Podcasts about Sixten Ehrling

Vi möter en spjutspets, Victoria Bond, och en gränsgångare, Alex Shapiro. Victoria Bond föddes i Los Angeles och växte upp i New York och i Hollywood i en gediget kulturell familj. Modern var konsertpianist och studerade för bland annat Bela Bartók. Hennes far var sångare och läkare. Victoria Bond prövade på teater, målning och skulptur, men valde musiken och började studera komposition. Victoria Bond funderade på att bli dirigent. Hon mötte dirigenten Leonard Slatkin, äldre bror till en av henne klasskamrater, och fick goda råd av honom. Av hundratals sökande till dirigentlinjen vid Juilliard School of Music var Victoria Bond en av de sju som kom in och hon blev första kvinna någonsin som där tog examen i dirigering vid slutet av 1970-talet. När Victoria Bond började fanns det endast två andra kvinnor i USA som dirigerade orkestrar: Sarah Caldwell hos Boston operakompani och Eve Queler som hade startat sin egen operaorkester, The Opera Orchestra of New York. Under dirigentutbildningarna hade Victoria Bond lärare som Herbert von Karajan och Pierre Boulez. Mest betydde de två svenska dirigenterna Sixten Ehrling och Herbert Blomstedt. Efter en dirigentkarriär i USA, Kina, Brasilien och på Irland, ägnar Victoria Bond nu mest kraft åt att komponera. Hon komponerade bl a en opera om pianisten och tonsättaren Clara Schumann. Victoria Bonds opera Mrs President hade premiär i oktober 2012, endast en månad innan nästa presidentval i USA, det 57e, då Barack Obama blev omvald. Mrs President handlar om den första kvinnliga presidentkandidaten i USA, Victoria Woodhull, som även var första kvinna i USAs aktiebörs och den första kvinna i USA som ägde en tidning. Woodhull ställde upp i presidentvalet 1872. Som vice presidentkandidat valde hon den afroamerikanske författaren och talaren Frederick Douglass, som hade flytt från sin slavägare vid 43 års ålder. Han stödde suffragetternas kvinnokamp och abolitionisternas kamp mot slaveriet. Deras parti hette Equal Rights Party, men kallades också People's Party, the Cosmo-Political Party och the National Radical Reformers. Men Victoria Woodhull motarbetades starkt: Hon kallades Mrs Satan. Regeringen vägrade trycka hennes namn på röstsedlarna. Man ansåg att hon var ett år för ung. (Hon var 34.) Hon var kvinna. Hon sattes i fängelse. Först i augusti 1920 fick kvinnor rösträtt i USA. Ur librettot av Hillary Bell: Vi betalar skatt, vi lyder samma lagar, vi föder nya medborgare och vi lämnar bort dem till krig. Ändå är vi fattiga, maktlösa, mäns egendom. Var inte rädd, jag vill inte anarki, jag vill jämlikhet. Victoria for President! Victoria Bonds hemsida: http://www.victoriabond.com/ Mrs Presidents hemsida: http://www.MrsPresidentTheOpera.com/ Tonsättaren och filmmusikkomponisten Alex Shapiro växte upp på Manhattan på 1970-talet, och pendlar nu mellan intensiva New York och rofyllda San Juan Island, i nordvästra USA. Som tonåring rörde Alex Shapiro sig fritt i New Yorks mångfaldiga musikliv: punk, opera, jazz, klassiskt och nutida. Hon studerade bl a vid Manhattan School of Music. Senare fick hon ett lågbudgetjobb som filmmusikkompositör i Los Angeles och arbetade där i 15 år med att skriva musik till film och TV. Alex Shapiro var dock olycklig och saknade konsertlivet, då de båda musikvärldarna fungerade helt åtskiljda. Men när hon skrivit kammarmusik för en orkester på tio personer till ännu en lågbudgetfilm förstod hon hur mycket hon saknat att tonsätta konsertmusik. Hon bestämde sig för att byta karriär. -De kommersiella åren har stärkt min känsla för rytm och groove. Även min formkänsla och musikens rörelse har påverkats, fast numera använder jag andra harmonier, förklarar Alex Shapiro. Efter att ha varit van att spela på biopublikens känslor använder jag numera de emotionella verktygen friare i min konsertmusik. Människorna i de olika lyssnargrupperna är ju inte så olika varandra. Universiteten i USA söker ständigt ny repertoar till sina musikgrupper. Ofta är det orkestrar och ensembler vid olika universitet som beställer musik av Alex Shapiro. Att vara kvinna inom musikvärlden har aldrig medfört några problem för Alex Shapiro, som tackar alla tonsättande förmödrar för det. Hon är dock medveten om att diskriminering pågår. -Det är bäst att försöka hålla tyst om sådant, säger hon. Det skapar bara dåliga vibrationer och stöter bort människor. Vad du kan göra är att visa upp dina bästa verk och till unga tonsättare säger jag: Det finns inget glastak, himlen är gränsen! Alex Shapiro har ett radikalt förslag till föreningen Kvast, Kvinnlig anhopning av svenska tonsättare, som arbetar för att symfoniorkestrarna i Sveriges skall välja fler verk av kvinnor. -Jag tror inte det hjälper så värst mycket att prata med dem som administrerar orkestrarna. Vi glömmer så lätt att den nutida musikvärlden är liten och att de som finns utanför den behöver utbildas och informeras om hur läget är. Jag föreslår därför att ni söker upp skattebetalande kvinnor i Sverige: advokater, plåtslagare och andra, och ber dem reagera på att deras skattepengar mest går till manliga tonsättares verk. Jag tror att skattebetalarnas ord väger tyngre än tonsättarnas, säger Alex Shapiro. Alex Shapiros hemsida: http://www.alexshapiro.org/ Musiklista: Immersion: Surface, sats 2. Symphony for winds, percussion and prerecorded soundscape (2010) Alex Shapiro University of Minnesota Symphonic Wind Band Inspelad av Minnesota Public Radio Sandburg Suite Victoria Bond Nanette Kaplan Solomon, piano Character Sketches Variations on a Theme of Brahms Victoria Bond Manhattan Philharmonia. Glen Cortese, dir Thinking like a Mountain

Abell was raised in the Philadelphia and Chicago areas.David sang in the 1971 world premiere of Leonard Bernstein's Mass at the John F. Kennedy Center for the Performing Arts with the Berkshire Boy Choir.Abell enrolled at Yale University, where his teachers included John Mauceri and Rob Kapilow. He studied with Nadia Boulanger and Robert D. Levin at the American Conservatory in Fontainebleau before returning to Yale to complete his B.A. in 1981.Abell made his professional debut conducting Bernstein's Mass at Berlin's Deutschlandhalle in 1982.Abell mentions the following three operas by Gaetano Donizetti that were his introduction to opera: La Favorite, Lucia di Lammermoor, and Lucie de Lammermoor.Lyric Opera of ChicagoThe Makropulos Affair is a Czech opera with music and libretto by Leoš Janáček.Don Giovanni is an opera by Mozart.Mefistofele is the only completed opera with music by the Italian composer-librettist Arrigo BoitoThe Symphony No. 2 in D-flat major was written by Howard Hanson on commission from Serge Koussevitsky for the 50th anniversary of the Boston Symphony Orchestra in 1930.Interlochen Center for the ArtsThe Beatles were an English rock band formed in Liverpool in 1960. Members were: John Lennon, Paul McCartney, George Harrison and Ringo Starr.Abbey Road StudiosWashington National OperaGiacomo Puccini was an Italian opera composer who has been called "the greatest composer