Podcasts about ekmans

Kritikerna sågade dem unisont, men publiken tyckte att det var "lysande, Sickan". I veckans avsnitt av Under all kritik dyker Anna-Karin Wyndhamn och Ivar Arpi ner i Linus Kullins bok Jönssonligan – kuppor, krut och kamratskap, en djupdykning i den svenska kultklassikerns historia. Från Gösta Ekmans briljanta Sickan till Ulf Brunnbergs Vanheden och Dynamit-Harrys törstiga bravader utforskar vi hur filmerna gick från buskis till kulturhistoria. Vad säger deras ständiga misslyckanden om svenskens eviga kamp mot auktoriteter? Och hur lyckades filmerna bli generationsfavoriter trots kritikernas sågningar? Dessutom: Vad var det egentligen som hände när Ulf Brunnberg kraschade Jönssonligans stora återförening på teaterscenen?Prenumerera eller stötta Rak högerI takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.Swishnummer: 123-027 60 89Plusgiro: 198 08 62-5Bankgiro: 5808-1837Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

VEM: Henrik Dorsin.YRKE: Skådespelare och komiker.AVSNITT: 635.OM: Huruvida Hollywood ringde efter Triangle of sadness, Gösta Ekmans djupa insikter sig själv, barnarbete, hur humorkarriären stått i vägen för att utforska andra delar av livet, hatkärleken till Ove Sundberg, när Lady Gaga kom tillbaka för sent från kisspausen på Oscarsgalan, att inte ha bott utomlands men i Göteborg och givetvis en hel del om när Mikael Persbrandt blev mobbad för sin stora k*k.SAMTALSLEDARE: Kristoffer TriumfPRODUCENT: Ninni WestinDISTRIBUTION: Acast KONTAKT: MAIL och INSTAGRAM Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

VEM: Henrik Dorsin.YRKE: Skådespelare och komiker.AVSNITT: 635.OM: Huruvida Hollywood ringde efter Triangle of sadness, Gösta Ekmans djupa insikter sig själv, barnarbete, hur humorkarriären stått i vägen för att utforska andra delar av livet, hatkärleken till Ove Sundberg, när Lady Gaga kom tillbaka för sent från kisspausen på Oscarsgalan, att inte ha bott utomlands men i Göteborg och givetvis en hel del om när Mikael Persbrandt blev mobbad för sin stora k*k.SAMTALSLEDARE: Kristoffer TriumfPRODUCENT: Ninni WestinDISTRIBUTION: Acast KONTAKT: MAIL och INSTAGRAM Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kerstin Ekmans Rätten att häda från 1994 är ett rykande försvar för yttrandefriheten och det klara förnuftet. Ulrika Knutson läser en text som samtidigt är högaktuell och en produkt av sin tid. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Publicerad 2020-08-17.Sverige har världens äldsta tryckfrihetslagar, från 1766. Vi kan tacka Peter Forsskål för dem. Hans pamflett Tankar om Borgerliga Friheten inspirerade några år tidigare. Högst av alla friheter satte han skriv-friheten.Hans text blev genast indragen av censuren och Forsskål fick gå i landsflykt. Det passade honom inte så illa. Han var en av Linnés lärjungar. Tyvärr dog han i Jemen, bara 31 år gammal. Linné döpte en liten nässla efter honom, till Forsskalea Tennacissima - "kärv, stickig, hårdnackad och envis".Som Linnélärjunge strävade Forsskål efter nytta. Skrivfriheten hade ganska lite med jagets romantiska uttrycksbehov att göra. Snarare handlade det om jagets behov av kunskap.Alla medborgare måste få bli bekanta med "samhällets tillstånd", ansåg Forsskål. Det var en djärv åsikt på hans tid, när de flesta svenskar slet ont i jordbruket och inte begärde mer än en sup eller två när arbetsdagen var slut. Samhällets tillstånd orkade ingen bry sig om.Men Forsskål var optimist. Han trodde på folkbildning. Friheten krävde inte bara fri press utan ett "upplyst publikum".Idag lever vi i det fria ordets paradox. Ordet är friare än någonsin - hos oss i Sverige - men Forsskål hade nog tyckt att "den upplysta publiken" beter sig konstigt. Konspirationer och fakta-resistens skulle han inte ha gillat. Han hade väntat mer av det klara förnuft som också Kerstin Ekman hyllar i sitt tal Rätten att häda. Hållet den 15 oktober 1994.När hon talade hade krutröken ännu inte lagt sig. Bara fem år tidigare hade Ekman och Lars Gyllensten lämnat Svenska Akademien, i protest mot att den vägrat ge sitt stöd åt Salman Rushdie. Hans roman Satansverserna hade de iranska ayatollornas fatwa över sig. Rushdie hade gått under jorden. Bara året innan hade hans norske förläggare William Nygaard nätt och jämnt överlevt ett mordattentat. Faran är inte över. Det finns fortfarande ett pris på Salman Rushdies huvud.Texten var länge ur tryck, men återpublicerades våren 2020 i tidskriften Essä, tillsammans med sex kommenterande texter. Kerstin Ekmans tal är dubbelt läsvärt, både som appell för yttrandefriheten och som kulturhistorisk produkt av sin tid. 1994 är länge sedan.Talet speglar tiden före den stora mediala revolutionen. Webb och sociala medier var knappt påtänkta. Mobiler låg inte i var mans ficka. Det var bara fem år efter murens fall. Svenska Akademiens uppfattning vägde tungt. Dess kapital var ännu stort.Kerstin Ekmans tal handlar inte så mycket om Salman Rushdie och islam, utan mer om upplysningen och försvaret av den "skeptiska humanismen" i Hjalmar Söderbergs anda. Här ser man hur mycket Söderberg betytt för Ekman. Hon börjar med en chockeffekt, beskriver en barnpornografisk bild, där två män urinerar på en liten flicka. Hon äcklas, ändå vill hon försvara rätten att publicera den. Hon hyllar de gamla grundlagarna och Forsskåls tryckfrihet. Några år senare svängde det - idag är det förbjudet att inneha, till och med att betrakta en sådan bild. Och märk väl, en av de få som fällts för detta brott är ingen vanekriminell, utan serieöversättaren Simon Lundström, som i sin dator hade japanska mangateckningar. "Döma teckningar, är svenskarna inte riktigt kloka"? undrade den amerikanska fotografen Sally Mann.Kerstin Ekmans text är kärv, stickig och envis, som Forsskåls nässla. Riktigt giftig när hon skildrar den svenska aningslösa välviljan, de "rosiga kindernas cynism" - till exempel i form av ekosocialister som drömmer om ett paradis bortom demokratin. Detta fenomen försvann inte med nittiotalet. "De rosiga kindernas cynism" - vilket uttryck - blossar upp då och då, både i klimatdebatten och i identitetspolitiken. Eller vad ska man säga om Uppsala universitet som glömde allt de visste om akademisk frihet och källkritik, och mästrade kulturantropologen Ingalill Arvidsson för att hon på ett seminarium, uppmanad att svara på en fråga om uppslagsord i gamla arkiv, använt n-ordet, som var det konkreta uppslagsordet. Detta inte menat som stöd för de frihetskämpar som bryr sig mindre om samhällets tillstånd än rätten att köpa n-ordsbollar i närbutiken så fort suget slår till.Kerstin Ekman talar också om "den vämjeliga bönhustraditionen" i Sverige, med dess drag av botgöring och underkastelse. Detta förstod nog den bildade borgerligheten för 25 år sedan, särskilt om de legat i Uppsala och lyssnat på när Ingmar Hedenius läste lusen av biskoparna. Men idag i världens modernaste land - vem ska ta åt sig? 68-vänstern eller P O Enquist och arvet från Hjoggböle. Lite bönhus ska väl den sekulariserade svensken tåla?Kerstin Ekmans text kommenteras hövligt av sex olika författare. Det är bara Agneta Pleijel som törs ta henne på allvar, och svara på Ekmans skarpa kritik av religion, och av Birgitta Trotzig. Pleijel menar att Kerstin Ekman gick för långt när hon skrev att intresset för plågade sovjetiska öden, som poeterna Mandelstam, Tsvetajeva och Achmatova, ibland fått karaktären av dödsfascination - "en på mycket långt håll ljuv svindel inför deras undergång".Detta är inget huvudspår i Kerstin Ekmans text, men det är starka ord. Kerstin Ekman själv, liksom Hjalmar Söderberg, uppehåller sig ofta vid nazisternas illgärningar, utan svindel vid avgrunden. Detta måste ha med tiden att göra. Det var ju 1994, de sovjetiska arkiven hade just blivit tillgängliga och alla fynden gav många rubriker. Det var först då som man fick veta att Osip Mandelstam verkligen dog i ett uppsamlingsläger på väg till Vladivostok. Det kan förresten vara på sin plats att påminna om att de ryska arkiven inte längre är öppna. Putin sitter på nycklarna sedan många år. Men då hade fakta just börjat röra sig. Kunde detta förväxlas med dödsfascination?Ett uppriktigt tack får Kerstin Ekman från Mohammad Fazlhashemi, nu professor i islamsk teologi och filosofi i Uppsala. Han ger bakgrunden till fatwan mot Rushdie, hur den shiamuslimske ayatollan Khomeini hittade ett utrymme för att framstå som den sanne försvararen av islam, också i sunniters ögon. Det var ett politiskt mästardrag. Mycket tragiskt däremot, att inte de diplomatiska ansträngningarna förmådde efterträdaren Khamenei att lätta på fatwan. Ett tag såg det så ut.Vad Mohammad Fazlhashemi tackar Kerstin Ekman för är att hennes klara förnuft vägrade skuldbelägga alla muslimer för brottet mot Rushdie, något som sker då och då, i vår upplysta tid. Professor Fazlhashemi bidrar med en personlig anekdot. När debatten rasade som värst skulle han själv lämna in bilen till reparation hemma i Umeå. Mekanikern tog nycklarna, spände ögonen i professorn och ville ha besked, inte om kardanknutar eller bromsar. Han ville veta om kunden var villig att verkställa den dödliga fatwan mot Rushdie och hans svenska förläggare. Fazlhashemi skakade av sig alla känslor frågan väckte, och gav ett kort och koncist svar: Nej!Ett kvarts sekel går fort. Mycket hinner hända, eller händer inte alls. Ungefär vid samma tid då tidskriften Essä tryckte om Kerstin Ekmans text ombads Svenska Akademien att lägga ett ord för den fängslade svenske medborgaren Gui minhai. Men Akademien tyckte inte att det var deras uppgift att försvara Guis yttrandefrihet. Det finns andra organisationer som sköter sådana saker betydligt bättre än Akademien, enligt ständige sekreteraren. Och det är ju tur.Ulrika Knutson, journalist och författareKällorEmi-Simone Zawall (red): Tidskriften Essä, nummer 5: Rätten att häda, 2020. Först publicerad 1994 av svenska Rushdiekommittén i samarbete med Studiekamraten.Peter Forsskål: Tankar, om Borgerliga Friheten. på Litteraturbanken.se, Atalntis 2017, red Gunilla Jonsson. Originalet publicerat 1759.

Vi försöker hämta oss efter Almedalen, som blivit lite mindre igen, men också lite mer slutet. Johan och Håkan Juholt har samverkat i ett projekt: att ta den sydafrikanska chefredaktören Branko Brkic till Almedalen och det gick bra. Vi fick skaka tass med statsministern, som just nu verkar vara på en uppåtstigande bana. Det var inte Biden i torsdagens debatt. Den var en total katastrof för Demokraterna som nu, sent omsider, måste försöka byta ut honom om de ska ha minsta chans mot Trump. Tories, som prövas i valet i den kommande veckan, har inte minsta chans och högerskribenter i Storbritannien talar om undergången: nu kommer alla landets institutioner att helt domineras av vänster. Och i Frankrike slår Macrons vilda chansning genom att utlysa val antagligen fel redan nu på söndag. Susanna var med och diskuterade privatreligiositet i Almedalen, bland andra med Thomas Idergard, Jacob Forssmed och Erik Helmersson. Hennes poäng, inspirerad av Sten Widmalm, var att svenskarna i allmänhet är hårt märkta av självcensur, men de andra nappade inte riktigt. Susanna har också läst Griffin Dunnes familjememoar The Friday Afternoon Club, där Dominique Dunne, känd från Vanity Fair, spelar en huvudroll. Liksom Joan Didion. Vi längtar tillbaka till Los Angeles, Laurel Canyon och särskilt till Musso and Franks, som har utomordentliga dry martinis. Och när vi ändå är på gång talar vi New York också och Graydon Carters restaurang Waverly Inn, ett av våra stamställen en gång i tiden, och så återupplivar vi Graydon Carters stora fejd med Donald Trump. Och så, naturligtvis, Malin Ekmans avhopp från Svenskan och journalisters komiska oförmåga att ens förstå vad hon menar, trots att debatten om detta varit igång i åratal. Det bekräftar bara Ekmans kritik. Och till sist: vår systerpodd tar sommaruppehåll. Vad är det för omåttlig slapphet? Become a member at https://plus.acast.com/s/hakeliuspopova. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

28 juni. Ledarredaktionen sammanfattar veckan och pratar bland annat om partiledartalen i Almedalen, presidentvalsdebatten, matpriserna och ett uppmärksammat avsked från Svenska Dagbladet. Tove Lifvendahl, Mattias Svensson och Paulina Neuding står för åsikterna, Andreas Ericson för frågorna.

Är Tidöpartierna överens om att slå ihop public service-bolagen? Vi följer upp en uppgift från Sverigedemokraterna om att SR, SVT och UR kommer slås ihop. Emanuel pratar också om hur medierna lämnar walkover på Almedalen och lämnar plats åt Spotify, Google och de andra techbolagen. Och så berättar vi om DN:s nya korrespondent i Ukraina.  Dessutom pratar vi om hur AI används av Aftonbladet, om att Mauri Hermansson fått köpa loss sin Youtube-kanal från Aftonbladet och om Malin Ekmans avskedsbrev till Svenska Dagbladet. Och går hela public service-skatten till public service-bolagen? Nej säger Olle, som har uppgifter att 1 miljard kronor har undanhållits de senaste tre åren. Nu tar vi - Emanuel Karlsten och Olle Lidbom - sommaruppenhåll och är tillbaka i mitten av augusti. Stötta oss på patreon.com/mediepodden.

