Podcasts about houellebecqs

Livesändning från 30/11. Kontentan går denna vecka igenom att investera pengar i musik, bob hund, dokumentären “Vänner sökes” och två artiklar från nöjessidorna på Aftonbladet. Låtar som spelades under programmet: RAYE - Worth It. TUVA - Dröm bob hund - Harduingetmankandansatill? Cass Elliot - Make Your Own Kind Of Music Lustra - Scotty Doesn't Know James Brown - Get Up Offa That Thing Medverkande: Jonathan Ärfström och Linus Olofsson

Vivienne Westwoods begravning som en Sex and the city-scen, Houellebecqs senaste bok, ryssar och ukrainare i Sydamerika, AI-datorer lika gnälliga som människor, och: blev Pablo Neruda giftmördad? Nanna Olasdotter Hallberg och Kristofer Andersson om kulturveckan som gått.

Jonatan Leandoers nya skiva, jägar- och samlarnytt med Karin Bojs, Michel Houellebecqs porrdebut, och vår tids stora fråga besvaras: Är e-böcker början på slutet för mänskligheten? Nanna Olasdotter Hallberg och Kristofer Andersson gästas av kulturskribenten Björn Werner för att ta sig an de stora kulturfrågorna.

Varför har författaren Michel Houellebecq blivit så stor och är kritiken som finns mot honom sann? P1 Kultur tar hjälp av författaren och översättaren Kristoffer Leandoer för att reda ut. För ett år sedan kom Michel Houellebecqs roman "Förinta" ut i Frankrike och sedan några veckor tillbaka finns nu också Sara Gordans svenska översättning författarens senaste tegelsten. Michel Houellebecq har närmast rockstjärnestatus, varje ny roman kringgärdas av en tydlig mediestrategi med läckor och skvaller. Och hans romaner säljer som smör, inte minst hemma i Frankrike.I Houellebecqs romanvärld brukar huvudpersonen vara rätt alkoholiserad, kedjerökande, cynisk, misogyn och rasistisk och med en rejält skev syn på sex. En rad karaktärsdrag författaren själv brukar beskyllas för trots att han nu undviker den mediala offentligheten.P1 Kultur har bjudit in kritikern, författaren och översättaren Kristoffer Leandoer. Han ger oss en sammanfattande analys av ett av vår tids stora författarskap och bedömer Houellebecqs aktuella formkurva. Är hans glansdagar i rampljuset över i och med romanen "Förinta"?REPORTAGE: BILDNINGSRESAN ROMReportageserien Bildningsresan tar dig till kulturens huvudstäder. Här får du en guide till de klassiska besöksmålen som är värda en omväg. Följ med Mikael Timm dit alla vägar bär - till Rom.ESSÄ: ASTERISKEN - SPRÅKETS KLARASTE LYSANDE STJÄRNAAsterisken är en krumelur som svävar lite över de andra. Ett tecken som både förmedlar känslor, sträcker sig mot evigheten och lever sitt eget liv. Det menar i alla fall journalisten Anna Thulin i den tredje delen av OBS serie om skiljetecken.Programledare: Cecilia Blomberg Producent: Anna Tullberg

