Podcasts about globaliseringen

Trumps tullar sände chockvågor genom världen. Är globaliseringen över? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Globalisering har flera betydelser. Det kan syfta på internationell handel, nyliberal ideolog med minimal stat och frihandeln som ideal, en gränslös värld där kultur inte är bunden till en plats och en kommunikationsteknologi som krymper världen. Globaliseringen har en lång historia och har förändrats över tid. På vilket sätt har dagens globalisering påverkat oss som människor och vår syn på världen?Förespråkarna för globaliseringen lyfter fram att frihandel och marknadsekonomi har lett till att världsfattigdomen har sjunkit, valfriheten och välståndet ökat. Historiskt har kritiken mot globaliseringen varit starkast från vänster som pekat på hur globaliseringen ökat klyftorna, förstört miljön och inte främjat mänskliga rättigheter. Idag hörs kritiken mest från den konservativa högern som vill skydda det egna landets industri och pekar på problem med invandring. Det har skett en omsvängning mot ekonomisk nationalism. Vilken är den nya tidsandan som kommer med den?Medverkande: Lars Magnusson, professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet och Lisa Dellmuth, professor i internationella relationer Stockholms universitet.Programledare: Cecilia Strömberg WallinProducent: Marie LiljedahlVeckans tips:TV-serie:Wolf Hall - som bygger på författaren Hilary Mantels böckerSamtal och möten genom konst: Carola Grahn: Moderna Museet och Liljevalchs konsthallVerket: Horizon of Me(aning)

Trump gör sig ovän med allierade och Tyskland går till val med stark vind från höger. Men även andra länder blickar inåt. Hur har åren med frihandel krattat banan för det vi ser nu? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Nya handelstullarUSA införde nya tullar mot Kina i veckan, däremot blåstes tullarna mot Mexiko och Kanada av i sista stund. Men än är sista ordet inte sagt, och frågan är om EU står på tur. America first Den globala världsordningen är inte bara förlegad. Den har blivit ett vapen som används emot oss, säger USAs utrikesminister Marco Rubio, som gjort klart att resten av västvärlden inte längre kan räkna med att USA ställer upp som världspolis och sammanhållande länk.Tysklands ekonomi krymper – och AFD växerFör Tyskland, som hamnat rejält på efterkälken de senaste åren, skulle fler handelshinder slå hårt. Och samtidigt som den ekonomiska krisen djupnat, har polariseringen ökad, och att Trumps nära medarbetare Elon Musk gett sitt stöd till ytterhögerpartiet AFD inför det tyska valet om några veckor har väckt ilska.Programledare och producent:Hanna MalmodinMedverkande och röster i programmet:Fredrik Sjöholm, professor och vd Institutet för NäringslivsforskningDaniel Alling, Tysklandskorrespondent Sveriges RadioMarco Rubio, utrikesminister USADonald Trump, president USAJustin Trudeau, premiärminister KanadaClaudia Sheinbaum, president MexikoKaroline Leavitt, pressekreterare Vita husetMark Rutte, generalsekreterare NATOStephan Müchler, vd Sydsvenska HandelskammarenUrsula von der Leyen, ordf EU-kommissionenOlaf Scholz, förbundskansler TysklandElon Musk, vd Teslaekonomiekotextra@sverigesradio.se

Kinesiska elbilar som är bättre och billigare än BMW och Audi. Industripolitikens återkomst där egna gruvor och fabriker beskrivs som centrala för vår säkerhet och frihet. Vad innebär de snabba förändringarna för EU:s möjlighet att klara sig i konkurrensen med omvärlden? Med Anders Ahnlid, generaldirektör Kommerskollegium, Karla Wixe, utredare hos LO och Anna Stellinger, ansvarig för EU-frågor på Svenskt Näringsliv. Programledare: Magnus Thorén.

Kinesiska elbilar som är bättre och billigare än BMW och Audi. Industripolitikens återkomst där egna gruvor och fabriker beskrivs som centrala för vår säkerhet och frihet. Vad innebär de snabba förändringarna för EU:s möjlighet att klara sig i konkurrensen med omvärlden? Med Anders Ahnlid, generaldirektör Kommerskollegium, Karla Wixe, utredare hos LO och Anna Stellinger, ansvarig för EU-frågor på Svenskt Näringsliv. Programledare: Magnus Thorén.

Globaliseringen skulle ju skapa fred, vad hände? Ju mer lika vi blir i världen, desto mer verkar vi ogilla varandra, skriver Ola Wong. Inläsare: Magnus Thorén

Vi befinder os lige nu i det usikre grænseland mellem to æraer – en globaliseringsæra og en endnu ikke defineret ny æra. I denne podcast drøfter deltagerne, hvordan stigende geopolitiske spændinger påvirker forsyningskæderne og er med til at skabe en ny æra - samt hvad virksomheder kan gøre for at styrke deres robusthed.Podcastværterne Tina Højrup Kjær og Jan Stentoft har taget deres podcastudstyr med til Syddansk Universitet i Odense og produceret en podcast sammen med professor (mso) Olivier Schmitt og lektor Vincent Keating over temaet ”geopolitiske spændinger og cybersikkerhed”. Podcasten er produceret som en del af et projekt finansieret af Industriens Fond og er engelsksproget.

Få industrier är så globala som mode.  Bara i tillverkningsfasen kan beståndsdelarna till en skjorta färdas mellan ett tjugotal länder. Den internationella handeln har stärkt ekonomin för många länder och gjort tillvaron bättre för miljontals människor. Över tid har vi fått billigare och bättre varor. Samtidigt kritiseras modeindustrin ideligen för att den exploaterar arbetskraft och förstör miljön i samhällen där tillverkningen sker. Nu står vi inför den nya lagstiftningen, där företag i EU måste ta ansvar för såväl miljö som mänskliga rättigheter i hela värdekedjan. Många företag gör geopolitiska överväganden. Vissa flyttar produktionen närmare sig. Vi ser också handelskrigen gry och protektionismen blomstra. Hur hamnade vi här? Vad driver på globalisering? Vad hindrar den? Varför ogillar nationalekonomer tullar? Vilka lärdomar kan man dra från andra industrier? Och vilka förutsättningar finns för en global modeindustri i framtiden? Vilket förhållande har modeindustrin till de globala målen? Detta är ett samtal med hög relevans även långt bortom modevärlden. Intervjuade i avsnittet är Fredrik Sjöholm, professor i Nationalekonomi och vd för Institutet för Näringslivsforskning och Lucie Brigham, grundare av nätverket United Nations Conscious Fashion and Lifestyle Network, vid FN. Programmet leds av Jenny Lantz, docent i företagsekonomi med inriktning på kulturekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, och inslaget med Lucie Brigham på FN-högkvarteret görs av Sofia Hedström de Leo.  Tack för att du lyssnar! Följ oss gärna på Instagram.

