Podcasts about sven eric liedman

Sven-Eric Liedman, professor emeritus i idé- och lärdomshistoria, samtalar med Lovisa Nyman och Erik Sidenvall om åldrande, inför publik på LUX i Lund. Arrangemanget ingår i Centrum för teologi och religionsvetenskaps samtalsserie "Religion & existens". Alexander Maurits, prefekt vid CTR, inleder. Ett gästspel av CTR:s podcast Religion och Teologi: https://religionochteologi.podbean.com/ Inspelat i LUX aula, 12 oktober 2023. Producent: Joel Kuhlin.

När någon frågar hur gammal jag är svarar jag ett antal år, men jag har aldrig tänkt på mig själv som gammal alls. Genom livet har jag ofta varit den yngste, den nye, någon som förknippas med en viss ungdomlighet. Så är det inte längre.Hur känns det i kroppen att bli gammal? Och hur känns det att bli betraktad som gammal av samhället? Sven-Eric Liedman och är professor emeritus i idé- och lärdomshistoria och verksam vid Göteborgs universitet sedan fyra decennier. Han har skrivit många böcker och bland annat belönats med Augustpriset. En av de senaste är en volym i vilken han samlat essäer som alla förhåller sig till åldrande och att befinna sig i livets November, i livets slutskede och den heter just “I november - om åldrandet”. Han är med andra ord bokstavligt talat en klok gubbe, som fyllt åttiofyra. Jag bjöd därför in honom att tala om hur det känns att vara gammal och hur han förhåller sig till det, han som ständigt slagit vakt om sin nyfikenhet och utforskandelusta och därför på många sätt är en förebild för mig, och hur jag hoppas vara när jag fyller åttio.Det blev ett samtal som växlar mellan känslan av att ha hunnit leva ett helt liv, att bli gammal med någon man levt i femtio år med, om insikten om att en del människor blir gamla för unga, att kunna känna igen sig i alla generationer, men också om hur han ser på moderna företeelser, exempelvis korta erotiska äventyr eller att prioritera barn före jobb. Och blir man förresten någonsin färdig i sin bildning? Att få tala om de här sakerna med en klok gubbe var ett mycket givande samtal för mig, och jag tror att du också kommer att tycka det.Liedmans bokrekommendationer:Oändligt underbart - Marjaneh BakhtiariSolitär : en biografi om Annette Kullenberg - Anna Hedenmo I apokalypsens skugga - Carl Cassegård & Håkan Thörn“Perspektiv” är en podd från Vad Vi Vet, tjänsten som snabbt gör dig mer allmänbildad i aktuella ämnen. Skaffa ett gratiskonto på vadvivet.seProgramledare: Per Grankvist @pergrankvist Redaktör: Andrea von Essen. Klippning: Jens Back. Publicering: Sara Lundgren. Mixning: Stray Dog Studios. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Möt Claire-Louise Bennett som är aktuell med romanen "Kassa 19". Vidare kommer Sven-Eric Liedman till studion med sin nya bok "I November", som handlar om att bli gammal. Claire-Louise Bennett slog igenom med romanen "Damm" och även hennes nya berättelse utmärker sig för sin ton och stil. "Kassa 19", som nu kommer i översättning av Carl-Johan Lind, handlar om en ung kvinnas väg mot att bli vuxen på 80- och 90-talet. Det är en värld där klassamhället i England ger henne få möjligheter att få ett jobb efter examen. Istället vänder hon sig inåt till böckernas värld."Det uppstår en konflikt inuti henne mellan de idéer om världen, framtiden och relationer som hon möter i böckerna, och den värld och de möjligheter hon har faktiskt omkring sig", säger Claire-Louise Bennett i Lundströms Bokradio.I boken finns också en omdebatterad scen där kvinnan i romanen utsätts för ett sexuellt övergrepp, men där hennes reaktion kan ses som ett sätt att förminska händelsen."Hon bär en ilska inom sig, men den är mer riktad mot samhället", säger Claire-Louise Bennett. I programmet möter ni också författaren och idéhistorikern Sven-Eric Liedman, som i boken "I November: om ålderdomen" skriver om hur det är att bli över åttio år."Det flesta som skriver om att åldras är själva omkring 60, och då har man mest en föreställning om hur det är", säger Sven-Eric Liedman i Lundströms Bokradio. Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie Lundström Redaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin

Vad ville studenterna och vad skrev de på universitetets väggar? Hur ville de förverkliga det framtida samhället? Per Magnus Johansson föreläser om Paris Maj 1968. Vill du läsa mer? På länken finns en fri text att läsa ur Arche skriven av Per Magnus Johansson och Sven-Eric Liedman: https://www.arche.se/texter/maj-1968/

Ett samtal mellan Per Magnus Johansson och Sven-Eric Liedman med anledning av boken En psykoanalytikers väg - ett biografiskt samtal med psykoanalytikern Per Magnus Johansson som gavs ut 2014. Moderator är Tormod Otter Johansen och samtalet arrangerades av Göteborgs förening för filosofi och psykoanalys. Boken går att köpa här: https://www.bokus.com/bok/9789163714276/en-psykoanalytikers-vag-le-cheminement-dun-psychanalyst/ Ur Elisabeth Roudinescos förord: »På kvällen bjöd Jean-Jacques ut mig på krogen och meddelade att han hade förberett en överraskning åt mig vid morgondagens konferens på Institut français. Han hade bett, sade han, en exceptionell psykoanalytiker från Göteborg att ansluta sig. Det var inte utan att jag blev nyfiken: »Han är intresserad av historia och beundrar er mycket», sade han, »han är frankofil, den ende lacanianen i Sverige och han går i analys hos Pierre Legendre.» Det var så jag lärde känna Per Magnus Johansson... Läsaren kommer i denna bok, som jag känner mig hedrad över att få skriva förordet till, att finna vägen hos en man som vigt sitt liv åt lärda studier utan att drabbas av ett åldrande sinnelag, vilket ibland leder intellektuella till att enbart inrikta sig mot det förflutna, mot olika former av kritik och beklagan, utan att betänka att det bästa sättet att tänka över framtiden är att reflektera över det förflutna.»  

Det är svårt att vara liberal idag. Vad innebär liberalism och var hittar vi den i svensk politik? Filosofiska rummet byter skepnad till Politiska rummet i åtta program inför valet. Frihet, rättvisa och marknad är tre ord som förknippas med liberalismen. Men liberalismen har många ansikten. Det som förenar de olika inriktningarna är att individens frihet står i centrum och det som skiljer dem åt i hårda drag är synen på statens och marknadens roll i samhället . Kan vi prata om liberalismen som EN ideologi? Liberalismens historia och plats i svensk politikPolitiska rummet lyfter fram liberalismens ursprung, ser hur den har utvecklats och hur den tagit sig in i dagens svenska politiska landskap. Vi söker efter liberalismen hos dagens riksdagspartier och vi lyfter upp viktiga tänkare och trenderna inom liberalismen. Vilken fråga ska jag ställa till mig själv för att ta reda på om jag är liberal?Sven-Eric Liedman, svensk nestor i politisk idéhistoria, ger oss liberalismens historia och kärnvärden. Jenny Andersson, professor i idéhistoria och Jesper Ahlin Marceta, doktor i filosofi och redaktör för Liberal debatt tar liberalismen in i vår samtid och analyserar hur den tar sig uttryck i svensk politik och hos vilka partier som man kan hitta liberala idéer. Programledare: Cecilia Strömberg Wallin Producent: Marie LiljedahlLitteraturtips: Om friheten - John Staurt Mill Anarki, stat och utopi Robert Nozick The Lost History of Liberalism - Helena Rosenblatt Vi är alla individualister Jesper Ahlin Marceta Kapitalism och frihet Milton Friedman En teori om rättvisa John Rawls Det politiska tänkandes historia - Svante Nordin Från Platon till demokratins kris: De politiska idéernas historia Sven-Eric Liedman

Konservatismen har plötsligt medvind efter att länge ha fört en slumrande tillvaro i svensk politik. Men vad är det att vara konservativ? Filosofiska rummet byter skepnad till Politiska rummet i åtta program inför valet. Förändra med försiktighet, förvalta och förädla skulle kunna definiera konservatismen. Konservatismen är inte en ideologi som ser likadan ut i hela världen utan den utgår ifrån de lokala sammanhangen där historien, traditioner, nationen och familj och andra gemenskaper är viktiga kärnvärden. Det talas om ett konservativt block och en konservativ våg. Vad är svensk konservatism och var hittar vi den idag?Konservatismens historia och plats i svensk politikPolitiska rummet lyfter fram konservatismens ursprung, ser hur den har utvecklats och hur den tagit sig in i dagens svenska politiska landskap. Vi söker efter konservatismen hos dagens riksdagspartier och lyfter upp viktiga tänkare och trenderna inom konservatismen. Vilken fråga ska jag ställa till mig själv för att ta reda på om jag är konservativ?Sven-Eric Liedman, svensk nestor i politikens idéhistoria, ger oss konservatismens historia och kärnvärden. Katarina Barrling, docent i statsvetenskap och Svante Nordin, professor emeritus i idé- och lärdomshistoria tar konservatismen in i vår samtid och analyserar hur den tar sig uttryck i svensk politik och hos vilka partier som man kan hitta konservativa idéer. Programledare: Cecilia Strömberg Wallin Producent: Marie LiljedahlLitteraturtips:Reflektioner om franska revolutionen - Edmund Burke A Political Philosophy: Arguments for Conservatism - Roger Scruton The meaning of conservatism - Roger Scruton De konservativa idéerna - Herbert Tingsten The conservative mind - Russell Kirk Det politiska tänkandes historia - Svante Nordin Från Platon till demokratins kris: De politiska idéernas historia Sven-Eric Liedman 

Socialismen är drömmen om det klasslösa samhället, en ny värld av jämlikhet och solidaritet. Hur ser den socialistiska visionen ut idag och var hittar vi den i svensk politik? Filosofiska rummet byter skepnad till Politiska rummet i åtta program inför valet Klasskamp, jämlikhet och rättvisa är centrala ord inom socialismen. Socialismen menar att samhället måste analyseras utifrån kollektivet när ekonomiska och sociala problem ska lösas. Historiskt delades den upp i en revolutionär och en reformistisk gren. Idag ser inte arbetarklassen i Sverige ut som vid socialismens födelse, välståndet har ökat och arbetarna själva vänder sig gärna åt andra håll än åt vänster. Samtidigt ser vi kritik mot växande klyftor och globalisering. Vilka grupper är det socialismen talar för idag?Socialismens historia och plats i svensk politikPolitiska rummet lyfter fram socialismens ursprung, ser hur den har utvecklats och hur den tagit sig in i dagens svenska politiska landskap. Vi söker efter socialismen hos dagens riksdagspartier och vi lyfter upp viktiga tänkare och trenderna inom socialismen. Vilken fråga ska jag ställa till mig själv för att ta reda på om jag är socialist?Sven-Eric Liedman, nestor i politisk idéhistoria, ger oss socialismens historia och kärnvärden. Jenny Andersson, professor i idéhistoria och Markus Furendal, doktor i statsvetenskap tar socialismen in i vår samtid och analyserar hur den tar sig uttryck i svensk politik och hos vilka partier som man kan hitta socialistiska idéer. Programledare: Cecilia Strömberg Wallin Producent: Marie LiljedahlLitteraturtips: Kommunistiska manifestet - Karl Marx och Friedrich Engels Karl Marx - en biografi - Sven-Eric Liedman If youre an egalitarian, how come youre so rich? - G. A. Cohen Varför inte socialism, och om den egalitära rättvisans valuta - G. A. Cohen Kapitalet i tjugoförsta århundradet Thomas Piketty Chockdoktrinen Naomi Klein Det här förändrar allt: kapitalismen kontra klimatet Naomi Klein Vårt enda liv Martin Hägglund   

