Podcasts about konsth

Dick Bengtsson (19361989) är en särpräglad gestalt i svensk konsthistoria. På Sven-Harrys Konstmuseum visas Dick Bengtssons 60- och 70-tal i utställningen Det ingen vill se. Vem var han? Hur funkar utställningen? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Konstnären Dick Bengtsson var helt självlärd och på sätt och viss en särling som helst jobbade hemma i lägenheten. Under 60- och 70-talet steg dock hans stjärna, med utställningar på gallerier och museer, konstnärslön, egen ateljé och tjänst som vikarierande professor på Konsthögskolan. På 80-talet drog han sig undan till ett hus i Hälsingland, där verken – måleri, kollage, film och installationer – blev än mer gåtfulla. Kulturredaktionens Mårten Arndtzén medverkar i P1 Kultur om Dick Bengtssons konst som just nu presenteras på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm.NY UTSTÄLLNING OM VITA BUSSARNA VÅREN 1945Vita bussarna-expeditionen var en räddningsaktion som genomfördes av svenska Röda Korset i andra världskrigets slutskede, där man framförallt skulle få med sig skandinaviska fångar från de tyska koncentrationslägren. På söndag är det 80 år sedan den sista bussen rullade in i Malmö och Sveriges museum om Förintelsen har nu, i samarbete med svenska Röda Korset, tagit fram en digital utställning om vita bussarna och P1 Kulturs reporter William Thomas har pratat med museets intendent för digital pedagogik, Ellen Hallgren, om varför det är viktigt att lyfta fram aktionen.SKÖNLITTERATUR BERÄTTAR OM FÖRINTELSEN – MÖT DANIEL PEDERSEN SOM SKRIVIT ”I NATT OCH ASKA”Vad kan litterär gestaltning säga om 1900-talets brutalaste folkmord? Möt författaren Daniel Pedersen som skrivit boken ”Natt och aska: Förintelsens litteraturer”. Han menar att litteraturen är det enda konstnärliga medium som kan närma sig brottets omfattning. P1 Kulturs Nina Asarnoj har träffat Daniel Pedersen.”RÖRELSER” – JOAKIM SILVERDAL OM PREMIÄRAKTUELLA FILMEN OM KORPELARÖRELSEN”Rörelser” är den allra första långfilmen på meänkieli och handlar om den så kallade Korpelarörelsen och var en väckelserörelse i Tornedalen som blev en sekt under 1930-talet. Kulturredaktionens Joakim Silverdal har sett Jon Blåheds film och medverkar i dagens P1 Kultur – hur bra är den?KLASSIKERN OM TWIN PEAKS AV DAVID LYNCHNär Laura Palmers kropp hittas invirad i genomskinlig byggplast vid vattnet i den lilla staden Twin Peaks, förändrades tv-historien för alltid. Året var 1990. De första 8 avsnitten av manusförfattaren Mark Frost och regissören David Lynch gjorde stora avtryck på generationer av tv-tittare och en av dem var P1 Kulturs Lisa Bergström som gjort veckans KlassikerProgramledare: Karsten ThurfjellProducent: Maria Götselius

I det här avsnittet möter vi konstnären Magnus Thierfelder Tzotzis och pratar om hans utställning Hela havet stormar på Ronneby Kulturcentrum. Utställningen pågår 23.3 - 19.5 2024. OM UTSTÄLLNINGEN Vardagliga promenader, iakttagelser och samtal. Saker som står i tidningen, på sociala medier, olika flöden. Distans, meningsskiljaktigheter och fakta. Konspirationer, språkliga böjelser, spekulationer, profit. Osanningar, konflikter, politik, klimatförändring, algoritmer, natur och poesi. Året är 2024 och hela havet stormar. På Kulturcentrum Ronneby konsthall är titeln på utställningen ett barometriskt finger i luften som läser av sin samtid, men det är också en lek. En lek som i kort går ut på att försäkra sin egen plats på någon annans bekostnad. I Magnus Thierfelder Tzotzis världsordning är det de uppmärksammade detaljerna som sammanfogar berättelsen om en tidsanda. Det är med till synes enkla medel som vardagliga objekt och ögonblickssituationer pusslas om. I en skör nutid hörs ekon från tidigare händelser som formar vår tid och studsar vidare in i framtiden. Samspelet mellan det visuella bildspråket och den språkliga symboliken i de omsorgsfullt valda titlarna formar en sammansvetsad helhet som utvidgar vår läsning av tillvaron och ger utrymme för känslorna: uppgivenhet och förtröstan, men också den magi som finns överallt omkring oss. Magnus Thierfelder Tzotzis bor och arbetar i Malmö och är utbildad vid Konsthögskolan i Malmö. Han har tidigare ställt ut på bland annat Moderna museet, Malmö Konsthall, Örebro konsthall, Bonniers Konsthall, Forever&Today (New York), Ar/Ge Kunst (Bolzano). Han har utfört flertalet konstnärliga gestaltningar runtom i Sverige och är representerad i samlingar både nationellt och internationellt. https://www.magnusthierfelder.com Avsnittsinformation: Produktion: Cecilia Sterner Musik: Jesper Norda Ljudverk: Magnus Thierfelder Tzotzis och Carl Lindh Foton och utställningstext: Magnus Thierfelder Tzotzis Ansvarig utgivare: Konst i Blekinge Längd: 31 min 46 sek

I detta avsnitt hälsar vi på Kayo Mpoyi i hennes ateljé på Kungl. Konsthögskolan där hon studerar, med oss har vi Fredrik Linqvist som rest hit från Tyskland där han bor och arbetar. Kayo tecknar av och karvar ut bilder ur familjens fotoalbum i träsnitt, gräver i sin historia och vecklar ut minnen och berättelser. Stocken, själva träplattan blir i sig ett material som inkluderas i det pågående minnesarbetet. Fredrik Lindqvist är på besök i Sverige inför öppningen av sin utställning på galleri Astley i Uttersberg. Hans storskaliga träsnitt på tyg har beskrivits som att de andas en intensiv längtan efter äventyr, romantik, lust och liv – en samtida färgstark mix av en mängd berättelser. Tack för att ni lyssnar!

Teater för barn har en lång tradition i Sverige. Visionen är att skapa stora upplevelser som barnen kan känna igen sig i, på sina egna villkor. Men de som skriver, regisserar och spelar teater för barn är ju oftast vuxna. Hur arbetar regissören och ensemblen för att hitta barnperspektivet och ta barnen på allvar?I detta avsnitt träffar ni en regissör som brinner för barnkultur och fantasins kraft: Py Huss-Wallin. Hennes senaste pjäs för lågstadiet, “Förvandlingen” på Uppsala Stadsteater, handlar om ett litet barn som ensam bekämpar en ond jätte. Vi pratar om hur hon som regissör blandar humor, tempo och musik för att inkludera barnpubliken, varför en referenspublik är så värdefull och varför hyssjande pedagoger borde lugna ner sig.Py Huss-Wallin arbetar både som regissör och skådespelare på fria grupper och institutioner runt om i Sverige. Hon är utbildad på Konsthögskolan Valand och Mimprogrammet på Stockholms Dramatiska Högskola och har de senaste åren strävat efter att korsbefrukta konst och teater i sitt arbete.Programledare: Beata Wickbom.Producent: Jens Back.Mixning: Stray Dog Studios.Podden görs med stöd av Kulturrådet. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

"Om jag inte blivit konstnär, hade jag velat bli geolog eller glaciolog", säger konstnären Sigrid Sandström, aktuell med utställningen "Under tiden" på konsthallen Vandalorum i Värnamo. Sigrid Sandström är professor i måleri på Bildkonstakademien i Helsingfors. Hon har hela sitt yrkesverksamma liv växlat mellan att undervisa och arbeta i sin egen ateljé. I runt tjugo år bodde hon i USA: Först som elev på amerikanska konstskolor, Cooper Union i New York och prestigefyllda Yale. Sedan blev hon kvar. Hon återvände till Sverige 2010 som professor på Konsthögskolan i Stockholm.Nu är hon aktuell med "Under Tiden" på konsthallen Vandalorum i Värnamo, där hon ställer ut väldiga abstrakta målningar – ett slags kapslar som, likt naturen, lagrar olika tidsplan. Reporter: Cecilia BlombergProducent: Mattias Berg

