Podcasts about kristus jesus

Joakim Solbakken taler 1.påskedag om oppstandelsen, men også om hele påskeevangeliet. Det er personlig- for deg. "Jeg er viss på at verken død eller liv, verken engler eller krefter, verken det som nå er eller det som kommer, eller noen makt, verken det som er i det høye eller i det dype, eller noen annen skapning skal kunne skille oss fra Guds kjærlighet i Kristus Jesus, vår Herre". Rom 8:38-39

"Får Sønnen frigjort dere, da blir dere virkelig fri." (Joh. 8,36)Dette sa Jesus til jøder som var kommet til tro på Ham (v. 31). De trodde de var frie, fordi de ikke var noens slave. Men friheten Jesus snakket om, var på et mye dypere plan. Han gir frihet fra synd. Som det står i Romerne: "For syndens lønn er døden, men Guds nådegave er evig liv i Kristus Jesus, vår Herre." (6, 23) Derfor vil den som har tatt imot Jesus, ikke komme for dommen (Joh. 5, 24), og det er frihet, det!Men Jesus kan også hjelpe oss å bli fri på andre områder av livet. Vi kan for eksempel bære på mye fra fortida, som preger oss sjelelig og fysisk. Det kan være opplevelser, reaksjonsmønstre, relasjonsproblemer, tankesett og holdninger. "Sannheten skal gjøre dere fri", sa Jesus (v. 32). Vi trenger å vite sannheten om oss, om Gud, fortida, nåtida og framtida vår. Blir den sannheten klar for oss, gjennom Bibelen eller åpenbaringer, settes vi fri. Å leve sammen med Jesus inneholder muligheten til å få øynene åpnet for hva som binder oss, og dermed muligheten til et liv i frihet. For Jesus er Sannheten (Joh. 14, 6)!Er du fri i dag? Hvis du ikke kjenner deg fri; hvilke områder av livet ditt er det at du trenger at Jesus kommer med sannheten, slik at Han kan få sette deg fri? Be Ham om hjelp, for hvis Han får frigjort deg, så blir du virkelig fri!Skrevet og lest av Eli Fuglestad for Norea Håpets Kvinner.

Fredrik LignellFortfarandehttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/fortfarande-del-5-ge-det-vidare-ar9ejVår serie FORTFARANDE där vi påminner oss om vad vi tycker oss ha hört de senaste åren är nu på del 5. 2 Tim 2:1-2Mitt barn, säger Paulus till Timoteus. Det första brevet från Paulus till Timoteus inleds: ”Från Paulus, Kristi Jesu apostel på uppdrag av Gud, vår frälsare och Kristus Jesus, vårt hopp, till Timotheos, hans äkta barn i tron.”Paulus har sannolikt fört Timoteus till tro, därav uttrycket ”äkta barn”. Det är noterbart när Bibeln talar om ledarskap att de vanligaste orden inte är chef (finns inte alls) eller ens ledare (finns ibland), utan så relationella ord som möjligt: Det talas om vänner, bröder och systrar, om mödrar, fäder och barn. 1 Kor 4:15-17Han ser sig själv som en farsa, som en som finns nära och gestaltar det han försöker föra vidare. Jesus är naturligtvis först med detta. Han verkar tänka i led eller generationer:Joh 17:8, 22-23Jesus är sänd från Fadern, Han har tagit emot av Fadern och sedan gett till de första lärjungarna. Vi tänker oss ofta Paulus som en ensamvarg, men han är långt därifrån. Det finns nästan alltid medarbetare och vänner runt honom (och kolla in hälsningarna i slutet av breven. En fantastisk gestaltning av varma relationer. Allt är inte uppdrag och medarbetare för Paulus — han odlar djup vänskap också.) En av många nära vänner och medarbetare runt Paulus är Timoteus. Förmodligen möts de på Paulus missionsresa, och på den andra resan tar han den unge mannen med sig. Tillbaks till 2 Tim: Mitt barn, hämta styrka i den nåd som vi får genom Jesus Kristus. Paulus är, i den här texten och i Rom 5, inne på att vi ställts i ett livsrum som har med Guds nåd i Jesus Kristus att göra. Det skvätter inte på oss någon gång då och då, utan vi står i Guds nåd, nästan som i en dusch. Vi lever och andas Guds nåd. Vi smakar på den, uppbyggs av den, styrks av den och förvandlas av den. Paulus, som själv smakat Guds nåd och ställts i den, bjuder liksom in Timoteus i värmen. Kom, Timoteus. Här kan du stå, här kan du ta emot, här kan du sträcka på dig, här kan du hämta styrka. Timoteus är pastor i Efesos, och det verkar som att han behöver se att han inte är själv i uppdraget. Se dig omkring och upptäck vad Gud gör i andra människors liv. Det hänger inte bara på dig, utan det finns fler som vill göra Guds vilja och gå Hans ärenden. Det du hört av mig i vittnens närvaro — evangeliet, denna dyrbara skatt, har anförtrotts åt Timoteus. Paulus har inte varit ängslig, utan lämnat evangeliets skönhet och härlighet i händerna på den unge ledaren. Nu ska du lämna detta vidare till pålitliga människor. Vad ligger i det? Det finns ännu inget NT, utan man lever i en muntlig tradition. Om evangeliet ska föras vidare måste Timoteus kunna lita på människors förmåga att undervisa och vägleda i enlighet med Jesu undervisning. Paulus säger i 1 Kor 1 att Gud utvalt det som ingenting är, det som är dåraktigt för världen, det andra skulle rata. Gud är ingen elitist, utan lämnar världens viktigaste budskap till en mix av olärda och enkla människor blandat med några som likt Paulus är lärda och briljanta. Men att Gud använder vem som helst betyder inte att det inte spelar någon roll vem det blir. Anförtro evangeliet till pålitliga människor som sedan i sin tur kan föra det vidare. Detta är ett av skälen till att budskapet om Jesus rör sig som en löpeld genom Romarriket. Det påminner om schackbrädet där man dubblar vetekornen på varje ruta. Under pandemin lärde vi oss den hårda vägen att både goda och dåliga saker kan ges vidare. Plötsligt handlade mycket om smittvägar och inkubationstid. I läsningen av Nya Testamentet ser vi hur evangel...

"For Guds nåde er blitt åpenbart til frelse for alle mennesker. Den oppdrar oss til å si nei til et ugudelig liv og verdslige lyster og leve forstandig, rettskaffent og gudfryktig i den verden som nå er, mens vi venter på vårt salige håp: at vår store Gud og frelser Kristus Jesus skal komme i herlighet" Titus 2, 11 -13. Denne søndagen avsluttet Egil Svartdahl taleserien med å snakke om nådens forvandlende kraft.

16.11.2024 | Kursuke Fossnes 2024

Vi har ofta upplevelsen av hur längtan att göra Guds vilja finns hos oss, men ändå märker vi att vi saknar förmågan att leva i den. Det finns aldrig någon fördömelse för oss, för vi har förlåtelse och frihet i Kristus. Livets Andes lag i Kristus Jesus förvandlar och helgar oss så att vi blir formade till Hans avbild. Helgelse och förvandling är ett Faderns nådesverk i oss! Här kan du köpa mina böcker: www.amazon.com/stores/Martin-Re%C3%A9n/author/B0B34JVCRP?ref=ap_rdr&store_ref=ap_rdr&isDramIntegrated=true&shoppingPortalEnabled=true https://www.adlibris.com/se/sok?q=martin+re%C3%A9n

Fristående final på serien som började med det som hände på Långfredagen i Jerusalem för 2000 år sedan. Allt handlade om att ge världen ett nytt alternativ, ett nytt sätt att leva, tänka och dö! Hur får du kraft att ta dig igenom hela loppet som avslutas med Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hør Thomas løfte frem budskapet om at alle, ja hele verden, har fått et “ja” fra Gud i Kristus Jesus. Det betyr at når vi skal være “formidlere av omvendlelse” må vi starte med Guds “ja”. Og det gjør vi det ikke fra en posisjon av overlegenhet (eller underlegenhet), men i solidaritet med verden. Fordi vi alle, “omvendte” og “ikke-omvendte”, har så mye til felles. Vi er alle rammet av det Adam gjorde, og vi er alle (og enda mer) rammet av det Gud har gjort i Kristus. Men det som skiller er hvilken respons man har til Gud - og kirken kaller alltid mennesker til å respondere og reorientere sitt liv mot Gud.

Prædiken ved Jóannis Fonsdal i Emdrup Kirke 14. juli 2024 Indledningsvis citeres Paulus' ord fra Romerbrevet 8:1: "Så er der da nu ingen fordømmelse for dem, som er i Kristus Jesus." Dette bruges som en refleksion over, om vi føler os fordømte eller deltager i at fordømme andre. Dernæst fortælles om en bevægende koncert i Emdrup Kirke, hvor Fangekoret optrådte under ledelse af Louise Adrian, som nu er terminalt kræftsyg. Fangekoret består af nuværende og tidligere dømte, som har oplevet både fordømmelse og forsømmelse. Budskabet om tilgivelse og forsoning i Kristus får særlig vægt, når det formidles gennem korets sange. Louise Adrian har viet sit liv til at finde og fremhæve det gode i mennesker, der ofte er blevet afvist af samfundet. Prædikenen trækker paralleller mellem Jesu udsendelse af sine disciple med et befriende budskab og korets arbejde. Jesus forbereder sine disciple på modstand, men opfordrer dem til at frygte Gud frem for mennesker. Disciplene skal ikke frygte, fordi de er værdifulde i Guds øjne, ligesom spurvene, og Gud vil altid være nær dem. Louise Adrians egne ord citeres fra en artikel, hvor hun taler om at finde styrke og håb i salmerne og om at vise Guds kærlighed gennem venlighed. Louise har hjulpet mange med at finde deres værd og håb, og hendes eksempel viser vigtigheden af at se mennesket bag fejlene og at bringe Guds kærlighed videre. Prædikenen afsluttes med at understrege, at i troens fællesskab med Jesus er der ingen fordømmelse, og at vi skal være modige og venlige i vores forkyndelse af det glædelige budskab.