Tre gäster som älskar språk får lägga ut texten om sina favoritämnen. Är det en politisk markör att lägga sig till med ortensvenska fast man egentligen inte pratar det – eller är det ett tecken på att man är ett språkligt geni? Bör ortensvenskan slipas bort i den svenska skolan eller vore det ett rasistiskt övergrepp att tvinga på barn standardsvenska? Har ungdomar börjat språkslarva mer än tidigare generationer och vad innebär det i så fall för svenska språket att de inte vet hur man pratar eller skriver korrekt. Många universitetskurser lagt bort svenskan till förmån för engelskan, vad får det för konsekvenser för Sverige? Ett avsnitt med mycket kärlek, bråk och språk. Gäster: Anders Svensson, chefredaktör Språktidningen, Anna-Karin Wyndhamn, dr i pedagogik och Fanny Forsberg Lundell, professor i franska vid Stockholms unversitet. Programledare: Nina Solomin    

Gott nytt år! Vi ska avsluta 2023 med att göra en djupdykning i Stils stora arkiv och bjuda på några av de reportage vi gjort under året som gått. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vi pratar med konstnären Marie-Louise Ekman om hennes sätt att sminka sig, tar en närmare titt på den glamorösa 80-talssåpan Dynastin med skådespelerskan Joan Collins i en av huvudrollerna, pratar med modeskaparna Pär Engsheden och Ellen Hodakova Larsson om deras relation till sina symaskiner och berättar om ”spöksångerskan” Marni Nixon som räddade Hollywoods musikalfilmer från att bli kraxande katastrofer.Gott nytt år önskar Stilredaktionen!

Marie-Louise Ekman berättar om Gösta Ekmans tidiga dagboksanteckningar, tyngda av självtvivel och självmordsförsök och funderingar om vad man egentligen ska göra av det här livet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. För sex år sedan, 1 april 2017, dog skådespelaren Gösta Ekman, 77 år gammal.I nya boken ”Jag tror jag går in i hans rum och öppnar en väska till” har Marie-Louise Ekman öppnat Gösta Ekmans dagböcker från 1950-, 1960- och 1970-talen.Programledare: Lisa BergströmProducent: Anna Tullberg

Marie-Louise Ekman är gäst i P1 Kultur och berättar om Gösta Ekmans tidiga dagboksanteckningar. Vi åker också till Norrköping där det blåst upp till storm om kulturen. Vad är det som händer? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. För sex år sedan, 1 april 2017, dog skådespelaren Gösta Ekman, 77 år gammal. I nya boken ”Jag tror jag går in i hans rum och öppnar en väska till” har Marie-Louise Ekman öppnat Gösta Ekmans dagböcker från 1950-, 60- och 70-talen. Det visar sig bland annat vara anteckningar tyngda av självtvivel och självmordsförsök och funderingar om vad man egentligen ska göra av det här livet. Hör Marie-Louise Ekman berätta om arbetet med ”Jag tror jag går in i hans rum och öppnar en väska till”.DET STORMAR OM KULTUREN I NORRKÖPINGNorrköping blev för två veckor sedan fokus för en stormig kulturdebatt. Efter nästan hundra år av socialdemokratiskt styre har borgerlig samverkan tagit över makten i staden. Politikerna vill göra nya prioriteringar vad gäller kommunens pengar. Det aviseras besparingar och reaktionerna låter inte vänta på sig. Det talas om en ”kulturslakt”. Vad ligger under alla starka känslor? P1 Kulturs Lisa Bergström återvände till staden där hon växte upp för att undersöka vad som egentligen händer och vad som står på spel. OBS-ESSÄ: VARFÖR FINNS MÄNNISKAN?Det finns förstås ett vetenskapligt svar. Men genom historien har det också funnits en tankelinje som sökt svaret i relationen mellan Gud och människa. Idéhistorikern Michael Azar funderar över denna tradition och han gör det med avstamp i en av svensk litteraturs mest fascinerande sentenser, författad av Willy Kyrklund i ”Mästaren Ma”.Programledare: Lisa BergströmProducent: Anna Tullberg

I en ny bok – Skymning i Amerika: berättelser om ett annat USA (Volante) – skildrar Malin Ekman, till vardags USA-korrespondent på Svenska Dagbladet, hur den amerikanska vänstern, och Demokraterna, radikaliserats under de senaste åren:[Boken] handlar om hur det demokratiska partiet förändrats parallellt med det republikanska och om hur det amerikanska samhället i vissa avseenden såg ut att föras längre vänsterut än det svenska.I Sverige har fokus legat på den amerikanska högern och Donald Trump, vilket inte var så märkligt när han var president. Men det krävs två poler för att ett samhälle ska polariseras, och de båda sidorna påverkar givetvis varandra. Detta handlar Ekmans bok och dagens podd om.En sista sak…Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där även Under all kritik ingår, kan fortsätta vara självständiga röster.Låt sommaren ge dig en rak höger!Inför varje podd…Inför varje avsnitt av podden diskuterar jag ämnet med er och tar med era frågor till samtalet. Det ni behöver göra för att delta i samtalet är att ladda ned Substackappen och vara med i Rak högers chatt. Många är redan med, men jag hoppas givetvis på fler.För att gå med i chatten behöver du ladda ner Substackappen, som nu finns tillgänglig för både iOS och Android. Chattar skickas via appen, inte e-post, så slå på push-notiser så att du inte missar konversationen när den händer.How to get started* Download the app by clicking this link or the button below. Substack Chat is now available on both iOS and Android.* Open the app and tap the Chat icon. It looks like two bubbles in the bottom bar, and you'll see a row for my chat inside.* That's it! Jump into my thread to say hi, and if you have any issues, check out Substack's FAQ.Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

Inom den mystika ådran i samtliga stora religioner talas det med olika ord om att gå bortom egot och vakna upp till sin sanna natur. Hur kommer det sig att andliga traditioner världen över beskriver samma process? Vissa traditoner, om man går bakåt i historien, har inte heller haft kontakt med andra. Paul Ekman visade med sin forskning om grundemotioner att det är ett tvärkulturellt fenomen som inte var beroende av kultur utan något annat, i Ekmans fall biologi. Vad är den underliggande variabeln när det kommer till denna andliga process som traditionerna beskriver? Andlighet på Youtube: https://www.youtube.com/@andlighet Apple podcasts: https://podcasts.apple.com/se/podcast/andlighet/id1603002647?l=en

Bergensbanen ble – så vidt oss bekjent – ikke plyndret i natt, men i denne episoden av Morgenbladets bokpodkast skal vi like fullt snakke om påskekrim. I 1993 utga Kerstin Ekman sin kanskje mest kjente roman, Händelser vid vatten. Den vant priser det året for beste svenske kriminalroman, beste svenske roman og året etter for beste nordiske roman. I år, hundre år etter at Bergensbanen altså ble plyndret i kriminalromanen som var Norges første påskekrim, er Ekmans serie blitt til tv-serie. Og den sendes på NRK i påsken. Med Olaf Haagensen og Bernhard Ellefsen. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kerstin Ekmans roman Händelser vid vatten har plötsligt blivit uppmärksammad igen, 30 år efter att den kom ut första gången. Det är den framgångsrika tv-serien efter boken som gjort många nyfikna. I Lundströms Bokradio hör ni skådespelaren Marie Göranzon och komikern och skådespelaren Olof Wretling i den bokcirkel vi gjorde för ett par år sedan om romanen: Hur läser de "Händelser vid vatten"? Det blev tre program då 2020, men nu får vi höra en ny kortare version. Kerstins Ekmans "Händelser vid vatten" blev när den kom snabbt en av de böcker som sålde mest i Sverige. Den vann både Nordiska rådets litteraturpris och Augustpriset och är översatt till flera språk. Romanen utspelar sig i det lilla jämtländska samhället Svartvattnet, och rör sig i två olika tidsplan, dels 1991 som är bokens nutid, och dels tidigt 1970-tal. I handlingens centrum finns ett ouppklarat mord på några campande turister vid en vid en å långt in i skogen.Ni kan helt lugnt lyssna klart: vi kommer inte avslöja hur boken slutar. Vill ni höra hela bokcirkeln finns samtliga tre delar på SR Play.Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmRedaktion: Andreas Magnell (producent) och Fredrik Wadström

Varning på stan! Efter "Grand Hotel" men långt före "Short Cuts" samlade Hasse Ekman ett all-star cast - Hjördis Petterson! Douglas Håge! Tollie Zellman! Inga Landgré! Stig Järrel! Gun Wållgren! Gunnar Björnstrand! - i en berättelse om goda och onda grannar, prostitution, folkhemmet, akut förgiftning, övergrepp och hastiga dödsfall. "Medan porten var stängd" är en av Ekmans bästa filmer enas vi om med vår gäst Kalle "Snedtänkt" Lind. Ordet vivör nyttjas flitigt. Vi går till botten med namnet Bojan. Och plankar Leonardo DiCaprio bara Tollie Zellman i "The Wolf of Wall Street"? Göran anar ugglor i mossen. C-G faller i korinter när han hör namnet Gustaf Wally. Johan reder ut familjen Anker. Plus, Kalle redovisar Stellan Skarsgårds samtliga söner, HELA LISTAN, inklusive Ossian och Kolbjörn!!! Inte så tuddigt, för att tala med Cora Anker. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Löpa var var nominerade till Sveriges Radios Romanpris 2022. Hör juryn diskutera Löpa varg av Kerstin Ekman Löpa varg handlar om 70-åriga, pensionerade jägmästaren Ulf Norrstig som tillbringat sitt liv med bössan i hand, som får en omvälvande upplevelse när han möter en varg.Det är en roman om minnen, åldrande och kanske också om ånger. Men det är också en relationsroman, där Ulf och hans hustru Ingas förhållande har en central roll. Lyssnarjuryn imponeras av Kerstin Ekmans förmåga att med små medel, och ett tillsynes enkelt språk, berätta om allt från mänsklighetens stora frågor till vardagens detaljer med samma skärpa. Men juryn tycker också att Ulf bitvis är en väl grinig gubbe och har svårt för den styvnackade, manliga gemenskapen.Programmet sändes 7 april som en del av Litteraturveckan i P1. Det här är lyssnarjuryn: Parisa Hartman Mokarami Ulrica Skagert Mats Lieberg Agnes HellqvistÅrets nominerade romaner: Löpa varg av Kerstin Ekman Hölje av Pooneh Rohi Två pistoler av Klas Östergren Den dagen den sorgen av Jesper Larsson som också blev vinnare av årets RomanprisProducent: Nina Asarnoj Programledare: Lina Kalmteg Tekniker: Viktor Tjernell

Dokumentären "Earth: Muted" handlar om tre kinesiska familjer från Hanyuandalen i södra Kina, en päronodlare, en körsbärsbonde och biodlarfamilj. Alla förhåller de sig till bidöden som drabbat dalen. Bristen på bin har gjort päronodlaren Cao till expert på handpollinering. Med hjälp av en fjäderpensel vidröra han blomma efter blomma, det jobb som pollinerande insekter normalt gör. Han har stannat kvar i dalen som drabbades av bidöden redan på 60-talet, medan flickan JingJings familj har tagit sina 250 bikupor och flytt hundratals mil bort, till trakter dit insektsgifterna ännu inte nått. Hos körsbärsbonden Ye som bor högre upp i bergen som omger dalen, finns det än så länge vildbin kvar.Arbetet med dokumentärfilmen "Earth: Muted" inleddes redan för tio år sedan och bygger på ett slags grupparbete där alla inblandade haft olika roller. Men bara EN av de tre regissörerna har varit på plats med kameran i Hanyuandalen i södra Kina. P1 Kulturs reporter Nina Asarnoj träffade alla tre: Mikael Kristersson, Åsa Ekman och Oscar Hedin Hetteberg i en 1700-talsträdgård på Långholmen i Stockholm bland fruktträd och blommor.Åsa Ekman är en av de tre regissörerna till dokumentären Earth: Muted. I tio år har arbetet med filmen pågått. Oscar Hedin Hetteberg var alltså den som kläckte själva idén om att skildra bidöden i Kina medan Åsa Ekmans roll var att gå igenom materialet och strukturera den här berättelsen om TRE olika familjer i en dalgång i södra Kina. Hur de på olika sätt förhåller sig till den ekologiska katastrof de befinner sig mitt i. Men den som faktiskt åkte iväg med kameran till Kina var alltså naturfilmaren Mikael Kristersson. Han har tidigare gjort festivalhyllade filmer som Falkens öga och Pica Pica. Med hjälp av en tolk fick han möjlighet att följa de tre familjerna i deras vardag, ända in i grenverket.Yes familj bor uppe i bergen där det fortfarande finns vildbin som pollinerar körsbärsträden. Familj nummer två: Päronodlaren Cao, bor längre ner i Hanyuandalen där bekämpningsmedlen redan på 60-talet slog ut bina och han och frun började handpollinera sina fruktträd med små fjädervippor. När jag ser de första bilderna på hur Caos arga fru står på en gren uppe i päronträdet och gör binas jobb med att flytta pollen mellan blommorna med en liten fjäderpensel, tror jag inte mina ögon. Jag läste ju om det här i den norska författaren Maja Lundes bok Binas historia och trodde det var science fiction. Men det pågår här och nu.Den tredje familjen har tagit sina 250 bikupor flera hundra mil bort från gifterna i dalgången. De har blivit ett slags biodlarnomader som flyttar runt mellan blommande ängar i bergen. Men det är bara mamman och pappan och bina som reser omkring. Deras åttaåriga dotter JingJing bor kvar nere i dalen med morföräldrarna.Jag har stämt träff med de tre regissörerna till dokumentären Earth: Muted bland fruktträden, just vid bikuporna på Stora Henriksvik på Långholmen i Stockholm. En 1700-talsträdgård full av rosa, gula och röda dahlior, ringblommor och rosenskära. Men det visar sig att bina är döda. Det är lätt att tolka det som ett dåligt tecken när jag och de tre regissörerna: Åsa Ekman, Mikael Kristersson och Oscar Hedin Hetteberg, ses för att prata om bidöden i Kina. Och när jag frågar om filmens titel, varför de valt den, dränks våra röster av flygplan, på väg in mot Bromma flygplats.Inte heller här i den idylliska trädgården på Långholmen, bland noggrant utvalda 1700-talsväxter går det att glömma den moderna världen. Mikael Kristersson försöker i dånet från flygplanen, lägga till att titeln också förhåller sig till Rachel Carsons bok Tyst vår från 1962, miljöklassikern som precis kommit i en ny svensk utgåva. För klimatfrågan är mer aktuell än någonsin och den är global. Samtidigt moraliserar dokumentären Earth: Muted inte över de kinesiska familjernas val, ska de använda de små påsarna med insektsgift eller inte? Pesticiderna går att köpa över disk på bygatan. Det ser ut som små färgglada chipspåsar. Bara att blanda ut med vatten. Den person som tydligast symboliserar det svåra valet mellan att bespruta fruktträden eller inte är körsbärsbonden Ye uppe i bergen.Filmen följer de olika personerna alldeles nära i vardagen, vid måltiderna i skjulliknande mörka kök och vi förstår att det är skördens storlek som avgör om Ye har råd att köpa mer material till sitt husbygge som verkar ha pågått i en evighet. Hans lilla son cyklar livsfarligt nära kanten på den nymurade terrassen som ännu inte har något räcke. Där pengarna avgör om hans två barn ska få en bra utbildning. Samtidigt är det ganska plågsamt att bevittna hur fruktträden duschas i pesticider. Och alldeles intill stod Mikael Kristersson med sin kamera.Regissören Åsa Ekman vill berätta om miljögifter och biologisk mångfald genom att beröra och kanske är det den yngsta personen i Earth: Muted som betalar det högsta priset för frukterna som odlas i Hanyuandalen. Åttaåriga JingJing får resa flera hundra mil i filmen för att besöka sina föräldrar på platsen där de slagit läger med sina 250 bikupor. Det regnar på tältduken när familjen återförenas framför ett musikprogram på datorn och när jag frågar regissörerna Oscar Hedin Hetteberg och Mikael Kristersson visar det sig att det är de scenerna med JingJing som berört dem mest Musiken i filmen är komponerad av Magnus Jarlbo. "Earth: Muted visas i SVT2 den 9 januari kl 20.00 och även finnas på SVT Play.