Naila Saleem, Sveriges Radios Sydasienkorrespondent, har flera gånger rest i och rapporterat från konflikternas Afghanistan. Nu har hon läst en annan resenär i området, den norska författaren Åsne Seierstad, och hennes sätt att skildra människor där inifrån. INTERVJU MED SIGRID SANDSTRÖM OM LANDSKAP, YTOR OCH DJUPKonstnären Sigrid Sandström ställer ut väldiga abstrakta målningar - ett slags kapslar som, likt naturen, lagrar olika tidsplan. Vi besöker utställningen "Under Tiden" på konsthallen Vandalorum i Värnamo - och samtalar med konstnären om hur hon arbetar och varför.Sigrid Sandström är idag professor i måleri på Bildkonstakademien i Helsingfors. Hon har hela sitt yrkesverksamma liv växlat mellan att undervisa och arbeta i sin egen ateljé. I runt tjugo år bodde hon i USA: Först som elev på amerikanska konstskolor, Cooper Union i New York och prestigefyllda Yale. Sedan blev hon kvar. Hon återvände till Sverige 2010 som professor på Konsthögskolan i Stockholm.- Om jag inte blivit konstnär, hade jag velat bli geolog eller glaciolog, säger hon i inslaget.EN TEATERFÖRESTÄLLNING SOM VARKEN SKÅDESPELARE ELLER PUBLIK VET ETT DYFT OMRiksteatern ger just nu en pjäs som bygger på ett hemligt manus. En skådespelare, olika för varje gång på mängder av större och mindre orter över hela landet, öppnar en kartong och börjar sedan spela det i stunden.Vår reporter Maria Askefjord Sundeby har sett pjäsen som hon inte får berätta om. Och träffat den iranske manusförfattaren Nassim Soleimanpour - liksom Eva Röse, skådespelaren som ställdes inför den här utmaningen på pressvisningen. Och som inte heller kan säga något om vad hon ska spela, eller har spelat.ESSÄ: OM TONÅRINGEN SOM DJURARTAtt bli vuxen är inte lätt. Det handlar i de flesta fall om att testa gränser, att pendla mellan ansvar och frihet och utforska världen i grupp. Något som de flesta människor går igenom helt enkelt. Men inte bara människor. För det verkar vara ett beteende som finns överallt i djurriket, menar kulturjournalisten Malin Krutmeijer i denna essä som sändes första gången 2020.KRÖNIKA: OM DEN VISUELLA KRAFTEN I PROTESTERNA MOT ERDOGANS TURKIETAvslutningsvis funderar Cecilia Blomberg, konstkritiker på Sveriges Radio i snart 30 år, över genomslaget för den hängande dockan och andra kontroversiella manifestationer genom åren.Programledare: Cecilia BlombergProducent: Mattias Berg

Ljudets potential | Två konstnärer diskuterar Jesper Norda och Åsa Stjerna har i sina respektive konstnärskap länge arbetat med ljud som konstnärligt medium. I den här podden diskuterar de utifrån sitt gemensamma offentliga konstverk “Stilla Tid ljudets” potential och den konstnärliga processens villkor. Konstverket installerades 2021 på Universitetssjukhuset Örebro. : : : Jesper Norda är konstnär, ljuddesigner/tonsättare och arbetar även som lärare på Högskolan för Design och Konsthantverk, Göteborg, han har även komponerat introt till Konst I Blekinge-podden. Tystnaden, pusslet och melodin är centrala begrepp I hans konstnärsskap. ”Det handlar om att gestalta det jag upplevde som barn när jag försökte lära mig spela gitarr: ögonblicket när man lyckas översätta ett gytter av svarta prickar på ett vitt papper till en meningsfull kroppslig och känslomässig erfarenhet: när det intellektuella filtret ger vika och det känns i magen.” - Jesper Norda Jesper Norda http://www.jespernorda.com/art/ : : : Åsa Stjerna är ljudkonstnär som använder ljud och lyssnande som konstnärliga medier i utforskandet av det offentliga rummet. I hennes platsspecifika ljudinstallationer undersöker hon platsers ofta underliggande historiska, sociala och politiska strukturer, och gör dessa förnimbara genom konsten. Utställningen ”Mare Balticum – A Sonic Goegraphy” visades 2016 samtidigt på två platser, Kulturcentrum Ronneby konsthall, Blekinge och Kumu Art Museum,Tallinn. Projektet handlade om en konstnärlig utforskning av Östersjöns ljudlandskap. Åsa Stjerna är utbildad inom filosofi och musikvetenskap, studerade bl.a. vid Konstfack och Kungl. Konsthögskolan i Stockholm Åsa Stjerna https://asastjerna.se/ : : : http://www.konstiblekinge.se/2022/10/23/asastjernajespernorda/

Sanne Kofod Olsen er nyudnævnt rektor for Kungl. Konsthögskolan i Stockholm. Det svarer til nogenlunde til vores kongelige Kunstakademi - og der har Sanne faktisk også været rektor. Det kalder jo på en sammenligning af de to skoler - og de to virkeligheder, man skal forberede eleverne til. Sanne Kofod Olsen er med os i dag. Værter: Linnea Albinus Lande og Tore Leifer.

Dessutom: Det omstridda konstmuseet CSW i Warszawa ställer ut den kontroversiella svenska gatukonstnären Dan Park, orkesterkonceptet Dream Orchestra - en utveckling av El Sistema, minnesord över Charlie Watts och om att den afganska filmaren Shahrbanoo Sadat har lyckats fly från Afghanistan.

Skissernas Museum presenterar en separatutställning med Charlotte Gyllenhammars skulptur, fotografi och filmverk. Gyllenhammars konst utforskar gränsen mellan det privata och offentliga och hon arbetar ofta med frågor som rör identitet och utsatthet och villkoren för konstnärligt skapande. Ett centralt verk i utställningen är filmen Cast där en kvinna våldsamt avgjuts genom att få gips kastad på sig. Till slut är hon täckt av gips och förvandlad till en skulptur. En installation i rummet intill visar en skulptur av en kvinna och moderformen som den är gjuten i. Ute i museets park står Ute, jätte, en fem meter hög skulptur av ett barn klädd i overall, skyddad från oväder men med begränsad rörelseförmåga och begränsat synfält. Charlotte Gyllenhammar är född 1963 i Göteborg. Hon är utbildad vid The Royal College of Art i London och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Hon blev utnämnd till professor vid Konsthögskolan i Malmö 1995. Gyllenhammar slog igenom på den svenska konstscenen med verket Dö för dig, en upp och nedvänd ek upphängd på Drottninggatan i Stockholm, 1993. Hon är representerad i många samlingar och har utfört flera verk i offentliga rum, bland annat Meteorit i Lund (2017), &child (2016) och Mother (2014) i Malmö, Minnesmärke–Raoul Wallenberg (2007) i Göteborg och Under (2006) i Stockholm.

