Podcasts about musik l

JA dann doch noch eine Folge .. muss raus. Die Gesundheitsakte ...   Musik: Läuft hier auf voller Lauitstärke https://www.youtube.com/watch?v=RcmBHSTb0W4   Links: https://www.gematik.de/media/gematik/Medien/ePA/Dokumente/gematik_ePA_KurzErklaert.pdf https://fachportal.gematik.de/anwendungen/elektronische-patientenakte https://www.youtube.com/watch?v=sWKzUJTcoeA https://www.ccc.de/de/updates/2024/ende-der-epa-experimente https://www.alte-leipziger.de/privatkunden/einkommensschutz/berufsunfaehigkeitsversicherung/psychische-vorerkrankungen https://www.verivox.de/berufsunfaehigkeitsversicherung/ratgeber/zahlt-die-bu-bei-depression-und-psychischen-erkrankungen-1119564/ https://de.wikipedia.org/wiki/Judenkartei https://de.wikipedia.org/wiki/Holocaust_in_den_Niederlanden   Nicht direkt erwähnt, aber der Text hat mich zu den Überlegungen angestiftet: https://www.republik.ch/2025/01/18/wo-es-wehtut/         Links für Feedback:   Mastodon: @ochmennoPODCAST@literatur.social Email:ochmennopodcast@gmail.com Bewerten: https://podcasts.apple.com/de/podcast/och-menno/id1470581030 Audiospende bei Auphonic:  https://auphonic.com/donate_credits?user=ochmenno2

SPT behöver verkligen inte vara stelt och tråkigt – det visade Höganäs med all önskvärd tydlighet.Det blir en hel del snack om den tävlingen och hur viktig den var för svensk padel. Dessutom blickar vi mot SM i Norrköping.

Musiklärare Veronika på Klostergårdskolan (och Vegalyckan) har ett återkommande projekt med åk 6 varje år. De får då skapa egen musik i Garageband. Hör hur hon startar upp dem, hur de arbetar och kring deras efterarbete.

LITTERATURVECKAN I P1 UPPLÄSNING: Cecilia Lindqvist Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Snart kan alla böcker tala med varann” av Lars GustafssonDIKTSAMLING: Om begagnandet av elden (Atlantis, 2010)MUSIK: Léo Delibes: Pavane ur ”Le roi s'amuse”EXEKUTÖR: Estlands nationella symfoniorkester och Neeme Järvi, dirigent