Globaliseringen visar tecken på tillbakagång. Det är en olycklig utveckling som riskerar att leda till ekonomisk försvagning. Detta kan enligt ny forskning även leda till försämrad social sammanhållning, skriver Niclas Berggren, som är docent i nationalekonomi. Inläsare: Johan Rabaeus

Globaliseringen har en annan sida. Den undergräver både nationer och demokrati underifrån, genom att slita ut zoner där demokratin inte längre gäller. Det kan handla om inhägnade industriella zoner utan arbetsrätt, exportzoner, gated communities eller NATO-baser. Quinn Slobodians bok Crack-up capitalism: Market radicals and the dream of a world without democracy spårar under underström inom nyliberalismen av anarkokapitalister, paleolibertarianer och altrightfascister, som drömmer om att skapa egna marknadszoner där demokratin är satt på undantag. Gästar avsnittet gör Gustav Ingman som hållit i CMS sommarseminarium på Slobodians bok. Mer info: The Dig: Crack-Up Capitalism https://thedigradio.com/podcast/crack-up-capitalism-w-quinn-slobodian/ LA review of books: Feudalism by Design: On Quinn Slobodian's “Crack-Up Capitalism” https://lareviewofbooks.org/article/feudalism-by-design-on-quinn-slobodians-crack-up-capitalism/ The Guardian: Crack-Up Capitalism by Quinn Slobodian review – the economic anarchy of Liz Truss's dreams https://www.theguardian.com/books/2023/apr/25/crack-up-capitalism-by-quinn-slobodian-review-market-radicals-and-dream-of-world-without-demoracy-the-economic-anarchy-of-liz-truss-dreams Jodi Dean: Neofeudalism: The End of Capitalism? https://lareviewofbooks.org/article/neofeudalism-the-end-of-capitalism/ Jodi Dean: Same As It Ever Was? https://newleftreview.org/sidecar/posts/same-as-it-ever-was

Hvis det ender med en krig med Kina om herredømmet over Taiwan, så vil den konflikt få langt større effekt på danskernes liv end krigen i Ukraine. Hvis Kina får held med at erobre Taiwan, så vil det nemlig ikke kun gå ud over de 23 millioner taiwaneres, men også hele den vestlige verden. Det mener den tidligere diplomat og nu forfatter Jonas Parello-Plesner, der er aktuel med bogen ”Kampen om Taiwan”.OECD, IMF, Verdensbanken og den franske økonom Thomas Piketty har længe hævdet, at stigende global konkurrence, hvor multinationale firmaer placerer job i lande med lave lønninger, fører til, at lønmodtagere i de rigere lande får en mindre del af samfundskagen. Lavtlønnede, men også middelklassen oplever stagnerende eller endda faldende indkomster. Dvs. de rigeste har fået en endnu større del af kagen. Men sandheden er mere nuanceret end som så. Det forklarer den danske økonom Sigurd Næss-Schmidt, der er aktuel med bogen ”Reaping the Benefits of Globalisation and the Welfare State”, der til dansk kan oversættes med ”Udbyttet af globaliseringens og velfærdsstatens gavnlige effekter”.Der sker fortsat et pres fra økonomiske flygtninge fra lande i Mellemøsten og Afrika, der vil til Europa og Danmark. Hvad gør udlændinge- og integrationsminister Kaare Dybvad sig af tanker om det, og har regeringen nye initiativer på vej? Hvornår kommer det lovede nye asylsystem, der fremgår af regeringsgrundlaget? Hvordan går det i øvrigt med det bebudede opgør med skøre regler på udlændingeområdet? Hvordan går det med at sende udviste asylansøgere hjem? Vi spørger ministeren.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Siden anden verdenskrig er nationerne blevet mere forbundne på tværs af kloden. Men i dag står vi pludselig i en afkøblingsperiode, hvor bl.a. pandemi og krig har gjort forsyningslinjerne ustabile, og hvor landende derfor i stigende grad vender ind mod sig selv. Sidst Europa kiggede ned i en globaliserings-bølgedal, der fik vi verdensomspændende krig og krise - risikerer vi også dét nu? Medvirkende: Historiker Martin A. Husted. Vært: Emma Elisabeth HoltetSee omnystudio.com/listener for privacy information.

SEB:s chefsekonom Jens Magnusson diskuterar aktuell status för globalisering och världshandel med seniorekonom Johan Javeus. De konstaterar bland annat att globaliseringen trots alla hinder inte är död, men att tillväxten skiftat fokus när varuhandeln planat ut.

Globaliseringen har for længst toppet. Det vidner blandt andet krigen i Ukraine og klimakrisen om. Tiden er derfor kommet til at sende ”verdensborgeren ” på museum. Måske betyder det en genopdagelse af museernes klassiske formål om dannelse? Museumsleder David Holt Olsen mener, at udviklingen bør få betydning for den reform af museumsloven, der er på vej, hvor politikerne ser museer som steder, der skal medvirke til at løse nutidsaktuelle kriser. Flere hænder skal redde krisen med tilstrækkelig kapacitet i sundhedsvæsnet, mener regeringen. Men ifølge økonom Karsten Bo Nielsen, der er forskningschef i den borgerlig-liberale tænketank Cepos, så er årsagen til de akutte problemer med ventelister faktisk ikke mangel på hænder, men den faldende effektivitet i sundhedsvæsnet. Strejker i protest mod Macrons seneste pensionsreform har været i gang i Frankrig siden januar. Hvor længe bliver det ved? Imens høster den franske præsident ikke ros i Vesten for sit besøg i Kina, hvor hans udtalelser ses som et bevidst forsøg på at stikke en kile ind mellem Europa og USA. Vi får en analyse fra Paris af Aske Munck, Weekendavisens korrespondent.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Globaliseringen av politisk islam har pågått i flera decennier och det är dags att inse att Muslimska brödraskapet är en del av den politiska och religiösa mångfalden i Sverige, skriver Aje Carlbom, biträdande professor i politisk antropologi vid Malmö universitet, apropå en ny doktorsavhandling. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Globaliseringen har länge varit stark och utgjort en positiv drivkraft för ekonomisk tillväxt. Ökade spänningar mellan USA och Kina, krig i Ukraina och problemen med pandemin har dock fått många att tala om globaliseringens död. Chefstrateg Johan Javeus resonerar om  globaliseringstrenden och om den kan ta nya vägar framöver.

Kriget i Ukraina är spiken i kistan för globaliseringen, menar vissa, som pekar på att den redan var nere för räkning efter år av pandemi och handelskonflikter. Inte alls, säger andra. Hursomhelst verkar många vara ense om att världshandeln som vi känner den är på väg att förändras och frågan är vad som kommer istället. Programledare: Hanna Malmodin Medverkande och röster: Fredrik Sjöholm, professor och vd Institutet för näringslivsforskning, IFN Björn Djurberg, Kinakorrespondent, Sveriges Radio Anna Stellinger, chef internationella frågor Svenskt Näringsliv Larry Fink, vd och ordf BlackRock Ursula von der Leyen, ordf EU-kommissionen Mike OSullivan, ekonom och författare Ulf Kristersson, partiledare Moderaterna Carlos Gutierrez, fd handelsminister USA Tekniker: Tim Kellermanekonomiekotextra@sverigesradio.se

Har erhvervslivet været naivt med hensyn til globalisering, spørger Mikael Jalving. Ja – og det har vi alle, mener gæsterne i denne udgave af podcasten. Alligevel insisterer Cepos-direktør Martin Ågerup på, at de seneste 30 års globalisering har været en kæmpe velsignelse, mens historiker Christian Egander Skov vurderer, at vi er trådt ind i en ny epoke, hvor erhvervsliv er politik med andre midler.