Efter den industriella revolutionen blev medaljens baksida för många allt tydligare. Med tiden kommer, som vi vet, arbetarrörelsen organisera sig efter Karl Marx idéer. Men innan den breda arbetarrörelsens genomslag, under det tidiga 1800-talet, fanns härliga världsförbättrare som Robert Owen. Han var en industrialist som förvandlade sitt spinneri i Skottland, New Lanark, till ett idealsamhälle med skola och riktiga bostäder. I detta avsnitt följer vi honom i med- och motvind.Läslista:"Om utopier. En vänbok till Nils Eriksson" Karlsson, David i Johan Kärnfelt och Sven-Eric Liedman (red) Göteborg 2002.”Revolutionens tidsålder” Hobsbawm, Eric 1979Encyklopedia Britannica See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Nedan följer en något kortad version av podden i textform.Välkommen, Adam Cwejman, till Rak höger!– Tack så mycket!Du skrev en text för några år sedan som hade rubriken ”Året då alla blev fascister” men det var alltså inte det här året utan det var 2015. Det hade lika gärna kunna vara skrivet nu, med tanke på hur mycket vi diskuterar det 2021 också. Men kan du beskriva varför året då alla blev fascister var 2015, vad du menade?– 2015 var året med flyktingkrisen och rädslan för vad som skulle hända ifall man helt enkelt stängde gränsen. Beskrivningen ”fascist” användes väldigt ofta, kanske oftare än oftare än tidigare. Sättet som det användes på, som jag märkte, påminde rätt mycket om en numera väldigt gammal tradition där man beskriver meningsmotståndare man inte tycker om som fascister. Den här gamla traditionen har ju använts med god effekt, och det finns en god anledning till det. Fascismens skepnad är på något sätt symbolen för den ultimata ondskan, efter andra världskriget. Men sättet som det används på, och det var tesen som jag drev i den texten, påminner rätt mycket om hur man under kommunisttiden beskrev i stort sätt alla meningsmotståndare som fascister, även demokrater av olika slag: liberaler, konservativa, socialdemokrater, bondepartister och så vidare. Det var ett ett sätt att få ett moraliskt övertag som är så totalt, så massivt, att diskussionen är över. Och jag tror att det ofta är så man använder det idag också, med framgång.När fascismen uppstod på 1920-talet beskrevs den av kommunister som den mest reaktionära, mest chauvinistiska och imperialistiska falangen av finanskapitalet. Det beskrevs som den sista andningen kapitalismen gör för att hålla sig kvar vid makten på något sätt inför hotet från den oundvikliga kommunistiska revolutionen. I den definitionen hamnade kapitalismen och fascismen väldigt tätt ihop. Och precis som du är inne på så användes fascism som ett sätt att uttrycka ogillande. Men det kan kanske också förklara varför människor till vänster haft en tendens att beskriva till exempel Margaret Thatcher, Ronald Reagan eller nyliberalismen som en form av fascism. Det har en äldre historia.– Och en äldre historia som inte är en total lögn. För när fascismen uppstår direkt efter första världskriget är det arbetslösa, virriga soldater som i mångt och mycket känner sig svikna av det samhälle de har ägnat sig flera år åt att försvara och strida för. De här soldatfacken i Italien där de första fascistklubbarna uppstår, de är en aggressiv reaktion mot revolutionära strömningar. De är ett svar på revolutionära strömningar från vänster. Så själva impulsen för fascismen är reaktionen mot vänstern. Och i vissa fall så tänkte liberaler och konservativa att: ”Det här är inte bra, men vad ska vi göra? Ingen här är värd att samarbeta med”. Och så uppstår den här – vänsterns eviga dolkstötslegenden – att borgarna i vissa fall hellre samarbetar med reaktionen än de revolutionära elementen. Det är väldigt tydligt i Italien, det är tydligt i Spanien under 1930-talet där en del liberaler samlade sig på republikens sida och vissa går till Franco-sidan som ju är ett sammelsurium av rojalister, konservativa och falangister. Så det finns liksom en historia här, varför man säger så. Sen har man dragit det väldigt långt. Man har gjort det till ett allmängiltigt argument. Å ena sidan finns fascismen som ett historiskt fenomen och då kan man se att i Italien uppstår den egentliga fascismen under Mussolini. Den är specifik för Italien. Å andra sidan har fascismen börjat användas som samlingsnamn för fler diktaturer i den här tidseran som delar drag med den italienska fascismen. Exempelvis Franco i Spanien och Salazar i Portugal. Men om man tar falangisterna och Salazar i Portugal, är ju inte fascister i egentlig mening. Franco tryckte ned den spanska fascistpartiet, och anledningen var att fascisterna var en revolutionär rörelse till stor del, man föraktade mycket av det gamla och ville krossa det. Man ville skapa en ny värld som var annorlunda än den gamla och man hånade konservativa som gamla gubbar som ville bevara en värld från igår. Så man var väldigt positiv till teknologisk utveckling och liknande, och förändring på sådana områden, samtidigt som man var reaktionär på andra områden. Det där är också en distinktion som gör att till exempel Franco och Salazar i vissa avseenden skulle kunna beskrivas som fascistiska om man har något slags idealtyp där man ska uppfylla vissa kriterier, men de skulle själva vända sig emot det för att de ville bevara katolicismen, de ville bevara det samhälle som hade funnits innan. De var djupt konservativa och reaktionära, skulle man kunna se det som, snarare än att de var revolutionära på det sätt som Mussolini och Hitler var. Men ett tredje sätt att definiera fascism är det du är inne på. När Stefan Löfven kallade sverigedemokraterna för ett fascistiskt parti, och citerade Henrik Arnstad. Då är det fascismen som ett slags latent inneboende tendens i ett kapitalistiskt samhälle – någonting som kan uppstå på olika sätt, i olika sammanhang, snarare än att Stefan Löfven var rädd för att det skulle vara brunskjortor som tog till gatorna och började att strida som på 1930-talet. Vad tänker du om den fascismdefinitionen? Är det ett evigt fenomen i vårt samhälle, en tendens som finns där, eller är det något som är historiskt specifikt?– Det finns vissa drag som definitivt har en röd tråd tillbaka till 1920- och 1930-talet. Det finns neo-fascistiska partier, eller direkt nazistiska partier. Det finns partier i Spanien som kallar sig för falangister, det finns ett parti som kallar sig för ”Autentiska falangisterna”. Så de finns och de är stolta över sitt historiska stamträd. Men det finns också en lathet inför förståelsen av olika typer av radikala högerrörelser. För de kommer i väldigt olika kulörer och varianter såsom du själv beskriver. Jag vill lägga till två till där, de radikala, våldsbejakande revolutionära fascistiska elementen kom på kant med reaktionen, alltså antingen den rojalistiska eller traditionella konservativa rörelsen. – I Ungern så såg Horthy, som ju var allierad med nazisterna, pilkorsen ibland som ett rejält hot. I Rumänen så var det konflikter mellan Antonescu och järngardet. Så det finns en lathet i hur begreppet används. Man förstår inte att det är en myriad av rörelser. Vissa av dem är med stolthet direkt härstammade från fascismen och i vissa fall så har de förändrats till något annat. – I dag finns det knappt något parti i Europa som är öppet neo-fascistiskt och som samtidigt har stort parlamentariskt stöd. De partier på den yttersta högerkanten som får partipolitiskt stöd är de som går in mot mitten. Förstår man inte den här förändringen så förstår man väldigt lite av den yttersta högern i Europa överhuvudtaget. Så det är klart att det är väldigt lätt och effektivt att säga att allt höger om de konservativa är fascism, punkt slut. Men då tar man inte in det som partiforskningen i Europa visat: att man måste kategorisera dem, och skilja på olika traditioner i olika länder. – I vissa länder är det mycket mer radikalkonservatism. I Polen finns det inte riktigt utrymme för en fascistisk höger givet landets historia, så där är den yttre högern betydligt med katolskt nationalkonservativ. Detsamma gäller även Portugal och Spanien i stor utsträckning. Men det Löfven gör är ytterst effektivt som politiskt redskap. Många går runt och tror att det är en obruten linje från 1930-talet till idag, som om ingenting har hänt under tiden, som om all politik under tiden har varit helt oväsentlig. Men då förstår man inte det som är ens politiska fiende.Om man tänker sig att fascismen är medveten om att man inte får vara fascist, så skulle folk inte säga öppet att de är fascister. Då blir det en kritisk tänkares uppgift att ta reda på vad som döljer sig under ytan. Självklart skulle fascister förneka att de var fascister eller att de hade någonting gemensamt med det. Därför måste den kritiska tänkaren avmaskera de som förnekar det. Samma sak med högerextremism mer generellt, att man måste försöka avslöja det hos människor, för de kommer inte erkänna det själva. I begreppet fascism så finns det vissa saker som historiskt sett har varit viktiga, till exempel till att man ha varit motståndare till demokrati, man har velat ta total kontroll över samhälle, i alla fall har man sagt det, även om inte alla lyckats. Men där skiljer de sig också då fascister och den idéfamiljen från till exempel det vi kallar för högerpopulism, för i den senare traditionen handlar det mycket om att få in mer demokrati, att folkets röst ska höras mer, att man ska ha fler folkomröstningar och så vidare. Medborgarna ska ha mer inflytande över politiken, deras röster ska vägra tyngre än i dag, medan demokratin i fascistiska länder snarare varit något som man är emot. Där har det snarare varit en stark ledare som på något sätt ska representera folkviljan, medan folkets inflytande minskat.– Det är en nyans som i regel går och förlorad och jag tror den går förlorad medvetet. Det vill säga att de som är intresserade av att demaskera fascismen bryr sig inte om den sortens detaljer – huruvida man är för eller mot demokratin – för de menar att det där är opportunistiska och taktiska val. Det gör ju också att det blir svårt att förstå en del som är av det mer populistiska slaget, alltså partier som Ukip, Fremskrittspartiet, Dansk Folkeparti, och Femstjärnerörelsen i Italien är ett annat exempel. Som du säger är de partierna någon sorts radikaldemokrater, kanske av ett opportunistiskt slag, absolut, men jag har svårt att se de vill porträttera sig på det sättet för att smyga in fascism bakvägen. – Merparten av partierna i EU inte våldsbejakande fascistiska partier utan de är någonstans på den här skalan för partier bortom etablerade borgerliga partier, alltså bortom agrara, liberala, socialliberala, konservativa kombinationer, däremellan. De partierna måste ju förstås och tas på allvar tror jag för vissa av dem gör ju saker som får betydelse. Ta Lega Nord som ett exempel, det italienska partiet som började som ett regionalt parti i nordliga Italien. De har ju stort inflytande – ska de bara avfärdas som att det är fascism, punkt slut? ”Vi vet vad de vill, vi vet vad de kommer göra”. Då förstår man ju inte vad de gör i förhållande till ekonomi och så vidare. Det blir som att medvetet dumma ner analysen och därmed blir man också lite sämre tror jag på att förstå när riktiga fascister verkligen försöker ta makten någonstans. För de har inte försvunnit, de finns ju kvar. De radikala, våldsbejakande, högerextremisterna och fascisterna – de finns kvar och deras tankar har ju inte förändrats väsentligen under alla dessa år. Men lyckligtvis så är de ju ändå i minoritet. Men ändå har de fått symbolisera den partipolitiska förändringen i Europa. Vi har idag ett nytt parlamentariskt läge där Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna öppnat upp för att samarbeta med Sverigedemokraterna i någon mån. Men i mars i år så sa Stefan Löfven att demokratin är i fara om SD får inflytande över en ny regering. Det är ju någonting som har återkommit genom åren och det är också därför man har haft till exempel Decemberöverenskommelsen och Januariöverenskommelsen. Allt det där handlar om att utesluta SD från allt politiskt inflytande. Något som har återkommit är också bilden av Franz von Papen i olika debattinlägg från socialdemokrater. Peter Hultkvist hör stövlar mot asfalt, han säger att: ”Det går inte att tämja högerextrema. Vem hamnar på rätt sida av historien”. Jag ska bara säg att Franz von Papen var konservativ politiker i Tyskland på 1920- och 30-talet. Han var inte nazist men han släppte fram Hitler till positionen som rikskansler och sen manövrerades han ut. Anders Lindberg på Aftonbladets ledarsida, som alltid är smakfullhetens förnämaste riddare, han gjorde ett fotomontage där Ulf Kristersson och Franz von Papen stod bredvid varandra. Så då har vi bilden där, det är 2021, det vi lärt oss något av historien? Det är 1932, i Weimar-republiken, ska man tänka. Vad tycker du, är det här en rimlig jämförelse? Och vad ser du för risker med att prata på det här sättet? Eller förtjänster för den delen, från vänsters sida. Gör de rätt i att göra såhär strategiskt?– Strategiskt så är det alldeles lysande. Väldigt användbart. Man åberopar den starkaste historiska parallell man har som talar till människors moraliska övertygelse, deras anständighet. Och samtidigt så pekar man med handen och säger ”Vill du ha det som man hade det i nazityskland?” Så taktiskt – jättebra. Det fungerar toppen, man höjer den sociala kostnaden och gjorde det under väldigt många år för att på något sätt få någon att samarbeta med eller förhandla med, diskutera med sverigedemokraterna. I den bemärkelsen så är det alldeles utmärkt för socialdemokraterna för de vet givetvis hur det parlamentariska läget ser ut, att om de inte kan luta sig mot borgerliga partier i en modern, svensk, 2020-talsversion av den klassisk enhetsfront, då har man ju en rätt stark högermajoritet i Sverige. Så de vet att det här är det sista halmstrå de har att greppa efter för att förhindra att borgerligheten styr det här landet. Är det ohederligt för att det är opportunistiskt? Ja, till stor del.Tror du verkligen att det är det? Vissa som säger de här sakerna gör det kanske av opportunistiska skäl, men jag tror faktiskt att många verkligen tror på det. De bygger liksom sin världsbild på det här, och sen har du sådana som du och jag till exempel som inte ser det på samma sätt. I bästa fall är vi godtrogna och dumma som Neville Chamberlain eller Franz von Papen och i värsta fall så är vi något slags smygfascister.