Podcasts about lenins

OPLÆG: Hvert år d. 5 juni, fejres den danske Grundlov af folketing, politikere og medier med en iver der tangerer desperation. Det gør de for at styrke fortællingen om Danmark som et demokratisk samfund, hvilket står i skarp kontrast til statens gentagne angreb på demokratiske rettigheder i den seneste periode. Så hvor demokratisk er vores samfund egentlig? Hvad betyder demokrati overhovedet indenfor kapitalismens rammer? Netop de spørgsmål svarer Andreas Muff fra Revolutionært kommunistisk partis nationale ledelse på i oplægget “Er kapitalisme virkelig demokratisk? - kommunisme og arbejderdemokrati”. Oplægget blev holdt til “Revolution Festival” i 2024. Hvis du er enig i de idéer Andreas forklarer, så organiser dig med os. Bliv aktiv i klassekampen her: https://revosoc.dk/rkp/ Læs mere om borgerligt demokrati, staten, og revolution i Lenins mesterværk 'Staten og Revolutionen' her: https://forlagetmarx.dk/produkt/staten-og-revolutionen/ Revolutionær Kommunistisk Podcast er produceret af Revolutionært Kommunistisk Parti, som er den danske sektion af Revolutionary Communist International. Vi kæmper for en verdensomspændende kommunistisk revolution for at gøre en ende på kapitalismens vanvid, og vi har brug for din hjælp. Gå med i kampen! Vært: Kaare Elnegaard  

Pieter Waterdrinker is schrijver en journalist. Hij studeerde Russisch, Frans en Nederlands recht aan de Universiteit van Amsterdam, woonde vervolgens jarenlang op de Canarische Eilanden en werkte als journalist voor onder andere De Telegraaf, de VPRO en Vrij Nederland. In 1996 vestigde hij zich in Rusland, dat hij inmiddels weer heeft verlaten vanwege de Russsiche invasie van Oekraïne. Daar schreef hij onder meer de boeken De rat van Amsterdam, Danslessen en Lenins balsem. Nu komt Waterdrinker met ‘Céline', een verhaal over Parijs, Rusland, liefde en oorlog. Een voormalig soldaat uit de oorlog in Oekraïne zoekt onderduik in Parijs, op de vlucht voor een duistere figuur en achtervolgd door herinneringen aan geweld, schuld en verloren liefde. Femke van der Laan gaat met Pieter Waterdrinker in gesprek.

Storost, Ursula www.deutschlandfunkkultur.de, Zeitfragen

1924 starb der Gründer der Sowjetunion, Wladimir I. Lenin. Unter den Ärzten, die an sein Krankenbett gerufen wurden, war auch der Hamburger Neurologe Max Nonne. Bis zu seinem Tod ein angesehener Mediziner. Dabei war er nicht unumstritten – seine Behandlung psychisch erkrankter Soldaten im 1. Weltkrieg glich eher Folter. Und sein Gutachten, dass die Euthanasie […]

Verden er tilsyneladende blevet vanvittig. Med Trump ved roret, er det hvide hus blevet en kilde til nye skelsættende overskrifter på nærmest ugentlig basis. Imens hober krigsforbrydelserne sig op i det ene land efter andet, der er blevet revet i stykker af vestlige imperialisters indblanding igennem årtier.  Men det der på overfladen ligner galskab, har underliggende årsager, som kan forstås og forklares. Det viste Lenin på mesterlig vis i sit værk ‘Imperialismen som kapitalismens højeste stadie'. Hvis man vil forstå det vanvid der eksisterer i verden i dag, kan man ikke komme uden om Lenins 'Imperialismen'. Marie Frederiksen fra Revolutionært Kommunistisk Partis daglige ledelse er med i studiet, for at pakke de vigtigste idéer fra 'Imperialismen' ud, og forklare deres betydning for kampen for socialisme og kommunisme i dag. Vil du være en del af kampen for at lægge kapitalismen i graven? Bliv aktiv i klassekampen her: https://revosoc.dk/rkp/ Dyk selv ned i teorien i form af vores nyoptryk af Lenins mesterværk 'Imperialismen, som kapitalismens højeste stadie' her: https://forlagetmarx.dk/produkt/imperialismen-som-kapitalismens-hoejeste-stadie/ Du kan læse meget mere om klassekampen i Danmark i denne artikel (http://marxist.dk/baggrund-de-glemte-arbejdskampe-i-danmark/) og følge vores analyser løbende på vores hjemmeside marxist.dk.  Revolutionær Kommunistisk Podcast er produceret af Revolutionært Kommunistisk Parti, som er den danske sektion af Revolutionary Communist International. Vi kæmper for en verdensomspændende kommunistisk revolution for at gøre en ende på kapitalismens vanvid, og vi har brug for din hjælp. Gå med i kampen! Vært: Kaare Elnegaard

