Podcasts about alltmer

Hur mycket huvudvärk ger fallet Landerholm och de förlorade dokumenten Ulf Kristersson? Och varför fångar inte regeringen väljarnas hjärtan när landet är i kris? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Den tidigare säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm åtalas för vårdslöshet med hemlig uppgift sedan han glömt hemligstämplade dokument i ett olåst skåp på en kursgård. Dokument som sedan hittades av personal på kursgården med kopplingar till våldsbejakande extremism. Hur allvarligt är det här och hur mycket skvätter det över på Ulf Kristersson?Varför lyckas Moderaterna inte lyfta i opinionen trots att försvar och kriminalpolitik står högt på agendan - och samtidigt visar en ny mätning att partiet har ännu mer att bekymra sig för.Medverkande: Ekots politikkommentatorer Fredrik Furtenbach och Helena GissénProgramledare: Parisa HöglundProducent: Lena Bejerot

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Rapporteringen från USA i samband med valet är enorm, och här hemma dyker amerikanska ord, filmer och maträtter upp nästan överallt nästan hela tiden. Hur kommer det sig att vi är så fixerade vid vad som händer på andra sidan Atlanten? Och är det ett problem? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vi struntar i själva valet och pratar om amerikabilden i Sverige med forskaren Dag Blanck, och med författaren Mats-Eric Nilsson om hur vårt språk, vår gatubild och vår kultur svämmas över av den konstanta störtfloden från Förenta staterna. Vi minns vår egen reportageresa till New York och funderar på hur bra bild den staden ger av landet USA. Och så påminns vi om att våra länder trots allt är väldigt olika, vad vi än vill tro. Medverkande: Dag Blanck, professor och föreståndare, Institutet för Nordamerikastudier, Uppsala universitet; Mats-Eric Nilsson, journalist och författare till boken ”Kåppi pejst [copy paste] : Hur vi härmar USA mer än ever”.Poddledare: Lena Nordlundlena.nordlund@sr.seProducent: Björn Gunérbjorn.guner@sr.sevetenskapspodden@sr.se

Vad innebär Kinas utveckling från utvecklingsland till global supermakt för den säkerhetspolitiska ordningen i världen? Hur ser Kina på sin roll som ny supermakt och vad är landets strategiska mål? Hur påverkas USA:s politik mot Kina av det amerikanska valet i november? Forskarna Christopher Weidacher Hsiung och Björn Ottosson pratar om relationen mellan USA och Kina och hur den kan komma att påverka Sverige och Europa.

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Alltmer makt hamnar hos EU, trots bristande demokrati. Har EU politisk legitimitet för att fatta beslut om framtidens stora frågor? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. EU växer. Från sex länders samarbete om produktionen av kol och stål, till dagens union med 27 länder med gemensam marknad, delvis gemensam valuta och samarbete kring utrikes- och säkerhetspolitik. Alltmer hamnar på EU:s bord: pandemistödpaket, klimat- och migrationspolitik , stöd till vapen och ammunition till Ukraina. Samtidigt har unionen ett demokratiskt underskott och nationalismen växer i Europa. Har EU tillräcklig demokratisk förankring för att bestämma på allt fler områden? EU och maktfördelningenMycket av den svenska debatten handlar om vad EU ska bestämma över och vad som ska vara kvar på nationell nivå. Hälften av de frågor som är uppe på de svenska kommunernas dagordning påverkas av EU. Hur ska man förstå att EU ska vägledas av subsidiaritetsprincipen, att beslut ska fattas på lägsta effektiva nivå, samtidigt som allt fler områden påverkas av EU:s lagstiftning och regler. Vad är det som driver på att allt fler frågor hamnar i EU? Är det medlemsländerna eller kommissionen? Fler länder vill komma med i unionen. Från början var det fredstanken som drev på Europasamarbetet, men vad ska vi med EU till idag?Medverkande: Ulrika Mörth, professor i statsvetenskap och Göran von Sydow, statsvetare och direktör för Sieps (svenska institutet för europapolitiska studier). Programledare: Cecilia Strömberg WallinProducent: Marie LiljedahlVeckans tips:Bok:Efter Europa - Ivan KrastevUtredning: EU-arbetet i riksdagen

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Ronie Berggren och Björn Norström om det senaste i USA: Upphävandet av Title 42 leder till stormning över mot gränsen vid Mexiko; Walmart skuffar undan Bud Light; Biden erkänner att det varit kaos vid gränsen; Elon Musk påbörjar samarbete med Tucker Carlson men lämnar posten som Twitters CEO; Trump på town-hall-möte på CNN; Aktivistiska åklagare ett allt större problem; Politiskt bråk om skuldtak; Donationer till University of Oklahoma försvinner pg a vänsterliberalism; New York Times avfärdar de som känner sig otrygga i tunnelbanan; Demokraternas minoritetsledare Hakeem Jeffries avfärdar krisen vid gränsen som ”fiction”; Kaliforniens guvernör Gavin Newsom motsätter sig reparations; Trump överklagar fällande dom för sexuellt övergrepp; Chicagos utgående borgmästare Lori Lightfoot förklarar state of emergency pg a Texas guvernörs agerande; Alltmer tyder på att Ron DeSantis snart pålyser presidentkandidatur; Förbud mot transgenders inom friidrotten; Jordan Peterson intervjuar Riley Gaines om transgenders inom idrott; Nu migrantkaravan börjar samlas i Guatemala; Åklagare i Chicago säger upp sig på grund av dysfunktionaliteten; Skäggig man registrerar sig som kvinna i tyngdlyftning; Svarta som stöder Biden sjunker kraftigt; I 55 gymnasieskolor i Chicago saknar eleverna kunskaper för sin årskull; Magdalena Andersson försöker motverka Tidöpartierna genom de amerikanska Demokraternas playbook. Skådespelare Scott Baio flyttar från Kalifornien; Transgender MMA (biologisk kvinna) utmanar biologisk man; Drag Queen i USA tar avstånd från barnföreställningar; Svart man mördar två personer i Oklahoma för att de var vita; Kvinnlig pokertävling i Florida kan inte porta manlig trans-deltagare. -------- STÖD AMERIKANSKA NYHETSANALYSER: http://usapol.blogspot.com/p/stod-oss-support-us.html

Viss ny teknik i ett för övrigt gammaldags krig. Ju längre kriget i Ukraina pågår, desto mindre modern ser krigföringen ut att vara. Det säger Oscar Jonsson, doktor i rysk krigföring och forskare vid Försvarshögskolan. Mycket av det som sker skulle en general från första världskriget känna igen. Men ukrainsk IT-kompetens och spårade mobilsamtal från ryska soldater är samtidigt moderna ingredienser i kriget. Många av oss har lärt oss att känna igen Oscar Jonsson under det senaste året när han ofta kommenterat kriget i teve. Själv blev han inte förvånad när den storskaliga invasionen inleddes den 24 februari 2022, det fanns nog tydliga tecken för den som visste vad man skulle titta efter, och var beredd att tro på dem, säger han.Medverkande: Oscar Jonsson, doktor i krigsvetenskap som har disputerat på rysk krigföring, och forskare vid Försvarshögskolan. Reporter: Björn Gunér

Avsnitt 172: Förläggaren ser förvånat på hur utländska förlag, läs brittiska, totalt missar att deras skönlitterära titlar börjar bli svåra att sälja i översättning och, trots en minskande marknad, kräver allt större förskott. Vi blir klokare för var dag. Nu har vi fått lära oss att det inte är olagligt att kamma av nätet på information för att bygga en tjänst som ChatGPT. Så ibland måste man bara älska sina lyssnare som hjälper till att göra oss klokare. Och vi, framför allt journalisten, fortsätter blotta vår okunskap när vi ställs inför tekniken bakom robotrösterna vi hör i ljudböcker och inser att det nog kommer att gå fortare än fort att etablera den här tekniken. Anders Gustavsson, förläggare på Lind & Co, får, som alla förläggare värda sitt salt, en energikick av att hitta en bok som kan sätta spår i människors tankar och i förlagets intäktskolumn. Så i Frankfurt i höstas gick han i gång på en titel som han absolut ville ha. Det blev början på ett äventyr (med förlagsmått mätt) som vi följer i realtid här i podden. I en kommentar ger förläggaren sin syn på vad och varför när det gäller utgivning av litteratur som kan skapa kontroverser.   00 23 – Tondöva brittiska förlag 03 56 – Helt lagligt att kamma nätet på information 05 48 – Det här visste du inte om robotröster 08 10 – En bokutgivning i ett kontroversiellt ämne 15 45 – En förlagschefs försvarstal