#41 Jenny Carlsson Jenny Carlsson visar sin utställning "Nära marken" på Kulturcentrum Ronneby konsthall fram till den 10 januari 2020. Susanne Skog har träffat henne för att prata måleri och hennes relation till naturen. De spretande färglinjerna i Jenny Carlssons målningar bildar ofta ett slags glimrande ådror. De anas i det trånga jordiga mörkret. Vi befinner oss nära marken, nära ursprunget. Naturens tecken är inpräntat i målningarna. Som en erfarenhet. De tunga, mättade färgerna bildar ytor som dryper av kylig fuktighet. Men också av en ångande bördig mylla. Detta är målningarnas livsluft och självklara hemvist. Här sker ett ständigt växande, en pågående tillblivelse. Text: Magnus Bons I Kulturcentrums pelarskog rör sig Jenny Carlssons storskaliga måleri genom gläntor och tornande snår ner i undervegetationen, gyttrigt kokande, krälande uppåt mot piskande himlar och glödande färgsjok. Utställningen som rymmer Carlssons största arbete hittills utspelar sig i den brukade marken och dess utkanter, träsken, hedarna och diken som dränerar och skapar förutsättningar för liv. Ytan brukas med penslar och breda skrapor, tjock oljefärg och jordiga händer. Genom årstidernas cykler växlar så måleriet sin arbetsgång, lägger ner och låter växa, skiftar färg och bygger upp vallar när stormarna viner för att därefter skina upp klart och rent, redo för nästa omtag. Jenny Carlsson är född 1984 i Ronneby och utbildad på Konsthögskolan i Umeå, Master of fine Arts 2013. Hon arbetar med måleri i stora format och har tidigare ställt ut på bland annat ArcoMadrid, Bonniers Konsthall, Färgfabriken, Karlskrona Konsthall och Galerie Forsblom i Stockholm och i Helsingfors. Foto: Anders Bergön

Hon kallas Jaw och i det här avsnittet berättar hon varför och vad det betyder. Liksom hur det här med namn funkar i Thailand. Är du möjligtvis en apa, gris eller buffel? Hon berättar också om hur ett fritt konstnärligt sinne kan ställa till det när man får anställning på Konsthögskolan i Bankok. Och varför är det så svårt att umgås spontant med sina svenska vänner? Ja, varför? Sedan pratar vi förstås om Sverige och svenska mäns fördomar om thailändska kvinnor. Det leder till att jag får svar på den samtida gåtan: Hur tänker de thailändska kvinnorna om sina svenska män? Med mera, med mera. Välkommen till Osvenskheter. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Konsthösten inleds i moll. Vi har sett en utställning om sorgen och det arbete den kräver. Utställningen "Sorgearbete" på Bonniers konsthall i Stockholm planerades långt innan covid-19-pandemin, men fick en ny aktualitet när döden blev vardag. Fyra svenska och tre internationella konstnärer visar verk som alla utgår från en konkret och personlig kamp efter förlusten av en nära anhörig. Cecilia Blomberg recenserar. VI MINNS CARL-HENNING WIJKMARK "Fredagen den 4 september 2020 blev det litterära Sverige en mästare fattigare. Det är inte helt lätt att med några få ord sammanfatta Carl-Henning Wijkmarks författarskap". Så skriver författaren och förläggaren Håkan Bravinger på förlaget Norstedts hemsida i dag. Författaren Thorbjörn Elensky och Stefan Ingvarsson, kulturskribent och tidigare kulturråd i Moskva, minns ett stort författarskap. APAN ÄR TILLBAKA Författaren Stephan Mendel-Enk är gäst i P1 Kultur. Hans debutroman "Tre apor" nådde många läsare och jämfördes bland annat med Mikael Niemis Populärmusik från Vittula. Först nu, tio år senare, kommer den fristående fortsättningen "Apan i mitten", där den judiska göteborgsfamiljen från förra boken håller på att slitas isär av politiska och religiösa motsättningar. AEDNAN STÅR PÅ SCEN Linnea Axelssons augustprisade diktverk Aednan har blivit teater i ett samarbete mellan Riksteatern och Sámi Theáter. Vi recenserar. TARKOVSKIJ OCH HOPPET I dagens Obs-essä följer Grete Rottböll hoppet som tema i den ryske regissören Andrej Tarkovskijs filmer. Programledare: Gunnar Bolin Producent: Mårten Arndtzén

Ständigt aktuell konstnär och kulturpersonlighet som rör sig fritt mellan olika konstformer. Ett program där hon får umgås med dem hon inte umgås med annars. Kraftöverföringen mellan två människor - Han är den finaste människa som jag har mött. Han är snygg,han är vacker och elegant. Det säger Marie-Louise Ekman när hon pratar om sin man Gösta och om den svåra tiden när han blev sjuk. - Från en dag till en annan så var verkligheten overklig. Helt plötsligt så var den ena av oss sjuk. Mycket sjuk. Det som vi i början trodde var behandlingsbart kanske inte var det. Man fick helt enkelt se. Vi satt hos kirurgen på Huddinge sjukhus som allvarligt berättade att chansen för att inte överleva en operation var femtio procent. Och om man överlevde den så var det vissa som inte överlevde första veckan kanske. Var Gösta villig att ta denna chans. Hans svar var otvivelaktigt ja. - Viljan. Att inte visa. Sin innersta mening. Styrde allt vi gjorde. Om Marie-Louise Ekman Konstnär, filmare, regissör, författare, 75 år. Född och bosatt i Stockholm. Tidigare Sommarvärd 1977, 1986, 1987, 1993, 1999 och 2008. Konstnär och kulturpersonlighet som rör sig fritt mellan olika konstformer och ständigt aktuell. Har varit chef för Dramaten och rektor på Konsthögskolan i Stockholm. I en retrospektiv utställning på Moderna Museet 2017 visades nära 350 verk ur hennes rika produktion av måleri, skulptur, textil och film. Året efter kom den hyllade boken Få se om hundarna är snälla ikväll med anteckningar från maken Gösta Ekmans sista sjukdomstid. Gjorde 2019 kostym och scenografi till Carmen och Boléro i en bejublad uppsättning på Parisoperan, i regi av Mats Ek. Orsakade lyssnarstorm med sitt Sommar 1977 som inleddes med orden Det här är pissråttan själv som talar och läste högt ur hatbrev. Det här är mitt sätt att få umgås med dom människor som jag inte får umgås med annars. Producent: Håkan Lahger

Ett samtal om relationen mellan språk, makt och identitetsskapande och det politiska språkets roll i formandet av ideologier. Konstnären Makda Embaie som i sin praktik arbetar med hur språk relaterar till nationell identitet, samtalar med de två språkvetarna Charlotta Seiler Brylla och Laura Álvarez López som delar perspektiv från sina respektive fält. Samtalet reflekterar över språkliga ursprung och hur en individs relation till sina olika språk kan se ut i en flerspråkig diasporakontext. Vilka historiska, sociala och personliga händelser har byggt upp språket? Hur kan ett språk vara våldsamt och vad kännetecknar ett totalitärt språk? MEDVERKANDE: LAURA ÁLVAREZ LÓPEZ är professor i portugisiska vid Romanska och klassiska institutionen på Stockholms universitet. Hon forskar om språkförändring i flerspråkiga miljöer, där intensiva kontaktsituationer vanligen leder till att språk förändras snabbare och mer radikalt än i sammanhang där dess talare inte lever sida vid sida. Hon har främst undersökt hur generationer av förslavade afrikaner som talade olika språk – och deras barn och barnbarn – har påverkat ordförråd och grammatik i brasiliansk portugisiska. Hennes forskning lyfter också fram hur portugisiskan utvecklas och tar plats i dagens Afrika, främst i Angola och Moçambique. MAKDA EMBAIE är konstnär som i sitt arbete har nationalstaten och språk som centrala begrepp. I vår avslutar hon sin kandidatexamen från Konstfack och hon är även utbildad på Kungl. Konsthögskolan och Biskops Arnö Författarskola. Hennes verk har visats på bland annat Centrum för Fotografi, Konsthall C och Stockholms kvinnohistoriska. I januari 2020 bjöd hon in till en ljud- och textinstallation ”Vad vore språk om det uppstod här” i en bostadslägenhet i Tensta där förutsättningar för språkets uppkomst utforskades. CHARLOTTA SEILER BRYLLA har arbetat vid Stockholms universitet sedan 2009. Hon är professor i tyska och prefekt för Institutionen för slaviska och baltiska språk finska nederländska och tyska. I sin forskning har hon undersökt totalitärt språk i NS-Tyskland och DDR, men också gröna partiers politiska kommunikation, populistisk diskurs och svensk-tyska relationer. Hon är framförallt intresserad av sambandet mellan språk, samhälle och makt och undersöker historiska, sociala och politiska företeelser genom språkliga begrepps-/text- och diskursanalyser. Samtalet modereras av Therese Kellner, intendent på Accelerator, och spelades in 13 maj 2020.

