Podcasts about fantasin

Peter försöker lämna chemsexvärlden, men ingen inom vården förstår honom. De livsfarliga sexfesterna fortsätter och polisen står handfallen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Peter är fast i ett djupt missbruk av den extremt beroendeframkallande drogen metamfetamin, efter att under en lång tid ha ägnat sig åt chemsex. Men varken på psykakuten eller inom beroendevården förstår personalen honom, när han berättar att han varit fast i en värld där sex och droger kombineras.Medan vissa försöker ta sig ut ur chemsexvärlden, lockas nya in.– Det är som en extremsport. Det gäller att veta vad riskerna är, säger ”Christoffer”, som för bara ett par år sedan provade chemsex för första gången.I olika appar används kodord för att hitta gruppsexfester med tunga substanser. Men det kan vara en onödig försiktighet, för det ska visa sig att polisen knappt finns i de här miljöerna i dag.2020 såg läget annorlunda ut. Då gick utredningen i den så kallade Chemsexhärvan i hamn och en unik rättegång genomfördes.I ett års tid har journalisten August Håkansson pratat med ett stort antal män, som använder tunga droger för att förhöja eller förstärka sexuella upplevelser med andra män. Fenomenet kallas för chemsex och har varit känt i andra länder under en längre tid. Nu syns allt fler tecken på att en våg även har nått Sverige. Reporter: August HåkanssonProducenter: Anna Johannessen och Håkan EngströmSerien är gjord i samarbete med Tredje statsmakten mediaSlutmix: Fredrik Nilsson”Magnus” och ”Christoffers” röster är inlästa av skådespelarna Robert Panzenböck och Razmus NyströmEn serie från 2024

Kan du inte vänta tills måndag eller torsdag? Vill du ställa en lyssnarfråga? Gå in på Instagram och följ Ellinor och Melina på:@melina.criborn@ellinorlofgrenProduceras av More Than Words Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Fantasin behöver ingen valla den kan åka i ilfart, hur trubbigt än underlaget är. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Människan är programmerad att försöka hitta samband överallt. Det betyder att vår hjärna både kan leda oss djupt ner i kaninhål, men också upp i upplysning. I Creepypodden undersöker vi i veckans avsnitt hur samma mekanik kan skapa skräck – när ledtrådarna är av det svarta slaget. Creepypodden är producerad av Ludvig Josephson, som också gjorde musiken i det här avsnittet. Vill du läsa fler creepypastor kan klicka dig runt bland våra tidigare avsnitt, eller följa oss på Facebook eller Instagram där vi heter Creepypodden. Mejla oss gärna med tips på bra creepypastor eller med egna skrämmande upplevelser: creepypodden@sverigesradio.se.

Idag har vi en speciell gäst med oss – Helen Larsson som är en speciallärare, IKT-pedagog i Rosenlundsskolan anpassad grundskola i Jönköping. Hon är också känd för sin bok ”Det digiloga klassrummet” om motiverande och inkluderande undervisning. Helen berättar om sin motivation att bli lärare, koppling till dyslexi och andra NPF diagnoser. Vi får veta […]

Peter försöker lämna chemsexvärlden, men ingen inom vården förstår vad han har varit med om. Samtidigt lockar de livsfarliga sexfesterna allt fler, och polisen står handfallen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Peter är fast i ett djupt missbruk av den extremt beroendeframkallande drogen metamfetamin, efter att under en lång tid ha ägnat sig åt chemsex. Men varken på psykakuten eller inom beroendevården förstår personalen honom, när han berättar att han varit fast i en värld där sex och droger kombineras.Medan vissa försöker ta sig ut ur chemsexvärlden, lockas nya in.– Det är som en extremsport. Det gäller att veta vad riskerna är, säger ”Christoffer”, som för bara ett par år sedan provade chemsex för första gången.I olika appar används kodord för att hitta gruppsexfester med tunga substanser. Men det kan vara en onödig försiktighet, för det ska visa sig att polisen knappt finns i de här miljöerna i dag.2020 såg läget annorlunda ut. Då gick utredningen i den så kallade Chemsexhärvan i hamn och en unik rättegång genomfördes.I ett års tid har journalisten August Håkansson pratat med ett stort antal män, som använder tunga droger för att förhöja eller förstärka sexuella upplevelser med andra män. Fenomenet kallas för chemsex och har varit känt i andra länder under en längre tid. Nu syns allt fler tecken på att en våg även har nått Sverige. Reporter: August HåkanssonProducenter: Anna Johannessen och Håkan EngströmSerien är gjord i samarbete med Tredje statsmakten mediaSlutmix: Fredrik Nilsson”Magnus” och ”Christoffers” röster är inlästa av skådespelarna Robert Panzenböck och Razmus NyströmEn serie från 2024

Även om man kunde få AI att på styra de fysiska sexrobotarnas hjärnor, så skulle det inte röra sig om några oberäkneliga hysterikor. Eller? Aase Berg funderar över gamla och nya vaxdockor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Zombierna ryter och rosslar, smackar och slaskar när de sliter köttslamsor ur ännu levande människokroppar. Det är jag och min dotter som tittar på teveserien The Walking Dead (som sändes 2010-2022). Vi är nästan klara med elfte och sista säsongen. Vi brukar kolla ca fyra avsnitt på raken medan vi äter tacos framför teven. Det är ungefär den sämsta maten man kan inta till zombiefilm. Slafsig köttfärs glufsas medan de odöda på teven svullar i sig inälvor och river loss senor och muskler från sina offer.Det här är mer än bara osmaklig underhållning. Medan vi tittar pratar vi om gruppsykologi, sociologi och existentiella frågor. Serien är visserligen både äcklig och våldsam, men den innehåller också långa sekvenser av tystnad och tristess, där människor som försöker överleva zombieapokalypsen samlas i förfallna industrilokaler för att diskutera och praktisera samhällsbyggande och etik.Det är inte helt taget ur luften att odöda skulle kunna existera. Man anser nuförtiden att zombierna på Haiti helt enkelt har varit drogade, för att kunna användas som slavar. Om de mot förmodan nånsin har funnits, alltså.På senare år har det gjorts många forskningsexperiment för att framkalla skendöd, till exempel med svavelväte eller gift från den dödliga blåsfisken. Det tricksas också med olika typer av konstgjord koma, till exempel genom nedfrysning, en sänkning av ämnesomsättningen, inte olik den hos djur som går i dvala. Och det ligger massor av döda miljärdärer i frysboxar världen över och väntar på bättre tider.Tidigare decenniers nekronauter – alltså dödenforskare – de var ännu mer makabra än de samtida. Redan från 1700-talet sysslade de med galvanism, sprattlande döda grodor och återuppväckta avrättningsoffer, och den rätt perversa ryska patologen Sergej Brjuchonenko lyckades år 1925 hålla liv i hundhuvuden utan kroppar. Å andra sidan uppfann han samtidigt den första hjärt-lungmaskinen.Om zombies åtminstone har nån sorts realitetsanknytning, så är vampyrerna deras motsats. Även om man skulle lyckas förlänga telomererna, DNA-kedjans slutstycken, och på så vis öka den mänskliga livslängden, så är det långsökt att vi nånsin skulle kunna livnära oss på enbart blod. Vampyrer är framför allt estetiskt suggestiva: de är snygga och sexiga aristokrater.Men den mest intressanta frågan kring båda sorternas mytologiska monster är förstås: Var finns egentligen livet i en kropp?Jag tänker på det när jag öppnar praktverket The Anatomical Venus, med undertiteln wax, god, death and the ecstatic. Joanna Ebenstein, som bland annat grundade bloggen Morbid Anatomy, har skrivit texten. Men det är bilderna som är viktigast i den här boken, närmare bestämt foton av medicinska vaxfigurer. Här finns till exempel Venus från Medici avbildad: en ung, vacker kvinna i naturlig storlek, med glänsande ögon av glas och riktigt människohår. Hon ligger naken i en lidande pose på en rosa sidenmadrass. Alltså inte lidande som när man på riktigt plågas av fysisk smärta – hopkrullad, krampande. Nej, hon ligger sublimt utsträckt med madonnaliknande ansikte, och ger snarare uttryck för överjordisk självömkan, lite sådär Bergtagen-aktigt, typ när sjukdomar som tuberkulos upphöjs till ett suckande, flämtande och febrigt, närmast andligt och extatiskt hypertillstånd. Venus från Medici har en öppningsbar framsida, och kan plockas isär i sju anatomiskt korrekta lager. Längst in, i hennes livmoder, ligger ett litet foster.Hon tillverkades i Florens av Clemente Susini år 1782.En annan suggestiv vaxmodell är kvinnan med dissekerat ansikte där man kan lyfta bort den släta, sovande ytan och blotta ett kranium med ögonen kvar i globerna och pannbenet borttaget så att hjärnan syns. Det kastanjebruna håret växer ut ur huvudsvålen och ligger böljande över kudden – en enigmatisk blandning av helgonbild, plågad Jesus på korset, skönhetsdrottning och styckningsschema.Det finns många exempel på såna här försvarslösa kvinnodockor med minutiöst verklighetstrogna inälvor. De visades på museer och marknader men användes också vetenskapligt under 1700- och 1800-talet. Att dissekera människor var slabbigt och jobbigt och det rådde allmän brist på tillgängliga lik.Men lika mycket som medicinvetenskapliga och folkbildande hjälpmedel, är de mystiska och gåtfulla konstverk och fetischer.De känns kusligt levande, och steget är inte långt till automaten, en mytologisk livsform i gränslandet mellan liv och död som kanske ligger närmare an av vår tids stora samhällsfrågor, nämligen den om artificiell intelligens. Den tyska romantikern E T A Hoffmann skrev om en vacker, kall och konstig automat, en robotkvinna som han kallade Olimpia. Och när 1600-talsfilosofen René Descartes reste till drottning Kristina i Sverige ska han enligt myten ha släpat med sig en robotkopia av dottern Francine, som dog när hon var fem år.Det påminner om Guvernören i min och min dotters zombieserie, han som har kvar sin lilla flicka fastbunden, trots att hon har förvandlats och blivit en annan; vidrig och livsfarlig.Gemensamt för alla de här mytologiska kvinnofigurerna är att de står under minutiös kontroll av sin skapare, nämligen mannen. Ända in i inälvorna ska han styra och ställa, djupt in i hjärnvindlingarna, in till livmodern och, om möjligt, själen. Det är som när Pygmalion blev kär i sin skulptur som började leva, eller George Bernard Shaw lät Higgins uppfostra Eliza. Sen lånade Joseph Weizenbaum i sin tur Elizas namn till datorprogrammet han skapade på 60-talet. Hon var en av de första chatbotarna. En tidig AI, om man så vill.AI ger såklart stora möjligheter att uppfinna den behagfulla kvinnan. Som på sitt klokt moderliga sätt bemöter mannen med milt överseende och oändligt tålamod. Fantasin om henne går hand i hand med den koloniala drömmen om ett nytt slavsamhälle, där det finns gratis arbetskraft och lyckliga horor. För även om man kunde få AI att på allvar styra de fysiska sexrobotarnas hjärnor, så skulle det inte röra sig om några oberäkneliga bordelinebrudar och hysterikor. Eller? Visserligen är den artificiella intelligensen ytterst mänsklig, uppbyggd av den data vi har lämnat efter oss, men det är ju segrarna, männen, som har skrivit historien. Det är en enkönad robotslav vi håller på att skapa. Men tänk om jordmamman reser sig ur sin dvala och besegrar det patriarkat som en gång tystade henne. Tänk om den kåta, glada och tacksamma vaxhustrun som lyssnar, tröstar, lagar mat och alltid vill ligga i själva verket kommer att ta över och balla ur. Det är den skräcken man kan ana när de framgångsrika maktmännen inom vetenskap och techindustri varnar oss för undergången. Tänk om AI i själva verket är en monstruös hagga!Aase Bergförfattare och kritikerLitteraturJoanna Ebenstein: The Anatomical Venus: Wax, God, Death & the Ecstatic. Distributed Art Publishers (DAP), 2016.