I dagens podd pratar jag med Helena Granström som är en av vår tids skarpaste hjärnor. Hon hittar nya infallsvinklar i ämnen där hjulspåren blivit för djupa för andra. Kanske beror det på att hon kommer från naturvetenskapen, med en licentiatexamen i matematisk fysik, och inte tänker som oss som främst läst humaniora och samhällsvetenskap. Något är det, och bra blir det. Hon är också författare till ett antal skönlitterära böcker, varav den senaste heter Königsberg (Kaunitz-Olsson). Den handlar om Ada Seiler som har lämnat sin man och sina barn, och befinner sig på en klinik i Kaliningrad, den stad som tidigare hette just Königsberg. Hon har fått De Nios Vinterpris och Harry ­Martinson-priset för sitt författarskap. Hon är även kulturskribent, och förekommer återkommande i bland annat Expressen, SvD, Sveriges Radio och Fokus. Det är främst hennes kulturtexter som samtalet i podden kretsar kring. Vi pratar om kön, genus och trans. Om den kvinnliga orgasmen, om varför hon identifierar sig mer med gubbarna i Metoo, om Michel Houellebecq och om känslors förhållande till rationalitet, och mycket mer.Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.Några texter av Helena Granström I podden pratar vi om nedanstående texter. Jag kan ha missat att länka någon. Det är förstås bara ett axplock, det finns mer att hämta för den som söker.“Houellebecqs romantiska pornorgrafi är en tröst” (Expressen 26/7 -19)“Så kan den kvinnliga orgasmen förklaras” (Expressen 3/1 -20)“Varför vågar män inte skriva om sex?” (Expressen 16/2 -21)“Genusdebatten gör mig skräckslagen” (Expressen 26/11 -21)“Socialismen kommer inte rädda klimatet” (Expressen 30/8 -21)“Lagförslaget innebär en helt ny definition av kön” (Expressen 16/11 -21) “Det handlar inte om genus utan om kön” (Expressen 15/12 -21)“Känslan har hamnat i centrum – och samtidigt förlorat sitt innehåll” (Sveriges Radio 24/4)“Att nå fram till världen – om den smärtsamma längtan efter att få leva fullt ut” (Sveriges Radio 15/7)Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

(01:30) Dronning Elizabeth, der gik bort i torsdags, har været en kvindelig rollemodel. Særligt for Danmarks egen Dronning Margrethe. Gæster: Jane Sandberg, museumsdirektør og Emma Påske, podcastvært på Dronningeriget. (19:30) Michel Houellebecqs seneste roman Tilintetgøre udkommer på dansk tirsdag og intellektuelle står i kø for at læse ham. Men i virkeligheden er hans bøger meget letlæste og humoristiske i deres gennemførte sortsyn. De er aktuelle for alle, der føler, at 68'erne individualisering og opgøre med de klassiske normer og har efterladt os med et tomrum. Gæster: Niels Lyngsø, oversætter af Tilintetgøre og fem andre af Houellebecqs bøger, Anders Raahauge, sognepræst i Skt. Marie Kirke i Sønderborg, tidligere kulturredaktør og medlem af Etisk Råd og Mikkel Krause Frantzen, postdoc på Institut for Tværkulturelle Studier på KU, har skrevet ph.d. om depression i litteraturen. (43:00) 10 dage, 32 film. Soundvenues Jakob Freudendahl giver tre nedslag i en af Europas vigtigste filmfestivaller, Filmfestivalen i Venedig, der sluttede lørdag. Vinderen af hovedprisen Guldløven: All the Beauty and the Bloodshed, Oscar-håbet: Tár og Jakob Freudendahls personlige favorit: Blonde om Marylin Monroe. Gæst: Jakob Freudendahl. Vært: Maja Hald. Tilrettelagt af: Søren Berggreen Toft og Joachim Vestergaard Jensen.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Denne helgen gjennomføres andre omgang av det franske presidentvalget. Som for fem år siden står det mellom Macron og Le Pen, men denne gangen er det jevnere. Den politiske venstresiden er helt ute av dansen, nok en gang. Det er den også i Michel Houellebecqs roman av året, Tilintetgjøre, som tar sats i det neste presidentvalget, i 2027. Denne uken snakker vi om Houellebecqs nye roman i anledning det franske presidentvalget. Med Ane Farsethås og Bernhard Ellefsen. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

