Podcasts about p stockholms

Plastpartiklar har hittats i moderkakor och i hjärnan. I två avsnitt följer Konflikt plastens utbredning över jorden. Del 1: Världshaven. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Kräftfiskarna i Smögen får litervis med plastblommor i näten i vår. Buketter av vita och lila små blommor som kommer från Kina - via en container som fallit över bord. En symbol för något mycket större och skrämmande.Fiskaren Sixten Söderberg följer med oro hur plasten fortsätter att öka i haven. ”Jag tror inte gemene man fattar hur allvarligt det är. Det går fortfarande att göra om och göra rätt men varje dag som går, varje timme som tickar så tickar det åt fel håll.”Plastkonsumtionen ökar. Men vi vill gärna sopa den under mattan - och den rikaste delen av världen har länge exporterat vår egen skit till Asien där den ofta dumpas illegalt och läcker ut i jorden och vattnet.Plasten sprids över jordenPlasten har gått från hjälpreda till ett globalt problem. Vi möter mannen som myntade begreppet mikroplast, marinbiologen Richard Thompson som skickade ut sina studenter att hitta de allra minsta plastpartiklarna, mindre än sandkorn. De senaste åren har forskningen exploderat av nyheter om hur plasten påverkar oss.På Stockholms universitet letar forskarna efter plastpartiklar i plankton. Plasten tar sig uppåt i näringskedjan, upp till oss människor. Men vad betyder det egentligen?Medverkande: Elias Holmberg, yrkesfiskare i Smögen, Sixten Söderberg, tidigare yrkesfiskare i Smögen, Rick Smith, biolog och författare, Elena Gorkhova, professor i miljövetenskap på Stockholms universitet, Richard Thompson, professor i marinbiologi vid Plymouth universitetet, Shiori Shakuto, antropolog vid Sydney universitetet.Reporter: Anna-Karin IvarssonTekniker: Jakob LalérProgramledare och reporter: Lotten Collinlotten.collin@sr.seProducent och reporter: Ulrika Bergqvistulrika.bergqvist@sr.se

Charlotte närmar sig Ulfs gåtfulla leende, Laura tar erasmusengelskan till studion och Albin har en fräsch blick på regeringen.

På Stockholms slott i juni 1956 håller drottning Elizabeth II, nyss fyllda 30, tal på sitt första statsbesök i Sverige. Välkomnar till kvällens galamiddag gör hennes släkting Kung Gustaf VI Adolf. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det hörs att kung Gustaf VI Adolf talat mycket engelska, både i sitt första äktenskap med den tidigt bortgångna kronprinsessan Margaret, barnbarn till Drottning Victoria och farmor till vår nuvarande kung, och i det andra med drottning Louise, född Mountbatten. Och vid den här tiden i mitten av 50-talet var vurmen för det brittiska större än någonsin.För drottning Elizabeth framstod vänskapen mellan länder utan formella avtal som helt självklar och det lär nog vara något nutida anglofiler håller fast vid – trots Brexit.

Vad händer i hjärnan när vi blir förbannade? På Stockholms universitet gör forskare experiment på möss för att bättre förstå hur aggression fungerar. Följ med på en svindlande resa in i musens hjärna! Forskarna har hittat ett sätt att styra mössens aggressivitet med hjälp av ljus, så kallad optogenetik. Kan denna upptäckt leda till att man i framtiden uppfinner en medicin som tar bort aggressivitet även hos människor? Och vill vi ens det?

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Runt om bland världens universitet och högskolor pågår en förändring inom den vetenskapliga kommunikationen där stora krafter vill öppna upp forskningsresultat och andra vetenskapliga källor som öppna tillgångar för studenter, forskare, ja, alla samhällsmedborgare att fritt få ta del av. Att kunna ladda ned fullt ut alldeles gratis. På Stockholms universitet finns ett vetenskapligt förlag som heter Stockholm University Press, SUP, där forskare styr utgivningen och som bygger just på idén om öppen tillgång. I år firar Stockholm University Press fem år och sedan första boken gavs ut 2015 har SUP publicerat 31 böcker och 10 st tidskriftserier. Allt finns fritt tillgängligt på förlagets hemsida. I det här 31:a avsnittet av Universitetsbibliotekets podd Bakom bokhyllan ska vi titta in och få en inblick i vad förlaget Stockholm University Press gör och vilken funktion det fyller. Vi möter Stockholms universitets vice rektor Elisabeth Wåghäll Nivre, frankofil-forskaren Christophe Premat och de båda redaktionsrådsrepresentanterna Stefan Helgesson och Sonya Peterson samt bibliotekschefen och ansvarige utgivare för SUP, Wilhelm Widmark.

Snyggare statsråd på Slottet, ja tack! I dagens avsnitt brevväxlar vi med källor som reder ut vad som egentligen gäller för högt uppsatt folkvalda som i kardborresandaler har möte med Kungen. Och så redogör vi för framgångsreceptet som gjort agent James Bond vältränad de senaste 20 åren. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Klimatrapporterna och nyhetsrapporteringen kring klimatet avlöser varandra. Ingen kan ha undgått att just vårt flygande innebär negativa konsekvenser för klimatet, men samtidigt som vår medvetenhet ökar, fortsätter vi att i nästan samma takt som tidigare resa på samma sätt. Och den akademiska världen är inget undantag. På Stockholms universitet har tjänsteresorna med flyg ökat stadigt under åren, samtidigt ska parollen ”att leva som vi lär” vara central för universitetets miljöarbete. Hur går allt det här ihop? Vad säger forskarna själva om det här? I det här avsnittet av universitetsbibliotekets podd Bakom bokhyllan ska vi träffa klimatforskare och andra som bestämt sig för att klimatbanta rejält, och så får vi veta mer om det Climate Emergency Letter som universitetet skrivit på. Dessutom får vi höra hur man smidigast tar sig jorden runt utan att vara i luften. Och vi ställer frågan: Att forska utan att flyga – är det möjligt? Uppdatering 12 mars: De preliminära siffror som nämndes tidigare i avsnittet avseende ökningen av utsläpp från flygresor mellan 2018 och 2019 har reviderats centralt på SU och avsnittet har därför uppdaterats med korrekta siffror.

De första tv-sända riksrättsförhören har gått av stapeln - fick vi veta något nytt? Nygamla namn seglar upp i det demokratiska racet och så reder vi ut vilken tyngd Hollywoodkändisar egentligen har i en valrörelse. Avsnittet spelades in framför publik på Statsvetardagen på Stockholms universitet. Medverkande: Ginna Lindberg, utrikeschef Ekot, Anders Ask, utrikesredaktör Ekot samt Andreas Utterström, PR-konsult och USA-expert. Programledare: Sara Stenholm Pihl Producent: Viktor Mattsson Tekniker: Maria Stillberg och Andreas Ericsson USApodden usapodden@sverigesradio.se

På Stockholms universitet frodas ideligen kunskap och idéer men hur fångar universitetet upp alla innovationsidéer som studenter och forskare bär på? Vi träffar affärsrådgivare Klas Magnusson och ekonomiläraren Tony Apéria som båda jobbar på Stockholms universitet och håller i trådarna för affärstävlingen SU Business Model Cup som arrangeras av SU Innovation. Vi möter också två tidigare prisvinnare, entreprenörerna Mylad Chamoun och Rawa Karadaki som båda fått stöd av SU Innovation för sina hållbara affärsidéer. Två gånger/läsår arrangeras affärstävlingen SU Business Model Cup och den 30 oktober är sista dagen för att lämna in sitt tävlingsbidrag för den här höstterminen.

På Stockholms universitetsbibliotek finns cirka 800 000 e-böcker tillgängliga, men vad väljer studenterna att läsa när det kommer till valet mellan den tryckta och den digitala boken? Går det lika bra att läsa och lära från en skärm som från tryckt text? I det här avsnittet möter vi studenter och bibliotekarier för att reda ut eventuella hinder och möjligheter för e-boken. Vi hör också vad forskningen kan berätta om våra vanor och attityder till digitala texter.

Michael och Nicklas snackar om filmer de ser fram emot som kommer visas på Stockholms Filmfestival.

På Stockholms trädgårdsmässa gästas vi av stylisten och inredaren Monica Karlstein som driver Hemmafixbloggen. Steg för steg visar och berättar hon hur man på ett snabbt och enkelt sätt kan knyta sin egen trendiga ampel. Monica tipsar också om hur ampeln ger både växterna och hemmet ett lyft och vilka växter som gör sig extra bra i luften. 