Det nya normala förskjuts när det som en gång var lyx blir en standard. Eva-Lotta Hultén reflekterar över hur bekvämligheten är på väg att föra oss ner i fördärvet både lokalt och globalt. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.En tidig höst i början av 2020-talet handlade en stor del av nyhetsflödet om elbrist och elpriser. Tidningen Aftonbladet hade tidigare under året intervjuat en kvinna som berättat att hon för sin medelstora villa fått en elräkning på över 20 000 kronor för en månad. Andra medier hakade på och hon fick upprepa sin berättelse. Ifrågasättande kring hur det kunde bli så hög summa uteblev tills radioprogrammet Medierna följde upp och det visade sig att kvinnan bland annat hade ett spabad som stod på året runt ute i trädgården.När jag flyttade till ön där jag bor fick man bara köra med motorfordon här för att frakta sådant man inte klarade på annat sätt, som möbler, cementsäckar eller grus. De där andra transportsätten, som då räckte för nästan allting, var cykelkärror, pakethållare och armkraft. Öns regler för transporter har inte ändrats sedan dess men det har tolkningen av dem. En nödvändig motorburen transport kan nu vara en soppåse.Förväntningarna på vad man kan tänkas orka bära eller dra på en cykelkärra har alltså sänkts mycket kraftigt under de år som gått sedan jag flyttade hit 1995.Vår längtan efter mer bekvämlighet tycks aldrig mattas. Och eftersom de flesta av oss fått ökad köpkraft, som det så potent heter, så har vi råd. Över hela Sverige får redan fullstora villor tillbyggnader. Sommarstugor sväller ut och får åretrunt-standard. Badtunnor och spabad poppar upp som svampar i trädgårdarna, ekorna lämnas i bakvattnet för stora, snabbgående båtar med monstermotorer, bilarna blir tyngre, och alltihop dränks i ett överflöd av kuddar. På hotell kan man numera behöva företa sig en smärre utgrävning för att nå ner till själva sängen, och får sedan vada fram i fluff där det ligger på golvet och dräller.Överflöd och oändlig komfort är det nya normala. Alltmer en rättighet, allt mindre ett privilegium. Ett ständigt uppvärmt spabad förvandlas för många till den baslinje de utgår ifrån som en självklarhet i sina liv. Liksom att en ständigt ökad konsumtion ska ske med allt mindre ansträngning och till allt lägre pris.På tv ser jag ett inslag om en kvinna som tagit för vana att beställa hem flera storlekar av de kläder hon vill köpa. På det viset kan hon i lugn och ro prova vilken blus som passar bäst och skicka tillbaka de andra. Frakt är ju allt oftare gratis när vi handlar online, både vid beställning och när vi skickar tillbaka.I en krönika konstaterar ekonomijournalisten Andreas Cervenka att antalet lastbilstransporter på bara fyra år har ökat med 400 000 i Europa. Tusentals bekvämlighetsarbetare kör runt med ett överflöd av prylar. På tretton år räknar man med en sjudubbling av antal paket som skickas i världen. Allt fler av dem innehåller hushållsrobotar som ger oss ännu mer tid att konsumera. Som Cervenka formulerar det: Säga vad man vill om vägen mot undergången, men den är ändå relativt komfortabel.I sin bok Bekvämlighetens tyranni visar Andreas Ekström hur också internets utveckling i hög grad kan kopplas till vårt sug efter det enkla livet. Bekvämlighet trumfar både personlig integritet och samhällelig demokrati. Det får kommuner att göra Google till elevernas digitala arbetsplats utan eftertanke kring bieffekter; det får svenska staten att lägga över utfärdande av digitala ID-kort på privata aktörer i form av bank-ID; får föräldrar att ignorera vad barnen möter på nätet och underminerar marknadsmångfald eftersom vi väljer att handla där det blir enklast och låter några få jättar ta över. Inte minst så bortser vi från att all den data vi lägger upp på sociala medier när vi interagerar med vänner gör oss till en produkt som kan säljas, och i somliga fall till lätt övervakningsbara för diktaturer.Andreas Ekström konstaterar att vi inte valde ett företagsägt och nästan helt centraliserat internet för att det är bästa sättet att bygga nät på, utan för att det varit bekvämast så. Och dessutom ofta billigast, får man gissa.Men kanske befinner vi oss i slutänden av en utvecklingslinje som inleddes på 1700-talet? I boken Den bekväma vardagen. Kvinnor kring bord på 1700-talets Näs, hävdar konsthistorikern Carolina Brown att det vid denna tid inleddes en bekvämlighetsrevolution i samhällets övre skikt och att den varit en del i att forma den moderna människan.Vetenskap och teknik ledde vid tiden till möbler och textilier anpassade efter kroppens sensoriska behov och alla livets olika skeenden. Spolbara toaletter, stoppade stolar, en uppsjö av specialbord för skrivande, ätande och spelande; linne, porslin och löst sittande kläder för alla livets tillfällen. Och precis som nu kuddar, kuddar, kuddar.Några av det mest anmärkningsvärda bilderna i Browns boks rika material är fotografierna av 1700-talsstolar som är särskilt utformade för att bekvämt sitta och se på när andra spelar. Youtubegenerationen var alltså inte först. 1700-talets oro över svårigheterna med att få ungdomen att slita sig från spelandet känns också igen.Bekvämlighet, menar Carolina Brown, utvecklade sig under 1700-talet till en viktig politisk ideologi. Alla skulle ha rätt att nyttja och bruka sin förmögenhet för egen komfort. Visst känns tongångarna igen? Ingen som vant sig vid överflöd ska behöva umbära det minsta. Ökad driftkostnad för spabadet ska subventioneras av staten.  Ekonomisk rationalitet har länge jämställts med att vara egoistisk, men däremot inte nödvändigtvis med att vara sparsam. Det mesta i våra liv inlemmar vi glatt i den ekonomistiska logiken och saker och upplevelser ska helst kosta för att vi ska värdesätta dem. Allt som kan konsumeras ska konsumeras. Som motion. Hellre gymkort än att dra hem matkassar på cykelstyret. Det är rentav som om vi börjat förutsätta att vi inte ska behöva ha det fysiskt jobbigt annat än i strikt träningssyfte, vid tillfällen vi själva valt, då vi har ifört oss rätt kläder och kan få beröm för det. Den livsviktiga motionen, som förr kom på köpet vid ett normalt liv, har blivit ännu ett sätt att snickra på egot.Att vårt ständiga begär efter nöjen och bekvämlighet riskerar att förstöra jordens klimat och biologiska mångfald är väl känt. Vi pratar mindre om hur det underminerar våra chanser till vettiga relationer till andra här och nu, och hur det äter upp vår fria tid.Så det här med att eventuellt avstå från ständigt stegrad bekvämlighet whats in it for me? Tja, vad sägs om både en beboelig planet för barnbarnen, en välfungerande demokrati och ett samhälle mindre ridet av känslor av avund, underlägsenhet och otillräcklighet? Och, i ärlighetens namn, tycker inte de flesta av oss att det är ganska jobbigt att ratta husrenoveringar, utbyggnader och inköp? Suget efter bekvämlighet tycks nästan som en drog. Låt oss kalla den bekvämlighetsparadoxen. En tillbyggnad leder lätt till fler, en ny maskin till ytterligare en. Men är det inte enklare att helt enkelt låta bli att shoppa och snickra och puffa tiotals kuddar? Det vore väl verklig bekvämlighet.Eva-Lotta Hultén, journalist och författareLitteraturCarolina Brown: Den bekväma vardagen kvinnor kring bord på 1700-talets Näs. Bokförlaget Carlsson.Andreas Ekström: Bekvämlighetens tyranni hur vi förlorar makten över vår tids stora revolution. Volante, 2022.

