Podcasts about i polen

En Trump-anhängare som ifrågasätter Ukraina-stödet i Bukarest och i Warszawa en ny president som går på kollisionskurs inom EU. Det är möjliga utfall efter kommande presidentval, där det i båda fallen också finns misstankar om rysk påverkan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hör om kandidaterna som gör upp och om misstankarna om rysk valpåverkan i de båda länderna. I Polen hålls den första omgången av presidentvalet nu på söndag och i Rumänien är det dags för den andra och avgörande omgången. I Polen ligger Donald Tusks och hans EU-vänliga agenda i potten och mellan väggarna i EU-maskineriet har det polska presidentvalet beskrivits som det viktigaste i unionen i år. Samtidigt i Rumänien hamnar Natos försvar av östra Europa i fokus efter att högernationalisten och Trump-anhängaren George Simion tog hem segern i den första omgången. Han beskriver sig som en patriot, har sagt att försvaret av Europa ska vara USA-lett och att han kommer att inta samma positioner som Trump-administrationen ”oavsett vilka”.Medverkande: Andreas Liljeheden, Brysselkorrespondent. David Rasmusson, Polenkorrespondent. Milan Djelevic, Östeuropakorrespondent. Programledare: Parisa HöglundProducent: Therese Rosenvinge

Avsnitt 258. Vi gräver i dagstidningarnas boktopplistor, ger er en solskenshistoria från Västervik, ser en polsk strömningstjänst begå harakiri, är sist med att kommentera Bokus köp av BTJ och förser er med boktips inför julen.   Svenska Dagbladets boktopplista retar förläggare genom sin totala dominans för Bonnierförlagens titlar. Tre av fyra titlar på listan ges ut på Sveavägen. Så journalisten började titta på siffrorna och listans villkor och tror sig veta var problemet ligger. Så vi redovisar det här. I Västervik kom tomten tidigt. Tjust Sparbank köpte barnböcker till kommunens förskolor för 400 000 kronor. Man valde medvetet att gå via den lokala bokhandeln, Hultgrens, framför att använda Adlibris. Med Adlibris hade de fått fler böcker men det var viktigare att stödja den lokala kulturen och den egna bokhandeln. Ett tips till lokala politiker och tjänstemän och -kvinnor. I Polen har den största streamingtjänsten, Legimi, fastnat med näven i syltburken. Nu stäms de av sina leverantörer för att ha streamat förlagens böcker men delvis behållit pengarna själva. En katastrof i en bransch som bygger på ömsesidigt förtroende för att kunna fungera. Bokus köper BTJ eller... BTJ letade friare och hittade Bokus. En, på papperet, sund affär men samtidigt är BTJ bara en spillra av sitt forna jag. Så juryn avvaktar med domen... Vi ger er två oväntade julbokstips. Journalisten lyfter Galagoboken av Rolf Classon, oumbärlig för den som vill känna till den moderna svenska förlagshistorien, även bortom de välansade rabatterna. Förläggaren sitter upp på en käpphäst och håller ett brandtal för sin syn på företagande och tipsar i förbifarten om en bok som alla, intresserade av ämnet, borde läsa.   00 24         Svenska Dagbladets boklista – en feltänkt idé 12 50         Tjust sparbank ger en miljon till barnböcker i Västervik 15 22         En polsk strömningstjänst som föll på eget grepp 19 10         Bokus köper BTJ 21 20         Två boktips och ett brandtal

När ryska spioner på ambassader runt om i världen utvisades fick de ryska underrättelsetjänsterna tänka om. Nu har en ny våg agenter svept in över Europa. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Konflikt beger sig ut på en resa i spionernas Europa. Efter utvisningen av hundratals misstänka underrättelseofficerare från ambassader i väst och efter flera uppmärksammade misslyckanden var de ryska underrättelsetjänsterna uträknade av många.Men Europa har de senaste åren utsatts för flera attentat som tros kunna knytas till Moskva och gripandena av misstänkta spioner runtom på kontinenten har varit många sedan den fullskaliga invasionen av Ukraina inleddes 2022.I Polen har engångspioner, rekryterade via sociala medier blivit ett fenomen. I Tyskland finns en oro för politiska påverkansoperationer och spionhuvudstaden Wien är trots, eller kanske på grund av kriget, fortfarande fylld av agenter.Underrättelsetjänster runtom Europa är nu på tårna för att försöka kontra hotet från Ryssland. Men finns det en risk att man går för långt i sin misstänksamhet?Medverkande: Romain Mielcarek, fransk frilans ournalist. Oleksander Danylyuk, Ukrainsk underättelseexpert och verksam vid Royal United Services Institute. Jaroslaw Jakimczyk, polsk journalist, Przemysław Witkowski, polsk författare, Jascha Novak, guide Hidden Vienna tours, Paul Schliefsteiner, chef Acipss, Dieter Bacher, historiker Acipss, Nico Lange, Tysk underättelseexpert vid Center for European Policy Analysis, Karl Melin presschef Säpo, Thomas Nilsson, chef Must.Programledare: Anja Sahlberganja.sahlberg@sverigesradio.seTekniker: Stina FagerbergProducent: David Rasmussondavid.rasmusson@sverigesradio.se

De unge har stemt - og gjort en forskel! I Tyskland, hvor unge mænd kæmper for en identitet, de frygter, de har mistet, og stemmer på AfD. I Polen, hvor vælgerne frygter for deres sikkerhed, og stemmer for demokratiet. Nu står Europa med tre kvinder, Giorgia Meloni, Marine le Pen og Ursula von der Leyen, der kan komme til at styre Europas fremtid - mens præsident Macron prøver at spænde ben for le Pen. Europa kan skifte kurs - og vi giver dig fortællingen om vindere og tabere i øst og vest, nord og syd, om vælgerne og hvorfor de stemte, som de gjorde - og om hvor sikkerheden, klimaet og EU kan gå hen i de kommende år! Gæster: Vibe Termansen, Alberte Bové Rud, Ole Ryborg. Vært: Steffen Gram.

Sverige hade fört en expansiv politik sedan 1560-talet på sina Östersjögrannars bekostnad. När Karl XI dog år 1697 och en blott 15-årig Karl XII tillträdde som enväldig härskare över stormakten Sverige såg fienderna möjligheter att göra upp räkningen.Krigsutbrottet kom som en överraskning för Sverige. Men Karl XII lyckades snabbt besegra danskarna – som hotade kärnlandet. Nästa steg var att möta ryssarna vid Narva där segertåget fortsatte. Den taktiskt skickliga Karl XII med hjälp av karolinernas offensiva svenska manér verkade kunna besegra vem som helst.Detta är den andra delen av en serie om fyra avsnitt om karolinerna och det stora nordiska kriget. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med historikern Olle Larsson som bland annat skrivit böckerna Stormaktens sista strid och Slaget vid Poltava.Under mitten av september 1700 hade ryska trupper marscherat över gränsen med avsikt att inta en av det svenska rikets östligaste utposter, staden Narva i Estland. Den befästa stadens kommendant, överste Henning Rudolf Horn, lyckades emellertid försvara staden mot ryssarna. Svenskarna lyckades föra över sina trupper utan större förluster och fördriva ryssarna.Under krigets gång utspelades även flera inbördes stridigheter och politiska spel. I Polen kämpade svenska styrkor och rebeller mot kung August II och hans ryska allierade. I Sachsen inledde svenskarna en belägring av huvudstaden Dresden, som ledde till kung Augusts abdikation.Svenskarna lyckades driva ut Danmark ur kriget och besegra den ryska armén i slaget vid Narva, men de kunde inte förhindra att Ryssland under Peter den Store återhämtade sig och började erövra mark i Sveriges Östersjöprovinser.Bild: Slaget vid Narva av Gustaf Cederström, Nationalmuseet, Wikipedia, Public Domain.Musik: Björneborgarnas marsch med Muntre musikanter, Internet Archive, Public DomainLyssna också på Den gåtfulle Karl XII:s största misstag.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Följ med Sveriges Radios Europakorrespondenter på en nyhetssprudlande champagnegalopp över kontinenten. Hör om året som gått och vad Europa har att vänta 2024. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Under 2023 kämpade Europa med att hantera konsekvenserna av Rysslands anfallskrig och med att hålla fast vid stödet till Ukraina. Räntor har skjutit i höjden, regeringar har krisat i bland annat Spanien, Storbritannien och Tyskland. I Polen blev det maktskifte. Hör om proteserna och upploppen som fransmännen sent kommer att glömma, flytande lava på Island, samkönade äktenskap i Estland, slovakiska vinodlingar och mycket annat när Europapodden med hjälp av radions Europakorrespondenter blickar tillbaka på året som passerat. Korrespondenterna berättar om vilka ögonblick de själva kommer att minnas särskilt och vad de tror kommer bli stora händelser under 2024.Medverkande: Daniel Alling, Carina Holmberg, Pontus Mattsson, Marie Nilsson Boij, Samuel Larsson, Milan Djelevic, Lubna El-Shanti, Andreas Liljeheden.Programledare: Caroline SalzingerProducent: Therese Rosenvinge

Danish Crown har åbnet for eksterne investorer i tre datterselskaber. Kritiske andelshavere der ønsker forandringer i selskabet, har bakket ned på krav som, de tidligere har haft. I Polen har vognmænd mandag blokeret grænserne. Og til sidst lidt kort nyt om blandt andet fugleinfluenza. 

Sveriges statsminister Ulf Kristersson siger, at de svenske værdier er under pres. Udmeldingen kommer efter terrorangrebet på svenske fodboldfans i Bruxelles, der har rystet Sverige. USA's præsident Joe Biden besøger Israel, og han skal gå en svær balancegang med den højspændte situation i Gaza. I Polen er resultatet landet efter søndagens valg. Valgets vinder, EU-venlige Donald Tusk, har nu lovet, at han vil gøre landet mere demokratisk igen. Men er det så ligetil? Vært: Annika Wetterling. Medvirkende: Jens Mørch, chefredaktør ved PolenNu.dk. Peter Suppli Benson, nordisk korrespondent for Berlingske. Rasmus Søndergaard, seniorforsker i amerikansk udenrigspolitik ved DIIS.

Israel har opstillet hundredtusindvis af tropper ved grænsen til Gaza. Flere militæranalytikere vurderer, at en blodig bykrig kan være på trapperne. Mere praktisk undervisning og en juniormesterlære. Det er nogle af overskrifterne i regeringens folkeskoleudspil. I Polen er der lige nu debat om, hvorvidt parlamentsvalget overhovedet kan kaldes demokratisk. Vært: Annika Wetterling. Medvirkende: Claudia Læssøe Pedersen, major og sektionschef ved Institut for Strategi og Krigsstudier. Helle Bjerg, skoleleder Frederiksberg Skole, Anna Werenberg, Polen-ekspert.

Kunsten er fri, smuk og hensynsløs. Sådan lyder det i et opråb fra flere hundrede billedkunstnere, forfattere og debattører. Men skal kunsten ikke også følge loven? Flere unge mænd har svært ved at afkode, hvornår der er samtykke til sex. Hvad er det, der får dem til at tvivle? I Polen bliver det kaldt århundredets politiske skandale. Et indvandrerkritisk parti i landet anklages nu for at lukke op mod 250.000 arbejdsmigranter ind i EU. Mod bestikkelse. Vært: Annika Wetterling og Adrian Busk. Medvirkende: Jens Galschiøt, Billedkunstner. Emil Rottbøll, Ruslandskorrespondent, Berlingske. Joachim Federspiel, gymnasieelev.

I en ny stor rapport har danske forskere undersøgt den danske spilindustri. Her beskriver de, hvordan spil er blevet kulturelt og finansielt underprioriteret i mange år. Det får forskerne til at efterlyse et dansk spilinstitut. I Polen har man fundet en massegrav for formodede vampyrer med 450 hovedløse skeletter. Vi ser nærmere på vampyrmyten med Danmarks monsterforsker nummer ét. Værter: Karen Secher og Jesper Dein.

Polen og EU strides - igen. EU-domstolen har nemlig fastslået, at en omstridt polsk reform er i strid med EU-retten. I Polen bliver domstolen kaldt for "korrupt" af landets justitsminister, Zbigniew Ziobro. Vi dykker ned i de mulige konsekvenser af den nye dom.Medvirkende:(01:25) Marlene Wind, professor og centerleder ved Center for Europæisk Politik på Københavns Universitet.(14:15) Jens Mørch, chefredaktør på Polennu.dk. Vært: Mads Vesterager.

Der er udfordringer nok forud for, at NATO nu skal finde en ny chef: den fortsatte krig i Ukraine, det vaklende svenske medlemskab og usikkerhed om, hvilken rolle USA i fremtiden skal spille i koalitionen - for bare at nævne et par stykker. Herhjemme taler vi mest om chancerne for et dansk lederskab, men i dagens Udsyn ser vi på hvad det egentlig er, der er på spil i valget af ny topchef? I Polen skal man til stemmeboksene til efteråret, men valgkampen er allerede godt i gang. Men det er hverken inflationen eller den russiske invasion af nabolandet, der optager polakkerne. Det er derimod den afdøde pave Johannes Paul II's eftermæle. Efter nye afsløringer af pavens rolle i flere pædofiliskandaler, er han nemlig blevet en brik i den kulturkrig, landet befinder sig i. Tilrettelæggelse: Kirstine Dons Christensen, Asta Handberg og Emma Juul. Vært: Nickolaj Sander. Lyddesign: Malte Winter Bothe og Jonas Johs Andersen. Redaktør: Tine Møller Sørensen.