Cli-fi, klimatfiktion, fyller bokhandlarna, filmduken och TV-serieflödet, och på universitet lajvar studenterna klimatförhandlingar. Har fantasin och kultur större förmåga att väcka engagemang för klimatet än journalistik och fakta? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Klimatkrisen är ett faktum och de flesta av oss förstår att det är bråttom om vi ska rädda vår jord som vi känner den. Men trots att klimatet är en av vår tids ödesfrågor så är det lätt att vi skjuter det ifrån oss. Berättelser om klimatkrisen får allt större utrymme i kulturutbudet och rollspel används för att sätta sig in spelet om klimatet. Är det kulturen och fantasin som kan få saker att hända? Eller är ska vi åter tillbaka till naturen?I Vetenskapspodden hörs: Sara Sällström och Anna-Karin Ivarsson från Vetenskapsradion och SR:s klimatkorrespondent Marie-Louise Kristola.Poddledare: Björn GunérProducent: Marie LiljedahlPodden är en repris från den 2 november 2023.Böcker och filmer som nämns i podden:Böcker:”Om tiden och vattnet”- Andri Snaer Magnason”The Ministry of the Future” - Kim Stanley Robinson”Den uppfinningsrika planeten” - Fredrik Moberg”Binas historia”, ”Przewalskis häst”, ”Blå” - Maja LundeFilmer: Avatar 1 och 2 - regi: James Cameron Don´t look up - regi: Adam McKeyWall-E - regi: Andrew StantonHome (dokumentär)- regi: Yann Arthus-Bertrand Demain (dokumentär) - regi: Cyril Dion och Mélanie LaurentBoktips från lyssnare:”Liknelser om sådden” - Octavia E Butler”Maya of the in-between” - Sita Bennett”Handbok för medborgare i universum” - Ulf Danielsson”Det levande vattnet” - Olof Alexandersson ”Tyst jord” - Dave Goulson”Den sista migrationen” - Charlotte Mc Conaghy”När vargarna kom” - Charlotte Mc Conaghy”Weather” - Jenny Offill”The disaster tourist” - Yun Ko-eun”The future library” - Peng Shepherd”Second sleep” - Robert Harris”Monstersamhället” - Herman Geijer

Cli-fi, klimatfiktion, fyller bokhandlarna, filmduken och TV-serieflödet, och på universitet lajvar studenterna klimatförhandlingar. Har fantasin och kultur större förmåga att väcka engagemang för klimatet än journalistik och fakta? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Klimatkrisen är ett faktum och de flesta av oss förstår att det är bråttom om vi ska rädda vår jord som vi känner den. Men trots att klimatet är en av vår tids ödesfrågor så är det lätt att vi skjuter det ifrån oss. Berättelser om klimatkrisen får allt större utrymme i kulturutbudet och rollspel används för att sätta sig in spelet om klimatet. Är det kulturen och fantasin som kan få saker att hända? Eller är ska vi åter tillbaka till naturen?I Vetenskapspodden hörs: Sara Sällström och Anna-Karin Ivarsson från Vetenskapsradion och SR:s klimatkorrespondent Marie-Louise Kristola.Poddledare: Björn GunérProducent: Marie LiljedahlBöcker och filmer som nämndes i podden:Böcker:”Om tiden och vattnet”- Andri Snaer Magnason”The Ministry of the Future” - Kim Stanley Robinson”Den uppfinningsrika planeten” - Fredrik Moberg”Binas historia”, ”Przewalskis häst”, ”Blå” - Maja LundeFilmer: Avatar 1 och 2 - regi: James Cameron Don´t look up - regi: Adam McKeyWall-E - regi: Andrew StantonHome (dokumentär)- regi: Yann Arthus-Bertrand Demain (dokumentär) - regi: Cyril Dion och Mélanie LaurentBoktips från lyssnare: ”Liknelser om sådden” - Octavia E Butler”Maya of the in-between” - Sita Bennett”Handbok för medborgare i universum” - Ulf Danielsson”Det levande vattnet” - Olof Alexandersson ”Tyst jord” - Dave Goulson”Den sista migrationen” - Charlotte Mc Conaghy”När vargarna kom” - Charlotte Mc Conaghy”Weather” - Jenny Offill”The disaster tourist” - Yun Ko-eun”The future library” - Peng Shepherd”Second sleep” - Robert Harris

I en liten etta i Västerbotten står en kamera på ett stativ. Framför den sitter Eweline. Hon spelar in en dickrating-video till en av sina följare. Det här är hennes jobb. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I snart tre år har Eweline försörjt sig på att sälja bilder och videor med sexuellt innehåll till sina följare på sajten Onlyfans. Det är allt ifrån specialbeställda så kallade dickrating-videor, där följare har skickat en bild på sin egen penis som Eweline sen recenserar, till videor där hon instruerar en följare om hur han ska onanera. Tillsammans med sin man spelar hon också in rena porrfilmer.– Jag ser inte på saken som att jag säljer min kropp. Jag ser det som att jag säljer min kreativitet, säger Eweline. Fantasin om att titta in i någon annans sovrum verkar större än någonsinMed internet och ny teknik har utbudet och tillgängligheten av porr exploderat. Det är lättare än någonsin att både göra, konsumera och sprida hemmaporr. Onlyfans har blivit en mångmiljardindustri, som hyllas av vissa men ifrågasätts också av många. För det finns risker med att sälja sexuellt material på nätet menar polisen.Porrexplosionen på Onlyfans är en serie av David Ohlsson som görs i samarbete med Tredje Statsmakten Media.Producent: Anna FreySlutmix: Fredrik NilssonProgrammet är gjort 2023.