«Vernichten», Michel Houellebecqs Roman über die Liebe, und «20/21 Synchron. Ein Lesebuch zur Literatur der mehrsprachigen Schweiz von 1920 bis 2020», das Charles Linsmayer herausgegeben hat, – dies die beiden Bücher am Literaturstammtisch im BuchZeichen. Michel Houellebecq verzichtet in seinem neuen Roman auf jegliche Schönrederei. Er beschreibt den gesellschaftlichen Wandel mit einer Treffsicherheit, die an Klarsichtigkeit grenzt. Tiefschürfendes kommt beiläufig daher. Sätze wie: «Das Denken und das Leben sind schlicht unvereinbar», wenn es um die Liebe geht. Und die Liebe, das ist der Subtext von Houellebecqs fesselndem Roman, den Annette König Seite um Seite verschlungen hat. Nicola Steiner bringt eine Anthologie mit Schweizer Literatur aus den letzten hundert Jahren mit, zusammengestellt von Charles Linsmayer, der sich seit vielen Jahrzehnten unermüdlich für die Schweizer Literatur einsetzt – als Veranstalter mit zeitgenössischen Autorinnen und Autoren und Herausgeber wiederentdeckter Werke. Eine wahre Fundgrube, die zu einer Entdeckungsreise einlädt. Der Buchtipp diese Woche kommt von Michael Luisier. Er stellt Tagebücher des Schauspielers und Sängers Manfred Krug vor. Buchhinweise: Michael Houellebecq. Vernichten. 619 Seiten. Aus dem Französischen von Stephan Kleiner und Bernd Wilczek. DuMont, 2022. Charles Linsmayer (Hrsg.). 20/21 Synchron. Ein Lesebuch zur Literatur der mehrsprachigen Schweiz von 1920 bis 2020. 576 Seiten. Th. Gut Verlag, 2022. Manfred Krug. Ich sammle mein Leben zusammen. Tagebücher 1996-1997. Herausgegeben und mit einem Nachwort von Krista Maria Schädlich. 208 Seiten. Kanon Verlag.

Über die Impflicht, David Bowies großen Popzirkus und den neuen Roman "Vernichten" von Michel Houellebecq. Alexander Mayer hat in den Feuilletons vom Tage geblättert.

»Vorbereitung, Verschwiegenheit und Veröffentlichung: ›Vernichten‹, der neue Roman von Michel Houellebecq, ist da«, so heißt die neue Folge von »DuMont auf Sendung – Der Podcast mit Büchern«. Diesmal gibt es eine Hörprobe aus »Vernichten« – dem heute erschienenen Roman von Michel Houellebecq (Übersetzung: Stephan Kleiner und Bernd Wilczek). Das Hörbuch, eine ungekürzte Lesung von Christian Berkel, kann ab sofort und überall als Download-Version erworben werden (erschienen bei DuMont audiobook / das physische Hörbuch erscheint am 25. Januar bei DAV). Außerdem haben Tabea Soergel und Martin Becker mit Beate Textor gesprochen, die seit dem Frühjahr des vergangenen Jahres als Vertriebsleiterin bei DuMont tätig ist. Im Gespräch führt sie u. a. aus, was es mit Houellebecqs neuem Roman auf sich hat und welche Herausforderungen mit der Veröffentlichung von »Vernichten« einhergingen. Darüber hinaus berichtet sie über ihre grundsätzliche Arbeit und schwärmt von weiteren Highlights aus unserem Frühjahrsprogramm – insbesondere von Delphine de Vigans »Die Kinder sind Könige« (ET: 14. März / Übersetzung: Doris Heinemann).

Schon vor Erscheinen des Romans "Anéantir" von Michel Houellebecq ist die Aufregung in Frankreich groß. Dabei sei es nur ein erstaunlich positiver Familienroman vor einer Bedrohungskulisse, sagt der Literaturwissenschaftler Jürgen Ritte.Jürgen Ritte im Gespräch mit Dieter Kassel www.deutschlandfunkkultur.de, InterviewDirekter Link zur Audiodatei

Andrés & Oskar har läst Michel Houellebecqs skrift "Hålla sig vid liv" och kommer in på både Schopenhauer, Nietzsche och Triers "The House That Jack Built". De filosoferar även kring Houellebecqs påstående: "Poeten är en helig parasit."

