Podcasts about ungdomarna

Mötesledning: Ungdomarna i After Church Musik: Lovsångsteamet

Battle of Botnia och Fight Club Rush tar armkrok för att erbjuda en unik produkt för fighters och fans, vilket bäddar för ett spännande 2025.  Först ut i samarbetet blir en gala i Malmö den 24 Maj! Vi får möjlighet att få en blick bakom kulisserna i hur MMA-organisationer kan drivas i Sverige samt utmaningarna och belöningarna som tillkommer. Vilka förväntningar finns från fighters, fans och promotorer? Hur kan man leva upp till de? Vilken låt hade en promotor velat gå ut till? Det är bara några av frågorna vi får svar på i dagens avsnitt med Ronnie Bergsstrand, Davor och Zlatko Ostrogonac och Oskar Backman. Battle of botnia och Ronnie på sociala medier: https://www.instagram.com/ronkan_ynwa/ https://www.instagram.com/battleofbotnia.mma/ FCR och Zlatko på sociala medier: https://www.instagram.com/fcr.mma/ https://www.instagram.com/zlatkoostrogonac90/   Rondvilan på sociala medier: Rondvilan YouTube Rondvilan Instagram Rondvilan TikTok   Timestamps: (0:00) Intro (0:20) Davors intryck av Malmö (1:00) Ronnys syn och koppling till Södern  (2:05) Skottsäkra västar är multifunktionella  (2:45) Trophy MMA och gamla goda dagar med MMA i Malmö  (3:40) Ilir Latifis match på Rumble of the Kings (4:30) cameo från Adal Langari (OBS: Endast video)  (4:45) Ali är pretentiös   (5:10) Varför ser Ronnie och Davor fram emot Malmö så mycket?  (7:55) Zlatko och Davors resa i MMA  (9:45) Ronnie är obesegrad på gatan  (10:36) Ali bytte ut sin garderob efter en månads thaiboxning (12:10) En ny era i Kampsport - nu med 50% mindre white trash  (12:44) Ronnies syn på kampsporten i Sverige 2025 (14:30) Blomkålsöron (och fighters) genom tiderna  (15:55) Redline High School self promotion  (17:25) Ungdomarna visar på en ljus framtid för MMA  (21:00) De olika rollerna FCR & BoB tagit  (24:15) Malmönärvaron i FCR & BoB (26:00) Hur svenska galor har vuxit i Sverige  (27:45) Danskar och dansk MMA  (28:45) FCR & BOB:s fighterkontrakt  (30:30) Hur Ronnie tog tillbaks MMA till Norrland  (32:20) Jidder & rivalitet i svensk MMA  (33:20) Inspiration från andra organisationer  (35:25) Att inte ta vatten över huvudet men samtidigt tänka nytt (37:10) Hade Davor och Ronny velat fightas?  (39:05) Ronnys brors första MMA-event  (41:10) Tre MVP:s vad gäller svensk MMA-kunskap  (43:09) Davor och Ronny svarar INTE på frågan  (46:45) Blir man inte miljardär i Svensk MMA?!?!?! (49:10) MMA är inte jobb för Ronny  (51:25) Favoritdel av MMA-showen  (53:15) Ali kan inte lyssna på musik utan att tänka kampsport  (53:40) Vad hade Ronnie, Davor & Ali & Adal haft för ingångslåt  (58:50) PRIDE och dess ingångar  (59:30) Baksmällan efter MMA-galor  (1:02:17) Zlatko "Kan man se mer slavisk ut?" Ostrogonac hoppar in  (1:03:50) Lyssnarfrågor

Under fyra års tid har forskare genom enkäter och intervjuer studerat ungdomarnas upplevelse av stödet de få på Origo. Samtidigt som utvärderingen nu släpps, släpps också detta avsnitt tillsammans med forskarna Linda Jonsson och Malin Jenstav. Utvärderingen visar på en otvetydig brukarnöjdhet, ungdomarna är väldigt nöjda med stödet de får på Origo. I avsnittet berättar forskarna mer om ungdomarnas erfarenheter och perspektiv på stödsamtal. Vi är överens om att ungdomarnas röster och erfarenheter behöver få större utrymme. I avsnittet får ni höra mer om effekterna av att få stöd på Origo, om ungdomarnas medskick till andra yrkesverksamma och om forskarnas idéer för fortsatt forskning.

Origomodellen Avsnitt 18 - Sorg och försoning Det här samtalet syftar till att utforska den sorg många ungdomar känner över att vara utsatta för våld av familjen, och/eller har tvingats lämna sitt sammanhang. Ungdomarna beskriver att de önskar att familjen skulle acceptera dem och deras drömmar, och att deras behov av självständighet inte ses som ett hot. Ofta önskar ungdomarna att få passa in och vara en del av familjen även om deras önskemål och drömmar inte överensstämmer med familjens.

Reklambefriad återutsändning av ett avsnitt från 2022, som tidigare endast kunde ses i sin helhet bakom betalvägg.Parham är artist och producent. Hans debutalbum "Pojk" från 2014 vann flera priser, bland annat “Årets Hiphop” under Manifestgalan och “Årets Genombrott” under Kingsizegalan. Han har även gjort sin röst hörd i frågan om invandring och medverkar i projektet “Fatta-man” i arbetet mot sexuellt våld mot kvinnor. Under 2021-2022 debuterade Parham som skådespelare på Dramaten i föreställningen "Tillbaka till Reims". Han är just nu aktuell med sitt tredje album.Här hittar du alla samtal från Hur kan vi?Utforska Hurkanvipedia för att lära dig mer Stötta Hur kan vi? 3.0 genom att bli månadsgivare härBoka oss till ditt team, ledningsgrupp eller företag Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Återutsändning av ett avsnitt från 2022 som tidigare bara fanns bakom betalvägg. Kolla även in avsnittet “Ungdomarna i Iran vill bara leva ett vanligt liv” med Parham, som publicerades i samband med denna Q&A.Här hittar du alla samtal från Hur kan vi?Utforska Hurkanvipedia för att lära dig mer Stötta Hur kan vi? 3.0 genom att bli månadsgivare härBoka oss till ditt team, ledningsgrupp eller företag Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Bajen borta och stökig stämning! Ungdomarna - hur mycket spelar dom? Ska vi vara oroliga? P17-guld och uppsnack inför Hammarby hemma.

Det är försommarkväll, den 6 juni 2009. Solen har gått ned, och en grupp ungdomar från nionde klass från Kunskapsskolan har samlats vid Hoppbacken i Enskede för att fira att sommarlovet är nära. Platsen är full av liv. Ungdomarna skrattar, pratar, och dansar. Men vad dessa ungdomar ännu inte vet - är att snart kommer den festliga atmosfären att omslutas av dramatik och förändras på ett sätt de aldrig kunnat förutse.Förhandslyssna på hela säsongen redan nu via Svenska Brott+Källor:Sveriges domstolarExpressenAftonbladetSVTProgramledare: Tove VahlneKlippare & medproducent: Martin MasarovMedproducent: Ayla KarlssonExekutiv producent: Nils BergmanAnsvarig utgivare: Jonas HägerKontakt: svenskabrott@talltale.se Become a member at https://plus.acast.com/s/svenskafall. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Mer än 600 unga har hjälpt Folkhälsomyndigheten att förståom hur de upplever psykisk välbefinnande, vad de ser för orsaker till psykisk ohälsa och hur de gör för att må bra.

Reklambefriad återutsändning av ett avsnitt från 2021.Navid samtalar med polisen Hanif Azizi om människan bakom polisuniformen, vad som funkar i arbetet med gängkriminella, rasism både inuti och utanför polisen, narkotika och varför fadersfigurer är viktiga i samhället.Här hittar du alla samtal från Hur kan vi?Utforska Hurkanvipedia för att lära dig mer Stötta Hur kan vi? 3.0 genom att bli månadsgivare härBoka oss till ditt team, ledningsgrupp eller företag Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Arsenal visade upp sig från sin bästa sida och spelade ut ett oväntat svagt Liverpool på Emirates och blandar sig därmed återigen in i toppstiden. Chelsea gick på pumpen mot Wolves och frågetecknen runt Pochettino hopar sig. Ungdomarna ledde vägen för Manchester United mot West Ham som har en del att fundera på inför våren. Även Roy Hodgson har motvind efter att Crystal Palace gått på pumpen i "derbyt" mot Brighton. Luton chockade Newcastle och Everton löste kryss i slutminut mot Spurs.

13 december. För 20 år sedan åkte Tove Lifvendahl till Rosengård i Malmö. Ungdomarna hon träffade då är nu vuxna, och intervjuas om livet, Sverige och samtiden i nyutkomna boken ”Tillbaka till Rosengård”. Mattias Svensson leder ett samtal om boken och om lyckad integration.

Kommunstyrelsens ordförande Anita Mattsson (S) berättar för Ann Sandin-Lindgren om hur skolan, socialtjänsten, polisen och fritidsledarna kommer att börja samarbeta bättre i det brottsförebyggande arbetet. Hur kommer man att förhindra att barn och ungdomar hamnar i kriminalitet eller missbruk? Hur ser brottsstatiken ut i Tyresö? Ett samtal om läget i Tyresö. Här kan man rösta på en polisstation i Tyresö

Studio Allsvenskan finns även på Patreon, där du får ALLA våra avsnitt reklamfritt direkt efter inspelning. Dessutom får du tillgång till våra exklusiva poddserier där vi släpper avsnitt tisdag till fredag varje vecka. Bli medlem här!Idag handlar Studio Allsvenskan om ungdomsfotboll. Är det rätt och rimligt att inte räkna mål eller ordna med tabeller i svensk ungdomsfotbollen?När är det rimligt att börja tävla på allvar.Hugo är tränare för ett ungdomslag i Hammarby och Birro har en 14-årig son som spelar fotboll.Dessutom ringer vi Nordin Gerzic som så sent som förra året var involverad i Örebros ungdomsakademi.Följ Studio Allsvenskan på sociala medier: Twitter!Facebook!Instagram!Youtube!TikTok! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I veckan kom FN:s klimatpanels stora finalrapport som kallats en sista varning och en överlevnadsguide för mänskligheten. Samtidigt har en stämning mot svenska staten fått grönt ljus av tingsrätten. En stor grupp unga anser att staten inte gjort tillräckligt i klimatarbetet. Ungdomarna vill att staten görs skyldiga att vidta angivna åtgärder för att begränsa klimatförändringarna. Målet liknar stämningar i Nederländerna, Tyskland och Frankrike där unga målsägande fått gehör för att deras regeringar inte gjort tillräckligt i klimatarbetet.Samtidigt släpper alltså FN:s klimatpanel IPCC sin stora sammanfattande rapport om klimatförändringarna på jorden. Hur har deras rapporter påverkat beslut runt om i världen och hur ska deras arbete fortsätta, nu när risker finns att uppvärmningen når två, kanske till och med tre grader?I Vetenskapspodden hörs: Anna-Karin Ivarsson, reporter SR Klotet, Daniel Värjö, reporter SR Klotet, Ulrika Björkstén, SR:s vetenskapskommentator.PoddledareCamilla WidebeckProducentPeter Normark

Det är denna vecka dags att knyta ihop säcken gällande Tidöavtalet. Ungdomarna står i centrum: de ska skyddas och omhändertas om miljön är dysfunktionell och destruktiv. Men framförallt ska de in i finkan, utan att passera gå. Det blir slopade straffrabatter, dubbla straff och hemligare tvångsmedel i mix med utökade möjligheter för myndigheter att prata klarspråk med varandra. Anna tar som vanligt barnens perspektiv och Lena är irri på obefogad förvåning. Och vad heter egentligen Sloveniens huvudstad?

Parham är artist och producent. Hans debutalbum "Pojk" från 2014 vann flera priser, bland annat Årets Hiphop under Manifestgalan och Årets Genombrott under Kingsizegalan. Han har även gjort sin röst hörd i frågan om invandring och medverkar även i projektet Fatta-man i arbetet mot sexuellt våld mot kvinnor. Under 2021-2022 debuterade Parham som skådespelare på Göteborgs Stadsteater i föreställningen "Tillbaka till Reims". Han är just nu aktuellt med sitt tredje album. Följ Parham på Instagram: parham.pojk Hela avsnittet + bonusmaterial hittar du på www.patreon.com/hurkanvi Samtalet fortsätter i Eftersnack på www.facebook.com/groups/hurkanvi Alla tidigare avsnitt hittar du på www.hurkanvi.se Boka Navid som föreläsare, samtalsledare eller moderator via boka@hurkanvi.se

Familjen Lillelid och ungdomsgruppen från Kentucky möts på en rastplat utanför Baileyton. Ungdomarna vill stjäla familjen Lillelids bil. En av dem tar fram en pistol och sedan går allt väldigt, väldigt fel.Manus av Sofie Karlsson. Ljudbearbetning av Josefine Molén. Om du gillar Mördarpodden och vill att podden ska komma ut oftare: Var med och sponsra podden på Patreon: https://www.patreon.com/user?u=10466265Når vi $400 på Patreon kommer Mördarpodden garanterat att komma ut varannan vecka. Just nu kan vi bara garantera att Mördarpodden kommer ut den sista i varje månad.Det här är en podcast av Dan Hörning och Josefine Molén.Följ Josefine Molén här:http://josefinemolen.se/https://www.instagram.com/j.molenFölj Dan Hörning här:Twitter: @danhorningInstagram: https://www.instagram.com/dan_horning/?hl=enYoutube: https://www.youtube.com/channel/UCV2Qb7SmL9mejE5RCv1chwgErik SegerstedtSpotify:https://open.spotify.com/artist/63q3l3pKBpvqEjUM5Vf1TG?si=fYtdOwIvTn6noQJW6ffPwwInstagram: https://instagram.com/eriksegerstedt?utm_source=ig_profile_share&igshid=1fq6m5mmt5rxiMartin Molén (Presentationsrösten)Instagram: https://instagram.com/mrmolen?utm_source=ig_profile_share&igshid=1x0nhd3o2lfq9 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Eddie (Mohamed Omar) pratar med Bitte Assarmo om valet 2022.

Andreas Ljungström, arbetsmarknadskonsulent i Skara kommun samtalar med Susanne Zander, tf kanslichef på Dua om kommunens arbete med lokala jobbspår för unga. En strukturerad process för unga och kontinuerlig uppföljning har effektiviserat både ungdoms- och jobbspårsarbetet i kommunen.

Jacob och Wille gästas av tränaren och läraren Robert Johansson som för närvarande är ansvarig för riksidrottsgymnasiet för amerikansk fotboll i Uppsala. Första timmen av podden handlar dock om Roberts egen karriär som spelare och sedan arbete som tränare både i USA och i Sverige. Vi får följa med från tiden då enda sättet att se amerikansk fotboll i Sverige var att beställa VHS band som sedan skickades med posten över atlanten tills idag där även svenskar kan konsumera precis så mycket amerikans fotboll som de vill. Efter det här kommer vi in lite på hur det logistiskt fungerar med träningen inom amerikans fotboll och varför så stor del av träningen är uppbyggt kring fysträning. På Tyngre Träningssnacks instagram kan du hitta bilder relaterat till detta (och tidigare) avsnitt. Hålltider 00:00:00 Jacob har börjat komma igång med träningen igen 00:05:10 Wille har varit magsjuk 00:08:44 Veckans gäst Robert Johansson 00:12:14 Att konsumera och lära sig amerikans fotboll i Sverige på 90-talet var en ordentlig utmaning 00:16:41 Fördelen med att man var tvungen att se hela matcher i en idrott 00:20:45 Roberts egen karriär som amerikans fotbollsspelare 00:30:33 Målet som spelare i Sverige som ville bli så bra som möjligt 00:38:40 När Robert började komma in på tränaryrket 00:42:46 Amerikans fotboll är en väldigt fysisk sport där det mesta av tiden läggs på fys 00:52:58 Roberts erfarenheter från att ha varit tränare på college i USA 01:05:34 Tränarjobb i Sverige igen - mycket tid med lite ersättning 01:12:16 Ungdomarna som kommer upp idag är mycket bättre förberedda med ordentlig träningsbakgrund 01:16:57 Arbete på riksidrottsgymnasiet i Uppsala 01:22:47 Att samla de största talangerna på ett ställe i en liten sport är inte oproblematiskt 01:26:50 Hur står sig Sverige i ett internationellt perspektiv inom amerikansk fotboll? 01:31:13 Det behövs mer folk men det är svårt att locka in människor till idrotter idag 01:39:40 Damer och amerikans fotboll internationellt och i Sverige

Då har alla ungdomar och juniorer tävlat klart på EM i Styrkelyft klassisk. Det blev många medaljer och mästare och mästarinnor. Dessutom slogs många svenska, europeiska och världsrekord. Idag får ni höra hur varje svensk gjorde ifrån sig på EM och vad det ledde till. Sedan avslutas det med spekulationer om hur bra det kan gå för de svenska seniorerna. Tyngre Kraftsport är en extra stark podcast, specifikt för dig som är nyfiken på bänkpress, styrkelyft eller strongman. Din värd är världens bäste Josef Eriksson, som varje fredag möter spännande och inspirerande gäster. Du som lyssnar på vår podcast får gärna betygsätta den på Apple Podcasts – lämna gärna en recension. Då blir podden mer synlig för andra plus att värden blir glad.