Dokumentären "Earth: Muted" handlar om tre kinesiska familjer från Hanyuandalen i södra Kina, en päronodlare, en körsbärsbonde och biodlarfamilj. Alla förhåller de sig till bidöden som drabbat dalen. Bristen på bin har gjort päronodlaren Cao till expert på handpollinering. Med hjälp av en fjäderpensel vidröra han blomma efter blomma, det jobb som pollinerande insekter normalt gör. Han har stannat kvar i dalen som drabbades av bidöden redan på 60-talet, medan flickan JingJings familj har tagit sina 250 bikupor och flytt hundratals mil bort, till trakter dit insektsgifterna ännu inte nått. Hos körsbärsbonden Ye som bor högre upp i bergen som omger dalen, finns det än så länge vildbin kvar. Arbetet med dokumentärfilmen "Earth: Muted" inleddes redan för tio år sedan och bygger på ett slags grupparbete där alla inblandade haft olika roller. Men bara EN av de tre regissörerna har varit på plats med kameran i Hanyuandalen i södra Kina. P1 Kulturs reporter Nina Asarnoj träffade alla tre: Mikael Kristersson, Åsa Ekman och Oscar Hedin Hetteberg i en 1700-talsträdgård på Långholmen i Stockholm bland fruktträd och blommor. Åsa Ekman är en av de tre regissörerna till dokumentären Earth: Muted. I tio år har arbetet med filmen pågått. Oscar Hedin Hetteberg var alltså den som kläckte själva idén om att skildra bidöden i Kina medan Åsa Ekmans roll var att gå igenom materialet och strukturera den här berättelsen om TRE olika familjer i en dalgång i södra Kina. Hur de på olika sätt förhåller sig till den ekologiska katastrof de befinner sig mitt i. Men den som faktiskt åkte iväg med kameran till Kina var alltså naturfilmaren Mikael Kristersson. Han har tidigare gjort festivalhyllade filmer som Falkens öga och Pica Pica. Med hjälp av en tolk fick han möjlighet att följa de tre familjerna i deras vardag, ända in i grenverket. Yes familj bor uppe i bergen där det fortfarande finns vildbin som pollinerar körsbärsträden. Familj nummer två: Päronodlaren Cao, bor längre ner i Hanyuandalen där bekämpningsmedlen redan på 60-talet slog ut bina och han och frun började handpollinera sina fruktträd med små fjädervippor. När jag ser de första bilderna på hur Caos arga fru står på en gren uppe i päronträdet och gör binas jobb med att flytta pollen mellan blommorna med en liten fjäderpensel, tror jag inte mina ögon. Jag läste ju om det här i den norska författaren Maja Lundes bok Binas historia och trodde det var science fiction. Men det pågår här och nu. Den tredje familjen har tagit sina 250 bikupor flera hundra mil bort från gifterna i dalgången. De har blivit ett slags biodlarnomader som flyttar runt mellan blommande ängar i bergen. Men det är bara mamman och pappan och bina som reser omkring. Deras åttaåriga dotter JingJing bor kvar nere i dalen med morföräldrarna. Jag har stämt träff med de tre regissörerna till dokumentären Earth: Muted bland fruktträden, just vid bikuporna på Stora Henriksvik på Långholmen i Stockholm. En 1700-talsträdgård full av rosa, gula och röda dahlior, ringblommor och rosenskära. Men det visar sig att bina är döda. Det är lätt att tolka det som ett dåligt tecken när jag och de tre regissörerna: Åsa Ekman, Mikael Kristersson och Oscar Hedin Hetteberg, ses för att prata om bidöden i Kina. Och när jag frågar om filmens titel, varför de valt den, dränks våra röster av flygplan, på väg in mot Bromma flygplats. Inte heller här i den idylliska trädgården på Långholmen, bland noggrant utvalda 1700-talsväxter går det att glömma den moderna världen. Mikael Kristersson försöker i dånet från flygplanen, lägga till att titeln också förhåller sig till Rachel Carsons bok Tyst vår från 1962, miljöklassikern som precis kommit i en ny svensk utgåva. För klimatfrågan är mer aktuell än någonsin och den är global. Samtidigt moraliserar dokumentären Earth: Muted inte över de kinesiska familjernas val, ska de använda de små påsarna med insektsgift eller inte? Pesticiderna går att köpa över disk på bygatan. Det ser ut som små färgglada chipspåsar. Bara att blanda ut med vatten. Den person som tydligast symboliserar det svåra valet mellan att bespruta fruktträden eller inte är körsbärsbonden Ye uppe i bergen. Filmen följer de olika personerna alldeles nära i vardagen, vid måltiderna i skjulliknande mörka kök och vi förstår att det är skördens storlek som avgör om Ye har råd att köpa mer material till sitt husbygge som verkar ha pågått i en evighet. Hans lilla son cyklar livsfarligt nära kanten på den nymurade terrassen som ännu inte har något räcke. Där pengarna avgör om hans två barn ska få en bra utbildning. Samtidigt är det ganska plågsamt att bevittna hur fruktträden duschas i pesticider. Och alldeles intill stod Mikael Kristersson med sin kamera. Regissören Åsa Ekman vill berätta om miljögifter och biologisk mångfald genom att beröra och kanske är det den yngsta personen i Earth: Muted som betalar det högsta priset för frukterna som odlas i Hanyuandalen. Åttaåriga JingJing får resa flera hundra mil i filmen för att besöka sina föräldrar på platsen där de slagit läger med sina 250 bikupor. Det regnar på tältduken när familjen återförenas framför ett musikprogram på datorn och när jag frågar regissörerna Oscar Hedin Hetteberg och Mikael Kristersson visar det sig att det är de scenerna med JingJing som berört dem mest Musiken i filmen är komponerad av Magnus Jarlbo.

Att ta bladet från munnen är ett uttryck som funnits länge på många språk. Men hur sann blir den ocensurerade sanningen, i realiteten? Det frågar sig författaren Ulrika Kärnborg, med utgångspunkt i några exempel ur den svenska utgivningen. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. I höjd med sin 90-årsdag gav författaren Elsie Johansson ut vad hon sa skulle bli hennes sista bok. Redan titeln, Bladet från munnen, sände en chockvåg av förväntan genom skaran av trofasta fans. Det finns inget som läsare på dagens bokmarknad älskar så mycket som löften om kommande indiskretioner. Inte så konstigt att kritikerna sedan fick svårt att maskera besvikelsen. Elsie Johansson har ju inte alls skrivit någon skandalbok med smaskiga avslöjanden Ingenting närgånget om moget sex, partnerbyten, sorger och oförrätter. Inget om att ge betalt för gammal ost, inga påhopp på namngivna kändisar. Tvärtom är Bladet från munnen en förtjusande men ganska splittrad klippbok. Den känns mer som hopkok på gamla rester från tidigare romanprojekt än ett självständigt verk. Och om Elsie Johansson själv, den fattiga men sturska flickan i de slitna, blåvita gymnastikskorna vid vars sida vi vandrat i så många tidigare romaner, får vi inte veta mycket. Tji fick vi! Den moderna biografin är en oren blandgenre med drag av autofiktion, cancerjournal eller bekännelselitteratur. Förr brukade biografiformen användas för att servera en respektfull allmänhet tillrättalagda versioner av framgångsrika liv. Den moderna biografin är något annat, en oren blandgenre med drag av autofiktion, cancerjournal eller bekännelselitteratur. Många samtida författare väljer att kalla sina biografier för romaner, kanske för att läsarnas förmåga att skilja mellan liv och dikt blir alltmer opålitlig. Vissa, som Kerstin Ekman, driver samvetslöst med läsarnas hunger efter verklighet och ger dem i stället dimridåer och speglar. I hennes romanbiografi Grand final i skojarfabriken kallas författarens alter ego Lillemor Troj, en beundrad författare på ett av landets största förlag. Hon är elegant och slagfärdig, uppträder gärna på galor såväl som i televisionen. Vad ingen vet är att Lillemor inte har skrivit de böcker hon hyllas för. Konstnärlig motor bakom de många och tjocka romanerna är Barbro Babba Andersson, vulgär och frispråkig, och knappast någon som släpps in i de fina salongerna. Under alla år har Lillemor bara renskrivit Babbas böcker. Hon har fungerat som sköld och tjusigt skyltfönster medan det stökiga konstnärliga geniet kunnat skapa i lugn och ro. Snabbt listar läsaren ut att varken Babba eller Lillemor i egentlig mening är Kerstin Ekman. De är båda uppvuxna i Kramfors, inte i Ekmans Katrineholm. Medan Kerstin Ekman själv levt ett ganska konsekvent författarliv, är Lillemor Troj ängslig medelklass med stark dragning till fina titlar och ärvt porslin. Babba, däremot, är rättfram arbetarklass på ett sätt som Kerstin Ekman aldrig framstått som. Hon står med båda fötterna i myllan, snapsar och spottar snus. Somliga läsare är kanske desperata nog att vilja bena ut vad som är sant och vad som är falskt i Grand final i skojarfabriken. Jag är det inte. Dessutom tycker jag alldeles för mycket om romanen för att vilja hacka sönder den i småbitar. Viktigare för mig är att Ekman med den skildringen av två separata kvinnoöden lyckas gestalta hela efterkrigstidens litterära offentlighet. Av den förmodade självbiografin blir det en generations- och kollektivroman, som verkligen kan mäta sig med Ekmans mest älskade böcker, till exempel romansviterna om Katrineholm och Svartvattnet. Men att ta bladet från munnen, vad betyder det egentligen? Är det vi säger när vi gjort oss fria från sociala konventioner och känslomässiga band sannare än det vi säger när vi fortfarande befinner oss i deras nät? I Bladet från munnen skriver Elsie Johansson: Den för mig huvudsakliga poängen med detta mitt förmodligen avslutande livsprojekt, är att jag vågar vara den jag vill vara, och i själ och hjärta också är, utan undanflykter och ängsliga sidoblickar. Det är som om den benhårda föresatsen att äntligen skriva sant gör att hon går vilse bland anekdoter och dagsverser. Vi är nog många som tycker att Elsie Johanssons bok snarare skildrar förberedelsen inför att lägga korten på bordet, än handlingen i sig. Själva avslöjandet, det skamlösa, oförbehållna, uteblir. Personlig och frank har Johansson ofta varit i sitt författarskap; här blir hon snarare kokett och undvikande. Det är som om den benhårda föresatsen att äntligen skriva sant gör att hon går vilse bland anekdoter och dagsverser. Liknande tendenser tycker jag mig kunna ana hos två andra memoarförfattare, Niklas Rådström och Göran Greider. Rådströms Som har inget redan hänt är en självbiografisk essä, påbörjad efter det cancerbesked som författaren mottog någon tid innan coronapandemin bröt ut. I samband med ett besök på akuten i Kalmar får Rådström veta att hans blodvärden är extremt låga. Han läggs in. Under morgonronden nästa dag får att veta att han drabbats av akut leukemi. Det som följer är ett år full av fysiskt och psykiskt påfrestande behandlingar, men också av stillsam reflexion och öppenhet. Patienten bestämmer sig för att föra cancerjournal. Som läsare anar jag den där lusten, lik en klåda, att lägga korten på bordet. Att äntligen få sjunga ut, även om det fula och svåra! Men inte heller Rådström lyckas med det. Han börjar snart  darra på manschetten, och liksom Elsie Johansson blir han elegiskt, ibland sentimental. I stället för att utmana och lägga under lupp vill han förlåta och stryka medhårs, till och med förlåta den bortgångna modern som svek honom när han var barn. Det är fint, men är det ärligt? Även den kroniskt kritiske debattören Göran Greider börjar, när han drabbas av svår sjukdom, låta som en gemytlig prelat. Han börjar fundera över livet och barndomen. Tankarna, varvade med dikter och kåserier, kan vi ta del av i sociala medier och i Svenska Dagbladet, men även i Greiders motsvarighet till Rådströms och Johanssons självbiografier, en prosadiktbok med titeln Barndomsbrunnen: En historia om sjukdom och minne i brutna rader. Inte heller den bjuder på några direkta överraskningar eller sanningar. Nej, oftast är det inte till biografierna utan till dikten man måste vända sig om man vill veta något om en enskilds författares innersta liv. Skönlitteraturen är den snabbaste och pålitligaste vägen, helt enkelt för att fiktionen ger författaren tillräckligt med skydd för att våga berätta om det allra naknaste och mest intxima. Det är själva löftet om att ta bladet från munnen som ställer till det, rent kognitivt. Det verkar nämligen som om författare, precis som andra människor, ljuger som mest när de svurit att tala klarspråk. Inte medvetet, och absolut inte med uppsåt. Jag tror snarare att det är själva löftet om att ta bladet från munnen som ställer till det, rent kognitivt. Nästan alla författare och konstnärer använder sitt omedvetna som ett sorts arkiv att hämta motiv  och konflikter ur. Exakt vad de motiven och konflikterna betyder och varför de är så viktiga att bearbeta, vet man inte alltid. Men nästan jämt är, som Agneta Pleijel brukar hävda, det skönlitterära skrivandet ett försök att svara på en fråga. Vet man svaret från början, som ju den som föresatt sig att berätta en fastlagd sanning tror sig göra, är det ingen idé att ens sätta sig vid datorn. Ulrika Kärnborg