I P3's nye podcastserie 'Tyran', bliver Lenin portrætteret som en blodtørstig galning der er styret af et brændende ønske om hævn og magt. Men passer det virkelig? Hvilke idéer stod Lenin faktisk for, og hvorfor forsøger Danmarks Radio ihærdigt at sværte ham til? I vores nye serie får Kaare Elnegaard besøg af Victor Murray til at diskutere det makværk af en podcast som 'Tyran' udgør, og til at aflive de værste løgne og fordrejninger den indeholder. Vi fylder de gabende huller der er i P3's fortælling ud, så du faktisk kan blive klogere på hvad Lenin stod for i tredje og sidste afsnit ud af tre.   Det er umuligt at svare på alle de anklager som ‘Tyran' slynger efter Lenin, og forklare hvad Lenin faktisk stod for, selv med en serie i tre afsnit. Det er der heldigvis råd for: bogen 'In Defence of Lenin' af Alan Woods og Rob Sewell, er en uforlignelig resource for enhver der er interesseret i Lenins liv og idéer. Hvis du vil være med til ikke bare at forstå Lenins idéer, men bruge dem til at kæmpe for en socialistisk revolution i dag, bør du skrive til os på vores hjemmeside, eller på Instagram om at blive medlem. Du kan også støtte vores arbejde, ved at tegne abonnement på vores avis 'Revolution'. Revolutionær Kommunistisk Podcast er produceret af Revolutionært Kommunistisk Parti, som er den danske sektion af Revolutionary Communist International. Vi kæmper for en verdensomspændende kommunistisk revolution for at gøre en ende på kapitalismens vanvid.

I P3's nye podcastserie 'Tyran', bliver Lenin portrætteret som en blodtørstig galning der er styret af et brændende ønske om hævn og magt. Men passer det virkelig? Hvilke idéer stod Lenin faktisk for, og hvorfor forsøger Danmarks Radio ihærdigt at sværte ham til? I vores nye serie får Kaare Elnegaard besøg af Victor Murray til at diskutere det makværk af en podcast som 'Tyran' udgør, og til at aflive de værste løgne og fordrejninger den indeholder. Vi fylder de gabende huller der er i P3's fortælling ud, så du faktisk kan blive klogere på hvad Lenin stod for i andet afsnit ud af tre.   Det er umuligt at svare på alle de anklager som ‘Tyran' slynger efter Lenin, og forklare hvad Lenin faktisk stod for, selv med en serie i tre afsnit. Det er der heldigvis råd for: bogen 'In Defence of Lenin' af Alan Woods og Rob Sewell, er en uforlignelig resource for enhver der er interesseret i Lenins liv og idéer. Hvis du vil være med til ikke bare at forstå Lenins idéer, men bruge dem til at kæmpe for en socialistisk revolution i dag, bør du skrive til os på vores hjemmeside, eller på Instagram om at blive medlem.  Revolutionær Kommunistisk Podcast er produceret af Revolutionært Kommunistisk Parti, som er den danske sektion af Revolutionary Communist International. Vi kæmper for en verdensomspændende kommunistisk revolution for at gøre en ende på kapitalismens vanvid.

I P3's nye podcastserie 'Tyran', bliver Lenin portrætteret som en blodtørstig galning der er styret af et brændende ønske om hævn og magt. Men passer det virkelig? Hvilke idéer stod Lenin faktisk for, og hvorfor forsøger Danmarks Radio ihærdigt at sværte ham til? I vores nye serie får Kaare Elnegaard besøg af Victor Murray til at diskutere det makværk af en podcast som 'Tyran' udgør, og til at aflive de værste løgne og fordrejninger den indeholder. Vi fylder de gabende huller der er i P3's fortælling ud, så du faktisk kan blive klogere på hvad Lenin stod for.   Hvis du vil være med til ikke bare at forstå Lenins idéer, men faktisk bruge dem til at kæmpe for en socialistisk revolution i dag, bør du skrive til os på vores hjemmeside, eller på Instagram om at blive medlem.  Revolutionær Kommunistisk Podcast er produceret af Revolutionært Kommunistisk Parti, som er den danske sektion af Revolutionary Communist International. Vi kæmper for en verdensomspændende kommunistisk revolution for at gøre en ende på kapitalismens vanvid.

