Podcasts about stycket

För tre år sedan rusade Gamestopaktien flera tusen procent efter att en profil på sociala medier hyllat aktien. De flesta småsparare förlorade då pengar på aktien enligt en rapport från Finansinspektionen. Nu är har spekulationerna vaknat till liv igen. Men vad är lagligt och inte egentligen då det kommer till att hylla en aktie? Det handlar återigen endast om spekulation. Inget har hänt i själva bolaget förutom att det fortsätter att gå dåligt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programledare:Petra BergmanMedverkande:Jonas Myrdal, åklagare Ekobrottsmyndigheten och Frida Bratt, sparekonom Nordnet

För tre år sedan rusade Gamestopaktien flera tusen procent efter att en profil på sociala medier hyllat aktien. De flesta småsparare förlorade då pengar på aktien enligt en rapport från Finansinspektionen. Nu är har spekulationerna vaknat till liv igen. Men vad är lagligt och inte egentligen då det kommer till att hylla en aktie? Det handlar återigen endast om spekulation. Inget har hänt i själva bolaget förutom att det fortsätter att gå dåligt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programledare:Petra BergmanMedverkande:Jonas Myrdal, åklagare Ekobrottsmyndigheten och Frida Bratt, sparekonom Nordnet

Måste våra dåliga erfarenheter styra våra liv och vår framtid? Eva Berlander möter författaren och sjuksköterskan Birgitta Stiefler. ”Hela kroppen är på helspänn. Varje fiber är aktiverad ifall den akuta faran skulle närma sig. Fast faran är redan här när jag med uppspärrade ögon tittar på de kaklade vita väggarna runt mig inne i rummet på sjukhuset. Hjärtat bultar hårt innanför det unga och sköra bröstbenet. Den tunga dörren stängdes just och jag är helt ensam med de vita kakelplattorna och det sterila, kalla stålet. Paniken väntar inte på att bli inbjuden. Den knackar inte snällt på dörren och väntar på mitt svar. Den vräker sig i stället genom den något porösa fogmassan mellan plattorna som ska förhindra otäcka och oinbjudna ljud att tränga över på andra sidan.”  Stycket ovan kommer från boken Flickan med grå klänning, skriven av sjuksköterskan Birgitta Stiefler. Birgitta är dagens gäst i Evas relationspodd. Denna modiga och generösa kvinna har varit med om många svåra saker som barn och tonåring. Hennes liv är kantat av skräckupplevelser, förvirring och stort utanförskap. Tillsammans pratar de om vad trauma (stora och små) gör med oss människor och vad vi kan göra för att läka våra sår. Trauma betyder skada. Ett psykiskt eller fysiskt trauma är ofta ett resultat av en chockartad och smärtsam upplevelse som skapar så mycket stress och överväldigande känslor att de blir svåra att hantera. De flesta av oss har med oss det vi kan beskriva som ett litet t (trauma). Vem har inte känt sig utanför, lämnad, otillräcklig, annorlunda, ohörd eller oförstådd? (Som vuxen eller som barn). Några av oss har vuxit upp med större T:n (trauma) och utsatts eller bevittnat misshandel, våld, övergrepp (emotionella och/eller fysiska) missbruk, fattigdom, krig, depression, mobbing, försummelse eller stark oro och ångest. Erfarenheter som format och formar vårt sätt att se på oss själva, våra nära relationer, våra företag, vårt samhälle och på världen i stort. Upplevelser som visar sig i vårt sätt att kommunicera – både med oss själva och med varandra. I Eva Berlanders podcast och i hennes böcker, distansutbildningar och livemöten, vill hon genom linsen av forskning, visa dig varför vi har en tendens att känna det vi känt, tänka det vi tänkt och göra det vi gjort, trots att det sällan leder oss dit vi vill. Hennes syfte är att ”tända din hjärna” för hopp, motivation och välmående. På resan får du ”se” hennes framgångsrika arbete med individer och par. Självklart får du tydliga kommunikationsverktyg i din hand samt spännande övningar att göra.  Den härliga insikten är att våra dåliga upplevelser INTE behöver styra våra liv och vår framtid! Nyckeln är dock engagemang, medvetenhet, forskning, nya val och en öm smekning på kinden.  Som vanligt ska du känna dig varmt välkommen att lyssna!

Två aktuella körverk närmar sig krigets fasor. No More War i Göteborg och Voices from the abyss - Röster från Ravensbrück i Lund. Dessutom: krigets kvinnliga ansikte på Norrbottensteatern. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ”NO MORE WAR” – EN TONSATT VÄDJAN OM FREDDirigenten Jan Yngwe har komponerat ”No more war”. Stycket ger namn åt helgens konsert med mångfaldigt prisade kören Vocal Art Ensemble som firar sitt 45-årsjubileum. Körens konsert spelas in av Sveriges Radio och kommer att sändas i grannkanalen P2 vid ett senare tillfälle. Jens Möller hade träffat körledaren Jan Yngwe och sopranen Sara Korsgren Norrby.SAMTAL: KÖRVERK MED VITTNESMÅL FRÅN RAVENSBRÜCKDen 8 mars 1945 rullade 36 vitmålade bussar ut från Sverige. Det var slutet av andra världskriget och Röda Korset hade fått i uppdrag att rädda så många som möjligt ur nazisternas koncentrations-och förintelseläger. När de vita bussarna kom till Malmö med kvinnor från koncentrationslägret Ravensbrück så dokumenterades deras berättelser, och nu har de för första gången översatts och tonsatts. Ikväll uruppför Vokalensemble Syd verket Voices from the abyss - Röster från Ravensbrück, i Lund. Kulturredaktionens Jesper Cederstrand träffade dem.REPORTAGE: SCENKONSTNÄREN KARINA HOLLA I FÖRESTÄLLNING OM KVINNOR I KRIGEn av Hollands mest kända scenkonstnärer och en mimartist i världsklass, Karina Holla, gästar nu Norrbottensteatern med en föreställning som bygger på den belarusiska författaren Svetlana Aleksejevitjs bok ”Kriget har inget kvinnligt ansikte”, en bok där 300 kvinnor från hela Sovjetunionen berättar om hur dom stred under andra världskriget. ”Warrior Women” heter stycket som Karina Holla arbetat fram i samarbete med teater Giljotin i Stockholm.LJUBOMIR FLYDDE UKRAINA MEN TOG MED SIG MUSIKENMed den ukrainska flyktingvågen över Europa sprids också landets kultur. 15-årige Ljubomir från Butja spelar bandura, ett stränginstrument med djupa rötter i den ukrainska kulturen. Hör Ljubomirs historia om flykt undan död och förstörelse och om kärleken till det ukrainska stränginstrumentet. Ett reportage av Fredrik Wadström.Programledare: Lisa Wall Producent: Esfar Ahmad

Ett nytt matigt avsnitt på 1,5 timme. Inget genomgående tema den här gången utan tre stora block: landslagen, Önnereds HK och starka nykomlingar. Ni får höra landslagschef Fogelström om varför man förlängde med Solberg nu och nyheten att damlandslaget ska ha in en tredje ”förbundskapten” bredvid Axnér och Wiberg. Hur blir det med Michael Apelgrens framtid i landslaget? Vad är intressantast med damernas EM-kvalvecka? Och med hjälp av kremlologi...förlåt glennologi reder vi ut varför ”Stycket” plötsligt togs ut i landslaget. Vi snackar till sist starka nykomlingar och Robin berättar den fina historien om danska Skjerns guld för 25 år sedan.