of Italian opera after Verdi".Oscar Hammerstein was an American librettist, theatrical producer, and (usually uncredited) theatre director of musicals for almost 40 years.The Marriage of Figaro is an opera buffa (comic opera) composed in 1786 by Mozart, with an Italian libretto written by Lorenzo Da Ponte.Evans mentions the following schools as notable music schools: Juilliard School, Indiana University Jacobs School of Music, University of Michigan School of Music.The American Bach SocietyYale WhiffenpoofsWashington National OperaAbell continued his postgraduate training from 1983 to 1985 at the Juilliard School, under Jorge Mester and Sixten Ehrling.Eroica Symphony, byname of Symphony No. 3 in E-flat Major, is a symphony by Ludwig van Beethoven, known as the Eroica Symphony for its supposed heroic nature.Natalia Makarova is a Soviet-Russian-born prima ballerina and choreographer.Abell deputized at short notice for John Mauceri conducting Britten's The Turn of the Screw at Washington National Opera.On Your Toes is a musical with a book by Richard Rodgers, George Abbott, and Lorenz Hart.Gian Carlo Menotti gave David the advice to “never conduct Broadway. Never do it you will regret it.”Les Misérables, colloquially known in English-speaking countries as Les Mis is a musical adapted from French poet and novelist Victor Hugo's 1862 novel of the same name by Claude Schönberg.Porgy and Bess is an English-language opera by the American composer George Gershwin, with a libretto written by author DuBose Heyward and lyricist Ira Gershwin.Miss Saigon is a musical by Schönberg.Abell subsequently conducted the 25th anniversary concert of Les Misérables at the O2 Arena.The Philly PopsArturo Toscanini was an Italian conductor.Aaron Copland was an American composer, composition teacher, writer, and later a conductor of his own and other American music.Rhapsody in Blue is a musical composed by George Gershwin.Trevor Nunn is an English theatre director.Harold Prince was an American theatrical producer and director associated with many of the best-known Broadway musical productions of the 20th century.Ariadne auf Naxos is an opera by Richard Strauss with a German libretto by Hugo von Hofmannsthal.The Voice of Firestone is a long-running radio and television program of classical music.Leontyne Price is an American soprano.Marilyn Monroe was an American actress, model, and singer.Dorothy Kirsten was an American operatic soprano.Minnesota OperaBlind InjusticeJohn Williams is an American composer, conductor, and pianist. Williams has composed for many critically acclaimed and popular movies, including the Star Wars series, Jaws, E.T. the Extra-Terrestrial, and the first three Harry Potter films.Till Eulenspiegel's Merry Pranks is a tone poem written in 1894–95 by Strauss.Along with pianist and musicologist Seann Alderking, Abell edited a complete edition of Cole Porter's Kiss Me, Kate, published in 2014.Glimmerglass OperaThe Library of Congress is the research library that officially serves the United States Congress and is the de facto national library of the United States.The New York Public Library is a public library system in New York City.Scott Davenport RichardsGioachino Rossini was an Italian composer who gained fame for his 39 operas, although he also wrote many songs, some chamber music and piano pieces, and some sacred music.Phillip Gossett was an American musicologist and historian, and Robert W. Reneker Distinguished Service Professor of Music at the University of Chicago.Tancredi is a melodramma eroico in two acts by composer Gioachino Rossini and librettist Gaetano RossiUn ballo in maschera (A Masked Ball) is an 1859 opera by Verdi.Powel Crosley Jr. was an American inventor, industrialist, and entrepreneur. He was also a pioneer in radio broadcasting, and a former owner of the Cincinnati Reds major league baseball team.Alfred Drake was an American actor and singer.Robert Russell Bennett was an American composer and arranger, best known for his orchestration of many well-known Broadway and Hollywood musicals by other composers such as Irving Berlin, George Gershwin, Jerome Kern, Cole Porter, and Richard Rodgers.Don Walker is an Australian musician, songwriter and author.Felix Mendelssohn was a German composer, pianist, organist and conductor of the early Romantic period.Messiah is an English-language oratorio composed in 1741 by George Handel.Lemuel WadeFrancesca Zambello is an American opera and theatre director. She serves as director of Glimmerglass Festival and the Washington National Opera.Lyric Opera of Kansas CityHawaii Opera TheatreChandos Records is a British independent classical music recording company based in Colchester.Peter Morris is an American playwright, television writer and critic, best known for his work in British theatre."Something's Gotta Give" is a song that was written for and first performed by Fred Astaire in the 1955 musical film Daddy Long Legs."A Wonderful Guy" is a show tune from the 1949 Rodgers and Hammerstein musical South Pacific.Abell cites Evans Mirageas as one of his greatest mentors.Abell cites his niece’s podcast, The Bright Sessions, as one of his current favorites.Abell mentions Dark Sky as one of his favorite appsTrio BistroCarousel is the second musical by Rodgers and Hammerstein.English National OperaAlfred “Alfie” Boe is an English tenor and actor, notably performing in musical theatre.

Panelen saknar svindelkänslan i en ny Debussy-inspelning, men hyllar Torbjörn Iwan Lundquists ekologiska symfoni. Och så möter vi en musikens grand old lady, den skotska tonsättaren Thea Musgrave, 90. Veckans skivor: DEBUSSY LA MER/LE MARTYRE DE SAINT SÉBASTIEN Musik av Claude Debussy: Förspel till En fauns eftermiddag, Havet och Den helige Sebastians martyrium Philharmonia Orchestra i London Pablo Heras-Casado, dirigent Harmonia Mundi HMM 902310 Betyg: 4 LOUIS COUPERIN PAVEL KOLESNIKOV Musik av Louis Couperin Dances from the Bauyn Manuscript Pavel Kolesnikov, piano Hyperion CDA 68224 Betyg: 4 ANA DE LA VEGA MOZART/MYSLIVECEK FLUTE CONCERTOS Flöjtkonserter av W.A. Mozart och Josef Myslivecek Ana de la Vega, flöjt Engelska kammarorkestern Pentatone PTC 5186 723 Betyg: 2 TORBJÖRN IWAN LUNDQUIST Symfoni nr 3 och 4 av Torbjörn Iwan Lundquist Göteborgssymfonikerna Torbjörn Iwan Lundquist och Sixten Ehrling, dirigenter Sterling CDM 3004-2 Betyg: 5 Musikrevyn möter: Thea Musgrave Det var den klassiska musiken som lyfte den skotska tonsättaren Thea Musgrave, 90, ur krigets mörker 1945. Efter att ha upplevt en musikfestival i hemstaden Edinburgh utbildade hon sig till pianist och dirigent och studerade för bland andra Nadia Boulanger i Paris. Nu är hon aktuell på tonsättarfestivalen i Stockholms konserthus. Sofia Nyblom har träffat henne. Johans bästa: "Man måste våga överdriva" Musikrevyns programledare Johan Korssell väljer sina favoriter i den aktuella skivutgivningen. Den här veckan rekommenderar han en ny inspelning av Gustaf Mahlers sjätte symfoni under ledning av Teodor Currentzis, utgiven på Sony.