Nach der Machtübernahme der Bolschewiki 1917 beginnt Russlands Geheimdienst einen gnadenlosen Kampf gegen die Gegner des Kommunismus. Moskaus Schergen foltern und morden tausendfach. Ihren größten Erfolg aber erringen sie, als es ihnen gelingt, den legendären britischen Agenten Sidney Reilly in eine Falle zu locken Redaktion+Host: Insa Bethke/GEO EPOCHE Gast: Johannes TeschnerSprecher: Peter KaempfeProduktion: Lia Wittfeld/Audio Alliance+++ Alle Rabattcodes und Infos zu unseren Werbepartnern finden Sie hier: https://linktr.ee/geoepoche +++ Sie möchten uns schreiben? Wir freuen uns über Feedback per Mail anverbrechendervergangenheit@geo.deBITTE BEACHTEN: Auf RTL+ und GEO EPOCHE+ erscheinen die neuen Folgen von "Verbrechen der Vergangenheit" jeweils 14 Tage früher als auf den anderen Plattformen. +++Wer uns auf Social Media folgen möchte: GEO Epoche ist bei Instagram (@geo_epoche), Facebook (@geoepoche) und X (@GeoEpoche). +++AKTION: Hörerinnen und Hörer dieses Podcasts können unterwww.geo-epoche.de/podcast kostenlos ein eBook aus unserem Heft "Verbrechen der Vergangenheit" herunterladen.Außerdem können Sie www.geo-epoche.de einen Monat lang GEO EPOCHE + kostenlos testen - mit fast 3000 Artikeln zu allen Aspekten der Weltgeschichte sowie weiteren Audio-Inhalten.Unsere allgemeinen Datenschutzrichtlinien finden Sie unter https://art19.com/privacy. Die Datenschutzrichtlinien für Kalifornien sind unter https://art19.com/privacy#do-not-sell-my-info abrufbar.

#1- Working from home online while living in Latin America:  #2- Gringo Expats who don't pay taxes:  #3- A checklist for your plan B:  #4- Why so many Stalins, Hitlers and Lenins in Latin America:   #5- The 10 most dangerous cities in the World: Surprise! Surprise, 7 out of 10 are in Mexico! #6- Be sure to pick up my newly updated, "LATIN AMERICAN HEALTHCARE REPORT": the new edition for 2024 (and beyond) is available now, including the latest "Stem Cell Clinic" info and data and my top picks for the best treatment centers for expats and gringos. Just go to www.ExpatPlanB.com      #7- Our own Expat Captain Mango has developed a unique one-on-one Crypto consulting and training service (he's been deep into crypto since 2013). To get started, email him at: bewarecaptainmango@gmail.com   

