Podcasts about allendes

Punkige Jugend, Grasluft wie in Kreuzberg und die Verstaatlichung der neuen Technikdroge Lithium. Im Mutmachpodcast von Funke berichten Suse und Hajo Schumacher von ihrem Boomer-Projekt Arbeiten und Reisen in Südamerika. In Chiles Hauptstadt Santiago kochen die Gefühle hoch. Nach dem leeren Nest sollen neue Rollen her, aber welche? Wie geht Grenzensetzen, welche Bedürfnisse zählen wirklich. Weitere Themen: die Hauptstadt der Graffitis. Allendes zerbrochene Brille und Kissingers dubiose Rolle. Das Schwinden der Wasserreserven. Der 60. Geburtstag ganz allein. Plus: Suse entdeckt die Kriegerin, und Hajo freut sich auf me-time. Folge 716.  

Am 11.9.1973 putschte in Chile Augusto Pinochet gegen die demokratisch gewählte Regierung von Salvador Allende: Hunderttausende Menschen wurden inhaftiert und gefoltert.

Entrevista a Cristián Allendes, presidente de la SNA, sobre los costos del paro de camioneros. Allendes señaló que "Si continúa habrá desabastecimiento y subirán los precios".

Entrevista a Cristián Allendes, presidente de la SNA, sobre los costos del paro de camioneros.

"Das Geisterhaus" von 1982 machte Isabel Allende zur Bestsellerautorin. Der Roman - ihr erster - verkaufte sich weltweit millionenfach und wurde mit Meryl Streep und Jeremy Irons verfilmt. 40 Jahre später hat Allende immer noch Millionen von Fans, und die dürfen sich jetzt über einen neuen Roman der chilenischen Autorin freuen: "Violeta". Unsere Literaturkritikerin Nadine Kreuzahler hat ihn gelesen.

El Presidente de la Sociedad Nacional de Agricultura (SNA), Cristián Allendes, se refirió a la sequía que afecta a nuestro país, asegurando que "los usuarios de agua han tenido un trabajo extraordinario en los canales, como se administran. Es muy difícil cambiar lo que hay, no es que los pequeños no tengan agua, ellos tienen la misma cantidad de agua en proporción a las hectáreas que tienen". También a la crisis alimentaria derivada de la invasión de Rusia a Ucrania y a los hechos de violencia en la Macrozona Sur.

El Presidente de la Sociedad Nacional de Agricultura (SNA), Cristián Allendes, se refirió a la sequía que afecta a nuestro país, asegurando que "los usuarios de agua han tenido un trabajo extraordinario en los canales, como se administran. Es muy difícil cambiar lo que hay, no es que los pequeños no tengan agua, ellos tienen la misma cantidad de agua en proporción a las hectáreas que tienen". También a la crisis alimentaria derivada de la invasión de Rusia a Ucrania y a los hechos de violencia en la Macrozona Sur.

Masterclass con Camila Salas y Alejandra Allendes. 22 de abril del 2022. by TXS Plus

Beluister het magische verhaal van Isabel Allende: Klein Heidelberg, vertolkt door acteur Leòn Ali Çifteci in vertaling van Giny Klatser. Laat je meevoeren door de opzwepende muziek die over de dansvloer klinkt, in het 'Duitse' café-restaurant ergens in Zuid-Amerika. Isabel Allende debuteerde in 1982 met Het huis van de geesten. Ze had er direct wereldwijd succes mee. Ze is geliefd om haar stijl en thema's: levens van vrouwen, en mix van magie en werkelijkheid. Het meest recente boek verscheen in 2021 in Nederlandse vertaling: Wat wij willen - Mijn leven als moeder, vrouw, feminist bij de Wereldbibliotheek. Het verhaal dat je zo gaat horen komt uit de bundel Het goud van Tomás Vargas: de verhalen van Eva Luna, dat eveneens bij de Wereldbibliotheek verscheen in 2004 en opnieuw als 'Dwarsligger' in 2011. De vertaling is van Giny Klatser (1928-2018).Leòn Ali Çifteci is acteur, zanger en theatermaker. Hij speelt vaak karakterrollen in tv-series, zoals Vuurzee, Hendrik Groen, Nieuw Zeer en Flikken Maastricht. Hij deed al twee keer mee aan een voorstelling van Uitgelezen Verhalen.Heb je met plezier geluisterd? Deel dan sterren uit - of nog liever: schrijf een bespreking op onze pagina op podchaser.com. Wel even een account aanmaken...Onze subsidiegevers zijn:Provincie OverijsselGemeente DeventerGemeente EnschedeAan deze aflevering werkten mee:Isabel AllendeGiny Klatser (postuum)Leon Ali CifteciJoep van de Pavoordt nam het verhaal op in het theaterDirkjan van Ittersum tekent voor de montage en de mastering van de audioDe herkenningsmelodie is van Instant Classical - Amir Swaab en Sietse van Gorkom.Pieter van Scherpenberg leidde het verhaal in.Dit is een productie van Stichting Uitgelezen Verhalen, Deventer.