Om ungdomar som hamnat snett, men där insatserna inte räcker till och där det slutar i katastrof. Kalibers granskning Ungdomarna och morden - när insatserna inte hjälper handlar om ungdomar som döms för mord. Kaliber har gått igenom morddomar från de senaste fem åren där de dömda var minderåriga när de begått brottet. I nästan samtliga fall har personerna varit kända av socialtjänsten, blivit utredda och fått insatser, före morden. Häktades som sjuttonåring I avsnittet möter vi "Anders" som häktades för mord när han var sjutton år. Under åren före mordet struntar han i insatserna från socialtjänsten som sätts in, samtidigt som brotten han begår blir allt grövre.

Carina Cronqvist, Ann-Charlott Salomonsson och Johan Lunell berättar vad Mobila Teamet erbjuder och hur de arbetar. Vad ser och gör de.

Navid samtalar med polisen Hanif Azizi om människan bakom polisuniformen, vad som funkar i arbetet med gängkriminella, rasism både inuti och utanför polisen, narkotika och varför fadersfigurer är viktiga i samhället. Följ Hanif på Instagram: https://www.instagram.com/hanifazizi.se/ Följ Hanif på Twitter: https://twitter.com/hanifaziziSE Skaffa Hanifs bok Förortssnuten: https://www.adlibris.com/se/bok/forortssnuten-9789100184605 TÄVLING: Vad ska vi ha för motiv på nästa Hur kan vi-kopp? Bästa förslaget vinner 3000kr och 20 koppar med motivet. Skicka ditt tävlingsbidrag till hej@hurkanvi.se. Få avsnitten dagen innan och reklamfria samt få tillgång till exklusivt eftersnack med gästerna – stötta Hur kan vi? genom att bli Patreon med valfri summa per månad på www.patreon.com/hurkanvi. Gillar du det Hur kan vi? gör och vill stötta med en engångssumma, swisha till 123 124 77 33. Följ Hur kan vi? på sociala medier: Instagram: https://www.instagram.com/hurkanvi/​ YouTube: https://youtube.com/c/hurkanvi​ För att fortsätta samtalet, gå med i gruppen "Hur kan vi? - Eftersnack" på Facebook: https://www.facebook.com/groups/hurkanvi​ Följ Navid på sociala medier: Instagram: https://www.instagram.com/navidmodiriofficial Twitter: https://twitter.com/modiri_navid​ Alla avsnitt av podden och kontaktuppgifter hittar du på https://www.hurkanvi.se.

I Myanmar fortsätter protesterna trots militärens brutala våld. I den kurdiska staden Erbil dit påven kommer på ett unikt besök lever kristna och muslimer sida vid sida. I Libanon har riksbankschefen ertappats med att ha roffat åt sig två miljarder(!) dollar.  Det har nu gått en dryg månad sedan kuppen och vi ser fruktansvärda bilder, men samtidigt verkar människor långtifrån vara beredda att ge upp. Under söndagen är påven i kurdiska Erbil, en stad med starka svenskkopplingar och där muslimer och kristna lever sida vid sida. Vad innebär hans besök? Vågar Iraks kristna vara kvar i landet? Vi pratar med: Michael Hauer, som arbetar för Palmecentret i Myanmar. Qassim Khidhir, journalist som bor Erbil. Programledare: Ylva Bergman och David Isaksson.  

Ungdomarna tror att dom är rebeller. Men, deras vänstervridning är ju precis vad makthavarna, media och skolan vill se. Det dom däremot inte vill se, är vad allt fler börjar se idag. Att någonting händer när ungdomarna växer upp, blir vuxna och skaffar barn. Nu sitter inte makthavarna lika bekvämt i sina skattefinansierade stolar längre. Nu börjar dom att oroligt vrida och vända på sig. Nu när dom får höra att Sveriges nyblivna föräldrar snarare rör sig åt totalt motsatt håll i politiken! Vad är det som händer, under ytan? Kommer makthavarnas planer att raseras totalt? Missa inte det här programmet! Ett program med både allvar och skratt!NU ÄR STARTSKOTTET AVLOSSAT! MÅLET ÄR 3000 KR INNAN DEN 31 OKTOBER:Swish: 073 846 37 64Meddelande: Gåva(3/10-2020)GÄSTERNA PRATAR OM: * SD-hatarnas Topp 10 ursäkter till att inte bo mångkulturellt.* Vi får tydligen inte själva kritisera invandringen, om vi inte bor i gettot.* Sveriges nyblivna föräldrar blir "högerextremister".* Gästerna sätter ihop sina kändisregeringar!* Lobotomerade svenskar vill att vi ska lämna Sverige för att vi inte vill se moskéer.* En intressant twist i debatten.* Tråden som är till för att bara vara positiva till invandringen.MEDVERKANDE:Programledare: Lelle JohanssonGäster: Lennart Matikainen, Johan Widén & Elisabeth EngmanVI SÖKER NYA GÄSTER:VERKLIGHETSCHECKEN@GMAIL.COMFörra programmet:https://www.spreaker.com/user/verklighetschecken/dramatisk-oekning-av-blodsugande-vaeggloAlla program:https://www.spreaker.com/show/verklighetscheckenEller sök på Verklighetschecken på iTunes eller Spotify.NÄSTA NYA PROGRAM:Lördagen den 10 Oktober.VECKANS TIPSLELLEFINNTROLL - Ett norrskensdådhttps://www.youtube.com/watch?v=VuBRMrLey9cLENNARTSvenskarna förstår inte allvaret - Onsdagsintervju med Petrit Latifihttps://www.youtube.com/watch?v=w6a2mwhbZmoJOHANThe Rolling Stones - Doom And Gloomhttps://www.youtube.com/watch?v=1DWiB7ZuLvIELISABETHThe Weather Girls - It's Raining Menhttps://www.youtube.com/watch?v=l5aZJBLAu1E

Juniorsporten tar sig ut i skogen med kartan i ena handen och kompassen i andra. Ungdomarna i Kungälvs Orienteringsklubb leder oss mellan kontrollerna. Redaktör: Jonas Enarson.

Normala människor är en av vårens stora TV-snackisar. Vad mer har stuckit ut? Anar vi en trend? Och vad kommer vi att minnas i framtiden? P1 Kultur ägnar sig helt åt TV-våren 2020. Vi fördjupar oss i några av de TV-serier som inte bör missas (lista längre ned). En trend är alla de bra ungdomsskildringar som visats och som en når en publik långt bortom den tänkta målgruppen. Joakim Silverdal och Melody Bahar Lovelin har valt sina favoriter och det har också P1 Kulturs programledare Roger Wilson gjort. SKATEBOARDSERIEN "BETTY" TAR BEGREPPET ÄKTHET TILL NY NIVÅ Ett av ledorden för den nya vågen av ungdomsserier är "äkthet", det finns en ambition att återskapa hur verkliga tonåringar tänker och pratar. Men få serier har tagit äkthetsidealet på lika stort allvar som "Betty", en färgsprakande serie i sex delar om en grupp kvinnliga skateboardåkare i New York. Filmjournalisten Karin Svensson har pratat med Crystal Moselle som skapat serie. DET STORA AVSKEDET TILL SPIONSERIEN FALSK IDENTITET En av de mest hyllade agentserierna någonsin har nu gått i mål med den femte säsongen som släppts under våren. Anna Tullberg har skrivit ett kärleksfullt avskedsbrev till  Éric Rochant som skapat franska "Falsk Identitet". Ett tomrum har redan uppstått efter de smarta agenterna med kodnamnen Malotru, Phénomène, Cesar. Kommer vi aldrig mer att få träffa dem? Programledare: Roger Wilson Producent: Cecilia Blomberg JOAKIM SILVERDALS FEM FAVORITER VÅREN 2020: 1. Better Call Saul säsong 5 (Netflix) 2. Bojack Horseman säsong 6 (Netflix) 3. Dave (HBO Nordic) 4. Devs (HBO Nordic) 5. The Last Dance (Netflix) MELODY LOVELINS FEM FAVORITER VÅREN 2020: 1. Never have I ever (Netflix) 2. Devs (HBO Nordic) 3. Dispatches from Elsewhere (Amazon) 4. Upload (Amazon) 5. RUN (HBO Nordic) ROGER WILSONS FEM FAVORITER VÅREN 2020: 1. I May Destroy You (HBO Nordic) 2. I am Not Okay With This (Netflix) 3. Central Park (Apple +) 4. Breeders (HBO Nordic) 5. Hunters (Amazon) Andra serier som nämndes i programmet var: En Casa (HBO Nordic), Betty (HBO Nordic), Kalifat (SVT), Tiger King (Netflix), Unorthodox (Netflix), Normala Människor (SVT), Homeland (SVT), Falsk Identitet (SVT),

Berättelsen om en ung rappare från södra Florida som blir känd för sin nyskapande musik och ökänd för en misshandel. Det är varm tisdagskväll mitt i sommaren 2018. Polisen i Los Angeles har svarat på ett larm om ungdomar som gör uppror. Med full mundering jobbar de hårt för att få tillbaka kontrollen över Melrose avenue. Helikoptrar hovrar över ungdomarna ungdomarna som spelar hög musik och skriker med i texten. Ungdomarna bär ilska, de bär sorg och ikväll har dom släppt konsekvensstänket. De kastar flaskor på polisen. Men de är inte på Melrose avenue för att protestera. Det här är ungdomar som delar en och samma sorg. Dagen innan har deras idol, rapparen XXXTentacion, skjutits till döds i vad som verkar vara något så värdelöst som ett rånmord. P3 Musikdokumentär om XXXTentacion handlar om en ung rappare som på kort tid hinner göra ett stort intryck på världen. Med sina mörka ögon och strålande karisma liknas han vid en sektledare och blir både hatad och älskad. En dokumentär av Hanna Frelin Producent: Vendela Lundberg Exekutiv Producent: Ulla Svensson Tekniker: Fredrik Nilsson Programmet är en produktion från Tredje Statsmakten Media Ljudklippen i dokumentären är hämtade från: podcasten No Jumper, CBS Miami, radioprogrammet The Beat och Pitchfork.

Högstadieläraren Frode har tidigare undervisningserfarenhet från Komvux och SFI. Nu undervisar han istället nyanlända ungdomar på högstadiet. Ungdomarna har diametralt olika förutsättningar - både vad gäller ålder och språknivåer. Hur gör man som lärare i svenska som andraspråk för att inkludera alla i en klass med nyanlända? I studion finns lärarcoach Annica Gärdin som handleder och coachar.

EU-kommissionen satte åtminstone tillfälligt stopp för de lätta bilarna. Men är en hastighetsbegränsad personbil säkrare än en mopedbil för någon annan än den som sitter i den? Skapar de lätta bilarna mer problem än de löser? I Slaget efter tolv trafikläraren Caroline Stenström, forskningschefen vid Trafikskyddet Juha Valtonen (bilden till höger) och politikern Henrik Wickström (SFP) (bilden till vänster). Diskussionen leds av Filip Stén. slaget@yle.fi

Högstadieläraren Frode har tidigare undervisningserfarenhet från Komvux och SFI. Nu undervisar han istället nyanlända ungdomar på högstadiet. Ungdomarna har diametralt olika förutsättningar - både vad gäller ålder och språknivåer. Hur gör man som lärare i svenska som andraspråk för att inkludera alla i en klass med nyanlända? I studion finns lärarcoach Annica Gärdin som handleder och coachar.

Natten till den 8 augusti 2009 lämnade Malin Kristiansen en fest i Sparsör – men kom aldrig hem igen. I det första avsnittet av BT Dokumentär om mordet i Sparsör följer vi 16-åringens sista timmar i livet. Ungdomarna lämnade hemmafesten i Sparsör runt två på natten och åkte buss mot Fristad eller Borås. Malin Kristiansen sågs till ståendes på busshållplats Sparsörskolan tillsammans med några kompisar. Morgonen efter såg mamma, Lena Kristiansen, att Malins säng var orörd. Vänner, familj och bekanta engagerade sig i sökandet efter Malin under lördagen och söndagen. Polis sökte med hundar och helikopter. I första avsnittet av dokumentärserien går vi igenom Malins sista timmar i livet.

LÖRDAG DEN 9 FEBRUARI 1991 Ungdomarna får ett brutalt uppvaknande när de kvicknar till och inte vet var de befinner sig. Och deras kläder och ägodelar är borta! Vilka var det som fångade dem och vad kommer hända nu? Följ med i den rafflande fortsättningen i Hönöslingan! -- Häng med när Rollspelsmåndag spelar Hönöslingan - ett mysterium i fyra akter för Ur Varselklotet - Flodskörden som spelades in på GothCon XLIII. Mysterium: Jörgen Niemi Karta: Anton Ymer Outromusik: Kisel - Medan vi faller -- Rollspel live varje måndag mellan ca 18.15 - 22.00. Följ oss gärna här, på Facebook eller på Twitch. Twitch; http://bit.ly/rmtwitch Facebook; http://bit.ly/rmfaceb Twitter; http://bit.ly/rmtwitt Prenumerera på vår Youtube-kanal! Missa inte ett fummelslag igen! http://bit.ly/rmtubesub Vi finns också som podcast - nya avsnitt varje tisdag; iTunes; http://bit.ly/rmpodit Stitcher; http://bit.ly/rmpodst Android; http://bit.ly/rmpodand Direktlänk för podcast-spelare; http://bit.ly/rmpodcastfeed

Radio 14 träffade Blanchard som arbetar med ungdomar på Trainstation i Vivalla, Örebro. Här berättar han om hur han kom in på jobbet och vad jobbet betyder för honom. Se också radio14.se.

Ungdomarna som har den här podden har väldigt mycket med vård att göra, men också med andra myndigheter som försäkringskassa och arbetsförmedling. Vissa behöver anpassning av jobb och skola då sjukdomen påverkar deras vardag i ett sätt som inte går att planera för. Som Melina och Matilda som är programledare att det är så olika från individ till individ hur man mår och vilka behov man har. Det är väldigt olika hur sjuk man är och hur påverkad man är av sjukdomen. The treatment of health, school and other authorities affects these children and young people's power to live with their illnesses and their physical and mental health. A good deal means so much and it can be as easy as getting a bad message conveyed in a good and understandable way. Ny musik av Moa och Thomas

Framtidsverkstad är ett projekt med Västerås stad, Automation Region, Arbetsförmedlingen, Västerås Science Park och RISE SICS Västerås där man anställer gymnasieungdomar som experter för företags digitalisering och framtida utvecklingsbehov. Ungdomarna, som anses vara digitala infödingar, agerar designkontor åt ett antal företag och kommer upp med koncept för deras framtid. I nära samarbete med företagen skapas en innovationskraft som företagen inte kan eller har möjlighet att göra själva. I denna episod får vi se hur IKEA  under tre dagar bedriver intensivt design- och innovationsarbete med ungdomarna som drivkraft.Read more →

"I ungdomarna finns så mycket möjligheter, kreativitet och energi, det är dem vi ska lägga krutet på. En av våra viktigaste uppgifter är att göra dem delaktiga i verksamheterna, för jag tror att när alla känner sig delaktiga så skapar det i förlängningen en upplevelse av trygghet." Det säger Jens Storm, chef för Ung i Sigtuna och veckans gäst i podden.