Dansken spelade upp ett stycke av Bach.Norsken spelade upp ett stycke av Mozart.Bellman spelade upp ett... original (?). Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Uno Svenningsson beskriver sig själv som blyg och ointresserad av strålkastarljus. Ändå har han blivit en av de mest folkkära artisterna i Sverige. I P4 Extra Gästen pratar han med programledare Erik Blix om musikintresset, Freda', och om att åldras som musiker. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Genom ett antal berg berättar Dan Jönsson om människans försök att nå toppen samtidigt som vi faller nedför dess sluttning. Följeslagare blir konstnärer och författare som försökt bemästra höjderna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.1. När Rousseau fick oss att klättra i bergNär den amerikanske bergsbestigaren och författaren Mark Jenkins besteg Mount Everest våren 2012 passerade han fyra lik på vägen upp. I ett bisarrt reportage i National Geographic berättade han hur det på vissa partier var två timmars kö för att ta sig vidare, hur soporna låg i drivor längs leden upp till toppen och när han till slut nådde målet var där så trångt att han knappt hittade någon plats att stå. Inte precis vad man förväntar sig på världens tak kanske, men faktiskt en sorts vardag under det tidiga tjugohundratalet, när Mount Everest några försommarveckor varje år upplever en rusning som bara blir mer och mer intensiv, till följd av en expanderande exklusiv äventyrsturism där superrika globetrotters för enorma summor kan köpa sig plats i en toppexpedition, ofta utan att alls ha den rätta erfarenheten, träningen eller ens utrustningen.Trängseln, soporna och dödsoffren på världens högsta berg låter kanske som den perfekta kapitalistiska karikatyren av en naturlig mänsklig drift mot höga mål, förvrängd av växande ojämlikhet och statushets. Men idén att klättra upp på ett berg bara för sakens skull har en historia, och faktum är att den fram till för några hundra år sedan skulle ha verkat ganska obegriplig. För medeltidens bibelkunniga var det en känd sak att några berg inte existerade i Första Mosebokens geografi – man antog därför att de hade uppstått först efter syndafallet, när Herren i vredesmod beslöt sig för att knyckla till jordskorpan som straff för människornas olydnad. Berg var alltså till sitt ursprung och väsen av ondo, därför också fula, och att självmant ta sig upp i dem sågs som både dubiöst och dumdristigt. Synen på bergen som ett skönhetsvärde och på bergsvandringen som moraliskt stärkande är av sent datum, och kan faktiskt dateras rätt exakt – närmare bestämt till 1760, när Jean-Jacques Rousseau gav ut sin roman Julie eller Den nya Heloïse.Det är i det tjugotredje brevet i denna väldiga korrespondensroman, som nästan över en natt gjorde Rousseau till kultförfattare bland Europas kulturella aristokrati, som den förälskade informatorn Saint-Preux beger sig upp bland alptopparna kring den lilla staden Sion i den schweiziska bergskantonen Valais. Till sin elev och älskade Julie, skild från honom av klasskrankor och hedersbegrepp lika branta och oöverstigliga som Matterhorn, författar han här vad som bör vara den moderna alpinismens urmanifest. Saint-Preux beskriver hur han under en lång dags vandring mot de högsta topparna till slut når ovan molnen och där upplever hur hans oroliga sinnesstämning liksom klarnar upp och lättar. ”Det verkar”, skriver han, ”som om när man höjer sig över människornas nivåer, man där också lämnade kvar alla låga och jordiska känslor. Som om när man närmar sig mera eteriska regioner, själen fick någon del av deras oföränderliga renhet.” Han beskriver känslan av att, som han uttrycker det, ”befinna sig i en alldeles ny värld”, hur ”hela skådespelet har över sig något magiskt, övernaturligt som tjusar både förnuft och sinnen. Man glömmer allt, man glömmer sig själv, man vet inte längre var man är.”Det enorma genomslaget för Rousseaus roman blev impulsen till de första strömmarna av alpin kulturturism. Med romanen som reseguide började hans entusiastiska läsare vallfärda till trakterna kring Genèvesjön för att med egna ögon se platserna där berättelsen utspelar sig – något Rousseau själv för övrigt inte alls förstod poängen med. De himlastormande bergslandskapen i Valais blev ett självklart mål, men den plats som främst av alla lockade turisterna var en klippa ovanför Meillerie vid Genèvesjön där Saint-Preux i en laddad scen lite längre fram i berättelsen, sjuk av hopplös kärlek, står och känner suget från det oåterkalleliga: ”Klippan är brant, vattnet är djupt och jag är förtvivlad.”Idéhistorikern Björn Billing har beskrivit hur Rousseaus roman inledde vad han kallar en kulturell ”synvända”, när en ingrodd och religiöst välgrundad orofobi, eller avsky för berg, på ganska kort tid förbyttes i romantisk dyrkan. Visserligen har människor i alla tider fascinerats av bergens majestät och sett dem som hemvist för högre makter – grekerna med sitt Olympos till exempel, eller Bibelns Moses som på berget Sinai fick ta emot de tio budorden. Och visserligen gjorde diktaren Francesco Petrarca redan på 1300-talet historiens kanske första frivilliga bergsbestigning när han av ren nyfikenhet gick upp till toppen av det 1912 meter höga Mont Ventoux och stod där ”som förtrollad” som han skriver i ett brev. Det finns fler intressanta undantag, men de förblir just undantag. I det allmänna medvetandet stod bergen för den kaotiska och ofruktbara motsatsen till det goda kulturlandskapets välordnade liv. Att där bodde hemska drakar och demoner var vedertagen kunskap långt in på 1700-talet, och något som även Linné räknade med i sin naturhistoria.Björn Billing kallar med en träffande formulering Saint-Preux alpina vision i Julie för en ”profan bergspredikan” som förkunnar en ny tid, rentav en ny värld – och med den också en ny naturuppfattning där det vilda och otyglade inte längre ses som något ont och hotfullt utan istället som en öppning mot ”det sublima” - alltså den speciella svindel som för människans trubbiga sinnen framkallar en känslomässig aning om en högre, bortomliggande ordning. Men bergslandskapen blir också sinnebilden för en kulturkritik där civilisationens artificiella och tillrättalagda förljugenhet ställs i kontrast till den råa naturens kraftfulla, osentimentala sanning. Kort sagt, bergsbestigningen danar karaktären, eller som Billing sammanfattar det: ”Utsikt ger insikt, yttre höjd ger djup åt tanken.”För Rousseaus eftervärld är ju det där självklarheter. Bergsbestigningen har helt enkelt blivit en av den västerländska kulturens starkaste metaforer, lika användbar inom konst och religion, som filosofi – och politik. När Vladimir Lenin till exempel efter det sovjetiska inbördeskriget skulle förklara idéerna bakom den så kallade nya ekonomiska politiken, skrev han en av sina sista artiklar, med titeln Om att bestiga ett högt berg – där han liknar revolutionärens svåra väg mot målet vid en bergsbestigningsexpedition, som efter att ha överraskats av dåligt väder tvingas vända tillbaka ner till baslägret och samla krafter för ett nytt försök. Hundra år senare, när den sortens expeditioner som han själv ledde åtminstone för det här kapitlet i historien verkar ha packat ihop och åkt hem, och glaciärernas vita vidder är på väg att smälta bort för gott, ser vi alltså den absurda konsekvensen av samma alpina ideologi i de rika upplevelseturister som till varje pris kräver valuta för sina pengar, uppenbart okänsliga för det faktum som får sägas vara alpinismens blinda fläck: att det från toppen bara finns en väg att ta sig vidare. Nämligen utför.2. Hokusai besteg aldrig FujiPå perrongen i Kawaguchi-ko är Fuji det första man ser när man kliver av expresståget från Tokyo, överfullt av vandrare och dagsturister. Någon mil söderut, på andra sidan spåren tornar det japanska nationalberget upp sig som en väldig rispapperskuliss, den vita hättan liksom utskuren ur himlens ljusblå dis med grafisk skärpa precis som på något av Katsushika Hokusais klassiska träsnitt. Järnvägens högspänningsledningar skär upp bergets perfekta profil i tunna, horisontella skivor, det är en strålande vårdag mitt i körsbärsblomningen och den bökiga trafiken i denna medelstora landsortsstad som utgör Fujiturismens logistiska centrum bullrar på som inget hade hänt, som om den inte alls lade märke till hur berget ligger där och ruvar i sin upphöjda frid. Jag får idén att ägna dagen åt ett fotografiskt projekt i Hokusais efterföljd, en sorts uppdatering av hans berömda ”36 vyer av berget Fuji” där jag ska fånga allt det Hokusai inte såg. Fuji bakom vägarbeten, Fuji sett i gatukorsningens skvallerspegel och genom nöjesfältets bergochdalbanor, Fuji som trafikkoner, på shoppingkassar och som kylskåpsmagneter. Etcetera.Det visar sig förstås att jag har underskattat Hokusai. Mycket kan man säga om denne den japanska ukiyo-e-konstens store mästare, men hans relation till det heliga berget var verkligen allt annat än pryd. Det finns en historia om hur han en gång bjöds in till den 11:e Tokugawa-shogunens palats tillsammans med en kinesisk mästare för att de båda skulle visa härskaren sina färdigheter i landskapsmåleri. När det blev Hokusais tur drog han med bred pensel ett vindlande blått stråk över papperet och gick och hämtade en höna vars fötter han doppade i röd färg och sedan lät promenera några gånger över målningen. Så föddes mästerverket ”Höstlöv i Tatsutagawafloden”. Historien är kanske sann, kanske inte – men säger mycket om den finurliga uppfinningsrikedom som dominerar bilden av mästaren i Japan, till skillnad, skulle jag säga, från i väst. På Hokusaimuseet i Tokyo slutar utställningarna med ett lustigt diorama som ska visa hur det kan ha sett ut i konstnärens ateljé mot slutet av hans liv. I ett enkelt rum i traditionell stil med tatamimattor ser man Hokusai och hans dotter, som i många år fungerade som hans assistent; här måste hon vara i sextioårsåldern och den bortåt nittioårige Hokusai ligger på knä på golvet, hukad över pappret, fullständigt uppslukad, med ändan i vädret som ett barn.För att bestiga Fuji ska man vara där i augusti, läser jag. Säsongen öppnar någon gång i maj men vädret på tre tusen meters höjd är ombytligt och kan snabbt tvinga vandraren att vända om. Men inte heller under högsommaren kan man vara säker. På bilder som bergsbestigare själva har tagit är det ofta dimma, och ser kallt och ruggigt ut. Annars är klättringen inte särskilt krävande vad jag förstår. Den tar ungefär sex timmar, meningen är att man ska nå toppen lagom för att se solen gå upp i Stilla Havet, det vill säga vid tre-fyratiden på morgonen, vilket innebär att man får börja vandringen någon gång på kvällen. De som kommer upp i tid och har lite tur med vädret har förstås en vidunderlig utsikt. När man ser på bilderna som folk lagt ut på nätet är det lätt att bli avundsjuk. Samtidigt går det inte att blunda för att något väsentligt saknas på dem. Nämligen Fuji självt. Det är som att de kommit så nära sitt objekt att det försvunnit, gått i upplösning som en hägring. Den perfekta vulkanen visade sig bara vara en isig hög av grus och sten.Å andra sidan: ett berg är alltid något mer än så. Och särskilt när det gäller ett så ikoniskt berg som Fuji går det förstås att se bestigningen ur ett mer symboliskt perspektiv, som något slags mystiskt överskridande, ett inträngande i den perfekta silhuetten där verkligheten bakom bilden uppenbarar sig. Men Hokusai tycks inte ha varit lagd åt det hållet. Museets lekfulla och vardagliga diorama fångar lite av den nyfikna och rastlösa personlighet som annars framför allt kommer fram i de fantastiska skissböcker han förde genom hela livet, fulla med träffsäkra iakttagelser, komiska karikatyrer, perspektivstudier, erotik och mönsterskisser. Dessa så kallade manga är rörliga i tanken och tekniskt uppfinningsrika på ett sätt som får mig att tänka på Leonardo da Vinci: här finns dekorationsidéer för kammar och solfjädrar, studier av husgeråd och kanonrök, av cirkusartister i aktion och fyllbultar i slagsmål, och instruktioner för hur man avbildar fåglar med hjälp av olika kanjitecken eller tecknar vågor med hjälp av det ljudhärmande, krokiga hiraganatecknet ”tsu”. Många av mangaböckernas skisser och infall fann sedan, precis som hos Leonardo, vägen till hans mer genomarbetade ukiyo-e-snitt, som han gärna befolkade med allt från inspekterande statstjänstemän till festprissar på väg hem från glädjekvarteren i gryningen.Bilderna av det heliga Fuji är lika vanvördigt fulla av hektiska vardagsscener. I en av de berömda trettiosex vyerna kläms berget in under en ofantlig sågbock som ramar in det med sin trekantiga form, och med en man som uppflugen på stocken bearbetar den med en väldig timmersåg. I en annan ses en tunnbindare stå och hyvla insidan av ett gigantiskt fat, vars runda cirkel bildar ram åt Fuji som sticker upp vid horisonten. Rentav ännu livligare blir det i den svartvita serie om hundra bilder som var bland det sista Hokusai hann göra innan han dog nära nittio år gammal 1849. Här bildar Fuji fond åt ylande hundar och glammande festprocessioner, åt akvedukter och byggnadsställningar. Här finns en scen där en trött poet avbryter sig i sina kalligrafiska övningar och gäspande sträcker armarna i luften medan Fuji likgiltigt tornar upp sig genom fönstret. Jag hittar till och med en bild där Fuji leker kurragömma bakom en genombruten sfärisk konstruktion som direkt får mig att tänka på bilden som jag själv tog genom bergochdalbanan. Och flygdrakarnas långa linor skär upp bergets silhuett i breda klyftor.Men Fuji förblir Fuji. Ständigt reser berget sin svala, perfekta profil mot horisonten, oberört av all ruljangs som pågår vid dess fot. Ibland detaljerat återgivet, ibland som en skugga, ibland bara som en stiliserad silhuett eller ett enkelt kalligrafiskt tecken. Bergets betydelse består i kontrasten mellan dess eviga, distanserade närvaro och all den uppslukande vardagliga verksamhet som omger det. Bilderna besvärjer den döda vulkanens döda perfektion, bemänger den med mänskligt liv och stökar till dess rena horisont. Det förändrar inte berget, och ändå förändrar det allt. Katsushika Hokusai var, såvitt man vet, aldrig på Fujis topp. Han betvingade sitt berg med andra metoder, genom att så att säga ta ner det på jorden. När jag ser på dessa bilder undrar jag ibland om han var rädd för det.3. Människan kan inte förflytta bergAtt människor är rädda för berg är egentligen inte