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

I det kanske allra sista avsnittet av Ateljepodden beger vi oss till alltings början: Konsthögskolan... Valand för att där träffa den ytterst älskvärde Maitane Midby i hennes ateljé alldeles under takåsarna vid avenyn. Det blir ett ateljesamtal som leder fram till ett konstnärligt uppdrag... en examination. Slutet och alltings början!

Rapport från scenkonstbiennalen med samtal om storstadsnorm och flickighet. Reportage om Tarek Atouis ljudkonstverk i Venedig. Essä om skiljetecken. Ur arkivet: Sven Lindqvist om att skriva. Scenkonstbiennalen i Sundsvall är igång och P1 Kulturs Roger Wilson är på plats. Det handlar bland annat om storstadsnorm och om vilka platser som skildras på scen. Samtal med Martin T Johansson och Joakim Rindå från Motström, nätverket för ickeurban scenkonst. Det blir också ett samtal om kvinnorum med Linda Forsell från teatergruppen PotatoPotato Scenkonst i Malmö, som berättar om det forskningsprojekt kring flickighet på scen som man bedrivit tillsammans med  Umeå Universitet. Johanna Salander är chef för Ögonblicksteatern och har byggt en mobil bastuklubb där det finns plats för separatistiska samtal. Vi följer med till en park i Venedig, där man under den nyligen invigda konstbiennalen kunnat höra den libanesisk-franske konstnären och kompositören Tarek Atoui framträda tillsammans med sina elever från Konsthögskolan i Stockholm, på instrument som ingen tidigare skådat. Reportage av Mårten Arndtzén. Hur gjorde den nu bortgångne författaren Sven Lindqvist när han skrev? Hör honom berätta om det i en intervju med Anneli Dufva. OBS essä har denna vecka en serie om skiljetecken. Idag reflekterar författaren Jörgen Gassilewski över ett skiljetecken som egentligen inte ens är ett tecken, nämligen mellanrummet. Att mellanrummet är ett skiljetecken gör honom glad. Programledare: Måns Hirschfeldt Producent: Anna Tullberg

.. . .. . 14 . . . . . Talkshow ..   .. .     Konst, kulturtanter och svenska flaggan som hijab Vi möter konstnären Areej Almansory i ett samtal om konst, inspiration, samarbete över nordiska gränser och vad som hände när Areej fotades med svenska flaggan som slöja   Areej Almansory har vuxit upp med lukten av oljefärg, hennes pappa är konstnär i Irak och själv har hon studerat vid Konstinstitutet och Konsthögskolan i Bagdad i åtta år. Hon kom till Sverige som flykting och har bott i Helsingborg i 14 år där hon är verksam som konstnär men även som modersmålslärare För fyra år sedan gjorde Helsingborgs kommun en kampanj för stadens kulturkort, som en del av kampanjen porträtterade några av stadens kulturtanter. Areej var en av kulturtanterna och fotades i samband med kampanjen iklädd svenska flaggan som slöja. Men bilden av Areej spreds på internet och för Areej följde en tid med hatiska, rasistiska och hotfulla kommentarer och mail Nu är hon aktuell med en konstutställning i Helsingborg där hon för första gången kommenterar bilden och det hat som följde. I utställningen samarbetar Areej med Muhaned Durubi & Hodhayfa Salih, två irakiska konstnärer som studerade konst tillsammans med Areej i Bagdad och som idag lever och verkar i Finland I Talkshow bl arabi berättar Areej Almansory om varför hon tog på sig svenska flaggan som slöja, om hatet och hoten som följde och hur händelsen har påverkat henne. Men det är också ett samtal om konst, livet som konstnär, inspiration och om arbetet som modersmålslärare

Konsten och litteraturen är lika samhällsengagerad och politisk idag som på 1960- och 70-talen. Men är den radikal? Reportage av Lars Hermansson. Vad är radikalt i konsten idag? Politiken och samhällsintresset är i högsta grad närvarande i kulturvärlden - men betyder det att konsten är radikal? Finns det rent av en motsättning mellan estetisk radikal konst och politiskt radikal konst? Frilansjournalisten Lars Hermansson har träffat författaren Torbjörn Elensky som gärna vill att vill skiljer på extremister och radikaler; Gertrud Sandqvist, rektor på Konsthögskolan i Malmö, som undrar om det egentligen har skett något radikalt inom konsten sedan Dada; konstnären Lina Selander som berättar om en radikal konstupplevelse på Documenta i Kassel förra sommaren, och poeten Johan Jönsson som hellre vill prata om negavitet och abjektion än radikalitet.

Transit och Filmbasen bjöd in musikern Zhala och konstnären Peter Johansson till ett samtal om deras konstnärliga processer. Samtalet leds av filmaren Zanyar Adami. Zhala är sångare, producent och låtskrivare av ”futuristic cosmic pop”. Våren 2012 släpptes hennes första singel Slippin’ Around och 2015 kom hennes första album, Zhala. Zhala deltar även i olika konstprojekt med specialkomponerade musik, performance och är en av grundarna av klubben Donna Scam. Peter Johansson är bildkonstnär utbildad vid Konstfack och Kungl. Konsthögskolan. För 20 år sedan började Peter Johansson dissekera svenskhet genom att såga isär dalahästar. Han har delvis fortsatt att arbeta med symboler för den svenska identiteten i sina verk. Samtalsledare: Zanyar Adami.

Ett prydnadstroll i svarvad teak berättar historien om hur efterkrigstidens modernisering av smhället fick oss att älska trollen och identifiera oss med dem. Det dräller av prydnadstroll på våra loppmarknader troll i keramik, glas, plast, furu, björk eller varför inte teak? De är oftast små, gulliga eller kitschiga och utstrålar allt annat än farlighet. Trollpyntets glansdagar var under efterkrigstiden, då en vurm för dessa varelser spred sig i inredning och populärkultur. Våra Loppmarknadsarkeologer Maja Åström och Tommie Jönsson spårar upp Ulla-Britt Alklid, formgivaren bakom ett vanligt förekommande souvenirtroll från 60-talet, tillverkat av ädelträ, rep och fårull i hennes hemmaverkstad. Andreas Berg, trollintresserad professor i Illustration vid Konsthögskolan i Oslo, förklarar hur det gick till när folktrons mäktiga troll förvandlades från skräck till gulligt pynt för moderna hem. Producent: Tommie Jönsson Loppmarknadsarkeologerna görs av produktionsbolaget Rundfunk Media för Sveriges Radio.

På ett sätt är den tidigare avrättningsplatsen vid Norrbo bro redan gestaltad i det att den har låtits förvildas och tas tillbaka av andskapet. Det om något - att detta rum i naturen har förträngts, förlorat sin historiska betydelse och blivit en icke-plats - är en talande skildring av hur många sedan dödsstraffets avskaffande i Sverige har känt inför dess verkan. Nadine Byrne har tagit enna ‘naturliga gestaltning’, som utgångspunkt i sin konstnärliga ntervention. I verket Blottläggning har hon sedan låtit fyra kulpturala bänkar varsamt bryta in i terrängen av rotvältor. Objekt för vila, betraktelse och eftertanke som tillsammans signalerar att här finns något att vara i, konfronteras av och reflektera över; att detta är en Plats och att den har något att berätta för oss. Vad vill den berätta? Vilka erfarenheter, öden och minnen ligger begravda här? I ett försök att svara på dessa frågor har Byrne låtit gräva ned egentillverkade mikrofoner i marken på platsen. Upptagningen av ljud har sedan omvandlats till toner i en komposition. Resultatet är ett ljudverk i fyra akter som går att lyssna på via appen KOF- konstfiktion & fakta, på plats eller var du än befinner dig. Bänkarna är också skulpturer, vars utformning berättar om 4 människor som vi vet avrättades på denna plats. De som miste sina liv på Norrbo Bro avrättningsplats var människor vars öden kan berätta något om en svunnen tid. Men genom att närma sig och gestalta en dåtid, att synliggöra det bortglömda, kan vi också blottlägga skeenden i nuet. Hur människor i vår samtida omvärld döms till döden och tvingas möta den genom avrättningar. Nadine Byrne (f. 1985 i Stockholm) är utbildad vidKungl. Konsthögskolan i Stockholm samt vid Kunsthøgskolen i Bergen, Norge. I sitt konstnärskap - som ofta gestaltar sig i film, skulptur, ljud och textila verk - intresserar hon sig för det personliga i berättelser och minnesbilder, det mänskliga psykets dolda domäner, den poetiska relationen mellan olika material samt den estetik som frigörs genom esoteriska ritualer.