Ungdomarna i Wesen Design har trivts förträffligt med att vara företagare under ett läsår i gymnasiet. Så bra att de tycker det är trist att det är över. "Efter den här erfarenheten är vi än mer övertygade om att bli företagare i framtiden", säger dom. Deras idé med kökshanddukar med recept tryckta på har blivit en succé. Det har gått så bra att Wesen Design utsågs till bästa UF-företag i Falun 2018.

Ungdomarna har åkt hem till Emma för att vila upp sig efter konfrontationerna med föräldrarna. Där har de funnit ett gömt utrymme och ännu fler frågor dyker upp. Dags att börja få svar på alla gåtor kring vad som hände för 18 år sedan och vad deras föräldrar vet. Och varför denna ondska har blossat upp igen...

Ungdomarna har hittat den försvunne Keith ute i skogen på en kyrkogård. Kommer de få med honom tillbaka? Är de ensamma på kyrkogården? Och varför är Sam i mitten av allt mystiskt som hänt?

Ungdomarna har kommit till festen, och tillsammans med Adam har de via en Ouija-bräda fått kontakt med en ande som kallar sig Färjkarlen. Men varför hånglar Ethans flickvän Jaime med Sam? Och hur kommer Ethan reagera på detta?

AVSNITT 48 När Maria Ahlin skrev boken Visuell Drog tillsammans med Ulrika Stigberg, intervjuade de unga angående deras relation till porr. Det visade sig att något som återkom i dessa samtal var ord som beroende och återfall. I snitt är pojkar 12 år och flickor i 13-årsåldern när de börjar konsumera porr, men många är så unga som 6-7 år när de tittar på porr första gången. Maria är även generalsekreterare för organisationen Freethem som arbetar för att förebygga människohandel. Vid sina föreläsningar i skolor hör hon berättelser där killar slår, tar stryptag eller drar tjejer i håret när de har sex. Många gånger visar det sig att ingen av partnerna tycker om det utan har trott att det är så man gör. Förutom den uppenbara länken till prostitution och våldtäktskultur i samhället fastnar många i ett beroende. De mår dåligt av det och har ingenstans att vända sig. Nu för tiden kan det räcka med en felstavning vid en google-sökning för att en ska komma in på en sida med porr. Bland ungdomar uppger 8 % killar att de tittar på porr trots att de egentligen inte vill, och många ungdomar reagerar själva på att den siffran verkar låg. När Maria frågar skolelever om de tror att porrberoende existerar så räcker nästan alla upp handen. Ändå är porrberoende inte en erkänt av samhället, det finns därför heller ingen vård att hänvisa till. Ungdomarna faller mellan stolarna och blir ensamma med sina problem. Statistiskt sätt så visar sig dessutom att sannolikheten är större att någon som tittar på porr också köper sex, men även länken mellan pornografisk högkonsumtion och missbruk av andra substanser, övervikt, psykisk ohälsa och sexuella övergrepp är bekräftad. Oavsett åsikter om porr eller porrberoende är den gemensamma nämnaren att unga saknar vuxna som talar om det. Detta är allvarligt. Men hur kan vi som anhöriga hantera detta? Boken heter Visuell drog och finns i flera bokhandlar. Kontakta Maria via: www.freethem.se www.visuelldrog.se *** Du behöver inte må dåligt! Oavsett hur din omgivning mår behöver du fråga dig själv hur du mår. För om DU mår dåligt behöver DU hjälp. Att vänta och skjuta upp detta tenderar att förvärra situationen. Hos Doktor24 kan du få hjälp när än du behöver, var än du befinner dig - bara du har tillgång till en mobil eller dator. Medberoendepodden sponsras av Doktor24 som erbjuder professionellt stöd av erfarna psykologer och läkare vid flera psykiska besvär som depression, ångest, stress och sömnproblem. Du kan påbörja kortare KBT-behandlingar eller genomföra enstaka psykologbesök. Alla digitala besök börjar som chatt och övergår till video om läkaren eller psykologen behöver se dig. Läs mer om psykologbesök och behandlingar på www.Doktor24.se/medberoendepodden. Ett digitalt besök hos Doktor24 kostar som ett vanligt besök på vårdcentralen. Läs mer om hur du kan få hjälp eller sök vård direkt på www.Doktor24.se/medberoendepodden nu!

Calle Norlén, Helena von Zweigbergk och Jonathan Lindström spår framtiden i Spanarna. Calle anar en renässans för den korrekta public-service journalistiken eftersom han tror att fler liksom han tröttnat på tramsiga poddare. Helena däremot tror att vi snart börjar lyssna allt mer på de unga igen och Jonathan ser tecken på att värnplikten är på väg tillbaka. Programledare för Spanarna i P1 är Ingvar Storm. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Calle Norlén: Rör inte det korrekta.Public Service och en andra seriösa media har hittills präglats av väl genomarbetade journalistik och ett korrekt tilltal. Men det snabbt växande utbudet av poddar har skapat en ny kultur, ett nytt tilltal, där annars seriösa journalister förväntas vara mer "personliga", småskvallra lite och gärna klämma in ett skämt här och där.Men det här kan bli problematiskt menar Calle. Den tramsande poddaren kan desavouera den trovärde nyhetsförmedlaren.Men Calle tror inte han är ensam om sin reaktion utan anar en renässans för den korrekte public-service journalistiken. Korrekt är perfekt!Helena von Zweigbergk: I Brexit-valet och i presidentvalet i USA vann en äldre tillbakablickande generation. Medan de unga röstade på hoppfulla alternativ som ville se möjligheter, som vill satsa på klimatfrågan, tolerans och en rättvisare ekonomi. Och här börjar man se ett mönster.Den generation som på 60-talet såg alla möjligheter att förbättra världen har nu blivit desillusionerad och återblickande. Men vi kan inte vrida klockan tillbaka. Det som för 50 år sedan var svaren på alla frågor är idag problem.Därför behöver vi återigen börja lyssna på unga människor.Jonathan Lindström: Det våras för lumpen.Begreppet manligheten skapar ofta förvirring och därmed blir det också svårt att definiera kvinnlighet. Exemplen på denna osäkerhet har långa historiska rötter och har fortsatt in i vår egen tid.Det märks inte minst när unga män och kvinnor skall möta vuxenvärldens villkor och ansvar.Men nu kommer vi snart som en oväntad fördel av det ostadiga säkerhetsläget att återigen få en värnplikt där såväl unga män som kvinnor kan mogna och lära sig ta ansvar på samma villkor.I Spanarna hör du en panel med tre ovanligt skarpsynta personligheter som försöker avläsa tendenserna i det vardagliga bruset, för att sedan presentera sina framtidsvisioner för dig. Allt, högt som lågt blandas i skön förening.Programledare är Ingvar Storm. Spanarna sänds fredagar klockan 15.04, repris lördag klockan 00.02 och klockan 10.03, samt söndag klockan 21.03 i P1. Du kan också lyssna på programmet när du vill i vår app Sveriges Radio Play eller på sverigesradio.se e-post: spanarna@sverigesradio.se

Ungdomarna tar över NHL och Eldebrink är inte sena att haka på i hyllningskören. Vi dreglar även över Jason Spezzas nya burgare och klurar på Duncan Keiths frukostflingor. Plus en kärleksförklaring till Dimitri Orlov. Plus: Ordvitsar! Ladda ner: Nu är Mottet rågat Speltid:83 min, Storlek:75 Mb Medverkande: Anton Bjurvald, Henrik Kaveryd, Björn Lager