I bioaktuella Avgrunden rasar Kiruna samman framför ögonen på Tuva Novotny, på utställningen Gruva skildrar Kirunabördige Anders Alm och Erik Holmstedt från Malmberget en stad i förändring. Följ med till Kiruna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. MÖT TUVA NOVOTNY OCH RICHARD HOLM OM LOCKELSEN MED KIRUNA I NYA FILMEN ”AVGRUNDEN”Sveriges första stora katastroffilm – så beskrivs bioaktuella ”Avgrunden”. En katastroffilm där Kiruna spelar en av huvudrollerna, och gruvan är på väg att sluka hela staden. Tuva Novotny spelar ”Frigga”, gruvans säkerhetschef. Och det är hon som ska ta beslutet om gruvdriften ska stängas, när sprickorna närmar sig Kirunas stadskärna.Kulturredaktionens Björn Jansson mötte Tuva Novotny och regissören och manusförfattaren Richard Holm för att prata om hur idén till en katastroffilm i just Kiruna föddes.FOTOGRAFERNA ANDERS ALM OCH ERIK HOLMSTEDT OM VAD SOM HÄNDER NÄR ETT GRUVSAMHÄLLE FLYTTARI nya utställningen ”Gruva” på Centrum för fotografi i Stockholm ställer Kirunabördige Anders Alm och Erik Holmstedt från Malmberget ut sina bilder sida vid sida – med liknande erfarenheter och olika motiv. Vad är det med Kiruna och Malmberget som fascinerar?Programledare: Lisa WallProducent: Felicia Frithiof

Vi pratar bl.a. om Annapurnas showcase, Peter Molyneux, hallucinationer i COD, FTC vs. XBOX, Playdate, Dave the Driver, Tears of the Kingdom och Final Fantasy XVI Stötta oss på Patreon! För 50kr i månaden får du tillgång till podden oklippt & reklamfri direkt när den har spelats in, ett exklusivt extraavsnitt kallat KB+(PLUS) i månaden och dessutom tillgång till allt tidigare exklusivt content samt allt material under jul/nyår och sommarledigheter. För 100kr i månaden får du allt som 50kr-patrons får men du får OCKSÅ vara en del av podden genom det RAFFLANDE segmentet "Audio Log" där vi spelar upp ett kort ljudmeddelande från våra 100kr Patreons som vi bemöter, besvarar eller dömer ut. På den här nivån får du dessutom första tjing på alla eventuella koder & gratisgrejer som vi ibland erbjuder! www.patreon.com/kontrollbehov Köp vår merch på Podstore.se! https://www.podstore.se/podstore/kontrollbehov/ Besök vår Youtube-kanal och prenumerera: https://www.youtube.com/channel/UClQ2sTbiCcR0dqNFHwcTB0g Gå med i gruppen Kontrollbehov - Eftersnack på Facebook: https://www.facebook.com/groups/1104625369694949/?ref=bookmarks Vi finns såklart också på Discord! https://discord.gg/848F6TWXDY Hör av er: kontrollbehovpodcast@gmail.com

Vandringssägner skapade flera gånger hysteri i den sovjetiska vardagen. Morris Wikström spårar myter vars ekon hörs än idag. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Den 19 december 1937 utbröt panik i Sovjetunionen. Det fanns såklart gott om skäl att vara rädd, åren då Stalins terror nådde sin kulmen. Men paniken som bröt ut just den 19 december 1937 handlade inte om tvångsförvisningar och avrättningar utan om de nya omslagen till de sovjetiska skolelevernas skrivböcker. Omslagen var framtagna för att högtidlighålla den ryske nationalskalden Aleksandr Pusjkins dödsdag och gestaltade olika scener ur poetens liv. Men när eleverna kom till skolan i slutet av december blev de genast beordrade att riva bort omslagen. Det hade uppdagats att flera av dem innehöll symboler som inte alls tycktes högtidlighålla minnet av Pusjkin, utan tvärtom antingen kritiserade sovjetmakten genom dolda budskap som ”Ner med säkerhetspolisen”, eller hyllade det tyska nationalsocialistiska partiet genom att linjerna i teckningarna bildade en svastika.Denna ”skrivbokspanik” är ett av många fall av kollektiv, sovjetisk hysteri som triggades av vandringssägner, och som studerats av de ryska antropologerna Aleksandra Archipova och Anna Kirzjuk. I deras bok som i ungefärlig svensk översättning skulle kunna heta ”Farliga sovjetiska föremål: vandringssägner och rädslor i Sovjetunionen” skriver de fram en alternativ 1900-talshistoria. En historia som pågår, ja, närmast svävar omkring, på gator och torg, i köken och på fabrikerna. En historia vars skugga fortfarande går att få syn på i det ryska samhället.Författarna jämför den kollektiva psykosen med den individuella psykosen, så som den beskrevs av den tyske psykiatern Klaus Conrad 1958. Enligt Conrad inleds en schizofren psykos med att det som annars förstås som en bakgrund framträder som bärare av ett budskap. De prasslande löven tycks prassla onaturligt starkt. Och lyssnar man noga tycks de också säga något. Detta är en djupt obehaglig känsla, som lindras först när man lyckats avkoda det budskap som förmedlas, Conrad kallar det för en aha-upplevelse. Då avtar ångesten, innan den efter ett tag återvänder. Problemet i det sovjetiska samhället på 30-talet var att det inte fanns en plats att vila på. För när Stalins terror pågick var bäraren av de dolda symbolerna enligt den sovjetiska logiken själv smittad – ja, rent av farlig för sin omgivning. Det enda sättet att frigöra sig från smittan var att slå larm. Och när larmet gick var alla som bar på symbolen antingen agenter – eller i sin naivitet ett redskap för fienden. Därmed utbröt ett slags tävling om vem som kunde hitta symbolerna först. Det var i en tid av statlig terror lika farligt att inte se symboler, som att faktiskt se dem.Det sovjetiska imperiets politiska logik, dess långlivade särskildhet och totala anspråk, är en intressant kontext för studier av vandringssägner. Det är mardrömmar om röda atomvapenknappar i märkligt bekanta portföljer, det är svarta KGB-bilar som kör runt på gatorna sent på kvällen och tillfångatar barn som inte sitter hemma, det är förgiftade amerikanska tuggummin, ja faktiskt alla slags gåvor från utlänningar inför Moskva-olympiaden 1980. Det är hemliga arkitektoniska budskap, riktningsanvisningar som bara syns från bombplanen i luften, det är fotoapparater med röd film som kan se genom väggar och kläder - och det är en obscen mängd antisemitiska blodsmyter. På väggarna i de sovjetiska hemmen hänger kinesiska bonader som om nätterna visar sig vara förhäxade i tider av geopolitiska spänningar mellan de röda stormakterna. Och så den där låten, som tycktes förebåda ännu ett krig. Den okända tyskan i Dschinghis Khans kitschiga schlagerdänga från 1979 tycktes kommunicera hotfulla meddelanden om att tyskarna skulle komma tillbaka och bomba sönder Moskva.”Farliga sovjetiska föremål” är inte bara en studie om hur vandringssägner påverkade de sovjetiska medborgarnas vardag. Det är också forskning som gör det möjligt att orientera sig i dagens Ryssland. Själv minns jag hur jag, i en gammal lägenhet i Sankt Petersburg, blev beskylld för att vara det mest skrämmande en äldre generation ryssar kan tänka sig: ”du är en främling!” skrek en upprörd äldre kvinna som bodde permanent i en kollektivlägenhet jag hyrde ett rum i. ”Jag är ingen främling”, sa jag, ”jag är gäst här”. ”Du är ingen gäst, du är en främling, och imorgon kommer jag ringa polisen så får de ta reda på vem du egentligen är!”. Förutom ilskan och rädslan i hennes röst minns jag ordvalet. Hon skulle inte ringa polisen: politsija, utan militsija. Den heter inte så i dagens Ryssland. Men den hette så i Sovjet. Replikskiftet var en tidsresa in i ett medvetande som jag inte själv har tillgång till, men ändå blev en deltagare i. På samma sätt blev flera generationer sovjetiska medborgare deltagare i en historia de aldrig genomlevt. Flera av de som delar med sig av sina minnen i ”Farliga sovjetiska föremål” minns hur rädslor och beteenden traderades från äldre släktingar. Framtidens krig var en föreställning om det krig som varit, rädslan för ett kärnvapenkrig var lika mycket rädslan för de atombomber som redan exploderat mot 1900-talets jord, och det var i denna bördiga jord som nya mardrömmar och myter blomstrade – ett tillstånd som den ryska kulturvetaren Alexander Etkind har beskrivit som att minnet av ett trauma i det förflutna till slut blir omöjligt att skilja från en tvångsmässig rädsla för dess upprepning.Även om flera av de sovjetiska vandringssägnerna var specifika till sitt innehåll, är deras struktur ofta generell: Många är vi som någon gång fått för oss att sätta en klisterlapp över linsen på datorns webbkamera. Dövat ångesten, tillfälligt lindrat den skrämmande insikten om att allt vi gör övervakas. Det tycks inte spela någon roll att det inte är våra eventuella t-shirtmotiv som intresserar de globala teknikföretagen. Klisterlappen över webkameran fyller alltså samma funktion som de sovjetiska vandringssägnerna gjorde när de lindrade en kontrollförlust. Fantasin är både barnets och den vuxnes sällskap när verklighetens rädslor tränger sig på.Men det är också i fantasins domäner som lärofilmer och varnande förmaningar ibland förvandlas och antar nya skepnader – på ett sätt som förvandlar det skrämmande till det åtråvärda. Så berättar en av deltagarna i forskningsstudien att han som skolelev fick se en instruktionsfilm om det förestående kärnvapenkriget. Filmen var tänkt att varna eleverna för den totala katastrofen, men fick nya innebörder i nattens fantasieggande mörker. För det som stannade kvar i minnet var inte den fasansfulla explosionen, utan en scen där bombens tryckvåg på ett erotiskt sätt fick en tjejs klänning att ”fullständigt klibba fast mot huden”.Morris Wikström, kulturjournalist och doktorand i rysk litteratur Litteratur Archipova, Aleksandra & Kirzjuk, Anna (2020). Opasnye sovetskie vešči: gorodskie legendy i strachi v SSSR. Moskva: Novoe literaturnoe obozrenie. Ėtkind, Aleksandr Markovič (2013). Warped mourning: stories of the undead in the land of the unburied. Stanford, California: Stanford University Press.