Vad har hänt med tomaterna? Daniel Öhman och Malin Olofsson är tillbaka med nya delar i den prisbelönta serien Matens pris och granskar hur nyttiga grönsakerna egentligen är. Skriv ut: Kylskåpsguide om frukt och gröntNyheter: Sämre skydd, Branschens svar, Kritik mot EUHör mer: P1-morgon, P4 ExtraI mataffären gör vi val nästan dagligen. Det är här vi alla hamnar i dilemman. Vad ska vi äta? Vad är bra för mig? För miljön? För djuren? Och vad har vi råd till?Maten är idag på allas läppar. Åsikterna är många: så ska vi äta för att bli snygga, så ska vi äta för att rädda planeten, så ska vi äta för att vara trendiga.Det är lätt att hamna i total matkoma.Det här programmet granskar hur maten blir till, vad som döljer sig bakom röda prislappar och produktionssystem. Och nystar i den politik som driver vår konsumtion.I det här första programmet av fyra ska vi titta närmare på grönsaker Vi äter faktiskt mer och mer grönsaker nästan dubbelt så mycket per person som vi gjorde 1990. Att vi äter mer beror kanske på att vi är mer medvetna hur nyttiga de är. Men också på för att de kommersiella växtförädlarna tagit fram nya sorter som växer snabbare och ger större skördar. Och då blir ju grönsakerna billigare.Men det är något som hänt med innehållet i grönsaker när de förädlats för att ge så stor avkastning som möjligt och det är det som vi ska granska nu.Vi reser några mil norr om Göteborg i det lilla samhället Spekeröd. Härifrån driver Johnny Andreasson och hans fru Barbro Aidelsson fröfirman Runåbergs fröer.Sen starten 1982 har de specialiserat sig på att leta upp gamla och ovanliga ekologiska grönsakssorter som inte går att få tag på hos de stora fröfirmorna.De visar upp ett litet växthus Ja, det är inte så stort kanske 40 kvadratmeter. Vi provar väldigt många sorter hela tiden både nya gamla sorter från stora delar av världen. Vet inte varför men jag har en vurm för gamla sorter.Fröodlingen ser inte så mycket ut för världen så här på senhösten när jag besöker den. Inne i växthuset kämpar några tomater fortfarande för att leva vidare. Utanför är det mesta visset. Men rotar man runt lite på marken hittar man märkliga skapelser som fortfarande håller på att utveckla sina frön. En squash stor som en fotboll tillexempel. Det är en vintersquash. Den kan du lagra på kökshyllan hela vintern. Får jag tag i någonting så provar jag det. Och om det fungerar så förökar jag upp det. Många sorter som vi säljer har vi fått från kunder som har det från sina gamla farmor eller mormor och skickar till oss för de tycker vi ska prova det så en del fynd har vi gjort den vägen.De senaste hundra åren har växtförädlingen av frukter och grönsaker gått i rekordfart. Merparten av de plantor som fanns för 100 år sedan är nu borta eller utrotningshotade och den kommersiella växtförädlingen har koncentrerats till ett fåtal företag.Har det försvunnit mycket som inte går att få tag på i dag? Oj, ja massor, man ser i gamla frökataloger från sekelskiftet så fanns det ett otroligt sortiment. Vi tror att vi lever i bästa av tider men när det gäller variation på grönsaker så är det inte. Tyvärr är det så att de stora fröfirmorna inte är intresserade av att hålla liv i de här gamla sorterna dels för att de för yrkesodlingen ger sämre resultat i kvantitet  Där har det vuxit gammal gotländsk haverrotHavrerot? Inte havre utan haver. Det är en vit rot påminner lite om morot i formen. Gulvit gräddvit. Den absolut godaste roten ändå finns inte att köpa konstigt nog, vi har blindtestat på barnen flera gånger de föredrar haverroten.Morotssmak? Nej Påminner lite om svartrot i smakenSer det ni som att ni försöker rädda sorter som är på väg att försvinna? Ja den här sorten är vi helt ensamma om i hela världen slutar vi med den så finns det ingen som har den alls.Då försvinner den? Ja då försvinner den.Och han har lagt märke till något som borde intressera många ekologiska odlare. De äldre sorterna har ofta den fördelen är anpassade efter jordbruk där man inte använder så mycket konstgödsel och bekämpningsmedel så de är ofta tåligare, tål mindre näringsnivåer och tål torkperioder.Med tiden har Johnny blivit allt mer övertygad om att många äldre grönsakssorter inte bara är tåligare utan också nyttigare än grönsakerna du hittar i affären. Och då menar han inte bara att hans älskade haverrot är nyttigare än en morot utan att äldre sorter av våra vanligaste grönsaker som tomater gurkor och tomater var nyttigare än de är i dag. Den moderna förädlingen har gått ut på att öka kvantiteten framförallt och få så stora och jämna växter som möjligt. De här hybriderna som är framtagna för stor kvantitet. Annorlunda celluppbyggnad de innehåller mer vatten. Näringsvärdet har sjunkit katastrofalt de senaste trettio åren.Om det Johnny säger verkligen stämmer så finns det alltså en motsättning mellan att plantorna ska vara så nyttiga som möjligt och att de ska växa fort.Och han hävdar alltså att de äldre mer långsamväxande plantorna som han odlar är både tåligare mot skadeinsekter och sjukdomar, och nyttigare för oss att äta men den ger en lägre skörd än de kommersiellt odlade sorter du hittar i affären.I vår matkorg har vi grönsakerna som vi köper allra mest av i Sverige. Oavsett årstid är det gurka, tomat, paprika, sallad, lök och morot. Johnny har verkligen en poäng. Det ser ut som ett berg av grönsaker här i butiken men kollar man statistiken så är det bara några få som står för den stora majoriteten av vad vi köper.Det ser väldigt lika ut i alla butiker, samma produkter, i princip samma grönsaker.Man blir ju nästan chockad när man är på en lokal marknad i Grekland till exempel. Böjda gurkor. Knöliga tomater.Det här beror på att några få företag kontrollerar fröförädlingen. Några få sorter, de som för tillfället ger flest frukter, eller grönsaker per satsad krona, hamnar här i butiken.Vi konsumenter vill ju att grönsakerna ska vara billiga. För grönsaker är ju bra för oss har vi hörtAtt äta mycket grönsaker och frukt är nyttigt. En massa bra grejer händer när man äter grönsaker. Ditt immunförsvar stärks, du får lättare att gå ner i vikt om du är övervikt eller att inte gå upp i vikt om du är normalviktig. Din mage fungerar bättre och du minskar risken för en rad cancersorter och hjärtkärlsjukdomar.En del av innehållet i grönsaker, vitaminer, mineraler och fibrer är välkänt för de flesta av oss. Det här är näringsämnen som vi behöver för att överleva. De finns i grönsaker men också i spannmål och animalier.Men grönsaker och frukt innehåller också någonting som är svårt att få i sig på annat sätt.Fytokemikalierna är en del av plantornas immunförsvar. De skyddar plantorna mot angrepp av insekter, svampar och sjukdomar. Ofta sitter de i skalet och är kopplade till olika färgämnen.Det finns tusentals sådana här fytokemikalier. Antagligen känner vi inte till alla.På Stockholms universitet på ett labb för molykylär biovetenskap är docent Siamak Haghdoost gruppledare och han har tillsammans med sin doktorand Ali Pour Khavari studerat några av de här fytokemikalierna närmare.Det visar sig att fytokemikalierna inte bara skyddar plantorna utan när vi äter dem så skyddar de också oss.För att bevisa vilken effekt fytokemikalierna kan ha har Siamak Haghdoost utvecklat ett rätt enkelt test och det är det som jag ska göra nuEn av de mest potenta och mest studerade fytokemikalierna heter Lykopen. Den finns i vattenmelon och några andra frukter och grönsaker men framförallt i tomater. Lykopen om man tar ungefär 10 mg om dagen ser man att den har en effekt mot bröstcancer, mot matstrupcancer, prostatacancer, hjärt och kärlsjukdomar och mot inflammation.Så en riktigt bra grej med andra ord.Jag får cykla på en träningscykel i 18 minuter till det jag ska kolla nu är hur kroppen svarar på den stress det blir när jag cyklar hårt. När man tränar hårt särskilt när man inte är van att göra det utsätts kroppen för en så kallad oxidativ stress. Det här kan man mäta i blodet eller saliven. Lykopen å vissa andra fytokemikalier kan neutralisera den här stressen. Ta bort den. När vi äter de här fytokemikaleierna som egentligen är lite toxiska reagerar kroppen genom att producera visa komponenter i kroppen som gör att vi också är redo att ta hand om näringsgiver bakterier och virus, så att kroppen blir starkare.Testpersonerna som gjort det här testet ha druckit mellan 1 och 2 dl tomatjuice i tre veckor. Sen har de gjort om cykeltesten. Då mätte vi de här stressmarköreran som vi utvecklat här på labbet, man ser att bara cyklingen om man inte tränat på länge och tränar hårt så får du så här mycket ökning av den här DNA-skada men dricker man lykopen tomat juice, så försvinner nästan allt. All stress som bildas av hård träning försvinner på en gång slutar man dricka och tränar igen så går den upp dricker man igen så går den ner.Själv dricker jag två deciliter och effekten har varit påtaglig. Den oxidativa stressen som cyklingen utsatte min kropp för minskade till en tredjedel efter tre veckors tomatjuicedrickande.Det finns Lykopen i tablettform, men det har inte gett alls samma effekt som tomatjuice. Lykopenet är ett rött färgämne som framförallt finns i och i närheten av skalet på tomaterna.Det blir lättare tillgängligt i kroppen när tomaterna värms upp och mixas som i tomatjuice.Det går att få i sig lykopen från färska tomater också. Men då gäller det att man väljer rätt tomater.I butiken får man inga ledtrådar, man får bara veta om grönsakens ursprungsland.Men det spelar en stor roll vilken tomat vi väljer visare det sig när vi tittar närmare på tomaterna.Jag har åkt till Susanna Anderssons tomatodling i halländska Bua. Ungefär två tredjedelar av tomaterna som säljs i butikerna är sådana vanliga runda tomater som hon visar mig i sitt stora växthus.Fytokemikalier finns i många olika frukter bär och grönsaker, som blåbär, hallon, havtorn broccoli grönkål, ja alla grönbladiga grönsaker, lök, vitlök och en massa frukter innehåller också olika fytokemikalier som stärker vårt immunförsvar och skyddar mot många dödliga sjukdomar.Men vi håller oss för enkelhets skull kvar vid tomaterna och lykopenet som ju är en av de mest potenta fytkomeikalierna. Till skillnad från de flesta odlare vet Susanna Anderssons en del om lykopeninnehållet i sina tomater. Det spelar roll vilken tomat man väljer.  I Flavance var det mer än två gånger så mycket lykopen, som i Arvento, det vill säga vanlig rund tomat som också är odlad här.Det är stora skillnader? Ja det är jättestora skillnader.När Susanne lät Siamak Haghdoost på Stockholms Universitet testa fyra av hennes tomater visade det sig att den stora runda tomaten som hon odlar allra mest av var den som innehöll minst lykopen. För att få i sig lika mycket lykopen som i ett glas tomatjuice, skulle man behöva äta ett kilo av de här tomaterna, om dagen.Men den andra tomaten som hade mer än dubbelt så mycket lykopen som de hon säljer mest av heter Flavance, det är en vanligt stor rund tomat. Fast med en ovanligt vacker röd färg. Susanne pratar gärna om resultatet på undersökningen. Hon skrev till och med ett pressmeddelande. Men hittills är det bara en torghandlare som nappat. Han gillade den röda färgen.  