Der Begriff „Imperialismus“ wird inzwischen wieder häufiger verwendet, so etwa, um Putins Krieg in der Ukraine als ein russisches Großmachtstreben zu beschreiben. Aber auch die Kritik am Imperialismus des Westens erfreut sich nach wie vor großer Beliebtheit. Häufig wird auf Lenins berühmte, im Ersten Weltkrieg verfasste Schrift „Der Imperialismus als höchstes Stadium des Kapitalismus“ verwiesen, um zu erklären, warum Staaten Kriege führen: Eigentlich, so die simple Antwort, stünden hinter Kriegsabsichten die Interessen des Kapitals, vor allem des Finanzkapitals, das seit Beginn des 20. Jahrhunderts eine Blütezeit erlebe. Lenin glaubte, so auch den Ausbruch des Ersten Weltkrieges erklären zu können. Aber stimmte das damals und wie sieht es heute aus? Lenins Beobachtung hat einen blinden Fleck: Er ignoriert die eigenen Interessen der Staatsmacht und übersieht das Primat des Politischen. Mehr dazu von Ole Nymoen und Wolfgang M. Schmitt in der neuen Folge von „Wohlstand für Alle“! Literatur/Quellen: Karl Held/Theo Ebel: Krieg und Frieden. Politische Ökonomie des Weltfriedens, Suhrkamp. Gerhard Henke-Bockschatz: Der erste Weltkrieg. Eine kurze Geschichte, Reclam. Wladimir Iljitsch Lenin: “Der Imperialismus als höchstes Stadium des Kapitalismus. Gemeinverständlicher Abriss”, in: Lenin-Werke. Band 22, S. 189-309, Dietz Verlag. Termine: Am 22.9. ist Wolfgang in Heidelberg: https://augustinum.de/heidelberg/kultur-und-aktivitaeten/veranstaltungsdetails/kino-im-umbruch/ Am 25.9. ist Wolfgang in Koblenz: https://www.bundesarchiv.de/themen-entdecken/vor-ort-entdecken/veranstaltungen/termin/die-verlorene-ehre-der-katharina-blum-rheinland-pfalz-25-09-2024/ Unser Kinderbuch namens "Die kleinen Holzdiebe" ist nun erschienen! Alle Informationen findet ihr unter: https://www.suhrkamp.de/buch/die-kleinen-holzdiebe-und-das-raetsel-des-juggernaut-t-9783458644774 Unsere Zusatzinhalte könnt ihr bei Steady und Patreon hören. Vielen Dank! Patreon: https://www.patreon.com/oleundwolfgang Steady: https://steadyhq.com/de/oleundwolfgang/about Ihr könnt uns unterstützen - herzlichen Dank! Paypal: https://www.paypal.me/oleundwolfgang Konto: Wolfgang M. Schmitt, Ole Nymoen Betreff: Wohlstand fuer Alle IBAN: DE67 5745 0120 0130 7996 12 BIC: MALADE51NWD Social Media: Instagram: Unser gemeinsamer Kanal: https://www.instagram.com/oleundwolfgang/ Ole: https://www.instagram.com/ole.nymoen/ Wolfgang: https://www.instagram.com/wolfgangmschmitt/ TikTok: https://www.tiktok.com/@oleundwolfgang Twitter: Unser gemeinsamer Kanal: https://twitter.com/OleUndWolfgang Ole: twitter.com/nymoen_ole Wolfgang: twitter.com/SchmittJunior Die gesamte WfA-Literaturliste: https://wohlstand-fuer-alle.netlify.app

Dat Stalin een monster was, en communistisch Rusland een politiestaat, dat weet iedereen. Maar hoe begon het allemaal? Was Lenin ook een monster, of meer een dromer? In deze aflevering leer je alles over Lenins denken, het Rusland waarin hij opgroeide, en de begindagen van het Russisch communisme.Bron voor deze aflevering: Victor Sebestyen, Lenin.

Mitten auf dem Roten Platz in Moskau steht das Lenin-Mausoleum. Und in diesem Gebäude liegt seit 1924 der Leichnam des Kommunisten-Führers. Dabei hatte Lenin verfügt, dass er keinerlei Totenkult wünsche. Warum er doch dort landete und wie er bis heute frisch gehalten wird, das erklärt in diesem Podcast über die Geschichte von Lenins Leiche Deutschlands bekanntester Kriminalbiologe.

