Podcasts about per wirt

I detta inslag granskar vi Katalys rapport nr 123 och avslöjar propagandan bakom myten om invandringens "vinst" för Sverige. Med tydliga exempel, fakta och skärpa går vi igenom hur rapporten förvanskar verkligheten och försöker legitimera massinvandringen.

Vad hände med idéerna om frihet, jämlikhet och solidaritet? Det frågar sig dagens gäst som på nytt är författaren Per Wirtén, aktuell med boken ”Hopp! : mot frihetens fiender”. Wirtén menar att vi lämnat den liberala epoken och trätt in i en nationalistisk och konservativ tid där hopp ersatts av rädsla. Vi samtalar om vad som utgör det så kallade hoppets princip, om frånvaron av protester mot den ökande ojämlikheten, om otidsenliga uttryck som solidaritet och mångkulturalism, om individens frihet och ökad demokrati och om hur vi håller hoppets princip vid liv.Facebook: BildningskomplexetInstagram: BildningskomplexetTwitter: @BenjaminElforsE-post: benjaminelfors@gmail.com Bli medlem på Patreon: https://www.patreon.com/bildningskomplexet för 37 kr/mån och få exklusiva avsnitt varje månad och övriga avsnitt reklamfritt före alla andra. Om du är iphone-användare betala direkt på Patreon sida, inte i Patreon-appen som laddats ner från app-store, där tar Apple en extra avgift. Det går också bra att stötta podden på SWISH på 0709262541.Instagram: https://www.instagram.com/bildningskomplexet/ Facebook: https://www.facebook.com/BildningskomplexetE-post: benjaminelfors@gmail.comMusikproduktion: Ivar EddingOmslag: Emma Westin/Matthew Sundin Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Frihetens fiender har medvind. Så var tog idéerna om frihet, jämlikhet och solidaritet vägen? När övergick hoppets princip till rädslans politik? En analys av den politiska utvecklingens historia och framtid. Per Wirtén i samtal med Antje Jackelén, ärkebiskop emerita. Medarrangör Albert Bonniers Förlag

Det kommer en ny generation filmmakare nu, säger den 87-årige regissören i en intervju med vår filmreporter Emma Engström. Ken Loach får hederspriset på Stockholms filmfestival, som öppnar idag. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vid 87 års ålder har Ken Loach nu gjort sin sista långfilm. ”The Old Oak” utspelar sig på en av många brittiska pubar som stänger på grund av ökade kostnader och färre kunder. Eftersom det är en Ken Loach-film handlar det om arbetarklassens problem, betraktade genom hans och manusförfattaren Paul Lavertys socialistiskt färgade lins. En lins som gett honom en massa priser och en trogen publik, men som fått kritiker att kalla honom Englandshatare, galen marxist och till och med antisemit. Emma Engström intervjuar Ken Loach och Paul Laverty och nystar upp den röda tråden genom en 60-årig filmkarriär.SVT:s SATSNING ”HISTORIEN OM SVERIGE” IMPONERARKulturredaktionens kritiker Mattias Berg har sett de tre första delarna av Sveriges Televisions stora folkbildningsprojekt ”Historien om Sverige”. I tio avsnitt berättas historien om Sveriges tillblivelse, från istiden fram till idag. Detta med hjälp av 300 experter och skådespelaren Simon J Berger. GRETHE ROTTBÖLL: VI HAR MEDLEMMAR SOM ÄR RÄDDA FÖR HOT OCH HATI förra veckan skrev Sveriges författarförbunds ordförande och vice ordförande, Grethe Rottböll och Per Wirtén, en debattartikel där de konstaterar att judiska kulturskapare i Sverige ställer in sin medverkan i olika evenemang på grund av rädsla för hot och hat. Och att arrangörer i sin tur ställer in medverkan av judiska författare på grund av den förhöjda hotbilden. ”Vi kan aldrig acceptera att författare tvingas stanna hemma på grund av hot och hat. Vi uppmanar skolor och bibliotek att bjuda in judiska författare,” skriver de i debattartikeln. Grethe Rottböll berättar för P1 Kulturs reporter Lina Kalmteg varför uppmaningen att anlita judiska författare är så nödvändig just nu. OBS-ESSÄ: VEM VILL MINNAS UMEDALENS OFFER?Vilka historier minns vi och vilka glömmer vi bort? Ett sätt att undersöka frågan är att se vilka teman som får ta plats i den offentliga konsten. Kulturredaktionens konstkritiker Mårten Arndtzén tar avstamp i en länge dold familjehistoria.Programledare: Lisa BergströmProducent: Anna Tullberg

Dagens avsnitt handlar om förorten och dess historia. Gäst är journalisten Per Wirtén som skrivit den fenomenala boken ”Där jag kommer från: kriget mot förorten”. Wirtén menar att det finns en konflikt mellan förort och innerstad och att den bidragit till stereotypa bilder av förorten. Vi samtalar om de ideal som legat till grund för byggandet av städer i Sverige och hur förorterna utformades för att vara demokratiska utposter som skydd mot fascism. Köp biljetter till Bildningskomplexet live 14 november: https://billetto.se/e/bildningskomplexet-live-mordet-pa-olof-palme-med-hans-gunnar-axberger-biljetter-882274?utm_source=Billetto&utm_medium=Search&utm_campaign=Browse&utm_content=SE+Instant+SearchPers bok: https://www.adlibris.com/se/e-bok/dar-jag-kommer-fran-kriget-mot-fororten-9789100133085''Stötta podden på patreon.com/bildningskomplexet och få avsnitt före alla andra eller på SWISH på 0709262541.Facebook: BildningskomplexetInstagram: BildningskomplexetTwitter: @BenjaminElforsE-post: benjaminelfors@gmail.comMusikproduktion: Ivar EddingOmslag: Emma Westin/Matthew Sundin

Vi lever i en tid och på en plats som präglats av stora politiska skeenden och som just nu genomgår stora ideologiska skiften. På Dramaten har man i år kunnat se Mefisto, baserad på Klaus Manns roman om 30-talets Tyskland och i höst kommer en dramatisering av Patrik Oufodniks Europena. Hör ett samtal om den tid vi just nu lever i, om den plats vi lever på och om den historia vi alltid måste förhålla oss till. Hur ser relationen ut mellan konsten, politiken och historien? Hur gör man teater av detta? Medverkande: Mattias Andersson, regissör och konstnärlig ledare för Dramaten, Natalie Ringler, regissör, Hedda Krausz Sjögren, VD Colombine teaterförlag och Per Wirtén, författare och journalist. Moderator: Irena Kraus

Veckans fråga kommer från lyssnaren Mats: Vad är historiken och definitionen av begreppet "populism"? Och är verkligen SD mer populistiska än andra riksdagspartier? Maggie Strömberg, Henrik Torehammar och Torbjörn Nilsson har svaren. Både Per Wirténs bok "Populisterna" och statsvetaren Andreas Johansson Heinö nämns.