Morten Edvardsen taler.

FBB Østfold og Follo 23.04.2024 AI-generert sammendrag følger: I denne episoden dykker vi dypt ned i det 6. kapittelet i brevene til Romerne i Bibelen, tar for oss Paulus' budskap om frigjørelse fra synd, rettferdiggjørelse, og helgjørelse gjennom troen på Jesus. Vi utforsker nøye både den språklige og teologiske rikdommen skjult i denne ukjente perlen av skrift. Denne forståelsen vil uten tvil hjelpe oss å leve mer fullt ut som kristne, virke som sterke vitner for evangeliet, og vandre med større grad av personlig frihet og åndelig modenhet. Men, mer enn bare en bibelstudie, dette er en invitasjon til en livsforandrende opplevelse. Bli med oss og bli næret av Guds ord. Vi diskuterer også kampen mot synd som kristne står overfor. Apostelen Paulus lærte oss at en kristen skal leve i tro på Jesus og ikke la syndene herske over oss, selv om vi iblant taper kampen. Det understrekes at det er en vesensforskjell å falle i synd og å leve i synd. Det er nettopp gjennom våre feiltak og bekjempelse av synd at vi stadig søker tilflukt hos Jesus. Kristenlivet innebærer å tjene rettferdighet ved å leve i lydighet mot evangeliet, og det er den største tjenesten et menneske kan vise Gud, som resulterer i helliggjørelse. Å streve med synd kan være en kamp, men det er viktig å huske at vi er under nåden, ikke under loven. Synden skal derfor ikke herske over oss. Vi skal stille oss under Guds disposisjon, og la Gud bruke oss slik han vil. Det er en gave og en velsignelse å bli brukt av Gud, for det hjelper oss å hindre synden i å herske over oss. Guds nådegave er evig liv i Kristus Jesus.

Hva tenker du når du hører «identitet i Kristus»? Hvordan kan man ha identiteten sin i noen andre enn seg selv? Vi ser litt på uttrykket «i Kristus». Hvordan havna vi i Ham? Bibelen omtaler dette som et stort mysterium. Vi er skapt i Kristus Jesus. Og hva betyr det? Vi tar en tur tilbake til Edens hage for å få svaret.

"Vær alltid glade, be stadig, takk Gud under alle forhold! For dette er Guds vilje med dere i Kristus Jesus." 1. Tess. 5, 16-18 Ja, hvis du lurer på hva som er Guds vilje er for deg i dag, så har du et klart svar her! Nå er det jo ikke alltid at vi er glade, men grunnteksten kan også bety å glede seg. Og det kan vi faktisk gjøre selv om vi ikke er glade; vi kan for eksempel glede oss over frelsen! Fredrik Wisløff har skrevet om viktigheten av glede og bønn sammen. Han skriver: "For gleden kan ikke eksistere hvis det ikke er bønn. Og bønnen ville gå trett hvis den som ber aldri var glad. Bønnen er gledens mor, og gleden er bønnens kraft." Ja, det er så sant! Og jeg har erfart at når det er skikkelig tungt å be, blir det lettere hvis jeg heller velger å takke. Og da er vi inne på siste del av verset. Det jeg liker spesielt godt med det, er at vi kan takke Gud uansett hvordan forholdene er. Om de skifter, er Han den samme; alltid god, alltid nær, alltid mektig! Det gir grunn til glede! Så da kan vi velge det i dag, da, velge å glede oss, velge å be og velge å takke Gud, uansett hvordan forholdene våre er i dag. For det er Guds vilje med oss i Kristus Jesus. av Eli Fuglestad, Norea Håpets Kvinner

«Dere har tatt imot Kristus Jesus som Herre; så må dere også leve i ham. Vær rotfestet i ham og bygd på ham!» Kol. 2, 6-7 Verset sier egentlig noe veldig logisk, men vi trenger påminnelsen. Forskjellen er i det lille ordet Herre. Det er forskjell på å ta imot Jesus som Frelser og som Herre. Når Jesus frelser oss, så utfrir Han oss. Vi er altså frie. Frie til å takke for hjelpa, og så takke for oss, enda så rart det kan virke etter alt Han har gjort. Men også frie til å velge Ham som Herre i våre liv. Det er ingen selvfølge. Ordet for herre på gresk er kýrios, og Bibelordboka sier at det motsatte av kýrios er idiôtês, altså legmann. Og det kommer fra et ord som betyr ens egen. Det motsatte av å ha Jesus som Herre, er altså ikke å være idiot, men det er å være sin egen herre. Jesus er en mye bedre Herre enn vi noen gang klarer å være. Så det er sånn sett idioti å velge Han vekk. Men vi trenger å bekrefte det valget, igjen og igjen, i praksis gjennom å leve dagene sammen med Ham. Så la oss velge det i dag, leve sammen med Ham som Herren vår og bli bygd opp på Ham! Andakten er skrevet og lest av Eli Fuglestad for Norea Håpets Kvinner TFT479

"For vi er hans verk, skapt i Kristus Jesus til gode gjerninger, som Gud på forhånd har lagt ferdige for at vi skulle vandre i dem." (Ef 2,10) Det er et kjent vers for mange, og jeg blir liksom ikke ferdig med det. Det sier så utrolig masse! Da Gud skapte himmelen og jorda med alt sitt, skapte Han mennesket i sitt bilde, står det i 1. Mosebok (1, 27). Men her i Efeserbrevet er det snakk om en ny skapning, det troende mennesket. Det blir skapt "i Jesus", står det. Det vil si til samfunn med Ham og på grunn av Ham. Når vi tar imot Jesu frelse, blir vi en ny skapning, sier Bibelen (2. Kor. 5, 17), skapt til å leve i fellesskap med Jesus, og gjøre gode gjerninger i fellesskap med Ham. Alt ligger klart, vi skal få vandre i dem. Jeg ser for meg at å vandre er ikke å haste ifra A til B, men å gå i det tempoet som gjør at vi også er oppmerksomme på omgivelsene og dem som er rundt oss. Slik skal vi få leve. Oppmerksom på Jesus ved vår side, i hverdag og fest, og i de små og store oppgavene Han viser oss underveis. Det oser av fred og frihet. Så kanskje trenger vi å stoppe opp litt i dag, for å finne tilbake til et roligere og godt tempo som passer både til oss og de oppgavene vi har. av Eli Fuglestad, Norea Håpets Kvinner. www.haapetskvinner.no TFT476

“Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och kastade sig mot det huset. Men det föll inte, eftersom det var grundat på klippan” (Matt 7.25). Lugnet som har börjat lägga sig igen efter Covid pandemin är enbart lugnet före stormen. Kraftigare stormar är på väg! Men när ondskan blir större, kommer också nåden att överflöda ännu mer. Vi ska be om profeter som kan bygga upp en mur runt Guds folk inför stormarna som kommer! *** SKRIV PÅ FAMILJEUPPROPET! Stå upp för Gud Ord och familjen! Skriv på uppropet här https://hemsidan.org *** BÖNEÄMNEN 1. Bed om profetisk vaksamhet att vara förberedd för det som kommer! ”Vaka alltid och be om kraft att kunna undfly allt det som skall komma och kunna bestå inför Människosonen” (Luk 21.36). 2. Bed om lydnad för Guds Ord till att kunna stå i stormen som kommer! ”Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan. Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och kastade sig mot det huset. Men det föll inte, eftersom det var grundat på klippan” (Matt 7.24-25). 3. Tacka och prisa Gud för att när ondskan ökar i den sista tiden kommer också Guds nåd och kraft att överflöda! ”Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer” (Rom 5.20). ”'Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet.' … Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark” (2 Kor 12.9-10). 4. Bed om ödmjukhet under Gud till att ta emot Guds nåd och kraft! ”Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd. Ödmjuka er alltså under Guds mäktiga hand, så skall han upphöja er när hans tid är inne” (1 Pet 5.5-6). ”Du mitt barn, hämta kraft i den nåd som finns hos Kristus Jesus” (2 Tim 2.1). 5. Bed om profeter som kan bygga upp en mur till försvar runt Guds folk i den sista tiden! ”Som rävar på öde platser är dina profeter, Israel. Ni har inte trätt fram i rämnorna och byggt upp muren omkring Israels hus, så att det kan bestå i striden på Herrens dag” (Hes 13.5). ”Jag sökte bland dem efter någon som skulle bygga en mur och ställa sig i gapet inför mig till försvar för landet så att jag inte skulle fördärva det” (Hes 22.30). 6. Bed för mobiliseringen av tio tusen bönekrigare för väckelse i Norden! ”Har inte Herren, Israels Gud, befallt: Drag upp på berget Tabor och tag med dig tiotusen man av Naftali och Sebulons stammar. … Sebulon var ett folk som föraktade döden, Naftali likaså, på stridsfältets höjder” (Dom 5.18). *** ZOOM-BÖN FÖR VÄCKELSE I NORDEN, 7 augusti! Bön på Zoom i #Norden714 för väckelse i Norden, första måndagskvällen i varje månad! Nästa bön på Zoom måndag 7 aug kl 19 (kl 20 i Finland, kl 17 i Island och kl 18 på Färöarna)! https://norden714.com/post/zoom-b%C3%... *** STÖD OSS: SWISH 070-551 6965 Mer bankinfo på https://Norden714.com *** GÅ MED i #Norden714, en bedjande gräsrotsrörelse på Bibelns grund, som ropar till Gud för Nordens länder utifrån löftet i 2 Krönikeboken 7.14. Anmäl dig till armén med Tiotusen Bedjare! http://Norden714.com *** GRATIS BÖNESKOLA på fyra lektioner. Ladda ner Böneskolan gratis som ljudfil samt studiebok på http://Norden714.com/boneskola Följ via: *** YOUTUBE: https://www.youtube.com/c/LarsEnarson... *** ODYSEE VIDEO! https://odysee.com/@LarsEnarson *** FACEBOOK: https://facebook.com/thewatchmansweden *** SOUNDCLOUD: https://soundcloud.com/arielmedia *** ITUNES: https://itunes.apple.com/se/podcast/l... #agenda2030 #worldeconomicforum #unitednations #bön #Bibeln #Jesus #böneskola #bibelskola #väckelse #svpol #LarsEnarson #LarsEnarsson #Sverige #Israel #Norden714 #Sverige714 #Norge #Danmark #Island #Finland #Åland #Färöarna #svpol #migpol #konservatism #socialism #Jesus #JesusKristus #kyrka #predikan #kyrka #bibelstudie #ekumenik #enhet #väckelse #vedermödan #uppryckandet #teologi

