Podcasts about Konsthall

Efter drygt hundra år ska Göteborgs Konsthall flytta från Götaplatsen, med start 27 januari 2025, till Slakthuset i Gamlestaden där verksamheten kör igång under 2026. Efter den sista utställningen stängdes, arrangerade Konsthallen en avskedsfest, en ”utrymning”, och precis som väldigt många andra göteborgare som håller sin konsthall kär, var vi med på konsthallens sista öppna dag. Under ”Utrymning: Ett maxat avsked” tog vi farväl av de gamla lokalerna och ser nu med spänning fram emot alla nya möjligheter att få uppleva samtidskonst i gamla slakthuset.Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den omtalade och verklighetsbaserade miniserien Baby Reindeer på Netflix kretsar kring sexuella övergrepp och stalking. Men hur bra är den, egentligen? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ”Baby Reindeer” på Netflix är den mest omtalade och sedda serien på tjänsten just nu och bygger på verkliga händelser. Den handlar om en ung manlig komiker som utsätts för sexuella övergrepp och som senare i livet jagas av en kvinnlig stalker. Serien bygger på en teaterföreställning skapad av Richard Gadd som även har skrivit manus till TV-serien och spelar sitt alter ego. I samtalet medverkar film och TV-kritikern Caroline Hainer som även skrivit boken ”Män visar kuken för mig” och Johan Hilton, kulturchef på Göteborgsposten.KONSTNÄREN JONATAN PIHLGREN OM VARDAGEN SOM KONST Konstnären Jonatan Pihlgren är aktuell med utställningen ”Vargtimme” på Göteborgs Konsthall. Emma Engström har träffat honom och frågat varför han behöver skydda sig mot verkligheten med en rustning.SKYMNINGSMÅLAREN VERA FRISÉN TAR PLATS PÅ VÄSTERBOTTENS MUSEUM Mer konst. Vera Frisén gjorde succé med sin debututställning, jämfördes med Helene Schjerfbeck och spåddes en lysande målarkarriär. Sedan försvann hon och först strax före sin död 1990 gjorde Vera Frisén comeback i konstlivet. För sluta måla hade hon aldrig gjort. Nu har Västerbottens museum i Umeå tagit emot en stor donation med Vera Friséns teckningar. Mårten Arndtzén har träffat konstnärens släktingar som berättar mer om hennes liv och öde.KLASSIKERN OM LJUDEFFEKTEN AUTOTUNE Veckans klassiker handlar INTE om ett verk, utan om något som hörs i flera olika verk.Saman Bakhtiari har lyssnat på en kontroversiell ljudeffekt, AUTOTUNE, som både hånats och dödförklarats men som trots det lyckats hänga kvar.Programledare: Jenny TelemanProducent: Nina Asarnoj

À l'occasion de son exposition Critical Mass au Musée Rodin, l'artiste Antony Gormley dialogue avec Guitemie Maldonado, historienne de l'art et professeure aux Beaux-Arts de Paris, autour de sa pratique de sculpteur. Antony Gormley est né à Londres en 1950. Depuis plus de quarante ans, il explore les relations de l'homme à l'espace qui l'entoure à travers le corps humain. Il présente actuellement l'exposition Critical Mass au Musée Rodin (jusqu'au 3 mars 2024), dans laquelle ses œuvres dialoguent avec celles d'Auguste Rodin, invitant les visiteurs à s'interroger sur les deux sculpteurs et leur volonté commune d'utiliser le rôle du corps en tant que sujet de la sculpture mais aussi comme objet et outil de questionnement. Antony Gormley a exposé dans de nombreux musées à travers le monde, dont le Louisiana, Humlebæk (1989); la Konsthall de Malmö (1993); la Hayward Gallery, Londres (2007), le Kunsthaus de Bregenz (2010); le musée national de l'Ermitage, Saint-Pétersbourg (2011); les Deichtorhallen de Hambourg (2012); le Philadelphia Museum of Art (2019); la Royal Academy of Arts, Londres (2019); la National Gallery, Singapore (2021); le Voorlinden Museum, Wassenaar (2022); et le Lehmbruck Museum, Duisburg (2022). Il a participé à la Biennale de Venise en 1982 et 1986, et à la documenta de Kassel en 1987. Parmi ses sculptures monumentales installées dans l'espace public, on peut citer L'Ange du Nord à Gateshead (1998), Quantum Cloud (2000) au bord de la Tamise à Londres, Un autre endroit (2005) sur la plage de Crosby, À l'intérieur de l'Australie (2002–03) sur le lac salé Ballard et Exposure (2010) à Lelystad, au nord-est d'Amsterdam. En France, ses sculptures Cloud Chain (2012) et WITNESS VII et WITNESS VIII (2021) sont installées de façon permanente respectivement aux Archives nationales et à l'École du Louvre. Antony Gormley a reçu le Turner Prize en 1994, le South Bank Prize, dans la catégorie arts plastiques, en 1999 et le prix Bernhard Heiliger pour la sculpture en 2007. Nommé officier dans l'ordre de l'Empire britannique en 1997, il a été élevé au rang de chevalier pour services rendus aux arts en 2014. Entré à la Royal Academy en 2003 et au conseil d'administration du British Museum en 2007, Antony Gormley est membre honoraire du Royal Institute of British Architects et docteur honoris causa de l'université de Cambridge. Guitemie Maldonado est historienne de l'art et professeure aux Beaux-Arts de Paris.  Avec le soutien de la galerie Thaddaeus Ropac.Penser le Présent est réalisé avec le soutien de Société Générale.  Amphithéâtre d'HonneurJeudi 1 février 2024 Crédit photo : © Droits réservés

Kunsthistoriker og –kritiker Hanna Hattrem har besøkt Göteborgs Internationella Konstbiennal – GIBCA 2023, forms of the surrounding futures. Den tolvte utgaven av biennalen ble vist på Göteborgs Konsthall, Stadsbiblioteket Göteborg, Röda Sten Konsthall og Hammarkullen Konsthall. Hvordan kom det overordnede futuristiske temaet frem i arbeidene som ble vist – og på hvilken måte ble perspektivet knyttet til det kuratoriske konseptet queer? Kunstpoddens kunstkritikkserie #internasjonal lages med støtte fra Fritt Ord.