underligt. Det är det normala; att stå inför ett högt berg kan ge en känsla av omvänd svindel, som om man står på botten av en väldig grav och famlar med blicken i tomheten. Bergen är som havsdjupen, en del av världen som ligger bortom människans herravälde och som när vi kommer i närkontakt med elementen, ute på öppet vatten eller vid branta stup, ger oss en insikt om vår obetydlighet. Orofobin – som man säger med en medicinsk term – är på så vis mer besläktad med torgskräck än med vanlig höjdskräck: orofobin bottnar just i mötet med en värld som ter sig oåtkomlig, undflyende, främmande, fientlig mot allt mänskligt. Bergens ogästvänlighet, de bistra och nyckfulla förhållanden som råder på mycket hög höjd ger en aning om hur bräcklig den mänskliga civilisationen och kulturen är, hur lite skydd den faktiskt erbjuder när vi ställs öga mot öga med geologins realiteter. Sedd med bergets blick är människan och hela antropocen bara en övergående klåda i jordskorpan.Men somliga berg är också mer skrämmande än andra. En levande vulkan är till exempel något helt annat än en död. I Germaine de Staëls tragiska roman ”Corinne” finns en mäktig passage där huvudpersonerna Corinne och hennes älskare Oswald bestiger Vesuvius utanför Neapel. Vandringen mot toppen äger rum mitt under ett utbrott, dessutom på natten, med de glödande lavaströmmarna som dramatisk illuminering av det karga och svartbrända landskapet. Dumdristigt, kan man tycka, men allt för den litterära effektens skull; de Staël målar upp hur hennes romanpersoner rör sig i ett dödens landskap, bortom allt mänskligt. ”Eldströmmen”, skriver hon, ”har en luguber färg, inte desto mindre får den då den sätter eld på vinstockar och träd en klart brinnande låga som svär mot den dystra lavan, rinnande fram som en flod i helvetet, långsamt som sand, svart om dagen, röd om natten.””Corinne” gavs ut 1807, alltså vid en tidpunkt i den europeiska kulturhistorien när den nedärvda orofobin just börjat släppa sitt grepp och ge efter för en romantisk fascination inför bergslandskapens sublima övermakt – åtminstone inom den bildade aristokratin. Romanen, som till formen är en rätt besynnerlig hybrid mellan kulturhistorisk reseskildring och romantisk kärlekstragedi, anses också ha legat bakom att just Vesuvius fick sådan dragningskraft bland 1800-talets nordeuropeiska Italienfarare. De Staëls katastrofturister blev så att säga stilbildande både ifråga om målets beskaffenhet och med sin intellektuella hållning. Bara några decennier tidigare hade Pompejis ruiner börjat grävas ut och visas för publik, något som förstås ytterligare förstärker den bävan som Corinne och Oswald känner inför bergets makt. I ruinstaden fängslas de av det motsägelsefulla i förstörelsen, hur ”vulkanen som har täckt hela staden med aska har skyddat den från tidens härjningar”. Döden i Pompeji, fångad i ögonblicket som i en 3D-scanner, framstår som kusligt och paradoxalt livslevande. ”Ingen annanstans hittar man en starkare bild av livets plötsliga upphörande”, skriver de Staël. ”På väggarna i ett vakthus ser man fortfarande de valhänta bokstäverna och de grovt tecknade figurerna som soldaterna ritat för att få tiden att gå, den tid som redan var på väg att uppsluka dem.”Pompejis alla döda spökar för Corinne och Oswald där de strävar mot den brinnande vulkanens topp, i strid mot allt förnuft. Tecknen de omges av kan inte misstolkas: ”över en viss höjd slutar fåglarna att flyga”, skriver de Staël, ”ytterligare ett stycke högre upp reduceras växtligheten till ett minimum och om man fortsätter når man dit inte ens insekterna hittar något att leva på i den förbrukade, sterila jorden. Alla spår av liv upphör, ni inträder i dödens rike, och denna pulvriserade marks aska är nu det enda som rör sig under era osäkra fötter.” Ekot från Dantes helvete stegras till ett mörkt crescendo när vi når vulkanens rykande krater: ”Corinne”, säger Oswald förfärad, ”är det från dessa infernaliska gränstrakter som sorgen beger sig? Är det från denna topp som dödsängeln svingar sig?”Visst är det så. Bestigningen av Vesuvius utgör romanens dramatiska vändpunkt, Corinne och Oswald tycks ana att deras kärlekssaga nått sin kulmen och att det från och med nu bara löper utför, mot tragedins oundvikliga fullbordan. Berget besegrar dem, inte genom att visa sig obetvingligt utan med sin orubblighet, och om romanen har en moralisk kärna någonstans är det för mig just i denna blinda, förlamande ödestro, insikten om att vi alla i det långa loppet färdas mot vår undergång, den kommer, var så säker, frågan är bara hur, frågan är bara när – och jag kommer plötsligt att tänka på ett slagord från åttiotalets solidaritetsrörelse mot apartheid, att ”berg är till för att flyttas”. Dumheter. Berg är inte alls till för att flyttas, tvärtom, det är bergen som förflyttar människan.Och frågan är vart. Tänker man efter är det kanske den frågan hela den mänskliga kulturen går ut på att besvara. I den engelska renässanslegenden om Muhammed och berget gjorde Muhammed som bekant missbedömningen att han med sina gudomliga specialkontakter skulle kunna ropa till sig ett berg han ville predika från. När det inte fungerade konstaterade han ödmjukt att om nu inte berget ville komma till Muhammed, så fick Muhammed komma till berget. De berg som nu tornar upp sig för vår civilisation, de orubbliga svar naturen ger på mänsklighetens övermodiga försök att betvinga den, kommer att kräva just den sortens kreativa, ödmjuka förflyttningar.Men också något mer: en sorts, vad ska vi kalla det, pragmatism? Funktionell dumhet? Den stackars Sisyfos, som i den grekiska myten är dömd att i evighet rulla sin sten uppför berget, måste som Albert Camus skrev tänkas som en lycklig människa: han har åtminstone en uppgift. Att den är meningslös spelar ingen roll, han vet vad han ska göra och behöver inte veta varför. Därför arbetar han oförskräckt vidare; trots att han gång på gång misslyckas är han ändå inte rädd att misslyckas på nytt. I ”Corinne” pekar bestigningen av Vesuvius på ett liknande sätt fram mot romanens slutsidor, när dess kärlekstragedi redan nått sin ödesbestämda uppfyllelse och Oswald med sin nyblivna hustru en sista gång reser tillbaka mot Italien – för att på toppen till gränsberget Mont Cenis överraskas av en snöstorm. Återigen strör de Staël de orofobiska helvetesmetaforerna omkring sig: ”Allt som skapats på jorden visade nu monotont fram en och samma sida, från stupens bråddjup till de högsta bergstopparna… de vitklädda granarna speglades i vattnet likt trädspöken.” Ännu en prövning, ännu ett förebud. Sådant är livet, sådan är historien. Ständigt nya vyer, nya svårigheter, ständigt nya berg.4. Berget som etisk och estetisk fråga och svarDet finns ett känt fotografi av Paul Cézanne som visar honom i unga år, någon gång på 1870-talet, kisande under solhatten, stödd på sin vandringsstav och med sina målargrejer i en ränsel på ryggen. Det är ett av de oftast reproducerade Cézanneporträtten och bildtexten brukar bli något i stil med ”au motif!”, ”uppbrott mot motivet!” – man får föreställa sig honom stående utanför sin magnifika ateljé i norra utkanten av Aix-en-Provence, med solen i ögonen, på väg mot ännu en dags ögonbrottning med sitt favoritmotiv, berget Sainte-Victoire några timmars vandring österut. Författaren Peter Handke kommer att tänka på den när han själv hundra år senare promenerar utmed bergets nordsluttning, i lycklig, meditativ självförglömmelse. Som Cézanne tycker han sig gå upp i sitt motiv.Från 1870-talet och fram till sin död 1906 använde sig Paul Cézanne av Sainte-Victoire som motiv i ungefär fyrtio målningar, numera spridda över världen från Moskva till Baltimore. Långt ifrån alla krävde några längre strapatser; oftast räckte det för Cézanne att traska några hundra meter uppför kullen från sin ateljé, där han hade en vidsträckt vy över berget och det omgivande landskapet. Det har man fortfarande. På toppen, som man når längs en slingrande stentrappa, finns reproduktioner av målningarna uppsatta så man kan jämföra med verkligheten, och kanske fundera över vad som får en människa att ägna halva sitt liv åt ett och samma föremål. Vad var det Cézanne var ute efter i dessa ständigt nya tolkningar av det han såg? Jag tänker mig att han måste ha drömt om berget på nätterna och vaknat varje morgon med en rastlös känsla av att ha missat det väsentliga. För Peter Handke handlar det ytterst om etik. Målarens outtröttliga tvekamp med motivet besvarar konstens moraliska urfråga: varför målar eller skriver man? Med vilken rätt?Peter Handke skrev sin lilla tankebok ”Vägen till Sainte-Victoire” 1980, efter en tid i Amerika när han, tillbaka i Europa och än så länge med sin uppgift lite oklar för sig, återvänder till Cézannes bilder som några år tidigare slagit honom som en uppenbarelse. Handke beskriver att han egentligen först i mötet med Cézanne förstod att bilder kan vara något mer än illustrationer till en text. Att form och färg kan utgöra en verklighet med helt egna principer, och att det är något han som författare kan lära av. ”Vägen till Sainte-Victoire” har på svenska en titel som för tanken till pilgrimsfärder – och det är inte fel, men originaltiteln är skarpare: ”Die Lehre der Sainte-Victoire”. Sainte-Victoires lära. Som alltså börjar i en fråga: Varför skriver jag? Med vilken rätt?Jag har funderat på det där: om det kan vara så att den sortens frågor har skjutits i bakgrunden i vår tid, med den digitala skriftens utbredning. Att digitaliseringen har skapat en textinflation, där skriften har förlorat sin fysiska substans och det som skrivs skrivs mer och mer i vinden – på gott och ont, men hursomhelst med den effekten att de moraliska grundfrågorna ses som lite patetiska och överdrivna. En tidsödande överkurs: ungefär som att bestiga ett berg. Å andra sidan tror jag att alla skrivande människor, och särskilt de som har skrivandet till yrke, förr eller senare hajar till inför frågan: vad är det jag håller på med? Vad ska detta tjäna till, egentligen? ”Das Recht, zu schreiben”, Rätten att skriva, som Handke kallar det, måste då på något vis försvaras innan man kan återvända till sitt skriv- eller tangentbord. Ibland kräver det sin pilgrimsfärd.Och ibland kommer man ju inte ända fram. En eftermiddag i oktober står jag själv vid Sainte-Victoire; den långa bergskammen, som sträcker sig flera kilometer i väst-ostlig riktning, men som från Aix, och på Cézannes målningar, knappt syns mer än som ett brant fall i bergets nästan koniska profil, reser sig som en femhundra meter hög vägg mot den djupblå himlen. Jag har förstått att det från nordsidan ska vara en enkel vandring upp till toppen, men just idag blåser den hårda, kyliga nordvästvind som i Provence kallas mistral, så medan nordsluttningen ligger i skugga och snålblåst är det sol och lä på sydsidan. Härifrån är det flera timmars tuff klättring om man ska ta sig upp; det stora korset på toppen tecknar sig som ett oåtkomligt, lite förargligt kryss mot skyn. Stigen utmed den mäktiga branten går genom en låg vegetation uppför en liten kulle, mot en stuga som heter ”Refuge Cézanne”. Den byggdes 1953, och har alltså inget alls med Cézanne att göra – men känslan av att stå här i solnedgången är ändå fin, med slätten ner mot havet svept i ett gyllene dis och med dofterna av rosmarin och timjan från marken. Det är, på modern svenska, ”good enough”. Ibland kommer man, som sagt, inte närmare än så.Jag tänker mig att Cézanne kanske såg på sina tidiga målningar just så: good enough. Men hur tar man sig vidare? Det han gjorde – och som gav honom rykte som en banbrytare inom det moderna måleriet – var dels att han upptäckte hur han kunde öppna nästan omärkliga övergångar, ”passager”, mellan förgrund och bakgrund genom att med färgen lösa upp konturerna hos formerna i förgrunden. Dels att han såg hur färgens ljushetsgrad, valör, kunde binda samman förgrund och bakgrund istället för att som annars skilja dem åt. Effekten var att motivet inte längre framträdde som subjektiva ljusintryck utan i sin fulla, massiva materialitet. Handke konstaterar att Cézanne får berget att träda fram ”i sig självt”, outgrundligt för den mänskliga blicken men samtidigt djupt förbundet med allt som finns i världen – och det slår honom som i en triumferande vision att detta är svaret på frågan: hans ”rätt att skriva” handlar om att göra dessa sammanhang levande. Förbindelsen mellan jaget och tingen: kan han föra den insikten vidare, så har han nått sitt mål.På kvällen efter min misslyckade expedition till Sainte-Victoire antecknar jag i dagbokens marginal ordet: ”Billebjer”. Det kräver kanske en förklaring. Billebjer är en liten bergknalle någon mil öster om Lund, en urbergshorst som sticker upp ur lerslätten med en form som påminner om berget utanför Aix, men i miniatyr: en mjuk nordsluttning, och så en stupande stenbrant i söder – visserligen inte mer än tio meter hög, men när jag var där som liten var den hisnande och livsfarlig. Peter Handke reser efter sin uppenbarelse hem till Salzburg, där han gör en vandring till en liten kulle i en skog utanför stan, som han beskriver detaljerat i bokens slutkapitel, innan han på nytt kan vända tillbaka till sitt skrivbord. Jag har ingen vision att följa, men när jag står vid Billebjer vet jag att jag hamnat rätt. Det är ett lagom litet berg. Jag märker hur mina fötter och fingerleder minns bergets alla skrevor och små avsatser, som om kroppen fortfarande passar ihop med dem efter alla gånger jag klängt upp här. Från toppen ser jag slätten breda ut sig i ett gyllene eftermiddagsdis ner mot Öresund. Det är snart mörkt. Några djupa andetag, och så tillbaka ner. Tillbaka, det vill säga vidare.Dan Jönsson, författare och essäistDen första och sista delen är bearbetningar av tidigare sända essäer.LitteraturBjörn Billing: Utsikt från en bergstopp – Jean-Jacques Rousseau och naturen. Ellerströms förlag, 2017.Peter Handke: Die Lehre der Sainte-Victoire, på svenska som Vägen till Sainte-Victoire. Översättning av Margaretha Holmqvist. Albert Bonniers förlag, 1982.Hokusai: One Hundred Views of Mt. Fuji. George Braziller, 1999.Hokusai. Thirty-six Views of Mount Fuji. Taschen, 2021.Jean-Jacques Rousseau: Julie eller Den nya Héloïse. Översättning av Olof Nordberg. Natur och kultur, 1983.Germaine de Staël: Corinne. Översättning av Jan Henrik Swahn. Natur & Kultur, 2022.MusikL.T. Fisk: Jag står kvar. Album: Åsnemanifestet. Text och musik: Johan Andersson. Aska, 2023.

