Podcasts about ensamheten

Relationen mellan Marguerite Duras och den nästan fyrtio år yngre Yann Andréa var inte okomplicerad. Men stark. Elisabeth Hjorth skildrar deras möte. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes för första gången den 4 maj 2017.En bar. Ganska elegant, trevlig. En man och en kvinna sitter vid ett av borden. Han är vacker, olycksbådande. Kvinnan har åldrats, hon måste fortfarande älskas. Någon betraktar paret, det finns alltid en betraktare. Betraktaren är jag.När Marguerite Duras och hennes följeslagare Yann Andréa möts första gången är hon en erfaren författare och han en bedrövad ung man. Det är i alla fall så mötet gestaltas i hennes sena roman ”Yann Andréa Steiner”.1980 börjar järnridån ska i sina grundvalar av de strejkande arbetarna i Gdansk. Duras placerar mötet med Yann i denna politiska kontext, i ett Europa sargat av minnen och förtryck. Hon har ännu inte skrivit ”Älskaren” som ska ge henne läsare över hela världen och som hon själv kallar en flygplatsroman hon skrev när hon var full. Hon har haft framgångar med sina filmer men skrivandet har gått i stå. Ensamheten i det stora huset vid Atlanten är stor som Europas ensamhet. Det är nu som hon möter en 38 år yngre man och de inleder ett beroende av varandra lika starkt som beroendet av alkoholen och skrivandet.Marguerite Duras film ”India Song” visas på en liten biograf i staden där Yann bor. Efteråt går de till en bar. Det är Yann, hans filosofistuderande kompisar och så Marguerite. Hon dricker två whisky och han följer henne till parkeringen där hennes Renault 16 står. Han frågar om hon har några älskare. Hon säger: ”Inte nu längre”. Han frågar hur snabbt hon kör. Hon svarar: ”I 140, liksom alla som har en R16”.Yann börjar skriva till Marguerite. Han älskar henne redan, så som man älskar en författare för böckerna hon skrivit, för att de handlar om en själv. Det är korta brev, små biljetter nästan. Marguerite svarar inte, men hon sparar Yanns rader. Sedan ska hon säga att de är det bästa han har åstadkommit i textväg. Sedan ska hon säga att hon tyckte om rösten i breven, den som skulle bli rösten i hennes liv.När breven slutar komma blir Marguerite nervös. Hon är redan beroende av dem. Varför har han tystnat? Hon kan inte tro att han förlorat intresset, kanske har han dött? Hon skriver tillbaka och kontakten återupptas. En dag ringer Yann för att tala om att han kommer på besök. ”När kommer ni?”, frågar hon. ”Imorgon klockan elva”, svarar han.Det är så det går till när Duras gör Yann till litteratur. Det är inte första gången, och han är inte den ende. I Duras böcker rör sig människorna i hennes liv ständigt. De blir mytiska och främmande, antar nya former, byter namn och historier med varandra.En ny bar, den liknar den första. Bara en annan stad, de har kört hela dagen. Mest av allt älskar mannen och kvinnan att åka i bilen tillsammans. Att stanna på en bar eller ett café och hitta på historier om människorna de ser.När Yann väl anlänt med bussen den där dagen stannade han kvar till Marguerite Duras död sexton år senare. Han blev hennes musa, hennes assistent, hennes beskyddare. Han renskrev hennes bilder av deras gemensamma tillvaro, han räddade kanske hennes liv. Hon var ensam, hon drack. Hon behövde en vän, men hävdar envist att Yann var hennes älskare.Den kärlek till Yann som går att spåra i Duras böcker, starkast i ”Emily L”, inverterad i ”Älskaren”, närvarande i bok efter bok, blir en litterär gåta. En kvinna som har levt med krig och förlorat ett barn, som är besatt av att skriva och vars författarskap dignar under nittonhundratalets blodiga historia. Hur ska hon älska en man som är så ung? En pojke vars begär driver honom till barerna på nätterna, i jakt på vackra män från Buenos Aires och Santiago. Detta är inte den tonåriga Marguerite Duras kärlek till en kinesisk miljardär, inte heller den uppoffrande smärtsamma kärleken till maken Robert L, som återvände från koncentrationsläger och tillfrisknade under hennes vård. Kärleken mellan Marguerite och Yann är märkt av litteratur, av den förödande och fruktbara sammanblandningen av liv och skrivande.Yann älskar Marguerites böcker. Hon älskar honom för hans röst, hans kropp, hans tankar. Denna åldrade kvinnas kärlek är luttrad och hjärtskärande, på en gång illusionsfri och påstridig. Det är en skyddslös kärlek, galen, den vet för mycket, den vet allt, men den förstår inte. Åldern, erfarenheten, visdomen kan inte hjälpa hjärtat.Och han? Mannen är för ung. Han är för intelligent. Han är för upptagen med att undersöka om livet är värt att leva.När Yann kommer till Marguerite är hans pengar slut. Hon betalar för vinet och maten. De talar i timmar, om att skriva, om att läsa. Marguerite säger att hon lätt skulle byta alla Roland Barthes böcker mot platserna i Indokina där hon växte upp. Barthes rådde henne en gång att återvända till stilen i hennes första ”så enkla och så förtjusande” romaner. Hon förlåter honom aldrig för hans nedlåtenhet. Hon vägrar vara nyanserad och tolerant. Så länge hon levde och efter sin död karaktäriseras detta raseri som pinsamt, ovärdigt, kvinnligt. Hon ger generationer kvinnor hopp genom att vara så genant som ingen kvinna får vara.Är det pinsamheten som får Yann att vända sig bort? Som får honom att säga: ”Ni kommer att överges av alla, för ni är galen, omöjlig att stå ut med”. Är det galenskapen som får honom att återvända, ständigt? Som får honom att gå tillbaka till henne när gryningen reser sig ur havet, lämna sina älskare och återvända till huset och kontrollera att manuskriptet hon arbetar med ligger kvar på bordet?Yann Andréa älskar Marguerite Duras böcker, men böckerna är hon. Hans liv blir hennes. Han låter sig förvandlas till en litterär karaktär, och beskriver det själv så. När hon är död fortsätter han författa brev till henne.Hon för sin del kan inte motstå någon som är så barnslig, som vill ha allt och allt på en gång. Hon vill ha denna nya kropp, lång och mager. Hon vill höra denna otroligt mjuka röst som är kunglig och återhållen. För att behålla honom måste hon hota med att kasta manuskriptet i havet.Marguerite Duras vet att kärleken till Yann Andreá blir acceptabel om hon utelämnar det pinsamma, om hon låter det vara en historia om två intellektuella som är besatta av litteratur. Hon vägrar. Yann är hennes älskare. Hon tvekar att skriva ner det, men gör det ändå: ”Efteråt sa ni att jag hade en osannolikt ung kropp” Yann kommer att förneka att han någonsin sagt något så löjligt, att det någonsin funnits en sådan historia.Den är en hård historia. Marguerite skriver: ”Ibland är jag rädd från det att ni vaknat. Liksom alla män förvandlas ni till kvinnomördare varje dag, om så bara för några sekunder”. Yann får vredesutbrott och de skrattar tillsammans när det är över. Hon skriver: ”Det händer att jag grips av ömhet för den sortens människor som vi är”.Lika centralt som raseriet är för Duras författarskap är förmågan till ömhet. I hennes sista bok ”Det är allt”, delvis en dialog med Yann, ligger denna ömhet i öppen dager tillsammans med hotet av den nära förestående separationen.Det är ingen bar längre, det är en dödsbädd. Den vackre mannen frågar: ”Hur skulle ni beskriva mig? Den döende kvinnan svarar: ”Outgrundlig. Den mest förtrollande människa jag mött. Ett gammalt svin.” Hon svarar: ”Jag älskar er. Adjö.”Elisabeth Hjorthförfattare, etiker och professor i litterär gestaltning LitteraturMarguerite Duras:Yann Andréa Steiner. Översättning Kennet Klemets, Ellerströms förlag, 2017.Horan på den normandiska kusten. Översättning Kennet Klemets, Ellerströms 2015.Det är allt. Översättning Kennet Klemets, Ellerströms, 2013.Emily L. Översättning Britt Arenander, Modernista, 2011.Dödssjukdomen. Översättning Marie Werup, Modernista, 2007Blå ögon svart hår. Översättning Kerstin Hallén, Albert Bonniers förlag, 1988. FaktaMarguerite Duras föddes 1914 och växte upp franska Indokina. Hon betraktas som en av 1900-talets framträdande och säregna författare och filmare. Bland hennes rika produktion kan nämnas ”Älskaren”, ”Smärtan”, ”En fördämning mot stilla havet”, ”Hiroshima, mon amour” och ”Att skriva”. Under 2000-talet har svenska översättningar av hennes böcker utgivits på hela sex olika förlag. Duras dog 1996.Yann Andréa (1952-2014) hette egentligen Yann Lemée

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har ensamhet som tema. Idag hör du Paras Sharma från Gnesta som utgår från sin hinduiska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ensamheten kan alltså vara ett verktyg, en vägvisare som pekar på vad som saknas och vad som behöver justeras. För om ensamhetens rop får eka ohörda för länge, då blir den ett fängelse. Men om vi möter den med öppenhet, kan den i bästa fall vara en väg mot frihetUr andaktenText:Bhagvad GitaMusik:Bhairavi The King Of Ragas – Music For Deep MeditationProducent Marianne Greipliv@sverigesradio.se