Den 12 april 1917 påbörjade Lenin en resa genom Sverige, som skulle sluta i Ryssland och i en förändrad värld. Dan Jönsson reflekterar över resan och historiens obönhörliga framfart. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2017-04-12.Tidigt i april ligger den svenska landsbygden fortfarande försänkt i vinterdvala. Från tåget känns det som om det glider ihop när Skånes leråkrar, småländska höglandets torvmossar och nedre Norrlands barrskogar och myrmarker träder fram i en och samma sepiatonade gråskala med sina svarta avlövade grenverk, vissna gräsmarker och djupa plogfåror där den stålgrå himlen speglar sig i vattenpölarna. Början av april brukar vara kylig, och det var den 1917 också.I byn där jag bor passerar stambanan över Kävlingeån, när tåget rullar över bron sjunger det lite dovare i skenorna ett par sekunder, och jag tänker mig att det måste ha gjort det då också, den där kvällen den 12 april när Vladimir Lenin och hans trettioen reskamrater åkte förbi just här på väg från exilen i Zürich till Petrograd och revolutionen. Jag undrar om de lyfte blicken genom fönstret, när tåget slog till sina gnisslande bromsar och stannade till på stationen. Vad de tänkte? Vad de såg?För övrigt hade bolsjevikledaren inte tid att vara turist.Antagligen ingenting, såvitt jag förstår. Lenin hade tagit nattåget från Malmö till Stockholm och borde ha passerat här i byn vid tiotiden på kvällen. Så dags gick ett litet skånskt brukssamhälle knappt att urskilja från ett upplyst tågfönster: gatubelysning var ovanligt, och en torsdag hade nog de flesta bybor gått och lagt sig. För övrigt hade bolsjevikledaren inte tid att vara turist.Vänsterjournalisten Otto Grimlund, som var med på tåget, har berättat att Lenin under hela resan outtröttligt pratade politik och förhörde sig om läget inom den svenska vänstern. Var stod Hjalmar Branting i krigsfrågan? Hur mådde hans fängslade vän Zeth Höglund? Hur var stämningen bland vänstersocialisterna? Lenin, berättade Grimlund, vilade inte en minut, och missade heller inte tillfället att hamra in sin ståndpunkt, att den ryska revolutionen var början på en ny epok, men att den omedelbart måste övergå i en socialistisk omvälvning, och det imperialistiska världskriget i ett globalt inbördeskrig.Resan var ett våghalsigt företag. ”Om sex månader är vi antingen ministrar – eller hängda” säger vännen Karl Radek till Lenin när de går på tåget i Alexander Solzjenitsyns stora romansvit ”Det röda hjulet”. Och det är sant att det var nära ögat flera gånger. Först de schweiziska gränsvakterna, som knappt ville släppa igenom sällskapet. Så den långa väntan i Berlin när tåget hade missat färjan mellan Sassnitz och Trelleborg.I Stockholm var det slut på pengar, och Lenin och hans sällskap fick ihop till biljetterna tack vare en panikartad insamlingsaktion bland svenska kamrater, där riksdagsmannen Fabian Månsson lyckades vigga en hel hundralapp – motsvarande nästan tretusen kronor idag – av statsministern och högerledaren Arvid Lindman, på villkor att man snabbt fick Lenin ut ur landet. I Haparanda fanns en engelsk vaktpost som hoppades kunna stoppa Lenin från att passera ryska gränsen, men förgäves väntade på order. Och så vidare.Men historien är obönhörlig. Författaren Stefan Zweig, som bodde i Zürich samtidigt som Lenin, har i sin lilla bok ”Sternstunden der Menschheit” beskrivit resan genom krigets Europa som en av ”mänsklighetens ödesstunder” – tillsammans med exempelvis upptäckten av Stilla Havet och komponerandet av Marseljäsen. Zweigs historiska miniatyrer är läsvärda, inte för att de väcker frågorna om vad som kunde hänt om ödet velat annorlunda, utan tvärtom, för att de inte gör det. Historiens avgörande ögonblick är för Zweig inte de laddade vändpunkterna, utan stunderna när energin i de stora förloppen bränner ihop och kristalliseras.Skenskarvarnas jämna dunkande som sinnebild för historiens blinda urverksmekanik.Tonen är lågmält odramatisk, i avsnittet om Lenin blir de vanemässiga promenaderna mellan hemmet och biblioteket i Zürich något som förebådar obevekligheten i tågets långsamma framåtskridande mot den triumfartade ankomsten till Finlandsstationen i Petrograd. Skenskarvarnas jämna dunkande som sinnebild för historiens blinda urverksmekanik.Jag tänker att det hade varit ett perspektiv i Lenins smak. Enligt hans historiesyn drevs utvecklingen framåt av objektiva lagbundenheter, där de subjektiva faktorerna – som till exempel små ettriga revolutionärer i slitna vinterkläder – i bästa fall kunde hjälpa dialektiken lite på traven. Var de objektiva faktorerna inte på plats skulle det visa sig, och hela företaget misslyckas. För Lenin låg historien redan utsträckt framför honom, som en väg: vad det handlade om var att orientera sig och hinna före. Jag tror att vi har svårt att förstå en sådan syn idag, i vår postmoderna konsumtionskultur, präglad av individualism och konstruktivism, och med vår förkärlek för personbiografier och kontrafaktiska resonemang. För att bli meningsfull måste historien bli en berättelse, en fiktion tillrättalagd i efterhand, full av avgörande individuella vägval och dramatiska vändpunkter där allt kan hända. I själva verket kan det inte det. Så snart man fogar in de där avgörande ögonblicken i ett större sammanhang verkar de betydligt mindre avgörande.Den engelska historikern Catherine Merridale gör just det i sin intressanta bok ”Lenins resa”. Merridale gör själv om tågresan, och rensar rejält bland efterhängsna skrönor, myter och propagandalögner. Men framför allt låter hon alltså Lenins resa bli en spegling av de världspolitiska skeenden som drev fram den. Kriget, som våren 1917 var inne i ett dramatiskt skede: USA:s inträde nära förestående, Tyskland i desperat behov av avlastning på östfronten, och den ryska februarirevolutionen som plötsligt fick en separatfred att verka inom räckhåll. Lenin som satt fast i Schweiz, besluten att ta sig hem till varje pris men inspärrad av Rysslands allierade i ententen som vägrade låta honom passera av rädsla för bolsjevikernas fredslinje. Tyskland som plötsligt såg en möjlighet, Lenin som grep den.”Mina herrar, jag åker hem för att göra revolution, inte för att öppna herrekipering.”Han tog en stor politisk risk: att resa genom fiendeland var att bädda för anklagelser om landsförräderi. Det berömda plomberade tåget var därför ett oeftergivligt krav: den ryska vagnen skulle ha exterritoriell status, för säkerhets skull drogs ett kritstreck på golvet som inga tyska myndighetspersoner fick passera. Alltsammans detaljer som med tiden blev avgörande inslag i den postrevolutionära fiktion som skapade den här legenden, med alla dess svenska anekdoter. Från brakmiddagen på Savoy i Malmö till den nattliga slädfärden över Torne älv mot ryska gränsen. Och förstås det där besöket på varuhuset PUB i Stockholm, där Lenin köpte ny kostym, och någon i sällskapet föreslog att han kanske också borde skaffa sig en bättre överrock. Varpå Lenin ilsket ska ha svarat: ”Mina herrar, jag åker hem för att göra revolution, inte för att öppna herrekipering.”Så blev det. De objektiva faktorerna var på plats. De visade sig också vara på plats för det som följde: av Lenins reskamrater, skriver Merridale, försvann nästan alla inom tjugo år i Stalins utrensningar, arkebuserade eller i arbetsläger. Hundra år senare försöker vi fortfarande få ihop berättelsen, inbilla oss att den kunde tagit en annan väg, att det betydde något att historien åkte förbi just här, just oss. Men det gör det kanske inte, tänker jag där jag står i fönstret och föreställer mig hur Lenins tåg stannade till på vår station. Att han inte såg någonting berodde väl på att det inte fanns någonting att se.Dan Jönsson, författare och kritikerLitteraturCatherine Merridale: Lenins resa – vägen till revolutionen 1917. Översättning Claes Göran Green. Historiska media.Stefan Zweigs ”Sternstunden den Menschenheit” utgavs med fem exempel i första upplagan, antalet växte så småningom till fjorton. På svenska som ”Odödliga ögonblick i mänsklighetens historia”, i flera upplagor från 1938 till 1961.