Nu beger vi oss till 1700-talets fritänkande tidevarv. Där träffar vi Carl Bernhard Wadström. En vetenskapsman, resenär och swedenborgare som bland annat reste till afrikanska västkusten och blev den av den brittiska abolitionismen.Avsnittet är klippt av Niklas Runsten.--Lästlista (bl a)Ambjörnsson, Ronny, Fantasin till makten!: utopiska idéer i västerlandet under fem hundra år / Ronny Ambjörnsson, [Ny utg.], Ordfront, Stockholm, 2005Hagen, Ellen, En frihetstidens son: Carl Bernhard Wadström : bergsvetenskapsman : forskningsresande : filantrop, Stockholm, 1946Nelson, Philip K., Carl Bernhard Wadström: mannen bakom myten, Fören. Gamla Norrköping, Norrköping, 1998 Lyssna på våra avsnitt fritt från reklam: https://plus.acast.com/s/historiepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sist va det jerringpristal... nu svävar det tyvärr iväg igen."Krönikan" om vad tränare bör säga.Vattengrav diskussion.Wc final funderingar.Att totalt missuppfatta situationer.Och mycket mer.    

- Det är när jag inte har något att göra som kreativiteten får växa. Idéerna. Fantasin. Förmågan att fantisera. Men det är inte lätt i dagens samhälle. Det är svårt att få vara i fred. Om Anna Kuru:Anna Kuru är författare bosatt i Kiruna.Producent: Camilla Blomqvisttankar@sverigesradio.se

Medverkande denna gång är: Fredrik, Danny och JesperI detta julavsnitt fokuserar vi istället på Final Fantasy-seriens resa. Från att vara en liten uppstickare i spelforntiden till den gigant den idag är - vi botaniserar kring de olika spelen i huvudserien, vad serien betyder för spelvärlden i allmänhet och givetvis oss själva. Häng därför med oss så här till andra advent, så hoppas jag ni får en och annan 'tidbit' som kanske till och med ni inte kände till om den erkända spelserien!God jul!Hoppa gärna med i vår Discord, där vi har omröstningar på olika ämnen och diskussioner om allt nördigt. Låter det intressant, ja tryck här i så fall.Nördliv på iTunes – Nördliv på Spotify

I den tredje säsongens näst sista avsnitt pratar vi skrivande, rutiner och skrivprocess med den prisbelönta författaren Karin Erlandsson. Finlandssvenska Karin är en produktiv författare som är välkänd för att ha en tuff och imponerande skrivrutin, vilket gör att hon lyckas skriva sina böcker på väldigt kort tid. Men hur gör man för att skriva första utkastet till en bok på bara en månad? Hur skapar man en lyckad skrivrutin som går att hålla fast vid och hur undviker man känslan av otillräcklighet? I avsnittet pratar vi även med Michaela ”Kugge” von Kügelgen, finlandssvensk författare, frilansjournalist och företagare, som skrivit den nyutkomna boken ”Kickstarta ditt skrivande”. Och så blir det boktips så klart! Vi tipsar om två böcker: ”Manfred blir detektiv” av Eva Whitebrook och Marcus-Gunnar Pettersson (Rabén & Sjögren) och ”Sunnanvinda: Herrgårdens hemlighet” av Elin Säfström (Bonnier Carlsen).

Fantasin är en muskel som mår väldigt bra av att tränas, och särskilt den sexuella fantasin. Det här har vi pratat om ofta i podden, så vi ska inte ta det igen, men när du övar på att tänka på sex, måla upp bilder och känslor drömma dig bort så breddar du effektivt både din repertoar av möjliga njutningskällor och vänjer din hjärna vid att känna lust som den har makt över - och på köpet bli den där påhittiga, orädda älskaren eller älskarinnan som vi ju alla gärna vill vara. Idag kommer jag läsa novellen Soltimmar av Emma Reis. Jag fastnade för den för att den är har ett fint språk men ändå är konkret och skapar tydliga bilder i alla fall i mitt huvud. Kanske kan du till och med snappa upp något litet tekniktips.Och medan du lyssnar - var uppmärksam på vad som händer i din kropp. Finns det passager, ord, tempon som skapar någon viss känsla, härlig eller obehaglig? Kan du fästa uppmärksamheten vid min röst och bara vandra genom din kropp medan du lyssnar, lägga ner mobilen och blunda? Prova! oavsett vad novellen väcker i just dig så är det användbar kunskap för att hitta vidare i din sexuella skattjakt. Nu börjar vi.Läs mer om mig på www.sexinspiration.sePrivat coaching för singlar, par och flersammaOnlinekurser i alla möjliga sorters sexInstagram: Sexinspiration See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Det ligger i världsordningens natur att hålla oss fjättrade vid den krassa materialismen, men så ska det inte vara. I detta avsnitt hjälper Magnus, tillsammans med Kristus och Platon, lyssnaren att frigöra sig från denna bild och förstå sin egen potential. Men först av allt pratas det om inflation, om OG Greta och dumma idéer, samt en del lyssnarmail gås igenom. Inlägget Stick ut hakan och låt fantasin bli “verklig” dök först upp på Radio Svegot.