Under en debatt i riksdagen fick utrikesminister Maria Malmer Stenergard en påse med tomat och rödlök kastad mot sig och Linnea frågar sig två saker: Hur kunde det här komma igenom säkerhetsspärren och varför kasta hela påsen? Kalle pratar om Miraklet i Borås där Elfsbogs-fans fick fira rejält efter megaskrällen mot Roma, och ett grovt pasta-kränk i arenans pressrum. Dessutom får vi äntligen höra mer om vad politikerna som hamnar på Elefantkyrkogården faktiskt fyller sina dagar med. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Gustaf Tadaa är entreprenör, föreläsare och ledare. Han föreläser om ledarskap, är involverad i Svenska MKP (Mankind Project), Svenska Burning Man, och har en drivit bolag i 20 år. Jag och Gustaf tar dig som lyssnare igenom en spretig resa från vad som fick Gustaf att börja skapa mötesplatser, uppgångar och misslyckanden - hur man hanterar sina känslor, och lögnerna som säljs till unga entreprenörer idag - om vad det här livet innebär. • It's a numbers game • Ledareskapsstilar och team alignment• Ilska, känslor, gemenskap och relationer • Ensamheten som entreprenör • Samhället, Individualismen - och den kapitalistiska maskinen • Att sätta mål - och hur man kan tänka i början, som ett alternativ till det som brukar läras ut • Digitalisering och modern kommunikation • Att våga lita på andra • Att klippa ur toxiska relationer och kunder ASAP - för att kunna växa och behålla passionen

Tillbaka! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Om några dagar firar vi jul och för den som inte har en familj eller vänner att fira med så kan julafton bli den längsta och svåraste dagen under hela året. En dag då man känner sig som mest ensam. Nästan var tredje finländare över 16 år upplever ensamhet visar en undersökning som Statistikcentralens gjort. Ensamhet ökar både risken för mental- och fysiskohälsa och gör att människor marginaliseras och faller bort från arbetsliv och studier. Ensamhet är lika farligt som att röka 15 cigaretter om dagen varnar Världshälsoorganisationen. Enligt en brittisk beräkningsmodell kostar ensamhet 15 miljarder euro per år i Finland. Ensamheten ökar markant bland unga vuxna, men allra ensammast upplever sig äldre personer över 85 år. Hur ser ensamheten ut och vad kan vi göra åt den? I debatten deltar Jessica Hemberg docent och äldre universitetslektor i vårdvetenskap, Anki Sundqvist verksamhetsledare på föreningen Contact, David Sandström på ungdomsstationen Feelis och Toni Lehtonen, ung vuxen som representerar de ungas perspektiv. Mikaela Löv leder ordet. Programmet är en repris från 29 november. E-post: slaget@yle.fi

Nästan var tredje finländare över 16 år upplever ensamhet visar en undersökning som Statistikcentralens gjort. Ensamhet ökar både risken för mental- och fysiskohälsa och gör att människor marginaliseras och faller bort från arbetsliv och studier. Ensamhet är lika farligt som att röka 15 cigaretter om dagen varnar Världshälsoorganisationen. Enligt en brittisk beräkningsmodell kostar ensamhet 15 miljarder euro per år i Finland. Ensamheten ökar markant bland unga vuxna, men allra ensammast upplever sig äldre personer över 85 år. Hur ser ensamheten ut och vad kan vi göra åt den? I debatten deltar Jessica Hemberg docent och äldre universitetslektor i vårdvetenskap, Anki Sundqvist verksamhetsledare på föreningen Contact, David Sandström på ungdomsstationen Feelis och Toni Lehtonen, ung vuxen som representerar de ungas perspektiv. Mikaela Löv leder ordet. E-post: slaget@yle.fi

Hur hanterar vi ensamhet? Går det att bryta ensamheten och hitta vänner? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ännu en gång kommer forskningsrön som visar att ensamhet ger dålig hälsa. Nu säger forskarna att besök en gång i månaden verkar vara ett tröskelvärde. Besök en gång i månader verkar göra skillnad jämfört med att aldrig ha besök.Är du ensam – hur hanterar du din ensamhet?Har du ensamma människor i din närhet?Har du brutit din ensamhet – hur gjorde du? Eller tycker du om att vara ensam?Ring och prata med Gerhard Stenlund i Karlavagnen fredag – Sveriges största samtalsrum!020 - 22 10 30Programmet startar 21:40. Telefonslussen öppnar 21:00.Du kan också skicka e-post till karlavagnen@sverigesradio.se och dela med dig.Ansvarig utgivare: Anders Bäckström.

Samhällsutmaningar kräver samverkan och gemensamt utforskande mellan kommuner och universitet. I den här podden pratar Anna Zingmark med Marie Mörndal, forskare om hennes bok ”Att takta: om organisering av samverkan mellan organisationer”. I samtalet pratar vi om den långsiktiga samverkansplattformen Samhällskontraktet och om vad som skapar framgångsrikt taktande. Vi pratar bland annat om: -Alla samtal som krävs mellan organisationer -Olika utvecklingsfaser och lärandet i en långsiktig samverkansplattform -Begreppet att takta som ett värdefullt ord i samverkansvokabulären -Dimensioner som till exempel den tidsrelaterade, den symboliska och den holistiska -Processledarens viktiga roll och förutsättningar -Ensamheten i processledarollen fast man kommunicerar med så många

Föredragshållare: Per Magnus Johansson, psykoanalytiker, idéhistoriker, författare. Moderator: Björn Sahlberg, leg psykolog, leg psykoterapeut, psykoanalytiker (IPA) Arrangeras av: Svenska psykoanalytiska föreningen och ABF Stockholm Inspelat 20 september 2023, ABF Stockholm   Sigmund Freud tar sig an upplevelsen av ensamhet och övergivenhet i andra kapitlet av Jenseits des Lustprinzips, publicerad 1920. Där berättar han, utifrån iakttagelsen av en liten pojke, hur denne finner en väg att bemästra sin ensamhet. August Strindberg skriver om den övergivna människan i Ensam, som utkom 1903. Strindberg berättar om hur han i det dagliga livet överskrider det solitära livets utsatthet. Vad förenar och vad skiljer Strindbergs beskrivning av ensamheten med Freuds analys av människans villkor?    

Welcome to SAQMI Play, the podcast that features queer filmmakers and filmmaking. This episode is a talk between the Swedish based filmmaker and sometimes actor Alecio Araci and Saqmi's own hostee Sam Message. The conversation took place in a packed Saqmi's headquarter in Majorna in Göteborg and followed the screening of Alecio Araci's trilogy consisting of the short films Chavo, Mami and Lil tuke – all of them focusing on queer Roma experiences and dealing with themes such as sorrow, forgiveness, oppression, coping and traditions. In this episode of SAQMI Play we are also digging into Alecio Araci's love for splatter and horror movies, camp, the burlesque and bizarre with some clips from a work-in-progress gore splatter comedy/mockumentary, partly shot on Super 8. This episode is a recording of the event Nightfall - Queer Talks & Screenings #12 which took place at SAQMI May 17, 2023. Alecio Araci has a background in DIY and underground culture and has worked diligently on both low- and high budget projects since the mid-00s. Between the years 2015 and 2018, he trained on the bachelor's program in film at Valand Academy in Gothenburg and has since continued his creative work both in front of and behind the camera. With his love for genre films and burlesque, he constantly strives to find the balance between the bizarre and the ordinary in his works. More about the films mentioned in the podcast: Chavo (Swedish title: Tjena tjavo) is the opening film in a trilogy of short films in a Roma setting that deals with topics such as identity, sexuality, origin and the burden that can occur when these parameters do not match. Short synopsis (eng/sve): Chavo, 2023, 15 min Tommy's grill is a meeting place for the Romani community. Here a motley crew of people gather to eat and talk. When a young man visits the restaurant one evening, rumors begin to spread and Tommy is forced to revisit traumatic memories. Tommys grill är en mötesplats för den romska gemenskapen. Här samlas en tajt sammansvuren men brokig skara människor för att äta och snacka gott. När en ensam ung man besöker restaurangen en kväll sätter ryktena igång och Tommy tvingas tillbaka till traumatiska minnen. Tjena tjavo vill öppna upp en diskussion om identitet, sexualitet, ursprung och bördan som kan uppstå när dessa parametrar inte klaffar. Men Tjena tjavo är också en film med många allmänmänskliga teman - att misslyckas som förälder, försoning efter ett svek, att våga lämna sin invanda världsbild och bilda sin egen uppfattning, att ta ansvar för sina felsteg och våga återvända till livet efter en stor sorg. Facts: Original title: Tjena tjavo. Film type: Short. Category: Fiction. Director: Alecio Araci. Producers: Alicia Hansen & Bitte Andersson. Screenplay: Alecio Araci. Production country: Sweden. Production company: French Quarter Film AB. Classification: Suitable for all audiences. Dialogue: Swedish & Romany. Cast: Michell Tatter Alfredsson, Ado Mehic Dzafic, Rosmari Kaldaras, Ardijan Bunjoshi, Paul Dandos, Philip Torres Örning. Extra: Kurke Deteharin - song from Chavo/Tjena tjavo (eng/swe) Jaj de kurke deteharin, muro kham sa kalilas Gero jilo sar angar, i jag ande mande mulas Jaj de sostar Dadeja, tu chi kames man? Zhanav kaj chi sim me kodo chavo so tu manglan Jaj le bare Devlestar, kasavo kerdjilem me Sakhade von man prasan Pala mande chungaren, vi man kushen Tuke feri ladzh bari andem me khere Chira mesaljate majbut le Rom chi aven te beshen Jaj mansa so te kerav shukara Devla? Andi ushalin dud naj, o korkoripe but dukhal Lel man i lachi lindra Sovavtar, pale chi ushtav Akanak Dade dav man la phuvjake man te xal Söndag morgon, min sol mörknade. Arma hjärta svart som sot, elden i mig dog Pappa, varför älskar du inte mig? Jag vet att jag inte är den där sonen som du önskade Den stora Guden skapade mig såhär Ändå hånar de mig. De bespottar mig och även svär mig Pappa, dig har jag bara bringat skam Inga romer kommer längre och sitter vid ditt bord Herregud vad ska jag göra med mig själv? I skuggan finns inget ljus. Ensamheten gör så ont Den ljuva sömnen tar mig Jag somnar, jag vaknar inte igen Jag ger mig åt moder jord så hon kan sluka mig Mami which in Romany means grandmother is the second film in the trilogy and is told from the point of view of an elderly matriarch. The film is shown as a “work in progress”. Mami betyder farmor eller mormor på romani och det är just kring denna personlighet som filmen kretsar. Mami är överhuvudet i familjen. Matriarken. Hon är den som vakar över och månar om. Hon är den som bestämmer och den som skyddar. Den som oroar sig och innerligt bryr sig. Hennes ord väger starkast i en osämja och familjemedlemmar skulle aldrig drömma om att sätta sig upp mot hennes förhållningsregler. Lil tuke means “A letter to you” in Romany and is the final film in the trilogy. In short, it is about secret relationships and being able to move on after an indescribably difficult loss. Screened as a work in progress with only short clips during the event. Lil tuke betyder "Ett brev till dig" på romani och är den avslutande filmen i trilogin. Den handlar i korta drag om hemlighållna relationer och att orka gå vidare efter en obeskrivligt svår förlust. Visades som ett pågående arbete med endast några klipp ur filmen. ENGELSKA (from the dialogue) While I age, you stay young. Soon you could have been my son. Time shows me no mercy, it takes me with it. When I see you again will you like me? When I walk with a cane. When my skin looks like wrinkled fabric. When I'm bald and my beard has turned gray. You might be able to ignore all that. Maybe I'll always be young in your eyes. SVENSKA (från dialogen) Medan jag åldras, förblir du ung. Snart kunde du ha varit min son. Tiden visar mig ingen nåd, den tar mig med sig. När jag får se dig igen kommer du att tycka om mig då? När jag går med käpp. När min hud är rynkig som skrynkligt tyg. När jag är flintskallig och mitt skägg har blivit grått. Du kanske kommer att kunna bortse från allt det där. Jag kanske alltid kommer att vara ung i dina ögon. ROMANI Sar so me phurovav tu aches terno. Na pala buteste shaj aves mro chavo. I rama na terdjol mange, lel man pesa. Kana pale dikhava tut dashtisa te kames man? Kana rovlijasa phirav, kana mri morchi dikhjlol sar poxtan burchome, kana mre chor parnol, kana kushljovava. Kam dikhesa perdal sa okova. Kam ande chire jakha sakhana terno thaj shukar dikhljovava. During the evening, Alecio screened some archive material filmed on Super 8, which now forms the basis for the development of a feature length mockumentary. Listen to Alecio in a radio interview for Radio Romano about Tjena tjavo. Published January 31 2023 by Margrethe Balok. Nightfall is a night of queer talks and screenings. Inviting artists to share and talk about their work and their process. Nightfall is both a showcase for finished work and a queer peer review for work in progress. Credits SAQMI Play: Producer: Anna Linder Design and code: Vincent Orback Composer: Amanda Lindgren Recorded, edited and Mixed by Malin Holgersson Host: Sam Message Original: Nightfall #12 Publisher: Anna Linder SAQMI Play is produced with the support from The Swedish Arts Council and Gothenburg City.