Välkomna tillbaka! I dagens avsnitt pratar Suzana om BLM rörelsen och rasism, ämnen som står henne mycket nära. Dels för att hon själv är en svart kvinna, dels p.g.a. hennes tidigare aktivism i rasfrågan. I avsnittet pratar hon om wokekulturens samt BLM:s utveckling och hur hon växte i sin insikt om rörelsen ju mer hon fick lära känna Kristus. Dessutom pratas det om faran i att vara för djupt involverad i kulturen, där ens ras börjar användas som en ursäkt och offermentaliteten som följer av detta. Bibelverser till uppmuntran för dig som har haft jobbiga rasistiska upplevelser: 1 Moseboken 1:27 - Du är skapad i Guds avbild. Höga visan 4:7 - Du är skön alltigenom, min älskade, på dig finnes ingen fläck. Galater 3:28 - Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Psaltaren 139:13-14 Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl. Du är älskad! Instagram till podden: https://instagram.com/allthingspodden?igshid=OGQ5ZDc2ODk2ZA== Suzanas instagram: https://instagram.com/suz_abraham?igshid=MjEwN2IyYWYwYw==

Ole Jakob Stakkestad taler

”En banad väg, en vandringsled, skall gå där, och den skall kallas 'den heliga vägen'.” Jes 35.8 Ett stort arbete behöver uträttas i bön för att bana denna heliga väg för den yttersta tidens väckelse från Nordens korsmärkta länder till Jerusalem! Det behövs många bönearbetare likt Paulus medarbetare Epafras som kämpade och arbetade hårt i bön för de troende i Kolosse. Kol 4.12-13 Vårt främsta verktyg för att utbilda sådana bönearbetare är vår Böneskola. I detta budskap får du lyssna till segerrapporter från våra Böneskolor tidigare i år. Nu ber vi för de kommande Böneskolorna i Norge 28-30 april och Danmark 5-6 maj! OBS! Glöm inte att skriva på Familjeuppropet! Här går skiljelinjen nu genom kristenheten! Gå till https://hemsidan.org BÖNEÄMNEN 1. Tacka Gud för att bönens Ande har fallit över många i de Böneskolor som hållits hittills detta år! ”Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss, honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, amen.” Ef 3:20-21 2. Bed för Böneskolorna i Norge 28-30 april och Danmark 5-6 maj att många ska inviga sina liv till en stark, uthållig bönetjänst för väckelse i Norden! ”Men Sebulon var ett folk som föraktade döden, Naftali likaså, på stridsfältets höjder.” Dom 5:18 3. Bed att dörrarna öppnas på vid gavel till Island och Färöarna! ”Så säger den Helige och Sanne, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga, och stänger så att ingen kan öppna: Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga, ty din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn.” Upp 3:7-8 ZOOM Bön på Zoom i Norden 7:14 första måndagskvällen i varje månad! Nästa bön på Zoom måndag 1 maj kl 19 (kl 20 i Finland, kl 18 på Island och Färöarna)! Här är länken: Topic: Bön Norden 7:14 Time: May 1, 2023 07:00 PM Stockholm Join Zoom Meeting https://us02web.zoom.us/j/81762101096?pwd=MFg4MnhpSlJyeWZ3SjhUdThhK1hPUT09 Meeting ID: 817 6210 1096 Passcode: 01793s OBS! NÄSTA BÖN OCH FASTEDAG FÖR FAMILJENS UPPRÄTTELSE: söndag 14 maj!!! Se videon UPPRÄTTA GRUNDVALARNA och hemsidan https://familjeuppropet.com! I slutet av dagen, deltar vi i bön på Zoom tillsammans med andra bönerörelser i regi av Tillsammans för Sverige kl 20 (kl 21 i Finland, kl 19 på Island och Färöarna). Gå till https://hemsidan.org/ och skriv under uppropet för familjen! *** *** STÖD OSS: SWISH 070-551 6965 Mer bankinfo på https://Norden714.com *** GÅ MED i #Norden714, en bedjande gräsrotsrörelse på Bibelns grund, som ropar till Gud för Nordens länder utifrån löftet i 2 Krönikeboken 7.14. Anmäl dig till armén med Tiotusen Bedjare! http://Norden714.com *** GRATIS BÖNESKOLA på fyra lektioner. Ladda ner Böneskolan gratis som ljudfil samt studiebok på http://Norden714.com/boneskola Följ via: *** YOUTUBE: https://www.youtube.com/c/LarsEnarson?sub_confirmation=1 *** ODYSEE VIDEO! https://odysee.com/@LarsEnarson *** FACEBOOK: https://facebook.com/thewatchmansweden *** SOUNDCLOUD: https://soundcloud.com/arielmedia *** ITUNES: https://itunes.apple.com/se/podcast/lars-enarson-podcast/id1351844371? #bön #Bibeln #Jesus #böneskola #bibelskola #väckelse #svpol #LarsEnarson #LarsEnarsson #Sverige #Israel #Norden714 #Sverige714 #Norge #Danmark #Island #Finland #Åland #Färöarna #svpol #migpol #konservatism #socialism #Jesus #JesusKristus #kyrka #predikan #kyrka #bibelstudie #ekumenik #enhet #väckelse #vedermödan #uppryckandet #teologi

Bjarne Stennsheim, Joh 20:1-29, 1. Kor 15:14-19, Gal 5:1

"mens vi venter på at vårt håp skal få sin salige oppfyllelse, og at vår store Gud og frelser Kristus Jesus skal komme til syne i herligheten." Tit. 2, 13 Hvor mange av oss har ikke som barn ventet på julekvelden mens vi håpte at det store gaveønske skulle gå i oppfyllelse! Spenningen, all den tiden vi drømte om både øyeblikket og gaven, gleden vi så fram til.. Å, så sødmefylt - og samtidig smertefullt. Tida gikk så seint..! Som voksen er kanskje ventetida mer preget av stress, det er så mye som skal ordnes først, og så altfor lite tid og penger til å bli klar. Som kristne venter vi på noe langt større enn en jordisk gave vi vokser ifra, eller en feiring vi kanskje gruer for. Vi venter på at håpet vårt skal oppfylles! Håpet om herligheten, et evig liv i evig glede sammen med Gud og Jesus! Håpet om en slutt på tårer, smerte og sorg (Åp. 21, 1-5)! Fortsatt må vi vente. Men la oss bruke ventetida godt, både drømme om dagen det skal skje, forberede oss og inviterte med oss så mange som mulig! av Eli Fuglestad Utgitt av Norea Håpets Kvinner.