På ett sätt är den tidigare avrättningsplatsen vid Norrbo bro redan gestaltad i det att den har låtits förvildas och tas tillbaka av andskapet. Det om något - att detta rum i naturen har förträngts, förlorat sin historiska betydelse och blivit en icke-plats - är en talande skildring av hur många sedan dödsstraffets avskaffande i Sverige har känt inför dess verkan. Nadine Byrne har tagit enna ‘naturliga gestaltning’, som utgångspunkt i sin konstnärliga ntervention. I verket Blottläggning har hon sedan låtit fyra kulpturala bänkar varsamt bryta in i terrängen av rotvältor. Objekt för vila, betraktelse och eftertanke som tillsammans signalerar att här finns något att vara i, konfronteras av och reflektera över; att detta är en Plats och att den har något att berätta för oss. Vad vill den berätta? Vilka erfarenheter, öden och minnen ligger begravda här? I ett försök att svara på dessa frågor har Byrne låtit gräva ned egentillverkade mikrofoner i marken på platsen. Upptagningen av ljud har sedan omvandlats till toner i en komposition. Resultatet är ett ljudverk i fyra akter som går att lyssna på via appen KOF- konstfiktion & fakta, på plats eller var du än befinner dig. Bänkarna är också skulpturer, vars utformning berättar om 4 människor som vi vet avrättades på denna plats. De som miste sina liv på Norrbo Bro avrättningsplats var människor vars öden kan berätta något om en svunnen tid. Men genom att närma sig och gestalta en dåtid, att synliggöra det bortglömda, kan vi också blottlägga skeenden i nuet. Hur människor i vår samtida omvärld döms till döden och tvingas möta den genom avrättningar. Nadine Byrne (f. 1985 i Stockholm) är utbildad vidKungl. Konsthögskolan i Stockholm samt vid Kunsthøgskolen i Bergen, Norge. I sitt konstnärskap - som ofta gestaltar sig i film, skulptur, ljud och textila verk - intresserar hon sig för det personliga i berättelser och minnesbilder, det mänskliga psykets dolda domäner, den poetiska relationen mellan olika material samt den estetik som frigörs genom esoteriska ritualer.

På ett sätt är den tidigare avrättningsplatsen vid Norrbo bro redan gestaltad i det att den har låtits förvildas och tas tillbaka av andskapet. Det om något - att detta rum i naturen har förträngts, förlorat sin historiska betydelse och blivit en icke-plats - är en talande skildring av hur många sedan dödsstraffets avskaffande i Sverige har känt inför dess verkan. Nadine Byrne har tagit enna ‘naturliga gestaltning’, som utgångspunkt i sin konstnärliga ntervention. I verket Blottläggning har hon sedan låtit fyra kulpturala bänkar varsamt bryta in i terrängen av rotvältor. Objekt för vila, betraktelse och eftertanke som tillsammans signalerar att här finns något att vara i, konfronteras av och reflektera över; att detta är en Plats och att den har något att berätta för oss. Vad vill den berätta? Vilka erfarenheter, öden och minnen ligger begravda här? I ett försök att svara på dessa frågor har Byrne låtit gräva ned egentillverkade mikrofoner i marken på platsen. Upptagningen av ljud har sedan omvandlats till toner i en komposition. Resultatet är ett ljudverk i fyra akter som går att lyssna på via appen KOF- konstfiktion & fakta, på plats eller var du än befinner dig. Bänkarna är också skulpturer, vars utformning berättar om 4 människor som vi vet avrättades på denna plats. De som miste sina liv på Norrbo Bro avrättningsplats var människor vars öden kan berätta något om en svunnen tid. Men genom att närma sig och gestalta en dåtid, att synliggöra det bortglömda, kan vi också blottlägga skeenden i nuet. Hur människor i vår samtida omvärld döms till döden och tvingas möta den genom avrättningar. Nadine Byrne (f. 1985 i Stockholm) är utbildad vidKungl. Konsthögskolan i Stockholm samt vid Kunsthøgskolen i Bergen, Norge. I sitt konstnärskap - som ofta gestaltar sig i film, skulptur, ljud och textila verk - intresserar hon sig för det personliga i berättelser och minnesbilder, det mänskliga psykets dolda domäner, den poetiska relationen mellan olika material samt den estetik som frigörs genom esoteriska ritualer.

På ett sätt är den tidigare avrättningsplatsen vid Norrbo bro redan gestaltad i det att den har låtits förvildas och tas tillbaka av andskapet. Det om något - att detta rum i naturen har förträngts, förlorat sin historiska betydelse och blivit en icke-plats - är en talande skildring av hur många sedan dödsstraffets avskaffande i Sverige har känt inför dess verkan. Nadine Byrne har tagit enna ‘naturliga gestaltning’, som utgångspunkt i sin konstnärliga ntervention. I verket Blottläggning har hon sedan låtit fyra kulpturala bänkar varsamt bryta in i terrängen av rotvältor. Objekt för vila, betraktelse och eftertanke som tillsammans signalerar att här finns något att vara i, konfronteras av och reflektera över; att detta är en Plats och att den har något att berätta för oss. Vad vill den berätta? Vilka erfarenheter, öden och minnen ligger begravda här? I ett försök att svara på dessa frågor har Byrne låtit gräva ned egentillverkade mikrofoner i marken på platsen. Upptagningen av ljud har sedan omvandlats till toner i en komposition. Resultatet är ett ljudverk i fyra akter som går att lyssna på via appen KOF- konstfiktion & fakta, på plats eller var du än befinner dig. Bänkarna är också skulpturer, vars utformning berättar om 4 människor som vi vet avrättades på denna plats. De som miste sina liv på Norrbo Bro avrättningsplats var människor vars öden kan berätta något om en svunnen tid. Men genom att närma sig och gestalta en dåtid, att synliggöra det bortglömda, kan vi också blottlägga skeenden i nuet. Hur människor i vår samtida omvärld döms till döden och tvingas möta den genom avrättningar. Nadine Byrne (f. 1985 i Stockholm) är utbildad vidKungl. Konsthögskolan i Stockholm samt vid Kunsthøgskolen i Bergen, Norge. I sitt konstnärskap - som ofta gestaltar sig i film, skulptur, ljud och textila verk - intresserar hon sig för det personliga i berättelser och minnesbilder, det mänskliga psykets dolda domäner, den poetiska relationen mellan olika material samt den estetik som frigörs genom esoteriska ritualer.