Den senaste veckan har flera EU-länder med Polen i spetsen stoppat importen av ukrainska livsmedel. I Polen handlar det om inrikespolitik, men vad betyder konflikten för Ukraina och resten av världen? Programledare: Erika MårtenssonMedverkande: Samuel Larsson, korrespondent som bevakar Polen och Tamer Umdu, råvaruanalytiker på Lantmännen

Den senaste veckan har flera EU-länder med Polen i spetsen stoppat importen av ukrainska livsmedel. I Polen handlar det om inrikespolitik, men vad betyder konflikten för Ukraina och resten av världen? Programledare: Erika MårtenssonMedverkande: Samuel Larsson, korrespondent som bevakar Polen och Tamer Umdu, råvaruanalytiker på Lantmännen

Ett robotnedslag som dödar två i Polen och en bombad kraftledning som slår ut ström i Moldavien. Hör om hur Ukrainas närmsta grannar påverkas av kriget, om oron för vintern och hur hotbilden hanteras. I Polen har Rysslands anfallskrig eldat på en enorm militär upprustning. Krigskunskap har blivit ett skolämne och elever i högstadiet ska lära sig att använda vapen. Samtidigt har Polen stöttat Ukraina med stora mängder vapen och krigsmateriel. I norr, mot Kaliningrad, byggs nu stängsel med rullad rakbladstråd längs den ryska gränsen, berättar korrespondent Samuel Larsson. EU knyter band till MoldavienI våras fanns uppgifter om att Ryssland hade konkreta planer på att utvidga kriget västerut genom ett anfall även mot Moldavien. Nu har Putins armé pressats tillbaka i Ukraina och hotbilden är inte lika akut. Men alltjämt fortsätter kriget att påverka vardagen. EU har gett Moldavien ett snabbspår till att bli kandidatland och nyligen kom också ett stödpaket som ska hjälpa Moldavien genom vintern. Tidigare har Moldavien haft ett starkt beroende av rysk gas, vilket idag gör landet såbart ur energisynpunkt. EU ser det samtidigt som strategiskt viktigt att knyta Moldavien närmre övriga Europa, då rysk påverkan i landet ses som en riskfaktor. Medverkande: Jakob Hedenskog, analytiker på Centrum för Östeuropastudier vid Utrikespolitiska institutet. Samuel Larsson, Polenkorrespondent. Susanne Palme, EU-kommentator. Programledare: Claes Aronsson Producent: Therese Rosenvinge Tekniker: Tor Sigvardsson

Republikanerne har fått 218 seter og dermed flertall i Representantenes hus. Det vil gjøre de neste to årene vanskelige for president Joe Biden. I Polen spør mange seg no om korleis ein rakett kunne råke landet utan at den blei fanga opp av det polske forsvaret Om du blir svindla, og noen blir dømt i saken, så kan du likevel bli sittende igjen med gjelden . En ny rapport viser nemlig at dømte svindlere som regel slipper å betale for seg. Hør episoden i appen NRK Radio

Mai Bui vann på ett imponerande sätt Winter Bay Backyard Ultra på 41 varv och tog därmed en plats i satellit-VM-laget i backyard ultra. I Lund vann Martin Scharp det historiska 100-kilometersloppet Lejonbragden, veckan efter han vann Lomma Backyard Ultra på 33 varv. Jonas Wängberg sprang ett 18-dagars etapplopp över hela Spanien. Och i Slovenien gjorde Sophia Sundberg ett av sina bästa lopp någonsin, när hon blev global trea i Wings for Life. I det här avsnittet tar vi även upp att ultralöpning för första gången förekommer i Svenska Friidrottsförbundets regelbok, om än med ett antal barnsjukdomar. I Polen har det slagits världsrekord på 48-timmars och gjorts lysande 24-timmarsresultat. I Tyskland pågår ännu The Race of the Champions - Backyard Masters. Stöd bevakningen av svensk ultralöpning: ultramarathon.se/patreon

Demokratiene i Europa er under press. I Ungarn ble Viktor Orban gjenvalgt i et valg som ble karakterisert som «fritt, men urettferdig». I Polen er rettsstaten under sterkt press. Hvordan skal vi forstå utviklingen i disse landene? Og hva kan for eksempel EU gjøre for å styrke de demokratiske institusjonene? Gjest: Jette Christensen, tidligere stortingsrepresentant (2009-2021) og medlem av Utenriks- og forsvarskomiteen for Arbeiderpartiet fra 2018-2021.

Dyr diesel har holdt rejefiskeren Henrik på land en uge. Halvdelen af danskerne vil have, at cykelhjelme skal være lovpligtige. Nødhjælp har svært ved at nå ind til ukrainerne. I Polen har frivillige succes med at sende nødhjælp til Ukraine. Ingen partiledere på hovedscenen i Fælledparken 1. maj. Værter: Jacob Grosen & Dagmar Eben Østergaard See omnystudio.com/listener for privacy information.

Kommunerne i hele landet har massive problemer med at finde medarbejdere til ældreplejen. Og i takt med at antallet af ældre stiger, så vil manglen på arbejdskraft bare vokse. Kommunernes Landsforening vurderer, at der skal uddannes 3000 sosu-assistenter mere hvert år, hvis niveauet i ældreplejen skal fastholdes. Og FOA har forudset at der vil mangle 42.000 indenfor området i 2030. Men måske ligger en del af løsningen lige for næsen af os. For hvis alle deltidsansatte blev tilbudt at gå på fuld tid, så ville det svare til 2.100 ekstra ansatte i en presset sektor. Sådan lyder det fra fagforeningen FOA. Men er det så enkelt? Den tidligere fødevareminister Mogens Jensen blev i dag ved retten på Frederiksberg afhørt i den igangværende minkkommission. Hidtil er en række af embedsmænd blevet afhørt om forløbet op til beslutningen blev truffet om at alle mink i Danmark skulle aflives. I dag var det så den første minister, som sad i vidnestolen. Mogens Jensen tog for et år siden det politiske ansvar og gik af som fødevareminister. I dag gentog han, at han ikke vidste at der manglede lovhjemmel og han gentog kritikken af ministeriets embedsmænd. Det er nok de færreste, der ved det, når de planlægger at flytte. Men man kan faktisk miste sin stemmeret i flytterodet, hvis man flytter fra én kommune til en anden for tæt på valgdatoen. Op mod 5.000 vælgere står netop i den situation. De er flyttet fra en kommune til en anden her kort inden kommunalvalget og har så mistet muligheden for at stemme. Vi hører fra politikere, flytteramte danskere og en valgforsker, som alle undrer sig over, at man ikke kan gøre det smartere i et stort, gennem-digitaliseret offentligt system. I Polen fortsætter presset på den polske grænse. Ligesom i de seneste dage, har migranter forsøgt at trænge igennem grænsehegnet. Mindst én polsk soldat er såret, melder polske medier. Astrid Berg og Maria Dohn er dagens værter, Tine Møller Sørensen redigerer. www.dr.dk/orientering

Kommunerne i hele landet har massive problemer med at finde medarbejdere til ældreplejen. Og i takt med at antallet af ældre stiger, så vil manglen på arbejdskraft bare vokse. Kommunernes Landsforening vurderer, at der skal uddannes 3000 sosu-assistenter mere hvert år, hvis niveauet i ældreplejen skal fastholdes. Og FOA har forudset at der vil mangle 42.000 indenfor området i 2030. Men måske ligger en del af løsningen lige for næsen af os. For hvis alle deltidsansatte blev tilbudt at gå på fuld tid, så ville det svare til 2.100 ekstra ansatte i en presset sektor. Sådan lyder det fra fagforeningen FOA. Men er det så enkelt? Den tidligere fødevareminister Mogens Jensen blev i dag ved retten på Frederiksberg afhørt i den igangværende minkkommission. Hidtil er en række af embedsmænd blevet afhørt om forløbet op til beslutningen blev truffet om at alle mink i Danmark skulle aflives. I dag var det så den første minister, som sad i vidnestolen. Mogens Jensen tog for et år siden det politiske ansvar og gik af som fødevareminister. I dag gentog han, at han ikke vidste at der manglede lovhjemmel og han gentog kritikken af ministeriets embedsmænd. Det er nok de færreste, der ved det, når de planlægger at flytte. Men man kan faktisk miste sin stemmeret i flytterodet, hvis man flytter fra én kommune til en anden for tæt på valgdatoen. Op mod 5.000 vælgere står netop i den situation. De er flyttet fra en kommune til en anden her kort inden kommunalvalget og har så mistet muligheden for at stemme. Vi hører fra politikere, flytteramte danskere og en valgforsker, som alle undrer sig over, at man ikke kan gøre det smartere i et stort, gennem-digitaliseret offentligt system. I Polen fortsætter presset på den polske grænse. Ligesom i de seneste dage, har migranter forsøgt at trænge igennem grænsehegnet. Mindst én polsk soldat er såret, melder polske medier. Astrid Berg og Maria Dohn er dagens værter, Tine Møller Sørensen redigerer. www.dr.dk/orientering

I Polen kan du ikke være sikker på at få en fair rettergang. Det er nemlig den siddende nationalkonservative regering, der udpeger dommerne. Alligevel modtager EU-landet milliarder i støtte hvert eneste år, og er i øvrigt fløjtende ligeglade med, hvad EU måtte mene om deres land. Nu truer unionen med at smække pengekassen i, hvis ikke Polens regeringen slipper grebet om domstolene. En besked, der har fået regeringen i landet helt op i det røde felt, og nu tales der om muligheden for et regulært Polexit. Behøver det at komme så vidt? Hvad stiller vi op med Polen? Og skal der være plads til lande i EU, som ikke ligner os selv, når det kommer til domstole, LGBT-rettigheder, klimapolitik og abort? Politikere og eksperter kan være sikre på en fair behandling i P1 Debat. Vært: Thomas Tjaerandsen. Lytterne er velkomne til at komme med indspark til debatten på telefon 7021 1919. www.dr.dk/p1debat

I Polen kan du ikke være sikker på at få en fair rettergang. Det er nemlig den siddende nationalkonservative regering, der udpeger dommerne. Alligevel modtager EU-landet milliarder i støtte hvert eneste år, og er i øvrigt fløjtende ligeglade med, hvad EU måtte mene om deres land. Nu truer unionen med at smække pengekassen i, hvis ikke Polens regeringen slipper grebet om domstolene. En besked, der har fået regeringen i landet helt op i det røde felt, og nu tales der om muligheden for et regulært Polexit. Behøver det at komme så vidt? Hvad stiller vi op med Polen? Og skal der være plads til lande i EU, som ikke ligner os selv, når det kommer til domstole, LGBT-rettigheder, klimapolitik og abort? Politikere og eksperter kan være sikre på en fair behandling i P1 Debat. Vært: Thomas Tjaerandsen. Lytterne er velkomne til at komme med indspark til debatten på telefon 7021 1919. www.dr.dk/p1debat

I Polen kan du ikke være sikker på at få en fair rettergang. Det er nemlig den siddende nationalkonservative regering, der udpeger dommerne. Alligevel modtager EU-landet milliarder i støtte hvert eneste år, og er i øvrigt fløjtende ligeglade med, hvad EU måtte mene om deres land. Nu truer unionen med at smække pengekassen i, hvis ikke Polens regeringen slipper grebet om domstolene. En besked, der har fået regeringen i landet helt op i det røde felt, og nu tales der om muligheden for et regulært Polexit. Behøver det at komme så vidt? Hvad stiller vi op med Polen? Og skal der være plads til lande i EU, som ikke ligner os selv, når det kommer til domstole, LGBT-rettigheder, klimapolitik og abort? Politikere og eksperter kan være sikre på en fair behandling i P1 Debat. Vært: Thomas Tjaerandsen. Lytterne er velkomne til at komme med indspark til debatten på telefon 7021 1919. www.dr.dk/p1debat