Att gräva i arkiv, samla och göra collage kan användas för att minnas och ta makten över sin historia. Det är utgångspunkten för utställningen "Flight" som just nu visas på Malmö konsthall. Medverkar gör tre konstnärer som på olika sätt undersöker postkolonial historia – zimbabwiske Kudzanai Chiurai, norska Frida Orupabo och svenske Eric Magassa. Reportage av Eskil Krogh Larsson.

Under torsdagen invigs den nya omdebatterade konsthallen Liljevalchs+, på Djurgården i Stockholm. Duraid Al-Khamisi har träffat arkitekten Gert Wingårdh och glaskonstnären Ingegerd Råman. VETEGRÄS OCH VIDEOVERK I UTSTÄLLNINGEN JORD Människans förhållande till jorden vi odlar och till naturens resurser står i centrum i utställningen Jord på Havremagasinet i Boden. Här ryms både vetegräsodlingar och videoverk. Här visas också vapen för att gestalta det krigstillstånd som följer av människans våld på naturen: pilbågar, rustningar av purjolöksblast och gasmasker. P1 Kulturs reporter Helene Alm har besökt utställningen och intervjuat konstnärerna Linda Tedsdotter, Chuyla Chla och Ilona Huss Wallin VENEDIG EN DRÖM SOM VILAR PÅ 30 MILJONER TRÄPÅLAR Få städer i världen har en sådan mytologisk dragningskraft som Venedig. Men vad är det för plats? I dagens OBS-essä försöker P1 Kulturs Mattias Berg förstå staden som flyter på vatten, drömmar och mardrömmar. Programledare: Duraid Al-Khamisi Producent: Ulph Nyström

Varför var det bara en sökande till nya chefsjobbet på Liljevalchs konsthall? Försöker chefen utse sin egen efterträdare? Många inom konstvärlden har reagerat, och vår kritiker Cecilia Blomberg reder ut vad som har hänt. TITTA PÅ MINA MÅLNINGAR SOM DU TITTAR PÅ MOLN Det säger konstnären Rolf Hanson, just nu aktuell med en stor retrospektiv utställning, ett nittiotal verk, på konsthallen Artipelag i Stockholm. Karsten Thurfjell har intervjuat honom. FÅGELSKÅDNING PÅ VÄG MOT FOLKLIGT GENOMBROTT Pandemin har lockat många människor ut i naturen. Och när P1:s Naturmorgon nyligen genomförde sin fågelsångsnatt, en åtta timmars direktsändning med fågelsång från norr till söder, så lockade programmet 450 000 lyssnare. Vår reporter Nina Asarnoj har läst två böcker i ämnet: romanen "Fåglarnas hus" av Eva Meijer och en faktabok: "Bli en fullfjädrad fågelskådare" av Eric Hirschfeld. Två helgtips till er som inte kan få nog av fåglar. FILMTIPS OCH FILMBRÅK Med anledning av att biograferna öppnat runtom i Sverige bjuder våra filmkritiker Björn Jansson och Joakim Silverdal både på tips in i biomörkret, och ett filmbråk i miniatyr. NYA SERIEN MAX ANGER OM EN FÖRSVUNNEN KVINNA Viaplays tv-serie Max Anger, som bygger på Martin Österdahls boktrilogi, har premiär på söndag. Vår reporter Björn Jansson har träffat huvudrollsinnehavarna Adam Lundgren och Evin Ahmad. EN HYLLNING TILL SPOILERN Ibland får ett konstnärligt verk ett förhöjt värde när publiken på förhand vet att det kommer att gå åt helvete. Missa inte Ludvig Josephssons Klassiker om dokumentärfilmen Gimme shelter. En film om Rolling stones USA-turné 1969 och en friluftskonsert i Altamont som slutar i en tragedi.

"Verk 2000-2020" heter den nyöppnade, retrospektiva utställningen med Ann Böttchers konst, som ställer frågor om natursyn och nationalism. Vilken betydelse kan en granskog ha? Konstnären Ann Böttcher har gång på gång återvänt till naturen och hur synen på den kan skapa politiska och estetiska ideal. Hon har blivit mycket känd för sina noggranna blyertsteckningar av barrträd och granskogar, men det senaste decenniet har hon också skapat verk i skandinavisk vävteknik. På Verk 2000-2020, Bonniers konsthalls nyöppnade, retrospektiva utställning, ställs bland annat den stora gobelängen Återbrukerskan ut. Hör Ann Böttcher själv om sin konst, men också kulturredaktionens konstkritiker Mårten Arndtzén och Maryam Fanni, grafiker och konstkritiker, i ett samtal om utställningen. NY DIKTSAMLING: HIMLEN TILL MUNNEN TÅNGEN TILL HJÄRTAT Gabriel Itkes-Sznap debuterade 2015 med diktboken "Tolvfingertal". Han var också redaktör för den stora samlingsvolym med fem av Paul Celans diktböcker som kom i svensk översättning i höstas. Nu finns författarens andra diktsamling och litteraturkritikern Lars Hermansson har läst en bok "där det går ett svart stråk av våld och maktutövning, men de fjorton dikterna är så vardagligt förankrade och associativt lekfulla att svärtan känns lätt att ta till sig." VAD ÄR HEMLIGHETEN BAKOM TV-SERIEN "RING MIN AGENT"? Fjärde och sista säsongen av franska "Ring min agent" eller "Dix pour cent" har nyligen haft premiär på Netflix och serien når numera en stor publik över hela världen. Hur kan en tv-serie om en skådespelaragentur i Paris bli så populär? Dagens Nyheters filmkritiker Helena Lindblad kommer till studion för att ge sin syn på framgången. DAGENS ESSÄ Kan man påstå att det är fusk att lyssna på en ljudbok istället för att läsa? Författaren och kritikern Elin Grelsson Almestad ställer sig den frågan i dagens OBS, där hon undersöker skillnaden mellan litteraturens olika spridningsformer.

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Vi gästas av Evelina Hedin, Konsthallschef på Gustavsbergs Konsthall som berättar om läget apropå beslutet från Värmdö kommun att avveckla/ privatisera konsthallen. Hon svarar på frågor som: Hur kunde det här hända? och vad kan vi göra nu? Konsthantverkspodden görs i samarbete med Konsthantverkscentrum av Ida Netterberg, Lisa Maria Pettersson, Petter Rhodiner & Evelina Dovsten. Musik av Karin Fjellman Dovsten.

Dessutom om Nationalmuseums utställning "Arkadien", och så recenseras Valerie Kyeyune Backströms debutroman Ett nytt England.

och gränslös i "Da 5 blood" och Kalmar läns museum skickar ut minnesväskor till äldreboende. Med Viveca Bladh.