Barn bältades och låstes in på barn- och ungdomspsykiatriska kliniken i Stockholm. Avslöjandet fick chefer att avgå och löften gavs om att de många bristerna skulle upphöra. Men blev det bättre? "En vacker tjej, lugn. Som försökte titta bort. Hon hade någonting i blicken. Nånting hemskt som hade hänt henne. Någon som hade gjort henne illa. Fruktansvärt illa.""Det här är ju också en klassisk patient. Det här ju en väldigt begåvad flicka. Och det slutade ju på det värsta möjliga sätt som finns." När Amanda var 13 år började hon skära sig själv. Hennes mamma hade svårt att förstå varför. - Det här är hennes rum. Och det som var här var att plocka undan rakblad alltså jag gick och tittade, gick och snokade, under sängen - Här med knivarna, jag försökte gömma dom, men det gick inte. Jag menar man måste ju ha knivar. Jag har inte ens kvar den här skrapan med rakblad till spisen. Det kunde man ju inte ha kvar.   Amandas mamma minns ett av alla självmordsförsöken. Då hade Amanda svalt sömntabletter. - Hon la sig bredvid mig, för hon sov väldigt ofta bredvid mig i sängen. Och så säger hon jag älskar dig. Jag älskar dig också, och jag var ganska trött. Hon hade svårt att somna, hon hade sömnproblem det hade ju också med hennes dåliga mående och depression att göra. Så jag somnade väl till men jag kände att hon höll på att skaka och rycka hela tiden. Och då sa hon att hon hade tagit tabletter och då ringde jag ambulansen. Det är också kaosartat att se sitt barn och hur borta hon var. Det är förfärligt att se sitt barn i en sådan situation. Det är förfärligt också att ens barn inte vill leva.  Amanda läggs in på Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken, BUP, i Stockholm. Hon är då 14 år. På kliniken finns en akutmottagning och två vårdavdelningar med cirka tio vårdplatser på varje. Amanda får flytta in på avdelningen Nord i ett av de orangea husen med utsikt över Årstaviken. Amandas mamma visste inget om att personal - bara några månader tidigare -  i juni 2013 -  slagit larm till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, om vanvård och missförhållanden på kliniken.  Det handlade bland annat om hur kliniken använde tvångsåtgärder, såsom bältesläggning och avskiljning. Personalen som larmade menade att barn i för stor utsträckning spändes fast i bältessängar, att de allt för ofta gavs tunga läkemedel mot psykoser. Och att de isolerades ensamma i en källarlokal. - Vad jag kommer ihåg? Jag kommer ihåg att det var en IVO-anmälan någon gång i juni.  Per-Olof Björck är verksamhetschef på BUP Stockholm har det yttersta ansvaret för vården på kliniken. När anmälan kom hade han inte börjat arbeta där än.  - Det som jag tyckte var mest alarmerande var det patientfokus som den beskrev. Det tyckte jag pekade på en vård att så ska det inte gå till.   IVO påbörjade en omfattande utredning och när myndigheten presenterade sin rapport var kritiken svidande. Framförallt reagerade myndigheten på hur kliniken använt olika tvångsåtgärder. Till exempel isoleringen av patienter som gjordes utan att det rapporterades eller att beslut togs om avskiljning. I beslutet riktade man allvarlig kritik mot kliniken och krävde att de otillåtna tvångsåtgärderna skulle upphöra.  IVOs kritik var så pass allvarlig att de två högsta cheferna på kliniken - dagen efter - lämnade in sina avskedsansökningar. Ett kristeam tillsattes. Och nu skulle bristerna rättas till. Personalen skulle utbildas i - hur och när - det är tillåtet att använda tvångsåtgärder. Till IVO föreslog kliniken en rad åtgärder. Bland annat skulle isoleringslokalen i källaren stängas.  - Det var första gången vi kom i kontakt med psykiatrin på det här sättet. Och vad vet man. Ingenting egentligen. De första veckorna var kanske lite lugnt och det var lite samtal och det fanns en skola man kunde gå till och det var nytt för oss båda. Och det var samtal som skulle kunna hjälpa.   Amandas mamma tar ledigt från jobbet och får också bo i ett rum på kliniken. Amanda får gå i den intilliggande skolan. Hon är konstnärlig och på skolan kan hon syssla mycket med det hon tycker om. Att sjunga och att ta bilder. Hon har också en blogg om fotografi på nätet. Hej hej jag tänkte göra jag fick en kommentar som undrade hur jag hade gjort - redigeringen på en bild tidigare som är lite mainstream och sånt där som jag inte använder i vanliga fall men som kan vara lite fint då och då. Nu jag bara leker lite i Photoshop.  I flera videoklipp lär hon ut hur man gör sina bilder bättre i Photoshop.  Det kanske inte är en av de bästa bilderna men.  Amandas mamma och storebror visar bloggen: - Här har vi även hennes fotoblogg. - Det här är en av de bästa bilderna. Här är hennes självporträtt. Och det här var saker som hon gjorde när hon var 12-13 år.  På kliniken dröjer det inte länge innan Amanda börjar skära sig själv igen. Det framgår av Socialförvaltningens journalanteckningar. Hon gör också flera självmordsförsök. Amanda åker in och ut från BUP. Ett tag placeras hon på ett behandlingshem för att få hjälp med sitt självskadebeteende. Men hon trivs inte - och i maj förra året - 2014 - är hon tillbaka på kliniken.  - Sen så var det flera intagna där. Några hade varit intagna tidigare och några var mer avancerade i sitt destruktiva beteende än vad min dotter var, och man lär av varandra. Hur många andra patienter fanns det där då? - Det var alltid fullt. Så det blev ganska kaotiskt där ett tag när de krossade glas och blomkrukor. Tillhyggen, överhuvudtaget för att skada sig själva så där började faktiskt det här med bältningarna.  Kaliber har träffat flera i personalen på kliniken. Det är en läkare och två skötare - som har god insyn i vården - de vill berätta om hur barn och unga vanvårdas, att det inte alls har skett nån förbättring på kliniken sen skandalen 2013. De är rädda för att råka illa ut. Vi har därför bytt ut deras röster. Så här säger läkaren om den stämning som rådde i personalgruppen när Amanda lades in på kliniken i maj förra året.  - Det fanns inget tydligt och klart ledarskap. Det var för många chefer som var för osäkra. Och då gick det alltså inte att bedriva en professionell vård. Vi i personalen som har jobbat länge inom BUP är ju helt förtvivlade över den situation som är. Över den vanvård som faktiskt delvis bedrivs.  Personalen Kaliber har pratar med berättar att många bland de anställda hade blivit oengagerade. Så pass mycket att de ibland struntade i läkarnas ordinationer. Så här säger de två skötarna om stämningen på kliniken:    - Det blir små kotterier. Informella ledare i personalgruppen, lite tongivande figurer. Det kan bli fel. Vad gör de då? - Ja, man kan gå emot läkarordination. De har en egen uppfattning vad som är bäst för patienten. - Personalen är trött och lite ångestfylld. Det är inget roligt att gå till jobbet. Många som har slutat. Våra kunniga arbetskamrater det är jättemånga som har slutat.  Bältningarna På kliniken finns det tre rum med bältessängar. På väggarna hänger tyg för att dämpa ljuden. Själva sängen är som en undersökningsbrits med bälten. Bältena spänns fast runt benen, händerna och runt magen. Bältning är något vårdpersonalen får göra, men bara i lägen där någon riskerar att komma till skada. Vi har fått höra att man på kliniken inte följer de lagar som måste följas när man använder den här typen av tvångsåtgärder.  Då i början av sommaren förra året var de flesta inne på avdelningen tjejer med självskadebeteende. Men enligt den personal som vi har pratat med lyckades man inte hantera deras utåtagerande.  Deras lösning - när tjejerna skar sig - blev att spänna fast dem i bältessängar. Ofta var de först tvungna att brotta ner tjejerna.   - Det är bältningar i princip dagligen.- Oftare och oftare blev det. - Ibland flera gånger om dagen.  När det händer något och personalen trycker igång larmet kommer det personal springade från andra avdelningar. Skötarna förklarar att det ofta blir kaotiskt och ibland är man tvungen att bälta flera patienter samtidigt.  - Du trycker på larmet. Då kommer folk, den kan komma två, fyra, sex utifrån plus våra egna.  Amandas mamma gick alltid undan när bältningarna skedde. Hon ville inte se.  - Jag vet när jag har varit på avdelningen och det bara rusar in larmet går. Det bara rusar in människor. Bara det är ju traumatiskt.   - Läkaren vi har kontakt med berättar att situationen höll på att bli okontrollerbar.  - Det eskalerade. Med tvångsåtgärder med bältesläggning med tvångsmedicineringar och Amanda blev bälteslagd ohyggligt många gånger på en kort period. Det spred sig så det var väldigt många andra som också blev bälteslagda och det anlades mordbränder till och med. Det bara steg.  - Vid något tillfälle var det väktare som kom. Bara det att se den här väktaren med svarta handskar på mitt barn. Medan de andra springer runt. Ungdomarna. Och personalen mäktar ju inte med heller. Det är inte okej. Men hur påverkades hon av att bli bältad tror du? - Hon berättade ju också. Dels fysiskt kunde hon visa mig hur tilltufsad hon var. Hon hade ju blåmärken överallt. Men också att känna att nu har jag misslyckats igen. Och övergrepp vad gör de emot mig?  En av skötarna har varit med och bältat Amanda flera gånger.    - Och märker man då att det här skenar iväg och man får dra fram sängen. Det skriks, och hög ångest och så flickan inte är kontaktbar. Fram med sängen och sen upp. Det är skrik och sparkar och man får hålla i sig så att man inte blir skadad själv och att inte kollegor blir skadade och framförallt att inte patienten blir skadad.Men hur många gånger har du varit med och bälteslagt henne? - Oj. Det har jag tappat räkningen på faktiskt.  Enligt verksamhetschefen Per-Olof Björck har det funnits en otrygghet hos personalen, mycket på grund av att det är så många som har slutat. Men också på grund av den hårda kritiken som tidigare kom från IVO.  - Organisationen blev inte trygg av det som hände. Det fanns en utbredd rädsla att man inte fick hålla i patienterna, man får inte ingripa överhuvudtaget för då blir man anmäld. Men de var rädda för att göra tvångsåtgärder efter det som hade varit. Men ändå så ökade det, antalet? Jag tror att bältningarna ökade för det var det man kunde göra och det var det man kunde besluta om. Det är en skadad organisation du pratar om.  Bup bryter mot lagen Enligt lagen får bältningar bara göras om det finns en stor risk att patienten skadar sig själv eller någon annan person allvarligt. Men ofta så finns inte den här risken när bältningarna görs, enligt den personal som vi har pratat med.  - Man har ingen kontroll riktigt. Det är en ganska fruktansvärd känsla när man står där och man vet nu har Amanda egentligen bara ångest. Vi kunde inte hantera det här bättre än att bara lägga henne i bälte. Det är ju inte så att hon har agerat ut och slagit någon. Vid något tillfälle har hon gjort det också och försökt skada sig själv, men inte alla gånger.Så många gånger var de här bältningarna omotiverade? - Ja, i ett slags preventivt syfte. Det är mot reglerna och då står man där och tänker. Blev det här rätt nu? Vad är det jag deltar i?  Det skötaren beskriver är mot reglerna. Men att man inte följde de lagar som reglerar tvångsåtgärder var ju det kliniken fick kritik för i IVOs rapport. De här bristerna skulle ju ha rättats till. Verksamhetschefen Per-Olof Björck ser allvarligt på det personalen berättar.  - Då tycker jag att de som ser det ska skriva en avvikelse till vårt avvikelsesystem så att det kommer till allmän kännedom om att det är så. Berätta det här för det här är oegentligheter. Vad tänker du om att de berättar att det händer?- Vad jag tänker om det? Jag säger ju det att det är ju fel om man gör så.Så vad ska du göra åt det då? - Jag kan inte göra någonting förrän jag får reda på det. Du får ju reda på det nu. - Ja, och då har det hänt. Då tar man upp det och säger att så får inte ske. Men hur allvarligt är det? - Ja, det är allvar. Så ska inte ske, säger jag ju.     