Folket i Kina översköljs av partiets propaganda. Budskapen som pumpas ut ska få dem att avguda Xi Jinping. Personkulten odlas nu så intensivt att vissa börjar jämföra med Nordkorea. Kommunistpartiets budskap dominerar fullständigt informationsflödet i dagens Kina. Oavsett om du bokar en taxi i mobilen, slår på TV:n, åker tunnelbana eller går in i en hiss propagandan möter dig överallt. Det är så mycket propaganda. Det är jättesvårt att värja sig, man blir exponerad för det överallt, säger Kinakorrespondent Björn Djurberg.På senare år har innehållet tagit en delvis ny riktning. Alltmer av propagandan går ut på att hylla Xi Jinping och bygga upp myter kring hans person.Påminner om personkulten i NordkoreaI påkostade videos och TV-produktioner förmedlas budskapet att Xi Jinping är en trygg ledare som förstår människor och bryr sig om minoriteter. Vidare upprepas att Xi Jinping står upp för Kina, hanterar svårigheter och navigerar i en allt mer osäker omvärld. I det närmaste religiösa myter om Xi odlas på ett sätt som för tankarna till Nordkorea. Kinesiska oppositionella säger att vi lever numera i Västkorea. Och med det menar man ju att personkulten påminner mer och mer om den runt familjen Kim, säger Kinakommentator Hanna Sahlberg.Medverkande: Erika Staffas Edström, analytiker vid Nationellt kunskapscentrum om Kina. Björn Djurberg, Kinakorrespondent. Hanna Sahlberg, Kinakommentator.Programledare: Axel Kronholm Producent: Therese Rosenvinge Tekniker: Joachim Persson

En alltmer automatiserad redovisnings- och lönehantering medför nya krav. Men det uppstår också nya möjligheter. I detta avsnitt diskuterar vi vad som händer när systemen tar över alltmer av konsultens arbete. Gäster i studion är: Hanna Montoya (Keeper), Ludvig Grimlund (Win Win Ekonomi) och Per Willstedt (Aspia).

Dagens podd handlar om varför det är så få män på kultursidorna, och i kulturlivet i stort. I synnerhet unga män är det tunnsått med. I början av året skrev Karin Pettersson, Aftonbladets kulturchef, att:[…] medelklassens kvinnor är de nya maktgubbarna på parnassen, köttberget. En ny jätteproppen Orvar fast nu snarare med namnen Karin/Åsa/Anna som bräker och vältrar sig i gamla oförrätter, skriver om relationer, skönhetsingrepp och väninnemiddagar och tycker att de förtjänar allt för att de (vi) minsann har fått kämpa. Som samtidigt och därmed inte längre ser vilka röster som inte hörs.Nu har debatten blossat upp igen, efter en krönika av Johanna Frändén och en av Victor Malm. Båda efterlyser fler män i kulturdebatten. Jag skrev själv om det på Svenska Dagbladets kultursida häromdagen, efter att ha varit och lyssnat på Jordan B Peterson. Finkulturen har blivit alltmer av ett kvinnoreservat, men det betyder inte att män saknar intresse för kulturen. Såhär svarade Peterson på en fråga från mig om det:Det är samma fenomen vi ser i den engelsktalande världen. De unga männen är helt klart intresserade, men de lyssnar på podcasts, ser på Youtube, diskuterar på Reddit och andra forum. Gäst i dagens podd är Joel Halldorf, som är teolog, författare och kulturskribent, som vidareutvecklade Petterssons tankar tidigare i år i Fokus. Min andra gäst är Ludvig Köhler – poet, skribent och redaktör – som skrev i går i Kvartal om att män visst skriver och deltar. Det är bara det att deras böcker och tankar ignoreras i allt större utsträckning. Vilket ju för övrigt både Johanna Frändéns och Victors Malms krönikor bevisar, eftersom de ignorerar inlägg av män i just de frågor de vill se fler män i. Är det underlåtenhet eller att det är fel sorts män som skriver? Detta och mycket annat pratar Halldorf, Köhler och jag om. Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

Till skillnad från dina förfäders tiger dina vävnader om var du varit, i detta liv. Poeten och latinforskaren Anna Blennow om globaliseringens vittnesbörd i våra kroppar. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. I Ramlösa Brunnspark, vid den vitputsade gamla Vattenpaviljongen nere i dalgången, ligger en brant klippvägg blottad. Små rännilar sipprar ned för den fuktiga sandstensytan och färgar den lysande orange. Det är Järnkällan, som en gång gav upphov till seden att dricka brunn i Ramlösa från 1700-talet och framåt. Vi bodde nära parken när jag var liten, och att dricka några droppar av vattnet sände ilningar av spänning och farlighet genom mig: den metalliska smaken av vatten direkt från naturen till skillnad från det neutrala, renade vattnet från kranen hemma i köket. Man beräknar att det finns ungefär 400 000 så kallade enskilda brunnar vid permanentboende i Sverige idag, och vid fritidshus ungefär lika många till; borrade, grävda, grunda och djupa. En femtedel av dem bedöms ha otjänligt vatten: bakterier eller förhöjda halter av salter och mineraler som till exempel kalk och nitrat. Men det finns också rika och dyra möjligheter att rena sitt vatten genom olika filter, som kan avlägsna allt ifrån någon enstaka till hela floran av skadliga ämnen. Genom vattnet vi dricker och maten vi äter samlar vi inte bara näring till våra kroppar. Det skapas också ett avtryck inom oss, flyktigt eller beständigt: järnet och kalken behövs i oss såväl som i vattnet och jorden. Samtidigt ansamlas miljögifter från besprutning och industriutsläpp i oss och i naturen i alltmer oöverskådliga mängder. Kroppen tar inte hänsyn till ont och gott när den lagrar. Men just denna egenskap, våra vävnaders förmåga att bevara alltifrån tungmetaller till genetiska strukturer, ställer inte bara till hotande problem kring människans framtid. Den ger oss också möjligheter att kunna förstå mer om människor i det förflutna, många tusen år bakåt i tiden. Men vilka var de? Varför hade de blivit halshuggna? Hösten 2016 hittades kvarlevorna av två högresta män i en utgrävning på Köttorget i Falköping. De vilade halshuggna sida vid sida, en bit utanför den tidigmedeltida kyrkogården i närheten. Huvudena hade, makabert nog, placerats mellan de avlidnas knän, något som tydde på att man velat förnedra dem ytterligare. En kol-14-datering av skeletten visade att männen levt någon gång runt år 1000, alltså under vikingatiden. Men vilka var de? Varför hade de blivit halshuggna? Inom arkeologin har man under det senaste decenniet börjat använda sig av nya typer av undersökningsmetoder, som i många fall givit omvälvande resultat. Genom förfinade DNA-analyser av mänskliga kvarlevor kan forskarna nu spåra förhistoriska människors vandringsvägar till såväl Europa som Norden. Men det är inte bara DNA som kan berätta om de platser som en människa varit knuten till. I skelett och tänder från människor och djur lagras grundämnet strontium, som i olika hög grad finns i berggrunden på skilda geografiska platser. Det tas upp i kroppen genom mat och vatten, som för länge sedan i princip alltid kom från platsen man bodde på. I tandemaljen hos människor sparas information om var de tillbringat sin barndom, medan strontiumhalterna som lagrats i skelettet byts ut under en tioårsperiod, vilket gör att man kan följa människors och djurs platssignaler över tid. När arkeologerna i Falköping fick tillfälle att göra en strontium-analys av de två halshuggna männen från vikingatiden, kom det överraskande beskedet att männen troligen var uppvuxna i England, något som bara skapade ännu fler frågor och analysmöjligheter kring kontakterna mellan Västergötland och England vid den här tiden. Hade västgötar deltagit i danskarnas plundringståg till England? Kanske var de högresta männen gisslan som förts hit från England och sedan avrättats? Genom att undersöka utgrävningar och fyndmaterial med de nya metoderna får vi nu också kunskaper om hela folkgruppers förflyttningar och förbindelser i långt äldre tidsperioder än vikingatiden. Det som tidigare bara var teorier har nu kunnat bevisas eller förkastas, och kunskapskoordinaterna på vår förhistoriska karta lyses upp av hittills okända nätverkskopplingar. Flera svenska forskningsprojekt har de senaste åren lagt fram helt nya resultat kring några av de största folkvandringsperioderna vi känner till genom historien. Det var inte sedvänjor och praktiker som flyttat på sig över Europa det var människor. Tack vare DNA-analyser kunde man se att den jordbrukskultur som etablerades i Norden under yngre stenåldern inte var en sed som planterats hos dem som redan var bosatta här och som levde på att jaga och fiska. Jordbrukarnas genetiska arvsmassa stämde istället i högre grad överens med folk från området öster om Medelhavet, där jordbruket anses ha uppstått för flera tusen år sedan. Det var inte sedvänjor och praktiker som flyttat på sig över Europa det var människor. Och de nya analyserna har också kunnat användas som facit till språkens uppkomst och irrvägar. Sedan länge hade språkvetenskaplig forskning tecknat ett släktträd för de europeiska språken som hade sitt ursprung någonstans på stäppen norr om Svarta Havet och Kaspiska Havet. Därifrån skulle de så kallade indoeuropeiska språken ha spritt sig österut till Indien och västerut till Europa, en teori som vilade på antaganden om ljudlagar, besläktade ord och regelmässiga språkförändringar. Språkvetarnas karta visade sig stämma helt överens med vad arkeogenetiska och biologiska undersökningar bekräftade: de indoeuropeiska folkgruppernas härkomst från stäppen och den så kallade Yamnaya-kulturen runt 3000 år före vår tideräkning. Och i nya stora samarbetsprojekt arbetar nu svenska språkvetare och arkeologer med att fördjupa förståelsen om vilka kultur- och miljöförändringar som låg bakom dessa migrationer. Vi människor förflyttar oss fortfarande hit och dit över jordens yta. Alltmer sällan förblir vi på den plats där vi föddes, såväl av fattigdomens och förtryckets tvingande skäl som på grund av globaliseringens och välståndets fria vilja. Men vårt sätt att leva på och av jorden har under det senaste århundradet förändrats i grunden. Maten vi äter kommer inte längre från den faktiska plats där vi bor, såvida vi inte är självförsörjande småbrukare, eller bara äter lokalproducerat och är ägare till någon av de där enskilda brunnarna. Vattnet vi dricker tappat på flaska kommer från Frankrike, Jylland, Bergslagen, Italien. Min barndoms dricksvatten kom varken från Ramlösa eller Helsingborg, utan slussades genom vattenverk först från Ringsjön och senare från sjön Bolmen i Småland. Och maten vi åt kom antagligen från alla andra platser i världen än just där vi bodde, bortsett från en och annan självplockad jordgubbe eller trädgårdstomat. Så medan vårt DNA i många fall fortfarande är mer eller mindre identiskt med människor för flera tusen år sedan, lagrar de flesta inte längre materia i sina kroppar från platsen de bor på. Istället bär vi på avtryck från hela världen genom vårt födointag. Det skulle kunna vara en vacker, till och med befriande tanke, men det är uppenbart inte hållbart för det klimat som ska fortsätta försörja oss med mat och vatten. En framtida analys av våra kvarlevor skulle kunna visa vilka vi är släkt med, men på frågan om var vi befunnit oss under vår livstid skulle svarsfältet stå tomt. Anna Blennow Veta mer: Arkeologerna Kristian Kristiansen och Karl Göran Sjögren vid Göteborgs universitet leder projektet From correlations to explanations: towards a new European prehistory som studerar bronsålderns migrationer. Miljonsatsning på bronsåldern, GU Journalen 5, 2020, s. 4849. Jenny Larsson, professor i baltiska språk vid Stockholms universitet, leder projektet LAMP Languages and Myths of Prehistory som studerar de tidiga indoeuropeiska folkens språk och genetik. Språktidningen 5/2015, Om detta talar skeletten. Helena Malmström vid Institutionen för organismbiologi, Uppsala universitet, forskar om arkeogenetik. Föreläsningen DNA och stenålderns människor finns på Youtube via Historiska Museets kanal. Egil Josefson, Två huvuden kortare Falköping under vikingatid, Falbygdens hembygds- och fornminnesförenings årsbok nr 72, 2018, s. 6477.