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Filmregissören Arne Sucksdorff fick internationella priser för sin film om Rios gatubarn. Men filmen förändrade också en av skådespelarnas liv. Nu har dottern skrivit en bok om sin pappas resa. Arne Sucksdorff gjorde en spelfilm om barnen som befolkade kvarteren runt legendariska stranden Copacabana i Rio de Janeiro. En dramatiserad historia men med skådespelare hämtade bland barnen i kvarteren. Nu skriver journalisten Anna de Lima Fagerlind sin pappas historia i boken Mitt hem är inte Copacabana. En historia om hur verklighet och fiktion glider samman. Om hur pappan under lanseringen av filmen blev det gatubarn han spelade och om hur fattigdom och hemlöshet blandades ihop. Toninho som han heter hamnade till sist som adoptivbarn bara 12 år gammal hos en svensk familj på Lidingö. Och längtan tillbaka hem till Brasilien var stark. Anna de Lima Fagerlind gästar P1 Kultur och diskuterar bland annat var gränsen går mellan fiktion och verklighet. Och om att ta sin släkts historia vidare in i en bok. Lundhal&Seitl, det vill säga konstnärsduon Christer Lundahl och Martina Seitl har skapat sig en egen nisch i konstvärlden någonstans mellan performance, ljudkonst och installationer. Ofta i en skärningspunkt där våra sinnen möter ny teknik och leder besökarna till nya medvetandenivåer. Inte minst ljudet har varit en viktig del. Och en berättarröst som ledsagar besökaren in i nya tankebanor. Nu har Lundahl och Seitl tagit klivet in i VR-världen i samarbete med brittiska ScanLAB. En studio som drivs av arkitekter och formgivare och som jobbar med den virtuella världen. Deras gemensamma verk The Memor visas just nu på Göteborgs Konsthall. Cecilia Blomberg gjorde en virtuell resa genom verket och träffade även konstnärerna på plats. Tidningen Metros kräftgång som journalistisk produkt tog ytterligare en vändning i veckan då det blev känt att tidningen nu ska bli en digital portal där användare betalar för att publicera sin debattartiklar. Vad betyder den här utvecklingen och vilken roll kommer Metro nu spela? Vi ringde upp medieanalytikern Olle Lidbom. Dessutom fortsätter OBS-essän den här veckan att handla om avgörande möten. Litteraturvetaren Anna Smedberg Bondesson skriver om Selma Lagerlöfs möte med författarkollegan Grazia Deledda på Nobelfesten 1928. Programledare: Roger Wilson Producent: Cecilia Blomberg

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Johannes Nyholm intervjuas om Koko-di Koko-da, Phoebe Boswell gör konst om rotlöshet och Röjar-Ralf är tillbaka. Göteborgs filmfestival är inne på upploppet. Roger Wilson och Emma Engström rapporterar och sammanfattar veckan. Det blir intervju med Johannes Nyholm som har haft premiär på sin film "Koko-di Koko-da", en av festivalens mer skrämmande upplevelser. Lina Brounéus som är ansvarig för att beställa och ta fram Netflixs egna produktioner i bland annat Skandinavien, Tyskland och Östeuropa. Vad har hon för strategi? Vi tar en svängom med det danska komikerparet bakom "Ditte och Louise" och pratar om vad den uppblossade debatten om filmen "Cold case Hammarskjöld" handlar om. Filmen har premiär på festivalen fredag kväll. Disneys spelskurk, tillika filmhjälte, Röjar-Ralf är tillbaka i uppföljaren "Röjar-Ralf kraschar Internet". Den här gången har han och Vanilja von Sockertopp begett sig ut på internet där de träffar andra kända karaktärer. Sebastian Folcker har träffat en av regissörerna, Rich Moore, och producenten Clark Spencer, för ett samtal om världsbyggen och sammanslagningar av olika filmserier. Mia Benaissa har träffat den brittiska konstnären Phoebe Boswell vars utställning "Here" öppnar på Göteborgs Konsthall i helgen. Och i Klassikern handlar det om dansverket "Rosa danst Rosas" av den belgiska koreografen Anne Teresa de Keersmaekers. Programledare: Gunnar Bolin Producent: Anna Tullberg

I morgon är det dags för årets första sammankomst i Svenska Akademien. Vi möter en av de nya ledamöterna: poeten Jila Mossaed. Dessutom samtal med Tensta konsthalls nyblivna chef Cecilia Widenheim. Cecilia Widenheim kommer från chefsposten på Malmö konstmuseum - och vi undrar om skillnader och likheter mellan det uppdraget och nya tjänsten i stockholmsförorten Tensta. Det är Mia Gerdin som har gjort det långa porträttet av Jila Mossaed, som ursprungligen sändes före jul. Programledare: Måns Hirschfeldt Producent: Mattias Berg

Christopher Landin och Simone Aersø har flyttat från Köpenhamn för att jobba med konst i Blekinge. I sommar har de haft sin första utställning och konstnärsresidens. Konst i Blekinge-podden har pratat med paret om konst på landet, att arbeta med konst där få andra gör det och vilka fördelar det finns med att jobba som konstnär i ett litet län. Producent: Elin Thornberg Foto: Patric Söderström

Fotokonstnären Mishka Henner speglar världen genom tre av våra vanligaste bildkällor: Google Earth, Google Street View och You Tube. Kan man kalla sig fotograf om man ställer ut foton där man inte själv tryckt på avtryckaren? Det är en fråga som diskuterats på utställningar och i konsttidskrifter de senaste åren, och orsaken är förstås den enorma mängd fotografier som redan finns att använda på nätet. En konstnär som gått i bräschen för det här sättet att jobba är Mishka Henner, född i Belgien för 40 år sedan, men sedan lång tid verksam i engelska Manchester. Han utnyttjar tre av våra vanligaste virtuella bildkällor: Google Earth, Google Street View och You Tube. Och dom analoga medierna, böcker och kataloger, publicerar han genom nät-tjänsten Print-on-demand. I sitt sätt att använda redan existerande bildmaterial har han kallats för en Marcel Duchamps för vår tid, och just nu ställer han ut på Örebro Konsthall. Ett reportage av Karsten Thurfjell.

