt. Inredningspodden med mig Johanna Hulander tar upp olika ämnen inom inredning, design och arkitektur. Det kan vara allt från konst, färgsättning, inredning eller trädgård. DELA AVSNITT DU GILLAR, GE BETYG I DIN PODD-LYSSNARE OCH TIPSA GÄRNA OM VILKEN GÄST DU VILL HÖRA I KOMMANDE AVSNITT! #inredningspodden#arkitektur#inredning#design#johannahulander#inredningspodden Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Fosterlandet undersöker hur Sverigebilden uppstod vid förra sekelskiftet. I andra delen tittar vi närmare på de idéer och händelser som formade den svenska berättelsen om en enad, homogen nation. Det verkliga nationella uppvaknandet i Sverige kom med förlusten av Finland 1809. Esaias Tegnér fattade pennan och skrev dikten Svea. Stormaktstiden var över, men somliga hade svårt att svälja de förlorade ambitionerna. Dikten belönades av Svenska Akademien 1811, samma år som Geijer bildade Götiska förbundet. Svensk dikt dignade av referenser till asatrons gudar, till vikingarna och den av köld och umbäranden hårt tuktade svensken. Karl XII lyftes fram som en hjältekonung, den sista av sitt slag. Vid förra sekelskiftet kulminerade detta projekt. Skansen och Nordiska museet kom till, Richard Berg målade fram det nordiska ljuset, Hugo Alfvén omtolkade folkvisor till symfonier. Det förflutna var det som framtiden skulle byggas på. Men hur såg detta förflutna ut?På Skansen samtalar journalisten och författaren Po Tidholm med historikern och författaren Maja Hagerman och idéhistorikern Sverker Sörlin om hur bilden om ett homogent Sverige skapades och hur man definierade det äkta svenska.Fosterlandet är en serie i fyra delar gjord av Po Tidholm. Producent: Marie Liljedahl.

Welkom terug bij een nieuwe aflevering van Kalm met Klassiek, dé podcastserie voor je dagelijkse momentje rust. Ab vindt het bos de perfecte plek om te wanderen. Uren rondlopen, zonder een route te volgen. Luisterend naar de vogelgeluiden en de wind die door de bomen waait. Alleen maar oog hebben voor de schoonheid van de natuur. De muziek van vandaag gaat ook over een bos. Het is een stil bos waar de gloed van de avondzon langzaam daalt. Luister maar mee en laat jezelf in gedachten verdwalen…

Welkom terug bij een nieuwe aflevering van Kalm met Klassiek, dé podcastserie voor je dagelijkse momentje rust. Ab heeft deze week gekozen voor muziek die te maken heeft met de herfst. De herfst is namelijk vorige week begonnen! Rond 23 september staat de zon precies boven de evenaar waardoor dag en nacht overal op aarde even lang duren. Officieel loopt de herfst van 21 september tot en met 20 december. In de herfst komen prachtige kleuren in de natuur tevoorschijn, vallen de blaadjes van de bomen en verwelken de bloemen. Dit alles om zich voor te bereiden op de koude winter. Daarom luisteren we vandaag naar The Sleeping Forest van de Zweedse componist Hugo Alfvén. Een bos dat langzaam in slaap valt… 

Hugo Alfvéns bekräftelsebehov fick katastrofala följder för kvinnorna i hans liv. Men relationerna var också en avgörande drivkraft i hans konstnärskap och har lämnat direkta avtryck i musiken. En P2 dokumentär. Att kärleken spelade en central roll i Hugo Alfvéns skapande råder inga tvivel om. Han närmade sig varje kvinna som hon vore den enda, men klarade inte av att hålla sig borta från otrohet och svek. Den enda kvinnan han förblev trogen genom livet var mamma Lotten, som också var den som förde in musiken i Hugo Alfvéns liv.I intervjuer från radions arkiv hörs Alfvéns styvdotter Vibeke Krøyer berätta om mannen som krossade hennes mors, Marie Krøyers, hjärta.I programmet medverkar bland andra sopranen Elin Rombo, musikvetaren Tobias Lund och dirigenten Cecilia Rydinger.En P2 dokumentär från 2022 av Sofia Nyblom.Hör också den första delen, Hugo Alfvéns Midsommarvaka, om hans mest populära verk.

Med Midsommarvaka blev Hugo Alfvén spelad långt utanför Sveriges gränser. Verket har kommit att förknippas med den svenska landsbygden, men är lika mycket en berättelse om Alfvéns dubbla relation till kärlek och fest. En P2 Dokumentär. I dag skulle både Hugo Alfvéns musik och de memoarer han lämnat efter sig kallas för autofiktion. Tonsättarens kaotiska privatliv lämnade personliga avtryck i musiken och kärleken, havet och folkmusiken vars hans viktigaste motiv.I det här programmet fördjupar vi oss i Hugo Alfvéns mest populära verk, Midsommarvaka, och tonsättarens anknytning till Dalarna. Vi åker till Alfvéngården utanför Leksand och gör en tidsresa med Alfvéns lill-piga Ninna Tölfors, i dag 88 år.Kersti Jobs Björklöf minns barndomens midsommarfiranden hos Alfvéns i Tibble by,  i sällskap med spelmanslaget och hennes morbror, legendariske spelmannen Knis Karl Aronsson.Författaren Anders Carlberg kommenterar Alfvéns kontroversiella konsertframträdande i tyskockuperade Oslo 1941, och vi följer Midsommarvakans internationella spridning i film, populärmusik och genom Svenska baletten.En P2 dokumentär från 2022 av Sofia Nyblom.Hör också del två, Hugo Alfvén, kärleken och sveken, som handlar om förföraren och naturromantikern Hugo Alfvén, sångerna och den fjärde symfonin.

Heyr himna smiður – Þorkell Sigurbjörnsson Ave Maris Stella – Grieg Northern Lights – Gjeilo Regina Caeli Laetare – Bernhard Lewkovitch Tyst är det rum – Gabriella Gullin Uti vår hage – Hugo Alfvén

Hugo Alfvéns bekräftelsebehov fick katastrofala följder för kvinnorna i hans liv. Men relationerna var också en avgörande drivkraft i hans konstnärskap och har lämnat direkta avtryck i musiken. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Att kärleken spelade en central roll i Hugo Alfvéns skapande råder inga tvivel om. Han närmade sig varje kvinna som hon vore den enda, men klarade inte av att hålla sig borta från otrohet och svek. Den enda kvinnan han förblev trogen genom livet var mamma Lotten, som också var den som förde in musiken i Hugo Alfvéns liv. I intervjuer från radions arkiv hörs Alfvéns styvdotter Vibeke Krøyer berätta om mannen som krossade hennes mors, Marie Krøyers, hjärta. I programmet medverkar bland andra sopranen Elin Rombo, musikvetaren Tobias Lund och dirigenten Cecilia Rydinger.En dokumentär från 2022 av Sofia Nyblom.Hör också den första delen, “Hugo Alfvéns Midsommarvaka“, om hans mest populära verk.

Hugo Alfvéns bekräftelsebehov fick katastrofala följder för kvinnorna i hans liv. Men relationerna var också en avgörande drivkraft i hans konstnärskap och har lämnat direkta avtryck i musiken. Att kärleken spelade en central roll i Hugo Alfvéns skapande råder inga tvivel om. Han närmade sig varje kvinna som hon vore den enda, men klarade inte av att hålla sig borta från otrohet och svek. Den enda kvinnan han förblev trogen genom livet var mamma Lotten, som också var den som förde in musiken i Hugo Alfvéns liv. I intervjuer från radions arkiv hörs Alfvéns styvdotter Vibeke Krøyer berätta om mannen som krossade hennes mors, Marie Krøyers, hjärta. I programmet medverkar bland andra sopranen Elin Rombo, musikvetaren Tobias Lund och dirigenten Cecilia Rydinger.En dokumentär från 2022 av Sofia Nyblom.Hör också den första delen, Hugo Alfvéns Midsommarvaka, om hans mest populära verk.