I våras följde konstnären Mohammad Ali efter sin familj till Stockholm efter närmare fem år i krigets Damaskus. År av ändlös väntan. Karine Mannerfelt har träffat honom och sett hans nya verk. En tung andning hörs, så syns en immig fläck på spegeln framför mig. Ett hus ritas i imman, som om där fanns ett pekfinger som skapade linjerna. Huset försvinner med imman, nya andetag hörs, ny imma bildas på spegeln. Det osynliga fingret ritar nu en man. Imman tonar bort igen. Nya andetag, ny imma, fingret skriver ord som kärlek, vänskap, lycka, hem, trygghet.Spegeln, som Mohammad Ali skapade efter att han lämnat sitt hem i Damaskus, handlar om hans dröm om ett hem, en tillhörighet.Det är ett verk som trots allt uttrycker någon sorts kärlek, säger jag.Jag läser alltså in kärlek, eller snarare ömhet i spegelverket, men konstnären själv, Mohammad Ali håller inte med. Titeln är Cold Breath  det sista andetaget innan döden. Det handlar om en mans drömmar, en man som inte har någonting längre, inte ens ett hem.Mohammad Ali är utbildad på Konsthögskolan i Damaskus under början av 2000-talet. Han fick samtidigt möjlighet att resa både i arabvärlden och i Europa och ta del av den internationella konstscenen. Girigt tog han in allt han såg. Att ta steget från skolan till verkligheten var stor, säger Mohammad Ali. Nu var jag själv ansvarig för mitt arbete, ingen lärare stod bakom mig längre. Men på All Art Now kunde jag utveckla mig själv tillsammans med andra konstnärer.All Art Now var Syriens första scen för samtidskonst, som startade 2005. Jag jobbade med att förstå andra människor, berättar Mohammad Ali. Jag var full av idéer de där första åren, och tröttade fullständigt ut min omgivning. Och 2009, alltså två år innan den arabiska våren inleddes, anade han något nytt i luften. En oklar känsla av fruktan spred sig omkring honom. Jag läser inte texter, utan bara bilder, säger Mohammad, nu på engelska, men ibland när han berättar föredrar han arabiska. Och det var i bilderna han tyckte sig se en förändring. Som en förvarning om att något skulle hända, som då fåglarna söker skydd innan åskan bryter ut.Han såg några ord i Financial Times som stämde överens med hans iakttagelse, "Fears Fresh", stod det nya farhågor. Och med pennan bearbetade han tidningsbilder som utstrålade denna känsla. Ofta växte det fram bilder på åsnor. Som en stor och viktig åsna som står i centrum för en åsneflock. Verket visades i Grekland, Spanien och Italien. Men efter det ville han inte visa det mer. Han kände sig som budbärare med ett dåligt budskap.Ungefär samtidigt gjorde han ett videoverk som visar en dörr som stod och slog fram och tillbaka. Något okänt var på väg. Det var året innan det att kriget bröt ut i Syrien. När händelserna 2011 började skena och utveckla sig till ett krig förlorade jag min balans, säger Mohammad Ali. Det var som om jag fick en kniv i magen, nyheterna sköljde över oss och ingen förstod vad som hände. Men på krigets andra år började Mohammad arbeta igen som förut, som en observatör som försökte förstå människorna omkring sig. Det blev en tecknad dagbok, ett projekt som han fortsatte med i fyra år. Bara första året blev det 366 bilder. De gestaltar hur människor märks av kriget. Första året tecknade han människor som förvandlats till mytologiska figurer. För det var myter gamla berättelser från tidernas begynnelse   som tog över när ingen längre begrep vad som hände omkring dem. Men 2013, på krigets tredje år tog det stopp. Men min hjärna var aktiv, understryker Mohammad, men jag gjorde ingenting. Och Abir Boukhari som tolkar från arabiska till engelska fyller i: "under kriget var han inte densamma". De två hade då känt varandra i närmare tio år. Abir som startade galleriet All Art Now i Damaskus 2005 hade varit hans utställningscurator. De var goda vänner. Men mitt under kriget förändrades deras relation. Innan kriget kände jag mig blyg och trodde inte att jag ville dela mitt liv med någon. Men under kriget förändrades det. Jag ville ha en tillhörighet och jag ville bli far, säger Mohammad. Så kriget förde dem samman, konstnären Mohammad Ali och hans curator Abir Boukhari. 2014 föddes deras dotter i Damaskus. Nu sitter hon med oss vid intervjun. Och efterhand började Mohammad arbeta igen.På krigets fjärde år, 2014, såg Mohammad hur människor runt omkring honom bara föll ihop på Damaskus gator. Människor som innan kriget snabbt skulle ha rest sig upp och låtsats som inget hänt låg nu bara kvar, som försjunkna i sorg. En kvinna började gråta otröstligt, som om hon grät över hela sitt liv. Jag uppfattar det felaktigt som om Abir skrattar när hon översätter berättelsen om de fallande människorna. Men, nej. Jag skrattade för att hålla igen gråten, säger Abir.Observationerna förde Mohammad Ali över i videoverket Varken människor eller stenar. Videon visar hur allt först är upprättstående, såväl hus som människor, sedan ses de falla samman, som om både hus och människor bara var konstruktioner. 2014 började Mohammad teckna igen. Så som det började en gång. I slutet av 1980-talet, då han var sex år, satt han bredvid en av sina äldre systrar i hemstaden Malakihye i nordöstra Syrien. Hon hade handlat papper och ritkol och ritade bilder som hon skulle skicka till en teckningstävling. Då bestämde han sig själv för att bli konstnär. Teckningarna från 2014 visar ett myller av figurer, tillsammans bildar de flera olika berättelser. Återigen är det observationer av det dagliga livet i krigets Damaskus. Som scenen där en man visar upp ett nyfött barn med getben. Runt omkring gläds människorna och låtsas som om barnet är normalt. Förra året påbörjade Mohammads sitt sista projekt i krigets Damaskus. Ändlös dagar kallar han en serie teckningar som illustrerar känslan av att förlora meningen med livet, att inse att det är slöseri med tid att vänta på en förändring som aldrig kommer. Teckningarna är svartare än de han gjort tidigare, var och en av dem visar en man fjättrad, antingen instängd i en glasburk, fastsatt i marionettsnören, eller med ett gummidäck kring kroppen som skulle kunna bära mannen om han flöt iväg om det inte vore så att däcket var fastspikat i alla fyra väderstreck. Jag undrade vart jag var på väg i detta väntande. Mitt liv gick runt runt som i en film, säger Mohammad. Hans fru och barn befann sig i Stockholm, skulle de kunna återvända till Damaskus? När en granat föll genom taket i hans hem och krossade glaset på bordet framför honom förstod han att det inte var möjligt. Han beslöt sig för att lämna Damaskus och Syrien. Men det var ett svårt val, säger Mohammad. Under kriget hade jag hela tiden observerat och arbetat, skapat dagboken över krigsåren. Nu kunde jag inte fortsätta med det. Inte bara valet, utan också resan var svår. Nu var det jag som var subjektet, det fanns inte längre något att observera, säger Mohammad. Han säger att han inte ens vill komma ihåg vad som hände. Det enda jag gjorde under färden genom Syrien och Turkiet var att ta ett foto på varje ny plats jag lyckades ta mig till och skicka till min fru i Stockholm, för att visa att jag levde, berättar han.Sedan följde resan över Medelhavet, i en gummibåt till Grekland. Väl framme på den grekiska ön hände något som återigen gjorde honom till observatör, det var när hans subjekt plötsligt förvandlades till ett objekt. När de klev i land i Grekland blev Mohammad och de andra flyktingarna inte längre betraktade som individer, utan som nummer. En tjänsteman skrev siffror på ovansidan av deras händer med en märkpenna. I det ögonblicket förlorade jag min mänsklighet, säger Mohammad Ali. Sedan när mannen som skrivit de första siffrorna på min hand dessutom upptäckte att han skrivit fel skrapade han bort dem för att kunna börja om från början. Då var jag inte ens ett nummer, jag var ingenting alls.Vid andra försöket blev Mohammad 242/20, vilket betydde att han anlänt den 24:e dagen i den andra månaden, och att han var den 20:e personen som kom då. Han tittade på sina siffror och kände att han återigen blev den observatör som han varit i Damaskus. Han köpte en liten anteckningsbok vars sidor fylldes med teckningar av människor som avhumaniseras och förvandlas till nummer.Anteckningsboken med bilderna kommer nu att tryckas upp av Botkyrka konsthall. I Botkyrka har han och hans fru Abir Boukhari deltagit i ett ateljéprojekt sedan i våras. Där ställde han också ut några av de första bilderna han gjorde efter flykten.I koma kallar han det första konstnärliga arbete han gjorde då han anlände till Sverige. Det är ett arkiv över hans stad, Damaskus. Han upptäckte att han inte längre hade några minnesbilder av staden. När han mindes något såg det ut som om någon varit framme och skrapat bort delar av bilden. I koma är en serie ofullständiga bilder över Damaskus, hemstaden han en gång observerade dagligen har tonat bort.Karine MannerfeltTolkade från arabiska gjorde Abir Boukhari. Mohammad Ali är just nu aktuell i gruppuställningen Övergångar / Transitions på Botkyrka konsthall som kan ses fram till den 31 januari.