Det är med hästar som med människor vi är känslodrivna, nyckfulla och inkonsekventa. Varför ägnar vi så mycket kraft åt att förneka det? undrar Aase Berg. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän publicerades ursprungligen den 31 augusti 2020.För några år sen gav jag mig in på ett vansinnesprojekt. Jag skaffade hästar. Det var två ston av en tålig, vildhästliknande ras, och de kom från olika flockar.Taiga var en ljusblack skönhet alltså, hon var gräddfärgad med vilttecken och vita slingor i sin långa, svarta man. Hon släpptes ihop med den eldröda, nästan lila Nikita, och tog omedelbart kommandot med hot om fysiskt våld, eftersom hon var kraftigare och buffligare. Men egentligen hade Nikita varit ett bättre ledarsto, hon hade haft fler föl än Taiga och var ranghög i sin ursprungsflock. Nikita var klok, subtil och raffinerat kommunikativ.I början var hästarna i stallet på nätterna. Så småningom skulle de gå dygnet runt i den stora hagen, som innehöll både skog och äng, men då behövdes det en ligghall så att de själva kunde välja var de ville ta skydd under nätter och stekheta dagar.När ligghallen äntligen kom på plats iakttog jag de båda stonas kartläggning av läget.Taiga liknade en general som breder ut den strategiska truppkartan framför sig. Hon var en intelligent häst; hon visste till exempel exakt hur man öppnar komplicerade boxhakar för att ta sig ut i stallgången och vräka i sig havre ur förrådet.Den nya byggnaden var luxuös ljus och rymlig med en djup spånbädd, doftande halm och eluppvärmd vattentunna. Taiga stack in sin sammetsgrå mule genom den breda öppningen, synfältet öppet för vidvinkelscanning, näsborrarna vibrerade och läpparna drogs upp i en grimas det var en besiktning med alla sinnen. Däremot avstod hon från att kliva in, hon backade istället, och med lätt bakåtstrukna öron och ett diskret blicktryck mot Nikitas bak föste hon in sin underlydande. Det var alltså Nikitas uppdrag att utföra den fysiska undersökningen av den nya, potentiellt farliga arkitekturen. Först efter genomgången kontroll, när Nikita redan låg och vältrade sig i spånet, klev Taiga in. Då betedde hon sig som om hon ägde stället.Det är normalt att fega ur ibland. Ibland kallas smitarbeteendet rentav för att delegera. Alla som utövar ansvar är rädda för att avslöjas som bluffande amatörer. En dominant hund kan inta en avslappnad hållning innan den plötsligt går till attack, medan en osäker hund ofta anser att anfall är bästa försvar. Skenet bedrar, och självsäkerheten är granne med rädslan.När man pratar om ledarskap brukar man låtsas att rädslan inte finns. Det brukar särskilt gälla när människor ska umgås med hästar. På ridskolor och stall förväntas man kliva in i boxen hos helt okända varelser och parera eventuella revirmarkeringar genom att utstråla auktoritet.Varför måste vi människor dölja rädslan som finns i makten?Hästar däremot, de döljer ingenting. De är kraftfulla, men också lättskrämda. De blir rädda för presenningar, jackor, bildäck som ligger på fel ställe. Vi vet att deras rädsla är farlig för oss, vi kan skada oss illa när de skenar eller flippar ur. Det är egentligen ett under att människor kan hantera de här livsfarliga monstren.Den tyska litteraturvetaren Ulrich Raulffs mastodontverk om hästens kulturhistoria, "Farewell to the Horse" som den heter i engelsk översättning, handlar om vår makt över hästen. Hästen blev människans första redskap för att förflytta sig på en helt ny hastighetsnivå ridkonsten kom tidigare än både hjulet och segelbåten och det gav möjlighet till snabbare överföring av information och erövring av avlägsna territorier. Globaliseringen påbörjades på hästrygg.Raulff kallar hästen för bondgårdens aristokrat. Och ryttaren till häst, oftast en kung, är den politiska historiens oöverträffade maktsymbol.Man brukar utgå från att det var människan som tämjde och tog makten över hästen, men troligen är det inte så enkelt. Vetenskapsjournalisten Stephen Budiansky, som har skrivit boken the Nature of the Horse om hästarnas evolution och kognition, menar att det var hästen som lät sig domesticeras och på sitt sätt tog makten över människan. Förändrade födonischer drev hästarna ut i marginalen, närmare människornas boplatser, och hästen använde sin nedärvda förmåga till underkastelse för att få fördelar. Att se hästen som förtryckt slav är en alltså förenkling. För vem leder egentligen vem?  Ibland förväxlas ledarskap med demonstrativ styrka. Men är den mest trovärdiga flockledaren verkligen den som verkar stark i alla lägen?Det man ofta glömmer i hästhantering är att ledarskap måste utövas olika med varje individ. Det är rimligt att vara avvaktande till en början, istället för att bara stövla in och domdera.Det gäller även mellan människor. Finkalibrerade verktyg behövs för att tolka varandras signaler och lita på varandra. Även när någon aktivt vill inta en högre maktposition måste denna känna motparten på pulsen innan hen vet om positioneringen är rimlig och hur den i så fall ska gå till.Man ska i och för sig inte lita helhjärtat på ett djur mänskligt eller annat ens om man tror sig känna det väl. Förberedelsen för att drabbas av svek eller våld bör ligga som en joker i bakfickan, men den ska inte finnas med i förväntningarna. Alltså: jag måste närma mig en ny häst som om jag litar på den med hela min själ, trots att jag vet att vi, utom vid enstaka ögonblick av nåd, är främlingar inför varandra.Det är mycket svårare att leda eller uppfostra individer som man samtidigt i viss mån är rädd för eller känner sig maktlös inför. Men i naturen är rangordning sällan statisk. Idén om att djurägaren måste ta kommandot och vara konsekvent, eftersom djuret annars tar över, den är gravt förenklad.Själv har jag varit sanslöst inkonsekvent med mina hästar, hundar och barn, det vill säga jag har varit mig själv. Och förresten vill jag hellre kalla min bristande konsekvens för flexibel uppriktighet.Tänk om jag får en komplex hund för att jag är en komplex människa, ett komplicerat barn för att jag själv, på gott och ont, är mångfacetterad? Att barn härmar vuxna, det vet vi. Och mycket tyder på att även hundar kan konsten att härma människor.En konsekvent människa är en endimensionell människa, där vägval och beslut alltid är tydliga. Men känslovarelser är böjliga och flytande. Livserfarenheten anpassar sig på nya sätt i varje situation.Jag ville egentligen inte uppfostra mina barn alls. Det är inte samma sak som oengagerad, fri uppfostran. Visst ville jag lära dem saker, men jag ville lära dem avslappnat och levande, ville att de skulle smittas av min kunskap. Jag vill också smittas av deras. Detsamma gäller mitt förhållande till djur.Att umgås med barn och djur är att be om problem, men kontakten med främlingen är också en övning i komplicerad kärlek. Ingen äkta kärlek kan uppstå utan inslag av rädsla, oro, ensamhet och missförstånd. Ingen trygghet heller.Att som förälder få nyckfulla vredesutbrott eller dra in veckopengen ena gången och andra inte, det är inget problem så länge kärleken bär över det irrationella beteendet. Den som vill uppfostra livsdugliga realister och samarbetsvilliga partners i en osäker värld och det gäller både människor och djur gör bäst i att gestalta det ofullkomliga snarare än till det tillrättalagt perfekta. Det kallas anpassningsförmåga. Med andra ord: Survival of the fittest.Många ridhästar vet allt om anpassning, så oändligt förlåtande, tålmodiga med barn och nervösa nybörjare. Det stämmer inte att hästar omedelbart tar kommandot och börjar mopsa om människan visar minsta spår av osäkerhet. Så rigida är inte hästar. Tvärtom vet de något som vi också borde lära oss: Pragmatiker överlever längre. Och i förvirringen och bristen har tilliten sitt hem.Aase Berg, författare