Av1344: Talibanerna erövrar alltmer av Afghanistan by Ronie Berggren

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Vi samtalar med den turkiske journalisten Abdullah Bozkurt som tvingades fly till Sverige 2016, och här driver nyhetssajten Nordic Monitor, och som anar att president Erdogan strävar efter att bli en ny kalif, dvs en framtida ledare för all världens muslimer. Stöd gärna podden genom en insättning via: Swish: 1236790943 Bg-nummer: 5528-2834

Influencerbranschens baksidor, Eddie Van Halen och museum för modern politisk historia. I dagens avsnitt bjuder vi på några inslag från höstens program. Alltmer reklampengar styrs över från traditionella medier till influencers på sociala medier. I den nya boken Badfluence beskrivs en värld av falska följare, smygreklam och tveksam etik kring reklam till unga människor. Hur mycket makt har de idag? En av författarna, Yasmine Winberg gästar tillsammans med influencern och bloggaren Clara "Underbara Clara" Lidström. Thomas var väldigt besviken över att Louise inte spelade någon musik från Van Halen efter att den legendariska gitarristen Eddie Van Halen gått bort. Därför kommer gitarristen Fredrik Åkesson från dödsmetallbandet Opeth hit och spelar en bit ur Eddie Van Halens diskografi. 2015 väckte Thomas och Louise frågan om det kanske är dags för ett museum som skildrar Sveriges moderna politiska historia. Det har sedan dess inte hänt så mycket utöver att Sveriges övergång till Demokrati får en viss uppmärksamhet. Kommer drömmen någonsin bli verklighet? Vi gästas av Liza Carlefred, producent för Riksdagens utställning "Fira demokratin!". Vi hör även från Amanda Valentin som tillsammans med sin man ligger bakom ett digitalt museum på sajten demokratimuseum.se. Programledare: Thomas Nordegren och Louise Epstein. Producenter: Ulrika Lindqvist, Maria Bertell och Niklas Runsten.

Kort sagt, är vi fortfarande öppna för förändringar? Ja, det är frågan, om vi blir trögare och gnälligare med åren, eller mer erfarna och klokare?Lyssna på S64, den smarta och erfarna podden. Vi finns på acast, 160 avsnitt. Men också på Spotify, eller varför inte bara googla fram oss. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Bilden av vem gärningsmannen kan vara klar. Polisens prestigelösa och oförtröttliga arbete fortsätter år efter år. Inget leder dem till en lösning. Hur ska familjerna till Mohamed och Anna-Lena få sin upprättelse? Det växer fram alternativa teorier om gärningsmannens ålder. Alltmer pekar på en mycket oerfaren mördare. Hasse Aro får 2014 ett uppdrag som ger mystiska svar. Ett första genombrott i fallet kommer 2018-19 när en lagändring ger polisen nya befogenheter. Vad är det som gör att polisen till slut löser fallet efter 16 år? Hasse Aro intervjuar kommissarie Jan Staaf som ledde utredningen och löste fallet. Mail: fallen@ilikeradio.se

Storytels börsvärde nådde hisnande 18,5 miljarder nyligen för att sedan dala. Ida Hansson Brusewitz och Jonas Leijonhufvud går tillväxtraketen på djupet. Samtidigt har Klarna haft en anstormning till sitt nya sparkonto – fintechbolaget har flera skäl att bli alltmer bank. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Hur ser framtiden ut för espressomaskiner, handväskor och gig-ekonomin? I dagens krönika funderar Johan Javéus på vilka omvälvande förändringar som väntar när allt fler av oss arbetar hemifrån istället för att gå till kontoret.

Zoom: Anders "Rulle" Rudolfsson, mäklare på DNB ger oss en uppdatering om marknadsläget. Stort fokus på återhämtningen och hur pass motiverad den är och vilka aktier och sektorer som kommer gynnas i vid en snabb återhämtning. Samtalet spelades in den 8 juni 2020 (Beklagar sämre ljudkvalitet) Se samtalet: https://www.avanza.se/placera/redaktionellt/2020/06/08/alltmer-talar-for-en-snabb-aterhamtning.plc.html

10 april 2019. Två unga män förs ner i en smal källargång i Sätra till ett förråd. De tvingas ta av sig nakna. Därefter avrättas de skoningslöst av skott på nära håll från två vapen. Ren förnedring. Tre män sägs ligga bakom dådet. 
Vid minnesstunden på fredagen samlas hundratals människor. Det börjar florera ett rykte bland de samlade om vem som kan ha utfört dådet. Alltmer pekar mot en 24-åring. Polisen hinner dock inte plocka in honom. Han är redan död. Vad hände med 24-åringen och vem ligger bakom hans död? Kvar står polisen med ytterligare två misstänkta. Med hjälp av DNA-bevis på mordplatsen, övervakningskameror och mobiltelefontrafik kommer utredarna närmare en lösning. När det väl blir dags för rättegång händer något oväntat som gör att både försvarsadvokaten och åklagaren väljer att överklaga domen. Vad hände? Följ med på en resa som präglas av maktkamp, konflikter, hierarkier och vedergällning. Hasse Aro har pratat med kriminalinspektör Torsten Alm från avdelningen grova brott på polisområde Stockholm Syd som hade hand om fallet. Mail: fallen@ilikeradio.se