Bilåkandet, flygandet, köttätandet måste minska globalt. I Östersund har 150 anställda på sju företag kommit överens om att koldioxidbanta i 59 dagar. Att CO2-banta i grupp är en metod som kan funka enligt forskare. Konsumtionens klimatskuld växer och växer och utsläppen från den är idag mångdubbelt större än vad jorden klarar av i längden. Koldioxidbudgeten krymper för varje dag och i juli 2029 är den slut enligt Mercator Research Institute."59 days challenge" i Östersund engagerar 150 personer.Det finns privata initiativ med ambitionen att leva klimatvänligare genom att minska på utsläppen. Klotet besöker Östersund där anställda på sju företag just nu minskar sina utsläpp av växthusgaser genom att sluta äta nötkött, minska på bilåkandet, matsvinnet, shoppandet och duschtiden. Den 1 juni är utmaningen "59 days challenge" över för denna gång. Första gången var 2019 när hotellet genomförde 59-dagarsutmaningen i samband med att två VM arrangerades i Östersund. Från det att det ena VM:et började och det andra hade sin sista dag var det just 59 dagar.Vad behövs enligt forskningen för att medelsvensson ska ändra sina vanor och beteenden och hur långt räcker det? Samtidigt är det de allra rikaste i världen som släpper ut mest genom sin konsumtion.Medverkande:Nicki Eby, hotelldirektör, Oliwia Frimert, receptionist, Adam Lagerblad, kökschef, Simone Engqvist, avdelningsledare på Clarion Hotel Grand i Östersund.Kristina (Kicki) Berger, regionchef, Ludde Lorentz, it-konsult på it-konsultbolaget Cygni i Östersund.Misse Wester, professor vid Lunds universitet, avdelningen för riskhantering och samhällssäkerhet.Carl Dalhammar, docent vid Centrum för miljö- och klimatvetenskap, Lunds universitet.Yvonne Augustsson, textilsakkunnig på Naturvårdsverket.Kimberly Nicholas, professor i hållbarhetsvetenskap vid Lunds universitet.Stefan Gössling, professor i turismvetenskap vid Linnéuniversitetet.Göran Finnveden, professor i miljöstrategisk analys på KTH, chef för forskningsprogrammet Mistra hållbar konsumtion.Stycket från Örebro teater, Nästa andetag, är skrivet av Duncan MacMillan och översatt av Joachim Siegård. Skådespelare: Maria Simonsson Thulin och Hans Christian Thulin. Reporter i Örebro: Alfred Wreeby.Dokument som nämns i programmet: Politik och styrning för hållbar konsumtion och SOU2022-15, Sveriges globala klimatuttryck.Skriv till oss! vet@sverigesradio.seReporter: Anna-Karin IvarssonProgramledare: Niklas ZachrissonProducent: Anders Wennersten

Kampen om EM-platserna, ”Stycket” och Solberg (del 18), Mässing över allt, ligarankning, europapoäng, underskattning, Handbollsfabriken i Skövde, IFK Kristianstad på joggingtur och en vass tunga som försvann. Podden bjuder på en fin mix denna vecka.

För sin violinkonsert Sterbende Gärten fick Bent Sørensen 1996 Nordiska Rådets Musikpris. Möt danske tonsättaren Bent Sørensen år 1996.-Min musik är sprungen ur nutiden och skulle inte ha kunnat fungera i någon annan tid, säger han.Då Sørensen av Aarhus Symfoniorkester blev ombedd att skriva en konsert för ett soloinstrument visste han genast att det skulle bli en violinkonsert. I sitt föräldrahem hörde han Schönbergs Violinkonsert innan han stiftade bekantskap med en endaste symfoni av Beethoven, t ex. Därför blev denna violinkonsert för honom en slags drömaktig spegel tillbaka till hans barndom och har fått en klassiskt romantisk form med en långsam, pluralistisk första sats och så två mer rytmiska satser där den sista är den dansande satsen. Sørensen beskriver det som att violinkonserten har fått en slags romantisk slöja, men även uttrycker en beslöjad romantik.För sin violinkonsert Sterbende Gärten fick Bent Sørensen Nordiska Rådets Musikpris.Den långa första satsen anknyter allra mest till titeln, d v s döende trädgårdar. Violinen ligger som en melodisk tråd över hela orkestern som avspeglar skuggorna och förfallet under violinstämman.Den sista satsen kallas en Estampida, en dansande sats. Den bygger på många olika folkmusikaliska ingredienser som har lagts ovanpå varann som ett filter med olika rytmer. En sats inspirerad av fladdermössens jakt av varandra under himlen en sommarkväll. Så här skrev Bent Sørensen om sitt stycke Sterbende Gärten 1997:Min violinkonsert heter Sterbende Gärten. Jag åkte till ett ställe i Danmark där det fanns den här igenvuxna trädgården, och det gjorde mig på ett väldigt speciellt humör. Jag tänkte på var en viss mening i en dikt av Herman Hesse, där det finns en rad Sterbende Garten ... (döende, förfallen trädgård). Den har en tysk titel, även om min tyska inte är flytande. En annan inspiration för verket är italienska fresker från 1400-talet. Det som är speciellt intressant för mig är att bilden man ser när man går för att titta på fresker i en katedral i Florens eller Rom, är en mycket gammal bild som har förfallit. Så det blir mer och mer en bild av vår tid, och det är därför väldigt nytt. Sättet som kultur blir natur på grund av tiden har varit en inspiration för alla mina verk. Det viktiga med strukturen är att den alltid är på gränsen till att vara tonal. Min musik handlar alltid om att vara på kanten av något man hört förut, men man har faktiskt aldrig hört det ändå. Formen på stycket är typ klassisk. Musiken håller sig mest i det högre registret. Det finns inga ackord i stycket. Allt som spelas i orkestern är ett slags eko av violinstämman. Det är mitt mest romantiska och klassiska verk på ett sätt. Men detta är för mig en sorts dröm; det finns inga citat. Stycket börjar med en kadens som är på gränsen till tystnad. Jag bor på landet, och jag gillar att jobba på natten, när det är helt tyst. De enda ljuden kommer från fåglarna, som signalerar gryningens brytning genom till synes slumpmässiga utbrott. Det finns många ögonblick där jag försöker skapa ett slags distans genom att många instrument spelar pianissimo staccato-noter. Den här sortens pointillistiska drag, som jag har blivit känd för, är som Georges Seurats målningar, där man måste stå på avstånd för att se hela bilden. Efter att ha skrivit första satsen åkte jag till Venedig med tanken att skriva en romans för den långsamma andra satsen. Det första jag kom att tänka på var Barcarolle. Jag bestämde mig för att skriva en sorts slow-motion Barcarolle. Min musik är byggd på terser. Det som särskilt intresserar mig med detta är utforskningen av tonala tvetydigheter. Kanske är detta anledningen till att det inte finns några basgångar, för att understryka dessa tvetydigheter. Sista satsen är väldigt snabb och danslik. För många år sedan i Amsterdam hörde jag en gatumusikant spela sin fiol extremt snabbt. Här har jag försökt återskapa denna typ av folkmusik, med dess hetsiga sound. - Bent Sørensen 06-07-97Vi hör även utdrag ur:Bent Sørensens verk Angel's Music med Ardittikvartetten. Han skrev det i Rom, inspirerad av alla de spelande änglar som finns i barockkyrkorna i staden. Bent Sørensen blir ofta inspirerad av andra konstformer än musik. Det kan vara en bild, en titel, ett namn eller ett ord som fascinerar honom. Selma Lagerlöf, Emily Dickenson, Shakespeare, Rilke, Donne och den danske poeten Michael Strunge är några av författarna vars verk har gett Bent Sørensen impulser till att komponera musik. Men krackelerade kalkmålningar fascinerar honom mer än t e x mästerverk av Rubens och Titzian.Bent Sørensens solostycke för klarinett The Songs of the Decaying Garden - Den ruttnande trädgårdens sånger.Sørensens The Bells of Vineta för trombonsolo. Selma Lagerlöfs berättelse om Nils Holgerssons underbara resa, om staden som sjunker i vattnet med ringande kyrkklockor och endast återkommer vart hundrade år, inspirerade Bent Sørensen till The Bells of Vineta.Bent Sørensen har komponerat mer än 140 musikverk i alla genrer, bl a operan Under himlen. Sin andra pianokonsert La Mattina, skrev han 2009 till Leif Ove Andsnes. 2013-14 komponerade Bent Sørensen trilogin Papillons, dedicerad till konsertpianisten Katrine Gislinge. Han har under åren skrivit flera verk till henne. Bl a12 Nocturner för piano och den tredje pianokonserten som han komponerade under coronapandemin 2021. Titeln är La sera estatica - Den extatiska aftonen (2021). 2018 vann Bent Sørensen ett av världens främsta musikpriser, Grawemeyer Award, för sin Concerto i fem satser Lisola della Città (Ön i staden). Lyssna även på tonsättaren Bent Sørensen och konsertpianisten Katrine Gislinge i det nyare radioprogrammet Danska konstmusikens kungapar som publicerades i Tollans musikaliska den 28 juni 2022.