Koloratursopran Margareta Hallin: Jag sjöng upp till trestrukna F, alltså fem halvtoner över höga C! Möt även pianisten Janos Solyom och numera avlidne saxofonisten och kompositören Ove Johansson. Kanske tidernas bästa svenska låt? Ja, det skrev någon om den kultförklarade sången En etta på söder med koloratursopranen och tonsättaren Margareta Hallin, nu 82 år gammal. Vad inte alla vet är att Margareta Hallin var fastanställd på Kungliga Operan i Stockholm mellan åren 1954 och 1984. Därefter tvingades hon till pension. Att vara koloratursopran betyder att du sjunger väldigt högt, att rösten är lättrörlig och har en klar klang. Margareta Hallin sjöng ända upp till trestrukna F, alltså fem halvtoner över höga C! Hon gjorde uppskattade framträdanden i Glyndebourne, Florens, Wien, Hamburg, Moskva, London och Köpenhamn. Margareta Hallin utnämndes 1966 till hovsångare, fick Jussi Björlingpriset 1970, fick professors namn 2001 och tilldelades Gunn Wållgren-stipendiet 2006 med motiveringen: Margareta Hallin är en av Kungliga Operans mest lysande artister under 1900-talet. I egenskap av operasångerska, kompositör och talskådespelare framstår hon som en av det svenska kulturlivets centralgestalter. Efter pensioneringen från Stockholmsoperan har Margareta Hallin sjungit i ytterligare 30 år. Dessutom började hon tonsätta dikter och skrev t o m opera. Senast framförde hon delar ur Strindbergs brev till Harriet Bosse i Blå Tornet. Margareta Hallin både sjöng och talade. Hon regisserade nyligen Värmlänningarna för Högalidskyrkan, en föreställning som bl a skall turnera i USA, då med engelsk text. Hon regisserar även ett kyrkospel, vilket skall turnera i USA bl a. 2012 spelade Margareta Hallin med i radiooperan Rhesus för Sveriges Radio. Hur upplevde Margareta Hallin att inte vara avställd vid operan längre? - Det var ju som ett andra hem, om inte första, skrattar Margareta. Det är annorlunda nu. I porten känner ingen igen mig längre, jag som gått fritt i huset i 30 år! Det är känsligt och jag kommer inte in utan ett passerkort och måste skriva in mig varje gång. Förr gick vi ut och in som vi ville och kunde även äta lunch i restauranten. Järngänget kallar hon kollegorna när det begav sig, Elisabeth Söderström, Kerstin Meyer, Barbro Ericson och Erik Saedén. Birgit Nilsson var mest ute och turnérade men vid ett tillfälle sjöng Margareta Hallin i Strauss opera Die Fraue ohne Schatten tillsammans med Birgit Nilsson. - Det var en upplevelse att höra Birgits fantastiska röst så nära. Jag påverkades av henne, öppnade rösten och lät bättre än vanligt den gången när jag hade henne i örat, berättar Margareta Hallin. Rösten har blivit tyngre och tyngre med åren. Men den fungerar med ordentlig uppsjungning. Sommaren 2012 sjöng hon bl a koloraturvalsen Wo die Zitronen blühen på Confidencen. -Det gick bra. Jag tar inte de höga F'en längre. Det är fånigt att utsätta sig för det. Det räcker bra med höga C, fnissar Margareta Hallin, som inte tycker att åldrandet är särskilt positivt. Margareta Hallin berättar i programmet om hur hon upplever att leva i dödens närhet. Pianisten och dirigenten Janos Solyom, 74 år, blev känd för den svenska TV-publiken då han för några decennier sedan var huvudperson i serierna Tavlor på en utställning och I huvet på en pianist. När det begav sig gav Janos Solyom konserter även i övriga delar av världen där västerländsk konstmusik spelas. - Jag är en produkt av en musikvärld från det gamla Ungern. Under mina tonår styrde Stalin. Det var diktatur och jag ansågs vara en framtida del av statsapppraten som begåvad ung pianospelande pojke. Jag fick fantastiska statsstipendier för att göra reklam, precis som idrottsmänniskor i DDR. Det fanns fortfarande elever till musiker som Béla Bartók och Ernst von Dohnányi. - Musiken var helig. Något som förädlade människan. Och för mig är musiken fortfarande nåt som förädlar människan, förklarar Janos Solyom. Bartókkonservatoriet och Lisztakademin i Budapest har lagt grunden till Janos Solyoms musikvärld. 1956 flydde han från Ungern till Sverige. Med undantag för studier i Genève, London och Paris har Janos Solyom sedan dess bott i Stockholm. Han är ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien samt är innehavare av HM Konungens förtjänstmedalj Litteris et Artibus. Debuten i Stockholm ägde rum 1958 med Sixten Ehrling och Stockholmsfilharmonikerna. 1974 chockade Janos Solyom Stockholms kulturliv genom att helt sonika hyra Dramatens stora scen för att ge en konsert i egen regi. Scenen var nämligen tom på måndagar! - Konserthus byggdes om. Så började det. Jag hade väldigt få konserter och måste leva och tänkte att jag måste lyfta mig själv i håret, berättar Janos Solyom. Han anser att det råder ålders-apartheid i Sverige, även inom musiklivet. - Jag har fyllt 65 och borde syssla med korgflätning, lära mig astrologi och astronomi för seniorer. Allt det som anstår en seniormedborgare, en gubbjävel med andra ord. Det löjliga är att nu när jag är bäst då spelar jag minst, trots att det här är min allra bästa tid. Numera inser Janos Solyom att musik alltid handlar om någonting, att den har en inneboende epik. Och människor har för honom stigit in i musiken han älskar: Bach, Mozart, Bartók, Sjostakovitj och husguden Brahms. Trots detta har han numera möjlighet att endast spela små konserter. - Jag har aldrig känt mig så trygg i mitt musicerande som idag. Det är en underbar känsla! Dock tänker organisatörer felaktigt när de envisas med att försöka locka ungdomar till sina konserter, som om det är en förtjänst att vara ung. Det är en större förtjänst att vara gammal - ung kan vem som helst vara! Publiken består ju mest av äldre människor som längtar efter att höra sina gamla favoriter. Även yngre kollegor skulle alla sitta där på en konsert om jag fick möjlighet att spela, säger Janos Solyom, som bl a tackar Sveriges amatörorkestrar för sin stora och breda repertoar, som han ständigt utvidgar tillsammans med dem. Från 2009 får Janos Solyom statens inkomstgaranti till konstnärer. 2012 tilldelades han de Frumeriestipendiet. Saxofonisten och kompositören Ove Johansson, 77 år, började spela klarinett i början av 1950-talet. Snart tog saxofonen över. Han satt i sina föräldrars café, Gustavs konditori, i Alingsås, och skötte musiken. Det strömmade mest ut Charlie Parker, Duke Ellington och Lester Young ur den lilla bandspelaren. Nu har Ove Johansson spelat professionellt i över 60 år. Många år tillsammans med hustrun, pianisten och kompositören Susanna Lindeborg som Duo, som trio med gruppen Natural Artefacts och i jazzensemblen Mwendo Dawa som bildades redan på 1970-talet. Instrumentsamlingen har utökats med EWI, electronic wind instrument. Det har ungefär samma grepp som en saxofon och Ove Johansson styr mjukvara i datorn med detta. Han ställer även in olika skalfunktioner i datorprogrammet, t.ex mikrotonalitet. Det finns åtta oktaver och han kan även programmera in ackord som förflyttas i olika skalfunktioner och styrs via midi och USB. Vad gäller ljuddesignen för övrigt, brukar Ove Johansson använda akustiskt inspelat material som han sedan bearbetar i olika ljudprogram. Ove Johansson använder även lågfrekvensoscillatorer för att kunna bearbeta vågformer och ljud på olika sätt. Jazzmusiker har en större frihet att utöva sin konst så länge de vill. De behöver inte anpassa sig till pensionsregler. - Jag har ett bra liv och hinner inte tänka på min ålder. Jag är i full gång, ger ständigt ut nya CD-skivor och spelar snabbare någonsin på saxofonen, berättar Ove Johansson fnissande. Man blir säkare och styvare i korken om man kan få litet fart på tonerna. Visst är det löjligt och barnsligt, men jag gillar starkt, fort och mycket! Nyligen gavs låten Fem upplysningar samt en övergång ut på en unik jazz-CD. Ove Johansson skrev låten och spelar sax tillsammans med flügelhornisten Enar Jonsson Quintet. Sveriges Radio i Göteborg spelade in redan 1965. Detta var frijazz med avstamp i Charlie Mingus, Ornette Coleman och Albert Ayler, flera år innan t ex tyske Peter Brötzmann började utöva den. Enar Jonsson Quintet och Sextet spelade t ex på Moderna Muséet under Pontus Hulthéns chefsskap och i Göteborgs Konsthall där Carl-Erik Hammarén var intendent. Operasångerskan, sopranen Märta Schéle, brukade medverka med röstimprovisationer till den fria jazzmusiken. Senare arbetade Ove Johansson på Musikhögskolan i Göteborg och kom i kontakt med Rune Lindblad-studion och elektronmusiktonsättaren Åke Parmerud. I december 2012 spelade Ove Johansson och Susanna Lindeborg på duo i New York. Där bevistade de en konsert där altsaxofonisten Lee Konitz, 85 år gammal, improviserade tillsammans med Harlem String Quartet. Allt var oförberett och stråkkvartetten fick noterna till varsin iPhone. Utfrån dem spelade de tillsammans. - Den nya tekniken triggar mig och detta är typisk jazzmusik, säger Ove Johansson, som också äger skivbolaget lj-records (Lindeborg-Johansson) tillsammans med pianisten och kompositören Susanna Lindeborg. Musiklista: Röstens dotter Tommie Haglund Markus Leoson slagverk. Joachim Gustafsson, dirigent Hymns to the Night Phono Suecia PSCD CD 18 Etude-tableau for piano op 33_3 c-moll RACHMANINOV, SERGEJ Janos Solyom, piano RACHMANINOV Blue Seashell Ove Johansson Ove Johansson, saxofon Coast LJ Records LJCD5251 Etta på söder Erik Bergh Margareta Hallin, sång Du meines herzens kronelein (op 21_2) Richard Strauss Margareta Hallin, sång, m fl R Strauss Mahler Mozart Lieder Il barbiere di siviglia_ nr 7 (5), akt 1, _una voce poco fa Rossini Margareta Hallin, sång, m fl Bluebell Mia speranza adorata___ah non sai qual pena (kv 416) Mozart Margareta Hallin, sång, m fl R Strauss Mahler Mozart Lieder Lucia di lammermoor_ akt 3, _il dolce suono___ardon gl'incensi___spargi d'amaro pianto Donizetti Margareta Hallin, sång, m fl Bluebell Etude-tableau for piano op 33_3 c-moll RACHMANINOV, SERGEJ Janos Solyom, piano RACHMANINOV Sonat for piano nr 23 f-moll op 57 Appasionata BEETHOVEN Janos Solyom, piano SOLYOM PLAYS BEETHOVEN IMPROVISATIONER FÖR PIANO ÖVER BEETHOVEN'S FÜR ELISE ENLIGT JOHANNES BRAHMS SOLYOM, JANOS (C)SOLYOM, JANOS /TAL SAMT/ (PI) Liveinspelning Konsert for piano & orkester nr 2 d-moll op 23 Wilhelm Stenhammar Janos Solyom, piano. WESTERBERG, STIG, dir. MÜNCHENER PHILHARMON. PIANO CONCERTO NUMBER 2 SERENADE ETC EMI CDM 5 65081 2 Allegro Piano Concerto In D Minor, KV 466 Mozart Janos Solyom, piano. Uppsala Kammarorkester Ailing Masters Liveinspelning Stockholms Konserthus 25 augusti 1997 2 Microstones 1 Ove Johansson Ove Johansson, saxofon Coast LJ Records LJCD5251 Fem upplysningar samt en övergång Ove Johansson. NCB/BIEM Enar Jonsson, flügelhorn. Ove Johansson, saxofon. M fl. Enar Jonsson quintet & sextet Gothenburg 1965-1969 Anagram CD 09 (2005) (Inspelat av Sveriges Radio) Near The Coast Mwendo Dawa Mwendo Dawa. Bl a Ove Johansson, saxofon. Susanna Lindeborg, piano. Music LJ Records LJCD 5256 Acoustic Chase Lindeborg / Johansson Duo Ove Johansson, saxofon, mm. Susanna Lindeborg, piano, mm Thoughtful World LJ Records LJCD 5253

