Podcasts about minsta

Obelisk och Olympia press gav ut böcker ingen annan vågade röra. Några blev odödliga klassiker. Gabriella Håkansson berättar den vilda historien om Parisförlagen som förändrade litteraturhistorien. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först publicerad 2017. William S Burroughs, Samuel Beckett, Jean Genet, Henry Miller och James Joyce: alla har de en sak gemensamt – de har publicerat sig på ett obskyrt litet förlag i Paris, som under 1950-talet gav ut engelskspråkig litteratur i små gröna pocketböcker i serien ”Traveller's Companion”. Bakom den gemytliga rubriken dolde sig all den litteratur som inga andra förlag i Europa eller USA ville ta i med tång, av rädsla för att bli stämda. Allt började med att den brittiske dandyn Jack Kahane 1914 trampade på en landmina i Ypern (Ieper) i Belgien och entledigades från sin krigstjänstgöring. Under konvalescensen träffade han sin fru, fransyskan Marcelle Girodias, flyttade till Paris och började skriva böcker. Kahanes produktion var medelmåttig och innehöll lite för många erotiska anspelningar för att de engelska biblioteken skulle känna sig bekväma, så böckerna plockades bort och han fick dåligt rykte. Samtidigt började romanerna efterfrågas i bokhandeln. Kahane fick en insikt. Minsta inslag av erotik och den mest mediokra bok börjar sälja. I USA och England rådde fortfarande ålderdomliga censurlagar som satte stopp för allt som uppfattades som moraliskt eller erotiskt utmanande, men i Frankrike var situationen en annan, och nu hade Kahane fått en affärsidé. Han registrerade en fransk firma under namnet Obelisk Press och hyrde sunkig kontorslokal på vänstra stranden, nu gällde det bara att hitta sexuellt frispråkiga författare. Det var lättare sagt än gjort. I slutet av 20-talet kontaktar Kahane Sylvia Beach på bokhandeln Shakespeare & Co och får henne att förmedla kontakt med James Joyce, som några år tidigare gjort skandalsuccé på hennes förlag med den frispråkiga ”Ulysses”. Hade Joyce möjligen något mer som kunde publiceras? Det hade han. Experimentboken ”Haveth Childers Everywhere” blev Kahanes första framgångsrika publikation, snabbt åtföljd av Radcliffe Halls lesbiska roman ”Ensamhetens brunn”, som precis blivit förbjuden i England. Även D H Lawrences indragna ”Lady Chatterley's älskare” lades till på utgivningslistan, och nu rullade det på. Kahane fick snabbt rykte om sig att ge ut sånt som ingen annan vågade publicera, och snart köade folk utanför kontoret. Först ut var en helt okänd författare som hette Henry Miller och hade skrivit en bok med en titel som lät som något som handlade om cancer. Det var ”Kräftans vändkrets”. Snart hade även hans vänner Anaïs Nin och Lawrence Durrell fått manus antagna och Kahane var på banan, men när ”Kräftans vändkrets” efter många turer väl skulle ut, ja, då hade Kahane slut på pengar. Ett mönster som skulle komma att upprepa sig. Anaïs Nin visade handlingskraft och finansierade via sin psykoanalytiker Otto Rank trycket av både Millers och Durrells böcker. Som en gentjänst betalade sedan Durrell tryckningen av hennes bok ”Incest”. Sedan hann inte Kahane ge ut mer. Han dog oväntat 1939 vid bara 52-års ålder. Och med det kunde allt ha tagit slut. Det gjorde det inte. Hans 27-årige son Maurice Girodias hade hjälpt pappa på förlaget sedan han var liten, och när andra världskriget var över bestämde han sig för att blåsa liv i verksamheten igen. Nu skulle kampen för den sexuella frispråkigheten stegras ytterligare. Han började med att byta förlagsnamn till Olympia Press och kontaktade sedan faderns gamla författare för att sondera terrängen. Miller skickar in ”Plexus” men sedan var det stopp, så Girodias låter översätta alla franska erotiska böcker han hittar; Genet, Apollinaire, de Sade, Bataille, Queaneau, Reage men det räcker inte, läsarna går inte igång på litterär erotika, de vill ha hederlig porr som kan läsas med vänsterhanden. Girodias gör nu ett genidrag. Han kontaktar klicken kring avantagardetidskriften Merlin som som var de som hade översatt de franska erotiska böckerna, och frågar om de kan tänka sig att börja skriva pornografi istället. Naturligtvis under pseudonym, och gärna med lite kinky inslag. På så vis skulle de kunna finansiera sin tidskrift. Det vill de gärna. Merlin består av ett gäng jazzdansande, amfetaminsnortande utlänningar av båda könen, ledda av författaren Alexander Trocchi och finansierade av amerikanskan Jane Lougee. Kvinnor som män tar sig an uppgiften med förtjusning, och nu börjar Olympia Press glanstid. Merlin flyttar in på kontoret och redaktionen blir förlagets hårda kärna av redaktörer, sekreterare, korrekturläsare och allmänna hangaroaunds. Ur tryckpressarna spottas heta titlar som ”Tender was my flesh” och ”The Loins of Amon”. Olympia Press billiga gröna pocketböcker förses med myndigheternas varning att de inte får säljas i England eller USA, och sprids sedan till turister, matroser, soldater och pornografer som smugglar dem över gränserna en masse. Inkomsterna flödar, men Girodias är ännu värre än sin far vad gäller det ekonomiska. Han vägrar skriva kontrakt och betalar ut royalties lite när det passar. Författarna får köa utanför hans kontor när han är på gott humör, och hoppas på det bästa. Inte heller för han bok över hur många utgåvor han trycker. Ibland ger han ut en censurerad version för bokhandeln, och en annan för illegal spridning. Allt detta fungerar till en början väl med Merlins glada pornografer, men det går inte med riktiga författare som J.P. Donleavy och Vladimir Nabokov. De rasar och drar honom inför rätta. Inte heller går det att betala skatt med vänsterhanden. Bara några år in på det nya äventyret är Maurice Girodias skuldsatt, belånad och åtalad för såväl brott mot obscenitetslagarna som obetalda royalties. Och så här håller det på. Mygel, skulder, porr, åtal – allt i en eskalerande spiral, tills Girodias mot slutet av sextiotalet tröttnar på myndigheternas hetsjakt och författarnas pengatjat, och flyttar till USA för att starta ett amerikanskt Olympia Press. Där går det ännu sämre. Valerie Solanas, som författaren heter, går tre kvarter bort och skjuter Andy Warhol istället. Förläggaren som hela sitt liv bekämpat censuren verkar ha grävt sin egen grav. Den nya tidens libertiner behövde inte längre hans förlag, och när han 1968 struntar i att publicera en av sina nya författare som det är bestämt, så går hon upp på kontoret för att skjuta honom. Girodias är inte på plats och Valerie Solanas, som författaren heter, går tre kvarter bort och skjuter Andy Warhol istället. Girodias är inte sen att utnyttja publiciteten och får snabbt iväg SCUM-manifestet till tryck, det blir hans sista viktiga utgivning, innan allt går utför i ett träsk av hårdporr, scientologi och boxningsböcker. Hans livshistoria kan låta tragisk, men den ledde faktiskt fram till en av 1900-talets stora landvinningar: avskaffandet av censuren. De många och långa rättsprocesserna Girodias drogs inför och tappert utkämpade blev prejudicerande, och satte stopp för en puritanism som präglat bokbranschen i flera hundra år. Vi har familjen Kahane/Girodias att tacka för den frihet litteraturen åtnjuter idag. Och för att banbrytande böcker som Millers ”Kräftans vändkrets”, Burroughs ”Den nakna lunchen”, Trocchis ”Young Adam” och Nabokovs ”Lolita” överhuvudtaget kom i tryck. Och de gröna pocketböckerna som på 50-talet kostade några kronor när de kom ut, betingar idag skyhöga priser på den antikvariska marknaden. Samlarna dammsuger gamla lumplådor och porraffärer för att hitta kvarglömda Olympia Press, och granskar sedan böckernas omslag med lupp för att avgöra vilken utgåva det kan röra sig om. Finns påklistrade prislappar, myndighetsstämplar och korrekta tryckorter där, kan de ha stött på en äkta förstautgåva. Är det någon av klassikerna, som till exempel ”Lolita” kan de räkna med att vara 100 000 kronor rikare. Maurice Girodias dör utblottad och bitter 1990 och begravs på Père-Lachaisekyrkogården i Paris. På hans gravsten låter brodern Eric Kahane gravera ”Une journée sur la Terre”. En dag på jorden. Gabriella Håkansson, författare LitteraturJohn de St Jorre – Venus Bound. The Erotick Voyage of the Olympia Press and its Writers, Random House, 1994.A Life in Pieces. Reflections on Alexander Trocchi. Edited by Alan Campbell & Tim Niel, Rebel Inc, 1977.Lawrence Durrell and Henry Miller. A Private Correspondance. Edited by George Wickes, Faber&Faber, 1962.Sylvia Beach – Shakespeare and Company, översättning ERik Andersson, Ellerström, 2008. Ett urval av berömda Olympia Press-titlar från Parisåren:Samuel Beckett Watt (1953)Henry Miller Plexus (1953)D.A.F. de Sade 120 Days of Sodom (1953)Jean Genet The Thief's Journal (1953)Pauline Reage The Story of O (1954)Vladimir Nabokov Lolita (1955)J.P. Donleavy The Ginger Man (1955)Jean Cocteau The White Paper (1957)William S. Burroughs The Naked Lunch (1959)Lawrence Durrell The Black Book (1959)Raymond Queneau Zazie dans la Métro (1959)

Norska Anne Sverdrup Thygeson vill engagera genom att sprida kunskap om naturen och öppna samtalet mellan forskare och allmänhet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programmet är en repris från november 2024. Sverdrup Thygeson, professor i bevarandebiologi vid Norges miljö- och biovetenskapliga universitet brinner för att sprida kunskap om naturen och har bland annat skrivit böcker om insekter och deras liv, om träden och skogen, och hon har också varit sommarpratare i P1.Hon brinner också för att vi ska öppna ögonen för naturens mångfald och vad verklig mångfald är. En modern skog har många likheter med en gräsmatta sett till den biologiska mångfalden och Sverdrup Thygeson skulle önska fler skogar som var mer som motsvarigheten till blomsterängar - full av olika liv i olika åldrar.Reporter Lisa Henkowlisa.henkow@sr.seProducent Lars Broströmlars.brostrom@sr.se

Vi pratar om vikten av att skydda barn från solens strålar. Hudläkare Ingela Svedberg gästar oss och lyfter ACO:s solskydd. Likaså pratar Ingela om ACO:s medverkan i det viktiga förskoleprojektet som sprider sunda solvanor till barn, föräldrar och personal. Lyssna och få tips, fakta och enkla rutiner som gör stor skillnad – för barnens framtida hudhälsa!I Samarbete med ACO Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vem får din uppmärksamhet? De som skriker högst eller är mest framgångsrika? Bryr du dig även om de som verkar i det tysta?