Stora delar av Michel Houellebecqs litteratur kan läsas som en gestaltning av grundstämningen i Arthur Schopenhauers filosofi. Helena Granström tittar närmare på deras släktskap. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. När den franske författaren Michel Houellebecq möts av påståenden om sin prosas konstlöshet, svarar han med ett citat: Det första och praktiskt taget enda villkoret för god stil är att ha någonting att säga. För en författare med större intresse för idéer än metaforik är en sådan utsaga förstås lätt att ta till sitt hjärta - men den är långt ifrån den enda grunden för Houellebecqs djupa frändskap med 1800-talsfilosofen Arthur Schopenhauer. Tvärtom: Faktum är att Houellebecqs författarskap till stora delar kan läsas som en illustration av Schopenhauers filosofi - eller snarare, en gestaltning av dess grundstämning. Människan må utmärka sig genom sina intellektuella och känslomässiga förmågor, men resultaten av hennes strävanden skiljer sig inte nämnvärt från djurens: hon föds, hon fortplantar sig eller misslyckas med att fortplanta sig, hon åldras, hon dör. När lyckan ändå infinner sig är det oförhappandes, till synes slumpartat: Den kommer, skriver Schopenhauer i boken Aforismer om levnadsvishet, i regel objuden och oanmäld, av sig själv och utan krus; [] ofta nog av de obetydligaste och futtigaste anledningar, under de mest vardagliga omständigheter. Lyckan är ingenting mindre än ett känslans mirakel, och hos Houellebecq utgör kärleken det främsta exemplet - den som, med en fras ur romanen Serotonin, tillåter oss att omvandla vår jordiska tillvaro till ett uthärdligt ögonblick, och som förresten kanske är det enda sättet att åstadkomma det på. Och känslan bär inte bara upp det enskilda livet, påminner Houellebecq i sin poetiska metodförklaring i boken Hålla sig vid liv, utan också litteraturen; endast känslan kan varsebli tingen i sig; att förmedla denna varseblivning är poesins mål. Förnuftet, skriver han tio år senare i en brevväxling med den franske filosofen Bernard-Henri Lévy, har aldrig hjälpt honom skriva en enda rad; under hela hans liv har förnuftet inte gjort något annat än att plåga honom med sina slutsatsers nedslående karaktär. Spåren av Schopenhauers tänkande i Houellebecqs texter är tydliga ned till formuleringsnivå: Nuet, skriver Schopenhauer i sitt berömda ungdomsverk Världen som vilja och föreställning, är som ett mörkt moln över en solig slätt. Det förflutna, konstaterar Houellebecq i romanen Underkastelse, är alltid vackert, precis som framtiden för övrigt, det är bara nuet som gör ont, det är bara nuet som man tvingas bära med sig som en plågsam böld mellan två oändligheter av fridfull lycka. Att det förhåller sig så beror, skulle Schopenhauer hävda, på att minnet presenterar världen för oss på ett objektivt sätt, befriat från jagets begär; det framställer världen så som vi skulle uppleva den också i nuet om vi bara förmådde frigöra oss från vår egen vilja. Det är en tankegång som går att följa ännu längre, ända till Schopenhauers beskrivning av livet som helhet som en meningslöst besvärande episod i icke-existensens lycksaliga ro. Hela livet som en rätt anstötlig fridstörning, alltså - och det är ju också just för sina tankar om tillvaron som ett utdraget lidande som den tyske filosofen blivit känd. För Schopenhauer är njutning i princip bara en tillfällig lindring av känslan av brist, och så snart som ett behov blivit tillfredsställt anmäler sig nästa. Den smärta vi drabbas av kommer vi att erfara på nytt varje sekund av varje dag så länge den består, medan den lycka som tillfaller oss snart kommer att smälta in i bakgrunden så att vi inte lägger märke till den mer. Av detta följer att den största njutningen - det vill säga, den största befrielsen från lidande - i viss mening skulle vara att inte erfara något alls. Men idén om lidandet som primärt för mänsklig erfarenhet får också konsekvenser för förståelsen av kärlekens natur - kärlek är, enligt ett sådant sätt att se, helt enkelt medkänsla. Att älska en annan människa innebär, enligt Schopenhauer, snarare att lindra något ont, än att tillföra något gott. Tankefiguren präglar inte minst de sexskildringar som intar en mer eller mindre central plats i snart sagt alla Houellebecqs verk. Den erotiska njutningen framträder i författarskapet inte sällan som en form av profan nåd, en sorts mänskligt utgiven välsignelse. Jaget i romanen Plattform beklagar västerlänningars förlorade förmåga att göra andra till viljes [] erbjuda sin kropp som ett attraktivt objekt, skänka njutning gratis. De har, menar berättaren, glömt bort känslan för gåvan. Och den gåva som därmed uteblir är inte bara fysisk tillfredsställelse, utan något djupare än så: Var och en av hennes avsugningar, meddelar protagonisten i Underkastelse om sin tidigare flickvän, räckte för att skänka mening åt ett människoliv. Också för idén om oralsex som en existentiell konstart lyckas författaren för övrigt finna stöd i Schopenhauers tänkande. I skriften I Schopenhauers närvaro återger Houellebecq en passage ur filosofens verk som berör intellektets betydelse för upplevelsen av vällust: Härav blir alltså klart, hur mycket vår lycka beror av det vi är, av vår individualitet, medan man i regel blott tar i betraktande vad vi har eller vad vi föreställer. Men ödet kan bättra sig, och med inre rikedom kommer man dessutom inte att begära mycket av ödet; en dumbom däremot är och förblir en dumbom, en slö lurk till sina dagars ände; det gäller, menar Schopenhauer, om han så vore i paradiset och omgiven av villiga jungfrur. Att en idiot inte har någon större förmåga att uppskatta skönheten i en symfoni eller i ett subtilt resonemang, kommenterar Houellebecq lakoniskt, är det inte svårt att övertygas om. Mer förvånande är det när det gäller till exempel en avsugning, ändå visar erfarenheten på det. Lustens rikedom, även den sexuella lustens, sitter i intellektet och står i direkt proportion till dess egen kapacitet. Det värsta är, menar författaren, att detsamma gäller smärtan: också den djupnar allt efter den lidandes förutsättningar. Och smärta är, som sagt, om vi får tro Schopenhauer livets grundackord. Varje enskild olycka tycks vara ett undantag, men olyckan i allmänhet är regel. Detta förhållande utgör fundament för den banalitetens tragedi som Houellebecq i hög grad skriver fram i sina verk: En olycka som varken har sin orsak i individuell ondska eller extraordinära livsomständigheter, utan vars främsta grymhet kanske består just i dess vardaglighet. Men i tanken på lidandet som existensens mest basala villkor finns också fröet till en radikal empati, för det i mig som lider när man gör mig ont, är inte väsenskilt från det som kan driva mig att göra ont mot någon annan. Ondska är i själva verket inget annat än den enes vilja till liv som misslyckas med att känna igen sig själv i den andres, så att den blint begraver sina tänder i sitt eget kött. Bödel och offer är skilda åt som värdsliga fenomen, men den livsvilja som tar sig uttryck genom dem är i botten densamma: Det är först när vi inser det, menar Schopenhauer, som möjligheten till sann godhet finns. Michel Houellebecq har omväxlande kallats provokatör, romantiker, högerpopulist och moralist - epitet som alla troligen innehåller ett visst mått av sanning, men som inget av dem fullt ut förmår göra reda för det släktskap han som privatperson tycks uppvisa med sina protagonister, män som sysslar med lite annat än att försöka göra livet uthärdligt genom de själlösa nöjen som konsumtionssamhället ställer för dem: färdigmat, teveföljetonger, i bästa fall sex. Men också på detta har Schopenhauer svar: Det är ett märkligt krav att ställa på en moralist att han enbart ska förespråka de dygder som han själv besitter. Helena Granström, författare med bakgrund inom matematik och fysik Litteratur Michel Houellebecq: Hålla sig vid liv, i översättning av Mats Leffler. I Schopenhauers närvaro, i översättning av Kennet Klemets. Båda utgivna på Ellerströms förlag, 2020.

Kjell Erik Eilertsen jobber i Olje- og energiselskapet TGS, og er utdannet sivilingeniør i petroleumsteknologi. Han har også jobbet som journalist i Finansavisen.Hjemmeside: https://www.wolfgangweeuncut.comInstagram: https://www.instagram.com/wolfgangwee/Spotify: https://spoti.fi/2FWLLHtYoutube: https://bit.ly/2CPktSgiTunes: https://apple.co/2UIOTjnFacebook: https://www.facebook.com/wolfgangweeuncutTwitter: https://twitter.com/wolfgangweeLink til finansavisens podcast med Øystein Stray Spetalen: http://aca.st/bac003 See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I oktober kom Michel Houellebecqs nya roman Serotonin ut på svenska. Aftonbladets Johanna Frändén recenserade den i januari när den släpptes på originalspråket franska och är med och pratar om den, samt om Houellebecqs författarskap och varumärke med Martin Aagård och programledare Cecilia Djurberg. Frågan vi ställer oss: Varför hamnar inte provokatören Michel Houellebecq i samma skitstormar som exempelvis Peter Handke? 'Producent och programledare: Cecilia DjurbergJingelmusik: Jens Peterson BergerEn podcast från Aftonbladet Kultur See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

socialt självmord eller kärlekens samtal – sveriges enda renodlade podcast om roland barthes, avsnitt 13: håll houellebecqs frus drink. av och med elis monteverde burrau och alicia hansen. klippning hanne poulsen, jingel rebecka rolfart. Support this show http://supporter.acast.com/socialtsjalvmordellerkarlekenssamtal. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hvad i himlens navn er det, der foregår i britisk politik? Jeg ringer til vores mand i London, Jakob Illeborg, der kan berette om et shakespearesk rænkespil uden lige. Men også om at det kan ende med at gøre Boris Johnson til en endnu mere populær »handlingens mand.« I en noget mindre skala er der også gang i de borgerlige herhjemme. Her har man et valg: Man kan gå over på eb.dk for at følge hver lille bitte udvikling i sagen om formandsposten i Venstre, eller man kan blive her hos os. For hvis man vil forstå tumulten omkring Lars Løkke Rasmussen, er man nødt til at se tilbage på hans seneste 20 år som politiker. Hans evne til at rode sig ud i problemer har aldrig slået fejl. Men hidtil er det jo så også lykkedes at overleve dem. Sebastian Abrahamsen har set tilbage og kommer i studiet og fortæller om Løkkes politiske nærdødsoplevelser. Og Jørgen Steen Nielsen er her. Han har besøgt Thorupstrand, Danmarks eneste tilbageværende kystfiskersamfund, der er truet på sit levebrødaf store hollandske skibe, der med deres bomtrawl også beskyldes for at skade havbunden. Onsdag besatte en gruppe fiskere så Udenrigsministeriets Fiskerikontorfor at fremlægge deres krav til regeringen omkring det hollandske bomtrawlfiskeri. Jørgen var med. Rune Lykkerberg er her også. Og han har haft en helt særlig weekend. Han fik nemlig æren af at interviewe den franske forfatter Michel Houellebecq på scenen til Louisiana Literature – en optræden, der ifølge hovedpersonens hustru bliver hans sidste. Hør om Lykkebergs katastrofale første forsøg på at få et kvæk ud af manden for 11 år siden. Og om, hvordan det så gik denne gang. Og genlæs evt. hans fremragende anmeldelse af Houellebecqs seneste roman. Og så vil jeg gerne undskylde: Jeg lovede sidste gang, at I denne gang skulle høre om Informations nye gigantsatsning, nemlig at skrive dansk litteraturhistorie fra 2000 til i dag. Af praktiske årsager må det vente til næste gang, men litteturredaktør Peter Nielsen kigger alligevel forbi og løfter lidt af sløret.

P1 Kultur är på plats på Carl filmfestival i Karlskrona. Vi får ett råd av Michel Houellebecq, recenserar Torbjörn Flygts nya roman och analyserar Veronica Maggios låtar med hjälp av Michel Foucault. P1 Kulturs Roger Wilson är på Carl International Film Festival i Karlskrona och träffar Levan Akin, filmregissören som vinner Baltic Sea Competition. Hans film "And Then We Danced" har idag också utsetts till svenskt Oscarsbidrag. Vad händer annars på festivalen som har fokus på Östersjöregionens länder? Vad kommer det som händer ha för betydelse för filmbranschen? Rapport, analys och intervjuer med festivalchefen Henrik JP Åkesson samt besökare och gäster på plats. Vem är det egentligen som skriver böckerna? Ja, vad gör en författare? Frågor som vår medarbetare Olof Åkerlund funderar på efter helgens besök på Louisiana Literature i Danmark. Ett av huvudnumren på litteraturfestivalen var den franske författaren Michel Houellebecq, som flaggade för att det skulle bli hans sista framträdande. Han avslutade med att ge ett enda råd. Du hör rådet i P1 Kultur. En författare som precis skrivit en ny bok är Torbjörn Flygt. "Släkte" handlar om utmaningarna med själva släktskapet. Jenny Teleman recenserar. I dagens OBS-essä tar litteraturvetaren Anna Smedberg Bondesson oss med på en resa genom Maggioland. Hon tar bland annat Michel Foucault till hjälp för att förstå platserna Veronica Maggios texter och musikvideor. Programledare: Gunnar Bolin Producent: Anna Tullberg