Jacob Taubes beskrivs som en demonisk och bedräglig figur, men också som en mäktig intellektuell inspiratör. Mattias Hagberg berättar om hur hans tolkning av Romarbrevet påverkade idéhistorien. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Först flera år efteråt skulle betydelsen av de där fyra dagarna i februari 1987 stå klar för dem som deltagit. Då hade föreläsningarna sammanställts till en bok med en ovanligt kraftfull verkningshistoria. Men än så länge har ingenting av det där hänt. Än så länge är det bara februari 1987 i ett seminarierum på universitetet i Heidelberg, och en ensam röst, sprucken av sjukdom och ålderdom, som försöker sammanfatta ett helt liv i dialog med Paulus brev till romarna. Mannen, som är döende i cancer och som heter Jacob Taubes, är på samma gång en intellektuell gigant som en tämligen okänd religionsfilosof och rabbin. Han har knappt publicerat någonting under sina fyrtio år som akademiker, än mindre lagt fram någon banbrytande teori eller några nya rön. Trots det omges han av en ovanlig air, av en sorts aura som varit svår för eftervärlden att greppa och beskriva, men som på något sätt gjorde honom till ett intellektuellt kraftcentrum, en punkt mot vilken många av hans samtida, med eller mot sin vilja, graviterade. Han befann sig under femtio-, sextio- och sjuttiotalen hela tiden mitt i idédebatten. Listan över hans vänner och samtalspartners är en ovanligt omfattande provkarta över efterkrigstidens intellektuella värld. Alla verkar finnas med, från Carl Smith till Herbert Marcuse. I ett par av Susan Sontags mer fiktiva verk återfinns han som en diabolisk professor, en Mefistofeles som förlöser andra människors tankemässiga förmågor, men till ett mycket högt pris. Redan som mycket ung doktorand, innan han flyttade från Schweiz till USA och sedan vidare till Jerusalem och Berlin, hade han rykte om sig att vara något av ett demoniskt geni, en person som ofta kom i konflikt, som utnyttjade andra, som ljög och bedrog, ja, kanske till och med fuskade sig fram genom det akademiska livet, men som också hade en otrolig förmåga att tänka nytt och att hjälpa andra framåt i sina intellektuella processer.Men nu, i februari 1987 i Heidelberg, är allt detta historia. Av Jacob Taubes liv återstår nästan ingenting, han är sjuk och svag. Mellan den tredje och fjärde föreläsningsdagen vårdas han på intensivavdelningen på Heidelbergs lasarett. Några veckor senare är han död. Och ändå är det på sätt och vis först nu det börjar; Jacob Taubes talar, bandspelaren rullar, hans intellektuella testamente tar form i stunden.Han säger att han har kommit till Paulus brev, inte som professor i religionsfilosofi, utan som jude och som rabbin, och han understryker att den han mött i breven varken är ett katolskt helgon eller en protestantisk teolog, utan en radikal judisk mystiker. För honom var Paulus först som sist en apokalyptisk och gnostisk tänkare som ville krossa alla invanda föreställningar om världen. Jacob Taubes läste Paulus brev till romarna som ett politiskt traktat, ja, mer än så, för honom var Romarbrevet västerlandets revolutionära text par preference, en urkund omöjlig att förbise om man vill förstå den europeiska värld som växte fram ur judendom och kristendom. Allt som senare ska spelas ut i form av allt från messianism till revolutionär socialism finns redan inskrivet här; framför allt föreställningen om att den rådande ordningen går att överskrida och ersätta med något helt nytt, något som ännu inte går att föreställa sig.Drömmen om en annan värld, om ett annat liv, börjar enligt Jacob Taubes med Paulus brev till romarna.Det är denna vändning, från det rent teologiska till det politiska, som inom några år, när föreläsningarna samlats till en bok med titeln Die Politische Theologie des Paulus, ska skicka en elektrisk stöt genom delar av den akademiska världen och delar av den europeiska vänstern, en stöt som väcker Paulus till liv för nya läsningar och nya tolkningar. Det är i Jacob Taubes efterföljd som Giorgio Agamben, Alain Badiou och Slavoj Zizek söker sig till Paulus för att förstå vår värld.Ja, efter de där dagarna i Heidelberg i februari 1987 går det inte att läsa Paulus på samma sätt längre.Själv hittade Jacob Taubes till Paulus redan på fyrtiotalet, i de sena tonåren när han börjat studera till rabbin i Zürich. Den amerikanske historikern Jerry Muller, som skrivit en stor biografi över Jacob Taubes, beskriver relationen till Paulus som en livslång identifikation. Kanske, spekulerar Jerry Muller, handlade det om ett personlighetsdrag; Jacob Taubes var en man som oavbrutet bröt mot sociala konventioner och tabun, en ohämmad regelbrytare. Men förmodligen handlade det lika mycket om tidsandan, om de historiska betingelserna. Jacob Taubes hade på nära håll sett hur den tyska protestantiska teologin blev ett redskap för nazismen, och hur den liberala teologin lagt sig platt för kapitalismen.För honom fanns det varken något protestantiskt eller liberalt över Paulus. Tvärtom. För Jacob Taubes var Paulus en revolutionär i ordets mest grundläggande betydelse. Paulus största önskan var att överskrida nuet och kliva in i framtidens rike. Ja, mer än så, Jacob Taubes menade att Paulus deklarerade krig mot Rom. Med en antikolonial gest av kosmiska proportioner vände han upp och ner på alla samtidens hierarkier: de första skulle bli de sista, de sista skulle bli de första hur många tusen legionärer kejsaren än hade till sitt förfogande. Mot kejsaren och hans väldiga våldsmonopol satte Paulus ett nytt folk redo att utmana all form av innevarande ordning: Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.Ja, kanske är det här, i bilden av Paulus som en judisk förkunnare som överskrider den antika idén om identitet och därmed konstituerar ett helt nytt historiskt subjekt, som Jacob Taubes är som mest intressant. Han pekar på hur Paulus går från att bara vara en judisk mystiker med messianska böjelser till att bli en politisk ledare med en helt ny värld i sikte.För den som vill är det lätt att dra paralleller till den tidiga arbetarrörelsen när begreppet klass kom att ersätta föreställningen om folket, och därmed skapa en motpart till kapitalet. Mellan Karl Marx och Paulus finns en stark affinitet. I båda fallen gällde det om att tänka historien och dess drivkrafter på nytt.Men kanske är det ännu lättare att dra en linje från Paulus till de antikoloniala rörelserna under nittonhundratalet. Även då handlade kampen till stor del om att skapa nya identiteter som kunde samla människor mot den imperialistiska övermakten och dess fokus på splittring. Varför inte kalla Paulus för en antik Mahatma Gandhi.Ja, med Jacob Taubes hjälp blir det tydligt att Paulus politiska teologi är ett revolutionärt och antikolonialt vrål genom historien, ett vrål som ekat genom århundradena: Det går att tänka mot strömmen. En annan värld är möjlig!Mattias Hagberg, författare  LitteraturGiorgio Agamben, The Time Thar Remains A Commontary on the Letter to the Romans (Stanford University Press 2005).Alain Badiou, Saint Paul The Foundation of Universalism (Stanford University Press 2003).Jerry Z. Muller, Professor of Apocalypse The Many Lives of Jacon Taubes (Princeton, 2022).Jacob Taubes, The Political Theology of Paul (Stanford University Press, 2004).Slavoj Zizek, The Puppet and the Dwarf The Perverse Core of Christianity (MIT Press 2003)

16.11.2022 | Kursuke Fossnes 2022

"For vi er hans verk, skapt i Kristus Jesus til gode gjerninger, som Gud på forhånd har lagt ferdige for at vi skulle gå inn i dem." (Ef. 2, 10) Lytt til andakten fra Eli Fuglestad. Ønsker du å vite med om Håpets Kvinner? Sjekk ut www.haapetskvinner.no

Vad betyder det att det inte finns någon fördömelse för den som är i Kristus Jesus? ---Höstglöd---28-30 oktober Bo Järpehag, Mats Nyholm, Lasse Svensson, Mattias Martinson, Victoria Öhrvall.www.hostglodskonferensen.sewww.elimkyrkan.com

"For i Kristus Jesus kommer det ikke an på om en er omskåret eller uomskåret; her gjelder bare tro som er virksom i kjærlighet." (Gal 5,6)

Veckans Affirmation från Livsdesignern, och jag uppmuntrar dig att tala ut dessa ord högt: "Jag är skapad att göra gott i din plan" dessa ord kommer från bibelordet: Vi är hans verk, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud från början planerade att vi skulle göra. Ef 2:10 I dagens avsnitt och i peppbrevet reflekterar jag över det fantastiska i att ha vår trygghet och tillit i Honom. Han som är skaparen av oss, av Universum. Som vet vad vi behöver och har omsorg om oss. Han har bjudit in oss i Hans plan, Hans räddningsplan. Att göra gott, att ära Honom och bygga Hans rike tillsammans med Honom och varandra i den här tiden, med de gåvor han planterat i oss och i den plan Han vill att vi ska gå i. Han räknar med oss och att vi ska leva det liv Han har för oss, inte hålla tillbaka, förminska oss eller någon annan. Lyfta varandra och kroka arm och stärka varandra i både medgång som motgång. Och att aldrig låta pengarna vara vår yttersta trygghet och frihet utan att vår Herre ska ha den platsen och att vi i mod och villighet inta vår plats i Hans plan, ett steg i taget.  När du ser på ditt liv och det Gud gjort, kan du se att du blivit buren tidigare när du inte såg någon väg? Kan du då ta ett steg i tro nu för hans skull? Vad är det steget? Kanske är det att vara med på morgondagens workshop? Klargör din kallelse, om att bryta sig loss från det som håller dig tillbaka. 6 viktiga nycklar att ta steg i din kallelse. Anmäl dig! Kan du inte delta liv kan du få tillgång till inspelningen om du är anmäld. Och tipsa gärna vidare.  >> Bjud med en vän och anmäl er här  >> Prenumerera på Peppbrevet Hör du detta avsnitt senare. Finns det alltid resurser att ta del av på vår webbsida. Veckans affirmation hittar du i Livsdesigern:  Har du inte redan livsdesignern hemma kan jag varmt rekommendera dig att köpa den, 2022 till halva priset. >> Köp Livsdesignern Vill du testa några sidor av den kan du ladda ner en pdf >> Ladda ner smakprov av Livsdesignern

Tale fra Filadelfia Vennesla av Martin Stomnås 24.04.2022.

Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre. (Rom 6:23)

Fremgang/succes · Joh 10,10: ”Tyven kommer kun for at stjæle og slagte og ødelægge. Jeg er kommet, for at de skal have liv og have i overflod.” · Fil 4,19: ”Min Gud vil fuldt ud give jer alt, hvad I har brug for, af sin rigdom på herlighed i Kristus Jesus.”[1] · 3 Joh 2: ”Min kære, frem for alt ønsker jeg, at du må have det godt og være rask, ligesom din sjæl har det godt.” · Imod o 1 Tim 6,10: ”For kærlighed til penge er roden til alt ondt…” o Jak 5,1-6[2] o Den rige unge mand Seed-faith · Mal 3,10: ”Bring hele jeres tiende til forrådskammeret, så der kan være føde i mit hus. Sæt mig på en prøve, om ikke jeg åbner himlens vinduer for jer og udøser velsignelse uden mål over jer, siger Hærskarers Herre.” · Lk 6:38: ”Giv, så skal der gives jer. Et godt, presset, rystet, topfyldt mål skal man give jer i favnen. For det mål, I måler med, skal I selv få tilmålt med.«” · Mt 25,14-30 – Lignelsen om talenterne Trosbevægelsen · Mt 17,20: ” Han sagde til dem: »Fordi I har så lille en tro. Sandelig siger jeg jer: Har I en tro som et sennepsfrø, kan I sige til dette bjerg: Flyt dig herfra og derhen! og det vil flytte sig. Og intet vil være umuligt for jer.” · Troen, der rykker træer op med rode, og kan flytte bjerge [1] Ikke sådan at forstå, at jeg har manglet noget; for jeg har lært at nøjes med, hvad jeg har. Jeg kender til at have ringe kår, og jeg kender til at have overflod. I ét og alt er jeg indviet, både at være mæt og at sulte, både at have overflod og at lide mangel. Alt formår jeg i ham, der giver mig kraft. [2] Og nu I, som er rige! I skal græde og jamre over den elendighed, der skal komme over jer. Jeres rigdom er rådden og jeres klæder mølædte, jeres guld og sølv er dækket af rust, og den rust vil vidne mod jer, og som en ild vil den fortære jeres kød. I har samlet jer skatte til de sidste dage; tænk på, at den løn, I har unddraget arbejderne, der har høstet jeres marker, skriger til himlen, og høstfolkenes råb har nået Hærskarers Herres ører. I har levet mageligt og overdådigt her på jorden, I har fedet jer selv op til slagtedagen! I har dømt og dræbt den retfærdige, mod jer er han værgeløs.

Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. (Rom 3:23-24)

För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre. (Rom 8:38-39)

Ef. 2.20-22 Dere er bygd opp på apostlenes og profetenes grunnvoll, med Kristus Jesus selv som hjørnesteinen. Han holder hele bygningen sammen, så den vokser til et hellig tempel i Herren, og i ham blir også dere bygd opp til en bolig for Gud i Ånden.

Magnus AlphonceVi tror på den Helige Andehttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/vi-tror-pa-den-helige-ande-ar846Apg 1:8. ”Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”Kraftens källa och riktning1. ”Ni ska få kraft när den heliga anden kommer över er.” Den Helige Ande är Gud. Den Gud vars allmakt vi ser i skapelsen och vars ansikte vi ser i Jesus, det är han som kommer över oss genom den Helige Ande. Gud är kraftens källa.Det betyder också att det inte går att styra eller förutsäga hur och när Guds Ande kommer över oss och ger kraft. Guds ande är inte nyckfull men heller inte förutsägbar. Gud gör som han vill. Men han är god!2. ”Och ni ska vittna om mig…”Vi tänker ibland på Anden som något som åstadkommer en gudsnärvaro i en samling, som skapar en andlig atmosfär. Det kan han göra. Men det är inte det som är Andens huvudriktning. Anden är fokuserad på andra, eller rättare sagt på alla, inte bara på oss. Vittnen pratar inte främst med varandra. De berättar för andra. Ögonvittnen berättar vad de sett och erfarit. Karaktärsvittnen berättar om vem och hurdan någon är. För andra än de som redan vet. Kraftens riktning är utåt.Ibland får detta oss att känna oss stressade, det ger oss prestationskrav att tänka att vi ska berätta för andra om Jesus. Men det finns tre (minst) tankevurpor i detta:1. Det känns så kravfyllt!Man kan se det på ett helt annat sätt än som något kravfyllt. Vi kan se det som att vi har fått förtroende! Kolla vad Paulus säger till sin lärling Timoteus: “Jag tackar honom som har gett mig kraft, Kristus Jesus, vår herre, för att han fann mig värd förtroende och tog mig i sin tjänst.” 1Tim 1:12Det finns väl inget större än att anses vara värd förtroende! Gud vill ha med oss i sin mission. Han anser oss värda förtroende, så han ger oss uppdrag, tjänst och ansvar. Och kraft.2. Det hänger på mig!Det gör det inte. Det är inte vi som till varje pris ska få till det. Det är Anden som gör det. När Paulus talar om hur han överallt spritt det glada budskapet om Jesus säger han att han ”vågar inte tala om annat än det som Kristus har gjort genom mig.”Men om det är Gud som själv gör allt det där, vad blir människans uppgift då? Vara passiv? Magnus Malm har citerat någon munk som svarade: ”Sluta säga nej!” 3. Jag har inget att säga, inget att vittna om!Det tredje feltänket är att vi dissar våra egna berättelser. Vi kanske har hört dramatiska, fantastiska historier om hur människor kommit till tro, eller blivit helade, och så tänker vi att vi inte har något att komma med…” Lite som Mose när han tjafsar med Gud i 2 Mos 4:10 “Mose sade: »Förlåt din tjänare, Herre, men jag har inte ordet i min makt. Det har jag aldrig haft, inte heller sedan du talat till mig. Orden kommer trögt och tveksamt.«”Du har en berättelse, ja du har flera berättelser! Små saker, stora saker som Gud har gjort, eller fortfarande gör, i ditt liv. Jag vill utmana dig, utifrån dagens text, att tänka till på vad Gud gjort, eller gör, i ditt liv. Stort eller litet. Jag sa tidigare “vittnen berättar vad de varit med om”. Utan att putsa eller förbättra. Utan att bedöma om det är viktigt eller inte. Koka ner det till en kort berättelse. Tänk 30 s. Avsluta med en fråga. Öva på kristna. Be att Gud ska ge dig tillfällen att vittna. Se sen vad som händer! Oroa dig inte, det är Gud som fixar tillfällena, det är han som ger kraften. Till slutDet som händer i texten (Apg 1:8) är att är att vi bjuds in att delta i Guds egen mission. Guds Ande är huvudpersonen, han är initiativtagaren, han är kraftgivaren, den som leder och den som slutför. V...