Idag invigs kulturhuset Sara i Skellefteå. Ett 20 våningar högt trähus som ska rymma både kultur och hotellverksamhet, konst och kongresser. Och även om huset står stadigt svajar känslorna inför det. Vår reporter Joakim Silverdal är på plats och bjuder på intryck, röster och intervjuer. HUR SKILDRAS UNG KÄRLEK I SVENSKA FILMER OCH TV-SERIER? Idag har filmen Vinterviken, om ung kärlek och klassklyftor, premiär på Netflix. Och det finns flera exempel på svenska TV-serier som just nu gestaltar längtan, kåthet, identitet och förvecklingar kring det vi kallar kärlek. Men hur görs det? Och vad är nytt? Frågorna går vidare till Maria Brander, filmrecensent på Expressen och Dagens Nyheters Saga Cavallin. SOM KVARLEVA ÄR DU MINDRE VÄRD ÄN FÖRR Vad kommer framtidens forskare att kunna utläsa om dig och ditt liv av dina kroppsliga kvarlevor? En hel del, säkert. Men inte riktigt lika mycket som av äldre kroppar. Globaliseringen sätter nämligen avtryck också i våra vävnader, visar nyare forskning, och gör dem mer allmänna. Om vårt framtida värde som kvarlevor funderar poeten och latinforskaren Anna Blennow i dagens OBS-essä. Programledare: Lisa Bergström Producent: Ulph Nyström

Hur påverkas världsekonomin ett år in i pandemin? Vad har coronakrisen inneburit för handeln, globaliseringen och protektionismen? Blir det fler Made in Sweden-etiketter framöver eller går globaliseringen en ny vår till mötes? Hör Fredrik Sjöholm, professor i internationell ekonomi och vd för IFN i ett nytt avsnitt av IFN-podden.

Globaliseringen och den tekniska utvecklingen har öppnat upp och förändrat den svenska ekonomin. Skattesystemet är inte anpassat efter dagens utmaningar och behöver därför reformeras anser ekonomen Klas Eklund som i en ny ESO-rapport analyserat skattesystemet. Han presenterar nu sina reformförslag på SNS. Medverkande Klas Eklund, författare till ESO-rapporten ”Vårt framtida skattesystem”, och senior ekonom vid advokatbyrån Mannheimer Swartling. Harry Flam, professor emeritus i internationell ekonomi vid Institutet för internationell ekonomi (IIES) vid Stockholms universitet, och ordförande i det Finanspolitiska rådet 2016–2020. Åsa-Pia Järliden Bergström, ekonom på LO. Anna Pettersson Westerberg, chef för Moderaternas riksdagskansli och åren 2010–2014 statssekreterare hos dåvarande socialförsäkringsminister Ulf Kristersson. Samtalet leds av Mikael Witterblad, chef vid SNS forskningsprogram.

Det är med hästar som med människor vi är känslodrivna, nyckfulla och inkonsekventa. Varför ägnar vi så mycket kraft åt att förneka det? undrar Aase Berg. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. För några år sen gav jag mig in på ett vansinnesprojekt. Jag skaffade hästar. Det var två ston av en tålig, vildhästliknande ras, och de kom från olika flockar. Taiga var en ljusblack skönhet alltså, hon var gräddfärgad med vilttecken och vita slingor i sin långa, svarta man. Hon släpptes ihop med den eldröda, nästan lila Nikita, och tog omedelbart kommandot med hot om fysiskt våld, eftersom hon var kraftigare och buffligare. Men egentligen hade Nikita varit ett bättre ledarsto, hon hade haft fler föl än Taiga och var ranghög i sin ursprungsflock. Nikita var klok, subtil och raffinerat kommunikativ. I början var hästarna i stallet på nätterna. Så småningom skulle de gå dygnet runt i den stora hagen, som innehöll både skog och äng, men då behövdes det en ligghall så att de själva kunde välja var de ville ta skydd under nätter och stekheta dagar. När ligghallen äntligen kom på plats iakttog jag de båda stonas kartläggning av läget. Taiga liknade en general som breder ut den strategiska truppkartan framför sig. Hon var en intelligent häst; hon visste till exempel exakt hur man öppnar komplicerade boxhakar för att ta sig ut i stallgången och vräka i sig havre ur förrådet. Den nya byggnaden var luxuös ljus och rymlig med en djup spånbädd, doftande halm och eluppvärmd vattentunna. Taiga stack in sin sammetsgrå mule genom den breda öppningen, synfältet öppet för vidvinkelscanning, näsborrarna vibrerade och läpparna drogs upp i en grimas det var en besiktning med alla sinnen. Däremot avstod hon från att kliva in, hon backade istället, och med lätt bakåtstrukna öron och ett diskret blicktryck mot Nikitas bak föste hon in sin underlydande. Det var alltså Nikitas uppdrag att utföra den fysiska undersökningen av den nya, potentiellt farliga arkitekturen. Först efter genomgången kontroll, när Nikita redan låg och vältrade sig i spånet, klev Taiga in. Då betedde hon sig som om hon ägde stället. Det är normalt att fega ur ibland. Ibland kallas smitarbeteendet rentav för att delegera. Alla som utövar ansvar är rädda för att avslöjas som bluffande amatörer. En dominant hund kan inta en avslappnad hållning innan den plötsligt går till attack, medan en osäker hund ofta anser att anfall är bästa försvar. Skenet bedrar, och självsäkerheten är granne med rädslan. När man pratar om ledarskap brukar man låtsas att rädslan inte finns. Det brukar särskilt gälla när människor ska umgås med hästar. På ridskolor och stall förväntas man kliva in i boxen hos helt okända varelser och parera eventuella revirmarkeringar genom att utstråla auktoritet. Varför måste vi människor dölja rädslan som finns i makten? Hästar däremot, de döljer ingenting. De är kraftfulla, men också lättskrämda. De blir rädda för presenningar, jackor, bildäck som ligger på fel ställe. Vi vet att deras rädsla är farlig för oss, vi kan skada oss illa när de skenar eller flippar ur. Det är egentligen ett under att människor kan hantera de här livsfarliga monstren. Den tyska litteraturvetaren Ulrich Raulffs mastodontverk om hästens kulturhistoria, "Farewell to the Horse" som den heter i engelsk översättning, handlar om vår makt över hästen. Hästen blev människans första redskap för att förflytta sig på en helt ny hastighetsnivå ridkonsten kom tidigare än både hjulet och segelbåten och det gav möjlighet till snabbare överföring av information och erövring av avlägsna territorier. Globaliseringen påbörjades på hästrygg. Raulff kallar hästen för bondgårdens aristokrat. Och ryttaren till häst, oftast en kung, är den politiska historiens oöverträffade maktsymbol. Man brukar utgå från att det var människan som tämjde och tog makten över hästen, men troligen är det inte så enkelt. Vetenskapsjournalisten Stephen Budiansky, som har skrivit boken the Nature of the Horse om hästarnas evolution och kognition, menar att det var hästen som lät sig domesticeras och på sitt sätt tog makten över människan. Förändrade födonischer drev hästarna ut i marginalen, närmare människornas boplatser, och hästen använde sin nedärvda förmåga till underkastelse för att få fördelar. Att se hästen som förtryckt slav är en alltså förenkling. För vem leder egentligen vem?  Ibland förväxlas ledarskap med demonstrativ styrka. Men är den mest trovärdiga flockledaren verkligen den som verkar stark i alla lägen? Det man ofta glömmer i hästhantering är att ledarskap måste utövas olika med varje individ. Det är rimligt att vara avvaktande till en början, istället för att bara stövla in och domdera. Det gäller även mellan människor. Finkalibrerade verktyg behövs för att tolka varandras signaler och lita på varandra. Även när någon aktivt vill inta en högre maktposition måste denna känna motparten på pulsen innan hen vet om positioneringen är rimlig och hur den i så fall ska gå till. Man ska i och för sig inte lita helhjärtat på ett djur mänskligt eller annat ens om man tror sig känna det väl. Förberedelsen för att drabbas av svek eller våld bör ligga som en joker i bakfickan, men den ska inte finnas med i förväntningarna. Alltså: jag måste närma mig en ny häst som om jag litar på den med hela min själ, trots att jag vet att vi, utom vid enstaka ögonblick av nåd, är främlingar inför varandra. Det är mycket svårare att leda eller uppfostra individer som man samtidigt i viss mån är rädd för eller känner sig maktlös inför. Men i naturen är rangordning sällan statisk. Idén om att djurägaren måste ta kommandot och vara konsekvent, eftersom djuret annars tar över, den är gravt förenklad. Själv har jag varit sanslöst inkonsekvent med mina hästar, hundar och barn, det vill säga jag har varit mig själv. Och förresten vill jag hellre kalla min bristande konsekvens för flexibel uppriktighet. Tänk om jag får en komplex hund för att jag är en komplex människa, ett komplicerat barn för att jag själv, på gott och ont, är mångfacetterad? Att barn härmar vuxna, det vet vi. Och mycket tyder på att även hundar kan konsten att härma människor. En konsekvent människa är en endimensionell människa, där vägval och beslut alltid är tydliga. Men känslovarelser är böjliga och flytande. Livserfarenheten anpassar sig på nya sätt i varje situation. Jag ville egentligen inte uppfostra mina barn alls. Det är inte samma sak som oengagerad, fri uppfostran. Visst ville jag lära dem saker, men jag ville lära dem avslappnat och levande, ville att de skulle smittas av min kunskap. Jag vill också smittas av deras. Detsamma gäller mitt förhållande till djur. Att umgås med barn och djur är att be om problem, men kontakten med främlingen är också en övning i komplicerad kärlek. Ingen äkta kärlek kan uppstå utan inslag av rädsla, oro, ensamhet och missförstånd. Ingen trygghet heller. Att som förälder få nyckfulla vredesutbrott eller dra in veckopengen ena gången och andra inte, det är inget problem så länge kärleken bär över det irrationella beteendet. Den som vill uppfostra livsdugliga realister och samarbetsvilliga partners i en osäker värld och det gäller både människor och djur gör bäst i att gestalta det ofullkomliga snarare än till det tillrättalagt perfekta. Det kallas anpassningsförmåga. Med andra ord: Survival of the fittest. Många ridhästar vet allt om anpassning, så oändligt förlåtande, tålmodiga med barn och nervösa nybörjare. Det stämmer inte att hästar omedelbart tar kommandot och börjar mopsa om människan visar minsta spår av osäkerhet. Så rigida är inte hästar. Tvärtom vet de något som vi också borde lära oss: Pragmatiker överlever längre. Och i förvirringen och bristen har tilliten sitt hem. Aase Berg, författare