Det är Johannes Cakars sista dag (för nu). Skådespelaren och dancehall-kingen Steven Seagal följer Margret Atladottir! Techreporter Effie Karabuda är tillbaka och pratar om realityserien "Deep Fake Love" som leker med känslor. Musikläggaren Tore Fossbakken har musiklagt serien "SKAM" och lär oss hur man gör. P3 Nyheters Matilda Rånge rapporterar om att även realitystjärnor strejkar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programledare: Johannes Cakar och Margret Atladottir.

Intervju: David Bokinger Nya Musik - Lördag 17 Juni by Nyhemsveckan

In dieser Podcast-Folge spreche ich mit meinem lieben Freund Peter Kastner.Peter ist ein talentierter Komponist und Produzent. Er spielt 4 Instrumente und produziert mit seiner Firma Bad Owl in Los Angeles Musik für Filme, Trailer, TV-Serien und Künstler*innen.Mit seiner internationalen Band Karmic, bestehend aus sechs Mitgliedern aus den USA, Deutschland, Schottland und Österreich, schafft er einzigartige musikalische Meisterwerke.Die Erfolge von Karmic sprechen für sich: Mit über 14 Millionen Streams haben sie bereits eine große Fangemeinde begeistert.Aber das ist nicht alles, denn Peter hat noch weitere spannende Projekte in der Pipeline. So produziert er auch das Album seiner zauberhaften Frau Laura Baruch, bekannt unter dem Namen Flora Fauna – eine wunderbare Künstlerin mit einer Stimme, die unter die Haut geht. Zusammen arbeiten die beiden gerade an ihrem brandneuen Album, das noch diesen Sommer erscheinen wird.In unserem Gespräch möchte ich mehr über das Leben als Künstler zwischen LA und Wien erfahren, wie Peter überhaupt von Klagenfurt nach Kalifornien gekommen ist und warum er tut, was er tut. Wir plaudern außerdem über Konditionierungen, Glaubenssätze, das Gestalten des Alltags, Routinen und Struggle und Leid als Inspiration.Da Peter selbst aktuell eine Social Media Pause genießt, stelle ich dir alle Links zu Peters Projekten und Bands bzw. seiner Frau Laura aka Flora Fauna zusammen.Außerdem: der von uns eingespielte Song ist von Karmic und heißt "Rely"Das Zitat, das Peter im Gespräch erwähnte, ist von Tacitus und lautet: "The desire for safety stands against every great and noble enterprise."Wenn dir diese Folge gefallen hat, abonniere und teile den Podcast gerne mit deinen Liebsten – share The Happiness Insight! Alles Liebe, deine ValerieCOPYRIGHTS: Foto von Peter Thomas Käfel + Sound: Midnight Stroll by Ghostrifter Official

Marching Bands beim Schul-Football in den Südstaaten, Mariachi Bands im Südwesten, moderne Orchester und Ensembles überall: Die Schulen der USA sind voller Musik. Mit viel Initiative von Lehrern., Eltern und Sponsoren wird an den High-Schools und Colleges des Landes posaunt, getrommelt und gesungen. Das schult den Charakter, verbessert die Noten und eröffnet Chancen, die viele Kinder sonst nicht bekämen.

Stötta oss på Patreon: http://patreon.com/tombola Skicka in ämnen till tombolan: tombolapodcast@gmail.com Köp vår merch: https://podstore.se/podstore/tombola-podcast/  Instagram: @carlstanleyy & @_marcusberggren Tombola Podcast klipps av Niklas Runsten @niklasrunsten 

Pandemie und Energiekrise haben uns darauf aufmerksam gemacht, dass das Netz und unsere IT-Systeme echte Stromfresser ist. Mögen viele der Tools und Apps, die wir täglich verwenden kostenlos sein: sie kosten dennoch Energie und das wirkt sich auch auf die Umwelt aus. Nele Kammlott ist Gründerin und Geschäftsführerin der Kaneo GmbH, einer Firma, die im Bereich „Green-IT“ aktiv ist.Sie berät Unternehmen zum Aufbau einer nachhaltigen IT-Infrastruktur, um mit einem effizienteren Einsatz von Hardware und Software Energie und Kosten einzusparen. Ziel ist es, die Nutzung der Informations- und Kommunikationstechnik über deren gesamten Lebenszyklus hinweg umwelt- und ressourcenschonend zu gestalten. Nele Kammlott ist außerdem Vizepräsidentin und Vorständin des Bundesverband IT-Mittelstand e.V. (BITMi). Elisabetta Gaddoni hat sie für unseren Podcast "Wir sind das Web" u.a. gefragt, wie sie zu diesem Beruf gefunden hat und welche Chancen „Green-IT“ für Frauen birgt – ob Digital Natives oder Quereinsteigerinnen. Musik: Löhstana, Demain je change de vie LinksWebsite: http://www.kaneo-gmbh.de Beitrag „Green IT für Gründer – Digital, kosteneffizient, zukunftsfähig“ im Buch „Gründen mit Erfolg“ im Verlag Springer Fachmedien. Sie ist Vorständin des Bundesverbandes Nachhaltige Wirtschaft (BNW): https://www.springerprofessional.de/de/green-it-fuer-gruender-digital-kosteneffizient-zukunfsfaehig/17425234 Download von Nele Kammlotts Leitfadens: "Nachhaltige IT-Infrastruktur - Leitfaden zur Umsetzung in KMU": https://www.kaneo-gmbh.de/green-it/leitfaden-zur-umsetzung-einer-nachhaltigen-it-infrastruktur/

Simone Orgel ist Künstlerin und Digitalstrategin Vier Jahre lang war Mona die Organisationschefin der Internet- und Gesellschaftskonferenz re:publica. Bevor sie im Mai 2022 bei der Wikimedia die Bereichsleitung "Communitys-Gesellschaft-Politik" übernommen hat, war sie Ansprechpartnerin für Unternehmen und NGOs, die sich im Digitalen weiterentwickeln wollten. Digitale KörperpflegeIm Podcast erzählt uns Mona, weshalb sie die Arbeit im Internet und den Nutzen von Social Media nicht als notwendiges Übel wahrnimmt, sondern als Teil der digitalen Körperpflege. Außerdem erfahrt ihr, was der Vorteil von kleinen digitalen Communities gegenüber großen Social Media Accounts ist und warum schon kleine Schritte einen großen Unterschied machen. Das Interview führte Jenny Genzmer. Musik: Löhstana, Demain je change de vie Links Website: https://www.simoneorgel.com/ Kunstprojekt Bing({'})h: https://bingoh.ooo/de/kunst.html Change My View: https://en.wikipedia.org/wiki/R/changemyview Starke Passwörter: https://digitalcourage.de/digitale-selbstverteidigung/sicherheit-beginnt-mit-starken-passwoertern

Det är ni radioagenter som bestämmer vilket mysterium vi ska börja med. Blir det att hjälpa Berit, den gamla damen som glömt koderna till sitt kassaskåp? Eller ska vi starta med det mystiska inbrottet hos musikläraren Mohammed? I veckans avsnitt medverkar också radioagenterna Olle och Carolina från Falun.Anmäl dig som radioagent här på Mysteriefredags telefonsvarare; 08-7842929. Berätta för Ylva vad du heter, hur gammal du är och var du bor.Tack till alla som röstat på vilket mysterium som Ylva och alla radioagenter ska börja med att lösa. Resultatet presenteras i nästa Mysteriefredag den 28 januari.

Dit daglige magasinprogram med det nyeste indenfor jazzen. Jazzoom spotter tendenser og opdaterer dig på det vigtigste i jazzen herhjemme og i udlandet. Vært: Julian Svejgaard. www.dr.dk/p8jazz

Dit daglige magasinprogram med det nyeste indenfor jazzen. Jazzoom spotter tendenser og opdaterer dig på det vigtigste i jazzen herhjemme og i udlandet. Vært: Julian Svejgaard. www.dr.dk/p8jazz

Folge 2 der Podcast-Reihe "CAJC fragt..." mit Dr. med. Dipl.-Phys. Anjali A. Röth, Fachärztin für Viszeralchirurgie an der Uniklinik RWTH Aachen, Physikerin und Gründungsmitglied der CAJC. Host: Hannah Rasel, Idee: Kim Honselmann, Musik: Léonie Bertram, Aufnahmeort: Uniklinik Köln.

Lagom till Julstöket släpps detta avsnitt där vi träffat Lisa Lindebergh, känd för de flesta Vaxholmare som "MusikLisa". Musik har alltid varit det självklara valet och med ett driv få förunnat blev drömmen sann. Innan hon blev musiklisa med Vaxholms alla barn & föräldrar gjorde hon en Internationell karriär med sin egen musik, där hon både sjunger och skriver själv - en popstjärna av rang! Skrivandet har fortsatt prägla andra artisters karriär och lyllos Vaxholmsborna som får ta del av alla nya låtar som tränas på och framförs i skolan. Lisa bor på Resarö och jobbar i Resarö skola.  Inspelningen tillbringades i Lisas Vardagsrum och vi delar med oss av några fina låtar framförda vid pianot, juliga såklart!  Hoppas ni kan höra den mysiga stämningen som infann sig hos Lisa under advent! Trevlig lyssning! God Jul & Gott Nytt År Vaxholmspodden   För bokning av spelning eller kontakt: Lisas Vardagsrum https://www.facebook.com/lisasvardagsrum/ https://www.instagram.com/lisasvardagsrum/ För Lisas Musik & Låtar Sök Lisa Lindebergh eller Lisas Vardagsrum så finns de på de flesta musikplattformar.    