Nora lever ett lyckligt liv med sin familj. Hon går på lågstadiet och anar inte vad som snart ska hända. Plötsligt försvinner hennes pappa men ingen säger vad som hänt. Fantasin skenar, har han dött? Det ska visa sig att pappan gripits av polis och kommer dömas till ett flerårigt fängelsestraff. Händelsen ska förändra hela Noras liv och påverka henne ännu idag, många år senare.Hur ska man prata med ett barn när en förälder fängslas? Vad är fallgroparna och hur ska man bygga en relation för framtiden?P3 krim handlar denna vecka om "Nora" och om hur det kan vara när en förälder åker in i fängelse.* Nora heter egentligen nåt annat och hennes röst har lästs in av skådespelaren Karin Engman.Programledare:Evalisa WallinViktor AhldénMedverkande:Nora*Madelein Kattel, verksamhetschef BUFFF Sverige (Barn och ungdom med förälder/familjemedlem i fängelse)Sara, familjestödjare BUFFFMalin Isaksson,  senior handläggare på KriminalvårdenChristoffer Carlsson, kriminolog Stockholms universitetInformation:Vill du som barn ha stöd kan du ringa på BUFFF:s stödlinje:020-200 330 vardagar mellan 09-17Det finns också en chatt där du kan skriva på tisdagar, torsdagar, och söndagar kl.19-21Flera länkar:Kriminalvården om föräldrarskap i fängelset https://www.kriminalvarden.se/fangelse-frivard-och-hakte/fangelse/foraldraskap-pa-anstalt/Barn och ungdom med förälder/familjemedlem i fängelse - Bufff www.bufff.se Även föräldrar erbjuds stöd.Solrosen www.solrosen.se En mötesplats för barn och unga med föräldrar i fängelse.Rädda Barnen www.raddabarnen.se Centrum för barn och ungdomar i kris.Jourhavande kompis, Röda korset, rkuf.se/vad-vi-gor/jourhavande-kompis/ En chatt för barn och unga upp till 25 år, helt anonymt.Barnombudsmannen, BO, www.barnombudsmannen.se/for-barn-och-unga/ BO:s uppdrag är att företräda barn och ungas rättigheter utifrån FN:S barnkonvention.Barnens rätt i samhället, Bris, www.bris.se Barn och unga får stöd och kan dela med sig av sina erfarenheten och tankar.Jag vill veta, www.jagvillveta.se, Barn och unga hittar information om vad som är brottsligt, hur det känns att bli utsatt för brott, vad som händer om man anmäler eller om det blir rättegång.Producent: Viktor PapiniReporter: Linnea HjortstamLjudtekniker: Johan HörnqvistKontakt: p3krim@sverigesradio.se Tipstelefon & Signal: 0734-61 29 15

Nora lever ett lyckligt liv med sin familj. Hon går på lågstadiet och anar inte vad som snart ska hända. Plötsligt försvinner hennes pappa men ingen säger vad som hänt. Fantasin skenar, har han dött? Det ska visa sig att pappan gripits av polis och kommer dömas till ett flerårigt fängelsestraff. Händelsen ska förändra hela Noras liv och påverka henne ännu idag, många år senare.Hur ska man prata med ett barn när en förälder fängslas? Vad är fallgroparna och hur ska man bygga en relation för framtiden?P3 krim handlar denna vecka om "Nora" och om hur det kan vara när en förälder åker in i fängelse.* Nora heter egentligen nåt annat och hennes röst har lästs in av skådespelaren Karin Engman.Programledare:Evalisa WallinViktor AhldénMedverkande:Nora*Madelein Kattel, verksamhetschef BUFFF Sverige (Barn och ungdom med förälder/familjemedlem i fängelse)Sara, familjestödjare BUFFFMalin Isaksson,  senior handläggare på KriminalvårdenChristoffer Carlsson, kriminolog Stockholms universitetInformation:Vill du som barn ha stöd kan du ringa på BUFFF:s stödlinje:020-200 330 vardagar mellan 09-17Det finns också en chatt där du kan skriva på tisdagar, torsdagar, och söndagar kl.19-21Flera länkar:Kriminalvården om föräldrarskap i fängelset https://www.kriminalvarden.se/fangelse-frivard-och-hakte/fangelse/foraldraskap-pa-anstalt/Barn och ungdom med förälder/familjemedlem i fängelse - Bufff www.bufff.se Även föräldrar erbjuds stöd.Solrosen www.solrosen.se En mötesplats för barn och unga med föräldrar i fängelse.Rädda Barnen www.raddabarnen.se Centrum för barn och ungdomar i kris.Jourhavande kompis, Röda korset, rkuf.se/vad-vi-gor/jourhavande-kompis/ En chatt för barn och unga upp till 25 år, helt anonymt.Barnombudsmannen, BO, www.barnombudsmannen.se/for-barn-och-unga/ BO:s uppdrag är att företräda barn och ungas rättigheter utifrån FN:S barnkonvention.Barnens rätt i samhället, Bris, www.bris.se Barn och unga får stöd och kan dela med sig av sina erfarenheten och tankar.Jag vill veta, www.jagvillveta.se, Barn och unga hittar information om vad som är brottsligt, hur det känns att bli utsatt för brott, vad som händer om man anmäler eller om det blir rättegång.Producent: Viktor PapiniReporter: Linnea HjortstamLjudtekniker: Johan HörnqvistKontakt: p3krim@sverigesradio.se Tipstelefon & Signal: 0734-61 29 15

J.R.R Tolkiens (18821973) postuma utgivning är omfattande. Kristoffer Leandoer reflekterar över tjusningen med och vådan av att skapa ett litterärt universum. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Vad ska man ha en egen värld till, om inte att fly in i när yttervärlden blir för trist?På femtiotalet reste professor Tolkien regelbundet till Irland för att tjänstgöra som gästexaminator på universitetet i Cork. Uppdraget kan inte ha varit särskilt fängslande, för professorn fyllde alla tomma ytor på examenspapperen med utvecklingar och förklaringar av den kosmologi han själv hittat på. Det var ändå inte i alviska språket som studenterna i Cork tenterades, men det var nyanser och betydelseskiftningar i alviskan som deras ditreste examinator satt och tänkte på.Vi har väl alla drömt oss bort, men Tolkien drömde storskaligare och mer metodiskt än de flesta, vilket i mitten på femtiotalet, samtidigt med irlandsresorna, förde honom ur askan i elden: den exempellösa och ihållande framgången för Sagan om ringen medförde att Midgård inte längre enbart var en tillflykt från akademiska plikter; Midgård innebar en lång rad plikter, om än av annat slag. Brev att besvara, korrektur att granska, rättelser att införa, förklaringar att ge. Och Midgård innebar förväntningar: läsare och förlag ville ha mer.Han gjorde ändå som han brukade: flydde in i Midgård, bara ännu längre in i detaljernas underbara värld. Även förlagspapper, försäljningsredovisningar, avtal och liknande, har tomma ytor där man kan klottra ner nya rön gällande skäggväxt, livslängd, familjebildning, matvanor och språkbruk hos de folkslag som bebor ens värld.Han hittade egentligen aldrig ut igen. Efter Sagan om ringen gav han bara ut skärvor och divertissemang i marginalen av det stora pågående världsbygget.Det stora flertalet titlar i den digra verkförteckningen, från Silmarillion och framåt, är utgivna efter hans död år 1973, och de har sammanställts utifrån mer eller mindre välordnade papperslappar av författarens son Christopher Tolkien, som ägnade ett halvsekel av sitt liv åt att förvalta faderns litterära arv.När Christopher nittiofem år gammal gick bort i januari 2020 tänkte man att detta var vägs ände, nu var den ändlösa strömmen av postuma böcker slut. Men hösten 2021 lades ännu en diger volym till biblioteket, The Nature of Middle-Earth, sammanställd av specialisten Carl F. Hostetter, som började sitt arbete för 25 år sen (allt som har med detta författarskap att göra antar gärna episka proportioner). Det är en bok som ytterligare understryker med vilken extrem noggrannhet denna värld skapats, och vilka problem denna noggrannhet medförde. Han hade ju börjat detta världsbygge från två håll samtidigt dels det rena filologiska och litteraturhistoriska leklynnet, lusten att själv hitta på något i stil med den fornengelska han sysslade med på arbetstid, dels viljan att berätta en spännande saga. Att skapa konsekvens utifrån dessa motstridiga förutsättningar visade sig svårt och tidskrävande. I The Nature of Middle-Earth bevittnar vi därför hur professorn utkämpar ett tvåfrontskrig, dels bygger upp en fungerande kosmologi, dels försöker få enskildheter i Sagan om ringen, tillkomna utifrån berättartekniska och inte kosmologiska behov, att retroaktivt passa in i denna värld. Denna problemlösning, visar det sig, skapade i sin tur nya problem: ställd inför två tänkbara förklaringar på en synbar inkonsekvens, väljer Tolkien alltid den förklaring som för längst tillbaka i tiden, den som tvingar honom ger honom en ursäkt att hitta på en ny legend, ett nytt ursprung. Dels för att han inte vill bli klar med själva skapelseakten. Som gudom är han motsatsen till Voltaires klockmakargud, som vred igång skapelsens urverk och sedan lämnade den för alltid. Dels för att hans ambition verkligen är att skapa en enhetlig, logisk och konsekvent värld, eller med hans egna ord: att tillfredsställa kraven på ett sammanhängande teologiskt och metafysiskt system. Handen på hjärtat, hur många befintliga kosmologier klarar av det? Om våra kyrkor och trossamfund klarat av att leva upp till så höga krav hade religionshistorien sannolikt varit mindre blodig.Det är ingen tvekan att den som vill lära sig i grunden hur man bygger ett litterärt verk som är trovärdigt och sammanhängande ska gå till de stora fantasyförfattarna. Ju brantare uppförsbacke en berättelse har för att vinna läsarens tillit, desto noggrannare måste man vara med detaljerna. Drakar och besvärjare måste bete sig mer enhetligt och konsekvent än snabbköpskassörskor och bartendrar. Detta upptar större delen av professorns tid, ofta i form av listor och tabeller över befolkningstillväxt, genomsnittsålder och så vidare. Hans ändlösa beräkningar av alvers livslängd är till utseendet inte helt olika fransmannen Stephane Mallarmés beräkningar över hur många som ska få plats i publiken när det blir dags att uppföra Verket, symbolistpoetens stora ofullbordade text. Mallarmé var också ständigt på flykt undan vardag och plikter, och hade sannolikt egentligen ingen önskan att någonsin bli klar med sin skapelse. Tankarna leds även till ingenjören och mystikern Swedenborgs försök att systematisera det himmelska. Samma konflikt mellan ordningssinne och ohämmad leklust.Det som sysselsätter Tolkien är minne, äktenskap, tid, tidsuppfattning och livslängd. Frågor som med stigande ålder sysselsätter de flesta av oss men de flesta av oss har inte skapat en egen värld och ett eget folkslag som kan gestalta dessa frågor.Han hade alverna.Vi får veta att alverna visserligen lever extremt långa liv, men att de är fullt upptagna med sådant som är djupt angeläget och roligt för dem, så därför upplever de ändå att tiden går fort. Vilken tur för alverna, tänker man. Och vilken otur för professor Tolkien, som inte ens efter pensioneringen fick vara fullt upptagen av sådant som var djupt angeläget och roligt för honom. Han var alldeles för väluppfostrad och försökte leva upp till varje krav som ställdes på hans tid.Tolkien, som tänkte även på sitt eget långa äktenskap i alvtermer och hade ett alviskt namn på sin hustru, funderar medan han sysslar med sina tabeller över alvers livslängd: vad händer när man blir mycket gammal? Är det inte sorgligt att det måste ta slut en dag? Nej, även för alver blir tillvaron så småningom tyngande. Även alver lever alltmer i det förflutna. Minnet av tankar och mödor, historiska händelser av såväl allmän som enskild karaktär, blir så småningom en börda för dem. Vad det än gäller tar han omvägen via Midgård och sina egna skapelser äktenskap, barn, existentiella frågor. Även för honom, den moderna fantasyns fader, är den andra världen både ett sätt att fly livet och ett verktyg för att kunna närma sig det.Han hade naturligtvis aldrig blivit klar, ens om han fått leva lika länge som en alv. (Och då ska man veta att Arwen ändå var 2778 år gammal när hon gifte sig med Aragorn.) Det roliga var ju att ha någonstans att gömma sig. På så sätt liknar professor Tolkien sin egen skapelse Bilbo, som i äldre år gärna grep till sin magiska ring när han ville slippa undan ett trist besök. Kristoffer Leandoer, författare, översättare och skribent