Programledare Emil Schälin, institutionen, är på påsklov och lämnade över rodret för första gången på många år till Christian. Därmed spretar avsnittet åt alla håll. Det blir miljonmannen Bo Sintring, “Nollan” Grahns hat, arbetsmiljö, “Årets Bajare” triangelmannen och ett samtal om “Stycket” till landslaget. Igen. Vi bjuder också på karaktärsskådespeleri från Oscar Bergendahl. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vi vet. Ett kvartal av 2022 har redan gått. Det är dock inte ännu för sent att minnas och prata om spelåret 2021, sega som vi är. Leo, Oliver och Alex går igenom såväl årets välkända titlar som indiehitsen. Även 2022 tas upp. Ja, vi pratar såklart Elden Ring också. Plus en hel del annat. Stycket "Drizzle" av Todd Masten från Age of Empires II Definitive Edition används i avsnittet. Prata spel (från 2021).

Kulturinslag: Hal's Daisy (ur Vaporized Tivoli) (Anders Hillborg) Sverige är det enda land i världen som har diagnosen utmattningssyndrom. Det är idag den enskilt vanligaste sjukskrivningsdiagnosen i Sverige och medför en enorm kostnad för samhället och ett stort lidande för de drabbade individerna. Men det är en relativt ny diagnos om vilken vi vet mycket lite. När är det en bra idé att skapa en ny diagnos? På vilket sätt kan och bör en diagnos verka för att patientens tillstånd förbättras? Hur kom diagnosen till och hur används den idag? I detta avsnitt pratar vi med Christian Rück, psykiater och professor i psykiatri vid Karolinska Institutet, och författare till boken “Olyckliga i paradiset”. Vi talar om diagnosens vara eller icke-vara och om de många kunskapsluckor som finns kring begreppet. Inledningsvis talar vi med kompositören Anders Hillborg vars stycke “Hal's Daisy” från ensamblestycket "Vaporized Tivoli" får illustrera utmattningsprocessen. Stycket spelas av Daniel Kåse från Kungliga Filharmonikerna i Stockholm i ett särskilt framförande för Stressforskningspodden. Stycket är inspirerat av den minnes- och energiförlust som datorn "Hal" genomgår i Stanley Kubricks film "2001 – ett rymdäventyr", då dennes ägare bit för bit monterar bort datorns minneskort. Tycker Christian Rück att det är en passande illustration av utmattningsprocessen?

Vi har spelat ytterligare ett trevligt litet indiespel gjort av i princip en person. A Short Hike var indiespelet på mångas indieläppar år 2018, och det är ett minst lika indietrevligt spel idag. Leo och Alex pratar spel i en timme. Prata (indie)spel du med. Stycket spelmusik som används i avsnittet har komponerats av Mark Sparling och heter "Beach Buds".

Få verk är så mytomspunna som Messiaens Kvartett vid tidens ände. Det berättas om pianotangenter som fastnade i kylan och ett uruppförande som sågs av flera tusen krigsfångar men vad är egentligen sant? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det är den 15 januari 1941 och minusgrader i det nazistiska interneringslägret Stalag VIII-A nära staden Görlitz i sydöstra Tyskland. Krigsfångar från hela Europa står och huttrar medan de väntar på att musiken ska börja. Verket de ska få höra är en kvartett skriven av medfången Olivier Messiaen. Vid andra världskrigets start är han 30 år, försteorganist i en kyrka i Paris och ett stort tonsättarlöfte. I interneringslägret komponerar han ”Kvartett vid tidens ände” för klarinett, violin, piano och cello. Stycket har kommit att bli ett av världens mest mytomspunna vad gäller tillkomst och uppförande. Men hur gick det egentligen till när musiken skrevs? Och vad är sant om det första framförandet? I programmet hörs bland andra forskaren Rebecca Rishin, klarinettisten Martin Fröst och kardinal Anders Arborelius. En dokumentär från 2021 av Sofia Nyblom.

Få verk är så mytomspunna som Messiaens Kvartett vid tidens ände. Det berättas om pianotangenter som fastnade i kylan och ett uruppförande som sågs av flera tusen krigsfångar men vad är egentligen sant? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det är den 15 januari 1941 och minusgrader i det nazistiska interneringslägret Stalag VIII-A nära staden Görlitz i sydöstra Tyskland. Krigsfångar från hela Europa står och huttrar medan de väntar på att musiken ska börja. Verket de ska få höra är en kvartett skriven av medfången Olivier Messiaen. Vid andra världskrigets start är han 30 år, försteorganist i en kyrka i Paris och ett stort tonsättarlöfte. I interneringslägret komponerar han ”Kvartett vid tidens ände” för klarinett, violin, piano och cello. Stycket har kommit att bli ett av världens mest mytomspunna vad gäller tillkomst och uppförande. Men hur gick det egentligen till när musiken skrevs? Och vad är sant om det första framförandet? I programmet hörs bland andra forskaren Rebecca Rishin, klarinettisten Martin Fröst och kardinal Anders Arborelius. En dokumentär från 2021 av Sofia Nyblom.

Få verk är så mytomspunna som Messiaens Kvartett vid tidens ände. Det berättas om pianotangenter som fastnade i kylan och ett uruppförande som sågs av flera tusen krigsfångar men vad är egentligen sant? Det är den 15 januari 1941 och minusgrader i det nazistiska interneringslägret Stalag VIII-A nära staden Görlitz i sydöstra Tyskland. Krigsfångar från hela Europa står och huttrar medan de väntar på att musiken ska börja. Verket de ska få höra är en kvartett skriven av medfången Olivier Messiaen. Vid andra världskrigets start är han 30 år, försteorganist i en kyrka i Paris och ett stort tonsättarlöfte. I interneringslägret komponerar han Kvartett vid tidens ände för klarinett, violin, piano och cello. Stycket har kommit att bli ett av världens mest mytomspunna vad gäller tillkomst och uppförande. Men hur gick det egentligen till när musiken skrevs? Och vad är sant om det första framförandet? I programmet hörs bland andra forskaren Rebecca Rishin, klarinettisten Martin Fröst och kardinal Anders Arborelius. En dokumentär från 2021 av Sofia Nyblom.