Kinakännare, journalist och författare som i nästan två decennier bevakat Kina, bland annat som korrespondent för Svenska Dagbladet. Om att man inte är klokare än sin senaste kris. Man är inte är klokare än sin senaste kris Ola Wongs farfar blev legosoldat när han var 14 år, han hjärntvättades och sattes i arbetsläger i det kommunistiska Kina. Det Kina som Ola Wong sen mötte som frilansande journalist i början av 2000-talet var ett land som ville bli rikt. -Globaliseringen svepte in som en tsumami av pengar. På landsbygden rev man jordhusen och byggde nya i tegel. Shanghai hade redan fler skyskrapor än New York. När han återvände till Sverige 2013, mötte han ett land där det var ett för stort glapp mellan det som han uppfattade som verklighet och den officiella sanningen. Han skämdes över att vara journalist och försökte starta en dissidentrörelse. -De egenskaper som så ofta varit styrkor för Sverige, konsensuskulturen, den arroganta, men också välvilliga nationalismen har lett till problem. Vi behöver göra upp med den, sluta vara så självupptagna och studera omvärlden i stället, säger han i sitt Sommarprogram. Om Ola Wong Journalist, författare, föreläsare, 43 år. Född i Borås, bosatt i Stockholm. Debuterar som Sommarvärd. Kinakännare som i nästan två decennier bevakat Kina i olika svenska medier, bland annat som korrespondent för Svenska Dagbladet. Är nu redaktör på nättidskriften Kvartal. Har bland annat skrivit boken Pekingsyndromet. Kina, Makten, Pengarna. Initierat flera uppmärksammade kulturdebatter, till exempel om vilken roll museer ska ha i ett demokratiskt samhälle. Är även medförfattare till boken Sjukt billigt som handlar om kinesiska stenarbetare och är en prisbelönt radioserie i P1. Har fått Föreningen Grävande Journalisters pris Guldspaden. Anser att sociala medier är som att äta popcorn, mest luft som gör en otillfredsställd och överstimulerad samtidigt. Mitt program handlar om att man inte är klokare än sin senaste kris. Jag går från Pekings partikongresser till vi och dem i Sverige. Producent: Amanda Glans

Nordeas chefsekonom Annika Winsth och SEB:s chefsstrateg Johan Javeus diskuterar den rekordlåga inflationen, kronrörelserna och det allvarliga läget på arbetsmarknaden. Dessutom levererar gästerna varsin spaning. Programledare: Di:s makroexpert Viktor Munkhammar. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I Ekonomistudion torsdag bjuder vi på en specialpodd där författaren och debattören Johan Norberg berättar om sina tankar kring coronakrisen. Johan Norberg är aktuell med boken ”Viruset och världen: Är det nu globaliseringen dör?".Hör även finansminister Magdalena Andersson om regeringens förslag till omsättningsstöd till företagen. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Stängda gränser, flygplan som står på marken, avbrott i de globala produktionskedjorna. Nu visar det sig att globliseringen har kommit till vägs ände, anser en del. Kommer den internationella handeln och ekonomin att klara det här? I Slaget efter tolv diskuterar handelsexperten Julia Mäklin och bankmannen Stefan Törnqvist. Programledare: Stefan Winiger E-post: slaget@yle.fi