En utställning om sömnlöshet som kulturellt symptom. P1 Kultur tar ett grepp på "Insomnia" på Bonniers konsthall. Lyssna på hela måndagens P1 Kultur med Roger Wilson härFram till den 22 januari pågår utställningen Insomnia på Bonniers konsthall i Stockholm. En utställning som handlar om sömnlöshet som kulturellt symptom. Här ingår verk av totalt 10 konstnärer som på olika sätt anknyter till sömn och sömnlöshet. Allt från helt nya verk till en gammal klassiker som Andy Warhols film "Sleep".För den som ligger vaken och sömnlös på natten kanske egentligen upplever en följd av hur teknikens utveckling förändrat hur vi lever.Just nu håller samhället i många länder på att sudda ut gränserna mellan aktiv och vilande tid. Man har kopplat sömnproblem till att folk vägrar att stänga av sina mobiler, butiker förlänger sina öppettider, och det verkar alltid finnas någon, någonstans i världen, som också är vaken och som man kan kommunicera med.Och för Sara Arrhenius, chef för Bonniers konsthall, fanns det personliga erfarenheter av sömnlöshet i botten som hon kunde använda i arbetet med utställningen. Till P1 Kulturs studio kommer, för att diskutera den här utställningen och sömlöshetens roll i konsten, kulturredaktionens konstkritiker Mårten Arndtzén och Jennie Fahlström, intendent på Sveriges allmänna konstförening, som bland annat föreläser om sömn och sömnlöshet i konsten.Programledare: Roger Wilson Producent: Naila Saleem

