Podcasts about riksteaterns

Vad spelar orden för roll? USA:s president Trump har aviserat att Mexikanska golfen ska byta namn till den Amerikanska golfen och berget Denali ska återigen heta Mount Mckinley. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Varför vill Trump byta namn berg och bukter – och vad spelar det för roll? Samtal med Språktidningens Anders Svensson. STAFFAN VALDEMAR HOLM: ”JUST NU ÄR JAG SOM BÄST”Regissören Staffan Valdemar Holm har en lång karriär inom europeisk teater – och enligt honom själv är det nu han är som bäst. I veckan är han aktuell med premiär av ”Ural” på Kulturhuset stadsteatern i Stockholm. Möt honom i ett långt porträtt, av Jenny Aschenbrenner. KRITIK: AMERIKANSK KLASSIKER OM ATT MISSLYCKAS – ”LÅNG DAGS FÄRD MOT NATT”I veckan är det också premiär för Riksteaterns uppsättning av ”Lång dags färd mot natt”, med Grynet Mollvig och Krister Henriksson i huvudrollerna. Vår kritiker Jenny Teleman är ”orimligt förtjust”.ESSÄ: ÄR DET RÄTT ATT STÄLLA DIAGNOS PÅ EN GALNING MAN ALDRIG TRÄFFAT?Behovet av psykologiska analyser av makthavare tycks outsinligt. Ulf Karl Olov Nilsson funderar i ljuset av en bortglömd psykobiografi.Programledare: Lisa WallProducent: Eskil Krogh Larsson

Artisterna Sofia Jannok och Salamanca Taikon Gonzalez är ute på turné med Riksteaterns föreställning Nomad. Föreställningen är ett musikaliskt möte mellan Sofias samiska och Salamancas romska rötter. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. SOCIALA MEDIER I FILMBRANSCHENMina Benaissa har undersökt kopplingen mellan de nya, unga skådisstjärnornas följarskaror och deras attraktivitet i filmbranschen. Borde teaterutbildningarna lägga in ett moment om hur de maxar sina sociala medier? Vi har ringt upp Simon Norrthon, förbundsordförande för Fackförbundet Scen & Film, för att fråga det. HAN SKAPADE DEN SVENSKA LANDSBYGDENHur kommer det sig att den svenska landsbygden ser ut som den gör? Ett svar är att lantbruksarkitekten Charles Emil Löfvenskiöld, även kallad ”krusidullmannen”, har en hel del med saken att göra. Han är ett självklart namn i den svenska arkitekturhistorien men ändå okänd för de flesta. Född 1810 och död 1888. Hans tjocka bok ”Landtmannabyggnader” från 1868 har nyligen kommit ut på nytt, komplett med ritningar över torpstugor, hönserier och ladugårdar. OBS-ESSÄN OM HUMANISMENS DUBBLA ANSIKTEHumanismen är en tradition som väcker positiva associationer för de flesta. Men antagandet om människans särställning har fått kritiker att varna för lärans förödande konsekvenser. Eva-Lotta Hultén är en av dem och dagens radioessä funderar hon på humanismen kan rädda oss från humanismen. Programledare: Lisa BergströmProducent: Nina Asarnoj

Sport och teater hur bra kombination är det? Populärt verkar det i alla vara. Just nu ses Hockeymorsor och -farsor, VM -94 och blåvita Änglar på landets teaterscener. Varför och hur intressant materia är sporten? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. P1 Kulturs teaterkritiker Jenny Teleman har sett Riksteaterns hårt bokade pjäs ”Hockeymorsa, hockeyfarsa” och reporter Mina Benaissa har samtidigt besökt Göteborgs stadsteater och ”Änglarna, finns dom?” samt Borås stadsteater och VM-94-pjäsen ”Den varmaste sommaren” och hört publiken skrika ”ANDRA SIDAN ÄR NI KLARA?!” i teatersalongen. Varför ser vi så mycket sport i scenkonsten nu? DONIA SALEH TILLBAKA MED NY ROMANFörfattaren Donia Saleh debuterade 2020 med den hyllade romanen ”Ya Leila” – nu är hon tillbaka med sin andra roman ”Röd galla” – en lyrisk relationsberättelse över generationsgränserna. Donia Saleh är gäst i dagens P1 Kultur.LULEÅBIENNALEN OCH VÄRLDENS FÖRÄNDRINGAR I SKALA 1:1Luleåbiennalen – Skandinaviens äldsta konstbiennal – har i år titeln ”På tröskeln till 1:1” och speglar de förändringar i bebyggelsen, landskapet och samhällsstrukturer som Norrbotten just nu går igenom. Vi är på plats och träffar både konstnärer och biennalens konstnärliga ledare. ESSÄ: FÖRTRYCKARNAS SPRÅK EN VÄG TILL BEFRIELSEVeckans essäer från OBS följer temat språk och makt. Tidigare har författaren Amanda Svensson beskrivit engelskans spridning som en viktig del av det koloniala projektet. Idag tittar vi närmare på vad som hände sen när författaren och resejournalisten Per J Andersson åker till Indien och reflekterar över hur förtryckarnas språk blev en väg till - befrielse.Programledare: Saman BakhtiariProducent: Eskil Krogh Larsson

Özz Nujen är aktuell i Riksteaterns nya pjäs "Kebaben på skäret" som baseras på en konflikt mellan en bostadsrättsförening och en populär kebabrestaurang. Själv är Özz inte den lättstörda typen och han tycker att man får acceptera lite liv om man bor i stan.