Tid är en sak, tideräkning något helt annat. Dan Jönsson reflekterar över tiden och det samtida, krafter som kan få både börser, människor och politiska system att krascha. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2017. Vissa böcker ska man inte sätta i händerna på barn. Som Jules Vernes Jorden runt på åttio dagar till exempel. Jag tror jag var tio år när jag läste den och det var alldeles för tidigt. Jag minns fortfarande den fullständigt vimmelkantiga känslan efter slutscenen, där Phileas Fogg kliver in på Reformklubben exakt ett dygn försenad tror han: vad han inte inser är att han genom att ha färdats österut har tjänat ett dygn och i och med det helt oväntat har lyckats vinna vadet om de tjugotusen punden. Jag kunde inte sova på en vecka. Hur kunde Fogg ha tjänat ett dygn när han i verkligheten måste ha förlorat ett? I hans verklighet hade det ju gått åttioett dygn medan det för dem som höll sig hemma bara hade gått åttio? Betydde det i så fall inte också att han hade blivit ett dygn äldre än alla andra?  Sedan dess har jag förstått att Jules Vernes poäng var att visa att tid är en sak, tideräkning däremot något annat. Och att den skillnaden i en värld av moderna kommunikationer faktiskt får en praktisk betydelse. Det känns förstås bra att förstå det, även om jag också tror det kan vara bra att ha med sig den där barnsliga svindelkänslan i en värld som tycks ha tappat känslan för tid, där bara tideräkningen gäller. Den globala samtidighet som Jules Vernes roman anade födelsen av hanterar vi idag som en självklarhet. När vi landar någonstans efter en långflygning sätter vi oss och äter frukost även om det för oss egentligen är mitt i natten. När vi skypar med Australien stör vi oss på tidsfördröjningen i satellituppkopplingen. Allt sker på en gång överallt, samtidigt. I vår smartphone. Denna samtidighet är något vi aldrig kommer undan, och ständigt bär med oss. Filosofen Hannah Arendt föreslår i inledningen till sin bok Människans villkor att vår civilisation trädde in i en ny epok 1945, med den första atombomben. Hotet om total förintelse markerar den nya tidens slut och början på något annat, ett slags akut modernitet som vi så här ett drygt halvsekel senare kanske skulle kunna kalla det samtida. Detta samtida är förstås inget som uppstår över en natt. Det föds ur moderniteten när dess idéer om en värld i ständig framåtskridande förändring av olika skäl vittrar sönder eller får en otäck bismak av förödelse och död. Kommunismens fall och den kapitalistiska globaliseringen leder till föreställningar om ett historiens slut, där den moderna framstegstanken drivits till sin logiska slutpunkt, en nutopi. Denna självtillräckliga samtidsvärld saknar förmågan att föreställa sig någonting bortom sin egen horisont, all förändring uppfattas därför som skrämmande. Det samtida tillståndet är inte samma sak som samtidighet, men samtidigheten är en förutsättning för det. Det kräver därför något som den tyske författaren Rüdiger Safranski i sin fängslande lilla bok Tid beskriver som ett församhälleligande av tiden. Numera tänker vi knappt på det längre, men till och med inom ett land som Sverige skiljer sig den naturliga soltiden faktiskt ganska mycket mellan till exempel Bohuslän och Gotland. Det var en självklarhet förr, när varje ort hade sin lokala tid och tidshorisonten så att säga sammanföll med den geografiska. Men när järnvägarna började anläggas på artonhundratalet blev det ohållbart. En synkroniserad svensk normaltid infördes 1879, ungefär samtidigt som i de flesta europeiska länder. Med ens blev nationalstaten en gemenskap som gick att uppfatta inte bara i rummet, utan också i tiden. Nationen hölls ihop av sin samtidighet. Safranski ser två konkreta förutsättningar för denna samhälleliga tid klockan och pengarna. Medan klockan anger takten i det offentliga livet så blir pengarna ett sätt att ta kontroll över tidens flyktighet. Pengar är nämligen bland mycket annat ett medel för att skjuta upp konsumtion: en sorts tidskapsel med andra ord som gör det möjligt att välja mellan olika alternativ. Istället för att få lönen in natura kan jag med pengarna jag får kanske lägga undan lite och så småningom ta körkort eller köpa hus. Pengarna vidgar tidshorisonten, och alla penningtransaktioner innebär därför också en spekulation i framtiden, en handel med tid. Men framtidsmöjligheterna existerar förstås bara där pengarna är giltiga. Som Safranski konstaterar bygger hela den samhälleliga tidsregimen på en fiktion där minsta tvivel kan räcka för allt ska falla ihop. Och det tycks som om ju större det samtidiga rummet blir, och ju mer friktionsfritt penningtransaktionerna kan utföras, desto bräckligare blir den här fiktionen. Finanskrisen 2008, skriver Safranski, måste ses som en kris för den ekonomiserade tiden det visade sig kort sagt att den framtid som kreditsystemen hade spekulerat i redan var konsumerad. Globaliseringen och digitaliseringen har alltså paradoxalt nog krympt perspektiven på nytt, och ingenstans blir det så tydligt som i den samtida finansindustrin där transaktionernas tidshorisonter numera begränsas till mikrosekunder. Hur extremt sårbara systemen är visade sig under den så kallade Flash Crash i maj 2010, när den amerikanska aktiemarknaden totalkollapsade på ett par minuter och sedan återhämtade sig, efter att en automatiserad algoritm hade börjat löpa amok. Finanskrisen blev på så vis också en kris för det samtida som idé. Krisen avslöjade helt enkelt det illusoriska i samtidigheten: hur den ekonomiska och förstås mänskliga verkligheten alltid utspelar sig i olika tider. Spekulantens hypersnabba vinster betecknar i systemets andra ände pensioner och bostäder som ska försäkra lån- och löntagare om en trygg framtid. Det är alltså tal om en skalförskjutning som märks inte bara i finansvärlden. Safranski beskriver till exempel hur vår tids alltmer intensiva transporter gör att tid och rum rent fysiskt kommer i konflikt med varandra: som om den förjagade tiden hämnas på rummet när landskapet fylls med motorvägar, järnvägar och flygplatser. Och på ett rent vardagspsykologiskt plan märks det förstås i hur våra hjärnor får allt svårare att reagera på all information när det en gång så vidsträckta jordklotet har krympt ihop till en smartphones storlek. Förr eller senare får det konsekvenser. Dessa konsekvenser kan alltså vara ekonomiska, i form av krascher och kriser. De kan vara mentala, i form av utbrändhet. Men de kan också vara politiska något som blir uppenbart just nu, när det samtida tillståndets grundläggande konservatism tycks vara på väg att slå över i den reaktionära nostalgi som Zygmunt Bauman i sin sista bok har gett namnet retrotopi. Kanske är det så enkelt att framtidstro kräver viss besinning? Lite perspektiv? Poeten och gör-det-själv-filosofen Ladislaus Horatius brukade ha för vana att med jämna mellanrum dra i snabbtågens nödbromsar i protest mot accelerationen. De australiska aboriginerna brukade efter en lång vandring sätta sig ner i några timmar för att själarna skulle hinna ifatt. Själva kan vi kanske då och då kasta en blick mot stjärnorna och ägna en flyktig tanke åt att det vi ser egentligen är en sedan flera miljoner år förgången värld. Bara så vi inte skrattar om vår tioåring har lite svårt att sova efter att ha läst Jules Verne. Dan Jönsson, författare och kritiker Litteratur Rüdiger Safranski: Tid - Vad den gör med oss och vi med den, översättning Joachim Retzlaff, Bokförlaget Daidalos 2016.

USA nekter Huawei å bruke amerikanske dataprogrammer, uka etter nekter både briter og japanere å selge deler til den samme mobilkjempen. I Ekko i dag skal vi snakke om handelskrigens ofre.