– Ja, och många är nog övertygade. Det finns ett stort övermått i Sverige av det som kan kallas historicism, man ser de historiska linjerna så tydligt att man ser sig själv i historien. Man nästan lever sig in i det här, att det är verkligen som Spanien 1935-36. Att det handlar verkligen om att man har den här enhetsfronten mot det fascistiska hotet. Då tror jag att man måste ha lite av en belägringsmentalitet, det vill säga att man ser det som Henrik Arnstad ser på sverigedemokraterna och på högern i allmänhet. Att de sitter och lurar i vassen hela tiden och bara väntar på att införa raslagar och allting och att borgerligheten då bara kommer att lägga sig platt eller att de faller i någon sorts palatskupp av något slag. – Men för att den här tanken verkligen ska stämma så måste ett antal villkor uppfyllas. Det första är att SD har lyckats med en utan motstycke framgångsrik maskirovka, alltså en teater där de säger en sak men menar en annan. Det andra är att de inte har förändrats som parti ett dyft sedan början av 1990-talet när partimedlemmar stod och heilade och hade på sig naziuniform, noll förändring på 30 år. Det tredje är att de borgerliga partierna i förhandlingen med sverigedemokraterna skulle lägga sig platt i stort sätt i alla frågor där sverigedemokraterna då avslöjar sig själva, säger att det här vill vi ha och att då M, Kd och kanske l bara skulle lägga sig platt och säga ”ni får allting”. Det finns fler villkor som jag tror måste uppfyllas för att det här fascistiska maktövertagandet ska ske i Sverige men jag tror inte på att det kommer att ske. – Dels kan man se vilken politik SD har drivit, man kan se vilka förslag de lägger, man kan jämka det med M och KD och se var de skulle kunna ge med sig. Jag tror nog M och Kd kommer ställa upp rätt tydliga villkor, ”Det här kan vi förhandla om, det här kan vi inte förhandla om”. Och i synnerhet tror jag inte att M och Kd är så desperata efter makt att de skulle omkullkasta den svenska demokratin för att få chansen att styra med ett då öppet fascistiskt SD. Det är så fantasifullt och det tror jag att de flesta förstår, inklusive rätt många av vänsterväljarna. Sen finns det nog vissa som verkligen tror på riktigt att den här förestående revolutionen kommer att ske från höger och det motiverar den rädsla och de höga tonerna som man ofta hör. – Skulle jag tro att det verkligen höll på att ske ett fascistiskt maktövertag hade jag nog låtit likadant men jag tror inte att det kommer att ske och jag vill ändå säga med det sagt att jag har många skäl, både ideologiska, privata, att vara väldigt, väldigt vaksam inför högerradikala strömningar som skulle få inflytande i landetJag tror att man ska jämföra med vad har hänt i Norge, Danmark och Finland. Alla tre har haft ett motsvarande parti, skulle jag hävda, vid makten i någon mån i olika perioder de senaste decennierna. Vad har hänt där? Har det blivit det här helvetet på jorden som man ser framför sig? Och vad har konsekvenserna blivit? Då tror jag att man kan få en indikation på vad som kommer att ske i Sverige. Den jämförelsen borde vi göra oftare istället för att alltid prata om Polen och Ungern, som är mycket längre bort från en svensk politisk tradition och kultur än vad våra grannländer är. En annan sak jag tänkte ta upp med dig här var att det är tio år sedan Breiviks terrordåd skedde. Liberalerna skrev såhär på Twitter för nu nio dagar sedan ”Idag tio år sedan terrordåden i Oslo och på Utöya. Vi får aldrig ge vika för extremism och antidemokratiska krafter. Idag riktar vi våra tankar till offren och deras familjer” på deras officiella Twitterkonto. Då svarade Annika Strandhäll såhär, hon är riksdagsledamot och tidigare minister för S: ”Detta inlägg smakar minst sagt lite illa när ni som liberalt parti samtidigt är beredda att underlätta för ett parti med rötter i vit makt-rörelse och precis denna tanketradition som drev Breivik att få regeringsinflytande”. Robert Hannah protesterade, han är riksdagsledamot för liberalerna, han skrev ”Vidrig nivå på debatten i Sverige. Sossar tänker göra allt för att brunsmeta endast för att behålla makten men man måste visst vara stödparti till socialdemokraterna för att få minnas offer för terroristdåd och då tog ledarskribenten på Aftonbladet Lina Stenberg det till nästa nivå och skrev ”Fast nu får väl liberalerna bestämma sig. Antingen är man för SD/ Brevik eller så är man det inte”. Du har ju anknytning till liberalerna sen tidigare, du har varit ordförande för Luf. Vad tänker du om det här hur Brevik används just nu i svensk samtidsdebatt?– Efter dådet så var det liknande tongångar. Sen var det borta ett tag och nu väcker man det argumentet, det vill säga man sätter likhetstecken. Det är fascismanklagelsen all over again, det vill säga att man säger i stort sett ”Är ni inte med oss så ät ni emot oss och emot oss är Breivik. Hur ska ni ha det?” Och för att då återanknyta till det här ”Året då alla blev fascister”, texten jag skrev: Efter kriget när det fanns oppositionella som hade överlevt hela kriget i Östeuropa, alltså liberaler, borgerliga, socialdemokrater och andra, som kröp ut ur ruinerna och ville återetablera sina partier. För att kommunisterna då, de hade inte fått stöd i den utsträckning som kräves för att få en demokratisk majoritet. Inte i något östeuropeiskt land som de tog över, så vad de gjorde var att de stämplade i stort sett alla som inte valde att uppgå i de enhetsfronter som man hade, de anklagade man för att vara fascister. Det var länder som var i kaos och det fanns ingen rättsstat överhuvudtaget, det sköttes av ockupationsmakten kommunisterna. Då ställde man dem inför rätt, man mördade dem och allt med svepskäl ”Det här är ju fascister, de är motståndare”. Jag gör ingen historisk jämförelse här i bemärkelsen att det här är exakt vad socialdemokraterna gör, det gör de verkligen inte. Men tanken att de som är emot oss, eller i alla fall inte väljer att lägga sig platt och vara emot oss, de är kopplade till det värsta som finns långt ut på extremhögern, dvs en mördare och terrorist som Breivik. Det argumentet är ju på ett sätt vidrigt för att det gör ju ett parti som liberalerna som har en tradition som de väldigt ofta talar om, alltid konsekvent varit emot all radikalism, och rätt många av deras medlemmar känner nog ett visst stor tung känsla i bröstet, ”Herregud, är det det här vi gör?”.Med Sverigedemokraterna?– Ja, precis. Men jag tror såhär: tror man på riktigt på det här likhetstecknet så skulle man gjort något annat med SD under lång tid. Då hade man gjort det till en polisiär fråga. Man hade gjort det till en fråga för Säpo, och för polisen. För om det här på riktigt är ett parti som står bakom och vill göra samma sak som Breivik, då är det här en fara mot rikets säkerhet, för demokratin. Varför behandlar man dem då med demokratiska medel? Varför går man inte till nästa steg om man ser att detta parti som har tjugo procent av väljarstödet i Sverige? Om man på riktigt tror att vi står på samma punkt som i Tyskland 1932, då borde man vara betydligt mer aktiv än att skriva några tweets och artiklar. Varför gör man inte mer om man på riktigt tror att det är Breiviks parti?Gott står mot ont och att inte göra mer än att säga att de är odemokratiska, menar man verkligen det man säger då? Menar man verkligen att de delar världsbild med Breivik? Då är jag förvånad över att man inte gör mer. Men om man ska gå dem till mötes lite här: Jag har inte läst hela manifestet som Breivik skrev. Jag läste delar av det när det kom 2011. Sen så läste jag det nu när jag skrev en text på min sajt Rak höger. Det är över 1 500 sidor, och han blandar referenser till källor som är hyfsat mainstream med referenser till tänkare som inte långt från mainstream, sedan kommer en extrem manual där det står om hur man exempelvis ska tillverka bomber, vilken typ av steroider man ska ta, och så vidare. Men han kritiserar invandring och islamism, men ännu mer islam. Han skriver om demografisk förändring. Och ja, jag har också skrivit invandringskritiskt. Ja, jag har uttryckt nationalism. Ja, jag har kritiserat islamism, jag har diskuterat islam. Så det finns beröringspunkter. Då är frågan: Kan man göra de här sakerna som jag, och andra, har gjort utan att bli Breivik? Frågan i texten jag skrev är: varför har inte fler Breivik trätt fram om de här idéerna är så vitt spridda? För då borde det vara så att fler tog till vapen, att fler gjorde den här typen av terrordåd. Men det är någonting i honom, i hans idéer, något i vem han var, som är mycket mer extremt. Men ja, Breivik står närmare Dansk Folkeparti, Fremskrittspartiet, Sverigedemokraterna, den typen av partiet, än vad han gör vänsterpartiet. Det behöver man inte hymla med. Men när man använder Brevik på det här sättet liknar när högern använder Stalin, Pol Pot, Mao Zedong, eller andra som tillhygge mot vänsterpersoner för att helt uppenbart ligget de mycket närmare dem i sin ideologi än vad man själv gör. – Man gör politiken till något binärt. Du är för invandring, du är emot invandring. Eller du är för islamism eller emot. Om man ser politik på detta binära vis, då är det helt rimligt att se det på det här viset. Då har man två kategorier: man har för eller emot. Man har god och ond och så vidare. Det här sättet att se på politik leder till en totalt fördummad politisk teori. Ta frågan om statens roll i ekonomin. Säg att du gör den till mindre eller mer. Mer stat i ekonomin, ja socialdemokraterna hela vägen till kommunistiska partiet, samma skrot och korn eller? Partier som av något skäl vill minska invandringen eller reglera den på ett annat sätt, ja visst, då ville Brevik ha totalstopp och repratriering. Är det samma sak som socialdemokraterna som vill ha en stramare invandring? Ja, enligt en här logiken så är det spå det viset. Vill man ha den här sortens förenklad, binär, politisk teori, ja då kommer man låta på det här viset. Visserligen selektivt för även till vänster så finns det en rad politiska frågor där man har någon beröringspunkt som du säger med någon som är mer radikal. Innebär det att vänsterpartiet är samma sak som ett oreformerat marxist-lenistiskt parti? Nej, det är de inte. Det är ett reformerat markist-leninistisk parti som i mångt och mycket ha gjort upp med sin odemokratiska och totalitära historia. Nu kommer jag provocera en del men det finns kortare distans mellan vänsterextremister och Det finns människor som har den bakgrunden som är journalister i public service idag. Det finns väldigt få som har bakgrund inom nynazistiska rörelser som är det. Det finns fler kopplingar mellan existerande diktaturer som Huga Chavez Venezuela, Fidel Castros Kuba, mellan dem och vänsterpartiet och vänsteraktivister som skriver i våra tidningar och har varit apologeter för den typen av förtryck, än vad det finns människor som försvarat Breiviks mod är något att stå efter. Så det blir också ironiskt i det avseendet när man inte städat någonting framför den egna dörren. Jag vill också lägga till att Breivik själv, något som jag då tryckte på i min text, eller tog upp som en poäng han gjorde i rättegången var att han ville skynda på den konflikt han såg som oundviklig. Han ville att hans dåd skulle innebära att det skulle vara svårare att vara kulturkonservativ och nationalist och liknande. Så du måste välja sida, då måste bli mer radikal om du är kulturkonservativ och nationalist för det kommer att bedrivas en häxjakt på dig. Det kallas för accelerationism där syftet med terrorn är att skynda på en process som man ändå ser som oundviklig. Man vill väcka människor. Det var det som Breivik ville göra, han ville väcka folk. Bader-Meinhof-ligan på 70-talet, den marxistisk-leninistiska terrorgruppen i Västtyskland ville det också. Även islamiska staten har pratat om att de med sina terrordåd vill krympa det som de kallar för gråzonen där muslimer som lever i sekulära länder måste välja sida på grund av den då statliga repressionen som terrordåd kommer leda till. Då kommer muslimer i väst och sekulära länder i muslimska världen kommer tvingas välja mellan den sanna tron och sin sekulära identitet. Du ska krympa den gråzonen där många av dem lever, med hjälp av terrorn. Det många reagerat på med min text har varit att man då uppfattar det som att jag lägger skulden på vänstern för Breivik men det är inte det jag säger utan det jag säger är att om man beskriver sverigedemokraterna, moderaterna och kristdemokraterna i termer av odemokratisk Franz von Papen, nyfascism, att man verkligen framställer det på det sättet, då har man ju skyndat på den konflikten. Då gör man i princip det som Breivik i rättegången sa att han ville uppnå. Då är man en del av det.– Jag håller nog inte helt med, för det skulle kräva att partier som ligger långt ut på högerkanten väljer sida och accelererar sin radikalisering. Den rörelse vi har sett de senaste fem, tio åren då de partier som tveklöst har rötter i betydligt mer radikala kretsar har i de politiska finrummen förändrats rätt mycket. Hur menar du då?