Hugo Alfvén var storsvensken bland kullorna kring Siljan och manskörerna i Uppsala. En mästare i blågult tonmåleri från symfoni till schlager. Huvudtemat i liv och musik var erotiken. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Med Midsommarvaka blev Hugo Alfvén spelad långt utanför Sveriges gränser. Verket har kommit att förknippas med den svenska landsbygden, men är lika mycket en berättelse om Alfvéns dubbla relation till kärlek och fest. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I dag skulle både Hugo Alfvéns musik och de memoarer han lämnat efter sig kallas för autofiktion. Tonsättarens kaotiska privatliv lämnade personliga avtryck i musiken – och kärleken, havet och folkmusiken vars hans viktigaste motiv.I det här programmet fördjupar vi oss i Hugo Alfvéns mest populära verk, Midsommarvaka, och tonsättarens anknytning till Dalarna. Vi åker till Alfvéngården utanför Leksand och gör en tidsresa med Alfvéns “lill-piga” Ninna Tölfors, i dag 88 år.Kersti Jobs Björklöf minns barndomens midsommarfiranden hos Alfvéns i Tibble by, i sällskap med spelmanslaget och hennes morbror, legendariske spelmannen Knis Karl Aronsson.Författaren Anders Carlberg kommenterar Alfvéns kontroversiella konsertframträdande i tyskockuperade Oslo 1941, och vi följer Midsommarvakans internationella spridning i film, populärmusik och genom Svenska baletten.En dokumentär från 2022 av Sofia Nyblom.Hör också del två, “Hugo Alfvén, kärleken och sveken”, som handlar om förföraren och naturromantikern Hugo Alfvén, sångerna och den fjärde symfonin.

James Corden lämnar "The late late show", vi recenserar Douglas Stuarts andra roman "Unge Mungo", tonsättaren Hugo Alfvéns målningar ställs ut och park vid ryska ambassaden i Stockholm byter namn. Programledare: Nina Sjöman Producent: Andrea Valderrama

Med Midsommarvaka blev Hugo Alfvén spelad långt utanför Sveriges gränser. Verket har kommit att förknippas med den svenska landsbygden, men är lika mycket en berättelse om Alfvéns dubbla relation till kärlek och fest. I dag skulle både Hugo Alfvéns musik och de memoarer han lämnat efter sig kallas för autofiktion. Tonsättarens kaotiska privatliv lämnade personliga avtryck i musiken och kärleken, havet och folkmusiken vars hans viktigaste motiv.I det här programmet fördjupar vi oss i Hugo Alfvéns mest populära verk, Midsommarvaka, och tonsättarens anknytning till Dalarna. Vi åker till Alfvéngården utanför Leksand och gör en tidsresa med Alfvéns lill-piga Ninna Tölfors, i dag 88 år.Kersti Jobs Björklöf minns barndomens midsommarfiranden hos Alfvéns i Tibble by,  i sällskap med spelmanslaget och hennes morbror, legendariske spelmannen Knis Karl Aronsson.Författaren Anders Carlberg kommenterar Alfvéns kontroversiella konsertframträdande i tyskockuperade Oslo 1941, och vi följer Midsommarvakans internationella spridning i film, populärmusik och genom Svenska baletten.En dokumentär från 2022 av Sofia Nyblom.Hör också del två, Hugo Alfvén, kärleken och sveken, som handlar om förföraren och naturromantikern Hugo Alfvén, sångerna och den fjärde symfonin. Sänds lördag 7 maj.

Sveriges mest berömda brottsling ska bli TV-serie. Bill Skarsgård gör huvudrollen i "Clark", som har premiär på Netflix 5 maj. Björn Jansson har mött regissören, och undrar om det är en pilsnerfilm... BLAND HARAR OCH FUSKPÄLS PÅ MARKET ART FAIR38 utvalda gallerier från 7 olika länder visar upp sig på Liljevalchs i Stockholm under helgen. 70 konstnärer är representerade. Vår reporter Amanda Niklasson tar rygg på konstkritikern Clemens Poellinger och tar tempen på konstmarknaden. HUGO ALFVÉN TONMÅLARENPå söndag den 1 maj är det 150 år sedan en av Sveriges mest omtyckta tonsättare, Hugo Alfvén, föddes. Nåt som inte är lika känt är att Hugo Alfvén också var målare. Såhär skrev han om saken: "Hur mycket ligger det inte i ordet tonmålning, som i sig innesluter båda konstarterna? Men var gränsen går mellan dem, det har jag aldrig kunnat finna." Men hur ser man i måleriet  att Alfvén är musiker? Och hur hör man i musiken att här bor en målare? Hör Karin Sidén, museichef på Valdemarsudde i Stockholm, och Tobias Lund, författare till Alfvénbiografin Speltoken. GABRIEL GARCIA MÁRQUEZ KRYPER INNANFÖR HUDEN PÅ DIKTATORNRomanen Patriarkens höst räknas som ett mästerverk, den bästa av de sk diktatorsromanerna som blev en egen genre under 1970-talet. Katarina Wikars samtalar med Bengt Packalén om vad det är Marquez gör så bra.Programledare: Lisa BergströmProducent: Ulph Nyström

Hugo Alfvén var storsvensken bland kullorna kring Siljan och manskörerna i Uppsala. En mästare i blågult tonmåleri från symfoni till schlager. Huvudtemat i liv och musik var erotiken.

Gustav II Adolf grundade Göteborg 1621. För att minnas detta lät Göteborgs stad i mitten av 1800-talet beställa en staty av kungen. Hör vad som hände med de olika gjutningarna innan han kom på plats. Hjältekonung har han kallats i historieböckerna, men krigarkonung vore ett bättre epitet. Han var fullt sysselsatt med trettioåriga kriget som till stor del böljade fram och åter över nuvarande Tyskland.Det var viktigt att statyn av Gustav II Adolf "indignerande med högra handen stället för staden, det vill säga han skulle peka med sin högra hand: där ska staden ligga! Uppdraget gick till konstnären Bengt Erland Fogelberg som mest arbetade i Rom.Första gjutningen fick kasseras, den andra gjutningen lyckades men fartyget som skulle frakta statyn till Göteborg gick i kvav, statyn hamnade på havets botten vid Helgoland. Driftiga helgolandsbor lyckades dock bärga statyn, men staden Göteborg tyckte att den begärda bärgarlönen var för hög och beställde i stället en ny tredje kopia som äntligen kunde placeras på Gustaf Adolfs Torg 1854.Det där andra exemplaret, som legat på havets botten, såldes till Bremen, där den märkligt nog restes i centrala stan och fick stå där tills Andra världskriget bröt ut. Då behövdes statyns koppar till annat, Gustav Adolf smältes ner för att användas inom tyska krigsindustrin.Ett bra exempel på ödets ironi: Gustav II Adolf kom till slut att kämpa på sina forna fienders sida.I programmet intervjuas Håkan Wettre, f d intendent på Göteborgs Konstmuseum och musiken vi hör är Salve Decus Suecorum Rex Gustave Adolphe, en hyllningskör skriven på 1600-talet och utdrag från Hugo Alfvéns Skådespelsmusiken ett stycke för kammarblåsare som heter Gustav II Adolf.Programmet är gjort av Mia Gerdin och sändes första gången 7 maj 2011.