BestraffningEnligt personalen vi pratat med var det många anställda som var trötta på tjejerna som skar sig. De säger att tjejerna ibland bältades eller isolerades som ett slags straff. Värst var det för Amanda som enligt läkaren väckte starka känslor hos vissa i personalen.  - Det hatet man kunde visa, man tyckte att hon manipulerade, förstörde, att man inte brydde sig om överläkarnas ordinationer om hur hon skulle övervaka henne så att säga för att det skulle kunna hända någonting, säger läkaren. - Å det här du säger om bestraffning man ruttnar på ett läge, man tröttnar och tänker att hon kan gott ha det nu liksom, säger en av skötarna.  - Och då var det sjuksköterskor till exempel som vägrade att gå in när flickan hade rispat sig skulle övervakas för att det fanns en risk att hon skulle rispa upp sina sår. Vägrade gå in och göra det vilket gör att hon drar upp sina sår och förlorar en massa blod. Då struntade man att ta hand om henne? - Ja visst gjorde man det och man följde inte ordinationer som hade gjorts av läkare.En annan form av bestraffning är ju att ge en massa mediciner vilket också skedde. Hon stod ju på jättemycket mediciner.  När personalen är för stressad, inte har tillräcklig kompetens och saknar stöd från ledningen är det lätt hänt att man börjar använda tvångsåtgärder. I värsta fall lyckas man inte bryta mönstret. Det menar Håkan Jarbin som är chefsöverläkare på BUP i Halland, och styrelseledamot i Svenska Föreningen för Barn- och ungdomspsykiatri. Han säger att om tvångsåtgärderna dessutom börjar användas som straff måste ledningen ta sitt ansvar. - Straff är inte grunden till en bra behandling. När det blir straff så tänker jag att det är personal som är överansträngd och kan för lite de vet inte hur de ska göra, då blir man förbannad när det inte går som man vill, och när man inte vet vad man ska göra då blir det primitivt och man ställs mot väggen och man har en för svår uppgift och det är det helt enkelt ledningen som måste skärpa sig och se till att det finns förutsättningar för att bedriva den vård som man fått i uppdrag att bedriva.Enligt Håkan Jarbin är det alltså en ledningsfråga. Men vad säger den ansvariga verksamhetschefen på kliniken Per-Olof Björck om uppgifterna om att patienter straffas?  - Så ska inte ske. Och det är klart att om det sker är det första det man skulle göra är ju att prata med personalen och se över så att säga. Det handlar kanske om personalens trygghet i gruppen och hur man hanterar och hur man upplever sin arbetssituation och så. Det ska man inte ta ut över patienterna. Det är ju helt förbjudet.  2014 blev ett dystert rekordår Men hur mycket tvång används egentligen på kliniken? Kaliber har begärt ut statistik från över antalet beslut om fastspänning. Den visar att förra året 2014 - då Amanda bältades så många gånger - var ett rekordår. Då togs 105 beslut om bältesläggning. Det är fler än vad som gjordes under 2011, 2012 och 2013 tillsammans. 2015 kommer att bli ett nytt rekordår. Redan nu i september hade man gjort fler bältningar - 116 stycken - än vad som gjordes rekordåret 2014.  Vi får tag i en intern sammanställning över hur många beslut som tagits om fastspänning när det gäller Amanda. Den visar att hon på bara tre och en halv månad 2014 bältas 44 gånger. Det är nästan hälften av alla bältningar som gjordes på kliniken under hela det året.   Hur är det rimligt att det blir så många bältningar på en och samma patient? - Det kan jag inte kommentera, säger Per-Olof BjörckVarför inte det? - Jag kan inte kommentera ett enskilt fall. Bältningar borde man undvika, det har jag sagt. Det låter ju orimligt för vem som helst som lyssnar.  Eftersamtalen genomförs inte som de skaEn av de viktigaste metoderna som skulle minska antalet bältningar är så kallade eftersamtal. Då personalen och patienten tillsammans - efter att det har lugnat ner sig - pratar igenom händelseförloppet. Vad var det som hände? Hur kan vi göra annorlunda nästa gång? I klinikens egna riktlinjer står det att samtalen ska göras efter varje bältning. Personalen vi har pratat med tycker att samtalen är viktiga. Problemet är att de sällan hålls.  - Jag som läkare har aldrig varit med, säger läkaren.- 3 gånger av 10 kanske vi håller de här men det är när det är lugnt, säger en av skötarna.  - Man hinner inte göra det för man det andra gänget kommer. Man måste hem. Eller något annat. Man glömmer bort det, säger den andre av skötarna. - När det är kaotiskt då är det sådant här som fallerar. Det blir ju en ond spiral av allting, säger läkaren. Verksamhetschefen Per-Olof Björck säger att de inte för någon statistik över hur ofta samtalen sker.   - Jag har ingen koll på det. Man gör det ibland. Ja, det är sådant vi jobbar med att få till det.Ni ska göra det men ni gör inte det, hur kan det få vara så? - Vi ska göra det, men vi gör det inte. Men du säger att det ska göras eftersamtal. - Ja. Det är min ståndpunkt som verksamhetschef. Sen gäller det också att det ska utföras. Det är ju personal som ska utföra det och så ska de göra det. Men vadå, de struntar i det? - Det har jag ingen aning om, det kan jag inte uttala mig om. Om det glöms bort ibland eller inte. Men är inte det en verksamhetschefs ansvar att se till att sådana här saker fungerar och särskilt sådant som ska göras? - Jo det är mitt ansvar att göra det och det är mitt ansvar att driva det. Men sen att genomföra det på kort tid det är inte så lätt alla gånger idag. Det är mitt mål att det ska ske. Öka på. Det ska bli bättre och bättre.  Flyttas till vuxenpsykiatrin Tillbaka till Amanda. I slutet av oktober förra året har personalen fortfarande inte lyckats lösa problemen på avdelningen, enligt våra källor. På BUP tar man beslut om att flytta Amanda till PIVA - den vuxenpsykiatriska intensivvårdsavdelningen som ligger i Huddinge, det framgår av hennes journal hos Socialförvaltningen. På PIVA vårdas vuxna med psykoser, manier och missbruksproblem.  Från avdelningen kontaktar Amanda IVO för att göra en anmälan. Hon säger till IVO att det har varit fel med alla bältningar på BUP och att hon känner sig rädd inne på vuxenavdelningen. Hennes storebror och hennes mamma åker ofta dit och hälsar på.  - Framförallt blev hon helt neddrogad. Helt. Så det kanske inte var så mycket bältningar för att hon var så drogad, säger mamman. - Ja, hon var slö i skallen. Hon stod och skakade. Hon hade massor med tics på grund av biverkningarna av de droger hon hade i kroppen. Hon var störd på något sätt. Hon var inte Amanda längre. Hon var någonting annat. Det var hemskt att se, säger storebrodern. Isolering Efter fem månader skrivs Amanda ut från PIVA. Men det dröjer inte länge förrän hon är tillbaka på BUP-kliniken. Det var i våras, i april. På kliniken har man återigen öppnat källarlokalen - trots kritiken som man tidigare fått av IVO.  - Det här är en bra yta, säger verksanhetschef Per-Olof Björck. Den fungerar väldigt bra och dokumenterar man sina beslut så är det inga problem. Men varför öppnades den då? - För att vi behöver avskiljningsmöjlighet. Den ingår i vårdmöjligheten.  Amanda isoleras i den återöppnade källarlokalen. När en patient isoleras heter tvångsåtgärden avskiljning och får pågå i max åtta timmar, eftersom det är ett så stort ingrepp i patientens fri- och rättigheter.  I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd för psykiatrisk tvångsvård står det att avskiljning endast får användas i undantagssituationer. Det står också att avskiljning bara i sällsynta fall får ske längre än åtta timmar. Om det gör det måste en läkare ta ett nytt beslut var åttonde timme. Uppgår tiden till mer än några dagar så ska handla om extrema fall, enligt föreskriften. Amanda blir kvar i källaren i över tre veckor.  - Hon blev ju jätteledsen. Eller hur? Säger Amandas mamma. Ja hon var väldigt ledsen.  Hur stor del av den här tiden var hon isolerad då? - Hela tiden.  - Från det att hon kom, hon var två nätter på akuten, för att de inte visste var de skulle ha henne. Och sen blir hon placerad där i källaren, och där var hon i tre och en halv vecka.  Efter skandalen 2013 riktade IVO allvarlig kritik mot kliniken för att läkare inte tog beslut om avskiljning. Våra källor uppger att det flera gånger sedan dess har hänt att det här besluten inte tas.  - Det har inte varit någon överläkare som har gjort någon bedömning inom åtta timmar. Då är det olaga frihetsberövande man sysslar med, säger läkaren.  Verksamhetschefen Per-Olof Björck medger att det kan vara så: - Det kan vara någon gång då bakjouren funderat om man ska väcka patienten om det är mitt i natten. Men då har man ju brutit mot lagen? - Om det har hänt så har man gjort det ja.  En varningssignal som inte hörsammadesUnder veckorna i isoleringen i källaren börjar Amanda berätta att hon varit med om något hemskt. I Socialförvaltningens journalanteckning från den åttonde maj står det att Amanda har berättat att hon utsatts för en gruppvåldtäkt.  Trots att man på BUP nu känner till att hon kan ha varit utsatt för övergrepp så fortsätter bältningarna nere i källarlokalerna. I journalanteckningen framgår det att under vistelsen på 23 dagar bältas hon 13 gånger. Det borde inte ha skett enligt läkaren.  - Har man varit med om en sån oerhört traumatisk upplevelse så. Det är en sån situation som påminner mycket om en bältesläggning. Du är ju fastspänd ligger helt blottad kan man ju säga. Om man har varit med om en sån sak där man inte har en chans därför att en person som är mycket starkare lägger sig ovanpå en och genomför en våldtäkt så måste det vara en ohygglig upplevelse.   - Naturligtvis om man har upplevelser av fasthållning som är traumatiska så är det ännu värre, säger verksamhetschef Per-Olof Björck. Självklart. Men ändå sker det på kliniken, för jag har ju kunnat se det i journalanteckningarna från socialförvaltningen. Att det har skett. Jag kan inte svara på ett enskilt fall. Och eftersom jag inte vet om det så är det svårt att kommentera.   Personalens ansvar Men vad har personalen själva för ansvar över vården som getts till Amanda? Enligt läkaren var ansträngningarna stora för att få cheferna att reagera.  - Därför pratade jag med dem som var ansvariga för vården och pläderade för att det måste finnas ett annat sätt att bemöta det här på. Jag tycker att jag gjorde vad jag kunde. Absolut. Det gjorde jag.  Men varför sa ni inte ifrån när hon blev bältad så många gånger? - Det finns ett team runt henne. De borde, de är ansvariga i fallet. Inte vi. De borde ha reagerat och sagt ifrån, säger den ene skötaren.- Det är klart att det svider lite, säger den andre skötaren. Sen kan jag som vanlig personal säga att äsch jag hade inte det yttersta ansvaret men man är ju delaktig i det. Hur ser du på det? - Det är ingen skön känsla. Det är ingen skön känsla.  Den 21 maj i år skrivs Amanda ut från BUP. Hon flyttar in på ett behandlingshem. Inte så lång tid efter blir hennes mamma uppringd när hon är på jobbet av föreståndaren på hemmet. Hon vill att de ska träffas.   - På vägen hem då jag gick hem, berättar Amandas mamma. Då tänkte jag, är hon död? Nej, hon kan inte vara död. Alltså du vet, tusen tankar.  Men när hon kommer hem, så förstår hon vad som hänt.  - Och då ser jag dom på gatan. Och då ser jag prästen. Och då fattar jag. Då fattar jag att hon är död.  Amanda spelar keyboardJag har när hon sjunger, säger Amandas mamma. Jag har den på min telefon.  Amandas mamma visar ett videoklipp på sin telefon. Videon är från nyårsafton. Amanda sitter i vardagsrummet och spelar på sin keyboard.  - Så får det inte gå till. Så här har det varit, och det här är inte det enda ärendet, det finns fler, säger den ene skötaren.- Vi borde ha bättrat oss för länge sen, säger den andre skötaren. Nu i september kom svaret på Amandas anmälan som hon gjorde till IVO. Myndigheten kommer inte utreda hennes ärende. De skriver: Det har kommit till IVO:s kännedom att anmälaren har avlidit. Ärendet ska därför avskrivas.Reporter: Mikael FunkeResearch: Emilia Mellberg Producent: Andreas LindahlKontakt: kaliber@sverigesradio.se