För ett liv i musikens tjänst. Som en poet eller alkemist omvandlar hon ljud till skulpturer. Som första kvinnliga tonsättare någonsin får Rebecca Saunders det som kallas Musikens Nobelpris, Ernst von Siemens Musikpreis på 250 000 Euros. Hon föddes i London men lever sedan många år i Berlin och får priset för ett liv i musikens tjänst. "Som en poet eller alkemist omvandlar hon ljud till skulpturer. Hennes intelligenta, intuitiva musik har stränghet, genialt berättande, listig humor och explosiv energi." Rebecca Saunders verklista innehåller drygt 70 verk: solostycken, duostycken, trios, kammarmusik, orkesterstycken. För henne är rummen, det arkitektoniska och spatiala, oerhört viktigt och musikerna är ofta utplacerade på olika platser när verken framförs. Hon känner instrumenten utan och innan och deras klangfärg och tonart/pitch betyder allt. Mekaniska misstag i t ex en oboe, då ljudet spricker upp i två toner, kallar Rebecca Saunders en dyad, ett ackord av två toner. Hon älskar sådana "biprodukter" och använder sig av dem i sina kompositioner. Hennes verk chroma, för upp till 16 musiker, finns i 20 olika versioner, uppförda i olika länder. Stycket spelas två gånger vid varje konserttillfälle och till instrumentationen hör upp till 270 speldosor. Rebecca Saunders senaste stora orkesterverk har titeln Yes, efter det sista ordet i Molly Blooms inre monolog i romanen Odysseus av irländske författaren James Joyce. I Yes använder Rebecca Saunders en fulltalig Ensemble Musikfabrik från Köln. Sammanlagt 19 solister samt sopran och dirigent, som spelar slagverk, reciterar och sjunger text. Instrumentet ackordion är ett måste för Rebecca Saunders. -Utan ackordion kan jag inte skriva musik! Det finns något  förunderligt med ackordion. Instrumentet är mångsidigt och känslomässigt: mycket subtilt och extremt kraftfullt. Ackordion kan uttrycka en djup melankoli men kan också vara både iskallt och distanserat. Saunders har varit professor i komposition vid Hannover University of Music, Theatre and Media och undervisar regelbundet vid Darmstadts sommarkurser och vid Impuls Academy i Graz i Österrike. Hon är medlem i Berlin Academy of Arts och Sachsen Academy of Arts i Dresden. Här är en helt färsk och gedigen verklista: https://www.editionpeters.com/resources/0001/writers/pdf/Saunders_worklist_17_Jan_2019.pdf Vi möter även tonsättaren Malin Bång och dirigenten Rei Munakata som med ensemblen Curious Champer Players har arbetat med Rebecca Saunders och hennes musik. Bland annat vid Stockholm New Music Festival på Musikaliska på Nybrokajen i Stockholm då Saunders chroma IV uppfördes. Malin Bång: Det som inspirerade mig från början var den här väldigt dynamiska kraften i Rebecca Saunders musik och de stora kontrasterna mellan det ganska ruffa och det väldigt sköra och svaga. Det blir en stor relief i musiken och hon var intresserad av det rumsliga redan då, fast det sker inne i instrumentationen på något vis. Rei Munakata: Det var mycket intressant att arbeta med Rebecca Saunders. Hon är fast beslutsam och vet exakt hur hon vill ha det i dessa komplicerade musikstycken. Det mest intressanta är att hon känner instrumenten mycket bra. Hon använder instrumentet på ett mycket färgstarkt sätt för att skapa olika nyanser. Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan som mötte Rebecca Saunders inför prisutdelningen i hennes studio i Prenzlauer Berg i Berlin. Spellista: Stirrings Still Rebecca Saunders Ensemble Musikfabrik, Köln Skin Rebecca Saunders Juliet Fraser, sopran Ensemble Modern Vimbayi Kazibon, dirigent Live av BBC Skin Rebecca Saunders Juliet Fraser, sopran Ensemble Modern Vimbayi Kazibon, dirigent Live av BBC Blaauw for double-bell trumpet Rebecca Saunders Marco Blaauw, trumpet Miniata Rebecca Saunders Teodoro Anzellotti, ackordio Hans Zender, dirigent Southwest German Radio Symphony Orchestra Solitude Rebecca Saunders Severine Ballon, cello To And Fro Rebecca Saunders Hannah Weirich, violin Peter Veale, oboe chroma IX Rebecca Saunders Ensemble Contrechamp chroma IX Rebecca Saunders Ensemble Contrechamp Yes Rebecca Saunders Juliet Fraser, sopran Ensemble Musikfabrik, Köln Enno Poppe, dirigent

För ett liv i musikens tjänst. Som en poet eller alkemist omvandlar hon ljud till skulpturer. Som första kvinnliga tonsättare någonsin får Rebecca Saunders det som kallas Musikens Nobelpris, Ernst von Siemens Musikpreis på 250 000 Euros. Hon föddes i London men lever sedan många år i Berlin och får priset för ett liv i musikens tjänst. "Som en poet eller alkemist omvandlar hon ljud till skulpturer. Hennes intelligenta, intuitiva musik har stränghet, genialt berättande, listig humor och explosiv energi." Rebecca Saunders verklista innehåller drygt 70 verk: solostycken, duostycken, trios, kammarmusik, orkesterstycken. För henne är rummen, det arkitektoniska och spatiala, oerhört viktigt och musikerna är ofta utplacerade på olika platser när verken framförs. Hon känner instrumenten utan och innan och deras klangfärg och tonart/pitch betyder allt. Mekaniska misstag i t ex en oboe, då ljudet spricker upp i två toner, kallar Rebecca Saunders en dyad, ett ackord av två toner. Hon älskar sådana "biprodukter" och använder sig av dem i sina kompositioner. Hennes verk chroma, för upp till 16 musiker, finns i 20 olika versioner, uppförda i olika länder. Stycket spelas två gånger vid varje konserttillfälle och till instrumentationen hör upp till 270 speldosor. Rebecca Saunders senaste stora orkesterverk har titeln Yes, efter det sista ordet i Molly Blooms inre monolog i romanen Odysseus av irländske författaren James Joyce. I Yes använder Rebecca Saunders en fulltalig Ensemble Musikfabrik från Köln. Sammanlagt 19 solister samt sopran och dirigent, som spelar slagverk, reciterar och sjunger text. Instrumentet ackordion är ett måste för Rebecca Saunders. -Utan ackordion kan jag inte skriva musik! Det finns något  förunderligt med ackordion. Instrumentet är mångsidigt och känslomässigt: mycket subtilt och extremt kraftfullt. Ackordion kan uttrycka en djup melankoli men kan också vara både iskallt och distanserat. Saunders har varit professor i komposition vid Hannover University of Music, Theatre and Media och undervisar regelbundet vid Darmstadts sommarkurser och vid Impuls Academy i Graz i Österrike. Hon är medlem i Berlin Academy of Arts och Sachsen Academy of Arts i Dresden. Här är en helt färsk och gedigen verklista: https://www.editionpeters.com/resources/0001/writers/pdf/Saunders_worklist_17_Jan_2019.pdf Vi möter även tonsättaren Malin Bång och dirigenten Rei Munakata som med ensemblen Curious Champer Players har arbetat med Rebecca Saunders och hennes musik. Bland annat vid Stockholm New Music Festival på Musikaliska på Nybrokajen i Stockholm då Saudners chroma IV uppfördes. Malin Bång: Det som inspirerade mig från början var den här väldigt dynamiska kraften i Rebecca Saunders musik och de stora kontrasterna mellan det ganska ruffa och det väldigt sköra och svaga. Det blir en väldig relief i musiken och hon var intresserad av det rumsliga redan då, fast det sker inne i instrumentationen på något vis. Rei Munakata: Det var mycket intressant att arbeta med Rebecca Saunders. Hon är fast beslutsam och vet exakt hur hon vill ha det i dessa komplicerade musikstycken. Det mest intressanta är att hon känner instrumenten mycket bra. Hon använder instrumentet på ett mycket färgstarkt sätt för att skapa olika nyanser. Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan som mötte Rebecca Saunders inför prisutdelningen i hennes studio i Prenzlauer Berg i Berlin.