Midsommarafton har kallats för Sveriges egentliga nationaldag. Men utan konstnärernas vurm för Dalarna vid förra sekelskiftet hade vi inte firat som vi gör, menar Ulrika Knutson. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Midsommar och Dalarna är evigt förenade, i en doft av björklöv, brännvin och bensin. Mycket av detta kan skyllas på konsten. Frågan är om vi alls hade firat midsommar utan nationalromantikens konstnärer. Hur Dalarna blev en angelägenhet för skönandarna i storstaden går att följa nästan dag för dag. 1872 hade Artur Hazelius rest i landskapet, och upptäckt att de traditionsbundna masarna moderniserade! Nya idéer spreds. Man måste skyndsamt ingripa, skrev Hazelius, om man åt forskningen ville rädda "de gamla boningar, som revs, dessa bohag, som ringaktades, dessa dräkter, som bortlades." Han lyckades över förväntan. Allmogen stod i kö för att pracka på honom gamla skaklar, slädar, färdtäcken och rosenmålade fästmögåvor. Hazelius fyllde Nordiska museet med grejer, men nöjde sig inte med skaklarna, utan började samla hus. 1891 öppnades Skansen, med äkta dalkullor i biljettkassan. Skansen blev en succé, det internationella begreppet för friluftsmuseum, och kullorna blev reklamskyltar i det Nationella svenska projektet, med kulmen i Stockholmsutställningen 1897. Där sålde man allt med hjälp av Rättvikskullor: ättika, kameror, öl, karameller och skor. Snart hade konstnärerna enrollerats i reklamindustrin för Dalarna och den svenska sommaren. Amalia Lindegren var först med Lillans sista bädd, en tablå med en sörjande Rättviksfamilj framför sitt döda barn. Detta dystra motiv blev mycket populärt och reproducerades snart i tidningar, på bonader och tallrikar. Muntrare var hennes Söndagsafton i dalstuga, där samma familj tar en svängom till fiol. Snart drar en omvänd Stora daldansen från söder upp mot Siljan. På sjuttonhundratalet gick arga dalkarlar till huvudstaden för att säga ifrån, nu är det stockholmarna som blivit nyfikna på Dalarna, konstnärer och författare inte minst. I täten Morasonen Zorn, följd av Larssons i Sundborn och Karlfeldt i Sång. Tonsättarna hängde på, både Hugo Alfvén och Moses Pergament blev fritidsmasar. Anders Zorn var ju barnfödd i Mora, en oäkting som tog revansch. Som framgångsrik målare köpte han gård, startade folkhögskola, och målade folket i helg och söcken. I sin roliga bok Dalarna som svenskt ideal, från 1937, skriver Gustav Näsström att "De nakna kullorna ha säkert spelat en större roll utrikes än här hemma som stimulans för dalaintresset." Zorn själv var i alla fall medveten om att han skapade helt nya ideal. 1897 målar han Midsommardansen, en tavla som fortfarande fungerar som turistbild. Påhejad av prins Eugen målar han de dansande paren, i den långa sommarskymningen, efter solnedgången i juni och juli. "Jag är glad att ha gjort den", skriver han. "Jag hade just då gett Morkarlby en ny lång majstång. Den målades röd varje midsommar och jag ansåg och anser fortfarande som min heliga plikt att närvara och leda klädningen av densamma." Någon av de ljusa sommarnätterna 1897 gick Anders och drog på sig syfilis också. Moraborna hade inte haft majstång på sextio år. Prästerna gillade inte hedniska seder, och bönderna tyckte att det var barnsligt. Men Zorn ville ha majstång, och beställde en stång av lokala snickare, som en regissör väljer sin rekvisita. Majstången accepterades, men Zorns vurm för dans och folkmusik väckte ont blod. När han kallade till "Tävlan på oxhorn, bockhorn samt fiol, bara gamla låtar" fick han kritik i pressen och anklagades för att "försöka skaffa sig ryktbarhet". Som om han inte var ryktbar nog! Och idag är Zornmärket i silver och guld den finaste utmärkelsen en spelman kan få. Någon av de ljusa sommarnätterna 1897 gick Anders och drog på sig syfilis också. Det var inte roligt, inte för honom, och inte för Emma heller. Kanske kommer Carin Larsson och försöker trösta. Hon och Carl Larsson har också gjort sitt för rekvisitan runt midsommar, även om jag inte hittar någon majstång. Men lövruskor och kransar överallt. Larssons vadar i björklöv, med paradnumret "Ute blåser sommarvind" - en fresk för Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg, där ungdomar släpar löv och syrener, prästkragar och aklejor till skolavslutningen. 1897, midsommarens märkesår, lämnar Carl Larsson också sin första skiss till Nationalmuseums trapphall, Gustav Vasa till häst. Prisnämnden hade redan bestämt sig för Ansgar som predikar kristendomen, men Larsson får hedersomnämnande. I tio år pysslar han sedan med Gustav Vasa, den svarta hästen blir vit, färgerna allt mer ljusa och klara, girlanger av björklöv, maskros och prästkrage upphäver tyngdlagen och skruvar sig mot sommarhimlen. 1906 är det klart. Kung Gösta rider in i Stockholm på midsommarafton 1523. Hästen har en plym av blåklint i manen. Bilden är inte riktigt klok. Carl David af Wirssén fick blodstörtning, men kritikern August Brunius lyste upp. Denna kung kommer "aldrig att uppfattas som en tråkig och akademisk historielektion... nej, som en frisk vårfläkt... till ungdomen." Ja, det är Gustav Vasa som postmodern sagobokskung. Inte klok, men kul. Det spårade ur även på andra sätt. Carl Larsson visste hur man virade löv som grönskar i hundra år. Med sin lätta Sundbornstil i grönt och rött och blont slog Carl och Karin Larsson käftarna i publiken, och bettet har inte släppt ännu. Vännerna var också trollbundna. Så länge Strindberg fortfarande var vän med Larssons bad han om råd för scenografin till pjäsen Kronbruden, med härbren och majstång. Inte ens August gick fri från smittan från Dalarna. Senare skulle han förstås  bli arg på Calle, skylla honom för hycklare, och kalla hans hustru för dj-l. Till vänkretsen hörde också poeten Erik Axel Karlfeldt. Precis som Hazelius inventerade han allmogens Dalarna och fyllde skåp och lådor med ålderdomliga ord och uttryck. Inte bara namn på skaklar, utan framför allt på blommor - och könsorgan, gärna i samma fras, ord som doftar i midsommarskymningen: "Nattviol, veneris blomma, nosserot." Också Karlfeldts reklam för Dalarna med Fridolins lustgård och Jungfru Maria från Sjugareby betydde mycket. Hade Dalarna rentav blivit för populärt? "Sjurberg har blivit Dalarnas Djursholm, en avlägsen förstad till Stockholm", gnydde författaren Karl-Erik Forsslund. Han hade ju sökt sig dit för att slippa det själlösa storstadslivet, som han skrev i kultboken  Storgården, 1901. Karlfeldt höll med. Kärleken till Dalarna höll på att spåra ur, i "ett sentimentalt kelande med detta landskap, varav vi infödingar äro föga tilltalade." Det spårade ur även på andra sätt. Vän med Forsslund och Karlfeldt var konstnären Gustaf Ankarcrona. Han grundande Leksands förträffliga hemslöjd, och som nykterhetsman och folktalare samlade han ungdomar i tusental när han lät retoriken flöda i Tällberg. I dikten Demagogisk söndag driver Karlfeldt med Ankarcronas - Adrian Brushanes - guldskägg och "sköna ben" - han var lite för tjusig för sitt eget bästa. Men han kompenserade med mindre tjusiga ideal. Mot slutet av sitt liv kallade han sig "frän antisemit" och hade Hitlers porträtt på skrivbordet när han gick ur tiden 1933. Det är inte utan att dalahästarna från Nusnäs knäar under en sådan ryttares tyngd. På 1990-talet vred konstnären Peter Johansson verktygen ur de gamla mästarnas händer; skrudad i Zorns röda rock och Ancarcronas knätofsar lade han hela Dalarna på analyssoffan, och sågade upp dalahästarna i skivor, paketerade i plast och placerade dem i kyldisken. Men bäst före datum går visst aldrig ut. Och nu är det midsommar igen. Ulrika Knutson