Beluister het magische verhaal van Isabel Allende: Klein Heidelberg, vertolkt door acteur Leòn Ali Çifteci in vertaling van Giny Klatser. Laat je meevoeren door de opzwepende muziek die over de dansvloer klinkt, in het 'Duitse' café-restaurant ergens in Zuid-Amerika. Isabel Allende debuteerde in 1982 met Het huis van de geesten. Ze had er direct wereldwijd succes mee. Ze is geliefd om haar stijl en thema's: levens van vrouwen, en mix van magie en werkelijkheid. Het meest recente boek verscheen in 2021 in Nederlandse vertaling: Wat wij willen - Mijn leven als moeder, vrouw, feminist bij de Wereldbibliotheek. Het verhaal dat je zo gaat horen komt uit de bundel Het goud van Tomás Vargas: de verhalen van Eva Luna, dat eveneens bij de Wereldbibliotheek verscheen in 2004 en opnieuw als 'Dwarsligger' in 2011. De vertaling is van Giny Klatser (1928-2018).Leòn Ali Çifteci is acteur, zanger en theatermaker. Hij speelt vaak karakterrollen in tv-series, zoals Vuurzee, Hendrik Groen, Nieuw Zeer en Flikken Maastricht. Hij deed al twee keer mee aan een voorstelling van Uitgelezen Verhalen.Heb je met plezier geluisterd? Deel dan sterren uit - of nog liever: schrijf een bespreking op onze pagina op podchaser.com. Wel even een account aanmaken...Onze subsidiegevers zijn:Provincie OverijsselGemeente DeventerGemeente EnschedeAan deze aflevering werkten mee:Isabel AllendeGiny Klatser (postuum)Leon Ali CifteciJoep van de Pavoordt nam het verhaal op in het theaterDirkjan van Ittersum tekent voor de montage en de mastering van de audioDe herkenningsmelodie is van Instant Classical - Amir Swaab en Sietse van Gorkom.Pieter van Scherpenberg leidde het verhaal in.Dit is een productie van Stichting Uitgelezen Verhalen, Deventer.

Liberale und Konservative spotten häufig über die sozialistische Planwirtschaft, gern verweisen sie darauf, dass diese noch nirgends bislang funktioniert habe. Dabei schweigen sie in der Regel aber von Chile, dort nämlich versuchte Präsident Salvador Allende Anfang der 1970er-Jahre mit Hilfe eines kybernetischen Modells eine funktionierende, hochmoderne Planwirtschaft umzusetzen. Ob dies tatsächlich gelungen wäre, darüber können wir heute leider nur spekulieren, da die Vision brutal niedergeknüppelt wurde. Durch einen von der CIA und US-Präsident Nixon unterstützten Militärputsch kam der Diktator Augusto Pinochet an die Macht und stoppte kurzerhand den ehrgeizigen Plan, der Chile zu wirtschaftlicher Unabhängigkeit verhelfen sollte. Dennoch lohnt es sich, diese unterbelichtete Episode der Geschichte einmal genauer zu betrachten: Chile wurde von einem Kybernetik-Experten beraten, man setzte auf einen Computer, um Lieferengpässe zu verhindern. Manche sehen darin die Avantgarde des digitalen Zeitalters. Ist die logistische Grundidee von Versandhäusern wie Amazon vielleicht gar nicht so anders? In der neuen Folge von „Wohlstand für Alle“ stellen Ole Nymoen und Wolfgang M. Schmitt das Projekt Cybersyn vor. Literatur: Eden Medina: Cybernetic Revolutionaries. Technology and Politics in Allende's Chile, MIT Press. Stafford Beer: Kybernetik und Management, Fischer. Anna-Verena Nosthoff/Felix Maschewski: Zwischen Science-Fiction und Science Fact. Die Kybernetisierung des Politischen, in: Timo Daum/Sabine Nuss (Hrsg.): Die unsichtbare Hand des Plans. Koordination und Kalkül im digitalen Kapitalismus, Dietz. Ihr könnt uns unterstützen - herzlichen Dank! Paypal: https://www.paypal.me/oleundwolfgang Wolfgang M. Schmitt, Ole Nymoen Betreff: Wohlstand fuer Alle IBAN: DE67 5745 0120 0130 7996 12 BIC: MALADE51NWD Twitter: Ole: twitter.com/nymoen_ole Wolfgang: twitter.com/SchmittJunior Die gesamte WfA-Literaturliste: https://wohlstand-fuer-alle.netlify.app/