Flavance säljer vi som torgtomat. Och där har vi givetvis informerat om att det är mer lykopen.Så varför odlar hon inte mer av den undrar jag. Har det med smaken att göra? Smakar den illa? Vi ska skära isär dela på tomaterna så ser du skillnad.När jag testar tomterna utan att veta vilken som är vilken visar det sig att tomaten som innehåller mest lykopen också är den godaste.Susanna håller med. Jag tycker nog när jag smakar Flavancen så tycker jag den smakar mer.Trots att den alltså är både en godare och nyttigare så har hon bara ett par rader av den tomaten i sitt växthus.Vad hindrar dig från att bara sälja de där på stortomater? Vi måste hitta köpare som är beredda att betala merFör de kostar mer? JaFör att de ger mindre? Hur mycket mindre per kvadratmeter? 56 kilo mindre.Ett normalt år får Susanne ut 50 kilo per kvadratmeter av sin storsäljare. Den lykopenrika Flavancetomaten är alltså drygt 10 procent dyrare att producera. Och det vill kunderna inte betala för. Det är bara en bråkdel av odlingen vi har.Skulle du vilja odla mer? Ja skulle jag viljaKommer ni ihåg fröodlaren Johnny Andreasson som vi träffade i början av programmet. Han sa ju precis det här. Att vill man ha hög avkastning alltså mest grönsaker per investerad krona - så blir grönsakerna inte lika nyttiga. Och hög avkastning är det som gäller för den kommersiella grönsaksodlingen. När handeln inte vill betala mer för nyttigare grönsaker är det antal kilo per satsad krona som gäller.Susanna erkänner motvilligt att samma sak gäller för henne. Det är ju så att vi måste få ihop företagen för det måste ge kilo också.Hur upplever du prispressen, är den stark? Ja det är den.Liksom de flesta grönsaks och fruktodlare köper Susanna sina plantor från specialiserade växtförädlare i Holland, bland de mest populära finns dotterbolag till globala jättar som Monsanto och Syngenta. Plantorna som tagits fram i en noggrann vetenskaplig process där man korsat olika sorter med varandra för att få fram grönsaker som bäst motsvarar kraven hos de kommersiella växtodlarna.Då handlar det inte om mer näringsrika grönsaker med fler fytokemikalier, säger Irene Mattisson som är nutritionist på livsmedelsverket. Växtförädling har man ju inte tittat så mycket på näringsinnehåll ofta går det kring avkastning och hållbarhet, kunna transportera och så och de egenskaperna istället för näringsinnehållSå ur näringsinnehåll har man tittat på fel saker? Man har inte tittat alls på näringsinnehållet utan hoppats att det ska vara oförändrat på annat så på det viset kan man säga fel saker för det är inte det som varit i fokus för fokus har varit avkastning och hållbarhet.Resultatet av den här ensidiga växtförädlingen går tydligt att se i forskningsrapporter där man jämfört de kommersiellt odlade grönsakerna, frukterna och bären med äldre eller vilda släktingar. I forskningsrapport efter rapport visar det sig att man i jakt på högre avkastning och tåligare frukter förädlat bort många av de viktiga fytokemikalierna.Utdrag:Hallon: Vi upptäckte att det genomsnittliga innehållet av fenoler en fytokemikalie I vilda hallon var mycket högre än i de odlade varianterna.Grönkål: Det var framförallt de traditionella gamla sorterna som innehåll höga koncentrationer av flavonider, en annan fytokemikalie.Tomater: Vilda tomater innehöll högre konventrationer än odlade tomater.Äggplanta: Växtförädlingen har resulterat i en minskning av innehållet av fenoler och vilda släktingar har högre innehåll än i de odlade äggplantorna.Det verkar alltså som att det är vår växtförädling som valt bort de sorter som har högst halter av de viktiga fytokemikalier. De som ska skydda oss mot cancer och hjärt- och kärlsjukdomar. Förädlingen spelar stor roll. Det säger Marie Olsson professor på institutionen för växtförädling vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp. Om man tittar på ett och samma växtslag, på broccoli eller olika typer av bär, så kan man nog räkna med att man har ett par hundra procent skillnad mellan de som är högst och lägst.Det är ju väldigt stora skillnader? Ja det är detMen behöver vi mer av de här ämnena då får vi inte i oss tillräckligt idag? Om man ser på de här medicinska undersökningarna när man jämför de som äter mycket och lite frukt och grönt och då ser man att de som äter mycket har en bättre hälsa och om man då tror att basen till det här åtminstone delvis är att man får i sig mer av de här ämnena så skulle det förmodligen innebära positiva effekter för folkhälsan om man kunde öka dem.När vi pratar med olika växtförädlare visar det sig att de är mycket väl medvetna om att de grönsaker och frukter de säljer inte är de nyttigaste. Men vissa av dem har faktiskt gjort försök att ta fram nyttigare varianter.Kommer ni ihåg den lykopenrika tomaten i Susanne Anderssons växthus. Flavance, den är framtagen av Monsanto ägda växtförädlaren De Ruiters.Det visar sig att De Ruiters, innan de köptes upp av Monsanto 2008, hade en liten satsning på tomater med mer lykopen.Men i dag tycks satsningen vara mer eller mindre nedlagd. Vi identifierade tomater som hade högre halt av lykopen, berättar Sharon Mac Gregor, en av Monsantos marknadschefer.Enligt henne lades satsningen ner för att man misslyckats att marknadsföra de lykopenrika tomaterna. Flavance finns inte en med i deras frökatalog. Vi upptäckte att vi inte kunde marknadsföra det till konsumenternaHon skyller på EU:s hårda regler, som gör det svårt att marknadsföra de lykopenrika tomaterna med hälsoargument om man inte kan bevisa det i dyra kliniska tester. Det är väldigt stränga legala riktlinjer om vad vi kan och vad vi inte kan säga och det är det största hindret.  Eftersom de lykopenrika tomaterna är dyrare blir det svårt för handeln att sälja dem. Handeln utövar högt tryck på hela leverantörskedjan på att leverera produkter som kostar lite. Och det kräver produkter med hög avkastning.Men hon säger också en annan sak, något som vi stött på tidigare i brunchen Det finns en fara. Om man hävdar att något är bra, så kan konsumenterna tro att de andra är dåligt även om det inte är det. Så det är alltid en fara, säger Sharon Mac Gregor.Jag berättar om de vetenskapliga studierna som visar att växtförädlingen gjort att grönsakerna inte är lika nyttiga som de är förr och undrar vilket ansvar Monsanto har för det här. Sharon har inte läst de här studierna men hon erkänner att det ofta finns en motsättning mellan högt näringsinnehåll och hög avkastning. Om en planta är särskilt näringsrik så kanske det kan innebära att den samtidigt har sämre avkastning och vara svårare att hantera.Det kommer alltid vara en kompromiss mellan näring och avkastning, säger hon.Men konsekvensen blir att det inte är de nyttigaste grönsakerna konsumenterna kan köpa i affären undrar jag? Det stämmer svarar Sharon MacGregor, på Monsanto.Vi är tillbaka på Johnny Andreassons gård i Spekeröd norr om Göteborg bredvid oss står en hög taggig växt, kardborrerot, smakar ungefär som kronärtskocka, ett gäng fåglar är där och pickar bort de mogna fröna.Det får de väl inte? Nej så jag måste nog ta dem innan de tömt dem.Att ändra på den moderna växtförädlingen skulle ha många fördelar inte bara för vår hälsa. Fytokemikalierna är ju som sagt en del av plantornas immunförsvar. Forskning har visat att högre halter av fytokemikalier ofta också betyder tåligare plantor, alltså att de klarar sig på mindre vatten och näring och utan bekämpningsmedel.Kanske är det därför som Johnny Andreassons gamla frösorter klarar sig så bra på hans ekologiska odling.Han tror det behövs fler oberoende fröodlare som han, annars är han rädd att de stora multinationella växtförädlarna kommer förstöra grönsakerna totalt i sin jakt på högre avkastning. Det är inte bra om all livsmedelsproduktion ligger i händerna på de företagenVarför är det så dumt? Därför att de har otrolig kontroll över hur vi ska leva och många anser att det vi är utsatt för nu är världens största biologiska experiment.Man skulle kunna tänka sig att fröodling är så långt i från aktivism som man kan tänka men det låter lite som du ser det som aktivistisk verksamhet? Man kämpar ju emot den stora överväldigande industrijordbruksgruppen.De tar ju över mer och mer det finns mycket revolutionärt att göra i odlingen också.Men vems fel är det här då?Frågar man de inblandade så skyller alla på alla, växtförädlarna som tar fram fröerna, odlarna som köper och odlar upp grönsakerna, grossisterna som köper av dem som sen säljer de till affärernaIngen anser att de har något ansvar egentligen.Sen till sist handlar det om de som har matkedjorna för det är de som bestämmer vilka produkter som ska finnas i butiken.Så vill de välja de nyttigaste grönsakerna så kan de det. Det kostar lite mer bara. Vårt ansvar är att se till att ha ett bra utbud av frukt och grönt att få upp konsumtionen av frukt och grönt det är vårt ansvar, säger Kristina Karlsson, dietist och Folkhälsoansvarig på Ica.Hon säger alltså att deras roll är att få folk att köpa mer frukt och grönt, helst så att alla äter ett halvt kilo om dagen. Att köpa in nyttigare grönsaker får bli en senare fråga. Det får vi göra när vi nått upp till 500 gram, men vi har långt dit kan jag säga.Liknande tankar har Anneli Bylund dietist och hållbarhetsstrateg på Coop. Det vi ska börja med är att äta 500 gram frukt och grönt varje dag. Det gör vi ju inte idag. Två av tio i Sverige äter så mycket, så om alla ökar lite granna så kanske vi inte skulle behöva ha superfoods. För det vi har här är bra.Daniel Månsson ansvarig för frukt och grönt på Axfood ser lite annorlunda på saker. Han tycker de fokuserat för lite på att köpa in de nyttigaste grönsakerna, och att de borde göra mer. Det skulle unna vara en förbättringspotential som vi borde titta över vissa sorter vet vi att de har lite högre lykopen och så där.Tror du konsumenterna känner till att det kan vara så stora variationer mellan sorter att det spelar roll vad vi väljer? Generellt sett tror jag inte det.Vems ansvar är det framförallt att se till att de grönsakerna vi konsumenter köper är de nyttigaste så att det inte är så att de blir mindre och mindre nyttiga för att man prioriterar hög avkastning? Det var en svår fråga. Vi är väl absolut delaktiga i det här och vi får väl titta på hur vi ska jobba med det här framöver. Malin Olofsson och Daniel Öhman daniel.ohman@sverigesradio.se  