P.g.a. av en bortslarvad lapp kom Jan Johansen alldeles för tidigt till en provsjungning i början på 90-talet. Det skulle visa sig bli en riktig lyckträff för hans karriär som sångare. För tack vare denna tidsmiss vann han Melodifestivalen 1995 och har sedan dess försörjt sig som sångare och är en av Sveriges mest bokade artister. Under pandemin har Jan fått chansen att testa ett annat yrke - Musiklärare. Hur gick det kan man undra? Sedan kan man undra hur livet har blivit efter 2008 då Jan tog beslutet att bli nykter efter flera år av missbruk. Hur såg den kampen ut och vilka spår har det satt i de relationer han har runt sig. Detta och mycket mer kommer här.. Men först. Vad lärde han sig egentligen i sin roll som lärare?

Folge 1 der Podcast-Reihe "CAJC fragt..." mit Prof. Jörn Gröne, Chefarzt der Klinik für Allgemein- und Viszeralchirurgie des St.-Josephs-Krankenhauses Berlin und Gründungsmitglied der CAJC. Host: Hannah Rasel, Idee: Kim Honselmann, Musik: Léonie Bertram

Avsnitt 113 handlar om JÄSSNING! Johannes blir själva symbolen för patriarkatet i denna circle of HATE! Det blir Kanon & Chill, Kanon & Drill samt Kanon in absurdum! Musikläraren Johan jobbar flitigt på sitt livsverk, hinner han bli klar innan "The Wind of Change" tvingar fram hans dödssuck? En snabb "Djur nu" leder till en Agata Christie-deckare på 10000 meter höjd, rädda Simon The Rabbit!! Såklart bjuds det på en djupdykning i familjeliv, kåta Teresia och OBEHAGLIGA JÄVLA LUSSE! LÄGG AV! Passa er för Lusse in the headlights! Fint att ni lyssnar! Vi hörs såklart någon gång! Peace!

Wir sind das Web! BER-IT Podcast mit Julia Miller “Wenn du Code schreibst, erschaffst du etwas mit den eigenen Händen, das vorher nicht da war!” Julia Miller war vier Jahre lang Produktmanagerin bei Zalando und hat dort in engem Kontakt mit Programmentwicklern gearbeitet, bis sie auf die Idee gekommen ist, dass Programmieren auch etwas für sie sein könnte. So hat sie ihre Firma überzeugt, ihr ein neunwöchiges Coding Camp zu finanzieren - zurück im Unternehmen hat sie sich dann ganz dieser neuen Aufgabe gewidmet. Obwohl es immer noch viel mehr Software-Entwickler gibt als Entwicklerinnen, ist Julia der Einstieg sehr gut gelungen, zumal heute die Arbeit in Teams und kommunikative Fähigkeiten auch in diesem Bereich unverzichtbar sind. Julia Miller kam mit ihrer Familie aus Kasachstan nach Deutschland als sie 13 Jahre alt war. Die Eltern mussten sich beruflich neu erfinden, obwohl sie schon über 40 waren. Dennoch hat Julia Miller etwas gezögert, als sie mit 30 vor der Perspektive stand, den Beruf zu wechseln. Warum die Entscheidung richtig war, und was für sie das Programmieren so spannend macht, berichtet sie im neuen BER IT-Podcast. Das Interview führt Elisabetta Gaddoni. Musik: Löhstana, Demain je change de vie Links: https://engineering.zalando.com/posts/2021/02/its-never-too-late-for-a-career-change.html

Wir sind das Web! BER-IT Podcast mit Julia Miller “Wenn du Code schreibst, erschaffst du etwas mit den eigenen Händen, das vorher nicht da war!” Julia Miller war vier Jahre lang Produktmanagerin bei Zalando und hat dort in engem Kontakt mit Programmentwicklern gearbeitet, bis sie auf die Idee gekommen ist, dass Programmieren auch etwas für sie sein könnte. So hat sie ihre Firma überzeugt, ihr ein neunwöchiges Coding Camp zu finanzieren - zurück im Unternehmen hat sie sich dann ganz dieser neuen Aufgabe gewidmet. Obwohl es immer noch viel mehr Software-Entwickler gibt als Entwicklerinnen, ist Julia der Einstieg sehr gut gelungen, zumal heute die Arbeit in Teams und kommunikative Fähigkeiten auch in diesem Bereich unverzichtbar sind. Julia Miller kam mit ihrer Familie aus Kasachstan nach Deutschland als sie 13 Jahre alt war. Die Eltern mussten sich beruflich neu erfinden, obwohl sie schon über 40 waren. Dennoch hat Julia Miller etwas gezögert, als sie mit 30 vor der Perspektive stand, den Beruf zu wechseln. Warum die Entscheidung richtig war, und was für sie das Programmieren so spannend macht, berichtet sie im neuen BER IT-Podcast. Das Interview führt Elisabetta Gaddoni. Musik: Löhstana, Demain je change de vie Links: https://engineering.zalando.com/posts/2021/02/its-never-too-late-for-a-career-change.html

Följ oss på sociala medier: bjornkorning på Instagram & Adamrandolph på Clubhouse DET VORE SÅ KUL OM DU BLEV PATREON: https://www.patreon.com/varforpod

Wenn Sonnenkönig Sebastian mit Kaiser Franz Joseph mithalten möchte, bleibt er uns bis ins Jahr 2085 erhalten. Da schmilzt nicht nur das Herz von Martina Salomon dahin. Endlich verpassen auch die Gebrüder Moped der charmanten Chefredakteurin den ergreifenden Lovesong für ihren Lieblingskanzler. Ist schließlich ihr gutes Recht. Und Recht muss Recht bleiben.Eine Reise ins Jahr 1900, in dem die Männerwelt in geselliger Runde alleine wählt und ihre Stimmen geschickt nach ökonomischen Aspekten schichtet. In Österreich erscheint die erste Kronen Zeitung, während sich in Frankreich die linkslinke Brieftauben-Bubble über die Hässlichkeit des Eiffelturms empört. Punkt für uns. Mit etwas Glück macht sich Sebastian I. ohnedies den ägyptischen Pharao Pepi II. zum Vorbild und dient seinem Volk bis 2111. Die Pressestelle der Bundesregierung wird Sie rechtzeitig informieren. Kaufen Sie den Kurier des Kaisers! Lizenzfreie Musik und Sounds:soundstripe.com, Apple (iMovie, GarageBand) Lizensierte Musik / AKM:Intro / OutroTitel: Signation des JahresInterpret: Gebrüder MopedMusik: Franz Alexander StanzlDauer insgesamt: 50 sek Titel: Alles aus LiebeInterpret: Karaoke PlanetText und Musik: A. FregeTonträger: Karaoke Hits Die Toten Hosen, 2012Dauer: 55 sek  Titel: Gehen wie ein Ägypter Interpret: Die ÄrzteText und Musik: L.H. Sternberg Tonträger: Die Ärzte, Ist das alles?, 1987Dauer: 33 sek  Titel: Der viereckige TrompeterInterpret: Helge SchneiderText und Musik: Helge SchneiderTonträger: Helge Schneider, Guten Tach!, 1992Dauer: 12 sek  Titel: Laut reden nichts sagenInterpret: GroßstadtgeflüsterText und Musik: Duerr / Beck / Schmidt / RiekeTonträger: Großstadtgeflüster, Alles muss man selber machen, 2010Dauer: 12 sek 

Lucka 24: Den 14/4 2008 Kl 22:43 God jul och gott nytt år alla ni underbara lyssnare. Tack för att ni har följt med i årets julkalender från Flashback Forever. Vi hörs igen 2021.  Tack till: Alla ni som varit med och alla ni som har lyssnat. Musikläggning och mastring: Jakob Bergman  Signatur och jingel: Martin Permer Avsnittsmusik: Sten och Stanley – Äntligen

Rezepte ins Netz stellen, das tun viele Hobbyköch*innen. Aber nicht jede wird damit so erfolgreich wie Güldane („Dana") Altekrüger. Ihre Backrezepte und Tipps, zunächst für sich selbst entwickelt, um abzunehmen ohne auf den Geschmack von gutem Brot und Kuchen zu zu verzichten, hat sie über ihr Instagram-Profil geteilt. Ihre - fast nur weibliche - Followergemeinde ist immer größer geworden. Ihr erstes Backbuch "Abnehmen mit Brot & Kuchen" in kleiner Auflage im Eigenverlag gedruckt, war quasi über Nacht ausverkauft. Von ihren mittlerweile drei Backbüchern hat Güldane über 330.000 Exemplare verkauft, fast nur online. Und auf den Bestsellerlisten standen die Bücher monatelang neben Michelle Obamas Biographie! In kurzer Zeit ist Güldane Altekrüger zu einem Medienstar in Backschürze geworden: Sie ist oft im Fernsehen und in YouTube-Videos zu sehen und ist gefragter Gast bei Buchmessen. In einer Hamburger Gastarbeiterfamilie aufgewachsen, musste Güldane kämpfen, um Abitur machen zu dürfen. Heute ist sie eine erfolgreiche Unternehmerin: Mit ihrem Mann hat sie einen eigenen Verlag und einen Familienbetrieb gegründet, der u.a. Fertigbackmischungen verkauft und bald in ihrer Heimatstadt Hamburg eine Backschule eröffnen wird. Über ihren Weg zum Erfolg, den sie ihrem erfolgreichen Selbstmarketing in den digitalen Medien verdankt, berichtet Güldane im neuen BER IT-Podcast. Das Interview führt Elisabetta Gaddoni. Musik: Löhstana, Demain je change de vie Links: https://www.woelkchenbaeckerei.de https://www.instagram.com/diewoelkchenbaeckerei https://www.youtube.com/DieWölkchenbäckerei https://www.facebook.com/DieWoelkchenbaeckerei