Få fenomen har blivit så omdiskuterade de senaste åren som liberalismens kris. I den här essän funderar författaren Per Wirtén på om utvägen ur krisen kanske ligger dold i liberalismens historia. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.De senaste trettio åren har varit liberalismens epok. Den har vunnit på alla fronter. Men om man ska vara mer korrekt, och det är viktigt i sammanhanget, så är det en specifik riktning inom den annars vittförgrenade liberalismen som dominerat, den så kallade nyliberalismen. Huvuddragen är vid det här laget välbekanta: privatiseringar, fria självreglerande marknader, individuell valfrihet i alla lägen och en krympande statsmakt.Men sedan några år har allt fler noterat att det liberala projektet drabbats av osäkerhet och förvirring. Liberalismens kris har blivit ett etablerat begrepp. Det som för trettio år sedan verkade så nytt och lovande uppfattas nu av många som slitet och tilltufsat. Först kom finanskraschen 2008 och sedan eurokrisen. Men det är så mycket mer som bidragit till diskussionerna om en liberalismens kris: envist hög arbetslöshet, växande inkomstskillnader och en utbredd känsla av att det gemensamma själva samhällsprojektet upplösts till förmån för ett race där de enskilda vinnarna tar allt.I början av 1900-talet stod liberalismen inför en lika djup kris som nu. Den ansågs uttjänt och omodern, svarslös inför dåtidens uppflammande klasskonflikter. Det utlöste en omtolkning av det liberala uppdraget på båda sidor om Atlanten.I USA skedde det genom den så kallade progressiva rörelsen där intellektuella och politiker gemensamt drog slutsatsen att i det storindustriella samhället behövde de liberala frihetsidealen garanteras och försvaras av en stark stat, ett nytt slags fördelningspolitik med progressiva skatter och en arbetslagstiftning som garanterade arbetarna viktiga rättigheter. Liberalerna lämnade helt enkelt sina tidigare dominerande doktriner om en minimal stat, fria marknader och begränsad rösträtt. Kanske kommer de som i framtiden ser tillbaka på vår tids samhällsomvandlingar ta fasta på de lika stora förändringar som skakade världen vid det förra sekelskiftet. Kanske kommer de att leta samband och undersöka skillnader mellan de utmaningar liberalismens idéer stod inför i början av 1900-talet och den hårda kritik den möter i dag. Då kom utmaningen från socialismen och arbetarrörelsen. Nu kommer den från ett helt annat håll: från den hårda konservatismens återkomst, från nationalismen och från auktoritära politiker. En del liberaler vill inte se några som helst problem i den förda politiken. De vill möta utmaningen med ännu fler avregleringar och skattesänkningar. Andra anpassar sig efter den nya konservativa nationalismens vindriktningar. Men inget av de båda vägvalen verkar kunna häva den liberala krisen.Möjligen är det något helt annat som behövs: en kritisk omorientering inifrån det liberala idéarvet, i likhet med den som skedde för drygt hundra år sedan. Det finns en pågående internationell debatt i den riktningen. För några år sedan drog till exempel den amerikanska journalisten James Traub en besk slutsats i boken "What was Liberalism?" om att det är liberalismen, så som den utformats under de här trettio åren, som berett vägen för den illiberala revolten. Som passionerad liberal menade Traub att räddningen ligger gömd i de liberala idéernas mångfacetterade historia.Liberalismen är ju som ett stort hus med många rum. Där har det alltid funnits konflikter och strider om hur den ska tolkas. Om de individuella friheterna är viktigare än demokratins majoritetsstyre. Om principen om fria marknader ska vara starkare än politikens försök att tämja dem.Nyliberalerna har i trettio år haft tolkningsmonopol på vad liberalism egentligen är. Men för att komma ur sin kris behöver liberaler antagligen gå tillbaka in i sitt eget hus, för att identifiera andra röster, andra texter och historiska erfarenheter.Ett viktigt bidrag finns i historikern Helena Rosenblatts uppmärksammade "The Lost History of Liberalism" där hon vänder sig till 1800-talets franska och tyska liberaler för en sådan omorientering. Hon framhåller till exempel de liberala pionjärerna Benjamin Constant och Madame de Staël. Hon visar hur de förkastade det individuella egenintresset som de kallade egoism till förmån för allmänintresset och det gemensamma ansvaret.Titeln på Rosenblatts bok är en riktningsgivare för nyorienteringen: Liberalismens förlorade historia. Något har tappats bort, eller i själva verket målmedvetet trängts undan, som nu behöver återfinnas. Det gäller framtiden.En liknande utgrävning gör holländska Annelien De Dijn i sin otroligt rika idéhistoria "Freedom" om det liberala frihetsbegreppet. Hon följer liberalernas långa brottning med idén om ett demokratiskt folkstyre, som de länge hade förvånansvärt svårt att acceptera. Hon ställer många frågor om vad begreppet liberal demokrati kan vara, men inte alltid varit.Så vad finns det då för liberala värderingar som kan omvärderas, men på fortsatt liberal grund? Poängen är inte att liberalismen ska förkastas utan återigen omtolkas i ny riktning ungefär som skedde i början av 1900-talet.Den första punkten är det meritokratiska idealet om att ge alla samma start i livet, för att sedan acceptera uppkomna ojämlikheter. Detta i motsats till socialdemokratin som kontinuerligt vill rätta till ojämlikheter under livscykeln. Men utan effektiva arvsskatter och enhetlig skola har ju den meritokratiska modellen tömts på reellt innehåll. I stället framträder nu en ny aristokrati som vilar på ärvda förmögenheter.Den andra punkten är den liberala antropologin, eller människosynen, där människor ses som helt självständiga individer på en valfrihetsmarknad utan några ömsesidiga beroenden. Det leder till just det samhälleliga sönderfall som den liberala pionjären Benjamin Constant befarade för över 200 år sedan. 1800-talets franska liberaler utvecklade därför en idé om mänsklig individualitet i stället för den antropologiska individualismen som de uppfattade som ren egoism. Liberaler behöver helt enkelt återskapa den ofta bortglömda liberala tanken om det gemsamma ansvaret för ett samhällsbygge, för det allmänna.Den tredje punkten är en uppgörelse med föreställningen om fria och självreglerande marknader. Där finns ju en lång och rik liberal tradition om en politiskt och socialt inbäddad kapitalism, med till exempel Karl Polanyi, Franklin D Roosevelt och John Maynard Keynes som framträdande representanter.Det är några exempel på hur vägen ut ur liberalismens kris kan ligga i en inventering och utvärdering av dess historia. Nycklarna till en möjlig ny liberal guldålder ligger i sådant fall gömda bland gamla historiska erfarenheter.En sådan kritisk omorientering behöver göras av just liberaler med sikte på att förändra den liberala politiken. Vi andra kan inskärpa betydelsen av en sådan, till exempel genom att peka på den liberala idéhistoriens rika möjligheter, men inte göra själva jobbet. Liberalismens kris angår alla, men den kan nog bara lösas av liberalerna själva.Per Wirtén, författareLitteraturHelena Rosenblatt: The Lost History of Liberalism: From Ancient Rome to the Twenty-First Century. Princeton University Press, 2018.Annelien de Dijn: Freedom: An Unruly History. Harvard University Press, 2020.James Traub: What Was Liberalism? The Past, Present, and Promise of a Noble Idea. Basic Books, 2019.BildenSex förgrundsfigurer ur liberalismens historia:James Madison: https://en.wikipedia.org/wiki/File:James_Madison(cropped)(c).jpgMadame de Staël: https://en.wikipedia.org/wiki/File:Marie_El%C3%A9onore_Godefroid_-_Portrait_of_Mme_de_Sta%C3%ABl.jpgAdam Smith: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Adam_Smith_The_Muir_portrait.jpgJohn Stuart Mill: https://en.wikipedia.org/wiki/File:Stuart_Mill_G_F_Watts.jpgJohn Locke: https://en.wikipedia.org/wiki/File:John_Locke.jpgMary Wollstonecraft: https://en.wikipedia.org/wiki/File:Mary_Wollstonecraft_by_John_Opie_(c._1797).jpg