Under 90-talet skapade en ny stil inom modefotografi stora rubriker. Beniga modeller med blek hy, stripigt hår, utsmetat smink och butter uppsyn betraktades som solklara exempel på en missbrukarlook. "Knarkare säljer parfym", löd en rubrik i Aftonbladet 1996. Det är skamligt, kommenterade den socialdemokratiske riksdagsledamoten Widar Andersson. Det som rörde upp känslor var en reklamkampanj där, bland andra, det nya stjärnskottet Kate Moss syntes. Modellerna i kampanjen beskrevs som unga, bleka och hålögda.Looken retade gallfeber på en opinion som började gasta om magra modeller, ätstörningar och glamorisering av drogmissbruk. Frågor ställdes om varför modevärlden skulle hylla drogmissbrukare? Heroinister! Drevet gick och luften gick så småningom ur looken.Men i början av november i år skrev tabloidtidningen New York Post en artikel med rubriken Bye-bye booty: Heroin chic is back, där det förklarades att 90-talets heroin chic-estetik håller på att göra comeback. Men, värt att påminna om om man är lite petig med modehistorien är att beniga modeller med lågt BMI inte är synonymt med den stil som fick öknamnet heroin chic. Det var snarare en look en hel estetik som bjärt bröt av mot den svulstigare 80-talsstil som dominerat; och den handlade om långt mer än bara kroppsvikt. I veckans Stil berättar vi historien om hur estetiken med öknamnet heroin chic skapades.Det blev en stil som kom att göra starkt intryck på många av dem som var unga under 1990-talet. Vi träffar Cecilia Suhaid Gustafsson, som idag är konstnärlig ledare för Riksteaterns dansrepertoar och driver podden Kulturens ABC, men vid den här tiden gick hon på gymnasiet och var uppslukad av fotomodeller. Hon minns tydligt när Kate Moss gjorde entré i hennes liv. Heroin chic-estetiken återfanns inte bara i modebilden. Liknande uttryck färgade vid samma tid även musik och film. 1995 recenserade Helena Lindblad den cinéma vérité-inspirerade filmen Kids, som med ett rått och dokumentärt uttryck visade upp staden New York. Bakom filmen stod regissören Larry Clark och manusförfattaren Harmony Korine. Vi pratar med filmkritikern Helena Lindblad om den senares inverkan på skildringen av den amerikanska ungdomskulturen.Heroin chic-estetikens kroppsideal har under hösten påståtts vara tillbaka. Vissa pekar ut Kim Kardashians drastiska viktnedgång inför årets Metgala som en brytpunkt för skiftande ideal. Andra har spekulerat i hur hennes onormalt stora kroppsförändring egentligen var möjlig. På sociala medier sprids obekräftade rykten om att realitystjärnan kan ha använt sig av ett läkemedel. För under hösten har en ny bantningstrend skapat rubriker i USA. Mediciner med ämnet semaglutide, menat för diabetes- och obesitaspatienter har börjat köpas upp av rika, friska människor. Nöjesjournalisten Michelle Hallström berättar om hur Hollywoodtrenden redan tagit sig till Sverige och överläkaren Mikael Rydén påtalar dess riskabla konsekvenser.Veckans gäst är Stefania Malmsten, grafisk formgivare och lektor i visuell kommunikation vid Beckmans Designhögskola, som var med och startade två av 1990-talets mest inflytelserika modetidningar i Sverige: Pop och Bibel.

Inför valet 2018 uppmanade Riksteaterns verkställande direktör alla att inte rösta sverigedemokratiskt. Det tycks blåsa upp till en perfekt storm i kulturpolitiken, skriver Gunilla Kindstrand. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Upptakt inför föreställningen Laika på Stora Teatern 18 september 2022. En man återvänder till jorden. Genom fönstret i baren där han blir stammis betraktar han människorna som passerar förbi. Generöst och poetiskt predikar han med allvar och humor om samhällets brister. Efter en uppskattad turné förra året ger sig Özz Nûjen återigen ut med föreställningen Laika. En smart, varm och rolig pjäs där allvar och skratt går hand i hand. Pjäsen är skapad av den italienske skådespelaren och författaren Ascanio Celestini, som också regisserar Özz i Riksteaterns uppsättning. I podcastserien Upptakt pratar vi med gästande artister inför deras föreställningar på Stora Teatern. Samtalsledare är producent Pernilla Appelqvist.

I dag släpptes de tre första avsnitten av Spotifys ljuddramasatsning "De fria". Vi spår ljuddramats framtid tillsammans med regissören Peter Grönlund och SR Dramas konstnärliga ledare Moa Gammel. Skräckosande om två systrar i "In memoriam"Ann Petrén och Lotta Hejle ger sig ut på turné med Riksteaterns uppsättning "In memoriam", om två åldrande systrar och falnade stjärnor fast i det förflutna. Är det inte en skådespelares största skräck? Vi frågar huvudrollsinnehavarna.Veckans ord: DrönareVarje vecka väljer någon här på kulturredaktionen ett ord som på något sätt ringar in samtiden. Den här veckan gick uppdraget till Gunnar Bolin, som riktat blicken mot skyn för att identifiera ett ihärdigt surrande. Veckans ord är drönare.Annika Norlin tillbaka i eget namnI morgon släpps Annika Norlins nionde album, "Mentor". Men för första gången är det inte under något av hennes artistnamn. Annika Norlin besöker studion för att prata om musik, berättande, inspiration och mentorskap.Dagens OBS-essäHar vi idag förlorat möjligheten att uppleva de där storslagna sinnesrörelserna som vi kan läsa om i romantikens diktning? Och om så är fallet - vad är det vi söker efter istället? Det funderar författaren Dan Jönsson på i den här essän.Programledare: Eskil Krogh Larsson Producent: Felicia Frithiof

Eva Franchells bok "Väninnan", en inifrån-skildring av maktens korridorer på Rosenbad, kom 2009. Nu har "Väninnan" haft teaterpremiär. Jenny Teleman har sett den. och Eva Franchell är vår gäst. THE ALPINIST BERGSKLÄTTRAREN SOM DANSAR PÅ BRANTA KLIPPVÄGGARMarc Andre Leclerc är unik. Han klättar för sin egen skull. Han söker inte andras bekräftelse. Och han klättrar där det egentligen är omöjligt att klättra, där ingen annan klättrar. Nu kommer en dokumentärfilm om honom, The Alpinist, och vi har intervjuat regissören Peter Mortimer. ÄR DET BRITTISKA KUNGAHUSET PÅ RIKTIGT?I bioaktuella filmen Spencer får prinsessan Diana kritik av sin make, prins Charles, för att hon inte underordnar sig, inser att hon måste vara två olika personer en privat och en officiell, att hon måste göra saker som hon hatar för att monarkin och folkets kärlek bygger på hennes förmåga att låtsas. Så vad är det brittiska kungadömet för typ av fiktion? Frågan går till Jenny Alexandersson, hovreporter på Aftonbladet. MOLLY JOHNSONS KLASSIKER PANSARKRYSSARENRevolutionens stridsfartyg är på väg mot det lilla brukssamhället Grusviken - det är anslaget i boken Pansarkryssaren. Molly Johnson från Hofors i Gästrikland var bara 24 år när hon 1955 debuterade med den modernistiska romanen. Idén till boken fick hon när hon cyklade hem från Folkets Hus i Hofors, efter att ha sett Einsensteins film Pansarkryssaren Potemkin.