Att ta bladet från munnen är ett uttryck som funnits länge på många språk. Men vilket blad talar vi om? På äldre tiders tyska hette det "kein blatt vornehmen", alltså: att inte hålla något blad för. Kanske var det fikonlöven i Paradiset som åsyftades? Men i våra dagar är det från munnen bladet ska tas, för att ge fri passage åt den nakna sanningen, hjärtats ocensurerade mening. Men hur sann blir den ocensurerade sanningen, i realiteten? Det frågar sig författaren Ulrika Kärnborg, med utgångspunkt i några exempel ur den svenska utgivningen. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. I höjd med sin 90-årsdag gav författaren Elsie Johansson ut vad hon sa skulle bli hennes sista bok. Redan titeln, Bladet från munnen, sände en chockvåg av förväntan genom skaran av trofasta fans. Det finns inget som läsare på dagens bokmarknad älskar så mycket som löften om kommande indiskretioner. Inte så konstigt att kritikerna sedan fick svårt att maskera besvikelsen. Elsie Johansson har ju inte alls skrivit någon skandalbok med smaskiga avslöjanden Ingenting närgånget om moget sex, partnerbyten, sorger och oförrätter. Inget om att ge betalt för gammal ost, inga påhopp på namngivna kändisar. Tvärtom är Bladet från munnen en förtjusande men ganska splittrad klippbok. Den känns mer som hopkok på gamla rester från tidigare romanprojekt än ett självständigt verk. Och om Elsie Johansson själv, den fattiga men sturska flickan i de slitna, blåvita gymnastikskorna vid vars sida vi vandrat i så många tidigare romaner, får vi inte veta mycket. Tji fick vi! Den moderna biografin är en oren blandgenre med drag av autofiktion, cancerjournal eller bekännelselitteratur. Förr brukade biografiformen användas för att servera en respektfull allmänhet tillrättalagda versioner av framgångsrika liv. Den moderna biografin är något annat, en oren blandgenre med drag av autofiktion, cancerjournal eller bekännelselitteratur. Många samtida författare väljer att kalla sina biografier för romaner, kanske för att läsarnas förmåga att skilja mellan liv och dikt blir alltmer opålitlig. Vissa, som Kerstin Ekman, driver samvetslöst med läsarnas hunger efter verklighet och ger dem i stället dimridåer och speglar. I hennes romanbiografi Grand final i skojarfabriken kallas författarens alter ego Lillemor Troj, en beundrad författare på ett av landets största förlag. Hon är elegant och slagfärdig, uppträder gärna på galor såväl som i televisionen. Vad ingen vet är att Lillemor inte har skrivit de böcker hon hyllas för. Konstnärlig motor bakom de många och tjocka romanerna är Barbro Babba Andersson, vulgär och frispråkig, och knappast någon som släpps in i de fina salongerna. Under alla år har Lillemor bara renskrivit Babbas böcker. Hon har fungerat som sköld och tjusigt skyltfönster medan det stökiga konstnärliga geniet kunnat skapa i lugn och ro. Snabbt listar läsaren ut att varken Babba eller Lillemor i egentlig mening är Kerstin Ekman. De är båda uppvuxna i Kramfors, inte i Ekmans Katrineholm. Medan Kerstin Ekman själv levt ett ganska konsekvent författarliv, är Lillemor Troj ängslig medelklass med stark dragning till fina titlar och ärvt porslin. Babba, däremot, är rättfram arbetarklass på ett sätt som Kerstin Ekman aldrig framstått som. Hon står med båda fötterna i myllan, snapsar och spottar snus. Somliga läsare är kanske desperata nog att vilja bena ut vad som är sant och vad som är falskt i Grand final i skojarfabriken. Jag är det inte. Dessutom tycker jag alldeles för mycket om romanen för att vilja hacka sönder den i småbitar. Viktigare för mig är att Ekman med den skildringen av två separata kvinnoöden lyckas gestalta hela efterkrigstidens litterära offentlighet. Av den förmodade självbiografin blir det en generations- och kollektivroman, som verkligen kan mäta sig med Ekmans mest älskade böcker, till exempel romansviterna om Katrineholm och Svartvattnet. Men att ta bladet från munnen, vad betyder det egentligen? Är det vi säger när vi gjort oss fria från sociala konventioner och känslomässiga band sannare än det vi säger när vi fortfarande befinner oss i deras nät? I Bladet från munnen skriver Elsie Johansson: Den för mig huvudsakliga poängen med detta mitt förmodligen avslutande livsprojekt, är att jag vågar vara den jag vill vara, och i själ och hjärta också är, utan undanflykter och ängsliga sidoblickar. Det är som om den benhårda föresatsen att äntligen skriva sant gör att hon går vilse bland anekdoter och dagsverser. Vi är nog många som tycker att Elsie Johanssons bok snarare skildrar förberedelsen inför att lägga korten på bordet, än handlingen i sig. Själva avslöjandet, det skamlösa, oförbehållna, uteblir. Personlig och frank har Johansson ofta varit i sitt författarskap; här blir hon snarare kokett och undvikande. Det är som om den benhårda föresatsen att äntligen skriva sant gör att hon går vilse bland anekdoter och dagsverser. Liknande tendenser tycker jag mig kunna ana hos två andra memoarförfattare, Niklas Rådström och Göran Greider. Rådströms Som har inget redan hänt är en självbiografisk essä, påbörjad efter det cancerbesked som författaren mottog någon tid innan coronapandemin bröt ut. I samband med ett besök på akuten i Kalmar får Rådström veta att hans blodvärden är extremt låga. Han läggs in. Under morgonronden nästa dag får att veta att han drabbats av akut leukemi. Det som följer är ett år full av fysiskt och psykiskt påfrestande behandlingar, men också av stillsam reflexion och öppenhet. Patienten bestämmer sig för att föra cancerjournal. Som läsare anar jag den där lusten, lik en klåda, att lägga korten på bordet. Att äntligen få sjunga ut, även om det fula och svåra! Men inte heller Rådström lyckas med det. Han börjar snart  darra på manschetten, och liksom Elsie Johansson blir han elegiskt, ibland sentimental. I stället för att utmana och lägga under lupp vill han förlåta och stryka medhårs, till och med förlåta den bortgångna modern som svek honom när han var barn. Det är fint, men är det ärligt? Även den kroniskt kritiske debattören Göran Greider börjar, när han drabbas av svår sjukdom, låta som en gemytlig prelat. Han börjar fundera över livet och barndomen. Tankarna, varvade med dikter och kåserier, kan vi ta del av i sociala medier och i Svenska Dagbladet, men även i Greiders motsvarighet till Rådströms och Johanssons självbiografier, en prosadiktbok med titeln Barndomsbrunnen: En historia om sjukdom och minne i brutna rader. Inte heller den bjuder på några direkta överraskningar eller sanningar. Nej, oftast är det inte till biografierna utan till dikten man måste vända sig om man vill veta något om en enskilds författares innersta liv. Skönlitteraturen är den snabbaste och pålitligaste vägen, helt enkelt för att fiktionen ger författaren tillräckligt med skydd för att våga berätta om det allra naknaste och mest intxima. Det är själva löftet om att ta bladet från munnen som ställer till det, rent kognitivt. Det verkar nämligen som om författare, precis som andra människor, ljuger som mest när de svurit att tala klarspråk. Inte medvetet, och absolut inte med uppsåt. Jag tror snarare att det är själva löftet om att ta bladet från munnen som ställer till det, rent kognitivt. Nästan alla författare och konstnärer använder sitt omedvetna som ett sorts arkiv att hämta motiv  och konflikter ur. Exakt vad de motiven och konflikterna betyder och varför de är så viktiga att bearbeta, vet man inte alltid. Men nästan jämt är, som Agneta Pleijel brukar hävda, det skönlitterära skrivandet ett försök att svara på en fråga. Vet man svaret från början, som ju den som föresatt sig att berätta en fastlagd sanning tror sig göra, är det ingen idé att ens sätta sig vid datorn. Ulrika Kärnborg

Livets Ords framgångsteologi är en tvärsom-kristendom. I Per Kornhalls bok om Livets Ord finner Emma likheter med Knutbysekten.Ulf Ekman hade i Guds namn lovat rikedom, hälsa, lycka till sina medlemmar och predikat hat mot andra. Han bytte 2014 tro, förebärande att han lydde sin gud som nu ändrat sig. Ulf Ekman tog inte ansvar för djupa, religiösa trauma med förvirring han åsamkat barn och vuxna som trott på hans gudsbild, världsbild och människosyn. I media pratade han om sin egen inre resa. Varför satt han inte i närkontakt och lyssnade i ånger med empati på enskilda människor som han vilselett? Varför sökte han inte gottgöra? Han liknade i detta en fjärrstyrd sektmedlem under ledare bortom vårt synhåll. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Kulturredaktionen lotsar i bokhösten och skräckfilmen Candyman, i ny version, får en trea i betyg

Efter fjorton filmer har Jönssonligan blivit ett folkkärt kriminellt gäng, nu senaste med Henrik Dorsin i Gösta Ekmans paradroll som "Sickan". Men hur började allt egentligen? Och tar allt egentligen avstamp i Danmark? Ett reportage av Roger Wilson. På juldagen 2020 var det premiär för den nya filmen Se upp för Jönssonligan på en av de stora streamingtjänsterna. Det här är den fjortonde filmen om det ganska misslyckade, men väldigt folkkära kriminella gänget. Och den här gången är det Henrik Dorsin som spelar Sickan, som också skrivit manus tillsammans med regissören Tomas Alfredson. Dessa två, och en hel rad andra skådespelare och regissörer som genom åren skapat berättelsen om Jönssonligan - från 1981 års "Varning för Jönssonligan"; till de musikaliska inbrottstjuvarna i årets film får vi möta i ett reportage av kulturredaktionens filmreporter Roger Wilson. Ljudtekniker: Brady Juvier och Tobbe Carlsson.

Ett rykande hett program. Vi levererar ett kokande brandtal från Aktivista feminista som hölls under första maj. När man ändå redan är varm i kläderna kan man lika gärna fortsätta springa tillsammans med Malmö Frontrunners. Håkan Bergqvist berättar mer ifall du är nyfiken. Något annat mer hjärt- och hjärnvärmande är Malmös nya och Sveriges första hbtq-bokhandel som öppnades i onsdags på MittMöllan. Hör Lou från Page28 berätta om varför vi behöver en sådan bokhandel. Mindre roliga böcker snackar vi också om i nyheterna. Vi sammanfattar reaktionerna på Ekmans bok som riktar sig mot transpersoner och RFSL:s ger nu ut en debattbok om "100 fel i "Om könets existens". Dina öron kommer bli varma av denna kokande radiounderhållning! Musik i programmet: Quieren - Portavoz & DJ Cidtronyck Immigrants (We Get the Job Done)- K'NAAN Blue Monday – New Order Parabéns - Pabllo Vittar Jag ljuger så bra – Linda Bengtzing Serotonin – Girl in Red (ur färska If I could make it go quiet) It's raining men - Weather Girls