Varje år orsakar trafikolyckor tusentals whiplashskador. De skadade kan då få ersättning av sitt försäkringsbolag. Men får de en rättvis bedömning? I dag handlar Kaliber om försäkringsbolagens välbetalda läkare, om jäv och om de som nekas ersättning. – Jag kom körandes på den här vägen. Här hände ju olyckan. Lastbilen kom och gjorde en vänstersväng på den sidan. Då var det lite mer snö och så. Så man såg ingenting nästan, berättar Sam, som var med om en trafikolycka när han var 15 år. Han hade varit och spelat utebandy och var på väg till en kompis. Mopeden han körde på hade han nyligen fått i födelsedagspresent. – Ja, och lastbilen svängde in och jag såg inte honom alls, det var mer träd här då. Här ungefär började jag reagera och såg honom, men jag hann inte mer än att trycka på bromsen när det small. Jag körde in i sidan på lastbilen i full fart då. - Här ungefär hamnade jag. Jag minns att jag slog i axel och arm, bröstkorgen och att huvudet slagit i först i styret och sen i däcket i lastbilen. Och sen kom han lastbilschauffören ut och skällde ut mig, jag blev helt enkelt rädd, skällde ut mig, jag kommer inte ihåg exakt vad han sa, men det var inga trevliga ord i alla fall. Sen drog han bara. Sam var omtumlad efter kraschen, men kunde ta sig hem på egen hand. Långt senare kunde en läkare konstatera att han fått en whiplashskada i nacken. Efter olyckan kontaktade Sam sitt försäkringsbolag. – Ja, väldigt kort efter den här olyckan så fyllde vi iden här skadeanmälan då, och jag ringde dit och frågade hur det går och sånt efter, så sa de att det skulle ta tid och så .. sen gick det två år till och då frågade jag vad som hade hänt med den och då. – Två år? – Två-tre år gick det. – Och du hörde ingenting? – Nej, ingenting. – Och du fick inget beslut? – Nej. Eftersom de sa att det skulle ta tid så trodde jag att det var normalt. Jag var som sagt i femtonårsåldern så man har ju inte så bra koll på hur sånt funkar. Sen blev problemen värre och till slut så började ju alla koppla att det här blir ju inte bättre, och då var då mer läkarkontrollerna började. Och att jag gick mycket hos läkaren och så. Kaliber idag handlar om dom som råkar ut för trafikolyckor, men som sen nekas ersättning av sina försäkringsbolag. Frågan vi ställer i dag är om de får en rättvis bedömning. Sam är bara en av drygt 15 000 som varje år anmäler att de fått whiplashskador efter trafikolyckor. För de allra flesta - ungefär 90 procent - går besvären över. Men för resten - ca  1 500  personer om året - blir besvären kroniska. Det handlar om yrsel, värk, smärta i huvud, armar, axlar och mellan skulderbladen. Problemen är ofta så allvarliga att de skadade inte klarar av att arbeta eller göra de vanligaste av sysslor. Som t ex att städa sitt hem. Ofta leder skadorna till långa sjukskrivningar. På ett hotell i Täby har ett hundratal nackskadade samlats en helg för att lyssna på flera föreläsningar om whiplash. De flesta besökarna här är själva drabbade. En del har stödkrage, andra sitter i rullstol. Många av dom har haft problem med att få ut ersättning från sina försäkringsbolag.   – Det är en skandal alltså att det får gå till så här i ett rättssamhälle som Sverige nu ska vara, säger Bert Magnusson, som är ordförande i Nackskadeförbundet, som håller i seminariet. Han får samtal varje dag från förtvivlade människor som berättar att de varit med i bilolyckor och fått nackskador, och att de sen nekats ersättning av sina försäkringsbolag. Enligt Bert Magnusson är möjligheterna små att få rätt mot sitt försäkringsbolag i domstol. – Det är många fall och sen är det så här att många törs inte driva sina ärenden. För kommer de till domstol så kan de förlora kanske 350 000-450 000 och bli skadeståndsskyldiga och det har de inga möjligheter att betala sen. Då får de kronofogden på sig. De får sälja fastigheter och allt de äger och har. När en person råkar ut för en olycka utreds den av den skadades försäkringsbolag. Bolagets läkare träffar inte patienten men går igenom tidigare journaler. Det är läkare, docenter och professorer som egentligen arbetar på andra ställen inom vården, men som på det här sättet extraknäcker åt bolagen som medicinska rådgivare. Extraknäcken är lukrativa. Bolagen och läkarna är fåordiga om hur stora beloppen är, men i tidigare medierapportering - bland annat i Kalla fakta - har det kommit fram att läkare tjänat flera hundratusen om året på sina extraknäck. Lars Wallstedt är neurokirurg och bläddrar i en hög med journaler. – Den brukar vara en halvmeter hög. Högen med journaler är full av ärenden, där nackskadade nekats ersättning av sina bolag. Oftast handlar det om inkomstförlust. Lars Wallstedt har arbetat med whiplashskadade som överläkare och klinikchef på Karolinska sjukhuset. Men nu har han slutat och fokuserar helt på att hjälpa dom skadade i kampen mot bolagen. Han skriver utlåtanden och uttalar sig i rättegångar. Han är kritisk mot att så många läkare får så bra betalt av bolagen när de gör sina bedömningar. Detta menar han är en uppenbar risk för jäv.   – Nej, jag tycker inte att det är ett bra system. De blir för knutna till sin försäkringsbolag, sina uppdragsgivare. Man biter ju inte den hand som föder en så klart för, skulle man börja lämna bedömningar som jag gör då skulle man förmodligen inte bli långvarig som försäkringsanställd medicinskt rådgivare inte, säger Lars Wallstedt. En av alla dem som nekats ersättning är Margareta Forsberg. Jag träffar henne i ett blått radhus i Märsta där hon bor med sin man. Det var när hon och hennes familj var på väg med bilen till en restaurang i centrum då de blev påkörda bakifrån. – Och några kilometer hemifrån i backen ner mot Märsta så va det stopp, berättar Margareta. – Och jag satt framåtböjd och undrade är det en olycka eller vad är det. Å upptäckte att det var en fasan mitt på vägen. I samma veva ropade min man som körde att “Oj han hinner inte stanna”. Då kom det en i full fart. I 50 då. Körde rakt in i oss. Han såg inte oss, fortsätter Margareta, som berättar att hon nästan aldrig var sjukskriven före olyckan. – Jag trodde det skulle gå över för man fattade ju inte vad som hände med en. Försökte gå till jobbet, var där någon vecka, fick vara hemma igen för att jag mådde ju inte bra och jag fattade inte va det var och läkaren jag gick hos, jo han sa att det var en whiplashskada jag hade fått. Förr kunde jag göra flera saker samtidigt och det funkade så bra. Men jag klarade inte riktigt jobbet. Det var jättejobbigt. Nu har det gått flera år och Margareta har fortfarande ont. Men hon har blivit bättre efter att hon - som många andra nackskadade - gjort en steloperation av nacken i Tyskland. Där kunde man konstatera att ligamenten i hennes nacke - alltså det som håller fast huvudet -  var av. – Där är ju skallen. Skallbasen.   Margareta visar filmer och röntgenbilder på skadorna på nackkotorna från operationen i Tyskland. – Och där har du nackkotorna och ligamenten som håller skallbasen mot nackkotpelaren som var ju av. Därför satt ju huvudet löst. Men Margaretas försäkringsbolag gjorde en annan bedömning. Och trots att hon var försäkrad så fick hon ingen ersättning för framtida inkomstförlust. Enligt försäkringsbolagets läkare berodde hennes skador inte på olyckan utan på att hon hade degenerativa förändringar i nacken - alltså att hennes kropp hade åldrats. Margareta valde att stämma sitt försäkringsbolag. Gör man det som skadad måste man kunna visa att skadorna man fått beror på olyckan. Men Margareta förlorade i rätten. – Försäkringsbolagen radar ju upp så många höjdare de kan och det är ju deras styrka. De har minst docenter, helst professorer i en lång rad som uttalar sig. Och det har ju imponerat på domstolarna oftast. På klientens sida kommer det en provinsialläkare från nån liten by eller stad i Mellansverige och yttrar sig och….det tycks vara att man bullar upp så mycket man kan. Ju fler man har desto större “impact” får man, det brukar vara en fyra-fem stycken ibland på försäkringsbolagssidan. Som uttrycker i stort sett samma sak, menar Lars Wallstedt. Just att försäkringsläkarna pekar på åldersrelaterade förändringar - som i Margaretas fall - är inte ovanligt. När man går igenom de domar som finns i trafikförsäkringsmål kan man se hur bolagens medicinska rådgivare gång på gång pekar på degenerativa förändringar som en alternativ förklaring till varför man har ont i nacken efter en trafikolycka. Och kan den som skadats inte bevisa att så inte är fallet så är risken stor att man förlorar i rätten. Men att peka på åldersrelaterade skador är meningslöst hävdar neurokirurgen Lars Wallstedt. – De har en massa sådana här argument. Men när det gäller till exempel degenerativa förändringar i halsryggen så vet man med en bedövande sannolikhet att de hos de flesta patienter är helt symtomfria. Skulle man ta in ett gäng 50-åringar eller 60-åringar och röntga dem på nacken skulle man hos nästan alla hitta degenerativa förändringar och ett litet fåtal skulle ha besvär. Så att hänvisa till degenerativa förändringar är en lös planka att stå på. Det kan lika väl eller sannolikt inte ha nånting med saken att göra. – Så här har vi alla som är över 50. Dom har svårt att vinna sådana här fall. – Ja jag tror redan vid 35 börjar det här komma i nacken. Läkaren Gunilla Bring har specialiserat sig i whiplashproblematik. Hon är en av få läkare som hjälper de skadade mot försäkringsbolagens medicinska rådgivare när fallen väl hamnar i rätten. – Jag är otroligt konfunderad över mina egna kollegor som gång på gång, år ut och år in kan stå och hävda rena gallimatias om de skadade om uppkomstmekanismer om symptomförklaringar. Vissa tillfällen är det rena rama lögner. Det är påhittade symptom och psykiska besvär och psykosociala orsaker. De är inte deras patienter, det är inte mina patienter heller. Men det är medmänniskor som borde ha rätt att få sin rätt att pröva sin sak objektivt. Och opartiskt. Men istället ställer de upp för sina uppdragsgivare - bolagen och får betalt för att fara med osanning i rätten för det gör de faktiskt, hävdar Gunilla Bring. På försäkringsbolaget Folksam hanterar man cirka 5 000 nackskadeärenden per år. Till sin hjälp har man 15 arvoderade försäkringsläkare, fyra specialister, plus två externa konsultföretag som gör bedömningar och utlåtanden åt bolaget. Men skadechefen Gudrun Hagström vill inte avslöja hur stora arvodena är. – Alltså jag kan inte uttala mig om kostnaden. Men där det är en viktig information som vi behöver för att skaderegleraren ska kunna fatta beslut, Gudrun Hagström. – Så din uppfattning är att det sker en rättvis behandling? – Vi strävar definitivt efter att vara så seriösa och så rättvisa… vi har inget intresse av någonting annat än att kunden ska känna att, den skadade får sitt ärende hanterat med så stor trygghet utifrån det regelverk som vi har att följa. Kaliber har kontaktat de stora försäkringsbolagen If, Folksam, Länsförsäkringar och Trygg-Hansa. Inget av bolagen vill avslöja hur mycket de betalar i arvode till sina medicinska rådgivare. Men vi får tag i en av läkarna - professor Hans Link - som genom åren extrakäckt åt försäkringsbolagen vid sidan om sin ordinarie tjänst som han haft på Huddinge sjukhus. Han har bland annat gjort uppdrag åt Folksam, If och Trygg-Hansa. ­– Det är inte hutlöst, och man kan definitivt inte bli förmögen på de intäkterna, de är som en bissyssla som ger rimligt med ersättning annars så gör man ju inte det, säger Hans Link. ­– Men hur mycket pengar har det handlat om dig per år? – Så har jag tagit emot enstaka ärenden. Det har rört sig om en storleksordning om kanske 100 000 kronor per år. Professor Hans Link tjänar alltså 100 000 kronor om året på sin bissyssla där han endast utför några få uppdrag per år. Han säger att han själv aldrig varit partisk eller jävig, men att han genom åren märkt att det finns en ovilja hos bolagen att betala ut ersättningar. – Det är klart att det blir en ovilja, man är inte nöjd att man ska punga ut med stora belopp ofta väldigt höga belopp som ska betalas ut, hävdar Hans Link. Försäkringsbolagen som vi får svar av via mail skriver att de aldrig är ute efter att minimera kostnaderna och att de har stort förtroende för de medicinska rådgivarnas objektivitet. De skriver också att de inte delar uppfattningen att de medicinska rådgivarna skulle ljuga eller fara med osanning i rätten. När det gäller degenerativa förändringar - alltså att bolagen anger ålderförslitningar som en mer trolig orsak till skadorna än själva bilolyckan - säger dom att det är vanligt och särskilt bland äldre. På Folksam säger skadechefen Gudrun Hagström att det är en viktig fråga för bolaget om de medicinska rådgivarna håller sig oberoende. – Det är självklart oerhört viktigt. Skaderegleraren har ingen kontakt annat än att man skickar ärendet som jag sa till en ortoped eller en neurolog och man har ingen vetskap om vem det är som kommer att ta hand om ärendet. Och det är