Public service får ofta kritik från höger för att vara allt för vänstervridet, och från vänster för att släppa fram högerextrema åsikter. Andra kritiker menar att journalistiken allt för ofta presenterar för- och emot-argument, även när det handlar om uppenbara sakfel eller fritt flygande åsikter. Är det så? Och hur resonerar public service kring sin roll som opartisk granskare?  I samtalet medverkar Björn Löfdahl, programdirektör på SR, och Per Wirtén, journalist och författare.    Samtalsledare: Jesper Bengtsson, ordförande Svenska PEN.

I det här avsnittet intervjuar Zebulon författaren och frilandsskribenten Per Wirtén om dennes nya bok "Mitt hemland – ett utanförskapsområde" som handlar om Sveriges förhållningssätt till EU och Europa.Köp boken här: https://www.adlibris.com/se/bok/mitt-hemland-ett-utanforskapsomrade-9789100191177 See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Sverige har länge haft en ambivalent relation till EU. Vi var det progressiva föregångslandet, vi var den unika men också sårbara välfärdsmodellen som behövde skyddas från den konservativa kontinenten, och vi var landet som till slut behövde Europa för att hitta oss själva.  I det här avsnittet av Ideologipodden diskuteras hur idéen om Europa förändrats i svensk politisk debatt.  Gäst är Per Wirtén, frilansskribent och författare, aktuell med boken Mitt hemland: Ett utanförskapsområde (Albert Bonniers förlag). Programledare är Andreas Johansson Heinö.

Trampe har sett engelska 60-talsserien "At Last the 1948 Show", men samtalet handlar mindre om den än om Joddla med Sivs trummisar, Per Wirténs glasögon och 90-talsserien "Döda danskar räknas inte". Dessutom - hur många Lindemän finns det egentligen? See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Många är rädda för att Sverigedemokraternas kulturpolitik i Sölvesborg ska bli mer regel än undantag under de kommande åren. Men vad händer egentligen i Sölvesborg? Håller kulturen på att bli politiserad? Och vad betyder egentligen det där med armslängds avstånd som alla pratar om?I årets andra avsnitt av PEN:s Yttrandefrihetspodd träffar vi Sofia Lenninger, som fick sluta som kultur- och bibliotekschef i Sölvesborg, och Per Wirtén, författare och styrelseledamot i Svenska PEN. 

Kommer här-mot-där-splittringen lamslå Europa? Är det dags för EU att växa upp och bli en världsspelare? Vi blickar framåt mot kontinentens nästa kapitel live framför vår publik på Parkteatern i Stockholm! För första gången har den konservativa gruppen och den socialdemokratiska gruppen förlorat majoriteten i parlamentet. Samtidigt gick nationalistiska partier framåt och även gröna och liberala. Dessutom är EU:s stats- och regeringschefer mitt uppe i att försöka komma överens om vilka som ska tillträda på flera viktiga poster. I säsongens sista upplaga av Europapodden diskuterar vad allt detta får för betydelse för det europeiska samarbetet. Avsnittet spelades in framför publik på Parkteaterns scen på Djurgården i Stockholm. Nu tar Europapodden sommaruppehåll och är tillbaka i slutet av augusti igen. Programledare: Caroline Salzinger Medverkande: Ivar Arpi, ledarskribent på Svenska Dagbladet, Sigrid Melchior mångårig journalist i Bryssel och Per Wirtén, författare och frilansskribent. Tekniker: Christer Tjernell Producenter: Björn Barr och Viktor Mattsson

Vad gör musik politiskt laddad? Det frågar sig kulturjournalisten Mikael Strömberg, och i den här sjätte delen handlar det om världsmusik. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I den här sjätte delen handlar det om vad världsmusik kan vara och hur den kan gå från att vara ett uttryck i en minoritet i ett majoritetssamhälle till att bli allmänt uppskattad och kommersiell. Det handlar också om hur världsmusik kan hota en viss politik bara genom att utvecklas på egen hand. I programmet medverkar Moriska paviljongens i Malmö vd och konstnärlige ledare Ozan Sunar, författaren och frilansskribent Per Wirtén. Texten om världsmusik läses av Marie Skönblom och en krönika görs av musikjournalisten Johanna Paulsson. Programmet är en relativt tidlös repris från P2 Dokumentärs föregångare på lördagarna Musikmagasinet den 23 januari 2016. En P2 Dokumentär av Mikael Strömberg.

Vad gör musik politiskt laddad? Det frågar sig kulturjournalisten Mikael Strömberg, och i den här sjätte delen handlar det om världsmusik. I den här sjätte delen handlar det om vad världsmusik kan vara och hur den kan gå från att vara ett uttryck i en minoritet i ett majoritetssamhälle till att bli allmänt uppskattad och kommersiell. Det handlar också om hur världsmusik kan hota en viss politik bara genom att utvecklas på egen hand. I programmet medverkar Moriska paviljongens i Malmö vd och konstnärlige ledare Ozan Sunar, författaren och frilansskribent Per Wirtén. Texten om världsmusik läses av Marie Skönblom och en krönika görs av musikjournalisten Johanna Paulsson. Programmet är en relativt tidlös repris från P2 Dokumentärs föregångare på lördagarna Musikmagasinet den 23 januari 2016. En P2 Dokumentär av Mikael Strömberg.