Rezepte ins Netz stellen, das tun viele Hobbyköch*innen. Aber nicht jede wird damit so erfolgreich wie Güldane („Dana") Altekrüger. Ihre Backrezepte und Tipps, zunächst für sich selbst entwickelt, um abzunehmen ohne auf den Geschmack von gutem Brot und Kuchen zu zu verzichten, hat sie über ihr Instagram-Profil geteilt. Ihre - fast nur weibliche - Followergemeinde ist immer größer geworden. Ihr erstes Backbuch "Abnehmen mit Brot & Kuchen" in kleiner Auflage im Eigenverlag gedruckt, war quasi über Nacht ausverkauft. Von ihren mittlerweile drei Backbüchern hat Güldane über 330.000 Exemplare verkauft, fast nur online. Und auf den Bestsellerlisten standen die Bücher monatelang neben Michelle Obamas Biographie! In kurzer Zeit ist Güldane Altekrüger zu einem Medienstar in Backschürze geworden: Sie ist oft im Fernsehen und in YouTube-Videos zu sehen und ist gefragter Gast bei Buchmessen. In einer Hamburger Gastarbeiterfamilie aufgewachsen, musste Güldane kämpfen, um Abitur machen zu dürfen. Heute ist sie eine erfolgreiche Unternehmerin: Mit ihrem Mann hat sie einen eigenen Verlag und einen Familienbetrieb gegründet, der u.a. Fertigbackmischungen verkauft und bald in ihrer Heimatstadt Hamburg eine Backschule eröffnen wird. Über ihren Weg zum Erfolg, den sie ihrem erfolgreichen Selbstmarketing in den digitalen Medien verdankt, berichtet Güldane im neuen BER IT-Podcast. Das Interview führt Elisabetta Gaddoni. Musik: Löhstana, Demain je change de vie Links: https://www.woelkchenbaeckerei.de https://www.instagram.com/diewoelkchenbaeckerei https://www.youtube.com/DieWölkchenbäckerei https://www.facebook.com/DieWoelkchenbaeckerei

Lucka 9: Kodak moment Alla sagor har sina hjältar och i historien i böglyftet är den solklara hjälten personen som såg till att lyftet förevigades för eftervärlden. Men vem är då denna mystiska välgörare som gömmer sig i dunklet?  Tack till: Sussi Edqvist och ”kolsyratkaffe” Musikläggning och mastring: Jakob Bergman,  Signatur och jingel: Martin Permer

Mögen Sie Videogames? Dann sind Sie vielleicht schon mal auf ein Computerspiel gestoßen, an dem Rebecca Weiß gearbeitet hat. Sie ist 26, hat Medieninformatik an der Hochschule Hof studiert und ist Game-Designerin. Computerspiele hat sie schon immer geliebt, so hat sie sich entschieden, ihre Leidenschaft zum Beruf zu machen. Schon während des Studiums ist sie als Praktikantin bei der Firma Wooga in Berlin eingestiegen, wo sie noch heute arbeitet. Elisabetta Gaddoni hat sie für unseren Podcast "Wir sind das Web" gefragt, was sie an der Welt der Computerspiele fasziniert, wie viel Kreativität und Risikobereitschaft ihr Beruf erfordert, warum die Game-Branche immer noch eine Männerdomäne ist, obwohl sich langsam was verändert, und warum Computerspiele, ihre Entwicklung und Vermarktung selbst für nicht ganz junge Frauen und Quereinsteigerinnen große Chancen bietet. Das Interview führte Elisabetta Gaddoni. Musik: Löhstana, Demain je change de vie Links: https://www.wooga.com/jobs/gamedesign

Mögen Sie Videogames? Dann sind Sie vielleicht schon mal auf ein Computerspiel gestoßen, an dem Rebecca Weiß gearbeitet hat. Sie ist 26, hat Medieninformatik an der Hochschule Hof studiert und ist Game-Designerin. Computerspiele hat sie schon immer geliebt, so hat sie sich entschieden, ihre Leidenschaft zum Beruf zu machen. Schon während des Studiums ist sie als Praktikantin bei der Firma Wooga in Berlin eingestiegen, wo sie noch heute arbeitet. Elisabetta Gaddoni hat sie für unseren Podcast "Wir sind das Web" gefragt, was sie an der Welt der Computerspiele fasziniert, wie viel Kreativität und Risikobereitschaft ihr Beruf erfordert, warum die Game-Branche immer noch eine Männerdomäne ist, obwohl sich langsam was verändert, und warum Computerspiele, ihre Entwicklung und Vermarktung selbst für nicht ganz junge Frauen und Quereinsteigerinnen große Chancen bietet. Das Interview führte Elisabetta Gaddoni. Musik: Löhstana, Demain je change de vie Links: https://www.wooga.com/jobs/gamedesign

In gut 70 Städten wird weiterhin nach dem Tod von George Floyd in den USA protestiert. Präsident Trump droht mit der Armee und hat bisher mehr Öl ins Feuer gegossen statt für Versöhnung zu sorgen. Die sozialen Unruhen in den USA lassen jetzt viele Probleme noch stärker hochkochen: Rassismus, Polizeigewalt, die Coronakrise, Arbeitslosigkeit. "Donald Trump hat von Anfang an alles getan, um diese Krise zu eskalieren. Er hat das instrumentalisiert. Es ist eine Ablenkung von der Coronakrise. Er wird eine Verfassungskrise provozieren. Sein ultimatives Ziel ist es, die Wahl auszusetzen", sagt Sandra Navidi. Und auch wirtschaftlich wird noch einiges nach der Coronakrise auf die USA zukommen. Die Börsen steigen, wobei institutionelle Anleger eher vorsichtig sind, meint die Geschäftsführerin von BeyondGlobal: "Solange die Musik läuft, wird weitergetanzt." Alle Details im Interview von Inside Wirtschaft-Chefredakteur Manuel Koch.

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Hur långt kan man egentligen nå som tributeband? Beatlesfantasterna i bandet Liverpool från Norrköping som startade redan 1979 har varit med om  det mesta, inte bara ett deltagande i Melodifestivalen utan har även gjort spelningar i England och spelat in i självaste Abby Road studion. Musikläraren Olle Nilsson, som kom in i bandet 1988 har sysslat med musik i stort sett hela sitt liv. 1994 blev han John Lennon med hela svenska folket då han vann finalen av look-alike tävlingen Sikta mot Stjärnorna i TV4. Den skönstämmiga poddduon Effineff ville veta mer och togs med på en musikresa som sträcker sig från källarbandet i det tidiga 60-talets Östergötland till Sveriges alla vardagsrumssoffor. Hör hur Beatles varit en del av Olles drygt 55-åriga musikhistoria, hur bilden Nowhere Man kom till och hur Blida minns skräcken av att få spela triangel under Olles musiktimme skolan. SHOW-NOTES: http://www.patchtrollen.se/2020/04/27/avsnitt-17-beatles-med-olle-nilsson/ HOSTS: Fredrik Blid & Fredrik Brolin VINJETTMUSIK: Spells Of The Dead - Crows Over Brávellir

Ars Punica av Thomas Sheridan (med lite hjälp från Jonathan Swift) är en handbok i den ädla konsten att vitsa. Vi går på djupet i ordlekarnas värld, både nya Göteborgsvitsar och gamla ordvitsar från 1700-talets Dublin.Musik: ”L'isle joyeuse” av Claude Debussy med Pandora SelfridgeBild: Jonathan Swift av Charles Jervas / Wikimedia Commons See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Der er ikke den store forskel på at lave musik og programmere en computer, mener den britiske programmør Sam Aron. Derfor har han lavet programmet Sonic Pi, hvor live-programmerer en computer til at spille musik.Softwaren bruges allerede af én million skolebørn over hele kloden, som nu leger programmeringsfærdigheder ind gennem at spille musik. Sam Aron sammenligner Sonic Pi med en guitar, og han optræder selv som rockstjerne ved koncerter og live-transmissioner på YouTube. Formålet er, at give flere mennesker færdigheder til at programmere og samtidig udvikle børns kreative evner.Medvirkende:Sam Aron, programmør, Cambridge UniversityLink:Sonic Pi https://sonic-pi.net

Frisch von der Küste liefern wir Updates von dem ersten Strandturnier der Techniker Beach Tour, sprechen über die vergangenen World-Tour-Events, machen mal wieder einen kleinen Exkurs zum Thema Wildcards und sabbeln dazu auch noch 'ne Menge Müll. Angemessen.

Producerat av Kulturakademin i samarbete med Atalante under Destination Atalante den 10 december 2018. Ami har skapat film sedan 1995 och soloföreställningar sedan 2002. Hennes arbeten organiseras av Studio BuJi. Hon är utbildad under förra århundradet på Balettakademien och Akademi Valand, hon är medlem i en traditionell dansstudio i Kyoto sedan år 2000, hon har en MFA i fördjupat skådespeleri från Högskolan för Scen och Musik (Länk till masterarbetet på engelska finns här: https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/36539 ) och en Master of Philosophy från Center for Asian theatre and dance, University of London. Hon är medkoordinator för Nordiska Sommaruniversitetets symposium i konstnärlig forskning som arrangeras två gånger per år. Ljudtekniker: Rasmus Persson & Viktor Wendin www.kulturakademin.com

Lisa Jaspers ist Gründerin und Inhaberin von FOLKDAYS, einem Label für Fair Fashion und Design. Folkdays begann mit einem Online-Shop mit Sitz in Berlin-Kreuzberg, später kam auch ein Ladengeschäft dazu. FOLKDAYS bietet auf Nachhaltigkeit und fairem Handel basierende Produkte von Produzent*innen aus der ganzen Welt. Einige der Fair Trade-Modesachen und Designprodukte sind ausschließlich Unikate, handgefertigt oder einzigartig. In dieser Episode des BER-IT-Podcast spricht sie mit Petal Largie darüber, warum sie ihr Unternehmen gegründet hat, wie es läuft und wo ihre Produkte hergestellt werden. Das Interview führte die Journalistin Petal Largie. Musik: Löhstana, Demain je change de vie https://folkdays.com/ https://www.instagram.com/f_o_l_k_d_a_y_s/ https://www.facebook.com/folkdays/

Lisa Jaspers ist Gründerin und Inhaberin von FOLKDAYS, einem Label für Fair Fashion und Design. Folkdays begann mit einem Online-Shop mit Sitz in Berlin-Kreuzberg, später kam auch ein Ladengeschäft dazu. FOLKDAYS bietet auf Nachhaltigkeit und fairem Handel basierende Produkte von Produzent*innen aus der ganzen Welt. Einige der Fair Trade-Modesachen und Designprodukte sind ausschließlich Unikate, handgefertigt oder einzigartig. In dieser Episode des BER-IT-Podcast spricht sie mit Petal Largie darüber, warum sie ihr Unternehmen gegründet hat, wie es läuft und wo ihre Produkte hergestellt werden. Das Interview führte die Journalistin Petal Largie. Musik: Löhstana, Demain je change de vie https://folkdays.com/ https://www.instagram.com/f_o_l_k_d_a_y_s/ https://www.facebook.com/folkdays/

När det sjungs och spelas på Vännäsby skola så är är det inte ovanligt att det dyker upp toner från det glada 90-talet. Jörgen Persson är läraren som lär barnen ...