ett led i att det ska finnas ett oberoende, menar Gudrun Hagström. – Men hur säkerställer ni då att de medicinska rådgivarna har ett oberoende förhållningssätt? – Men fortfarande handlar det om att det inte ska finnas någon koppling mellan skaderegleraren och den… där man inte kan påverka vem det är som ska göra, annat utifrån den specialistkompetens som ärendet kräver. Men det finns fall där det finns en sådan koppling. Det framgår i flera dokument som Kaliber tagit del av. I ett fall kan man läsa hur en skadereglerare kallar en allvarlig olycka bagatellartad och vill få den medicinska rådgivaren att ändra sitt tidigare utlåtande. Vilket skulle betyda mindre kostnad för bolaget. Han skriver: “Det nödvändigt att vi mer konkret kan visa att det är minst lika sannolikt att orsaken är psykosomatisk än de aktuella trafikolyckorna”. Försäkringsläkaren ger då ett nytt utlåtande där han skriver att skadorna beror på psykosomatisk genes - alltså att symtomen beror på psykisk ohälsa och inte på själva bilolyckan. I en annan korrespondens diskuteras en skadads invaliditetsgrad. I botten av dokumentet uttrycker IF:s skadereglerare att han ser fram emot att de ska ses på Söderstadion för att kolla på fotboll. På försäkringsbolaget  IF vill man inte kommentera uppgifterna. I de flesta fallen förlorar de som stämt sina bolag i tingsrätten. En bidragande faktor är ett dokument daterat september 2006. Det var när dåvarande länsrätten (heter förvaltningsrätten idag) i Göteborg bad rättsliga rådet om hjälp, eftersom de hade så många pågående mål där skadade fått avslag av sina försäkringsbolag. Länsrätten ville ha vägledning om hur de skulle döma. Det rättsliga rådet bad då tre professorer om hjälp att skriva en vägledande text. Professorerna arbetade extra alla tre -  då eller innan  - som medicinska rådgivare åt olika försäkringsbolag. Bland annat för Trygg-Hansa, AFA försäkring, Länsförsäkringar och Folksam. Slutresultatet blev en skrivelse som fortfarande flitigt används i rättegångar där de skadade har stämt sina försäkringsbolag. Neurokirurgen Lars Wallstedt läser högt ur den sju sidor långa skrivelsen. – Då talar de om: “kravlös sjukskrivning, överbeskyddande omhändertagande av sjuka… möjlighet till ersättning och andra förhållanden som den enskilde kan uppleva som fördelaktiga bidrar till att vidmakthålla smärtan och sjukbeteendet.” – Så det skulle vara inbillat då? – Just det. Och den här har fått stort genomslag hos domstolarna som tolkar att det finns den här utgången att det här är samhället som har ställt till det här och det är ingen äkta smärta. Den här innehåller ju förklaringsmodeller som gör att försäkringsbolagen slipper att ta ansvar för skadan. De läkare som Kaliber varit i kontakt och som ofta företräder de skadade hävdar att texten i vissa delar är ovetenskaplig och att man medvetet försöker förvilla rätten om att det inte finns ett samband mellan de uppkomna skadorna och trafikolyckan. – Jag upplever att det var en bra skrivelse, säger professor Hans Link, som tidigare uppgav att han med sin bisyssla som medicinsk rådgivare tjänar runt 100 000 kronor extra per år var med och skrev texten. Och det är just hans delar av texten som de andra läkarna kritiserar. Han står bakom det han skrev. – Det är allmänt känt, att det är en hel del individer som faktiskt utnyttjar systemet till sin förmån. – Du tror att det är så? – Ja, inte bara tror, det är ju allmängods att det finns en viss grupp som utnyttjar systemet. Det kommer du ju inte runt. ­– Men varför skulle de åka ner till Tyskland och göra steloperationer om de inte var skadade? – Ja, nej. Det  kan man fråga sig, jag har ingen förklaring till det. – Men det skulle man väl inte göra om man inte hade nåt problem? – De har problem men det är frågan om det är själva olyckan som är problemet eller om det är något annat problem. – Men är det inte konstigt att problemen dyker upp precis efter en bilolycka, men har en annan orsak? – Ja, problemet har nog funnits både före och efter. Det är min erfarenhet. Läkare Lars Wallstedt: – Jag har letat efter bedragare under mina år. Jag har bara träffat på vid ett enda tillfälle en kille som uppenbarligen lurade mig. – Så det är inte så att du är lättlurad? – Nej, det tror jag inte. Jag kan ju det här. jag ställer frågor till dom då när jag träffar dem på olika sätt för att se om de… jag frågar från olika håll för att få samma svar och en gång fick jag inte det och det visade sig vara en bedragare, säger Lars Wallstedt. Ofta står de skadade som blivit utan ersättning ensamma mot försäkringsbolagen. Men finns det nånstans där man kan få en opartisk bedömning?   För att den skadade ska ha en chans att få sin sak prövad innan ärendet går till rättegång skapade regeringen för länge sen Trafikskadenämnden. Nämnden ska vara oberoende och opartisk. Men även här märks det tydligt hur försäkringsbolagen gör sig närvarande i de beslut som tas. Nämndens arbete bekostas av försäkringsbolagen och två representanter från bolagen är med och fattar besluten – även om de inte får delta i frågor som rör det egna bolaget. Och när besluten väl ska tas - blir det oftast så som bolagen vill. Deras förslag blir oftast nämndens beslut. Det sker i mer än sju av tio fall.   Nämnden har också tillgång till egna läkare som gör bedömningar utifrån den skadades journaler. Läkarna får inte vara knutna till något försäkringsbolag. Det för att undvika jäv. Men när Kaliber får ut namnen på de två läkarna kan vi direkt se att de varit registrerade som medicinska rådgivare åt försäkringsbolag. I det här fallet AFA försäkring. Kaliber har sökt de båda läkarna och fått tag på den ena - en professor. Han skriver i ett mail att han flera gånger vittnat i rättegång åt försäkringsbolag men att han inte tycker att han är jävig. Peter Rigling är kanslichef på Trafikskadenämnden: – AFA har ju hand om arbetsskador och inga trafikförsäkringar. – Men det är ändå ett försäkringsbolag? – Ja, fast där har vi sedan länge haft ett undantag i kontraktet, så vi ser inte något problem att man jobbat för AFA. – Varför inte då? – Nä, av den anledningen att det är en annan typ av skador och en annan typ av hantering. Men går man bakåt i tiden ser man tydligt att nämndens tidigare läkare inte bara arbetat för AFA Försäkring. Här kommer det fram att två av nämndens före detta läkare jobbat åt flera försäkringsbolag såsom Folksam, If och Trygg-Hansa. En av läkarna är professor Hans Link  - han som även skrev texten till rättsliga rådet - han har gjort uppdrag åt bolagen både innan och efter sina år som läkare åt nämnden. – Men då har det varit något enstaka ärende från Skandia, Länsförsäkringar och vad det nu har varit, säger han. – Men om man har jobbat mycket åt försäkringsbolagen. Finns det någon risk att det uppstår en situation av jäv när man sen ska gå in och jobba åt den oberoende nämnden? – Det är klart att det kan finnas jäv, men det ska det egentligen inte göra. Jag har aldrig upplevt att jag är i en jävsituation, fortsätter han. Nämndens kanslichef Peter Rigling vill inte svara på hur han ser på att även de tidigare läkarna arbetat för försäkringsbolag. – Det är inget kan jag inte kommentera så här på rak arm. ­– Men varför kan du inte kommentera det? Finns det en bristande lämplighet i det?   – Det var långt före min tid så det kan jag heller inte kommentera, utan det jag kan kommentera är det som hänt under min tid som kanslichef. För Sam som krockade med sin moped är den här historien inte slut. Han fick till slut besked från sitt försäkringsbolag och från nämnden. Båda två kom fram till samma beslut. Sam hade då väntat i 15 år när han fick reda på att han nekas ersättning.   Nu är han sjukskriven från sitt jobb och har en konstaterad whiplashskada. För några månader sen ringde han till nämnden som ska vara oberoende för att rådfråga om vilken läkare han skulle vända sig till för att få hjälp med utlåtande om skadan. I hemlighet spelade han in samtalet. Då var det en av nämndens föredragande jurister som svarade. – Ja, Thomas Timander skulle jag ju inte rekommendera nej, säger juristen. Tomas Timander är en av de läkare som aktivt hjälper skadade med sina ärenden. – Man ju ändå erkänna att bolagets medicinska rådgivare har väldigt stor erfarenhet av att sätta invaliditetsskador... – Men kan inte det bli som part, säger Sam. – Att de är jäviga? Nämnden ser ju mer yttranden från de medicinska rådgivarna och får kanske det intrycket att de är mera neutrala i sina bedömningar. Även den f d klinikchefen på Karolinska sjukhuset Lars Wallstedt och läkaren Gunilla Bring är inte att rekommendera enligt den föredragande juristen. Gunilla Bring som av Svea Hovrätt anses vara den främsta experten på whiplashskador i Sverige. – Ja, det finns en sådan dom som säger så ja, men inte rent generellt tror jag inte man har den inställningen i branschen, säger juristen. På Stockholms universitet sitter professor emeritus i försäkringsrätt Bill Dufwa. Han ser allvarligt på händelsen. – Ja det är på det sättet allvarligt att det rubbar tilltron till hela systemet vi har i Sverige med nämnder och annat. Det låter väldigt underligt för, det gör det ju. Det förvånar mig. det är ju patientens sak att avgöra vem han vill gå till, man kan ju inte styra nånting här utan patienten måste ju ha kvar sin fulla valrätt. Det är tråkigt och visar väl bristerna i systemet, säger Bill Dufwa och fortsätter: – Det undergräver tilltron till nämnden. Det är ju inte lämpligt, och tråkigt att höra att de gör så.        Jag ringer upp den föredragande juristen och frågar om nämnden nånsin varnar för vissa läkare. – Nämen det säger vi aldrig. Vi rekommenderar inte vissa ombud eller läkare. Vi håller oss helt borta från det, utan det får man själv som skadelidande ta fram. – Ni gör inte det? – Nej, vi gör inte det. Jag berättar om den Sams inspelning och om vad hon sagt tidigare. Då ändrar hon sig och säger att hon i samtalet med Sam bara ville hjälpa honom. Eftersom chanserna att få ett positivt besked av nämnden minskar om man anlitar de läkare som ställer sig på de skadades sida.   – Men jag säger att om du använder de här läkarna så får du den här effekten i nämnden, och det tycker jag är en välgärning för den skadelidna att höra för då kan man avstå från att gå till de läkarna, säger juristen. Nämndens kanslichef Peter Rigling: – Jag kan bara konstatera att uttalandet inte representerar nämndens hantering av ärenden. Tomas Timander är en av de läkarna som nämnden varnat för. Han är inte förvånad. – De jobbar ju på samma sida som försäkringsbolagen, och det innebär att då måste de försöka misskreditera mig på nåt vis eller de andra läkarna som ställer upp för patienten så att patienten, nästan skrämma de att gå till deras läkare och det är många som inte förstår det här och blir rädda och går dit, säger Timander. När läkaren Gunilla Bring får höra om samtalet blir hon upprörd. – Ja.. jag börjar ju mer och mer förstå att det är just uppbyggt, jag har trott att det bara har blivit så på nåt sätt men det är ett systematiskt uppbyggt nätverk av systemfel där trafikskadenämnden utgör en del av problemet och bolagen och deras läkare framförallt är ett jätteproblem. Ja, jag tycker att det är en skandal, en rättsskandal. I Kaliber idag har du hört om försäkringsbolagens ovilja att betala ut ersättningar till de som drabbats av nackskador. Om Trafikskadenämnden som ska vara oberoende, men vars läkare arbetat åt försäkringsbolag och om hur deras jurist försöker varna för läkare som brukar ställa sig på patienternas sida. Kaliber har försökt få Försäkringsläkarföreningen att svara på den kritik som framförts. Ordföranden för föreningen Gustaf Neander svarar strax innan sändning att han inte vill vara med i en inspelad telefonintervju. Men han skriver i ett mail att de medicinska rådgivarna är skyldiga att följa det regelsystem som finns där gränsdragningen mellan läkare och försäkringsbolag är tydlig. Han skriver också att det är väsentligt att den skadade får den ersättning som han eller hon är berättigad till. När det gäller degenerativa förändringar säger han att det kan vara en alternativ förklaring till besvären. Men hur gick det för Margareta. Efter att hon förlorat i tingsrätten överklagade hon till Hovrätten. Men där ville man inte ta upp hennes fall. Efter förlusten har hon nu skulder på över 500 000 kronor. Pengar som hon måste betala till sitt försäkringsbolag för rättegångskostnaderna. Nu ska hennes man gå i pension. Det betyder att de måste sälja det lilla blåa radhuset i Märsta. – Det funkar inte om inte min man jobbar vidare men han måste ju också få gå i pension. Han är ju också skadad och även sjuk. Så därför har vi kommit fram till att vi måste sälja huset nu, och vi kommer inte få någonting över kan jag säga eftersom vi har lån på grund av trafikolyckan, avslutar Margareta Forsberg. Reporter: Mikael Funke Producent: Annika H Eriksson Kontakt: kaliber@sverigesradio.se