I veckans Människor och tro medverkar lyssnarna i programmet genom att ringa in och säga sin mening kring de politiska värdefrågorna, både de som dykt upp i debatten och sådana som saknats. Förbud mot böneutrop, nej till religiösa friskolor, slöja på barn och hur våldsbejakande extremism ska motverkas är några av valbudskapen i årets valrörelse. Men vilka frågor saknar lyssnarna? Och vad anser lyssnarna om ämnena som kommit upp? Förutom lyssnarna, med synpunkter och tankar, medverkar även Marie Demker professor i Statsvetenskap Göteborgs Universitet, Linnéa Jensdotter, doktorand i religionssociologi Uppsala universitet och Per Wirtén frilansjournalist och författare. I årets valrörelse har SST inrättat sk valambassadörer som har till uppgift att informera om rösträttens betydelse och hur det går till att rösta. Nio ambassadörer från olika samfund ordnar politiksamtal ,seminarier och andra aktiviteter. Människor och tro har pratat med två av dem -Lyra Sema som är engagerad i Equmeiakyrkan ocvh Javid Fatah från islamiska shiasamfundet  Programledare Tithi Hahn Producent Antonio de la Cruz

Hur påverkar språket hur vi ser på migration och vem som migrerar? I det här avsnittet gästas podden av författaren och skribenten Per Wirtén och Elnaz Baghlanian, litterär chef för bokförlaget Atlas. Tillsammans med Arena Idés kommunikationsansvarig Maja Dahl pratar de om hur språket förändrat och hur det i sin tur påverkat migrationspolitiken. Vilka konsekvenser fick det när politiker slutade prata om illegala invandrare och istället sa papperslösa? Vad skulle hända om man slutade prata om återvändande och istället sa deportation? Vilket ansvar har redaktörer, journalister och publicister för det språket som används?

Är det nu Europas öde avgörs? Måste man välja om man ska ansluta sig till de liberala eller konservativa krafterna? Dan Jönsson varnar för att förenkla en enligt honom legitim EU-kritik. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Hösten 2017 gick ännu en liten skälvning genom det europeiska integrationsprojektet när det blev känt att internationella livsmedelskoncerner medvetet säljer sämre versioner av sina märkesvaror i östra Europa. Till exempel innehåller en tjeckisk Sprite mer artificiella sötningsmedel än i Tyskland, i en österrikisk jordgubbstårta är det 40 procent mer jordgubbar än i samma tårta i Slovenien, och så vidare. I och för sig en gammal nyhet för östeuropeiska konsumenter, men det var först nu under det slovakiska ordförandeskapet som den kom upp på EU-kommissionens bord. Och blev politisk på allvar, skulle man kunna säga så när ledaren för de tyska socialdemokraterna, federalisten Martin Schultz, lite senare lanserade sin vision om ett Europas Förenta Stater tänker jag mig att det från ett, låt säga ungerskt frysdiskperspektiv måste ha låtit som antingen ett skämt eller en förolämpning. det senaste årtiondets kriser har skapat obalanser och konflikter [...] kan sätta sina käppar i cykelhjulet. För gott, eller åtminstone för lång tid framåt.  För om nu inte ens marknaden klarar att behandla alla européer lika, vad har då integrationen för framtid? Det var ju ändå så det var tänkt, var det inte det? Först skulle marknaderna länkas ihop, sedan skulle den gemensamma valutan utföra sitt sammansvetsande verk och så på lite sikt skulle den politiska unionen bli en naturlig konsekvens, i takt med att den europeiska identiteten växte fram. I sin europeiska reseessä från 2017 skriver Per Wirtén om just det han kallar den banala europeiseringen som sakta men säkert brer ut sig både i öst och väst där samma butikskedjor och varumärken, samma livsstilsprodukter och reklambudskap numera återkommer i gatubilden, till följd av avreglerad handel och billiga weekendresor. Ett embryo till en europeisk identitet, om än på den kommersiella ytan. Med vad vi nu alltså vet om dessa identitetsskapande varumärkens relativa kvalitet är det lätt att bli cynisk. Och lätt att fortsätta liknelsen: se uppdelningen i a- och b-konsumenter som ett mönster för integrationsdebatten i ett EU där man efter det senaste decenniets finans- och flyktingkriser börjat tala allt öppnare om just ett a- och ett b-lag. Den franske EU-politikern Jaques Delors lanserade på nittiotalet sin berömda så kallade cykelteori, som går ut på att det europeiska projektet precis som en cykel måste röra sig framåt för att inte välta omkull. Men i ett läge där många medlemsstater varken vill eller ens kan röra sig i riktning mot mer överstatlighet blir rörelsen framåt bara möjlig om en krets av villiga kärnstater fortsätter integrationen och låter de andra hamna på den så kallade efterkälken. I hopp om att den på något vis ska släpa med i alla fall. det som gör de här motsättningarna verkligt dramatiska är deras oförsonlighet. Det är som om man inte behöver visa hyfs och hänsyn längre Om det räcker för att cykeln inte ska välta är frågan. Troligt är kanske snarare att det blir efterkälken som får hela ekipaget på fall. För även om den mest akuta ekonomiska krisen just nu verkar vara avvärjd så fortsätter järtecknen att hopa sig över den europeiska unionen. En grekisk eller italiensk bankkrasch kan fortfarande sätta hela eurosystemet ur balans, i Polen och Ungern bekänner sig regeringarna öppet till en auktoritär politisk tradition och i många andra länder, inklusive Tyskland och Frankrike, utmanas de liberala etablissemangen av nationalistiska högerkrafter. Den regionala separatismen växer, och en av EU:s tyngsta medlemmar är på väg att lämna unionen. Kort sagt, det senaste årtiondets kriser har skapat obalanser och konflikter som var och en för sig eller tillsammans kan sätta sina käppar i cykelhjulet. För gott, eller åtminstone för lång tid framåt. Men det som gör de här motsättningarna verkligt dramatiska är deras oförsonlighet. Det är som om man inte behöver visa hyfs och hänsyn längre klyftorna mellan Kataloniens separatister och Spaniens centralregering, mellan brexitanhängare och brexitmotståndare, mellan EU-parlamentet och den polska regeringen är så djupa att det inte ens går att låtsas att de skulle kunna överbryggas. För många analytiker verkar den europeiska politiken stå inför en grundläggande kulturkamp eller rentav, som den tyska debattören Ulrike Guérot uttrycker det redan i titeln till en uppmärksammad debattbok: Det nya inbördeskriget. Det finns inget utrymme för halvmesyrer längre. Europa måste välja sida. För Ulrike Guérot handlar det djupast sett om en konflikt mellan värderingar. Å ena sidan de som bekänner sig till universella ideal om jämlikhet och individuella fri- och rättigheter. Å andra sidan de som vill försvara traditionella värden och kollektiva identiteter som stat och familj mot de liberala upplysningsidéernas utbredning. De senare ser kanske just nu ut att ha vind i seglen, men står i verkligheten på det historiska framstegets motståndarsida och enda sättet att bromsa den reaktionära framryckningen är att gå till motanfall. Parollen, skriver Guérot med en sorts besvärjande patos som får hennes text att blänka av utropstecken, måste vara: en marknad en valuta en demokrati! Hon är övertygad om att det finns en stor majoritet bland dagens européer för att förverkliga en politisk union i Europa men att det i så fall måste genomföras inom hela EU, utan uppdelning i a- och b-lag. Och att det i sin tur kräver en radikal omgestaltning av EU:s politiska institutioner, så nationalstaternas gränser bryts upp och på sikt blir överflödiga. Den europeiska integrationen är faktiskt inget självändamål, inte den europeiska identiteten heller. Det är möjligt att Guérot har rätt. Kanske tiden faktiskt ställer oss inför detta ödesval. Men jag hoppas inte det. Inte för att jag principiellt har något emot ett förenat Europa, tvärtom, men för att jag tror det är ett ödesdigert misstag att dra all EU-skepsis över samma reaktionära kam. Det grekiska EU-motståndet och den katalanska separatismen är knappast några högerprojekt, och brexit hade sina anhängare både på höger- och vänsterkanten, av helt skilda skäl. Talet om en oförsonlig kulturkamp riskerar att bara leda längre in i återvändsgränden. Ett annat sätt att se det är att de europeiska frågorna för kanske första gången faktiskt har hamnat i politikens centrum. Vilket nog kan behövas, om inte den europeiska cykeln ska välta en gång för alla. Guérots hopp om folkligt stöd för en politisk union är nämligen av allt att döma önsketänkande enligt en opinionsundersökning har idén om ett Europas Förenta Stater stöd av som mest 30 procent i Tyskland. I de skandinaviska länderna är anhängarna inte fler än 12-13 procent. Och så lär det förbli så länge EU ser ut som det gör: ojämlikt, orättvist och odemokratiskt. Mycket av den opposition som idag möter det europeiska integrationsprojektet bottnar i själva verket i ett fullständigt legitimt motstånd mot växande sociala klyftor, politisk arrogans och institutionell maktfullkomlighet. Att kalla det för en kulturkamp leder vilse, och krigsretorikens fiendebilder och auktoritära idéer om en enda möjlig väg framåt ser jag som direkt destruktiva. Den europeiska integrationen är faktiskt inget självändamål, inte den europeiska identiteten heller. Demokratin däremot borde vara det så om en europeisk demokrati, det vill säga en politisk union, inte kan genomföras annat än med odemokratiska metoder är den nog inte värd sitt pris. Vi får uppfinna en bättre cykel. Dan Jönsson, författare och kritiker   Litteratur Ulrike Guérot: Det nya inbördeskriget ett öppet Europa och dess fiender. Översättning Svenja Hums. Bokförlaget Daidalos. Per Wirtén: Är vi framme snart? Drömmen om Europas förenta stater. Albert Bonniers förlag, 2017.