Dagens avsnitt handlar om desinformation och hemlig propaganda. Gäst är författaren och akademiledamoten Ingrid Carlberg som skrivit fackboken ”Marionetterna”. I den berättar hon historien om Lenins och Stalins hemliga propagandachef Willi Münzenberg, om hans metoder som inte bara kopierades av nazisterna och CIA, utan också fått en renässans i nutidens påverkanskampanjer. Vi samtalar om Münzenbergs metoder, om trollfabriker och falska nyheter, och varför desinformation utgör ett allvarligt hot mot demokratin.Ingrid Carlbergs bok: https://www.adlibris.com/se/bok/marionetterna-en-berattelse-om-varlden-som-politisk-teater-9789113112060 Stötta podden på patreon.com/bildningskomplexet och få avsnitt före alla andra eller på SWISH på 0709262541.Instagram: https://www.instagram.com/bildningskomplexet/ Facebook: https://www.facebook.com/BildningskomplexetE-post: benjaminelfors@gmail.comMusikproduktion: Ivar EddingOmslag: Emma Westin/Matthew Sundin Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Mon, 26 Feb 2024 03:00:00 +0000 https://geschichteeuropas.podigee.io/296-296 8293f5eb55df8b8cb7cbf38c70d059a9 W: Epochenübergreifende Biographien Verknüpfte Folgen Die russische Revolution von 1905, mit Prof. Dr. Jörn Happel (15.05.2023) Den Podcast unterstützen UNTERSTÜTZE DEN PODCAST BEI STEADY! Marlon unterstützt den Podcast seit März 2023 mit einem Betrag, der den monatlichen Hosting-Kosten entspricht. Dafür möchte ich ihm hier ganz besonders danken! EINZELSPENDE ÜBER PAYPAL SENDEN Feedback und Kommentare! Podcast-Blog mit Kommentarfunktion #historytelling - Netzwerk unabhängiger Geschichtspodcasts Schick mir Kommentare und Feedback als Email! Der Podcast bei Fyyd Folge mir bei Mastodon! Frag mich nach deiner persönlichen Einladung ins schwarze0-Discord! Die Episoden werden thematisch und nicht nach Erscheinungsdatum nummeriert. Für einen chronologischen Durchgang zur europäischen Geschichte sollten die Episoden nach Namen sortiert werden. schwarze0fm hatte als Hobbyprojekt begonnen - inzwischen habe ich aber durch Auftragsproduktionen und Crowdfunding die Möglichkeit gewonnen, mehr und bessere Folgen für Geschichte Europas zu produzieren. Das Prinzip "schwarze Null" bleibt - die Einnahmen werden verwendet, für mich Rahmenbedingungen zu schaffen, den Podcast zu betreiben und weiterzuentwickeln. In dieser Folge habe ich das ausführlich erklärt. This episode of "Geschichte Europas" by schwarze0fm (Tobias Jakobi) first published 2024-02-26. CC-BY 4.0: You are free to share and adapt this work even for commercial use as long as you attribute the original creator and indicate changes to the original. 296 full W: Epochenübergreifende Biographien no Russland,Neuere und neueste Geschichte,Wladimir Iljitsch Lenin,Russisches Zarenreich,19. Jahrhundert,20. Jahrhundert,Kommunismus,Bolschewismus,Marxi