I det här avsnittet diskuterar Lovisa och Robert möjliga svar på era inskickade frågor. Måste man vara duktig som kristen? Får man ta ett glas som frikyrklig? Hur kan man rättfärdiga ett gott liv i Sverige när så många lider? Och hur kan man läsa bibeln som något annat än en saga eller kurslitteratur? Några grejer som nämns i avsnittet: • Jesus om sabbaten: Luk 14:1-6 • Instagraminlägg ”Ensamheten” av @mariaborda.se (28 mars 2023) • Grön kyrka:  https://gronkyrka.se/• God jord: https://www.godjord.nu/start/ • ”Lectio divina”, en metod att läsa bibeln: https://ekibs.se/wp-content/uploads/2021/06/Om-lectio-divina.pdf • Bibelkommentarer kan du hitta på https://www.libris.se/nya-testamentets-budskap/ Avsnitt om HBTQI och kyrka: • ”HBTQ, Bibeln och Människan” ett podd-föredrag av Robert Eriksson (Betlehemskyrkans podcast, 27 februari 2020) • ”Låt oss prata – Del 3: HBTQI+kyrka” (Betlehemskyrkans podcast, 27 januari 2023) ”Låt oss prata” är en poddserie av Lovisa Almén och Robert Eriksson som är pastorer i Betlehemskyrkan Göteborg. Här tar de tag i frågor som de brottas med och som de möter många frågor och funderingar kring som de vill att kyrkan ska prata mer om.   Avsnittet spelades in 30 mars 2023. Medverkande: Lovisa Almén och Robert Eriksson Producent: Evelin Nyberg Ansvarig utgivare: Robert Eriksson

Många förlorar sin partner, vänner och gamla arbetskamrater på äldre dar. Ofrivillig ensamhet är plågsamt och kan leda till depression. Hur hittar man nya sammanhang och när borde man söka hjälp? Gäster är överläkare och psykiatriker Ullakarin Nyberg och Gunilla Nordqvist som berättar om hur hon hittade nya vänner när hon var 75.

Musse flydde från Eritrea till Sverige med hjälp av kompisarna. De korsade många länder och många gånger fick vännerna bära Musse då det inte gick att komma fram med rullstolen. Tillsammans med Jaimie Bolling från Disabled Refugees Wellcome/Rätten till arbete pratar han om att vara flykting med funktionsnedsättning i Sverige. Det är en klassfråga, säger Jaimie på frågan vilka det är som kommer till Sverige. De med resurser kan fly. Det är betydligt fler med olika funktionsnedsättning som flyr än vad man kan tro, med hjälp av vänner, familj eller volontärer. Det är ensamheten och det sociala utanförskapet som är värst. Det är krångligt att förstå det svenska samhället och dess olika system. Där har de svenska funktionshinderorganisationerna en stor roll att spela. DHR skulle lokalt kunna vara en brygga in i samhället och vägleda i hur samhället fungerar och mötas i den gemensamma erfarenheten i att ha en rörelsenedsättning.

- Är du nöjd Sven? Nej, jag är less på alla frågor om hur jag upplever än det ena än det andra. Jag gör väl som de flesta, låter bli att svara och slänger alla påminnelser i papperskorgen. Om Sven Teglund:Sven Teglund är konstnär och pensionerad socionom bosatt i Luleå. Utställningar av hans akvarellmåleri visas återkommande runt om i landet. Sven har gett ut boken "Ensamheten värst" med sin mors dagboksanteckningar och medverkar även i podcasten "Hemmafru".Producent: Camilla Blomqvist tankar@sverigesradio.se