Synopsis Stephen Sondheim was 32 years old when his musical “A Funny Thing Happened on the Way to the Forum” opened on Broadway on today’s date in 1962. The best seats would have cost you $8.60, but decent tickets were available for three bucks in those days–and, much to Sondheim’s relief, New Yorkers snapped them up in short order. The trial run of “Forum” in Washington had been a near disaster, and, as this was the first major musical for which Sondheim wrote both the lyrics and the music, he had a lot riding on the show’s success. Audiences and critics alike loved the over-the-top fusion of an ancient Roman comedy by Plautus with the kick-in-the-pants conventions of American Vaudeville, spiced up with a liberal dash of Burlesque beauties in skimpy Roman costumes. As the NY Times review put it, the cast included six courtesans who “are not obliged to do much, but have a great deal to show.” “Forum” won several Tony Awards in 1962, including “Best Musical.” Even so, while Sondheim’s lyrics were praised, his music was barely mentioned: Sondheim’s skill as a composer not yet fully appreciated. that would occur several years, and several shows, later. Music Played in Today's Program Stephen Sondheim (b. 1930) A Funny Thing Happened on the way to the Forum 1996 Broadway Cast Angel 52223 On This Day Births 1745 - Baptismal date of Bohemian violinist and composer Carl Philipp Stamitz, in Mannheim; He was the son of the composer JohannWenzel Anton Stamitz (b. 1717), and the brother of composer Johann Anton Stamitz (b. 1750); 1829 - American pianist and composer Louis Moreau Gottschalk, in New Orleans; 1945 - American pianist and composer Keith Jarrett, in Allentown, Pa.; Deaths 1829 - Italian composer and guitar virtuoso Mauro Giuliani, age 47, in Naples; 1944 - British composer and women's rights advocate Dame Ethel Smyth, age 86, in Woking; 1960 - Swedish composer Hugo Alfvén, age 88, in Falun; Premieres 1720 - Handel: opera "Radamisto" (1st version) (Julian date: April 27); 1736 - Handel: anthem "Sing unto God" (Julian date: April 27); 1749 - Handel: "Music for the Royal Fireworks" (Julian date: April 27); 1924 - Honegger: "Pacific 231," in Paris at a Koussevitzky Concert; 1938 - Stravinsky: "Dumbarton Oaks" Concerto, at Dumbarton Oaks, conducted by Nadia Boulanger; 1939 - Persichetti: Piano Sonata No. 1, at Philadelphia Conservatory, composer performing; 1946 - Menotti: "The Medium," at Columbia University in New York City; 1958 - Ligeti: String Quartet No. 1 ("Metamorphoses nocturnes"), in Vienna, by the Ramor Quartet; 1962 - Sondheim: Broadway premiere of musical "A Funny Thing Happened on the Way to the Forum"; Near-disasterous trial run performances in Washington DC and other cities preceded the show's Broadway premiere; This was the first major musical for which Sondheim wrote both the lyrics and the music; It won several Tony Awards in 1962, including "Best Musical"; 1965 - Rochberg: "Zodiac" (orchestral version), by Cincinnati Symphony, Max Rudolf conducting; 1970 - Gunther Schuller: children's opera "The Fisherman and His Wife," in Boston; 1973 - Rochberg: "Imago Mundi," by Baltimore Symphony, Sergiu Commisiona conducting; 1979 - Andrew Lloyd-Webber: musical "Evita," in Los Angeles; The musical opened on Broadway on September 25, 1979; 1985 - Frank Zappa: "Time's Beach" for winds, at Alice Tully Hall in New York, by the Aspen Wind Quintet; 1996 - Lowell Liebermann: opera "The Picture of Dorian Gray," at the Monte Carlo Opera, with tenor Jeffrey Lentz in the title role and Steuart Bedford conducting; The American premiere of this opera was staged in Milwaukee, Wis., by the Florentine Opera in Feb. of 1999; 1998 - Saariaho: Cello Octet, at the Beauvais Cello Festival in Beavais, France; Others 1747 - J.S. Bach performs an organ recital at the Heiligeistkirche in Potsdam; 1821 - Earliest documented American performance Beethoven's Symphony No. 2, in Philadelphia at Washington Hall, by the Musical Fund Society, Charles Hupfeld conducting; The finale only was performed by the Philharmonic Society in New York on December 16, 1824 and repeated at Castle Garden on April 21, 1825; The first complete performance in New York was apparently given on April 22, 1843, at the Apollo Room during the first season of the New York Philharmonic with George Loder conducting; 1874 - American premiere of J.S. Bach's "St. Matthew Passion," at the Music Hall in Boston, by the Handel and Haydn Society, Carl Zerrahn conducting; The performing forces included a chorus of 600, and orchestra of 90, and a 60-voice boy's choir; For this performance, the first 12 numbers of Part II were omitted; The complete Passion was not performed by the Society until 1879; About half of Bach's Passion was given its New York City premiere at St. George's Church on March 17, 1880, by the New York Oratorio Society under Leopold Damrosch; Theodore Thomas conducted the next documented performance in Cincinnati on May 17, 1882, during that city's May Festival; 1945 - Aaron Copland's Pulitzer Prize for Music for his "Appalachian Spring" ballet score is announced on V-E Day (the day the Allied Forces won the war in Europe). Links and Resources On Sondheim

Synopsis Stephen Sondheim was 32 years old when his musical “A Funny Thing Happened on the Way to the Forum” opened on Broadway on today’s date in 1962. The best seats would have cost you $8.60, but decent tickets were available for three bucks in those days–and, much to Sondheim’s relief, New Yorkers snapped them up in short order. The trial run of “Forum” in Washington had been a near disaster, and, as this was the first major musical for which Sondheim wrote both the lyrics and the music, he had a lot riding on the show’s success. Audiences and critics alike loved the over-the-top fusion of an ancient Roman comedy by Plautus with the kick-in-the-pants conventions of American Vaudeville, spiced up with a liberal dash of Burlesque beauties in skimpy Roman costumes. As the NY Times review put it, the cast included six courtesans who “are not obliged to do much, but have a great deal to show.” “Forum” won several Tony Awards in 1962, including “Best Musical.” Even so, while Sondheim’s lyrics were praised, his music was barely mentioned: Sondheim’s skill as a composer not yet fully appreciated. that would occur several years, and several shows, later. Music Played in Today's Program Stephen Sondheim (b. 1930) A Funny Thing Happened on the way to the Forum 1996 Broadway Cast Angel 52223 On This Day Births 1745 - Baptismal date of Bohemian violinist and composer Carl Philipp Stamitz, in Mannheim; He was the son of the composer JohannWenzel Anton Stamitz (b. 1717), and the brother of composer Johann Anton Stamitz (b. 1750); 1829 - American pianist and composer Louis Moreau Gottschalk, in New Orleans; 1945 - American pianist and composer Keith Jarrett, in Allentown, Pa.; Deaths 1829 - Italian composer and guitar virtuoso Mauro Giuliani, age 47, in Naples; 1944 - British composer and women's rights advocate Dame Ethel Smyth, age 86, in Woking; 1960 - Swedish composer Hugo Alfvén, age 88, in Falun; Premieres 1720 - Handel: opera "Radamisto" (1st version) (Julian date: April 27); 1736 - Handel: anthem "Sing unto God" (Julian date: April 27); 1749 - Handel: "Music for the Royal Fireworks" (Julian date: April 27); 1924 - Honegger: "Pacific 231," in Paris at a Koussevitzky Concert; 1938 - Stravinsky: "Dumbarton Oaks" Concerto, at Dumbarton Oaks, conducted by Nadia Boulanger; 1939 - Persichetti: Piano Sonata No. 1, at Philadelphia Conservatory, composer performing; 1946 - Menotti: "The Medium," at Columbia University in New York City; 1958 - Ligeti: String Quartet No. 1 ("Metamorphoses nocturnes"), in Vienna, by the Ramor Quartet; 1962 - Sondheim: Broadway premiere of musical "A Funny Thing Happened on the Way to the Forum"; Near-disasterous trial run performances in Washington DC and other cities preceded the show's Broadway premiere; This was the first major musical for which Sondheim wrote both the lyrics and the music; It won several Tony Awards in 1962, including "Best Musical"; 1965 - Rochberg: "Zodiac" (orchestral version), by Cincinnati Symphony, Max Rudolf conducting; 1970 - Gunther Schuller: children's opera "The Fisherman and His Wife," in Boston; 1973 - Rochberg: "Imago Mundi," by Baltimore Symphony, Sergiu Commisiona conducting; 1979 - Andrew Lloyd-Webber: musical "Evita," in Los Angeles; The musical opened on Broadway on September 25, 1979; 1985 - Frank Zappa: "Time's Beach" for winds, at Alice Tully Hall in New York, by the Aspen Wind Quintet; 1996 - Lowell Liebermann: opera "The Picture of Dorian Gray," at the Monte Carlo Opera, with tenor Jeffrey Lentz in the title role and Steuart Bedford conducting; The American premiere of this opera was staged in Milwaukee, Wis., by the Florentine Opera in Feb. of 1999; 1998 - Saariaho: Cello Octet, at the Beauvais Cello Festival in Beavais, France; Others 1747 - J.S. Bach performs an organ recital at the Heiligeistkirche in Potsdam; 1821 - Earliest documented American performance Beethoven's Symphony No. 2, in Philadelphia at Washington Hall, by the Musical Fund Society, Charles Hupfeld conducting; The finale only was performed by the Philharmonic Society in New York on December 16, 1824 and repeated at Castle Garden on April 21, 1825; The first complete performance in New York was apparently given on April 22, 1843, at the Apollo Room during the first season of the New York Philharmonic with George Loder conducting; 1874 - American premiere of J.S. Bach's "St. Matthew Passion," at the Music Hall in Boston, by the Handel and Haydn Society, Carl Zerrahn conducting; The performing forces included a chorus of 600, and orchestra of 90, and a 60-voice boy's choir; For this performance, the first 12 numbers of Part II were omitted; The complete Passion was not performed by the Society until 1879; About half of Bach's Passion was given its New York City premiere at St. George's Church on March 17, 1880, by the New York Oratorio Society under Leopold Damrosch; Theodore Thomas conducted the next documented performance in Cincinnati on May 17, 1882, during that city's May Festival; 1945 - Aaron Copland's Pulitzer Prize for Music for his "Appalachian Spring" ballet score is announced on V-E Day (the day the Allied Forces won the war in Europe). Links and Resources On Sondheim