Fredrik är på gott humör och Hyland slirar ALLTMER med tiderna. Handlingskraftiga ryssar. Parisa Amiris oförmåga att prata LITE om sin medverkan i På spåret. Finkultur med finkulturkonnässören Tevin Stakston. Kjell Bergqvists vilja att dö för sin rätt till en vanlig jävla wienerkorv. Jespers sockerabstinens och BEBISHJÄRNAN Zara Larsson om att aldrig växa upp. Stötta oss på Patreon och få 2 h Gott Snack varje dag! www.patreon.com/gottsnack MEDVERKANDE: Fredrik Söderholm Beata Nelson Joakim Johansson Jesper Ekstedt Tevin Stakston See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Det har aldrig varit enklare att handla, men inte heller enklare att belåna sig. Svenskarna lånar alltmer för att konsumera, men varför är det så? GP:s Robin Rasper berättar om lånen som ökar, och vad det kan få för konsekvenser. Dessutom: Våldet ökar i Hongkong, 25-åring död efter bråk i Bygdegård och inga oppositionella i parlamentet efter valet i Vitryssland. Programledare: Andreas Granath

Om barn och psykofarmaka. Göran Högberg barn- och ungdomspsykiater berättar om medikaliseringen av barn i Sverige. Nina Yderberg berättar om hur hennes yrke som barnpsykiater förändrats de sista åren och så möter du Lasse Mattila som arbetat med utsatta barn i över 25 år, han har uppmärksammat hur barn får allt fler diagnoser och mer psykofarmaka. Musiken i podden: Every Heart A Story by Charlie Peacock Facebook©2019 Open up the skies Ella Joy Meir Facebook©2019 Göran Högberg, Staffan Nilsson. Alltmer psykofarmaka till unga: ”Det pågår en medikalisering av barndomen” Ytterjäna Forum. 30 mars 2019

I höstens första Popula utforskar vi varför stora läppar, höga kindben och rynkborttagning verkar så inne, i alla fall om man går runt i Stockholm. Vad säger det om oss?   Vad gav plastikkirurgen Riikka Veltheim för dom när hon såg Kyöstis ansikte? Och vad hände när Kyösti la sig på britsen och blev stucken? Hur har skönhetsidealen förändrats under de senaste åren? Är vi mer fåfänga än förut? Vi ringer kulturantropologen Taina Kinnunen.  Julia Wiræus och Kyösti Hagert popula@sverigesradio.se

- För mig har djupdimensionen, den platsbundna, som hotar att gå förlorad när världen binds ihop och snurrar allt fortare, blivit allt viktigare med åren. Ulla Gudmundson är en nyfiken frilansskribent, föreläsare, hundvän och diplomat. Ulla bor i en by i Rättvik, skriver och pratar om sådant som känns viktigt. Hon har bott i Bangkok och Bryssel, varit analyschef i UD och ambassadör i Vatikanen. Producent Gunilla Nordlund tankar@sverigesradio.se

Ska EU:s bistånd gå till fattigdomsbekämpning eller åtgärder för att minska migration? OmVärlden har granskat de stora biståndsfrågorna inom EU inför EU-valet. Hur såg förra mandatperioden ut, hur röstade de svenska parlamentarikerna och vad står på spel framöver? Ylva Bergman, chefredaktör OmVärlden talar med Charlotta Asplund Catot och Sigrid Melchior som gjort granskningen.

Sverige sägs vara ett av världens mest sekulariserade länder. Men attityder och förhållningssätt som har etablerats under vår långa protestantiska historia försvinner inte i brådrasket, säger författaren Torbjörn Elensky. Tvärtom ser man hur det religiösa arvet i hög grad har kommit att prägla politiken. Den rätta tron betyder mer än den rätta handlingen, så att "vi har varit naiva" är ett konstaterande att nästan känna sig stolt över. Det blev fel, men vi ville i alla fall det rätta. Torbjörn Elensky samtalar med programledaren PJ Anders Linder.

B2B-köpare gör allt mer av sin kundresa digitalt på egen hand. Alltfler B2B-företag tar konsekvensen och tillhandahåller en alltigenom digital köpresa, visar en färsk studie. Detta är utgångspunkten för årets första spaning med Malin Sjöman, Thomas Barregren och Pia Tegborg. Lyssna nu! Läs mer på www.kntnt.se/16641. Musik: All Alone © Ivan Chew (CC BY 3.0) Musik: Loving You (feat. Gene O Neill and Staffan Fenander) © Yvalain Debodinance (CC BY-NC-SA 3.0)

Hur man får ut mest av jobbmöten och vilka konkreta effekter metoo-uppropen fått på Kungliga Operan. Det berättar vd:n Birgitta Svendén i lördagens poddavsnitt av Förnuft & Känsla. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Är foten den kroppsdel vi gjort vårt allra bästa för att plåga livet ur genom olika märkliga modekonstruktioner? Ja, kanske. Foten är utan tvekan en kroppsdel som många har ett lite extra knepigt förhållande till, på olika vis. Inte minst om man tittar på modehistorien. Och det är verkligen inte bara kvinnor som tvingat in sina fötter i för små och obekväma skor, det har även män gjort. I säsongens sista STIL tittar vi närmare på just fötter. Varför stinker till exempel fötter lika mycket som en välmogen Camembert? Och är beige färgen som tånaglar ska ha, just nu? Somliga betraktar sommaren som en fötternas befriare. Äntligen slipper de vara instängda i strumpor och skor och kan istället spreta fritt i sandaler och sandaletter. Andra gör det inte, utan föredrar att behålla strumporna på – även i sandaler. Något som alltid lyckas reta modepoliser till milt vansinne, även detta år. Det ska vi dock inte ta upp. Däremot ska vi ta upp den odör fötter kan utsöndra. Att just fötter kan få en speciell doft, det har med bakterieodling och kemi att göra – precis som framställningen av ost. Om den kluvna känslan till just doften av tåbira, den tråden har vi sniffat vidare på i programmet. Vi gör även en odyssé över hur fötter misshandlats genom historien. Varför har vi envisats med att tränga in oss i för trånga skor? Det har faktiskt både kvinnor och män valt att göra. Men hur tar män hand om sina fötter idag? Det har vi också kollat upp. Och så presenterar vi en artist som i sin allra första video valt att vara barfota med vackert rött lackade naglar – Anna Ahnlund, aktuell med skivan Omnejd. För även bara fötter har signalerat ett och annat genom åren.  Veckans gäst är Frida Selkirk, nagelstylist och grundare av salongen Naglar på Fridas. En skön sommar önskar vi er alla! STIL är tillbaka med nya program den 22 augusti.