Historias de hoy que cambiarán el mañana. Conduce el periodista José Ignacio Cuadra. En el programa de esta semana, te invitamos a conocer del trabajo del apicultor nacional Enrique Allendes, quien comenta de las diferentes propiedades que tienen las abejas para la salud.

La calle. La nada. La muerte.... Consumo, consumo, consumo. Tener, tener, tener... Carmen Allendes. Amigos de la calle. Sobran las palabras.

Historias de hoy que cambiarán el mañana. Conduce el periodista José Ignacio Cuadra. En el programa de esta semana, te invitamos a revisar la conversación con Camilo Allendes, experto montañista nacional, quien nos comenta sobre cómo fue su proceso para dedicar su vida a este deporte y de una serie de charlas inclusivas sobre el trekking que se encuentra desarrollando.

LabCaffe con Catalina Allendes. 26 de Octubre by TXS Radio

Carlos Uhlmann, CEO de Almacen Guru

Gabriela Mistral har avradikaliserats för att passa som nationalhelgon, samtidigt försöker en ny tid göra henne till symbol. Dan Jönsson reflekterar över den chilenska poetens liv och litteratur. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2019-09-10. Som en brännande bitter dryck, framräckt i ett glas av kristall så beskrev Johannes Edfelt Gabriela Mistrals dikt Sången om en son, när den kom ut i svensk översättning av Hjalmar Gullberg 1945, samma år Mistral som första latinamerikanska författare fick Nobelpriset i litteratur. En träffande bild, verkligen: denna långa elegi om vad som väl idag skulle kallas ofrivillig barnlöshet är fortfarande lika kraftfull i sin kollision mellan våldsam förtvivlan och en arkaisk, glasklar poetisk form. De visionära fantasierna om det ofödda barnet bryts mot de lika högspända som fruktlösa försöken att försona sig med det biologiska ödet: Hell detta bröst, där jag de mina dränker!/ Hell detta sköte, där min ras blev dömd!/ Min moders blick ej mer på jorden blänker/ i vindens klagan hennes röst blir glömd./ Det växer skog, där skogar blevo brända/ som åter hundra gånger yxan slår/ Men jag skall skördas och ej återvända/ min ätt går in i natten som består. Gabriela Mistral, eller som hon egentligen hette, Lucila Godoy Alcayaga, föddes 1889 i en liten by i de chilenska Anderna och växte upp under fattiga förhållanden. Pappan lämnade familjen tidigt, och skolan fick Lucila läsa in på egen hand men redan vid femton års ålder hade hon kommit så långt att hon själv kunde börja undervisa, något hon med tiden kom att se som en av sina stora livsuppgifter. Den andra var förstås lyriken. Som poet slog hon igenom i en tävling i Santiago 1914, där hennes mörka, strama Sonetos de la muerte, Sonetter om döden, förbluffade publiken och vann första pris. Hon publicerade egentligen inte mycket poesi fyra koncentrerade diktsamlingar på fyrtio år, och en postum långdikt, det är egentligen allt men det hon skrev gjorde henne till ett litterärt nationalmonument. Hennes ansikte har funnits på femtusenpesosedlarna ända sedan åttiotalet, nästan varje stad i Chile har en gata uppkallad efter henne, och det stora kulturcentret mitt i Santiago bär sedan tio år tillbaka hennes namn. Till skillnad från Chiles andre nobelpristagare, Pablo Neruda, framstår Mistral som politiskt okontroversiell, lika hyllad av Allendes socialister som av Pinochetdiktaturen och dagens liberala demokrati. Sången om en son skrev Mistral om en ungdomsförälskelse som svek henne och sedan tog sitt liv. Episoden har bränt sig fast i bilden av Mistral som kvinnan som, sårad av livet, vände ryggen åt den världsliga lyckan och istället följde sitt kall som diktare och lärare. En ställföreträdande moder, i livet liksom i lyriken, självuppoffrande, osminkad och asketisk i sin strama lärarinnedräkt, som skrev bittra verser om döden men också idylliska dansvisor på vers som chilenska skolbarn i flera generationer har fått lära sig. Hennes kyska framtoning och djupa religiositet gav henne redan i livet epitetet Santa Gabriela, en upphöjelse hon själv avvisade. Men mytbildningen kring hennes person fick definitivt näring av hennes egen hemlighetsfullhet. Mycket i Mistrals liv är höljt i rykten och dunkel: att hennes farmor var judinna verkar