Das war’s mit dem Settegialli: Im Juli haben wir sieben Gialli geguckt, Einsteiger und Leute mit knappen Zeitbudget konnten aber auch mit vier Filmen loslegen. Listen mit eurer Giallo-Auswahl, Meinungen, Rezensionen und Podcasts kamen bzw. kommen weiterhin alle unter dem Hashtag #SETTEGIALLI unter. Wir reden zusammen mit Giallo-Neuling Michael Meier (vom Kompendium des Unbehagens) und Giallo-Connoisseur Christian Preiß über Luciano Ercolis “Death Walks At Midnight” (1972, La morte accarezza a mezzanotte). Death Walks At Midnight, hat neben einem Mörder mit Eisenhandschuh und einem hysterisch kichernden deutschen Killer die absolut fabulöse Valentina, die sich nichts aber auch gar nichts von niemandem gefallen lässt. Ein rothaariger Wirbelwind, die sogar ihr eigenes Titellied bekommen hat. Wenn das mal nichts ist? Ansonsten war die Stimmung ausgelassen: Es war bombenheiß, wir hatten fast alle ein bisschen Alkohol und ja… Gute Stimmung, viel Schmarrn aber auch ein schönes Gespräch zum Abschluss des Settegialli.  Death Walks At Midnight arbeiten wir wieder nicht nach dem klassischen Beat Sheet ab, sondern nach den sieben „Giallo-Beats“: La trama e scandalo: Der Plot und der Protagonist‬ Belle ragazze: Die Frauen‬ ‪Grande stile: Regie, Stil, Musik‬ ‪L’Assassinio: Der Mörder und die Morde‬ Sospetto: Die Verdächtigen und das ‬Skandalöse Sciocchezze! Die Italoquatsch Momente‬ ‪I momenti miglori: Der Bava Farbmoment und andere Highlights‬ Mehr Infos zum #Settegialli findet ihr hier Hier findet ihr eine Fyyd-Kuration aller Podcastfolgen, die 2018 zum Settegialli produziert wurden: Settegialli 2018 Schön, dass ihr dabei wart: SchönerDenken, Ein Filmarchiv, Enough Talk! Empfehlenswerte Reviews zum Settegialli gibt’s auch auf dem Blog von Allesglotzer! Christian findet ihr auf Twitter unter @Giornata_Nera Mehr von Michael und dem Kompendium des Unbehagens gibt’s unter: komdehagens.podcaster.de @komdehagens Clips: Death Walks At Midnight Clip – Stefano! Info Vielen lieben Dank an unsere Steady Abspannfreunde Michael, Patrick, Rüdiger, Severin, Felix und Nenad! Wollt ihr uns auch unterstützen? Dann findet ihr uns auf Steady unter steadyhq.com/abspanngucker Alternativ könnt ihr uns auf Paypal eine Spende hinterlassen Wir freuen uns natürlich immer auch über Reviews auf iTunes Unsere Titelmusik ist von Arnob Bal aka FamLi. Ihr findet ihn auf Twitter unter @ArnobBal Ihr findet uns unter abspanngucker.de twitter.com/abspannpodcast facebook.com/abspanngucker podcast@abspanngucker.de

Weiter geht’s mit dem Settegialli: Im Juli werden sieben Gialli geguckt, Einsteiger und Leute mit knappen Zeitbudget können aber auch gerne mit vier Filmen loslegen. Listen mit eurer Giallo-Auswahl, Meinungen, Rezensionen und Podcasts kommen alle unter dem Hashtag #SETTEGIALLI unter. Diesmal spricht Alexander zusammen mit Patrick Lohmeier von Bahnhofskino über Der Tod trägt schwarzes Leder (1974, La polizia chiede aiuto, What Have They Done to Your Daughters?), ein Giallo-Poliziottesco Hybrid mit Mario Adorf, der gerade Patrick sehr am Herzen liegt. Warum das so ist und was ein Poliziottesco ist, erfahrt ihr im Podcast. Der Tod trägt schwarzes Leder arbeiten wir wieder nicht nach dem klassischen Beat Sheet ab, sondern nach den sieben „Giallo-Beats“: La trama e scandalo: Der Plot und der Protagonist‬ Belle ragazze: Die Frauen‬ ‪Grande stile: Regie, Stil, Musik‬ ‪L’Assassinio: Der Mörder und die Morde‬ Sospetto: Die Verdächtigen und das ‬Skandalöse Sciocchezze! Die Italoquatsch Momente‬ ‪I momenti miglori: Der Bava Farbmoment und andere Highlights‬ Mehr Infos zum #Settegialli findet ihr hier Patrick und den Bahnhofskino Podcast findet ihr auf Twitter unter @bahnhofskino und unter bahnhofskino.com Clips: DER TOD TRÄGT SCHWARZES LEDER – deutscher Kinotrailer Sponsor: Diese Episode von Abspanngucker wird präsentiert von Discover TV Digital (http://app.tvdigital.de/discover), einer TV-Programm-App für iPad und Android Tablets mit persönlichen Empfehlungen und verdammt schickem Design. Ob Free-TV, Pay-TV oder Stream, da findet sich für jeden was zum gucken! Ihr könnt die App 3 Monate lang in der Premium Version, inkl. persönlicher Empfehlungen antesten, danach hätten wir einen Promocode für euch über den ihr die Premiumversion 1 Jahr lang weiter nutzen könnt für 2,99 € statt 19,99 €. Ohne Premium kann man die App natürlich auch nutzen, dann halt nur ohne persönliche Empfehlungen. Hier ist der Code für euch: 8888888888 (10x die 8). Info Vielen lieben Dank an unsere Steady Abspannfreunde Michael, Patrick, Rüdiger, Severin, Felix und Nenad! Wollt ihr uns auch unterstützen? Dann findet ihr uns auf Steady unter steadyhq.com/abspanngucker Alternativ könnt ihr uns auf Paypal eine Spende hinterlassen Wir freuen uns natürlich immer auch über Reviews auf iTunes Unsere Titelmusik ist von Arnob Bal aka FamLi. Ihr findet ihn auf Twitter unter @ArnobBal Ihr findet uns unter abspanngucker.de twitter.com/abspannpodcast facebook.com/abspanngucker podcast@abspanngucker.de

Producent: Daniel " Eggemannen" EkbergMusik: Labyrint - Pang pang (instrumental)Musik: Längtan till Landet See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Natascha Wegelin ist 31 Jahre, Wahlberlinerin, eigentlich Ruhrpottkind und pommessüchtig. So beschreibt sie sich selbst auf ihrem Blog Madame Moneypenny. Seit 2016 bloggt sie dort über Finanzen und zwar mit dem Ziel, Frauen auf ihrem Weg in die finanzielle Unabhängigkeit zu begleiten. Außerdem ist sie Gründerin des WG-Portals “Wg-suche.de”. In dieser Episode des BER-IT-Podcast spricht sie mit Teresa Sickert darüber, wie es ist eine professionelle Bloggerin zu sein - und auch was es braucht, um eine zu werden. Das Interview führte die Journalistin Teresa Sickert (@cluychaz). Musik: Löhstana, Demain je change de vie https://madamemoneypenny.de/ https://www.wg-suche.de/ https://www.facebook.com/natascha.wegelin https://www.facebook.com/groups/madamemoneypenny/ https://twitter.com/jippieyeah https://de.linkedin.com/in/nataschawegelin/de

Natascha Wegelin ist 31 Jahre, Wahlberlinerin, eigentlich Ruhrpottkind und pommessüchtig. So beschreibt sie sich selbst auf ihrem Blog Madame Moneypenny. Seit 2016 bloggt sie dort über Finanzen und zwar mit dem Ziel, Frauen auf ihrem Weg in die finanzielle Unabhängigkeit zu begleiten. Außerdem ist sie Gründerin des WG-Portals “Wg-suche.de”. In dieser Episode des BER-IT-Podcast spricht sie mit Teresa Sickert darüber, wie es ist eine professionelle Bloggerin zu sein - und auch was es braucht, um eine zu werden. Das Interview führte die Journalistin Teresa Sickert (@cluychaz). Musik: Löhstana, Demain je change de vie https://madamemoneypenny.de/ https://www.wg-suche.de/ https://www.facebook.com/natascha.wegelin https://www.facebook.com/groups/madamemoneypenny/ https://twitter.com/jippieyeah https://de.linkedin.com/in/nataschawegelin/de

Songwriter Bernhard Skupin und Organist Daniel Glaus über lärmende Stille, nervige Kühlschränke und alte Hörgewohnheiten. Sie bieten im Generadio-Gespräch ein Geheimrezept für weniger Lärm und mehr Musik an. Ein Beitrag von Angela Wagner.

Deborah Oliveira befindet sich gerade im Master-Studium der Gender Studies und Ethnologie in Basel. Nebenbei arbeitet sie dort an der Universität als Tutorin und Hilfsassistentin für Lehre und Studienberatung. Ihre Forschungsinteressen umfassen Geschlechter- und Arbeitssoziologie, Prekarisierung, Migration und Intersektionalität. Für die Hans Böckler Stiftung hat sie den aktuellen Forschungsstand zu “Gender und Digitalisierung” zusammengetragen und kommt zu dem Schluss, dass die “Technik allein die Geschlechterfrage nicht lösen wird”. In dieser Episode des BER-IT-Podcast spricht die Journalistin Teresa Sickert mit Deborah Oliveira über die Auswirkungen der Digitalisierung auf weibliche Berufsfelder und warum wir eigentlich viel zu wenig darüber wissen. Das Interview führte die Journalistin Teresa Sickert (@cluychaz). Musik: Löhstana, Demain je change de vie https://www.boeckler.de/pdf/p_fofoe_WP_037_2017.pdf https://genderstudies.unibas.ch/zentrum/personen/profil/portrait/person/oliveira-1/

Deborah Oliveira befindet sich gerade im Master-Studium der Gender Studies und Ethnologie in Basel. Nebenbei arbeitet sie dort an der Universität als Tutorin und Hilfsassistentin für Lehre und Studienberatung. Ihre Forschungsinteressen umfassen Geschlechter- und Arbeitssoziologie, Prekarisierung, Migration und Intersektionalität. Für die Hans Böckler Stiftung hat sie den aktuellen Forschungsstand zu “Gender und Digitalisierung” zusammengetragen und kommt zu dem Schluss, dass die “Technik allein die Geschlechterfrage nicht lösen wird”. In dieser Episode des BER-IT-Podcast spricht die Journalistin Teresa Sickert mit Deborah Oliveira über die Auswirkungen der Digitalisierung auf weibliche Berufsfelder und warum wir eigentlich viel zu wenig darüber wissen. Das Interview führte die Journalistin Teresa Sickert (@cluychaz). Musik: Löhstana, Demain je change de vie https://www.boeckler.de/pdf/p_fofoe_WP_037_2017.pdf https://genderstudies.unibas.ch/zentrum/personen/profil/portrait/person/oliveira-1/

Vi pratar om öltrender och om årets rock-event på Citi Field i Queens - "The Classic East", i slutet av juli i år. Dessutom gamla tiders paketshower, legendariska rockögonblick samt radiohistoria.