Anser du deg selv for å være en menneskekjenner? Kan du forstå hva andre føler bare ved å se på dem? Mye kommuniseres i kroppsspråk – men hvor mye av signalene vi sender ut til andre mennesker kan avsløres av øynene våre? Dagens episode skal handle om emosjonell intelligens, sosial intelligens eller det som kalles for mentaliseringsevne. Det vil kort sagt si at man har god oversikt og kontroll på eget indre liv, samtidig som man har overskudd og fintfølelse for det som foregår av psykiske bevegelser hos andre mennesker. Det er vår evne til å se oss selv fra utsiden, og andre mennesker fra innsiden. Mentalisering er en egenskap som vi har mer eller mindre av, og det viser seg at de som har høy mentaliseringsevne som regel har mindre psykiske plager, bedre relasjoner og generelt sett mer suksess på en rekke områder av livet. Denne egenskapen er også noe vi kan trene opp, og dermed er det interessant for alle som engasjerer seg i en eller annen form for egenterapi eller selvutvikling. Kanskje kan man si at menneske med Aspergers syndrom har noen ekstra utfordringer når det kommer til mentalisering. Da er det en god ting at dette er egenskaper man kan trene opp. Kanskje har man med Aspergers syndrom ikke det beste utgangspunktet for denne typen øvelser, men derfor er det kanskje tilsvarende viktig. Det finnes mange folk som ikke har verdens beste kroppskontroll eller motorikk, som ikke blir valgt først i fotball, men likevel investerer mye i trening og jobber seg opp på et godt nivå, og kanskje da til et nivå hvor de med medfødte motoriske evner og ballkontroll kan komme til uten så mye trening. Slik er det med alle mennesker: Vi har noen områder med naturlig gode ferdigheter, og andre områder vi må trene mye for å etablere en habil fungering. I dagens episoden kan du høre en person med Aspergers syndrom snakke om hvordan han lærte seg empati, innlevelse og forståelse for de uskrevne reglene og litt diffuse sosiale kodene som omgir oss i det komplekset samspillet mellom mennesker. Han heter Anatoliy Zaslavskiy og beskriver godt de utfordringen som følger i kjølvannet av problemer med menatliseringsevne som følge av Aspergers syndrom.Noen er flinke til å avkode følelser og stemninger via ansiktsuttrykk, og flere forskere mener at denne egenskapen assosieres med høy emosjonell intelligens. På WebPsykologen kan du ta en test som jeg har kalt «Hvor empatisk er du» eller ”Øynene som ser” og den vil målet i hvilken grad du er god til innlevelse i andres emosjonelle liv ved å observere blikk.Hva sier teoriene?Psykologiprofessor, Paul Ekman, er en av verdens ledende forskere på følelser. Ekman er spesielt opptatt av hvordan våre følelsesmessige reksjoner synes i ansiktet. Når folk bevisst prøver å skjule sine følelser (eller ubevisst undertrykker sine følelser), vil det oppstå et ansiktsuttrykk som ”avslører” følelsen i et veldig kort øyeblikk (1/15 til 1/25 av et sekund). Dette er usynlig for de fleste, men tilgjengelig for den oppmerksomme. Noen mennesker et spesielt gode til å oppfatte disse mikrouttrykkene som ”avslører” det emosjonelle klima i en situasjon. De kan ikke alltid begrunne sine fornemmelser på en rasjonell måte, men har likevel lagt merke til en følelse og en stemning på et subtilt nivå, og kaller det gjerne for magefølelse. De har altså oppfattet situasjonen på en ganske korrekt måte uten å koble inn analyse og refleksjon. Når det dreier seg om mellommenneskelige situasjoner, viser det seg at de med høy emosjonell intelligens stort sett kan stole på sin magefølelse. Ekman har testet tusenvis av mennesker, og han vet at de som er gode til å gjenkjenne subtile følelser i ansiktene, er mer åpne for nye opplevelser, mer interessert i omverdenen, tryggere på seg selv og mer nysgjerrige. For disse kan magefølelsen være et nyttig navigasjonsverktøy. Deres innarbeidede kategorier, som styrer automatiske reaksjoner, er på sett og vis romsligere og mindre beheftet med stereotyp kategorisering og fordommer. Siden de gjennomgående er forholdsvis trygge på seg selv, er heller ikke deres fortolkninger forkludret av frykt. Det er slike egenskaper man ofte sikter til når man snakker om en «mindful person».Men hvem er disse menneskene? Det er i alle fall sikkert av George Constanza fra serien Seinfeld ikke kan stole på magefølelsen sin. Faktisk har han en så dårlig intuisjon at det fører til feil valg i nesten alle situasjoner. Da George oppdager dette, bestemmer han seg for å gjøre det motsatte av alt det som faller ham naturlig. På den måten hacker han seg selv og det viser seg å fungere. Du kan høre denne historien i sin helhet i dagens episode her på SinnSyn.Litt på samme måte må vi gjøre dersom vi har noen underliggende negative mønstre som styrer måten vi tenke, føler og handler på, dersom disse underliggende mønstrene sørger for at vi ikke når vårt egentlige potensial.George Constanza har altså ikke en pålitelig magefølelse, men noen mennesker har det, og da er spørsmålet hva som kjennetegner dem. Ekmans studier har vist at mennesker som har lang erfaring med meditasjon er mye bedre enn andre til å lese de følelsesmessige aspektene ved en situasjon. De som mediterer har gjerne kultivert sitt eget følelsesliv gjennom meditasjonsøvelser og har opparbeidet seg en god indre balanse. Med god kjennskap til egne følelser har de også gode forutsetninger for empatisk innlevelse i andre. Ekman sine studier viser at de med lang meditasjonserfaring skårer mye høyere enn politifolk, advokater, psykiatere, tollere, dommere og Secrete Service agenter når det gjelder å gjenkjenne følelser i ansiktet. Disse yrkesgruppene lever av å lese andres mennesker, men likevel skårer de i gjennomsnitt lavere enn mennesker med lengre meditasjonserfaring. Med andre ord er meditasjon en praksis som styrker evnen til å oppfatte subtile tegn på hva andre mennesker føler. En slik kompetanse er mellommenneskelig verdifull, og som nevnt assosieres det både med emosjonell og sosial intelligens.Sheldon er en karakter i serien «Big Bang Theory». Han er tilsynelatende uhyre intelligent i kognitiv forstand, men mangler en del på den sosial og emosjonelle intelligens-siden. Det er nettopp denne kombinasjonen av smart og sosialt uintelligent som gjør figuren humoristisk. På sett og vis har han også en viss innsikt i det som foregår mellom mennesker, men innsikten han er så rasjonell og nærmest mekanisk at den ikke fungerer som en styrke i hans relasjoner, snarere tvert imot.Ta testen – Hvor empatisk er duDet sies at over halvparten av det vi kommuniserer uttrykkes ved hjelp av kroppsspråk – men hvor mye av signalene vi sender ut kan avsløres av øynene?Testen på denne linken baserer seg på forskningsrapporten “Reading of the Mind in the Eyes”, av Professor Simon Baron-Cohen, fra University of Cambridge i England. Rapporten er en del av hans forskning på autisme, som samtidig mener å si noe om vår emosjonelle IQ.Øynene som ser består av 10 spørsmål som viser ulike bilder av øyne og øyenbryn. Den som utfører testen blir forespeilet fire ulike følelser og må velge hvilken følelse de tror øyene viser.I utvikling av testen har de latt 2000 personer utføre testen for å kunne avlese hvilken følelse som formidles kun ved å titte på andres øyne. I gjennomsnitt hadde testens deltagere 4.9 riktige svar av 10 mulige.Hva sier resultatene?Evnen til å lese en mellommenenskelig situasjon er blant våre viktigste egenskaper som sosiale vesener. Evnen til å leve seg inn i andre og forstå dem, ofte på bakgrunn av en følelse av fellesmenneskelighet, er uhyre verdifullt. Da er det interessant at tester som denne kan måle en del av disse egenskapene, og dataene som kommer inn kan fortelle oss noe om generelle tendenser. Foreløpig kan man si følgende om denne testen på gruppenivå. Kvinner er bedre på å lese følelser enn mennKvinner anses ofte å være bedre på å lese følelser enn menn. Vår undersøkelse viser at 50% av kvinnene som deltok hevdet at de var bedre på å lese følelser enn venner og familie. Kun 44% av menn sa de var bedre til å lese følelser enn venner og familie. Kvinner hadde et gjennomsnitt på 5.0 riktige svar, mens menn hadde 4.8. 64% av kvinnene som deltok i undersøkelsen hadde 5 eller flere riktige svar, mens tilsvarende resultat kun omfattet 56% av mennene som deltok.Sjokkert er lett – sympati er vanskeligSjokkert er den følelsen som er lettest å identifisere der hele 74% hadde riktig svar. Andre følelser som mange lett observerte var; redd (66.1%), bedende (60.6%) kjedsomhet (58.4) og interessert (55.4%). Sympati viste seg å være den følelsen som er vanskeligst å identifisere. Kun 15.8% avga riktig. Skyldig (33.1%) og fiendtlig (40.3%) viste seg å også være vanskelig å identifisere.Kvinner og menn identifiserer ulike følelser- Menn kan se begjær og fiendtlighetUndersøkelsen viser at menn og kvinner er relativt gode til å lese ulike følelser. Menn er bedre på å identifisere lyst, interesse og fiendtlighet. Kvinner er bedre på å se om noen befinner seg i en sårbar posisjon slik som sjokkert, redd og bedende.Begjær: Kvinner 41.9% – Menn 38.9%Interessert: Kvinner 53.3%- Menn 57.7%Fiendtlig: Kvinner 39.5%- Menn 41.1%Sjokkert: Kvinner 77.4%- Menn 70.2%Redd: Kvinner 70.8% – Menn 60.9%Bedende: Kvinner 63.4% -Menn 57.5%Voksene er bedre på å lese følelser – men ikke pensjonisterBli man alltid bedre med alderen? Selv om man potensielt kjenner flere mennesker på sine eldre dager, er det ingenting som tyder på at dette gjør folk til bedre menneskekjennere. Voksne i alderen 45-54 hadde i gjennomsnitt 5.1 riktige svar, mens den beste aldersgruppen var 55-64 med 5.2 riktige svar i gjennomsnitt. I aldersgruppen 65+ ligger gjennomsnittet på 4.8 riktige svar. I denne gruppen var de likevel best på å identifisere følelsen av skam.Kan vi forbedre oss?Empati og innlevelse i andre er en egenskap man sannsynligvis kan trenes opp. Som nevnt tidligere, er det i utgangspunktet viktig at man er godt kjent med sin egen “psykologiske dybde”. I bøkene jeg har skrevet om psykologi og selvutvikling, er mindfulness et gjennomgående tema. Mens mindfulness er en øvelse hvor man tilstreber å hvile som en observatør til sitt eget sinn, er psykoterapi en mer aktiv analyse av det samme sinnet. Man kan si at meditasjon er observerende, ikke-dømmende og ikke intellektuelt betinget, mens psykoterapeutisk selvinnsikt er analyserende og fortolkende. Begge deler handler om å observere sitt indre liv, og dermed trener man opp en slags introspektiv oppmerksomhet. Når man er godt kjent med sitt eget indre liv, både ved hjelp av psykologisk selvinnsikt og meditative teknikker, har man ofte opparbeidet seg mer «emosjonell kompetanse» som man kan dra veksel på i møte med andre. Det viser seg at de som er gode til å se seg selv, ofte er tilsvarende gode til å se andre. Vi kaller det gjerne for empati. I mine bøker kan du lære mer om hvordan man trener «mentale muskler», og hvorfor denne typen selvutvikling påvirker både selvfølelsen, vår indre ro, fleksibilitet i relasjon til andre og ikke minst empati som også en forutsetning for å opprettholde gode relasjoner til andre mennesker.Hvis du foretrekker lydbøker, kan du etablere et abonnement på min Patreon-side, eller det jeg kaller mitt mentale treningsstudio. Her publiserer jeg mine egne bøker i lydbok- versjon. Hver måned leser jeg et nytt kapittel og avslutter med en øvelse som utfordrer deg til å sette tankene, ideene og teoriene ut i praksis. patreon.com/sinnsyn er en plattform hvor du som finner verdi her på podcasten kan støtte prosjektet. For at jeg skal kunne drifte denne podcasten, er jeg etterhvert avhengig av en viss støtte, og heldigvis har jeg nå god støtte fra supportere av SinnSyn. Som medlem på Patreon hjelper du meg å holde hjula i gang her på SinnSyn og WebPsykologen, og som takk for støtten får du masse ekstramateriale fra SinnSyn. Jeg lager eksklusive episoder for supportere, og mange av episodene inneholder små «mentale treningsøkter». I tillegg poster jeg video-materiell, lydbokversjonen av bøkene mine og mye mer. Er du en person som finner verdi her på SinnSyn, er litt over middels interessert i psykologi, filosofi og selvutvikling, ønsker å støtte dette prosjektet med et selvvalgt beløp i måneden (trenger ikke være mye - Alle monner drar) og vil ha tilgang til mer SinnSyn hver måned, så er kanskje Patreon stedet for deg. Allerede nå ligger det mellom 60 og 100 unike poster og episoder du kan åpne med et abonnement. Så snart du etablerer et abonnement på det mentale treningsstudioet, får du tilgang til alt av materiale som kommer og alt som er postet tidligere, altså hele Patreon-biblioteket - tilhørende det abonnementet du velger. Takk til alle dere som allerede støtter SinnSyn på Patreon. Det gjør virkelig et hav av forskjell. Tusen takk!Interesse for eget indre liv er viktigDet er via vårt psykiske liv at vi fortolker og fabrikkere alle våre opplevelser av oss selv og livet. Veldig mye av det som i bunn og grunn styrer våre opplevelser, foregår ubevisst, og dette er virkelig et tema som gjennomsyrer episodene på SinnSyn, men også psykologisk teori for øvrig. Utdaterte tenkemåter, snevre ideologier, rigide prinsipper, gamle vaner og fortidens erfaringer er bare noen få faktorer som er med på å farge alt vi opplever. I mine to bøker om psykologi er dette hovedtema: Jeg mener at vi bør være uhyre interessert i hvordan vi bruker vårt eget hodet, nettop fordi det er utgangspunkt for alt annet. Jeg hevder også at ulike psykologiske skoler har viktige ting å fortelle oss om vårt indre liv, og derfor har jeg forsøkt å oppsummere denne innsikten i de to bøkene som jeg har kalt for «Selvfølelsens psykologi» og «Jeg, meg selv og selvbildet».Mitt utgangspunkt som psykologspesialist er kanskje litt annerledes enn utgangspunktet man finner hos den typiske spesialisten. Jeg ser på meg selv som en teoretisk pasifist. Jeg er lite opptatt av diagnoser, og jeg tror ikke at den ene formen for samtaleterapi er suveren eller overlegen alle andre. Jeg tror at ulike typer av samtaleterapi spiller på de samme prinsippene, og derfor tror jeg ikke at terapeutens teoretiske forankring er så avgjørende for utfallet av psykoterapeutiske prosesser. Her har jeg for så vidt med meg det meste av psykoterapiforskningen hvor det viser seg at teoretisk retning og terapeutisk metode spiller liten rolle for utfallet av terapien. Med et slikt utgangspunkt, hvor jeg ikke nødvendigvis mener at alt alle tenker og føler er feil, men snarere at alt andre tenker og føler om psykologi og terapi er litt riktig, blir de aller fleste metoder interessante som innfallsvinkler til vårt indre liv. Derfor har jeg i mitt terapeutiske virke blitt dradd mot det som kalles for MBT, eller mentaliseringsbasert terapi. Det er ikke så mye en bestemt teoretisk retning eller metode, men snarere en slags metateori som integrerer en rekke innfallsvinkler, teorier og terapi-praksiser. Mentalisering sier noe generelt om hva som fungerer, og hovedinnsikten er at terapi bør innehold en form for nysgjerrig undersøkelse av eget indre liv, og en øvelse i å tolke andre menneskers handlinger som uttrykt for deres indre liv. Hva foregår i hodet på oss selv fra det ene øyeblikket til det andre, og hva foregår på innsiden hos andre mennesker, og ikke minst hvordan vi sammen påvirker hverandres mentale klima i ulike relasjoner og samhandling?Øyenne er et vindu til menneskets sjelsliv. Noen leser andres følelser på en ganske korrekt måte, mens noen har større problemer i det mellommennekelige landskapet. Det kan handle om det som kalles "mentaliseringsevne", og det kan trenes opp!Som avslutning på dagens episode vil jeg la en av det sentrale fagfolkene bak mentalisering gi sin forklaring på dette begrepet eller mentale fenomenet. Jeg er sikker på at mentalisering på sett og vis omfavner det meste av det vi tenker på når det kommer til selvutvikling og kultivering av vårt psykologiske liv, og dersom vi finner metoder og praksiser som øker vår mentaliseringsevne, så er sjansene for at vi lever bedre med økt livskvalitet og gode relasjoner ganske stor. Som sagt er dette også en del av målsetningen på det jeg kaller et mentalt treningsstudio. På patreon.com/sinnsyn finner du i alle fall to episoder som eksplisitt adresserer mentalisering, samt en rekke øvelser ment å øke vår mentaliseringsevne. På Patreon har jeg blant annet laget en episode som ser på mentalisering i rollen som leder og mentalisering på en arbeidsplass, samt mentalisering med henblikk på narsissisme og dyssosial personlighetsforstyrrelse.I Norge er det blant andre Finn Skårderud og Sigmund Karterud som er engasjert i utviklingen av mentalisering som teoridannelse og terapeutisk metode. Mot slutten av denne episoden kan du høre Karterud svare på spørsmålet: Hva er egentlig mentalisering? Og ikke minst, hvorfor er det så viktig?Helt på slutten kan du også høre hvordan Anatoliy Zaslavskiy klarte å mestre en form for mentalisering på tross av Aspergers syndrom. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Anser du deg selv for å være en menneskekjenner? Kan du forstå hva andre føler bare ved å se på dem? Mye kommuniseres i kroppsspråk – men hvor mye av signalene vi sender ut til andre mennesker kan avsløres av øynene våre? Dagens episode skal handle om emosjonell intelligens, sosial intelligens eller det som kalles for mentaliseringsevne. Det vil kort sagt si at man har god oversikt og kontroll på eget indre liv, samtidig som man har overskudd og fintfølelse for det som foregår av psykiske bevegelser hos andre mennesker. Det er vår evne til å se oss selv fra utsiden, og andre mennesker fra innsiden. Mentalisering er en egenskap som vi har mer eller mindre av, og det viser seg at de som har høy mentaliseringsevne som regel har mindre psykiske plager, bedre relasjoner og generelt sett mer suksess på en rekke områder av livet. Denne egenskapen er også noe vi kan trene opp, og dermed er det interessant for alle som engasjerer seg i en eller annen form for egenterapi eller selvutvikling. Kanskje kan man si at menneske med Aspergers syndrom har noen ekstra utfordringer når det kommer til mentalisering. Da er det en god ting at dette er egenskaper man kan trene opp. Kanskje har man med Aspergers syndrom ikke det beste utgangspunktet for denne typen øvelser, men derfor er det kanskje tilsvarende viktig. Det finnes mange folk som ikke har verdens beste kroppskontroll eller motorikk, som ikke blir valgt først i fotball, men likevel investerer mye i trening og jobber seg opp på et godt nivå, og kanskje da til et nivå hvor de med medfødte motoriske evner og ballkontroll kan komme til uten så mye trening. Slik er det med alle mennesker: Vi har noen områder med naturlig gode ferdigheter, og andre områder vi må trene mye for å etablere en habil fungering. I dagens episoden kan du høre en person med Aspergers syndrom snakke om hvordan han lærte seg empati, innlevelse og forståelse for de uskrevne reglene og litt diffuse sosiale kodene som omgir oss i det komplekset samspillet mellom mennesker. Han heter Anatoliy Zaslavskiy og beskriver godt de utfordringen som følger i kjølvannet av problemer med menatliseringsevne som følge av Aspergers syndrom.Noen er flinke til å avkode følelser og stemninger via ansiktsuttrykk, og flere forskere mener at denne egenskapen assosieres med høy emosjonell intelligens. På WebPsykologen kan du ta en test som jeg har kalt «Hvor empatisk er du» eller ”Øynene som ser” og den vil målet i hvilken grad du er god til innlevelse i andres emosjonelle liv ved å observere blikk.Hva sier teoriene?Psykologiprofessor, Paul Ekman, er en av verdens ledende forskere på følelser. Ekman er spesielt opptatt av hvordan våre følelsesmessige reksjoner synes i ansiktet. Når folk bevisst prøver å skjule sine følelser (eller ubevisst undertrykker sine følelser), vil det oppstå et ansiktsuttrykk som ”avslører” følelsen i et veldig kort øyeblikk (1/15 til 1/25 av et sekund). Dette er usynlig for de fleste, men tilgjengelig for den oppmerksomme. Noen mennesker et spesielt gode til å oppfatte disse mikrouttrykkene som ”avslører” det emosjonelle klima i en situasjon. De kan ikke alltid begrunne sine fornemmelser på en rasjonell måte, men har likevel lagt merke til en følelse og en stemning på et subtilt nivå, og kaller det gjerne for magefølelse. De har altså oppfattet situasjonen på en ganske korrekt måte uten å koble inn analyse og refleksjon. Når det dreier seg om mellommenneskelige situasjoner, viser det seg at de med høy emosjonell intelligens stort sett kan stole på sin magefølelse. Ekman har testet tusenvis av mennesker, og han vet at de som er gode til å gjenkjenne subtile følelser i ansiktene, er mer åpne for nye opplevelser, mer interessert i omverdenen, tryggere på seg selv og mer nysgjerrige. For disse kan magefølelsen være et nyttig navigasjonsverktøy. Deres innarbeidede kategorier, som styrer automatiske reaksjoner, er på sett og vis romsligere og mindre beheftet med stereotyp kategorisering og fordommer. Siden de gjennomgående er forholdsvis trygge på seg selv, er heller ikke deres fortolkninger forkludret av frykt. Det er slike egenskaper man ofte sikter til når man snakker om en «mindful person».Men hvem er disse menneskene? Det er i alle fall sikkert av George Constanza fra serien Seinfeld ikke kan stole på magefølelsen sin. Faktisk har han en så dårlig intuisjon at det fører til feil valg i nesten alle situasjoner. Da George oppdager dette, bestemmer han seg for å gjøre det motsatte av alt det som faller ham naturlig. På den måten hacker han seg selv og det viser seg å fungere. Du kan høre denne historien i sin helhet i dagens episode her på SinnSyn.Litt på samme måte må vi gjøre dersom vi har noen underliggende negative mønstre som styrer måten vi tenke, føler og handler på, dersom disse underliggende mønstrene sørger for at vi ikke når vårt egentlige potensial.George Constanza har altså ikke en pålitelig magefølelse, men noen mennesker har det, og da er spørsmålet hva som kjennetegner dem. Ekmans studier har vist at mennesker som har lang erfaring med meditasjon er mye bedre enn andre til å lese de følelsesmessige aspektene ved en situasjon. De som mediterer har gjerne kultivert sitt eget følelsesliv gjennom meditasjonsøvelser og har opparbeidet seg en god indre balanse. Med god kjennskap til egne følelser har de også gode forutsetninger for empatisk innlevelse i andre. Ekman sine studier viser at de med lang meditasjonserfaring skårer mye høyere enn politifolk, advokater, psykiatere, tollere, dommere og Secrete Service agenter når det gjelder å gjenkjenne følelser i ansiktet. Disse yrkesgruppene lever av å lese andres mennesker, men likevel skårer de i gjennomsnitt lavere enn mennesker med lengre meditasjonserfaring. Med andre ord er meditasjon en praksis som styrker evnen til å oppfatte subtile tegn på hva andre mennesker føler. En slik kompetanse er mellommenneskelig verdifull, og som nevnt assosieres det både med emosjonell og sosial intelligens.Sheldon er en karakter i serien «Big Bang Theory». Han er tilsynelatende uhyre intelligent i kognitiv forstand, men mangler en del på den sosial og emosjonelle intelligens-siden. Det er nettopp denne kombinasjonen av smart og sosialt uintelligent som gjør figuren humoristisk. På sett og vis har han også en viss innsikt i det som foregår mellom mennesker, men innsikten han er så rasjonell og nærmest mekanisk at den ikke fungerer som en styrke i hans relasjoner, snarere tvert imot.Ta testen – Hvor empatisk er duDet sies at over halvparten av det vi kommuniserer uttrykkes ved hjelp av kroppsspråk – men hvor mye av signalene vi sender ut kan avsløres av øynene?Testen på denne linken baserer seg på forskningsrapporten “Reading of the Mind in the Eyes”, av Professor Simon Baron-Cohen, fra University of Cambridge i England. Rapporten er en del av hans forskning på autisme, som samtidig mener å si noe om vår emosjonelle IQ.Øynene som ser består av 10 spørsmål som viser ulike bilder av øyne og øyenbryn. Den som utfører testen blir forespeilet fire ulike følelser og må velge hvilken følelse de tror øyene viser.I utvikling av testen har de latt 2000 personer utføre testen for å kunne avlese hvilken følelse som formidles kun ved å titte på andres øyne. I gjennomsnitt hadde testens deltagere 4.9 riktige svar av 10 mulige.Hva sier resultatene?Evnen til å lese en mellommenenskelig situasjon er blant våre viktigste egenskaper som sosiale vesener. Evnen til å leve seg inn i andre og forstå dem, ofte på bakgrunn av en følelse av fellesmenneskelighet, er uhyre verdifullt. Da er det interessant at tester som denne kan måle en del av disse egenskapene, og dataene som kommer inn kan fortelle oss noe om generelle tendenser. Foreløpig kan man si følgende om denne testen på gruppenivå. Kvinner er bedre på å lese følelser enn mennKvinner anses ofte å være bedre på å lese følelser enn menn. Vår undersøkelse viser at 50% av kvinnene som deltok hevdet at de var bedre på å lese følelser enn venner og familie. Kun 44% av menn sa de var bedre til å lese følelser enn venner og familie. Kvinner hadde et gjennomsnitt på 5.0 riktige svar, mens menn hadde 4.8. 64% av kvinnene som deltok i undersøkelsen hadde 5 eller flere riktige svar, mens tilsvarende resultat kun omfattet 56% av mennene som deltok.Sjokkert er lett – sympati er vanskeligSjokkert er den følelsen som er lettest å identifisere der hele 74% hadde riktig svar. Andre følelser som mange lett observerte var; redd (66.1%), bedende (60.6%) kjedsomhet (58.4) og interessert (55.4%). Sympati viste seg å være den følelsen som er vanskeligst å identifisere. Kun 15.8% avga riktig. Skyldig (33.1%) og fiendtlig (40.3%) viste seg å også være vanskelig å identifisere.Kvinner og menn identifiserer ulike følelser- Menn kan se begjær og fiendtlighetUndersøkelsen viser at menn og kvinner er relativt gode til å lese ulike følelser. Menn er bedre på å identifisere lyst, interesse og fiendtlighet. Kvinner er bedre på å se om noen befinner seg i en sårbar posisjon slik som sjokkert, redd og bedende.Begjær: Kvinner 41.9% – Menn 38.9%Interessert: Kvinner 53.3%- Menn 57.7%Fiendtlig: Kvinner 39.5%- Menn 41.1%Sjokkert: Kvinner 77.4%- Menn 70.2%Redd: Kvinner 70.8% – Menn 60.9%Bedende: Kvinner 63.4% -Menn 57.5%Voksene er bedre på å lese følelser – men ikke pensjonisterBli man alltid bedre med alderen? Selv om man potensielt kjenner flere mennesker på sine eldre dager, er det ingenting som tyder på at dette gjør folk til bedre menneskekjennere. Voksne i alderen 45-54 hadde i gjennomsnitt 5.1 riktige svar, mens den beste aldersgruppen var 55-64 med 5.2 riktige svar i gjennomsnitt. I aldersgruppen 65+ ligger gjennomsnittet på 4.8 riktige svar. I denne gruppen var de likevel best på å identifisere følelsen av skam.Kan vi forbedre oss?Empati og innlevelse i andre er en egenskap man sannsynligvis kan trenes opp. Som nevnt tidligere, er det i utgangspunktet viktig at man er godt kjent med sin egen “psykologiske dybde”. I bøkene jeg har skrevet om psykologi og selvutvikling, er mindfulness et gjennomgående tema. Mens mindfulness er en øvelse hvor man tilstreber å hvile som en observatør til sitt eget sinn, er psykoterapi en mer aktiv analyse av det samme sinnet. Man kan si at meditasjon er observerende, ikke-dømmende og ikke intellektuelt betinget, mens psykoterapeutisk selvinnsikt er analyserende og fortolkende. Begge deler handler om å observere sitt indre liv, og dermed trener man opp en slags introspektiv oppmerksomhet. Når man er godt kjent med sitt eget indre liv, både ved hjelp av psykologisk selvinnsikt og meditative teknikker, har man ofte opparbeidet seg mer «emosjonell kompetanse» som man kan dra veksel på i møte med andre. Det viser seg at de som er gode til å se seg selv, ofte er tilsvarende gode til å se andre. Vi kaller det gjerne for empati. I mine bøker kan du lære mer om hvordan man trener «mentale muskler», og hvorfor denne typen selvutvikling påvirker både selvfølelsen, vår indre ro, fleksibilitet i relasjon til andre og ikke minst empati som også en forutsetning for å opprettholde gode relasjoner til andre mennesker.Hvis du foretrekker lydbøker, kan du etablere et abonnement på min Patreon-side, eller det jeg kaller mitt mentale treningsstudio. Her publiserer jeg mine egne bøker i lydbok- versjon. Hver måned leser jeg et nytt kapittel og avslutter med en øvelse som utfordrer deg til å sette tankene, ideene og teoriene ut i praksis. patreon.com/sinnsyn er en plattform hvor du som finner verdi her på podcasten kan støtte prosjektet. For at jeg skal kunne drifte denne podcasten, er jeg etterhvert avhengig av en viss støtte, og heldigvis har jeg nå god støtte fra supportere av SinnSyn. Som medlem på Patreon hjelper du meg å holde hjula i gang her på SinnSyn og WebPsykologen, og som takk for støtten får du masse ekstramateriale fra SinnSyn. Jeg lager eksklusive episoder for supportere, og mange av episodene inneholder små «mentale treningsøkter». I tillegg poster jeg video-materiell, lydbokversjonen av bøkene mine og mye mer. Er du en person som finner verdi her på SinnSyn, er litt over middels interessert i psykologi, filosofi og selvutvikling, ønsker å støtte dette prosjektet med et selvvalgt beløp i måneden (trenger ikke være mye - Alle monner drar) og vil ha tilgang til mer SinnSyn hver måned, så er kanskje Patreon stedet for deg. Allerede nå ligger det mellom 60 og 100 unike poster og episoder du kan åpne med et abonnement. Så snart du etablerer et abonnement på det mentale treningsstudioet, får du tilgang til alt av materiale som kommer og alt som er postet tidligere, altså hele Patreon-biblioteket - tilhørende det abonnementet du velger. Takk til alle dere som allerede støtter SinnSyn på Patreon. Det gjør virkelig et hav av forskjell. Tusen takk!Interesse for eget indre liv er viktigDet er via vårt psykiske liv at vi fortolker og fabrikkere alle våre opplevelser av oss selv og livet. Veldig mye av det som i bunn og grunn styrer våre opplevelser, foregår ubevisst, og dette er virkelig et tema som gjennomsyrer episodene på SinnSyn, men også psykologisk teori for øvrig. Utdaterte tenkemåter, snevre ideologier, rigide prinsipper, gamle vaner og fortidens erfaringer er bare noen få faktorer som er med på å farge alt vi opplever. I mine to bøker om psykologi er dette hovedtema: Jeg mener at vi bør være uhyre interessert i hvordan vi bruker vårt eget hodet, nettop fordi det er utgangspunkt for alt annet. Jeg hevder også at ulike psykologiske skoler har viktige ting å fortelle oss om vårt indre liv, og derfor har jeg forsøkt å oppsummere denne innsikten i de to bøkene som jeg har kalt for «Selvfølelsens psykologi» og «Jeg, meg selv og selvbildet».Mitt utgangspunkt som psykologspesialist er kanskje litt annerledes enn utgangspunktet man finner hos den typiske spesialisten. Jeg ser på meg selv som en teoretisk pasifist. Jeg er lite opptatt av diagnoser, og jeg tror ikke at den ene formen for samtaleterapi er suveren eller overlegen alle andre. Jeg tror at ulike typer av samtaleterapi spiller på de samme prinsippene, og derfor tror jeg ikke at terapeutens teoretiske forankring er så avgjørende for utfallet av psykoterapeutiske prosesser. Her har jeg for så vidt med meg det meste av psykoterapiforskningen hvor det viser seg at teoretisk retning og terapeutisk metode spiller liten rolle for utfallet av terapien. Med et slikt utgangspunkt, hvor jeg ikke nødvendigvis mener at alt alle tenker og føler er feil, men snarere at alt andre tenker og føler om psykologi og terapi er litt riktig, blir de aller fleste metoder interessante som innfallsvinkler til vårt indre liv. Derfor har jeg i mitt terapeutiske virke blitt dradd mot det som kalles for MBT, eller mentaliseringsbasert terapi. Det er ikke så mye en bestemt teoretisk retning eller metode, men snarere en slags metateori som integrerer en rekke innfallsvinkler, teorier og terapi-praksiser. Mentalisering sier noe generelt om hva som fungerer, og hovedinnsikten er at terapi bør innehold en form for nysgjerrig undersøkelse av eget indre liv, og en øvelse i å tolke andre menneskers handlinger som uttrykt for deres indre liv. Hva foregår i hodet på oss selv fra det ene øyeblikket til det andre, og hva foregår på innsiden hos andre mennesker, og ikke minst hvordan vi sammen påvirker hverandres mentale klima i ulike relasjoner og samhandling?Øyenne er et vindu til menneskets sjelsliv. Noen leser andres følelser på en ganske korrekt måte, mens noen har større problemer i det mellommennekelige landskapet. Det kan handle om det som kalles "mentaliseringsevne", og det kan trenes opp!Som avslutning på dagens episode vil jeg la en av det sentrale fagfolkene bak mentalisering gi sin forklaring på dette begrepet eller mentale fenomenet. Jeg er sikker på at mentalisering på sett og vis omfavner det meste av det vi tenker på når det kommer til selvutvikling og kultivering av vårt psykologiske liv, og dersom vi finner metoder og praksiser som øker vår mentaliseringsevne, så er sjansene for at vi lever bedre med økt livskvalitet og gode relasjoner ganske stor. Som sagt er dette også en del av målsetningen på det jeg kaller et mentalt treningsstudio. På patreon.com/sinnsyn finner du i alle fall to episoder som eksplisitt adresserer mentalisering, samt en rekke øvelser ment å øke vår mentaliseringsevne. På Patreon har jeg blant annet laget en episode som ser på mentalisering i rollen som leder og mentalisering på en arbeidsplass, samt mentalisering med henblikk på narsissisme og dyssosial personlighetsforstyrrelse.I Norge er det blant andre Finn Skårderud og Sigmund Karterud som er engasjert i utviklingen av mentalisering som teoridannelse og terapeutisk metode. Mot slutten av denne episoden kan du høre Karterud svare på spørsmålet: Hva er egentlig mentalisering? Og ikke minst, hvorfor er det så viktig?Helt på slutten kan du også høre hvordan Anatoliy Zaslavskiy klarte å mestre en form for mentalisering på tross av Aspergers syndrom. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Efter fjorton filmer har Jönssonligan blivit ett folkkärt kriminellt gäng, nu senaste med Henrik Dorsin i Gösta Ekmans paradroll som "Sickan". Men hur började allt egentligen? Och tar allt egentligen avstamp i - Danmark? Ett reportage av Roger Wilson. På juldagen 2020 är det premiär för den nya filmen Se upp för Jönssonligan på en av de stora streamingtjänsterna. Det här är den fjortonde filmen om det ganska misslyckade, men väldigt folkkära kriminella gänget. Och den här gången är det Henrik Dorsin som spelar Sickan, som också skrivit manus tillsammans med regissören Tomas Alfredson. Dessa två, och en hel rad andra skådespelare och regissörer som genom åren skapat berättelsen om Jönssonligan - från 1981 års "Varning för Jönssonligan"; till de musikaliska inbrottstjuvarna i årets film får vi möta i ett reportage av kulturredaktionens filmreporter Roger Wilson. Ljudtekniker: Brady Juvier och Tobbe Carlsson.