Anna Van der Vliet är grundare och konstnärlig ledare för ICIA -Institute for Contemporary Ideas and Art. Hon är även verksam som konstkritiker i Expressen, och som redaktionsmedlem och styrelseordförande i Paletten. Mikael Nanfeldt är chef för den nya Kulturstrategiska avdelningen på kulturförvaltningen samt chef för Göteborgs Konsthall. Samtalet kommer kretsa kring Göteborgs konstscen. Hur ser den ut? Vem får synas och vem får inte synas? Hur mår Göteborg som konststad idag? Kreativiteten flödar men hur når den ut till allmänheten? Finns det möjlighet att bo, leva och verka som konstnär i Göteborg idag? Moderator: Kristin Nordén

Anna Van der Vliet är grundare och konstnärlig ledare för ICIA -Institute for Contemporary Ideas and Art. Hon är även verksam som konstkritiker i Expressen, och som redaktionsmedlem och styrelseordförande i Paletten. Mikael Nanfeldt är chef för den nya Kulturstrategiska avdelningen på kulturförvaltningen samt chef för Göteborgs Konsthall. Samtalet kommer kretsa kring Göteborgs konstscen. Hur ser den ut? Vem får synas och vem får inte synas? Hur mår Göteborg som konststad idag? Kreativiteten flödar men hur når den ut till allmänheten? Finns det möjlighet att bo, leva och verka som konstnär i Göteborg idag? Moderator: Kristin Nordén

När ett nytt byggprojekt ska sjösättas idag, är alla eniga om att hållbarheten är av största vikt. Det finns inte en arkitekt, stadsplanerare eller byggare som skulle komma på tanken att presentera en idé som inte innehåller ledord som miljö, natur och resurssnålhet. Men, hur grön är den hållbara arkitekturen? Intresset för hållbarhetens arkitektur är ofantligt stort, forskning bedrivs på alla arkitekturhögskolor, arkitektfirmorna har egna utvecklingsavdelningar, byggbolagen lanserar ständigt nya lösningar och debatterna avlöser varandra i takt med att de nya bostadsområdena blir inflyttningsklara. Norra Djurgårdsstaden i Stockholm, Hyllie i Malmö och Kvillebäcken i Göteborg är bara några exempel. I dagarna har det också öppnat utställningar runt om i norden som på olika sätt kommenterar det snart 30 år gamla begreppet. Årets Oslotriennal har titeln Bakom den gröna dörren, där arkitektkollektivet Rotor undrar om det har blivit ett urvattnat koncept, en etikett utan innehåll. Så, är stad och hållbarhet förenligt och hur beroende är det hållbara samhället av landsbygden? Nya vågen låter frågorna gå vidare till Ulrika Gunnarsson-Östling, forskare KTH, Ola Andersson, arkitekt på Andersson-Arfwedson, arkitekten Elise Grosse, på White och Karsten Thurfjell, Sveriges radios kulturredaktion. Dessutom blir det konst med en av Sveriges stora konstnärer, Lena Cronqvist. Liljevalchs konsthall i Stockholm ställer ut hennes verk från mitten av 90-talet och framåt - Nya vågens programledare Måns Hirschfeldt har sett den nyöppnade utställningen tillsammans med kulturredaktionens konstkritiker Karsten Thurfjell och Cecilia Blomberg. Programledare: Måns Hirschfeldt Producent: Maria Götselius