– Ta SD som exempel. Hade de fått tjugo procent om de inte hade förändrats sedan 1990? Jag tror inte det. Tittar man på Sd:s väljare, som nu är tjugo procent av Sveriges befolkning, är det en mindre andel av dem som betecknar sig som någon sorts radikalnationalister än som betecknar sig som konservativa liberaler, i mitten, eller till och med socialdemokrater. I så fall har i någon bemärkelse Breiviks tanke misslyckats eftersom många av de här partierna har gått en annan väg. De partierna som har varit ”true”, så att säga, för fortfarande en tynande tillvaro. Det finns undantag, Gyllene Gryning som nämndes tidigare i samtalet var ett sånt exempel. Nu är merparten av partiledningen i det partiet bakom lås och bom för att de var radikalt våldsbejakande. Så även Grekland, ett land med en relativt sett rätt instabil demokrati, lyckades mota bort den radikalismen.British National Party har ju rasat samman helt och hållet de senaste tio åren. – Ja, och det sker för att den typen av radikalism kräver en uppoffring från dess medlemmar som väldigt få är beredda att leva med och en del till och med växer ur. Det är klart att det kommer nya hela tiden, Slovakien är ett land där det hela tiden kommer nya radikalhögerpartier där det ena är värre än det andra. Men deras väljarstöd är lågt, även om det kommer upp ibland mot sex-sju procent. Om man ska bryta den vallen för att få bredare folkligt stöd, då måste de göra någonting annat, eller att fundamentet i landet eller något annat förändras. – I viss mån har många missförstått vad som har skett i Europa på 2010-talet. Absolut har det skett en explosion av högerpopulistiska partier, men vad har hänt dessa partier när de har blivit större? Jag säger inte nödvändigtvis att det är bra men någonting sker ju med dem. Så de som hårdast kör på den här enhetsfrontstaktiken ökar konfliktnivån mycket. Då får man det som sker i USA, där även den tidiga traditionella högern i någon mån radikaliseras till slut. Det sker rätt mycket som ett svar skulle jag säga, på vad som händer långt ut på vänsterkanten i USA. Tack och lov så har vi inte något liknande i Sverige, det vill säga att även om vi har en stor vänster i Sverige så är den inte så radikaliserad, varken när det kommer till ekonomiska frågor eller identitetspolitiska frågor, att få ett motsvarande svar från högern utan den svenska högern är fortfarande rätt traditionellt beskedlig.Sven-Eric Liedman, idéhistorikern, han skrev en debattartikel häromdagen där han varnade för vad som kommer att hända med kulturpolitiken om SD får makt över den, eller får inflytande där. Det som är ironiskt med det är att Myndigheten för kulturanalys släppte en rapport för ett tag sen där man gick igenom hur politiskt styrd kulturen är i Sverige och att det ibland är direktpåverkan från politiker på kommunal och regional nivå men även från regeringens sida och central nivå. Man styr väldigt mycket och det påverkar film, musik, konst. Kulturutövarna anpassar sig till en styrande ideologi för att få stöd. Det handlar väldigt mycket om intersektionell analys och identitetspolitik. Du och jag skrev ju boken Så blev vi alla rasister där vi kollade på public service en hel del och man kan se att man har det där tänkandet som genomsyrar väldigt mycket. I min senaste bok – Genusdoktrinen – som jag skrev ihop med Anna-Karin Wyndhamn så kan man se hur universiteten arbetar. De är myndigheter i Sverige och att man underställs politisk påverkan, både på vad man ska forska om, vem som ska få pengar och vem som ska få anställning. Det är mål man ställer upp från politikens sida. Vissa av de sakerna som finns i USA har vi också här, och där finns potential för svensk höger att i alla fall svara med att ta bort politik som finns på plats. En sista sak som jag tänkte att vi kunde prata om är rollen som Förintelsen, fascismen, Hitler och nu Breivik spelar i vårt kulturella medvetande. Vi är i mångt och mycket sekulariserade, det vill säga vi hänvisar sällan till Bibeln, Gud eller kristendomen i offentligheten för att ge kraft till våra argument. Däremot använder vi just fascism, nazism och Förintelsen som något slags nästan religiöst språk och en referensram som vi alla delar. Det där blir också problematiskt och komplicerar bilden för vi har å ena sidan den faktiska Förintelsen, det som skedde historiskt. Å andra sidan kan man säga som Åsa Romson sa under migrationskrisen att Medelhavet höll på att bli som Auschwitz. Och man kan också hänvisa till Auschwitz, till 1930-talet, till höger och vänster på olika sätt för att ge moralisk styrka till sina argument. Hur ser du på det där? Funkar liknelsen? Att man kan likna det vid en sekulär religion? Och är det bra eller dåligt i så fall?– Alltså, “sekulär religion” är nog ett begrepp jag skulle vara försiktig med att använda för det betyder så mycket. Men jag förstår din poäng. I västvärlden, eller i stora delar av den, så lever vi i en era av botgörelse. I Storbritannien och USA sker något slags mental avkolonialiseringsprocess där man vill göra upp med århundranden av imperialism, patriarkat och förtryck av olika slag. Kampen mot reaktionen som man ser i vår samtid, den länkas in i det här. För människor som vill vara en del av en stor berättelse, för jag tror att när man organiserar sitt liv i olika typer av narrativ, man beskriver sin kamp, man ser på sig själv: “vad är min del i det här stora dramat som är mänsklighetens historia”? Det här är definitivt en del av den stor berättelse att ingå kampen mot fascismen som på något sätt är reaktionens sista stora våldsdåd mot det anständiga. Det får en att känna att man är en del av något stort, något historiskt. Det är enklare att driva den här sortens idéer i länder som har varit väldigt långt bort från den historiska verkligheten. Sverige är ett ypperligt land egentligen. Det är lite svårare att använda de argumenten i länder som Danmark och Norge, som var ockuperade av fascismen, som hade faktiska nazistkollaboratörer. Det är svårare där. Men här, i Sverige, när Romson sa det där om Medelhavet, det är något väldigt lockande att använda sina största moraliska släggor man har. Det funkar på ett emotionellt plan, det funkar inte på ett sakpolitiskt eller konkret plan. Det fördummar.Även om det inte går att jämföra rakt av, så lyfter andra världskriget, nazismen, fascismen och Förintelsen fram vissa moraliska aspekter i tillvaron som vi annars kanske skulle missa. Jag är lite kluven till det för jag tycker liksom att de händelserna var unika på många sätt, men det finns något som gör att de var så unikt onda att man till varje pris vill undvika att något liknande ses igen, å andra sidan fördummas det många gånger och överanvänds så att det tappar sin laddning. Det perverterar det historiska minnet av de här händelserna. – Att det perverterar minnet är illa nog, men vad det kanske framförallt gör är att det fördummar vår förståelse för det som är riktigt farligt. För det som verkligen kan hända, för tecken i samtiden på att något håller på att gå åt helvete. Vaclav Havel, den tjeckiske oppositionsledaren och sedermera presidenten, han återkom till att det är väldigt viktigt att leva i sanning, även när det inte är enkelt. För det är enkelt att svepas med de stora narrativen, den moraliska svartvita uppdelningen. Men jag tror uppriktigt inte är att det är att leva i sanning eller förstå vad som händer. Och jag tror i många fall att det är att vanhelga offren för radikalism, och det finns många, även i vår tid. Det gör oss också sämre på att förstå riktigt farliga, samhällsomstörtande verksamheter, när vi använder det här på det slentrianmässiga viset, som exempelvis Annika Strandhäll gör. Det stärker inte Socialdemokraternas motståndskraft mot farlig radikalism. Det är att kokettera med det viktiga uppdraget som är att vara demokrat och för frihet. Det är nog det som provocerar mig mest. Det är i mångt och mycket ett opportunistiskt ljugande som känns enkel att använda för att det är så kraftfullt, för att det länkar in den kraftfulla berättelsen. Men man kommer inte att förstå sann radikalism när den väl träffar en. En sak med Förintelsen, en tanke som jag uppfattar har varit ganska betydelsefull, men jag kan inte säga exakt i vilken utsträckning. Det är den som kom till uttryck i Utrota varenda jävel som Sven Lindkvists bok från 1992 heter, att förintelsen är en logisk följd av Europas historia och att kolonialismen och imperialismen var ett slags generalrepetition. Så Förintelsen var ingen avvikelse, utan slutpunkten för europeisk civilisation fram till dess. När vi kollar på europeisk historia, vårt kulturarv, så måste vi enligt detta sätt att se på det, alltid se tidslinjerna framåt, i vilket avseende leder det här fram till förintelsen, nazismen, till de här brotten. Det gör också att vi blir väldigt självkritiska, kanske med viss rätt, men vi blir osäkra på vårt eget kulturarv för vi vet inte om det var en del i upptakten till det som ledde fram till syndafallet så att säga, förintelsen. Vad tror du? Är det närvarande när vi kollar på västerländsk och även svensk intellektuell historia? Kan man vara ohejdat stolt över det västerländska idé- och kulturarvet eller måste man vara vaksam på att Förintelsen lurar i många av idéerna?– Jag vänder mig emot att västerlandet skulle ha patent på oerhörda brott mot mänskligheten. Västerlandet var den första civilisation som hade den tekniska, administrativa möjligheten att på en gigantisk skala mörda människor. Därför skedde det först i västerlandet. Men oerhörd ondska och totalitära idéer, oavsett om de är religiös eller politisk skrud är inget som är reserverat för västerlandet det kan hända varsomhelst, i olika kulturer och det har hänt, många gånger. Tidigare också, både i väst, i Asien, i Afrika. Nu råkar det vara så att det är västerlandet som har gått längst med att göra upp med de idéer av radikal kollektivism, vare sig det är nationalism eller vad det nu kan vara som ger upphov till de här. Det är bra på många vis, men det kan också slå över i en hysterisk självkritik av närmast maoistiskt slag där man ska avkolonialisera sig själv på helt absurda vis. Det är klart att det kan slå över och det gör det hela tiden i väst just nu, och länkas in i den eviga kampen mot fascismen. Jag upplever det som att kommunismens brott är något man inte gjort upp med på samma sätt. Du kan säga att unga som är kommunister ändå vill något väl. Jag känner själv människor som var väldigt engagerade kommunister när vi varit unga. Jag har vänner fortfarande, inte så många, som kallar sig kommunister. Jag känner ingen som säger om nazister eller nynazister: ”Han var nynazist men han vill ändå väl”. Men så kan man säga om kommunister. Eller att man är en aktiv nynazist, “men en trevlig kille i övrigt”. Det finns inte samma laddning med kommunismen även om det som skedde under kommunismen är fruktansvärda brott mot mänskligheten det också.  – Vi har internaliserat det moraliskt på samma vis för att fascismen nedkämpades som aktiv politisk kraft 1945, sen var det slut. Det har bubblat men det har aldrig dykt upp, om man inte räknas Salazars Portugal och Francos Spanien, men som politik kraft har den varit död och varit död sen dess. Tack och lov dog Sovjetkommunismen som aktivt politiskt system. även om dess dödsryckningar håller på än idag, protester i Kuba och i Nordkorea finns det kvar. Men på grund av det det var et långt process där det var ett accepterat alternativt, även i Sverige ansågs det vara ett accepterat alternativ att vara Sovjetvänlig. Därför finns det inte samma behov av att göra upp med det. Dessutom har vi personer som har en bakgrund inom den radikala vänstern och kanske vuxit upp och lämnat de mest radikala åren, men det är inte samma skam att ha varit med i radikala kommunistiska organisationer som att ha varit med radikala nazistorganisationer. Det som Kjell-Albin Abrahamsson kallade för halvtidshumanism. Det skulle jag säga är en av västerlandets unikt existerande, konstiga sjukdomar.Vad är definitionen av det?– Det är att man har goda instinkter när det kommer till vaksamhet mot fascism och alla dess avarter, men man är fullkomligt tondöv när det kommer till någon sorts radikalism av annat slag. Möjligen att man har vaksamhet mot religiös extremism, om den är kristen. Men man inordnar den islamska radikalismen i någon sorts ”Ah, de som kritiserar det är suspekta så det är nog inte så farligt”. Det här förklarar kanske lite varför den moraliska narrativet slår väldigt hårt åt ena hållet, där det är en kamp att säga ”De radikala kommunisterna är inte farliga, hur många har de mördat?” Jag skulle vilja hävda att tack och lov radikalkommunism, revolutionär sådan, och revolutionär nazism är randfenomen idag. Även om det bubblar upp ibland med fruktansvärda konsekvenser, när terrorister gör något aktivt. Men vår tid är annorlunda och vi måste förstå den i sitt sammanhang, med sina många nyanser, och låta historien vara ett hjälpmedel och inte ett opportunistiskt verktyg som vi slår våra politiska meningsmotståndare i huvudet med.Många har beskrivit det men att en sak som möjliggjorde framväxten av nazismen var att man hade hela samhället var avtrubbat inför våld. Våld var något som folk tyckte var naturligt efter att ha legat i skyttegravar, på ett sätt som inte varit möjligt innan första världskriget. Idag skulle jag säga att våld mer än någonsin som en politisk verktyg är tabu och det är jag tacksam för. Om det skulle framkomma att ett parti har en paramilitär vinge i Sverige idag så är min gissning att stödet för det partiet skulle försvinna över en natt. Om det skulle framkomma att topparna i SD samtidigt sponsrar en paramilitär organisation som begår politiska våldsdåd mot meningsmotståndare, då skulle de där tjugo procenten i väljarkåren försvinna väldigt snabbt. Den typen av politik vill vi inte ha idag, vi är väldigt annorlunda jämför med det historiska 1930-talety som ledde fram till fascism och nazism och andra världskriget. Jag vill avsluta med att fråga dig, är vi på rätt sida av historien du och jag? Vad är det vi ska vara vaksamma mot? Är vi förblindade av vår egen ideologiska utgångspunkt som är något slags liberalkonservativa (eller konservatism i mitt fall)? Vad är vi blinda för? Vad ska vi vara rädda för eller vaksamma på? Små frågor– Jag tror ändå att den här observationen du gör är rätt pregnant för det här våldet som man kan se i vissa samhällen, som är en vardag, tyvärr tror jag att man ser det rätt mycket i USA just nu, både från den radikala vänstern och högern, att det är något som kan komma rätt snabbt. Om samhällets anständiga krafter som är emot våld och totalitära politiska redskap, den vaksamheten behövs alltid. Den är evig för vi är inte immuna mot snabba förändringar givet att samhället hamnar i djupa kriser, vare sig de är ekonomiska eller politiska eller sociologiska. Jag tror att så länge man har den insikten och förstår vad det är som driver radikalisering, vad är det som driver människor att ta steget bort från samtalet, orden, parlamentariska processer. – Vaksamheten behövs men den ska inte missbrukas. Det är möjligt att man får fel. Och att vi står inför en fascistisk diktatur om tio år. Men jag har väldigt svårt att se det. Men kanske vet Aftonbladet Ledare något vi inte vet. Om vi hamnar i en fascistisk diktatur om tio år hoppas jag att vi hamnar i samma fängelsecell så vi får tid att umgås lite mer, eftersom vi bor i olika städer och aldrig har tid att träffas. Stort tack ör att du var med i Rak höger, Adam Cwejman!Tack så mycket!Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