Den 23 oktober avslöjades årets Augustpris-nominerade böcker inför en stor publik på Scenkonstmuseet i Stockholm. Minuterna efter att de avslöjats intervjuade Daniel Sjölin de nominerade författarna Fatima Bremmer, Sigrid Combüchen och Per Wirtén om Europa, vänskap och pionjärer. Sidonie & Nathalie. Från Limhamn till Lofoten, Sigrid Combüchen. Ett jävla solsken. En biografi om Ester Blenda Nordström, Fatima Bremmer. Är vi framme snart? Drömmen om Europas förenta stater, Per Wirtén. Augustpodden produceras av Fascinera. Augustpriset presenteras i samarbete med Elite Hotels och PostNord. Läs mer om Augustpriset på www.augustpriset.se

Ur innehållet: Regeringens nya funktionshinderpolitik bra – om den genomförs, säger synskadeordförande. Att orientera sig med hörseln – så funkar ekolokalisering för blinda. Månadens ansikte är Per Wirtén, aktuell med en bok om EU och sin förlorade syn. Vad säger kjolen? Nu kommer kläder som både känns, luktar – och talar.

Vart tog staden vägen? Ett reportage av Katarina Wikars om köplador, stadskärnor, sårkanter och nya städer på åkrarna. När ett hus ska rivas i city går opinionens vågor höga. Samtidigt kan ett handelsområde större än stadskärnan etableras på en åker långt utanför. Under 00-talet har externhandeln i Sverige fördubblat sin yta utan någon större diskussion alls, säger arkitekten Måns Tham som skrivit studien "Ladornas land". Ofta tenderar själva stadskärnan att bli en sorts kulisstad i mitten. En stad där politikerna länge har bejakat handeln är Borlänge. Deras stora runda köpcenter Kupolen byggdes redan 1990, och sedan har handelsplatsen växt med bland annat IKEA till Dalarnas största. Vad hände med centrum? Hur ser det nya livet ut som spirar då de stora butikskedjorna flyttat ut? På Barkarbys gamla flygplats byggs en helt ny stad, Barkarbystaden kant i kant med den stora handelsplatsen som legat där i tjugo år. 50 000 personer kommer att bo där 2030, Barkarbystaden ska bli en av åtta stadskärnor i Stockholmsregionen. Vi utmanar handelsplatsen som är en ganska så ensidig miljö, menar Emelie Grind, som är samhällsplaneringsdirektör i Järfälla kommun. Medverkar gör också före detta stadsarkitekten i Borlänge Arne Ludvigsson och skribenten Per Wirtén.

Vilka drabbas av Trumps inreseförbud och vad är en exekutiv order? I det här avsnittet av Människor & Migration försöker vi reda ut vad som har hänt och vilka som drabbas av inreseförbudet. Hur har ledarna i länderna vars medborgare nu stoppas reagerat? Podcasten gästas av reseledarna från Arenagruppens USA-valresa, Maria-Elsa Salvo, från kommunikationsbolaget Arena Opinion, och Per Wirtén, författare och frilansskribent. Dessutom har Maja Dahl intervjuat Ian Samuel som undervisar vid Harvard och har erbjudit sig att företräda alla de statligt anställda som vägrar genomföra ordern. Avsnittet går igenom de olika turerna kring ordern och vad de många ändringarna säger om Donald Trumps presidentskap. Vilka fler ändringar i migrationspolitiken kan vi förvänta oss? I avsnittet diskuterar vi även fackföreningsrörelsens roll och vad de kan göra framöver.

I Godmorgon, världen! 22 januari också Göran Rosenbergs krönika om nationalismen och Helena von Zweigbergks kåseri om det offentliga samtalet som mest liknar fyllesnack, med mera. Ser vi en ny politisk rörelse växa fram i USA? Vår korrespondent Inger Arenander var på den jättelika demonstrationen igår som samlade en halv miljon människor bara i Washington - Hör också om vad som händer om EU och USA skiljer sig, panelen om ett eventuellt nytt läge i svensk politik efter Moderaternas utspel i veckan och Helena von Zweigbergk om ett offentligt samtal som mest liknar fyllesnack. Första timmen: Protesterna mot presidenten i Washington Samtal om USA och nationalismen Vad händer när banden mellan EU och USA försvagas? Sladdturismen i Arjeplog - ny följd av bilföretagens tester i norr Krönikör Göran Rosenberg om nationalismens återkomst Panelen med Per Wirtén, Widar Andersson och Maria Ludvigsson Andra timmen: Muslimska protester mot moskébygge i Karlstad Utkantssverige - om att fortsätta leva som vanligt Britter och svenskar fortsatt oroliga efter Theresa Mays planer för Brexit Mönstermästaren Josef Frank - så blev han den goda smakens företrädare Tomma lägenheter i storstaden Kåseri av Helena von Zweigbergk

Om attentatet i Istanbul - vad gör attackerna med Turkiet? Fem år sedan krigsutbrottet i Syrien - Katja Magnusson inifrån det krigshärjade landet. Om maktdoldisenn Eu-nämnden, kärleksstrider i bokform. Krönikör Ulrika Knutson. Panelen med Per Wirtén, Anna Dahlberg och Helle Klein. I timme 2 om ett flyktingmottagande i Malexander initierat av byborna. Satir med Public Service. Om trenden att låtsas vara någon annan - vad är det för mening med det? Och Richard Myrenberg har besökt ett flyktingläger i Kamerun. Obama besöker nästa vecka Kuba - första gången en sittande amerikansk president besöker landet på nära 90 år. Kåsör Helena von Zweigbergk.