Nedan följer en något kortad version av podden i textform.Välkommen, Adam Cwejman, till Rak höger!– Tack så mycket!Du skrev en text för några år sedan som hade rubriken ”Året då alla blev fascister” men det var alltså inte det här året utan det var 2015. Det hade lika gärna kunna vara skrivet nu, med tanke på hur mycket vi diskuterar det 2021 också. Men kan du beskriva varför året då alla blev fascister var 2015, vad du menade?– 2015 var året med flyktingkrisen och rädslan för vad som skulle hända ifall man helt enkelt stängde gränsen. Beskrivningen ”fascist” användes väldigt ofta, kanske oftare än oftare än tidigare. Sättet som det användes på, som jag märkte, påminde rätt mycket om en numera väldigt gammal tradition där man beskriver meningsmotståndare man inte tycker om som fascister. Den här gamla traditionen har ju använts med god effekt, och det finns en god anledning till det. Fascismens skepnad är på något sätt symbolen för den ultimata ondskan, efter andra världskriget. Men sättet som det används på, och det var tesen som jag drev i den texten, påminner rätt mycket om hur man under kommunisttiden beskrev i stort sätt alla meningsmotståndare som fascister, även demokrater av olika slag: liberaler, konservativa, socialdemokrater, bondepartister och så vidare. Det var ett ett sätt att få ett moraliskt övertag som är så totalt, så massivt, att diskussionen är över. Och jag tror att det ofta är så man använder det idag också, med framgång.När fascismen uppstod på 1920-talet beskrevs den av kommunister som den mest reaktionära, mest chauvinistiska och imperialistiska falangen av finanskapitalet. Det beskrevs som den sista andningen kapitalismen gör för att hålla sig kvar vid makten på något sätt inför hotet från den oundvikliga kommunistiska revolutionen. I den definitionen hamnade kapitalismen och fascismen väldigt tätt ihop. Och precis som du är inne på så användes fascism som ett sätt att uttrycka ogillande. Men det kan kanske också förklara varför människor till vänster haft en tendens att beskriva till exempel Margaret Thatcher, Ronald Reagan eller nyliberalismen som en form av fascism. Det har en äldre historia.– Och en äldre historia som inte är en total lögn. För när fascismen uppstår direkt efter första världskriget är det arbetslösa, virriga soldater som i mångt och mycket känner sig svikna av det samhälle de har ägnat sig flera år åt att försvara och strida för. De här soldatfacken i Italien där de första fascistklubbarna uppstår, de är en aggressiv reaktion mot revolutionära strömningar. De är ett svar på revolutionära strömningar från vänster. Så själva impulsen för fascismen är reaktionen mot vänstern. Och i vissa fall så tänkte liberaler och konservativa att: ”Det här är inte bra, men vad ska vi göra? Ingen här är värd att samarbeta med”. Och så uppstår den här – vänsterns eviga dolkstötslegenden – att borgarna i vissa fall hellre samarbetar med reaktionen än de revolutionära elementen. Det är väldigt tydligt i Italien, det är tydligt i Spanien under 1930-talet där en del liberaler samlade sig på republikens sida och vissa går till Franco-sidan som ju är ett sammelsurium av rojalister, konservativa och falangister. Så det finns liksom en historia här, varför man säger så. Sen har man dragit det väldigt långt. Man har gjort det till ett allmängiltigt argument. Å ena sidan finns fascismen som ett historiskt fenomen och då kan man se att i Italien uppstår den egentliga fascismen under Mussolini. Den är specifik för Italien. Å andra sidan har fascismen börjat användas som samlingsnamn för fler diktaturer i den här tidseran som delar drag med den italienska fascismen. Exempelvis Franco i Spanien och Salazar i Portugal. Men om man tar falangisterna och Salazar i Portugal, är ju inte fascister i egentlig mening. Franco tryckte ned den spanska fascistpartiet, och anledningen var att fascisterna var en revolutionär rörelse till stor del, man föraktade mycket av det gamla och ville krossa det. Man ville skapa en ny värld som var annorlunda än den gamla och man hånade konservativa som gamla gubbar som ville bevara en värld från igår. Så man var väldigt positiv till teknologisk utveckling och liknande, och förändring på sådana områden, samtidigt som man var reaktionär på andra områden. Det där är också en distinktion som gör att till exempel Franco och Salazar i vissa avseenden skulle kunna beskrivas som fascistiska om man har något slags idealtyp där man ska uppfylla vissa kriterier, men de skulle själva vända sig emot det för att de ville bevara katolicismen, de ville bevara det samhälle som hade funnits innan. De var djupt konservativa och reaktionära, skulle man kunna se det som, snarare än att de var revolutionära på det sätt som Mussolini och Hitler var. Men ett tredje sätt att definiera fascism är det du är inne på. När Stefan Löfven kallade sverigedemokraterna för ett fascistiskt parti, och citerade Henrik Arnstad. Då är det fascismen som ett slags latent inneboende tendens i ett kapitalistiskt samhälle – någonting som kan uppstå på olika sätt, i olika sammanhang, snarare än att Stefan Löfven var rädd för att det skulle vara brunskjortor som tog till gatorna och började att strida som på 1930-talet. Vad tänker du om den fascismdefinitionen? Är det ett evigt fenomen i vårt samhälle, en tendens som finns där, eller är det något som är historiskt specifikt?– Det finns vissa drag som definitivt har en röd tråd tillbaka till 1920- och 1930-talet. Det finns neo-fascistiska partier, eller direkt nazistiska partier. Det finns partier i Spanien som kallar sig för falangister, det finns ett parti som kallar sig för ”Autentiska falangisterna”. Så de finns och de är stolta över sitt historiska stamträd. Men det finns också en lathet inför förståelsen av olika typer av radikala högerrörelser. För de kommer i väldigt olika kulörer och varianter såsom du själv beskriver. Jag vill lägga till två till där, de radikala, våldsbejakande revolutionära fascistiska elementen kom på kant med reaktionen, alltså antingen den rojalistiska eller traditionella konservativa rörelsen. – I Ungern så såg Horthy, som ju var allierad med nazisterna, pilkorsen ibland som ett rejält hot. I Rumänen så var det konflikter mellan Antonescu och järngardet. Så det finns en lathet i hur begreppet används. Man förstår inte att det är en myriad av rörelser. Vissa av dem är med stolthet direkt härstammade från fascismen och i vissa fall så har de förändrats till något annat. – I dag finns det knappt något parti i Europa som är öppet neo-fascistiskt och som samtidigt har stort parlamentariskt stöd. De partier på den yttersta högerkanten som får partipolitiskt stöd är de som går in mot mitten. Förstår man inte den här förändringen så förstår man väldigt lite av den yttersta högern i Europa överhuvudtaget. Så det är klart att det är väldigt lätt och effektivt att säga att allt höger om de konservativa är fascism, punkt slut. Men då tar man inte in det som partiforskningen i Europa visat: att man måste kategorisera dem, och skilja på olika traditioner i olika länder. – I vissa länder är det mycket mer radikalkonservatism. I Polen finns det inte riktigt utrymme för en fascistisk höger givet landets historia, så där är den yttre högern betydligt med katolskt nationalkonservativ. Detsamma gäller även Portugal och Spanien i stor utsträckning. Men det Löfven gör är ytterst effektivt som politiskt redskap. Många går runt och tror att det är en obruten linje från 1930-talet till idag, som om ingenting har hänt under tiden, som om all politik under tiden har varit helt oväsentlig. Men då förstår man inte det som är ens politiska fiende.Om man tänker sig att fascismen är medveten om att man inte får vara fascist, så skulle folk inte säga öppet att de är fascister. Då blir det en kritisk tänkares uppgift att ta reda på vad som döljer sig under ytan. Självklart skulle fascister förneka att de var fascister eller att de hade någonting gemensamt med det. Därför måste den kritiska tänkaren avmaskera de som förnekar det. Samma sak med högerextremism mer generellt, att man måste försöka avslöja det hos människor, för de kommer inte erkänna det själva. I begreppet fascism så finns det vissa saker som historiskt sett har varit viktiga, till exempel till att man ha varit motståndare till demokrati, man har velat ta total kontroll över samhälle, i alla fall har man sagt det, även om inte alla lyckats. Men där skiljer de sig också då fascister och den idéfamiljen från till exempel det vi kallar för högerpopulism, för i den senare traditionen handlar det mycket om att få in mer demokrati, att folkets röst ska höras mer, att man ska ha fler folkomröstningar och så vidare. Medborgarna ska ha mer inflytande över politiken, deras röster ska vägra tyngre än i dag, medan demokratin i fascistiska länder snarare varit något som man är emot. Där har det snarare varit en stark ledare som på något sätt ska representera folkviljan, medan folkets inflytande minskat.– Det är en nyans som i regel går och förlorad och jag tror den går förlorad medvetet. Det vill säga att de som är intresserade av att demaskera fascismen bryr sig inte om den sortens detaljer – huruvida man är för eller mot demokratin – för de menar att det där är opportunistiska och taktiska val. Det gör ju också att det blir svårt att förstå en del som är av det mer populistiska slaget, alltså partier som Ukip, Fremskrittspartiet, Dansk Folkeparti, och Femstjärnerörelsen i Italien är ett annat exempel. Som du säger är de partierna någon sorts radikaldemokrater, kanske av ett opportunistiskt slag, absolut, men jag har svårt att se de vill porträttera sig på det sättet för att smyga in fascism bakvägen. – Merparten av partierna i EU inte våldsbejakande fascistiska partier utan de är någonstans på den här skalan för partier bortom etablerade borgerliga partier, alltså bortom agrara, liberala, socialliberala, konservativa kombinationer, däremellan. De partierna måste ju förstås och tas på allvar tror jag för vissa av dem gör ju saker som får betydelse. Ta Lega Nord som ett exempel, det italienska partiet som började som ett regionalt parti i nordliga Italien. De har ju stort inflytande – ska de bara avfärdas som att det är fascism, punkt slut? ”Vi vet vad de vill, vi vet vad de kommer göra”. Då förstår man ju inte vad de gör i förhållande till ekonomi och så vidare. Det blir som att medvetet dumma ner analysen och därmed blir man också lite sämre tror jag på att förstå när riktiga fascister verkligen försöker ta makten någonstans. För de har inte försvunnit, de finns ju kvar. De radikala, våldsbejakande, högerextremisterna och fascisterna – de finns kvar och deras tankar har ju inte förändrats väsentligen under alla dessa år. Men lyckligtvis så är de ju ändå i minoritet. Men ändå har de fått symbolisera den partipolitiska förändringen i Europa. Vi har idag ett nytt parlamentariskt läge där Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna öppnat upp för att samarbeta med Sverigedemokraterna i någon mån. Men i mars i år så sa Stefan Löfven att demokratin är i fara om SD får inflytande över en ny regering. Det är ju någonting som har återkommit genom åren och det är också därför man har haft till exempel Decemberöverenskommelsen och Januariöverenskommelsen. Allt det där handlar om att utesluta SD från allt politiskt inflytande. Något som har återkommit är också bilden av Franz von Papen i olika debattinlägg från socialdemokrater. Peter Hultkvist hör stövlar mot asfalt, han säger att: ”Det går inte att tämja högerextrema. Vem hamnar på rätt sida av historien”. Jag ska bara säg att Franz von Papen var konservativ politiker i Tyskland på 1920- och 30-talet. Han var inte nazist men han släppte fram Hitler till positionen som rikskansler och sen manövrerades han ut. Anders Lindberg på Aftonbladets ledarsida, som alltid är smakfullhetens förnämaste riddare, han gjorde ett fotomontage där Ulf Kristersson och Franz von Papen stod bredvid varandra. Så då har vi bilden där, det är 2021, det vi lärt oss något av historien? Det är 1932, i Weimar-republiken, ska man tänka. Vad tycker du, är det här en rimlig jämförelse? Och vad ser du för risker med att prata på det här sättet? Eller förtjänster för den delen, från vänsters sida. Gör de rätt i att göra såhär strategiskt?– Strategiskt så är det alldeles lysande. Väldigt användbart. Man åberopar den starkaste historiska parallell man har som talar till människors moraliska övertygelse, deras anständighet. Och samtidigt så pekar man med handen och säger ”Vill du ha det som man hade det i nazityskland?” Så taktiskt – jättebra. Det fungerar toppen, man höjer den sociala kostnaden och gjorde det under väldigt många år för att på något sätt få någon att samarbeta med eller förhandla med, diskutera med sverigedemokraterna. I den bemärkelsen så är det alldeles utmärkt för socialdemokraterna för de vet givetvis hur det parlamentariska läget ser ut, att om de inte kan luta sig mot borgerliga partier i en modern, svensk, 2020-talsversion av den klassisk enhetsfront, då har man ju en rätt stark högermajoritet i Sverige. Så de vet att det här är det sista halmstrå de har att greppa efter för att förhindra att borgerligheten styr det här landet. Är det ohederligt för att det är opportunistiskt? Ja, till stor del.Tror du verkligen att det är det? Vissa som säger de här sakerna gör det kanske av opportunistiska skäl, men jag tror faktiskt att många verkligen tror på det. De bygger liksom sin världsbild på det här, och sen har du sådana som du och jag till exempel som inte ser det på samma sätt. I bästa fall är vi godtrogna och dumma som Neville Chamberlain eller Franz von Papen och i värsta fall så är vi något slags smygfascister.– Ja, och många är nog övertygade. Det finns ett stort övermått i Sverige av det som kan kallas historicism, man ser de historiska linjerna så tydligt att man ser sig själv i historien. Man nästan lever sig in i det här, att det är verkligen som Spanien 1935-36. Att det handlar verkligen om att man har den här enhetsfronten mot det fascistiska hotet. Då tror jag att man måste ha lite av en belägringsmentalitet, det vill säga att man ser det som Henrik Arnstad ser på sverigedemokraterna och på högern i allmänhet. Att de sitter och lurar i vassen hela tiden och bara väntar på att införa raslagar och allting och att borgerligheten då bara kommer att lägga sig platt eller att de faller i någon sorts palatskupp av något slag. – Men för att den här tanken verkligen ska stämma så måste ett antal villkor uppfyllas. Det första är att SD har lyckats med en utan motstycke framgångsrik maskirovka, alltså en teater där de säger en sak men menar en annan. Det andra är att de inte har förändrats som parti ett dyft sedan början av 1990-talet när partimedlemmar stod och heilade och hade på sig naziuniform, noll förändring på 30 år. Det tredje är att de borgerliga partierna i förhandlingen med sverigedemokraterna skulle lägga sig platt i stort sätt i alla frågor där sverigedemokraterna då avslöjar sig själva, säger att det här vill vi ha och att då M, Kd och kanske l bara skulle lägga sig platt och säga ”ni får allting”. Det finns fler villkor som jag tror måste uppfyllas för att det här fascistiska maktövertagandet ska ske i Sverige men jag tror inte på att det kommer att ske. – Dels kan man se vilken politik SD har drivit, man kan se vilka förslag de lägger, man kan jämka det med M och KD och se var de skulle kunna ge med sig. Jag tror nog M och Kd kommer ställa upp rätt tydliga villkor, ”Det här kan vi förhandla om, det här kan vi inte förhandla om”. Och i synnerhet tror jag inte att M och Kd är så desperata efter makt att de skulle omkullkasta den svenska demokratin för att få chansen att styra med ett då öppet fascistiskt SD. Det är så fantasifullt och det tror jag att de flesta förstår, inklusive rätt många av vänsterväljarna. Sen finns det nog vissa som verkligen tror på riktigt att den här förestående revolutionen kommer att ske från höger och det motiverar den rädsla och de höga tonerna som man ofta hör. – Skulle jag tro att det verkligen höll på att ske ett fascistiskt maktövertag hade jag nog låtit likadant men jag tror inte att det kommer att ske och jag vill ändå säga med det sagt att jag har många skäl, både ideologiska, privata, att vara väldigt, väldigt vaksam inför högerradikala strömningar som skulle få inflytande i landetJag tror att man ska jämföra med vad har hänt i Norge, Danmark och Finland. Alla tre har haft ett motsvarande parti, skulle jag hävda, vid makten i någon mån i olika perioder de senaste decennierna. Vad har hänt där? Har det blivit det här helvetet på jorden som man ser framför sig? Och vad har konsekvenserna blivit? Då tror jag att man kan få en indikation på vad som kommer att ske i Sverige. Den jämförelsen borde vi göra oftare istället för att alltid prata om Polen och Ungern, som är mycket längre bort från en svensk politisk tradition och kultur än vad våra grannländer är. En annan sak jag tänkte ta upp med dig här var att det är tio år sedan Breiviks terrordåd skedde. Liberalerna skrev såhär på Twitter för nu nio dagar sedan ”Idag tio år sedan terrordåden i Oslo och på Utöya. Vi får aldrig ge vika för extremism och antidemokratiska krafter. Idag riktar vi våra tankar till offren och deras familjer” på deras officiella Twitterkonto. Då svarade Annika Strandhäll såhär, hon är riksdagsledamot och tidigare minister för S: ”Detta inlägg smakar minst sagt lite illa när ni som liberalt parti samtidigt är beredda att underlätta för ett parti med rötter i vit makt-rörelse och precis denna tanketradition som drev Breivik att få regeringsinflytande”. Robert Hannah protesterade, han är riksdagsledamot för liberalerna, han skrev ”Vidrig nivå på debatten i Sverige. Sossar tänker göra allt för att brunsmeta endast för att behålla makten men man måste visst vara stödparti till socialdemokraterna för att få minnas offer för terroristdåd och då tog ledarskribenten på Aftonbladet Lina Stenberg det till nästa nivå och skrev ”Fast nu får väl liberalerna bestämma sig. Antingen är man för SD/ Brevik eller så är man det inte”. Du har ju anknytning till liberalerna sen tidigare, du har varit ordförande för Luf. Vad tänker du om det här hur Brevik används just nu i svensk samtidsdebatt?– Efter dådet så var det liknande tongångar. Sen var det borta ett tag och nu väcker man det argumentet, det vill säga man sätter likhetstecken. Det är fascismanklagelsen all over again, det vill säga att man säger i stort sett ”Är ni inte med oss så ät ni emot oss och emot oss är Breivik. Hur ska ni ha det?” Och för att då återanknyta till det här ”Året då alla blev fascister”, texten jag skrev: Efter kriget när det fanns oppositionella som hade överlevt hela kriget i Östeuropa, alltså liberaler, borgerliga, socialdemokrater och andra, som kröp ut ur ruinerna och ville återetablera sina partier. För att kommunisterna då, de hade inte fått stöd i den utsträckning som kräves för att få en demokratisk majoritet. Inte i något östeuropeiskt land som de tog över, så vad de gjorde var att de stämplade i stort sett alla som inte valde att uppgå i de enhetsfronter som man hade, de anklagade man för att vara fascister. Det var länder som var i kaos och det fanns ingen rättsstat överhuvudtaget, det sköttes av ockupationsmakten kommunisterna. Då ställde man dem inför rätt, man mördade dem och allt med svepskäl ”Det här är ju fascister, de är motståndare”. Jag gör ingen historisk jämförelse här i bemärkelsen att det här är exakt vad socialdemokraterna gör, det gör de verkligen inte. Men tanken att de som är emot oss, eller i alla fall inte väljer att lägga sig platt och vara emot oss, de är kopplade till det värsta som finns långt ut på extremhögern, dvs en mördare och terrorist som Breivik. Det argumentet är ju på ett sätt vidrigt för att det gör ju ett parti som liberalerna som har en tradition som de väldigt ofta talar om, alltid konsekvent varit emot all radikalism, och rätt många av deras medlemmar känner nog ett visst stor tung känsla i bröstet, ”Herregud, är det det här vi gör?”.Med Sverigedemokraterna?– Ja, precis. Men jag tror såhär: tror man på riktigt på det här likhetstecknet så skulle man gjort något annat med SD under lång tid. Då hade man gjort det till en polisiär fråga. Man hade gjort det till en fråga för Säpo, och för polisen. För om det här på riktigt är ett parti som står bakom och vill göra samma sak som Breivik, då är det här en fara mot rikets säkerhet, för demokratin. Varför behandlar man dem då med demokratiska medel? Varför går man inte till nästa steg om man ser att detta parti som har tjugo procent av väljarstödet i Sverige? Om man på riktigt tror att vi står på samma punkt som i Tyskland 1932, då borde man vara betydligt mer aktiv än att skriva några tweets och artiklar. Varför gör man inte mer om man på riktigt tror att det är Breiviks parti?Gott står mot ont och att inte göra mer än att säga att de är odemokratiska, menar man verkligen det man säger då? Menar man verkligen att de delar världsbild med Breivik? Då är jag förvånad över att man inte gör mer. Men om man ska gå dem till mötes lite här: Jag har inte läst hela manifestet som Breivik skrev. Jag läste delar av det när det kom 2011. Sen så läste jag det nu när jag skrev en text på min sajt Rak höger. Det är över 1 500 sidor, och han blandar referenser till källor som är hyfsat mainstream med referenser till tänkare som inte långt från mainstream, sedan kommer en extrem manual där det står om hur man exempelvis ska tillverka bomber, vilken typ av steroider man ska ta, och så vidare. Men han kritiserar invandring och islamism, men ännu mer islam. Han skriver om demografisk förändring. Och ja, jag har också skrivit invandringskritiskt. Ja, jag har uttryckt nationalism. Ja, jag har kritiserat islamism, jag har diskuterat islam. Så det finns beröringspunkter. Då är frågan: Kan man göra de här sakerna som jag, och andra, har gjort utan att bli Breivik? Frågan i texten jag skrev är: varför har inte fler Breivik trätt fram om de här idéerna är så vitt spridda? För då borde det vara så att fler tog till vapen, att fler gjorde den här typen av terrordåd. Men det är någonting i honom, i hans idéer, något i vem han var, som är mycket mer extremt. Men ja, Breivik står närmare Dansk Folkeparti, Fremskrittspartiet, Sverigedemokraterna, den typen av partiet, än vad han gör vänsterpartiet. Det behöver man inte hymla med. Men när man använder Brevik på det här sättet liknar när högern använder Stalin, Pol Pot, Mao Zedong, eller andra som tillhygge mot vänsterpersoner för att helt uppenbart ligget de mycket närmare dem i sin ideologi än vad man själv gör. – Man gör politiken till något binärt. Du är för invandring, du är emot invandring. Eller du är för islamism eller emot. Om man ser politik på detta binära vis, då är det helt rimligt att se det på det här viset. Då har man två kategorier: man har för eller emot. Man har god och ond och så vidare. Det här sättet att se på politik leder till en totalt fördummad politisk teori. Ta frågan om statens roll i ekonomin. Säg att du gör den till mindre eller mer. Mer stat i ekonomin, ja socialdemokraterna hela vägen till kommunistiska partiet, samma skrot och korn eller? Partier som av något skäl vill minska invandringen eller reglera den på ett annat sätt, ja visst, då ville Brevik ha totalstopp och repratriering. Är det samma sak som socialdemokraterna som vill ha en stramare invandring? Ja, enligt en här logiken så är det spå det viset. Vill man ha den här sortens förenklad, binär, politisk teori, ja då kommer man låta på det här viset. Visserligen selektivt för även till vänster så finns det en rad politiska frågor där man har någon beröringspunkt som du säger med någon som är mer radikal. Innebär det att vänsterpartiet är samma sak som ett oreformerat marxist-lenistiskt parti? Nej, det är de inte. Det är ett reformerat markist-leninistisk parti som i mångt och mycket ha gjort upp med sin odemokratiska och totalitära historia. Nu kommer jag provocera en del men det finns kortare distans mellan vänsterextremister och Det finns människor som har den bakgrunden som är journalister i public service idag. Det finns väldigt få som har bakgrund inom nynazistiska rörelser som är det. Det finns fler kopplingar mellan existerande diktaturer som Huga Chavez Venezuela, Fidel Castros Kuba, mellan dem och vänsterpartiet och vänsteraktivister som skriver i våra tidningar och har varit apologeter för den typen av förtryck, än vad det finns människor som försvarat Breiviks mod är något att stå efter. Så det blir också ironiskt i det avseendet när man inte städat någonting framför den egna dörren. Jag vill också lägga till att Breivik själv, något som jag då tryckte på i min text, eller tog upp som en poäng han gjorde i rättegången var att han ville skynda på den konflikt han såg som oundviklig. Han ville att hans dåd skulle innebära att det skulle vara svårare att vara kulturkonservativ och nationalist och liknande. Så du måste välja sida, då måste bli mer radikal om du är kulturkonservativ och nationalist för det kommer att bedrivas en häxjakt på dig. Det kallas för accelerationism där syftet med terrorn är att skynda på en process som man ändå ser som oundviklig. Man vill väcka människor. Det var det som Breivik ville göra, han ville väcka folk. Bader-Meinhof-ligan på 70-talet, den marxistisk-leninistiska terrorgruppen i Västtyskland ville det också. Även islamiska staten har pratat om att de med sina terrordåd vill krympa det som de kallar för gråzonen där muslimer som lever i sekulära länder måste välja sida på grund av den då statliga repressionen som terrordåd kommer leda till. Då kommer muslimer i väst och sekulära länder i muslimska världen kommer tvingas välja mellan den sanna tron och sin sekulära identitet. Du ska krympa den gråzonen där många av dem lever, med hjälp av terrorn. Det många reagerat på med min text har varit att man då uppfattar det som att jag lägger skulden på vänstern för Breivik men det är inte det jag säger utan det jag säger är att om man beskriver sverigedemokraterna, moderaterna och kristdemokraterna i termer av odemokratisk Franz von Papen, nyfascism, att man verkligen framställer det på det sättet, då har man ju skyndat på den konflikten. Då gör man i princip det som Breivik i rättegången sa att han ville uppnå. Då är man en del av det.– Jag håller nog inte helt med, för det skulle kräva att partier som ligger långt ut på högerkanten väljer sida och accelererar sin radikalisering. Den rörelse vi har sett de senaste fem, tio åren då de partier som tveklöst har rötter i betydligt mer radikala kretsar har i de politiska finrummen förändrats rätt mycket. Hur menar du då?– Ta SD som exempel. Hade de fått tjugo procent om de inte hade förändrats sedan 1990? Jag tror inte det. Tittar man på Sd:s väljare, som nu är tjugo procent av Sveriges befolkning, är det en mindre andel av dem som betecknar sig som någon sorts radikalnationalister än som betecknar sig som konservativa liberaler, i mitten, eller till och med socialdemokrater. I så fall har i någon bemärkelse Breiviks tanke misslyckats eftersom många av de här partierna har gått en annan väg. De partierna som har varit ”true”, så att säga, för fortfarande en tynande tillvaro. Det finns undantag, Gyllene Gryning som nämndes tidigare i samtalet var ett sånt exempel. Nu är merparten av partiledningen i det partiet bakom lås och bom för att de var radikalt våldsbejakande. Så även Grekland, ett land med en relativt sett rätt instabil demokrati, lyckades mota bort den radikalismen.British National Party har ju rasat samman helt och hållet de senaste tio åren. – Ja, och det sker för att den typen av radikalism kräver en uppoffring från dess medlemmar som väldigt få är beredda att leva med och en del till och med växer ur. Det är klart att det kommer nya hela tiden, Slovakien är ett land där det hela tiden kommer nya radikalhögerpartier där det ena är värre än det andra. Men deras väljarstöd är lågt, även om det kommer upp ibland mot sex-sju procent. Om man ska bryta den vallen för att få bredare folkligt stöd, då måste de göra någonting annat, eller att fundamentet i landet eller något annat förändras. – I viss mån har många missförstått vad som har skett i Europa på 2010-talet. Absolut har det skett en explosion av högerpopulistiska partier, men vad har hänt dessa partier när de har blivit större? Jag säger inte nödvändigtvis att det är bra men någonting sker ju med dem. Så de som hårdast kör på den här enhetsfrontstaktiken ökar konfliktnivån mycket. Då får man det som sker i USA, där även den tidiga traditionella högern i någon mån radikaliseras till slut. Det sker rätt mycket som ett svar skulle jag säga, på vad som händer långt ut på vänsterkanten i USA. Tack och lov så har vi inte något liknande i Sverige, det vill säga att även om vi har en stor vänster i Sverige så är den inte så radikaliserad, varken när det kommer till ekonomiska frågor eller identitetspolitiska frågor, att få ett motsvarande svar från högern utan den svenska högern är fortfarande rätt traditionellt beskedlig.Sven-Eric Liedman, idéhistorikern, han skrev en debattartikel häromdagen där han varnade för vad som kommer att hända med kulturpolitiken om SD får makt över den, eller får inflytande där. Det som är ironiskt med det är att Myndigheten för kulturanalys släppte en rapport för ett tag sen där man gick igenom hur politiskt styrd kulturen är i Sverige och att det ibland är direktpåverkan från politiker på kommunal och regional nivå men även från regeringens sida och central nivå. Man styr väldigt mycket och det påverkar film, musik, konst. Kulturutövarna anpassar sig till en styrande ideologi för att få stöd. Det handlar väldigt mycket om intersektionell analys och identitetspolitik. Du och jag skrev ju boken Så blev vi alla rasister där vi kollade på public service en hel del och man kan se att man har det där tänkandet som genomsyrar väldigt mycket. I min senaste bok – Genusdoktrinen – som jag skrev ihop med Anna-Karin Wyndhamn så kan man se hur universiteten arbetar. De är myndigheter i Sverige och att man underställs politisk påverkan, både på vad man ska forska om, vem som ska få pengar och vem som ska få anställning. Det är mål man ställer upp från politikens sida. Vissa av de sakerna som finns i USA har vi också här, och där finns potential för svensk höger att i alla fall svara med att ta bort politik som finns på plats. En sista sak som jag tänkte att vi kunde prata om är rollen som Förintelsen, fascismen, Hitler och nu Breivik spelar i vårt kulturella medvetande. Vi är i mångt och mycket sekulariserade, det vill säga vi hänvisar sällan till Bibeln, Gud eller kristendomen i offentligheten för att ge kraft till våra argument. Däremot använder vi just fascism, nazism och Förintelsen som något slags nästan religiöst språk och en referensram som vi alla delar. Det där blir också problematiskt och komplicerar bilden för vi har å ena sidan den faktiska Förintelsen, det som skedde historiskt. Å andra sidan kan man säga som Åsa Romson sa under migrationskrisen att Medelhavet höll på att bli som Auschwitz. Och man kan också hänvisa till Auschwitz, till 1930-talet, till höger och vänster på olika sätt för att ge moralisk styrka till sina argument. Hur ser du på det där? Funkar liknelsen? Att man kan likna det vid en sekulär religion? Och är det bra eller dåligt i så fall?– Alltså, “sekulär religion” är nog ett begrepp jag skulle vara försiktig med att använda för det betyder så mycket. Men jag förstår din poäng. I västvärlden, eller i stora delar av den, så lever vi i en era av botgörelse. I Storbritannien och USA sker något slags mental avkolonialiseringsprocess där man vill göra upp med århundranden av imperialism, patriarkat och förtryck av olika slag. Kampen mot reaktionen som man ser i vår samtid, den länkas in i det här. För människor som vill vara en del av en stor berättelse, för jag tror att när man organiserar sitt liv i olika typer av narrativ, man beskriver sin kamp, man ser på sig själv: “vad är min del i det här stora dramat som är mänsklighetens historia”? Det här är definitivt en del av den stor berättelse att ingå kampen mot fascismen som på något sätt är reaktionens sista stora våldsdåd mot det anständiga. Det får en att känna att man är en del av något stort, något historiskt. Det är enklare att driva den här sortens idéer i länder som har varit väldigt långt bort från den historiska verkligheten. Sverige är ett ypperligt land egentligen. Det är lite svårare att använda de argumenten i länder som Danmark och Norge, som var ockuperade av fascismen, som hade faktiska nazistkollaboratörer. Det är svårare där. Men här, i Sverige, när Romson sa det där om Medelhavet, det är något väldigt lockande att använda sina största moraliska släggor man har. Det funkar på ett emotionellt plan, det funkar inte på ett sakpolitiskt eller konkret plan. Det fördummar.Även om det inte går att jämföra rakt av, så lyfter andra världskriget, nazismen, fascismen och Förintelsen fram vissa moraliska aspekter i tillvaron som vi annars kanske skulle missa. Jag är lite kluven till det för jag tycker liksom att de händelserna var unika på många sätt, men det finns något som gör att de var så unikt onda att man till varje pris vill undvika att något liknande ses igen, å andra sidan fördummas det många gånger och överanvänds så att det tappar sin laddning. Det perverterar det historiska minnet av de här händelserna. – Att det perverterar minnet är illa nog, men vad det kanske framförallt gör är att det fördummar vår förståelse för det som är riktigt farligt. För det som verkligen kan hända, för tecken i samtiden på att något håller på att gå åt helvete. Vaclav Havel, den tjeckiske oppositionsledaren och sedermera presidenten, han återkom till att det är väldigt viktigt att leva i sanning, även när det inte är enkelt. För det är enkelt att svepas med de stora narrativen, den moraliska svartvita uppdelningen. Men jag tror uppriktigt inte är att det är att leva i sanning eller förstå vad som händer. Och jag tror i många fall att det är att vanhelga offren för radikalism, och det finns många, även i vår tid. Det gör oss också sämre på att förstå riktigt farliga, samhällsomstörtande verksamheter, när vi använder det här på det slentrianmässiga viset, som exempelvis Annika Strandhäll gör. Det stärker inte Socialdemokraternas motståndskraft mot farlig radikalism. Det är att kokettera med det viktiga uppdraget som är att vara demokrat och för frihet. Det är nog det som provocerar mig mest. Det är i mångt och mycket ett opportunistiskt ljugande som känns enkel att använda för att det är så kraftfullt, för att det länkar in den kraftfulla berättelsen. Men man kommer inte att förstå sann radikalism när den väl träffar en. En sak med Förintelsen, en tanke som jag uppfattar har varit ganska betydelsefull, men jag kan inte säga exakt i vilken utsträckning. Det är den som kom till uttryck i Utrota varenda jävel som Sven Lindkvists bok från 1992 heter, att förintelsen är en logisk följd av Europas historia och att kolonialismen och imperialismen var ett slags generalrepetition. Så Förintelsen var ingen avvikelse, utan slutpunkten för europeisk civilisation fram till dess. När vi kollar på europeisk historia, vårt kulturarv, så måste vi enligt detta sätt att se på det, alltid se tidslinjerna framåt, i vilket avseende leder det här fram till förintelsen, nazismen, till de här brotten. Det gör också att vi blir väldigt självkritiska, kanske med viss rätt, men vi blir osäkra på vårt eget kulturarv för vi vet inte om det var en del i upptakten till det som ledde fram till syndafallet så att säga, förintelsen. Vad tror du? Är det närvarande när vi kollar på västerländsk och även svensk intellektuell historia? Kan man vara ohejdat stolt över det västerländska idé- och kulturarvet eller måste man vara vaksam på att Förintelsen lurar i många av idéerna?– Jag vänder mig emot att västerlandet skulle ha patent på oerhörda brott mot mänskligheten. Västerlandet var den första civilisation som hade den tekniska, administrativa möjligheten att på en gigantisk skala mörda människor. Därför skedde det först i västerlandet. Men oerhörd ondska och totalitära idéer, oavsett om de är religiös eller politisk skrud är inget som är reserverat för västerlandet det kan hända varsomhelst, i olika kulturer och det har hänt, många gånger. Tidigare också, både i väst, i Asien, i Afrika. Nu råkar det vara så att det är västerlandet som har gått längst med att göra upp med de idéer av radikal kollektivism, vare sig det är nationalism eller vad det nu kan vara som ger upphov till de här. Det är bra på många vis, men det kan också slå över i en hysterisk självkritik av närmast maoistiskt slag där man ska avkolonialisera sig själv på helt absurda vis. Det är klart att det kan slå över och det gör det hela tiden i väst just nu, och länkas in i den eviga kampen mot fascismen. Jag upplever det som att kommunismens brott är något man inte gjort upp med på samma sätt. Du kan säga att unga som är kommunister ändå vill något väl. Jag känner själv människor som var väldigt engagerade kommunister när vi varit unga. Jag har vänner fortfarande, inte så många, som kallar sig kommunister. Jag känner ingen som säger om nazister eller nynazister: ”Han var nynazist men han vill ändå väl”. Men så kan man säga om kommunister. Eller att man är en aktiv nynazist, “men en trevlig kille i övrigt”. Det finns inte samma laddning med kommunismen även om det som skedde under kommunismen är fruktansvärda brott mot mänskligheten det också.  – Vi har internaliserat det moraliskt på samma vis för att fascismen nedkämpades som aktiv politisk kraft 1945, sen var det slut. Det har bubblat men det har aldrig dykt upp, om man inte räknas Salazars Portugal och Francos Spanien, men som politik kraft har den varit död och varit död sen dess. Tack och lov dog Sovjetkommunismen som aktivt politiskt system. även om dess dödsryckningar håller på än idag, protester i Kuba och i Nordkorea finns det kvar. Men på grund av det det var et långt process där det var ett accepterat alternativt, även i Sverige ansågs det vara ett accepterat alternativ att vara Sovjetvänlig. Därför finns det inte samma behov av att göra upp med det. Dessutom har vi personer som har en bakgrund inom den radikala vänstern och kanske vuxit upp och lämnat de mest radikala åren, men det är inte samma skam att ha varit med i radikala kommunistiska organisationer som att ha varit med radikala nazistorganisationer. Det som Kjell-Albin Abrahamsson kallade för halvtidshumanism. Det skulle jag säga är en av västerlandets unikt existerande, konstiga sjukdomar.Vad är definitionen av det?– Det är att man har goda instinkter när det kommer till vaksamhet mot fascism och alla dess avarter, men man är fullkomligt tondöv när det kommer till någon sorts radikalism av annat slag. Möjligen att man har vaksamhet mot religiös extremism, om den är kristen. Men man inordnar den islamska radikalismen i någon sorts ”Ah, de som kritiserar det är suspekta så det är nog inte så farligt”. Det här förklarar kanske lite varför den moraliska narrativet slår väldigt hårt åt ena hållet, där det är en kamp att säga ”De radikala kommunisterna är inte farliga, hur många har de mördat?” Jag skulle vilja hävda att tack och lov radikalkommunism, revolutionär sådan, och revolutionär nazism är randfenomen idag. Även om det bubblar upp ibland med fruktansvärda konsekvenser, när terrorister gör något aktivt. Men vår tid är annorlunda och vi måste förstå den i sitt sammanhang, med sina många nyanser, och låta historien vara ett hjälpmedel och inte ett opportunistiskt verktyg som vi slår våra politiska meningsmotståndare i huvudet med.Många har beskrivit det men att en sak som möjliggjorde framväxten av nazismen var att man hade hela samhället var avtrubbat inför våld. Våld var något som folk tyckte var naturligt efter att ha legat i skyttegravar, på ett sätt som inte varit möjligt innan första världskriget. Idag skulle jag säga att våld mer än någonsin som en politisk verktyg är tabu och det är jag tacksam för. Om det skulle framkomma att ett parti har en paramilitär vinge i Sverige idag så är min gissning att stödet för det partiet skulle försvinna över en natt. Om det skulle framkomma att topparna i SD samtidigt sponsrar en paramilitär organisation som begår politiska våldsdåd mot meningsmotståndare, då skulle de där tjugo procenten i väljarkåren försvinna väldigt snabbt. Den typen av politik vill vi inte ha idag, vi är väldigt annorlunda jämför med det historiska 1930-talety som ledde fram till fascism och nazism och andra världskriget. Jag vill avsluta med att fråga dig, är vi på rätt sida av historien du och jag? Vad är det vi ska vara vaksamma mot? Är vi förblindade av vår egen ideologiska utgångspunkt som är något slags liberalkonservativa (eller konservatism i mitt fall)? Vad är vi blinda för? Vad ska vi vara rädda för eller vaksamma på? Små frågor– Jag tror ändå att den här observationen du gör är rätt pregnant för det här våldet som man kan se i vissa samhällen, som är en vardag, tyvärr tror jag att man ser det rätt mycket i USA just nu, både från den radikala vänstern och högern, att det är något som kan komma rätt snabbt. Om samhällets anständiga krafter som är emot våld och totalitära politiska redskap, den vaksamheten behövs alltid. Den är evig för vi är inte immuna mot snabba förändringar givet att samhället hamnar i djupa kriser, vare sig de är ekonomiska eller politiska eller sociologiska. Jag tror att så länge man har den insikten och förstår vad det är som driver radikalisering, vad är det som driver människor att ta steget bort från samtalet, orden, parlamentariska processer. – Vaksamheten behövs men den ska inte missbrukas. Det är möjligt att man får fel. Och att vi står inför en fascistisk diktatur om tio år. Men jag har väldigt svårt att se det. Men kanske vet Aftonbladet Ledare något vi inte vet. Om vi hamnar i en fascistisk diktatur om tio år hoppas jag att vi hamnar i samma fängelsecell så vi får tid att umgås lite mer, eftersom vi bor i olika städer och aldrig har tid att träffas. Stort tack ör att du var med i Rak höger, Adam Cwejman!Tack så mycket!Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