till exempel vara ett rent påhitt, och att ungdomens djupa kärlekssorg skulle ha fått henne att avstå från andra förbindelser stämmer knappast. Och hur var det förresten med pojken Yin-Yin, som hon tog hand om och påstod var hennes brorson? Eller de kvinnor hon periodvis bodde med och stod nära? Var hon homosexuell? Ingen vet. Kanske var Yin-Yin hennes eget barn, kanske inte. Kanske var vänskapen med den tjugo år yngre följeslagerskan Doris Dana också en sexuell kärleksrelation även om de båda två förnekade det. Vad man däremot utan tvivel kan slå fast är att den offentliga helgonbilden har ställt sig i vägen för många av de radikala ställningstaganden som i hennes livstid gjorde Mistral till en ganska omstridd person i hemlandet. Hon bröt med katolicismen och närmade sig istället buddhismen och teosofin i sitt sökande efter en religion som också stod för socialt engagemang och rättvisa. Hon stred för kvinnlig jämställdhet, men tvivlade på feminismen som hon såg som en överklassideologi. I en tid av växande intolerans, fascism och krig fördömde hon Francos militärregim och tog avstånd från den chilenske diktatorn Carlos Ibáñez del Campo. Hemma i Chile höjde hon rösten för mapucheindianernas rättigheter och förespråkade en jordreform liknande den som Allenderegeringen skulle genomföra flera decennier senare. I själva verket hade Mistral ett djupt problematiskt förhållande till sitt hemland. Hon kände sig sviken och oönskad, efter att under förnedrande former ha blivit utmobbad från en tjänst som rektor vid en skola i Santiago troligen på grund av de innovativa undervisningsmetoder hon inspirerats till framför allt av den indiske Nobelpristagaren Rabindranath Tagore: antiauktoritära idéer som under många år av praktisk undervisning hade gett henne en ställning som pedagogisk auktoritet, men också mäktiga fiender. Istället togs hennes idéer upp av den revolutionära regeringen i Mexico, som engagerade henne för att leda reformeringen av skolsystemet där på tjugotalet. Sina sista två decennier levde hon sedan i mer eller mindre självvald exil i Europa och USA, och reste bara motvilligt hem för att ta emot ett statligt litteraturpris hon uppfattade som pliktskyldigt och senkommet. Sådana här fakta passar förstås illa med den nationalromantiska bilden av den helgonlika jungfrumodern och i dagens Chile har Mistrals porträtt istället börjat tecknas med alltmer rebelliska, normbrytande drag. På omslaget till tredje delen av journalisten Jorge Baradits storsäljande Historia secreta de Chile Chiles hemliga historia har hon till exempel stajlats om till en punkig, piercad queerdrottning, med rakade tinningar, ringar i öronen och ett ömsint Doris sirligt tatuerat över kinden. Lika långt från sanningen det, antagligen men var tid har ju sina helgon, och kanske var ett av skälen till Gabriela Mistrals hemlighetsmakeri just det att hon förstod att en diktare inte har något privatliv, liksom att dikten, när den väl överlämnats till offentligheten, inte längre står i hennes makt. Som hon skrev i ett av de konstnärliga budorden i sin debutsamling Desolación, Förtvivlan, som väl är så nära man kan komma en poetisk programförklaring: Du skall utge ditt verk som om det var ditt barn och låta det få liv av dina egna dagars blod. Just så, i sin tidlösa klarhet och med sitt skarpslipade allvar får Mistrals poesi i sig själv en sällsynt integritet. Hennes dikt är kanske inte uttryckligt politisk men när hon i den postuma Canto de Chile gör en mytisk drömresa genom hemlandet från norr till söder är det också en personlig återerövring. När hon i dikten Bägaren liknar sitt poetiska uppdrag vid en balans- och koncentrationsövning som tvingar henne att avstå från jordisk lycka och rikedom, är det också en oavhängighetsförklaring. Hon skriver: Inte hälsade jag städerna;/ inte höll jag lovtal till deras torns flykt mot skyn/ inte öppnade jag armarna för den stora Pyramiden/ och inte byggde jag mig ett hus och satt i söners krets. Gabriela Mistral bar sin fyllda bägare som hon skriver: från en ö till en annan utan att väcka vattnet och överlämnade den. En diktare kan aldrig göra mer än så. Dan Jönsson, författare och essäist