Vi är del i Riksteaterns kulturpoddfestival! Vårt avsnitt handlar om politiska affärer från 1900-talet. Tre svenska och en fransk. Vi kollar hur politik och media dansar tillsammans, lär känna Centralafrikanska republikens skrupelfria kejsare och Daniel berättar århundradets faktauppgift om den svenska socialministern Gustav Möller.—Läslista”Underbara dagar framför oss” Henrik Berggren”Affärernas Sverige: efterkrigstidens politiska skandaler” Kent Olsson”Världens största politiska skandaler” Gunnar Wall”Statsråden och dreven” Lars Nord See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I rapporteringen kring gängskjutningar och vapenvåld är de ofta knappt ens bifigurer nu blir mödrarnas berättelser teater i "Mammorna". Riksteaterns pjäs, som baseras på journalisten Alexandra Pascalidous bok, handlar om sorgen och frustrationen när det värsta som kan hända en förälder inträffar. Möt regissör Sunil Munshi och skådespelaren Lo Kauppi. TV-SERIEN "SQUID GAME": TITTARSUCCÉ OCH FÖRÄLDRAORO Den Sydkoreanska TV-serien "Squid game" har enlig Netflix blivit deras största tittarsuccé någonsin. Samtidigt oroas många för det extrema våldet som är en central del av serien, i veckan rapporterades det till exempel om hur rektorer kännt sig tvungna att skickaa brev för att varna föräldrar för serien. Hur ska vi förstå fenomen som Squid game och vilka effekter har det på den som tittar? Samtal med Magnus Ullén, redaktör för boken "Våldsamma fantasier". PIANOMÄSTAREN VÍKINGUR ÓLAFSSON TOLKAR MOZART  Den isländska pianisten Víkingur Ólafsson hyllas för sin senaste skiva Mozart & contemporaries där han tolkar just Mozart och hans samtida. Sara Norling från Musikrevyn i P2 har lyssnat! ESSÄ: FÖRFATTAREN SOM SÖKTE AMERIKA MEN FANN MANHATTAN Vad är "äkta"? I dagens essä följer skribenten Torbjörn Elensky författaren Italo Calvino i spåren, under den långa USA-resa som blev en besvikelse för den italienske författaren, då han inte någonstans ansåg sig finna det "äkta" Amerika. Programledare: Lisa Wall Producent: Eskil Krogh Larsson