2018 fick Irland laglig abort efter 150 år av förbud. Samtidigt har Polen gått från decennier av fri abort till att ha en av de hårdaste abortlagstiftningarna i Europa. Varför gick de åt olika håll? Den katolska kyrkans makt i samhället är något som förenar EU-länderna Irland och Polen. Men på Irland förlorar kyrkan delar av sin starka ställning efter en rad skandaler som bytte av varandra på 90- och 00-talet. I Polen är den katolska kyrkan starkt integrerad i det politiska livet. Kyrkan var en viktig del i demokratisering av Polen och har ett nära samarbete med de politiska partierna. När en kvinna dör för att hon nekas abort på Irland så fylls gatorna av protester och aborträttsrörelsen tar fart. Några år senare har de hävt ett 150-årigt abortförbud och fått laglig abort fram till vecka 12. Men i Polen har den katolska kyrkan och den nationalistiska och ultrakonservativa rörelsen dragit abortförbudet så pass långt att en massrörelse väckts mot deras lagförslag. I programmet hörs: Ailbhe Smyth, aborträttsaktivist, ledare för kampanjen "Together for yes" och grundare av Women's Education, Resource and Research Centre vid University College Dublin, och Elbieta Korolczuk, docent i sociologi vid Warszawas universitet och Södertörns Högskola. Programledare Isabell Höjman Producent Peter Normark peter.normark@sverigesradio.se