På en av årets mörkaste dagar frågar vi vad mörker betyder i berättelser, i bilder och i vardag. Darth Vader är symbolen för den mörka sidan i Star wars-sagan. I annandagsmorgon träffar vi psykologen Filip Hagkvist som aldrig slutat samla på plastgubbar. Serietecknaren och sjömannen Karin Gafvelin berättar om sin tecknade självbiografiska roman Djupet – och om det fina med att jobba på en segelbåt när alla andra sover. Vi hör också kompositören Eric Whitacre som har inspirerats av rymdens mörker (och ljus) till att skriva musik. Stycket heter Deep field och har framförts av 8000 körsångare i 120 länder, tillsammans med the Royal Philharmonic Orchestra.  Programmet sänds från Luleå och leds av Anton Bennebrant.

Verket "Muohta" har fått sitt namn efter ett samiskt ord för snö, och textunderlaget består av ytterligare 18 samiska ord som anknyter till just snö. Möt även Nils Henrik Asheim i intervju från 1996.   Nils Henrik Asheim är en norsk komponist och orgelspelare. 2018 gick Nordiska rådets musikpris till honom för verket Muohta för kör och stråkorkester. Det här stycket är komponerat som en replik till Joseph Haydns Årstiderna från 1801. Nils Henrik Asheim förklarar att sammanhanget inspirerade honom att försöka lämna begreppen framsteg och kontroll över naturen, som härstammar från Haydns tid, och istället gå in för urbefolkningens upplevelse av att leva med naturen. Medan årstiderna i dag långsamt förändras på sätt som ger upphov till oro bland forskare, var vetenskapsoptimismen som högst på Haydns tid. I Muohta får den samiska urbefolkningen en stämma: Verket har fått sitt namn efter ett samiskt ord för snö, och textunderlaget består av ytterligare 18 samiska ord som anknyter till just snö. Lyssnarna bjuds in i en annorlunda upplevelse av tid, som närmast är en serie av olika atmosfärer eller tillstånd, inte utan en viss känsla av fara eller obehag. Stycket består av 18 sektioner av vilka var och en utforskar ett snörelaterat ord på samiska som ingår i Inger Marie Gaup Eiras doktorsavhandling Muohttaga jávohis giella The Silent Language of Snow. Vissa ord är direkta beskrivningar av snö, medan andra står för snöns inverkan på människornas dagliga liv som ulahat, en igensnöad vinterväg som knappt är synlig. Nils Henrik Asheims verk Muohta för kör och stråkorkester skildrar långsamma förändringar som vi knappt ser eller varseblir. Långa passager i verket är stillsamma, som om de skildrar ett fruset landskap. Men landskapet lever under ytan, vilket kommer till uttryck genom långsamma och nästan omärkliga förändringar och tidvis oförutsägbara vändningar och kontraster, som när kören mot slutet sjunger med full värme. Ur juryns motivering: Nordiska rådets musikpris 2018 går till ett musikstycke som är akut aktuellt och samtidigt medvetet om sin historia. Vårt allra första instrument, den mänskliga rösten, har en central roll i verket, då musiken varsamt integrerar språk i ljudvärldarna. Vi möter även Nils Henrik Asheim i en intervju från 1996. Bl a talar han om sitt samarbete med den numera avlidna sångerskan Anne-Lise Berntsen på skivan Engleskyts där de blandar vackra norska folktoner med psalmer och improviserar kring dem. - På Engleskyts valde jag att arrangera och komponera ut dessa religiösa folkmelodier på ett flexibelt sätt. Jag använder orgeln som ett plastiskt instrument. Orgeln är en stadigt förändrande klangyta, inte ett statiskt block som orgel ofta är i traditionell orgelmusik. Jag ser orgel som en levande organism, som en kropp, som ett djur som i grunden kan leva på vilket sätt som helst. Situationen: just den konserten, den speciella orgeln jag spelar på, det rum jag spelar i. Allt detta spelar in. Akustiken är halva instrumentet helt enkelt. Du måste lyssna på rummet och spela vidare på det du får tillbaka. Nils Henrik Asheim berättar också om varför han attraheras av Mozarts opera Don Giovanni så starkt att han skrev orkesterverket Don Giovanni-metamorfoser, som är variationer över ouvertyren till Mozarts opera. Nils-Henrik Asheim kallades underbarn och fick som 15-åring sin första komposition uppförd. Stycket hette Octopus och spelades 1975 vid festivalen Ung Nordisk Musik i Helsingfors. Sedan dess har Nils Henrik Asheim fått flera priser och utmärkelser och har utbildat sig i komposition för Anton Thommessen i Oslo och Ton de Leeuw i Amsterdam. Han är även utövande musiker med piano och orgel som huvudinstrument.   Låtlista: Muohta för kör och stråkorkester Nils Henrik Asheim Det Norske Solistkor och Ensemble Allegria Grete Pederse, dirigent Uruppfört i Universitetets aula, Oslo, den 28 oktober 2017.   Vannspeil, Speil Nils Henrik Asheim Nils Henrik Asheim, piano Odd Hannisdal, violin Opdal Eggestad, cello Aurora ACD 4967   A Summer's Play Nils Henrik Asheim Frantisek Veselka, violin Milena Dratvová, violin Bergen Philharmonic Orchestra New Norwegian Violin Music, Vol. III Aurora ACD 4972   Trad. Som dend gyldne sool frembryder Nils Henrik Asheim, orgel Anne-Lise Berntsen, sång Inspelad på Barockorgeln i Weissenau Kirkelig Kulturverksted FXCD 136   Trad. Herre gud! ditt dyre navn og ære Nils Henrik Asheim, orgel Anne-Lise Berntsen, sång Inspelad på Barockorgeln i Weissenau Kirkelig Kulturverksted FXCD 136   Don Giovanni-metamorfoser Nils Henrik Asheim Trondheim Symfoniorkester