Om världsmusiken och mångkulturen som globalt experiment. All musik är en hybrid, en gräns-, tvär-, geo-, postkolonial-, med mera-kultur. Musik är något som ständigt befinner sig i skarven. Inte all musik är underhållning. En del manar till eftertanke, kanske till och med till motstånd och förvirring. Musik får politisk laddning för att den ingår i ett bestämt sammanhang. Ibland blir polariseringen mellan individer och grupper särskilt tydlig just i musik. Det är vad musikmagasinet Musik & Politik handlar om.Medverkande: Ozan Sunar, verksamhetsledare på Moriska Paviljongen i Malmö, Per Wirtén, författare och skribent.Röst: Marie Skönblom, skådespelerska Skottes Musikteater.Gästkrönikör: Johanna Paulsson, frilansjournalist och kritiker.Produktion: Mikael Strömberg / GiG Mikael Strömberg skriver om världsmusiken och det globala experimentet.Jag strosar omkring i Paris. Från dolda högtalare pumpas världsmusik från Madagaskar med programmerade beats. Helt i linje med Virgin Megastores filosofi, att folkmusik även från de mest isolerade öar kan säljas som "världsmusik".Visst svänger det. Men för vem svänger det? I utsugarperspektiv finns det pengar att tjäna på världsmusik, och här är prognosen fortsatt olustig. Avstånden utgör numera inget hinder. Därför kan den mest isolerade pygméstam få cd-plattor och kassetter långt innan den får el och rinnande vatten. I dag är världsmusiken en mjölkkossa. Kitsch och originalitet trängs på hyllorna. Och i den sjätte generationens synthesizer finns en stor meny med exotiska ljud lagrade i instrumentets internminne: shakuhachiflöjt, munorgel, bronslur, vinare, fingercymbal, snäckskalstrumpet, blur, kementché. Tack vare digital överföring kan vilket ljud som helst på klotet göras tillgängligt och spelbart.Här sitter upphovsrätten löst eftersom musiken i det stora hela betraktas som gemensam egendom. Jag behöver till exempel bara ett par dagar för att tanka hem ljudfiler med "folklig musik" som det tog kompositören Bela Bartók ett helt liv att samla in bland de transsylvanska bergen.Ta en didgerido. Ett heligt instrument för en aborigin, som med hallucinatorisk rundblåsning får den ihåliga trädstammen att vibrera. Snart säljer varje närbutik didgeridos. Långa, korta, typiska, turistifierade.Samma sak med indianernas regnstavar, den svenska säckpipan, västafrikanska vattentrumman, den arabiska ouden och så vidare. Hur exotiska dessa instrument än upplevs i vår tankevärld, är de inom räckhåll för vilket utnyttjande som helst.Walt Disneys styrelseordförande Michael Eisner fick alltså rätt när han för snart fyrtio år sedan lanserade sin utopi om alltings tillgänglighet: "Kultur är lika med en mångfald individuella möjligheter till individuella val och individuella uttryck. Ja, det som folk överallt vill ha."Med en ofattbar hastighet drivs kulturer in i en rörelse framåt. Ekonomen och framtidsforskaren Edward Luttwaks menar att denna "förening av pölar, tjärnar, sjöar och hav från byars, provinsers, regioners och nationers ekonomier till en enda global ekonomisk ocean, utsätter de små områdena för jättevågor av ekonomisk konkurrens i stället för små krusningar och tidvatten som tidigare".Men: för en musiker har det dock sällan funnits något annat alternativ än världskultur. All musik är nämligen en hybrid, en gräns-, tvär-, inter-, geo-, postkolonial-, med mera-kultur. Musik är något som ständigt befinner sig i skarven. Ett okontrollerbart flöde som skickligt balanserar mellan stöld och intuition.Det enda som betyder något är att det finns en publik som vill lyssna och dansa. Det krävs alltså inte en invandrare på scenen för att legitimera framförandet som världskulturellt, lika lite som vi kräver att bara svenska orkestrar kan spela Hugo Alfvéns Midsommarnattsvaka, eller endast italienska hjältetenorer klarar att gestalta Puccinis poetroll i La Bohème.Världsmusiken som fenomen sätter ofta fingret på världskulturdebattens samförstånd om internationalisering, global ekonomi, geopolitik, kanske till och med exotism och etnoporr. För bakom den leende sångerskan på affischen uppstår en mängd frågor. Var drar jag gränsen mellan min inbillade svenskhet och främlingars riter? Vad är autentiskt, av vad består den medierade bilden av Afrika, Asien?Jag tänker på städernas tid och den enda världens sönderfall när jag ser den rumänska grönsaksförsäljerskan. Hon bor och arbetar i Paris som flykting från fattigdom, politik och cynism. I hennes transistorradio sjunger Céline Dion The power of the dream som handlar om att drömma drömmar som ingen dödlig någonsin vågat drömma. Grönsaksförsäljerskan är fattig men tillhör ändå inte de 3 miljarder verkligt fattiga som hukar under världens 350 rikaste multimiljardärer.Många av oss kan inte föreställa sig en framtid utan musik. Men samtidigt är det inom musiken som sammanflätningen av ekonomi, politik, medier, kultur och miljö syns och hörs i sina mest förnedrande former.Samtidigt kan världsmusik bygga motstånd mot den hårda europeiska invandrarpolitiken; som i sina försök att renodla och se till den enskildes behov istället splittrar familjer. Världsmusik kan vara en annan sorts invandrarpolitik, fullt integrerad utan staters inblandning.När det unika ska pekas ut, brukar pressade politiker lägga exotiska undertoner i ordet "kulturmöten". Fast i själva verket är mångkulturen den enda kultur vi har.Det renodlade har aldrig funnits. Ändå vill många kulturstrateger få oss tro att det är mer genuint med en kurdisk sazzorkester i förorten än en kurdisk sazzorkester på Konserthuset.