Hvordan skal vi forstå fenomenet "globalisering"? Og er globalisering en fordel for alle? Kan Brexit og Trump ses på som en reaksjon på globaliseringen? Bør vi se på globaliseringen med et nytt blikk? Gjest er Jan Arild Snoen, journalist i Minerva og forfatter av Civita-boken "Åpen Verden – Et forsvar for globaliseringen".

Hevnens time for taperne har kommet. Tapere av hva? Globaliseringen, det liberale og det multikulturelle prosjektet. Mens høyrepopulistene stormer fram i USA og Europe har liknende konflikter boblet til overflaten verden over. Nøkkelbegrepet er sentrum-periferi. Hva vil dette munne ut i? Vil de eksisterende elitene og det liberale prosjektet byttes ut, eller vil utfordrerne bli integrert og systemet bestå? Bli med oss i en svipptur gjennom den pågående maktkampen som utspiller seg kloden over. Vi er innom Tyrkia, Thailand, Brazil, USA, Vest-Europa og selvfølgelig vårt lille Norge.

Om lastbilar, globalisering och nationalism. Följ med till Dover och hör om hotande Brexit-kaos, till amerikanska lastbilsmeckat Laredo, och på en resa längs frostiga vägar från Härnösand till Västerås. Vem vinner och vem förlorar när den globala ekonomin ställs mot en allt mer nationalistisk politik? Vi börjar med en lastbilstur från Härnösand till Västerås. Konflikts Sally Henriksson hoppar in i hytten hos åkeriägaren och lastbilsföraren Pontus Löfgren från Skellefteå för att försöka förstå chaufförernas vardag med kamp mot väder och väglag, mot klockan och varför färre och färre vill göra det här jobbet. Förarbristen är branschens största utmaning. Just in time-filosofin, som går ut på att producera och leverera varor i precis den mängd och vid den tidpunkt som de behövs för att inte behöva ha stora lager - och som dominerar inom transportbranschen har gjort att tempot har skruvats upp och vardagen blivit stressigare för chaufförerna.  Logistikprofessorn Johan Woxenius på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet förklarar för Konflikts Ivar Ekman hur viktiga lastbilarna är i världen i dag och varför de har fått en sådan betydelse. Vilka är vinnarna och förlorarna i den här utvecklingen där efterfrågan på transporter bara ökar och ökar? Vi fortsätter vår tur till USA:s lastbilsstad nummer ett, Laredo i Texas. Varje dag passerar 18 000 lastbilar gränsövergången mellan Mexiko och USA. Och det nya handelsavtalet innebär att medan amerikanska chaufförer får köra obegränsat in i Mexiko, så har amerikanska myndigheter möjlighet att stoppa mexikaner från att göra samma sak i USA. Konflikts Robin Olin har träffat stans borgmästare Pete Saenz, mexikanska och amerikanska lastbilsförare och far och son, Ernesto Gaitan den äldre och den yngre, som tack vare det åkeri som fadern byggt upp sedan han kom till Laredo från Mexiko nu lever den amerikanska drömmen med 500 lastbilar i sin ägo. Slutligen ska vi till Dover, där det blåser Brexitdoftande vindar. Sveriges Radios korrespondent i Storbritannien, Claes Aronsson, pratade med människor där för att försöka förstå hur den andra stora politiska kampen kring globaliseringen Brexit påverkar den här formen av transporter och handel. Hör bland andra Tim Dixon, chef på företaget Motis som kontrollerar att lastbilarna har sina papper i ordning, Modestas från Litauen som kört matvaror till Storbritannien, Nesja från Serbien som transporterar däck och Alex Veitch som är analytiker på branschorganisationen för transportsektorn Freight Transport Association.   Programledare: Ivar Ekman ivar.ekman@sverigesradio.se Producent: Sally Henriksson sally.henriksson@sverigesradio.se Tekniker: Fabian Begnert