Michel Pizarro, Gerente general de IVAN DRIVE Enrique Feliú, CEO de IVAN DRIVE

LabCaffe con Catalina Allendes. 28 de Septiembre by TXS Radio

Matias Verderau, Director de Lichen

Gabriel Gaete, Fundador de Airncar

Leandro Basaez, Country manager de Wework

Nicolás Leal, CEO de LapChile

Carlos Allendes, Presindente OWASP Chile

Carlos Allendes, OWASP CHILE

Carlos Allendes, OWASP Chile

Det är Marios fel att det tagit två veckor att spela in ett nytt avsnitt, men han har sina skäl. I början av avsnittet förklarar Mario om sin nya karantänssysselsättning, därefter smyger jag mig tillbaka till historiska händelser. Enrique San Martin, född 1939 och nu patriarken i klanen San Martin. Vem? Marios morfar. I avsnittet berättar Mario om morfaderns liv, från soliga stränder i Dichato till flykt undan militärkuppen. Som anställd under Allende behövde väskorna packas fort när regeringshuset sprängdes. I avsnittet hedrar vi Allende genom att läsa upp hans sista tal till folket innan han tog sitt liv. Enjoy!

Carlos Allendes, OWASP Chile

Carlos Allendes Presidente OWASP Chile Tema ¿¡La Dark net es mala?

Carlos Allendes Presideente OWASP Chile. Tema: Las Pymes, el software libre y la ciberseguridad.

Carlos Allendes presidente OWASP. Tendencias en ciberseguridad.

Iván Andrés Santandreu, director de revista Mundo Nuevo conversa con Rafael Allendes sobre las sanación a través de las nuevas constelaciones familiares.