2018 fick Irland laglig abort efter 150 år av förbud. Samtidigt har Polen gått från decennier av fri abort till att ha en av de hårdaste abortlagstiftningarna i Europa. Varför gick de åt olika håll? Den katolska kyrkans makt i samhället är något som förenar EU-länderna Irland och Polen. Men på Irland förlorar kyrkan delar av sin starka ställning efter en rad skandaler som bytte av varandra på 90- och 00-talet. I Polen är den katolska kyrkan starkt integrerad i det politiska livet. Kyrkan var en viktig del i demokratisering av Polen och har ett nära samarbete med de politiska partierna. När en kvinna dör för att hon nekas abort på Irland så fylls gatorna av protester och aborträttsrörelsen tar fart. Några år senare har de hävt ett 150-årigt abortförbud och fått laglig abort fram till vecka 12. Men i Polen har den katolska kyrkan och den nationalistiska och ultrakonservativa rörelsen dragit abortförbudet så pass långt att en massrörelse väckts mot deras lagförslag. I programmet hörs: Ailbhe Smyth, aborträttsaktivist, ledare för kampanjen "Together for yes" och grundare av Women's Education, Resource and Research Centre vid University College Dublin, och Elbieta Korolczuk, docent i sociologi vid Warszawas universitet och Södertörns universitet. Programledare Isabell Höjman Producent Peter Normark peter.normark@sverigesradio.se

I Polen er en by kommet i problemer, efter at byrådet har indført en såkaldt "LGBT-fri zone" i hele byen. Vi vender situationen i Brasilien, som er et af verdens corona-epicentre. Vi kommer også til Indien, hvor millioner af mennesker deltager i en Hindufestival, hvor deltagerne bader i floden Ganges på trods af skyhøje coronatal. Amerikanernes tilbagetrækning fra Afghanistan kan få negative konsekvenser for de afghanske kvinder, vi hører om de mange krænker-sager på britiske privatskoler, om den såkaldte "FARC-ABC" og får et postkort fra Ditte Haue, vært på TV2 Nyhederne.See omnystudio.com/listener for privacy information.