Proust-översättaren Gunnel Vallquist längtade efter ensamheten, men behövde också sällskap. Erik Lindman Mata hittar en parallell till Petrarcas försök att skapa en tillflyktsort för likasinnade. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Kanske borde jag ha blivit eremit i gammal rejäl mening, säger författaren och översättaren Gunnel Vallquist i en radiobrevväxling i Sveriges Radio 1968. Dragningen till den religiösa strängheten hade följt henne genom hela livet. Samma sak gällde den avskildhet och tystnad som var lika nödvändig som den var svår. Men hon blev aldrig någon riktig eremit. I stället, konstaterade hon i samma radiosamtal, valde hon kompromissen att leva med en fot i ensamheten och en i gemenskapen.Den här kompromissen är svaret på ett ständigt dilemma, det att vilja vara ifred och att ändå behöva sällskap. Man vill vara sin egen, men inser också, att man alltid redan delar sitt liv med andra. Och frågan är, på vilket vis man bör dela just sitt liv, det vill säga, vilket sätt att dela livet som passar ens lynne. För Vallquist är ensamheten, som står i kontrast till det hon kallar småprat och sysslande med bagateller, ibland smärtsam. Men den är samtidigt en förutsättning för verklig gemenskap. För henne var det just i ensamhet som vänskapen till andra människor kunde få utrymme att växa. Men det här växandet krävde också en rörelse in i och ut ur ensamheten. Ensamheten i sig själv var inte tillräcklig.En historisk parallell till denna dubbla tillvaro, som rymde både ensamhet och gemenskap, finns hos den italienske poeten och historikern Petrarca. När digerdöden härjade som värst i Europa, försökte han skapa sig en liten tillflyktsort i närheten av Avignon, i sydöstra Frankrike. Där, i byn Vaucluse, vars namn betyder just stängd dal, ville han dock göra mer än att bara skydda sig från smittan. Denna by, belägen precis vid foten av de franska alperna, skulle också bli platsen för en gemenskap, skriver han till sina vänner, där var och en som bor förblir sin egen. Han ville skapa en ensam gemenskap, som skulle ge utrymme för intellektuellt utbyte och kontemplation, utan att för den sakens skull pådyvla invånarna några onödiga sociala bördor.När Vallquist påbörjade det som skulle komma att bli hennes livsverk översättningen av Marcel Prousts romansvit På spaning efter den tid som flytt hade hon precis flyttat ned till Frankrike. Hon ville fördjupa sig i såväl den franska som den katolska kulturen och bosatte sig, efter en ungdomligt hektisk tid i Paris, i ett pensionat bredvid klostret Fleury i staden Saint-Benoît-sur-Loire söder om Paris. Här befinner hon sig plötsligt i en variant av Petrarcas Vaucluse.Pensionatet hon kommer till drivs av lekmannabenediktiner: kvinnor som följer de flesta av klosterlivets regler, men som inte själva bär någon ordensdräkt och inte får lov att bo i klostret. Där bor enbart munkar. Vallquist har ett eget rum, med kamin och utsikt över klosterkyrkan. Hon deltar, tillsammans med de andra kvinnorna, i tre av de gemensamma gudstjänsterna: morgonlovsången, laudes, klockan 06:10, därefter mässan, klockan 07:00, och så aftonlovsången, vesper, vid 18:00.I övrigt har hon inte mycket kontakt med munkarna och inget tillträde till själva klostret. Hon får i viss mån ta del av dess liv, men får alltså inte bo i klostrets religiösa hjärta, utan blir varje dag tvungen att återvända till det värdsligas sfär. Hon får ensamheten, men snuddar bara vid gemenskapen.När hon senare flyttar tillbaka till Sverige vill hon själv skapa förutsättningar för det dubbla liv av ensamhet och gemenskap, som hon bara hade fått ana i Frankrike. Hon bestämmer sig för att ta saken i egna händer. Hon beger sig till Rimbo, öster om Uppsala, för att grunda en liten bygemenskap för ogifta, troende kvinnor. Där ska alla ha sitt eget hus, leva sitt eget liv och vara helt självständiga men det ska ske i omedelbar närhet till andra likasinnade. Det är många som uttrycker intresse, men i slutändan blir det bara tre hus: ett åt Vallquist, ett åt hennes tidigare Proustredaktör Eva Alexandersson, och ett åt en utomstående kvinna.Likheterna mellan Petrarcas och Vallquists idealgemenskaper är faktiskt slående. Båda utgick från klostrens samlevnad, men placerade den i ett lekmannasammanhang. Man ville uppleva klostrets andakt, utan att nödvändigtvis hänge sig åt dess organisation. Målet var, som den dansk-amerikanske historikern Brian Patrick McGuire formulerar det i sin essä om Petrarcas Vaucluse, att befolka ensamheten.Men det finns en aspekt i Vallquists klosterinspirerade ensamhet, som på ett avgörande sätt skiljer sig från Petrarcas. För där han ville kringskära klosterorganisationen på grund av de mödor den skulle medföra, så var Vallquists vision för Rimbo inte en konsekvens av lathet. Ensamhetens mödor som innefattar alltifrån tvivel och nedstämdhet, till behovet att själv utforma sin ordning och sitt arbete var för Vallquist någonting gott och nödvändigt. Det hon strävade efter var den gemenskap som hade föregått klostrens utveckling mot organisering och strikthet. Hon riktade sitt intresse mot de allra tidigaste kristna eremiterna.Men vad var det hon såg där? Vad var det hon ville åt, som inte fanns kvar bland dagens munkar?Ett möjligt svar hittar vi i en föreläsning som den franske filosofen Roland Barthes håller på Collège de France bara några år efter att Vallquist flyttat tillbaka till Sverige för att bosätta sig i Rimbo. I sitt föredrag Hur leva tillsammans, beskriver han hur de tidigaste munkarna utformade sina liv efter sina varierade behov av ensamhet och gemenskap. Man delade sitt liv med andra som sökte Gud, man åt och bad gemensamt men kunde när man helst ville dra sig tillbaka till sitt eget. Han kallar denna tillvaro för idiorrytm, ett grekiskt ord som möjligen skulle kunna översättas med den egna rytmen. Denna rytm försvann när klostrens organisation stelnade och centraliserades.Det Barthes försökte visa var, att om man verkligen vill ha fötterna både i ensamheten och i gemenskapen, då måste man dansa lite. Man måste röra sig, fram och tillbaka, mellan det egna och det sociala. Också för Vallquist var en sådan rörelse oundgänglig. Det enda sättet att nå fram till att kunna vara både för sig själv och i gemenskap, var nämligen att ta spjärn först mot det ena, sedan mot det andra. För att kunna komma verkligt nära andra, menar Vallquist, behöver man också ensamheten. Det som kan uppstå i en sådan pendelrörelse är förhoppningsvis en ny sorts lugn. En ledighet, skulle man kunna säga.Så kanske är det inte, som Vallquist sade, rejäla eremiter vi bör bli. Kanske bör vi bara hitta ett sätt att komma nära våra medmänniskor, lite då och då. Vi drar oss tillbaka ibland, kommer fram ur gömslet ibland. Allt enligt den rytm som råkar uppstå, ens egen.Erik Lindman Mata, författare, översättare och kritikerLitteratur:Alva Dahl, Slå rot i förvandlingen. Ellerströms förlag, 2021.Roland Barthes, How to Live Together. Novelistic Simulations of Some Everyday Spaces. Översättning Kate Briggs. Columbia University Press, 2013.Brian Patrick McGuire, Peopling Solitude. Petrarch in Crisis Years 134650 i A Literary Miscellany. Presented to Eric Jacobsen. University of Copenhagen, 1988.

- Jag brukar jämföra kallpratet med att spänta stickor när man ska göra upp eld. Stickorna får inte vara för stora för då får lågan inte fäste, men de får heller inte vara för tunna och små. Om Sven Teglund:Sven Teglund är konstnär och pensionerad socionom bosatt i Luleå. Utställningar av hans akvarellmåleri visas återkommande runt om i landet. Sven har gett ut boken "Ensamheten värst" med sin mors dagboksanteckningar och medverkar även i podcasten "Hemmafru".Producent: Camilla Blomqvist tankar@sverigesradio.se

- När jag reser någonstans är hemresan det första jag tänker på när jag kommit fram. Varifrån, exakt vilken hållplats, ska jag kliva på flygbussen när jag ska återvända hem? Om Sven Teglund:Sven Teglund är konstnär och pensionerad socionom bosatt i Luleå. Utställningar av hans akvarellmåleri visas återkommande runt om i landet. Sven har gett ut boken  "Ensamheten värst" med sin mors dagboksanteckningar och medverkar även i podcasten "Hemmafru".Producent: Camilla Blomqvist tankar@sverigesradio.se

I veckans morgonandakter pratar Susanne Dahl, universitetspräst i Umeå, om den avskalade hösten och en blick som ser lite klarare. Det är november och allhelgonatid och de avklädda träden gör livet naknare. Kanske går stegen tyngre, men blicken ser längre och söker efter det som ger ljus och hopp.- Ensamheten är ett grundvillkor. Jag kommer inte ifrån, jag kan inte förhandla bort. Tron berättar om att längst in i ensamheten finns ett du. Den dova tonen, närvaron. Att mötet med mig själv är ett möte med den närvaro jag ger namnet Gud, säger Susanne Dahl i andakten.TextPsaltaren 139:7-10MusikElokuvaan Iiris ViljanenProducent Helena Andersson Holmqvist liv@sverigesradio.se Moskit media för Sveriges radio Västerbotten

Veckans morgonandakter tar avstamp i de fem världsreligionerna och har smuts som tema. I dag med Nike Snijders från Lund som talar utifrån sin judiska tro. - Ensamheten, säger hon, det är den största smutsen i det svenska samhället.Ur dagens andaktTextOrdspråksboken 3MusikKöln Concert Part II, Keith JarrettProducent Agneta Nordin, Lokatt Media liv@sverigesradio.se För Sveriges Radio Malmö