Globaliseringen har gjort små folkgrupper rädda för att förlora sin identitet. Men samma globalisering gör det möjligt för dem att driva sin sak, konstaterar författaren och journalisten Per J Andersson. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. När jag kliver av lokalbussen i byn i dalen mellan bergen är jag övertygad om att jag befinner mig i Italien. Men vägskyltarna får mig att tvivla. Urtijëi står det på skylten som meddelar byns namn. Och det låter inte särskilt italienskt i mina öron. Förvirringen ökar när jag ser ytterligare två ortsnamn: först Ortisei och sedan Sankt Ulrich in Gröden. Till slut fattar jag att byn har tre namn. Ett italienskt, ett tyskt och ett ja vadå? Urtijëi? Vad i hela friden är det för språk? Men småfolkens återkomst handlar också om en motreaktion på globaliseringen. När jag nästa morgon börjar min semestervandring i de italienska Dolomiterna ser jag män i lederhosen som spelar dragspel och kvinnor i dirndl som joddlar för turisterna i bergsstugorna. Då inser jag att i detta Europa med gränser som är resultat av krig och kompromisser finns så många folk och språk som hamnat på fel sida av en gräns. Några av dem som drabbades var invånarna här i Val Gardena. Vandringsguiden berättar om hur folken i dalgångarna i Dolomiterna redan på 1300-talet blev en besittning i Habsburgska riket. Sedan gör han ett stort hopp fram till slutet av första världskriget då Österrike-Ungern upplöstes i sina beståndsdelar och Italien fick en liten bit av imperiet, som tack för att man allierat sig med britterna, fransmännen och amerikanerna. Så kom det sig att sydtyrolarna fick italienska pass trots att man i själ och hjärta fortfarande kände sig som en del av Österrike. I de här dalarna i Dolomiterna har man aldrig tvekat om den politiska och kulturella samhörigheten med sina tysktalande grannar norr om Brennerpasset. Men ännu saknas en bit i Sydtyrolens språkpussel. Vad var det tredje språket på vägskylten? Bergsguiden ser chockad ut när jag ställer frågan. Herregud, utbrister han, har du aldrig hört talas om ladinerna? Nej, det hade jag ju inte, men nu har jag det. Och i före detta diplomaten Ingmar Karlssons nya bok Småfolkens historia får jag lära mig mer. För här berättar han grundligt om ett tjugotal europeiska minoritetsfolk som inte glömt sina lokala språk: från Baltikums ursprungsfolk, liverna i dagens Lettland, till Balkans urinvånare, vlacherna på gränsen mellan Grekland och Makedonien. Och så då ladinerna, Dolomiternas ursprungsfolk, som bevarat en folklig variant av latin som man en gång i tiden lärde sig av de romerska soldaterna. Efter lång tynande tillvaro är det sedan 1989 erkänt som regionalt myndighets- och skolspråk i en handfull byar och småstäder, som dessutom fått autonom status gentemot centralmakten i Rom. Andra kvällen i Val Gardena äter jag middag med en kvinna som är född och uppvuxen i dalen. Hon berättar att de lokala skolorna växlar mellan italienska, tyska och ladinska. På en och samma skoldag kan mattelektionen vara på italienska, historietimmen på tyska och naturkunskapen på ladinska. Nästa dag gör man en rockad och kör matten på ladinska och historien på italienska. Alla lärare måste därför behärska alla tre språken. Och eftersom det bara är de som är födda i de ladinska dalarna som behärskar samtliga språk betyder det att det är omöjligt för en lärare från exempelvis Rom att få jobb här. Språkkravet blir i praktiken ett ursprungskrav. tack vare en av globaliseringens främsta budbärare  internet  kan de särartsintressen som småfolken står för enkelt spridas långt bortom byn i dalen mellan bergen När kvinnan från Val gardena berättar slits jag mellan motstridiga känslor. Å ena sidan känner jag starkt för det omsorgsfulla bevarandet av kulturarvet. Ödet för så många andra minoritetsfolk och småspråk här i världen är ju att de assimileras med majoritetskulturen och försvinner. Å andra sidan innebär ju bevarandet av ladinskan att det blir väldigt svårt att bli lokalt accepterad om man så bara invandrat från en dal några mil bort där man inte talar ladin. På sistone har ladinerna och de andra småfolken stärkt sina positioner. Ingmar Karlsson kallar det för en europeisk hembygdsrenässans, där folk som bretoner, cimbrer, elsassare, friser, furlaner, sorber och rutener kräver att få sina röster hörda. En förklaring är att man i EU:s Lissabonfördrag från 2009 betonar det kulturella och språkliga arvet. Och att Europaparlamentet så sent som 2013 beslutade om utökat politiskt och ekonomiskt stöd till småspråken. Men småfolkens återkomst handlar också om en motreaktion på globaliseringen. Inströmningen utifrån av idéer, sedvänjor och människor har skapat en rädsla för att man ska förlora sig själv. Därför har allt fler börjat ta reda på mer om sin hembygds historia, språk och dialekter. Och tack vare en av globaliseringens främsta budbärare  internet  kan de särartsintressen som småfolken står för enkelt spridas långt bortom byn i dalen mellan bergen. Bretoner, cimbrer, elsassare, friser, furlaner och ladiner kan ju nu sitta på ett Starbucks i Rom, Berlin eller New York och dricka caffe latte i pappmugg och samtidigt bedriva superlokal europeisk kulturpolitik via bloggar, nyhetssajter och sociala medier. Strax efter resan till Dolomiterna besökte jag världens största litteraturfestival som varje år hålls i indiska Jaipur. Och där fann jag en snarlik diskussion om det lokala och det globala. En stor del av författarna kom från Storbritanniens före detta kolonier världen runt och skriver på engelska. Och ett av framträdandena handlade om en ny gränslös litterär värld och hade döpts till The Empire writes back, efter en snart 30 år gammal klassiker i postkolonial teori. I de före detta kolonierna har en allt större grupp av den bildade klassen övergett sina nationella språk i sin yrkesutövning för att istället diskutera och skriva på engelska. Något som ofta ogillas av nationalistiska politiker i de före detta kolonierna. En av de indiska författarna på litteraturfestivalen menade att det är de som vurmar för att barnbarnen till imperiets undersåtar måste skriva böcker på sina lokala språk som ger uttryck för en kolonial attityd. Vi indiska författare, sa han, måste få skriva på det språk vi själva väljer, och väljer vi engelska är det för att våra idéer ska få maximal spridning. Den attityden har lett till att centrum för dagens engelskspråkiga litteratur inte är London, utan snarare Lagos, Toronto och Mumbai. Som den indisk-brittiske författaren Pico Iyer sa i ett av festivalens framträdanden, så överglänser idag såväl cricketspelare som författare från de före detta kolonierna sina kollegor i landet där spelet och språket en gång föddes. Asiatiska och afrikanska författare skriver om sina specifikt lokala erfarenheter, men ser alltså till att sprida sina böcker på ett världsspråk i globala mainstreamkanaler. Men jag vet ju att de lokala egenheterna lurar någonstans under globaliseringens blanka fernissa. När man traskar på huvudgatorna och genom affärsgalleriorna i storstäder i Asien, Europa och Amerika och ser samma varumärken och affärskedjor här som där känns det som om världen förlorat både smak och färg, som om alla lokala egenheter suddats ut av en global flodvåg. Men jag vet ju att de lokala egenheterna lurar någonstans under globaliseringens blanka fernissa. Som i byn i dalen mellan bergstopparna i Dolomiterna, där allt från skolböcker till restaurangmenyer och gatuskyltar är skrivna på såväl ladinska som tyska och italienska. Samtidigt är jag tacksam för att så många författare i dagens Afrika, Karibien och Asien erövrat engelskan. Allt började med en liten önations ambitioner om ett kolonialt världsimperium, och det känns ju inte så vackert, men resultatet är likafullt att jag och allt fler indier, afrikaner och kariber idag har ett gemensamt språk som gör att vi kan dela lokala erfarenheter med varandra och hitta beröringspunkter över kultur- och nationsgränser. Att låta tusen lokala språk blomstra i kontrast till ett gemensamt världsspråk. Kanske måste det ena offras för det andra? Nej, givetvis inte. Så svartvitt får vi aldrig föreställa oss världen. Per J Andersson, författare och journalist   Mer att läsa och titta på De små folkens historia minoriteter i Europa av Ingmar Karlsson (Historiska Media, 2018). The Empire Writes Back: Theory and Practice in Post-Colonial Literatures av Sarah Menin, Bill Ashcroft och Gareth Griffiths (ursprungligen publicerad 1989, en andra upplaga kom på Routledge 2002). Imagination is no respecter of boundaries, Indian Express 26 januari 2018. Paneldiskussionen The Empire Writes Back på Jaipur Literature Festival 2018.

Den økonomiske verdenseliten er samlet i Davos for å diskutere globalisering. Før var globalisering et fy-ord på venstresida, mens det nå er ytre høyre med Trump i spissen som er kritisk til det. Hva betyr globalisering i 2018?

Globaliseringen som har pågått for fullt de siste 20-årene, er nå i revers. Det har betydelige effekter både på økonomien, men også på de rekordlave rentene. Ukens podcast er en samtale mellom Nordeas sjeføkonom Kjetil Olsen og analysesjef Gaute Langeland i forbindelse med Nordeas Economic Outlook.

Ekonomiekot lördag tar upp globaliseringen och den svenska lönebildningen. Och vilken roll fack, arbetsgivare och politiker spelar. Gäster är Anders Weihe, chefsjurist och förhandlingschef på arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen, Irene Wennemo, statssekreterare på Arbetsmarknadsdepartementet och Claes-Mikael Jonsson, jurist på LO. Programledare är Pär Ivarsson.

See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Nya beräkningar visar att det går utför för alla musselätande fågelarter i Östersjön. Under veckan har ett 30-tal sjöfågelforskare från alla länder runt Östersjön samlats på en workshop i Visby. Nu kopplar forskare samman de svenska resultaten med med liknande trender i Nordamerika. För första gången finns det färdiga planer för att transplantera en livmoder i Sverige. Det hela har dragits igång på Sahlgrenska universtietsjsukhuset i Göteborg. Där man räknar med att till årsskiftet eller strax därefter ha gjort den här transplantationen. Mobiltelefonforskaren Anders Ahlbom avsäger sig sitt updrag hos svenska stråsäkerhetsmyndigheten. Detta som en följd av att han inte tilläts delta i WHO:s expertgrupp som bedömmer mobiltelefoners cancerrisker, eftersom där fanns en intressekonflikt. Afrika har varit ämnet på en stor forksarkonferens i Uppsala i veckan, anordnad av Nordiska afrikainstitetet. Ett tusental forskare samlades för att resonera om det som sker på den afrikanska kontinenten. Globaliseringen var ett viktigt tema med nya maktkonstellationer, med Kina och Indien som påtagligt utmanar USA och dom gamla före detta kolonialmakterna, med nya strategier och nya sätt att förhålla sig till varandra. Redaktör Per Helgesson per.helgesson@sr.se