Stockholms filmfestival är inne på andra veckan och idag har en av de tävlande festivalfilmerna även svensk premiär. Nämligen konstnären Anna Odells omtalade långfilmsdebut Återträffen, om en grupp forna niondeklassare som samlas för att festa och minnas skoltiden tjugo år senare. Men huvudpersonen Anna har inga glada minnen att dela med sig av. Kino samlar en kritikerpanel för att diskutera denna nya filmsnackis signerad Anna Odell - Miranda Sigander (TT Nyhetsbyrån), Anders Karnell (konstredaktör på Nöjesguiden) och Caroline Dyrefors-Grufman (Barn- och elevombud på Skolinspektionen). Vi spanar efter arbetarskildringar och afroamerikanska perspektiv i festivalfilmerna och intervjuar bland andra regissören till Last Stop: Fruitvale Station, Ryan Coogler. Och så har Roger träffat sin idol Mark Cousins, irländaren som gjort Story Of Film, en pedagogisk kärleksförklaring till filmen i 15 delar.

Över tusen barn har försvunnit under de senaste fem åren i Sverige. Det handlar om ensamkommande flyktingbarn som gått under jord och lever på drift, någonstans i Sverige. Kaliber tar reda på vart de tar vägen och hur några av dem lever - och vem som egentligen tar ansvar för barnen. – Här nere på rum nummer sju på nedanvåningen här bodde den senaste killen som avvek. Ismail 15 år, Mohammed 16 år och Amina 14 år - är tre av drygt tusen ensamkommande flyktingbarn som under de senaste fem åren kommit till Sverige - för att sen bara försvinna.  Detta är inga svenska barn. Då hade dom förmodligen hittats. Nej, dom här barnen har sökt sig till Sverige - utan sina föräldrar - på flykt från krig och förföljelse. Nu är många av dem på flykt igen - gömda och glömda av det svenska samhället. I Kaliber idag försöker vi få svar på frågan: vart tar de här barnen vägen? Och vem är det som ska ta ansvar för dom? – Och i rummet bredvid flyttade det precis in en kille igår. Det kan tänkas att den här killen avviker under helgen eller på måndag. Inne i det rum som verksamhetschef Betim Jahiri visar på Beddinge transitboende utanför Trelleborg står det ett par badtofflor bredvid den bäddade sängen. På dörren in till toaletten hänger en tröja och på väggen en ensam teckning med orangea streck. – Det är ju ganska så tomt det är ju ett tecken på att här försvinner folk ganska tidigt, de hinner inte etablera sig mer än hänga upp ett par shorts och handdukar. I ett gammalt mysigt vitt pensionat med knarrande trappor och avskavd färg finns Beddinge transitboende som drivs i Malmö stads regi. Här bor just nu 18 ensamkommande tonårskillar. Hit kommer ständigt nya ensamkommande barn som behöver en plats i väntan på att få sina asylskäl prövade av Migrationsverket. Men många försvinner också härifrån. Minst 2-3 varje månad, säger Betim Jahiri. Och den senaste tiden har dom börjat försvinna i allt snabbare takt. – Dom kommer hit en fredag och placeras här på Beddinge. Vid ett flertal tillfällen har man kommit ner till rummen på måndag morgon och märkt att personen i fråga inte är där utan har avvikit eftersom man har ju förberett ungdomarna på att på måndag måste du söka asyl. Det är den senaste utvecklingen och det är jättekonstigt. Vi lär varken känna dom eller får veta varför dom avviker. Var vet ni då om vart de tar vägen? – Ja, ingenting egentligen. De kan hamna överallt egentligen och vi kan bara spekulera. Det ryktas om svartarbete i Malmö, smuggling, människohandel att dom ingår i nån större härva. När ett barn avviker från boendet finns det tydliga rutiner för vad man ska göra...ansvarig socialsekretare informeras och inom 24 timmar anmäls försvinnandet till polisen. Betim Jahiri säger också att de anställda på boendet försöker ge polisen ett så tydligt signalement som man kan.    --Vårt ansvar tar ju lite slut där när vi gjort en polisanmälan och försökt vara behjälpliga om det skulle behövas eller dyka upp igen. Hur ofta kommer dom tillbaka? – Ingen har kommit tillbaka till det här boendet som jag vet. Kaliber har låtit Migrationsverket ta fram siffror över hur många ensamkommande flyktingbarn som försvunnit dom senaste åren. Och dom visar att över tusen barn har försvunnit sedan 2008. Några av dem är inte äldre än sex-sju år. Siffrorna visar också att antalet försvinnanden har blivit fler. 2011 försvann 163 barn. En siffra som nästan fördubblades under 2012 då 317 barn försvann. En del av dom återvänder frivilligt efter ett tag, men dom allra flesta är fortfarande borta.   Gränspolisen i Skåne har som uppgift att hitta dom barn som försvinner. Bakom en hög anmälningar om försvunna barn sitter gränspolisens chef Kristina Hallander Spångberg och biträdande chefen Leif Fransson. De är uppgivna. – Det finns i princip inget att göra. I vissa av ärendena finns inte ens något signalement på barnen. Ingen identitet. Inga uppgifter om anhöriga. Och transitboendet har inga uppgifter om dom. Så vi har inget att arbeta med. – Jag kan ju bara ta ett exempel från en anmälan här. Signalement då. Personalen på boendet kunde inte ge något signalement. Men Abri är från Marocko och talar arabiska.... Här har vi en:  Mohammed är cirka 180 cm lång. Bar en beige jacka när han lämnade boendet. Har snaggat hår. Och det är det enda ni har? – Ja precis, och då kan man själv föreställa sig hur lätt det är att hitta en Mohammed som är 180 cm lång i Sverige. Och då blir det tyvärr så att ärendet hamnar rätt långt ner i prioriteringen. Det vill säga vi gör ingenting. Och vad vet ni om var de här barnen är idag? – Vi vet ingenting om var de är idag. Varken polisen eller personalen på transitboendena vet alltså vart barnen tar vägen. Men hur är det möjligt att barn i Sverige idag kan försvinna spårlöst? Och var är de? Stockholmståget ska snart åka norrut och dom sista passagerare hoppar på. Vi är ute och letar efter dom som försvunnit. Vi har hört att det är hit en del av barnen söker sig. Till Malmö centralstation. Just den här morgonen hittar vi inga av de försvunna barnen. Men det var hit 17-åriga Sajad kom när han lämnade sitt transitboende. – Det var jättekallt. Och människorna bara kollade på mig, jag kände mig som en tiggare. Den 24:e februari förra året hade 17-åriga Sajad varit i Sverige i fem månader och precis fått besked om att han inte skulle få stanna. – Jag blev mycket trött av livet, jag hade inget hopp att leva vidare. Vad tänkte du då? – Jag kom på att ta livet av mig. Men livet ville annorlunda. Av en kompis på boendet får Sajad veta att han kan gömma sig i 18 månader. Lyckas han med det har han rätt att söka asyl igen i Sverige. – Så sa han till mig att det finns en regel som säger att man kan gömma sig i 18 månader och sen kan man söka asyl igen. Mitt i natten den 24 februari medan de andra på transitboendet ligger och sover packar Sajad sin väska med det han äger - lite kläder och två böcker. Den första tiden lever han på gatan men efter ett tag får han hjälp av Asylgruppen – ett löst sammansatt nätverk som hjälper asylsökande och papperslösa. Vi är på väg till den lägenhet som Asylgruppen har ordnat åt Sajad och några andra killar, som lever gömda. Lägenhetsinnehavaren har flyttat och lägenheten gapar tom. Här kan killarna bo under den tre månader långa uppsägningstiden. På golvet i ett stort tomt vardagsrum sitter fyra andra afghanska pojkar och stirrar in i en liten laptop. På skärmen visas en Bollywoodfilm. Så det är här du bor? – Ja, jag bor här. Sajad vill inte gärna berätta om varför han flydde från Afghanistan. Minnena är för smärtsamma. Nu försöker han istället fokusera på hur han ska klara sig under de resterande sex månaderna som han måste hålla sig gömd. Var sover du? – Jag sover i andra rummet. Vill du visa? – Ja. Här var det mörkt. – Ja, det finns ingen lampa. Hur skulle du vilja beskriva ditt rum? – Tomt. Ingen tv, ingen matta. Ingen bra lampa. Kala väggar, tomt rum med en säng i ett hörn och en hög med kläder – det här är allt du äger? – Jag har tre t-shirts, två jeans och en jacka. Och lite böcker – hur kan du läsa utan lampa? – Jag går till det andra rummet. ”Mördare utan ansikte”  Henning Mankell – vad har du mer för böcker? – Anne Franks dagbok. Sajad är ett så kallat Dublinärende. Enligt Dublinförordningen har man inte rätt att stanna i Sverige om man registrerats som flykting i ett annat EU-land tidigare. Reglerna säger att man då ska avvisas från Sverige till det land som man varit i först. I Sajads fall är det landet Danmark. I Danmark, varför gav de dig avslag där? – Det har de inte förklarat, men jag tänker att det blir mer och mer flyktingar i Danmark och att de blir trötta på flyktingar. Det finns ingen plats kanske. När myndigheterna inte längre tar ansvar för de här barnen är det alltså ideella krafter som får ta vid. För Sajad har hjälpen från Asylgruppen betytt att han fått någonstans att bo, han får lite fickpengar varje vecka och hans kontaktperson sköter kontakterna med skolan där han går och lär sig svenska. Hur lång tid av de här 18 månaderna har gått nu? – Det har gått nästan ett år. Så du har sex månader kvar – hur känns det att det har gått så lång tid ändå? – Det känns bra, jag hoppas att jag en dag kan söka asyl här i Sverige.  --Jag har slutat skolan och nu ska jag till hem. För nu efter skolan har jag inte så mycket att göra. Jag kanske pluggar lite hemma. Och sen... ja, det är fredag och alla är med kompisar och alla är ute, men jag... jag känner mig lite orolig och jag ibland jag blir rädd. Det är fredag och vi träffar ett av dom andra ensamkommande barnen som försvunnit. Arash har precis slutat skolan. Han går på naturprogrammet och drömmer om att arbeta på apotek. Han har levt gömd i snart ett halvår, men han går ändå i skolan. – Jag älskar att plugga och gå i skolan. Men jag är orolig hela tiden. Varför? – Jag är rädd för polisen och jag vill inte åka tillbaka till Afghanistan för att jag har mycket problem där och jag kommer inte leva. Därför är jag rädd när jag går i skolan och sen hem, rädd för polisen och tänker att polisen kommer att hitta mig. Om polisen hittar mig kommer de så klart skicka tillbaka mig – det är därför jag är rädd. Inte långt härifrån står polisinspektören Karl Dannestam och gör en cykelkontroll. Ett trasigt cykellyse gör att en ung tjej får böta 500 kronor. Men poliserna här har även en annan uppgift. Sedan Sverige gick med i Schengen ska polisen också göra en så kallad inre utlänningskontroll om dom blir misstänksamma om att cyklisterna inte har rätt att uppehålla sig i Sverige. De senaste åren har regeringen ställt krav på att polisen ska göra fler kontroller. I Skåne har antalet inre utlänningskontroller mer än tredubblats sedan 2007. Har du några regler när du går hem från skolan? – Ja, jag tänker att idag ska jag ta den vägen, det är bättre att inte alltid ta samma väg. Varför gör du så? – För att jag är rädd för polisen och jag tänker att någon kanske letar efter mig, därför tar jag inte samma väg varje dag.   Arash har fått magsår och har svårt att sova om nätterna. Den medicin han fick på transitboendet är nästan slut. Och han har hamstrat så att medicinerna ska räcka. – Jag har ingen medicin till magen kvar, jag har bara sömnmedicin kvar som jag har sparat. Ibland när jag inte kan sova på hela natten så tar jag en tablett bara för jag är att de ska ta slut och vad ska jag då göra sen?  – Om jag går till sjukhuset ringer de polisen och polisen kommer och hämtar mig. Arash är nästan hemma nu, men vid en annan poliskontroll står biträdande chefen för gränspolisen Leif Fransson. Det är en svår uppgift gränspolisen har. Dels vill de värna om och hitta de barn och ungdomar som försvinner. Men något som prioriteras högre är den grupp av barn som försvunnit och som fått beslut om så kallad verkställighet – alltså att de ska avisas. – Vi har ju faktiskt en rätt att prata med folk, man ställer kanske en fråga ”Hej, vad heter du?”. Kan man då inte prata svenska finns det kanske en grund att gå vidare. Leif Fransson säger att de allra de flesta som gränspolisen hittar inte är via kontroller på stan. Istället handlar det om tips från allmänheten. – Det kan vara boende i en trappuppgång som har sett att det är mycket folk som springer till och från en lägenhet. Vad kan det vara mer för tips? – Andra tips kan vara att man jobbar hos någon person och vi får tips från näringsidkaren när det närmar sig att man ska betala, då ringer man polisen och tipsar om att i den butiken finns det en person som inte har rätt att vara i landet. Och de tipsen stämmer i 99 fall av hundra, vi hittar alltid någon som inte har rätt att vara i landet.   Den senaste tidens debatt om papperslösa har handlat om REVA - ett projekt som går ut på att Migrationsverket tillsammans med kriminalvården och gränspolisen ska bli mer effektiva på att verkställa besluten om avvisning. I Skåne har gränspolisen tillsatt två extra tjänster till satsningen och under förra året lyckades man avvisa 25 procent fler än 2011. Även om REVA handlar om administrativa förändringar inom polisen har många i samband med projektet kritiserat polisens arbetsmetoder - att man kontrollerar folk på gatan och i tunnelbanan, och att man slår till vid vigslar och i anslutning till barnpsykiatrin. – Det vi sysslar med, det väcker jävligt mycket känslor hos folk. Vi letar efter folk som inte har rätt att vara i landet och då kan man ju tycka ”varför gör vi det då?”. Men det är ju inte för vårt eget nöje som vi gör det. Det finns ett antal poliser på gränspolisen och de har en uppgift att sköta. Och vi hanterar den uppgiften på det professionella sättet att vi följer de regler och riktlinjer vi har att jobba efter. Och det kan man tycka vad man vill om ju. Men vad tänker du om att de här kontrollerna kan leda till att de som lever gömda och kanske inte vågar söka sig till skola och sjukvård? – Man kan tycka att det är rent förjävligt egentligen att man har den känslan, för ytterst är det ju människor vi pratar om och vi ska ju behandla dem på ett värdigt och respektfullt sätt. Och då kan man ju tycka att när vi jagar dem – behandlar vi dem på ett värdigt och respektfullt sätt? Nej det är det kanske inte, just då vid det tillfället. Men då blir det ett lite torrt tjänstemanasvar: Vi har en uppgift att sköta och det kan man ju tycka är helt åt helvete vid just det tillfället, men så är det. Får vi andra besked och beslut, då respekterar vi det.  Vi har röstat på de politiker vi har och det är de som stiftar lagar. – Dom pratar jättemycket om polisen. Det är nästan det enda dom pratar om. Och dom pratar om dom ska få asyl eller inte och att nånstans jobba med det när jag vet att det kan stå en polis utanför det blir jättesvårt då att få en person att fungera. När jag vet att det är systemet det är fel på. Jag vet att de inte gör något fel. De försöker bara överleva och klara vardagen. Sara Wåhlin är samordnare på TKT, team för krigs- och tortyrskadade på barn- och ungdomspsykiatrin i Malmö. Hon och hennes kollega psykologen Kenjiro Sato träffar många av de försvunna barnen som lever gömda och har bland annat en grupp där man träffas och äter frukost tillsammans. Allt fler ensamkommande barn med svåra upplevelser och obearbetade trauman söker hjälp här, och Kenjiro Sato säger att man först och främst försöker stabilisera barnen och skapa förtroende genom att göra olika aktiviteter tillsammans. Men ofta lider barnen av sömnsvårigheter, överspändhet och koncentrationssvårigheter som dom inte vet hur dom ska hantera. – Många skadar sig själv för att dom inte orkar stå ut med det här. Smärta i själen som dom säger. Jag vet att i Sverige har några tagit livet av sig så det är det värsta som skulle kunna hända. Då blir hela samhället traumatiserat tycker jag. Det är en katastrof för mänskligheten och en katastrof för oss själva att vi låter detta hända i vårt land. Barnen får aldrig möjlighet att bearbeta dom trauma som dom upplevt i hemlandet eller på resan hit till Sverige, säger Kenjiro Sato. Sen är det ytterligare ett trauma att leva som gömd, med den ständiga ovissheten och rädslan för att polisen ska hitta en. Och riskerna för de här barnen är stora, menar Sara Wåhlin. – Det vet vi ju att det finns människor runt omkring som ser de här barnen som en möjlighet till billig arbetskraft, sexuellt utnyttjande. Vi är i Stockholm och ska träffa Ingrid Åkerman som är handläggare på Länsstyrelsen. Hon ligger bakom den första nationella kartläggningen i sitt slag som kom i slutet av förra året och som handlar om barn i Sverige som utsatts för människohandel. – Det kan vara små barn som tillsammans med vuxna begår stölder i varuhus, eller barn som tigger eller barn som utsätts för sexuella övergrepp. I rapporten har Ingrid Åkerman tagit kontakt med samtliga socialtjänster i Sverige och kunnat konstatera 166 fall där barn misstänks ha utsatts för människohandel. 102 av barnen är utländska och flera av dom är ensamkommande som avvikit. Hon berättar om ett av fallen: – Det är en ung flicka, ensamkommande, asylsökande. Efter ett tag försvinner flickan efter många konstiga telefonsamtal och människor som har rört sig utanför huset. Hon hittas så småningom i et fruktansvärt dåligt skick, söndertrasad i underlivet och blir inlagd på sjukhus under en ganska lång tid. Den här flickan kunde de sociala myndigheterna fånga upp. Men efter ett tag försvinner hon igen. – Var hon är idag det vet vi ju inte. På Stockholms centralstation träffar vi Helena Karlén som är generalsekreterare på organisationen ECPAT som arbetar mot människohandel. – Hade det här rört sig om svenska barn så tror jag att det hade varit ramaskrin, det hade varit stora eftersökningar och pådrag runt om i landet för att leta efter de här barnen och identifiera dem och se till att de fick sina rättigheter tillgodosedda. Även här har man sett tecken på att avvikna barn hamnar i sexhandel. Oftast kommer informationen från personal på Migrationsverket, men också från polisen. – Det är allt möjligt: tiggeri på gatorna, stölder men också sexuellt utnyttjande. Kaliber har tittat närmare på hur ansvarskedjan ser ut när ett ensamkommande barn försvinner i Sverige. Migrationsverket ansvarar endast för att pröva barnens rätt att stanna i Sverige. Aisha Butt på Migrationsverket. – Det är inte möjligt för Migrationsverket att eftersöka de här barnen, det är fortfarande polisens ansvar. Men en bra dialog är jätteviktig. Enligt Migrationsverket är det alltså polisens ansvar att se till att de här barnen inte far illa. Men hos polisen får vi andra besked. Biträdande chef för Gränspolisen Leif Fransson igen: – Det är ju inte polisens ansvar att ansvara för de här personerna. Det ligger ju under soc ansvar. Polisen skyfflar alltså vidare ansvaret till kommunerna och dess socialtjänster. I Malmö är Sema Soer enhetschef på den sociala resursförvaltningen. Hon svarar med att säga att det är polisen som skulle kunna lägga ner mer tid på att leta efter de avvikna barnen och att det finns mycket att jobba på när det gäller samarbetet mellan polisen och socialtjänsten. – Det skulle kunna utvecklas men då krävs ett större initiativ från polisens sida. Och när vi lämnar information att man verkligen gör något av den här informationen, är intresserade av att ta emot det. Myndigheterna skyller på varandra när det gäller vem som ska ta ansvaret för de här barnen. Vi tar frågan om ansvaret till vår moderate migrationsminister Tobias Billström. – Jag utgår från att de myndigheter som berörs gör vad de kan för att hitta de barn som försvinner och också försöker förebygga att de försvinner överhuvudtaget. Vår Migrationsminister litar alltså på att berörda myndigheter tar det ansvaret som krävs för att värna om de ensamkommande barnen som försvinner. Och trots att dom blir fler tycker inte Tobias Billström det finns någon anledning att se över systemet eller den svenska asylprocessen. Den är rättssäker, menar Billström. – Men respekterar man inte det beslut som fattas och väljer att avvika så har man också själv ett ansvar. Men samtidigt är det svårt att se hur det här helst ska kunna undvikas. Det har jag inget svar på omedelbart. Arash har klarat sig från polisen den här dagen på väg hem från skolan. Men han är osäker på om han kommer klara att gömma sig de fyra åren det tar innan han har rätt att söka asyl igen. – Hur ska jag kunna vänta i fyra år. Jag bara ber till Gud att de kan hjälpa mig förstå och min situation. Arash och Sajad i reportaget heter egentligen någonting annat. Reportrar: Anna Landelius och Mikael Funke  Producent: Eskil Larsson