"Andante", "Vintermusik" och "Stoft". Så heter pjäserna i Noréns 10-talstrilogi. Mikael Timm ser hur dramatikern som faktiskt älskade julen flyttar scenen längre ut i tystnaden. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän publicerades ursprungligen den 13 november 2019. En Norén-middag, en Norén-sommar, en Norén-jul. När en författares namn blir ett begrepp så behöver man inte fundera på om författaren är viktig. Den speciella form av erkännande som det innebär att få något uppkallat efter sig kan tyckas egendomlig när det gäller en författare som aldrig varit del av populärkulturen och inte sitter i diskussionspaneler eller skriver på kultursidorna, men Lars Noréns texter är så starka att hans namn blivit ett begrepp också för dem som inte läst en rad av honom. En julhelg när allting går åt helvete. När inte bara julskinkan bränns vid, utan även relationerna mellan rabiata släktingar fulla av lika delar hat och snaps. Ett begrepp som, trots att inte en enda scen i en Norénpjäs utspelas explicit under en julhelg och trots att Lars Norén själv enligt säkra källor älskar julen, har etablerats i folkmun som ett uttryck för en julafton där tomtens lösskägg är den minsta livslögnen. Ja, så definierar Riksteaterns nätlexikon begreppet Norénjul. Julscener eller ej. Noréns pjäser handlar om familjens sammanbrott, ett tema teatern utforskat sedan 1800-talet. Urbilden för det borgerliga familjedramat är Ibsens Ett dockhem, välkonstruerat, effektivt, som med god fart och skarpa repliker tar oss till slutscenen. Formmässigt är Noréns dramatik Ibsens motsats: ordmassor, nästan utan början och slut. Men så är det också ett annat samhälle som ger näring åt Noréns texter. Han skriver på gränsen till det postindustriella Europa det där alltfler människor hamnar utanför normaliteten ett tema som blir allt tydligare i Noréns sena verk. Ett skapande på gränsen alltså. Lars Norén är både modernist, i bemärkelsen formförnyare, och traditionalist i val av teman. Det brukar sägas att Norén debuterade som poet, vilket stämmer om räknar till utgivna verk. Året var 1963 men vid den tiden lär han också ha skrivit sin första pjäs även om den inte nådde publiken. Jag säger lär ha skrivit för trots att Norén i flera decennier varit en av Europas mest spelade dramatiker är han som privatperson osynlig och har inte givit många nycklar till sitt författarskap. Noréns första pjäser kom på 70-talet, själv minns jag Dramatens uppsättning av Fursteslickaren. Då hade jag sett tv-dramat Amala Kamala ett par år innan. Absurd och expressionistisk handlar den om två indiska barn som växt upp i djungeln, uppfostrade av vargar alltså samma tema som i Truffauts Vilden och Werner Herzogs Kaspar Hauser. I det politiskt rätlinjiga 70-talet var Noréns text särpräglad. När andra författare skulle ha granskat fakta (förmodligen är fallet med de två flickorna mer myt än verklighet) är hans text ett språng in i det inre mörkret. Fursteslickaren gick längre.  Pjäsen berättar om en kompositör, en påhittad elev till den verklige Carlo Gesualdo, madrigalernas mästare. Eleven ska skriva en opera som hyllar fursten som begått ett massmord. Mitt subjektiva minne är att jag var rätt ensam om att gilla uppsättningen. Aftonbladets Allan Fagerström skrev att uppsättningen borde läggas ned, P O Enquist kallade den för årets sämsta pjäs. Helt uppenbart gick Norén inte i takt med sin samtid. Jag uppehåller mig kanske för mycket vid mitt eget minne, men impulsen är svår stå emot efter att ha tagit del av Noréns trilogi från 2010-talet som kretsar kring minnenas upplösning, alltså döden. För om man inte minns vem man är finns man då? "Andante", "Vintermusik" och "Stoft" handlar alla om en grupp åldringar vars liv snart är slut. Trilogins första del utspelas på ett äldreboende med personal och besök av barn. I mellandelen, Vintermusik, är gruppen på någon form av gemensam resa i varmare land, förvirrade, uttråkade. Deras situation är fortfarande igenkännbar. I den sista delen, Stoft, är de åter vid en strand, kanske i Mellanöstern. De sitter bland cementblock, i fragment av en förgången värld som upphört i något krig. Personalen är försvunnen, utanför finns flyktingar eller är de änglar som skall föra åldringarna över till dödsriket? Två av dessa pjäser har regisserats av Norén själv, han har med tiden blivit en driven yrkesman. Regipraktiken i olika teaterhus har också påverkat hans språk. Den absurda humorn finns kvar. Replikerna sägs rakt ut, utan att skådespelaren bäddar för skämtet. Det bygger på att vi i publiken förstår smärtan under humorn. Det liknar Buster Keatons stumma komik och Becketts ordknappa humor. Både i de tidiga och sena pjäserna talar personerna förbi varandra ut i rymden där vi i publiken förstås finns. Men språket är numera direktare, det finns ingen listig dramaturgi, inget slut med svar. Men det är nog säkrast att inte dra för tydliga linjer mellan den sene och tidige Noréns verk. Norén har själv sagt att de 23 pjäser som finns utgivna i volymen Terminal har samma personer och händelser. Vissa skiljelinjer kan dock urskiljas. Först kommer de experimentella pjäserna som Fursteslickaren, sedan följer de borgerliga dramerna med hög igenkänningsfaktor som fick publiken att skratta åt sina egna tillkortakommanden. Och så kommer de sena pjäser, ibland kallade Terminalpjäserna, som 3:31:93 i vilka Norén återvänder till de marginaliserade existenser som finns i hans tidiga lyrik. NU finns alltså en fjärde akt präglad av drömmens klarhet. Hur nådde Norén dit? När Norén slog igenom med Modet att döda och Underjordens leende överlämnade han pjäser som inte var färdiga regissörer och dramaturger fick vaska fram manus ur ordmassorna. Norén var raka motsatsen till Eugene ONeill och andra amerikanska dramatiker som han beundrade. Idag är det tvärtom. Han skriver och regisserar med stor precision. De sena pjäserna är täta ordvävar där replikerna går i och ur varandra tills det nästan inte har någon betydelse vem som säger vad till vem. Det är monologer med flera stämmor, ett körverk. Klangen, associationsväven är än viktigare när handlingen är borta. I dessa pjäser har gestalterna inga namn. De delar identitet med varandra, eller rättare sagt: de glider utför tiden, in i tystnaden. Det är en slags Slutspel för att associera till Becket men mångtydiga. Norén har talat om sitt intresse för Swedenborg, framförallt dennes tanke att man kan ändra sig efter döden och flera av hans sena pjäser utspelas i ett personligt no mans land, mellan kropp och själ. Utplåningen är ett tema Norén varit inne på tidigare, ibland kopplat till ett livslångt intresse för Simone Weil och Primo Levis författarskap om koncentrationslägren. Det nya i denna trilogi är musikaliteten, i synnerhet i den avslutande delen Stoft. Rytmen understryks av Noréns regi som regissör är han tydlig, påfallande mån om att texten ska nå fram. Det är i hög grad dramatik post postmodernismen, där sammanhangen återstår att konstruera bland fake news, fakta, fiktion och filosofisk återanvändning. Vi åhörare får binda ihop tankarna, fylla i det som ätits upp av tiden. Och blir därmed delar av föreställningen. Norén har arbetat sig från marginalen de utstötta i den tidiga poesin till kärnfamiljen och så ut i periferin igen. Den som följt med på resan är kanske inte muntrare, men lite klokare, lite mer förlåtande. Mikael Timm, kulturredaktionen

Shima har byggt sin karriär själv på sitt eget sätt. Och lyckats. Vi snackar om allt från gig med Eddie Izzard till hur man som helt grön i branschen säljer in en egen föreställning till Riksteaterns producenter på första försöket. Och gick det när hennes mamma skulle sjunga nationalsången för att hjälpa Shima med allsången?

Riksteatern ställer in alla produktioner under våren. I hela landet finns 230 lokala Riksteaterföreningar, som är beroende av biljettintäkterna från de turnerande föreställningarna. Intervju med Riksteaterns styrelseordförande, Berit Högman. PORTRÄTT: TUIJA LINDSTRÖM EN AV FOTOGRAFINS FÖREGÅNGARE Från det att hon slog igenom under 80-talet fram till sin död för drygt två år sedan var hon en central figur i svensk fotografi. Först som stilbildande konstnär, sedan som professor och mentor för en hel generation fotografer. Berättelsen om Tuija Lindström är också en berättelse om svensk fotografis utveckling under några decennier. P1 Kulturs Eskil Krogh Larsson har bläddrat i arkiv och följt i Tuija Lindströms spår. DEN HISTORISKA ROMANENS NYA FAS VITTNAR OM KÖNSKRIGETS SLUT Berättelsen om den historiska romanen är en delvis en berättelse om en strid mellan könen. Men författaren Gabriella Håkansson som gör dagens OBS-essä tror att de manliga och kvinnliga författarna äntligen har blivit en del av samma kamp mot en gemensam fiende. Programledare: Lisa Wall Producent: Eskil Krogh Larsson

Regissören Mattias Andersson tar över Dramaten - vad blir hans största utmaningar? Och den genrebildande humorgruppen Monty Python föddes för 50 år sedan - vilken roll har de spelat? Mattias Andersson, regissör och konstnärlig ledare på Backa teater i Göteborg, blir ny chef på Dramaten. Vilka utmaningar väntar honom? Kommentar av teaterkritiker Jenny Teleman. På lördag är det exakt 50 år sedan den brittiska tv-publiken för första gången såg humorgruppen Monty Python. Vad kännetecknade gruppen? Och vilken relevans har de idag, 50 år efter det första avsnittet av Monty Pythons flying circus? Samtal med komikern och journalisten Kalle Lind. Nu ska Riksteaterns intima scener bli tryggare vi har träffat Sveriges första intimitetskoordinator, en slags stuntkoordinator som ska se till att sexscener i pjäser sker med allas samtycke. Den provokativa och Erdogan-kritiska turkcypriotiska tidskriften Africa lever under ständigt hot från sina kritiker. Tidningens chefredaktör Sener Levent har både blivit mordhotad och stämd av turkiska staten. P1 Kultur har träffat honom. Vad har brittisk klassisk musik att erbjuda? P2:s Johan Korssell har lyssnat på två nyinspelade brittiska klassiska verk: Elgars Enigmavariationer och Planterna av Gustav Holst. Dessutom: Veckans ord är oskyldig och dagens essä är den sista delen av Helena Granströms långessä om att försöka nå fram till världen. Programledare: Lisa Wall Producent: Eskil Krogh Larsson

I en skog i Bergslagen samtalar poeten Jonas Gren med Mats Ottosson om vad naturen spelar för roll i poesin. Vi besöker äldreboendet när naturen flyttar in. Programledare är Jenny Berntson Djurvall. Som en avslutning på Litteraturveckan i P1 tillbringar vår fältreporter Mats Ottosson morgonen i en skog utanför Grängesberg tillsammans med poeten Jonas Gren. Vad spelar naturen för roll i poesi och annan litteratur? Och går det att hitta poesi även i en fackbok om blommor eller fåglar? Jonas Grens senaste diktsamling heter Dälden, där de blommar och han är också aktuell i Riksteaterns föreställning Nationalparken. Och poesin finns kanske också på en gammal trädstam där insekter gnagt fram en trasslig, ålderdomlig skrivstil. Poeten och konstnären Maria Westerberg står för veckans kråkvinkel - om att få fatt i orden som sliter sig loss ur naturen. Ulrik Alm gör lite tvärtom. Han tar helt handfast tag i naturen och tar den med in på olika äldreboenden. I ett reportage av Sanna Ekstedt Larsson följer vi med till Kungshults vårdboende dit Ulrik Alm plockat med både videung och en levande mask. Vi pratar med biologen och konstnären Emma Tinnert om vilka dagfjärilar man kan ha chans att se så här tidigt på våren. Och får koll på vad regeringens vårändringsbudget betyder för naturen.  Programledare är Jenny Berntson Djurvall.

Just nu sätts Elin Wägners pacifistiska stridsrop "Väckarklocka" upp som pjäs i Riksteaterns regi. Men kan den här boken, skriven mitt under andra världskriget, vara en väckarklocka även för vår tid? Författaren, kulturjournalisten och Wägner-kännaren Ulrika Knutson och Kulturredaktionens Jenny Teleman såg "Väckarklocka" när den kom till Linköping - och diskuterar uppsättningen, boken och Elin Wägner. Vi har också träffat den världsberömda sydafrikanska koreografen Dada Masilo, som i helgen på Dansens Hus i Stockholm satte upp sin egen tolkning av balettklassikern "Giselle" - där den romantiska 1800-talssagan från Tyskland i stället har placerats i en afrikansk miljö. Kulturredaktionens Cecilia Blomberg har träffat henne under Sverige-besöket. Dessutom blir det ett samtal om amerikanska Tara Westovers uppmärksammade självbiografi "Allt jag fått lära", som vår kritiker Nina Asarnoj har läst och älskat. OBS-essän den här dagen står Kulturredaktionens Katarina Wikars för. Hon har läst historikern Martin Dacklings bok "Istället för äktenskap" om syskonjordbruk i 1900-talets Sverige - och funderat över sin egen släktgård i Dalarna. Och sist men inte sist kommer konstkritikern Maryam Fanni till studion för att tala om norska Tori Wrenås aktuella utställning på Göteborgs konstmuseum. Programledare: Måns Hirschfeldt. Producent: Mattias Berg.

Vi har sett den nya filmen om Millennium-författaren Stieg Larssons yrkesverksamhet som undersökande journalist och grundare av Expo. Dessutom kontroversiella författaren Michel Houellebecq som teater. Det är Kulturredaktionens kritiker Mikael Timm som har sett filmen om journalisten Stieg Larsson, med titeln "Mannen som lekte med elden". Vår teaterkritiker Jenny Teleman kommer till studion för att tala om den nya uppsättningen av Michel Houellebecqs kontroversiella roman "Underkastelse" på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm, samt uppföljningen av Ibsens klassiker med namnet "Ett dockhem 2".  Dessutom har filmkritikern och dagens programledare - Roger Wilson varit på de internationella filmfestivalerna Cinema Queer och Panoramica, som just nu pågår i Stockholm. Reportern Björn Jansson har gjort ett förhandsreportage kring uppsättning av Riksteaterns uppsättning av barnpjäsen "Biet i huvet" av den omtalade tyske dramatikern Roland Schimmelpfennig. Dagens OBS-essä är den tredje på veckans tema: Läsande. I dag tittar konstkritikern Linda Fagerström på motivet "den läsande kvinnan" som bild och metafor. Till sist får vi även en försmak av veckans avsnitt av Bergmanpodden, som handlar om filmen "Såsom i en spegel" - och där regissören Gabriella Pichler medverkar. Programledare: Roger Wilson. Producent: Mattias Berg.

Sara Parkman: MUSIKER, KOMPOSITÖR, DRAMATIKER, 29 år Född i Sundsvall, uppväxt i Härnösand, bosatt i Stockholm. Samantha Ohlanders: KOMPOSITÖR, TEATERMUSIKER, MUSIKER, 28 år. Född och bosatt i Järvsö. Debuterar som Sommarvärdar. Om Sara Parkman och Samantha Ohlanders Fiolspelande duo som förnyar folkmusiken. Hyllade för föreställningen Fäboland om folkmusikens kvinnliga rötter. Debutplattan Matriarkerna kom förra året. Sara har komponerat musik till filmen Amatörer och skrivit manus och musik till Riksteaterns föreställning Sång till välfärden. Utsedd till Årets artist på Folk- och världsmusikgalan förra året. Samantha har förärats Spelstinamedaljen och fått Lill-Babs stipendium. Med i styrelsen för Unga på landsbygden och jobbar för att motverka den urbana normen. Spelar i bandet Beata Bermuda. Sara älskar allsång, träskor och att åka tåg. Samantha älskar historia och drömmer om att bli lika folklig som Lill-Babs. Producent: Malin Holgersson

En ny art som hotar den biologiska mångfalden kallas invasiv. En sådan är mårdhunden som vi möter i programmet. Vi berättar också om Riksteaterns natursatsning. Programledare Jenny Berntson Djurvall. På lördag möter vi en av dem som vi kallar främmande och invasiv. En fluffig, mjuk och brunögd mårdhund. Detta nattaktiva hunddjur hör egentligen hemma i Sydostasien men människan har tagit den till Europa. Eftersom det finns risk att den går hårt åt både fåglar och groddjur pågår ett projekt för att bekämpa mårdhunden i Sverige. Vår fältreporter Maria Viklands finns på plats utanför Robertsfors tillsammans med projektledaren P-A Åhlén och en av de viktigaste medarbetarna - en mårdhund som har som uppgift att hitta andra mårdhundar. I programmet medverkar också Anna Håkansson, jurist på Naturvårdsverket och Nils Carlsson på Länsstyrelsen i Skåne. Båda arbetar med invasiva arter, såsom lupiner, spanska skogssniglar, jättebalsamin och blå björkstekel. De är införda av människan, de sprider sig snabbt och riskerar att utarma den biologiska mångfalden. Men vilka arter räknas egentligen som främmande och invasiva? Vilket tidsperspektiv ska vi ha? Och kan det vara så att en art som japanskt jätteostron inte bara är ett hot? De frågorna försöker vi svara på i lördagens Naturmorgon. Och så träffar vi Riksteaterns chef Måns Lagerlöf. De kommande tre åren kommer Riksteatern nämligen att undersöka människans relation till resten av naturen. Den första föreställningen har premiär i helgen och heter Vi som bor här. I veckans kråkvinkel av författaren Mikael Niemi möter vi ensamma älgar som har sex en gång om året om de har tur. Programledare är Jenny Berntson Djurvall.

Regissören Sofia Jupither och producenten Ulrika Josephsson intervjuas av Anneli Dufva. Jupither Josephsson heter deras teaterkompani som direkt fick en flygande start med nyskriven dramatik. I teaterkompaniet Jupither Josephssons programförklaring står det bland annat att man ska producera angelägen scenkonst av yppersta klass genom nutida europeisk och svensk dramatik med fokus på att leva i Europa idag. Förra sommaren valdes deras två första produktioner Tigern, skriven av Gianina Carbanariu, och 20 november av Lars Norén ut till att visas på Teaterfestivalen i Avignon och nu närmast kommer Tigern att spelas i Hannover i juni. Ulrika Josephsson är teaterproducent, född 1962 i Örebro. Hon har arbetat inom scenkonstområdet sedan mitten av 80-talet. Hon har varit chefsproducent för Riksteaterns konstnärliga avdelning Riks Drama, med Lars Norén som konstnärlig ledare och vd och konstnärlig ledare för Folkteatern i Göteborg och hon var även projektledare för den senaste Bergmanfestivalen på Dramaten. Sofia Jupither är född 1974 i Göteborg, men uppvuxen i Stockholm, är teaterregissör. Hon regidebuterade på Helsingborgs Stadsteater med Jon Fosses Besök och hon har varit verksam på bland annat Dramaten, Stockholms Stadsteater, Folkteatern i Göteborg och Nationaltheatret i Oslo. Hon har hyllats för sina uppsättningar av bland annat Lars Noréns och just Jon Fosses verk och tilldelats både Svenska Dagbladets Thaliapris och Heddaprisen. Och just nu spelas hennes uppsättning av Ibsens Frun från havet på Dramaten och på Stadsteatern i Stockholm Mio min Mio.

Kalle Lind pratar med kulturkvinnorna Caisa-Stina Forssberg och Cecilia Suhaid Gustafsson om Örjan Rambergs kissande, Thorsten Flincks feeling, Horace Engdahls cykelhjälm och Riksteaterns necessär.

Idag är vi på Riksteaterns huvudkontor i Hallunda och fikar. Teknikerna (De som ser till att allt blir av högsta kvalitet på teaterföreställningarna) har en gemensam fika, vi får en kaka som någon bakat att prova i dagens avsnitt. Underbar kakkonst!

Vad hände i Almedalen? Går det att påverka med scenkonst? Och nolltaxa för föreningslivet, kan det vara något? Anna-Karin Palm, initiativtagare till Det är dyrt att vara fattig, Helena Salomonson, Riksteaterns vice vd och Lisa Färnström från Troja scenkonst pratar med Riksteaterpoddens Joakim Rindå.

Hur ser den ultimata teateraffischen ut? Behövs affischer överhuvudtaget  i en digital värld?  Och får en affisch se ut hur som helst, kan den vara rund, stjärnformad, orange, i guld? Det och mycket mer pratar vi om i nya avsnittet av Riksteaterns poddradio. Gäst är Karolina Eklund, Riksteaterns egen expert i ämnet, som varit med och tagit fram 200 Riksteateraffischer.

Vad är det som är så häftigt med teater? Och varför väljer man att engagera sig ideellt i en teaterförening? Detta och mycket mer pratas det om i detta avsnitt av Riksteaterns poddradio där Sara Österbro, Matilda Johansson och Carl-Magnus Juliusson från Göteborgs teaterförening är gäster.

Det hänger på håret! Är det ok att be en skådespelare att raka av sitt axellånga hår för en roll? Och hur fixar man frisyrerna så att de håller för en hel turné? I detta avsnitt möter vi Riksteaterns maskör Eva Rizell som berättar om hur det går till när man förvandlar skådespelarnas utseende. Hon kan även avslöja att Riksteatern har över 1200 peruker i sitt förråd. Av äkta hår!

Tvärtemot vad titeln antyder så är detta avsnitt inget annat än en succé! Avsnittet är 1-årsjubileum för Riksteaterns poddradio och det firas med tårta. Panelens Joakim Rindå, Gilda Romero och Mårten Andersson träffar skådespelaren Johannes Wanselow som under våren turnérar med Dramaten-samarbetet "Streber". Tillsammans pratar de om fiaskon av alla möjliga slag. Vi avrundar med "Dagens teaterterm", ”Just nu på Riksteatern”, "Dagens tips" och en tävling.

Magnus Aspegren blir ny vd för Riksteatern. Han är i dag rektor på Operahögskolan i Stockholm och tillträder som vd för Riksteatern senast den 1 januari 2014. Joakim Rindå har träffat Magnus för en intervju.

Riksteaterns dotterbolag Södra Teatern AB fått en ny konstnärlig ledare: Ingmari Pagenkemper, som började i augusti, Adrian Hörnquist har träffat henne och ställt några frågor. Så här lät det.

Det nionde avsnittet av Riksteaterns poddradio är en Almedalen-special. Riksteaterns Gilda Romero var på plats i Visby under veckan och träffade många intressanta människor. I folkvimlet pratade hon med Göran Olsson, Hans-Gösta Hansson och Malin Eidin från Riksteaterns styrelse om bland annat digitalisering och regionalisering. Hon träffade också Radioteaterns chef Stina Oscarson i ett samtal om kulturpolitik, och Expressens biträdande kulturchef Jens Liljestrand pratar om män som hatar kultur, i samtalet dyker  även vår gamla bekanta kulturtant upp. Som avslutning på veckan satte hon sig ned med Riksteaterns VD Birgitta Englin och Riksteaterns vice VD Helena Salomonson för att sammanfatta Almedalen 2013.

I det åttonde avsnittet av Riksteaterns poddradio blir det panelsamtal med Joakim Rindå, Mårten Andersson och Gilda Romero samt intervjuer med Stefan Karsberg om "Misantropen", med Victoria Dalborg om "Kompani Giraff", med Bengt Andersson om "Pojkarna" samt med Anna-Karin Palm om Stockholm Street Festival on Tour.

Riksteaterns poddradios sjunde avsnitt är, liksom det sjätte, ett mingelreportage, men den här gången från Scenkonstbiennalen i Jönköping. Joakim Rindå och Gilda Romero intervjuar besökare i vimlet om deras upplevelser av Biennalen med mera.

I Riksteaterns poddradios sjätte avsnitt bjuder vi på ett mingelkollage från Teaterdagarna i Hallunda. Med ett behagligt mingelsorl som bakgrundsljud kryssade Joakim Rindå runt bland festivalbesökarna och ställde frågor till bland annat förtroendevalda i Riksteaterns föreningar, regionala teaterkonsulenter och de ansvariga för Teaterdagarna.

Vad är en turnémage? Bråkas det i styrelsen hos Lunds Teaterförening när bestämmer sin repertoar? Hur låter nakenhet i radio? I Riksteaterns poddradios fjärde avsnitt tar panelen tåget till Lund för att vara med vid turnéstoppet av ”Flygräddare”. Medverkar gör Daniel Feltborg från Lunds Teaterförenings styrelse och skådespelarna Frida Beckman, Gustav Deinoff och Johannes Wanselow.Panelen består av Joakim Rindå, uppdragsledare, Mimmi Fristorp, pressansvarig och Mårten Andersson, skådespelare och bjuder in röster från Riksteaterns alla hörn: regissörer, förtroendevalda i Riksteaterns föreningar, skådespelare och fler.

Ika Nord, 52. GÖR: Mimar, undervisar, regisserar, koreograferar och skådespelar. BAKGRUND: Efter att ha lagt baletten på hyllan för gott blev Ika Nord särskild elev hos mimlegendaren Étienne Decroux i Paris 1981-1983. Hon har arbetat som gatuartist i flera europeiska storstäder. För tv har hon gjort "Ika i Rutan" (premiär 1988) och spelat Findus i julkalendern "Tomtemaskinen" 1993. På film har hon bland annat spelat rollen som Regina i "Låt den rätte komma in". Ika Nord regisserar även egna och andra sceniska produktioner, mest barnteater, men även Riksteaterns föreställning med operatrion Divine. I år har Ika Nord tilldelats konstnärsnämndens tio-års-stipendium på 132 000 kronor om året. AKTUELL MED: Bland annat. Spelning med skelettet Åke i Jönköpings kulturhus 26/1. Dill-dirigent i Elisabet Gustafssons Krakel spektakel-film "Vaduvill". Cabarét "Allt få plats" med David Tallroth på Boulevardteatern i Stockholm 17-18 april. Rollen som Konstskuggan i den andra filmen om Lasse-Majas detektivbyrå med bland andra Henrik Dorsin (premiär i höst). Jobbar vidare på showen "Baletto skeletto" för Riksteatern. I programmet berättar Ika Nord om sitt genombrott på gatan och hur det viktigaste av allt blev att nå fram till barn med scenkonst. "I teatersituationen finns det kontakt, och man blir sedd, i motsats till framför en skärm"

I Riksteaterns poddradios tredje avsnitt blickar vi bakåt och framåt som sig bör i december och reder ut vem som egentligen bestämmer vad som syns på Riksteaterscenerna över hela landet. Hör Gunilla Edemo och Gustav Tegby från Riksteaterns dramaturgiat och Riksteaterns vd Birgitta Englin säga sitt (och så panelen då, som vanligt).Panelen består av Joakim Rindå, uppdragsledare, Mimmi Fristorp, pressansvarig och Mårten Andersson, skådespelare och bjuder in röster från Riksteaterns alla hörn: regissörer, förtroendevalda i Riksteaterns föreningar, skådespelare och fler.

Hur känner du igen en kulturtant? Panelen består av Joakim Rindå, uppdragsledare, Mimmi Fristorp, pressansvarig och Mårten Andersson, skådespelare och bjuder in röster från Riksteaterns alla hörn: regissörer, förtroendevalda i Riksteaterns föreningar, skådespelare och fler.

Ärliga tack och vita lögner. Hur känns det inför en premiär? Läser skådespelare recensioner? Vad säger man till dem som stått på scen om man inte gillar föreställningen? Det och mer ryms i det första avsnittet av Riksteaterns poddradio. I premiäravsnittet hörs Claes Göran Jönsson och Petra Bergström från Riksteatern Skåne, artisterna Nina Ramsby och Mathias Lindgren samt Mårten Andersson, Joakim Rindå och Mimmi Fristorp som alla tre jobbar på Riksteatern: som skådespelare, uppdragsledare och pressansvarig.

Danmark ska ta över pinnen som ordförandeland i EU men vi undrar vad det här har för reell betydelse? Kan danskarna påverka en union i kris och vad har ordförandeskapet för betydelse för den danska politiken? Tillsammans med Annika Ström Melin, ledarskribent på DN funderar vi kring de här frågorna. Poetiska, vackra och livsfarliga. Spöknät kallas de. Glömda fiskenät som på egen hand drar som långsamma fällor genom våra hav, snärjer fiskar, sjunkar ned till botten, och flyter upp igen när djuren har ruttnat på havsbottnen. Kan de bidra med något gott till den biologiska mångfalden eller är de bara otäcka? Och så blir det debatt. Igår publicerade Metro den här serien: http://afrophobiaxposed.nu/index.php/archive/18-cartoon-published-in-one-of-swedens-major-newspapers Vilket väckte starka reaktioner, bland annat har Jason Diakité, Timbuktu uppmanat oss att skriva till Metro och protestera . Rasism eller satir, vi debatterar med Per Gunne ansvarig utgivare för Metro och Mikael Wranell, konstnärlig utvecklingsansvarig för Riksteaterns dramaturgiat .

Kosmo har tema kött. Om vår vilja eller ovilja att stoppa det i oss, om när köttet tas ut ur djur och blir konst och om köttet som symbolen för liv och död. Om tjugo år kommer vi inte att ställa frågan: varför äter du inte kött, utan varför äter du kött. Det säger succéförfattaren Jonathan Safran Foer. Han drar paralleller med rökningen som idag ses som avvikande och allt mer tabu. Snart kommer vår syn på vårt köttätande att ifrågasättas på samma sätt. Efter två uppskattade romaner Allt är upplyst och Extremt högt och otroligt nära översatta till 36 språk gjorde Jonathan Safran Foer något ganska oväntat - han reste land och rike runt, intervjuade slaktare och bönder, forskade, läste statistik och skrev under tre års tid på en journalistisk debattbok om varför han valt att sluta äta kött. Eating Animals heter boken och har just kommit i pocket på engelska. Det var när han skulle få sitt första barn som han på allvar började fundera på vilken mat han själv åt. Var kom middagens kött ifrån? Hur hade djuret levt innan det skulle tuggas av hans fru och barn? Trots att all fakta (och de är många!) är framtagna med journalistiska metoder kallar han boken en berättelse och fiktion. Marie Lundström har varit i New York för att träffa författaren Jonathan Safran Foer. Karsten Thurfjell tittar närmare på köttets historia inom konsten - från Rembrandt till Marina Abramovic och Sam Taylor Wood.   Hör också den brittiska konstnären Polly Morgan som har gjort sig ett namn på konstscenen genom att använda sig av uppstoppade djur i sin konst. Det hela började med att hon själv ville ha ett uppstoppat djur hemma, men eftersom de skulpturer hon såg alla var ganska traditionella eller sjaviga bestämde hon sig för att gå en kurs i taxidermi (konsten att konservera och stoppa upp döda djur). Hon värjer sig mot tolkningen att hennes skulpturer skulle idealisera naturen och måla ut människan som en särskilt grym varelse. Vi är djur och vi har instinkter som det är bra att vi att vi lägger band på. Men att till exempel äta kött är något naturligt för oss, säger hon. Hedvig Weibull har mött Polly Morgan i London. Och så berättar Marcus Lindén om hans pjäs Djur som dör som är den första delen i Riksteaterns nya dokumentära serie Rapporter där ny dramatik på kort tid tas fram med journalistiska metoder och med teatern som uttryck. Programledare: Anneli Dufva Producent: Marie Liljedahl

Cullbergbaletten: en internationellt framgångsrik kulturexport jämförbar med Strindberg eller ABBA. Ensemblen har sen starten 1967 dansat sig igenom ett fyrtiotal länder på lika många år, men har fortfarande inget permanent hem i Sverige. Tisdagen 28/4 presenteras Kulturrådets utredning om det anrika danskompaniets framtid. Flera avgörande frågor kan få sina svar. Förutom diskussionen om en hemmascen har också Riksteaterns huvudmannaskap diskuterats. I Nya Vågen ställer vi också den kanske mest avgörande frågan: hur förvaltas man arvet efter konstnärliga ledare som Birgit Cullberg och Mats Ek? Utredningen analyseras av Anna Ångström, danskritiker på Svenska Dagbladet och kulturredaktionens Cecilia Blomberg, Dessutom kastar vi oss huvudstupa in i den finländska kriminalromanens skuggvärldar, och hoppas på så sätt kunna utläsa något om det finska samhället. Vi har läst "Svart brev från Kina" av Björn Sundell och "Flickan i trappan" av Marianne Peltomaa. Med Bengt Packalén, direktör på Cullbergbaletten: en internationellt framgångsrik kulturexport jämförbar med Strindberg eller ABBA. Ensemblen har sen starten 1967 dansat sig igenom ett fyrtiotal länder på lika många år, men har fortfarande inget permanent hem i Sverige. På tisdag presenteras Kulturrådets utredning om det anrika danskompaniets framtid. Flera avgörande frågor kan få sina svar. Förutom diskussionen om en hemmascen har också Riksteaterns huvudmannaskap diskuterats. I Nya Vågen ställer vi också den kanske mest avgörande frågan: hur förvaltas man arvet efter konstnärliga ledare som Birgit Cullberg och Mats Ek?I studion: Anna Ångström, danskritiker på Svenska Dagbladet och kulturredaktionens Cecilia Blomberg. Dessutom kastar vi oss huvudstupa in i den finländska kriminalromanens skuggvärldar, och hoppas på så sätt kunna utläsa något om det finska samhället. Vi har läst Svart brev från Kina av Björn Sundell och Flickan i trappan av Marianne Peltomaa. I studion: Bengt Packalén, direktör på finlandsinstitutet, och kulturredaktionens Elin Claeson. Programledare: Kim Nordberg