Der sterbenskranke Lenin hatte die Machtambitionen von Josef Stalin wohl richtig eingeschätzt und in einem Brief, der als sein politisches Testament gilt, der Partei empfohlen, Stalin als Generalsekretär abzulösen. Doch da hatte Stalin längst seine Position im Parteiapparat so gefestigt, dass es nicht dazu kam. In den folgenden Jahren sollte er nach und nach seine Position ausbauen und allen Widerstand gegen seine Führungsrolle brutal brechen. So ließ er in mehreren Säuberungswellen jeden, der irgendwann, und sei es nur kurz, gegen ihn war, oder im Verdacht stand, gegen ihn zu sein, töten oder in Zwangsarbeitslager sperren. Nach Lenins Tod war die Lage für die ausländischen Betrachter unübersichtlich und selbst ein Kenner der Sowjetunion wie Georg Popoff, der 1925 ein Buch über die Tscheka veröffentlichte, lag mit seiner Einschätzung zur Nachfolge, die er am 9. Februar in der DAZ ausbreitete, daneben. Besonders verstellte ihm wohl die Einschätzung den Blick, dass die Sowjetunion nur von einem Russen, und nicht etwa von dem gebürtigen Georgier Stalin, geführt werden könne. Frank Riede präsentiert uns das Zentralkomitee der KPdSU im Februar 1924.

Willi Münzenberg var Lenins och Stalins propagandachef i väst. Han byggde upp ett propagandaimperium vars metoder kom att kopieras såväl av nazisterna som av CIA. Metoder som sedan levt vidare ända in i vår tids trollfabriker och åverkanskampanjer. Willi Münzenberg spelade ett högt spel och i oktober 1940 hittades han död i en skog i södra Frankrike. Trots sitt stora inflytande är Willi Münzenberg idag nästan utraderad ur historien.