Hur gör tonsättare när de trollar fram den ljuvaste musik ur ord och bild? Vi möter Victoria och Daniel, inte kungligheterna utan de två tonsättarna Daniel Börtz och Victoria Borisova-Ollas. I fjärde programmet Ord och bild blir musik möter vi Victoria och Daniel   tonsättarna Daniel Börtz och Victoria Borisova-Ollas. Hur tonsätter han en målning av Goya? Hur komponerar hon en ny version av en gammal psalmtext som redan en manlig, död, vit mästare gjort klassisk? Han är sprungen ur den skånska myllan, hon är född i Vladivostok i Ryssland och utbildad i Moskva och London. Båda har en stark relation till språket och har gjort musik till både nutida och klassiska textförlagor. Skillnaden mellan att tonsätta klassisk och ny text är inte så stor. Det väsentliga är att den går att förankra i min egen tid. Men jag kan inte tonsätta en flummig text späckad av beskrivningar, utan föredrar det stramare, berättar Daniel Börtz, en av våra främsta opera- och oratorietonsättare. Operan Backanterna från 1991, regisserad av Ingmar Bergman, är baserad på Euripides talpjäs. Börtz skrev även musiken till oratoriet Hans namn var Orestes från 2004, baserad på Aischylos pjästrilogi Orestien. Operan Goya, om bildkonstnären, med musik av Daniel Börtz och libretto av Magnus Florin, hade sin urpremiär vid Göteborgsoperan 2009. Tonsättare funderar över detsamma som alla konstnärer: höjdpunkter, lågpunkter, lyriska passager och annat. Ett operaverk som bara går på och går på kommer ingenstans. Det är spelet mellan dagrar och mörker som skapar ett spännande, levande konstverk, berättar Daniel Börtz.   I mitt fall blir det sällan musik utan texter, vilka ofta ger mig inspiration till mina stycken, men jag skriver nästan aldrig för sång. Det sjungna ordet kan göra allt övertydligt, säger Victoria Borisova-Ollas. När jag läser en dikt hör jag genast olika tempi och orkesterklangens färg. Sedan kommer den inlärda tekniken in och jag är som en byggandsarbetare bakom partituret. Victoria Borisova-Ollas komponerade musik till en scenföreställning utifrån författaren Salman Rushdies 600-sidiga roman Marken under hennes fötter. Det blev 90 minuters musik där myten om Orfeus och Eurydike har en central plats. Men här är det Eurydike som räddar Orfeus tillbaka till livet. 2009 uppfördes Borisova-Ollas tonsättning av Psalm 42 i bl a Berlin. Stycket var beställt av den internationella Bachakademin i Stuttgart med anledningen av firandet av Felix Mendelsohn 200 år. Uppdraget var att skriva ny musik till en text som också Mendelsohn använt. Vi borde prata mindre om bra och dåligt, nyskapande och traditionellt. Man skall istället vårda det egna uttrycket. Alla människor kommer från olika källor, säger Victoria Borisova-Ollas.   SPELLISTA: Fanfare for the Uncommon Woman nr 1Joan Tower Marin Alsop, Colorado Symphony Orchestra Tower_ Fanfares For The Uncommon Woman, Etc _ Alsop, Et Al   Wings of the Wind Victoria Borisova Ollas Mats Rondin, m fl. The Triumph of Heaven Phono Suecia PSCD 171    Dionysos: Kvinnor Från Det Fjärran Asien Daniel Börtz  Sylvia Lindenstrand, Hovkapellet, Kjell Ingebretsen, m fl. Daniel Börtz - Ingmar Bergman  Backanterna CAPRICE CAP 22028 1-2    Hans Namn Var Orestes - Part 2 Sc. 4: Dom Mig Nu Skyldig Eller Frikänn Mig Daniel Börtz Alan Gilbert, Adrian Dolata, Etc.; Alan Gilbert: Royal Stockholm Philharmonic Orchestra Börtz: Hans Namn Var Orestes (His Name Was Orestes) [Disc 2] BIS-CD-1653/54   Goya premiär Daniel Börtz Anders Larsson, Katarina Giotas, dir Joakim Unander, gbgoperans kör och orkester SR Liveinspelning, premiär 26/9 2009    Wings of the Wind Victoria Borisova Ollas Mats Rondin, m fl. The Triumph of Heaven Phono Suecia PSCD 171    The Ground Beneath Her Feet Victoria Borisova-Ollas, musik. Kemp, Edward /efter Salman Rushdie/ Sveriges Radios Symfoniorkester (ork) - Willén, Niklas (dir) - Lixenberg, Loré (mezz) - Persson, Olle (bar) - Sallmander, Reuben (rec) P2 Live klassiskt: 2008-05-22, Berwaldhallen   The Ground Beneath Her Feet U 2 U 2 The Ground Beneath Her Feet     The Ground Beneath Her Feet Victoria Borisova-Ollas, musik. Kemp, Edward /efter Salman Rushdie/ Sveriges Radios Symfoniorkester (ork) - Willén, Niklas (dir) - Lixenberg, Loré (mezz) - Persson, Olle (bar) - Sallmander, Reuben (rec) P2 Live klassiskt: 2008-05-22, Berwaldhallen   Psalm 42 Felix Mendelssohn Michel Corboz, dir. Gulbenkian Choir and Orchestra Mendelssohn Psalms Apex 2564616922       Wie der Hirsch schreit nach frischen Wasser - Psalm 42 Victoria Borisova-Ollas RIAS Choir & Radio Symphony Orchestra Berlin. Hans-Christoph Rademann, dir. Caroline Stein, sopran. Christoph Fischesser, bas. Jonathan dela Paz Zaens, berättare. Konzethaus Berlin 15/9 2009 Kulturradio Berlin RBB