Episode #11: How Swede it is Uploaded: May 8, 2021 Visor Från Dalarna Å gåck int' an, du Peder [0:29] Om morgonen helt bittida – Opp, opp, some e vippa – Morgonhälsning [2:52] Nu äro vi redo att vandra till skogs [2:34] Sir du nôn vacker en gosse – Leta ej mer – Kom nu kossorna små [4:02] En midsommarafton – Leksands-visan – Vid grodammen [6:51] När som jag var på mitt adertonde år [8:36] Av hjärtat jag dig älskar – Först tä snickaren… [3:41] Å hej courage – Å du har i ku, å jä har i get – Här ska ni se en livad figure – Skomakarvisan [4:27] Tullpolskan – Femtusen man från Dalortan sprang – Tre strömmingar å ena kaku brö' [3:25] Ja sälla är de ynglingar/Herrarbetslåt'n – Tjänarens lott [3:27] Assint tobak – ABCD-visan [3:10] Jag ser på dina ögon – Nu är det soligt och varmt på näset – Nu star jag på min resa [6:47] Kvällen stundar – Å jettan däm mjölka så litä i kväll – Vaggvisa – Tuppen stod på brunnem [4:47] Lov och pris I himmelen – Om aftonen är pust och gråt [2:14] Margareta Jonth, soprano Alm Nils Ersson, fiddle Kungs Levi Nilsson, fiddle Lars Jobs, fiddle, pipe Leif Lytkkens, guitar BIS CD-29 Hugo Alfvén: Festspel, Op. 25 [5:27] Wilhelm Stenhammar: Ett folk, Op. 22 2. Sverige [2:27] Sången, Op. 44 Mellanspel [5:28] Hugo Alfvén: Sveriges flagga [1:53] Dag Wirén: Serenad för sträkorkester, Op. 11 4. Marcia [4:42] Hugo Alfvén: Gustav II Adolf, Op. 49 Elegi Otto Lindblad: Kungssången [1:40] arr. Stig Rybrant: Du Gamla, Du Fria [1:28] August Söderman: Svenskt festspel [6:41] Lars-Erik Larsson: Pastoralsvit, Op. 49 Romance [4:35] Hugo Alfvén: Den förlorade sonen Polka från Roslagen [2:34] Bergakungen, Op. 37 Vallflickans dans [4:06] Svensk rapsodi nr 1: Midsommarvarka, Op. 19 Radiokören Sveriges Radios Symfoniorkester Stig Westerberg, conductor CAPRICE CAP 21340

Synopsis Today’s date marks two anniversaries in the life of American composer, teacher, and organist Leo Sowerby, who lived from 1895 to 1968. Sowerby was born on May 1st in Grand Rapids, Michigan, and on his 32nd birthday in 1927, was hired as the permanent organist and choirmaster at St. James’ Church in Chicago, where he remained for the next 35 years. Sowerby wrote hundreds of pieces of church music for organ and chorus, plus chamber and symphonic works, which are only recently receiving proper attention. It’s not that Sowerby was neglected during his lifetime–he won many awards, including a Pulitzer Prize in 1946–but many seemed “put off” by both his unabashedly Romantic style and his unprepossessing physical appearance. The younger American composer Ned Rorem, who took theory lessons from Sowerby, puts it this way: “Leo Sowerby was … of my parents’ generation, a bachelor, reddish-complexioned and milky skinned, chain smoker of Fatima cigarettes, unglamorous and non-mysterious, likable with a perpetual worried frown, overweight and wearing rimless glasses, earthy, practical, interested in others even when they were talentless; a stickler for basic training, Sowerby was the first composer I knew and the last thing a composer was supposed to resemble.” Music Played in Today's Program Leo Sowerby (1895 – 1968) Classic Concerto David Mulbury, organ; Fairfield Orchestra; John Welsh, cond. Naxos 8.559028 On This Day Births 1582 - Early Italian opera composer Marco da Gagliano, in Gagliano; 1602 - Baptism of English madrigal composer William Lawes, in Salisbury ; He was the younger brother of the more famous English composer Henry Lawes (1696-1662); 1872 - Swedish violinist and composer Hugo Alfvén in Stockholm; 1895 - American organist and composer Leo Sowerby, in Grand Rapids, Mich.; 1899 - Icelandic composer Jón Leifs, in Sólheimar; Deaths 1904 - Czech composer Antonin Dvorák, age 62, in Prague; 1978 - Soviet composer Aram Khachaturian, age 74, in Moscow; Premieres 1786 - Mozart: "The Marriage of Figaro" in Vienna at the Old Burgtheater; 1886 - Franck: "Symphonic Variations" for piano and orchestra, in Paris; 1909 - Rachmaninoff: "The Isle of the Dead," in Moscow, conducted by the composer (Julian date: April 18); 1925 - Piston: Three Pieces for flute, clarinet, and bassoon (his first published work), at the École Normale in Paris, by the Blanquart-Coste-Dherin trio; 1939 - Barber: "The Virgin Martyrs," with students from the Curtis Institute of Music on a CBS Radio broadcast, with the composer conducting; 1971 - Dave Brubeck: oratorio "Truth Has Fallen," at the opening of the Center for the Arts in Midland, Mich.; 1987 - Harrison Birtwistle: "Endless Parade" for trumpet, vibraphone and strings, in Zurich (Switzerland) by the Collegium Musicum conducted by Paul Sacher, with trumpeter Hakan Hardenberger; 2002 - Jennifer Higdon: "Blue Cathedral," by the Curtis Institute Symphony conducted by Robert Spano, commissioned to celebrate the 75th anniversary of the Curtis Institute of Music; 2003 - Lukas Foss: Concertino ("Passacaglia, Bachanalia, Passacaglia") for vocal soloists, chorus and orchestra, by the New York Choral Artists and the New York Philharmonic, Kurt Masur conducting; Others 1761 - Franz Joseph Haydn begins his 30-year tenure as Second-Kapellmeister at Prince Esterhazy's estate in Eisenstadt; In 1766, Haydn succeeded the much older composer Gregor Joseph Werner as First-Kapellmeister; 1825 - first documented American performance of Haydn's Symphony No. 100 ("Military") at Boylston Hall in Boston, at a benefit concert for Haydn's former pupil, Johann Christian Gottlieb Graupner (1767-1836); 1837 - American premiere of Rossini's opera "Semiramide" in New Orleans; 1938 - The German Reichsmusikkammer (Imperial Ministry of Music) forbids Aryan music instructors to teach pupils of Jewish extraction. Links and Resources On Sowerby An essay "Leo Sowerby at 100"

Synopsis Today’s date marks two anniversaries in the life of American composer, teacher, and organist Leo Sowerby, who lived from 1895 to 1968. Sowerby was born on May 1st in Grand Rapids, Michigan, and on his 32nd birthday in 1927, was hired as the permanent organist and choirmaster at St. James’ Church in Chicago, where he remained for the next 35 years. Sowerby wrote hundreds of pieces of church music for organ and chorus, plus chamber and symphonic works, which are only recently receiving proper attention. It’s not that Sowerby was neglected during his lifetime–he won many awards, including a Pulitzer Prize in 1946–but many seemed “put off” by both his unabashedly Romantic style and his unprepossessing physical appearance. The younger American composer Ned Rorem, who took theory lessons from Sowerby, puts it this way: “Leo Sowerby was … of my parents’ generation, a bachelor, reddish-complexioned and milky skinned, chain smoker of Fatima cigarettes, unglamorous and non-mysterious, likable with a perpetual worried frown, overweight and wearing rimless glasses, earthy, practical, interested in others even when they were talentless; a stickler for basic training, Sowerby was the first composer I knew and the last thing a composer was supposed to resemble.” Music Played in Today's Program Leo Sowerby (1895 – 1968) Classic Concerto David Mulbury, organ; Fairfield Orchestra; John Welsh, cond. Naxos 8.559028 On This Day Births 1582 - Early Italian opera composer Marco da Gagliano, in Gagliano; 1602 - Baptism of English madrigal composer William Lawes, in Salisbury ; He was the younger brother of the more famous English composer Henry Lawes (1696-1662); 1872 - Swedish violinist and composer Hugo Alfvén in Stockholm; 1895 - American organist and composer Leo Sowerby, in Grand Rapids, Mich.; 1899 - Icelandic composer Jón Leifs, in Sólheimar; Deaths 1904 - Czech composer Antonin Dvorák, age 62, in Prague; 1978 - Soviet composer Aram Khachaturian, age 74, in Moscow; Premieres 1786 - Mozart: "The Marriage of Figaro" in Vienna at the Old Burgtheater; 1886 - Franck: "Symphonic Variations" for piano and orchestra, in Paris; 1909 - Rachmaninoff: "The Isle of the Dead," in Moscow, conducted by the composer (Julian date: April 18); 1925 - Piston: Three Pieces for flute, clarinet, and bassoon (his first published work), at the École Normale in Paris, by the Blanquart-Coste-Dherin trio; 1939 - Barber: "The Virgin Martyrs," with students from the Curtis Institute of Music on a CBS Radio broadcast, with the composer conducting; 1971 - Dave Brubeck: oratorio "Truth Has Fallen," at the opening of the Center for the Arts in Midland, Mich.; 1987 - Harrison Birtwistle: "Endless Parade" for trumpet, vibraphone and strings, in Zurich (Switzerland) by the Collegium Musicum conducted by Paul Sacher, with trumpeter Hakan Hardenberger; 2002 - Jennifer Higdon: "Blue Cathedral," by the Curtis Institute Symphony conducted by Robert Spano, commissioned to celebrate the 75th anniversary of the Curtis Institute of Music; 2003 - Lukas Foss: Concertino ("Passacaglia, Bachanalia, Passacaglia") for vocal soloists, chorus and orchestra, by the New York Choral Artists and the New York Philharmonic, Kurt Masur conducting; Others 1761 - Franz Joseph Haydn begins his 30-year tenure as Second-Kapellmeister at Prince Esterhazy's estate in Eisenstadt; In 1766, Haydn succeeded the much older composer Gregor Joseph Werner as First-Kapellmeister; 1825 - first documented American performance of Haydn's Symphony No. 100 ("Military") at Boylston Hall in Boston, at a benefit concert for Haydn's former pupil, Johann Christian Gottlieb Graupner (1767-1836); 1837 - American premiere of Rossini's opera "Semiramide" in New Orleans; 1938 - The German Reichsmusikkammer (Imperial Ministry of Music) forbids Aryan music instructors to teach pupils of Jewish extraction. Links and Resources On Sowerby An essay "Leo Sowerby at 100"