Oscar Carling, VD för Spotr, svarar "Det är korrekt" på frågan om han tycker att en dubbling var tredje år är för försiktigt räknat. Ändå får man den här serieförvärvande IT-konsulten på bara 0,6 gånger Sales. Så är det att vara liten och ny.Lyssna på avsnittet för att lära dig mer om världens än så länge minsta serieförvärvare.----------Testa mina AI-robotar: Investerarsykologi och Value based investingStäll dig i kö till nästa omgång av Finanskursen här (startar den 7 september)

Respiratoriskt syncytievirus (RSV) är ett av våra vanligaste luftvägsvirus, och särskilt vanligt under höst och vinter. Det är ett mycket smittsamt virus som kan orsaka luftvägsinfektioner hos individer i alla åldrar, och den vanligaste orsaken till nedre luftvägsinfektioner hos nyfödda och barn i världen. Hos de flesta barn ger RSV symptom som vid en förkylning, men RSV kan ibland leda till svåra luftvägsinfektioner som tex lunginflammation. Av alla RSV-infekterade spädbarn i Sverige varje år behöver en till två procent sjukhusvårdas, ibland med intensivvård. Vi möter barnläkare Susenn Ibrahim för att uppdateras om allt från symtom, förlopp till behandling!I tidigare poddavsnitt 18/10 2023 som du hittar HÄR, berättade vi även om de godkända RSV-vaccinet till gravida (för att ge skydd till det nyfödda barnet) och forskningen bakom, om skyddseffekten och om fördelar/nackdelar. Allt för att ni ska få så uppdaterad info som möjligt för att kunna göra ett informerat val. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den här säsongen behandlar ämnet dekonstruktion. En ganska vanlig anledning till att någon börjar dekonstruera sin tro är att man varit med om en smärtsam erfarenhet kopplat till sin tro eller religiösa gemenskap. I det här avsnittet har jag ett samtal med två gäster som under hösten kom ut med en bok som heter ”Även den minsta fanatiker behöver sova ibland”. Sofie Twal Hedman och Mia Fernando växte upp inom pingströrelsen och var  under sin uppväxt med om något av det mest hisnande inom svensk frikyrkohistoria. De berättar om sin uppväxt där Stockholm Karisma Center var en stor del av deras liv och tillvaro. I det här avsnittet samtalar vi dels om boken och de erfarenheter de gjort. Vi pratar också om grogrunden som gjorde det möjligt för en församling att spåra ur på det sätt som församlingen gjorde. Det här är ett avsnitt som med utgångspunkt i de personliga erfarenheterna skissar på den större bilden. Vi talar om maktstrukturer, om tystnadskulturer och mekanismer som kan bli till nya destruktiva gemenskaper. Om du vill lyssnatill Sofie och Mia så har de ett par boksamtal inbokade. Tisdagen den 28/1 kl.13.00-17.00 ett Symposium som EHS arrangerar. Onsdag 12/2 kl.19.00 Immanuelkyrkan En produktion av Josefin Lennartsson genom Kontemplativ praktik. Följ gärna på SoMe: @kontemplativ_praktik Vill du boka ett kostnadsfritt provsamtal med mig? Klicka här. Nyfiken på min verksamhet du hittar mer info här:  https://www.kontemplativpraktik.se

Det är skönt att fylla på" husapoteket" redan innan ditt barn blir krassligt, så att du kan hjälpa ditt lilla barn att snabbt må bättre. Vi motiverar och tipsar om sånt som alltid är bra att ha hemma, för rätt produkter kan göra livet enklare för hela familjen! Här kommer några av våra tips: babyolja, termometer, smärtstillande läkemedel, saltvattenspray, snorsnug, vätskeersättning, bröstmjölksersättning, bomullspinnar och pysventil!Men glöm inte att "universalmedel" som bröstmjölk kan användas för täppta näsor och mot torr hud, samt nyföddas fosterfett kan även det kan smörjas ut på torr hud, bra va!? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Han var intolerant mot faktafel, men kunde konsten att skratta åt perfekta byxor. Jenny Teleman minns en sträng humanist till far och hans sista protest mot en obildad omgivning. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.”Hej.” Det blev det sista ord min pappa sa i livet. Till mig. Det känns som en kafferast sedan. Eller ett halvsekel eller en hösttermin ungefär. Sensommar var det i alla fall. Eller sommar och sommar, sen och sen, ganska oprecist som period betraktat. Min pappa dog i den trettioåttonde årstiden skulle man också kunna säga. Om man använder den japanska mikrokalendern. Och varför skulle man inte göra det? Den delar in året i inte mindre än sjuttiotvå förunderligt pregnanta poetiska årstider på bara ett par dagar vardera.Augusti blir då detta8–12 augusti: Svala vindar blåser.13–17 augusti: Kvällscikadorna sjunger.18–22 augusti: Tät dimma glesnar.Så håller den på. Den är så vacker den där gamla högkoncentrerade naturalmanackan att man skulle kunna läsa hela och bara köra programslutjingeln och alla skulle var lyckliga med det. Men nu skulle det ju handla om ett mer svävande ”Hej”. Så. Har varit väldigt glad hela tiden att jag hann upp till sjuksängen på Karolinska den 17 augusti, i trettioåttonde årstiden, så att jag fick detta, den noggranne ordmannens rosslande glada hej genom ciggpajade lungor. För det kom inget mer sen. Jag var sist in på salen så möjligen hade han rosslat nåt med familjen före dess. Men sista ordet blev bara denna lilla vaga, heta hälsning till mig. Det sista denne bildade sure konstkritiker gjorde däremot, det gjordes en bit in i hans döende förmiddag och var likt honom. Nämligen att höja armen ur sjuksängen i protest. Mot sina åldrande barns och okunniga barnbarns desorientering i svenska historien, ett sista frustrerat vift mot slapp tidsuppfattning.Ty absolut minimum för att överhuvudtaget bli tagen på allvar som människa av denne dryge humanist var nämligen att inte på ett larvigt sätt vingla runt i historieboken, och helt avgörande var att kunna pricka in när Karl XII levde och dog. Detta hängde helt ihop med en nästan fnissig förälskelse i hans likfärd. Nämligen konstnären Gustaf Cederströms dramatiska, detaljdyrkande gråpompafantasi, den från 1884 som hänger på Nationalmuseum. För att stå och titta på den jättemålningen med sina sorgsna jägare och konungen med bandage över pannan och sen inte veta var liket placerade sig i konungalängden, det var precisionslättja enligt honom. En historiestarr som dömde dig halvblind för all konst, överallt, alltid, vilket man borde bli retad hårt och länge och noga för. Vilket man blev. Många var det som föll på ”Karl XII 1682–1718”-testet. Konsekvensen blev att farsan såklart hade noll kompisar. Men det fick det vara värt.En attityd till tid detta som då också kom att prägla hans allra sista handling. Den kom senare än hans allra sista ord. För efter hans rosslande kärlekshej till mig denna sommarmorgon satt vi andra och diskuterade författaren Fredrika Bremer som väl levde nån gång mitten av 1700-talet, in på 1800-talet, eller hängde hon med ända in mot sekelskiftet 1900? Medan han föll i halvkoma bredvid, för vad gör man? Tills han bara lyfte armen, ur sin vita sjukhusskjorta, flaxade orimligt irriterat med kritikerfingrarna i den enda nu fungerande handen i en gest som bara kunde betyda: ”Fredrika Bremer, född 1801, död 1865”. Idioter. Kanske en deciliter syre kvar. Så det blev det sista han gjorde: Fixa lite med epok-yrseln kring Fredrika Bremer. Och då gillade han inte ens Fredrika Bremer. Inte alls som han gillade till exempel Carl Larsson. Eller Cederström. Men han gillade mig. Så kan det bli.Han var inte bara sur dock. Ofta grät han av ren förnöjelse över saker som helt enkelt bara var bättre förr. Så det sista vi gjorde tillsammans var att gråta över extra välgjorda vinterkläder. På den allra sista utställningen vi såg ihop, Nordiska Museets ”Om livet i arktiska områden genom tiderna”. Långt inne i den, i en mjukt upplyst monter med mindre harpuner, hängde ett par enorma handsydda antika isbjörnspälsbyxor. Eller nej, inte byxor – ett hårblankt maktslott till benkläder var de. En skulptur av självförtroende till skrädderi, långt före varje industriell idé om dubbelskiktade termolager. Troligen de varmaste byxor som någonsin gjorts! Efter dessa byxor behövdes inga andra byxor! väste han och skrattgrät som han brukade när nåt verkligt tidlöst dök upp. För det gillade han också. Tidlöst. Onödigt att tidsbestämma på grund av bäst konst helt enkelt. Som till exempel Goyas svartglödande krigsskildringar, eller som här, där vi stod inför början och slutet för alla byxor. Sen grät vi lite av lycka.Det blev alltså det sista vi gjorde mer tillsammans.De sista presenterna blev de som rann ur hans hylla med konstböcker jag tömde sen. Han behövde dom inte längre eftersom han dog i den trettioåttonde årstiden. Ur den rann fotografen Sally Manns numera otänkbara bilder på sina oroande nakna barn. Hennes smutsiga sega barnavilddjur i en oändlig loj, ruttnande amerikansk-södern-sommar ligger nu sked i min hylla med den svenske fotografen Lars Tunbjörks nästan förstummande ångestladdade vinterbilder i fotoboken Vinter. Studera gärna till exempel snögubben på sidan 77 där, halvsmält av tristess, vinglande i januarimörkret, täckt i en kappa av gamla avgaser, blickar den sinnesrubbat vinterlåg, snedflinande in i kameran. Så tidsindelas begreppen sommar och vinter i minneshögen från farsan.Man kan ju tillägga att sådär känns inte alls den pyttekorta period som utgörs av den japanska årstiden ”Vetet gror under snön”, 1–4 januari. Men är ju inte är mindre tidsprecis vinter för det och farsan brydde sig inte om Japan tyvärr. Underst ligger i alla fall svensk affischkonst 1968–1978 där tiden stannat helt i orange och rosa hippiekurbitsbokstävers säkra ”Ned med…!” , ”Bort med …!”, ” Fram med …!” Så tidstypiska att han grät igen av förnöjelse.Fast han tyckte ändå mest om Tunbjörk. Som också är död.Jag vet inte vad som blev hans sista ord – hej bara blev konstkritikerns – men somliga upplysta vill hålla sig exakta ända in i sista. Då kan man skriva en dödögonblicksdikt.Lyriken tillhör en zen-buddistisk tradition med rötter i 800-talet som man kan läsa om i boken Diamantfjellene. Där har poeten Erling Kittelsen översatt till norska de sammanfattande livsrader avancerade munkar läste just innan de dog. Ett sista pregnant adjö.Så här blev Wuzhun Shifans, född 1178, död 1249, slutdikt i svensk hemmagjord översättning:Jag kom med tomma händerfortfarande går jag naken runt.Har du fler frågor svarar jagterrassbergs-stenhuvudet.Älskar det här lite, men man lär sig mer av sin far. Så jag har skrivit ned alltihop:Isbjörnspälsbyxor är konst för att de vann materialkampen för bästa vinterkläder innan den ens börjat, så på det sättet svävar de lite bakom, eventuellt framför historien. Tidlösa. Bra.Fredrika Bremer är däremot inte alls flyttbar, hon levde exakt 1801–1865. Och börjar man jonglera med hennes plats i litteraturhistorien har man snart tappat greppet om Gutenberg och då är steget inte långt till Cederström och då är det över. Ridå. Finito. Historielöst. Inte bra.Möjligen är det också bra, tänker jag, att ändå inte vara för noga med det sista man ska säga. För då missar ju kanske ett älskat särkullsbarn sitt dyrbara, dyrbara slut-hej till just sig. Någon gång på tjugotalet.Jenny Telemanteaterkritiker och medarbetare på Sveriges Radios kulturredaktion