Alla är överens om att punktligheten är den största utmaningen för järnvägen. Men de som skulle kunna hitta en lösning på problemen känner sig bakbunda: sifferunderlagen de behöver i sin forskning är antingen av för dålig kvalitet - eller helt enkelt omöjliga att få del av. Det tredje och sista programmet i serien om den svenska järnvägen handlar om forskningen som strandade. Lyssna på övriga delar i Kalibers granskning:Folkets järnväg del 1: Statistik för försenade tåg tolkas felaktigtFolkets järnväg del 2: SJ:s biljettpriser - "ett lotteri" Järnvägsforskare nekas siffror - svårare utreda förseningar Alla är överens om att punktligheten är den största utmaningen för järnvägen. Men de som skulle kunna hitta en lösning på problemen känner sig bakbunda och hindrade. Det tredje och sista programmet i serien om den svenska järnvägen handlar om forskningen som strandade. Förtroendet för järnvägen är lågt och alla är överens om att tågen måste börja komma fram i tid. Men de som skulle kunna få förseningarna att minska har idag inte möjlighet att göra sitt jobb. Det berättar vi om i dagens Kaliber – Först blev resenärerna väldigt arga och vissa gick mot mig och det var väldigt hotfullt kände jag,så att jag hoppade upp då på en bänk som stod där då vid busshållplatsen. Det är vi som personal som utsätts för bemötandet från resenärerna, vissa resenärer. Det är inte bra för oss. Åke Johansson har jobbat som konduktör, eller tågmästare som det numera heter, på SJ i 30 år. Ett jobb som alltmer går ut på att försvara sig mot arga resenärer. I den senaste förtroendebarometern hamnade SJ näst sist. – Tågtrafiken är ju lite opålitlig idag. Jag skulle önska att den gick i tid. Välkommen till den tredje och sista delen i Kalibers serie om den svenska  järnvägen – i de två tidigare programmen har vi undersökt glappet mellan de ansvarigas och resenärernas bild på förseningarna och SJs biljettsystem – i det här programmet tittar vi närmare på vad som skulle behöva göras för att förtroendet för järnvägen ska öka. – Det är faktiskt så illa att när vi ska räkna på stora, stora järnvägsinvesteringar, låt oss säga höghastighetståg mellan Stockholm och Göteborg så har vi inte ens tillgång till hur många som åker med tågen idag. För att se hur stora problem järnvägen står inför behöver vi ta reda på hur förtroendet för järnvägen ser ut idag och då särskilt förtroendet för SJ, inte bara för att det är den största tågoperatören i Sverige, utan också för att SJ fortfarande symboliserar järnvägen för många – eller som Per Corshammar, järnvägsingenjör på konsultföretaget Ramböll uttrycker det: – Jag tror att svenska folket älskar tåget och det transportmedlet men vi kan inte tycka om dem nu när de leverera så dålig kvalitet. Och det beror dels på SJ och på Trafikverket och det här kan människor inte separera, vems är felet, det bryr man sig inte om, man måste komma fram i tid. Ytterst ansvarig för själva järnvägsnätet är infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd och hon ser allvarligt på den förtroendekris som tågtrafiken är inne i.   – Den absolut värsta följden det är naturligtvis om människor och företag tappar förtroendet för att åka eller transportera med järnväg. Alltså, det tar oerhört lång tid att bygga upp ett förtroende med det går snabbt att rasera och det är egentligen ingenting som någon önskar. Men precis hur djup är förtroendekrisen för tågtrafiken? Vi går till Svenskt Kvalititetsindex, SKI, som undersöker kundnöjdheten hos olika företag - de gör varje år intervjuer med slumpvis utvalda resenärer hos SJ som får berätta hur de har upplevt året som gått. Pedram Kaivanipour är analytiker på SKI.   – Det man kan säga är ju att i år hamnade SJ på samma nivå som Ryanair och Ryanair brukar annars vara ett slagträ i just transportsektorn när det handlar om missnöjda kunder och vi ser att SJ ligger på samma nivå. Och kollar man på hur många det är som är missnöjda så är 60% av kunderna missnöjda med SJ och det är ett ganska hårt betyg, men det innebär ju att det finns en del utmaningar som man borde ta tag i? Hur ser utmaningarna ut? – Det handlar framför allt om punktligheten. Man måste börja gå enligt tid och komma fram enligt tid. Och det är väl den största utmaningen man har hos SJ i dagsläget. Det gror ju ett missnöje och att lojaliteten och förtroendet för SJ sjunker.  Hur stora problem har SJ jämfört med andra transportföretag, alltså de som har hand om persontrafik? – Ja, SJ sticker väl ut lite i mängden när man tittar på hur mycket missnöjda kunder de har, så vill man skapa en bild där man är ett pålitligt transportmedel då måste man börja jobba på det här ganska mycket. Tyvärr så ända sedan 2000-talet när vi började göra de här mätningarna så har vi sett en tendens att man har börjar bli mindre och mindre nöjd och problematiken kring just punktligheten och hur man bedömer SJ som en pålitlig leverantör, det har naggats i kanten rejält. Så att år efter år har det blivit sämre och vi ser ingenting som skulle indikera att en förbättring är på väg. Enligt SKI är alltså den förtroendekris SJ är inne i både långvarig och djup. De som ingår i SKIs mätningar är alla kunder hos SJ – men i den årliga förtroendebarometern som genomförs av SIFO undersöks förtroendet hos hela allmänheten. I den senaste Förtroendebarometer från 2012 hade inte fler än 14% ett stort förtroende för SJ  – av de undersökta företagen var det bara SAAB som hade ett sämre förtroende  av de undersökta företagen - efter konkursen. Men trots att oberoende undersökningar har visat det här resultatet i flera år nu, känner inte SJs VD Crister Fritzson riktigt igen sig. Han hänvisar istället till de kundundersökningar SJ själva genomför ombord på sina tåg, nöjd-kund-index. – De undersökningar som vi gör, som vi redovisar i våran årsredovisning, det är när vi intervjuar folk som åker våra tåg och där ser vi att vi har en bättre kundnöjdhet än vad SKI visar. Så jag känner att vi är på rätt spår men vi är absolut inte framme ännu. Så hur ska järnvägen komma hela vägen fram – och få nöjda resenärer? Vad krävs för att resenärernas förtroende för tågtrafiken ska kunna återvinnas? – Jag vill vara säker på att jag kommer fram och inte behöva ta ett tåg tidigare än jag behöver. Det skulle vara målet, att lita så pass mycket på dem att max 5 minuters försening. – Det skulle komma och gå i tid. Jag tror att det är just det, punktligheten, om det skulle funka så tror jag att det skulle vara jättebra att åka tåg.  – Ja, att det är punktligare. Säkrare tåg kanske som funkar även vintertid. Om det funkar snabbt rätt och lätt och utan konstigheter när man ska reklamera nånting och så, så ökar ju förtroendet, absolut. Resenärerna på Stockholms Central får medhåll för sina krav av tågmästare Åke Johansson i Sundsvall. – Ja, det kan ju inte bli annat när det är så mycket förseningar som det är. De har ju rätt att vara förbannade på järnvägstrafiken, all rätt. Problemen märker vi redan innan tåget går så kommer resenärer fram och frågar kommer vi att komma fram i tid idag? Och även om han formulerar sig lite annorlunda gör Åke Johanssons chef, SJs VD Crister Fritzon samma prioritering. – Punktlighet, punktlighet, punktlighet. Fokus på kund, kund, kund. Det är de två övergripande frågorna vi måste ha. Förstå kunden, förstå marknaden, se till att vi levererar den produkten. Förbättra punktligheten. Vi är på rätt spår men vi har inte kommit fram än så där är vårt fokus. Christel Wiman är VD för organisationen tågoperatörerna, där även de privata tågbolagen ingår och hon håller också med. – Här finns ju ett arbete som pågår. Punktlighet ligger, näst efter trafiksäkerhet, högst både för Trafikverket och för tågoperatörerna. Här hittar vi ett svar som allakan enas kring – den största orsaken till att förtroendet för järnvägen är lågt är att tågen inte tillräckligt ofta är i tid. Det bästa sättet att öka förtroendet är med andra ord att minska antalet förseningar.  Så då återstår frågan hur det ska gå till? I Sverige bedrivs forskning om järnvägen på flera högskolor och universitet – dessutom har vi en helt egen myndighet, Statens väg- och trafikforskningsinstitut, VTI. som har till uppgift att se till så att de som ansvarar för infrastrukturen får så goda underlag som möjligt för att kunna fatta beslut. Vi åker till VTI och träffar Jan-Eric Nilsson. Han är professor i transportekonomi och en av dem som försöker ta reda på hur förseningarna i tågtrafiken ska kunna minska. Jan- Eric ritar upp ett diagram på ett papper för att visa hur det gick till när de för ett par år sedan skulle starta ett forskningsprojekt kring just förseningarna i tågtrafiken.    – Vi hade ett antal hundra tusen för att just försöka förstå vad det är som driver förseningar, var uppträder de? Om du har fått en primärförsening, hur sprider den sig i nätet? Det var liksom den typen av frågor vi skulle titta på. Jan-Eric ritar in en kurva för att visa hur innehållet såg ut i det underlag man hade fått från dåvarande Banverket – och det blir en märklig kurva för ganska snabbt hittade Jan-Eric och hans kollegor stora frågetecken i underlaget för tågtrafiken. – Rena galenskaper som gjorde att vi inte litade på det vi såg. En av de stora grejerna var att det var väldigt många godståg som var långt före sin tidtabell framme och det finns en viss logik i att godstågen kan komma fram tidigare. Persontåg måste ju gå efter tidtabell, de kan man inte köra fortare, men godstågen kan göra det av vissa rimliga skäl, men sen när det blir en halv dag eller flera dagar före tidtabell, då är det bara någonting som har blivit fel. Så det var ett exempel. Och de tidiga godstågen var de enda tveksamheterna de hittade i det statistiska underlaget. Ett annat exempel var att vi såg att det var vissa tåg som var framme vid den näst sista stationen kanske klockan 12 och så var de framme vid slutstation en minut i 12, vilket liksom bara är logiskt fel. Så att det finns några slags buggar i de här systemen som gör att kvalitet är tveksam så vi skickade tillbaka statistiken och avslutade vårt forskningsprojekt.    Jan-Erics forskargrupp på VTI la alltså ner försöket att utreda orsakerna till förseningarna – det som var kvar av de 800 000 de hade fått till projektet skickades tillbaka till Trafikverket. Det här är långt ifrån det enda exemplet på att forskning om förseningarna i tågtrafiken inte har kunnat genomföras – forskare efter forskare vi träffar säger samma sak – de får inte tillgång till den information de behöver för att kunna ta read på vad förseningarna beror på - Men hur stor betydelse får det? Hur hade den som reser med tåg kunnat märka om Jan-Erics forskargrupp hade kunnat jobba vidare?    – Ja, som resenär så tar sig ju då infrastrukturhållaren, det vill säga Trafikverket, an de riktigt dåliga ställena först. Det är ju så prioriteten ska vara. Du ska givetvis bygga bort, om du har ofta en typ av signal som går sönder eller en viss typ av korsning eller växel som går sönder, ja med ersätt då med någonting annat, men om du inte vet precis strukturen på förseningarna då kan du inte göra de där grejerna. Det är ju det som är det pinsamma i den här kråksången att vi tror att det är mycket som är fel. Trafikverket säger att vi har en mer och mer eftersläpande underhåll och allt, de kanske har rätt, men vi kan inte ha hårda siffror att belägga det. Det har gått ett och ett halvt år sedan VTI la ner det här forskningsprojektet – sedan dess har de både skrivit och ringt till Trafikverket och bett om att få ett nytt underlag  - men hittills utan resultat. I ett mejl till oss skriver Trafikverket att deras tidigare data kunde vara svårtolkad, men att de sedan dess har förnyat och kvalitetssäkrat sitt system. På frågan varför Jan-Eric och hans kolloger, efter ett och ett halvt år fortfarande inte har fått ta del av det nya kvalitetssäkrade materialet får vi inget svar.    Jan-Eric har dessutom ytterligare en fråga han gärna skulle vilja ha bevarad och den rör de inställda tågen. De tåg som Trafikverket för tillfället inte alls räknar in i förseningsstatistiken:   – Det har betydelse i väldigt många olika samman, givetvis för resenärerna som drabbas av det, men alltså när man ska förstå vad som händer ute i järnvägsnätet så har det ju en betydelse hur tätt tågen går. Om man då har ställt in ett tåg. Då löper ju allting på mycket smidigare. Då behöver man ju förstå varför det här har hänt. Det är en del utav underlaget för att bedöma kvaliteten i den trafiks om bedrivs. Men har ni efterfrågat den här informationen? Ja, vi har frågat efter det och vi jobbar en hel del med kollegor i England som har precis motsvarande typ utav frågor med motsvarande myndigheter i England och där finns den informationen. Så varför får VTI inte tillgång till statistiken över inställda tåg? Inför vårt första program om järnvägen träffade vi Trafikverkets ställföreträdande generaldirektör Caroline Ottosson och enligt henne finns det brister även i den statistiken.     – Vi har behov av att utveckla den kodningen och få bättre kvalitet i de inställda tågen. Men det är viktigt när man tittar på hur järnvägssystemet fungerar, att man tittar både på inställda tåg och på punktlighet. Men vad menar du med att kodningen inte fungerar? – Jag menar att vi måste precisera kodningen, både att de är inställda men vi är också intresserade koda orsaken till att de är inställda och där är vi inte idag så vi behöver förbättra kvaliteten i informationen. Förutom att föra statistik över hur många tåg som ställs in behöver Trafikverket alltså bli tydligare när det gäller att dokumentera varför tågen har ställt sin in. Men varför görs inte det idag?   – Vi vet att ett tåg är inställt men vi har idag inte krav i vår egen organisation att vi ska koda varför det blev inställt men det skulle vi vilja titta på tillsammans med branschen. Inte långt ifrån Jan-Eric Nilssons arbetsrum på VTI jobbar Jonas Eliasson – han är professor i transportsystemanalys på kungliga tekniska högskolan, KTH. Jonas Eliasson skulle gärna vilja räkna förseningarna i tågtrafiken på ett annorlunda sätt än det som görs idag. – Ja, helst vill man ju mäta det i personminuter, alltså det spelar ju ingen roll om ett tåg som är tomt blir sent eller inte. Och man vill ju också veta något om inställda tåg. Man vill ju också veta det längs hela tågets sträckning. Ibland så redovisas förseningar bara vid ankomststationen, alltså vid sista stationen, men det är ju inte heller så kul därför att om folk har klivit av längs vägen så är det ju där de kliver av, det är det som är det relevanta. Så man måste vikta förseningarna inte med tåg utan med personer och det görs väldigt sällan. Genom att mäta förseningarna i personminuter istället för tåg skulle förmodligen också fler resenärer kunna känna igen sig i statistiken – för det under under rusningstrafik och på storhelger, när det är mycket folk på tågen och många tåg på rälsen som risken för tågförseningar är som störst – men idag är det inte möjligt för Jonas Eliasson att ta reda på hur många resenärer som drabbas.   – Det beror på att vi helt enkelt inte vet hur många som kör på tågen och det är för att SJ och andra operatörer anser att det här är deras affärshemligheter. Det är faktiskt så illa att när vi ska räkna på stora, stora järnvägsinvesteringar, låt oss säga höghastighetståg mellan Stockholm och Göteborg så har vi inte ens tillgång till riktigt säkra siffror på hur många som åker med tågen idag. Och det säger sig ju självt att då är det hopplöst att veta om sådana här åtgärder är kostnadseffektiva eller inte. Det som hindrar Jonas Eliasson från att genomföra sin forskning är alltså inte att uppgifterna saknas eller är felaktiga utan att de som kör tågen, tågoperatörerna  inte vill lämna ut uppgifterna.     – De tycker att det här är deras affärshemligheter medan sådana som jag som forskar om det här tycker att liksom samhället tillhandahåller banor som ni kör tåg på. Då borde väl ni också berätta, visserligen förstås under affärsmässig sekretess, för regeringen, för Trafikverket och för forskning, åtminstone så pass mycket underlag så att vi kan fatta goda beslut om hur vi ska tillhandahålla spårkapacitet på ett bättre sätt. Men, ja så länge ingen tvingar dem så är det klart att det är bekvämare för dem att inte berätta saker. Varken Jan-Eric Nilsson på VTI eller Jonas Eliasson på KTH får alltså ut de uppgifter de behöver för att kunna ta reda på hur förseningarna i tågtrafiken skulle kunna minska. Men vem bär ansvaret för det? Och för att se til så att forskningen ska börja bedrivas på ett bra sätt? – Ja, regeringen är de som måste ålägga Trafikverket att göra det här och Trafikverket måste också svara regeringen att, ja, det gör vi och det kommer att lyckas. Därför att Trafikverket har en liten benägenhet att svara att, nej det går nog inte. Alternativt att ja, det ska vi göra och sedan gör de inte det ändå. Så att i regeringen kan man ibland skymta en viss frustration över att de prioriterar det här väldigt hårt men får väl inte riktigt det gensvar från Trafikverket de ibland skulle vilja. Vad kan det få för betydelse då att det finns så dåligt med underlag som du säger? – Ja, det värsta är ju att vi vet ju inte vilka åtgärder det är som skulle vara de mest kostnadseffektiva. Det är det absolut mest allvarliga. Vi vill veta vad vi ska göra åt det här och då är det orsakskodningen som är det helt avgörande. Vi måste veta varför förseningarna uppstår. Om vi inte vet det, då spelar det ingen roll, vi kan inte göra någonting då.    Forskning som inte kan genomföras för att tågoperatörerna inte vill lämna ut affärshemligheter och projekt som helt måste avbrytas på grund av att underlaget saknas eller är av för dålig kvalitet? Vad säger infrastrukturministern. moderaternas Catharina Elmsäter-Svärd om det? – Ja, det är i sådana fall beklagligt för min uppfattning är att det är ju att det är bra att använda forskningen och inte minst vårt eget transportforskningsintitut och de har ju många uppdrag. Det ska man också ha i minnet att varför Trafikverket bildades det var ju också ett sätt att kunna tänka sig att transportslagsövergripande få ut mer för pengarna, vara mer effektiv. De har ju varit igång i knappt två år så traditionen från det tidigare Banverket, in i det nya och hur man nu jobbar. Det är säkert så att finns förbättringspotential där. Det skulle jag säkert tro. De forskare vi har pratat med säger att det här är ett jätteproblem, att få fram data för att kunna forska på hur förseningarna ska kunna åtgärdas och var pengarna till järnvägen ska kunna användas bäst. Vad säger du om det? – Ja, jag delar uppfattningen att har man inte relevant underlag och kan man inte heller titta längre tillbaka i tiden så är det mycket, mycket svårare att göra rätt. Då blir det en prövofas. Jag delar också uppfattningen att jag tycker att det är bra att kunna ha bra siffror och statistik men också ha dem så öppna och trasperanta som möjligt. Men varför beordrar inte regeringen helt enkelt Trafikverket att lämna ut de här uppgifterna? – Ja, du måste väl utgå ifrån att uppgifterna finns och jag tolkar det som att de kanske inte finns. Nej, som vi kunnat berätta tidigare i programmet – finns inte en del av den data forskarna skulle behöva – det gäller till exempel varför tåg blir inställda – men i andra fall finns underlaget, men lämnas inte ut. Så hur prioriterad är den här frågan för regeringen? Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd igen:  – Ja, just forskardelen den är mera ny för mig, utifrån din frågeställning. Det som jag tycker känns oerhört angeläget, det är att ska vi få ut så mycket infrastruktur som möjligt för pengarna, både i den tid som vi har tänkt oss men också till den kostnad vi har satt av pengar, för det är det som sen gör att resenärer kan börja komma i tid så gäller det att hitta hela det samspelta kittet och å är det data, det är bra information, det är uppföljning. Just den frågan, hur vi ska få så mycket infrastruktur som möjligt för pengarna har precis varit föremål för utredning av Riksrevisionen – Riksrevisionen är den statliga myndighet som både ska granska andra myndigheter och följa upp politiska beslut - så sent som i december förra året presenterades de sin slutrapport över hur satsningarna på vår infrastruktur görs. Claes Norgren är Riksrevisor. – Det vi har gjort under de senaste 3 åren, det är att titta på de 500 miljarder kronor som du och jag och andra skattebetalare sätter av för att investera i transportinfrastruktur de kommande 10-12 åren och får man valuta för pengarna? Sedan är det ju också så att ur ett medborgarperspektiv så är det ju viktigt också att man också kan lita på och ha förtroende för transportinfrastrukturen och här finns det ju klara problemindikationer med långa väntetider, förseningar och så vidare. Riksrevisionen har inte undersökt vad som behöver göras för att minska tågförseningarna, men när de har tittat på hur satsningarna på järnvägen har sett ut genom åren har de ändå kunnat hitta ett tydligt trendbrott i hur vi har använt pengarna som satsats på järnvägen. I början av 2000-talet kan man se att satsningarna på underhåll minskade kraftigt. Och ungefär samtidigt ökade kostnaderna för reparationer kraftigt. – Man har prioriterat om och där finns det en sorts rot till en del av de här problemen med förseningar skulle jag bedöma, att man har eftersatt underhållet. Alltmer pengar läggs alltså på att släcka bränder och reparera och mindre på att underhålla – numera ställs också många tåg in i förebyggande syfte när vädret blir dåligt och flera tågsträckor har fått en utökad restid redan i tidtabellen för att undvika förseningar. Åke Johansson som har jobbat på järnvägen sedan 80-talet, mestadels på tåget mellan Sundsvall och Stockholm, tycker att resenärerna har fått det sämre. – När X2000 kom 1990, då åkte man härifrån på 3 timmar, idag tar det 3 timmar och 40 minuter och ändå håller man inte tiden. Det är en utveckling som är onödig alltså. Skulle man satsa på den järnväg man pratar om att man ska satsa på, miljövänlig och så vidare, då skulle man lägga ut dubbelspår. Genast förbereda för det, men man skjuter på det, skjuter på det, skjuter på det. Och det skapar ju de här problemen för resenärerna, för järnvägsbolagen och för oss som jobbar på tågen. Finns möjligheten att återfå det goda rykte som järnvägen en gång hade? – Ja, visst finns det det. Det är bara att man bestämmer sig för att göra ett bättre jobb än det som sker idag. Men då krävs det också att, det är alltså inte en fråga för ett enskilt företag, varken för SJ eller Norrlandståg eller Tågkompaniet, utan det är en fråga för politikerna att ta sitt ansvar. Det är deras jobb nu att ta sitt ansvar för nu för järnvägstrafiken och för resenärernas förtroende för järnvägen. Att politikerna ska ta ett större ansvar kommer också Riksrevisionen fram till i sin rapport. Enligt den följer inte regeringen de riktlinjer som finns idag.  – Ja, alltså riksdagen har formulerat ett antal principer och när vi har granskat dem så ser vi att man inte lever upp till dem tillräckligt. Riksrevisor Claes Norgren igen. – Det innebär helt enkelt att man bör bättre prissätta samhällsekonomiska kostnader så att resandet blir på lämplig nivå. Och sen när man då ska investera, om jag ska använda ett enkelt intryck så, innan man börjar borra i Hallandsåsen så måste man fundera på om järnvägen kan åka en annan väg, om man kan vidta andra åtgärder så att man så att säga investerar de stora pengarna där de verkligen behövs. Och här i de granskningar vi har gjort så har vi sett avvikelser som indikerar att vi skulle kunna få mer valuta för pengarna. Men vad beror de här avstegen på? Varför följs inte de här direktiven? Hur ska det här bli bättre nu då? – Ja, vi rekommenderar egentligen regeringen och Trafikverket att följa Riksdagens principer. Riksrevisionen har också nyligen startat en ny utredning som fokuserar enbart på förseningarna i tågtrafiken, den förväntas vara klar i höst.   Under tiden vi har arbetat med den här serien har Trafikverket skickat ut ett pressmeddelande där de skriver att de nu inleder ett 10-årigt samarbete med forskare runt om i landet för att minska antalet förseningar.     Och efter vårt förra program om SJs prissystem som av många liknas vid ett lotteri – skriver SJ på sin hemsida att de under året kommer att installera ett nytt stödsystem – det ska göra att biljetterpriserna inte ska svänga så mycket som 1000% på bara några timmar. Det pågår en diskussion mellan Trafikverket och branschen om ifall man ska fortsätta presentera den totala tågpunktligheten för resenärerna med 15 minuters marginal. Som ett led i det systematiska punktlighetsarbetet planerar man också att ta reda på vad resenärerna upplever som en försening. Vi går steget längre än så – och har frågat resenärer på Stockholms Central – hur de – om de fick drömma helt fritt – skulle önska att tågtrafiken i Sverige fungerade. – Att de kommer i tid och att det inte är för mycket snö på spåret för då funkar det aldrig. – Jag skulle önska att de satte lite såhär typ som Ryanair, alltså att du vet att ”så här många biljetter finns för det har priset, sen så går det upp till nästa prissteg”. Jag tror att fler skulle åka med tåget om det var tydligare priser, för nu är det lite ruffel och båg-känsla. – Snabbtåg till alla storstäder. – Alltid i tid och sittplats, jag älskar att åka tåg. – Ja, drömma helt fritt så skulle det vara en tågtrafik som på något sätt bekostades genom skattemedel så att alla kunde åka gratis vart som helst. För det känns som en bra grej i och med att det är så miljövänligt när det går på el. – Den skulle komma i tid och avgå i tid. Det är ungefär det som skulle vara drömmen tror jag faktiskt. Om man inte  behöver oroa sig för att komma för sent så är det ett fantastiskt sätt att resa på.  Tågmästare Åke Johansson som gav politikerna lågt betyg för hur järnvägen sköts – hyser desto högre tilltro till tågresenärerna:   De flesta resenärer är tålmodiga, de är positiva och tycker att det är bra att åka tåg. Det är ju positivt att åka tåg miljömässigt och man kan göra en massa saker på tåget. Man kan tänka sig att efter alla förseningar som alla upplever att de skulle sluta åka tåg, men de fortsätter. Jag tycker de är värda bättre möjligheter att färdas och komma fram i tid.   Reportrar: Micha Arlt och Jimmy Karlsson Producent: Eskil Larsson