14th-21st Centuries This week we hear works by Johannes Ciconia, John Browne, Costanzo Festa, Francesco Cavalli, Louis Marchand, Jan Antonín Koželuch, Félicien-César David, Hugo Alfvén, and Albert Guinovart. 142 Minutes – Week of February 08, 2021

Den här veckan recenserar vi en skiva med arg amerikansk pianomusik spelad av Conrad Tao. Men blir man glad eller arg av att höra den? Dessutom försöker Kati Raitinen bli av med Bach-arvet i sin senaste cello-skiva, men lyckas hon? I veckans Musikrevyns val går vi till botten med Bruckners luriga men fantastiska Symfoni nr 6 denna gång med Bergens filharmoniker under ledning av Thomas Dausgaard. I panelen sitter Hanna Höglund, Ingela Karlsson och Måns Tengnér. Programledare: Johan Korssell. Veckans skivor: Camille Saint-Saëns  Symfoni nr 3 och Tableaux symphoniques Paul Jacobs, orgel Thierry Fischer, dirigent Utah Symphony Orchestra Betyg: 4  American Rage Musik för piano av Aaron Copland, Julia Wolfe, Frederic Rzewski Conrad Tao, piano Betyg: 4 The world is (y)ours Musik för cello av Sibelius, Johan Ullén, Anna Clyne, Dai Fujikura Kati Raitinen, cello Betyg: 4 Like to the lark Musik av Vaughan Williams, Judith Bingham, Hugo Alfvén, Gustav Mahler, Wilhelm Stenhammar, med flera Simon Phipps, dirigent Svenska kammarkören Betyg: 4

Panelen känner evig salighet av Galina Ustvolskajas musik, hör sopranen Jodie Devos sjunga Offenbach utan fluff och flirt och får en öronöppnande upplevelse av en tysk-polsk tolkning av Hugo Alfvén.   Veckans skivor: HUGO ALFVÉN SYMPHONIC WORKS VOL. 2 Symfoni nr 3, Bergakungen-sviten och Uppsalarapsodi Tyska symfoniorkestern i Berlin Lukasz Borowicz, dirigent Cpo 555 237-2 Betyg: 4  OFFENBACH COLORATURE JODIE DEVOS Musik av Jacques Offenbach Jodie Devos, sopran Radioorkestern i München Laurent Campellone, dirigent Alpha 437 Betyg: 4 USTVOLSKAYA PIANO SONATAS Pianosonater 1-6 av Galina Ustvolskaya Antonii Baryshevskyi, piano Cavi-Music 8553357 Betyg: 5 STRAVINSKY PERSÉPHONE Musik av Igor Stravinskij Andrew Staples, tenor Pauline Cheviller, berättare Finlands nationaloperas orkester, kör och barnkör Esa-Pekka Salonen, dirigent Pentatone PTC 5186 688 Betyg: 5  Musikrevyn möter: Bernard Haitink Den legendariske holländske dirigenten Bernard Haitink har haft en livslång karriär framför många av världens främsta orkestrar. Nyligen fyllde han 90 år och i september tycks hans planerade konserter med Wienfilharmonikerna bli hans avsked från dirigerandet. Haitink är även en av de stora dirigenterna på skiva med sina inspelningar av t ex Beethovens, Brahms, Bruckners och Mahlers symfonier. Johan Korssell intervjuar Bernard Haitink i ett möte som spelades in i Amsterdam våren 2013.

 Klassisk på nettet er en times musik med et bestemt tema. Rhapsodier er fundamentalt fantasier baseret på folkemelodier som f.x.svensk rhapsodi af Hugo Alfvén, ungarsk rhapsodi af Frans Liszt, Brahms' Altrapsodi, Rhapsody in Blue af George Gershwin og flere endnu.

 Klassisk på nettet er en times musik med et bestemt tema. Rhapsodier er fundamentalt fantasier baseret på folkemelodier som f.x.svensk rhapsodi af Hugo Alfvén, ungarsk rhapsodi af Frans Liszt, Brahms' Altrapsodi, Rhapsody in Blue af George Gershwin og flere endnu.

Gustav II Adolf levde ett mycket äventyrligt liv även som staty! Hjältekonung har han kallats i historieböckerna, men krigarkonung vore ett bättre epitet.  Han var fullt sysselsatt med trettioåriga kriget som till stor del böljade fram och åter över nuvarande Tyskland. I Sverige grundade han flera städer, bl a Göteborg 1621.  För att minnas detta lät Göteborgs Stad i mitten av 1800-talet beställa en staty av kungen, där det var viktigt att han indignerande med högra handen stället för staden, det vill säga han skulle peka med sin högra hand: där ska staden ligga!  Uppdraget gick till konstnären Bengt Erland Fogelberg som mest arbetade i Rom. Första gjutningen fick kasseras, den andra gjutningen lyckades men fartyget som skulle frakta statyn till Göteborg gick i kvav, statyn hamnade på havets botten vid Helgoland.  Driftiga helgolandsbor lyckades dock bärga statyn, men staden Göteborg tyckte att den begärda bärgarlönen var för hög och beställde i stället en ny tredje kopia som äntligen kunde placeras på Gustav Adolfs Torg 1854. Det där andra exemplaret, som legat på havets botten, såldes till Bremen, där den märkligt nog restes i centrala stan och fick stå där tills Andra världskriget bröt ut.  Då behövdes statyns koppar till annat, Gustav Adolf smältes ner för att användas inom tyska krigsindustrin.  Ett bra exempel på ödets ironi: Gustav II Adolf kom till slut att kämpa på sina forna fienders sida. I programmet intervjuas Håkan Wettre, f d intendent på Göteborgs Konstmuseum och musiken vi hör är Salve Decus Suecorum Rex Gustave Adolphe, en hyllningskör skriven på 1600-talet och utdrag från Hugo Alfvéns Skådespelsmusiken ett stycke för kammarblåsare som heter Gustav II Adolf. Dessutom hörs en kort bit från Gustav der König in Schweden, skriven på 1600-talet för 4 stämmor. Programmet är gjort av Mia Gerdin och sändes första gången 7 maj 2011.

Vi tar musikforskaren Tobias Lund till hjälp för att teckna porträttet av en av 1900-talets stora giganter: Hugo Alfvén. En mångsidig och produktiv tonsättare som ville gå hem i alla läger. Med Mattias Lundberg och Esmeralda Moberg.  Avsnittets spellista på Spotify:  https://open.spotify.com/user/1126630471/playlist/1eUHoFA1czD4OtmFk5fNbS Kontakta oss på dsm@sverigesradio.se Ljudtekniker: Samuel Lindberg Producent: David Rune Den svenska musikhistorien görs av produktionsbolaget Munck.