Tusentals unga européer har anslutit sig till våldsbejakande islamister som IS. I Sverige är det många kommuner som fortfarande inte vet hur de ska förebygga radikalisering. Kaliber om vad Sverige kan lära från andra länder. Det är en varm septemberdag 2014. Vi är i den östra Londonförorten Walthamstow. På Lea Bridge road bland låga viktorianska hus, frisören Kashmir, grönsakshandlaren Class och en del andra småaffärer, ligger en av Storbritanniens alla avhopparverksamheter -Active Change. Vägg i vägg med en moské och lite dold bakom en busshållplats. Utanför byggnaden står ett tv-team och filmar. Internationell media har sprungit in och ut ur avhopparverksamhetens lokaler i ett kör den här septemberveckan. Och jag får vänta i över en timme för att få träffa organisationens grundare Hanif Qadir. - So you had lots of media here today? – Since two weeks its been everyday. Anledningen till att media från hela världen blickar åt London nu är att rapporteringen om europeiska IS-resenärer börjar ta fart hösten 2014. Och att Storbritannien har en lång tradition och stort utbud av olika avhopparverksamheter för våldsbejakande islamister. Hanif Qadir har personlig erfarenhet av att bli rekryterad till al-Qaida en gång i tiden. - When I arrived in Pakistan and when I saw some of the tactics used by al-Qaida I didn´t agree with that. Because yes the Americans were killing women and children – you know targeted or nontargeted but so was al-Qaida, sager Hanif Qadir. Han anslöt sig till terrororganisationen utifrån en känsla av ilska över att oskyldiga kvinnor och barn dog i USA:s krig mot terrorismen, berättar Hanif Qadir. Men han insåg snabbt att också al-Qaida dödade oskyldiga, säger han. Han åkte hem till London och startade Active Change. Och idag är Hanif Qadir en av Europas mest erfarna på att omvända våldsbejakande islamister. - I think Britain by far has the most effective counter radicalisation policy in the world, säger Hanif Qadir. Om Storbritannien är bäst på att motverka radikalisering eller inte finns det olika åsikter. Men Storbritannien har lång erfarenhet och många olika verksamheter - såväl statliga som oberoende projekt och Active Change är bara ett av alla. Vi ska återkomma till det. Sverige har till skillnad från många andra länder knappt någon avhopparverksamhet eller något förebyggande arbete som gäller våldsbejakande islamism. Om det handlade förra veckans Kaliber. Och enligt Säpo har minst 130 svenskar rest till Syrien och Irak för att strida med grupper som IS. Vi har träffat Maryam. Hon är i 50-årsåldern, och jobbar med språk. För nio månader sedan lämnade Maryams dotter Sverige. Dottern var då 19 är och bodde hemma. - Det var en vanlig dag en fredag. Jag var på jobbet när jag fick telefonen att de har rest igår. Jag trodde hon sov över hos en väninna, fast de hade resan rest, berättar Maryam. Det var pappan till en av dotterns vänner som ringde och berättade att deras döttrar hade åkt till Syrien. - Jag var hysterisk och skrek. Jag var i centrumet, jag fick kramp, jag fick…. Det var en polisbil där. Och jag skrek och skrek och hela centrumet tittade på mig, berättar Maryam, som egentligen heter något annat. Hon fick det där samtalet i somras hade hon i över ett år försökt få hjälp med dotterns radikalisering, berättar hon. Men också med dotterns depression som Maryam tror spelade en stor roll i hennes beslut att lämna Sverige för IS. Maryam säger att hon hade pratat med skolan, socialtjänsten, psykiatrin. Och efter att några andra tjejer som dottern umgicks med i en studiecirkel åkte till Syrien, kontaktade Maryam också polisen: – När första gruppen hade åkt gick jag till polisen och informerade och sa att jag är rädd. Jag är rädd att en grupp som min dotter har umgåtts med har åkt till Syrien. Jag är rädd, vad ska jag göra. Jag behöver er hjälp, jag vill att man ska hindra att hon ska åka, sa jag, berättar hon. - Vad sa polisen? - Vi har inte den befogenheten att stoppa henne. Vi har inte lagen på vår sida att stoppa henne. Maryam är inte ensam om att behöva hjälp. I förra veckans Kaliber fick kommunerna kritik för att föräldrar till IS-rekryter inte vet vart de ska vända sig när de söker hjälp. Och Kaliber frågade socialcheferna i Sveriges kommuner och storstädernas stadsdelsförvaltningar, om de anser att de har verktyg att förebygga våldsbejakande islamism bland ungdomar. Av de 132 som svarade ansåg 70 procent att de inte har verktyg att förebygga våldsbejakande islamism bland ungdomar. Sveriges kommuner och landsting, SKL, svarade då att kommunerna trots allt gör en hel del ”men vi behöver mer kunskap och den håller vi på att skaffa oss” sa SKL:s ansvariga för brottsförebyggande frågor, till Kaliber då. Den här veckan ska vi bege oss utanför Sverige för att se hur Storbritannien och Danmark arbetar med våldsbejakande islamism. Två länder som framhålls i internationella sammanhang för att ha kommit långt med arbetet. Men vi har också åkt till Norge. På polishögskolan i Oslo träffar jag professorn Tore Bjørgo en av de mer kända forskarna i Norge när det kommer till extremism och terrorism och de människor som dras till det: - De drar av ganska olika grunder, de är olika typer av människor som har olika drivkrafter olika drömmar och behov och därför finns ingen sådan ”one-size-fits-all” när det gäller att finna hur man kan förebygga det, säger Tore Bjørgo. Frågan om hur man ska förebygga resorna kompliceras alltså av att de här individerna är så olika och därför har olika motiv, menar han. - Några få, som är primärt ideologiskt och politiskt drivna, oftast väldigt resursstarka, de blir ofta ledarna och ideologerna. Och så har vi några som är spänningssökande och de kanske också kan få en överdos och uppleva att det inte var så spännande när de ser sin vän ligga där och vrida sig av smärta. Och så har du de som har en väldigt problematisk social bakgrund, traumatiserad, kanske upplevt krig, ofta varit inblandade i kriminalitet, de letar efter en frälse - och de kan vara ganska farliga människor, säger han. Och så ser det även ut i Sverige, säger Mona Sahlin, som är nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Ungdomarna kommer från olika delar av samhället och har olika drivkrafter. – Så när man tittar på ordet krigande eller resande så finns ju alltifrån djupt övertygade religiösa och politiska skäl till förvirrrande, ledsna, förtvivlade unga som letar efter en plats i tillvaron. Och det är därför det arbetet vi gör nu är så svårt men också viktigt. Att inte bara gå på den enkla lösningen, skärp en lag och ta ett pass, så har man blivit kvitt problemet. Man kanske har förhindrat problemet för några, men det är absolut ingen lösning, säger Mona Sahlin. Också rekryteringen ser väldigt olika ut. Den ser ut på ett sett i storstäderna och ett annat sätt på de mindre orterna säger Mona Sahlin: - Det är viktigt att förstå att det inte bara är de stora kommunerna som detta händer i och inte heller bara i de så kallade miljonprogramsförorterna - långt ifrån. Så rekryteringen sker ju antingen från person till person eller, vilket ju är betydligt svårare att komma åt, på nätet. Där det finns oändligt många rekryteringsfilmer- om vi kallar det så - där unga män poserar med en tuff Kalasjnikov och en coca-cola och ett leende på läpparna och berättar vilket häftigt arbete de har och det finns samtalsgrupper både fysiska, men också på nätet. Tillbaka i London och till avradikaliserings-verksamheten Active Change. I förra veckans Kaliber lyfte talesperson för göteborgsmoskén Mohammad El-Alti fram Storbritannien som ett land svenska myndigheter borde lära sig av. Shaf, som är en av ett tiotal projektledare och mentorer som jobbar på Active Change, visar runt i huset. Det är ganska blygsamma lokaler. Ett par små mörka kontor och en stor samlingslokal som ser ut som, och delvis också är, en fritidsgård. Långväggen här är täckt av graffitimålningar och längst den står det biljardbord och fotbollsspel. Active Change fungerar som en mötesplats för förortens ungdomar. Hit söker sig unga med olika behov; för att hänga vid något av alla spelen, låna en dator eller fråga mentorerna om råd. Här håller man också i workshops och debatter. Det öppnar upp till dialog och ger Active Changes mentorer möjlighet att fånga upp de unga som är på väg att radikaliseras. Och förutom aktiviteter i lokalarena, har man också ett team som ger sig ut i uppsökande verksamhet i stadsdelen, berättar Hanif Qadir. - So they will go out they will hang up leaflets. They will hang out with those young men and women who don't come to the center. Those young men and women who we feel are in areas or in pockets of the community that don't engage with us or other organisations. It is not always the individual that got a problem that we will engage with, it might be that it is a friend family member a sister that will give us some indication that someone they know who's got a problem. So we will then find a way of engaging with that person. Mentorerna ger sig ut på gatan för att komma i kontakt med unga män och kvinnor som inte dyker upp på några ungdomsorganisationer. Unga som kanske ligger i farozonen för att radikaliseras. Då diskuterar vi aktuella frågor som Syrien, Irak och IS - för att höra hur de tänker, berättar Hanif Qadir. I många fall där radikaliseringen har gått väldigt långt är det oftast oroliga föräldrarna som ringer Active Change. Då tar vi först snabbt reda på så mycket som möjligt om deras barn och sen ser vi till att få träffa henne eller honom. Det viktigt att ställa frågor – de svåra frågorna, berättar Hanif Qadir. - You´re mother is concerned you're father is concerned why do you want to go to Syria? When you have this concerns. So it's about relaying the facts to the individual. Critically analysing the situation within that person. Something may have happened to that person. Efter de samtalen, där man försöker skapa sig en bild av processerna bakom personens radikalisering, kan avradikaliseringsarbetet börja, berättar Hanif Qadir. På Active Change arbetar inga socialarbetare eller psykologer. Alla de tiotal unga män och kvinnor som jobbar här är före detta gängmedlemmar eller före detta extremister själva. Och det är de som genom mentorskap ska hjälpa de unga som befinner sig i farozonen nu. Men i arbetet med att avradikalisera islamistiska extremister använder sig organisationen också av muslimska teologer. Och allt det här gäller ju det förebyggande arbetet, men Active Change har också tagit hand om personer som redan tidigare varit inblandade i terrorgrupper. Som organisationen har fått arbeta med både innan och efter fängelsestraff. Och för de som har åkt till Syrien och IS nu, borde man erbjuda en slags öppning säger Hanif Qadir. För att kunna hoppa av och komma tillbaka till samhället. - I think the government needs to have a corridor, with the right checks and balances obviously. Det måste ske under kontrollerade former så klart men myndigheterna bör hålla dörren öppen för de som vill hoppa av. Hanif Qadir är samtidigt tydlig med om någon av de unga misstänks vara i färd med att begå brott och skada någon – då är det nolltolerans som gäller. -We maintain a very strict policy that if somebody is going to cause harm to another person we will tell that person straight away we are going to report you to the police. That may mean you can get arrested. You can hate me today, but you can thank me tomorrow, sager Hanif Qadir. Man ringer polisen helt enkelt och det här är förutsättningar som de ungdomar organisationen jobbar med vet om, säger Hanif Qadir. Om en framtida avhopparverksamhet här i Sveriges säger han - att det är bara att starta upp. Hanif Qadir har varit i Sverige flera gånger och tycker att vi här slänger vi bort pengar på konferenser istället för att börja jobba. - I´m amazed that you know surprised that Sweden still hasn't put a policy in place. For 4 or 5 years we've been engaged we've going to conferences. To a point where I say you no I'm not coming to you any conferences any more even if you pay me. I get frustrated that you want us to come and give you advice but talk is no good - do it! Jag har sagt att jag inte tänker åka till Sverige mer och gå på konferenser. Inte ens om ni betalar mig för ni vill bara prata - sätt igång arbetet istället, säger Hanif Qadir. Mona Sahlin, nationell samordnare mot våldsbejakande extremism i Sverige, bemöter kritiken: – Det kanske han har rätt i det vet inte jag. Jag kanske har varit på en eller två sådana konferenser. Men grundkritiken håller jag med om vi ha varit naiva vi har valt att blunda allt för länge och inte sett att det här har varit ett växande problem också hos oss, men sen kan man inte heller bara kopiera rakt av. Storbritannien har en helt annan historia till att börja med, sin koloniala roll i många av de här länderna och det är helt annan diskussion om religion och kritik än vad vi har i Sverige. Storbritannien har inte någon avhopparverksamhet att tala om vad gäller nazister eller högerextrema för där har de valt att blunda…. Så jag noterar vad han säger, men allt har sina skäl, säger Mona Sahlin. Sverige har fått kritik för att arbetet med att förebygga resandet av våldsbejakande islamister, går långsamt också nationellt - något som alltså den nationella samordnaren Mona Sahlin själv håller med om. Men det finns också delar av det svenska arbetet som även kritiker tycker är bra. I förra veckans Kaliber kritiserade psykologen Yassin Ekdahl kommunernas brist på beredskap att hjälpa föräldrar till IS-rekryter. Han jobbar nu ideellt med föräldrar vars barn har åkt till Syrien. Och Yassin Ekdahl är också med i nätverket RAN - ett EU-nätverk där sakkunniga utbyter erfarenheter och kunskap. Yassin Ekdahl har genom nätverket fått se olika länders arbete från nära håll. Och trots att de flesta andra länder han har besökt, har kommit längre i arbetet, ser Yassin Ekdahl fördelar med Sveriges sätt att angripa problemet. - Om man tittar på hur andra länder jobbar, till exempel England och inte minst Holland och Belgien där har man valt en mer konfrontativ linje. Och där i de muslimska samfunden känner sig mest utpekade att man pratar bara om muslimer och islam som våldsbejakande. Utifrån det så tycker jag att vi i Sverige är mer nyanserade. Vi pratar inte om jihadister. Vi pratar om våldbejakande oavsett om den är religiös eller ideologiskt politisk färgad och utifrån det så tycker jag att det är en bra strategi, säger Yassin Ekdahl. Inte minst att den nationella samordnarens uppdrag är att arbeta mot både höger, vänster och islamistisk extremism bidrar till nyanseringen, fortsätter Yassin Ekdahl. Men arbetet i Sverige bromsas upp av att en del ideella organisationer som skulle kunna jobba med frågan inte har resurser, menar han. - Sen är det så att vi i Sverige är lite mer myndighetsmarinerade när vi jobbar. Den idéburna sektorn, den civila sektorn, skulle vara mer delaktig. För i slutändan är det de som träffar de här föräldrarna och ungdomarna i det verkliga livet. Det är ingen myndighet som har den kontaktytan, menar Yassin Ekdahl. - Men det är ingen som hindar de från det? - Nej, absolut det är ingen som hindar det. Men däremot allting handlar också om resurser. Det kan inte vila på eldsjälar ett sådant viktigt arbete. De människor som jobbar med det här nu, gör det efter att de slutat sitt 8-5 jobb. Sen ska de ta sig an det här och göra det vid sidan om. Och det är en sak att kanske vandra på kvällarna, det är en annan att jobba med uppgivna och deprimerade föräldrar. Man behöver utbildning, man behöver kunskap, man behöver också en organisation att vila sig mot och vända sig till och få stöd. Av de olika modeller som finns för att förebygga, bearbeta och bemöta IS-resenärerna, tycker Yassin Ekdahl att den danska så kallade Århus-modellen är den bästa förebilden för Sverige. I Århus som är Danmarks näst största stad driver polisen, skolan och socialtjänsten ett gemensamt arbete som de kallar för ”förebyggande av radikaliseringen och diskriminering”. För några månader sen besökte Sveriges Radios Danmarks korrespondent Anna Landelius Århus i Studio Ett i P1: Poliskommissarie Allan Aarslev visar ett litet kök där man träffas för samtal med unga. Ibland finns även en psykolog med säger han. Köket ligger på andra våningen i ett litet gårdshus bakom den stora röda tegelbyggnaden som är den Östjyllenska polisens högkvarter. De unga kommer in via en dörr på baksidan så de ska slippa gå in via huvudingången. Och även om han idag har på sig sin polisuniform så brukar de poliser som träffar de unga vara lite mer ledigt klädda. - Vi kontaktar dem på telefon först vi vill snacka med er för att vi är bekymrade, säger Allan Aarslev. När polisen får in tips om att någon är på väg till Syrien då ringer de först och försöker få till ett möte med personen. Kommunen har inte någon särskild enhet för att arbeta med de radikaliserade ungdomarna. Men man har utbildat personal och skaffat specialkunskaper. Här finns också ett föräldranätverk, psykologer och mentorer som har regelbunden kontakt med de unga som ingår i projektet. När projektet startade 2007 så var det för att stävja politisk höger- och vänsterextremism. Sedan 2012 jobbar man också med de unga som planerar att resa till Syrien, men också de som redan åkt och sen återvänt. - När det kommer hem igen. Det är viktigt att vi inkluderar de i samhället igen för att minska risken att de begår kriminalitet det är en slags soft hand aproach, men det är också en dialogbaserad tillgång som vad ska man säga på längre sikt garanterar att de här ungdomarna blir en tillgång till samhället och inte en säkerhets risk för oss, säger Allan Aarslev. Det är viktigare att de ungdomarna som återvänder från Syrien känner sig inkluderade i samhället - viktigare än att straffa, menar alltså Allan Aarslev. Detta har fått kritik, men metoden är framgångsrik. Sen 2012, då Århus började arbetet med unga som åker till IS och liknade terrorverksamhet, har kommunen gått från 34 terrorist-rekryter de första åren – till noll som reste 2014. Sammanlagt 17 personer har återvänt. Av dem går flera på gymnasiet, någon på universitet och några jobbar. Det finns inget exempel på missbruk av de möjligheter de har fått, berättar Thorleif Link på polisen i Århus, när jag ringer för att få de senaste siffrorna. Han berättar också att kommunen har ett bra samarbete med föräldrarna, som i flera fall är aktiva i det lokala föreningslivet och är en god resurs för kommunen i arbetet mot våldsbejakande extremism. Och när Magnus Ranstorp, terrorismforskare vid Försvarshögskolan, och en av författarna bakom regeringsrapporten "Förebyggande av våldsbejakande extremism i konfliktzoner", ska välja ut ett land som Sverige borde studera särskilt - så är det just Danmark. – I Danmark har man en mjukare modell, den är mjukare på så sätt att det både är polisen och socialtjänsten som arbetar tillsammans med civilsamhället. Man har väldigt bra kopplingar till och är lyhörda för civilsamhället. Så jag tror att den danska modellen är mer användbar i ett svensk kontext än exempelvis den brittiska, säger Magnus Ranstorp. Samtidigt säger han att Storbritannien har längre erfarenhet, mer kunskap och fler sakkunniga i frågan om våldsbejakande islamism. Något hans norska kollega Tore Bjørgo instämmer i: – Jag tror nog att på många sätt har Storbritannien kommit väldigt långt i det att de har haft det här problemet länge och de har utvecklat en helhetlig strategi för att driva helhetlig arbete -både med förebyggande och efterföljder som gör att de har vart mest systematisk på detta. Då är det samtidigt så att man kanske har haft variationer i de olika europeiska länder på hur mycket man har satsat på förbyggande eller straff på det sättet har väl britterna varit mer strafforienterad än till exempel vad man har varit i Danmark som har varit mer rehabiliteringsorienterade, säger Tore Bjørgo. Så mer rehabilitering än strafforienterat. Och det gör att Bjørgos svenska kollega Ranstorp pekar på Danmark som en bra förebild för Sverige. Men det finns mycket kunskap och kompetens att hämta från Storbritannien också. Vad gäller Norge säger Tore Bjørgo att myndigheterna sen många år sökt samarbete med de muslimska samfunden och det kommer till användning nu. - I alla fall har vi i Norge positiva tendenser för att man har fått ett gott samarbete mellan myndigheter, poliser och moskéer i Norge och det har man haft många år på att bygga upp. Så man har en god tillit, ett kapital där, säger Tore Bjørgo. Och han tycker liksom Yassin Ekdahl att myndigheterna borde satsa mer på ett samarbete med frivilligorganisationerna i arbetet med att stävja extremism. - Och när det handlar om militanta islamister så må man uppenbart alliera sig med muslimska organisationer för det är de som känner ungdomarna och deras ideologier och har det sociala nätverken till att få dem tillbaka men samtidigt behövs en allians både på statlig och kommunal nivå, säger Tore Bjørgo. När jag har ställt min sista fråga till Tore Bjørgo, som har bråttom hem den här fredagseftermiddagen i slutet på januari, är det nästan tomt i polishuset i Oslo. Det slår mig att alla som jobbar med de här frågorna har bråttom och är på språng. Och det är bråttom – för medan svenska myndigheter fortfarande funderar över hur man ska arbeta åker unga européer till Syrien varje vecka. Enligt forskningsinstitutet ICSR har nu 4 000 personer från Västeuropa anslutit terrorgrupper som IS. Också Hanif Qadir i London hade bråttom när jag var där redan för ett halvår sen. Han skulle springa iväg till nästa intervju. Men innan det sa han så här: - In Europe, specially in Sweden, programs like this need to be developed very quickly. You may not have the right people, but I'm more than happy to go to anywhere to train people to give the experience. We are more than happy to cross over and help. Ja, Hanif Qadir träffar trots allt gärna svenskarna fler gånger - fast han är trött på att Sverige bjuder in till konferenser, men inte går till handling som han sa tidigare. Och så sent som i januari i år åkte faktiskt den nationella samordnaren Mona Sahlin tillsammans med representanter från Sveriges kommuner till just London för kunskapsutbyte igen. Maryam som vi träffade i början av programmet och vars dotter åkte till Syrien, sitter vid köksbordet och visar bilder på andra mödrar vars barn rest till IS. Medan svenska myndigheter fortfarande jobbar med att samla kunskap, har några av de föräldrar vars barn åkt till Syrien organiserat sig själva här i Sverige. Och det finns också internationella nätverk. Maryam åkte, som representant för det svenska nätverket, till Wien innan årsskiftet, där mödrar till Syrien-resenärer från hela Europa och Nordamerika träffades för att dela erfarenheter. - Vi träffas mest för att prata om hur vi kan få hjälp, motverka terrorismen, men mest för hur kan vi få hjälp att få tillbaka våra barn. Men mammorna som har förlorat sina barn behövde ett avslut, eftersom de inte har fått veta var deras barn dog. Vi hade olika problematik, säger Maryam. Maryam har inte lyckats få någon direktkontakt med sin dotter. Men via några av dotterns vänner, som hon åkte till Syrien med, vet hon att dottern lever. - Varje gång man hör på nyheterna att man har bombat hit och dit….De bor tillsammans med civila, alltså tjejerna är oftast inte i själva kriget alltså, de flesta är inomhus. Hon tycker att det är jobbigt. - Speciellt på kvällarna när vi kommer tillbaka i hemmet och sitter ensamma och tänker, hur har de haft det och vilken typ av fruktan som väntar, avslutar Maryam. Reporter: Sara Moein Producent: Andreas Lindahl Kontakt: kaliber@sverigesradio.se