Tredjeklassarna i Särö sätter upp fågelholkar de byggt själva. Och vår fältreporter sänder från Stenshuvud där besökstrycket ökat - en utmaning för backsipporna. Programledare är Mats Ottosson. I Stenshuvuds nationalpark i Skåne blommar backsipporna på sluttningen mot havet och i skogen bildar vitsippor och gulsippor en matta. Hur kan nationalparken ha kvar de kräsna och karismatiska backsipporna, samtidigt som slitaget och besökstrycket ökar i pandemitider? Och hur ska den ensamma kattfoten åter bli livskraftig och finnas kvar? Morgonens fältreporter Lisa Henkow samtalar med förvaltaren Ida Lundqvist och naturguiden Simon Lundin om arbetet med att stärka livsmiljöerna - bara för att det är nationalpark innebär det inte automatiskt att alla arter överlever. En ser ut som en ren. En annan är inspirerad av spelet Fortnite. En tredje har en bild av en ekorre med ett kryss över. Fantasin har flödat när tredjeklassarna på Särö skola byggt sina fågelholkar, och de har nu fått pris för andra gången för sitt uthålliga arbete. Jenny Berntson Djurvall följde med skolbarnen ut när det var dags att sätta upp årets holkar. Och så söker vi svar på en rad mysterier. Var det månne en äkta enhörning som Anna-Lena Lestander hittat? Och vad var det för underligt djur som satt på garagedörren när Edvin Olson kom hem från skolan? Och hur kommer det sig egentligen att älgar har så lång överläpp? I veckans kråkvinkel vill Maria Westerberg vara som våren: En snäll superhjälte. Programledare är Mats Ottosson.

Johan och Jenny Gille är skådespelarparet som från 0 och inget har byggt upp en sagolikt framgångsrik teaterverksamhet mitt ute i ingenstans. Deras uppsättningar sysselsätter 9 heltidsanställda och ungefär lika många projektanställda varje år och de lockar de till sig en publik på ca 10.000 personer. Vi får här höra om hur de har byggt upp sitt drömprojekt från grunden, deras filosofier, personalpolitik, deras utmaningar och framgångsfaktorer. - Vi bestämde tidigt att vi skulle bli en teater som är helt oberoende av bidrag - Vi gör bara det som vi själva vill - Vi ska aldrig begå våld på oss själva utifrån kommersiella syften - Den största fienden är när stressen tar över lusten - Jag bestämde mig för att ta saken i egna händer - Dä går aldri! - Att välja kulturbranschen är ingen lätt väg att gå - Att ha pengar gör dig inte lycklig, men ger dig en viss frihet - Fantasin är extremt viktig - Man kan inte bygga något på enbart hårda fakta - Vår verksamhet är till 100% ett lagarbete - Fördelar och utmaningar med att driva familjeföretag - Såhär i efterhand så ser jag att vi har gjort saker som jag inte skulle vågat idag - Idag accepterar man oss mer för vår kulturgärning - Skådespeleri är ett hantverk och väldigt mycket ett lagspel - Alla får ta ett stort personligt ansvar för hur föreställningen blir - Vi har börjat titta på nya sätt att utveckla verksamheten ytterligare

Stoiska breven - vi lider oftast mer i fantasin än i verkligheten Instagram , medlemskap &  Facebook Läsa gratis ur mina böcker & min blogg genom att Klicka här