Tomas Tranströmers förtätade, genomlysta bilder ger oss inte enbart en ny tillgång till det verkliga. I programmet visar vi att Tranströmers lyrik även klingar av musik. Han spelade själv piano. I det femte och sista programmet i serien Musiken har ordet står poeten och pianisten Tomas Tranströmer i fokus. Vi hör honom läsa egna dikter och dessutom själv spela pianostycken för vänster hand.   Vi möter poeten Eva Ström, tonsättaren och dirigenten Bo Holten, pianisten och tonsättaren Daniel Stagno och tonsättaren och musikern Catharina Backman.   2011 fick poeten Tomas Tranströmer Nobelpriset i litteratur med motiveringen: för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga. I programmet visar vi att Tranströmers lyrik även klingar av musik.   Poeten och författaren Eva Ström fick diktsamlingen Den halvfärdiga himlen redan som tonåring.   -Tranströmers dikter var musik från första stund! Där finns gåtfullhet och mystik. Där finns även hot, ångest och skräck, men han beskriver också räddningen, och det är ofta musiken som ger tröst, säger Eva Ström, och ger exempel från dikterna Namnet och Carillon.   Danske tonsättaren och dirigenten Bo Holten komponerade musikstycket Resan mot C av två av Tranströmers dikter Resan och C-dur, som står efter varandra i diktsamlingen Den halvfärdiga himlen.   -Jag använder två kompletta körer som kastar ljus över temat från två olika håll. När kör ett lider känner kör två glädje och vice versa. Stycket går från mörker mot ljus, mot låga register till helt ljusa register i musiken, förklarar Bo Holten.   I stycket lade Bo Holten in klingande fragment av en sång många svenskar känner till, Den blomstertid nu kommer, för att skapa en varm och trygg känsla.   -Det finns människor som tror att smärta och lidande är djupare känslor än glädje. Det är fel, anser Bo Holten.   Pianisten och tonsättaren Daniel Stagno har länge intresserat sig för vänsterhandskompositioner och har skrivit ett sådant stycke inspirerat av Tranströmers dikt Kyrie. Stagno skrev också 17 sånger för piano och bayton baserade på dikter av nobelpristagaren.   -Hans poesi ger enorm inspiration, och det är svårt att låta bli att komponera till dem, säger Daniel Stagno.   Tonsättaren och musikern Catharina Backman valde en dikt av Tranströmer som har plats för musik, nämligen Minusgrader med den inledande frasen Vi är på en fest som inte älskar oss.   -Det är en kort prosatext som var rolig att tonsätta! En känsla av kyla och ensamhet grep dock tag i mig när jag läste orden - om festen som en växlingsbangård där Kalla kolosser står på skenor i dimman. Då lät jag en man i kören uttrycka en gråtares klagosång, en kontemplativ sorgefras, som påminner om östeuropeisk folkmusik, säger Catharina Backman.   -Vid uruppförandet i Storkyrkan i Stockholm blev den minutlånga inledningen av musikstycket bortcensurerad, berättar Catharina Backman. Där gestaltas en fest med partymusik och sorl där körmedlemmarna citerar fraser ur dikten. Det var tydligen alltför magstarkt för kyrkan!         Tomas Tranströmer, The Official Website: http://tomastranstromer.net   Tomas Tranströmer, Albert Bonniers Förlag: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/Forfattarpresentation/?personId=5920   Tomas Tranströmer, Svenska Akademin: http://www.svenskaakademien.se/nobelpriset_i_litteratur/pristagarna/tomas_transtromer     Eva Ström, blogg:http://evastrom.blogg.se   Eva Ström, Albert Bonniers förlag: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/Forfattarpresentation/?personId=6086     Bo Holten, Bach Cantatas:http://www.bach-cantatas.com/Bio/Holten-Bo.htm     Daniel Stagnos hemsida:http://www.stagno.net   Daniel Stagno, Wikipedia:http://sv.wikipedia.org/wiki/Daniel_Stagno     Catharina Backman, STIM: http://www.mic.stim.se/avd/mic/prod/micv6.nsf/docsbycodename/soekresultat?opendocument&fraga=Catharina%20BACKMAN   Catharina Backman, Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Catharina_Backman Låtlista: Sonata in F major Hob. XVI 23 - I. Allegro moderato Joseph Haydn Vladomir Horowitz, piano Allegro (ur Den halvfärdiga himlen). Jag spelar Haydn Tomas Tranströmer, text. Tomas Tranströmer, uppläsning Klangen säger att friheten finns Nachklangstudie I Josef Mattias Hauer Josef Mattias Hauer Tomas Tranströmer, piano för vänsterhand Den stora gåtan  IMPROVISATIONER FÖR PIANO VÄNSTER HAND NR 2 A VIGIL Frank Bridge Tomas Tranströmer, piano         Leonora-uvertyr nr 3 c-dur (op 72a) Beethoven Riccardo Chailly, dir. Gewandhausorkestern  Namnet Tomas Tranströmer, text Tomas Tranströmer, uppläsning Tomas Tranströmer Läser 82 Dikter Ur 10 Böcker 1954-1996   Carillon Tomas Tranströmer, text Tomas Tranströmer, uppläsning Tomas Tranströmer Läser 82 Dikter Ur 10 Böcker 1954-1996   Carillon Tomas Tranströmer, text Tomas Tranströmer, uppläsning Tomas Tranströmer Läser 82 Dikter Ur 10 Böcker 1954-1996    Resan mot C för kör och orkester Bo Holten Gustaf Sjökvist, dir. Gustaf Sjökvists Kammarkör. Symphony No. 3 in C major, op. 52, sats 3, Moderato  Allegro ma non tanto Jean Sibelius Leonard Bernstein, New York Philharmonic 1965  C-dur (ur Den halvfärdiga himlen)    Tomas Tranströmer, text Tomas Tranströmer, uppläsning Klangen säger att friheten finns Resan mot C för kör och orkester Bo Holten Gustaf Sjökvists Kammarkör. Gustaf Sjökvist, dirigent. Kyrie Tomas Tranströmer, text Tomas Tranströmer, uppläsning Tomas Tranströmer Läser 82 Dikter Ur 10 Böcker 1954-1996  Pianostycke för vänsterhand baserat på Tomas Tranströmers Kyrie Daniel Stagno, piano Privat inspelning  Pianostycke för vänsterhand baserat på Tomas Tranströmers Kyrie Daniel Stagno, piano Privat inspelning En konstnär i norr (ur Klanger och spår) Tomas Tranströmer Tomas Tranströmer, uppläsning Klangen säger att friheten finns Minusgrader ur diktsamlingen Sanningsbarriären Catharina Backman, musik. Tomas Tranströmer, text. Gustaf Sjökvist, dir. Gustaf Sjökvists Kammarkör. Minusgrader ur diktsamlingen Sanningsbarriären Catharina Backman, musik. Tomas Tranströmer, text. Gustaf Sjökvist, dir. Gustaf Sjökvists Kammarkör. Minusgrader ur diktsamlingen Sanningsbarriären Catharina Backman, musik. Tomas Tranströmer, text. Gustaf Sjökvist, dir. Gustaf Sjökvists Kammarkör.  Minusgrader ur diktsamlingen Sanningsbarriären Catharina Backman, musik. Tomas Tranströmer, text. Gustaf Sjökvist, dir. Gustaf Sjökvists Kammarkör.  Minusgrader ur diktsamlingen Sanningsbarriären Catharina Backman, musik. Tomas Tranströmer, text. Gustaf Sjökvist, dir. Gustaf Sjökvists Kammarkör.

I det nionde programmet av tio medverkar tre unga afroamerikaner: orkesterdirigenten Marlon Daniel, tonsättaren och violinisten Jessie Montgomery och tonsättaren Jonathan Bailey Holland. Marlon Daniel föds i Chicago. Ett pianistiskt underbarn som utbildar sig i dirigering i USA, Paris och Prag och dirigerar orkestrar i Moskva och i Sofia i Bulgarien. Chefdirigent är han för Festival of African and African-American Music i Baltimore, USA, och för Ensemble du Monde i New York. – Musiken blir mitt tillhåll. Större delen av min barndom sitter jag på det allmänna biblioteket i Chicago och läser alla deras partitur och noter. Jag har inget annat alternativ. Vårt grannskap är inte det bästa och min bror dras in i gäng- och drogkulturen där. – Ingen svart dirigent basar över en större symfoniorketser i USA. När jag berättar att jag är dirigent/conductor tror folk att jag är tågkonduktör, skrattar Marlon Daniel, vars högsta dröm är att dirigera Wienfilharmonikerna i den legendariska nyårskonserten. Jessie Montgomery spelar violin i stråkkvartetten Catalyst Quartet och är hustonsättare hos Sphinx Organisation som aktivt stöder afroamerikanska och latinamerikanska klassiska musiker och tonsättare, och arbetar för mångfald inom den klassiska musiken. – Sphinx behövs på grund av att vita människor i USA har fler privilegier, mer pengar och lättare tillgång till den här musikkulturen, förklarar hon. – Jag växer upp i det gränsöverskridande New York under 1980- och 90-talet. Först på universitetet funderar jag på om jag togs in på musikutbildningen för att jag har talang eller på grund av min hudfärg, berättar Jessie Montgomery. Jonathan Bailey Holland är lektor vid Berklee College of Music i Boston. Hans musik är influerad av nutida konstmusik, jazz, rhythm’n’blues och rap. Länge är Jonathan Bailey Holland rädd för att avslöja att han är en svart tonsättare. Detta för att undgå fördomar och förutfattade meningar om sin musik. Hans orkesterstycke Halcyon Sun/Stilla sol beställs av Paavo Järvi när han är chefdirigent för Cincinnatis symfoniorkester. Stycket uruppförs i samband med invigningen av Freedom Center National Underground Railroad Museum i Cincinnati. – Min utgångspunkt är kontrasten ljus och mörker, förklarar tonsättaren Jonathan Bailey Holland. Hur känns det för slavarna att resa i kompakt mörker och plötsligt se ljusen i fönstren på de så kallade Safe Houses, de säkra husen, där de flyende slavarna kan sova i trygghet? Det måste ha känts underbart att sedan möta solens strålar i frihet. Vi rätar ut frågetecknen kring namnen på de två tonsättarna Samuel Coleridge-Taylor och Coleridge Taylor-Perkinson och kring vem av dem som kallas Den afrikanske Mahler. Och vi hör ett utdrag ur kvinnokämpen och abolitionisten Sojourner Truth’s improviserade tal ”Ain’t I a Woman?” vid kvinnokonferensen 1851 i Ohio. Hon föds som slav 1797 och flyr sin slavägare 1827. Afroamerikanske tonsättaren Gary Powell Nash tonsätter stycket In Memorian till hennes ära. Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.