Vad händer när man ständigt väver samman historik och skönlitteratur? Dan Jönsson reflekterar i dagens essä över Jorge Baradits bok Diktaturen, och över Chiles många historiemutationer ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna Tänk dig att du en dag när du är ute och går på stan plötsligt blir omringad av ett par poliser. Utan förklaring bara står de där och spärrar vägen. Vad du vet har du inte gjort något olagligt. Men kanske kan det vara något du har sagt. Kanske något en vän har gjort, eller en släkting. Medan du försöker förstå vad det handlar om börjar de släpa iväg med dig, bort från gatan, in på en bakgård av något slag, och i samma ögonblick som skräcken bryter fram får du en spark i ryggen som fäller dig till marken. Sedan kommer nästa spark, och nästa, och medan du försöker skydda huvudet med händerna får du något blött över dig: du känner igen lukten, det är bensin. Du ser upp, vad är det som händer? En av poliserna står där med en tändsticksask i handen och du tänker att det måste vara som de försöker skrämmas, snart kommer de att brista i skratt åt ett lyckat skämt. Men nej, polisen stryker faktiskt eld på tändstickan och slänger den på dig. Lågorna flammar upp på ett ögonblick. Försök föreställa dig detta: dina kläder som fattar eld och brinner upp på ett par sekunder. Huden som börjar smälta. Skräcken och den vansinniga smärtan. Du förstår fortfarande ingenting. Den här inlevelseövningen är en av många som den chilenske författaren Jorge Baradit inbjuder till i sin bok La dictadura Diktaturen den fjärde och sista delen i hans projekt Historia secreta de Chile. Chiles hemliga historia, alltså som om rättslösheten och brutaliteten under Pinochetdiktaturen inte skulle vara allmänt känd? Som om inte hela världen visste vad som pågick? Episoden med tändstickan inträffade i verkligheten 1986; de båda ungdomar, nitton och tjugo år gamla, som råkade ut för den forslades svårt brännskadade ut ur Santiago och dumpades på en åker. Den ena dog av sina skador, den andra överlevde. I Chile under Pinochet var sådana händelser om inte vardag direkt, så något man fick räkna med om man hade ens en omedveten beröring med oppositionen. Och ändå för många chilenare kom sanningen, när den väl uppdagades, som en chock. Baradit berättar att hans mamma en gång i slutet på åttiotalet, i samband med folkomröstningen som till slut blev Pinochets fall, försökte övertyga sina arbetskamrater om att morden och tortyren var verklighet. De trodde henne inte. Inte förrän en av kollegorna, själv gift med en marinsoldat, intygade att vartenda ord var sant. Och det blev alldeles dödstyst i fikarummet. Jorge Baradits fyra böcker har blivit det senaste decenniets stora kioskvältare i Chile. Första delen, som kom ut 2015, är en underhållande och fascinerande samling exempel på vilken central roll just vissa hemliga sällskap och ockulta idéer har spelat i landets historia, inte minst kring självständigheten på 1820-talet. Som att nationalflaggans stjärna i själva verket är en frimurarsymbol eller att Arturo Prat, en av hjältarna från Stillahavskriget på 1870-talet, var en övertygad spiritist som trodde på själavandring och brukade föra samtal med sina avlidna släktingar. I de följande delarna fortsätter Baradit att krossa patriotiska myter och lyfta fram glömda och undanträngda berättelser. Den om Salvador Allendes hemliga och visionära internetprojekt SYNCO till exempel; eller den om den ockulta utbrytarmonarkin i södra Chile, där trollkarlar regerade med hjälp av magiska förbannelser under några årtionden på 1800-talet. Och kanske fortfarande gör det. Succén för Baradits projekt har skapat ringar på vattnet i resten av Latinamerika. I Peru har historikern Fred Rohner skrivit en också mycket framgångsrik Historia secreta del Perú som på ett liknande sätt punkterar gamla sjuka vanföreställningar och ifrågasätter sådant som att alla peruanska nationalhjältar är vita eller den offentliga kulten av historiska reliker med tvivelaktig proveniens. Den här sortens böcker skrivs förstås lite varstans i världen ändå kan man nog säga att just i Latinamerika har historieskrivningen alltid stått skönlitteraturen nära. Faktiskt rentav varit en del av den man kan tänka på en författare som Octavio Paz och hans brottningar med den mexikanska historien i Ensamhetens labyrint; på Eduardo Galeanos väldiga syntes av den sydamerikanska historien i Eldens minne. På diktatorsromanerna av den latinamerikanska boomens stora författare: Jag den högste av Roa Bastos, Patriarkens höst av García Márquez, Alejo Carpentiers Metoden och Mario Vargas Llosas Bockfesten. Och så vidare. I de här romanerna är historisk och litterär sanning svåra att skilja från varandra. Drömmar och myter, skrönor och legender vävs in i den historiska ramen på ett sätt som ofta gör det omöjligt att veta vad som är vad och får hela historien att framstå som en sorts kollektiv hallucination. Denna vision av historien som en gemensam fantasi, ett flöde av parallella sanningar blir, tänker jag mig, särskilt intensiv på en kontinent där de nationella berättelserna gång på gång bytts ut och reviderats i takt med att regimer faller, hemliga arkiv öppnas upp och den kollektiva tystnaden bryts. I Chile har den processen varit mer omständlig och omtumlande än på de flesta håll. Det var inte förrän långt efter diktaturens fall, när kuppgeneralerna själva började berätta och, framför allt, när USA:s hemliga polis CIA äntligen släppte på sekretessen, som det visade sig att den verkliga historien var en helt annan än de flesta hade trott. Att Augusto Pinochet egentligen inte alls stod i spetsen för kuppen, utan gav sitt samtycke högst motvilligt bara några dagar innan allt satte igång. Att det militära maktövertagandet i själva verket började planeras redan innan Salvador Allende hade hunnit tillträda sin första presidentperiod 1970. Hur omsorgsfullt allt förbereddes, och med vilka väldiga resurser, främst från USA, som ekonomin destabiliserades och regeringens reformprogram saboterades i avsikten att skapa det politiska kaos som bäddade för militärkuppen. Chiles hemliga historia är i sin tur en produkt av dessa ständiga historiemutationer. Kanske inte så överraskande då att Jorge Baradit förstås också är romanförfattare bland annat till en kontrafaktisk berättelse om, just, Allendes visionära internetsystem. Och det är alltså inte förrän i den fjärde boken han griper sig an med det som nog hela tiden var projektets verkliga mål, statskuppen 1973. Baradit, som själv växte upp med Pinochetdiktaturen, berättar personligt, sakligt och med återhållen vrede om lögnen, mytologiseringen, förnekelsen; om hur det är möjligt att många år efter diktaturens fall träffa på till synes kultiverade människor som mitt i en konversation säger med ett leende att Pinochets största fel var att han inte gjorde sig av med er allihop. Möjligt eftersom någon riktig uppgörelse med historien aldrig har gjorts, eftersom inga höga militärer har ställts till svars för sina brott, eftersom Pinochets illegala konstitution, införd 1980, är den som fortfarande är i kraft. Eftersom för att citera den berömda inskriften på Santiagos Nationalstadion, där tiotusentals människor fängslades, torterades och mördades hösten 1973: El pueblo sin memoria es el pueblo sin futuro. Ett folk utan minne är ett folk utan framtid Dan Jönsson, författare och kritiker Litteratur: Jorge Baradit, La Dictadura: Historia secreta de Chile, 2018, SUDAMERICANA