Sverige är förknippat med ensamhet, men verkligheten är inte fullt så enkel. Kristina Lindquist frågar sig när isoleringen kräver en politisk lösning och när den har en politisk orsak. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2020.En kvinna hälsar på i en jaktstuga i bergen. När hon vaknar efter en ensam natt är hon skild från världen av en genomskinlig vägg, och allt liv bakom den tycks vara utplånat. Marlen Haushofers ständigt aktuella roman Väggen från 1968 har tolkats som dystopi i kalla krigets skugga, som feministisk utvecklingsberättelse och civilisationskritik i Henry David Thoreaus anda. Men på ett väldigt konkret plan är den främst en betraktelse över ensamhetens topografi. Romanen utspelas till stor del i ett akut nu där mörker, hunger och kyla måste hanteras men så kommer plötsligt passager som öppnar tiden och etablerar ensamheten som ett permanent öde: Jag har efter hand börjat förstå att jag aldrig kommer att komma tillbaka, skriver kvinnan i en dagbok som troligen inte kommer att bli läst. Med ensamheten kommer skräcken inför att förvandlas till något som passerar djurets väsen på väg mot avgrunden. Redan nu, skriver hon, är hon bara ett tunt skal över ett berg av minnen.I Väggen tecknas en bild av existentialismens övergivna människa, där ensamheten utgör varats obevekliga grundvillkor. Det är samma kosmiska ensamhet som i Harry Martinssons Aniara, med ödsligheten välvd som en tung stenrymd kring människans själ egentligen oavsett sällskap av andra.Vad har då någon av oss att sätta upp mot kosmisk ensamhet? Vilka reformer kan egentligen spränga en stenrymd kring själen? Det tycks i alla fall vara trendigt att försöka sig på detta. Partiledare talar om att bota och ta krafttag mot ensamheten. Ledarsidor av olika färger beskriver ensamhet som ett folkhälsoproblem och i riksdagen lägger folkvalda över hela skalan motioner om att minska social isolering. 2018 fick Storbritannien till och med världens första ensamhetsminister. Men om ensamheten verkligen är ett existentiellt grundvillkor är ju denna politisering bara fåfänga, och ett tomt försök att klä det eviga i något som inte på allvar rymmer människans belägenhet i världen. Kan ensamheten verkligen kan vara politisk?Kylan från det där existentiella grundvillkoret har nog de flesta av oss känt, och kanske har vi rentav koketterat med den själsliga tomhet som kan uppstå mitt i gemenskapen med andra. Verklig ensamhet är något annat. Det är helt enkelt skillnad på att vara en svarad människa och på att inte vara det, för att tala med författaren Malin Lindroth, som beskriver ensamhetens avgörande gräns just så i sin självbiografiska essä Nuckan. I strömmen av vardagliga ord ryms en bekräftelse som säger att du finns till. I en förtvivlad passage beskriver Lindroth en sommar då rädslan för att avvisas tar henne helt i besittning, då varje ord som lämnar henne känns som en nådeansökan och en bön om ett uppehållstillstånd i en tillvaro som inte tillhör henne. Hon skriver: Och nu handlade det inte bara om män, nu var skräcken allomfattande. Jag var rädd för att visas bort av alla, ur alla sammanhang. Bannlysas. Visas ut i ödemarken. Ensamheten får helt enkelt Malin Lindroth att tvivla på sin rätt att existera, och ur ett historiskt perspektiv är det inga konstigheter, eftersom samhörighet med gruppen länge var en absolut förutsättning för mänsklig överlevnad.Av allt att döma var isoleringen än större för den man som i november 2019 hittades död i sin lägenhet på Södermalm i Stockholm. Tidningarna skrev att han hade legat där i tre år, och att radion fortfarande stod på. Det är en död som tagen ur Väggen, där huvudpersonen resonerar om att ingen kommer att trycka sina varma, levande fingrar mot hennes kallnande ögonlock när det väl blir dags. Och den här sortens nyheter har närmast blivit en egen genre bland mänskliga tragedier, och tas ofta som intäkt för att något gått riktigt fel i vårt samhälle.Det är dock en envis myt att Sverige med sina många singelhushåll skulle vara ett särskilt ensamt land. I själva verket ligger vi tvärtom en bra bit efter länder som Ungern och Grekland både vad gäller upplevd ensamhet och social isolering. Men sådana rankningar minskar knappast lidandet för den som rent faktiskt står utanför mänsklig gemenskap. Siffror från SOM-institutet visar till exempel att sex procent är ensamma alla kvällar i veckan och att 13 procent umgås med vänner mindre än en gång i månaden.Det låter onekligen sorgligt frågan är bara vems ansvaret är. Liberala skribenter som betonar individens ansvar för den egen lyckan kan häpna över hur vuxna, friska människor blivit så hjälplösa att de behöver politiker och tjänstemän för att knyta vänskapsband. Och möjligen kan man betrakta ensamhet som ett fenomen utanför politikens räckvidd om man utgår från ett slags neutral och arketypisk medelmänniska, som står orörd av politiska spår från exempelvis fattigdom och klass. Den som lever med arbetslöshet och låg inkomst lider nämligen också oftare av ensamhet, vilket kanske går att glömma om man betraktar bussbiljetter, kafébesök och internetabonnemang som sådant som alla självklart har råd med. Minskad tillgång på billig psykoterapi kan också göra det till en klassfråga att bryta en ensamhet som inte sällan präglas av ångest och skam.Men det som oftast återkommer i debatten om politisk ensamhet är bilden av den ensamma ålderdomen, trots att verkligheten kring detta inte alls är entydig. Äldre känner sig mindre ensamma än yngre, men är rent faktiskt mer socialt isolerade. I boken Ensamheten värst, som samlar 18 år av Siri Johanssons ensamma dagboksanteckningar, konstaterar hennes son Sven Teglund att det som bröt dödläget för modern var att få komma till ett servicehus, där hon med stor tvekan levde upp inför ett nytt socialt sammanhang. Är det i så fall en politisk fråga att chansen att få plats på ett äldreboende halverades under de första decennierna på 2000-talet? Eller att en majoritet av Sveriges kommuner gör besparingar på äldreomsorgen? En av de åtgärder som diskuteras på flera håll är att lösa nattillsynen med kameror istället för med mänsklig närvaro. Eller som poeten Ragnar Thoursie skriver i en dikt om hemtjänstens nattpatrull:Inget benbrott denna gång, ingen som ligger på golvet och kvider.Bara rop efter någon att prata med,i vargtimmenMer sällan diskuteras exilens ensamhet som politisk fråga i debatten om migration, trots att Sverige är ett av de länder där det är svårast att hitta nya vänner för den som kommit hit från annat håll. Och trots att sådant som stopp för familjeåterförening och skärpta försörjningskrav för att få ta hit anhöriga är en politik som rakt av skapar ensamhet.För den som flytt över hav och land kan ensamheten nämligen väldigt konkret bli en direkt konsekvens av politiska beslut. I reportageboken Dom som stod kvar skriver journalisten Thord Eriksson om afghanska ungdomar som efter godtycklig åldersuppskrivning det kan handla om ett ögonkast från en handläggare blivit utkastade i fullständig ensamhet. Det är en ensamhet som gör att ingen reagerar när ett juridiskt biträde slarvar eller när nya omständigheter borde ge rätt till ny prövning. Ingen svarar på andra sidan av den genomskinliga väggen.Kristina Lindquist, kulturskribentLitteraturBrülde, Bengt & Fors, Filip (2015) Den svenska ensamheten: Om hur olika former av ensamhet påverkar vårt välbefinnande i Annika Bergström, Bengt Johansson, Henrik Oscarsson & Maria Oskarson (red), Fragment. Göteborgs universitet: SOM-institutet.Eriksson, Thord: Dom som stod kvar. Natur & Kultur, 2019.Marlen Haushofer: Väggen, övers: Rebecca Lindskog. Bokförlaget Thorén & Lindskog, 2014.Siri Johansson och Sven Teglund: Ensamheten värst. Teg publishing, 2016.Malin Lindroth: Nuckan. Norstedts, 2018.Harry Martinsson: Aniara. En revy om människan i tid och rum. Albert Bonniers förlag, 1956.Ragnar Thoursie: Sånger från äldreomsorgen. Albert Bonniers förlag, 2009.LänkarGrannen låg död i över tre år (Aftonbladet, 20/11 2019) Hanne Kjöller: Att vara ensam är ett val (DN, 3/7 2019)How lonely are Europeans? (EU Science hub, 2019)Professor: Chansen att få plats på ett äldreboende har halverats (SVT 7/9 2018)Så många sparar på äldreomsorgen (Kommunalarbetaren, 16/12 2019)Expat Insider 2017 

- Min kompis Björn sa till mig att livet består av två halvlekar, precis som i en fotbollsmatch. 2 x 45 minuter och en sammanlagd längd på 90 minuter, men där minuterna består av år. Vid 45 års ålder har halva livet gått och om allt går bra så får man uppleva en halvlek till och uppnå full tid, men då är det definitivt slut. Om Sven Teglund:Sven Teglund är konstnär och pensionerad socionom bosatt i Luleå. Utställningar av hans akvarellmåleri visas återkommande runt om i landet. Sven har gett ut boken "Ensamheten värst" med sin mors dagboksanteckningar och medverkar även i podcasten "Hemmafru".Producent: Camilla Blomqvist tankar@sverigesradio.se