Det handlar om Stockholms filmfestival i veckans Kino. Vi har pratat om utseendefixering med hedersgästen Willem Dafoe, försöker navigera mellan fakta och fiktion i call girl-debatten. Och träffar festivalens solstråle Peter Fonda. En av festivalens utländska hedersgäster är den amerikanska skådespelaren Willem Dafoe, som tilldelas det nyinstiftade priset Stockholm Achievement Award. I juryns motivering står det bland annat att han med sin trettioåriga karriär - där han spelat allt från Gröna trollet i Spindelmannen till Jesus i Kristi sista frestelse - är en av världens mest mångfacetterade skådespelare, som kan "hypnotisera en publik genom endast ett ögonkast". Och just de där speciella ögonen och det speciella utseendet var det som Kinos Thella Johnson bestämde sig för att fråga om, när hon träffade Willem Dafoe på festivalens första dag. En av favoriterna till att ta hem pris i tävlingsserien på filmfestivalen i Stockholm är Beasts of the Southern Wild - som redan tagit hem priser på tunga festivaler som Sundance och Cannes. I just Cannes fick Kinos Lisa Bergström en intervju med regissören Benh Zeitlin, som då fortfarande var ovetande om det kommande prisregnet för hans sagolika film om den sexåriga flickan Hushpuppy, som bor i en stad som vagt liknar New Orleans... men som i filmen kallas för The Bathtub. Den svenska filmhöstens stora samtalsämne är Mikael Marcimains Call Girl. En film som anklagats för att peka ut Olof Palme som sexköpare av minderåriga - medan upphovspersonerna menar att det är en fri fantasi med inslag hämtade från verkligheten. Kino bjöd in filmens regissör, Mikael Marcimain och manusförfattaren Marietta von Hausswolff von Baumgarten för att prata om gränsen mellan fiktion och verklighet. Regissören Rufus Norris är en av den brittiska teaterscenens klarast lysande stjärnor. Han har skrivit operan Doctor Dee tillsammans med Blurs Damon Albarn och blivit hyllad för sin uppsättning av musikalklassikern Cabaret i West End i London. Och på Stockholms filmfestival kan man nu se långfilmsdebuten Broken, om en elvaårig flickas dramatiska sommar i ett på ytan idylliskt bostadsområde - där det finns mängder av hemligheter under den lugna ytan. Karin Svensson älskade filmen, och stämde träff med regissören Rufus Norris på hans hemmaplan numera. På English National Opera i London. En av dem som är med och bestämmer om Broken, Call Girl eller Beasts of the Southern Wild kommer att vinna priser i tävlingsserien är Peter Fonda, som är ordförande i juryn. Lillebror till Jane Fonda och pappa till skådespelerskan Bridget Fonda, och som trots att han varit verksam som skådespelare, regissör och manusförfattare sedan tidigt 60-tal fortfarande förknippas mest med filmen Easy Rider från 1969, som han skrev manus till. Där han i sin roll som Captain America, en sorts mc-buren hippie, far runt på en fientlig amerikansk landsbygd tillsammans med sin lika flippade vapendragare Dennis Hopper, som förresten regisserade denna oväntade succéfilm. Karsten Thurfjell träffade en ungdomsidol på bästa humör. Veckans Bäst just nu-tipsar från Kinoredaktionen är Nina Asarnoj som bland annat arrangerat sin egen Nora Ephron-minneshögtid.