Paulus brev kan blända även den som inte tror. Inte minst i dag, när känslan av av tidsbrist år påtaglig, säger författaren Mattias Hagberg i denna essä. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Den här essän sändes för första gången i februari 2019. Natten går mot sitt slut Meningen som återfinns i det trettonde kapitlet av Romarbrevet är en av de vackraste och mest förtätade jag känner. Metaforiken är tydlig. Något nytt och befriande är i antågande. Mörkret viker. Gryningen kommer; den går redan att ana som en tunn linje av varmt ljus vid horisonten. Ja, ni får ursäkta om jag låter som en präst. Det är inte min mening. Jag är varken troende eller teologiskt skolad. Men jag återvänder ändå gång på gång till de där texterna av Paulus som återfinns i slutet av Nya Testamentet. Det var här kyrkofadern Augustinus fann sin tro så avgörande för katolicismens utveckling och det var här Martin Luther hittade receptet till sin protestantiska reformation. Ja, Paulus är nödvändig om man ska förstå det västerländska. Men han är också något mer och kanske viktigare. Hos Paulus finns inte bara vår mentalitet i sin mest embryonala form, utan även ett allmängiltigt och ständigt aktuellt upprorspatos. Under de senaste decennierna har det skett en uppfriskande omläsning av Paulus brev. Radikala teologer, nyfikna rabbiner och hårdföra vänsterintellektuella har gett de gamla dogmatikerna konkurrens. Paulus har på detta sätt förvandlats från en tråkig och kärv skriftställare till en levande och angelägen författare. Ska jag själv nämna några uttolkare som påverkat min läsning i grunden blir det utan tvekan två filosofer: fransmannen Alain Badiou och italienaren Giorgio Agamben. Men även de båda amerikanska teologerna Marcus Borg och John Dominic Crossan är värda att lyfta fram. Alla fyra delar de en önskan att aktualisera Paulus i vår tid. De uppmanar oss att läsa honom och att göra bruk av hans kompromisslösa radikalitet. Ja, de skriver just så hans kompromisslösa radikalitet. Det är en uppfriskande tanke. Hos Paulus finns inte bara vår mentalitet i sin mest embryonala form, utan även ett allmängiltigt och ständigt aktuellt upprorspatos. Själv är jag övertygad om att vi behöver Paulus mer än någonsin. I en tid av tilltagande motsättningar och skenande miljöförstöring har vi behov av all hjälp vi kan få att tänka nytt. Paulus brev utgör den äldsta delen av Nya Testamentet. Åtminstone sju av breven anses i dag vara autentiska, det vill säga författade av Paulus själv. Hit räknas de fyra stora breven: alltså Romarbrevet, Första och Andra Korintierbrevet, samt Galaterbrevet. Jag läser, och jag läser om, och som alltid fångas jag av tonfallet, av det grundläggande ackord som ljuder genom alla sju breven. Paulus är beredd att ompröva och utmana allt; sig själv, samhället, religionen, makten. Målet är inget mindre än en ny människa och ett nytt liv. Som sagt: Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Eller som han uttrycker det i Andra Korintierbrevet: jag bryter ner tankebyggnader och allt som trotsigt reser sig mot kunskapen om gud. Så talar en människa som har blicken stadigt riktad mot framtiden, för vilken det förgångna förlorat sin giltighet. Till församlingen i Rom skriver han: Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelse av era tankar Det är alltid samma märkliga känsla som infinner sig medan jag läser. Jag uppslukas av Paulus revolutionära iver, av hans engagemang för det nya och oprövade. Allt vill han riva ner. Allt vill han bygga upp på nytt. Det gamla är dött. Det nya på väg att födas. Dagen gryr. Ja, Paulus brev är onekligen en skola i radikalt och progressivt tänkande. Hade jag varit en annan person hade jag säkert upplevt denna maning till uppbrott som skrämmande och farlig. Jag hade troligtvis tagit fasta på vissa rader eller verser som går att tolka i konservativ riktning. Men nu låter jag mig istället sköljas med. Paulus överger det trygga och invanda. Han spränger gränser, kategorier och hierarkier. Han vill inget mindre än att upplösa föreställningen om att det finns olika nationer, kön eller samhällsklasser: Nu är ingen längre Jude eller Grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Orden i Galaterbrevet måste ha chockat människorna i Paulus samtid. Den hierarkiska hederskultur som präglade hans tid tillät inte några överträdelser. Dominanstänkandet var hegemoniskt. Allt detta ställer Paulus på ända. Han förkunnar svaghet framför styrka, dårskap framför vishet, misslyckande framför framgång, fattigdom framför rikedom. Eller som det heter i Första Korinthierbrevet: De som världen ser ner på, de som ringaktas, ja, som inte finns till, just de utvalde Gud för att göra slut på det som finns till. Ja, Paulus tänker och skriver det otänkbara och förbjudna. Han upplöser, river ner och ställer på huvudet. I centrum för allt som Paulus skriver finns en kraftfull bild av denna uppochnedvända värld: Den skändade och torterade Guden, utsatt för dåtidens mest skamfyllda straff korsfästelsen. Folk måste ha darrat inför denna utmaning av den naturliga ordningen: Gud som en avrättad förbrytare. Men Paulus nöjde sig inte med bilden av korsfästelsen. Nej, han gick längre än så. Han kallade sin förnedrade profet för Herre och Kung, ja till och med Guds son, det epitet som var förbehållet romarrikets gudomlige diktator, Kejsaren. Ja, Paulus tänker och skriver det otänkbara och förbjudna. Han upplöser, river ner och ställer på huvudet. Till slut finns det bara en enda konstant kvar kärleken. Men inte den romantiska förälskelsen, utan snarare den kärlek som är synonym med solidaritet och medlidande, alltså det som på den här tiden kallades agape, en förutsättningslös och mellanmänsklig kärlek som inte kräver något tillbaka. Det är i den solidariteten, med alla människor, som framtiden finns, enligt Paulus. Medkänslan är hans gryning. I första Korinthierbrevet skriver han: Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Så frammanar Paulus en värld som bygger på helt andra principer än de som råder såväl då som nu. För honom finns inga vinnare eller förlorare, inget innanför eller utanför, bara en enda mänsklighet, satt att värna varandra. I Andra Korinthierbrevet sammanfattar han sin universella etik: Meningen är ju inte att andra skall få det bättre och ni få det svårt. Nej, det är en fråga om jämvikt; nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det jämvikt Det är en utopi, ja visst, men en helt nödvändig sådan. Jag menar: Det mesta skenar just nu, ojämlikheten, klimatet, motsättningarna, konsumtionen Finns det något vi behöver mer än jämvikt? Nej, jag tror inte det. Men det skyndar. Tiden är på väg att rinna ut. Även här har Paulus något att erbjuda. Hans brev präglas av tidsbrist. De bär på en känsla av förestående undergång, apokalyps. Eller som det heter i Första Korintierbrevet: bröder: tiden krymper [---] den värld som nu är går mot sitt slut. För Paulus gällde det att välja innan det var för sent. Samma sak gäller tyvärr för oss. Mattias Hagberg, författare

Galaterbrevet 3,1-14: "v1 Uforstandige galatere! Hvem har forhekset jer? Jesus Kristus er dog blevet aftegnet for øjnene af jer som den korsfæstede. v2 Dette ene vil jeg have at vide af jer: Fik I Ånden ved at gøre lovgerninger eller ved at høre i tro? v3 Er I så uforstandige? I begyndte dog i Ånden, vil I nu ende i kødelighed? v4 Er alt det sket med jer til ingen nytte – hvis det da virkelig var til ingen nytte? v5 Han, der giver jer Ånden og gør undergerninger iblandt jer – gør han det, fordi I gjorde lovgerninger, eller fordi I hørte i tro? v6 Det er som med Abraham: »Han troede Gud, og det blev regnet ham til retfærdighed.« v7 Så skal I vide, at det er dem, som har troen, der er Abrahams sønner. v8 Og da Skriften forudså, at det er af tro, Gud erklærer folkeslagene retfærdige, fik Abraham på forhånd det evangelium forkyndt: »I dig skal alle folkeslagene velsignes.« v9 Derfor velsignes de, som har troen, sammen med den troende Abraham. v10 For alle de, som har lovgerninger, er under forbandelse, for der står skrevet: »Forbandet være enhver, som ikke bliver ved alt det, som står skrevet i lovbogen, og følger det.« v11 Men at ingen bliver retfærdig for Gud ved loven, er klart; for »den retfærdige skal leve af tro«. v12 Loven derimod siger ikke, at det er af tro, men den siger: »Den, der holder budene, skal leve ved dem.« v13 Kristus har løskøbt os fra lovens forbandelse ved selv at blive en forbandelse for vor skyld – der står jo skrevet: »Forbandet er enhver, der hænger på et træ« – v14 for at velsignelsen til Abraham kunne nå ud til hedningerne i Kristus Jesus, og vi ved troen kunne få Ånden, der var lovet os."

Fredrik LignellNytt modhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/nytt-mod-del-2-jag-skams-inte-for-jag-vet-vem-jag-tror-pa-arf4aDet är svårt för oss som läser att frigöra oss från historien. Timoteus var ju mitt i kristendomens centrum. Paulus är hans mentor, och de brev han tar emot blir en del av NT. Han måste ju ha vaknat varje morgon och tänkt: "Jag är med och skriver historia! Vilken grej. Urkyrkan växer fram, och jag är mitt i. Min mentor Paulus och jag kommer att omnämnas i tusentals år." Men det är lite år 60 e Kr som tyder på att de förändrar världen. Visst, församlingar bildas och Gud går med, men det är smått och oansenligt och kyrkan förföljs. Paulus sitter i fängelse och skriver till Timoteus, och Paulus liv ser inte direkt ut att sluta i triumf. Så vad gör Paulus med den modfällde Timoteus? Han talar med honom om skammen, och försöker få Timoteus att se i tro vad Gud gjort:Skäms inte för vittnesbördet om vår Herre (v 8). Berättelsen om Jesus är ingen hjältehistoria. Det är berättelsen om hur Gud förnedras, kläs av, pryglas och dör som en brottsling. Det är oansenligt och väcker en del förakt. Också Paulus själv verkar ha förståelse för att evangeliet om Jesus inte är så imponerande. Samtidigt: Rom 1:16-17Skäms inte heller för mig, säger Paulus i dagens text. Vilken utsatthet det finns i den meningen. Paulus sitter fängslad i Rom. Ensam på sin ålders höst: Jag ber dig, Timoteus: Skäms inte för mig. 2 Tim 1:9-10 Inte en parentes. Han svänger inte av från sin poäng, utan driver snarare hem den. Kommer du ihåg, Timoteus? Källan till detta är inte vi själva, utan Gud. Det sker genom hans beslut och hans nåd, som han skänkte oss i Kristus Jesus redan "före de eviga tiderna”. Gud har i sin visdom planerat att skapa världen. Han gör det genom sitt Ord, det Ord som så småningom ska bli en människa — Jesus Kristus. Redan innan skapelsen är ett faktum beslutar därför att skänka sin Son, att ge världen frälsning, räddning, att kalla varje människa med en helig kallelse. Du kan sträcka på dig. Du är inte dömd till skam och utanförskap, du är inte heller dömd till att vara utlämnad åt din egen duktighet, du är inte dömd till att bära på din skuld och dina fel resten av livet. Du är bestämd för något mycket högre! Här vänds våra värderingar uppochner. Vi skäms för sådant vi tidigare varit stolta över, och vi är stolta över somligt vi förut skämts för. Det är detta Paulus önskar ska hända med Timoteus. Nu landar Paulus ner detta genom att tala om att inte skämmas för Jesus själv (v 12). Summan är: Jag vet på vem jag tror. Att rotas i Jesus kan bota oss från vår skam och modlöshet. När jag får syn på Honom rinner rädslan av. Om Timoteus verkligen fick upp ögonen för Guds kraft och visdom skulle han se det som en ära att bli missförstådd så länge det skedde för Jesu Kristi skull. Därför är dagens uppmaning till dig och mig: Tala med Jesus om vad som vaknar i dig när du hör om att inte skämmas för honom. Och lyssna efter hans viskning. ”Jag har kallat dig med en helig kallelse. Du är utvald. Du är min. Sträck på dig. Ditt liv spelar roll.”Avslutande gemensam bön:Herre, tack för att du sänt din son, Jesus Kristus. Tack för räddningen som du planerat sedan innan tidens början, och tack för att du dragit in oss i din plan. Förlåt oss för de gånger då vi skämts för dig och ditt budskap. Ge oss nytt mod att tro på dig och bekänna ditt namn. Genom Jesus Kristus vår Herre, amen. Samtal i cellgrupp:Dela erfarenheter av både när ni backade och inte vågade stå för tron och när ni tog mod till er och bekände Jesus. Vad hände? Hur kan den stora berättelsen om att G...