Idéhistorikerna och författarna Sven-Eric Liedman och Per Magnus Johansson samtalar om hembygd och exil. Var känner vi oss hemma? Och var är vi främlingar?   Sven-Eric Liedman doktorerade i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet 1966. Han var professor i detta ämne vid Göteborgs universitet 1979–2006.   Per Magnus Johansson är psykoanalytiker, psykolog och doktorerade i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet 1999.    År 2018 kom Liedman och Johansson ut med en gemensam bok: En spricka i språket. Marx och Freud - våra samtida, på Albert Bonniers Förlag.   Samtalet spelades in på Göteborgs Stadsbibliotek 3 mars 2021. Moderator är Mats Leffler.  Läs mer om avsnittets ämne i Arche nr 68-69 här: https://www.arche.se/publikationer/arche-nummer-2/   #idehistoria #psykoanalys #hembygd #svenericliedman "permagnusjohansson "arche

วาระนี้ #Analysand มาพูดคุยเรื่อง Common หรือที่บางคนแปลว่า 'ส่วนรวม' อันเป็นหลักการต่อสู้ทางการเมืองของขบวนการฝ่ายซ้าย ซึ่ง podcast เรายึดถือและต้องการนำเสนอพูดคุย เราหวังว่าคำคำนี้ จะสามารถใช้พูดคุย อภิปราย อธิบาย การต่อสู้และหลักการทางการเมืองได้ง่ายยิ่งขึ้น . ขอขอบคุณสหายศิริวัชรผู้ช่วยปรับ/ตัดแต่งเสียง และสหายผู้สนับสนุนค่าใช้จ่ายในการอัด ณ สตูดิโอ โดยไม่ประสงค์ออกนาม และเช่นเคย หากผู้ฟังท่านใดสนใจติชมสามารถ comment ไว้ได้ที่ SoundCloud, YouTube, @the_analysand ใน Twitter, หรือส่ง E-mail มาได้ที่ analysand@protonmail.com ครับ . ข้อมูลเพิ่มเติม ========== - H. Scott Gordon (1924–2019) นักเศรษฐศาสตร์แคนนาเดี่ยน ตัวอย่างงานเขียนคือ Economic Theory of a Common Property Resource: The Fishery - Garrett James Hardin (1915–2003) นักนิเวศน์วิทยาอเมริกัน หนังสือเล่มสุดท้ายของแกคือ Garrett James Hardin, The Ostrich Factor: Our Population Myopia (New York: Oxford University Press, 1999). - Pierre Dardot (เกิด 1952) นักปรัชญาเฮเกลเลี่ยนชาวฝรั่งเศส หนังสือเล่มสำคัญคือ Pierre Dardot and Christian Laval, The New Way of the World: On Neoliberal Society (London ; New York: Verso, 2013). - Christian Laval (เกิด 1953) นักสังคมวิทยาชาวฝรั่งเศส เขียนหนังสือร่วมกับ Pierre Dardot หลายเล่ม หนึ่งในนั้นคือเล่มที่ปฐมพงศ์นำมาพูดถึงวันนี้นั่นคือ Pierre Dardot and Christian Laval, Common: On Revolution in the 21st Century, trans. by Matthew MacLellan, 2019. - Slavoj Žižek (เกิด 1949) นักปรัชญาชาวสโลเวเนี่ยน หนังสือเล่มที่เปิดตัวแกคือ Slavoj Žižek, The Sublime Object of Ideology, The Essential Žižek, Nachdr. (London: Verso, 2008). - Mark Fisher (1968–2017) นักปรัชญาชาวอังกฤษ หนังสือชื่อดังที่ #Analysand เราได้พูดคุยใน EP 10 คือ Mark Fisher, Capitalist Realism: Is There No Alternative?, Zero Books (Winchester: O Books, 2009). - Elinor Ostrom (1933–2012) นักเศรษฐศาสตร์การเมืองอเมริกัน ผู้พัฒนามโนทัศน์สถาบันแบบ Common ขึ้นมา ตัวอย่างงานเขียนคือ Charlotte Hess and Elinor Ostrom, Understanding Knowledge as a Commons: From Theory to Practice, 1st MIT Press pbk. ed (Cambridge, Mass: MIT Press, 2011). - Guido Ruivenkamp นักสังคมวิทยาและมานุษยวิทยา หนังสือที่น่าสนใจคือ Ruivenkamp, Guido, and Andy Hilton (eds.). 2017. Perspectives on Commoning: Autonomist Principles and Practices (London, England: Zed Books) - Maximilien Robespierre (1758–1794) หนึ่งในผู้นำการปฏิวัติฝรั่งเศส 1789 ตัวอย่างงานเขียนของเขาคือ Maximilien Robespierre, Virtue and Terror, trans. by John Howe, Revolutions (London ; New York: Verso, 2017). - Aristotle (384–322 BCE) นักปรัชญากรีกโบราณ ตัวอย่างหนังสือคือ Aristotle, The Politics, and the Constitution of Athens, trans. by Stephen Everson, Cambridge Texts in the History of Political Thought, Rev. student ed (Cambridge ; New York: Cambridge University Press, 1996). . - หากสนใจเรื่อง Habit โปรดดูที่ชิเช็คพูดไว้ใน Forward ของเล่ม Sophie Wahnich, In Defence of the Terror: Liberty or Death in the French Revolution (London New York: Verso, 2015). - ความคิดเรื่อง ทฤษฎี, เทคนิค, การปฏิบัติ ที่ปฐมพงศ์ พูดถึงในวาระนี้ นำมาจาก Sven-Eric Liedman, A World to Win: The Life and Works of Karl Marx (London ; Brooklyn, NY: Verso, 2018). - หากสนใจเรื่อง Dual Power โปรดฟัง EP 6 ของ #Analysand โดยอ่านบทแนะนำตัวละครคร่าวๆ ได้จาก #Dindeng http://www.dindeng.com/a-very-brief-introduction-to-dual-power/ - หากสนใจเรื่อง political pleasure โปรดดูที่ David Graeber พูดใน TED Talk ได้ใน https://www.youtube.com/watch?v=5eR_95slEFw - หากสนใจเรื่อง use rights ที่ปฐมพงศ์พูด หรือเรียกทางเทคนิคว่า usufund property โปรดดูบทที่ 6 ของ Pierre Dardot and Christian Laval, Common: On Revolution in the 21st Century, trans. by Matthew MacLellan, 2019. - หากสนใจเรื่อง privatisation มหาวิทยาลัยภายใต้ระบบเผด็จการทหารของไทย โปรดดู https://prachatai.com/journal/2015/04/58905 - หากสนใจเรื่องขบวนการจัดการน้ำแบบ Common ของ Naples โปรดดู Political Proposition 7 ใน Pierre Dardot and Christian Laval, Common: On Revolution in the 21st Century, trans. by Matthew MacLellan, 2019.