I Polen fortsätter demonstrationerna mot den hårdare abortlagen. Samtidigt går flera länder i Europa åt andra hållet och lättar på abortreglerna under coronapandemin. EU befinner sig i kris sedan Polen och Ungern under måndagen lagt in veto mot både återhämtningsbudgeten och coronapaketet på 750 miljarder euro. Detta i protest mot att man vill koppla utbetalning av EU-pengar till rättsstatens principer. Polen har anklagats  både på hemmaplan och internationellt  för att urholka rättsstaten och domstolarnas oberoende och just nu pågår demonstrationer runtom i landet mot att författningsdomstolen slagit fast att abort av foster med allvarliga skador strider mot konstitutionen. På andra platser i Europa har man däremot rört sig åt andra hållet under de senaste åren vad gäller aborträtten. För två år sedan legaliserades till exempel aborter i Irland efter en folkomröstning där. Samtidigt försvårar coronapandemin tillgången till aborter runtom i Europa, något som vissa länder försöker åtgärda genom att tillåta medicinska aborter i hemmet som utförs med tabletter. Europapodden handlar denna vecka om aborträttens framtid i Europa. Medverkande: Susanne Palme, Ekots EU-kommentator, Lubna El-Shanti, Östersjökorrespondent och Daniel Alling, korrespondent i London. Programledare: Stephanie Zakrisson Producent: Nathalie Rothschild Tekniker: Joel Löf Europapodden europapodden@sverigesradio.se

I Polen fortsätter demonstrationerna mot den hårdare abortlagen. Samtidigt går flera länder i Europa åt andra hållet och lättar på abortreglerna under coronapandemin. EU befinner sig i kris sedan Polen och Ungern under måndagen lagt in veto mot både återhämtningsbudgeten och coronapaketet på 750 miljarder euro. Detta i protest mot att man vill koppla utbetalning av EU-pengar till rättsstatens principer. Polen har anklagats  både på hemmaplan och internationellt  för att urholka rättsstaten och domstolarnas oberoende och just nu pågår demonstrationer runtom i landet mot att författningsdomstolen slagit fast att abort av foster med allvarliga skador strider mot konstitutionen. På andra platser i Europa har man däremot rört sig åt andra hållet under de senaste åren vad gäller aborträtten. För två år sedan legaliserades till exempel aborter i Irland efter en folkomröstning där. Samtidigt försvårar coronapandemin tillgången till aborter runtom i Europa, något som vissa länder försöker åtgärda genom att tillåta medicinska aborter i hemmet som utförs med tabletter. Europapodden handlar denna vecka om aborträttens framtid i Europa. Medverkande: Susanne Palme, Ekots EU-kommentator, Lubna El-Shanti, Östersjökorrespondent och Daniel Alling, korrespondent i London. Programledare: Stephanie Zakrisson Producent: Nathalie Rothschild Tekniker: Joel Löf Europapodden europapodden@sverigesradio.se

** I Tyrkia leter redningsarbeidere etter overlevende etter jordskjelvet i går. Vi skal straks direkte til Istanbul. ** Terror og korona. I Frankrike kjenner folk seg dobbelt truet. ** I Polen går tusener ut i gatene i protest mot den nye abortloven. Vi skal direkte til Warszawa. ** Ni år forsinket åpner tabbe-flyplassen i Berlin i dag. Her får du vite hvorfor den har fått det kallenavnet. ** Vi skal også til USA og spørsmålet er: hva kommer til å skje etter valget? ---- Vel møtt til Urix på lørdag. Jeg heter Marit Kolberg.

I Polen är folk ursinniga över att regeringspartiet PiS gjort inskränkningar i aborträtten – och det inte ens genom lagförslag och parlamentsmanglingar utan genom att be författningsdomstolen att skriva om lagen. I dagens avsnitt av Brysselbubbblan frågars sig era ögon och öron i EU-världen – journalisterna Sigrid Melchior och Teresa Küchler – om detta inte är ett exempel på den politisering av rättsväsendet i Polen som kritiserats i hela EU. En fransk EU-parlamentariker har ilsknat till på att Macron, Merkel och de andra storbossarna i EU-samarbetet inte höjer pengapotten för klimatarbete i EU-budgeten, men har valt en minst sagt udda protestmetod för att visa sin vrede. Era värdinnor är inte imponerade. Och så kom till slut EU-kommissionen både fruktade och efterlängtade förslag om minimilöner. Vi går igenom de vanligaste argumenten för och emot lagen en gång till. God lyssning!

Forsikringsafsløringer får konsekvenser for mange gravide. Det fortæller flere, der arbejder tæt med gravide, der har oplevet forsikringsselskabernes ulovlige diskrimination. Danica erkender nu deres egen ulovlige praksis i sagerne. I Polen har der siden torsdag været store protester over en ny stramning af abortlovgivningen, der gør det stort set umuligt for kvinder at få en abort. Samtidig har USA sammen med 31 lande, herunder Polen, underskrevet en anti-abort deklaration, der, ifølge USAs egen sundhedsminister, "bekræfter at der ikke er nogen international ret til abort". I morgen kommer EU-kommissionen med sit forslag til en europæisk mindsteløn. Det er et forslag, danske politikere og faglige organisationer har set frem til med stor bekymring. Og selvom kommissionen har lyttet og nu fremlægger et langt blødere forslag end frygtet, er en af forhandlerne stadig bekymret. Brita Kvist og Mathias Bay Lynggaard er dagens værter, Tine Møller Sørensen redigerer. www.dr.dk/orientering

I Polen, Tyrkia, Ungarn og Bulgaria går diskusjonen om hvorvidt de skal trekke seg fra Istanbul-konvensjonen. Vet du ikke hva det er? Det er ikke så rart. Med Aftenposten-journalistene Ingrid Brekke og Helle Aarnes.

Arbejdernes Landsbank er gået massivt ind i dansk fodbold med sponsorater på både landsholds- og klubniveau, men en ny lovgivning gør det besværligt for banken at sponsorere i samme branche som bettingselskaberne. I Polen er det meget få sorte fodboldspillere, og der bliver heller ikke knælet eller sympatiseret med Black Lives Matter i landet.

Der er nu en plan for, hvordan et astronomisk beløb på 13.580 EU-milliarder skal fordeles de næste syv år, inklusive genopretning af EU-landenes økonomi oven på corona. Skal Polen og Ungarn modtage milliarder fra EU-fællesskabet, mens de nægter at overholde demokratiske spilleregler? Hvor går grænsen for nationalstaternes suverænitet? I Polen bliver uafhængige dommere fyret og regeringsvenlige domstole overtager. Landets præsident Duda betragter LGBT-personer som en trussel mod samfundet, og 100 kommuner er erklæret LGBT-fri. I Ungarn regerer præsident Orban pr dekret, og har tildelt sig selv stor magt. I forvejen er Orban under kritik for at indskrænke ytringsfrihed og demokrati. P1 Debattører: Morten Messerschmidt, EU-ordfører DF, Søren Søndergaard, EU-ordfører Enhedslisten, Michael Sjöberg, formand Den Danske Dommerforening, Mads Hvid, politisk rådgiver LGBT-Danmark, Pernille Weiss (K), MEP og Jens Joel (S), EU-ordfører. Vært: Gitte Hansen. Lytterne er velkomne til at komme med indspark til debatten på telefon 7021 1919. www.dr.dk/p1debat

** I Polen ser det ut som sittende president blir sittende. Duda leder såvidt i følge målingene så langt- men tellingen er ennå ikke over. ** Det sist døgnet har det blitt flere koronasmittede i verden enn noen gang. Økningen er aller størst i USA der smitten sprer seg raskt. ** Hva venter nordmenn som vil reise til Spania? Fra onsdag kan nordmenn nemlig reise uten å måtte i karantene når de kommer hjem.

På onsdag overtager Tyskland formandskabet for EU. Kansler Merkel mener, at konsekvenserne af coronakrisen er så alvorlige, at hele EU's eksistens er truet. Derfor vil hun gøre op med årtiers tysk sparepolitik og lukke op for den tyske tegnebog. Forude venter en sommer, hvor stats- og regeringscheferne skal lægge arm, ikke kun om coronahjælp til Sydeuropa, men også om EU's budget for de kommende syv år. Vi skal også til valg. I Polen er der i dag præsidentvalg, hvor løbet er tæt mellem den siddende præsident Andrzej Duda og hans udfordrer, Jaroslaw Kaczynski, og i Frankrig er der spænding om hvordan præsident Macrons parti vil klare sig ved dagens lokalvalg. Vært: Louise Windfeld-Høeberg. www.dr.dk/orientering/orientering-europa

I Polen er kampen om hvem der skal være landets næste præsident kommet i omdrejninger. Og i går langede den siddende præsident Duda ud efter LBGT miljøet i forsøget på at genvinde magten. I Frankrig var der igen i går demonstrationer mod racisme og politibrutalitet. "Retfærdighed til Adama" - lød råbene fra gaden, men hvem er denne Adama. de franske demonstranter kræver retfærdighed for? EU vil gerne have flere egne indtægter, som en del af forøgelsen af EU's budget og oprettelsen en europæisk genopretningsfond. Men hvordan skal sådanne indtægter designes? Dagens vært er Marianne Skovlund. www.dr.dk/orientering/orientering-europa

I takt med att förintelsens ögonvittnen tystnar så blir dokumenten, fotografier, dagböcker och det överlevande lämnat efter sig viktigare. Adam Zduneks mamma satt i förintelselägret Auschwitz-Birkenau. Därifrån fick hon med sig ett häfte som håller minnet av henne levande i familjen. Jag såg det här häftet kanske när jag var fem år första gången. I en av kökslådorna i en plastpåse med triangeln bland annat. När Boena Janina Zdunek kom till Malmö med Vita bussarna hade hon i sin persedelpåse en röd triangel med ett P, den röda färgen visade att hon var politisk fånge, P stod för polack. Men förutom triangeln låg däri även ett rött anteckningsblock, också det fick hon med sig från tiden i förintelselägret Auschwitz-Birkenau, ett häfte som hon senare tog till Ravensbrück innan hon friades och fick komma till Sverige. I häftet fanns 17 dikter, prydligt nedskrivna, skrivna av hennes kvinnliga medfångar, och kanske även av henne själv. Det är skrivet, vad vi förstår, innanför taggtrådarna på Birkenau. I dag ligger häftet innanför några glasskivor på Polska institutet i Stockholm, som en del av en utställning om Adam Zduneks mamma. Den röda framsidan har under de 75 åren i Sverige bleknat något och bladen gulnat men utgör en viktig påminnelse om lidandet under andra världskriget. Man vet inte vem som har skrivit alla dikter, eller exakt när och under vilka omständigheter de kom till, men Adam Zdunek tror att de kan ha skrivits under de timslånga morgonuppställningarna. Som en del av utställningen på Polska institutet har dikterna översatts till svenska och spelats in av skådespelare. Som liten var man ju stum, eftersom ögonvittnena fanns där, men numera gör de inte det i samma utsträckning och därför får vi tala i deras ställe, fortsätter Adam Zdunek och tänker på det hans mamma sa i slutet av sitt liv för fem år sedan. Om jag har slutat tala, så börjar stenarna tala. I takt med att fler ögonvittnen tystnar har det växt fram politiska konflikter, omskrivningar, om vad som hände och inte hände under krigsåren, något som kastar skugga över de miljontals som dödades, led och fördrevs under andra världskriget. I Polen har kritik riktats mot Ryssland, inför 75-årsdagen av andra världskrigets slut. Vid flera tillfällen har representanter för Kreml sagt att Polen har sig själva att skylla för krigsutbrottet. I slutet av december kom ytterligare en allvarlig anklagelse då president Vladimir Putin i ett tal påstod att Polen hade agerat i maskopi med Hitler. Uttalanden som den polska regeringen fördömde. Man tar sig för huvudet. Även i Polen har andra världskriget och minnet av det politiserats. För tre år sedan fick avsättningen av chefen för Andra världskrigs-museet i Gdansk, stor uppmärksamhet. Regeringspartiet Lag och Rättvisa och partiledaren Jaroslaw Kachynski ansåg att museet inte var patriotiskt nog, att det inte i tillräckligt hög grad fokuserade på det polska lidandet och landets militära insatser. För Adam Zdunek är det viktigt att historien om hans mamma förs vidare, genom det som hon lämnat efter sig och genom nästa generation. Han minns ett av de första besöken han gjorde i Birkenau tillsammans med sina två döttrar när de var små och när de var i en av cellerna, kanske i den som hans mamma satt i. Då säger en av mina döttrar som ser en fjäril som studsar mot fönstret: den vill ut, precis som farmor ville. Då är vi tillbaka där, om inte jag berättar så börjar stenarna berätta. Det är kanske på det här sättet man kan få ut något till nästa generation, säger Adam Zdunek. Lubna El-Shanti, Östersjökorrespondent lubna.el-shanti@sverigesradio.se

Polske og ungarske vælgere har slået sprækker i deres politiske lederes autoritære visioner og magtmonopoler. I Polen vandt oppositionen flertal i Senatet - i Ungarn borgmesterposter i de største byer. Gæster: Vibe Termansen, Søren Riishøj og Anna Werenberg. Vært: Steffen Gram.

Filip är I Polen, igen, och Fredrik får anledning att briljera både med sin historiska kunskap men framförallt också med den polska stilikoner som landet producerat. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Her i landet diskuterer me gjerne vanskar med innvandring. I Polen slit dei fleire stader med utvandring. Me skal til ein liten polsk by som er kjend for at folk reiser til Noreg.