Grovt kriminella vuxna på slutna svenska fängelser skulle aldrig nekas att få vistas utomhus - men sommaren 2010 kan Ekot och Kaliber i P1 avslöja hur barn och unga som tvångsomhändertas i vissa fall inte alls får gå ut. Ungdomarna är helt utlämnade åt personalens beslut. Det här är del ett av två i en serie av Ekots Daniel Velasco

Kort avsnitt men we're back on track! Lyssna njut och ha en bra helg!

Sergels torg en fredagskväll kan vara en stökig plats då många ungdomar sluter upp. Det förekommer droghandel och alkohol är inblandad. Polisens poddradio följde med Lars Utter, ungdomspolis vid ungdomsroteln, en kväll då flera ingripanden ägde rum. 

Elin fick hallucinationer och ont i hjärtat av drogen. Överläkaren ser unga som far illa av en drog de ofta vet väldigt lite om. Och beroendevården ser allt fler unga som väljer drogen. Syntetisk cannabis, eller spice som det ofta kallas är lätt att få tag på, billigare än vanlig cannabis, men också farligare. En måndag i December. Snön knastrar när narkotikapolisen Niklas Lindroth tar bestämda steg mot det lilla vandrarhemmet. Vandrarhemmet ligger i en mindre kommun utanför Göteborg. Inne på vandrarhemmet har Niklas Lindroth och hans kollegor hittat en ung kille som de tror är påverkad. – Det som vi gör nu är att vi har hittat en person som ser påverkad ut. Vi har fått ett beslut om att göra husrannsakan i hans bostad, som i det här fallet råkar vara ett vandrarhem. Vad vi kan se på en gång är att det ligger en joint på bordet. Om det är cannabis eller spice, det kan vi inte säga ännu. Niklas tar den lilla ihoprullade jointen och lägger i den i en plastpåse. De flesta ungdomar som brukar narkotika i Sverige röker cannabis. Det visar stora enkätundersökningar från Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN. Det är ett uppmärksammat problem som regeringen och Sveriges kommuner mött med satsningar på vård och förebyggande arbete. Men på senare tid har cannabis fått en konkurrent som man kanske inte känner till lika väl. Som nummer två bland populära droger i CAN:s statistik hittar vi en drog som blir allt vanligare bland Sveriges ungdomar. Den kallas för spice. Spice är en syntetisk form av cannabis som inte kommer från hampa som traditionell cannabis gör. Spice görs på kemisk väg i laboratorier. I dagens Kaliber vill vi få svar på frågorna varför många unga väljer Spice, hur farlig drogen är och om samhället bör oroa sig för konsekvenserna. Narkotikapolisen Niklas Lindroth och hans kollega börjar leta igenom lägenheten i vandrarhemmet. – Här ser vi att han har ju själv urinstickor som han testar sig själv med. Han måste säkert lämna urinprov till socialen. Då testar han sig själv innan så att han ser att det inte ger utslag då. De här preparaten som han rökar. Om det är Spice då. Bland matrester och högar av kläder hittar Niklas flera plastförpackning som innehåller urintester.  Och här får vi en ledtråd om en av anledningarna till att spice är så populärt bland unga. Niklas tror att killen vill kunna testa sitt urin hemma så han kan vara helt säker på att han kissar rent när han besöker socialtjänsten. Det är nämligen väldigt svårt att hitta spår av spice i ett urin- eller blodprov. Därför blir spice ett attraktivt alternativ för den som vill röka på utan att bli påkommen, säger Niklas Lindroth. – Spicen har ju tagit över mycket från cannabisen. Det har ju inte funnits så många metoder att se spice i urinen. Så det är svårare att upptäcka. Risken för upptäckt ur deras perspektiv är ju mindre om de använder spice. Åtminstone har det varit så tills nu då när vi börjar få andra metoder att testa. De senaste åren har myndigheterna blivit bättre på att hitta spice i urin. Nya urinstickor och andra analysmetoder har kommit. Problemet är att det finns väldigt många spicesorter. Drygt 100 stycken. Och myndigheterna kan hitta långt ifrån alla i sina prover och analysmetoder. Men det är inte det enda av myndigheternas bekymmer med spice. – Men problemet är ju att det finns en stor del av de här spicepreparaten som inte är klassade. De är alltså inte klassade som narkotika. Då är de helt lagliga att inneha och även att bruka. Av drygt 100 sorter är det endast ett 30-tal sorter spice som är olagliga i Sverige. Eftersom det hela tiden kommer ut nya varianter av spice på marknaden måste svenska myndigheter hela tiden utreda nya substanser. Och när en populär typ av spice blir olaglig så ploppar snart en ny, oklassad variant upp. Och vet då den som röker om vilka sorter av spice som är lagliga och vilka som inte är det så kan man alltså röka på utan att begå något brott. Medan Niklas Lindroth och hans kollega fortsätter att söka igenom lägenheten förflyttar vi oss till en liten skola i Göteborgsområdet. Utanför regnar det. Det har gjort det i ett par dagar nu och alla spår av snö är borta. Inne i skolan sitter 16-åriga Elin i soffan i uppehållsrummet. Elin heter egentligen någonting annat.  – Jag började ju här för att jag skolkade från min gamla skola. Jag var inte där på två år ungefär. Jag hade problem med skolan så jag fick börja här. Så nu lämnar jag pissprov två dagar i veckan och har gjort det i snart två år. Elin bytte skola för att det inte funkade i den gamla skolan. --  Mycket bättre än en vanlig skola. Här får jag den hjälp jag behöver. Så jo det är bra. Vad var det som inte funkade i din gamla skola då? – Det var väl folket som gick där. Eleverna och lärarna. Man fick inte den hjälp man behövde och eleverna bara mobbades. Så det var därför jag valde att inte gå dit. Och började med spice och cannabis istället. Precis som många andra som röker spice så hade Elin testat vanlig cannabis innan hon började med spice. – Han frågade om vi skulle röka. Jag sa visst jag kan väl prova, en gång kan ju inte skada. Jag tyckte det var så roligt så jag bara fortsatte. Men det var cannabis då. Men sen fick jag börja lämna pisseprov och då tänkte jag att då kan jag inte röka cannabis utan jag får röka spice istället för det syns inte. För Elin var det viktigt att hålla koll på vilken sorts spice de rökte. Hon ville veta vilka sorter som skulle avslöja henne och vilka som inte skulle göra det i ett urinprov. – Vi visste ungefär vilka kemikalier det var i. De som syntes på pissprov kunde vi inte röka. Och de som inte syntes rökte vi. Så vi hade ganska bra koll på det faktiskt. Hur skaffade ni det då? – Vi fick nummer till langare då. Så skickade man ett sms till langaren och frågade om han hade en halva eller en five som man kallar det. Och sen gick man och mötte honom så bara bytte man pengarna och rökat. Och en halva vad är det? – Det är tre gram. Och det är billigare än cannabis också. Spice brukar räknas till en grupp som kallas internetdroger. Spice säljs till stor del på internet. Då är det oftast de lagliga varianterna som säljs. Men på hemsidorna är det i regel 18 eller 20-års gräns för att köpa. Av den anledningen så köper de flesta ungdomar sitt spice på gatan. Från kompisar eller langare. Det är ofta vad de själva berättar för beroendevården. På avdelning 306 på Östra Sjukhuset i Göteborg tar man emot unga mellan 16-21 år som är i akut behov av hjälp för sitt missbruk. Sektionschef Ulf Sammels, beskriver hur många av hans patienter som är inne just den här dagen som röker spice. – Just nu är det så att 40 procent av de ungdomar vi har hos oss idag har spice som huvuddrog. Och 30 procent har det som sin sekundärdrog. Det är alltså 70 procent av de ungdomar som är inne här nu som röker spice dagligen eller provar på spice då och då. Och så såg det inte ut för några år sedan. Och enligt Ulf Sammels är det just möjligheten att röka på utan att det syns i urinprov som lockar de flesta av hans patienter till spice. – Det är ju en av de bidragande orsakerna som ungdomarna själva säger. Det är för att slippa upptäckt helt enkelt. Vi stannar upp lite och sammanfattar de svar vi fått på varför så många unga människor väljer att röka spice.  Flera sorters spice är lagliga vilket innebär att de kan röka på utan att begå något brott. Flera sorters spice syns inte på urinprov så de kan röka på utan att socialtjänst eller sjukvården märker det i prover. Dessutom är priset på spice ofta betydligt lägre än för vanlig cannabis. Många gånger hälften så dyrt. En femma med cannabis. Alltså fem gram. Kan kosta mellan 500 och 600 kronor. Samma mängd spice kostar sällan mer än 300 kronor. En anledning så god som någon för en tonåring som vänder på slantarna för att hålla igång sitt missbruk. Ulf Sammels har märkt att spice påverkar hans patienter annorlunda än de som röker vanlig cannabis. --  Det är ju ett cannabisliknande rus, men det slår ju mycket fortare. Det är ju en syntetisk drog så det som är det farliga med spicen också det är ju att du vet ju inte riktigt vad du får i dig. Det är ju inte testat, det finns ingen långvarig forskning på detta. Men det finns väl några saker som de flesta ungdomar säger att man får. Det är mycket högre ångest, mycket mer panikångestattacker än för de som röker vanlig cannabis. Man uppger också att man har mycket mer av overklighetskänslor. Det är något som jag tror nästan allihopa säger. Man pratar också om att man har en brännande känsla i huvudet efter att man har rökt. Ulf Sammels i Göteborg är inte den ende som vittnar om att spice kan ha allvarliga biverkningar. Kaliber har ringt upp behandlare som möter unga inom beroendevården på flera håll i Sverige. Och mönstret är slående. Samtliga berättar om att drogen spice blir allt vanligare. Och samtliga beskriver allvarligare biverkningar hos de unga som rökt spice i jämförelse med de unga som röker vanlig cannabis. Maria Almazidou, teamledare på Maria Malmö-mottagningen i Malmö. – Det finns mer psykotiska inslag av ruset. Man upplever mer hallucinationer när man har rökt spice och tycker att det blir en starkt upplevelse som man inte vill vara med om. Robert Gatugård, Socialsekreterare i Sundsvalls kommun, öppenvården för ungdomar med missbruk. – Ungdomarna brukar tala om ett kraftigare rus, ett längre rus och ibland mycket hemskare rus än med vanlig cannabis. En mer fysisk påverkan med hjärtklappning, svettningar och oro. Eva Lindvall jobbar på alkohol och drogrådgivningen i Visby. – Min känsla är att det accelererat det senaste året. Det är många fler som vi möter som röker spice. Det som jag tycker mig se är att skadeverkningarna är kraftigare och kommer snabbare än vid cannabisrökning.   Eva Skeppstedt jobbar på beroendecentrum i Örebro med ungdomar mellan 16 och 25 år. – Det många säger till mig är att man fastnar på spicen snabbare. Det är kraftfullare det är som en käftsmäll. Fast ruset går ur fortare. Juan Figueroa, medicinskt ansvarig på Maria Ungdom i Stockholm – Ungdomarna som missbrukar spice mår generellt sett alltså mycket sämre. Det vi kan se är att deras ångest och deras känsla är mer än vad vi kan se bland cannabisanvändarna. Spice har en psykisk påverkan som är mycket farligare än cannabis. Elin började med att röka cannabis, men bytte sedan som många andra till spice för att inte fastna i urinprov. Och hon tycker också att det är stor skillnad mellan drogerna. – Det sätter sig mer i huvudet. På cannabis är det mer kroppskänsla. På spice är det mer drömliknande effekt. Så det känns inte verkligt. Jag frågar henne om hon tror att spice är farligare än vanlig cannabis. Om det kändes farligare. – Ja det är det. Absolut det är det. Spice det är skit. Det är äckligt. Det tar på hjärnan och det tar på kroppen. Det tar på hälsan också. För att lära oss mer om vad sjukvården har för erfarenhet av spice tar vi oss till Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. På femte våningen jobbar Kai Knudsen överläkare i anestesi och intensivvård. Han jobbar speciellt med akuta förgiftningar. – Och vad vi har problem med är att vi ser allt fler ungdomar som kommer in till följd av förgiftningar med olika droger som de har köpt på nätet. Jag kallar de för nätdroger. Och Kai Knudsens bild är att bruket av spice kan få långt mycket allvarligare konsekvenser än vad bruket av vanlig cannabis innebär. – Normalt får vi i stort sett aldrig in någon till intensivvården på grund av att man rökt vanlig cannabis. Men vi har alltså sett att vi får in ungdomar till följd av förgiftning med spice efter att man rökt spice och inget annat. På det viset skiljer det sig från vanlig cannabis därför att det är starkare och det ger allvarligare effekter. Man kan bli förvirrad, illamående och i vissa fall faktiskt också medvetslös. Vi har haft fall med kramper och vi har haft fall med njursvikt och nu finns det då rapporter från Tyskland till och med om dödsfall till följd av att det i de här blandningarna av syntetiska kemikalier i det man röker finns ämnen som är väldigt väldigt farliga. Kaliber har tagit del av statistik som styrker bilden av att fler söker vård efter att de rökt spice.   Giftinformationscentralen registrerar fall, när någon har varit i behov av vård för en förgiftning. De senaste åren har de sett allt fler fall som handlar om just spice. 2008 såg de endast en handfull fall som handlade om spice. 2010 registrerades 141 fall om spice. 2013 såg de hela 236 fall där spice orsakat en förgiftning som krävde sjukvård. Kaliber har tagit del av några av de fallen för att kunna beskriva vad som faktiskt ligger bakom siffrorna. Så här sammanfattas ett fall. En 18-årig kille får en hemmarullad cigarett av en kompis. Cigaretten innehåller spice. Direkt efter att han har rökt den blir han medvetslös. Kompisarna berättar att han började krampa och kräktes. I ambulansen är han stel i musklerna och andas snarkande. Han blir bättre på vägen in till sjukhuset och inne på akuten är han vaken men inte helt medveten om var han är. Han har stora pupiller och höjd kroppstemperatur. Han får stanna kvar på sjukhuset för övervakning under natten innan han får gå hem. Ett annat fall sammanfattas så här. En 24-årig kille röker spice. Han har rökt det en gång tidigare. Får plötsligt hög puls, illamående och kräks en gång. Känner sig som om han är frånvarande och yr. Kallar på ambulans. När han kommer in till sjukhuset är han helt opåverkad. Allt fler unga i Sverige använder sig av drogen spice. De röker det för att inte fastna i urinprov,  för att det finns lagliga sorter och de röker det för att det är billigare än vanlig cannabis. De röker det många gånger också i tron att det ska ge en effekt som liknar cannabis. Men beroendevården i norr, syd, öst och väst vittnar om att spice påverkar de unga mer negativt psykiskt. Med mer ångest, mer overklighetskänslor, och ibland även rent kroppsligt med illamående och värk i kroppen. Biverkningar de inte ser bland de som använder vanlig cannabis. Och överläkare Kai Knudsen  berättar att ungdomar får söka akutsjukvård på grund av medvetslöshet, kraftigt ångest och illamående. Och det är en beskrivning som styrks av att giftinformationscentralen får in allt mer samtal som handlar om förgiftningar orsakade av spice. Vi förflyttar oss tillbaka till narkotikapolisen Niklas Lindroth. Han och hans kollega står utanför en tågstation. Folk kommer och går. På väg till eller från buss eller pendeltåg. Civilt klädda letar de både poliserna efter unga personer som de antingen vet har missbrukat tidigare eller som på något sätt uppträder misstänksamt. Dagen har varit lugnare än de räknat med. Flera av de ungdomar som de har haft koll på sedan tidigare har inte visat sig idag. Men så plötsligt. Niklas ser en kille han känner igen. Killen blir nervös. Han har spice på sig. Han erkänner det ganska fort. Det är inte första gången han träffar Niklas och det är inte första gången han åker fast heller. Killen som är i tjugoårsåldern ska med till polisstationen. Det hela går väldigt lugnt till. Medan kollegan förhör killen går Niklas in i ett annat rum för att hantera urinprovet som killen just lämnat. – Han har lämnat urinprov och det har vi hällt upp i två rör. Och det ska skickas till Rättsmedicinalverket för analys. Det tar en tre till fyra veckor att få tillbaka det analysbeskedet. Och resten gör vi ett snabbtest på. Det gör vi för att sociala myndigheter  ska kunna sätta in insatser så fort som möjligt utan att behöva invänta vårat provresultat från Rättsmedicinalverket. Det ena röret med urin ska analyseras hos Rättsmedicinalverket. Från den analysen kommer Niklas få svar på ifall killen tagit en av de substanser som de kan hitta i urin. De kan alltså hitta en del spicesorter, men inte alla. Med det andra röret med urin gör Niklas ett snabbtest. Men där kan man bara hitta spår av klassisk narkotika. – Vi tittar då på snabbtestet. Vi kan inte se här om han är positiv på spice. Men vi kan se att han är positiv på amfetamin. Och tyvärr är det väl så ofta att man börjar någonstans och nu har han halkat in på de mer klassiska klassade preparaten också. Han har inte varit positiv på amfetamin förut. När Niklas Lindroth är klar med urinprovet så tittar han lite närmare på påsen med spice som de hittade på killen. – Jag kanske ska beskriva det jag har i handen. Det är växtdelar. Ser ut lite som Oregano kanske. Luktar till och med Oregano. Det kan vara att det är Oregano som man har besprutat med någon syntetisk Cannabinoid. Han säger ju själv att det är spice, men han vet inte vilken sort det är då. Han säger att han har köpt det färdigblandat och inte blandat det själv. Spice behöver blandas innan det går att röka den syntetiska drogen. Själva drogen i sin renaste form är ett vitt pulver som ser ut ungefär som bakpulver. Mer eller mindre allt spicepulver tillverkas i kinesiska labb för att sen exporteras till länder över hela världen. Vem som sen faktiskt blandar ut pulvret till en massa som kan rökas varierar. Kanske är det användaren själv, langaren eller någon annan mellanhand. Det finns alltså över hundra olika kända spicesorter. Med varierande styrka och effekt. Och den som röker spice vet inte alltid vad det är de får i sig säger Niklas Lindroth. – Nej han visste inte själv vilken sort det var. Han hade köpt det färdigblandat och han sa att det var spice. Brukar det vara så att man inte har så stor koll på exakt vad det är? – Det beror lite på. Lite från person till person. En del har exakt koll på vad det är. Särskilt de som själva säljer. De vet vilka sorter som är klassade och inte. Andra är mindre insatta och bara röker för att se vad de får för effekt. Kaliber kan visa att sjukvården märkt av att allt fler söker vård på grund av att man rökt spice och att beroendevården på flera håll i landet ser allvarliga psykiska biverkningar som de inte ser bland vanliga cannabisrökare. Samtidigt vet vi att allt fler väljer att röka spice. Enligt Överläkare Kai Knudsen på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg finns det anledning till oro. – Vi har inte haft IVA fall, alltså intensivvårdsfall till följd av spice förut. Det är först i år. Och det är så klart oroväckande. Även inom beroendevården ser man på utvecklingen med oro säger Ulf Sammels på beroendevården i Göteborg. – Att stoppa i sig saker som man egentligen inte vet vad det innehåller. Som det inte finns forskat på. Det är ju inte bra. Och sen om man tittar på vad de säger med ökar paranoia, panikångestattacker och det vet man ju inte hur det kommer påverka de här ungdomarna i framtiden. Men det finns ju en uppenbar risk och det är en stor fara skulle jag vilja säga. Och Elin som länge tyckte att det var härligt att röka spice berättar att det tillslut blev mer obehagligt än positivt. – I slutet var det det. Jag fick ont i hjärtat. Jag fick ryckningar i hela kroppen, jag fick ticks och sånt. Och det slutade inte förrän ett halvår efter det att jag slutade. Och du tror det beror på spicet? – Antagligen. Men vad var det som fick dig att känna att du inte ville hålla på med det här längre? – Jag fick nog. Jag hade hållit på i två år. Jag fick nästan som psykoser. Jag hörde röster som inte fanns där, fotsteg som inte var där. Jag satt på balkongen en gång. Så hörda jag ett surrande ljud. Lamporna kom närmare mig. Fast de egentligen var typ tio meter bort. Så det är sjukt vad det gör med hjärnan och kroppen. Det lurar en. Elin minns precis stunden då hon bestämde sig för att sluta. – Vi passade runt på en och varje gång den kom till mig tackade jag nej, och det brukar jag aldrig göra. Jag kände att något var fel. Jag tänkte att jag vill inte hålla på med det längre. Så jag bara slutade den dagen jag tänkte så.. Jag mår så mycket bättre utan droger. Det hjälpte mig inte att ta droger. Jag får den hjälp jag behöver nu och jag är nöjd så. Reporter Adam Samara adam.samara@sverigesradio.se Researcher Jenny Hellström jenny.hellstrom@sverigesradio.se Producent Annika H Eriksson annika.h.eriksson@sverigesradio.se

Följ med till idrottshallen i Klågerup, här är alla tränare och ledare själva elever i skolan. 8-åringar tränar tillsammans med 15-åringar och det är mycket viktigare att ha kul än att vinna. - Vi har en helt annan gemenskap nu på skolan än tidigare berättar en av de unga ledarna i Juniorsporten. Vi får dessutom bestämma själva om vad vi ska göra och vad som behöver köpas in. Klågerupskolans IF har blivit en sådan succé att flera andra skolor nu vill följa efter och förra året blev föreningen utsedd till Årets Idrottsförening i Skåne, före bl:a Malmö FF och Rögle...