Vi närmar oss den ortodoxa påsken, och med anledning av det ägnar jag detta avsnitt åt vår förståelse av Guds frälsande handlande i och genom Kristus Jesus, med särskild betoning på korset. God lyssning!

På förklaringsberget strålar Kristus av oskapat ljus. I folkhopen (Mark 9:17-31) befaller han demonen med auktoritet. Båda dessa vittnar om Guds seger i Kristus Jesus över denna världens falska furste. Mot denna bakrund inbfinner sig frågan: vem tjänar du? Vem tillber du? Gud eller de onda andarna?

Romarbrevet 3:23-24 "Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus." Vi alla har syndat och blev fördärvade. Vår fiende, djävulen, vill inte att vi ska vara medvetna av orsaken till alla våra problem: som är synden. Bibeln säger i Romarbrevet 3:10-12 att vi alla har avfallit, att alla är fördärvade. Romarbrevet 3:10–12 "Som det står skrivet: Ingen rättfärdig finns, inte en enda. Ingen finns som förstår, ingen som söker Gud. Alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda." Vi har ett stort problem! MEN… Men vi har en ännu större lösning! Gud ger oss förlåtelse och frälsning genom tro på Jesus Kristus. Det är en GÅVA från Gud till oss! Romarbrevet 5:15 "Men syndafallet kan inte jämföras med nåden. För om de många dog genom en endas fall, så har Guds nåd och gåva så mycket mer överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd." Efesierbrevet 2:8-9 "Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det, inte på grund av gärningar för att ingen ska berömma sig." Ingen kan bli frälst genom sin egen prestation. Den enda lösningen som finns är Jesu Kristi liv i oss, genom tro på honom. Tror du verkligen på Jesus? Du ska omvända dig till Gud, bli döpt i Jesu Kristi namn då blir dina synder förlåtna. Då får du den helige Ande som gåva! Apostlagärningarna 2:38 “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva.”

Svein Anton Hansen, Filipperne 1,9-11, 15.søndag i treenighetstiden. Publ. 9.sept.-20 «Paulus og Timoteus, Kristi Jesu tjenere – hilser alle de hellige i Kristus Jesus som er i Filippi, sammen med tilsynsmenn og menighetstjenere.»...

Det er ikkje forskjell på jøde eller greker, i Kristus Jesus er alle ein. Vi har tatt ein prat med Johan Halsne og Arild Ove Halås om kva som står i galatarbrevet i bibelpraten i dag.

Prædikenen tager udgangspunkt i Paulus´ opfordring: ”Vær altid glade, bed uophørligt, sig tak under alle forhold; for det er Guds vilje med jer i Kristus Jesus!” Når vi står midt i livets stormvejr kan vi ofte miste kontrol og fodfæste, og det er vel helt…

Pastor Rune Jonassen deler om din høye verdi, og ditt kall som Guds skaperverk: For vi er hans verk, skapt i Kristus Jesus til gode gjerninger, som Gud på forhånd har lagt ferdige for at vi skulle vandre i dem. (Ef 2,10). See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Jesus i oss - veien til helliggjørelse!Joh. 14, 23-24: «Jesus svarte og sa til ham: «Hvis noen elsker Meg, vil han holde Mitt Ord. Og Min Far skal elske ham, og Vi skal komme til ham, og Vi skal ha Vår bolig hos ham. Den som ikke elsker Meg, holder ikke Mine Ord.»Dette er fra Jesu avskjedstale til sine disipler. Han forteller dem at de som tror på ham skal gjøre de gjerningene som han gjør, ja, større enn disse. Han vil sende dem talsmannen, Den Hellige Ånd og «Han blir hos dere og skal være i dere.»Han hadde gitt dem misjonsbefalingen som vi leser i Matt. 28, 18-20: «gjør alle folkeslag til disipler, . . . og lærer dem å holde alt det Jeg har befalt dere.»De var Jesu disipler og skulle ut til hele verden for å gjøre «alle folkeslag til disipler».Evangeliet handler om at vi mennesker, som er skitne og syndige i Guds øyne, skal få muligheten til å bli tilgitt, renset og få nytt liv i oss som Jesu disipler! Paulus sier det slik i Rom. 3, 10-11: «Det er ikke én rettferdig, nei, ikke en eneste. Det er ikke én som er forstandig. Det er ikke én som søker Gud.»Gud søker og lengter etter fortapte!Det gjorde Jesus også for det står i Luk. 19, 10: «For menneskesønnen er kommet for å søke og frelse det som var fortapt.»Jesu hånd er strukket ut til alle mennesker for å frelse dem. Han står med åpne armer for dem som kommer.Han vil at ALLE mennesker skal bli frelst og komme til sannhets erkjennelse. (1.Tim.2,4)Han kaller på jorden fra solens oppgang til dens nedgang! (Sal. 50,1)Å ta imot Jesus som frelser og Herre er å bli hans disippel, og Jesus sier i Luk. 6,40: «En disippel står ikke over sin lærer, men hver den som er fullt utlært, blir som sin lærer.»En disippel er i lære - ikke fullkommen når han starter opp, men «blir som sin lærer» slik Jesus her sier.Paulus sa i 1 Kor. 11,1: «Vær mine etterfølgere, slik også jeg er Kristi etterfølger!»Forfremmet og fått ny familie.Guds mål er å ha en familie av hellige mennesker som han kan være med og samarbeide med i en hel evighet.Ef. 2, 19-22: «Derfor er dere ikke lenger fremmede og utlendinger. Nei, dere er de helliges medborgere og Guds familie. Dere er bygd opp på apostlenes og profetenes grunnvoll, med Kristus Jesus selv som hjørnesteinen. Han holder hele bygningen sammen, så den vokser til et hellig tempel i Herren, og i ham blir også dere bygd opp til en bolig for Gud i Ånden.»Grunnlaget for at Jesus kan bo i oss er at vi har latt oss dø med ham! Matt. 10, 39: «Den som finner sitt liv, skal miste det, og den som mister sitt liv for Min skyld, skal finne det.»Paulus sier det slik i Gal. 2, 20: «Jeg er korsfestet med Kristus; jeg lever ikke lenger selv, men Kristus lever i meg.»Frelse er ikke en opplevelse, en god følelse, men et reelt valg vi må ta, en omvendelse hvor vi snur den retning som livet vårt har hatt. Fra død til evig liv med Jesus som Herre.For alle som er født på ny er det et før og et etter. Bibelen beskriver det flott i Ef. 2, 1-3: «Dere gjorde Han levende, dere som var døde i deres overtredelser og synder, de som dere en gang vandret i, etter tidsånden i denne verden, etter fyrsten over luftens makt, den ånd som nå er virksom i ulydighetens barn. I disse levde også vi alle før i våre menneskelige lyster, og vi gjorde det som lystene og tankene ville. Vi var av naturen vredens barn, slik som de andre.»Han fortsetter i v. 4-5: «Gud er rik på barmhjertighet. Fordi han elsket oss med så stor en kjærlighet, gjorde han oss levende med Kristus, vi som var døde på grunn av våre misgjerninger. Av nåde er dere frelst.»Fra død til liv - nytt og evig liv.Når vi ble Jesu disipler fikk vi ikke bare nytt liv - vi fikk EVIG liv - slik Joh. 3, 16 sier. Bibelen s

Rethinking Hell contributor Chris Date interviews Micael Grenholm, a Pentecostal pastor, speaker, and writer residing in Uppsala, Sweden, to discuss how the doctrine of eternal torment hinders evangelism in Sweden and how the doctrine of conditional immortality can help.