Svenska artister är inga divor, men Sverige lanserar inte sin seriösa musik! Följ med Eva Sjöstrand till Usedom musikfestival som satte fokus på det svenska 2016, främst sången, den ljusa klangen. Sedan muren föll arrangeras det årligen en tre veckor lång festival på den forna svenskön Usedom. Svensken i gemen vet knappt var Usedom ligger, men vi har en gemensam musikhistoria: det var Usedoms och Gotlands bönder som försörjde den abdikerade drottning Kristina och med henne stora delar av Roms musikliv.Varje år fokuserar festivalen på ett Östersjöland. När turen kom till Sverige stod sången, den ljusa klangen i fokus med artister som sopranen Ann Hallenberg, Eric Ericsons kammarkör ledd av Olof Boman och Vocal Six. Hur publiken reagerade, vad de har för bild av svensk kultur och vilka dolda skatter vi har, som Boulangertrions konsert med musik av Ludvig Norman och Elfrida Andrée det speglas i dokumentären Tyska öron på Sverige i P2 på juldagen. En P2 Dokumentär av Eva Sjöstrand.Eva SjöstrandMusik i programmet: Wilhelm Stenhammar: Mellanspel ur kantaten Sången, opus 44, 1921, kantat till Kungliga Musikaliska akademiens 150-årsfest. Neeme Järvi, dirigent, Göteborgs symfoniorkester. Album: BIS CD-438.David Wikander/Ragnar Jändel: Förvårskväll, för blandad kör, 1920-tal. Eric Ericsons kammarkör, dirigent Eric Ericson. Inspelning 2007. Album: Swedish Choral Society (1) Naxos 8.572337.Hugo Alfvén/Herman Sätherberg: Aftonen. Eric Ericsons kammarkör, dirigent Eric Ericson. Inspelning 2007. Album: Swedish Choral Society (1) Naxos 8.572337.Angelo Michele Bartolotti: Svit för gitarr, C-dur. Sammanställd av Fredrik Bock över verk ur Secondo Libro di Chitarra, utgiven cirka 1655. Fredrik Bock, barockgitarr. Inspelning 2012. Album: Music For A Queen, Lawo Classics LWC 1065.Nicola Antonio Porpora/Nicola Guivo: Mormorando anchil ruscello. Aria ur operan LAgrippina 1708. Ann Hallenberg, sopran, Il Pomo Doro, orkester, dirigent Riccardo Minasi. Inspelning 2015. Album: Agrippina Opera Arias, Harmonia Mundi 88875055982.Ludvig Norman/Johan Olof Wallin: Jordens oro viker Opus 50, motett för åttastämmig dubbelkör 1878. Eric Ericson, dirigent, Eric Ericsons kammarkör. Inspelning 1991. Album: Andeliga Sånger, Musica Sveciae MSCD 615.Graham Gouldman/Eric Stewart: The Things We Do For Love. Vocal Six: Staffan Paulsson, Pelle Kockum, Robban Persson, Stefan Högström, Peder Tennek, Niclas Kåse. Inspelning 2006. Album: Second T Noe, Rockappella Records RRCD 005.Trad från Frostviken, Jämtland, efter Ulrika Lindholm: Kallt väder. Triakel: Emma Härdelin, sång, fiol, Janne Strömstedt, tramporgel, Kjell-Erik Eriksson, fiol. Inspelning 2010. Album: Ulrikas Minne, Westpark Music WP 87204.Johann Sebastian Bach: Menuett 1 för klaverinstrument BWV ANH 120 a-moll, nr 14 ur Notenbüchlein für Anna Magdalena Bach nr 2, här för violin och tramporgel. Gunnar Idenstam, tramporgel, Lisa Rydberg, fiol. Inspelning 2014. Album: Bach på svenska Tyska klockorna, Gazell GAFCD-1118.Johann Sebastian Bach: Sarabande ur Svit för violoncell solo nr 1 G-dur BWV 1007: Sats 4. Gunnar Idenstam, tramporgel, Lisa Rydberg, fiol. Inspelning 2014 Album: Bach på svenska Tyska klockorna, Gazell GAFCD-1118.Fanny Hensel-Mendelssohn: Stråkkvartett Ess-dur, 1834. Ébene-kvartetten: Pierre Colombet och Gabriel Magadure, violin, Mathieu Herzog, viola, Raphael Merlin, violoncell. Inspelning 2012. Album: Mendelssohn Felix & Fanny, Virgin Classics 50999 464546 2 1Elfrida Andrée: Trio för piano, violin & violoncell g-moll 1883-84. Trio Nordica: Mona Kontra, piano, Audur Hafsteinsdottir, violin, Bryndis Halla Gylfadottir, violoncell. Inspelning 2008. Album: Two Piano Trios & Piano Quartet, Intim Musik IMCD 113.Johann Sebastian Bach: Chaconne ur Partita för soloviolin nr 2 d-moll, cirka 1720, BWV 1004. Sirkka-Liisa Kaakinen-Pilch, violin. Inspelning 2012. Album: Sei Solo A Violino Senza Basso Accompagnato (2:2) Ondine ODE 1241.Joachim Nicholas Eggert: Uvertyr till skådespelet Mohrene i Spanien, av Mårten Altén 1807. Dirigent Gérard Korsten, Gävle symfoniorkester. Inspelning 2014. Album: Symphonies Nos 1 and 3, Naxos 8.572457.

Om världsmusiken och mångkulturen som globalt experiment. All musik är en hybrid, en gräns-, tvär-, geo-, postkolonial-, med mera-kultur. Musik är något som ständigt befinner sig i skarven. Inte all musik är underhållning. En del manar till eftertanke, kanske till och med till motstånd och förvirring. Musik får politisk laddning för att den ingår i ett bestämt sammanhang. Ibland blir polariseringen mellan individer och grupper särskilt tydlig just i musik. Det är vad musikmagasinet Musik & Politik handlar om.Medverkande: Ozan Sunar, verksamhetsledare på Moriska Paviljongen i Malmö, Per Wirtén, författare och skribent.Röst: Marie Skönblom, skådespelerska Skottes Musikteater.Gästkrönikör: Johanna Paulsson, frilansjournalist och kritiker.Produktion: Mikael Strömberg / GiG Mikael Strömberg skriver om världsmusiken och det globala experimentet.Jag strosar omkring i Paris. Från dolda högtalare pumpas världsmusik från Madagaskar med programmerade beats. Helt i linje med Virgin Megastores filosofi, att folkmusik även från de mest isolerade öar kan säljas som "världsmusik".Visst svänger det. Men för vem svänger det? I utsugarperspektiv finns det pengar att tjäna på världsmusik, och här är prognosen fortsatt olustig. Avstånden utgör numera inget hinder. Därför kan den mest isolerade pygméstam få cd-plattor och kassetter långt innan den får el och rinnande vatten. I dag är världsmusiken en mjölkkossa. Kitsch och originalitet trängs på hyllorna. Och i den sjätte generationens synthesizer finns en stor meny med exotiska ljud lagrade i instrumentets internminne: shakuhachiflöjt, munorgel, bronslur, vinare, fingercymbal, snäckskalstrumpet, blur, kementché. Tack vare digital överföring kan vilket ljud som helst på klotet göras tillgängligt och spelbart.Här sitter upphovsrätten löst eftersom musiken i det stora hela betraktas som gemensam egendom. Jag behöver till exempel bara ett par dagar för att tanka hem ljudfiler med "folklig musik" som det tog kompositören Bela Bartók ett helt liv att samla in bland de transsylvanska bergen.Ta en didgerido. Ett heligt instrument för en aborigin, som med hallucinatorisk rundblåsning får den ihåliga trädstammen att vibrera. Snart säljer varje närbutik didgeridos. Långa, korta, typiska, turistifierade.Samma sak med indianernas regnstavar, den svenska säckpipan, västafrikanska vattentrumman, den arabiska ouden och så vidare. Hur exotiska dessa instrument än upplevs i vår tankevärld, är de inom räckhåll för vilket utnyttjande som helst.Walt Disneys styrelseordförande Michael Eisner fick alltså rätt när han för snart fyrtio år sedan lanserade sin utopi om alltings tillgänglighet: "Kultur är lika med en mångfald individuella möjligheter till individuella val och individuella uttryck. Ja, det som folk överallt vill ha."Med en ofattbar hastighet drivs kulturer in i en rörelse framåt. Ekonomen och framtidsforskaren Edward Luttwaks menar att denna "förening av pölar, tjärnar, sjöar och hav från byars, provinsers, regioners och nationers ekonomier till en enda global ekonomisk ocean, utsätter de små områdena för jättevågor av ekonomisk konkurrens i stället för små krusningar och tidvatten som tidigare".Men: för en musiker har det dock sällan funnits något annat alternativ än världskultur. All musik är nämligen en hybrid, en gräns-, tvär-, inter-, geo-, postkolonial-, med mera-kultur. Musik är något som ständigt befinner sig i skarven. Ett okontrollerbart flöde som skickligt balanserar mellan stöld och intuition.Det enda som betyder något är att det finns en publik som vill lyssna och dansa. Det krävs alltså inte en invandrare på scenen för att legitimera framförandet som världskulturellt, lika lite som vi kräver att bara svenska orkestrar kan spela Hugo Alfvéns Midsommarnattsvaka, eller endast italienska hjältetenorer klarar att gestalta Puccinis poetroll i La Bohème.Världsmusiken som fenomen sätter ofta fingret på världskulturdebattens samförstånd om internationalisering, global ekonomi, geopolitik, kanske till och med exotism och etnoporr. För bakom den leende sångerskan på affischen uppstår en mängd frågor. Var drar jag gränsen mellan min inbillade svenskhet och främlingars riter? Vad är autentiskt, av vad består den medierade bilden av Afrika, Asien?Jag tänker på städernas tid och den enda världens sönderfall när jag ser den rumänska grönsaksförsäljerskan. Hon bor och arbetar i Paris som flykting från fattigdom, politik och cynism. I hennes transistorradio sjunger Céline Dion The power of the dream som handlar om att drömma drömmar som ingen dödlig någonsin vågat drömma. Grönsaksförsäljerskan är fattig men tillhör ändå inte de 3 miljarder verkligt fattiga som hukar under världens 350 rikaste multimiljardärer.Många av oss kan inte föreställa sig en framtid utan musik. Men samtidigt är det inom musiken som sammanflätningen av ekonomi, politik, medier, kultur och miljö syns och hörs i sina mest förnedrande former.Samtidigt kan världsmusik bygga motstånd mot den hårda europeiska invandrarpolitiken; som i sina försök att renodla och se till den enskildes behov istället splittrar familjer. Världsmusik kan vara en annan sorts invandrarpolitik, fullt integrerad utan staters inblandning.När det unika ska pekas ut, brukar pressade politiker lägga exotiska undertoner i ordet "kulturmöten". Fast i själva verket är mångkulturen den enda kultur vi har.Det renodlade har aldrig funnits. Ändå vill många kulturstrateger få oss tro att det är mer genuint med en kurdisk sazzorkester i förorten än en kurdisk sazzorkester på Konserthuset.