Relationen mellan Marguerite Duras och den nästan fyrtio år yngre Yann Andréa var knappast okomplicerad. Men den var stark. Elisabeth Hjorth skildrar ett möte som sammanfogade livet med litteraturen. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes för första gången den 4 maj 2017.En bar. Ganska elegant, trevlig. En man och en kvinna sitter vid ett av borden. Han är vacker, olycksbådande. Kvinnan har åldrats, hon måste fortfarande älskas. Någon betraktar paret, det finns alltid en betraktare. Betraktaren är jag.När Marguerite Duras och hennes följeslagare Yann Andréa möts första gången är hon en erfaren författare och han en bedrövad ung man. Det är i alla fall så mötet gestaltas i hennes sena roman Yann Andréa Steiner, som nu finns på svenska i översättning av Kennet Klemets.1980 börjar järnridån ska i sina grundvalar av de strejkande arbetarna i Gdansk. Duras placerar mötet med Yann i denna politiska kontext, i ett Europa sargat av minnen och förtryck. Hon har ännu inte skrivit Älskaren som ska ge henne läsare över hela världen och som hon själv kallar en flygplatsroman hon skrev när hon var full. Hon har haft framgångar med sina filmer men skrivandet har gått i stå. Ensamheten i det stora huset vid Atlanten är stor som Europas ensamhet. Det är nu som hon möter en 38 år yngre man och de inleder ett beroende av varandra lika starkt som beroendet av alkoholen och skrivandet.Marguerite Duras film India Song visas på en liten biograf i staden där Yann bor. Efteråt går de till en bar. Det är Yann, hans filosofistuderande kompisar och så Marguerite. Hon dricker två whisky och han följer henne till parkeringen där hennes Renault 16 står. Han frågar om hon har några älskare. Hon säger: Inte nu längre. Han frågar hur snabbt hon kör. Hon svarar: I 140, liksom alla som har en R16.Yann börjar skriva till Marguerite. Han älskar henne redan, så som man älskar en författare för böckerna hon skrivit, för att de handlar om en själv. Det är korta brev, små biljetter nästan. Marguerite svarar inte, men hon sparar Yanns rader. Sedan ska hon säga att de är det bästa han har åstadkommit i textväg. Sedan ska hon säga att hon tyckte om rösten i breven, den som skulle bli rösten i hennes liv.När breven slutar komma blir Marguerite nervös. Hon är redan beroende av dem. Varför har han tystnat? Hon kan inte tro att han förlorat intresset, kanske har han dött? Hon skriver tillbaka och kontakten återupptas. En dag ringer Yann för att tala om att han kommer på besök. När kommer ni?, frågar hon. Imorgon klockan elva, svarar han.Det är så det går till när Duras gör Yann till litteratur. Det är inte första gången, och han är inte den ende. I Duras böcker rör sig människorna i hennes liv ständigt. De blir mytiska och främmande, antar nya former, byter namn och historier med varandra.En ny bar, den liknar den första. Bara en annan stad, de har kört hela dagen. Mest av allt älskar mannen och kvinnan att åka i bilen tillsammans. Att stanna på en bar eller ett café och hitta på historier om människorna de ser. När Yann väl anlänt med bussen den där dagen stannade han kvar till Marguerite Duras död sexton år senare. Han blev hennes musa, hennes assistent, hennes beskyddare. Han renskrev hennes bilder av deras gemensamma tillvaro, han räddade kanske hennes liv. Hon var ensam, hon drack. Hon behövde en vän, men hävdar envist att Yann var hennes älskare.Den kärlek till Yann som går att spåra i Duras böcker, starkast i Emily L, inverterad i Älskaren, närvarande i bok efter bok, blir en litterär gåta. En kvinna som har levt med krig och förlorat ett barn, som är besatt av att skriva och vars författarskap dignar under nittonhundratalets blodiga historia. Hur ska hon älska en man som är så ung? En pojke vars begär driver honom till barerna på nätterna, i jakt på vackra män från Buenos Aires och Santiago. Detta är inte den tonåriga Marguerite Duras kärlek till en kinesisk miljardär, inte heller den uppoffrande smärtsamma kärleken till maken Robert L, som återvände från koncentrationsläger och tillfrisknade under hennes vård. Kärleken mellan Marguerite och Yann är märkt av litteratur, av den förödande och fruktbara sammanblandningen av liv och skrivande.Yann älskar Marguerites böcker. Hon älskar honom för hans röst, hans kropp, hans tankar. Denna åldrade kvinnas kärlek är luttrad och hjärtskärande, på en gång illusionsfri och påstridig. Det är en skyddslös kärlek, galen, den vet för mycket, den vet allt, men den förstår inte. Åldern, erfarenheten, visdomen kan inte hjälpa hjärtat.Och han? Mannen är för ung. Han är för intelligent. Han är för upptagen med att undersöka om livet är värt att leva.När Yann kommer till Marguerite är hans pengar slut. Hon betalar för vinet och maten. De talar i timmar, om att skriva, om att läsa. Marguerite säger att hon lätt skulle byta alla Roland Barthes böcker mot platserna i Indokina där hon växte upp. Barthes rådde henne en gång att återvända till stilen i hennes första så enkla och så förtjusande romaner. Hon förlåter honom aldrig för hans nedlåtenhet. Hon vägrar vara nyanserad och tolerant. Så länge hon levde och efter sin död karaktäriseras detta raseri som pinsamt, ovärdigt, kvinnligt. Hon ger generationer kvinnor hopp genom att vara så genant som ingen kvinna får vara.Är det pinsamheten som får Yann att vända sig bort? Som får honom att säga: Ni kommer att överges av alla, för ni är galen, omöjlig att stå ut med. Är det galenskapen som får honom att återvända, ständigt? Som får honom att gå tillbaka till henne när gryningen reser sig ur havet, lämna sina älskare och återvända till huset och kontrollera att manuskriptet hon arbetar med ligger kvar på bordet?Yann Andréa älskar Marguerite Duras böcker, men böckerna är hon. Hans liv blir hennes. Han låter sig förvandlas till en litterär karaktär, och beskriver det själv så. När hon är död fortsätter han författa brev till henne.Hon för sin del kan inte motstå någon som är så barnslig, som vill ha allt och allt på en gång. Hon vill ha denna nya kropp, lång och mager. Hon vill höra denna otroligt mjuka röst som är kunglig och återhållen. För att behålla honom måste hon hota med att kasta manuskriptet i havet.Marguerite Duras vet att kärleken till Yann Andreá blir acceptabel om hon utelämnar det pinsamma, om hon låter det vara en historia om två intellektuella som är besatta av litteratur. Hon vägrar. Yann är hennes älskare. Hon tvekar att skriva ner det, men gör det ändå: Efteråt sa ni att jag hade en osannolikt ung kropp Yann kommer att förneka att han någonsin sagt något så löjligt, att det någonsin funnits en sådan historia.Den är en hård historia. Marguerite skriver: Ibland är jag rädd från det att ni vaknat. Liksom alla män förvandlas ni till kvinnomördare varje dag, om så bara för några sekunder. Yann får vredesutbrott och de skrattar tillsammans när det är över. Hon skriver: Det händer att jag grips av ömhet för den sortens människor som vi är.Lika centralt som raseriet är för Duras författarskap är förmågan till ömhet. I hennes sista bok Det är allt, delvis en dialog med Yann, ligger denna ömhet i öppen dager tillsammans med hotet av den nära förestående separationen.Det är ingen bar längre, det är en dödsbädd. Den vackre mannen frågar: Hur skulle ni beskriva mig? Den döende kvinnan svarar: Outgrundlig. Den mest förtrollande människa jag mött. Ett gammalt svin. Hon svarar: Jag älskar er. Adjö.Elisabeth Hjorth, författare och doktor i etik LitteraturMarguerite Duras:Yann Andréa Steiner. Översättning Kennet Klemets, Ellerströmsförlag, 2017.Horan på den normandiska kusten. Översättning Kennet Klemets, Ellerströms 2015.Det är allt. Översättning Kennet Klemets, Ellerströms, 2013.Emily L. Översättning Britt Arenander, Modernista, 2011.Dödssjukdomen. Översättning Marie Werup, Modernista, 2007Blå ögon svart hår. Översättning Kerstin Hallén, Albert Bonniers förlag, 1988. FaktaMarguerite Duras föddes 1914 och växte upp franska Indokina. Hon betraktas som en av 1900-talets framträdande och säregna författare och filmare. Bland hennes rika produktion kan nämnas Älskaren, Smärtan, En fördämning mot stilla havet, Hiroshima, mon amour och Att skriva. Under 2000-talet har svenska översättningar av hennes böcker utgivits på hela sex olika förlag. Duras dog 1996.Yann Andréa (1952-2014) hette egentligen Yann Lemée   

- Det som fascinerar mig är kroppens självläkande förmåga. Redan efter några timmar har sårets yttersta lager stelnat i en skorpa som börjar kapsla in det skadade området. Dagen efter är skorpan färdig och skadan innesluten. Om Sven Teglund:Sven Teglund är konstnär och pensionerad socionom bosatt i Luleå. Utställningar av hans akvarellmåleri visas återkommande runt om i landet. Sven har gett ut boken  "Ensamheten värst" med sin mors dagboksanteckningar och medverkar även i podcasten "Hemmafru".Producent: Camilla Blomqvist tankar@sverigesradio.se

- Jag har en inre röst, som alltid finns där i mitt huvud, en följeslagare genom livet. Ibland är den uppmuntrande, med glada tillrop och stödjande tilltal. Men ofta klandrar den mig och tidvis är den upptagen med en hel del ältande av oförrätter och motgångar. Om Sven Teglund:Sven Teglund är konstnär och pensionerad socionom bosatt i Luleå. Utställningar av hans akvarellmåleri visas återkommande runt om i landet. Sven har gett ut boken  "Ensamheten värst" med sin mors dagboksanteckningar och medverkar även i podcasten "Hemmafru".Producent: Camilla Blomqvist tankar@sverigesradio.se

Simon Häggström är författare och polis specialiserad på prostitution och människohandel. Simons tillslag mot ett antal sexköpare under våren 2020, under arbetsnamnet Insats Torsk, blev extra uppmärksammat av flera anledningar. Den största anledningen var att Paolo Roberto var en av sexköparna vid tillslaget. Simon har skrivit fem böcker och arbetat med prostitutionsfrågor i många år. Han gästar mig för att prata om den aktuella boken, Systrarna och Ensamheten, hans vardag som polis, Insats Torsk, prostitutionslagen och allt det politiska runt ämnet. Vi hinner också prata om löpning.   Gillar du LoungePodden? Stötta gärna på Patreon: https://www.patreon.com/taimaz Swish: 0761 401 401 ❤️ Tack för ditt stöd! ❤️ Mer info på https://www.loungepodden.se   Följ Taimaz Instagram: https://www.instagram.com/taimazghaffari/ Linkedin: https://se.linkedin.com/in/taimaz-ghaffari-22789b21 Youtube:  https://www.youtube.com/channel/UCLKiCeQSPOfRmhXA_1m9M2A   Följ @loungepodden på alla sociala medier! Instagram LinkedIn Facebook

Relationerna med syskon är ofta de längsta vi har i livet. Svens bror gick bort, plötsligt och oväntat. En händelse som väckte frågor om vad sorg egentligen är. Om Sven Teglund:Sven Teglund är konstnär och pensionerad socionom bosatt i Luleå. Utställningar av hans akvarellmåleri visas återkommande runt om i landet. Sven har gett ut boken  "Ensamheten värst" med sin mors dagboksanteckningar och medverkar även i podcasten "Hemmafru".Producent: Camilla Blomqvist tankar@sverigesradio.se

Christels åsikter stämmer ofta inte med den gängse normen så numera räknar hon med att folk tycker att hon är en idiot. Hon vet att ensamheten är priset hon betalar för sin individualitet. – Vill man ha ett ärligt svar så kan man fråga mig men vill man ha bekräftelsebehovet tillfredsställt då ska man inte fråga mig! utbrister Christel när Mia hör av sig.Christel, som åkt motorcykel sedan hon var barn, skrev ett lång och rörande brev till Mia efter programserien Min Spegel - De mobbade och Mia blir nyfiken på Christels historier om de spänningar som uppstått mellan henne och grupper hon mött i sitt liv. Kan det vara så att den arbetslöshet som Christel hamnat i faktiskt har att göra med att hon är annorlunda på insidan?Mia gör också ett återbesök hos Fågelfarbrorn som hon senast träffade i serien Vanligt Folk. Då frågade hon Staffan som han egentlige heter vilken som var Sveriges vanligaste fågel? Svaret blev lövsångaren, något som var en nyhet för vanligt folk. Nu är frågan till Fågelfarbrorn istället om han vet en fågel som är väldigt tyst? Och förresten, vad har han själv för förhållande till tystnad.Möt Christel och Fågelfarbrorn i det fjärde avsnittet av Mia Blomgrens serie Tystnadskultur.Serien Tystnadskultur är en fortsättning på Vanligt Folk som ingår i dokumentär-projektet Klasskampen. Men Mia drar också i trådarna från sina serier Min spegel - De mobbade och den numera klassiska Politiskt (in)korrekt? från 2007. Det är dags för det långa perspektivet.Programmet är gjort 2022.