Konstnären Cecilia Edefalk är den dyraste nu levande svenska konstnären. I höst är hon aktuell med en stor retrospektiv utställning på Waldemarsudde. Tor Billgren har träffat henne. Cecilia Edefalk debuterade med dunder och brak i Malmö 1988, året efter sin examen från Konsthögskolan i Stockholm. Målningarna som då såldes för fyrtio-femtiotusen kronor har blivit moderna ikoner, och har de senaste åren klubbats för miljontals kronor på auktion. 2010 såldes till exempel målningen "Baby" från 1987 för 5,9 miljoner kronor. Hon är därmed den dyraste nu levande svenska konstnären.I detta reportage där Tor Billgren träffar Cecilia Edefalk hemma i Kärrtorp i södra Stockholm, och i ateljén på Södermalm, berättar hon om 80- och tidiga 90-talets turbulenta och uppskruvade konstvärld, där konstnärerna hade popstjärnestatus och utställningar ibland var utsålda redan före vernissagerna.Hon berättar också om hur hon hittar motiven och förlagorna till sina målningar en vindlande process där hon söker dolda ledtrådar och följer impulser, ingivelser och en stark inre röst. Jag fungerar lite som en spårhund, säger hon.P1 KulturDet här är en något nedkortad version av en kulturdokumentär som sändes första gången den 17 november 2014

Gertrud Sandquist, rektor Konsthögskolan i Malmö, kognitionsvetaren Peter Gärdenfors och filosofen Ingar Brinck från Lunds universitet samtalar om hur vi kognitivt uppfattar konst. Människans hjärna är inte främst skapad för estetiska upplevelser utan för överlevnad i en vild natur. Så vad händer i oss när vi betraktar ett konstverk? Hur hanterar hjärnan färger, former, linjer, djup, och vad gör ett konstverk meningsfullt? Människan har högt utvecklad förståelse för symboler, metaforer och vi drivs av en stark vilja att förstå.  Medverkande är Gertrud Sandquist, rektor för Konsthögskolan i Malmö och kognitionsvetarna Peter Gärdenfors och Ingar Brinck från Lunds universitet. Programledare Och producent Peter Sandberg.Boktips:Cognition and the Visual Arts av Robert L Solso

Barnens Kultur denna vecka om när barnen själva gör kultur. Hur bra måste det bli? Ska barndomen ska vara en tid av prestationsfri lycka eller den tid i livet då man maximerar sitt kunskapsintag? De har precis anlänt till Sverige och pratar inte svenska – ändå får de ensamkommande barnen genast börja lära sig filma, tillsammans med studenter från Konsthögskolan Valand. Filmerna blir ett sätt att uttrycka sig, innan språket erövrats.  Hur meta kan det bli när fansen tar över? Youtubarna Dan och Phil måste ständigt uppdatera sig om vad fansen låter dem råka ut för i sina noveller, allt från romanser till de senaste sätten de har dött på. För tioåriga Sonja har karriären redan börjat. Hon går på Kungliga Balettskolan och har stenkoll på varje minut av sin tid. Är slitet vid stången i balettsalen värt det? Danskritikern Anna Ångström ger sin syn. Och så sammanfattar vår testpatrull det barnanpassade utbudet på stan – var det för dem, eller var det för föräldrarna?

Barnens Kultur denna vecka om när barnen själva gör kultur. Hur bra måste det bli? Ska barndomen ska vara en tid av prestationsfri lycka eller den tid i livet då man maximerar sitt kunskapsintag? De har precis anlänt till Sverige och pratar inte svenska – ändå får de ensamkommande barnen genast börja lära sig filma, tillsammans med studenter från Konsthögskolan Valand. Filmerna blir ett sätt att uttrycka sig, innan språket erövrats.  Hur meta kan det bli när fansen tar över? Youtubarna Dan och Phil måste ständigt uppdatera sig om vad fansen låter dem råka ut för i sina noveller, allt från romanser till de senaste sätten de har dött på. För tioåriga Sonja har karriären redan börjat. Hon går på Kungliga Balettskolan och har stenkoll på varje minut av sin tid. Är slitet vid stången i balettsalen värt det? Danskritikern Anna Ångström ger sin syn. Och så sammanfattar vår testpatrull det barnanpassade utbudet på stan – var det för dem, eller var det för föräldrarna?

Marie_Louise Ekman i ett samtal med Catharina Bergil, Högskolan för scen och musik, GU. I snart femtio år har Marie-Louise Ekman varit en betydelsefull personlighet i svenskt kulturliv. Hon var tidigt en av konstnärerna i kretsen kring tidningen PUSS och med bajskorvar, könsdelar, rumpor, pruttar och kroppsvätskor har hon provocerat och utmanat. Förutom måleri, film och TV jobbat har hon jobbat med både skulptur och scenografi. Hennes karriär krönts av tiden som hyllad chef för Dramaten och uppskattad rektor för Konsthögskolan.

Knutte Wester är konstnären som alltid står på de svagas sida. I ögonhöjd med dem han skildrar ger han liv och känslor åt de svåra frågor som kantar flyktingars liv. Detta avsnitt av Spotlight är ett önskereportage från Kerstin Berggrens eget arkiv.  Historien om flyktingpojken Gzim har gått rakt in i hjärtat hos de som mött honom i konstnären Knutte Westers verk. De möttes på en flyktingförläggning i Boliden i Västerbotten, blev vänner och sen har deras kontakt resulterat i flera utställningar om Gzims väg genom livet, men även i en uppmärksammad dokumentärfilm.Knutte Wester arbetar framför allt med skulptur, film och teckning och hans verk ger röst åt människor som sällan hörs i samhällsdebatten. För att komma dem nära flyttar han gärna sin ateljé till dem han vill skildra.Kerstin Berggren har träffat Knutte Wester regelbundet sedan han gick ut Konsthögskolan i Umeå för drygt tolv år sedan och i det här avsnittet av Spotlight får lyssnarna följa med på en resa mellan ateljéer, flyktingbarn och filmpremiärer.

Historien om flyktingpojken Gzim har gått rakt in i hjärtat hos de som mött honom i konstnären Knutte Westers verk. Det har blivit en dokumentärfilm och flera utställningar om Gzims väg genom livet. Knutte Wester är konstnären som alltid står på de svagas sida. I ögonhöjd med dem han skildrar ger han liv och känslor åt de svåra frågor och känslor som kantar flyktingars liv. Just Gzim som kom till Sverige från Kosovo fick en alldeles särskild plats i Knutte Westers arbete. De möttes på en flyktingförläggning i Boliden i Västerbotten, blev vänner och sen har deras kontakt resulterat i flera utställningar, men även en uppmärksammad dokumentärfilm. Knutte Wester arbetar framför allt med skulptur, film och teckning och hans verk ger som sagt röst åt människor som sällan hörs i samhällsdebatten. För att komma dem nära flyttar han gärna sin ateljé till dem han vill skildra. Kerstin Berggren har träffat Knutte Wester regelbundet sedan han gick ut Konsthögskolan i Umeå för drygt tolv år sedan och i dagens Kulturreportage får lyssnarna följa med på en resa mellan ateljéer, flyktingbarn och filmpremiärer.Ett program av Kerstin Berggren.