Koloratursopran Margareta Hallin: Jag sjöng upp till trestrukna F, alltså fem halvtoner över höga C! Möt även pianisten Janos Solyom och numera avlidne saxofonisten och kompositören Ove Johansson. Kanske tidernas bästa svenska låt? Ja, det skrev någon om den kultförklarade sången En etta på söder med koloratursopranen och tonsättaren Margareta Hallin, nu 82 år gammal. Vad inte alla vet är att Margareta Hallin var fastanställd på Kungliga Operan i Stockholm mellan åren 1954 och 1984. Därefter tvingades hon till pension. Att vara koloratursopran betyder att du sjunger väldigt högt, att rösten är lättrörlig och har en klar klang. Margareta Hallin sjöng ända upp till trestrukna F, alltså fem halvtoner över höga C! Hon gjorde uppskattade framträdanden i Glyndebourne, Florens, Wien, Hamburg, Moskva, London och Köpenhamn. Margareta Hallin utnämndes 1966 till hovsångare, fick Jussi Björlingpriset 1970, fick professors namn 2001 och tilldelades Gunn Wållgren-stipendiet 2006 med motiveringen: Margareta Hallin är en av Kungliga Operans mest lysande artister under 1900-talet. I egenskap av operasångerska, kompositör och talskådespelare framstår hon som en av det svenska kulturlivets centralgestalter. Efter pensioneringen från Stockholmsoperan har Margareta Hallin sjungit i ytterligare 30 år. Dessutom började hon tonsätta dikter och skrev t o m opera. Senast framförde hon delar ur Strindbergs brev till Harriet Bosse i Blå Tornet. Margareta Hallin både sjöng och talade. Hon regisserade nyligen Värmlänningarna för Högalidskyrkan, en föreställning som bl a skall turnera i USA, då med engelsk text. Hon regisserar även ett kyrkospel, vilket skall turnera i USA bl a. 2012 spelade Margareta Hallin med i radiooperan Rhesus för Sveriges Radio. Hur upplevde Margareta Hallin att inte vara avställd vid operan längre? - Det var ju som ett andra hem, om inte första, skrattar Margareta. Det är annorlunda nu. I porten känner ingen igen mig längre, jag som gått fritt i huset i 30 år! Det är känsligt och jag kommer inte in utan ett passerkort och måste skriva in mig varje gång. Förr gick vi ut och in som vi ville och kunde även äta lunch i restauranten. Järngänget kallar hon kollegorna när det begav sig, Elisabeth Söderström, Kerstin Meyer, Barbro Ericson och Erik Saedén. Birgit Nilsson var mest ute och turnérade men vid ett tillfälle sjöng Margareta Hallin i Strauss opera Die Fraue ohne Schatten tillsammans med Birgit Nilsson. - Det var en upplevelse att höra Birgits fantastiska röst så nära. Jag påverkades av henne, öppnade rösten och lät bättre än vanligt den gången när jag hade henne i örat, berättar Margareta Hallin. Rösten har blivit tyngre och tyngre med åren. Men den fungerar med ordentlig uppsjungning. Sommaren 2012 sjöng hon bl a koloraturvalsen Wo die Zitronen blühen på Confidencen. -Det gick bra. Jag tar inte de höga F'en längre. Det är fånigt att utsätta sig för det. Det räcker bra med höga C, fnissar Margareta Hallin, som inte tycker att åldrandet är särskilt positivt. Margareta Hallin berättar i programmet om hur hon upplever att leva i dödens närhet. Pianisten och dirigenten Janos Solyom, 74 år, blev känd för den svenska TV-publiken då han för några decennier sedan var huvudperson i serierna Tavlor på en utställning och I huvet på en pianist. När det begav sig gav Janos Solyom konserter även i övriga delar av världen där västerländsk konstmusik spelas. - Jag är en produkt av en musikvärld från det gamla Ungern. Under mina tonår styrde Stalin. Det var diktatur och jag ansågs vara en framtida del av statsapppraten som begåvad ung pianospelande pojke. Jag fick fantastiska statsstipendier för att göra reklam, precis som idrottsmänniskor i DDR. Det fanns fortfarande elever till musiker som Béla Bartók och Ernst von Dohnányi. - Musiken var helig. Något som förädlade människan. Och för mig är musiken fortfarande nåt som förädlar människan, förklarar Janos Solyom. Bartókkonservatoriet och Lisztakademin i Budapest har lagt grunden till Janos Solyoms musikvärld. 1956 flydde han från Ungern till Sverige. Med undantag för studier i Genève, London och Paris har Janos Solyom sedan dess bott i Stockholm. Han är ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien samt är innehavare av HM Konungens förtjänstmedalj Litteris et Artibus. Debuten i Stockholm ägde rum 1958 med Sixten Ehrling och Stockholmsfilharmonikerna. 1974 chockade Janos Solyom Stockholms kulturliv genom att helt sonika hyra Dramatens stora scen för att ge en konsert i egen regi. Scenen var nämligen tom på måndagar! - Konserthus byggdes om. Så började det. Jag hade väldigt få konserter och måste leva och tänkte att jag måste lyfta mig själv i håret, berättar Janos Solyom. Han anser att det råder ålders-apartheid i Sverige, även inom musiklivet. - Jag har fyllt 65 och borde syssla med korgflätning, lära mig astrologi och astronomi för seniorer. Allt det som anstår en seniormedborgare, en gubbjävel med andra ord. Det löjliga är att nu när jag är bäst då spelar jag minst, trots att det här är min allra bästa tid. Numera inser Janos Solyom att musik alltid handlar om någonting, att den har en inneboende epik. Och människor har för honom stigit in i musiken han älskar: Bach, Mozart, Bartók, Sjostakovitj och husguden Brahms. Trots detta har han numera möjlighet att endast spela små konserter. - Jag har aldrig känt mig så trygg i mitt musicerande som idag. Det är en underbar känsla! Dock tänker organisatörer felaktigt när de envisas med att försöka locka ungdomar till sina konserter, som om det är en förtjänst att vara ung. Det är en större förtjänst att vara gammal - ung kan vem som helst vara! Publiken består ju mest av äldre människor som längtar efter att höra sina gamla favoriter. Även yngre kollegor skulle alla sitta där på en konsert om jag fick möjlighet att spela, säger Janos Solyom, som bl a tackar Sveriges amatörorkestrar för sin stora och breda repertoar, som han ständigt utvidgar tillsammans med dem. Från 2009 får Janos Solyom statens inkomstgaranti till konstnärer. 