Christels åsikter stämmer ofta inte med den gängse normen så numera räknar hon med att folk tycker att hon är en idiot. Hon vet att ensamheten är priset hon betalar för sin individualitet. Vill man ha ett ärligt svar så kan man fråga mig men vill man ha bekräftelsebehovet tillfredsställt då ska man inte fråga mig! utbrister Christel när Mia hör av sig.Christel, som åkt motorcykel sedan hon var barn, skrev ett lång och rörande brev till Mia efter programserien Min Spegel - De mobbade och Mia blir nyfiken på Christels historier om de spänningar som uppstått mellan henne och grupper hon mött i sitt liv. Kan det vara så att den arbetslöshet som Christel hamnat i faktiskt har att göra med att hon är annorlunda på insidan?Mia gör också ett återbesök hos Fågelfarbrorn som hon senast träffade i serien Vanligt Folk. Då frågade hon Staffan som han egentlige heter vilken som var Sveriges vanligaste fågel? Svaret blev lövsångaren, något som var en nyhet för vanligt folk. Nu är frågan till Fågelfarbrorn istället om han vet en fågel som är väldigt tyst? Och förresten, vad har han själv för förhållande till tystnad.Möt Christel och Fågelfarbrorn i det fjärde avsnittet av Mia Blomgrens serie Tystnadskultur. Serien Tystnadskultur är en fortsättning på Vanligt Folk som ingår i dokumentär-projektet Klasskampen. Men Mia drar också i trådarna från sina serier Min spegel - De mobbade och den numera klassiska Politiskt (in)korrekt? från 2007. Det är dags för det långa perspektivet.Programmet är gjort 2022.

Saknar du en utmaning i livet? En (omöjlig) utmaning är att försöka styra upp NÅGONTING i det dysfunktionella landet Sverige. Du kan ju tex testa på livet som fotbollstränare, och se hur roligt det är att försöka få till någon som helst kontakt med invandrarbarnens föräldrar - eller att ens få dom att betala det dom måste betala! Efter att du i ren frustration har bankat huvudet blodigt mot fotbollsmålet så får du dessutom höra från politiskt lobotomerade svenskar att det är DITT fel för att DU inte översätter information till DERAS språk, för att du inte går hem till dom och pratar, eller för att du inte låter invandrarbarnen träna gratis för att inte riskera att uppfattas som en rasistisk idrottsförening! Missa för allt i världen - INTE, detta program!HJÄLP DOM FÅ GENERÖSA SJÄLAR SOM DONERAR - DONERA TILL MÅLET PÅ 2500 KRONOR INNAN DEN 31 MARS:Swish: 073 846 37 64Meddelande: Gåva(26 Februari 2022)DENNA LÖRDAG, SÅ DISKUTERAS DETTA:* Är man körd socialt, om man inte ödslar tid på dumburkens propaganda?* I det perverterade Sverige, så vet man aldrig vad man hittar när partnern har använt datorn....* Ensamheten i det här landet är nu total - Man går till affären och låtsas vilja köpa något, bara för att få prata med en kvinna.* Vi omprogrammeras - Börjar ifrågasätta helt normala och sunda reaktioner.* Fotbollstränarens invandringsrelaterade helvete.* Med arabisk flickvän vid sin sida - Får dom arga blickar av "99,9 % arabsnubbar."MEDVERKANDE:Programledare: Lelle Johansson.Gäster: Lennart Matikainen, Elisabeth Engman & Johan WidénVI SÖKER NYA GÄSTER:VERKLIGHETSCHECKEN@GMAIL.COMFörra programmet:VÅLDTÄKTEN SOM ALDRIG HÄNDEhttps://www.spreaker.com/user/verklighetschecken/vaaldtaekten-som-aldrig-haendeAlla program:https://www.spreaker.com/show/verklighetscheckenNÄSTA NYA PROGRAM:LÖRDAGEN DEN 5 MARS, 2022Du hittar även Verklighetschecken här:PODDTOPPEN:https://poddtoppen.se/podcast/1516623687/verklighetscheckenSPOTIFY:https://open.spotify.com/show/3Lvy0LS8zfffv7ad60LwqoiTUNES:https://podcasts.apple.com/us/podcast/verklighetschecken/id1516623687?uo=4VECKANS TIPSLELLEJordfäst - Hädanefterhttps://youtu.be/68S3yxPMa7gELISABETHDansar med vargarhttps://www.imdb.com/title/tt0099348/LENNARTMartina Edoff - 'Before I Die' https://youtu.be/OF1xg4tBM9cJOHANSHA70https://www.youtube.com/c/SHA70

Niklas Piensoho predikar på gudstjänst från Filadelfiakyrkan i Stockholm. Filadelfiakyrkans verksamhet finansieras med frivilliga gåvor. Vill du vara med och bidra att täcka kostnaderna? Bli månadsgivare för 99kr i månaden. https://www.filadelfiakyrkan.se/online#signup Engångsgåva. Swisha: 123 311 76 94 https://www.filadelfiakyrkan.se/bidra

Maja Åström och Emma Frans synar olika påståenden om ett ämne, tar hjälp av vetenskapen och reder ut vad som är sant, falskt eller mittemellan. Den här gången handlar det om ensamhet och påståenden som att "svenskarna är det ensammaste folket i världen", "skärmar gör dig asocial", "bebisar dör utan beröring" och "män är oftare barnlösa nuförtiden än förr". Svar får vi av gästexperterna Helena Wasling, författare och docent i fysiologi samt Elza Dunkers, författare och docent i pedagogiskt arbete.

Hej och varmt välkomna till detta bonusavsnitt av ”Så in i Själen” med fokus på ensamhet och vad man kan göra för att hantera de ensamma stunderna. Jag har bjudit in prästen Pär A J Persson och psykologen Björn Hedensjö för att lyfta frågan och kanske finns det något i vårt samtal som du kan ta till dig och göra förändringar i ensamheten – för vad gör vi när de ensamma stunderna kommer och framförallt runt jul och nyår. Vad beror ensamheten i Sverige på och hur kan vi lära oss att bryta isolering eller bli bättre på att trivas i vårt eget sällskap. Ett tips vi nämner i podden är att göra ett schema att förhålla sig till under de ensamma helgdagarna. Varmt välkomna kära vänner till denna julspecial av ”Så in i Själen”.Klippare & Redaktör: Marcus Blomgren, Silverdrake Förlagwww.silverdrakeforlag.semarcus@silverdrakeforlag.se See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Bostadsbristen behöver lösas och nya boendekoncept etableras på marknaden. Ett sådant är Coliving, en modern variant av kollektiv. Möt Katarina Liljestam Beyer, vd på Colive, i ett samtal om suget efter coliving, möjligheterna för äldre målgrupper och hur det kan lösa den stora ensamheten som finns i Sverige. Samtalet kommenteras av Lennart Weiss. Programledare: Anna Bellman Kontakta oss på: podd@bostadspolitik.se www.bostadspolitik.se www.facebook.com/bostadspolitik.se/

Välkommen till poddversionen av veckans gudstjänst! Det blir dop, och så fortsätter vi vår gudstjänstserie, "En god granne" som idag handlar om ensamhet. Den 31/10 avslutar vi temat med en gudstjänst om gemenskap. Välkommen då! --- Send in a voice message: https://anchor.fm/olivehallkyrkan/message

Under fredagen är det biopremiär för den uppmärksammade filmen Tigrar. Den handlar om toppfotbollens villkor, stora drömmar, stora pengar och rädslan för att misslyckas. Regissören Ronnie ´Sandahl är gäst i studion, liksom Radiosportens fotbollsexpert Richard Henriksson. VÄLKOMMEN TILL BOKHÖSTEN 2021 Berättelserna är på ingång dags att fixa läslampan! Rachel Cusk, Sara Stridsberg, Kerstin Ekman, Jesper Högström, Agota Kristof Hur kunna botanisera i bokfloden? Din guide in i läshösten är P1 Kulturs litteraturorakel Lina Kalmteg. NY VERSION AV PINOCCHIO Berättelsen om Pinocchio har lockat många generationer barn och vuxna sedan Carlo Collodis bok kom till världen 1881. Nu är det biopremiär för ännu en Pinocchio-film, med Roberto Benigni i rollen som träsnidaren Gepetto. Vår korrespondent Roger Wilson har fått en pratstund med regissören Matteo Garrone. JAG KÄNNER IGEN ETT MÄSTERVERK NÄR JAG SER DET P1 Kulturs Mikael Timm lånar en fras av författaren och filmaren Jean Cocteau när han betraktar konstnären Anselm Kiefers berömda skulptur Bok med vingar. Det är en modest staty i silverfärgad metall. En uppslagen bok, som på var sida har två vingar som är ett par meter långa. Men vad är det som fascinerar? Missa inte dagens Klassiker! Programledare: Lisa Bergström Producent: Ulph Nyström