I det här avsnittet möter vi idé-och lärdomshistorikerna Sven-Eric Liedman och Per Magnus Johansson som talar om sin gemensamma bok En spricka i språket, Marx och Freud – våra samtida som gavs ut på Bonniers förlag år 2018. Marx och Freud är både aktuella och kontroversiella. Ständigt dödförklaras de för att i nästa ögonblick åter hamna högst upp på dagordningen. Deras inflytande på eftervärlden har varit enormt men också motsägelsefullt. Varför fortsätter de att engagera oss? Det ska vi höra om nu i det här samtalet som spelades in på Freudianska föreningen i november 2018.

Lyssna på Sven-Eric Liedman, Per Magnus Johansson, Thomas Karlsohn och Peter Josephson som samtalar kring boken Universitetets gränser, utgiven på Arche Press. Samtalet spelades in i mars 2019. Läs mer om boken på https://www.arche.se/publikationer/universitetets-granser/ Universitetets gränser är en antologi med nyskrivna texter om universitetets historia och aktuella situation av forskare i idé- och lärdomshistoria och historia från Uppsala, Stockholms, Lunds och Göteborgs universitet samt Södertörns högskola. Boken innehåller följande texter:  Peter Josephson & Thomas Karlsohn – Om universitetets gränser Sven Widmalm – Är universitetet historia? Jenny Beckman – Botanikens gränser Peter Josephson – Hotet från autodidakten Fredrik Bertilsson – Verksamhetsöverskridande samarbeten Per Magnus Johansson – Psykoanalysen och universitetet Thomas Kaiserfeld – Massuniversitetets forskningspolitik My Klockar Linder – I kulturforskningens gränsland Andreas Åkerlund – Universitetet över gränserna Thomas Karlsohn – Akademisk nostalgi Johan Östling – Bortom konventionens gränser  

Veckans gäst är Sven-Eric Liedman, professor emeritus i idé- och lärdomshistoria. Samtalet tar avstamp i en diskussion om vad som har hänt i den svenska skolan sedan Liedman skrev boken Hets år 2011. Då startade den en stor debatt om skolans utveckling och nu tycks Liedmans farhågor från nästan 10 år sedan ha trappats upp ytterligare.  Varför är faktaresistens ett utbrett problem i dagens skola? Vad betyder egentligen bildning? Och vad är skillnaden mellan ett individuellt och ett kollektivt lärande? Dessa är några frågor som lyssnare kan få svar på i dagens avsnitt. ”Själva valfriheten har jag ingenting emot men däremot detta att man fått in ett helt främmande mål i skolans värld. Ett mål att någon ska göra pengar på skolan.” ”Jag vantrivdes själv vansinnigt i den gamla skolan så jag ska inte säga att den var bra men det fanns en slags idé ändå om att det finns ett vetande eller en fördjupad kunskap som man ska sprida till eleverna.” ”Men det är som om skolutvecklingen, den politiskt ledda skolutvecklingen och den som sedan blivit en affärsverksamhet. Den går inte alls i takt med de insikter som finns om inlärning i en klass och liknande. Utan man lägger all vikt vid den individuella prestationen.”  Liedmans senaste bok heter Från Platon till demokratins kris (2020). Om du vill kommentera, ställa frågor eller föreslå ämnen och intervjupersoner är du välkommen att mejla per@kornhall.se eller ingela.netz@gmail.com. Läs mer om podden och programledarna på Arena Idés webbsajt  https://arenaide.se/kornhall-netz/

Avsnitt 90: Karin, Lina och Anna babblar bokhylleroulette - det blir lite hur som helst men kul ändå. Böckerna vi pratar om är Damer: Rebeller outsiders och tidens yta av Mona Skagerfors, Ett oändligt äventyr av Sven-Eric Liedman och Barndom av Jan Myrdal.   Vill du veta mer eller kommentera det vi har pratat om? Vi finns på facebook, twitter och instagram. Eller så kan du mejla till nyasvarta@gmail.com  Gillar du det vi gör? Skriv gärna en recension på facebook eller i din poddspelare. Du kan också stötta oss via Paypal eller ko-fi. 

Möt Sven-Eric Liedman och Per Magnus Johansson i ett samtal om Freud, Marx och svensk skola. Samtalet utgår från deras bok, En spricka i språket. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Alexandria Ocasio-Cortez is a 28-year old Latina working-class champion committed to social transformation who beat one of the most powerful men in Congress: the King of Queens. Dan had an extended conversation with her about how organized people won her election, how she’ll stay accountable to those movements now that she’s a rock star, establishment myopia and denial, The Congressional Progressive Caucus' shortcomings, and where the insurgency goes from here. Then Intercept D.C. Bureau Chief Ryan Grim on left media and left electoral politics, why mainstream media missed Ocasio-Cortez, and why Emily's List fails to support left women challengers. Thanks to Verso Books. Check out A World to Win: The Life and Works of Karl Marx with Sven-Eric Liedman versobooks.com/events/1785-a-world-to-win-the-life-and-works-of-karl-marx-with-sven-eric-liedman And the new paperback edition of China Miéville’s October: The Story of the Russian Revolution versobooks.com/books/2731-october And support this podcast with $ and access our weekly newsletter at patreon.com/TheDig

The US colony of Puerto Rico has been repeatedly shocked and Puerto Ricans are traumatized. That is precisely what successful shock doctrines like this one — which wants to remake the island into a utopia for rich Americans and crypto-bros and a dystopia for everyone else — depend upon. This is also the subject of Naomi Klein's new book from Haymarket, The Battle For Paradise: Puerto Rico Takes on the Disaster Capitalists. Today, Klein returns to The Dig, and is joined by Mercedes Martínez, president of the Puerto Rican Teachers Federation. Thanks to Verso Books. Check out A World to Win: The Life and Works of Karl Marx with Sven-Eric Liedman versobooks.com/events/1785-a-world-to-win-the-life-and-works-of-karl-marx-with-sven-eric-liedman. Also, register for the upcoming Socialism 2018 conference at SocialismConference.org. Support this podcast with $ and get our weekly newsletter at patreon.com/TheDig!  

A laundry list of modest policy solutions is not enough, it turns out. It's not just that technocratic fixes around the edges spectacularly fail to meet people's needs; in failing to articulate a big picture vision of how the world ought to be transformed, they fail to move people — either emotionally or, more concretely, to the polls. Dan’s guest George Monbiot argues that the Left needs a powerful new story to win power and change lives in his new book, Out of the Wreckage: A New Politics for an Age of Crisis. Thanks to Verso Books. Check out A World to Win: The Life and Works of Karl Marx with Sven-Eric Liedman versobooks.com/events/1785-a-world-to-win-the-life-and-works-of-karl-marx-with-sven-eric-liedman. And support this podcast with $ and get our weekly newsletter at patreon.com/TheDig!  

Professor emeritus Sven-Eric Liedman redogör övergripande för det marxska tankegodset och de marxistiska idéerna. Vilken människosyn kännetecknar marxismen? Hur menar marxister att samhället bör organiseras? När uppstod teorin? Vad har den mött för kritik? Vilken kritik riktar den till kontrasterande uppfattningar?

Samtal med författare och professor Sven-Eric Liedman. November 2015.

Hur var Karl Marx som student? Hur väcktes hans kritiska blick på kapitalismen? Och hur aktuella är hans tankar idag? Det tredje avsnittet av Bildningspodden handlar om Karl Marx liv och tänkande. Gäster i studion är Sven-Eric Liedman, professor emeritus i idéhistoria vid Göteborgs universitet, och Johan Fornäs, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Södertörns högskola.