2012 tilldelades han de Frumeriestipendiet. Saxofonisten och kompositören Ove Johansson, 77 år, började spela klarinett i början av 1950-talet. Snart tog saxofonen över. Han satt i sina föräldrars café, Gustavs konditori, i Alingsås, och skötte musiken. Det strömmade mest ut Charlie Parker, Duke Ellington och Lester Young ur den lilla bandspelaren. Nu har Ove Johansson spelat professionellt i över 60 år. Många år tillsammans med hustrun, pianisten och kompositören Susanna Lindeborg som Duo, som trio med gruppen Natural Artefacts och i jazzensemblen Mwendo Dawa som bildades redan på 1970-talet. Instrumentsamlingen har utökats med EWI, electronic wind instrument. Det har ungefär samma grepp som en saxofon och Ove Johansson styr mjukvara i datorn med detta. Han ställer även in olika skalfunktioner i datorprogrammet, t.ex mikrotonalitet. Det finns åtta oktaver och han kan även programmera in ackord som förflyttas i olika skalfunktioner och styrs via midi och USB. Vad gäller ljuddesignen för övrigt, brukar Ove Johansson använda akustiskt inspelat material som han sedan bearbetar i olika ljudprogram. Ove Johansson använder även lågfrekvensoscillatorer för att kunna bearbeta vågformer och ljud på olika sätt. Jazzmusiker har en större frihet att utöva sin konst så länge de vill. De behöver inte anpassa sig till pensionsregler. - Jag har ett bra liv och hinner inte tänka på min ålder. Jag är i full gång, ger ständigt ut nya CD-skivor och spelar snabbare någonsin på saxofonen, berättar Ove Johansson fnissande. Man blir säkare och styvare i korken om man kan få litet fart på tonerna. Visst är det löjligt och barnsligt, men jag gillar starkt, fort och mycket! Nyligen gavs låten Fem upplysningar samt en övergång ut på en unik jazz-CD. Ove Johansson skrev låten och spelar sax tillsammans med flügelhornisten Enar Jonsson Quintet. Sveriges Radio i Göteborg spelade in redan 1965. Detta var frijazz med avstamp i Charlie Mingus, Ornette Coleman och Albert Ayler, flera år innan t ex tyske Peter Brötzmann började utöva den. Enar Jonsson Quintet och Sextet spelade t ex på Moderna Muséet under Pontus Hulthéns chefsskap och i Göteborgs Konsthall där Carl-Erik Hammarén var intendent. Operasångerskan, sopranen Märta Schéle, brukade medverka med röstimprovisationer till den fria jazzmusiken. Senare arbetade Ove Johansson på Musikhögskolan i Göteborg och kom i kontakt med Rune Lindblad-studion och elektronmusiktonsättaren Åke Parmerud. I december 2012 spelade Ove Johansson och Susanna Lindeborg på duo i New York. Där bevistade de en konsert där altsaxofonisten Lee Konitz, 85 år gammal, improviserade tillsammans med Harlem String Quartet. Allt var oförberett och stråkkvartetten fick noterna till varsin iPhone. Utfrån dem spelade de tillsammans. - Den nya tekniken triggar mig och detta är typisk jazzmusik, säger Ove Johansson, som också äger skivbolaget lj-records (Lindeborg-Johansson) tillsammans med pianisten och kompositören Susanna Lindeborg. Musiklista: Röstens dotter Tommie Haglund Markus Leoson slagverk. Joachim Gustafsson, dirigent Hymns to the Night Phono Suecia PSCD CD 18 Etude-tableau for piano op 33_3 c-moll RACHMANINOV, SERGEJ Janos Solyom, piano RACHMANINOV Blue Seashell Ove Johansson Ove Johansson, saxofon Coast LJ Records LJCD5251 Etta på söder Erik Bergh Margareta Hallin, sång Du meines herzens kronelein (op 21_2) Richard Strauss Margareta Hallin, sång, m fl R Strauss Mahler Mozart Lieder Il barbiere di siviglia_ nr 7 (5), akt 1, _una voce poco fa Rossini Margareta Hallin, sång, m fl Bluebell Mia speranza adorata___ah non sai qual pena (kv 416) Mozart Margareta Hallin, sång, m fl R Strauss Mahler Mozart Lieder Lucia di lammermoor_ akt 3, _il dolce suono___ardon gl'incensi___spargi d'amaro pianto Donizetti Margareta Hallin, sång, m fl Bluebell Etude-tableau for piano op 33_3 c-moll RACHMANINOV, SERGEJ Janos Solyom, piano RACHMANINOV Sonat for piano nr 23 f-moll op 57 Appasionata BEETHOVEN Janos Solyom, piano SOLYOM PLAYS BEETHOVEN IMPROVISATIONER FÖR PIANO ÖVER BEETHOVEN'S FÜR ELISE ENLIGT JOHANNES BRAHMS SOLYOM, JANOS (C)SOLYOM, JANOS /TAL SAMT/ (PI) Liveinspelning Konsert for piano & orkester nr 2 d-moll op 23 Wilhelm Stenhammar Janos Solyom, piano. WESTERBERG, STIG, dir. MÜNCHENER PHILHARMON. PIANO CONCERTO NUMBER 2 SERENADE ETC EMI CDM 5 65081 2 Allegro Piano Concerto In D Minor, KV 466 Mozart Janos Solyom, piano. Uppsala Kammarorkester Ailing Masters Liveinspelning Stockholms Konserthus 25 augusti 1997 2 Microstones 1 Ove Johansson Ove Johansson, saxofon Coast LJ Records LJCD5251 Fem upplysningar samt en övergång Ove Johansson. NCB/BIEM Enar Jonsson, flügelhorn. Ove Johansson, saxofon. M fl. Enar Jonsson quintet & sextet Gothenburg 1965-1969 Anagram CD 09 (2005) (Inspelat av Sveriges Radio) Near The Coast Mwendo Dawa Mwendo Dawa. Bl a Ove Johansson, saxofon. Susanna Lindeborg, piano. Music LJ Records LJCD 5256 Acoustic Chase Lindeborg / Johansson Duo Ove Johansson, saxofon, mm. Susanna Lindeborg, piano, mm Thoughtful World LJ Records LJCD 5253

Två pionjärer! Violinisten Helga Hussels kommer från en tyskjudisk familj där kvinnors yrkesidentitet är viktig. Kerstin Nerbe är den tredje kvinnan i Sveriges historia att dirigera opera och symfoni. Det andra programmet i serien Konsten att humla. Violinisten Helga Hussels kommer från en tyskjudisk familj där kvinnors yrkesidentitet är viktig. Hennes mormor, Natalie Ferchland, var den första kvinnliga läkaren i Tyskland. 1953 tog Helga Hussels examen vid Mozarteum i Salzburg. Efter solistverksamhet i Europa fick hon avslag hos flera stora europeiska orkestrar, t ex Berlinfilharmonikerna, p g a att hon var kvinna. Mellan åren 1969 till 1995 spelade Helga Hussels sin Stradivarius som stämledare i Göteborgs Symfoniorkester. Under denna tid utvecklades the Gothenburg Sound, den internationellt uppskattade stråkklangen och göteborgssymfonikerna utnämndes till svensk nationalorkester. -Så detta att enbart män kan få fram ett speciellt sound, som man  säger i Wienfilharmonikerna, är skitprat! Det kan kvinnor också, och framför allt en blandad orkester. Vi kompletterar varandra. Man kan hitta det man har gemensamt och i musiken hittar vi varandra. Det lovar jag dig, säger violinisten Helga Hussels. Svenska orkestrar har lägst andel kvinnliga dirigenter i hela Europa. Efter Elfrida Andé och Ortrud Mann blev Kerstin Nerbe den tredje kvinnan i Sveriges historia som dirigerade opera och symfoniorkestrar.- Som dirigent måste man slå till, klappa till. Ett fortissimo är en aggressiv handling, säger Kerstin Nerbe, som grundade en egen opera, Folkoperan i Stockholm, för att kunna dirigera en egen orkester. Hon gästdirigerade med orkestrar över hela världen. Men i Sverige var det omöjligt. Svenska orkestrar hade nämligen lägst andel kvinnliga dirigenter i hela Europa. Av Sveriges drygt 20 professionella orkestrar var det bara två som valde en kvinna som chefdirigent. - Musikvärlden är mer konservativ än kyrkan. Det finns fler kvinnliga präster än kvinnliga dirigenter, säger dirigent Kerstin Nerbe. Musiklista: The Flight of the Bumblebee Rimsky-Korsakov, transcr. Sergej Rachmaninov Simon Trpceski, piano CD.titel. Racmaninov: Piano Sonata No.2 ; Preludes EMI Classics 7243 5 57943 2 1 Nana Astor Piazzolla Helga Hussels (vl), Claudio Garay, git Från Barock till Tango Privat inspelning Ur Sonatin för violin o violoncell, sats II Siegfried Barchet Helga Hussels (vl), Leif Johansson (vlc) SR:s arkiv    Insp. 1982-04-20 Ur Violinkonsert Kabalevski Helga Hussels, violin. Sixten Ehrling, dirigent. Göteborgssymfonikerna. Inspelad 14/11 1974. Privat inspelning. Ur Sonat för violin o piano nr 1 op.51 (1929). Sats II, Aria Joaquin Turina Helga Hussels (vl), Maria Luisa Cantos (pi). SR-arkiv: 5452-80/1866 Violinkonsert Alban Berg Helga Hussels, violin. Otmar Suitner, dirigent. GSO Liveinspelning 4/4 1976 Tangons historia Bordell, 1930 Astor Piazzolla Helga Hussels (vl), Claudio Garay, git Från Barock till Tango Privat inspelning Polo Manuel de Falla Helga Hussels (vl), Claudio Garay, git Från Barock till Tango Privat inspelning Ouvertyren ur Barberaren i Sevilla Rossini Folkoperan. Kerstin Nerbe, dirigent CD: Folkoperan Live Habanera (Carmen) Bizet Folkoperan. Kerstin Nerbe, dirigent. Ulrika Precht, mezzosopran Folkoperan Live Csardas (Rosalinda) ur Läderlappen Strauss d y Folkoperan. Kerstin Nerbe, dirigent. Charlotta Larsson, sopran Folkoperan Live Cavatina (Figaro) ur Barberaren i Sevilla Rossini Folkoperan. Kerstin Nerbe, dirigent. Olle Persson, baryton Folkoperan Live

Det finns en musikalisk cykel eller fras som påverkar hjärtrytmen på ett hälsosamt sätt, i synnerhet om man sjunger i kör. Det visar forskning av Björn Vickhoff och Rickard Åström vid Sahlgrenska akademien i Göteborg och som Åström berättar om i det här "Interplay i P1"-programmet från den 7 februari 2015. Åström och Vickhoff lät en kör med gymnasister sjunga utvalda sånger och såg att gymnasisternas pulser gick upp och ner tillsammans till följd av en cirka 10 sekunder lång in- och utandningscykel, eller en fras då man sjunger under till exempel sju-åtta sekunder och sedan andas in under två-tre sekunder. Det är en fras som kräver sånger som går i ett lugnare tempo, till exempel "Den blomstertid nu kommer ...".Sedan såg forskarna att gymnasisternas pulser varierade på samma sätt och att det var en variation som påverkar hälsotillståndet hos en enskild individ. Tidigare studier visar att en bra variation för ett normalt vuxet hjärta grovt sett är mellan 10 och 20 slag i minuten. "Det påverkar det autonoma nervsystemet på ett bra sätt, i den stunden", säger Rickard Åström. - Om ditt hjärta klarar av att variera på det här viset är man också mer anpassningsbar för olika situationer, säger Åström. För att få veta om den här frasen är hälsosam på längre sikt krävs det dock nya studier som fokuserar på just det. För mer info, läs mer via länken nedan. Musiken i programmet är "Va pensiero" eller "Fångarnas kör" ur Verdis opera "Nebukadnessar" och framförs av Kungliga operans kör under ledning av Sixten Ehrling, i en inspelning från 1996. Producent Berit Nygren. Av upphovsrättsliga skäl är musiken i det nedladdningsbara avsnittet kraftigt förkortad.

Det finns en musikalisk cykel eller fras som påverkar hjärtrytmen på ett hälsosamt sätt, i synnerhet om man sjunger i kör. Det visar forskning av Björn Vickhoff och Rickard Åström vid Sahlgrenska akademien i Göteborg och som Åström berättar om i den femte delen av Interplay i P1 - dolda mönster i musiken" lördag 7 februari 2015. Åström och Vickhoff lät en kör med gymnasister sjunga utvalda sånger och såg att gymnasisternas pulser gick upp och ner tillsammans till följd av en cirka 10 sekunder lång in- och utandningscykel, eller en fras då man sjunger under till exempel sju-åtta sekunder och sedan andas in under två-tre sekunder. Det är en fras som kräver sånger som går i ett lugnare tempo, till exempel "Den blomstertid nu kommer ...". Sedan såg forskarna att gymnasisternas pulser varierade på samma sätt och att det var en variation som påverkar hälsotillståndet hos en enskild individ. Tidigare studier visar att en bra variation för ett normalt vuxet hjärta grovt sett är mellan 10 och 20 slag i minuten. Det påverkar det autonoma nervsystemet på ett bra sätt, i den stunden, säger Rickard Åström. - Om ditt hjärta klarar av att variera på det här viset är man också mer anpassningsbar för olika situationer, säger Åström. För att få veta om den här frasen är hälsosam på längre sikt krävs det dock nya studier som fokuserar på just det. För mer info, läs mer via länken nedan. Musiken i programmet är "Va pensiero" eller "Fångarnas kör" ur Verdis opera "Nebukadnessar" och framförs av Kungliga operans kör under ledning av Sixten Ehrling, i en inspelning från 1996. Producent och programledare Berit Nygren. Av upphovsrättsliga skäl är musiken i det nedladdningsbara avsnittet kraftigt förkortad.

Är det en smärtsam eller kanske rent av befriande process att bli äldre som fri musiker eller att pensioneras från t ex ett operahus? I det fjärde programmet i serien Dilemma möter vi Margareta Hallin, koloratursopran och tonsättare, Janos Solyom, pianist och dirigent och Ove Johansson, saxofonist och kompositör. Manus och produktion, Birgitta Tollan. Kanske tidernas bästa svenska låt? Ja, det skrev någon om den kultförklarade sången ”En etta på söder” med koloratursopranen och tonsättaren Margareta Hallin, 82 år gammal. Vad inte alla vet är att Margareta Hallin var fastanställd på Kungliga operan i Stockholm mellan åren 1954 och 1984. Därefter tvingades hon till pension. Att vara koloratursopran betyder att du sjunger väldigt högt, att rösten är lättrörlig och har en klar klang. Margareta Hallin sjöng ända upp till trestrukna F, alltså fem halvtoner över höga C! Hon gjorde uppskattade framträdanden i Glyndebourne, Florens, Wien, Hamburg, Moskva, London och Köpenhamn. Margareta Hallin utnämndes 1966 till hovsångare, fick Jussi Björlingpriset 1970, fick professors namn 2001 och tilldelades Gunn Wållgren-stipendiet 2006 med motiveringen: ”Margareta Hallin är en av Kungliga Operans mest lysande artister under 1900-talet. I egenskap av operasångerska, kompositör och talskådespelare framstår hon som en av det svenska kulturlivets centralgestalter.” Efter pensioneringen från Stockholmsoperan har Margareta Hallin sjungit i ytterligare 30 år. Dessutom började hon tonsätta dikter och skrev t o m opera. Senast framförde hon delar ur Strindbergs brev till Harriet Bosse i Blå Tornet. Margareta Hallin både sjöng och talade. Hon regisserade nyligen Värmlänningarna för Högalidskyrkan, en föreställning som bl a skall turnera i USA, då med engelsk text . Hon regisserar även ett kyrkospel, vilket skall turnera i USA bl a. 2012 spelade Margareta Hallin med i radiooperan Rhesus för Sveriges Radio. Hur upplevde Margareta Hallin att inte vara avställd vid operan längre? - Det var ju som ett andra hem, om inte första, skrattar Margareta. Det är annorlunda nu. I porten känner ingen igen mig längre, jag som gått fritt i huset i 30 år! Det är känsligt och jag kommer inte in utan ett passerkort och måste skriva in mig varje gång. Förr gick vi ut och in som vi ville och kunde även äta lunch i restauranten. Järngänget kallar hon kollegorna när det begav sig, Elisabeth Söderström, Kerstin Meyer, Barbro Ericson och Erik Saedén. Birgit Nilsson var mest ute och turnérade men vid ett tillfälle sjöng Margareta Hallin i Strauss opera Die Fraue ohne Schatten tillsammans med Birgit Nilsson. - Det var en upplevelse att höra Birgits fantastiska röst så nära. Jag påverkades av henne, öppnade rösten och lät bättre än vanligt den gången när jag hade henne i örat, berättar Margareta Hallin. Rösten har blivit tyngre och tyngre med åren. Men den fungerar med ordentlig uppsjungning. Sommaren 2012 sjöng hon bl a koloraturvalsen Wo die Zitronen blühen på Confidencen. -Det gick bra. Jag tar inte de höga f’en längre. Det är fånigt att utsätta sig för det. Det räcker bra med höga C, fnissar Margareta Hallin, som inte tycker att åldrandet är särskilt positivt. Margareta Hallin berättar i programmet om hur hon upplever att leva i dödens närhet. Margareta Hallin, fansida på Facebook: https://www.facebook.com/pages/Margareta-Hallin/137550812991903 Margareta Hallin, Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Margareta_Hallin Pianisten och dirigenten Janos Solyom, 74 år, blev känd för den svenska TV-publiken då han för några decennier sedan var huvudperson i serierna Tavlor på en utställning och I huvet på en pianist. När det begav sig gav Janos Solyom konserter även i övriga delar av världen där västerländsk konstmusik spelas. - Jag är en produkt av en musikvärld från det gamla Ungern. Under mina tonår styrde Stalin. Det var diktatur och jag ansågs vara en framtida del av statsapppraten som begåvad ung pianospelande pojke. Jag fick fantastiska statsstipendier för att göra reklam, precis som idrottsmänniskor i DDR. Det fanns fortfarande elever till musiker som Béla Bartók och Ernst von Dohnányi. - Musiken var helig. Något som förädlade människan. Och för mig är musiken fortfarande nåt som förädlar människan, förklarar Janos Solyom. Bartókkonservatoriet och Lisztakademin i Budapest har lagt grunden till Janos Solyoms musikvärld. 1956 flydde han från Ungern till Sverige. Med undantag för studier i Genève, London och Paris har Janos Solyom sedan dess bott i Stockholm. Han är ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien samt är innehavare av HM Konungens förtjänstmedalj Litteris et Artibus. Debuten i Stockholm ägde rum 1958 med Sixten Ehrling och Stockholmsfilharmonikerna. 1974 chockade Janos Solyom Stockholms kulturliv genom att helt sonika hyra Dramatens stora scen för att ge en konsert i egen regi. Scenen var nämligen tom på måndagar! - Konserthus byggdes om. Så började det. Jag hade väldigt få konserter och måste leva och tänkte att jag måste lyfta mig själv i håret, berättar Janos Solyom. Han anser att det råder ålders-apartheid i Sverige, även inom musiklivet. - Jag har fyllt 65 och borde syssla med korgflätning, lära mig astrologi och astronomi för seniorer. Allt det som anstår en seniormedborgare, en gubbjävel med andra ord. Det löjliga är att nu när jag är bäst då spelar jag minst, trots att det här är min allra bästa tid. Numera inser Janos Solyom att musik alltid handlar om någonting, att den har en inneboende epik. Och människor har för honom stigit in i musiken han älskar: Bach, Mozart, Bartok, Sjostakovitj och husguden Brahms. Trots detta har han numera möjlighet att endast spela små konserter. - Jag har aldrig känt mig så trygg i mitt musicerande som idag. Det är en underbar känsla! Dock tänker organisatörer felaktigt när de envisas med att försöka locka ungdomar till sina konserter, som om det är en förtjänst att vara ung. Det är en större förtjänst att vara gammal - ung kan vem som helst vara! Publiken består ju mest av äldre människor som längtar efter att höra sina gamla favoriter. Även yngre kollegor skulle alla sitta där på en konsert om jag fick möjlighet att spela, säger Janos Solyom, som bl a tackar Sveriges amatörorkestrar för sin stora och breda repertoar, som han ständigt utvidgar tillsammans med dem. Från 2009 får Janos Solyom statens inkomstgaranti till konstnärer. 2012 tilldelades han de Frumeriestipendiet. Janos Solyom, hemsida: http://www.solyom.com Janos Solyom, Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Janos_Solyom Saxofonisten och kompositören Ove Johansson, 77 år, började spela klarinett i början av 1950-talet. Snart tog saxofonen över. Han satt i sina föräldrars café, Gustavs konditori, i Alingsås, och skötte musiken. Det strömmade mest ut Charlie Parker, Duke Ellington och Lester Young ur den lilla bandspelaren. Nu har Ove Johansson spelat professionellt i över 60 år. Många år tillsammans med hustrun, pianisten och kompositören Susanna Lindeborg som Duo, som trio med gruppen Natural Artefacts och i jazzensemblen Mwendo Dawa som bildades redan på 1970-talet. Instrumentsamlingen har utökats med EWI, electronic wind instrument. Det har ungefär samma grepp som en saxofon och Ove Johansson styr mjukvara i datorn med detta. Han ställer även in olika skalfunktioner i datorprogrammet, t.ex mikrotonalitet. Det finns åtta oktaver och han kan även programmera in ackord som förflyttas i olika skalfunktioner och styrs via midi och USB. Vad gäller ljuddesignen för övrigt, brukar Ove Johansson använda akustiskt inspelat material som han sedan bearbetar i olika ljudprogram. Ove Johansson använder även lågfrekvensoscillatorer för att kunna bearbeta vågformer och ljud på olika sätt. Jazzmusiker har en större frihet att utöva sin konst så länge de vill. De behöver inte anpassa sig till pensionsregler. - Jag har ett bra liv och hinner inte tänka på min ålder. Jag är i full gång, ger ständigt ut nya CD-skivor och spelar snabbare någonsin på saxofonen, berättar Ove Johansson fnissande. Man blir säkare och styvare i korken om man kan få litet fart på tonerna. Visst är det löjligt och barnsligt, men jag gillar starkt, fort och mycket! Nyligen gavs låten Fem upplysningar samt en övergång ut på en unik jazz-CD. Ove Johansson skrev låten och spelar sax tillsammans med flügelhornisten Enar Jonsson Quintet. Sveriges Radio i Göteborg spelade in redan 1965. Detta var frijazz med avstamp i Charlie Mingus, Ornette Coleman och Albert Ayler, flera år innan t ex tyske Peter Brötzmann började utöva den. Enar Jonsson Quintet och Sextet spelade t ex på Moderna Muséet under Pontus Hulthéns chefsskap och i Göteborgs Konsthall där Carl-Erik Hammarén var intendent. Operasångerskan, sopranen Märta Schéle, brukade medverka med röstimprovisationer till den fria jazzmusiken. Senare arbetade Ove Johansson på Musikhögskolan i Göteborg och kom i kontakt med Rune Lindblad-studion och elektronmusiktonsättaren Åke Parmerud. I december 2012 spelade Ove Johansson och Susanna Lindeborg på duo i New York. Där bevistade de en konsert där altsaxofonisten Lee Konitz, 85 år gammal, improviserade tillsammans med Harlem String Quartet. Allt var oförberett och stråkkvartetten fick noterna till varsin iPhone. Utfrån dem spelade de tillsammans. - Den nya tekniken triggar mig och detta är typisk jazzmusik, säger Ove Johansson, som också äger skivbolaget lj-records (Lindeborg-Johansson) tillsammans med pianisten och kompositören Susanna Lindeborg. Ove Johansson, hemsida lj-records: http://www.lj-records.se/ove.html Ove Johansson, Encyclopedia of Jazz Musicians: http://www.jazz.com/encyclopedia/johansson-ove-karl-ove-gunnar

I femte och sista programmet möter vi en spjuspets, Victoria Bond, och en gränsgångare, Alex Shapiro. Victoria Bond föddes i Los Angeles och växte upp i New York och i Hollywood i en gediget kulturell familj. Modern var konsertpianist och studerade för bland annat Bela Bartók. Hennes far var sångare och läkare. Victoria Bond prövade på teater, målning och skulptur, men valde musiken och började studera komposition. Victoria Bond funderade på att bli dirigent. Hon mötte dirigenten Leonard Slatkin, äldre bror till en av henne klasskamrater, och fick goda råd av honom. Av hundratals sökande till dirigentlinjen vid Juilliard School of Music var Victoria Bond en av de sju som kom in och hon blev första kvinna någonsin som där tog examen i dirigering vid slutet av 1970-talet. När Victoria Bond började fanns det endast två andra kvinnor i USA som dirigerade orkestrar: Sarah Caldwell hos Boston operakompani och Eve Queler som hade startat sin egen operaorkester, The Opera Orchestra of New York. Under dirigentutbildningarna hade Victoria Bond lärare som Herbert von Karajan och Pierre Boulez. Mest betydde de två svenska dirigenterna Sixten Ehrling och Herbert Blomstedt. Efter en dirigentkarriär i USA, Kina, Brasilien och på Irland, ägnar Victoria Bond nu mest kraft åt att komponera. Just nu skriver hon en opera om pianisten och tonsättaren Clara Schumann. Victoria Bonds opera Mrs President har premiär i oktober 2012, endast en månad innan nästa presidentval i USA, det 57e, då Barack Obama skall försöka bli omvald. Mrs President handlar om den första kvinnliga presidentkandidaten i USA, Victoria Woodhull, som även var första kvinna i USA’s aktiebörs och den första kvinna i USA som ägde en tidning. Woodhull ställde upp i presidentvalet 1872. Som vice presidentkandidat valde hon den afroamerikanske författaren och talaren Frederick Douglass, som hade flytt från sin slavägare vid 43 års ålder. Han stödde suffragetternas kvinnokamp och abolitionisternas kamp mot slaveriet. Deras parti hette Equal Rights Party, men kallades också People's Party, the Cosmo-Political Party och the National Radical Reformers. Men Victoria Woodhull motarbetades starkt: Hon kallades Mrs Satan. Regeringen vägrade trycka hennes namn på röstsedlarna. Man ansåg att hon var ett år för ung. (Hon var 34.) Hon var kvinna. Hon sattes i fängelse. Först i augusti 1920 fick kvinnor rösträtt i USA. Ur librettot av Hillary Bell: ”Vi betalar skatt, vi lyder samma lagar, vi föder nya medborgare och vi lämnar bort dem till krig. Ändå är vi fattiga, maktlösa, mäns egendom. Var inte rädd, jag vill inte anarki, jag vill jämlikhet. Victoria for President!” Victoria Bonds hemsida: http://www.victoriabond.com/ Mrs President’s hemsida: http://www.MrsPresidentTheOpera.com/ Tonsättaren och filmmusikkomponisten Alex Shapiro växte upp på Manhattan på 1970-talet, och pendlar nu mellan intensiva New York och rofyllda San Juan Island, i nordvästra USA. Som tonåring rörde Alex Shapiro sig fritt i New Yorks mångfaldiga musikliv: punk, opera, jazz, klassiskt och nutida. Hon studerade bl a vid Manhattan School of Music. Senare fick hon ett lågbudgetjobb som filmmusikkompositör i Los Angeles och arbetade där i 15 år med att skriva musik till film och TV. Alex Shapiro var dock olycklig och saknade konsertlivet, då de båda musikvärldarna fungerade helt åtskiljda. Men när hon skrivit kammarmusik för en orkester på tio personer till ännu en lågbudgetfilm förstod hon hur mycket hon saknat att tonsätta konsertmusik. Hon bestämde sig för att byta karriär. -De kommersiella åren har stärkt min känsla för rytm och groove. Även min formkänsla och musikens rörelse har påverkats, fast numera använder jag andra harmonier, förklarar Alex Shapiro. Efter att ha varit van att spela på biopublikens känslor använder jag numera de emotionella verktygen friare i min konsertmusik. Människorna i de olika lyssnargrupperna är ju inte så olika varandra. Universiteten i USA söker ständigt ny repertoar till sina musikgrupper. Ofta är det orkestrar och ensembler vid olika universitet som beställer musik av Alex Shapiro. Att vara kvinna inom musikvärlden har aldrig medfört några problem för Alex Shapiro, som tackar alla tonsättande förmödrar för det. Hon är dock medveten om att diskriminering pågår. -Det är bäst att försöka hålla tyst om sådant, säger hon. Det skapar bara dåliga vibrationer och stöter bort människor. Vad du kan göra är att visa upp dina bästa verk och till unga tonsättare säger jag: Det finns inget glastak, himlen är gränsen! Alex Shapiro har ett radikalt förslag till föreningen Kvast, Kvinnlig anhopning av svenska tonsättare, som arbetar för att symfoniorkestrarna i Sveriges skall välja fler verk av kvinnor. -Jag tror inte det hjälper så värst mycket att prata med dem som administrerar orkestrarna. Vi glömmer så lätt att den nutida musikvärlden är liten och att de som finns utanför den behöver utbildas och informeras om hur läget är. Jag föreslår därför att ni söker upp skattebetalande kvinnor i Sverige: advokater, plåtslagare och andra, och ber dem reagera på att deras skattepengar mest går till manliga tonsättares verk. Jag tror att skattebetalarnas ord väger tyngre än tonsättarnas, säger Alex Shapiro. Alex Shapiro’s hemsida: http://www.alexshapiro.org/

Kenny interviews superb woodwind player Sid Blair at his home in Ormond Beach, FL. Sid recounts the life of an on-call musician in Detroit from the 40's to the 80's, and then here in Florida afterwards. Starting public school music programs from scratch, playing Carnegie Hall with the Detroit Symphony, late night recording sessions at Motown Records, & playing with Nelson Riddle, Mel Tormé, the Temptations and more, all the while becoming one of the swingin-est jazz cats in the motor city; Sid's really done it all. He continues to be the go-to guy for anyone looking for a killer tenor, luxurious flute or exquisite clarinet, and is a hero to sax players throughout the state.Right-click palmcoastjazz.blogspot.com and select open in another tab to view photos of Sid that accompany the interview. Hosts: Allison Paris and Kenny MacKenzie00:00 ~ Allison's introduction01:05 ~ Music: Sid Blair with the St. Augustine Jazz Society All-Stars Live - Labor Day 2011        (S Blair - tenor sax, K MacKenzie - piano, Larry Nadar - bass, Scott Mariash - drums)02:07 ~ Sid's childhood, musical family, first clarinet and musical beginnings. Sid starts                gigging at age 14, listening and learning.06:40 ~ Recollections of listening to music in dime store, learning the solos of the masters.           Sid gets clarinet lessons from Dr. Keith Stein.          (background music -  more from the St. Augustine Labor Day concert 2011)08:55 ~ Sid gets drafted United States Army Air Forces, and manages to join a big band of             experienced musicians. Sid gets exposed to jazz in East St. Louis.10:45 ~ 1946 discharged from service. Marries childhood sweetheart Helen & starts family.          Gigging with Red Overton in Virginia. Sid opts to go to Wayne State U, and begins          10 year stint with George Gumbrecht.           (background music from Sid's album "Blast from the Past" [2008]           S Blair - tenor, Lee Quick - piano, Sally Quick - bass, Jay Messick - drums)13:15 ~ Graduates & begins teaching and starts 2 music programs from scratch. Kids excel.            (background music - performance c. 1961 by Grant Jr. High School Symphonic Band            formed & directed by Sid Blair)16:00 ~ Sid designs the band & choir rooms, becomes adjudicator for music festivals in MI           for Jack Pierson. He is made Fine Arts Chairman for school system.17:45 ~ Music - performance with Sid Blair and the East Detroit High School Jazz Band.18:40 ~ Sid & Helen develop theatre group & performance venue. 20:20 ~ 1950 - Sid doesn't audition but plays bass clarinet for Phi Mu Alpha Symphonic              Band. Plays lead alto in Tom Houghton's band. Joins pianist/composer Bob DuRant's             band. Sid begins theatre work with the Nederlander Theatrical agency, constantly           in work (& demand) in Detroit; while still working as Fine Arts Chairman.           (background/foreground music - selections by Bob Durant Big Band with Sid Blair)26:20 ~ Sid is on call with the Detroit Symphony Orchestra under Sixten Ehrling. Sid studies           with Larry Teal. Tours playing Rimsky-Korsakov, playing Carnegie Hall & Kennedy             Center.30:30 ~ (background music - selection by Jack Brokensha)           Sid's health gives out, retires from school district, and become a full-time musician.           Starts playing with John Trudell band, doing recording sessions for Jack Brokensha. 32:10 ~ Music: Sid Blair playing lead tenor with the John Trudell Band (circa 1980s).33:30 ~ Wolverine Jazz Band, life as on-call musician for famous acts; Sid recollects working           with Henry Mancini, Nelson Riddle/Linda Rondstadt, Michel Legrand, Sarah Vaughan.37:10 ~ Remembrances of: Helen O'Connell, Ann Jillian, Larry Elgart, Bob Hope, the             Tempations & the Four Tops and Mel Tormé. Sid does recording session for Motown              and other Detroit labels.42:30 ~ 1990 Sid & Helen "retire" to Ormond Beach, Florida. 43:30 ~ Music - selection from Sid Blair album recorded in Detroit after Sid moved to FL            (S Blair - tenor, Bill Hart - trumpet, Buddy Budson - piano, Dan Pliskow - bass)44:05 ~ Sid's amazing musical fortune continues immediately in FL. Works with Joe Moses,            Joe Odom, Frank Roberts. Quits bands and works shows for Warren Bills and takes          local gigs. Sid remembers gigs with Carol Channing, Lawrence Welk Singers,             48:15 ~ Sid plays for big bands on cruise ships for several years. Sid plays concert in Palm            Coast (European Village) for NEFJA with his son, daughter in law as 3 Blairs + 2.           Work with Jim Miller's Big Band America and feature concerts at Stetson University.50:25 ~ Music - selection with Sid Blair on clarinet and James Blair on electric piano.            51:30 ~ Sid up to today aged 85 (2011) still gigging on call and with Lenny Glasso, Frankie                Kay and Sal Ronci.52:45 ~ Music - impromptu performance by Sid on flute!54:00 ~ Sid's legacy of music in his children & grandchildren.           (background/foreground music - Overture di Festival composed by Nathan Blair              - Orlando Philharmonic Orchestra - Christopher Wilkins - 2007)57:00 ~ more on grandchildren; closing thoughts and more Sid on flute, live!59:15 ~ Allison - closing remarks and info.          (Palm Coast Jazz Closing Theme by Seven Octaves)This podcast copyright 2011 Kenny MacKenzie. Contact for (free) broadcast permission and modifications.

I detta program sätter vi fokus på en av årets tonsättarjubilarer: Robert Schumann (1810 - 1856). Huvudnumret är Robert Schumanns andra symfoni, den i C-dur, som uruppfördes i Leipzig av vännen Felix Mendelssohn den 5 november 1846. Den symfoni som Schumann faktiskt tillägnade Konung Oscar I av Sverige och som resulterade att han blev invald i Kungliga Musikaliska Akademien i Stockholm. Det finns faktiskt en och annan som kallat den här symfonin för Schumanns "svenska symfoni", fast den benämningen har Schumann naturligtvis aldrig själv använt. Läs mer om Schumann skrev sin andra symfoni mellan 1845 och 1846. Den uruppfördes i Leipzig av vännen Felix Mendelssohn den 5 november 1846. Här är det den tyske dirigenten Georg Ludwig Jochum som framför den tillsammans med Radioorkestern i en inspelning från 1958. Georg Ludwig Jochum var en återkommande gäst på orkesterpodiet i Stockholm mellan åren 1956 och 1967. Han gick bort redan 1970, vid 61 års ålder. Georg Ludwigs mer namnkunnige bror Eugen Jochum blev betydligt äldre och namnkunnigare som dirigent. Men Georg Ludwig var inte heller dålig och en mycket bra orkesterfostrare, som förde dåvarande Radioorkestern en bra bit på väg mot att bli dagens Sveriges Radios symfoniorkester. Och här alltså skall han leda radioorkestern i Robert Schumanns andra symfoni i C-dur. Vidare skall den ryske pianisten Emil Gilels framföra ett litet pianostycke av Schumann. Ett av hans Nachtstücke ur samlingen opus 23. Det är en inspelning från Gilels sista Sverigebesök i februari 1983, då han gästade Berwaldhallen. Som extranummer spelade han den gången bl.a. denna lilla pianopärla av Schumann. Emil Gilels (1916 - 1985) var en Rysslands främsta pianister. Han slog igenom i hemlandet 1933 vid en tävling. Fem år senare vann han den internationella Ysaÿetävlingen i Bryssel. Efter kriget kom han så småningom att turnerade en hel del i väst. Ett av de första länder han besökte utanför järnridån var Sverige, där han gjorde sina första grammofoninspelningar utanför Sovjet. Det skedde i Stockholm tillsammans med dirigenten Sixten Ehrling. I Stockholm spelade de bl.a. in Tjajkovskijs första pianokonsert. Gilels tolkningar av Beethoven och Brahms  höll enligt en samstämmig kritikerkår alltid högsta klass. MUSIK: Robert Schumann: Symfoni nr 2 C-dur Radioorkestern – Georg Ludwig Jochum, inspelat 25 januari 1958 Robert Schumann: Nachtstück op 23:4 Emil Gilels, piano Inspelning från konsert i Berwaldhallen 20 februari 1983 Schumannsymfonin finns även tillgänglig som podd efter programmet!