I Polen har man infört ”hbtq-fria” zoner. Inför valet i höst målas hbtq-personer upp som det stora hotet mot landet enligt det styrande partiet ”Lag och rättvisa”. Vi reder ut vad zonerna innebär och läget inför valet med utrikesreporter Nivette Dawod. Reporter och producent: Jenny Ågren See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Forklart tar pause til 12. august. Frem til det trekker vi frem noen episoder fra denne våren som fortsatt er aktuelle. Vi håper du er med oss til høsten også, da skal vi fortsatt levere en episode hver ukedag. God sommer!I Polen har sterke politiske krefter funnet en ny fiende. Der får de homofile skylden for det som går galt. Dette er den første av to episoder om det voksende hatet i Europa. I dag skal vi til Polen og finne ut hvorfor de homofile der er blitt syndebukker og hvem som tjener på det.I denne episoden møter du Helene Skjeggestad, utenriksjournalist i Aftenposten.Se videoreportasjen fra Polen på ap.no/hatetVi følger Vær-varsom-plakaten, og ansvarlig redaktør er Espen Egil Hansen. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I Polen har sterke politiske krefter funnet en ny fiende. Der får de homofile skylden for det som går galt. Dette er den første av to episoder om det voksende hatet i Europa. I dag skal vi til Polen og finne ut hvorfor de homofile der er blitt syndebukker og hvem som tjener på det.I denne episoden møter du Helene Skjeggestad, utenriksjournalist i Aftenposten.Se videoreportasjen fra Polen på ap.no/hatetVi følger Vær-varsom-plakaten, og ansvarlig redaktør er Espen Egil Hansen. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Etter Berlin-murens og kommunismens fall trodde vi alle at vi skulle få se et gjenforent Europa. Men 30 år senere blåser en mørkeblå vind som splitter kontinentet. I Polen styrer det nasjonalkonservative partiet Lov og rettferdighet. Hva skjedde?

Kvinnans rätt att bestämma över sin kropp har återigen fått en stor symbolisk betydelse. Vems människovärde ska värnas och varför är åsikterna så polariserade? USA:s president Donald Trump har i veckan utsett en ny domare i Högsta domstolen och många befarar att det kan påverka aborträtten i landet. Hör vår utsände Per Enander om den senaste utvecklingen. Nyligen röstade Irlands befolkning bort en av Europas strängaste abortlagstiftningar. Hör frilansjournalisten Philip OConnors reportage från ön, där kvinnor länge fått åka utomlands vid oönskade graviditeter. Vi får en kommentar från biskop Anders Arborelius om irländarnas förändrade syn på abort. I Polen går utvecklingen åt motsatt håll. Där finns medborgarförslag för en ännu striktare lagstiftning mot abort. Vår korrespondent Erika Gabrielsson rapporterar från Warszawa, där tiotusentals svartklädda demonstranter stoppade ett totalförbud av abort år 2016. I studion finns RFSU:s tidigare ordförande Kristina Ljungros och Helena DArcy från Stockholms katolska stift och ordförande för den katolska rörelsen respekt.   Programledare: Tithi Hahn Producent: Julia Wiraeus

Flere penge til forsvaret af Danmark - i denne uge fik vi et forsvarsforlig, der især er bygget på frygten for, hvad Rusland kan finde på. Men hvor usikker er verden i dag? I årtier har en væbnet konflikt mellem stormagter været utænkelig. Men hvor nervøse skal vi være nu? I Polen risikerer man måske i fremtiden op til tre års fængsel, hvis man f.eks. kommer for skade at sige, at udryddelseslejren Auschwitz skulle være polsk. Men hvorfor er polakkerne så optagede af, hvad der bliver sagt om fortiden i nutiden? Hvad er det for en national bølge, der går gennem dele af Østeuropa? Og skal EU blande sig i, hvad der sker i de enkelte lande? Verdenspressen dykker hver søndag ned i nogle af mediernes vigtigste internationale historier og sætter spot på ugen der gik, i verden omkring os. Dagens gæster er prorektor på Københavns Universitet Lykke Friis og Mikkel Vedby Rasmussen, sikkerhedspolitisk ekspert og professor på Københavns Universitet. Vært: Mette Vibe Utzon.

Hör dessutom om protester i Polen, Assistansreformen, Johan Norbergs krönika, Richard Myrenbergs 4 år som Afrikakorrespondent, Siestan i Spanien kan slopas, kåseri Helena von Zweigbergk TIMME 1 * I Polen demonstreras mot lagändring som ökar politikermakten * Frankrikes president Macrons smekmånad är över * 50 år efter "summer of love" spåren efter hippierörelsen * Besluten som förändrade Sverige, idag Assistansreformen * Johan Norberg krönika * Panelen TIMME 2 * Mäklarna resa från bilhandlarstatus till TV-stjärnor * Satir med Utkantssverige * Richard Myrenberg summerar sina 4 år som Afrikakorrespondent * Siestan i Spanien är hotad * Kåseri Helena von Zweigbergk

Igår gick USA:s president Donald Trump till hård attack mot ännu en oberoende domstol som blivit en bromskloss för hans politik. I Polen och Ungern har demokratiskt valda politiker underminerat domstolarnas legitimitet och handlingskraft. Vilka skydd och garantier finns för att inte samma sak skulle kunna inträffa i Sverige? Gäster hos Veckans Juridik är: Morgan Johansson (S) – justitieminister Andreas Norlén (M) – ordförande Konstitutionsutskottet Anna Skarhed – justitiekansler Fredrik Wersäll – president Svea hovrätt Programledare är Dagens Juridiks chefredaktör Stefan Wahlberg.

I Polen demonstrerer tusenvis mot at landets politikere vurderer å stramme inn den allerede strenge abortloven. Dersom forslaget vedtas senere i høst, blir Polen ett av 7 land i verden som har totalforbud av abort. Som vil medføre at unge kvinner og barn som blir gravide etter voldtekt og incest, ikke lenger får innvilget abort. I Ekko studio møter du en polsk feminist og småbarnsmamma, en abortlege og forsker, samt menneskerettighetsforkjemperen. Programleder er Mona Myklebust

Flydde från Europa: Saxofonisten Gabor Bolla flydde från Ungern, organisten Eva Maria Jensen flydde från Polen och tonsättaren Edina Hadziselimovic flydde från Bosnien. Femte programmet av fem. I Birgitta Tollans serie Flyktens musik möter vi idag tre musiker som flytt från centraleuropa. Alla hamnade i Köpenhamn. Organisten, teologen och författaren Eva Maria Jensen blev utslängd ur Kraków i Polen efter en intensiv antisemitisk kampanj 1968-69.Sammanlagt 20 000, av Polens då 25 000, judar lämnade Polen efter det att polska kommunistpartiet, under ledning av Wladyslaw Gomulka initierade kampanjen mot de som kallades femtekolonnare, sionister och kosmopoliter. Tusentals människor med judiskt påbrå avskedades från sina arbeten, fråntogs studieplatser och somliga åtalades för uppdiktade brott. Regeringen förkunnade att de kunde lämna landet och flytta till Israel på villkoret att de avsade sig sitt polska medborgarskap.Eva Maria Jensen och hennes make ville inte till Israel utan anlände, efter en komplicerad flyktingväg i Europa, med falska papper och hemliga möten, illegalt till Danmark. De placerades i ett flyktingläger på skeppet Skt. Lawrence i Köpenhamns hamn.Mellan 1965 och 1969 studerade Eva Maria Jensen piano och musikteori vid Musikakademin i Kraków och teologi vid Jagellonska Universitetet. Hon var dock tvungen att avbryta sina studier när hon flydde. Mellan 1970 och 1975 tog hon en doktorsgrad i teologi och en kandidatexamen i musik och filosofi vid universitetet i Köpenhamn.I Polen var det omöjligt för en kvinna att spela orgel. Det var ett mansgöra. I Danmark, däremot, spelade många kvinnor orgel så Eva Maria Jensen, som närde en dröm att spela orgel, studerade orgelspel under sju år. Hon tog examen i orgel vid Det Kongelige Danske Musikkonservatorium i staden. Som organist har hon gett konserter i Danmark, Sverige, Polen, Tyskland och Frankrike.Eva Maria Jensen har skrivit böckerna Død og evighed i musikken 1890-1920 och Drømmelandet - en bok om Chopin. Tonsättaren och medicinstuderande Edina Hadiselimovic flydde 1992 från kriget i Bosnien som startade när den kommunistiska diktaturen i Titos Jugoslavien upplöstes och de etniska rensningarna inleddes. Serber, kroater och muslimer ville skapa etniskt enhetliga områden och fördrev de främmande folken. I grymheterna ingick mord och kollektiva våldtäkter mot kvinnorna. Kyrkor, moskéer och bibliotek utplånades.Edina Hadiselimovic lämnade huvudstaden Sarajevo tillsammans med sin mor. Hon orkar inte berätta om vad som hände innan flykten.- Vi fick lämna allt bakom oss. Det enda jag hade med mig var min talang - att jag kan spela musik, berättar hon. Från 30 oktober 1992 till 3 maj 1993 vistades hon och modern i flyktinglägret Sandholmslejret norr om Köpenhamn. I det s k kvinnorummet delade de rum med upp till sju kvinnor och barn samtidigt. Kvinnor och barn från 19 olika nationaliteter flyttade ut och in ur rummet under det dryga halvår Edina Hadiselimovic och modern bodde där. De fick vänta i sex år på permanent uppehållstillstånd! Under dessa sex år studerade Edina Hadiselimovic och tog examen vid Musikkonservatoriet i Köpenhamn, inte som asylsökande, för det var förbjudet, utan som utländsk student. 10 % av de studerande kvoterades in om de var från ett annat landMusikstudierna i Köpenhamn var befriande efter den strikta och strama kompositionsutbildningen i Sarajevo. Här fick hon utveckla sina egna musikaliska idéer.- Jag hade fantastiska lärare, som Mogens Ellegaard, Ib Nørholm och Amelia Malling. De gav mig inte enbart verktygen till att komponera egen musik, utan räddade mig också mänskligt. Mänsklig kontakt var livsavgörande för mig under denna period. Det var en fantastisk tid, säger Edina Hadiselimovic.Edina Hadiselimovic komponerade senare kammaroperan Waiting in Nowhere för Det Kongelige Opera. Operan utspelas på  Sandholmslejret. Hon komponerade även minioperan När jag blir uppäten av myror som är en Romeo och Juliaberättelse komponerad ur Julias synvinkel. Hennes stycke Ectopicus delar titel med utomkvedshavandeskap och det är ett verk som berör Edina Hadiselimovic' intresse för medicin. Nu kompletterar hon tonsättarkarriären med en utbildning i medicin. Hon vill bli hjärtläkare. Både musik och medicin kräver en extrem disciplin  och specialisering. Det passar mig, säger Edina Hadiselimovic. Och i musiken behövs ett stort hjärta! Gabor Bolla, romsk saxofonist och kompositör, föddes i Budapest men bor nu i Köpenhamn. Han är 28 år och var underbarn på klarinett innan han valde saxofonerna. Hans fru och familj bor kvar i hemlandet, men han har flytt p g a svårigheterna för honom att verka som musiker där. Han lämnade Ungern på grund av landets intensiva antiziganism och dess nedmontering av kulturlivet, inte minst jazzmiljön. -Mångfald skrämmer ungrarna. Romer, invandrare, flyktingar, homosexuella och andra minoriteter förföljs och diskrimineras i Ungern, som inte är en demokrati utan en diktatur, anser Gabor Bolla.FN kritiserar det sätt som Ungerns regering under regeringschefen Viktor Orbán handskas med makten. En tidigare välfungerande demokrati har på bara fem år förändrats till ett mycket centralstyrt samhälle med stark statlig kontroll över rättssystem, medier och religiösa samfund. Organisationer som försvarar bland annat minoriteters rättigheter utsätts för påtryckningar och smutskastning. Ungerns lärare protesterar mot det nya utbildningssystemet som gjort skolan centralstyrd och lärarna mer ofria. Kritikerna säger att kulturpolitiken i Ungern nu styrs av ett fåtal regeringsvänliga personer och att det bara är "lojala konstnärer" som får pengar från staten.Efter kommunismens fall 1989 blev det svårare och svårare för romer i Ungern. Tidigare hade t ex varje restaurant ett s k zigenarkapell, men de flesta har försvunnit nu och idag finns endast ett par sådana orkestrar kvar.- Myndigheterna i Ungern har tagit död på denna traditionella romska konstform, anser Gabor Bolla. Ungersk romsk musik har starka band till jazzmusik. Inte enbart improvisationerna, utan även de melodiska strukturerna och ackorden, gör den romska musiken från mitt hemland besläktad med jazz, säger Gabor Bolla. I Budapest finns inga möjligheter för mig att försörja mig och min familj och skapa en dräglig tillvaro. Jag vill bygga en bas i Europa där jag kan utöva min musik. Köpenhamns jazzmiljö ger mig en helt annan konstnärlig och mänsklig frihet, säger Gabor Bolla.Musiklista:Nahawand Bashar SharifaMizerna cichaTradEva Maria JensenPro-Records2006, CD-013SOMMERFUGLENEdina Hadziselimovic,Inge PedersenMarianne Lund/ MariaBoelskov SorensenDANACORD009084, DACOCD 684DJANGOGabor BollaRobert LakatosFind Your WayACT COMPANY17669, ACT 9529-2SCHERZO FOR PIANO NR 1 H-MOLLOP 20Frederic Chopin,Lang LangSONY CLASSICAL015676, 88875117582Lulajze JezuniuTrad.Eva Maria JensenJulehilsner fra PolenPro-Records2006, PRO-CD-013Lulajze JezuniuTrad.TriplumJulehilsner fra PolenPro-Records2006, PRO-CD-013Lulajze JezuniuTradTriplumJulehilsner fra PolenPro-Records2006, PRO-CD-013Mizerna cichaTrad.Eva Maria JensenJulehilsner fra PolenPro-Records2006, CD-013QUANT EN MOY - AMOUR ETBIAUTE PARFAITE - AMARA VALDEGuillaume De MachautGuillaume DeMachautMusica Nova (Lyon)AEON25841, AECD 1108CoquetusEdina HadziselimovicEnsemble 2000LiveWaiting In NowhereEdina HadziselimovicRubén Palma, librettoSten Byriel, Elisabeth Halling, Michael Kristensen, Anna Rydberg, Jens Bruno HansenLiveEctopicusEdina HadziselimovicEsbjerg EnsembleLiveDJANGOGabor Bolla Robert Lakatos Find Your WayACT COMPANY17669, ACT 9529-2The Rat and the ParrotDaniel FranckGabor Bolla RobertLakatos m FlSTUNTRECORDS, STUCD15102 LALI'S LAMENTGabor Bolla Robert Lakatos Find Your WayACT COMPANY17669, ACT 9529-2RUMANSK FOLKDANS NR 4Gabor Bolla Robert Lakatos Find Your WayACT COMPANY17669, ACT 9529-2