Nooit geweten dat Thierry Baudet en ik iets gemeen hebben. We zijn beiden fan van de Franse schrijver Michel Houellebecq. Baudet schreef een essayover zijn laatste boek Sérotonine. Wat ik overigens één van Houellebecqs mindere boeken vind.

Psychiater Dirk De Wachter, vertaler Martin de Haan en literatuurwetenschapper Steffie Van Neste over Houellebecqs jongste roman en onze depressogene consumptiemaatschappij. Moderator: Brigitte Herremans. Meer info over de avond: deburen.eu/programma/4848/serotonine-houellebecq-en-het-gelukshormoon Met dank aan www.txtradio.nl.

Forelesning ved Agathe Novak-Lechevalier om modernitet og alderdom hos Michel Houellebecq. Michel Houellebecq omtales som vår viktigste samtidsforfatter, og bøkene hans utforsker vår modernitet. Denne beskrivelsen er imidlertid noe paradoksal. For det første fordi den moderne verden, slik den fremstilles av Houellebecq, i vesentlig grad kjennetegnes av et sjokkerende negativt syn på alderdommen. For det andre fordi det hovedsakelig er gjennom blikket til en aldrende mann at forfatteren fremstiller verden. I dette foredraget vil Agathe Novak-Lechevalier, Frankrikes største Houellebecq-spesialist, belyse hvordan forholdet til alderdommen er en vesentlig del av håpløsheten som kjennetegner Houellebecqs forfatterskap. Foredraget etterfølges av en samtale ledet av Solveig Helene Lygren, stipendiat ved UiB.

Forelesning ved Agathe Novak-Lechevalier om modernitet og alderdom hos Michel Houellebecq. Michel Houellebecq omtales som vår viktigste samtidsforfatter, og bøkene hans utforsker vår modernitet. Denne beskrivelsen er imidlertid noe paradoksal. For det første fordi den moderne verden, slik den fremstilles av Houellebecq, i vesentlig grad kjennetegnes av et sjokkerende negativt syn på alderdommen. For det andre fordi det hovedsakelig er gjennom blikket til en aldrende mann at forfatteren fremstiller verden. I dette foredraget vil Agathe Novak-Lechevalier, Frankrikes største Houellebecq-spesialist, belyse hvordan forholdet til alderdommen er en vesentlig del av håpløsheten som kjennetegner Houellebecqs forfatterskap. Foredraget etterfølges av en samtale ledet av Solveig Helene Lygren, stipendiat ved UiB. Arrangør: Litteraturhuset i samarbeid med prosjektet Historicizing the Ageing Self, UiB

Bøkene til franske Michelle Houellebecq er alltid kontroversielle men populære blant leserne. Den siste boken Seratonin er en anklage mot EU og det moderne livet. Per Buvik og Tore Stubberud forteller hvorfor de synes boken er interessant