Är det en smärtsam eller kanske rent av befriande process att bli äldre som fri musiker eller att pensioneras från t ex ett operahus? I det fjärde programmet i serien Dilemma möter vi Margareta Hallin, koloratursopran och tonsättare, Janos Solyom, pianist och dirigent och Ove Johansson, saxofonist och kompositör. Manus och produktion, Birgitta Tollan. Kanske tidernas bästa svenska låt? Ja, det skrev någon om den kultförklarade sången ”En etta på söder” med koloratursopranen och tonsättaren Margareta Hallin, 82 år gammal. Vad inte alla vet är att Margareta Hallin var fastanställd på Kungliga operan i Stockholm mellan åren 1954 och 1984. Därefter tvingades hon till pension. Att vara koloratursopran betyder att du sjunger väldigt högt, att rösten är lättrörlig och har en klar klang. Margareta Hallin sjöng ända upp till trestrukna F, alltså fem halvtoner över höga C! Hon gjorde uppskattade framträdanden i Glyndebourne, Florens, Wien, Hamburg, Moskva, London och Köpenhamn. Margareta Hallin utnämndes 1966 till hovsångare, fick Jussi Björlingpriset 1970, fick professors namn 2001 och tilldelades Gunn Wållgren-stipendiet 2006 med motiveringen: ”Margareta Hallin är en av Kungliga Operans mest lysande artister under 1900-talet. I egenskap av operasångerska, kompositör och talskådespelare framstår hon som en av det svenska kulturlivets centralgestalter.” Efter pensioneringen från Stockholmsoperan har Margareta Hallin sjungit i ytterligare 30 år. Dessutom började hon tonsätta dikter och skrev t o m opera. Senast framförde hon delar ur Strindbergs brev till Harriet Bosse i Blå Tornet. Margareta Hallin både sjöng och talade. Hon regisserade nyligen Värmlänningarna för Högalidskyrkan, en föreställning som bl a skall turnera i USA, då med engelsk text . Hon regisserar även ett kyrkospel, vilket skall turnera i USA bl a. 2012 spelade Margareta Hallin med i radiooperan Rhesus för Sveriges Radio. Hur upplevde Margareta Hallin att inte vara avställd vid operan längre? - Det var ju som ett andra hem, om inte första, skrattar Margareta. Det är annorlunda nu. I porten känner ingen igen mig längre, jag som gått fritt i huset i 30 år! Det är känsligt och jag kommer inte in utan ett passerkort och måste skriva in mig varje gång. Förr gick vi ut och in som vi ville och kunde även äta lunch i restauranten. Järngänget kallar hon kollegorna när det begav sig, Elisabeth Söderström, Kerstin Meyer, Barbro Ericson och Erik Saedén. Birgit Nilsson var mest ute och turnérade men vid ett tillfälle sjöng Margareta Hallin i Strauss opera Die Fraue ohne Schatten tillsammans med Birgit Nilsson. - Det var en upplevelse att höra Birgits fantastiska röst så nära. Jag påverkades av henne, öppnade rösten och lät bättre än vanligt den gången när jag hade henne i örat, berättar Margareta Hallin. Rösten har blivit tyngre och tyngre med åren. Men den fungerar med ordentlig uppsjungning. Sommaren 2012 sjöng hon bl a koloraturvalsen Wo die Zitronen blühen på Confidencen. -Det gick bra. Jag tar inte de höga f’en längre. Det är fånigt att utsätta sig för det. Det räcker bra med höga C, fnissar Margareta Hallin, som inte tycker att åldrandet är särskilt positivt. Margareta Hallin berättar i programmet om hur hon upplever att leva i dödens närhet. Margareta Hallin, fansida på Facebook: https://www.facebook.com/pages/Margareta-Hallin/137550812991903 Margareta Hallin, Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Margareta_Hallin Pianisten och dirigenten Janos Solyom, 74 år, blev känd för den svenska TV-publiken då han för några decennier sedan var huvudperson i serierna Tavlor på en utställning och I huvet på en pianist. När det begav sig gav Janos Solyom konserter även i övriga delar av världen där västerländsk konstmusik spelas. - Jag är en produkt av en musikvärld från det gamla Ungern. Under mina tonår styrde Stalin. Det var diktatur och jag ansågs vara en framtida del av statsapppraten som begåvad ung pianospelande pojke. Jag fick fantastiska statsstipendier för att göra reklam, precis som idrottsmänniskor i DDR. Det fanns fortfarande elever till musiker som Béla Bartók och Ernst von Dohnányi. - Musiken var helig. Något som förädlade människan. Och för mig är musiken fortfarande nåt som förädlar människan, förklarar Janos Solyom. Bartókkonservatoriet och Lisztakademin i Budapest har lagt grunden till Janos Solyoms musikvärld. 1956 flydde han från Ungern till Sverige. Med undantag för studier i Genève, London och Paris har Janos Solyom sedan dess bott i Stockholm. Han är ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien samt är innehavare av HM Konungens förtjänstmedalj Litteris et Artibus. Debuten i Stockholm ägde rum 1958 med Sixten Ehrling och Stockholmsfilharmonikerna. 1974 chockade Janos Solyom Stockholms kulturliv genom att helt sonika hyra Dramatens stora scen för att ge en konsert i egen regi. Scenen var nämligen tom på måndagar! - Konserthus byggdes om. Så började det. Jag hade väldigt få konserter och måste leva och tänkte att jag måste lyfta mig själv i håret, berättar Janos Solyom. Han anser att det råder ålders-apartheid i Sverige, även inom musiklivet. - Jag har fyllt 65 och borde syssla med korgflätning, lära mig astrologi och astronomi för seniorer. Allt det som anstår en seniormedborgare, en gubbjävel med andra ord. Det löjliga är att nu när jag är bäst då spelar jag minst, trots att det här är min allra bästa tid. Numera inser Janos Solyom att musik alltid handlar om någonting, att den har en inneboende epik. Och människor har för honom stigit in i musiken han älskar: Bach, Mozart, Bartok, Sjostakovitj och husguden Brahms. Trots detta har han numera möjlighet att endast spela små konserter. - Jag har aldrig känt mig så trygg i mitt musicerande som idag. Det är en underbar känsla! Dock tänker organisatörer felaktigt när de envisas med att försöka locka ungdomar till sina konserter, som om det är en förtjänst att vara ung. Det är en större förtjänst att vara gammal - ung kan vem som helst vara! Publiken består ju mest av äldre människor som längtar efter att höra sina gamla favoriter. Även yngre kollegor skulle alla sitta där på en konsert om jag fick möjlighet att spela, säger Janos Solyom, som bl a tackar Sveriges amatörorkestrar för sin stora och breda repertoar, som han ständigt utvidgar tillsammans med dem. Från 2009 får Janos Solyom statens inkomstgaranti till konstnärer. 2012 tilldelades han de Frumeriestipendiet. Janos Solyom, hemsida: http://www.solyom.com Janos Solyom, Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Janos_Solyom Saxofonisten och kompositören Ove Johansson, 77 år, började spela klarinett i början av 1950-talet. Snart tog saxofonen över. Han satt i sina föräldrars café, Gustavs konditori, i Alingsås, och skötte musiken. Det strömmade mest ut Charlie Parker, Duke Ellington och Lester Young ur den lilla bandspelaren. Nu har Ove Johansson spelat professionellt i över 60 år. Många år tillsammans med hustrun, pianisten och kompositören Susanna Lindeborg som Duo, som trio med gruppen Natural Artefacts och i jazzensemblen Mwendo Dawa som bildades redan på 1970-talet. Instrumentsamlingen har utökats med EWI, electronic wind instrument. Det har ungefär samma grepp som en saxofon och Ove Johansson styr mjukvara i datorn med detta. Han ställer även in olika skalfunktioner i datorprogrammet, t.ex mikrotonalitet. Det finns åtta oktaver och han kan även programmera in ackord som förflyttas i olika skalfunktioner och styrs via midi och USB. Vad gäller ljuddesignen för övrigt, brukar Ove Johansson använda akustiskt inspelat material som han sedan bearbetar i olika ljudprogram. Ove Johansson använder även lågfrekvensoscillatorer för att kunna bearbeta vågformer och ljud på olika sätt. Jazzmusiker har en större frihet att utöva sin konst så länge de vill. De behöver inte anpassa sig till pensionsregler. - Jag har ett bra liv och hinner inte tänka på min ålder. Jag är i full gång, ger ständigt ut nya CD-skivor och spelar snabbare någonsin på saxofonen, berättar Ove Johansson fnissande. Man blir säkare och styvare i korken om man kan få litet fart på tonerna. Visst är det löjligt och barnsligt, men jag gillar starkt, fort och mycket! Nyligen gavs låten Fem upplysningar samt en övergång ut på en unik jazz-CD. Ove Johansson skrev låten och spelar sax tillsammans med flügelhornisten Enar Jonsson Quintet. Sveriges Radio i Göteborg spelade in redan 1965. Detta var frijazz med avstamp i Charlie Mingus, Ornette Coleman och Albert Ayler, flera år innan t ex tyske Peter Brötzmann började utöva den. Enar Jonsson Quintet och Sextet spelade t ex på Moderna Muséet under Pontus Hulthéns chefsskap och i Göteborgs Konsthall där Carl-Erik Hammarén var intendent. Operasångerskan, sopranen Märta Schéle, brukade medverka med röstimprovisationer till den fria jazzmusiken. Senare arbetade Ove Johansson på Musikhögskolan i Göteborg och kom i kontakt med Rune Lindblad-studion och elektronmusiktonsättaren Åke Parmerud. I december 2012 spelade Ove Johansson och Susanna Lindeborg på duo i New York. Där bevistade de en konsert där altsaxofonisten Lee Konitz, 85 år gammal, improviserade tillsammans med Harlem String Quartet. Allt var oförberett och stråkkvartetten fick noterna till varsin iPhone. Utfrån dem spelade de tillsammans. - Den nya tekniken triggar mig och detta är typisk jazzmusik, säger Ove Johansson, som också äger skivbolaget lj-records (Lindeborg-Johansson) tillsammans med pianisten och kompositören Susanna Lindeborg. Ove Johansson, hemsida lj-records: http://www.lj-records.se/ove.html Ove Johansson, Encyclopedia of Jazz Musicians: http://www.jazz.com/encyclopedia/johansson-ove-karl-ove-gunnar

Snittet har haft möjligheten att blicka in i arbetet med tre aktuella teaterpremiärer. Efter de stora framgångarna med Brott och straff fortsätter Backa Teater i Göteborg att utforska olika sidor av kriminalitet. Mia Gerdin har följt arbetet med den nya föreställningen Gangs of Gothenburg på Backa Teater i Göteborg. Och på Uppsala Stadsteater är Olof Palme och Drottning Kristina fokus i två nya föreställningar. Anneli Dufva åkte till Uppsala för att prata om Kristina, Palme, regi och identitet med de två regissörerna Carolina Frände och Farnaz Arbabi. Dessutom har Snittet tittat på en karta över döda stjärnor på Bonniers Konsthall där utställning Snittet har haft möjligheten att blicka in i arbetet med tre aktuella teaterpremiärer. Efter de stora framgångarna med Brott och straff fortsätter Backa Teater i Göteborg att utforska olika sidor av kriminalitet.  Varför begår en människa brottsliga handlingar och vilka konsekvenser får det för en själv och för ens offer? Mia Gerdin har följt arbetet med den nya föreställningen Gangs of Gothenburg. Den här gången har Mattias Andersson på Backa tagit hjälp av aktivister, en socialpedagog och ett gediget intervjumaterial och skapat en föreställning där verklighet blandas med fiktion. Samma helg är det dubbelpremär på Uppsala stadsteater. Där handlar det om  två välkända svenska historiska gestalter; Olof Palme och Drottning Kristina som skildras på scenen av två av Sveriges just nu intressantaste yngre regissörer, Carolina Frände och Farnaz Arbabi. Båda föreställningarna är framarbetade av respektive ensemble - utan ett från början färdigt manus - och processerna har varit så parallella att det till och med finns planer på att låta rollgestalter från den ena föreställningen dyka upp i den andra. Anneli Dufva åkte till Uppsala för att prata om Kristina, Palme, regi och identitet. Dessutom har Snittet tittat på en karta över döda stjärnor på Bonniers Konsthall där utställningen Livsformer precis har öppnat. Programledare: Cecilia Blomberg

Det ska fan vara teaterdirektör skrev August Blanche för 160 år sen, men Nya Vågen har idag ändrat till det ska fan vara museichef. Detta med anledning av den turbulens som funnits på svenska museer och konsthallar de senaste åren. Är det kraven på förändring och förnyelse som leder till konflikter mellan chef och personal, eller mellan museum och uppdragsgivare? Vad är ett museums uppgift idag när så mycket information finns tillgänglig via Internet och kabelnät? Hur ser en museichef på sin roll - går det att kombinera ansvar för både ekonomi och personal med ansvar för verksamheten? I studion sitter Anna Rosengren, chef för Sjöfartsmuseet i Göteborg, Lene Crone Jensen som är chef för Göteborgs Konsthall samt Gabriel Byström, kulturchef på Göteborgs-Posten. I Nya vågens kritikersamtal diskuteras fenomenet grafisk roman med utgångspunkt från Bo R Holmbergs och Björn Nordins nya ungdomsbok Hon heter Beatrice. Programledare: Malin Linneroth. ”Det ska fan vara teaterdirektör” skrev August Blanche för 160 år sen, men Nya Vågen har idag ändrat till ”det ska fan vara museichef”. Detta med anledning av den turbulens som funnits på svenska museer och konsthallar de senaste åren.   Är det kraven på förändring och förnyelse som leder till konflikter mellan chef och personal, eller mellan museum och uppdragsgivare? Vad är ett museums uppgift idag när så mycket information finns tillgänglig via Internet och kabelnät? Hur ser en museichef på sin roll – går det att kombinera ansvar för både ekonomi och personal med ansvar för verksamheten?  Medverkar gör Anna Rosengren, chef för Sjöfartsmuseet i Göteborg, Lene Crone Jensen som är chef för Göteborgs Konsthall samt Gabriel Byström, kulturchef på Göteborgs-Posten.  I Nya Vågens kritikersamtal diskuteras fenomenet ”grafisk roman” med utgångspunkt från Bo R Holmbergs och Björn Nordins nya ungdomsbok ”Hon heter Beatrice”. Programledare är Malin Linneroth.