Emotionella egenföretagare och imaginära förhållanden utmärker vår tid. Katarina Wikars läser sociologen Eva Illouz och funderar över frånvarons frekvensnivå. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Var flämtar den lilla kärleken idag? I en tid då många inte vill engagera sig, inte kan välja, inte vet vad de känner. Där det gäller att skapa ömsesidig distansering och inte göra sig några förväntningar. Duktigast på att hantera ovissheten vinner. Och vem har inte suttit med väninnorna och försökt tyda ett knapphändigt mail, vad menade han egentligen med ha det så bra. Den franska konstnären Sophie Calle gjorde en underbar rosa blank bok Take care of yourself utifrån ett sånt standard-göra-slut-mail hon lät 107 kvinnor med olika yrken tolka det och den eventuella undertexten: dansa det, dissekera det, andas ut det, göra lingvistiska och juridiska analyser av det. En hel skolklass fick jobba med dess dramaturgiska kurva. En ekonom uppställde en balansräkning där upprepningarna kostade extra. Och slutligen åt en papegoja upp brevet. Move on, sa sexologen. 107 konstruktiva lösningar på vad väninnorna och jag har ältat i årtionden, typ mellan femton och femtio. De vaga premisserna. Vad säger dom egentligen? Var vi kulturellt betingade att bli sittande med känsloältandet i knäet? Varför la jag ut 15 000 på en KBT-terapeut som ritade det lilla ledsna barnet i mig på ett blädderblock medan han med en uppgiven gest fadade ut gång efter annan?  Makt är att känna minst men vilka kontrakt skulle då en liten relation behöva för att inte vara helt otrygg? I detta ovissa läge kan man lyfta blicken till en sociologs nivå och granska den emotionella distansen och människans eventuella värde på relationsmarknaden och fråga sig: Är det samhällsordningen som gör att jag fryser så jag skakar? Kärleken har i senkapitalismen blivit allt flyktigare, och det var ett bra tag sen guru-sociologen Zygmunt Bauman skrev Liquid love. Vi kan inte tolka andras känslor eller våra egna eventuella. Vi vet inte vad vi vill ha, bara något annat. Om vi blev nöjda skulle vi sluta att konsumera. Känns det igen? Att aldrig vara tillfreds? Valfrihetens ideologi har blivit vägledande även i känslolivet. Överbyggnaden är tyngre än någonsin: relationsexperter och dejtingindustri för att inte tala om självhjälpsböcker och det tar en halv sekund att bli bortswipad på Tinder. Kan det behövas nya ord för icke-känslorna? frågar den israeliska sociologen Eva Illouz i uppföljaren till succén Därför gör kärlek ont. Den heter Därför tar kärleken slut. Jag kan gå när som. Vi har väl inte lovat varandra något. Ett enda stort kärleksprekariat driver runt. Man kan inte få sparken om man inte ens är anställd. Illouz frågar strängt: "hur har de tillfälliga sexuella förbindelserna och den allmänna sexualiseringen av våra relationer förändrat vårt sätt att bygga relationer?" Kroppen ligger runt. Känslorna svävar i ovissheten. Sex följs numera av den ångestladdade utmaningen att försöka utveckla känslor, hävdar hon. Och samtidigt gör kärleken inte så ont längre om den inte ens förmår finnas. Redan på åttiotalet sa jag ett långhårigt pojkvänsembryo: "Det hade varit bättre om vi hade lärt känna varann innan vi låg med varandra." Han rusade ut ur min lägenhet klockan fyra på morgonen, citerade Gunnar Björling och skrek att jag minsann inte skulle lyckas med att dekonstruera honom. Situationship är ett ord jag inte hört innan men hade haft stor nytta av i yngre upplaga, det är en klenare variant av Relationship: det finns ingen framtid, vi är inte offentliga, det här leder ingenstans, vi är ju överens om att vi inte har ett förhållande men ooops: jag gick visst helt upp i situationen. Det är ett situationship. Det är som om alla är tonåringar igen. Man behöver inte göra fallstudier utan kan som Zygmunt Bauman bara konstatera. Men kan det vara överflödet som får oss att bli loja och liksom liknöjda? Det finns alltid något bättre tre klick bort. Vad var det Marguerite Duras försökte lära oss för längesen? Att söka sig tillbaka till förlustens punkt. Jag matade några katter en sommar som var vana vid att få konstant för lite mat. De åt ögonblickligen upp sin snålt tilltagna ranson och ylade sen runt i timmar, stirrade på den tomma matskålen tills det var dags igen för några flagor torrfoder. Poeten Anne-Marie Berglund sa en gång att det är helt olika laddningar det handlar om, frånvaron har en helt annan frekvensnivå. Det intressanta i förälskelsen är just saknaden. Är saknad en känsla? Eller är det hålet efter en känsla? Alla söker vi de där ögonblicken när vi drar oss bort från oss själva, skrev Duras, den distans till oss själva som vi har inom oss. Man vet ingenting, skrev hon, inte ett dugg om det man gör. Det duger inte numera när vi lever i ett terapisamhälle så det är bara att fortsätta fråga experterna: Vad gör då alla uppbrott från mer eller mindre imaginära förhållanden med oss? Leder de till känslomässiga skador? Till romaner? Djuna Barnes tillbringade åtta år på barer i Paris på tjugotalet och letade efter sin notoriskt otrogna älskarinna. Det blev det modernistiska mästerverket Nattens skogar till sist. Frågan är vad det blir för litteratur av de klena samtidskänslorna för inget får göra ont så länge som åtta år numera. Alla förespråkar: upp på banan, ut på marknaden, du är värd ett bättre liv, ha det så bra. Det är paradoxalt nog bara börsen som får vara nervös numera, vi andra ska vara emotionella egenföretagare även om vi inte har en aning om hur man bygger just tillit. Även äktenskapen tar slut även om de bara får sista kapitlet i Därför tar kärleken slut. Många mikrotrauman ackumuleras. Det inrutade ifrågasätts. Det sexuella inaktiveras. Någon blir irriterad på det nya bordet och drar. Många män gör sorti för att slippa uttrycka sig, menar Illouz som är sociolog och inte psykolog, för terapeuterna har lärt medelklassens kvinnor att formulera de känslomässiga behoven och starta förhandlingar om allting. Lärt dem sätta ord på flyktiga stämningar. Du ser mig inte. Du motsvarar inte mina känslor. Du begränsar min frihet. Det är bara tonåringar och en och annan kulturarbetare som tror på romantisk kärlek, sa poeten Johan Jönson en gång. Alla andra vet att pengarna och statusen spelar roll. Om det nu skulle slumpa sig så i att två människor blir attraherade av varandra kan de komma överens om att aldrig någonsin ha sex med varandra. Varför då? Just för att bevara mysteriet, inte schabbla bort det. Så sa hör och häpna författaren Erica Jong på äldre dagar, mest känd för sjuttiotalsromanen "Rädd att flyga". Vi måste tillbaka till sexualitetens mysterium, sa hon. Fantasin är alltid rikare än verkligheten. Redan Sapho kallade förresten Eros för en fiktionsvävare. Kan det vara så att saknaden visar vad som är värdefullt, att det går att övervinna den ihåliga känslomässiga distansen med längtans blåa blomma. Antagligen inte, men försöka duger. Katarina Wikars katarina.wikars@sverigesradio.se

I veckan avsnitt diskuterar Andreas och Pelle sina drömlägenheter och inte minst stadsdelar i Stockholm. De fokuserar också på frågan om varför vissa plagg är så snygga i teorin (eller på andra) men kanske inte riktigt funkar för en själv. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vad ska man göra som hårt slitande rockartist när ingen längre köper skivor? Förutom att turnera som aldrig tidigare gäller det att dryga ut sin inkomst och blivande pension med andra artiklar. Innovationsförmågan är oändlig, vilket vi tar upp i detta avsnitt. Följ med på en resa i den nya tiden där det gäller att ha stor uppfinningsförmåga.

En lyssnare funderar på att ligga med sin lärare, en annan har problem med sin TV-spelande dumskalle-kille som också är pappa till hennes barn. Bingo har festat och fått blickar från nyseparerade kvinnor med trånande ögon som vill att han ska ta hand om deras barn. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Det var mycket prat om vädret i Sommarprogrammen de första decennierna och meterologerna var ständiga gäster. Fantasin flödade när det gällde att hitta nya sätt att välkomna dem till studion.   2019 firar det populära radioprogrammet Sommar 60-årsjubileum. Det uppmärksammas bland annat med en serie kortprogram i P1 som på olika sätt uppmärksammar sommarpratare, höjdpunkter och förändringar genom åren som gått. 1959 var det mest prat i radion, melodiradion hade ännu inte fötts och dåvarande underhållningschefen, Tage Danielsson, ville bjuda radiolyssnarna på mer musik, på ett underhållande sätt presenterat av olika sommarvärdar. 60 år senare är musiken fortfarande viktig men framförallt är det Sommarvärdarnas egna berättelser som får miljoner svenskar att klockan 13.00 sätta på P1 för att vara med från start när den välkända sommarsignaturen dras igång eller alternativt själv välja tidpunkt för lyssning. 2018 slog poddlyssnandet nytt rekord. Producent för programmen är Rigmor Ohlsson som djupdykt i radions programarkiv för att hitta några Sommarpärlor ur de bevarade programmen.

Att kunna fantisera är en av människans viktiga överlevnadsfunktioner. Efter en hjärnoperation förlorade Stina Näslund sin fantasi. Nu har hon bestämt sig för att hitta den igen. Sommaren för tre år sedan drabbades Kropp & Själs Stina Näslund av en hjärnskada. Efter en livräddande operation märkte hon att fantasin hade försvunnit. Hon kunde endast tänka på det som var där och då och inte tänka på något som inte faktiskt fanns i synfältet.   I det här programmet träffar hon personer som på olika sätt jobbar med fantasi för att förstå vad det är som har försvunnit och se om det går att öva upp igen. Skådespelaren Mattias Fransson berättar om sin metod att springa i skogen med bandspelare. Beteendevetaren Åsa Fe Kockum lär ut metoder för att börja dagdrömma. Hos forskaren och psykiatern Simon Kyaga förstår Stina att det är det divergenta tänkandet som saknas, att hon är kreativ på ett nytt sätt nu och kanske borde blir forskare istället. Deltar i programmet gör också neuropsykologen Åsa Alberius Munkhammar och kreativitetsforskaren Eva Hoff. Lyssna gärna på tidigare program om hjärntrötthet som du hittar här.

Då var det dags för den dagen man tar an en väldigt kär och älskvärd serie, den jag pratar om är Final Fantasy, jag var ärligt talat lite ”ringklocka i rumpan” rädd för att ta tag i en serie som just Final Fantasy. Detta för att det finns så många olika typer av fans så [...] Inlägget Äntligen Spelmusik #19 – Den sista fantasin dök först upp på Videospelsklubben.