Livsledan podcast coachar på KOTS: https://open.spotify.com/episode/0T5grZCzpkF9k7lubkZHcY?si=w2Z7jOw0RpWhb2-TSCjsMg Livsledan podcast instagram: https://www.instagram.com/livsledanpodcast/ Rondvilan på sociala medier: Rondvilan YouTube Rondvilan Instagram Rondvilan TikTok   I takt med att MMA växer i Sverige så ställs utövare och alla omkring inför utmaningar som bl.a. är ekonomiska. Utövare som luras av promotorer och managers är inget nytt tyvärr.  Fighters är alltid i underläge vad det gäller ekonomiska skydd, om inte de själva har rätt kompetens eller vet var de ska vända sig för att få hjälp. I detta avsnittet har vi avsikt att komma underfund med de ekonomiska utmaningarna man kan ställas inför som fighter samt hur man kan skydda sig själv. Allt ifrån att ta emot pengar som sponsring eller lön, till managers som ser till fighterns egna intresse främst och promotorer som håller vad de lovar. Efter detta avsnittet är förhoppningen att vi vet mer om hur vi kan hantera betalningar med/utan risk, hur vi kan säkerställa att vi ens får betalt, hur vi kollar upp ekonomin bakom den som vill ge oss pengar eller betala för tjänster samt hur vi går vidare om vi inte får betalt.   Timestamps: (00:00) preview (02:10) Intro (04:36) Erfarenheter av skattejuridik (06:30) Erfarenheter av kampsport (07:00) Utmaningen med att MMA växer snabbt (08:30) Diaz-bröderna och Team Alpha Male (13:50) Foppa ligger i efter 20 år kring sporten (15:30) Hur Nick Diaz tolkade sina kontrakt (17:49) Kulturen av att sköta ekonomin i Svensk MMA MANAGERS (19:40) Vad gör en manager? (22:19) Vem behöver en manager? Vad kan förväntas av en manger? (26:40) Föreningslivet och dubbla stolar  (28:29) Vem behöver en manager? Hiphop och MMA (31:00) Vad tjänar en manager som inte får betalt? (32:25) Vilka risker kan vi ta med att ha en manager? SPONSRING (35:26) Hur hanterar man sponsorer/lön som fighter? (38:40) Skatteverket och ribban för att betala skatt är låg (41:00) Motprestationer som ska beskattas (43:00) Gåvor och bidrag som är löneliknande (45:50) Rondvilan försöker hustla systemet (46:21) Svårt att ge bort gåvor (46:54) Om sponsorn utreds faller det på fightern (49:40) Risker med svarta pengar (51:00) Sponsorer som riskerar att sätta fighters i problem LÖN (54:00) Eget ansvar hos utövarna (54:50) Hur kan atleter ta betalt? (56:40) Attrahera sponsorer som fighter (58:50) Dyrt med egenföretagande? (59:40) Hur man får hjälp som fighter     KONTRAKT/AVTAL (1:02:20) När vill man ha kontrakt? (1:03:39) Risker med att inte ha kontrakt (1:06:08) Om atleten inte får betalt? (1:07:50) Kolla upp en promotors ekonomi i förväg (1:09:31) Hur tolkar man kreditupplysningar? (1:11:45) Minsta att göra för att skydda sig själv som fighter (1:13:27) Hur kan man kräva sina pengar? (1:14:49) Vad räknas som kontrakt/avtal (1:16:29) Fördelar med att ha koll (1:17:43) Info som förväntas från en manager (1:18:43) Pengar är inte gratis (1:19:23) Hur atleter kan få hjälp med ekonomin (1:23:13) Sammanfattning (1:26:47) Överflödig info om man har en manager    Lyssnarfrågor (1:28:34) Hur skattefuskar man på bästa sättet som MMA-fighter? (1:29:26) Sponsorar swishar, kan det slå dåligt på deklarationen? (1:31:00) Hur funkar skatt på pengar från matcher utomlands? (1:32:42) Hustla systemet genom att använda Revolut? (1:34:00) Sponsor tar fakturan för tjänst, konsekvenser? (1:35:50) Störst förändringar och lärdomar senaste 20 åren? (1:38:50) Om Ali tagit emot pengar svart på kommentatorsgig/medieuppdrag (1:39:40) Vilka summor bör man oroa sig över? Starkt kaffe (1:41:40) Skatteverkets kriterier för skatt är lågt ställda (1:42:37) Läs skatteverkets sida

Norska Anne Sverdrup Thygeson vill engagera genom att sprida kunskap om naturen och öppna samtalet mellan forskare och allmänhet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Anne Sverdrup Thygeson, professor i bevarandebiologi vid Norges miljö- och biovetenskapliga universitet brinner för att sprida kunskap om naturen och har bland annat skrivit böcker om insekter och deras liv, om träden och skogen, och hon har också varit sommarpratare i P1.Hon brinner också för att vi ska öppna ögonen för naturens mångfald och vad verklig mångfald är. En modern skog har många likheter med en gräsmatta sett till den biologiska mångfalden och Sverdrup Thygeson skulle önska fler skogar som var mer som motsvarigheten till blomsterängar - full av olika liv i olika åldrar.Reporter Lisa Henkowlisa.henkow@sr.seProducent Lars Broströmlars.brostrom@sr.se

Fram med gå-bort-skorna kamrater för nu vankas det boksläpp av rang! Idag 8/10 kommer "Även den minsta fanatiker behöver sova ibland - En berättelse om Karisma Center" ut på Fri tankes förlag. Författarna Sofie Twal Hedman och Mia Fernando, även upphovsmakarna bakom det ypperliga instagramkontot stockholm karisma center, är på plats för att diskutera skrivandeprocess och hur det var att växa upp i Pingströrelsens aspirerande megakyrka. Hur mycket ansvar kan man lägga på ungdomars axlar? Hur handskas man med ett liv där minsta lilla val får evighetskonsekvenser? Och vad händer med dom som inte har förutsättningarna att hänga med på framgångsteologins skenande tåg? Det och mycket annat har vi avhandlat i detta rykande färska avsnitt som absolut ingen bör missa!Sofie har utifall-att-avmaskat sin familj. Mia har försökt bädda en säng. Annika har blekt slingor på sig själv.Varmt välkomna till vansinnet!! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det här är överkursen i prokrastinering, det vill säga hela Emmas intervju med Alexander Rozental som som är legitimerad psykolog samt docent på institutionen för psykologi vid Uppsala universitet och från oktober professor i klinisk psykologi vid Luleå tekniska universitet. Alexander berättar bland annat om ifall perfektionism och prokrastinering är nära sammankopplat, om djur sysslar med uppskjutarbetenden och om sina bäst tips för att få saker gjorda.Följ oss på instagram @akursen_poddmail: akursenpodd@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

* ... då Jules inte brydde sig * Coolaste Olympiaupplagan* Att ha mandat för att få befinna sig i baren eller inte ...* Sverige ... kan inte vinna* Vi har dem nu – bilderna!* En smula motvilligt: Lugauer-händelsen* Vad är det för kultur som blivit till i travsporten?* Vilken Boden-häst! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi är tillbaka för att prata om blank GW29 som enbart består av fyra stycken matcher och där inget av de titeljagande lagen kommer till spel. Vi tar ut ett FH och diskuterar runt det, vilka spelare vi tycker det är värt att dra minuspoäng för samt vart smärtgränsen går om man tänkt lösa GW29 utan chip. Vi har också en kaptensdiskussion och svarar på era lyssnarfrågor. God lyssning på er! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

20 februari 2024

Bartek bjuder in Erik Hedberg och Lars Wikman för att diskutera produktivitet. Med tiden har man blivit bränd tillräckligt många gånger för att inse att man behöver ha något sorts system för att hålla reda på saker och få saker gjorda innan de blir ett problem.Lars tipsar om sätt att använda kalendern för att få saker gjorda, och Erik introducerar konceptet discovery trees för att ta reda på vad som faktiskt behöver göras. Checklistor och standardprocedurer övervägs, och automatiseringens fördelar och kaninhål gås igenom."Smarta" assistenters vara eller icke vara avhandlas också. Å ena sidan vore det fantastiskt om assitenter var bättre och kunde göra mycket mer åt en. Å andra sidan skulle de behöva göra precis rätt precis hela tiden för att gå att lita på.Ingen vill ha sina bananer på 2nd street.Sist men inte minst: Minsta möjliga system är oftast det bästa. Fokusera på att göra saker!LänkarPomodoroteknikenGetting things doneFörra produktivitetsavsnittetErik HedbergLars WikmanHerr Tjur i Greta GrisMerlin Mann skrev förr i tiden mycket om produktivitet på 43 foldersCalendlyLars nyhetsbrevDunning-Kruger-effektenDiscovery trees (ej att förväxla med the Discovery tree)FigmaSOP - standard operating procedureKelsey Hightowerremoteok.comPieter LevelsObsidianZettelkastenTodoistHugoCitatEtt stort och fint ord för att få saker gjordaAnalysparalysEn sak i tagetSaker måste lämna mitt arbetsminneTodolistorna sviker mig ofta och gärnaEn ganska sund övningPrecis som en commitEtt blogginlägg är väl allt som krävsMin fru, som är en riktig ingenjörEn pyttepoddFantastiska mentala palatsBotanisera ditt textpalatsDet minsta systemet som gör jobbetJag fiskar efter medhållMina bananer på 2nd streetMinsta möjliga lösningar på problemBörja med att säga detNu ska jag bygga ett magiskt slott

Bartek bjuder in Erik Hedberg och Lars Wikman för att diskutera produktivitet. Med tiden har man blivit bränd tillräckligt många gånger för att inse att man behöver ha något sorts system för att hålla reda på saker och få saker gjorda innan de blir ett problem.Lars tipsar om sätt att använda kalendern för att få saker gjorda, och Erik introducerar konceptet discovery trees för att ta reda på vad som faktiskt behöver göras. Checklistor och standardprocedurer övervägs, och automatiseringens fördelar och kaninhål gås igenom."Smarta" assistenters vara eller icke vara avhandlas också. Å ena sidan vore det fantastiskt om assitenter var bättre och kunde göra mycket mer åt en. Å andra sidan skulle de behöva göra precis rätt precis hela tiden för att gå att lita på.Ingen vill ha sina bananer på 2nd street.Sist men inte minst: Minsta möjliga system är oftast det bästa. Fokusera på att göra saker!LänkarPomodoroteknikenGetting things doneFörra produktivitetsavsnittetErik HedbergLars WikmanHerr Tjur i Greta GrisMerlin Mann skrev förr i tiden mycket om produktivitet på 43 foldersCalendlyLars nyhetsbrevDunning-Kruger-effektenDiscovery trees (ej att förväxla med the Discovery tree)FigmaSOP - standard operating procedureKelsey Hightowerremoteok.comPieter LevelsObsidianZettelkastenTodoistHugoCitatEtt stort och fint ord för att få saker gjordaAnalysparalysEn sak i tagetSaker måste lämna mitt arbetsminneTodolistorna sviker mig ofta och gärnaEn ganska sund övningPrecis som en commitEtt blogginlägg är väl allt som krävsMin fru, som är en riktig ingenjörEn pyttepoddFantastiska mentala palatsBotanisera ditt textpalatsDet minsta systemet som gör jobbetJag fiskar efter medhållMina bananer på 2nd streetMinsta möjliga lösningar på problemBörja med att säga detNu ska jag bygga ett magiskt slott

Nyheterna Radio 17.00

Gamlaste nytt firar 30 avsnitt och vad passar då bättre än ett nytt fullmatat avsnitt. I avsnittet bjuds det på familjen Rasmussons senaste Youtube-bravader. Det bjuds även på en lista med märkliga kändisar som kanske eller kanske inte finns. Programledare: Bertil Andersson och Rasmus Torstensson Detta är en podcast i samarbete med K103 Studentradio

Satir: Vad har en pensionerad lärare med ett långt förflutet i miljörörelsen och en våldsbejakande högerextremist gemensamt? Möt Elsie och Torbjörn som, av olika anledningar, kämpar för klimatet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I en serie alternativa reportage skildras samtidsfenomen i Utkantssverige.Av och med Åsa Asptjärn och Gertrud LarssonProduktion: Magnus BergSveriges Radio Drama

I veckans avsnitt snackar vi styrketräning och hur lite styrka du behöver köra och ändå få en prestationsutveckling? Vi utgår från studien: Minimal-Dose Resistance Training for Improving Muscle Mass, Strength, and Function: A Narrative Review of Current Evidence and Practical Considerations   Vi hinner också med några sista minuten tips inför Vätternrundan.    Tidsschema:  08:20 Vad säger forskningen?  14:10 Minsta träningsdos som behövs? Samt hur sköter man styrkan under säsongen?  34:40 Tips inför Vätternrundan Mer poddar och artiklar hittar du på Prestera Mera   Värdar  Tommy Ivarsson, Fil.mag Biomedicin (M.Sc.)–Specialisering mot mänsklig prestation. tommy@umara.se   Simon Gustavsson, Fil.kand Biomedicin (B.Sc.)–Specialisering mot områdena kost och träning. simon@umara.se

Hon är musikjournalisten som levde för jobbet och nu måste jobba för livet. "Jag är inte här, det här händer inte" är Annah Björks bok om postcovid. För många av oss är coronapandemin ett minne blott, men inte för Annah Björk. Varje dag under två års tid har hon haft feber, andningssvårigheter och kroppssmärtor. Livet med postcovid står i skarp kontrast till hur hon levde fram till julen 2020.I 20 års tid har musik- och modejournalisten Annah Björk analyserat och recenserat den populärkulturella världen. Hon har skrivit för bland andra Svenska Dagbladet, Elle och Expressen, haft stående spaningar i TV4 Nyhetsmorgon och varit redaktionschef på Bon Magazine.Vill leva – förstår inte hurDet var ett liv i högt tempo med resor, sena arbetskvällar och intervjuer med världsartister. Nu ligger Annah Björk mest hemma på soffan och "tittar på blommorna". Minsta lilla ansträngning, som att duscha, förstör en hel dag. Och att hjälpa sina två söner med läxorna är snudd på omöjligt. Annah Björk berättar att hon vill leva, men att hon inte förstår hur det ska gå till.Hör Söndagsintervjun om vad som blir kvar av en människa som var sitt jobb, men som inte vet om hon kommer att kunna jobba igen.Programledare: Martin Wicklin.Producent: Hannah Engberg.Kontakt: sondagsintervjun@sr.se

Lotta Lotass litteratur är en egen motståndsrörelse mot berättelsens hegemoni. Maria Edström läser en författare som upprättar ett äldre språk för att skapa ett nytt. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad i en längre version 2014.Övertron på berättelsen är ingenting nytt, såväl politiker som journalister och allsköns experter har i flera år låtit som pr-byråer. Minsta kafé eller hamburgerbar ska ju ha en berättelse som om vi liksom inte begriper någonting om det inte förpackas som i en saga, som ginge vi alla under utan en bärande myt om vad vi ska konsumera, rösta på, tro på. Problemet med dessa "berättelser" är naturligtvis förenklingarna, felaktigheterna och riskerna för ren demagogi. Ju enklare berättelser ju slagkraftigare och det kanske är ett mindre problem om det gäller var vi ska dricka vårt kaffe men definitivt ett större om det handlar om hur vi ska förstå världen.Vad har nu det här med författaren Lotta Lotass författarskap att göra frågar sig vän av ordning? Jo, även inom litteraturen där man ju i och för sig kan tycka att berättelsen har en given plats, så har den även här lyfts fram som ett eftersträvansvärt föredöme och då talar vi om den lättillgängliga, begripliga, episka, händelsedrivna berättelsen. Och det är någonting som skaver runt allt detta ”berättardriv”, där en svårtydd, mångfacetterad och motsägelsefull värld till varje pris måste göras enkel, lätt att tyda och lätt att tillägna sig. Och där kan ett författarskap som Lotta Lotass komma in som en motrörelse med ett helt annat sätt att utöva och att se på litteraturen och dess uppgift.Lotass gav 2007 ut första delen i en trilogi ”Den vita jorden” i en lite ovanlig form, 148 tunna häften i en vit liten papplåda att läsas i valfri ordning. Innan dess hade hon sen debuten 2000 med romanen ”Kallkällan” alltmer kommit att experimenterat med form och distribution och skulle så fortsätta. Nästa bok efter debuten var som en del i ett uppslagsverk ”Band II Från Gabbro till Löväng”, sen följde en förstautgåva i pocket, romaner bestående av en enda lång mening, labyrintiska texter med rumsbeskrivningar, dikter enkom på nätet publicerade tillsammans med bilder av amerikanska redwood-träd, amerikanska sinnessjukhus, cirkuselefanter och en enda lång dikt på en filmad telexremsa.Lotass har skrivit poesi, dramatik och prosa – det har handlat om fattighjon på hemmet, de sovjetiska kosmonauterna, amerikanska seriemördare, bibliska ökenvandringar, första världskrigets skyttegravar, arktiska utfärder. Ofta i en värld som känns som ett parallellt universum eller i en skapad värld, ett slags scenografi, en fantasi i ett grumligt sinne eller som i en av hennes mest ifrågasatta böcker ”Den svarta solen” som kändes som att läsa ett märkligt dataspel, en labyrintisk rumsbeskrivning i 342 numrerade stycken där man ständigt skulle välja väg efter varje och riskerade att bli ”fast” i spelet/texten för evigt. Lotass trilogi om kriget, dess historieskrivning, minnen, krönikor påbörjades 2010 med ”Sparta” och efter ”Mars” avslutades den med ”Örnen”. Små nätta volymer, en vit, en grå och en brun. Alla utgivna i blott 300 exemplar – ungefär så stor som min läsekrets är, har Lotass förklarat och även detta har nog retat upp i ett kulturklimat där masseffekt alltid verkar vilja uppnås.I den första ”Sparta” befinner vi oss i ett slags antikens krigarstat eller är vi i minnet av den?”Stensoldater. Stensoldater. Vi är väntan. Vi är tystnad. Vi är tyngd och stillhet. Vi är ordhållighet, visshet, återstod.” Så blir dessa stensoldater till alla soldater som levt, dött, blivit till historia, till sten. Och så finns W – gamle ”double-w” – kommentator och spelledare, en som raserar gamla världar och bygger nya ”Snart skall inget återstå.” och han fortsätter ”Allt kan brukas till att bygga världen.”I den andra ”Mars” är legionen på marsch i ett landskap likt den röda planeten i titelns dubbelexponering med romerske krigarguden Mars. Den gamla myten om ansikten och spår av liv och kulturer i sten och berg, av forntida hav, kanaler, monument, stenstäder på den främmande planeten handlar också om vår planet och dess lager av tider, förstörelse och glömska.Lotass är på inga vis en modern språkförstörare, tvärtom skulle jag vilja kalla henne för ett slags språkupprättare, i den meningen att hon återupprättar ett gammalt språk, ett ibland närmast bibliskt språk, ett språk där verktyg, fågelarter, adjektiv som skillrande, glanskande, ting som flitter, flisor och flarn, uppräkningar av saker som till slut låter som musik. Lotass språkradikalism ligger kanske snarare i att just undvika alla de ord och uttryck som vår samtid klär sig i. Däremot är hon i allra högsta grad en berättelseförstörare, problematiserar hela idén om en berättelse, frågar sig hela tiden – om vad berättas det, vem berättar, när berättas vad det nu är som berättas?Det finns alltid denna osäkerhet hos Lotass och däri ligger hennes ständiga obstruktion mot en den tidstypiska och tillrättalagda berättelsens idé. Däremot avisar Lotass inte alls ett slags samtidsavkänning – vem är väl den gamle W med alla sina krig, med sitt skapande av nya världar?I den sista delen ”Örnen” så är vi som från början i en artefakt, ett teatralt minnesrum – ”Invid horisonten reser sig bergskedjor av söndermalt papper som blandats med mjöl och vatten. Ståltrådstommen skymtar i enstaka klev, skrevor och rämnor. Stift och klamrar döljs nogsamt av bergssidornas patinering”. Våra hågkomster är alltid en konstruktion, en reproduktion tycks Lotass mena – ”Ridån går upp. Spelet kan börja.” så slutar första kapitlet. Och ”Örnen” den emblematiska titeln där örnen som symbol går igen i de många av världens stora riken; det romerska, det amerikanska, det nazistiska, och där jag möjligtvis tror att bokvolymens bruna färg faktiskt betyder något.Och kanske är alltihop ett barn som leker med sina tennsoldater – ”Mor, var är du?” utropas på en sida och ingen enskild tolkning göras till den bestämmande. ”Örnen” blir också med sin flerskiktiga teknik en på sitt sätt skrämmande förevisning i hur det förflutnas reminiscenser återskapas, ges ny dräkt, inte känns igen utan tolkas som nya.Lotta Lotass är en av våra mest uppfordrande författare, ett slags civilisationskritiker som vår tid inte riktigt verkar ha förmåga att ta till sig annat än i mindre kluster. Men för den som tar sig tiden väntar en sällsam läsupplevelse som för alltid vaccinerar mot förenklade ”berättelser” var de än uppträder.Maria Edström, kritiker och tidigare medarbetare på kulturredaktion

Skicka din egen fredagsfråga till dummamanniskor@gmail.com Stötta oss och lyssna reklamfritt via https://plus.acast.com/s/dummamanniskor. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Veckans avsnitt av Lakerspodden är här. Daniel Enestubbe och Alexander Jepsen snackar ned premiären och kollar framåt.

Sverigedemokraterna (bilden) är valets vinnare, men när det gäller regeringsalternativen är det återigen olidligt knappa marginaler i det svenska riksdagsvalet. Ett antal utlandsröster som ska räknas på onsdag kan ännu påverka valutgången. Just nu har koalitionen med moderater, sverigedemokrater, liberaler och kristdemokrater ett mandats försprång och kan därför komma att vinna valet med minsta möjliga marginal. Varför är det så små skillnader som avgör i politiken i Sverige? Slaget efter tolv recenserar valkampen tillsammans med Heidi Avellan, politisk chefredaktör på tidningen Sydsvenskan, Johan Strang, biträdande professor i nordentstudier vid Helsingfors Universitet och Yles nordenkorrespondent Lucas Dahlström. Programledare Stefan Winiger E-post: slaget@yle.fi

Följ oss på Instagram: @TMD_PODD @Emilioaaraya @Rosannacharles @Sofiadalen @Karolinawiderstrom Musik i avsnittet: Öppna landskap - Ulf Lundell Magaluf -Orup Diamonds - Rihanna It's My Life - Dr. Alban

I veckans avsnitt blir det Mamma mia!, hatkommentarer, uttal, rap och lyssnarfrågor. Ställ en fråga eller önska ett ämne på aandrasidan.se

Bara två dagar före midsommar fick regeringen igenom sin extra ändringsbudget i riksdagen. Konjunkturinstitutet talar om lågkonjunktur, och den höga inflationen syns särskilt mycket på midsommarmaten. Centerns politiska vägval analyseras, liksom regeringens nya "kraftpaket". Dessutom koras halvårets person. I panelen: Lars Calmfors, professor i nationalekonomi, Alice Teodorescu Måwe, borgerlig samhällsdebattör och Philip Botström, kriminalvårdare och fd SSU-ordförande. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Bara två dagar före midsommar fick regeringen igenom sin extra ändringsbudget i riksdagen. Konjunkturinstitutet talar om lågkonjunktur, och den höga inflationen syns särskilt mycket på midsommarmaten. Centerns politiska vägval analyseras, liksom regeringens nya "kraftpaket". Dessutom koras halvårets person. I panelen: Lars Calmfors, professor i nationalekonomi, Alice Teodorescu Måwe, borgerlig samhällsdebattör och Philip Botström, kriminalvårdare och fd SSU-ordförande. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Fredrik och Kristoffer hoppas lite på mer sansad IT, gläds åt Doom Emacs. Kristoffer funderar på att bygga om sitt företags webbplats, blir irriterad på utbudet av verktyg och tjänster. Och varför ska alla bolag nödvändigtvis ta in riskkapital och växa så snabbt? Har vi en ny liten IT-bubbla, utan att någon är särskilt upprörd? Har vi drabbats av panikutmattning? Kristoffer går loss på självkörande bilar och galna entreprenörer vars visioner är på helt andra håll än vad deras bolag faktiskt gör. Sedan försöker vi vända på steken och prata om trevliga sätt att bygga trevlig mjukvara istället. Eller skydda sig mot företag som lever på andras arbete. Går det att vända på ett bra sätt? Vi vill bygga saker som har värde i sig, och som man tar rimligt betalt för. Många tjänster vi använder ger oss inget extra av att vara ägda av stora aktiebolag, det vi får ut av dem blir inte bättre av det. Vår Slack-kanal blir inte mer gemytlig av Salesforce, och Discord-instanser blir inte mer sociala av riskkapital. Men den centraliserade tjänsten som är gratis är enkel att komma in i, ingen behöver tänka eller sköta drift. Ingen vill byta till en tjänst som är samma sak fast mer jobb. Vi avslutar med att prata om något som gör Kristoffer glad: Doom Emacs! Varken Fredrik eller Kristoffer är jättelyckliga över Visual studio code, men Fredrik har inte tagit steget till att prova Emacs än. Ett stort tack till Cloudnet som sponsrar vår VPS! Har du kommentarer, frågor eller tips? Vi är @kodsnack, @tobiashieta, @oferlund, och @bjoreman på Twitter, har en sida på Facebook och epostas på info@kodsnack.se om du vill skriva längre. Vi läser allt som skickas. Gillar du Kodsnack får du hemskt gärna recensera oss i iTunes! Du kan också stödja podden genom att ge oss en kaffe (eller två!) på Ko-fi, eller handla något i vår butik. Länkar Ziran - Kristoffers företag Hugo Squarespace Ghost Wordpress Bakery - Fredriks statiska sidgenerator för bjoreman.com Klarnahistorien Amerikanska bostadsbubblan 2007 Teslas historia NFT:er Apkoppor Groundhog day Cybertruck skulle idag inte vara laglig att sälja i Europa Software you can love - konferens i Milano i höst Skaparens text om Software you can love Zig Bike Bicycle of the mind Audio hijack Rogue amoeba Panic Drew DeVault Ko-fi The long tail Mastodon Salesforce - äger Slack sedan ett tag tillbaka Matrix Doom Emacs Emacs Spacemacs Evil - Vim-bindningar för Emacs Buggen med texttjänster i Visual studio code Titlar Motsatsen till statisk webbsida Minsta möjliga template Så bra som jag skulle vilja ha det Panikutmattning Fokus på att växa Vi ger bort glass till barn Ingen kontext, ingen självinsikt Någonting som har värde Inte en Bike-grej Vill man vara en dålig människa? Hästodon Samma sak fast lite mer jobb En lika bra texteditor för alla språk

UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-0"));Hej kära läsare Så här med bara några dagar kvar tills morsdag är det kanske lite sent att beställa, men jag kan ändå inte låta bli att rekommendera vårt LifeTalk spel som en perfekt present. Beställer du direkt när du läser det här kan det med postens vilja hinna fram till på fredag. Annars kan du ju alltid skaffa min digitala kurs Mental Hälsa. Den beställer du här och laddar ner och kan börja titta på med en gång. Inte helt fel i sista minuten vare sig för mammor eller dig själv. I veckans coachbrev tar jag en funderare på hur det minsta du kan göra kan vara precis vad som behövs för att få till även de största av drömmar. Låter det intressant så scrolla ner, läs och kom ihåg att  … Anders Haglund Nothing found. UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1"));Veckans citat ”Du missar 100% av de skott du inte skjuter.”- Wayne Gretzky, hockeylegendar UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-2")); UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-3"));Det minsta du kan göraUNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-4"));Det är märkligt hur klurigt det kan vara att komma igång med saker. Oftast för att vi har en känsla som av någon anledning stoppar oss. Vi har då ingen lust att skriva det där mailet, spela in den där videon, ringa samtalet eller köra träningspasset. Det får bli om en stund eller kanske imorgon istället. Ska bara göra det här först … Kan du känna igen i det här? Förmodligen om du är människa i varje fall. Även de minsta av saker kan vara svåra att få till när vi låter våra osäkra, stressade och obekväma tankar överväldiga oss med känslan de kommer med. När vi tar våra tankar och känslor med en större nypa salt tar vi nästa steg så lätt att vi kan tro att det aldrig mer ska vara ett problem för oss. ”Alla människor gör det bästa de kan givet det tänkande som ser verkligt ut för dem i stunden.” Min erfarenhet är att det enklaste sättet att komma över det här är att alltid börja. När jag är ute och föreläser träffar jag nästan alltid någon som läst det här coachbrevet under ett antal år. De frågar ofta var jag får min inspiration ifrån och hur jag klarar av att skriva varje vecka. Det mest sanningsenliga svaret på det är att jag sätter mig ner och lovar mig själv att bara skriva en paragraf. När det väl är gjort fyller oftast fingrarna på något och plötsligt är det färdigt. Samma sak med träning. Det är inte helt ovanligt att allt i kroppen skriker att det vore bättre att göra vad som helst utom att träna. Mitt stående löfte till mig själv är att ta på mig träningskläderna och bara värma upp. När det väl är gjort ska jag bara göra ett set. När väl den lilla biten är gjord blir nästa alltid hela passet gjort. ”Låt inte det du inte kan göra stoppa dig från att göra det du faktiskt kan göra.” Nu kanske du är en av de få som inte upplever denna återkommande tröghet mot att ta första steget. Min underbara fru är till exempel inte av dem. Hon startar snarast upp så bra att det blir för mycket av det goda ibland. Men jag vet att den stora majoriteten står inför det här interna motståndet inom någon del av livet. Kanske speciellt när de vet att det är det rätta för dem att göra. För mig själv och många klienter så funkar det då att sänka tröskeln mot att komma igång. Att göra det så enkelt som möjligt att få till det där första steget som sätter bollen i rullning i rätt riktning. Är det något som dyker upp i dina tankar när du läser det här? Något som du kämpat med och som skulle göra en positiv skillnad om du fick till? Vad vore det minsta du kan göra för att starta upp? Kan till exempel vara att lägga till en grönsak på tallriken snarare än att direkt äta en stor sallad frukost, lunch och middag. Kanske sätta dig ner och skriva en paragraf som leder till en hel sida idag snarare än att kämpa med en hel bok,

Språk innehåller tusentals ord som i sin tur består av närmast en oändlig samling ljudkombinationer. För att förstå språkets föränderlighet kan forskning inom ljudsymbolik kanske hjälpa till. Niklas Erben Johansson har disputerat vid Lunds universitet på en avhandling som utforskar ljudsymbolikens gränser. Hur utvecklas språkljud över tid? Och finns det ord som alla kan förstå oavsett språkbakgrund? Programledare är Catta Neuding och Katarina O'Nils Franke.

Att sörja en person som är här, men ändå borta. I våra grannländer Danmark och Norge säger man ventesorg om den känsla man som anhörig kan känna för en person som är obotligt sjuk, som psykiskt har försvunnit eller som är uppslukad av ett mångårigt beroende. Man skulle kunna ställa sig frågande till varför vi behöver ord att klä in alla tillstånd i. Men enligt filosofen Jonna Bornemark är det helt grundläggande. Det är viktigt att veta att världen är större än våra ord. Det finns alltid känslor som blivit underverbaliserad, säger hon.Psykologen Christina Fischler är inne på samma spår. Om man kan få en inramning på det som händer kan vi förhålla oss till det. Många patienter kommer till terapin med en stor resväska fylld med osorterad tvätt, och varje sak man tar upp och granskar kan man lägga i en viss hög och ju mer man kan lägga samman och säga det här hör ihop med det här, så det som känts obegripligt kan då brytas ner till mindre pusselbitar och bilda en helhet som man kan förstå, förklarar hon.En som känner igen sig i ordet väntesorg är Anna Pella. Hon skriver just nu en bok med det namnet som handlar om hennes dotter Agnes som föddes med en hjärnskada läkarna inte trodde hon skulle överleva.I dag är hon 18 år gammal, men familjen lever fortfarande med vetskapen om att hon inte kommer att leva så länge. Det har varit såhär från start, vi har aldrig haft det på något annat sätt med henne. Minsta förkylning kan bli livshotande. Varje morgon när vi går upp så vet vi inte hur det är, hennes andning blir sämre för varje dag som går.Gäster i programmet: Jonna Bornemark, filosof, Christina Fischler, psykolog, Allan Linnér, psykolog och Anna Pella, journalist, författare och förälder till Agnes.Programledare är Ulrika Hjalmarson Neideman.Producent är Alice Lööf.Programmet sänds direkt.

Kanske hade du önskat att de här raderna skulle handla om hur Gud gjort något mirakulöst i mitt liv den här månaden. Tyvärr kommer jag göra dig besviken. Livet med Gud är fantastiskt men ibland präglas min vardagliga tillvaro av att allt bara går på rutin, och då kan jag ibland glömma bort Gud.

Översättning: Lasse Söderberg Första rad: Det finns inte minsta hopp Uppläsning: Josefin Iziamo Diktsamling: "Onödigt säga mer/ Inútil decir más", Smockadoll förlag, 2020MUSIK: Manuel de Falla: Nana ur Folkliga spanska sångerEXEKUTÖR: Mischa Maisky, cello och Lily Maisky, piano

Fredrik LignellAdventstidenhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/1a-advent-jesus-varldens-ljus-ar93aVi tänder ett ljus i Advent. Vi hoppas att ljuset ska segra. Men inget av detta är knutet till en allmän optimism, och inte heller till helgkänsla och andakt eller ”tron på människan”. Nej, det är kopplat till de märkliga händelser kyrkan firar i Advent. Advent betyder ankomst. Någon anländer:Sedan talade Jesus till dem och sade: »Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.« Joh 8:12När Israels folk vandrade i 40 år i öknen i Gamla testamentet fick de manna från himlen för att baka bröd av, de fick vatten ur en klippa, och en ljuspelare gick framför dem och berättade när de skulle gå, stanna och svänga av. De leddes av ljuset. Nu påstår Jesus att han är alla de grejerna. Han är brödet som kommer ner från himlen, det levande vattnet som släcker vår djupaste törst och ljuset som leder oss, skänker hopp och berättar vart vi är på väg. Utan honom, påstår han, kan vi inte överleva och inte heller navigera. Ljuset skingrar mörkret. Det är svårt att uppnå fullt mörker, då ljus har en enastående förmåga att tränga sig in. Minsta lilla ljus, så är det inte mörkt. Ljuset fördriver rädslan. Mörkrädd. Mörkret i världen, mörkret i tillvaron och mörkret i din egen själ skrämmer. Du anar mörkret som griper omkring sig, och det gör dig mörkrädd. Ljuset avslöjar skiten i hörnen. Plötsligt faller solljuset snett in i vardagsrummet, och det är inte så städat som man kan tro. Dammet syns, och fläckarna på fönstren blir smärtsamt tydliga. Många människor vågar inte låta Guds ljus falla på livet, för man vet inte vad som ska bli synligt. I Joh 3 säger Jesus: ”När ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas.”Men det är ett barmhärtigt ljus. Han önskar fördriva mörkret i världen, och också i våra egna liv. Allt detta är sant om våra individuella situationer, men det är också sant också om den stora världen och tillvaron. Vi lever i en mörk tid. Klimathoten, de stora flyktingströmmarna, politisk instabilitet i världen, despoter som hotar att förgöra hela tillvaron, kärnvapentester och ett mörker som får många att tappa hoppet. Hur ska det sluta egentligen? Jesus kallar sig för världens ljus. Utsagan i dagens text handlar inte endast om personligt välmående och psykisk balans. Jesus är på riktigt världens enda hopp. Varför tar inte Gud itu med ondskan? Varför finns det så mycket mörker i världen om Gud finns och är god? Jesus Kristus, världens ljus, ska en dag ta itu med ondskan. Att leva i tro är att envist lita på det. Att leva i tro är att luta sig med hela sin tyngd mot honom som ensam kan fördriva världens mörker. "Den som följer mig ska inte vandra i mörkret...", sade Jesus. Han funkar dåligt som religiös krydda på ett i övrigt opåverkat liv. Jesus önskar koda våra val, hela vår självbild, vända vårt fokus och göra oss till de människor vi är skapade att vara. Också du har gjort många erfarenheter av ljus, mening och glädje, oavsett vad du tror och tänker om Gud. Han har många gånger kommit dig till mötes, men det är inte säkert du förstått att det är han. Lyssna till dina erfarenheter av ljus, godhet och glädje och följ spåren. Gud har fyllt ditt hjärta med glädje och ljus, och han önskar bli centralfiguren i ditt liv. -------------------------------För samtal:När bibeln påstår att "ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det", vad händer...

Oskar Groth gästar podden igen och berättar om att bygga effektiva vyer i Swiftui. Hur får man vyerna att gå så snabbt som möjligt? Passar Swiftui bra för modulära gränssnitt? Oskar tycker det vore skönt om Swiftui utvecklades lite snabbare och mer öppet. Avsnittet sponsras av If skadeförsäkring vars kod har som övergripande mål att minska skador i samhället för stora och små. If vill som sponsor stödja kompetensdelningen inom Sveriges teknikgemenskap. Deras egna gemenskap består av 900 kollegor, den växer och de söker därför efter fler kollegor som vill utvecklas och utveckla inom .NET – främst fullstackutvecklare. Nyfiken? Läs mer om If och deras kultur på if.se/tech eller kika efter passande öppningar för ditt nästa steg i karriären på if.se/joinus. Sedan snackar vi om nya Macbook pro och vad de innebär för utvecklare. Oskar växlade i sista stund från 14- till 16-tumsmaskinen och förklarar varför. Därefter berättar Oskar lite om sitt nästa projekt: att modernisera skrivbordsbakgrunder på Mac. Sist men inte minst: hur är det att leva på en Pro display XDR? Ett stort tack till Cloudnet som sponsrar vår VPS! Har du kommentarer, frågor eller tips? Vi är @kodsnack, @tobiashieta, @oferlund, och @bjoreman på Twitter, har en sida på Facebook och epostas på info@kodsnack.se om du vill skriva längre. Vi läser allt som skickas. Gillar du Kodsnack får du hemskt gärna recensera oss i iTunes! Du kan också stödja podden genom att ge oss en kaffe (eller två!) på Ko-fi, eller handla något i vår butik. Länkar Oskar Cindori - Oskars företag Tidigare avsnitt med Oskar Swiftui Monterey - årets version av Macos Source of truth Sensei Sensei monitor (scrolla ner en liten bit) Istat menus Stacks i Swiftui Equatable i Swiftui drawingGroup i Swiftui (ritar gruppen på GPU:n) Combine Demystify Swiftui - video från WWDC printChanges - “stacktrace för vyuppdateringar” Instruments Extensions för Xcode If - veckans sponsor Godzillaklippet if.se/tech if.se/joinus Nya Macbook pro Dynamiska skrivbord Metal Maestral - ersättningsklient för Dropbox Pro display XDR Titlar Väldigt mycket programmering En source of truth Multiverktyg för prestanda Helt modulärt Ganska gradvis Minsta möjliga observerbart objekt Konstruktiva varningar Odelat positiva till en Macbook pro En del av Macupplevelsen Bakom ikonerna Endgame-display

Sagan om Vinales fortsätter, vi reder ut det senaste. Dessutom ser vi fram emot helgen race i Storbrittanien.Support till showen http://supporter.acast.com/motogp-podden. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vilken maxad morgon! Vårt fankonto @morgonpassetmemes tipsade oss om Davids look-alike Petri Tigerkrona, som kommer till studion iklädd EGENSYDDA 1700-talskläder. Kodjo blir LORD KODJO fullt ut och Katherine förblir en crazy cat lady - som dessutom hennes barn snappat upp och numera kallar henne för. Förra veckan släpptes bomben. Lionel Messi lämnar Barcelona! Therese Strömberg är fotbollsexpert och reder ut allt om vi behöver veta om Messi (speciellt det faktum att han tjänar 700.000 miljoner kronor per år... OROMLIGT). Moa Lindstedt från Musikguiden kommer också förbi och berättar bland annat att Britney nu har blivit av med sin pappa som förmyndare. VÄLDEN GÅR MOT LJUSARE TIDER!! Programledare: David Druid, Kodjo Akolor & Katherine Zimmerman

Dessutom hyllar vi regissören Jan Troell som fyller 90 år.

Kan man göra storslagna affärer på liten kvadratmeteryta? Absolut! Det är Karin Thorsson-Linnell ett levande exempel på. Hon driver Sveriges minsta Café i Linderås. Denna vecka gästar hon FREDAGSFRALLAN och vi kommer att prata om kommande säsong, framtidsplaner och hur det är att driva företag på landsbygden. Dessutom ska vi ta reda på hur pass […]

This episode is in Swedish Hon har satt filmkameror i händerna på många unga aktivister. Möt filmskaparen Nasrin Pakkho i ett samtal med sin kollega och vän Eva Warberg. Om queer filmaktivism och Nasrins outtröttliga arbete i Göteborg och internationellt sen mitten av 1990-talet, då hon såg till att Kvinnofolkhögskolan fick en filmkurs. Under samtalet kommer vi att höra klipp ur Nasrin Pakkhos filmer Daniels kjol och Regnbågens sång. Nasrin Pakkho född 1954. Efter gymnasiet utbildad till skådespelerska, fyra år på Teaterutbildningen vid Teherans universitet i Iran. Nasrin har även producerat tre dokumentärfilmer för iransk TV. Nasrin jobbade som skådespelerska i tio år och i tre år som dramapedagog i Iran. Utbildad på Kvinnofolkhögskolan (allmän linje, 1991). Fortsatte sedan att undervisa på fortbildningslinjen och var med och startade feministiska studier på Kvinnofolkhögskolan. Nasrin har startat filmutbildningar på Kulturskolan Östra och Mölndals kulturskola och arbetar själv som dokumentärfilmare, producent, skådespelare (film och teater) och filmlärare i animation och video. Teaterföreställningen Kungarnas gård på Folkteatern i Göteborg var en hiphop musikal som Nasrin regisserade och skrev manuset till. Hon har arbetat inom folkbildningen i många år och känner att dess arbetsmetoder stämmer väl överens med hennes syn på människor och kunskap. Nasrin är pedagog sedan 40 år tillbaka och arbetar sedan 2013 som lärare i video på Kulturskolan Östa Göteborg. Nasrin Pakkhos nya film Jag vill bara komma hem får sin premiär den 30 september 2021 under West Pride Göteborg på Stora Teatern. Eva Warberg blev aktiv i den lesbiska rörelsen på Kvinnohuset i Göteborg 1979 och var med i olika musikgrupper på Huset för att sedan gå med i Lesbiska Feminister. Eva var med i gruppen som startade Kvinnofolkhögskolan 1985 och arbetar sedan dess på skolan som lärare i genus, samhälle och religion. Eva jobbade med filmkurser på skolan under många år bland annat med Nasrin. Evas berömda sång Överallt komponerades för den lesbiska kören Lucky Lips inför en spelning på Medborgarhuset i Stockholm 1992. Låten är även titel för Christina Kjellssons och Owe Dahlströms film Överallt om RFSL Göteborg från 1995 som visades den 6 februari 2021 i programmet Vi finns överallt som SAQMI arrangerade tillsammans med Göteborg konst. Som en hyllning till dessa två eldsjälar så släpper SAQMI tillsammans med Arkivet för Rosa Brus den hyllade skivan då och då av Eva Warberg från 2004. Mer om skivan här. Filmografi Nasrin Pakkho Nasrin Pakkho har gjort över 100 dokumentärer, dramadokumentärer, konstfilm, informationsfilmer och här kommer ett urval (för att se några av filmerna följ länkarna): Filmer som gjorts i Iran: 1983 - Religiös ceremoni med rötter i dans och teater (två delar) 1984 - Ljudet av fallande blad – film om spetälska 2005 - Tomma händer (sve) Empty Hands (eng), 28 min (Dokumentär). Filmer som gjorts i Sverige och andra länder: 1992 - Vad tycker du?, 1992 - När de sjunger (med Eva Warberg), 1994 - Den tredje platsen, 1995 - De reste till Kina (med Eva Warberg), 1995 - Jag vill ha båda (med Eva Warberg), 1996 - Agora, 1998 - En för alla alla för en (med Eva Warberg), 1999 - I will never be just one (med Eva Warberg), 1999 - The enemy other, 2000 - Ny Cirkus - 1 + 2, 2000 - Bondens egen marknad (med Eva Warberg), 2001 - En del (med Eva Warberg), 2002 - En hand klappar inte, 2002 - Alla kvickrötterna, 2003 - Kreativa Möten, 2003 - Längtan, 2003 - Gatsmart (med Eva Warberg), 2003 - Av tryck, 2004 - Agenda 21, 2004 - Radar 72, 2005 - Nike, 2006 - Staden möter vattnet, 2009 - Världsby (Dokumentär), 2009 - Teatersällskap, 2011 - Alldeles hemma här, 2012 - Kungarnas gård, 2012 - Det fanns ett liv innan (Dokumentär), 2012 - Traktorn, 2012 - EI WISH, 2012 - Traktorn i Mölndals Museum, 2012 - Väskan, 2013 - Regnbågens Sång (sve/eng), 58 min (Dokumentär), 2013 - Mellanplats, 2013 - Bergsjöns Kulturhus förening, 2014 - Knyta an, 2014 - Rådslag, 2015 - Bergsjön Kulturhus, 2015 - As usual (Konstfilm), 2015 - Säg HEJ i tusentals bitar Del 1, 2016 - Leyla (Kort spelfilm), 2016 - Säg HEJ i tusentals bitar Del 2, 2017 - Vi befinner oss i nuet, 2017 - The unread pages, 2018 - Yasmin Omar, 2018 - Jag skulle vilja leva i ett Göteborg, 2018 - Daniels kjol (Animerad kortfilm), 2021 - Minsta gemensamma nämnare, 2021 - Jag vill bara komma hem (Dokumentär). Premiär 30 september 2021. Övriga filmer av Nasrin Pakkho: 1999 - En informationsfilm om Kvinnofolkhögskolan, 25 min. Elissa libanesiska - Göteborgs kulturkalas 2015. Najwa Karam - Göteborgs kulturkalas 2016. Nawal Al zoghbi - Göteborgs Kulturkalas 2017. Nancy Ajram - Göteborgs Kulturkalas 2018. Relaterat material: GP (22/1-2021) - Hon gör dokumentär om mångfalden inom trans, artikel om Nasrin Pakkhos nya film Jag vill bara komma hem. OBS prenumeration krävs. Nasrin Pakkho om Kai Heino priset 2020. Låten Överallt framförs på Medborgarhuset i Stockholm 1992. Credits SAQMI Play: Producenter: Anna Linder och Malin Holgersson Design och kod: Vincent Orback Komposition: Amanda Lindgren Klipp och mix: Malin Holgersson Ansvarig utgivare: Anna Linder SAQMI Play produceras med stöd av Kulturrådet och Stiftelsen Riksarkivarie Åke Kromnows Jubileumsfond

Det är utan diskussion säsongens och klubbens absolut viktigaste match någonsin. Rögle måste vinna den tredje finalmatchen mot Växjö. Frågan är hur det ska gå till? Det försöker veckans avsnitt av Röglepodden ge svar på. Måstematch med stort M. Så måste man beskriva den tredje finalmatchen för Rögle. Nog för att Rögle redan skrivit om alla klubbens historieböcker, och skulle det vara något lag som denna upp och ned-vända säsongen skulle kunna vända ett eventuellt 0–3-underläge i en SM-final är det väl Rögle. Det är vid det vägskälet Rögle riskerar att hamna när spelarna skrinnar in på isen i Catena arena 20.00 på torsdagskvällen. Växjö har ju med sig 2–0 i matcher. Så hur ska Rögle lyckas? Till att börja med tittar Rögle-podden på en potentiell fördel redan på förhand: hemmaplan. Rögle har inte förlorat en enda match hemma under slutspelet. Men spelar det någon roll i det här läget? Vidare är det en målvaktsmatch i matchen som behöver studeras. Det är väldigt, väldigt målsnålt mellan lagen och målvakterna är lagens mest utsatta spelare. Minsta misstag kan bli helt avgörande, vilket vi såg i match två i Växjö när Christoffer Rifalk släppte en enkel puck förbi sig. Hur är det egentligen fatt med en av grundseriens mest fruktade kedjor, Rögles första med Dennis Everberg, Simon Ryfors och Daniel Zaar? Kommer Ted Brithén tillbaka? Kan Adam Edström spela? Vilka spelare i Växjö behöver Rögle få bort från de farliga situationerna? Frågorna är många när Röglepodden tar sig an den så oerhört dramatiska tredje finalmatchen och vi hoppas att ni vill ta del av den uppladdningen. Så, välkomna att lyssna.

Jonatan fortsätter sitt hälsosamma liv medan K har haft en underbar drogupplevelse. Det handlar om Go-Cart, Mästerskapslåtar, provocerande typer och mycket annat. För mer Della, gå in på underproduktion.se och lyssna på våra premiumpoddar Della Arte, Della Papa och Della Herstory. Tecknar du prenumeration innan 1 maj 2021 kostar det bara 29kr/mån.

I detta spännande avsnittet av aktualitets och populärkulturpodden Coffehpodden pratar vi om Konst, estetik, suez kanalen, jerusalem, och kalla kriget så klart. Sen game streaming system, xbox gamepass mot stadia. Joina vår discord på http://discord.gg/YqMa74K Ni kan kontakta oss på coffehpod@gmail.com Om ni har lite pengar över: https://www.patreon.com/coffehpodden --- Send in a voice message: https://anchor.fm/coffehpodden/message

Blir ett ruckel utanför Uppsala Ebba Buschs politiska fall? KD:s opinionssiffror sjunker och många i partiet oroar sig för sviterna av husaffären. Men Ebba Busch har värre saker att oroa sig för.

Obelisk och Olympia press gav ut böcker ingen annan vågade röra. Några blev odödliga klassiker. Gabriella Håkansson berättar den vilda historien om Parisförlagen som förändrade litteraturhistorien.  ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först publicerad 2017. William S Burroughs, Samuel Beckett, Jean Genet, Henry Miller och James Joyce: alla har de en sak gemensamt de har publicerat sig på ett obskyrt litet förlag i Paris, som under 1950-talet gav ut engelskspråkig litteratur i små gröna pocketböcker i serien Travellers Companion. Bakom den gemytliga rubriken dolde sig all den litteratur som inga andra förlag i Europa eller USA ville ta i med tång, av rädsla för att bli stämda. Allt började med att den brittiske dandyn Jack Kahane 1914 trampade på en landmina i Ypern (Ieper) i Belgien och entledigades från sin krigstjänstgöring. Under konvalescensen träffade han sin fru, fransyskan Marcelle Girodias, flyttade till Paris och började skriva böcker. Kahanes produktion var medelmåttig och innehöll lite för många erotiska anspelningar för att de engelska biblioteken skulle känna sig bekväma, så böckerna plockades bort och han fick dåligt rykte. Samtidigt började romanerna efterfrågas i bokhandeln. Kahane fick en insikt. Minsta inslag av erotik och den mest mediokra bok börjar sälja. I USA och England rådde fortfarande ålderdomliga censurlagar som satte stopp för allt som uppfattades som moraliskt eller erotiskt utmanande, men i Frankrike var situationen en annan, och nu hade Kahane fått en affärsidé. Han registrerade en fransk firma under namnet Obelisk Press och hyrde sunkig kontorslokal på vänstra stranden, nu gällde det bara att hitta sexuellt frispråkiga författare. Det var lättare sagt än gjort. I slutet av 20-talet kontaktar Kahane Sylvia Beach på bokhandeln Shakespeare & Co och får henne att förmedla kontakt med James Joyce, som några år tidigare gjort skandalsuccé på hennes förlag med den frispråkiga Ulysses. Hade Joyce möjligen något mer som kunde publiceras? Det hade han. Experimentboken Haveth Childers Everywhere blev Kahanes första framgångsrika publikation, snabbt åtföljd av Radcliffe Halls lesbiska roman Ensamhetens brunn, som precis blivit förbjuden i England. Även D H Lawrences indragna Lady Chatterleys älskare lades till på utgivningslistan, och nu rullade det på. Kahane fick snabbt rykte om sig att ge ut sånt som ingen annan vågade publicera, och snart köade folk utanför kontoret. Först ut var en helt okänd författare som hette Henry Miller och hade skrivit en bok med en titel som lät som något som handlade om cancer. Det var Kräftans vändkrets. Snart hade även hans vänner Anaïs Nin och Lawrence Durrell fått manus antagna och Kahane var på banan, men när Kräftans vändkrets efter många turer väl skulle ut, ja, då hade Kahane slut på pengar. Ett mönster som skulle komma att upprepa sig. Anaïs Nin visade handlingskraft och finansierade via sin psykoanalytiker Otto Rank trycket av både Millers och Durrells böcker. Som en gentjänst betalade sedan Durrell tryckningen av hennes bok Incest. Sedan hann inte Kahane ge ut mer. Han dog oväntat 1939 vid bara 52-års ålder. Och med det kunde allt ha tagit slut. Det gjorde det inte. Hans 27-årige son Maurice Girodias hade hjälpt pappa på förlaget sedan han var liten, och när andra världskriget var över bestämde han sig för att blåsa liv i verksamheten igen. Nu skulle kampen för den sexuella frispråkigheten stegras ytterligare. Han började med att byta förlagsnamn till Olympia Press och kontaktade sedan faderns gamla författare för att sondera terrängen. Miller skickar in Plexus men sedan var det stopp, så Girodias låter översätta alla franska erotiska böcker han hittar; Genet, Apollinaire, de Sade, Bataille, Queaneau, Reage men det räcker inte, läsarna går inte igång på litterär erotika, de vill ha hederlig porr som kan läsas med vänsterhanden. Girodias gör nu ett genidrag. Han kontaktar klicken kring avantagardetidskriften Merlin som som var de som hade översatt de franska erotiska böckerna, och frågar om de kan tänka sig att börja skriva pornografi istället. Naturligtvis under pseudonym, och gärna med lite kinky inslag. På så vis skulle de kunna finansiera sin tidskrift. Det vill de gärna. Merlin består av ett gäng jazzdansande, amfetaminsnortande utlänningar av båda könen, ledda av författaren Alexander Trocchi och finansierade av amerikanskan Jane Lougee. Kvinnor som män tar sig an uppgiften med förtjusning, och nu börjar Olympia Press glanstid. Merlin flyttar in på kontoret och redaktionen blir förlagets hårda kärna av redaktörer, sekreterare, korrekturläsare och allmänna hangaroaunds. Ur tryckpressarna spottas heta titlar som Tender was my flesh och The Loins of Amon. Olympia Press billiga gröna pocketböcker förses med myndigheternas varning att de inte får säljas i England eller USA, och sprids sedan till turister, matroser, soldater och pornografer som smugglar dem över gränserna en masse. Inkomsterna flödar, men Girodias är ännu värre än sin far vad gäller det ekonomiska. Han vägrar skriva kontrakt och betalar ut royalties lite när det passar. Författarna får köa utanför hans kontor när han är på gott humör, och hoppas på det bästa. Inte heller för han bok över hur många utgåvor han trycker. Ibland ger han ut en censurerad version för bokhandeln, och en annan för illegal spridning. Allt detta fungerar till en början väl med Merlins glada pornografer, men det går inte med riktiga författare som J.P. Donleavy och Vladimir Nabokov. De rasar och drar honom inför rätta. Inte heller går det att betala skatt med vänsterhanden. Bara några år in på det nya äventyret är Maurice Girodias skuldsatt, belånad och åtalad för såväl brott mot obscenitetslagarna som obetalda royalties. Och så här håller det på. Mygel, skulder, porr, åtal allt i en eskalerande spiral, tills Girodias mot slutet av sextiotalet tröttnar på myndigheternas hetsjakt och författarnas pengatjat, och flyttar till USA för att starta ett amerikanskt Olympia Press. Där går det ännu sämre. Valerie Solanas, som författaren heter, går tre kvarter bort och skjuter Andy Warhol istället. Förläggaren som hela sitt liv bekämpat censuren verkar ha grävt sin egen grav. Den nya tidens libertiner behövde inte längre hans förlag, och när han 1968 struntar i att publicera en av sina nya författare som det är bestämt, så går hon upp på kontoret för att skjuta honom. Girodias är inte på plats och Valerie Solanas, som författaren heter, går tre kvarter bort och skjuter Andy Warhol istället. Girodias är inte sen att utnyttja publiciteten och får snabbt iväg SCUM-manifestet till tryck, det blir hans sista viktiga utgivning, innan allt går utför i ett träsk av hårdporr, scientologi och boxningsböcker. Hans livshistoria kan låta tragisk, men den ledde faktiskt fram till en av 1900-talets stora landvinningar: avskaffandet av censuren. De många och långa rättsprocesserna Girodias drogs inför och tappert utkämpade blev prejudicerande, och satte stopp för en puritanism som präglat bokbranschen i flera hundra år. Vi har familjen Kahane/Girodias att tacka för den frihet litteraturen åtnjuter idag. Och för att banbrytande böcker som Millers Kräftans vändkrets, Burroughs Den nakna lunchen, Trocchis Young Adam och Nabokovs Lolita överhuvudtaget kom i tryck. Och de gröna pocketböckerna som på 50-talet kostade några kronor när de kom ut, betingar idag skyhöga priser på den antikvariska marknaden. Samlarna dammsuger gamla lumplådor och porraffärer för att hitta kvarglömda Olympia Press, och granskar sedan böckernas omslag med lupp för att avgöra vilken utgåva det kan röra sig om. Finns påklistrade prislappar, myndighetsstämplar och korrekta tryckorter där, kan de ha stött på en äkta förstautgåva. Är det någon av klassikerna, som till exempel Lolita kan de räkna med att vara 100 000 kronor rikare. Maurice Girodias dör utblottad och bitter 1990 och begravs på Père-Lachaisekyrkogården i Paris. På hans gravsten låter brodern Eric Kahane gravera Une journée sur la Terre. En dag på jorden. Gabriella Håkansson, författare Litteratur John de St Jorre Venus Bound. The Erotick Voyage of the Olympia Press and its Writers, Random House, 1994. A Life in Pieces. Reflections on Alexander Trocchi. Edited by Alan Campbell & Tim Niel, Rebel Inc, 1977. Lawrence Durrell and Henry Miller. A Private Correspondance. Edited by George Wickes, Faber&Faber, 1962. Sylvia Beach Shakespeare and Company, översättning ERik Andersson, Ellerström, 2008. Ett urval av berömda Olympia Press-titlar från Parisåren: Samuel Beckett Watt (1953) Henry Miller Plexus (1953) D.A.F. de Sade 120 Days of Sodom (1953) Jean Genet The Thief's Journal (1953) Pauline Reage The Story of O (1954) Vladimir Nabokov Lolita (1955) J.P. Donleavy The Ginger Man (1955) Jean Cocteau The White Paper (1957) William S. Burroughs The Naked Lunch (1959) Lawrence Durrell The Black Book (1959) Raymond Queneau Zazie dans la Métro (1959)

Jonas Hallberg: 2018 - året då rovdjuren får rättvisa. Jessika Gedin: Vår minsta gemensamma nämnare. Calle Norlén: Tala ur skägget! Spanarna i P1 med programledare Ingvar Storm. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Välkommen till Spanarna – programmet för dig som gillar smart samhällsspaning med humor!I programmet Spanarna i P1 hör du varje vecka tre skarpsynta personligheter som med glimten i ögat försöker avläsa trender i vår vardag och ge oss sina framtidsvisioner. Till sin hjälp har de programledaren Ingvar Storm.Veckans spaningar: Jonas Hallberg: 2018 - året då rovdjuren får rättvisa. Jessika Gedin: Vår minsta gemensamma nämnare. Calle Norlén: Tala ur skägget!