En liten pojke låg i havsbrynet med ansiktet vänt neråt. Och så kom scenerna från tågstationen i Budapest och Ungerns premiärminister Orbans hårda ord om hotet mot Europa. Flyktingfrågan har väckt hela Europa. Samtal med författaren och journalisten Richard Swartz och Tysklandskorrespondenten Daniela Marquardt. Den nyväckta opinionen kommer den att bestå och driva EU:s politiker framför sig. Erfarenheten bland dem som följer flyktingfrågan visar att uthållighet är en bristvara. Kommentar Alice Petrén. Muslimska brödraskapet kämpade i 80 år för att få makten, men Mursi avsattes snart igen och partiet blev åter olagligt. Jesper Lindau, SR:s utsände i Mellanöstern, intervjuar en tidigare Mursi-minister. Dags för ny film om hiphop gruppen NWAs betydelse för musikgenrens utveckling. Reporter Erik Hedtjärn. Krönika Ulrika Knutson om Fredrik Reinfeldts bok Halvvägs om att skriva anonymt. Panelen Carl Rudbeck, kolumnist Sydsvenska Dagbladet, Per Wirtén, Dagens Arena och Karin Pettersson, Af

Det finns ett människovärde. Ett begrepp som säger att alla människor är lika värda. Men vad betyder det i praktiken? Är det inte så att vi oftast värderar människor helt olika, och utifrån andra faktorer än att vi alla skulle vara lika värda? Gäst är kulturjournalisten och författaren Per Wirtén. Principen alla människor är lika mycket värda, är något som säkert många ställer sig bakom. Men i många fall följer vi inte alls den princpipen. Vad är egentligen en människa värd i vårt samhälle? Det handlar Oförnuft och känsla om i säsongens första program. Gäst är journalisten och författaren Per Wirtén som har varit chefredaktör för Arena och skriver nu för bland andra kultursidorna på Expressen och Sydsvenskan. Han har dessutom skrivit flera böcker om sociala och politiska frågor.Om du redan hört programmet och vill veta mer om Brené Browns föredrag "The power of vulnerability" (sårbarhetens kraft), som hon höll på Ted Talk, så finns här en länk till detta: https://www.youtube.com/watch?v=iCvmsMzlF7oBrené Brown är en amerikansk doktor i sociologi, research professor vid University of Houston Graduate College of Social Work, författare och föreläsare.

Finns Satan? I en tid då ondskan möter oss överallt kanske vi behöver återupprätta Satan som den symbol där vi lägger mänsklighetens destruktiva stråk, istället för att fästa ondskan hos den som inte tillhör vårt vi. I ett människor special resonerar Susanne Wigorts Yngvesson, högskolelektor i etik och skribenten Per Wirtén,kring vad vårt förhållande till Satan säger om vår tid och tillsammans med några ciceroner blickar vi in i den musikaliska satansvärlden, ett katolskt förhållningssätt till vår ondska, när Satan förvandlades till en kraft för förändring och vad området Ghouta utanför Damaskus har med saken att göra. Övriga medverkande: Madeleine Fredell, Alexandra Sandels, Per Faxneld och Ella Petersson

Godmorgon, världens första till om det historiska avtalet med Iran - vad får det för konsekvenser? Och när Europa stänger sina gränser är flyktingarna från Syrien välkomna till Brasilien. Toppstrider, frånvarande partiledare och nya rasistskandaler - men vad får ett parti som Sverigedemokraterna på fall? Vi reser till barnboksmässan i Bologna för att se hur den svenska barnboken står sig. Krönikör Johan Norberg om att vi alltid utkämpar vårt förra krig. Panelen med Per Wirtén, Elisabeth Sandlund och Anders Lindberg. I vår andra timme om terrorattentatet mot universitetet i Garissa i Kenya - varför är Al-Shabaab så aktiva nu? Så har Lena Bejerot återvänt till Naypyidaw i Burma - vad har hänt sedan den hemliga huvudstaden byggdes? Satir med Public Service. Två år med påven - vad har han åstadkommit? Roger Wilson avgår som kulturkorrespondent och summerar sitt år. Kåsör Nour El Refai.

1987 var det urpremiär för Stig Larssons drama VD på Dramaten. I uppsättningen spelade Ernst-Hugo Järegård VDn Sven och Helena Bergström hade rollen som Anna, flickvän till Hans som är en av Svens anställda. Nu sätts pjäsen upp på Stockholms stadsteater, men den här gången har Helena Bergström VD-rollen. I Kritiken diskuterar programledare Anneli Dufva med kulturredaktionens Maria Edström och Per Wirtén, författare, frilansjournalist och kritiker, om VD är en rättmätig klassiker om makt och sexualitet - och om det har någon betydelse att VD:n nu är kvinna.  I Verket som värker har Kjell Öström en mycket stark minnesbild av målningen "Snow Storm - Steam-Boat off a Harbour's Mouth" av den brittiske konstnären William Turners målning. Och, Monica Zetterlund, Latin Kings och Evert Taube är några av de artister som nyligen valdes in i den så kallade Swedish Music Hall of Fame - men varför blev det just de? Kulturredaktionens Göran Sommardal kommenterar. Programledare: Anneli Dufva

Timme 1: Syrien - om osäkerheten och omvärldens reaktioner - kommentar från vår utrikeskommentator Agneta Ramberg och vår Sydösteuropakorrespondent Katja Magnusson. Sedan om Egypten och likheterna med Algeriet där demokratiutvecklingen vändes till inbördeskrig på 90-talet. Domen mot Bradley Manning som nu vill bli kallad Chelsea Manning. Om nakna kvinnor i konsten - god konst eller sexism? Tre nya korrar om hösten - Richard Myrenberg, Agneta Furvik och Maria Persson Löfgren. Krönikör är Ulrika Knutson. Och panelen med Per Wirtén, Hanne Kjöller och Lotta Gröning. Timme 2: Om vargen som besvärlig valfråga - hur väl funkar den? Public Service med satir. Lars Palmgren slutar som Latinamerikakorrespondent - hör om 40 år på kontintenten. Ny bok om Greta Garbo av Lena Einhorn. Och sist kåseri av Pamela Jaskoviak.

Timme 1 Om arroganta politiker apropå Margaret Thatchers död. Delstaten Maryland genomför förändringar till vänster om Obamas politik - reportage från USA. Sedan om nordkoreakonflikten. Vad kom av samtalen mellan USA och Kina? Och hur lever sydkoreanerna i skuggan av krigshotet? Krönika Ulf Wickbom. Panelen med Per Wirtén, Lennart Fernström och Heidi Avellan. Timme 2 Val i Venezuela efter Hugo Chavez. Satir med Public Service. Ny kroppslig kvinnoproteströrelse - Femen fyller fem år. Om att dö för en högre sak - Michael Azar har kommit med en ny bok. Och så blir du som polisen Sarah Lund i teveserien Brottet. Kåseri av Helena von Zweigbergk.

Om Centerpartiet och idéklimatet i svensk politik. Censurprotester i Kina - är de ett tecken på något större? Reportage om en miljöpionjär i Kina som odlar äppen med gödsel från toaletter. Och om Bowies nya nostalgiska berlinlåt - varför är det så tacksamt att vara nostalgisk över Berlin? Krönikör Göran Rosenberg. Panelen med Hedi Avellan, Per Wirtén och Karin Pettersson. Om Jerry Williams 50 år som artist. Satir med Simon Svensson. Om politiska avhoppare från höger till vänster. Lisa Bjurwalds nya bok "Skrivbordskrigarna". Och reportage från Libanon där Syrienkonflikten skildras i konsten. Kåsör Helena von Zweigbergk.