En Podcast om traditionell spelmansmusik av och med Thomas von Wachenfeldt. Musik i vinjetten: Kornvagna', gammal "Helsingepålska" efter Jon-Erik Hall. I detta avsnitt blir jag, tillsammans med spelmännen Andre Malmqvist och Johnnie Hassel, intervjuade av Per Fransson från Musiklärarpodden om både lärande och folkmusik. För er som gärna stötta Trad-Podden ekonomiskt finns det några olika möjligheter. Besök patreon.com/tradpodden för mer information. Du kan swisha valfri summa till 0707471858, eller via PayPal http://tradpodden.podomatic.com/paypal_donationSpotifylistan med samtida folkmusik som omnämndes i programmet: https://open.spotify.com/user/hultkleppen/playlist/2TDaXu4JWwJy5Gmu0EQjpuMusik i programmet:Hultkläppens A-mollpolska (Thomas von Wachenfeldt)

Die gebürtige Berlinerin Susanne Klingner ist Journalistin und Textchefin beim Magazin “Plan W - Frauen verändern Wirtschaft” der Süddeutschen Zeitung. Zu feministischen Themen schreibt Susanne Bücher, aber auch ins Netz: Früher bei der Grimme-Online-prämierten und von ihr mitgegründeten “Mädchenmannschaft”, heute auf ihrem eigenen Blog und bei “Frau Lila”. Aus der feministischen Initiative, die sich darum kümmert Frauen sichtbar zu machen, ist auch der “Lila Podcast” hervorgegangen. In unserer aktuellen Episode spricht Susanne Klingner über das Freiheitsversprechen des Internets, wie wir manchmal daran scheitern und warum wir trotzdem im Netz präsent sein sollten. Das Interview führte die Journalistin Teresa Sickert (@cluychaz). Musik: Löhstana, Demain je change de vie https://twitter.com/klingnerin http://haltungstattposen.de/ https://lila-podcast.de/ http://fraulila.de/ http://planw.sueddeutsche.de/

I det nionde avsnittet av podcasten ”Vem är jag?” möts jag och min lillebror Viktor. Ett samtal om att ha sin identitet i sitt arbete, hur det är att vara storebror till sin storebror och rent av skämmas – samt en gnutta missbruk. Musik: Låt ljuset brinna – Mikael Vasara, ”I … Inlägget 9. Viktor – Att vara storebror till sin storebror & identifiera sig med sitt yrke dök först upp på adamtillberg.com.

Vi kartlägger Tomas gamla hit “Jag mår bra och duh duh” men hinner även med att prata om Johans och Thomas fina och pedagogiska musiklärare. We are the world! Inlägget 99. Att ha musiklärare dök först upp på En Kvart i Veckan.

Als Online-Redakteurin an der Bremer Volkshochschule ist Nina Oberländer dort Vorkämpferin für das Digitale. Weil sie schon in vielen Ländern dieser Welt gelebt hat, denkt sie deswegen seit jeher vernetzt. Kommunizieren und Lernen sind für sie die wesentlichen Elemente des Internets und sie fühlt sich dort zuhause. Nina Oberländer hat den Onlinekurs "IchMOOC" mitkonzipiert und durchgeführt. Dabei handelt es sich um einen "Massive Open Online Course", also eine besondere Art von Bildungsveranstaltung mit großer Teilnehmendenzahl. In dem "IchMOOC" ging es darum die eigene Online-Identität zu gestalten und für persönlichen Ziele zu nutzen. Social-Media-Profile: Twitter: https://twitter.com/noberlaender Google+: https://plus.google.com/102861123377898918117 Facebook: https://www.facebook.com/nina.oberlaender Xing: https://www.xing.com/profile/Nina_Oberlaender4 Playlist IchMOOC bei Youtube Das Interview führte Susanne Thoma. Musik: Löhstana, Demain je change de vie

Auch in dieser Ausgabe unseres Ratgebers gibt es Tipps und Inhalte, die sich mit Gold kaum aufwiegen lassen. Was sollte man zum Beispiel niemals im neuen Job machen? Wo bekommt man ein Hausschwein her? Wie fällt man in Musikläden nicht als absoluter Noob auf? Wie stoppt man eine Dose WIRKLICH vom überschäumen? Doch auch dieser Blumenstrauß wunderbarer Ideenschmetterlinge konnte eins nicht aufhalten: Den Auftakt zum großen Beef mit Edeka.

Musikläraren Rolando Pomo har musiklektion med sina elever och Kim får veta lite vad han ska göra för att bli en bättre sångare.

Der thematische Fokus von Anja C. Wagner liegt auf der interdisziplinären Erforschung moderner Lernszenarien – besonders unter Berücksichtigung interaktiver und bildungspolitischer Aspekte. Neben ihren wissenschaftlichen Analysen beteiligt sie sich als Aktivistin an innovativen Formaten fern des bildungsüblichen Mainstreams. Als FrolleinFlow bietet sie Studien, Vorträge, Consulting und verschiedene Online-Projekte an, damit Personen und Institutionen an modernen Lernumgebungen andocken können. Die ununi.TV ist eines dieser Online-Projekte, das Anja C. Wagner gemeinsam mit einer Vielzahl an Vordenker_innen zu einer modernen DIY-Peer-to-Peer-Lerncommunity aufbaut. Mit ihrem FLOWSHOWER hat sie ein Paket geschnürt, das den persönlichen Flow-Prozess in der Netzwerkgesellschaft unterstützen hilft. Es handelt sich um ein Angebot für das Selbststudium, bestehend aus komprimierten Inhalten zum Leben in der Netzwerkgesellschaft und neuen Ideen für intuitive Lern- und Arbeitsprozesse im vernetzten, spielerischen Flow. Es geht darum, die Möglichkeiten des Internets für die persönliche Weiterentwicklung aufzuzeigen, um die teilweise schwierigen Veränderungsprozesse zu begreifen und mit zu gestalten. http://ununi.tv/ https://www.facebook.com/ununitv http://ununi.tv/de/edushop/flowshower/ http://frolleinflow.com/ Das Interview führte Susanne Thoma. Musik: Löhstana, Demain je change de vie

Social Media Management ist das Thema von Anna Neumann. Die Kunstgeschichtlerin und Medienwissenschaftlerin arbeitet bei DaWanda. Jeder, der kreativ genug ist, kann auf dieser Online-Plattform seine künstlerischen Werke anbieten – Hauptsache, handgemacht. Anna selbst hat für Handarbeiten wenig Zeit. Sie verbringt die meiste Zeit des Tages online: Newsletter lesen, Facebook-Seiten bewerten und den Blog aktualisieren sind nur einige Dinge, die zum Tagesgeschäft der Wahlberlinerin gehören. Neben Ihrem Beruf engagiert sich Anna bei den Digital Media Woman dafür, dass Frauen im Netz stärker präsent sind. Das Interview führte Katja Wolf. Musik: Löhstana, Demain je change de vie http://creativecommons.org/licenses/by/3.0/ Homepages: DaWanda: http://de.dawanda.com/ Digital Media Women: http://www.digitalmediawomen.de/ Social Media Profile Anna Neumann: Blog: http://annasterntaler.blogspot.com Facebookseite: https://www.facebook.com/AnnaSterntaler Instagram: http://instagram.com/annasterntaler Twitter: https://twitter.com/annasterntaler Pinterest: http://www.pinterest.com/annasterntaler/

Aus Kalendergründen müssen wir heute auf Denis und Clemens verzichten und schlagen uns daher im Dreierteam die Themen um die Ohren. Wir diskutieren hukls entspanntem Urlaub und dem Internetmangel in Italien, fortgesetzten Einkaufswirren in Musikläden, ZFS und DNS Amplification Attacken, Überlebensmodelle für Musiker, Kopfhörer und iOS 7. Ist also für jeden was dabei. Viel Spaß beim Hören.

Die Berliner Kommunikationswissenschaftlerin Nicole Kempe bietet Unternehmen Beratungsleistungen rund um das Thema „Personal Branding“ an. Computer und Internet hat sie schon früh für sich entdeckt und erinnert sich heute schmunzelnd an die piependen Töne der ersten Modemverbindung. Die Leidenschaft fürs Netz hat nicht nachgelassen und inzwischen konzentriert sich Nicole Kempe auf die Bereiche Social Media, digitale Inhaltsstrategien und Corporate Blogs. Neben ihrer Beratungstätigkeit lehrt Nicole Kempe an verschiedenen Berliner Bildungseinrichtungen und kennt die Möglichkeiten des World Wide Web und seine zahlreichen Berufsperspektiven. Das Interview führte Katja Wolf. Musik: Löhstana, Demain je change de vie http://creativecommons.org/licenses/by/3.0/ Homepage http://digitale-inhaltsstrategien.de/ Facebook http://www.facebook.com/nicole.kempe Google+ https://plus.google.com/101749817911438970158 Twitter https://twitter.com/#!/nicberl

Krisande skivbolag och snåla konsumenter. När cd-skivan byttes mot gratis, digital musik tog kampen om pengarna en helt ny riktning. Kaliber - om skivbolagens taktik för att återerövra den svenska musikmarkanden.

Askan stoppar flyget. Inga färska smultron eller weekendresor till Paris, ärligt: klarar vi oss inte ändå? /// Dags för läxförhör: Musikläggare Karin Gunnarsson försvarar P3:s heder när du ringer in och tävlar mot oss i nyhetskunskap.