- Jag är ganska mörkrädd och gillar inte blod. När jag säger det och folk vet att jag är polis tycker de att det verkar konstigt. Så det är kanske en fördom att man skulle vara extra modig eller tuff för att man är polis. Johanna Andrén möter mig i polishusets entré i Uppsala. Hon är 30 år, polisinspektör och jobbar på krimjouren, kriminaljouren. Här har hon landat efter jobb som ordningspolis och på Säpo, Säkerhetspolisen, bland annat. Vi möter också Ella Andersson som var en av de allra första kvinnorna vid Uppsalapolisen när hon började 1949. Alltmer kom hon att jobba med grövre våldsbrott och att utreda kvinnomisshandel och sexuella övergrepp mot kvinnor och barn. – Man kunde få glåpord kastade efter sig, att man jobbade med ”snusket”, berättar hon.  Kerstin Pohjanen är 65 år. Hon är en av min pappas många förstakusiner och kommer från en by i Tornedalen, några mil söder om Pajala. Knappt 20 år fyllda bestämde hon sig för att bli polis. När hon började jobba, var det med en manlig kollega. – Allmänheten tilltalade alltid mannen, aldrig med mig, första tiden. Tills min kollega fick säga till att Kerstin kan lika mycket som jag. Jag har jobbat mycket med kriminaljournalistik och har blivit nyfiken på hur det är att vara en tjej i kåren. I dag är vart fjärde polis en kvinna, för tio år sen var de vart femte. Är man bara en i gänget? Eller får man kämpa sig fram som poliskvinna bland polismännen? Möt Johanna, Kerstin och Ella, tre generationer kriminalpoliser.