Godmorgon, världens traditionella årskrönika där Agneta Ramberg, Ekots utrikeskommentator, Roger Wilson, programledare för Kino, Per Wirtén, Dagens Arena och Annika Ström-Melin, Dagens Nyheter analyserar vad som har hänt under året. Programledare Olle Hägg.

Är regnet Reinfeldts fel? Panelen Medverkar gör Anna-Klara Bratt Feministiskt Perspektiv, Per Wirtén Dagens Arena och Heidi Avélan Sydsvenskan Blockpolitikens död Idag är positionerna i riksdagen låsta, men kommer blockpolitiken verkligen att överleva valet 2014? Godmorgon, världen! resonerar med statsvetare och politiska experter om små partier som snart kan få stor makt. Hör vår inrikespolitiska reporter Karin Erikssons reportage. Satir med Surdegshotellet Klass och kast genomsyrar Indien Mer än en kvarts miljard indier tillhör någon av de lägsta hinduiska kasterna, och många av dessa lever i fattigdom och marginalisering. Samtidigt utgör dom en kolossal reservoar av billig arbetskraft, till exempel för över- och medelklassens outsinliga efterfrågan på tjänare i hemmet. Hör vår Asienkorrespondent Nils Horners reportage från New Delhi. Osynlig front i Afghanistan Det finns ingen krigsfront i Afghanistan, svenska soldater som stridit där berättar om en osynlig fiende som kan dyk

Europa befinner sig i kris. Inte bara ekonomiskt utan hela EU-projektet blir allt mer ifrågasatt. Kosmo har varit i Belgien, där den europeiska konstbiennalen Manifesta i år har förlagt sin verksamhet i den gamla gruvorten Genk. Valet är av plats betonar det moderna Europas framväxt, men också den kol- och stålunion som var grunden till dagens EU. I en övergiven byggnad i staden Genk, i ett av  Belgiens gamla gruvdistrikt inte långt från EU-byråkratins centrum i Bryssel, invigs den här helgen konstbiennalen Manifesta 9. Genk blev en modern stad på 1800-talet. Idag finns bara spåren av den gamla kolindustrin kvar och Manifesta som gjort till sin grej att på varje utställning ta fasta på just platsens specifika historia och politiska samtid, tar den här gången ett ännu tydligare grepp om just historien, närmare bestämt industrialismen och det som var EU:s vagga: kol- och stålunionen. Temat i år är ”det modernas djup” och utställningen är uppdelad i tre delar: en del med samtidskonst, en del med modern konst och så en del som mycket konkret återvänder till kulturarvet, i det här fallet den belgiska kolgruvans kulturarv.  Hedvig Weibull åkte dit och mötte konstnärer och kuratorer. Kosmos Cecilia Blomberg har träffat EU-förespråkaren Per Wirtén som argumenterar varför det mångfacetterade Europa är en utmaning och inte ett hot. Han betonar också att EU-tanken föddes ur skräcken för Europa efter de krig som härjat kontineten under 1900-talet första hälft. För första gången sedan EU bildades och också för första gången sedan Euron infördes talas det nu på allvar om möjligheten eller kanske risken att en nation lämnar samarbetet. Landet är Grekland och vår kulturkorrespondent Gunnar Bolin var där häromveckan. Då passade han också på att fråga de han träffade, hur de ser på Europa och vad som  skulle hända om Grekland lämnade EU. Och så minns Fredrik Wadström vilka skräckscenarior som målades upp i samband med utvidgningen österut och funderar vidare kring de mentala gränser som flyttas när vi försöker förstå Europakartan och vem som är vem både innanför och utanför dess gränser. Programledare: Cecilia Blomberg Producent: Marie Liljedahl

Inifrån Syrien - Cecilia Uddén rapporterar. Om relationen mellan Grekland och Tyskland i eurkrisens spår. De gamla vintersporterna har blivit dyra prylsporter. Och om lökdiplomatin mellan Indien och Pakistan - reportage av Nils Horner. Krönika Göran Rosenberg. Panelen med Per Wirtén, Lotta Gröning och Carl Rudbeck.

Fredskämpar i Liberia - hör om hur kvinnorna stoppade kriget. Och vem ska bort av de svenska litteraturpristagarna? Reportage från Bagdad. Och hur effektivt är bistånd som politiskt vapen? Krönikör Svante Weyler och panelen med Hanne Kjöller, Per Wirtén och Johan Hammarqvist.

De unga tar över - Reportage om åldersdiskriminering och nytändning i svensk politik. Hemvändare - Om personer i exil som vänder hem för att bygga demokrati. Grusade fotbollsförhoppningar - varför fortsätter svenskar att tro att Sverige ska lyckas i fotbolls-VM? Älskade Paris - om stadens klichéer aktuella på film. Krönika av Svante Weyler . Och Panelen med Lotta Gröning, Expressen, Elisabeth Sandlund, Dagen och Per Wirtén, Dagens Arena.

Med sin bok Lyckan, kärleken och meningen med livet får Elizabeth Gilbert vuxna karriärkvinnor att gråta av igenkänning. Nu har historien om författarens jakt på inre frid blivit film med Julia Roberts i huvudrollen. Och det dominerande budskapet är: var tacksam! Men varför ska just kvinnor vara tacksamma? Och hur ska man kunna förändra världen om man fokuserar energi på att tycka att det är toppen som det är? Författaren Inga-Lina Lindqvist och Aftonbladets debattchef Karin Magnusson reder ut tacksamhetstrendens för- och nackdelar. Och kan stadsplanering skapa lyckligare människor? På Arkitekturmuseet visas just nu utställningen "Connecting Stockholm" med förslag om hur innerstad och förort ska byggas ihop. Men finns nyckeln till framtidens storstad i fler mysiga små torg eller i den splittrade förorten? Nyurbanisten Peter Elmlund möter förortsförsvararen Per Wirtén. Kulturpanelen sammanfattar veckan och gästas av Kim Anderzon, aktuell med nypremiären på enmansföreställningen Diva. Programledare Clara Törnvall

Barnboksutgivningen bara växer och växer, enligt nya siffror har den ökat med 55% på sex år. Och kanske är en av förklaringarna att vår allt mer komplexa syn på vad en familj kan vara, och vilka nya roller den kan innehålla, numera ryms i denna stora utgivning. För det är inte längre så att flickorna lyser med sin frånvaro i barnlitteraturen och det blir allt mer tillåtet att leka med könsroller både i böcker och på scenen. Kanske är vi snart till och med redo att ge pojkarna en rymligare definition på vad som är manlighet? Vi har läst Peter Pohls nya bok Anton, jag gillar dig och sett filmatiseringen av Johanna Thydells Augustprisbelönade I taket lyser stjärnorna och sett Ulf Starks Dårfinkar och Dönickar i musikalform på Stockholms Stadsteater. Vi diskuterar familjebilder och nya könsroller med Karin Helander, professor och kritiker i Svenska Dagbladet, Per Wirtén, redaktör på tidskriften Arena, Ulrika Milles, kulturjournalist och Johan Hilton, kulturjournalist på Expressen.Programledare: Anneli Dufva