200 mord per år - i en stad stor som Göteborg. I den tredje och sista delen i Kalibers granskning av ungdomskriminalitet reser Kaliber från ett Sverige med ökande gängkriminalitet till gängvåldets huvudstad Baltimore för att söka svar på hur vi kan undvika att gå samma väg som de. SPRINGPOJKARNA 3 – BALTIMORE Mord är vardagsmat, sjuåringar med i gäng och kriminaliteten har tagit över hela stadsdelar. Kaliber reser från ett Sverige med ökande gängkriminalitet till gängvåldets huvudstad Baltimore  - för att söka svar på hur vi kan undvika att gå samma väg som de. Vi går omkring på Greenmount Avenue i Baltimore, USA, och James MacArthur berättar om ett av flera dödsskjutningar här. En ung man kom ut från den  koreanska take awaykuren när de började jaga honom upp för gatan medan de sköt honom i ryggen. Det var mitt på dagen på en lördag och fullt med barn här på gatan. De hann ifatt honom här vid bensinmacken. James har bott här i området i tio år och han beskriver gatan vi står på som en ”drogartär” som spränger genom det här knark- och gängtäta området, så det brukar bli strid om affärerna här. Polisbilar krypkör hela tiden gatan upp och ned – med saftblandarna långsamt blinkande – för att visa sin närvaro. Det har gjort att den öppna droghandeln flyttat till sidogator. En liten bit upp på gatan sköts en kille nån dag före, totalt har det skett åtta mord senaste veckan 90 hittills detta år. Det är början av juni och redan klibbigt hett här, varmare och fuktigare blir det under sommaren. Vi stöter ihop med en restaurangägare James känner som konstaterar att våldet eskalerar i värmen. Vi lämnar Greenmount avenue. Jag åker runt med journalisten Stephen Janis som rapporterat om Baltimores kriminalitet i många år. Vi kör genom områden där det ser bedrägligt lugnt ut. Men där två män skjutits ihjäl på morgonkvisten. Lokaltidningen pratar med en kvinna här som stod och tvättade blod från trottoaren. Det skulle vara husvisning i området den här dagen nämligen. Det är ett stort problem i Baltimore att så många hus överges för att de boende flyr undan våldet. Det är jättemycket igenbommade hus, folk som har flyttat här ifrån helt enkelt. Otroligt mycket övergivna hus. Och så kyrkor, folk som är ute och går, allt är lågt byggt. På vägen mot down town passerar vi områden där kriminaltv-serien The Wire utspelades. Men – höghusområdena och ”The pit” där småkillar ömsom dealade med knark och sköt varann har jämnats med marken nu. Serien baserades på verkliga problem i stan och till stans politikers förtret har namnet Baltimore blivit synonymt med mord och gängkriminalitet. Det är just därför vi har åkt hit.  Jag sitter i bilen med Stephen Janis för att få perspektiv på situationen i Sverige. Kaliber har ju berättat att unga från 11-årsåldern används som ”springpojkar” av äldre kriminella i stora delar av Sverige. De förvarar knark och skjutvapen och bränner bilar på beställning t ex. Ingen vet hur många springpojkarna är – och polisen har svårt att få koll på dem. Vi har också kunnat visa att succébilden av regeringssatsningen mot rekrytering till kriminella nätverk vilade på bristfällig utvärdering och felaktiga siffror. Och att projektet i en pilotfas nådde ett drygt 90-tal med varierande resultat – av uppskattningsvis 5000 unga som riskerar rekryteras in i gängkriminalitet. Och även om det finns skillnader mellan hur det fungerar här så har svenska gäng enligt forskning också likheter med amerikanska. Samtidigt som problemen har ökat hemma hos oss de senaste åren, så är problemet här på en nivå när man har goda chanser att stävja utvecklingen. Situationen i Europa jämförs med gängsituationen i USA på 1940- och 50-talen. Vi gör först ett snabbt stopp i Inner harbour, hamnen i centrala stan. Baltimore några timmar från New York på USA:s östkust - har två helt olika ansikten: här finns välrenommerade universitet, toppsjukhus och miljontals turister kommer hit för förkovra sig i amerikansk historia. Samtidigt brottas man med stora sociala problem som kommer av arbetslöshet, drogmissbruk och fattigdom. Flera industrier har lagt ner, samtidigt har heroin flödat in sen 90-talet. Stan har dryga 600 000 invånare, ungefär som Göteborg, och ändå sker har 2-300 mord om året. I hela Sverige dör under hundra varje år av dödligt våld. Vi rör oss runt bukten Inner harbour för nästa anhalt till den särskilda ungdomsarrest som finns här i Baltimore. Alla unga – gängmedlemmar och andra -  som grips för brott förs hit och Sgt Louis Hopson och hans personal möter upp med fast hand. Han hade just fyllt sju år. Han var pytteliten, så liten att fötterna inte nådde ned till golvet, utan dinglade i luften när han satt på stolen här i arresten. Sgt hopson jobbade den här kvällen – och såg till att handfängslet direkt togs av honom. Sjuåriga Gerard Mungo hade suttit på sin pappas elektriska moped utanför huset – när han greps av polisen. Enligt Hopson var den avstängd och bakgrunden att polisen gjorde det för att de egentligen ville gripa mamman men inte hade något lagligt skäl. Nyheten om ingripandet spred sig som en löpeld i stan och folk kom till arresten. Han var så ung att han inte skulle kunna förstå konceptet med brott, suckar Hopson, han fick snabbt släppa honom. Men historien om den sjuårige pojken i arresten spred sig viralt i media utanför delstatsgränserna.   Det har nog kommit in andra som har varit ungefär samma ålder, men jag drar nog gränsen vid de som har blöjor i alla fall, säger Hopson. Fallet med Gerard Mungo visar också på den allvarliga förtroendeklyfta och rivalitet som finns mellan Baltimorebor och polisen här, säger Hopson. I Sverige är det 15-årsgräns för att sättas i arrestcell när man väl kommer till polishuset. Här kommer ungdomarna in med handlederna fängslade med vitt buntband. Den här cellen skäms jag nästan för att berätta om, säger han. Cellen är för 9-13 åringar. Det kommer in många såna, ofta för sexbrott och poliserna här försöker hålla ett öga på dem dygnet runt och ser till så att de inte skadar sig och tar ut dem då och då. Vi går igenom arresten: I de små cellerna står killarna upptryckta mot glaset, det kanske är för att de hör att vi kommer och hoppas bli släppta. Här finns en kille med blont ganska långt hår, han ser ut att vara 12-13. Det visar sig sen att han höll på att skjuta ihjäl sin mormor när han sköt genom golvet hemma och träffade fåtöljkarmen där hon satt. Sen knark, knark, väpnat rån - han slog en kvinna i ansiktet och stal hennes telefon. Den pojken står med smala axlar och armarna innanför t-shirten och ser orolig ut. Cellerna har toastol, handfat och en bänk av rostfritt stål o de är från drygt två till knappt sex kvadratmeter stora. Totalt finns oftast 9-10 barn och unga här. Så fort några går kommer nya in säger Hopson, dygnet runt. I cellerna finns kameror och barnen och ungdomarna övervakas hela tiden via monitorer. Vi går in i Hopsons lilla kontor – bland fotona i bokhyllan finns Obama, Mohammed Ali – och bordsfläkten surrar. Han har jobbat som mordutredare och knarkspanare förr, sen några år håller han till här. Sgt Hopsons grundtes är att  hårda tag från rättsväsendets sida förvärrat – om inte skapat – gängproblemet här i Baltimore. Ungdomsarresten brukar ibland kallas för the ”baby booking” – men han gillar inte alls det. Han menar att kallar man det för baby booking, så blir det stället där barn kriminaliseras. Han – som själv är polis och föreståndare för en ungdomsarrest - tycker att för många barn och unga grips - det måste finnas bättre sätt. Man låser in ungdomar för allt mellan himmel och jord, säger han. Ofta mindre och vaga förbrytelser enligt lokala föreskrifter i stan – som förargelseväckande beteende och ”conspiracy” – konspirerande till att göra vadå – säger han. Han menar att härstammar från gamla tiders slavlagar – upprättade för att kontrollera människor. Vad det leder till är att ungdomar kriminaliseras och med ett brottsregister stoppas de från att få jobb och stipendier sen. Det blir en ond cirkel som leder till mer och grövre brott. Systemet gör Sgt Hopson arg – nån måste bryta cirkeln säger han. Bakgrunden till Baltimores stora problem med ungdomskriminalitet ser han i segregationen – nästan två tredjedelar av befolkningen är här har afroamerikanska rötter och bland dem finns många av stans fattiga. För de fattiga barnen blir det som att se in i en akvarium när de åker ner till stan - de som har och inte har. Vi måste ha jobb till de här ungdomarna, annars kommer de hitta det på drogmarknaden säger han. Och det börjar tidigt, han ser 12-13-åringar som begår skjutningar och rån. Kalibers kartläggning av problemet med springpojkar visar att i Sverige börjar en del göra tjänster i 11-årsåldern. Här i Baltimore kan man gå med i gäng redan som 7-8-åring, berättar Sgt Hopson. De rekryteras lätt. De vill ha mat trygghet. Jag säger det till min personal – ”glöm aldrig att ni har med barn att göra”. Vad ska vi göra då för att inte hamna i det här frågar jag honom? Använd oss inte som förebild, USA som fängslar flest människor i världen, unga med, säger han. Det är en tillfällig lösning som inte tar hänsyn till de bakomliggande problemen. Lösningen finns i utbildning och få folk att förstå vilka de är – lära sig historia. Innan vi ska gå kommer ett nytt gäng med ungdomar in. De skrattar och tjoar och ser inte särskilt tagna ut av stundens allvar. Det visar sig att de stoppats i en stulen bil, alla sju. Hos knarkarna på gatuhörnen kan man köpa en stulen bil för 30-40 dollar, under tre hundra kronor. Du kan förresten köpa vadsomhelst där – ett barn om du vill - säger han. Ungdomarna skrattar och stojar – än så länge. Hopson har lättare att hålla sig för skratt. Det här kan förstöra deras framtid säger han. Men ikväll ska han göra allt han kan för att få in dem någon åtgärd som gör att de slipper åtal och en dom i belastningsregistret.   Vi kör en sväng upp från arresten mot Lower Park Heights. Ett slitet område med rader av övergivna hus och igenbommade affärer. Nästan allt är stängt – skoaffären, chineese wok, barnershop. Det som är öppet är pantbanken. På en sidogata där unga killar, så kallade corner boys, står och säljer knark helt öppet. Baltimore har varit en stor inkörsport för heroin sen 90-talet. Enligt uppskattningar ska det finnas 60 000 narkotikamissbrukare i Baltimore. Motsvarande var tionde invånare alltså. Det blir också tydligt när jag pratar med folk på stan jag möter – hur våldet verkar beröra de flesta vanliga människor i stan. Mannen i souvenirbutiken i Inner harbour stannar i minnet, han som var från en annan del av landet och intet ont anandes råkade flytta in i ett hus – där de lokala knarkhandlarna höll till på hans veranda och inte var det minsta intresserade av att flytta sin verksamhet.   Nästa stopp på vår road trip är ”city hall”, stadshuset – mäktigt  med vita kolonner på utsidan, tänk dig en miniversion av capitolium i Washington, men rätt så åldrat på insidan. Här har det lagts mycket tid åt att grubbla över problemet med ungdomar som dras in i gängkriminalitet under årens lopp. De har ingen som sätter värde i dem, de måste göra det för att äta, få kläder. Ibland uppmuntrar föräldrarna det. Det säger lokalpolitikern Brandon Scott, som är demokrat och jobbar mycket med frågor om bland annat ungdomsbrottslighet i Baltimore. Han är själv uppvuxen i lower Park Heights, där vi just körde igenom och representerar den väljarkåren. Nu är han 29. Om du ser till mig – så växte jag upp i ett av de värsta områdena under en av de mest våldsamma perioderna, berättar han. Han hade en trygg familj, far duktig på sport och hade läshuvud. För vissa kompisar gick det sämre berättar han. Baltimore har varit som ett stort experiment med vad som händer med helt olika kriminalpolitik. För att hantera kriminaliteten satsades under 00-talet på nolltolerans, genom att gripa man människor för mindre allvarliga brott, skulle även grövre brott förebyggas. Det funkade inte alls menar Brandon Scott. Nåt år gjordes omkring 100 000 gripanden i en stad med drygt 600 000 invånare. Sen ändrades politiken och man har jobbat mer riktat mot de grövsta brottslingarna. Man har fått bättre koll på ungdomsbrottsligheten efter nolltoleransen säger han, det har också satsas mer på insatser för ungdomar och familjer, på skolan. Han brukar ta sig själv som exempel när han träffar ungdomar i utsatta områden. Att oavsett vad tv-serien The wire säger – så kan ni komma från ett tufft område – och komma så långt som jag gjort. Mycket handlar om att belöna ett bra beteende  – att ge stipendier till dem som presterar bra i skolan. Att ordna filmvisningar på sommarkvällar för att hålla ungdomarna borta från personer med dåligt inflytande. Det största misstaget man gjort i Baltimore  är att inte vilja se problemet med ungdomar som dras till gäng, säger han. Men också att man jobbat fel mot gängen, tycker Brandon Scott. fokuserat på kriget mot droger i USA. I skuggan av det har gängen kunnat sprida sig. Istället för att  ersätta gängen med positiva satsningar från regeringen och lokalsamhället. Det finns forskning som bekräftar den bilden – att gängexplosionen i USA föregicks av att man förnekade gängproblemets existens och omfattning. Vad säger det om situationen i Sverige undrar jag där jag sitter med Brandon Scott i City hall. Den kartläggning vi på Kaliber gjort av fenomenet 11-åringar och uppåt som gör kriminellas grovjobb visade att dessa unga löper stor risk att rekryteras till gäng och att det finns brister i vilken koll polisen har på det här. Han vill hellre prata om hur vi kan lära av det som varit lyckat i arbetet mot ungdomskriminalitet. Hur de jobbat mot gäng. Men också program för avhoppare, hur vi gör efterskolanaktiviteter, sport är ett viktigt sätt att få folk hålla sig borta från brott. Man ska angripa det här ur ett helhetsperspektiv. Vi rullar vidare till en ombyggd industribyggnad där stödprojektet the Intersection håller till. Dawnya johnson är 16 år. När hon var 14 tänkte hon gå med i samma gäng som kusinen, the crips. Mamman är narkoman, pappan satt i fängelse så hon tydde sig till honom. Men han  blev ihjälskjuten – och för bara några månader sen stötte Dawnya på det här projektet via skolan – och bytte spår. Även om vi varit i såna områden och hört berättelserna hela tiden här – så känns det lätt overkligt när vi sitter i projektledarens kontor med dörren stängd ut mot verkligheten att den här goa och vältaliga tjejen pratar om att gå med i gäng som det naturligaste i världen. Det är ett projekt där mentorer hjälper unga med tuff uppväxt genom highschool. Samtidigt jobbar gruppen förebyggande mot samhällsproblem i stan som de själva känner starkt för, just nu en kampanj mot ”gun violence” – våld genom skjutvapen. 16-åriga Taikira White vill helst se framåt nu, men även hon har en tuff uppväxt i baggaget,  familjen var hemlös i perioder. I hennes klass i skolan var tio personer med i gäng redan som 9-10-åringar berättar hon. Gängen ger skydd, pengar, du slipper svälta och kan betala räkningar så du kan ha en bostad förklarar hon  men det kostar också, när som helst dör någon nära eller du själv. Men hon ska bryta cirkeln, berättar hon. Vi på Kaliber har berättat om hur ungdomar i Sverige själva söker sig till gäng för att de vill ha pengar till prylar eller droger, men också att man söker status och gemenskap. Här i USA kan gängmedlemskap ärvas i släkten. Fattigdomen här i Baltimore är så påtaglig att gänget alltså kan vara en nödvändig utväg för att få mat och husrum. Men det har också mycket med förväntningarna på unga att göra säger de. Jag har levt i misslyckande – ingen sa att jag var bra på nåt alls – jag blev som det som förväntades av mig, säger Dawnya. Nu har hon förstått att hon kan klara av nästan vad som helst: både skriva och hålla tal, och hon vill hon plugga statskunskap och senare juridik. Flera av de vuxna vi pratat med har varit inne på att det är fel att fängsla barn och ungdomar. Taikira håller helt med. Istället för att låsa in folk – ge dem nåt konstruktivt att göra, ge dem en mentor, som vi har här. Ge dem nåt att vara stolt över. Det finns en inställning att Baltimorekids är dåliga. Men hur vet de det? – vem har ens pratat med oss? Samtidigt blir att vara våldsam och otrevlig är enda sättet att synas säger hon. Taikira blir glad när vi frågar henne vad orsakerna till gäng och ungdomsvåld är här. Hon har tänkt mycket på hur våldet normaliserades i området hon växte upp i. Det är vardagsmat, kommer alltid hända. Så tänker folk. Det är viktigt att ändra folks mentalitet – att få dem att förstå att det finns nåt mer i livet än att dö. Det finns inte bara en orsak till att det är så mycket våld – det är så mycket. Men hon och Dawnya nöjer sig inte med att försöka väcka områdena de själva kommer från. Genom antivåldskampanjen de gör med the Intersection nu håller de tal för beslutsfattare, träffar polismästaren, går ut i media. Nu har de för första gången i livet känt hur de kan göra nytta. Och innan vi går skickar Dawnya med att det är viktigt att vara uthållig i insatser för unga, att de kan känna att de har nåt att hålla fast vid, som inte är gänget, nåt pålitligt, som påminner lite om en familj. För många barn här är vana vid att inte kunna lita på saker och människor omkring dem, så det här kan betyda hela skillnaden. Vi lämnar tjejerna på the Intersection, som ju betyder vägkorsning, Dawnya och Taikira som var inne på samma sak som flera andra här i stan: man måste våga se problemen för att börja bearbeta orsakerna till gängexplosionen bland barn och unga. Och samtidigt har vi på Kaliber kunnat visa att barn över stora delar av Sverige dras till gängkriminalitet, dras in i en kriminell livsstil av äldre. Och hur polisen tycker det är svårt att ha koll på dem. Hur den största regeringssatsningen som gjorts mot det här hittills – nått långt ifrån alla.   Vi är tillbaka hos James MacArthur vid Greenmount avenue. Ett område som haft dåligt rykte så länge någon minns. Jag frågar hur han trivs här? Jodå folk är trevliga och det finns viss sammanhållning säger han. Exempelvis har folk gemensamt samlat ihop bidrag för att öppna brandstationen här igen när stan stängde den för att spara pengar. Men – det är också så att han investerat i ett hus när han flyttade hit. Han trodde att det skulle lugna sig i området. Det har det ju inte gjort än så säljer han nu – gör han en stor förlust. Han har helt enkelt inte råd att flytta. Nån snabb eller enkel lösning ut ur våldet och ungdomsgängen i Baltimore finns inte. Hur man har kommit hit är enklare att se menar han. Bakgrunden finns i ekonomin, arbetslösheten, drogmissbruket, vilket ger att unga söker sig till gäng och blir föräldrar i unga år. Han liknar det vid att stan är full av mygg. Alla försöker vifta bort dem. Men ingen vill prata om att stan är byggt på ett träsk. Så länge man inte vill se problemen och inte pratar om dem – kommer inga stora förbättringar att kunna ske, menar han. Vad tycker han vi ska akta oss för i Sverige? Ekonomi har mycket att göra med gängs födelse menar James MacArthur. Han ser hur medelklassen flyr stan och det skattefinansierade skolsystemet fallerat  samtidigt som gängen rekryterar mer än nånsin. När samhällets basfundament börjar krackelera – utvecklas ett alternativ. Allt du ser här i Baltimore är gräsrotsalternativ som utvecklas, säger han, även män med belastningsregister har familjer vars munnar måste mättas – och då säljer man droger. De skapar jobb för att de inte kan få jobb, de har bara en förälder och hittar familj i gänget. Reporter: Kina Pohjanen Producent: Lisa Helgesson Exekutiv producent: Eskil Larsson

Fördjupningsreportage. Undersökningar visar att arbetsgivare tycker att det är svårt att anställa unga. Ungdomarna beskrivs som mer otåliga, självsäkra och självcentrerade än andra generationer. For information regarding your data privacy, visit acast.com/privacy

I Klippan, liksom många andra orter i Skåne, så dricker ungdomar alkohol innan man har åldern inne. Det hoppas man kunna få en diskussion kring med hjälp av utställningen Ett halvt flak starköl som invigdes på Klippans gymnasieskola idag. Men vad tycker gymnasieeleverna om bilden av dem, är det sant att de dricker mycket? Reporter: Gunilla Nordström Programledare: Malin Nilsson Maria Dietrichson