Lärare som känner sig pressade att sätta högre betyg än de egentligen vill, rektorer som är rädda att förlora elever och föräldrar som månar om sina barns framtid. Kaliber handlar den här veckan om föräldrars makt över skolan - och när inflytandet går för långt. Lärare pressas att sätta glädjebetyg, rektorer ger efter för föräldrarnas påtryckningar av rädsla för att förlora elever. Har föräldrarna fått för mycket makt över skolan? Idag handlar Kaliber och Skolministeriet från UR om föräldramakt. – Här har jag jobbat i flera år också, längan där borta, det står 5 C på dörren där nu. Det där alltså din klass då? – Det som borde varit min klass ja. I början så kändes det lite konstigt att det var en annan lärare där inne där jag borde vara. – Senaste veckorna så har jag suttit i ett litet rum här inne i det här huset där vi är på väg nu. Man har jobbat som klasslärare i så många år och plötsligt är man inte det längre. Man har blivit fråntagen en del av sin identitet, slutat med något som har tagit otroligt mycket tid, mycket roliga saker med barnen, som massor med lägerskolor och teaterföreställningar. – Men jag trodde ju inte det skulle sluta på det här sättet. Samtidigt som jag då känner att är det så skolan ska va, då är det nog ingenting för mig för jag tror inte på den skolan där föräldrar ska bestämma. Trots att solen gör tappra försök kommer den inte igenom det massiva gråa molnet som hänger över Ljungskile skola. Margareta Almefjord är 62 år och varit klasslärare i nästan hela sitt liv. Idag har hon inte längre en egen klass. För knappt två år sen startade några föräldrar ett uppror mot henne för att deras barn skulle slippa Margareta som klasslärare, innan hon ens hade börjat med den nya klassen. – Ja, först blev jag förvånad och tänkte att det måste vara något missförstånd, vi måste ju kunna prata om saken, men den chansen fick jag aldrig för dom ville inte träffa mig. Och sen under sommaren så trodde jag att det hade lugnat ner sig för jag hörde inget mer men det gjorde det ju inte för föräldrarna fick inte mig utbytt, så då bestämde dom sig för att inte skicka barnen till skolan. Så rektorn stod på sig? – Ja det gjorde han och även vid det laget då förvaltningschefen. Men som sagt föräldrarna höll ju bara barnen hemma. Så vad hände när skolstarten kom? – Då var det tre elever som kom, av 17. Så 14 stannade hemma. Och det gick ju inte riktigt så bra utan föräldrarna hade ju möten och det finns ju dokumentation där som är skrämmande om hur dom som vuxna människor ändå kunde uppföra sig. Skriker och gapar och slänger grejer och vad jag frågar mig är varför. Det fanns ju ett par, någon ledare och ett litet gäng som hakade på där och hjälpte till så man fick en mobbningssituation helt enkelt för att det här är ju i princip en häxprocess. I och med det fria skolvalet har föräldrar och elever fått mer makt och inflytande över skolan. Är man inte nöjd kan man byta. Eller hota med att byta. Kaliber och Skolministeriet har granskat föräldrarnas makt i skolan. Vi skickade ut frågan via URs lärarenkät  673 lärare över hela landet  och nästan  en tredjedel av dom 472  473 som svarade sa att de varit med om att föräldrar hotat med att göra en anmälan till skolinspektionen om läraren inte gjorde som föräldern ville. Så här kommenterade några av lärarna sina svar: ”Det verkar som om detta är något man talar om i hemmen - att anmäla till skolinspektionen. ” ”Eleven fick inte godkänt och då satte en enorm hatkampanj igång där jag mejlbombades och ifrågasattes.” ”Jag höjde rösten mot en elev som kränkte en annan elev, det skulle jag aldrig ha gjort. Mamman blev förbannad för att jag höjt rösten och hotade att anmäla till skolinspektionen.” Tillbaka till Ljungskile. Till slut lät föräldrarna sina barn komma till skolan, men 12 åtgärder var villkoret, bland annat att en pensionerad slöjdlärare skulle vara med på lektionerna för att kontrollera att allt gick rätt till. – Det tycker jag ju i sig är kränkande att man efter 40 år som lärare ska behöva ha någon som sitter och vaktar en. Höstterminen löpte på och övergick till vårtermin men och då hände nåt som blev helt avgörande för Margaretas roll som klasslärare. – Det var två pojkar som satt och hade en matteuppgift, en gemensam uppgift och jag stod ganska nära och den ena bara plötsligt fnissa till så vände jag mig om och tittade och då hade den andre ritat en penis på bänken. Och han suddade ut den snabbt som sjutton, men jag såg den ju och jag gick fram och pratade med dem då och sa att vi hade pratat om det här med att rita könssymboler och det är många som inte tycker att det är särskilt trevligt och dessutom så är det inte ok att rita på möblerna det gör man inte heller, nej,  och då började ha protestera vilt. Det hade han ju inte gjort och så vidare men jag sa att jag såg det och jag sa att vi sluter med såna dumheter, inget mer med det liksom. Och sen kom inte killen till skolan. Tre dagar. Alltså första dan som han inte kom ringde jag hem till mamman för han var inte sjukanmäld och då måste vi ju ringa så dom inte kommit bort på vägen eller något sånt där och då var hon ju så ilsk på mig. Det var ju inte alls som jag sa utan hade ju bara sluntit med pennan. Han hade blivit ledsen för att jag skrek och det visste vi ju redan förut att du skriker och gapar åt barnen. Skriker du och gapar på barnen? – Nej, det är ju inte därför man blir lärare för att man vill vara otrevlig mot människor utan man är ju intresserad av att hjälp barn att utbilda sig och växa upp till välfungerande vuxna och då måste man ju sätta regler och det är väl så att det är ganska många barn idag som inte är vana vid det.    Mamman till barnet som klottrat plus mamman vars pojke satt bredvid anmälde Margareta till skolinspektionen och Barn- och elevombudsmannen för kränkande behandling. – Beo dom sa ju i båda fallen så var det ju ingen kränkning utan det var ju bara sånt som varje vuxen människa måste ta itu med när man har med barn att göra. Medan däremot rektorn tog denna möjligheten att få någonting att plocka bort mig på. – Jag såg att jag hade ett missat samtal. Antonio de la Cruz heter jag. Det gäller Ljungskileskolan då. Du är mamma vars barn ritade på skolbänken och sedan anmälde Margareta till Beo och skolinspektionen. Hur tänkte du då? – Ja men vad har man för roll som förälder skulle jag kunna svara. Det är väl förälderns roll att se att barnen mår bra och att dom är trygga och att allting funkar i skolan. Men det finns ju alltid ett sätt att korrigera, att få barn att förstå att det man gör är fel. Det var ju inte ens det som var problemet. Det som fröken påstått var ju absolut inte sant. Och då var ju mitt barn förödmjukad på ett otrevligt sätt framför alla hans klasskamrater. Du till och med anmälde läraren. Varför det? – Det var ju fel det som hon gjorde. Det var inte ok för mitt barn att få uppleva det. Och det var inte ok för någon annans barn att behöva uppleva det heller. Men den här anmälan fick inget gehör? – Nej tillslut fanns det ingen anledning att fortsätta med det eftersom dom ändå skulle byta lärare. Så ni lyckades flytta på den här läraren? – Det är ganska starka ord du använder. Det handlar inte om att lyckas eller inte. Jag vet inte om du själv har barn och då är det jätteviktig att föräldrarna ska känna sig trygga och det var tyvärr det som vi saknade. --Jag ser att du har sökt mig två gånger Hej! Du var en av dom föräldrar som försökte få bort Margareta som klasslärare till ditt barn. Vad har du för tankar kring allt det som hände? – Ja du tänker så, ja, det jag kan säga är att jag vill ligga väldigt lågt för det är väldigt infekterad stämning kring den här frågan fortfarande. För det är ju fortfarande inte löst som konflikt. Alltså det har ju blivit en lösning som barnen och föräldrarana och skolledningen kan acceptera men jag tror att den enskilde läraren har svårt att acceptera det som skedde. Man har gjort en organisatorisk förändring, man drar ett streck över det och låstas som om det inte finns och så vet man att hon går i pension om två år. Är det föräldrar som lägger sig i eller finns det ett reellt vuxenproblem och hur kommer man åt det? – Alltså man har haft en organisation där man har haft en lärare och en klass det är ett klassrum och en stängd dörr och vad som händer innan för den dörren är väldigt svårt för någon annan att se. Det finns ju ingen dokumentation på något sätt? – Det är ju det som gör det hela mer problematiskt. Det går ju inte säga att varenda elev i varje klass har haft problem men det visar sig att några barn i nästan, jag kan inte säga varje klass, men jag har ju pratat med så många som har kommit fram efteråt. Hade jag haft facit i hand så kan jag säga så här att jag, skulle aldrig göra om denna processen igen för man blir mobbad och utsatt som vuxen förälder. Det blir en sån här liten by-syndrom, skjut budbäraren och det är ju jobbigt. Hur känner du inför allt det här? – Ja det är ju… det känns uppgivet gör det och nu fanns det ju en tjänst nu i mars här och den är tillsatt en annan lärare. Det blev en klass ledig som du skulle kunna…? – Som jag skulle kunna tagit över då va? Nej det får jag inte. Vad gör du nu? – För det första satt jag i flera veckor och sysslade med datorer, bar runt datorer som skulle skrotas. Och det är ju inte direkt mitt jobb det är ju mer en vaktmästarsyssla. I Margareta Almefjordsfall i Ljungskile handlar det om att några föräldrar  tycker och påstår att hon varit otrevlig, skriker och skäller och därmed kränker elever. Men när vi studerat Margaretas historia lite närmare hittar vi ingen dokumentation som tyder på att Margareta gjort något som skulle göra hennes olämplig som lärare. Ord står mot ord. Lärarnas riksförbund som är Margaretas fackförening anser dock att Margareta har rätt och driver nu fallet mot Uddevalla kommun som Ljungskile tillhör. Vi måste dock tillägga att föräldrarna inte gjort något formellt fel utan handlat efter sin övertygelse och föräldraansvar. Vi lämnar Margareta Almefjord en stund. För hon är inte den enda som upplevt att skolan givit efter när föräldratrycket blivit för starkt. Det visar inte minst vår enkät. 186 av dom 472 lärare som svarade på UR:s lärarenkät menade att det har hänt att rektorn på skolan velat att de ska gå med på förälderns krav trots att läraren själv tyckt annorlunda. ”Rektorer är så rädda för föräldrar att de gör vad som helst för att undvika konflikter.” ”Min nuvarande rektor påminner ibland om vissa föräldrars sociala status på orten och säger att vi måste tänka på det” ”Idag känns det som om rektor är rädd för att föräldrarna ska byta skola om de inte få gehör för sina åsikter.” Inga Ordqvist – är rektor på Ljungskileskolan och därmed också Margareta Almefjords chef. – Jo, jag har funderat på detta och nej jag ställer inte upp på det. Det är lite för känsligt. Du vill inte säga någonting om varken det enskilda fallet eller i det stora. – Vi kan ju säga att det är ju löst. Det som det ursprungligen handlade om är löst Har ni löst det? – Jag vill inte uttala mig om det här har jag ju sagt. Tycker du att det är ett problem med för mycket föräldrapåverkan? – Prata med vem som helst. Vilken rektor som helst egentligen. Alla har ju varit i liknande situationer utan att det har blivit lika stort så att säga och det är ju sådant som är aktuellt för alla, däremot är det olika på olika skolor lite beroende på vad man har för upptagningsområde och så. Föräldrar i olika områden är mera på än vad man är på andra ställen kanske. Vad har det med att göra? – Socioekonomiska faktorer eller? Ja till exempel, att man är mera påläst, eller ja mera välutbildade kanske, mera van att påverka i andra sammanhang. Så kan det vara… Vi följde rektor Inga Ordqvist uppmaning och frågade 1570 slumpvist utvalda rektorer över hela landet via UR:s Rektorsbarometer. 72% av rektorerna av de 882 som svarade uppgav att de det varit med om att föräldrar hotat med att lyfta sina barn ur skolan för att få sin vilja igenom. Markurells i Wadköping, här i Radioteaterns version från 1949, är ett klassiskt svensk verk från Hjalmar Bergman, själva plotten är just föräldramakt. Direktör Markeurells vill att hans son inte ska kuggas från skolan, annars hotar han att dra in sitt stöd till staden och läroverket. Så det här med föräldramakt och föräldrapåverkan är kanske egentligen inget nytt? Professor emeritus i idé och lärdomshistoria Sven Eric Liedman kan svara på detta. – Ja, vi hade ju en gång i tiden ett privatlärarsystem i Sverige, det var ju i synnerhet adeln men också så småningom de bättre borgerskapet och det är klart att dom här privatundervisarna som ju ofta var fattiga studenter dom måste ju tillmötesgå föräldrarnas krav för dom bodde hemma hos föräldrarna och så… Då kan man tala om föräldramakt? – Då kan man tala om föräldramakt, alltså den föräldramakten fanns. Sedan så grundades , startade man i Sverige grundskolan då för 50 år sedan, man kan säga att grundskolan fungerade ganska bra i några decennier, medan i synnerhet sedan, det man kan säga är en dubbelreform, en kommunalisering och friskolereform. Efter det har ju effekterna gått utför och effekterna har accelererat kan man säga. Och jag tycker det är så ovärdigt, det finns såna här gymnasiedagar, en slags mässdagar där alla gymnasier tävlar om att dra till sig uppmärksamheten hos eleverna. Det  är ett slags försäliningsraseri där som jag tycker är helt främmande för skolan. Då får man ju ett bisarrt läge, det är som när man överettablerar en viss typ av affärer då blir konkurrensen om kunderna benhård. Så då måste rektorerna gör allt för att tillmötesgå föräldrar? – Visst det finns rektorer som känner sig tvingade att pressa lärarna att sätta lite högre betyg va. Vad händer om läraren säger nej. – Ja då hamnar läraren i en besvärlig situation. Det är ju rektorn som är chefen. Eva Jorendal är lärare i svenska och religion på gymnasiet i Härnösand … – Ja till exempel här har jag då  exempel ifrån nationella prov. Då diskuterade jag bedömningen av dessa två prov med en annan lärare och den här satte jag icke godkänd på, IG. Det är jag som har skrivit det här. Och den här satte jag ett starkt VG på. Och den andra läraren har alltså satt ett G på den som jag satte IG på och MVG på den som jag satte starkt VG på. Och så skickade jag, tog jag bort alla markeringar, och skickade in till dem som gör proven i Uppsala. Vad satt dom? VG plus och IG utan att veta vad jag eller den andra lärare hade satt. När skolchefen ville att du skulle sätta högre betyg eller åtminstone ge godkänt till alla elever. Gjorde du det? – Nej, men det var ju därför jag blev av med jobbet så klart. … – Men jag hade inga planer på att sätta högre betyg då heller? Gjorde dina kollegor det? – Ja men det ser du ju, jag har exempel på det här… – Ja här är då huvudbyggnaden för Härnösands gymnasium. Ja, gammal fin byggnad. Var hade du dina lektioner? – Ja till att börja med hade jag dom uppe på översta våningen här. Men sen kom det propåer att nu skulle inte eleverna behöva flytta på sig utan vi skulle springa som tättingar till deras olika avdelningar som dom var på. – Jag vet jag sprang här det var  en kilometer bort eller någonting det var en diaprojektor en  gång höll på att bära ihjäl mig. Hade ingen bil då. Så man ville inte att eleverna skulle röra på sig så mycket så då fick ni lärare göra det? – Ja dom var ju kunder dom skulle servas. Helt vidrigt faktiskt. – Vi skulle kunna fråga ungdomarna här vad dom tycker om skolan, ställa några frågor. Det finns ju en diskussion om att lärare ska sätta högre betyg... – Man kan ju tänka sig att lärarna känner pressen att dom ska sätta högre betyg. Så att dom …jag tänker bara på mina högstadiebetyg då. Jag vet inte... Hur menar du då? – Nej men man kanske får lite högre betyg än vad man egentligen borde fått. – Nej, jag känner mer att jag inte borde fåt något betyg alls. Så  det var ju det som var problemet. – Men just det här att man tävlar om betyg bland skolor känner jag blev mycket mer nu när friskolorna kom. Man ska tävla med varandra om vem som är en bästa skolan och på den här skolan får man datorer och på den här skolan får man si och så. Och det känns otroligt synd för alla ska ha rätt till samma skola tycker jag. Lärarna kan ju inte göra sina jobb och eleverna får inte den utbildning som dom faktiskt tror att dom har fått. Eleverna Maja och Helen korsar skolgården, Eva tittar efter dom, det kunde ha varit hennes elever. Men Eva Jorendal vägrade sätta högre betyg än vad eleverna  förtjänade och  på grund  av detta fick hon elever, föräldrar, rektor och till sist skolchefen emot sig och förlorade jobbet. Hon fick dock viss upprättelse av tingsrätten som konstaterade det ej fanns sakskäl för uppsägning. Men Eva har trots detta inte fått en ny lärartjänst. Vi har sökt tidigare och ansvariga skolchefer i Härnösand men dom har inte velat uttala sig. Birgitta Wigren är dock nuvarande förvaltningschef för skolan i Härnösand, hon har nyss tillträtt och kan inte uttala sig om Eva Jorendals fall, och det i sig är också ett problem eftersom skolchefer i många kommuner byts ut på löpande band och det är svårt att hitta ansvariga. – Ja jag tycker det har skett en förskjutning på föräldrarnas makt. Framför allt så, eller det är ju sa att lagen har förändrats. Enligt lag har man ju nu ganska stora möjligheter att påverka. Man har som förälder möjlighet att påverka i vilken skola man går. Och det innebär ju i sig i princip att man kan välja lärare för sina barn. När vi frågade lärarna i våran enkät hur många som varit med om att föräldrar försökt påverka betygsättningen svarade nästan hälften, 223 stycken, att de hade det. Och av dom hade var sjätte lärare också gjort som föräldern ville och ändrat betygen. Birgitta Wigren förvaltingschef igen. – Det låter mycket. Att det förekommer det tror jag alldeles säkert att det gör. Men vi jobbar jättemycket med det här för det är otroligt viktigt. För mig är ju också dom betyg som lärarna sätter ett betyg på lärarna själva. Hur menar du då ? – En lärare sätter ju betyg på sin egen undervisningen eftersom man enligt läroplanen har skyldighet att nå eleverna där eleverna står. Och kan man då inte hitta det som eleven behöver så att eleven kan få ett betyg då har man inte som lärare hittat tillräckligt många möjligheter. Så du menar att det är lärarens fel om en elev blir underkänd? – En del utav det. Sen har vi ju naturligtvis elever som inte kommer till skolan eller som inte går att nå av andra skäl. Men finns du i skolan och vill lära dig då har läraren det som uppgift att hitta alla möjliga metoder. Att hitta just den lärstil som just den eleven har. Går du in tillsammans med rektorn och ändrar ett betyg? – Jag har inte rätt att ändra ett betyg. Enligt lagen är det bara rektor som har rätt att ändra ett betyg, Men jag har naturligtvis varit med om att föräldrar har ringt till mig och tyckt att elever fått fel betyg, och jag har gått in och resonerat med lärare och rektorer hur ser det ut och vad har man byggt det här på och så vidare. Och att det har ändrats efter att vi har gjort det. Visst har jag varit med om det. Då kan man säga att det är någon slags föräldrapåverkan då? – Ja och just i det fallet tycker jag inte att det borde vara så utan det skulle vi gjort rätt första gången. Ok, så föräldern hade rätt i det här fallet? – Ja det får man absolut säga. När vi ändrade oss så hade föräldern absolut rätt. Trots arbetssituationen och anklagelserna vidhåller Margareta att hon ej gjort något fel. – Eftersom jag inte gjort något fel är det inte jag som ska bort. Jag tycker att vi måste alla som råkar ut för något sådant här försöka orka med att stå på oss vi kan inte bara liksom förvinna ut bakvägen och så är vi bortglömda om några månader för det är ju enklast om problemet försvinner och problemet är ju jag för tillfället då va i den här skolan. Vi måste stå på oss och säga vi har inte gjort något fel, det är inte ok vi ska inte bort.