I går sändes sista delen av Jonas Gardells och Simon Kaijsers "Torka aldrig tårar utan handskar". Med anledning av detta klippte vi ihop lite överblivet material från förra veckans sittning med Jonas Adner där vi diskuterar del två, med våra spontana reflexioner efter att vi sett sista avsnittet i går. Kortfattat: Fanny tänker läsa böckerna, Elias ser ett haveri, båda tycker att alla borde se "Angels in America"!

För familjer som har det tufft ekonomiskt kan en vecka eller två på sommarkollo vara hela skillnaden. En kollovistelse blir det som gör sommarlovet till något härligt att minnas, och ger barnen något att berätta om för kompisarna i skolan till hösten. På Stockholms stadsmissions familjekollo på Hökö utanför Trosa får många familjer uppleva vad den svenska sommaren har att ge. Men - platserna är få och många vill dit. Det är också osäkert om det blir nått läger på Hökö nästa år då stadsmissionen visserligen får hyra gården gratis, men bara ett år i taget. I "Barnen" träffar du bland annat Jimmy Dahlqvist och bröderna Mohammed och Nouh Ali Abdelkarim som längtar efter en kollosommar vid havet. Alla tre har varit där tidigare och hoppas på en plats i år också. Mammorna Erika Dahlqvist och Riham Mofeq berättar om sin oro inför sommaren och vad barnen ska göra. Pia Axelsson från stadsmissionen och Tomas Hermansson, VD på Bonnier fastigheter berättar om framtiden för familjelägret på

Kina är på väg att ta ledningen kring att kartlägga alla proteiner vi har i kroppen och kineserna ökar sin forskningsbudget med 20 procent årligen. Nu ligger de på plats nummer två i antalet publicerade vetenskapliga artiklar. Vad gäller kvalitén ligger Kina dock på omkring plats 13, men inom vissa ämnesområden som materialvetenskap är de extremt starka. Det berättar Annika Östman som är på väg till Kina som en del i Vetenskapsradions satsning på "De nya forskningsländerna" Professorn i mikrobiologi Mathias Uhlén på KTH i Stockholm säger att han varje gång han kommer till Kina blir lika inspirerad som när han besöker topp-universiteten Stanford eller Harvard i USA, och han tror att det bara dröjer några år innan de är bland topp tre även kvalitetsmässigt. I söndags åkte regissören till storfilmen Titanic, James Cameron, ner till botten av jordklotets djupaste hav, Marianergraven, öster om Filipinerna. Det är första gången sedan 1960-talet som en människa åker ner dit. James Camerons andra storfilm, Avatar, utspelar sig i rymden och det finns forskningsmässiga samband mellan djupa hav och förutsättningar för liv på andra planeter. På Stockholms universitet finns sedan i höstas ett astrobiologiskt centrum där man förenar bland annat marin geokemi och astronomi. Nils Holm, professor i marin geokemi, intervjuas av Hanna Westerlund. De marina däggdjuren, valar och sälar, ökar i världen. Det kan leda till ökad konkurrens med fisket. För hundra år sedan fanns gott om gråsäl i Östersjön, men på grund av hård jakt och miljögifter minskade gråsälen kraftigt. På 70-talet fanns inte många gråsälar kvar. Sedan dess har de återhämtat sig och nu finns det runt 30.000 gråsälar i Östersjön och sälarna äter lokalt ungefär lika mycket torsk, sik, lax, öring och ål som yrkesfiskarna fångar. Det visar biologen Karl Lundström i sin doktorsavhandling på Göteborgs universitet. I veckans vetenskapsnyheter berättade vi om Linköpingsforskare som försöker göra ett batteri av trä. Vetenskapsradions Ulrika Björkstén förklarar varför vi valde att publicera just den nyheten i den strida ström av ny batteriforskning som publiceras i vetenskapliga tidskrifter.

Kino är på stockholms filmfestival den här veckan - och möter några av filmskaparna som är aktuella där. En av Stockholms filmfestivals hetaste filmer är Drive. Filmens regissör, Nicholas Winding Refn, belönades med regipriset för Drive i Cannes tidigare i år, och sedan dess har den gjort ett segertåg över hela världen. Kinos Lisa Bergström fick träffa både regissören Winding Refn och huvudrollsinnehavaren Ryan Gosling på filmfestivalen i Toronto tidigare i år. Ett par vars bromans skapat kärleksbarnet Drive. Nicholas Winding Refn är inte den enda skandinaviska regissör som gjort internationell karriär. Festivalens öppningsfilm i Stockholm var ju Tomas Alfredsons internationella debut, Tinker, Tailor, Soldier, Spy. En film som utspelas under det kalla kriget på den brittiska underrättelsetjänsten, där ett rykte plötsligt sprids om att det finns en dubbelagent - en mullvad - i organisationens topp. Filmen bygger på en roman av John Le Carré som regissören Tomas Alfredson själv tyckte var klurig att förvandla till långfilm, berättade han när Roger Wilson mötte honom. Två av årets festivalfilmer tar på olika sätt upp fenomenet hysteri, denna märkliga diagnos som sattes på kvinnor för lite mer än hundra år sedan. Det är dels David Cronenbergs A Dangerous Method och dels den romantiska komedin Hysteria av amerikanskan Tanya Wexler. Kinos Lisa Bergström har ringt upp Viggo Mortensen som spelar Freud i A Dangerous Method, och träffat Hysteria-regissören Tanya Wexler. Och första frågan till Tanya blev...hur kom du på idén att göra en komedi om hysteri, onani och vibratorer i viktoriansk miljö. Programledare: Roger Wilson Producent: Lisa Bergström Just nu pågår Sveriges Radios satsning "Den orättvisa skolan". Under tre veckor så granskas och diskukteras den svenska skolan i ett trettiotal program där alla tacklar frågan på sitt sätt. Här i Kino har vi med jämna mellanrum besökt skolgården. Bland annat har vi diskuterat jämställdheten i skolan förr och nu när vi jämförde Peter Schildts långfilm Tusen gånger starkare från 2010 med tv-serien tjejerna gör uppror från 1977. Ett klassiskt skräckexempel från filmens värld som ofta lyfts fram när kunskap och lärande ska diskuteras är Alf Sjöbergs film "Hets" från 1944 med Stig Järrel som ondskefull magister, med rynkade ögonbryn och pekpinnen som vapen. Det är ingen slump att han fått öknamnet Caligula av klassen. Här på Kino har vi denna vecka fördjupat oss i en annan, betydligt vänligare lärarfigur, nämligen Magister Flykt, Peter Cohens och Olof Landströms tecknade barnserie-klassiker från 1984. Serien visas just nu i SVTs Barnkanalen och Nina Asarnoj träffade Peter Cohen för att prata om Magister Flykt och vårt förhållande till skolan.

Holly Hunter, Gus van Sant, Harriet Andersson och Xavier Dolan är några av stjärnorna du möter när Kino intar Stockholms filmfestival. När hon slog igenom var hon en stark symbol för självständighet och orsakade förfäran bland 50-alets folkhem. Så stark var Bergmans Monika att hon fortfarande känns rebellisk idag. Hör Harriet Andersson om stryk, män, hierarkier och finfolk. Följ med på en bussresa i Bukarest med den festivalaktuelle rumänske regissören Florin Serban som gjort Vill jag vissla, så visslar jag och hör hur han skaffar inspiration till sina karaktärer genom att stalka folk i kollektivtrafiken. Den kanadensiske regissören Xavier Dolan är filmvärldens nya underbarnsstämplade älskling. 21 år gammal har han redan hunnit med att regissera två filmer som visats i Cannes, som han dessutom spelat huvudroller i själv. I Kino berättar Xavier om hur han använder sitt trassliga kärleksliv i sitt filmskapande, och hur han förbereder sig på att floppa. Gus van Sant har gjort sig känd som en av vår tids bästa ungdomsskildrar på scen. Här honom berätta om hans misslyckade försök att lansera high school-filmen i Hollywood på 70-talet. Och om kompositörerna som skapat de mardrömslika styckena på ljudspåret i filmen "Elephant". Möt Debra Granik som regisserat "Winter's Bone", en regissör som är trött på alla misärberättelser om unga kvinnor.Hur många fler historier om självdestruktiva kvinnor står vi ut med, uindrar hon. Holly Hunter är juryordförande på årets festival i Stockholm. Vi berättar mer om henne i nästa vecka, men redan nu kan du höra henne berätta om filmfestivalen som ett motgift efter fyra års arbetet med tv-serien Saving Grace. Programledare: Roger Wilson Producent: Lisa Bergström

P1 fredagen den 21 november kl. 18.15 När Steven Soderberghs porträtt av Che Guevara visades i Cannes fick de totalt mer än fyra timmar långa tvillingfilmerna publiken att baxna. Nu visas den första filmen, ”The Argentine”, på Stockholms filmfestival. Jenny Aschenbrenner funderar över en närmast exakt historisk rekonstruktion som suddar ut gränsen mellan dokumentär och spelfilm.En porträttlik Benicio del Toro gör huvudrollen i ”The Argentine”,men redan 1969 spelade Omar Sharif rollen som gerillaledaren i en ökänd Hollywoodflopp. I veckans klassiker berättar Lars Lönroth hela rövarhistorien om kalkonen ”Che!”, och ur sitt arkiv har han grävt fram en unik intervju med regissören Richard Fleischer som annars vägrat att tala om filmen.Möt också regissören Matt Wolf, som gjort festivalaktuella dokumentärfilmen ”Wild Combination”, ett porträtt av musikern Arthur Russell som producerade avantgardistiska dansskivor under New Yorks discoera, men föll i glömska efter sin död i AIDS 1992.Och så tittar vi närmare på den pågående norska filmvågen. I Norge storsatsar regeringen på filmkonsten, men hur blir resultatet? Dessutom: Varför får inte tonåringarna ha sin kultur ifred? Och vilken blivande amerikansk president stod för veckans stora tv-ögonblick?Och ur Kinoarkivet vill vi gärna puffa för några gamla inslag, som är högaktuella den här veckan. På måndag börjar Beverly Hills-uppföljaren 90210 på svensk tv, TV 400 närmare bestämt. När serien drog igång i USA fick vår Bevvan-expert Kim Nordberg uppdraget att kritiskt granska den. I helgen går också filmen Twilight upp på svenska biografer, de som bygger på Stephanie Meyers böcker om kärlek, vampyrer och tonåringar. Kinos Clara Törnvall tog tempen på den kulturdebatt som Twilightfenomenet dragit igång i Sverige. Programledare: Roger Wilson.