Efter fjorton filmer har Jönssonligan blivit ett folkkärt kriminellt gäng, nu senaste med Henrik Dorsin i Gösta Ekmans paradroll som "Sickan". Men hur började allt egentligen? Och tar allt egentligen avstamp i Danmark? Ett reportage av Roger Wilson. På juldagen 2020 är det premiär för den nya filmen Se upp för Jönssonligan på en av de stora streamingtjänsterna. Det här är den fjortonde filmen om det ganska misslyckade, men väldigt folkkära kriminella gänget. Och den här gången är det Henrik Dorsin som spelar Sickan, som också skrivit manus tillsammans med regissören Tomas Alfredson. Dessa två, och en hel rad andra skådespelare och regissörer som genom åren skapat berättelsen om Jönssonligan - från 1981 års "Varning för Jönssonligan"; till de musikaliska inbrottstjuvarna i årets film får vi möta i ett reportage av kulturredaktionens filmreporter Roger Wilson. Ljudtekniker: Brady Juvier och Tobbe Carlsson.

Efter fjorton filmer har Jönssonligan blivit ett folkkärt kriminellt gäng, nu senaste med Henrik Dorsin i Gösta Ekmans paradroll som "Sickan". Men hur började allt egentligen? Och tar allt egentligen avstamp i Danmark? Ett reportage av Roger Wilson. På juldagen 2020 är det premiär för den nya filmen Se upp för Jönssonligan på en av de stora streamingtjänsterna. Det här är den fjortonde filmen om det ganska misslyckade, men väldigt folkkära kriminella gänget. Och den här gången är det Henrik Dorsin som spelar Sickan, som också skrivit manus tillsammans med regissören Tomas Alfredson. Dessa två, och en hel rad andra skådespelare och regissörer som genom åren skapat berättelsen om Jönssonligan - från 1981 års "Varning för Jönssonligan"; till de musikaliska inbrottstjuvarna i årets film får vi möta i ett reportage av kulturredaktionens filmreporter Roger Wilson. Ljudtekniker: Brady Juvier och Tobbe Carlsson.

Efter fjorton filmer har Jönssonligan blivit ett folkkärt kriminellt gäng, nu senaste med Henrik Dorsin i Gösta Ekmans paradroll som "Sickan". Men hur började allt egentligen? Och tar allt egentligen avstamp i Danmark? Ett reportage av Roger Wilson. På juldagen 2020 är det premiär för den nya filmen Se upp för Jönssonligan på en av de stora streamingtjänsterna. Det här är den fjortonde filmen om det ganska misslyckade, men väldigt folkkära kriminella gänget. Och den här gången är det Henrik Dorsin som spelar Sickan, som också skrivit manus tillsammans med regissören Tomas Alfredson. Dessa två, och en hel rad andra skådespelare och regissörer som genom åren skapat berättelsen om Jönssonligan - från 1981 års "Varning för Jönssonligan"; till de musikaliska inbrottstjuvarna i årets film får vi möta i ett reportage av kulturredaktionens filmreporter Roger Wilson. Ljudtekniker: Brady Juvier och Tobbe Carlsson.

Händelser vi vatten var en ingång till Ekmans författarskap. Håller den för omläsning? Vad har hon mer skrivit? Svaren får du i veckans Bibliotekspodden.

Kerstin Ekmans "Rätten att häda" från 1994 är ett rykande försvar för yttrandefriheten och det klara förnuftet. Ulrika Knutson läser en text som samtidigt är högaktuell och en produkt av sin tid. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Sverige har världens äldsta tryckfrihetslagar, från 1766. Vi kan tacka Peter Forsskål för dem. Hans pamflett Tankar om Borgerliga Friheten inspirerade några år tidigare. Högst av alla friheter satte han skriv-friheten. Hans text blev genast indragen av censuren och Forsskål fick gå i landsflykt. Det passade honom inte så illa. Han var en av Linnés lärjungar. Tyvärr dog han i Jemen, bara 31 år gammal. Linné döpte en liten nässla efter honom, till Forsskalea Tennacissima - "kärv, stickig, hårdnackad och envis". Som Linnélärjunge strävade Forsskål efter nytta. Skrivfriheten hade ganska lite med jagets romantiska  uttrycksbehov att göra. Snarare handlade det om jagets behov av kunskap. Alla medborgare måste få bli bekanta med "samhällets tillstånd", ansåg Forsskål. Det var en djärv åsikt på hans tid, när de flesta svenskar slet ont i jordbruket och inte begärde mer än en sup eller två när arbetsdagen var slut. Samhällets tillstånd orkade ingen bry sig om. Men Forsskål var optimist. Han trodde på folkbildning. Friheten krävde inte bara fri press utan ett "upplyst publikum". Idag lever vi i det fria ordets paradox. Ordet är friare än någonsin - hos oss i Sverige - men Forsskål hade nog tyckt att "den upplysta publiken" beter sig konstigt. Konspirationer och fakta-resistens skulle han inte ha gillat. Han hade väntat mer av det klara förnuft som också Kerstin Ekman hyllar i sitt tal Rätten att häda. Hållet den 15 oktober 1994. När hon talade hade krutröken ännu inte lagt sig. Bara fem år tidigare hade Ekman och Lars Gyllensten lämnat Svenska Akademien, i protest mot att den vägrat ge sitt stöd åt Salman Rushdie. Hans roman Satansverserna hade de iranska ayatollornas fatwa över sig. Rushdie hade gått under jorden. Bara året innan hade hans norske förläggare William Nygaard nätt och jämnt överlevt ett mordattentat. Faran är inte över. Det finns fortfarande ett pris på Salman Rushdies huvud. Texten var länge ur tryck, men återpublicerades våren 2020 i tidskriften Essä, tillsammans med sex kommenterande texter. Kerstin Ekmans tal är dubbelt läsvärt, både som appell för yttrandefriheten och som kulturhistorisk produkt av sin tid. 1994 är länge sedan. Talet speglar tiden före den stora mediala revolutionen. Webb och sociala medier var knappt påtänkta. Mobiler låg inte i var mans ficka. Det var bara fem år efter murens fall. Svenska Akademiens uppfattning vägde tungt. Dess kapital var ännu stort. Kerstin Ekmans tal handlar inte så mycket om Salman Rushdie och islam, utan mer om upplysningen och försvaret av den "skeptiska humanismen" i Hjalmar Söderbergs anda. Här ser man hur mycket Söderberg betytt för Ekman. Hon börjar med en chockeffekt, beskriver en barnpornografisk bild, där två män urinerar på en liten flicka. Hon äcklas, ändå vill hon försvara rätten att publicera den. Hon hyllar de gamla grundlagarna och Forsskåls tryckfrihet. Några år senare svängde det - idag är det förbjudet att inneha, till och med att betrakta en sådan bild. Och märk väl, en av de få som fällts för detta brott är ingen vanekriminell, utan serieöversättaren Simon Lundström, som i sin dator hade japanska mangateckningar. "Döma teckningar, är svenskarna inte riktigt kloka"? undrade den amerikanska fotografen Sally Mann. Kerstin Ekmans text är kärv, stickig och envis, som Forsskåls nässla. Riktigt giftig när hon skildrar den svenska aningslösa välviljan, de "rosiga kindernas cynism" - till exempel i form av ekosocialister som drömmer om ett paradis bortom demokratin. Detta fenomen försvann inte med nittiotalet. "De rosiga kindernas cynism" - vilket uttryck - blossar upp då och då, både i klimatdebatten och i identitetspolitiken. Eller vad ska man säga om Uppsala universitet som glömde allt de visste om akademisk frihet och källkritik, och mästrade kulturantropologen Ingalill Arvidsson för att hon på ett seminarium, uppmanad att svara på en fråga om uppslagsord i gamla arkiv, använt n-ordet, som var det konkreta uppslagsordet. Detta inte menat som stöd för de frihetskämpar som bryr sig mindre om samhällets tillstånd än rätten att köpa n-ordsbollar i närbutiken så fort suget slår till. Kerstin Ekman talar också om "den vämjeliga bönhustraditionen" i Sverige, med dess drag av botgöring och underkastelse. Detta förstod nog den bildade borgerligheten för 25 år sedan, särskilt om de legat i Uppsala och lyssnat på när Ingmar Hedenius läste lusen av biskoparna. Men idag i världens modernaste land  - vem ska ta åt sig? 68-vänstern eller P O Enquist och arvet från Hjoggböle. Lite bönhus ska väl den sekulariserade svensken tåla? Kerstin Ekmans text kommenteras hövligt av sex olika författare. Det är bara Agneta Pleijel som törs ta henne på allvar, och svara på Ekmans skarpa kritik av religion, och av Birgitta Trotzig. Pleijel menar att Kerstin Ekman gick för långt när hon skrev att intresset för plågade sovjetiska öden, som poeterna Mandelstam, Tsvetajeva och Achmatova, ibland fått karaktären av dödsfascination - "en på mycket långt håll ljuv svindel inför deras undergång". Detta är inget huvudspår i Kerstin Ekmans text, men det är starka ord. Kerstin Ekman själv, liksom Hjalmar Söderberg, uppehåller sig ofta vid nazisternas illgärningar, utan svindel vid avgrunden. Detta måste ha med tiden att göra. Det var ju 1994, de sovjetiska arkiven hade just blivit tillgängliga och alla fynden gav många  rubriker. Det var först då som man fick veta att Osip Mandelstam verkligen dog i ett uppsamlingsläger på väg till Vladivostok. Det kan förresten vara på sin plats att påminna om att de ryska arkiven inte längre är öppna. Putin sitter på nycklarna sedan många år. Men då hade fakta just börjat röra sig. Kunde detta förväxlas med dödsfascination? Ett uppriktigt tack får Kerstin Ekman från Mohammad Fazlhashemi, nu professor i islamsk teologi och  filosofi i Uppsala. Han ger bakgrunden till fatwan mot Rushdie, hur den shiamuslimske ayatollan Khomeini hittade ett utrymme för att framstå som den sanne försvararen av islam, också i sunniters ögon. Det var ett politiskt mästardrag. Mycket tragiskt däremot, att inte de diplomatiska ansträngningarna förmådde efterträdaren Khamenei att lätta på fatwan. Ett tag såg det så ut. Vad Mohammad Fazlhashemi tackar Kerstin Ekman för är att hennes klara förnuft vägrade skuldbelägga alla muslimer för brottet mot Rushdie, något som sker då och då, i vår upplysta tid. Professor Fazlhashemi bidrar med en personlig anekdot. När debatten rasade som värst skulle han själv lämna in bilen till reparation hemma i Umeå. Mekanikern tog nycklarna, spände ögonen i professorn och ville ha besked, inte om kardanknutar eller bromsar. Han ville veta om kunden var villig att verkställa den dödliga fatwan mot Rushdie och hans svenska förläggare. Fazlhashemi skakade av sig alla känslor frågan väckte, och gav ett kort och koncist svar: Nej! Ett kvarts sekel går fort. Mycket hinner hända, eller händer inte alls. Ungefär vid samma tid då tidskriften Essä tryckte om Kerstin Ekmans text ombads Svenska Akademien att lägga ett ord för den fängslade svenske medborgaren Gui minhai. Men Akademien tyckte inte att det var deras uppgift att försvara Guis yttrandefrihet. Det finns andra organisationer som sköter sådana saker betydligt bättre än Akademien, enligt ständige sekreteraren. Och det är ju tur. Ulrika Knutson, journalist och författare Källor Emi-Simone Zawall (red): Tidskriften Essä, nummer 5: Rätten att häda, 2020. Först publicerad 1994 av svenska Rushdiekommittén i samarbete med Studiekamraten. Peter Forsskål: Tankar, om Borgerliga Friheten. på Litteraturbanken.se, Atalntis 2017, red Gunilla Jonsson. Originalet publicerat 1759.