Jag känner skuld att jag skrev en bok om min familj. Men den skulden får jag leva med. Jag var tvungen att bända mig loss. Det kändes som livet var uppbyggt på en lögn beroende av andras pengar. Cecilia Gyllenhammar berättar för Katarina Hahr att hon ville beskriva baksidan av det privilegierade livet. Ensamheten och kärlekslösheten. Hon berättar också om e svår händelse i hennes liv som har satt djupa spår. Jag träffade en man på en fest, som var intellektuell, bildad och såg väldigt bra ut. Han sa att han var förälskad i mig.  Han nästlade sig in på ett skickligt vis. En natt vaknade jag och kände att något var fel.  Jag upptäckte att alla mina smycken var borta.  Det var en fullständig katastrof att jag inte såg. Han var en expert på att bedra, manipulera och ljuga med sina stora blå vackra  ögon. Det är så skamligt, man känner sig så dum, det är ingenting man pratar om, säger Cecilia Gyllenhammar. Programmet är gjort 2019.

Ensamheten. Den kan vara så många olika saker. Ibland en fridfull paus i hemmets trygga vrå. Ibland fullkomligt uppslitande och rent av livsfarlig. När ingen annan människa går att nå. När du är helt utelämnad till dig själv. Dina egna tankar, rädslor och mörker. Ibland finner vi oss ensamma mitt ibland andra människor. Men så finns den där ensamheten som uppstår när vi inte längre har någon möjlighet till någon form av fysisk kontakt med en annan människa. När inget närlivs längre är öppet och kan erbjuda ett leende från kassörskan. När varje linje till det sociala bryts totalt, för att aldrig mer kunna återupptas. Skräcken i Vitögat - en podcast som får nackhåren att resa sig.En produktion av Seow & Nyblin Media. Skaparna bakom Olösta Fall.Jingle: Pontus HübnerFölj oss på Instagram: https://www.instagram.com/skrackenivitogatFölj oss på Facebook: https://www.facebook.com/skrackenivitogat See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

En repa på bilen, brottslighet eller klimatet. Det är mycket som kan väcka oro. Sven Teglund är pensionerad socionom och konstnär bosatt i Luleå. Han gav 2016 ut boken "Ensamheten värst" som består av hans mors dagboksanteckningar och akvareller föreställande hennes virkade dukar. Sven hörs även i podcasten "Hemmafru" tillsammans med författaren Kristina Sandberg. Producent, Anton Bennebrant tankar@sverigesradio.se

Efter en lång period av påtvingad ensamhet under pandemin så börjar det nu lätta på många platser och det finns en möjlighet att äntligen kanske börja umgås, om än försiktigt och i kväll vill Farah Abadi prata om ensamhet. Och hur man bryter den. Hur gjorde du? Det vill hon gärna höra om. Var det en bouleklubb eller en kyrkokör som var vägen fram för dig?  Kanske bestämde du dig för att engagera dig i ortens loppis? Dela med dig av dina bästa tips för att bryta en ofrivillig ensamhet. Och hur fyller du din egentid? Med trädgårdsskötsel och tv-serier? Eller använder du radion som ett sällskap? Dela med dig av dina erfarenheter och tips direkt till 020-22 10 30. Karlavagnens sluss öppnar kl 21:00 och Farah är med dig i studion med start 21:40.

Om retsam jargong, närhet och att vara kompisar i 30 år. Sven Teglund är pensionerad socionom och passionerad konstnär. Han bor på Porsön i Luleå och gav 2016 ut boken "Ensamheten värst" med sin mors dagboksanteckningar. Boken illustrerade han med akvareller föreställande hennes virkade dukar. Producent, Anton Bennebrant tankar@sverigesradio.se

Varför är medelklassen så rädd för dem som avlöper? Hur synd är det egentligen om författare? Och finns det något ensammare än att dra en barnvagn 150 varv runt Nytorget?Karolina Ramqvist bänder upp feminismen, gräver djupt i det ytliga, och lämnar alltid Nina Wikner med en konstig känsla av samhörighet blandad med förtvivlad ensamhet. Därför är hon en självklar gäst i Något Slags Känsla. Böcker och texter i avsnittet (i ordningen de nämns): Den vita staden - Karolina RamqvistBjörnkvinnan - Karolina RamqvistDet är natten - Karolina RamqvistFlickvännen - Karolina RamqvistOckulta Dagboken - August Strindberg See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Om segelbåtens loggböcker, anteckningar i almanackan och berättelser ur livet. Sven Teglund är pensionerad socionom och konstnär bosatt i Luleå. Han gav 2016 ut boken Ensamheten värst som består av hans mors dagboksanteckningar och akvareller föreställande hennes virkade dukar. Sven hörs även i podcasten Hemmafru tillsammans med författaren Kristina Sandberg. Producent, Anton Bennebrant tankar@sverigesradio.se

Plötsligt satt jag i radhuset och tittade ut genom fönstret. Isolerad på uppdrag av Folkhälsomyndigheten. Sven Teglund är pensionerad socionom och konstnär bosatt i Luleå. Han gav 2016 ut boken "Ensamheten värst" som består av hans mors dagboksanteckningar och akvareller föreställande hennes virkade dukar. Sven hörs även i podcasten "Hemmafru" tillsammans med författaren Kristina Sandberg. Producent, Anton Bennebrant tankar@sverigesradio.se

... och det är förkastligt! Sven Teglund är pensionerad socionom och konstnär, bor på Porsön i Luleå. Han gav 2016 ut boken "Ensamheten värst" med sin mors dagboksanteckningar, illustrerad med akvareller av hennes virkade dukar. Teglund driver podden "Hemmafru" tillsammans med författaren Kristina Sandberg. Producent, Anton Bennebrant tankar@sverigesradio.se

Artisten och låtskrivaren Benjamin Ingrosso gästar Framgångspodden och visar vilken superstar han är! Sedan barnsben har musiken varit en given del av hans liv, 2018 kom han att vinna Melodifestivalen och de senaste åren har han fullständigt exploderat med hits som ”Tänd alla ljus”, ”Shampoo” och ”VHS”. Vi pratar om hur de senaste åren har varit sen han gästade podden i avsnitt 178, och allt som har hänt både artistmässigt och i livet. Vi går in på osäkerheterna han bär på, hans relation till ensamhet och kraven på att alltid behöva visa sin bästa sida. Dessutom delar Benjamin med sig av sin kreativa process när han skriver musik och hans drömmar om Los Angeles. Inte nog med det så är Framgångspodden först med att premiärspela hans nya låt - ”I min lägenhet”! Det här vill ni bara inte missa! Tusen tack för att du lyssnar! Besök Framgångsakademin: www.framgangsakademin.se Beställ "Mitt Framgångsår": https://bit.ly/3jGuZyJ Alexander Pärleros Instagram: www.instagram.com/alexanderparleros Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet: www.framgangspodden.se I samarbete med Convendum: www.convendum.se I samarbete med AJ Produkter: www.ajprodukter.se See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Artisten och låtskrivaren Benjamin Ingrosso gästar Framgångspodden och visar vilken superstar han är! Sedan barnsben har musiken varit en given del av hans liv, 2018 kom han att vinna Melodifestivalen och de senaste åren har han fullständigt exploderat med hits som ”Tänd alla ljus”, ”Shampoo” och ”VHS”. Vi pratar om hur de senaste åren har varit sen han gästade podden i avsnitt 178, och allt som har hänt både artistmässigt och i livet. Vi går in på osäkerheterna han bär på, hans relation till ensamhet och kraven på att alltid behöva visa sin bästa sida. Dessutom delar Benjamin med sig av sin kreativa process när han skriver musik och hans drömmar om Los Angeles. Inte nog med det så är Framgångspodden först med att premiärspela hans nya låt - ”I min lägenhet”! Det här vill ni bara inte missa! Tusen tack för att du lyssnar! Besök Framgångsakademin: www.framgangsakademin.se Beställ "Mitt Framgångsår": https://bit.ly/3jGuZyJ Alexander Pärleros Instagram: www.instagram.com/alexanderparleros Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet: www.framgangspodden.se I samarbete med Convendum: www.convendum.se I samarbete med AJ Produkter: www.ajprodukter.se See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Det finns en välsignelse i ensamheten, när jag är ensam kan jag lika gärna vara mig själv. Konstnären och talaren Klas Parknäs från Göteborg har skapat ett eget Livets Träd, som också har en ljushållare. Den har han med sig till radiostudion och tänder sitt ljus innan han börjar hålla sina Morgonandakter med temat Möte under livets träd. Förväxla inte ensamhet med övergivenhet, uppmanar Klas Parknäs som ofta är själv i sin ateljé. Det finns en ensamhet som inte ska fyllas av någon annan än sig själv. Ensamheten ska få vara ett rum för ett möte med sig själv, och med gud.  Klas Parknäs Text Joh 17:16 Musik Innocent med Fläskkvartetten Slutmix Frida Claesson Johansson, Munck Producent Neta Norrmo för Sveriges Radio Göteborg liv@sverigesradio.se