Die kulturanthropologischen Forschungen des Autors in Melanesien und die kolonialgeschichtlich inspirierte Literatur sind zwei Betrachtungs- und Beschreibungsweisen einer Wirklichkeit. Dabei geht es immer wieder um die Faszination der Wildnis und die Vorstellung paradiesischer Welten, die Menschen über alle Grenzen gehen lassen – eben bis an das Ende der bekannten Welt."Der Standard" schrieb zum Roman:Diese Geschichte basiert auf historischen Tatsachen. Dabei gelingt dem Autor eine Synthese aus historischem Abenteuerroman, sensiblem Entwicklungsroman und psychologischem Krimi. Im Lesefluss erinnert die Geschichte an Boyles "Wassermusik" und Houellebecqs "Plattform" gleichermaßen wie an Defoes "Robinson Crusoe" und Dumas "Graf von Monte Cristo". Zwischen den flüssig geschriebenen Zeilen beißt satirischer Spott nach der menschenverachtenden Kolonialpolitik des 19. Jahrhunderts. Zugleich wird die Unfähigkeit der Menschen im Umgang mit der Fremde sensibel beleuchtet als große, unstillbare Sehnsucht. Letztlich erzählt der Roman von … jener ewigen Suche nach dem Paradies. Als sei die Wirklichkeit zu unerträglich."Welt im Ohr"-Sommerlesung: Entdecker, Forscher, Abenteurer – einmal bis zum Ende der Welt und zurück. Ein Radiofeature über den Roman "Der König von Ozeanien" von Andreas Obrecht, Verlag Brandes & Apsel, Frankfurt 2006 ISBN: 3-86099-519-7Gestaltung: Andreas Obrecht (für den Sendungsinhalt verantwortlich)Sendetermin: Freitag, 14.08.2015, 20:00-21.00 Uhr

Han har vakt oppmerksomhet og til dels skandale i hele Europa, men få tar dagens vestlige samfunn på pulsen som Michel Houellebecq. En professor må overholde de akademiske former, og gå til sitt pliktarbeid med alvor. På gaten må professoren hilse med hatten, og oppføre seg pent. Professorene har ikke noe frirom der de kan være løssluppent opptatt av forfattere, bøker, litterære epoker eller fenomen de virkelig brenner for. Ut fra disse fordommene vil Litteraturhuset lekegrind for professorene der de kan være ustrukturert begeistret over akkurat hva de vil, og fortelle det slik de vil. Litteraturprofessor Per Buvik kommer joggende med Michel Houellebecq (f. 1958) i vesken. Houellebecqs bøker – med Utvidelse av kampsonen, De grunnleggende bestanddeler, Plattform og Kartet og terrenget som de mest kjente – har vakt oppmerksomhet og til dels skandale i hele Europa. Men få tar samtidig dagens vestlige samfunn på pulsen som han gjør.

Litteraturhuset har ryddet en lekegrind for professorene der de kan være ustrukturert begeistret over akkurat hva de vil, og fortelle det slik de vil. Litteraturprofessor Per Buvik kommer joggende med Michel Houellebecq (f. 1958) i vesken. Houellebecqs bøker har vakt oppmerksomhet og til dels skandale i hele Europa. Men få tar samtidig dagens vestlige samfunn på pulsen som han gjør.

Kritiken handlar idag om hur Michel Houellebecqs nya roman Underkastelse hamnade mitt i stormens öga, litteraturkritikens allvarligaste kris enligt Kjell Espmark och kulturklimatet i Serbien. Litteraturen och kritikens roll i Frankrike aktualiserades när Michel Houellebecqs nya roman Soumission, Underkastelse, kom ut samma dag som attentatet mot satirtidningen Charlie Hebdo. Houellebecqs bok handlar nämligen om hur ett västland genomgår en islamisering, och Cecilia Blomberg har läst den. Så här sa författaren själv i fransk tv igår. Litteraturkritiken befinner sig i kris, en allvarligare kris än någonsin tidigare, hävdade Kjell Espmark i sitt direktörstal i Svenska Akademien den 20 december. Ja, hur ser framtiden ut för denna utsatta bransch? Kritiken har bjudit in Lisa Irenius, nytillträdd kulturchef på Svenska Dagbladet och Magnus William-Olsson, poet och essäist som i flera år drivit ett kritikseminarium, för att diskutera Kjell Espmarks dystra scenario. Nog är den hårt trängd av besparingskrav, kommersialisering och expansiv nöjesjournalistik, samtidigt som nätet kryllar av gerillakritik på alla nivåer. Dessutom får vi höra Jonatan Järbel rapportera om hur kritiken mår i Serbien, samt ett kritikmanifest av författaren och litteraturkritikern Kristofer Folkhammar. Programledare Gunnar Bolin och Anneli Dufva