Svenska elevers kunskapsresultat sjunker. I den nya skolan är medicinen back to basics: Färre ämnen, tidigare betyg och mer fokus på mätbar kunskap. Men vad är det egentligen vi mäter? Är det den kunskap som kommer behövas i framtidens samhälle? Och vad får mätandet och jämförandet för konsekvenser? Vi pratar mätbarhet och kunskapssyn i skolan i veckans Nya Vågen från Malmö. Idéhistorikern Sven-Eric Liedman kom tidigare i år ut med debattboken Hets där han riktar skarp kritik mot den marknadsanpassade ideologi som han menar genomsyrar skolpolitiken. Han diskuterar med Hans Albin Larsson, professor i historia och skoldebattör och Björn Benner, Malmölärare i svenska och engelska. Dessutom: Vampyrsagan Twilight sjunger på sista versen. Vad blir nästa storsäljare? Litteraturforskaren Ann Steiner och läsambassadören Johan Unenge spanar nya trender i ungdomslitteraturen. Och så tycker Kulturpanelen till om veckan som gått. Den här veckan: kulturskribenten Mona Masri, författaren Thomas Engström och teaterproducenten Freja Hallberg. Programledare: Lena Birgersdotter.

Av upphovsrättsliga skäl är detta en förenklad version av Hjärtslag där musiken till stor del tagits bort. Har ni möjlighet att lyssna på en fullständig ljudfil av programmet rekommenderar vi det. I det tolfte Hjärtslag sammanfattar vi serien - vi talar om musik i stort - epilogen. Kloka tankar kring veckans tema. Redaktör Per Feltzin. Del 12 av 12. Följande personer medverkar i det tolfte programmet av tolv: Dirigenterna Herbert Blomstedt och Andreas Hanson, Kungliga operans Vd Birgitta Svendén, scenografen Lars-Åke Thessman, musikterapeuterna Ingrid Hammarlund och Ann-Sofie Paulander, musikprofessorn Hatto Beyerle, författaren Horace Engdahl, musikern Jordi Savall, tonsättaren Johan Söderqvist, idéhistorikern Sven-Eric Liedman, dramaturgen Stefan Johansson, arkitekten Catharina Dyrssen, översättaren Kerstin Gustafsson och historikern Arne Jarrick. Mer info på www.sverigesradio.se/p2/hjartslag

Av upphovsrättsliga skäl är detta en förenklad version av Hjärtslag där musiken till stor del tagits bort. Har ni möjlighet att lyssna på en fullständig ljudfil av programmet rekommenderar vi det. I det nionde Hjärtslag talar vi om musik och hjärnan. Kloka tankar kring veckans tema. Redaktör Per Feltzin. Del 9 av 12. Följande personer medverkar i det nionde programmet av tolv: Musikern och forskaren Fredrik Ullén, musikterapeuten Margaretha Reinhammar, stressforskaren Töres Theorell, idéhistorikerna Karin Johannisson och Sven-Eric Liedman, KTH-forskaren Roberto Bresin, överläkaren Hans Peter Söndergaard, musikpedagogen Ingrid Hammarlund och dirigenten Herbert Blomstedt. Mer info på www.sverigesradio.se/p2/hjartslag

Av upphovsrättsliga skäl är detta en förenklad version av Hjärtslag där musiken till stor del tagits bort. Har ni möjlighet att lyssna på en fullständig ljudfil av programmet rekommenderar vi det. I det åttonde Hjärtslag talar vi om musik, natur och struktur. Kloka tankar kring veckans tema. Redaktör Per Feltzin. Del 8 av 12. Följande personer medverkar i det åttonde programmet av tolv: Idéhistorikern Sven-Eric Liedman, formgivaren Johan Huldt, författarna Horace Engdahl och Magnus Florin, musikerna och forskarna Peter Pontvik och Fredrik Ullén, prästen Marie Eby Notini, musikprofessorn Hatto Beyerle, stressforskaren Töres Theorell, musikpedagogen Ingrid Hammarlund, folkmusikern Marie Länne Persson, konstnären och musikern Maj-Britt Niklasson och tonsättarna Jonas Forssell, Paula af Malmborg Ward och Peder Hofmann. Mer info på www.sverigesradio.se/p2/hjartslag

Dystopierna dominerar kulturen. I filmens postapokalyptiska världar är framtiden mörk, smutsig och analog. Civilisationen har krackelerat, tekniken utplånats och människan tvingats tillbaka till jägar- och samlarstadiet. Och politikerna har lämnat de storslagna framtidsvisionerna för att locka väljare med löften om några hundralappar mer i plånboken, allt medan ännu en klimatkonferens havererar. Men varför så dystert? Och när slutade vi tro att vi går mot ljusare tider? Vi diskuterar framstegstankens död med journalisten Anders Rydell, teknikhistorikern Maja Fjaestad och idéhistorikern Sven-Eric Liedman. I filmserien Tillbaka till framtiden finns räddningen i det förflutna. Michael J Fox reser tillbaka till femtiotalet - då man fortfarande trodde på framtiden - för att få ordning på sin existens. Kulturredaktionens Roger Wilson och Jenny Teleman ser om en klassisk filmtrilogi. Veckans panel gästas av Tova Magnusson, aktuell som regissör till succékomedin Fyra år till. Programledare Jenny Aschenbrenner.

I serien om de politiska ideologierna har vi den här veckan kommit till socialismen. Hur mucket av den klassiska socialistiska ideologin finns kvar i dagens reformsocialistiska partier? Gäster är Sven-Eric Liedman professor eméritus i idé och lärdomshistoria, Björn Elmbrant, politisk skribent och författare och Sofia Nerbrant, journalist och ordförande för Bertil Ohlininstitutet. Programledare och producent Peter Sandberg. Den klassiska socialismens mål är att genom revolution störta klassamhället. Arbetarna ska kollektivt äga fabriker och produktionsmedel och en samhällsstyrd planekonomi ska mota den profitstyrda kapitalismen i grind. Genom Karl Marx och Friedrich Engels skrifter i mitten av 1800-talet fick de kraftfulla socialistiska vokabulären spridning i världen: Prolitariat! Solidaritet! Revolution! Men hur mycket finns kvar av den socialistiska grundideologin hos dagens demokratiska socialism, och hur har man lyckats med att uppnå de socialistiska målen? Gäster är Björn Elmbrant, journalist och författare, Sven-Eric Liedman, professor eméritus i idé och lärdomshistoria och Sofia Nerbrand, journalist och ordförande i Bertil Ohlininstitutet. Programledare och producent Peter Sandberg. Här nedan kan ni kommentera och diskutera programmet: Går de klassiska socialistiska idealen att genomföra med socialliberala reformer?

Göteborg filosoferar del II: Om varför Sverige inte har lyckats frambringa en enda världsberömd filosof. Sverige är bra på mycket, från popmusik till propellrar och andra tekniska innovationer. Men några världsberömda filosofer har vi knappast producerat. Varför? Författaren och artisten Alexander Bard diskuterar frågan med filosofen Marcia Cavalcante Schuback och idéhistorikern Sven-Eric Liedman. Lyssna på en kommentar från publiken vid inspelningen av Filosofiska rummet: Programledare är Lars Mogensen, producent Thomas Lunderquist och Jon Jordås.