Ständigt aktuell konstnär och kulturpersonlighet som rör sig fritt mellan olika konstformer. Ett program där hon får umgås med dem hon inte umgås med annars. Kraftöverföringen mellan två människor - Han är den finaste människa som jag har mött. Han är snygg,han är vacker och elegant. Det säger Marie-Louise Ekman när hon pratar om sin man Gösta och om den svåra tiden när han blev sjuk. - Från en dag till en annan så var verkligheten overklig. Helt plötsligt så var den ena av oss sjuk. Mycket sjuk. Det som vi i början trodde var behandlingsbart kanske inte var det. Man fick helt enkelt se. Vi satt hos kirurgen på Huddinge sjukhus som allvarligt berättade att chansen för att inte överleva en operation var femtio procent. Och om man överlevde den så var det vissa som inte överlevde första veckan kanske. Var Gösta villig att ta denna chans. Hans svar var otvivelaktigt ja. - Viljan. Att inte visa. Sin innersta mening. Styrde allt vi gjorde. Om Marie-Louise Ekman Konstnär, filmare, regissör, författare, 75 år. Född och bosatt i Stockholm. Tidigare Sommarvärd 1977, 1986, 1987, 1993, 1999 och 2008. Konstnär och kulturpersonlighet som rör sig fritt mellan olika konstformer och ständigt aktuell. Har varit chef för Dramaten och rektor på Konsthögskolan i Stockholm. I en retrospektiv utställning på Moderna Museet 2017 visades nära 350 verk ur hennes rika produktion av måleri, skulptur, textil och film. Året efter kom den hyllade boken Få se om hundarna är snälla ikväll med anteckningar från maken Gösta Ekmans sista sjukdomstid. Gjorde 2019 kostym och scenografi till Carmen och Boléro i en bejublad uppsättning på Parisoperan, i regi av Mats Ek. Orsakade lyssnarstorm med sitt Sommar 1977 som inleddes med orden Det här är pissråttan själv som talar och läste högt ur hatbrev. Det här är mitt sätt att få umgås med dom människor som jag inte får umgås med annars. Producent: Håkan Lahger

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Vi har sett Suzanne Ostens uppsättning av "Furstinnan av Amalfi" på Dramaten. Sedan urpremiären 1613, då den beställdes av Shakespeare, har det varit en av de mest spelade brittiska pjäserna. Varför? För att besvara den frågan och diskutera helgens premiär finns Magnus Berg, dramaturg på SR Drama, och Kulturredaktionens teaterkritiker Jenny Teleman i P1 Kulturs studio. BEGRAVNINGSRITUALER Vi intervjuar också Carl Olsson, som är en av de medverkande på dokumentärfilmfestivalen Tempo i Stockholm. Hans "Samtidigt på jorden" porträtterar ett antal personer i begravningsprocessen: gravgrävare, begravningsentreprenörer och vårdpersonal. På samma tema tipsar P1 Kulturs Mattias Berg om Thomas Brownes klassiska lilla essäbok "Gravurnor" från 1658, som nu för första gången översatts till svenska och haft ett stort inflytande. Bland de inspirerade författarna finns Edgar Allan Poe och Virginia Woolf. DEN UNGE SVENSKE STJÄRNKOREOGRAFENS NYA VERK Alexander Ekman har blivit världskänd för sina visuellt kraftfulla uppsättningar med många dansare på scenen. Trots att han inte är mer än 35 år, har han redan ett antal uppsättningar på internationellt prestigefyllda balettscener bakom sig. Vår danskritiker Cecilia Blomberg har sett Ekmans nya uppsättning "Kuckel" på Orionteatern i Stockholm. OBS INLEDER ETT NYTT TEMA Den här veckan har OBS temat "tid", ur många olika perspektiv. I dag är det journalisten och författaren Ylva Herholz som talar om att tanken om att fördriva tiden tycks ha försvunnit - och ersatts av vad den tyske sociologen Hartmut Rosa kallar"tidshunger". Programledare: Roger Wilson. Producent: Mattias Berg.

Marie-Louise Ekman är gäst hos Mark Levengood i ett samtal som kretsar kring boken Få se om hundarna är snälla ikväll … – Marie-Louise Ekmans dagboksanteckningar från maken Gösta Ekmans svåra sjukhustid. En bok som även hyllats som en fantastisk kärleksskildring. Läs mer om boken här!

Dagboksanteckningar från en sjukbädd, fundamentet för ett äktenskap och nyförälskelsens flygande fas, är ämnena i veckans Lundströms Bokradio. I Lundströms Bokradio denna vecka medverkar konstnären, filmaren, författaren och före detta Dramatenchefen Marie-Louise Ekman aktuell med boken Få se om hundarna är snälla i kväll dagboksanteckningar från en sjukhusvistelse den 7:e november 2011 till den 9:e mars 2012. Den sjuke är skådespelaren Gösta Ekman, hennes partner sedan trettio år. En vuxen, tillåtande kärlek som inte fegar ur inför någon av sjukdomstidens brutala kroppsliga moment. Vi har också träffat författaren Aris Fioretos som skrivit boken Nelly B:s hjärta, en bok om de hålrum som kan uppstå i ett äktenskap och som till slut inte går att ignorera. Och om förälskelsens kolsyrelika bubblor när Nelly B träffar den fjorton år yngre Irma. Men det är också en bok om en av flygets kvinnliga pionjärer och utspelas i Berlin på 20-talet  Programledare: Marie Lundström Producenter: Nina Asarnoj och Fredrik Wadström 

Kerstin Ekman är lika folkkär som hyllad och respekterad som författare. Möt henne i ett stort porträtt med djuren, växterna och människan - allt som lever - som inramning. 1933 föddes hon, 1959 debuterade hon, 1978 blev hon som den tredje svenska kvinnan någonsin invald i den Svenska Akademinen. Kerstin Ekman har under decennier varit en egensinnig nödvändighet i det svenska litterära landskapet, lika folkkär som hyllad och respekterad, med den eviga spänningen mellan människan och resten av det levande på jorden som sitt stora tema. I romaner som Rövarna i Skuleskogen, Händelser vid vatten och trilogin Vargiskinnet, men också i sin senast essäbok Gubbas hage. Det handlar om växterna och djuren. Och det handlar om oss. Jenny Aschenbrenner har träffat Kerstin Ekman, i ett samtal helt fritt från akademiska skandaler.

Andreas T Olsson har kallats Gösta Ekmans kronprins och han har nått en stor publik med sin egen monolog Sufflören Han skriver också dramatik och i höst kommer han ut med en roman. Sufflören har funnits på Dramatens repertoar i flera år vid det här laget. Men Olsson har också synts i många andra uppsättningar på Nationalscenen. Andreas T Olsson är skådespelare, född 1979 i Uddevalla, utbildad först till ämneslärare i svenska och historia vid Göteborgs Universitet och sedan på Teaterhögskolan i Stockholm 2010 2013. Han har också varit krönikör i Göteborgsposten och Bohuslänningen och han har gjort humorprogram i P4. Han blev efter sin examen fast anställd på Dramaten där han bland annat medverkat i Tjechovs Tre systrar, Amadeus och Figaros bröllop i regi av Tobias Theorell. Den här våren har han kunnat ses i Ibsens Frun från havet i regi av Sofia Jupither, i den egna revyn Improvisation på slottet samt monologen Sufflören vilken han ursprungligen skrev och framförde redan under utbildningen, som sitt examensprojekt. Den togs sedan till Dramaten med Gösta Ekman som regiöga eller vän i salongen som de valde att kalla det. Sufflören blev Andreas T Olssons stora genombrott och Johan Hilton skrev i Dagens Nyheter att En stjärna har fötts på Dramaten, medan Ylva Lagercrantz skrev i Svenska Dagbladet: Om inte Andreas T Olsson blir en av våra mest sedda skådespelare och dramatiker framöver så är jag beredd att äta upp min gamla ljusgröna garderobiärutstyrsel, modell 1992 med Dramatenemblem och allt. För det här är en genial teaterviskning som hörs ända till sista raden. Till hösten kommer Andreas T Olsson (på Dramaten) göra en nyskriven monolog av Niklas Rådström och han kommer även att romandebutera med Sista gästen. Andreas T Olsson valde ett klipp ur Sommar i P1 med Gösta Ekman från 1993.

Ur innehållet: Kvinna miste synen efter njuroperation. Nya delar av Skåneleden syntolkas. Gösta Ekmans minne lever i Malmö. Mer taktil konst bra för muséer.

Efter helgens besked om Gösta Ekmans bortgång besöker Sissela Kyle, Sven Hugo Persson och Klas Gustafson P1 Kultur. Med sig har de varsin sketch som visar på "den Ekmanska briljansen". P1 Kultur får besök i studion av Sissela Kyle, skådespelerska och chef och konstnärlig ledare för Parkteatern i Stockholm, Sven Hugo Persson, mångårig medarbetare på Sveriges Radio och tidigare dramaturg på Dramaten, och författaren och journalisten Klas Gustafson, som skrev den stora Gösta Ekman-biografin "Farbrorn som inte vill va' stor" 2010. Med sig har de varsitt exempel på en sketch med Gösta Ekman som vittnar om hans mångsidighet och storhet som komiker, skådespelare och människa. Klas Gustafson har valt tv-serien "Duo jag" från 1991, Sissela Kyle pratar om "Hemliga agenternas lunchrum" ur Hasse och Tages revy "Lådan" från 1968 och Sven Hugo Persson lyfter fram "I sportaffären" från revyn "Svea Hund" från 1976. Kulturredaktionen

I veckans avsnitt pratar vi om Allsvenskans säsongspremiär, att handla tillsammans, vara strategisk i butiken, få ett bra kilopris på Brännvins-osten, inträdesprov till Kalle Flygares Teaterskola och Dramaten, Youtube-kommentarer om Lars Ulrich, Gösta Ekmans död Read More ...

Kajsa Ekis Ekman (f. 1980) er en av Sveriges mest toneangivende politiske skribenter. Hennes bøker har blitt oversatt til flere språk, hun foreleser verden over om kapitalisme, kriseteori og trafficking, hun er lederskribent på Dagens ETC og journalist. I 2015 ble Ekmans samlede tekster gitt ut i boken "Texter 1998-2015", og det er denne boken Ekis Ekman vil snakker om i litterær lunsj, Skandinavia-spesial.

Kalle Lind pratar med Johnny Bode-sällskapets Gustaf Görfelt om kompositören, mytomanen och könsrockspionjären Bode. Bl.a. nämns vita handskar, Gösta Ekmans bordssilver och prostituerade hemsamariter.

Radikal konstnär, originell filmare, populär chef och en fixstjärna i kulturlivet - går det egentligen att porträttera Marie-Louise Ekman? Författaren Klas Gustafson har skrivit flera biografier, nu har han gett ut "Marie-Louise Ekmans två liv" och Kritiken har läst den tillsammans med konstkritikerna Maryam Fanni och Mats Arvidsson, som tar sig an uppgiften att försöka ringa in Ekmans mångfacetterade konstnärsskap. Vilket inflytande har hon haft? Hur kommer det sig att hon varit en av kulturlivets centralgestalter under så många år och gör biografin Ekmans konst rättvisa? Dessutom, korsordskonstruktören Pontus Lidberg förklarar varför Kalle på Spången är ett Verk som värker och kulturkorrespondent Lisa Bergström rapporterar från den pågående konstbiennalen i Istanbul. Programledare Gunnar Bolin.

Den här veckan i P3 Kultur dyker vi djupt, djupt ned i Det Dåliga Kulturarvet - både det som kanske borde ha glömts och det vi blir rikare av att minnas. Vi närläser 30-talet svenske R Kelly-figur Johnny Bode, möter Kiviks-strippan Gunilla af Halmstad, går på Liberace-museum i Las Vegas och analyserar Milli Vanilli. I veckans första program kommer Clara Gustavsson till studion för att berätta om Ekmansällskapet som hon varit med och grundat. En förening som ägnar sig åt nörderi kring Gösta Ekman d ä och hans son Hasse Ekman - 40-talets motsvarighet till Skarsgårdsklanen. Ja, hon hinner också med att prata om vad man gör på en pilsnerfilmspicknick, försvara Thor Modéens rasistiska sångtexter och förklara sin kärlek till Tutta Rolf. Teresa Axner har fått det tvivelaktiga nöjet att fördjupa sig i en av svensk nöjeshistoria mest bisarra levnadsöden. Idag är Johnny Bode mest känd för att ha skrivit sånger som "Runka mig med vita handskar på", men han har fler skelett i garderoben. Teresa berättar om Johnny Bodes mentalsjukdom, kleptomani och hans nazistförflutna i sin Johnny Bode-skola. Märta Myrstener fördjupar sig i en mystisk sommarklassiker: trekvartsbyxan. Var kommer den ifrån? Egentligen? Dagens sommartwittrare är Richard Gramfors, filmhistoriker och smutpeddler på kultdvd-bolaget Klubb Super 8. Han passar på att avslöja lite om Ingmar Bergmans porrsmak i sin sommartweet. Och så är det dags för er lyssnare att vara domare när P3 Kulturs redaktion försöker tillämpa sina nyvunna kunskaper i miniserien "Är det baleariskt?". I vår vänsterspalt lägger vi upp delarna i skolan efterhand, men redan nu vill vi ha er hjälp. Hur ligger det egentligen till med Agnetha Fältskogs låt "The heat is on"? Är den balearisk?

Dramatenchefen Marie-Louise Ekman var gäst i Ekots lördagsintervju på påskaftonen. Hur kommer hennes lust och upphetsning över det nya uppdraget att märkas på Dramaten? Vilket ansvar har nationalscenen för den svenska scenkonsten och folkbildningen? Marie-Louise Ekman intervjuades av Inger Arenander.

Cecilia Ekmans program! Om bl.a. Centerns ungdomsförbunds chipsfester, Nyamko Sabunis självbild och om man ska fråga den tjocka doktorn. Samt Kim W Anderssons Star Wars-spaning!

Stor intervju med utbildningminister Jan Björklund apropå reformen om maxgräns på tre år, för de som läser Svenska för invandrare. Björklund pressas också om den retoriska tonen i gårdagens debattartikel i Dagens Nyheter, i ämnet. Vi lyfter också upp straff-trenden: Varför är det så vanligt just nu att man tror sig kunna lösa de flesta problem med hjälp av olika typer av bestraffningar? Ann Heberlein, etikforskare vid Lunds Universitet, medverkar. Och så får vi en rapport från gårdagens grandiosa maskerad på Dramaten - var Gösta Ekmans bajskorv på huvudet verkligen kvällens bästa kostym? Outklädd bisittare för dagen: Roger Wilson.

Stor intervju med utbildningminister Jan Björklund apropå reformen om maxgräns på tre år, för de som läser Svenska för invandrare. Björklund pressas också om den retoriska tonen i gårdagens debattartikel i Dagens Nyheter, i ämnet. Vi lyfter också upp straff-trenden: Varför är det så vanligt just nu att man tror sig kunna lösa de flesta problem med hjälp av olika typer av bestraffningar? Ann Heberlein, etikforskare vid Lunds Universitet, medverkar. Och så får vi en rapport från gårdagens grandiosa maskerad på Dramaten - var Gösta Ekmans bajskorv på huvudet verkligen kvällens bästa kostym? Outklädd bisittare för dagen: Roger Wilson.