Från Europa: Saxofonisten Gabor Bolla flydde från Ungern, organisten Eva Jensen flydde från Polen och tonsättaren Edina Hadziselimovic flydde från Bosnien. Femte programmet av fem av Birgitta Tollan. I Birgitta Tollans serie Flyktens musik möter vi idag tre musiker som flytt från centraleuropa. Alla hamnade i Köpenhamn. Organisten, teologen och författaren Eva Maria Jensen blev utslängd ur Kraków i Polen efter en intensiv antisemitisk kampanj 1968-69.Sammanlagt 20 000, av Polens då 25 000, judar lämnade Polen efter det att polska kommunistpartiet, under ledning av Wladyslaw Gomulka initierade kampanjen mot de som kallades femtekolonnare, sionister och kosmopoliter. Tusentals människor med judiskt påbrå avskedades från sina arbeten, fråntogs studieplatser och somliga åtalades för uppdiktade brott. Regeringen förkunnade att de kunde lämna landet och flytta till Israel på villkoret att de avsade sig sitt polska medborgarskap.Eva Maria Jensen och hennes make ville inte till Israel utan anlände, efter en komplicerad flyktingväg i Europa, med falska papper och hemliga möten, illegalt till Danmark. De placerades i ett flyktingläger på skeppet Skt. Lawrence i Köpenhamns hamn.Mellan 1965 och 1969 studerade Eva Maria Jensen piano och musikteori vid Musikakademin i Kraków och teologi vid Jagellonska Universitetet. Hon var dock tvungen att avbryta sina studier när hon flydde. Mellan 1970 och 1975 tog hon en doktorsgrad i teologi och en kandidatexamen i musik och filosofi vid universitetet i Köpenhamn.I Polen var det omöjligt för en kvinna att spela orgel. Det var ett mansgöra. I Danmark, däremot, spelade många kvinnor orgel så Eva Maria Jensen, som närde en dröm att spela orgel, studerade orgelspel under sju år. Hon tog examen i orgel vid Det Kongelige Danske Musikkonservatorium i staden. Som organist har hon gett konserter i Danmark, Sverige, Polen, Tyskland och Frankrike.Eva Maria Jensen har skrivit böckerna Død og evighed i musikken 1890-1920 och Drømmelandet - en bok om Chopin.Tonsättaren och medicinstuderande Edina Hadiselimovic flydde 1992 från kriget i Bosnien som startade när den kommunistiska diktaturen i Titos Jugoslavien upplöstes och de etniska rensningarna inleddes. Serber, kroater och muslimer ville skapa etniskt enhetliga områden och fördrev de främmande folken. I grymheterna ingick mord och kollektiva våldtäkter mot kvinnorna. Kyrkor, moskéer och bibliotek utplånades.Edina Hadiselimovic lämnade huvudstaden Sarajevo tillsammans med sin mor. Hon orkar inte berätta om vad som hände innan flykten.- Vi fick lämna allt bakom oss. Det enda jag hade med mig var min talang - att jag kan spela musik, berättar hon. Från 30 oktober 1992 till 3 maj 1993 vistades hon och modern i flyktinglägret Sandholmslejret norr om Köpenhamn. I det s k kvinnorummet delade de rum med upp till sju kvinnor och barn samtidigt. Kvinnor och barn från 19 olika nationaliteter flyttade ut och in ur rummet under det dryga halvår Edina Hadiselimovic och modern bodde där. De fick vänta i sex år på permanent uppehållstillstånd! Under dessa sex år studerade Edina Hadiselimovic och tog examen vid Musikkonservatoriet i Köpenhamn, inte som asylsökande, för det var förbjudet, utan som utländsk student. 10 % av de studerande kvoterades in om de var från ett annat landMusikstudierna i Köpenhamn var befriande efter den strikta och strama kompositionsutbildningen i Sarajevo. Här fick hon utveckla sina egna musikaliska idéer.- Jag hade fantastiska lärare, som Mogens Ellegaard, Ib Nørholm och Amelia Malling. De gav mig inte enbart verktygen till att komponera egen musik, utan räddade mig också mänskligt. Mänsklig kontakt var livsavgörande för mig under denna period. Det var en fantastisk tid, säger Edina Hadiselimovic.Edina Hadiselimovic komponerade senare kammaroperan Waiting in Nowhere för Det Kongelige Opera. Operan utspelas på  Sandholmslejret. Hon komponerade även minioperan När jag blir uppäten av myror som är en Romeo och Juliaberättelse komponerad ur Julias synvinkel. Hennes stycke Ectopicus delar titel med utomkvedshavandeskap och det är ett verk som berör Edina Hadiselimovic' intresse för medicin. Nu kompletterar hon tonsättarkarriären med en utbildning i medicin. Hon vill bli hjärtläkare. Både musik och medicin kräver en extrem disciplin  och specialisering. Det passar mig, säger Edina Hadiselimovic. Och i musiken behövs ett stort hjärta! Gabor Bolla, romsk saxofonist och kompositör, föddes i Budapest men bor nu i Köpenhamn. Han är 28 år och var underbarn på klarinett innan han valde saxofonerna. Hans fru och familj bor kvar i hemlandet, men han har flytt p g a svårigheterna för honom att verka som musiker där. Han lämnade Ungern på grund av landets intensiva antiziganism och dess nedmontering av kulturlivet, inte minst jazzmiljön. -Mångfald skrämmer ungrarna. Romer, invandrare, flyktingar, homosexuella och andra minoriteter förföljs och diskrimineras i Ungern, som inte är en demokrati utan en diktatur, anser Gabor Bolla. FN kritiserar det sätt som Ungerns regering under regeringschefen Viktor Orbán handskas med makten. En tidigare välfungerande demokrati har på bara fem år förändrats till ett mycket centralstyrt samhälle med stark statlig kontroll över rättssystem, medier och religiösa samfund. Organisationer som försvarar bland annat minoriteters rättigheter utsätts för påtryckningar och smutskastning. Ungerns lärare protesterar mot det nya utbildningssystemet som gjort skolan centralstyrd och lärarna mer ofria. Kritikerna säger att kulturpolitiken i Ungern nu styrs av ett fåtal regeringsvänliga personer och att det bara är "lojala konstnärer" som får pengar från staten.Efter kommunismens fall 1989 blev det svårare och svårare för romer i Ungern. Tidigare hade t ex varje restaurant ett s k zigenarkapell, men de flesta har försvunnit nu och idag finns endast ett par sådana orkestrar kvar.- Myndigheterna i Ungern har tagit död på denna traditionella romska konstform, anser Gabor Bolla. Ungersk romsk musik har starka band till jazzmusik. Inte enbart improvisationerna, utan även de melodiska strukturerna och ackorden, gör den romska musiken från mitt hemland besläktad med jazz, säger Gabor Bolla. I Budapest finns inga möjligheter för mig att försörja mig och min familj och skapa en dräglig tillvaro. Jag vill bygga en bas i Europa där jag kan utöva min musik. Köpenhamns jazzmiljö ger mig en helt annan konstnärlig och mänsklig frihet, säger Gabor Bolla. 

Hans tankar har inspirerat barnrättskämpar och konstnärer i mer än hundra år. I Polen är Janusz Korczaks en av de stora nationella hjältarna. Men i Sverige vet de flesta inte vem han var.  Mest känd är Janusz Korczaks för sin död. I början av augusti 1942 förintades han tillsammans med sina tvåhundra barnhemsbarn i Treblinka.Vem var han? Polsk jude, barnläkare, barnhemsföreståndare, forskare, pedagog och radioman. Vad betyder hans idéer idag?Rut Berlinger en av Korczaks patienter, skolbarn från Chocimskaskolan i Warszawa, barnboksförfattaren Joanna Rudnianska, regissörerna Carolina Frände och Lena Lucki Stein berättar om hur hans idéer och person fortfarande inspirerar.Jan Tiselius läser korta texter ur bland annat Barnsidan i den polska radiotidningen Antennen och Korczaks mest kända verk Barnets rätt till respekt och Hur man älskar ett barn.

Årene etter den 2. verdenskrig ble preget av den kalde krigen. Spenningen mellom øst og vest. Vi i Norge opplevde denne tiden på vår måte. Tyskerne på sin og Polen og Estland på en helt annen måte. Fellesnevneren er frykten. «Det er viktig at vi får vite noe om hvordan den kalde krigen påvirket mennesker også i andre land. Spesielt interessant er hvordan de opplevde denne tiden i østeuropeiske land. Gjennom samarbeidsprosjektet med museer i Estland og Polen, Danmark og Tyskland har vi fått kunnskap om den kalde krigens forskjellige uttrykksformer., sier konservator Karl Kleve ved Norsk Luftfartsmuseum i Bodø. Bodø er forøvrig den kalde krigens hovedstad i Norge. Museene i de forskjellige landene har laget en vandreutstilling som nå er i Bodø. « I Polen og Estland opplevde de den kalde krigen ganske annerledes enn ho oss. Samtidig som de følte seg, og i realiteten var, okkupert av sovjetsamveldet, hadde de en dragning og lengten mot vest. På samme tid var de jo også redde for angrep fra vest, forteller Karl Kleve. Programleder Jan Henrik Ihlebæk. Sendt første gang 9.mai 2015

En grupp högstadieelever åker till andra världskrigets Polen. En resa som kommer att förändra dem. I Polen mördades omkring tre miljoner judar av nazisterna. När eleverna besöker Treblinka, Majdanek och gettot i Warszawa känns historien otäckt nära.

En grupp högstadieelever åker till andra världskrigets Polen. En resa som kommer att förändra dem. I Polen mördades omkring tre miljoner judar av nazisterna. När eleverna besöker Treblinka, Majdanek och gettot i Warszawa känns historien otäckt nära.

1. Rapporten om CIA-tortur skaper sterke reaksjoner i USA og andre land. I Polen krever de som etterforsker hemmelige CIA-fengsler i landet tilgang til hele rapporten 2. Stadig flere barn i konfliktområder nektes utdanning, men fredsprisen til Malala Yousafzai er et viktig positivt symbol, mener Silje Skeie i Flyktninghjelpen. 3. I Norge går det bare én vei med renta - nedover. 4. Boka "Prinsesser i bibelen" vekker reaksjoner. Den bibelhistorier kjent "gjennom en prinsesses øyne", men ikke alle er like begeistret.

[NÖRD:IGT] råkade ut för ett seriöst bortfall i personal den här veckan. Tove Bengtsson är på Gotland Games Conference och Peter Kjellin är hemma. I Polen. Men Hedlund och Berglöf är på plats och tillsammans med Mats ”Bokhyllan” Nylund och Niklas ”Lill-Löfet” Berglöf har vi skapat veckans podcast som har fokus på spel, film och Doctor Who. Vi startar showen med att dela med oss och diskutera våra tankar inför E3. Nästa vecka handlar det ju bara om de nya konsolerna och vi slänger lite förväntningar (läs: cyniska tillmälen i Mats fall) omkring oss. Notera att showen spelades in INNAN Microsofts nyhet om hur de ska behandla DRM. I Speldelen recenserar vi The Hunters nytillkomna multiplayer, racingspelet GRID 2 och Kentucky Fried Chicken Route Zero. Är du intresserad av att höra Mats tankar kring den första delen i den serien så ska du hoppa tillbaka till EP10. Efter det kliver vi in i TV-seriedelen och då tar Nylund på sig Whovian-mössan och pratar om Matt Smiths avhopp från Doctor Who-kontraktet (och så spyr han lite galla över Moffat igen). Och sist men inte minst hamnar vi i Filmdelen där vår cineast Lill-Löfet kommer med en handfull heta nyheter, vi recenserar Wreck-It Ralph-blurayen och Hedlund och Berglöf TOTALSÅGAR Will och Jaden Smiths After Earth. Tack, förlåt och varsågod!

Janusz Korczaks tankar och böcker har inspirerat pedagoger, barnrättskämpar och konstnärer i mer än hundra år. I Polen är Janusz Korczaks mycket erkänd, en av de stora nationella hjältarna. Men i Sverige vet de flesta inte vem han var. Mest känd är han för sin död. I början av augusti 1942 förintades Janusz Korczak tillsammans med sina tvåhundra barnhemsbarn i Treblinka. Vem var han? Polsk jude, barnläkare, barnhemsföreståndare, forskare, pedagog och radioman. Vad betyder hans idéer idag? Rut Berlinger en av Korczaks patienter, skolbarn från Chocimskaskolan i Warszawa, barnboksförfattaren Joanna Rudnianska, regissörerna Carolina Frände och Lena Lucki Stein berättar om hur hans idéer och person fortfarande inspirerar. Jan Tiselius läser korta texter ur bland annat Barnsidan i den polska radiotidningen Antennen och Korczaks mest kända verk Barnets rätt till respekt och Hur man älskar ett barn. Ett program av Ylva Mårtens Mer om Korczak: