Podcast appearances and mentions of henrik ibsens

Choreograph Karl Alfred Schreiner hat Henrik Ibsens dramatisches Gedicht "Peer Gynt" mit Edward Griegs berühmten Suiten verschmolzen. Entstanden ist ein Ballettstück, das nun am Gärtnerplatztheater in München uraufgeführt wird.

Hedda er blevet gift. Hun bor i et stort hus. Hendes mand står foran en udnævnelse til professor. Det kan ikke blive meget bedre. Men hun har en hemmelighed. Udad til virker alt godt og lykkeligt. Hedda er ung og livlig, men hun føler sig fanget i en kedelig og gammeldags tilværelse. Hun søger efter den frihed hun en gang havde. Hun vil finde mening og kontrol i sit liv. Men så kommer der en mand til byen ... Dette radiodram er inspireret af Henrik Ibsens "Hedda Gabler". Medvirkende: Mie Laurine Folman og Kia Lundsgaard Manuskript og redigering: Morten Aagaard

Tåler Henrik Ibsens forfatterskap tidens tann? Er datidens betente tematikker like aktuelle i dag? Og hva tenker Dag Solstad oppi det hele? @snorresnorresnorre En Juicy Producy

Ivo de Figueiredo regnes som en av Norges fremste sakprosaforfattere. I denne podkasten gir ham oss en sniktitt på en kommende biografi det er knyttet store forventninger til: Stormen – om Edvard Munch.I snart seks år har Ivo de Figueiredo arbeidet med det omfattende prosjektet. Han har tråkket opp fotsporene etter Norges fremste kunstmaler – gjennom hele Europa. Til høsten er verket endelig klart til lansering.Ivo de Figueiredo er historiker, forfatter og kritiker. Gjennom et forfatterskap som strekker seg over 20 år har han skaffet seg en sentral posisjon blant våre aller mest profilerte sakprosaforfattere. Ivo de Figueiredo er en viktig representant for den profesjonaliseringen som sakprosaskrivingen har gjennomgått siden årtusenskiftet.Han flyttet til Fredrikstad mot slutten av 1990-tallet da han jobbet med Fredrikstad bys historie VI – mot et nytt årtusen 1964–1993.Han ga senere ut boken Mysteriet Ingeborg Køber. En sann historie om spiritisme, kjærlighet og et mulig mord. Dette er en klassisk «true crime»-bok, der forfatteren tar for seg byfogd Ludvig Dahls drukningsdød på Hankø i 1934.Ivo de Figueiredo utga i 2006 det første bindet av sitt store verk om Henrik Ibsens liv og forfatterskap. Det første bindet fikk tittelen Mennesket, og strekker seg fram til 1868. I bind 2, Masken (2007) følger vi Ibsen til hans død i Kristiania i 1906.Samtalen ledes av Kjell Jørgen Riegels Holbye. Han er skribent, oversetter, redaktør, låtskriver og manusforfatter. Holbye har lang fartstid i norsk bokbransje og har blant annet vært forlagssjef i TANO Aschehoug, redaksjonssjef i Bazar forlag. Han har erfaring som redaktør for sakprosa og oversatt skjønnlitteratur i Gyldendal. Holbye var serieskaper og episodeforfatter på Aber Bergen, som ble sendt på TV3 i 2017. Han er forfatter av Tegn i tid (Gan Aschehoug, 2007) og Den store boka om Morgan Kane (Aller forlag 2014).Samtalen fant sted på Litteraturhuset Fredrikstad 22. april 2023 under dokumentarfestivalen Kontrast. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

„Ein hartes Theaterstück, gleich rücksichtslos gegen Bühne und Publikum, szenisch kaum zu realisieren mit einem Personenverzeichnis von siebenundreißig Rollen (…) Ibsens Meisterwerk lässt sich weder stofflich noch theatralisch noch auch stilistisch in die Form einer Oper pressen, wenn man es nimmt, wie es ist, außer man beabsichtigt ein in mehrere Abende zerlegbares Opernungeheuer zu schaffen, wie den „Ring“...“ (Werner Egk)In der neunten Folge der Rubrik "Literatur wird Oper" besprechen wir Henrik Ibsens dramatisches Gedicht „Peer Gynt“. Der Autor schrieb dieses monumentale Werk 1867 im Alter von 39 Jahren in Italien. Im Zentrum der Dichtung steht der norwegische Bauernsohn Peer Gynt, einer der meist – interpretierten Charaktere des modernen Theaters. Werner Egk (* 17.05.1901 – 10.07.1983)Der Schüler Carl Orffs arbeitete seit 1929 für den Bayerischen Rundfunk. Seinen künstlerischen Durchbruch erzielte er mit der 1936 uraufgeführten Oper „Die Zaubergeige“. 1936 wurde Egk Kapellmeister an der Berliner Staatsoper und schuf in dieser Zeit sein berühmtestes Werk, die Oper „Peer Gynt“. Nach dem Kriegsende spielte Werner Egk, als „Komponist des Wiederaufbaus“ lange Jahrzehnte eine wichtige Rolle im deutschen Musik- und Kulturbetrieb.

Henrik Ibsens pjäs Hedda Gabler från 1890 har spelats om och om igen världen över. Ett porträtt av en intelligent och vacker kvinna som är uttråkad och fast i hemmet. Hedda är gift med en akademiker som hon föraktar och ointresserad av att sätta barn till världen. När hennes tidigare kärlek Eilert Lövborg dyker upp ställs hon till svars för sina val. Och kan inte låta bli frestelsen att förstöra andra människors lycka.Henrik Ibsens porträtt av Hedda Gabler är en koncentrerad blandning av kärleksintrig och pusseldeckare. Tidigt etableras Hedda Gablers pistoler på scen och innan pjäsen är slut måste skotten avlossas. Ofta har pjäsen tolkats som en uppgörelse med patriarkatet eller en förljugen samhällsklass.Men är det så säkert att Hedda Gabler hade gjort något annat av sitt liv under andra omständigheter undrar Hedvig Weibull i Klassikern.Scener ur Margareta Garpes filmatisering av Hedda Gabler från 1993 och från Malmö Stadsteaters uppsättning 2022 i regi av Ragna Wei.

I årets juleepisode gyver vi løs på den mest kjente Grimstad-beboer gjennom tidene, apoteker, grinebiter og dramatiker Henrik Ibsen (1828-1906), og hans skuespill En folkefiende fra 1882. Vi forsøker å svare på det eldgamleste og eksistensielleste spørsmålet: Hvis vi skal gjøre revolusjon, bør vi gjøre det med måte? Eller gir vi full gass og håper på det beste? Ibsen, som vel kjent er, gir ingen svar, men han stiller mange gode spørsmål, og i denne episoden utforsker vi noen av dem.    BILLING Hurra; det blir krig, det blir krig!   DOKTOR STOCKMANN – jeg skal slå dem til jorden, jeg skal knuse dem, rasere deres fæstningsværker for hele den retsindige almenheds øjne! Det skal jeg gøre!   ASLAKSEN Men gør det endelig moderat, herr doktor; skyd med mådehold –   BILLING Nej da; nej da! Spar ikke på dynamiten!   DOKTOR STOCKMANN vedbliver uforstyrret For nu er det ikke bare dette med vand værket og kloaken alene, ser De. Nej, det er hele samfundet, som skal renskes, desinficeres – Anbefalt og omtalt litteratur i episoden: Jorge Luis Borges, Labyrinter Neal Stephenson, Anathem August Fletcher, Wonderworks Øyvind Børven, Hvordan skape en god skole? Og selvsagt noen stykker av Ibsen da.    ---------------------------- Logoen vår er laget av Sveinung Sudbø, se hans arbeider på originalkopi.com Musikken i denne episoden er laget av Lars ----------------------------  Takk for at du hører på. Ta kontakt med oss på vår facebookside eller på larsogpaal@gmail.com Det finnes ingen bedre måte å få spredt podkasten vår til flere enn via dere lyttere, så takk om du deler eller forteller andre om oss.  Både Lars og Pål skriver nå på hver sin blogg, med litt varierende regelmessighet. Du finner dem på disse nettsidene: https://paljabekk.com/ https://larssandaker.blogspot.com/   Alt godt, hilsen Lars og Pål

I denne episode har jeg besøg af Ulla Kallenbach, der fortæller om et helt nyt og moderne slags teater, der opstår i sidste halvdel af 1800-tallet, det realistiske, og om Henrik Ibsens 'Et dukkehjem', der får det bedre borgerskab til at hoppe i sæderne på det nybyggede kongelige teater. Vært og tilrettelægger: Liv Thomsen. Lyd': Per Buhl  Ács. Musik: Upright Music Produceret for Dansk teater 300 år. Med støtte fra Augustinus Fonden, Konsul George Jorck og Hustru Emma Jorck's Fond, A.P. Møller Fonden, Gangstedfonden I næste episode taler Annelis Kuhlmann om naturalismen og svenskeren August Strindberg, der fortsætter, hvor Ibsen slipper, og som skaber så provokerende teater, at det, i modsætning til Ibsens værker, ikke kan spilles på Det Kongelige Teater.

Skandale! Samtidens konservative kritikere var ikke nådige mot Henrik Ibsens abnorme kvinneskikkelser. Marta Norheim har lest Eivind Tjønnelands bok om Ibsen og dekadensen. Hør episoden i appen NRK Radio

I en helt ny bok, utforsker Ibsenforsker Astrid Sæther fire unge kvinner som fanget Henrik Ibsens interesse sent på 1800-tallet. Hør episoden i appen NRK Radio

I desember 2018 møtte vi skuespiller Mariann Hole som var aktuell som Hilde Wangel i Byggmester Solness på Nationaltheatret. Vi snakket med Hole om nettopp Byggmester Solness, hennes forhold til Henrik Ibsens stykker, hennes drømmerolle, den kommende teaterscenen på Ibsenmuseet og mye mer.

Hvordan gjenspeiles Henrik Ibsens dramateknikker med Sofokles sine stykker.

Mutter: Peer. Peeeeer. Sein Name ist so perfekt, dass nicht mal perfekt es beschreiben kann. Seine Haare sind so schön wie goldene Seide. Die haselnussbraunen Locken strahlen im Sonnenlicht Er hat die Augen eines Drachen! Sie sind so blau wie das griechische Meer. Und sie strahlen als wären 10'000 Sterne drin. Seine Lippen haben die Farbe einer Rose. Seine Augen sind wunderbar, wie Blumen. Er ist soooo schön, dass man fast ins Koma fällt beim Hinsehen. Peer: Mama! Mutter: Sein Herz ist so weit wie das Meer. Es scheint wie ein Rubin in der Nacht. Wenn er schläft, geht die Sonne unter und wenn er aufwacht, geht die Sonne wieder auf. Er ist so herzlich wie ich und so schön wie mein verstorbener Mann. Dörfler : Ja, also Ase, jetzt mach mal einen Punkt. Das war doch ein Säufer, dein Mann! Der sah doch miserabel aus! Hundsmiserabel!

Konservator Elisabeth Koren ved Norsk Maritimt Museum inviterer Ibsens salong til museet for å snakke om Samfunnets støtter, sjøfart og skipsklokka til Caritas, fregatten Henrik Ibsens farfar gikk ned med bare 32 år gammel.   Foto: Beate Kjørslevik, NMM

Författaren och psykoanalytikern Lou Andreas-Salomé (18611937) påverkade flera berömda manliga kollegor, men är själv svår att få grepp om. Anneli Jordahl söker svar i hennes noveller. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Jag blir aldrig färdig med den rysktyska författaren, kritikern och psykoanalytikern Lou Salomé, född 1861. Hon är en av de motsägelsefulla, traditionell och utmanande fritänkare i samma person. Hon ruskar om en med sina idéer om arbete, kärlek och erotik. Hennes tematik om mäns och kvinnors infantila föreställningar om varandra blir aldrig inaktuella. Jag minns inte om det var med en av Suzanne Brøggers essäer om henne som allting började. Eller om den var ungdomens idoga samlande på Nietzsches verk. Det var alltid detta om, inte av.  De flesta som känner till Lou Salomé har läst någon av de oräkneliga biografierna, men inte hennes egna verk. På svenska finns ett urval med texter, men ingen av de drygt tjugo titlar hon gav ut under sin levnad. Och nycklarna till hennes livsproblematik finns i fiktionen som skrevs på tyska. I novellsamlingen "Menschenkinder" från 1899, som finns i engelsk översättning, möter läsaren kvinnliga resenärer, ofta i tyska alplandskap. De tar in på hotell eller väntar på ett tåg på stationen. En mans fantasier väcks. Kanske är den späda där borta en kärlekslängtande änka? Kanske vill unga flickan bli beskyddad av en fadersfigur? Besvikelsen blir stor när de inleder samtal och han förväxlar blygsel med följsamhet. Det visar sig att kvinnan är läkare, författare eller redaktör för en inflytelserik kulturtidskrift. Jag tänker på resenärer som Fredrika Bremer, eller Ellen Key som flyttade runt i Europa under sex år och för övrigt blev Lou Salomés nära vän. Hur ofta blev de på alla sina resor betraktade som utomjordingar? Ensamhet är en röd tråd, men den oroar inte kvinnorna, de har ju sitt arbete. Männens avbrutna förförelsekonster mynnar ut i anklagelser. En kall självupptagen kvinna. I sin tur är kvinnan besviken över männen som ser ett kön, inte ett intellekt. I ljuset av detta framstår Salomés hållning i kvinnokampen som paradoxal. I slutet av 1800-talet när Den nya kvinnan och Den nya mannen diskuterades, såväl i konsten som i den politiska offentligheten valde hon motrösten. Varför slogs hon inte med dåtidens kända kvinnosakskämpar om rätten till arbete och utbildning? Hon och Ellen Key sågs som antifeminister som menade att kvinnor inte skulle tävla på männens fält. Moderligheten var viktigare. Särskilt intressant med tanke på att de själva inte hade barn och arbetade jämt. I sin essä Der mensch als weib  Människan som kvinna - uppmanade Salomé  kvinnor att framhålla sitt väsens särart. Inte för att underordna sig männen, utan snarare för att upphöja sitt eget väsen, liksom gona sig i att vara just kvinna. Hon såg kvinnan som det första könet, den verkliga människan, bättre lämpad att leva. Det var lätt för henne att odla excentricitet, kan en tänka. Uppvuxen i överklassfamilj i Sankt Petersburg där hennes älskade far var god vän med tsarfamiljen. Efter faderns död 1879 reste Lou och hennes mor till Zürich där kvinnliga studenter var välkomna på universitetet. Hon valde att läsa filosofi, konst och religionshistoria. Under tiden levde hon på sitt apanage från Ryssland och skrev skönlitterärt. I romanen Fenitschka säger den unga studenten Hem, familj, hushållerska och barn det är mig främmande, främmande, främmande Kärlek och äktenskap är inte samma sak. I positionen som ung akademikerkvinna av adlig börd öppnades dörrarna till de burgna och bildade hemmen i Europa. Dåtidens kända feminister blev till en början hennes vänner. En kväll i Rom mötte hon Friedrich Nietzsche. Eftersom hon hade studerat filosofi hade de en del att samtala om. Han blev tagen av hennes skarpa intellekt och bad henne att bli hans lärjunge. Hon blev hon förtörnad. Och det är detta hennes grandiosa NEJ till potenta kulturmän som skapat hennes berömdhet, inte hennes verk. Hon valde att bli först med att ge ut en bok om Nietzsches filosofi i stället. Enligt myten var det hennes nej till giftermål som bidrog till att han hamnade på mentalsjukhus och skrev "Så talade Zarathustra". I sitt liv valde Lou Salomé alltid sitt arbete före kärnfamilj och män som förhindrade henne att leva och arbeta. Fullt logiskt fastnade hon för Henrik Ibsens dramatik och skrev en bok om hans kvinnogestalter. Hon arbetade också som teaterkritiker och det teatrala präglar novellerna i Menschenkinder där författaren är regissören som placerat sina figurer på en scen där de i dialogen intar motstridiga livshållningar. Verklighetens självständiga kvinna utmanar. Männens sårade stolthet förbarnsligar.  Nyckeln finns i titeln Menschenkinder människobarn. Till slut går Lou Salomé med på att gifta sig med den nästan dubbelt så gamla språkforskaren Fred Charles Andreas. Kravet från henne var ett så kallat resonemangsäktenskap som tillät andra erotiska förhållanden. Så blev det. Lous femton år yngre älskare Rainer Maria Rilke gick som son i huset. Då var hon känd författare och han nybörjaren som lade stor vikt vid hennes manusläsning. I biografin Mannen från Prag framhåller Bengt Landgren hur betydelsefull Lou Andreas- Salomés idévärld var för Rilkes diktning, det två resorna i Ryssland satte spår. Det märks också i Rilkes Brev till en ung poet. Han skriver att männens värld är full av brunst rus och rastlöshet och belastad med gamla fördomar och den arrogans som männen vanställt kärleken med. Det skulle kunna stå som baksidestext till novellsamlingen Menschenkinder. Vid femtio plus sadlade Lou Salomé om som yrkeskvinna och började 1912 studera för Sigmund Freud i Wien. De blev kollegor och vänner för livet. I antologin "Erotik och narcissism" som rymmer ett urval av hennes texter och en grundlig introduktion av Ebba-Witt Brattström finns de banbrytande akademiska uppsatserna om det anala och om narcissism.  Det sistnämnda tolkade Salomé uppiggande nog på sitt eget vis som något positivt, inte alls världsfrånvänt, särskilt gällde det för kvinnan. Senare delen av sitt liv tog hon emot analysander i villan Loufried i Göttingen. Hon skrev en bok om Freud och en om Rilke, samt sina memoarer. Tråkiga, ansåg Brøgger med rätta i en essä. Det autofiktiva var inte Lou Salomés kopp te, det är i fiktionen man kommer henne närmast. I novellerna blir kvinnan som väljer sin egen väg genom att skilja sig, avböja uppvaktningar en ständig projektionsyta. Vem är hon? Hysterika. Frigid. Egoistisk. Hennes värsta brott är att hon framstår som attraktiv. Under nazismen stämplades psykoanalysen som ett judiskt påfund och Lou Salomés böcker beslagtogs. Hon dog 1937 i Göttingen, men glömd är hon inte. I Tyskland ges brevväxlingen med Ellen Key ut. 2017 var det premiär för en musikföreställning om hennes liv, skriven av Suzanne Brøgger. En gång när jag intervjuade Brøgger frågade jag om Lou Salomé. Vad tog hon fasta på? När Lous liv ska berättas blir det lite Nietzsche här, lite Rilke där och så Freud. Hon är svår, sa Brøgger. Svår. Hon speglade andra, men aldrig sig själv. Kanske det. Men när jag i mogen ålder åter läser Lou Salomé tycker jag mig få syn på vad som var hennes drivkraft. Det är kärleken till arbetet som är den mest pålitliga passionen. Den varade för livet. Anneli Jordahl, författare Sändes första gången 22-08-2019 Litteratur: Andreas - Salomé, Lou, The Human family, Menschenkinder, University of Nebraska press Andreas Salomé, Lou, Erotik och narcissism, urval: Cia Wedin och Ebba-Witt Brattström Landgren, Bengt, Mannen från Prag, Gidlunds Livingstone, Angela, Lou, biografi med förord af Suzanne Brøgger, översatt från engelska till danska av Gordon Frazer, Rhodos Lou Andreas Salomé 1980, essä i Brygd 1965-1980, av Suzanne Brøgger, översättning Elisabeth Helms, W & W Rilke, Rainer Maria, Brev till en ung poet, Wolf & Theory

Henrik Ibsens drama Peer Gynt är Norges nationaldikt. I det här avsnittet samtalar Jalle Horn och Robin Holmgren om Peers tokiga äventyr där han genomför ett brudrov, träffar liderliga fäbodjäntor, hälsar på troll, möter den oövervinnerliga Böjgen, leker beduinprofet, hamnar på dårhus i Kairo och inte minst kämpar om sin själ mot den förskräcklige Knappstöparen, som menar att Peer aldrig har varit sig själv på riktigt. Inlägget Peer Gynt – att söka och att undvika sig själv (PGONS #15) dök först upp på Radio Svegot.

”Lille Eyolf” er måske et af Henrik Ibsens mindre kendte værker, men det har man nu gjort noget ved på Husets Teater i København med en højintens udgave af Ibsens familiedrama. Med Livs Helms som[...]

Niklas Natt och Dag är född 1979 i Stockholm, där han också är uppvuxen, bosatt och sysselsatt som skribent. Hans förfäder slog ihjäl Engelbrekt, förlorade huvudstaden till Kristian Tyrann och tvingades i landsflykt efter att ha krävt Jean Baptiste Bernadottes abdikation. Klas Östergren debuterade 1975 med romanen "Attila", och har sedan dess givit ut tjugotalet romaner och samlingar med noveller och artiklar. Han har dessutom varit verksam som översättare av både prosa och dramatik, framför allt av Henrik Ibsens samtidsdramer - som samlats i två volymer - samt författare till film- och tv-manus, bland dem "Gustav III:s äktenskap", "Offer och gärningsmän" och "Soldater i månsken", de två senare i regi av Tomas Alfredson. Mats Almegård är kulturjournalist med inriktning på litteratur och musik. Han är programledare för SR:s "Elektroniskt i P2" och gav 2019 ut boken "Vad är grejen med ny konstmusik? En handbok för nyfikna". I samarbete med förlagen Forum och Polaris. Från 5 oktober 2020 Jingel: Lucas Brar

Lige nu spiller Det Kongelige Teater to klassikere. Den ene er Henrik Ibsens “Et dukkehjem“, der er iscenesat af Anna Balslev, og den anden er William Shakespeares “Hamlet, Prins af Danmark“, der er iscenesat af Morten Kirkskov. I begge opsætninger er traditionelle herreroller, henholdsvis Dr. Rank i “Et dukkehjem” og Polonius i “Hamlet”, omskrevet til og spillet af kvinder. I denne podcastepisode taler jeg med skuespilchef Morten Kirkskov om, hvad det betyder for rollerne, at de er omskrevet til kvinder, og hvorfor de to iscenesættelser benytter sig af dette greb.

Barbara har i dag besøg af teaterinstruktør Anna Balslev, der er aktuel med en versionering af Henrik Ibsens teaterklassiker Et dukkehjem, fra 1879. Hvad er forestillingens relevans i dag? Var Ibsen woke? I programmet skriver Anna Balslev et brev fra Et dukkehjem til det moderne menneske, og parterapeuten Anders Smith Aagaard fortæller om moderne menneskers tilgang til kærligheden.

Oberst (R) Britt Tove Berg Brestrup gjestet Oslo Militære Samfund mandag 14. september 2020 og ga oss foredraget “Usynlig i krig og fred. En historie om motstandskvinnenes innsats under 2. verdenskrig”. Du kan lytte til podcast fra foredraget her. Selve foredraget kan du lese under. «Usynlig i krig og fred. En historie om motstandskvinnenes innsats under 2. verdenskrig» Britt Tove Berg Brestrup, oberst (P) Forfatter av boken «Usynlig i krig og fred. Motstandskvinnen Solveig Lystad» Generaler, admiraler, formann, ærede gjester og gode venner. Takk for invitasjonen.  Innledning Hvem var de, motstandskvinnene, og hva bidro de med? Hvorfor er motstandskvinnene usynlige i krig og fred?  Jeg vil i stor grad belyse temaet gjennom historien om motstandskvinnen Solveig Lystad. Den introverte kvinnen – perfekt som operatør under krigen – taus under tortur – usynlig i fangenskap – gjemt eller glemt etterpå.  Solveig, underkommuniserte sin egen innsats, lidelsene fortrengte hun. Hun var 76 år da Siv spurte sin mor om jeg fikk intervjue henne om krigen. Mot alle odds svarte hun ja.  Solveig så på seg selv som en helt vanlig norsk kvinne, som bare hadde gjort hva alle andre ville ha gjort i samme situasjon. Hun er et eksempel på at noen gjør som de gjør fordi det er det eneste rette å gjøre. Hun gir en ny forståelse for hva krigen kostet for en «vanlig» motstandskvinne.  En ting var datteren Siv sikker på da hun forberedte morens bisettelse i 2000: Moren hadde ønsket at diktene «Ved nyingen» og «Skærgaardsø» av Knut Hamsun skulle leses i hennes bisettelse.  To dikt som har betydd så mye for Solveig. Siv ba meg om å lese dem. I nesten en uke leser jeg diktene om og om igjen, jeg forbereder meg godt for ikke å miste stemmen eller leseferdighetene i ren angst. Jeg så for meg et fullsatt Vestre Aker kapell – mange mennesker fra fagbevegelsen, motstandsfolk, venner og kollegaer – alle de som har vært med i fellesskapet for å bygge landet. De som delte de gode minnene, og de som delte de vanskelige traumene. Det var soleklart at de som fortsatt levde, vil være med på den siste reisen til Solveig! Alle de som visste at Solveig hadde levd et langt liv for kongeriket – først med illegalt arbeid, som kunne ha medført dødsstraff under krigen – et helvete på Grini og i Ravensbrück – for så å avslutte med å bygge landet i mange år etter frigjøringen.  Jeg så for meg alle kransene og de bugnende bårebukettene – statsbegravelse blir det ikke – men det var noe i den retningen jeg var mentalt forberedt på å møte. Hva var det kvinnene bidro med under krigen?  Fortsatt beskrives innsatsen med at kvinnene var uerstattelige, deres viktigste innsats var som husmødre med daglig ansvar for hus og hjem – de holdt liv i barn og dyr. En viktig innsats, men det var så mye mer. Arendalsjenta Solveig vokste opp med politisk aktivitet, i lese- og studiesirkler gjennom LO og AUF. Med sitt gode hode, ble hun oppfordret til å søke stillingen som kasserer hos Norges Handels- og kontorfunksjonærenes Forbund i Oslo i 1938, slik at hun kunne ta mer utdanning på kveldstid.  Ved krigsutbruddet fulgte hun ordren om mobilisering og melde seg til tjeneste på Eina, uten at det førte til innrullering i styrkene. Tilbake på kontoret, som hun delte med 4-5 andre kvinner, startet motstandsarbeidet. Medlemmer og tillitsvalgte kom og gikk hele dagen. Kontoret, med medlemskartoteket ble hjernen i virksomheten. Meldinger ble mottatt og meldinger ble sendt. Hun ble motstandskvinne.  Først i den illegale avisen «Fri Fagbevegelse» og senere «Londonnytt». Med bakgrunn i fagforeningsarbeidet og bekjentskapskretsen det gav, ble hun en nyttig edderkopp. Et eksempel på nyttig bekjentskaper er John Kristoffersen, kjent fra Lurøyaffæren (dekorert med Krigskorset med sverd). Han tilhørte en annen gruppe, men med bakgrunn i vennskap og medlemskap i Handel og kontor, sto de for nødvendig kontakt mellom gruppene.  Det mest krevende var medansvaret da avgjørelser om likvidering skulle tas. Det var absolutt nødvendig. Det eneste riktige. Det reddet livet på mange motstandsfolk. Like fullt, ansvaret for en kollegas henrettelse plaget samvittigheten mest, det fulgte henne helt i graven.  Etter hvert ble det vanskelig å vite hvem hun kunne stole på blant sine egne – hun ble overvåket. Gunnar Sønsteby, en av våre største krigshelter, fremhevet kvinnenes innsats. Han understreket at iNorge gjaldt den samme regel som i andre land, nemlig at det bak hver partisan står et nett på 10–12 personer, lavt regnet. Og majoriteten av disse var kvinner. Med bakgrunn i oppgavene til motstandskvinnene, er det fristende å sitere fra boken Jegerånden av vår forsvarssjef, general Eirik Kristoffersen:  «Logistikk er oftest det som avgjør om en operasjon kan gjennomføres eller ikke. Det sies gjerne at amatører diskuterer taktikk, mens profesjonelle diskuterer logistikk.»  Sønsteby uttalte videre at de fungerte som etterretnings- operatører, som kurerer, de transporterte sprengstoff, skaffet dekkadresser og mat.  Kvinnene i motstandsbevegelsen betydde alt for hjemmefronten. De var dyktige og modige og visste hva de risikerte hvis det gikk galt. Kvinner bemannet lyttestasjoner lang kysten vår og produserte og distribuerte illegale aviser som var helt nødvendig for å holde motet oppe hos folk. Andre kvinner benyttet seg av stillinger som sekretærer i departementer og i politiet for å skaffe uvurderlige opplysninger og støtte for hjemmefronten. Mange av grenselosene var kvinner. Noen få deltok i aktiv kamp.  Mange ble arrestert, og flere ble utsatt for tortur. Som kvinner kunne de kanskje slippe lettere fra en tilfeldig gatekontroll, men ble de først mistenkt og arrestert fikk de ofte en hardere medfart enn mennene.  Mishandlingen ble toppet med systematiskfornedrelse, ydmykelser og seksuelle overgrep.  XU var den dominerende etterretningsorganisasjonen, og rekrutterte mange unge kvinner og menn, ikke minst studenter fra Universitetet i Oslo. Astrid Løken og Anne-Sofie Østvedt var to av fire i sentralledelsen i tillegg til de mange kvinnelige agenter og medhjelpere utover hele landet. I XU brukte de gjerne dekknavnene sine også etter krigen, og det er en myte at de alle var menn, kvinner hadde oftest mannlige dekknavn.  At kvinner kunne utføre de farligste oppdragene, det er det mange eksempler på. Hvem var motstandskvinnene?  Oberstløytnant Elisabeth Sveri hadde navnet til over 1000 kvinner på blokken, da hun sendte ut forespørsel om intervju. Ikke alle svarte, men av svarene hun fikk valgte hun ut om lag femti historier som hun publiserte. Sterke historier som beskriver mangfoldet av de som bidro - kvinner fra hele landet.  Mange av motstandskvinnene var mellom 16 og 25 år, noen enda yngre – men også godt voksne kvinner, gjerne koner eller søstre.  Selv om mange ble engasjert gjennom slekt og venner, var det målrettet rekruttering mot kvinner som hadde jobber i næringslivet og offentlig virksomhet overtatt av okkupasjonsmakten, samt utdanningsinstitusjonene. Televerkets kvinner reddet mange.  For noen var engasjementet et håp om å påvirke familiemedlemmers situasjon i fangenskap, for andre spenning eller politisk overbevisning.  Kvinner i Fagbevegelsen ble rekruttert med bakgrunn i ideologi og solidaritet. De hadde fordelen av å kjenne hverandre fra studiesirkler og politikken.  Felles for dem alle var troen på et fritt Norge og viljen til å sloss for saken. Solveig fikk styrke fra troen på – solidaritet, likeverd og fellesskap. Det ble kaldt kvinnelist når kvinner ble disponert som «honningfeller» eller «beordret» til å fraternisere med fienden. «Kvinnelisten» var blodig alvor som kunne kostet både liv og helse og for mange kostet det, helt feilaktig, deres gode rykte.  Motstandskvinnen Solveig Lystad kan være symbolet på en motstandskvinne, og jeg gir dere en kortversjon av hennes historie. Knaggen skjerfet hennes var hengt opp på, var signalet for om hun kunne motta eller hadde meldinger å levere på kontoret. Annen virksomhet foregikk etter arbeidstiden. For å lette presset på de som overvåket henne på kontoret, meldte hun seg på tyskkurs i regi av AOF. En nyttig kamuflasje som hjalp henne flere ganger. Ikke minst høstdagen i 1941 når hun skal møte en kurer ved Losjen i Oslo sentrum. Solveig har det travelt.  Hun haster nedover Akersgata med den hemmelige meldingen i håndvesken. I siste øyeblikk bestemmer hun seg for å ta snarveien foran Stortinget for å spare tid. Det er tyske vaktposter på Løvebakken. Hun blir stoppet av en soldat som roper: HALT. Hun stivner.  Den tyske soldaten kommanderer henne til å stille seg opp med ansiktet mot veggen på Stortinget, beina litt spredt, armene oppover. Hun føler at hun står i en froskestilling. Heldigvis går skjørtekanten et stykke nedenfor knærne. Vaktposten må da være mye yngre enn henne – bare en guttunge, men så streng. Begge vaktpostene virker veldig morske. Det er noe i øynene deres. Det er ikke det at hun tror at alle tyskere er onde. Det er nok mer at de ønsker å gjøre jobben sin skikkelig.  Hvordan kunne hun være så tankeløs og uforsiktig å ta denne snarveien, hun som har viktig kurerpost i håndvesken? Kureren venter utenfor Losjen. Her står hun, tenker på hva som vil skje videre. Det er dødsstraff for sånt. Hun er redd – pulsen er høy – hun prøver å skjule nervøsiteten for både andre og seg selv. Følelsene veksler mellom fortvilelse og håp. Det er høst i luften, solen varmer litt mellom de lette regnbygene. Hun sier til seg selv at dette går bra. Der og da får Solveig bekreftet noe hun har lært – så lenge hun driver med illegalt arbeid, må hun ha minst to personligheter – to roller. I dag må hun bruke begge: Trygge, barske Lydia og uskyldig Solveig. En som er den offentlige henne: Solveig. Den andre personligheten har skjult identitet: Lydia er hennes alter ego.  Solveig og Lydia er to meget forskjellige kvinner. Solveig, en beskjeden kvinne fra fattigslige kår i Arendal, har kjempet seg fram til selvstendighet og en posisjon som kasserer i fagbevegelsen. Lydia, derimot, er en profesjonell operatør. Hun er nærmest en edderkopp som drar i mange tråder og lager utallige illegale nettverk innenfor motstandsarbeidet. Lydia er mer pågående – hun gir aldri opp for saken hun tror på. Det gjør ikke Solveig heller. Hun kjenner seg vel i begge rollene, rollene som skal holdes strengt atskilt. Bortsett fra i dag. Nå trenger hun å være litt Lydia for å være tøff nok til å være seg selv, den helt uskyldige Solveig. Hun står der fortsatt trykket opp mot veggen, venter. Hun er så redd og spent at hun tisser på seg, helt ukontrollert. Hun blir ikke flau, bare innmari oppgitt over at hun ikke kan kontrollere alle kroppsfunksjonene.  Hun beklager inderlig at hun i et ubetenksomt øyeblikk valgte korteste vei. Hun skulle bare rundt hjørnet til trikkeholdeplassen. Ingen av dem legger merke til dammen ved føttene hennes. Heldigvis var det på utsiden av Stortinget uhellet skjedde. Nå må hun tenkte praktisk for å beholde roen. Er hun arrestert, eller er det et forhør? Hun tar noen dype magadrag, kontrollerer pusten. Hun blir beordret med inn på Stortinget, fremdeles med våpenet rettet mot seg. Vesken skal gjennomsøkes. Innholdet i den brune vesken i lerretstøy blir lagt på et stort bord rett innenfor døren.  Hun holder nesten pusten nå, teller vinduene i hallen. De finner mappen hvor kurermeldingen er gjemt. Hun må konsentrere seg hardt for å puste dypt på en måte som roer henne ned. Hun later som ingenting, sier at de gjerne kunne se gjennom alle papirene hennes. Der og da er hun barsk som Lydia og troskyldig som bare Solveig kan virke. I mappen finner de bunken med tyske notater og hever stemmen et par hakk når de spør om hva det er. Hun sier det som det er – kurspapirene hennes – hun går på tyskkurs. Hun beklager at hun ikke kan ordlegge seg bedre på deres språk, men forsikrer at det skal bli bedre etter kurset.  Redd hadde hun være flere ganger, men aldri i tvil eller redd for å utføre oppdragene sine. Hun er bare veldig redd for å kunne komme til å utsette andre for fare, og at oppdraget skal mislykkes. Er hun like heldig denne gangen? Ja, hun kan gå hjem, men heretter må hun følge reglene deres, hvilket hun selvfølgelig lover å gjøre. Hun er lettet. Det gikk bra til tross for at hun hadde opptrådt uforsiktig og ubetenksomt. Hun er overlykkelig for at hun har begynt på tyskkurset, og at hun alltid har kurspapirene med seg. Mellom papirene fra tyskkurset i mappen som ble kontrollert, ligger meldingen til kureren. Den er skrevet i kode basert på tyske navn og ord. Det er derfor hun alltid har kurspapirene i vesken. Kurermeldingen og hun er trygg. Nå skal den bare leveres til forhåndsavtalt tid på reservemøtestedet.  Hun puster lettet ut, nå har hun det ikke travelt lenger.  Hun er klar over hva hun er med på, at hun satser med livet som innsats. Om noe galt skjer, kan hun bli skutt. Hun er alltid på vakt. Nettopp derfor må det aldri være noen tvil om at det hun gjør, er det eneste riktige. Hun gjør det hun er overbevist om er riktig, for Konge og Fedrelandet. Nøkkelen til å holde hodet klart ligger i pusten.  LO ble nazifisert, og hun ble overvåket. Hun kunne blitt arrestert på antakelsene, men hun ble oppsagt. Tyskerne og deres medhjelpere hadde kanskje et håp om at hun, som enslig, uten lønn og jobb, skulle avsløre de hun drev motstandsarbeidet sammen med.  Redningen ble venner fra Arendal med en liten forretning på Frogner. De var ikke en del av den organiserte motstandsbevegelsen. Planen var enkel. Knut, som eide forretningen, gikk til Oslo arbeidskontor på formiddagen 13. februar 1942 for å søke etter kontordame. Solveig gikk til samme kontor på ettermiddagen for å melde seg arbeidsledig og ble tilvist ny stilling umiddelbart. Hun fikk jobben og motstanden kunne fortsette, om enn på en annen måte.  Arrestasjonen  Arrestasjonen kommer torsdag 2. juli 1942, samme dag som hun har bestilt hjemreisen med Kystruten til Arendal for å slappe av sammen med familien et par uker.   En sivilkledd mann står utenfor døren til hybelen hennes: «Stopp, frøken Lystad, ellers skyter jeg.» Etter å ha stoppet med et rykk spør hun, tilsynelatende forbauset, om hva som skjer. Mannen sier bare at han har ordre om å hente henne. Hun må umiddelbart bli med til Statspolitiet i Henrik Ibsens gate 7. Hun vet veldig godt hvor de holder til og hvilke redselsfulle aktiviteter de utøver. Alle tankene som går gjennom hodet hennes, er tenkt før. Hun er mentalt forberedt. Idet hun setter seg inn i den ventende bilen, tar hun farvel med sitt illegale liv. Hennes alter ego, den tøffe Lydia, blir fjernet fra rollelisten. Visst skal hun være tøff, men nå er det den uskyldige Solveig som har hovedrollen.  Hun er iskald og fortvilet, og helt alene. Hun må takle det ukjente som kommer, hun kan ikke falle ut av originalrollen som den uskyldige Solveig fra tiden før illegalt arbeid.  Hun føres gjennom en lang gang. Det sitter mennesker langs veggen på begge sider. Alle stolene er opptatt. Noen er eldre, men de fleste er på hennes egen alder eller yngre, noen bare barn.  Hun unngår å møte blikkene deres, men observerer. De fleste stirrer ut i luften. Det er det største venteværelset hun har sett. Hun ser mange kjente, uten å se direkte på dem.  Hun blir spurt om hun kjente igjen noen av de andre arrestantene, de ute på gangen? Hilste hun på noen? Hun svarer resolutt at hun ikke kjente noen av dem, hun tenkte bare på hvorfor hun selv var der. Hun må vokte seg hele tiden. Feil kan få uante konsekvenser – det kan stå om liv eller død. Hvem kjenner henne som Solveig, og hvem kjenner henne som Lydia? De hun kjenner som Lydia, eksisterer ikke lenger. Lydia er borte, de likeså.  Avhørsrommet er lite, trangt og har dårlig luft. Det føles vanskelig å puste. Hun møter beskyldninger om at hun bedriver illegalt motstandsarbeid. De har gjennomført flere arrestasjoner, navnet hennes har kommet opp i flere omganger.  Hun vet hun må si litt, noe helt ufarlig, og langt fra alt. Absolutt ikke mer enn det de har bevis for. Ingen navn. Etter de tilforlatelige spørsmålene innledningsvis blir Solveig satt under et tøffere avhør som varer gjennom hele natten, i 14 lange timer uten pause. Etterpå tenker hun: Det er ikke bra, men kunne vært verre. Etter avhøret blir hun fraktet til det gamle fengslet bak Grønland kirke i Åkebergveien. Turen tar ikke lang tid, men lenge nok til at hun sovner.  Innelåst, alene på cellen, er alt det vonde på en måte låst ute.  Hva som skal skje videre, er uvisst. Det veksler mellom motløshet og håp. Blir det liv eller død, eller noe imellom – å bli slått helseløs? Solveig bestemmer seg for å overleve. Dette er ikke slutten, bare en ny vanskelig fase i livet. Hun må være rolig og beholde fatningen, vett og forstand.  En uke er gått. Tofteberg og hans underlagte, Dønnum og Thorhus fra statspolitiet, trodde kanskje hun «mørnet» av å sitte i isolat, og ble villig til å snakke. At hun skulle bli døgnvill og hysterisk. Nærmest som tortur uten synlige skader. Det går bra den andre og tredje uken på isolatet også. Ikke minst takket være bestyrerinnen – som jobbet for okkupasjonsmakten, men var en god nordmann.  Tiden i fullstendig isolasjon benytter Solveig til å forberede seg på neste avhør. Hva kan hun si, og hva kan hun ikke si?  Den tredje uken tror hun nesten at hun er glemt, selv om hun vet at ingen som anses som fiender av okkupasjonen, blir glemt.  Den fjerde uken funderer hun på hvordan hun kan få aktivisert tankene sine positivt. Hun begynner med alfabetet. Finn tre byer i Europa på hver bokstav, deretter følger hovedsteder. Hun hopper over noen av bokstavene, men takker deltakelsen i studie- og lesesirklene for alt hun har lært om geografi.  Hun skal ikke miste verken forstanden eller livslysten. Den gleden skal hun ikke gi dem. Solveig er en vever kvinne, men langt sterkere enn hun ser ut til. Hun er klar til kamp.  Etter fire uker på isolatet i Åkebergveien blir hun overført til Grini.  Grini På de tre første ukene på Grini, ble hun avhørt to ganger.  Så får hun underretning om at hun kan ta det med ro, papirene og mappen Statspolitiet hadde på henne, ble fjernet i forbindelse med attentatet på Statspolitiets kontorer den 21 august 1942. Hun klarer ikke å slå seg til ro med at papirene som omhandler henne var lagret på et sikkert sted. Hvor skulle det være? Det skulle vise seg at frykten var berettiget. Dagene og ukene går, hun er fratatt sin frihet, og det er lite og dårlig mat.  Senhøstes, i oktober 1942, innkaller politibetjent Dønnum i Statspolitiet og til nytt avhør. Selv med en forførende og slesk tilnærmingsmåte kommer han ingen vei, verken med etterforskningen eller tilnærmelsene.  Tredje uken i 1943 tar tyskerne selv over etterforskningen. Papirene med informasjon om hennes virksomhet ble gjenfunnet under arrestasjon av en motstandsmann. Det betyr en langt hardere tilnærming. Hun merker det med én gang på soningen. Hun blir umiddelbart geleidet, eller snarere skubbet, ned i kjelleren på lukket avdeling. Vinduet er overmalt. Igjen er Solveig isolert fra omverdenen. Tyskerne avhørsteknikk var mer rå og brutal enn hun hadde opplevd tidligere.  Hun trenger Lydias styrke og tøffhet, men med en begrensning: Hun må bære Lydias styrke inni seg. Nå, mer enn noen gang tidligere, gjelder det å gjøre seg liten, uskyldig og ubetydelig – nærmest usynlig.  Hun får noen saftige slag. Hun biter tennene sammen og knytter nevene. Slagene endrer ikke svarene hun gir, ei heller når slag blir forsterket med spark. Hun har vondt, og hun er rasende. Avhør på Victoria terrasse er tortur. Slag og spark gjør fysisk vondt, men går over. Det psykiske presset er verst, nesten uutholdelig. Avhør to til tre ganger i uken over en periode på fire uker. Tre ganger blir hun hentet for avhør på Victoria terrasse denne uken. Avhørene fortsatte oftest til hun ble sanseløs eller mistet bevisstheten. Slag og spark ble forsterket med batong – med og uten ståltråd, og batong og ståltråd barbarisk og nedrig – hver for seg.   At Lydia «tar seg av det tredje avhøret», nærmest som en ut av kroppen følelse, gjør det litt lettere å utstå. Lydia tar smerten, og hun – Solveig – skal pleie henne når hun kommer hjem til cella.  Tenk at psyken kan manipuleres til å tåle mer. Etter et par måneder med avhør fastslår, bokstavelig talt, tyskeren som ledet avhørene, at det ikke er mer å hente. Hun er klar for transport, hva nå det måtte bety.  Beskjedenhet er en dyd, som kanskje bidro til at hun klarte å gjøre seg mer ubetydelig enn tyskerne trodde – litt mer usynlig. Det var en seier etter vel 14 måneder som fange nr. 3597 på Grini. Hun skal deporteres til Tyskland. Hun vet ikke hva det betyr, annet enn at det er verre enn Grini siden det blir omtalt som trussel.  Monte Rosa Det er tidlig onsdag morgen den 6. oktober 1943. De 25 kvinnene som ble fraktet til Akershuskaien må vente litt før de blir ført om bord. Skipet heter Monte Rosa. Det er stort, minst 150 meter langt. Hun fyller lungene med frisk norsk luft når de blir kommandert om bord. Synet av Akershus festning, majestetisk og solid gjennom mer enn seks hundre år – festningen som har overlevd ni beleiringer. Tyskerne har bare overtatt den midlertidig. Det gir håp. Selv med følelsen av å bli innesperret i en hermetikkboks, ble overfarten til Danmark bedre enn fryktet, fordi de fikk godt med mat og var mette for første gang siden arrestasjonene. Den påfølgende togturen og fengselsopphold underveis i Tyskland varslet endring. Lite mat, lopper og lus er en ting. Sadistiske fangevoktere med pisk og menneskevonde hunder, død og fordervelse, er noe annet.  Ravensbrück De har ikke før kommet gjennom porten til Ravensbrück den 14. oktober i 1943, før første oppstilling blir kommandert. Det er småkaldt, men kåpen varmer.  Brått biter frosten seg fast under huden, ikke på grunn av temperaturen, men uhyggen. Hun hører svisj-lyden av vaktenes lærpisker og fangenes fortvilte hyl. Solveig ser dem i en lang gate med et endeløst antall lave brakker.  Ravensbrück, den eneste konsentrasjonsleiren nazistene opprettet for kvinner, ble etablert like før krigsutbruddet i 1939. Første året rommet den i underkant av 2000 tyske kvinnelige fanger – kvinner som var i opposisjon til Hitler og hans patriarkalske nasjonalsosialisme eller rett og slett såkalte «utskudd» som Hitler ønsket å fjerne fra det offentlige rom.  Senere fulgte kvinner fra de tyskokkuperte områdene – motstandskvinner eller kvinner som tyskerne trodde var det.  (103 norske kvinner i Ravensbrück, hvorav 9 døde).  På det meste er det 45 000 kvinner i leiren samtidig. Tallene er usikre, men anslagsvis 132 000 kvinner var fanger i Ravensbrück i krigsårene. Av disse er antall drepte i ettertid anslått til minst 50 000, og det er statistikk som sier 92 000. Bevisene for antallet ble fjernet eller brent i krematoriene.  Fangene selv omtalte leiren som en utryddelsesleir. Det var den. Du levde så lenge fangevokterne ønsket det og du kunne arbeide. Historiene fra Ravensbrück er så grusomme, at de lenge unnlot å fortelle om det. De antok at ingen ville tro dem.  Jeg har forsøkt å formidle litt i boken min. Hvite busser 19 måneder etter ankomsten til leiren, ble hun 9. april 1945 hentet med de Hvite bussene fra Røde Kors og kjørt den lange turen til Ramlösa i Sverige for restitusjon.   Vold og tortur, sult, hunger, hardt arbeid, elendig hygieniske og sanitære forhold, i tillegg til psykisk og fysisk lidelse og smerte, hadde satt sine spor. Med sine 36 kilo fordelt på 161 centimeter blir hun nesten borte mellom putene og filtdynen i sengen på Ramlösa.  Hjemreisen for å bygge landet Nesten tre år (2 år og 8 mnd.) etter at hun ble arrestert, starter hjemreisen for å bygge landet og nytt liv. Denne gangen en togreise med tid for ettertanke og refleksjon, helt annerledes enn togturen til helvete. Hun var 29 år. Mange illusjoner brast da hun kom hjem for å bygge landet.  Det er et vanskelig liv som møter Solveig. Samfunnet er svært forskjellig fra det hun reiste fra, selv om det fortonet seg som tiden hadde stått stille for mange kollegaer og venner. De fleste krigsfangene kommer hjem sterkt reduserte både fysisk og psykisk. En uensartet gruppe med ulike behov. Nerveplager blir en fellesbetegnelse for mange, men hun klarer å skjule angsten. Hun fortrenger den.  12 år etter hjemkomsten, finner hun kjærligheten og gifter seg. Hun som aldri skulle bli gravid, ei heller trodde det var mulig etter alt hva kroppen hadde vært utsatt for, fødte datteren Siv to måneder før hun fylte 42 år.  Da avslutter hun sin yrkeskarriere, samfunnsengasjementet, beholder hun. Datteren Siv, som er her sammen med oss i kveld, har arvet morens rolle som tidsvitne. Hvorfor blir kvinners innsats under krigen underkommunisert?  Kjønnsrollene viskes ut i krig, men kommer tilbake med freden. De fleste kvinnene ønsket ikke snakk om sin innsats av forskjellige årsaker. For Solveigs del er det vanskelig å snakke – hun har i mange år forsøkt å fortrenge erfaringene – glemme alt det vonde. Smertene den det medførte, vil hun ikke påføre andre ved å la dem ta del i historien.  Det er flere årsaker til fortielsen.  Først og fremst solidariteten kvinnene imellom, de beskytter hverandre mot den bannlysende og fordomsfulle holdningen som deler av befolkningen avdekker i det første fredsåret mot kvinner, enten de har vært observert i nærheten av en tysker eller har jobbet for okkupasjonsmakten på oppdrag fra motstandsbevegelsen. Selv om fraterniseringen og intimiteten til tyskerne var for å skaffe tilveie sensitiv strategisk informasjon, skjønte de at de aldri ville blitt forstått eller tilgitt. Et dårlig rykte kan ikke rettes opp, det ser ut til å følge slekters gang uansett hvor mange gode nordmenn som kan bevitne det motsatte. Redsel for å bli misforstått eller dømt av befolkningen for landssvik basert på antakelser om omgang med tyskerne: Nei, de ønsker bare å komme videre i livet.  Kvinner blir hardt dømt av befolkningen, selv med dokumentasjon om lojalitet fra hjemmefronten.  Fordømmelse og hat kommer også fra egen familie. Fra foreldre, søsken, ektefeller og kjærester. Kvinnene hadde tilbrakt mye tid utenfor den sosiale kontrollen familien tilsynelatende burde ha hatt over unge kvinner. Det var enkelte, som opplevde et krav fra sine nærmeste om ikke å motta Deltakermedaljen, men å fortrenge og tie. Dette presset, og manglende oppfordringer til å fortelle sine historier, gir ikke næring til selvhevdelse eller anerkjennelse.  Solveig og hennes venninner ønsker å ha et normalt liv, selv om det normale livet gir flere traumer som ikke normaliserer livet. Mangelfull anerkjennelse av innsatsen forsterker elendigheten, men de klager ikke. Hun klager ikke. Det utløste en fordømmelse og raseri mot kvinner som har blitt forelsket og tilbudt sin seksualitet til tyskerne. Snau klipping, avkledning, terrorisering, isolering, utestengelse og i de verste tilfellene voldtekter blir legitimert av flokkmentaliteten til pøblene som opphever seg selv til dommere over kvinnene, uten rettssak. Mobbens atferd forsterker angsten, og mange holder kjeft om krigsdeltakelsen, av fare for å bli satt i feil bås. Solveig er i ettertid opptatt av at hendelsene ikke tas ut av det historiske perspektivet – rett etter at Norge hadde vært okkupert i fem år. Det er imidlertid ingen formildende omstendigheter for å opptre slik pøblene gjorde, mener hun.  Solveig ga sitt æresord til fellesskapet – og ingen andre enn hennes egne kan løse henne fra det. Er det lettere for kvinner å opprettholde taushetsplikten? Ja, kanskje fordi de ikke har det samme behovet for å fremheve sin innsats. En innsats ingen var interessert i, de ble ikke anmodet til å snakke – de er ikke en del av historieskrivingen. Ikke fikk de delta på alle paradene i fredsdagene heller, det sømmet seg ikke for kvinner å delta, uansett hvor mange de hadde hatt under sin kommando under krigen, eller hva de hadde bidratt med i motstandsarbeidet. Situasjonen ble på ingen måte bedre for kvinnenes anseelse da Stortinget i et hemmelig møte den 14. mai 1946 vedtok å sende 4000 norske soldater til Tyskland. Forsvarsdepartementet med statsråd Jens Chr. Hauge ønsket at Tysklandsbrigaden skulle ha et kvinnekorps. Kampen mot kvinner i uniform i Tysklandsbrigaden var uventet og vulgær.  Kanskje hadde situasjonen vært annerledes om ikke Hauge selv hadde tåkelagt kvinners innsats under krigen. Kampanjen mot kvinner i Tysklandsbrigaden var ledet av den norske avdelingen av «Kvinner for Fred og Frihet». Det var ikke uvanlig at kvinnelige soldater ble trakassert og spyttet på i enkelte miljøer. Glemt var verneplikten innført for kvinner under krigen og kvinners innsats i motstandsarbeidet og for freden. Det er nok en vesentlig årsak til at flere kvinner og deres nærmeste holdt kjeft om innsatsen under krigen.  For Solveig er det et dilemma. På den ene siden er det en fare for at grusomhetene blir glemt før de blir kjent. På den andre siden sitter det langt inne å blottlegge seg selv. Solveig vil ikke utsette andre for de følelsene hun sliter med, vil ikke påføre andre sin egen angst og vil absolutt ikke ha medlidenhet. Dessuten kan det være at hun har oppfattet og husker annerledes enn andre. Hvem eier sannheten?  Hverdagen var tortur – avstraffelser, ydmykelse, hardt arbeid, lite mat, kulde like plagsom som varme, det var en kamp for å overleve. Det er vondt å se andre utsettes for tortur uten å kunne gripe inn. Hun kan fortsatt kjenne pisken og høre resonansen fra skjelettet som skrangler under slagene. Ser og kjenner lukten av dem som ikke overlever torturen. Lukten fra krematoriene. Skyldfølelsen for ikke å gripe inn, selv om det ofte gjorde vondt verre.  Spørsmålet om det var verdt det, er der.  Det var stoltheten av at de sto imot, sloss og vant som gjorde det verdt det.   Solveig forblir usynlig, men ikke glemt. Hun får Deltakermedaljen i posten i november 1995 – 50 år etter frigjøringen.  Mine damer og herrer, jeg nærmer med avslutningen. Historiene om Solveig gir en forståelse for hva krigen kostet for en «vanlig» kvinne. Hun er også et eksempel på at noen gjør som de gjør fordi det er det eneste rette.  Hvordan kan vi hedre motstandskvinnene? Tidligere leder for Norges Hjemmefrontmuseum, Arnfinn Moland har helt rett når han i 2015 uttalte at mye var gjort, men at det fortsatt mangler et komplett verk om kvinners innsats. Hva kan vi gjøre 80 år etter angrepet på Norge og 75 år etter frigjøring for å hylle kvinnene?  I år markeres jubileumsåret for FNs sikkerhetsrådsresolusjonen 1325 Kvinner, fred og sikkerhet. I den forbindelsen anmoder jeg om et løft for synliggjøring av kvinnenes innsats militæret og sivilt under andre verdenskrig. Jeg utfordrer Forsvarsministeren til å sette av midler til Forsvaret høgskole for doktorgradsstudier om kvinnenes innsats under krigen (tre år).   Avgjørelsen haster. En bekjentgjørelse under jubileumsmarkeringen i november vil styrke vår rolle i sikkerhetsrådet og vise at satsningen på kvinner, fred og sikkerhet er mer enn en handlingsplan.  Fortjener de kvinnelige heltene at vi en bygger en statue for å hedre dem?  Avslutning Mine damer og herrer.  Helt avslutningsvis vil jeg si noen ord om avskjeden til Solveig. Bisettelsen ble holdt i Vestre Aker kapell, med en håndfull personer tilstede foruten datteren og hennes samboer. Tre medfanger fra Ravensbrück, tre fettere av datteren, et par naboer og meg. Jeg knakk sammen da kisten ble senket ned i gulvet. Da så jeg for meg mange av de hendelsene Solveig hadde fortalt om. Ikke bare krematoriene og asken, men livet i fangenskap. Hvorfor kom det ikke flere til bisettelsen? Mange er døde, andre hadde nok vist takknemmelighet om historien var kjent.  De sa til hverandre at ingen ville tro på grusomhetene. Mange ville ikke høre og slett ikke tro. De fleste fortalte ingenting. Solveig fortalte meg sin historie før hun døde – i alle fall deler av den.   Vi må formidle historien i en tid med fremmarsj for nynazismen og populismen.    Vi skal ikke glemme. Takk for oppmerksomheten.

Nora blir behandlad som ett barn och hon förväntas göra det hon blir tillsagd. Men eftersom Nora både vill vara till lags och agera självständigt, blir hennes liv en omöjlig ekvation. Merete Pryds-Helle är en dansk författare (f 1965) som debuterade med en novellsamling 1990 och sedan dess har skrivit barn- och ungdomsböcker både för sms- och Ipadromaner - såväl som dikter, drama, essäer och vuxenromaner. Folkets skönhet (2018) som skildrar framväxten av det nya Danmark med hjälp av Merete Pryds Helles egna släkthistorier från Langeland gav henne flera priser och utmärkelser. Merete Pryds Helle har lånat Henrik Ibsens rollgestalt Nora i pjäsen Ett dockhem och gjort henne till huvudperson i sin roman. Uppläsaren Gunilla Johansson Gyllenspetz senaste uppläsning i Radioföljetongen var En mörderska bland oss (2016). Gunilla tillhör Backa Teaters fasta ensemble där hon bland annat spelat Eliza i My Fair Lady. Senaste rollen på Backa var i Krigerskan, ett hörspel efter en text av Athena Farrokhzad med premiär januari 2020. Tekniker: Jan-Olof Leandersson Producent: Mia Gerdin

Nora blir behandlad som ett barn och hon förväntas göra det hon blir tillsagd. Men eftersom Nora både vill vara till lags och agera självständigt, blir hennes liv en omöjlig ekvation. Merete Pryds-Helle är en dansk författare (f 1965) som debuterade med en novellsamling 1990 och sedan dess har skrivit barn- och ungdomsböcker både för sms- och Ipadromaner - såväl som dikter, drama, essäer och vuxenromaner. Folkets skönhet (2018) som skildrar framväxten av det nya Danmark med hjälp av Merete Pryds Helles egna släkthistorier från Langeland gav henne flera priser och utmärkelser. Merete Pryds Helle har lånat Henrik Ibsens rollgestalt Nora i pjäsen Ett dockhem och gjort henne till huvudperson i sin roman. Uppläsaren Gunilla Johansson Gyllenspetz senaste uppläsning i Radioföljetongen var En mörderska bland oss (2016). Gunilla tillhör Backa Teaters fasta ensemble där hon bland annat spelat Eliza i My Fair Lady. Senaste rollen på Backa var i Krigerskan, ett hörspel efter en text av Athena Farrokhzad med premiär januari 2020. Tekniker: Jan-Olof Leandersson Producent: Mia Gerdin

Nora blir behandlad som ett barn och hon förväntas göra det hon blir tillsagd. Men eftersom Nora både vill vara till lags och agera självständigt, blir hennes liv en omöjlig ekvation. Merete Pryds-Helle är en dansk författare (f 1965) som debuterade med en novellsamling 1990 och sedan dess har skrivit barn- och ungdomsböcker både för sms- och Ipadromaner - såväl som dikter, drama, essäer och vuxenromaner. Folkets skönhet (2018) som skildrar framväxten av det nya Danmark med hjälp av Merete Pryds Helles egna släkthistorier från Langeland gav henne flera priser och utmärkelser. Merete Pryds Helle har lånat Henrik Ibsens rollgestalt Nora i pjäsen Ett dockhem och gjort henne till huvudperson i sin roman. Uppläsaren Gunilla Johansson Gyllenspetz senaste uppläsning i Radioföljetongen var En mörderska bland oss (2016). Gunilla tillhör Backa Teaters fasta ensemble där hon bland annat spelat Eliza i My Fair Lady. Senaste rollen på Backa var i Krigerskan, ett hörspel efter en text av Athena Farrokhzad med premiär januari 2020. Tekniker: Jan-Olof Leandersson Producent: Mia Gerdin

Nora blir behandlad som ett barn och hon förväntas göra det hon blir tillsagd. Men eftersom Nora både vill vara till lags och agera självständigt, blir hennes liv en omöjlig ekvation. Merete Pryds-Helle är en dansk författare (f 1965) som debuterade med en novellsamling 1990 och sedan dess har skrivit barn- och ungdomsböcker både för sms- och Ipadromaner - såväl som dikter, drama, essäer och vuxenromaner. Folkets skönhet (2018) som skildrar framväxten av det nya Danmark med hjälp av Merete Pryds Helles egna släkthistorier från Langeland gav henne flera priser och utmärkelser. Merete Pryds Helle har lånat Henrik Ibsens rollgestalt Nora i pjäsen Ett dockhem och gjort henne till huvudperson i sin roman. Uppläsaren Gunilla Johansson Gyllenspetz senaste uppläsning i Radioföljetongen var En mörderska bland oss (2016). Gunilla tillhör Backa Teaters fasta ensemble där hon bland annat spelat Eliza i My Fair Lady. Senaste rollen på Backa var i Krigerskan, ett hörspel efter en text av Athena Farrokhzad med premiär januari 2020. Tekniker: Jan-Olof Leandersson Producent: Mia Gerdin

Nora blir behandlad som ett barn och hon förväntas göra det hon blir tillsagd. Men eftersom Nora både vill vara till lags och agera självständigt, blir hennes liv en omöjlig ekvation. Merete Pryds-Helle är en dansk författare (f 1965) som debuterade med en novellsamling 1990 och sedan dess har skrivit barn- och ungdomsböcker både för sms- och Ipadromaner - såväl som dikter, drama, essäer och vuxenromaner. Folkets skönhet (2018) som skildrar framväxten av det nya Danmark med hjälp av Merete Pryds Helles egna släkthistorier från Langeland gav henne flera priser och utmärkelser. Merete Pryds Helle har lånat Henrik Ibsens rollgestalt Nora i pjäsen Ett dockhem och gjort henne till huvudperson i sin roman. Uppläsaren Gunilla Johansson Gyllenspetz senaste uppläsning i Radioföljetongen var En mörderska bland oss (2016). Gunilla tillhör Backa Teaters fasta ensemble där hon bland annat spelat Eliza i My Fair Lady. Senaste rollen på Backa var i Krigerskan, ett hörspel efter en text av Athena Farrokhzad med premiär januari 2020. Tekniker: Jan-Olof Leandersson Producent: Mia Gerdin

Nora blir behandlad som ett barn och hon förväntas göra det hon blir tillsagd. Men eftersom Nora både vill vara till lags och agera självständigt, blir hennes liv en omöjlig ekvation. Merete Pryds-Helle är en dansk författare (f 1965) som debuterade med en novellsamling 1990 och sedan dess har skrivit barn- och ungdomsböcker både för sms- och Ipadromaner - såväl som dikter, drama, essäer och vuxenromaner. Folkets skönhet (2018) som skildrar framväxten av det nya Danmark med hjälp av Merete Pryds Helles egna släkthistorier från Langeland gav henne flera priser och utmärkelser. Merete Pryds Helle har lånat Henrik Ibsens rollgestalt Nora i pjäsen Ett dockhem och gjort henne till huvudperson i sin roman. Uppläsaren Gunilla Johansson Gyllenspetz senaste uppläsning i Radioföljetongen var En mörderska bland oss (2016). Gunilla tillhör Backa Teaters fasta ensemble där hon bland annat spelat Eliza i My Fair Lady. Senaste rollen på Backa var i Krigerskan, ett hörspel efter en text av Athena Farrokhzad med premiär januari 2020. Tekniker: Jan-Olof Leandersson Producent: Mia Gerdin

Nora blir behandlad som ett barn och hon förväntas göra det hon blir tillsagd. Men eftersom Nora både vill vara till lags och agera självständigt, blir hennes liv en omöjlig ekvation. Merete Pryds-Helle är en dansk författare (f 1965) som debuterade med en novellsamling 1990 och sedan dess har skrivit barn- och ungdomsböcker både för sms- och Ipadromaner - såväl som dikter, drama, essäer och vuxenromaner. Folkets skönhet (2018) som skildrar framväxten av det nya Danmark med hjälp av Merete Pryds Helles egna släkthistorier från Langeland gav henne flera priser och utmärkelser. Merete Pryds Helle har lånat Henrik Ibsens rollgestalt Nora i pjäsen Ett dockhem och gjort henne till huvudperson i sin roman. Uppläsaren Gunilla Johansson Gyllenspetz senaste uppläsning i Radioföljetongen var En mörderska bland oss (2016). Gunilla tillhör Backa Teaters fasta ensemble där hon bland annat spelat Eliza i My Fair Lady. Senaste rollen på Backa var i Krigerskan, ett hörspel efter en text av Athena Farrokhzad med premiär januari 2020. Tekniker: Jan-Olof Leandersson Producent: Mia Gerdin

Nora blir behandlad som ett barn och hon förväntas göra det hon blir tillsagd. Men eftersom Nora både vill vara till lags och agera självständigt, blir hennes liv en omöjlig ekvation. Merete Pryds-Helle är en dansk författare (f 1965) som debuterade med en novellsamling 1990 och sedan dess har skrivit barn- och ungdomsböcker både för sms- och Ipadromaner - såväl som dikter, drama, essäer och vuxenromaner. Folkets skönhet (2018) som skildrar framväxten av det nya Danmark med hjälp av Merete Pryds Helles egna släkthistorier från Langeland gav henne flera priser och utmärkelser. Merete Pryds Helle har lånat Henrik Ibsens rollgestalt Nora i pjäsen Ett dockhem och gjort henne till huvudperson i sin roman. Uppläsaren Gunilla Johansson Gyllenspetz senaste uppläsning i Radioföljetongen var En mörderska bland oss (2016). Gunilla tillhör Backa Teaters fasta ensemble där hon bland annat spelat Eliza i My Fair Lady.  Senaste rollen på Backa var i Krigerskan, ett hörspel efter en text av Athena Farrokhzad med premiär januari 2020. Tekniker: Jan-Olof Leandersson Producent: Mia Gerdin

Nora blir behandlad som ett barn och hon förväntas göra det hon blir tillsagd. Men eftersom Nora både vill vara till lags och agera självständigt, blir hennes liv en omöjlig ekvation. Merete Pryds-Helle är en dansk författare (f 1965) som debuterade med en novellsamling 1990 och sedan dess har skrivit barn- och ungdomsböcker både för sms- och Ipadromaner - såväl som dikter, drama, essäer och vuxenromaner. Folkets skönhet (2018) som skildrar framväxten av det nya Danmark med hjälp av Merete Pryds Helles egna släkthistorier från Langeland gav henne flera priser och utmärkelser. Merete Pryds Helle har lånat Henrik Ibsens rollgestalt Nora i pjäsen Ett dockhem och gjort henne till huvudperson i sin roman. Uppläsaren Gunilla Johansson Gyllenspetz senaste uppläsning i Radioföljetongen var En mörderska bland oss (2016). Gunilla tillhör Backa Teaters fasta ensemble där hon bland annat spelat Eliza i My Fair Lady. Senaste rollen på Backa var i Krigerskan, ett hörspel efter en text av Athena Farrokhzad med premiär januari 2020. Tekniker: Jan-Olof Leandersson Producent: Mia Gerdin

Nora blir behandlad som ett barn och hon förväntas göra det hon blir tillsagd. Men eftersom Nora både vill vara till lags och agera självständigt, blir hennes liv en omöjlig ekvation. Merete Pryds-Helle är en dansk författare (f 1965) som debuterade med en novellsamling 1990 och sedan dess har skrivit barn- och ungdomsböcker både för sms- och Ipadromaner - såväl som dikter, drama, essäer och vuxenromaner. Folkets skönhet (2018) som skildrar framväxten av det nya Danmark med hjälp av Merete Pryds Helles egna släkthistorier från Langeland gav henne flera priser och utmärkelser. Merete Pryds Helle har lånat Henrik Ibsens rollgestalt Nora i pjäsen Ett dockhem och gjort henne till huvudperson i sin roman. Uppläsaren Gunilla Johansson Gyllenspetz senaste uppläsning i Radioföljetongen var En mörderska bland oss (2016). Gunilla tillhör Backa Teaters fasta ensemble där hon bland annat spelat Eliza i My Fair Lady. Senaste rollen på Backa var i Krigerskan, ett hörspel efter en text av Athena Farrokhzad med premiär januari 2020. Tekniker: Jan-Olof Leandersson Producent: Mia Gerdin

Nora blir behandlad som ett barn och hon förväntas göra det hon blir tillsagd. Men eftersom Nora både vill vara till lags och agera självständigt, blir hennes liv en omöjlig ekvation. Merete Pryds-Helle är en dansk författare (f 1965) som debuterade med en novellsamling 1990 och sedan dess har skrivit barn- och ungdomsböcker både för sms- och Ipadromaner - såväl som dikter, drama, essäer och vuxenromaner. Folkets skönhet (2018) som skildrar framväxten av det nya Danmark med hjälp av Merete Pryds Helles egna släkthistorier från Langeland gav henne flera priser och utmärkelser. Merete Pryds Helle har lånat Henrik Ibsens rollgestalt Nora i pjäsen Ett dockhem och gjort henne till huvudperson i sin roman. Uppläsaren Gunilla Johansson Gyllenspetz senaste uppläsning i Radioföljetongen var En mörderska bland oss (2016). Gunilla tillhör Backa Teaters fasta ensemble där hon bland annat spelat Eliza i My Fair Lady. Senaste rollen på Backa var i Krigerskan, ett hörspel efter en text av Athena Farrokhzad med premiär januari 2020. Tekniker: Jan-Olof Leandersson Producent: Mia Gerdin

Nora blir behandlad som ett barn och hon förväntas göra det hon blir tillsagd. Men eftersom Nora både vill vara till lags och agera självständigt, blir hennes liv en omöjlig ekvation. Merete Pryds-Helle är en dansk författare (f 1965) som debuterade med en novellsamling 1990 och sedan dess har skrivit barn- och ungdomsböcker både för sms- och Ipadromaner - såväl som dikter, drama, essäer och vuxenromaner. Folkets skönhet (2018) som skildrar framväxten av det nya Danmark med hjälp av Merete Pryds Helles egna släkthistorier från Langeland gav henne flera priser och utmärkelser. Merete Pryds Helle har lånat Henrik Ibsens rollgestalt Nora i pjäsen Ett dockhem och gjort henne till huvudperson i sin roman. Uppläsaren Gunilla Johansson Gyllenspetz senaste uppläsning i Radioföljetongen var En mörderska bland oss (2016). Gunilla tillhör Backa Teaters fasta ensemble där hon bland annat spelat Eliza i My Fair Lady. Senaste rollen på Backa var i Krigerskan, ett hörspel efter en text av Athena Farrokhzad med premiär januari 2020. Tekniker: Jan-Olof Leandersson Producent: Mia Gerdin

Nora blir behandlad som ett barn och hon förväntas göra det hon blir tillsagd. Men eftersom Nora både vill vara till lags och agera självständigt, blir hennes liv en omöjlig ekvation. Merete Pryds-Helle är en dansk författare (f 1965) som debuterade med en novellsamling 1990 och sedan dess har skrivit barn- och ungdomsböcker både för sms- och Ipadromaner - såväl som dikter, drama, essäer och vuxenromaner. Folkets skönhet (2018) som skildrar framväxten av det nya Danmark med hjälp av Merete Pryds Helles egna släkthistorier från Langeland gav henne flera priser och utmärkelser. Merete Pryds Helle har lånat Henrik Ibsens rollgestalt Nora i pjäsen Ett dockhem och gjort henne till huvudperson i sin roman. Uppläsaren Gunilla Johansson Gyllenspetz senaste uppläsning i Radioföljetongen var En mörderska bland oss (2016). Gunilla tillhör Backa Teaters fasta ensemble där hon bland annat spelat Eliza i My Fair Lady. Senaste rollen på Backa var i Krigerskan, ett hörspel efter en text av Athena Farrokhzad med premiär januari 2020. Tekniker: Jan-Olof Leandersson Producent: Mia Gerdin

Nora blir behandlad som ett barn och hon förväntas göra det hon blir tillsagd. Men eftersom Nora både vill vara till lags och agera självständigt, blir hennes liv en omöjlig ekvation. Merete Pryds-Helle är en dansk författare (f 1965) som debuterade med en novellsamling 1990 och sedan dess har skrivit barn- och ungdomsböcker både för sms- och Ipadromaner - såväl som dikter, drama, essäer och vuxenromaner. Folkets skönhet (2018) som skildrar framväxten av det nya Danmark med hjälp av Merete Pryds Helles egna släkthistorier från Langeland gav henne flera priser och utmärkelser. Merete Pryds Helle har lånat Henrik Ibsens rollgestalt Nora i pjäsen Ett dockhem och gjort henne till huvudperson i sin roman. Uppläsaren Gunilla Johansson Gyllenspetz senaste uppläsning i Radioföljetongen var En mörderska bland oss (2016). Gunilla tillhör Backa Teaters fasta ensemble där hon bland annat spelat Eliza i My Fair Lady. Senaste rollen på Backa var i Krigerskan, ett hörspel efter en text av Athena Farrokhzad med premiär januari 2020. Tekniker: Jan-Olof Leandersson Producent: Mia Gerdin

Nora blir behandlad som ett barn och hon förväntas göra det hon blir tillsagd. Men eftersom Nora både vill vara till lags och agera självständigt, blir hennes liv en omöjlig ekvation. Merete Pryds-Helle är en dansk författare (f 1965) som debuterade med en novellsamling 1990 och sedan dess har skrivit barn- och ungdomsböcker både för sms- och Ipadromaner - såväl som dikter, drama, essäer och vuxenromaner. Folkets skönhet (2018) som skildrar framväxten av det nya Danmark med hjälp av Merete Pryds Helles egna släkthistorier från Langeland gav henne flera priser och utmärkelser. Merete Pryds Helle har lånat Henrik Ibsens rollgestalt Nora i pjäsen Ett dockhem och gjort henne till huvudperson i sin roman. Uppläsaren Gunilla Johansson Gyllenspetz senaste uppläsning i Radioföljetongen var En mörderska bland oss (2016). Gunilla tillhör Backa Teaters fasta ensemble där hon bland annat spelat Eliza i My Fair Lady. Senaste rollen på Backa var i Krigerskan, ett hörspel efter en text av Athena Farrokhzad med premiär januari 2020. Tekniker: Jan-Olof Leandersson Producent: Mia Gerdin

Nora blir behandlad som ett barn och hon förväntas göra det hon blir tillsagd. Men eftersom Nora både vill vara till lags och agera självständigt, blir hennes liv en omöjlig ekvation. Merete Pryds-Helle är en dansk författare (f 1965) som debuterade med en novellsamling 1990 och sedan dess har skrivit barn- och ungdomsböcker både för sms- och Ipadromaner - såväl som dikter, drama, essäer och vuxenromaner. Folkets skönhet (2018) som skildrar framväxten av det nya Danmark med hjälp av Merete Pryds Helles egna släkthistorier från Langeland gav henne flera priser och utmärkelser. Merete Pryds Helle har lånat Henrik Ibsens rollgestalt Nora i pjäsen Ett dockhem och gjort henne till huvudperson i sin roman. Uppläsaren Gunilla Johansson Gyllenspetz senaste uppläsning i Radioföljetongen var En mörderska bland oss (2016). Gunilla tillhör Backa Teaters fasta ensemble där hon bland annat spelat Eliza i My Fair Lady. Senaste rollen på Backa var i Krigerskan, ett hörspel efter en text av Athena Farrokhzad med premiär januari 2020. Tekniker: Jan-Olof Leandersson Producent: Mia Gerdin

I denne internordiske podcast fortæller forfatterne Vigdis Hjorth, Merete Pryds Helle og Klas Östergren om deres værker, der alle baserer sig på den norske forfatter Henrik Ibsens udødelige teaterværker. Hør, hvordan de hver især behandler Ibsens evigtgyldige temaer, når de i samtale med retoriker og forfatter Barbara Læssøe Stephensen diskuterer den nordiske kulturarv og dens udtryksformer.

Hvem ville Hedda Gabler vært i dag? Henrik Falk kommer hjem fra bryllupsreise med sin høygravide kone Elsa; han føler seg allerede fanget. Han har tapt familiearven sin på aksjemarkedet. Nå er han ansatt på svigerfarens bensinstasjon og bor i et hus i hans hage. Henrik Falk kan ikke utstå trivialitetene og intimiteten i svigerfamiliens liv; fotmassasje, 17. mai-snitter og kvisthjerte på døra. Da Henrik Falk får vite at hans tidligere kjæreste, den kontroversielle kunstneren Tale Løvlie, har kjøpt barndomshjemmet hans, blir situasjonen uutholdelig. Henrik Falk er en roman fritt etter Henrik Ibsens Hedda Gabler. Henrik Falk er en del av Ibsen NOR, hvor tre av vår tids store skandinaviske fortellere har latt seg inspirere av Henrik Ibsens stykker. Podcasten er en samtale mellom Vigdis Hjorth og Charlotte Myrbråten.

Førsnakk fra 4 oktober 2019. Manusforfatter Knut Nærum, regissør Audny Chris Holsen og Reidar Reidar Mosland. «Ibsen på speed» er den blitt kalt, denne forrykende sceneteksten Knut Nærum har skrevet. Strengt tatt har han stjålet alle Ibsens beste replikker og smelt dem sammen til 78 minutter der høydepunktene kommer så tett at de tar pusten fra deg. Her får du valuta for pengene. Hvert sekund. Tre skuespillere tar deg gjennom 28 teaterstykker og hele 131 roller på under halvannen time. Det er bare å ønske dem lykke til.

Fyra nordiska romanförfattare, bland annat Knausgård och Klas Östergren, tar sig an Ibsens karaktärer. Varför det?, undrar vi. Och så är många bestörta över valet av Peter Handke som Nobelpristagare. Under den knappa vecka som gått sedan Svenska Akademien tillkännagav den österrikiske författaren Peter Handke som mottagare av 2019 års Nobelpris, har debatten svallat inte minst i internationella medier. En av alla kritiska röster har varit den danske författaren och journalisten Carsten Jensen. Vi ber honom förklara varför han inte tycker att Handke borde ha fått priset. Det har även seglat upp en "telefonskandal", där någon sade sig ringa från Akademien till den irländske författaren John Banville med budskapet att han skulle få Nobelpriset i litteratur. P1 Kulturs reporter och litteraturkritiker Lina Kalmteg redogör för alla de senaste turerna kring Svenska Akademien och Nobelpriset. Och så Ibsen. Magnus Berg från Sveriges Radio Drama berättar om de tre nya romanerna kring Henrik Ibsens klassiska 1800-talskaraktärer. Varför detta - nu? Dessutom funderar Kulturredaktionens Jenny Teleman om Karl Ove Knausgårds nya tolkning av Ibsens drama Peer Gynt, där Solveig blir en modern tonårsmamma snarare än den eviga vänterskan. Vi har också ett reportage om Mattias Anderssons sista uppsättning på Backa Teater i Göteborg - innan han blir chef för Dramaten i Stockholm. Vår reporter Mina Benaissa har träffat honom och ett antal av skådespelarna veckan före premiären. I dagens OBS-essä funderar kulturjournalisten Malin Krutmeijer över DNA-testernas allt större dragningskraft - och varför hon själv beställde ett. Programledare: Roger Wilson. Producent: Mattias Berg.

Hva skjer når tre av Nordens mest meritterte forfattere går inn i Henrik Ibsens verker på en ny måte? Denne kvelden snakker Vigdis Hjorth, Merete Pryds Helle og Klas Östergren for første gang om sine nyskrevne Ibsen-romaner, henholdsvis Henrik Falk (Hjorth), Nora (Pryds Helle) og Hilde Wangel (Östergren). Samtalen fant sted på Litteraturhuset 11.september 2019 og ble ledet av forfatter og litteraturforsker Tore Rem.   Litteraturhusets podkast presenterer bearbeidede versjoner av samtaler og foredrag i regi av Stiftelsen Litteraturhuset. Hold deg oppdatert på Litteraturhusets program. Meld deg på vårt nyhetsbrev.

Lise Fjeldstad har en omfattende karriere bak seg. Hun har spilt på scener over store deler av verden og er fremdeles aktiv skuespiller. Alltid opptatt av Henrik Ibsens kvinner og dramatikk. Hun har et sterkt engasjement for kunst, medmennesker og klimasaken.

Geir Thomas Risåsen, konservator ved Norsk Folkemuseum, forteller om Henrik Ibsens leilighet i Arbins gate 1 i Oslo, om innredningen og hvordan ekteparet Ibsen hadde det der.

I dag har vi møtt skuespiller Mariann Hole som denne høsten har vært aktuell som Hilde Wangel i Byggmester Solness på Nationaltheatret. Vi snakket med Hole om nettopp Byggmester Solness, hennes forhold til Henrik Ibsens stykker, hennes drømmerolle, den kommende teaterscenen på Ibsenmuseet og mye mer.

Henrik Ibsen bodde i leiligheten i Arbins gate 1 i Oslo fra 1895 til sin død i 1906. I brev til sin kone Suzannah 21. juni 1895 skriver Ibsen: «Jeg får et stort arbejdsværelse med direkte adgang fra entréen, så at de folk, som søger mig, ikke behøver at betræde noget andet rum i boligen.» Geir Thomas Risåsen, konservator ved Norsk Folkemuseum, forteller oss mer om leiligheten, innredningen og om hvordan ekteparet Ibsen hadde det der. 

Gretelill Tangen (født 6. februar 1950) er en norsk skuespiller. Hun debuterte ved teateret allerede 6 år gammel i teaterstykket Kari Trestakk av Hulda Garborg. Hun hadde sin første hovedrolle som «Askepott» i Barneteatrets forestilling i 1964. Hun var elev ved teateret fra 1966 til 1970. I 1967 hadde hun sin første voksne rolle som «Gerd» i Henrik Ibsens skuespill Brand. I løpet av sin karriere ved teateret har hun spilt langt over hundre roller. Blant har hun spilt Maktå på Straen, Annie i Annie get your gun (1978), og Yerma der hun hadde tittelrollen. I 2001 spilte hun «Mor Åse» i Peer Gynt. I 2006 spilte hun «dronning Margaret» i Richard III av William Shakespeare. I 2006 gjestet hun først Den Nationale Scene og deretter Sogn og Fjordane Teater i samproduksjonen Ras. Under Eventyr i landskap i 2008 medvirket hun som «Gammal kvinne» i Desse auga av Jon Fosse. I 2009 og 2010 spilte hun i enmannsforestillingen La fare hen la gå. Våren 2012 gjestet hun Stavangeren og spilte mot Sally Nilsson i stykket Gammel dame er vond å vende.

Død, hvor er din brodd? Den sitter i nåden som Henrik Ibsens helt, Terje Vigen, viste dem som fengslet ham for ulovlig frakt av korn, for å livberge familien. Og den sitter i en mor som skapte en stiftelse til beskyttelse av barn. Hun har gjort døden til en seier for andre unger. Tomm Kristiansen er journalist og forfatter.

** Politiet lager nye internregler for Twitter-bruk, ønkser å unngå uheldige meldinger fra operasjonssentralene. ** Ordet terror er så mye brukt at det blir utvannet og mister slagkraft, mener språkprofessor. ** I sommer kan du for første gang oppleve Henrik Ibsens episke dikt om sjømannen Terje Vigen.

Disse premierefilmene anmeldes i denne podcasten fra Filmpolitiet: "The Accountant" er en ujevn, men severdig thriller. "A Monster Calls" er en vond og visuell monsterfilm. Skrekkthrilleren "Shelley" virker som en uferdig historie. "Syng" er en hyggelig animert sangkonkurranse. "The Girl On The Train" mangler den store nerven. "Vildanden" viser at Henrik Ibsens tragedie fremdeles beveger. Og "Den magiske juleesken" er en frisk og julete barnefilm. Du får også høre hvilke spill som vant de gjeveste prisene under nattens The Game Awards, og vi skal fortelle om nye spennende norske tv-serier som er underveis!

Hör hur vår Bokcirkel med författarna Frida Nilsson och Lars Gustafsson tolkar naturkatastrofen i sjumilaskogen. Hör också hur de med stor entusiasm gör om slutet på A.A. Milnes mästerverk, Nalle Puh. - Tar ni livslögnen från en människa så tar ni lyckan av honom med detsamma. Så lyder en klassisk replik i Henrik Ibsens pjäs Vildanden. Ja, hur är det nu? Är sanningen alltid eftersträvansvärd i alla lägen, eller kan en lögn vara konstruktiv? Vår reporter Jenny Teleman ger sig ut i ett grävande livslögnsreportage, rakt ned i Ibsens klassiker. Till sin hjälp har hon teaterregissören Anna Pettersson, aktuell med sin föreställning av Vildanden på Dramaten i Stockholm.   -  Om jag berättar för folk i mataffären i New York att jag är poet, så tror de att jag är galen. Om jag däremot säger att jag är professor, så blir de väldigt glada. Det säger Meena Alexander, turligt nog både poet och professor i engelska och kreativt skrivande i New York. Från början kommer hon från Kerala i Indien, hon har levt ett kringflackande liv, och nyss var hon på Sverigebesök. Vår reporter Naila Saleem träffade henne för att prata om hennes poesi.  

Henrik Ibsens leilighet i Arbins gate i Oslo er fredningsverdig. Det har byantikvaren slått fast etter en befaring nå i ettermiddag. I forrige uke ble det kjent at bygården som huser leiligheten er lagt ut for salg på det åpne markedet. Den er per i dag ikke fredet, og det har fått byantikvaren til å komme på hastevisitt. Byantikvaren har gjort en fredningsvurdering i leiligheten nå i ettermiddag, reporter Ina Strøm du er i Ibsens gamle leilighet sammen med byantikvaren - Hva er det som foregår der?