I det femte och sista programmet i serien "Musiken har ordet" står poeten och pianisten Tomas Tranströmer i fokus. Vi hör honom läsa egna dikter och dessutom själv spela pianostycken för vänster hand. Vi möter poeten Eva Ström, tonsättaren och dirigenten Bo Holten, pianisten och tonsättaren Daniel Stagno och tonsättaren och musikern Catharina Backman. Manus och produktion, Birgitta Tollan. 2011 fick poeten Tomas Tranströmer Nobelpriset i litteratur med motiveringen: "för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga". I programmet visar vi att Tranströmers lyrik även klingar av musik. Poeten och författaren Eva Ström fick diktsamlingen Den halvfärdiga himlen redan som tonåring. -Tranströmers dikter var musik från första stund! Där finns gåtfullhet och mystisk. Där finns även hot, ångest och skräck, men han beskriver också räddningen, och det är ofta musiken som ger tröst, säger Eva Ström, och ger exempel från dikterna Namnet och Carillon. Danske tonsättaren och dirigenten Bo Holten komponerade musikstycket Resan mot C av två av Tranströmers dikter Resan och C-dur, som står efter varandra i diktsamlingen Den halvfärdiga himlen. -Jag använder två kompletta körer som kastar ljus över temat från två olika håll. När kör ett lider känner kör två glädje och vice versa. Stycket går från mörker mot ljus, mot låga register till helt ljusa register i musiken, förklarar Bo Holten. I stycket lade Bo Holten in klingande fragment av en sång många svenskar känner till, Den blomstertid nu kommer, för att skapa en varm och trygg känsla. -Det finns människor som tror att smärta och lidande är djupare känslor än glädje. Det är fel, anser Bo Holten. Pianisten och tonsättaren Daniel Stagno har länge intresserat sig för vänsterhandskompositioner och har skrivit ett sådant stycke inspirerat av Tranströmers dikt Kyrie. Stagno skrev också 17 sånger för piano och bayton baserade på dikter av nobelpristagaren. -Hans poesi ger enorm inspiration, och det är svårt att låta bli att komponera till dem, säger Daniel Stagno. Tonsättaren och musikern Catharina Backman valde en dikt av Tranströmer som har plats för musik, nämligen Minusgrader med den inledande frasen Vi är på en fest som inte älskar oss. -Det är en kort prosatext som var rolig att tonsätta! En känsla av kyla och ensamhet grep dock tag i mig när jag läste orden - om festen som en växlingsbangård där Kalla kolosser står på skenor i dimman. Då lät jag en man i kören uttrycka en gråtares klagosång, en kontemplativ sorgefras, som påminner om östeuropeisk folkmusik, säger Catharina Backman.  -Vid uruppförandet i Storkyrkan i Stockholm blev den minutlånga inledningen av musikstycket bortcensurerad, berättar Catharina Backman. Där gestaltas en fest med partymusik och sorl där körmedlemmarna citerar fraser ur dikten. Det var tydligen alltför magstarkt för kyrkan! Tomas Tranströmer, The Official Website: http://tomastranstromer.net Tomas Tranströmer, Albert Bonniers Förlag: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/Forfattarpresentation/?personId=5920 Tomas Tranströmer, Svenska Akademin: http://www.svenskaakademien.se/nobelpriset_i_litteratur/pristagarna/tomas_transtromer Eva Ström, blogg: http://evastrom.blogg.se Eva Ström, Albert Bonniers förlag: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/Forfattarpresentation/?personId=6086 Bo Holten, Musica Ficta: http://www.ficta.dk/Bo%20Holten.Eng.html Bo Holten, Bach Cantatas: http://www.bach-cantatas.com/Bio/Holten-Bo.htm Daniel Stagnos hemsida: http://www.stagno.net Daniel Stagno, Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Daniel_Stagno Catharina Backman, STIM: http://notes03.stim.se/stim/prod/stimv4.nsf/AllDocuments/370D7806859C06FFC125715C003406C7 Catharina Backman, Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Catharina_Backman

Jag har bestämt mig, jag älskar honom, säger Tamara Kuchiki. Hon var konståkerska i världsklass. Hennes man, Ludvig Girdland, var violinist i världsklass. Bilolyckan 2005 förändrade livet för dem. Ludvig stod på vinden på Västsvenska ön Tjörn och spelade in solofiol till musiken till Lasse Hallströms film An unfinished life. När filmen kom upp på biograferna gick han och hans amerikanska fru och såg den, i Los Angeles. De var runt trettio och nygifta när de såg Ludvigs namn rulla förbi under eftertexterna.På vägen hem i bilen small det. De blev påkörda av en rattfull. Ludvig blev svårt skadad. Han behöver vård 24 timmar om dygnet. Det här är livet som vi har fått, tyvärr, men vi har livet, så det är bra, säger Tamara.Sedan snart sex år tillbaka bor Ludvig på ett boende i Göteborg. Tamara bor i en lägenhet i närheten och jobbar som konståkningstränare i ett par klubbar. Hon jobbar också som Ludvigs assistent. Man måste vara en läkare, en sjukgymnast, en arbetsterapeut, en fru...Den här dokumentären handlar om Tamara. Om Ludvig. Och om nöd och lust när den man älskar är svårt hjärnskadad.Lite om musiken i dokumentären Jag har hämtat flera spår ur musiken till Lasse Hallströms film An unfinished life, där Ludvig medverkade som violinist.Jag har också använt ett spår av kompositören Bear McCreary. Stycket skrevs för en tv-serie och spelas av en stråkkvartett som Ludvig ledde, the Supernova String Quartet.  Stycket hette i original "Saying Goodbye" och spelades in ungefär en månad innan bilolyckan där Ludvig blev påkörd. När stycket skulle ges ut på CD ändrade kompositören titeln till "A promise to return" med motiveringen att ingen musiker som någonsin arbetat med Ludvig var redo att säga farväl till honom. Kompositören har också dedikerat stycket till Ludvigs tillfrisknande. Jag har också hämtat musik från skivan "Friends forever" där Ludvig spelar tillsammans med pianisten Josh Nelson. Skivan släpptes efter olyckan, för att samla in pengar för att hjälpa Ludvig.Ett par spår kommer från skivan Dialogue, där Ludvig spelar tillsammans med gitarristen Tobias Neumann.Macy Gray och Vanessa Carlton valde jag eftersom de är två av många artister som Ludvig har spelat med, antingen i studio, eller på turné.

Vänsterpartiet är sist ut i Annika Lantz utfrågningsserie inför EU-parlamentsvalet. Lars Ohly leder en politisk samling som är kritiska till EU, men Annika undrar om det inte alltid är enklast att negga? Fredrik Olsson har komponerat musiken till melodin Vänsterpariet. Annika har skrivit texten till den utifrån Vänsterns valplattform. Stycket hör du i dagens sändning, precis som bisittaren Roger Wilson.

Vänsterpartiet är sist ut i Annika Lantz utfrågningsserie inför EU-parlamentsvalet. Lars Ohly leder en politisk samling som är kritiska till EU, men Annika undrar om det inte alltid är enklast att negga? Fredrik Olsson har komponerat musiken till melodin Vänsterpariet. Annika har skrivit texten till den utifrån Vänsterns valplattform. Stycket hör du i dagens sändning, precis som bisittaren Roger Wilson.