Jesus i oss - veien til helliggjørelse!Joh. 14, 23-24: «Jesus svarte og sa til ham: «Hvis noen elsker Meg, vil han holde Mitt Ord. Og Min Far skal elske ham, og Vi skal komme til ham, og Vi skal ha Vår bolig hos ham. Den som ikke elsker Meg, holder ikke Mine Ord.» Dette er fra Jesu avskjedstale til sine disipler. Han forteller dem at de som tror på ham skal gjøre de gjerningene som han gjør, ja, større enn disse. Han vil sende dem talsmannen, Den Hellige Ånd og «Han blir hos dere og skal være i dere.»Han hadde gitt dem misjonsbefalingen som vi leser i Matt. 28, 18-20: «gjør alle folkeslag til disipler, . . . og lærer dem å holde alt det Jeg har befalt dere.»De var Jesu disipler og skulle ut til hele verden for å gjøre alle folkeslag til disipler.Evangeliet handler om at vi mennesker, som er skitne og syndige i Guds øyne, skal få muligheten til å bli tilgitt, renset og få nytt liv i oss som Jesu disipler! Paulus sier det slik i Rom. 3, 10-11: «Det er ikke én rettferdig, nei, ikke en eneste. Det er ikke én som er forstandig. Det er ikke én som søker Gud.»Gud søker og lengter etter fortapte!Det gjorde Jesus også for det står i Luk. 19, 10: «For menneskesønnen er kommet for å søke og frelse det som var fortapt."Jesu hånd er strukket ut til alle mennesker for å frelse dem. Han vil at ALLE mennesker skal bli frelst og komme til sannhets erkjennelse. (1.Tim.2,4) Han kaller på jorden fra solens oppgang til dens nedgang! (Sal. 50,1)Å ta imot Jesus som frelser og Herre er å bli hans disippel, og Jesus sier i Luk. 6,40: «En disippel står ikke over sin lærer, men hver den som er fullt utlært, blir som sin lærer.»En disippel er i lære - ikke fullkommen når han starter opp, men «blir som sin lærer» slik Jesus her sier.Paulus sa i 1 Kor. 11,1: «Vær mine etterfølgere, slik også jeg er Kristi etterfølger!»Forfremmet og fått ny familie.Guds mål er å ha en familie av hellige mennesker som han kan være med og samarbeide med i en hel evighet.Ef. 2, 19-22: «Derfor er dere ikke lenger fremmede og utlendinger. Nei, dere er de helliges medborgere og Guds familie.Dere er bygd opp på apostlenes og profetenes grunnvoll, med Kristus Jesus selv som hjørnesteinen. Han holder hele bygningen sammen, så den vokser til et hellig tempeli Herren, og i ham blir også dere bygd opp til en bolig for Gudi Ånden.» Matt. 10, 39: «Den som finner sitt liv, skal miste det, og den som mister sitt liv for Min skyld, skal finne det.»Grunnlaget for at Jesus kan bo i oss er at vi har dødt med ham! Paulus sier det slik i Gal. 2, 20: «Jeg er korsfestet med Kristus; jeg lever ikke lenger selv, men Kristus lever i meg.» Fra død til evig liv med Jesus som Herre.For alle som er født på ny er det et før og et etter. Bibelen beskriver det flott i Ef. 2, 1-3: «Dere gjorde Han levende, dere som var døde i deres overtredelser og synder,de som dere en gang vandret i, etter tidsånden i denne verden, etter fyrsten over luftens makt, den ånd som nå er virksom i ulydighetens barn. I disse levde også vi alle før i våre menneskelige lyster, og vi gjorde det som lystene og tankene ville. Vi var av naturen vredens barn, slik som de andre.»Han fortsetter i v. 4-5: «Gud er rik på barmhjertighet. Fordi han elsket oss med så stor en kjærlighet, gjorde han oss levende med Kristus, vi som var døde på grunn av våre misgjerninger. Av nåde er dere frelst.»Fra død til liv - nytt og evig liv.Når vi ble Jesu disippel fikk vi ikke bare nytt liv - vi fikk EVIG liv - slik Joh. 3, 16 sier. Bibelen sier det slik i Rom. 6,13-14: «Dere var døde, men er blitt levende. Synden skal ikke herske over dere, for dere står ikke under loven, men under nåden.» Videre fra vers 17: «Dere som før

Paulus brev kan blända även den som inte tror. Inte minst i dag, när känslan av av tidsbrist år påtaglig, säger författaren Mattias Hagberg i denna essä. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Natten går mot sitt slut Meningen som återfinns i det trettonde kapitlet av Romarbrevet är en av de vackraste och mest förtätade jag känner. Metaforiken är tydlig. Något nytt och befriande är i antågande. Mörkret viker. Gryningen kommer; den går redan att ana som en tunn linje av varmt ljus vid horisonten. Ja, ni får ursäkta om jag låter som en präst. Det är inte min mening. Jag är varken troende eller teologiskt skolad. Men jag återvänder ändå gång på gång till de där texterna av Paulus som återfinns i slutet av Nya Testamentet. Det var här kyrkofadern Augustinus fann sin tro så avgörande för katolicismens utveckling och det var här Martin Luther hittade receptet till sin protestantiska reformation. Ja, Paulus är nödvändig om man ska förstå det västerländska. Men han är också något mer och kanske viktigare. Hos Paulus finns inte bara vår mentalitet i sin mest embryonala form, utan även ett allmängiltigt och ständigt aktuellt upprorspatos. Under de senaste decennierna har det skett en uppfriskande omläsning av Paulus brev. Radikala teologer, nyfikna rabbiner och hårdföra vänsterintellektuella har gett de gamla dogmatikerna konkurrens. Paulus har på detta sätt förvandlats från en tråkig och kärv skriftställare till en levande och angelägen författare. Ska jag själv nämna några uttolkare som påverkat min läsning i grunden blir det utan tvekan två filosofer: fransmannen Alain Badiou och italienaren Giorgio Agamben. Men även de båda amerikanska teologerna Marcus Borg och John Dominic Crossan är värda att lyfta fram. Alla fyra delar de en önskan att aktualisera Paulus i vår tid. De uppmanar oss att läsa honom och att göra bruk av hans kompromisslösa radikalitet. Ja, de skriver just så hans kompromisslösa radikalitet. Det är en uppfriskande tanke. Hos Paulus finns inte bara vår mentalitet i sin mest embryonala form, utan även ett allmängiltigt och ständigt aktuellt upprorspatos. Själv är jag övertygad om att vi behöver Paulus mer än någonsin. I en tid av tilltagande motsättningar och skenande miljöförstöring har vi behov av all hjälp vi kan få att tänka nytt. Paulus brev utgör den äldsta delen av Nya Testamentet. Åtminstone sju av breven anses i dag vara autentiska, det vill säga författade av Paulus själv. Hit räknas de fyra stora breven: alltså Romarbrevet, Första och Andra Korintierbrevet, samt Galaterbrevet. Jag läser, och jag läser om, och som alltid fångas jag av tonfallet, av det grundläggande ackord som ljuder genom alla sju breven. Paulus är beredd att ompröva och utmana allt; sig själv, samhället, religionen, makten. Målet är inget mindre än en ny människa och ett nytt liv. Som sagt: Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Eller som han uttrycker det i Andra Korintierbrevet: jag bryter ner tankebyggnader och allt som trotsigt reser sig mot kunskapen om gud. Så talar en människa som har blicken stadigt riktad mot framtiden, för vilken det förgångna förlorat sin giltighet. Till församlingen i Rom skriver han: Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelse av era tankar Det är alltid samma märkliga känsla som infinner sig medan jag läser. Jag uppslukas av Paulus revolutionära iver, av hans engagemang för det nya och oprövade. Allt vill han riva ner. Allt vill han bygga upp på nytt. Det gamla är dött. Det nya på väg att födas. Dagen gryr. Ja, Paulus brev är onekligen en skola i radikalt och progressivt tänkande. Hade jag varit en annan person hade jag säkert upplevt denna maning till uppbrott som skrämmande och farlig. Jag hade troligtvis tagit fasta på vissa rader eller verser som går att tolka i konservativ riktning. Men nu låter jag mig istället sköljas med. Paulus överger det trygga och invanda. Han spränger gränser, kategorier och hierarkier. Han vill inget mindre än att upplösa föreställningen om att det finns olika nationer, kön eller samhällsklasser: Nu är ingen längre Jude eller Grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Orden i Galaterbrevet måste ha chockat människorna i Paulus samtid. Den hierarkiska hederskultur som präglade hans tid tillät inte några överträdelser. Dominanstänkandet var hegemoniskt. Allt detta ställer Paulus på ända. Han förkunnar svaghet framför styrka, dårskap framför vishet, misslyckande framför framgång, fattigdom framför rikedom. Eller som det heter i Första Korinthierbrevet: De som världen ser ner på, de som ringaktas, ja, som inte finns till, just de utvalde Gud för att göra slut på det som finns till. Ja, Paulus tänker och skriver det otänkbara och förbjudna. Han upplöser, river ner och ställer på huvudet. I centrum för allt som Paulus skriver finns en kraftfull bild av denna uppochnedvända värld: Den skändade och torterade Guden, utsatt för dåtidens mest skamfyllda straff korsfästelsen. Folk måste ha darrat inför denna utmaning av den naturliga ordningen: Gud som en avrättad förbrytare. Men Paulus nöjde sig inte med bilden av korsfästelsen. Nej, han gick längre än så. Han kallade sin förnedrade profet för Herre och Kung, ja till och med Guds son, det epitet som var förbehållet romarrikets gudomlige diktator, Kejsaren. Ja, Paulus tänker och skriver det otänkbara och förbjudna. Han upplöser, river ner och ställer på huvudet. Till slut finns det bara en enda konstant kvar kärleken. Men inte den romantiska förälskelsen, utan snarare den kärlek som är synonym med solidaritet och medlidande, alltså det som på den här tiden kallades agape, en förutsättningslös och mellanmänsklig kärlek som inte kräver något tillbaka. Det är i den solidariteten, med alla människor, som framtiden finns, enligt Paulus. Medkänslan är hans gryning. I första Korinthierbrevet skriver han: Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Så frammanar Paulus en värld som bygger på helt andra principer än de som råder såväl då som nu. För honom finns inga vinnare eller förlorare, inget innanför eller utanför, bara en enda mänsklighet, satt att värna varandra. I Andra Korinthierbrevet sammanfattar han sin universella etik: Meningen är ju inte att andra skall få det bättre och ni få det svårt. Nej, det är en fråga om jämvikt; nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det jämvikt Det är en utopi, ja visst, men en helt nödvändig sådan. Jag menar: Det mesta skenar just nu, ojämlikheten, klimatet, motsättningarna, konsumtionen Finns det något vi behöver mer än jämvikt? Nej, jag tror inte det. Men det skyndar. Tiden är på väg att rinna ut. Även här har Paulus något att erbjuda. Hans brev präglas av tidsbrist. De bär på en känsla av förestående undergång, apokalyps. Eller som det heter i Första Korintierbrevet: bröder: tiden krymper [---] den värld som nu är går mot sitt slut. För Paulus gällde det att välja innan det var för sent. Samma sak gäller tyvärr för oss. Mattias Hagberg, författare