Veckans Kino handlar bland annat om de mindre och specialiserade filmfestivalerna. De som kanske kanske inte alltid hamnar i rampljuset, men som faktiskt är de få platser där man kan ha de riktiga, djuplodande samtalen om film. På den artonde upplagan av Fantastisk filmfestival i Lund träffade Kinos Roger Wilson mannen som uppfann den moderna zombiefilmen med Night of the Living Dead 1968. Och att sitta och lyssna på Romeros Master Class var en smått magisk känsla - eftersom lokalen var sprängfylld av kunskap om levande döda på film. Lilla Filmfestivalen i Båstad har det kanske blygsammaste namnet av alla festivaler i Sverige. Festivalen grundades av Bo Widerberg och har nu Ulf Berggren som konstnärlig ledare - han som i många år drev den legendariska biografen Fågel Blå i Stockholm. Festivalens starkaste kort är just dess litenhet, och dess familjära känsla. Något som gör att filmare som till exempel Jan Troell återkommer gång på gång. Men festivalen håller också kontakten med sina filmare. Nina Asarnoj har pratat med Jenifer Malmqvist om hur en filmfestival kan trycka på den kreativa startknappen. En annan typ av festival som satsar mycket på samtal och seminarier är Berlin Documentary Forum. Ett arrangemang där det är seminarierna och föreläsningarna som står i centrum - inte filmerna som visas. Här handlar det om att gå på djupet kring det dokumentära uttrycket, att se det som en konstform, istället för en filmgenre. Och där man, på det tyska gravallvarliga akademiska sättet, gärna går in på detaljer. Som till exempel att hålla en föreläsning om panoreringens betydelse inom dokumentärfilmen. Gunilla Kracht besökte festivalen i somras och upplevde både förtrollande insikter om det dokumentäras möjligheter, och en och annan knastertorr akademiker. I veckan var det premiär för Svenska filminstitutets nya satsning Filmrummet - "en kreativ mötesplats för samtal och dynamisk kontrovers, där utforskande processer om film, filmpolitik, och filmkonst ska äga rum". Premiärgästen, som lockade fullt hus, var feministikonen Germaine Greer. Hon slog igenom 1970 med boken den kvinliga Eunucken och finns med i dokumentären Town Bloody Hall som också visades som en del av Filmrummet. Den är inspelad 1971, under en debatt där Greer och tre andra feminister diskuterar kvinnans plats i samhället under ledning av författaren Norman Mailer. Ett lite oväntat feministiskt vinklat porträtt kan man hitta i Bille Augusts nya film Balladen om Marie Kröyer. August har alltid varit fascinerad av skagenmålarna - fenomenet med konstnärskolonin på jyllands nordspets som lockades dit av de speciella ljusförhållandena som finns där. En period som tidigare lockat den svenske filmregissören Keve Hjelm, som 1987 gjorde sin Hip Hip Hurra med Stellan Skarsgård i huvudrollen om den danske målaren PS Kröyer och- hans tid i Skagen. Men i Augusts film Balladen om Marie Kröyer, vänder han på perspektivet och sätter PS Kröyers fru Marie i fokus istället. En berättelse om sorg, svek och svåra livsval - och om ett passionerat triangeldrama med den svenske kompositören Hugo Alfvén. Saman Bakhtiari har fått en pratstund med Bille August. Nina Asarnoj är veckans Bäst just nu-tipsare. Hon tipsar om en bok, en dvd och en biofilm som hon tycker är bäst just nu. Här finns också hela programmet för lyssning: Programledare: Roger Wilson Producent: Lisa Bergström

1. Johannes Brahms: Symfoni nr 4 2. Wilhelm Peterson-Berger: Arnljots hälsningssång ur Arnljot akt 1 3. Ture Rangström: Vingar i natten (Bo Bergman) 4. Ture Rangström: ur Kung Eriks visor (Gustaf Fröding) 5. Hugo Alfvén: Midsommarvaka Stockholms festspelsorkester Bernhard Sönnerstedt, bas Dirigent: Dean Dixon 6. Samuel Barber: Essay No.1 Radioorkestern Dirigent: Dean Dixon 7. Emil Sjögren: Jeg giver mit digt till våren (Björnstierne Björnson) Bernhard Sönnerstedt, baryton Stig Westerberg, piano I dagens program skall vi återuppleva den högtidliga invigningskonserten vid det första Stockholms Festspel, som ägde rum för nästan exakt 56 år sedan i Stockholms konserthus den 3 juni 1953. För detta festliga tillfälle hade man skapat en 100-manna Stockholms festspelsorkester, som bestod av radioorkestern och Stockholms filharmonikerna. Som dirigent hade man engagerat den 38-årige amerikanske dirigenten Dean Dixon, som gjort en bejublad debut i Stockholm året innan. På programmet stod Brahms fjärde symfoni (som vi dessutom ger som juni månads podd) och ett knippe svenska romanser med orkester sjungna av Bernhard Sönnerstedt. Och det hela avslutades med det svenskaste av alla svenska orkesterverk, Hugo Alfvéns Midsommarvaka. Det var verkligen ett stort evenemang där i Stockholms konserthus stora sal den 3 juni 1953. Kungafamiljen var där, diplomatiska kåren var väl representerad och det hela sändes med radions hjälp direkt ut över Europa, ja till och med till USA och Kanada. Dean Dixon (1915 – 1976) var helt utbildad i USA. Vid 26 års ålder var han den yngste dirigenten och den förste afroamerikanske dirigenten som fick dirigera New Yorks filharmoniska orkester. Han dirigerade också flera andra framstående amerikanska orkestrar, bl.a. i Boston och Philadelphia. Han blev särskilt känd för att anordna konserter för barn. Han fick i unga år hjälp av president Franklin D. Roosevelts fru Eleonor med att klara sin utbildning, men dessvärre förblev många dörrar fortfarande stängda för honom i hemlandet. Efter kriget sökte han sig till Europa för vidare engagemang. 1952 gjorde han ett hastigt inhopp för den insjuknade Wilhelm Furtwängler i Stockholms konserthus. Han blev engagerad på nytt och så kom det sig att han en höstkväll 1952 stod på podiet i Musikaliska akademins stora sal för att leda radioorkestern för första gången. Året därpå blev han chefdirigent för Göteborgsymfonikerna. Det var han fram till 1960, då han blev ledare för Hessiska radions symfoniorkester. Han hade under 60-talet också en liknande befattning i Sydney i Australien. Han kom att leda många framföranden av svensk musik, från Roman över Berwald, Stenhammar, Otto Olsson fram till Blomdahl, Lidholm och Sven-Eric Johansson. Bernhard Sönnerstedt (1911 - 1973) studerade sång för John Forsell och Joel Berglund. Han debuterade på Stockholmsoperan 1940. Här 1953, 41 år gammal, var han i sin glans dagar som sångare. Några år tidigare hade han också framträtt tillsammans med den legendariske ackompanjatören Gerald Moore vid Festspelen i Edinburgh med stor framgång. Förutom opera sjöng han gärna romanser och baspartierna i olika kyrkliga verk. Sedermera blev han 1960 chef för Stora Teatern i Göteborg.