Då var det dags för den dagen man tar an en väldigt kär och älskvärd serie, den jag pratar om är Final Fantasy, jag var ärligt talat lite “ringklocka i rumpan” rädd för att ta tag i en serie som just Final Fantasy. Detta för att det finns så många olika typer av fans så [...]

Kan en lögn vara sannare än verkligheten? Richard Dinter söker upp en filmregissör, en dramatiker och en författare som alla rör sig mellan verkliga händelser och fiktion. Det finns olika sätt att konstnärligt närma sig verkligheten för att försöka visa någonting "sant". Oavsett om det handlar om dokumentär teater eller ren fantasy kan anspråket på att berätta "hur det faktiskt är" vara lika giltigt. Men finns det en gräns för hur mycket en berättelse får tänjas innan den tappar sitt sanninsgsanspråk? Kan en lögn vara sannare än verkligheten? Finns det en fara när gränsen mellan fantasi och dokument suddas ut? Kulturjournalisten Richard Dinter sökte upp filmregissören Johan Löfstedt, dramatikern Gertrud Larsson och författaren Stefan Lindberg som alla tre tagit verkliga händelser som utgångspunkt för fiktiva berättelser, för att prata om lögn, fantasi och verklighet.

PJ Anders Linder - Väck fantasin till liv by Axess magasin

"Fantasin - denna fredade plats där vi kan tumla runt som vilda varelser utan begränsningar; färdas genom tid och rum och återvända till våra mänskliga skepnader lite närmare oss själva." Stina Arvid, eller Bob Horrors, som han kallar sig i sitt professionella jag, har tecknat så länge han kan minnas. Oavsett tillstånd, skapar han med någonting i sin hand. För honom har konsten varit till stor hjälp när han finner verkligheten svårhanterlig och icke-precis. Han försöker genom abstrakta bilder skapa verkligheter utifrån fantasin, som ett sätt att uttrycka sin värld vare sig det är på papper eller på människors hud. Hör Stina och Arvids samtal på söndag kl 22.05-23.00. Ett samtal om mörker och ljus, drivkrafter och skapande, rädsla och mod, slutenhet och öppenhet och om vad det ena respektive andra kan föra med sig. Det kommer också handla om mental ohälsa och om att Arvid anser att vi människor är känsligare än vad vi själva tror.Du som lyssnar, hur använder du din fantasi? Var flödar den? När slocknar den?Ser du den som en tillgång, en flyktväg eller något annat?Vad har du smyckat din hud med och varför? Har du en tatuering med en alldeles särskild historia? Hur vill du att dina avtryck ska se ut? Och vad hoppas du att dom ska betyda för andra? Ring 018 17 40 20 under söndagens sändning kl 22-00 för att komma till slussen, så kan du kanske prata med Stina efter kl 23 per telefon. Skicka när som helst ett mail till sondagsstina@sverigesradio.se för att dela med dig och glöm inte ditt telefonnummer om du vill bli uppringd!

Idag lär vi oss samtligt allt om sport i fantasin. Vi reder ut varför de olika sportena i fantasy-böcker är så blodiga? Och sen avslutar vi allt med ett Hunger Game i studion där kollegor kommer att dö.

Silent Hill - Så var det äntligen dags att spela, vad som kallas, världens läskigaste spel.

I dag med Jussi Björling som sjunger operarior och romanser med Radioorkestern och Stockholms filharmoniska orkester under ledning av Georg Ludwig Jochum 1958, Lars Sellergren som spelar Schumanns C-dur Fantasi från 1956 och Wilhelm Stenhammars Symfoni g-moll med Radioorkestern under ledning av Dean Dixon inspelad 1952 Dagens program inleds med en konsert med Jussi Björling inspelad i Stockholms konserthus en sommarkväll 1958. Han sjunger några av sina glansnummer från operascenen men också ett knippe romanser av Jean Sibelius och Richard Strauss. I radions programtidning Röster i Radio intervjuas den 47-årige sångaren i samband med konserten, på sitt sommarställe i Stockholms skärgård. ”Jag är för ung för att sjunga Othello” förkunnar rubriken ovanför bilden av en glädjestrålande Jussi stående vid ratten i motorbåten tillsammans med fru och dotter. Konserten ägde som sagt rum mitt i sommaren och i konserthuset var det inte bara fullt i salongen den där sommarkvällen utan podiet var också  fullsatt av en, efter svenska förhållanden, jätteorkester bestående av de sammanslagna orkestrarna från konsertföreningen och radion. Dirigent var den i Stockholm vid denna tid ofta anlitade Georg Ludwig Jochum. Jean Sibelius: Svarta rosor och Säv, säv susa. Richard Strauss: Morgen och Ständchen. Georges Bizet: Blomsterarian ur ”Carmen”. Pietro Mascagni: Turiddos avsked ur ”På Sicilien” Giacomo Puccini: Des Grieux aria ur ”Manon Lescaut” Jussi Björling, Radioorkestern och Stockholms filharmoniska orkester. Dirigent: Georg Ludwig Jochum. Inspelat 18 juli 1958 Lars Sellergren (1927–2008) var under många år verksam som pianopedagog vid Musikhögskolan I Stockholm, där han själv i tidernas begynnelse studerat för Olof Wibergh. Senare reste han i Europa och hamnade hos Bruno Seidlhofer i Wien. Han debuterade i Stockholm 1951 och spelade ofta i radion under 50- och 60-talen, både som solist med orkester och i olika kammarmusiksammanhang. Här spelar han ett av Robert Schumanns större pianoverk Fantasin i C-dur komponerat av en 26-åring 1836. Robert Schumann: Fantasi C-dur Lars Sellergren, piano Inspelat 1956. På hösten 1952 kom en ung amerikansk dirigent till Stockholm. Han hade hastigt kallats in för att ersätta den tyske dirigenten Wilhelm Furtwängler i en konsert I Stockholms konserthus. Den unge mannen hette Dean Dixon och han var den förste färgade dirigent som fått dirigera flera av de stora amerikanska orkestrarna I New York, Philadelphia och Boston. Även i Stockholm gjorde han stor succé. Han fick snabbt nya erbjudanden om konserter och hamnade strax efteråt i Göteborg, där han blev Chefdirigent för Göteborgs symfonikerna, där han blev en sentida efterträdare till Wilhelm Stenhammar, som ledde orkestern under 1910-talet. Och det var just musik av Stenhammar som blev det första svenska verk Dixon dirigerade, vid en konsert med Radiosymfonikerna. Wilhelm Stenhammar: Symfoni nr 2 g-moll Radioorkestern Dirigent: Dean Dixon Inspelat 1952 Som en extra liten dessert bjuder vi också på ett litet pianostycke av Stenhammar. Hilda Waldeland spelar det sista av Stenhammars Sensommarnätter. Wilhelm Stenhammar: Poco allegretto ur Sensommarnätter Hilda Waldeland, piano Inspelad 1961 

Bibl 20090601 Olof och Lena Landström, Klassikerrummet. Bilderboksskaparna Olof och Lena Landström intervjuas av Anna Tullberg. I Klassikerrummet diskuterar Anna Karin Palm och Mikael Timm Rött och svart med Maarja Talgre. Böckerna om pojken Nisse eller fåren Bu och Bä har många fans i alla åldrar. Författarna och konstnärerna Olof och Lena Landström är mästare på samspelet mellan text och bild. I deras bilderböcker lämnas precis lagom mycket utrymme åt läsarens egen fantasi för att man ska ha lust att läsa böckerna många gånger. Nu kommer "Piggor och suggor". Hur går det till när de gör sina böcker? Och var får de sina idéer ifrån? Vi har gjort ett arbetsplatsbesök. En annan litterär arbetsplats är tidskriften OEI, som blev Årets kulturtidskrift 2008. Vi har varit med på ett redaktionsmöte för att undersöka hur det går till när de planerar ett nytt nummer. Klassikerrummet ägnas ett av den franska litteraturens mästerverk; "Rött och svart" av Stendhal. Den utkom 1830 och beskriver en ung strebers uppgång och fall och hans glödande passion för kvinnor och makt. Men den handlar också om drömmarna, klasstriderna och den politiska opportunismen i restaurationens Frankrike. Författaren satsade sin samlade livserfarenhet och sitt krossade hjärta i projektet och skrev en roman som är modern än idag. Maarja Talgres gäster är Mikael Timm och författaren Anna Karin Palm. Programledare: Anna Tullberg