This is the set we played Back to Back last Saturday with Paola Poletto @ Club Bubbles in Ibiza, hope you like it!!!

tracks by Luciano, Francisco Allendes, Paola Poletto, Felipe Venegas, Manuel Araneda, Willie Graff, Tucillo, Bastien & more...

My last set at Cocoon Heroes Formentera, featuring tracks of Terje Bakke, Chris Carrier, Dj W!ld, Felipe Venegas and others

Hi guys, I did not have the chance to record my live set this week, so I decided to do a selection of the new music I got the last few days, hope u like it!

The set I played in Ushuaia last sunday

04.09.1970: Das kurze sozialistische Experiment des Salvador Allende in Chile begann am 4. September 1970 - nur drei Jahre lang war er Präsident. Sein Versuch, den Kommunismus mit demokratischen Mitteln durchzusetzen, scheiterte. Und dann, im September 1973: Allendes letzte Rundfunkrede, der Putsch der Militärs mit General Pinochet. Allende wurde erschossen im Präsidentenpalast aufgefunden ...

100 Jahre nach der Russischen Revolution stellt sich im Hinblick auf Lateinamerika nicht nur die Frage, wie insbesondere marxistisch-leninistische Ideen im Laufe des vergangenen Jahrhunderts rezipiert wurden und welches die konkreten Auswirkungen der Russischen Revolution waren. Auch wie sich ein eigenes revolutionäres Potential in der Region entwickelte und in welchem Verhältnis dies zu europäischen Varianten der Etablierung, Sicherung, Überwindung und Erinnerung sozialistischer und kommunistischer Systeme steht, wirft ein Licht auf Spielarten einerseits und übergreifende Ansprüche sozialistischer und kommunistischer Strukturen andererseits: Wie entstanden mit dem kurzen 20. Jahrhundert in Lateinamerika Nährböden für sozialistische und kommunistische Utopien und welche Realitäten erwuchsen daraus, verschwanden oder blieben erhalten und wie werden diese Utopien und Realitäten erinnert?

100 Jahre nach der Russischen Revolution stellt sich im Hinblick auf Lateinamerika nicht nur die Frage, wie insbesondere marxistisch-leninistische Ideen im Laufe des vergangenen Jahrhunderts rezipiert wurden und welches die konkreten Auswirkungen der Russischen Revolution waren. Auch wie sich ein eigenes revolutionäres Potential in der Region entwickelte und in welchem Verhältnis dies zu europäischen Varianten der Etablierung, Sicherung, Überwindung und Erinnerung sozialistischer und kommunistischer Systeme steht, wirft ein Licht auf Spielarten einerseits und übergreifende Ansprüche sozialistischer und kommunistischer Strukturen andererseits: Wie entstanden mit dem kurzen 20. Jahrhundert in Lateinamerika Nährböden für sozialistische und kommunistische Utopien und welche Realitäten erwuchsen daraus, verschwanden oder blieben erhalten und wie werden diese Utopien und Realitäten erinnert?