Gertrud Sandquist, rektor Konsthögskolan i Malmö, kognitionsvetaren Peter Gärdenfors och filosofen Ingar Brinck från Lunds universitet samtalar om hur vi kognitivt uppfattar konst. Människans hjärna är inte främst skapad för estetiska upplevelser utan för överlevnad i en vild natur. Så vad händer i oss när vi betraktar ett konstverk? Hur hanterar hjärnan färger, former, linjer, djup, och vad gör ett konstverk meningsfullt? Människan har högt utvecklad förståelse för symboler, metaforer och vi drivs av en stark vilja att förstå.  Medverkande är Gertrud Sandquist, rektor för Konsthögskolan i Malmö och kognitionsvetarna Peter Gärdenfors och Ingar Brinck från Lunds universitet. Programledare Och producent Peter Sandberg.Boktips:Cognition and the Visual Arts av Robert L Solso

Cecilia Edefalk debuterade med dunder och brak i Malmö 1988, året efter sin examen från Konsthögskolan i Stockholm. Målningarna som då såldes för fyrtio-femtiotusen kronor har blivit moderna ikoner, och har de senaste åren klubbats för miljontals kronor på auktion. Hon är därmed den dyraste nu levande svenska konstnären. I veckans kulturdokumentär berättar hon om 80- och tidiga 90-talets turbulenta och uppskruvade konstvärld, där konstnärerna hade popstjärnestatus och utställningar ibland var utsålda redan före vernissagerna. Hon berättar också om hur hon hittar motiven och förlagorna till sina målningar – en vindlande process där hon söker dolda ledtrådar och följer impulser, ingivelser och en stark inre röst. – Jag fungerar lite som en spårhund, säger hon. Programmet är gjort av Tor Billgren.

BAKGRUND: Isol föddes 1972 som Marisenta Misol i Buenos Aires och inledde sin konstnärliga utbildning på Escuela Nacional de Belles Artes, ”Rogelio Yrurtia”, för att bli bildlärare. Därefter studerade hon ett par år på Konsthögskolan i Buenos Aires. Hon har vid det här laget gjort ett 20-tal bilderböcker varav ett fåtal hittills är översatta till svenska. AKTUELL MED: Gästar årets Bok och biblioteksmässa i Göteborg. Mottagare av Astrid Lindgren memorial award 2013. Ny bok på gång om att komma till världen. I PROGRAMMET: Varför går alla i Buenos Aires till psykoanalytikern? Vad händer om man inte har tv hemma som barn? Varför ska man inte förklara bilder? Varför är det bättre att inte besvara frågor?

Oavsett var Knutte Westers dokumentärfilm Gzim rewind visas, så brukar reaktionerna bli mycket starka. Publiken köar efteråt för att tacka honom och när filmen visades i TV förra året strömmade de uppskattande mailen in. Historien om den lille flyktingpojken Gzim gick rakt in i hjärtat på tittarna. Knutte Wester arbetar framför allt med skulptur, film och teckning och hans verk ger röst åt människor som sällan hörs i samhällsdebatten, ofta flyktingar och barnhemsbarn. Han flyttar ofta sin ateljé till dem han vill skildra. Kerstin Berggren har träffat Knutte Wester regelbundet sedan han gick ut Konsthögskolan för tio år sedan och i dagens kulturdokumentär får lyssnarna följa med på en resa mellan ateljéer, flyktingbarn och filmpremiärer. Ett program av Kerstin Berggren.

I veckans P4 Kultur besöker vi norra Skåne och Wanås, där konstnären och musikern Yoko Ono just nu ställer ut flera verk. Hon bjuder in besökarna att medverka i hennes konstverk; att klättra upp i en skog av stegar eller fästa lappar med önskningar i äppelträd. Vår reporter Karin Arbsjö har åkt till Östra Göinge och Wanås för att träffa den nu 78-åriga Yoko Ono som i decennier har varit så hatad och så älskad av så många. För hela världen blev Yoko Ono, först känd som John Lennons stora kärlek, fru och senare hans änka. Men innan hon blev "frun" och för somliga kvinnan som splittrade Beatles, var hon inte världskänd, men en klassiskt skolad musiker och etablerad avantgarde-artist. Yoko Ono säger själv att det var när hon träffade John Lennon som hon lärde sig att samarbeta med någon annan, efter att ha varit något av en ensamvarg. Yoko Ono har fortsatt med att bryta mark, envist sprida budskapet om fred och bjuder andra att ta del av och medverka i hennes konceptkonst. Produktiv som få och rak i samtalet med betraktare och medskapare. På Venedigbiennalen 2009 tilldelades hon Guldlejonet - "Life Achievement Award". Det sköljer en perfomance-våg över Sverige idag, och inte bara här - på Venedigbiennalen i sommar kryllar det av performanceverk. 2001 blev Moderna Museet först i Sverige med att köpa in ett performanceverk. Konstnären bakom det verket heter Elin Wikström, och är professor vid Konsthögskolan i Umeå. I helgen den 27 - 28 maj äger för sjätte året i rad den internationella performance-festivalen Live action rum i Göteborg. Där kan bland annat publiken fästa ballonger på den kinesiska konstnären He Chengyaos kropp; en konstnär som, liksom Elin Wikström, verkar i Yoko Onos anda.

Konstnären Berta Hansson (1910-1994) är aktuell på Konstakademien i Stockholm och hennes generationskollega Evert Lundquist (1904-1994) är lika aktuell på Moderna Museet i Stockholm. Cecilia Blomberg har intervjuat Olle Granath om måleriets vara eller inte vara i konstvärlden, och tillsammans med Anneli Dufva besökt de båda utställningarna. Dessutom handlar det om den nya Arkitekhögskolan i Umeå. Rektor är den danske arkitekten Peter Kjaer, som tidigare varit rektor för arkitektskolan i Århus. Umeå universitets arkitektutbildning är den fjärde i Sverige som ger en fullständig arkitektexamen och Peter Kjaer vill satsa på en internationell utbildning, där arkitektur med konstnärlig profil i ett hållbarhets- och internationellt perspektiv är centrala delar. Det berättar han i Kulturradions program ”Snittet”, som idag tittat närmare på det Konstnärliga Campus som byggs för fullt vid Umeälvens strand i centrala Umeå. Där ingår även Designhögskolan, Konsthögskolan och Bildmuseet. Den omfattande satsningen rymmer också Umeå universitets experimentella HUMlab, som samlar humaniora, kultur och informationsteknik under ett tak. Kerstin Berggren har även träffat Designhögskolans nya rektor Anna Valtonen, som tidigare varit chef för Designforskningen på Nokia i Helsingfors. Programledare: Anneli Dufva

Konsten att skildra verkligheten -- Den svenska dokumentärfilmen blir konstigare och konstigare och samtidigt använder sig konstnärerna av allt mer material från verkligheten. Konstfilmen och dokumentärfilmen närmar sig varandra och går det ens att längre skilja dem åt? Och finns det någon poäng med att försöka? Kino denna vecka fördjupar sig i växelverkan mellan konst- och dokumentärfilm. Till vår hjälp tar vi konstnären Petra Bauer som tilldelats Bo Widerbergs-stipendiet för sina dokumentärfilmer, Måns Månsson som gjort sin dokumentärfilm om Anders Björck under sin tid på Konsthögskolan och Jonas Selberg Augustsén, aktuell med sin högst personliga dokumentär Trädälskaren. Programledare Roger Wilson P1 fredagen den 10 oktober kl. 18.15 och söndagen den 12 oktober kl. 16.03Den svenska dokumentärfilmen blir konstigare och konstigare och samtidigt använder sig konstnärerna av allt mer material från verkligheten. Konstfilmen och dokumentärfilmen närmar sig varandra och går det ens att längre skilja dem åt? Och finns det någon poäng med att försöka?Kino denna vecka fördjupar sig i växelverkan mellan konst- och dokumentärfilm. Till vår hjälp tar vi konstnären Petra Bauer som tilldelats Bo Widerbergs-stipendiet för sina dokumentärfilmer, Måns Månsson som gjort sin dokumentärfilm om Anders Björck under sin tid på Konsthögskolan och Jonas Selberg Augustsén, aktuell med sin högst personliga dokumentär ”Trädälskaren”. Programledare Roger Wilson