Von mehreren Schlaganfällen gezeichnet lebte Lenin 1924 in Gorki und kommunizierte mit der Führung der KPdSU per Brief, da er kaum noch sprechen konnte. Auch wir haben hier im Podcast dokumentiert, dass er von der europäischen Presse von Zeit zu Zeit verfrüht für tot erklärt wurde. Doch am 21. Januar 1924 verstarb er tatsächlich, wahrscheinlich an einem weiteren Schlaganfall. Die Berliner Zeitungen bringen dieses Ereignis, das mit der Frage nach seiner Nachfolge verknüpft war, am 23. Januar, und zitieren bereits, so auch die Berliner Volks-Zeitung des Tages, die Kommuniques der Sowjet-Regierung und der Kommunistischen Internationale. Noch bevor die riesigen Trauerfeierlichkeiten, die in einem ersten provisorischen Mausoleum den einbalsamierten Lenin ausstellten, stattfanden, begann bereits die Debatte nach der Bedeutung Lenins und seinem Erbe. Frank Riede liest für uns diese Titelseite, die telegraphierte Berichte, Verlautbarungen und Biographisches vermengt.

Isabella Kolarwww.deutschlandfunkkultur.de, Aus den Archiven

Lenins Todestag jährt sich zum 100. Mal - nur einmal hat er zu Lebzeiten Spuren im heutigen Sachsen-Anhalt hinterlassen. Als er mit dem Zug durch den Bahnhof Halle fuhr.

Nicht immer auch ein Feiertag. Matthias von Hellfeld erzählt. Die passende Ausgabe “Eine Stunde History” läuft am 15. Januar 2024 auf DLFnova.

Nicht immer auch ein Feiertag. Matthias von Hellfeld erzählt. Die passende Ausgabe “Eine Stunde History” läuft am 15. Januar 2024 auf DLFnova.

Er war Revolutionsführer, Gründer der Sowjetunion und verfolgte seine Gegner mit brutaler Härte: Bei seinem Tod mit nur 53 Jahren hinterließ Lenin ein machtpolitisches Vakuum. Sein Nachfolger wurde – gegen Lenins Willen – Stalin.**********Ihr hört in dieser "Eine Stunde History":00:09:46 - Biograf Hannes Leidinger zu Lenins Person00:21:32 - Historiker Martin Aust über Lenins Rolle bei der Oktoberrevolution00:33:56 - Historikerin Susanne Schattenberg zum politischen Erbe der Sowjetunion**********Mehr zum Thema bei Deutschlandfunk Nova:Eine Stunde History: 100 Jahre OktoberrevolutionJosef Stalin: Vom Kriminellen zum sowjetischen Diktator**********Den Artikel zum Stück findet ihr hier.**********Ihr könnt uns auch auf diesen Kanälen folgen: Tiktok und Instagram.

I Marionetterna berättar författaren, journalisten och akademiledamoten Ingrid Carlberg om marionetterna som har huvudrollen i den politiska teatern. De styrs av strategier för hur man blåser upp folkstormar, motsättningar som kan öka polariseringen och skada demokratin. Verktygen kommer från Lenins propagandamaskineri. Det viktiga är inte hur det egentligen är, utan hur det ser ut att vara. Hon samtalar med Lotta Gröning.

Dan Jönsson reflekterar över framtiden i ljuset av samtidens dystopier och utopier i denna fyrtio minuter långa specialessä. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes ursprungligen den 20 maj 2019.Jag ska berätta om framtiden. Vi lever i en storslagen epok, när mänskligheten står på tröskeln till att, en gång för alla, göra sig fri från sina fysiska begränsningar. Om bara några årtionden kommer robotar att kunna utföra de flesta betungande och monotona arbeten. Med självkörande bilar blir trafiken säker och effektiv. Kompressionsteknik och superbatterier gör gamla orena bränslen föråldrade och förpassar energiproblemen till historien. Digitala kommunikationer skapar en global enhetscivilisation, där kulturella motsättningar blir alltmer sällsynta. Avancerad bioteknik lär kunna spåra och förebygga inte bara de flesta allvarliga sjukdomar, utan också helt normala åldersförändringar. Den första människan som kommer att leva i tusen år kan kanske redan vara född.frågan är om inte framtiden just nu är mer polariserad än någonsin.Men vi lever som vi vet också i en epok när mänskligheten står på tröskeln till att, en gång för alla, förstöra förutsättningarna inte bara för sin egen fortlevnad utan också för mycket av det övriga livet på jorden. När hälften av alla vilda djur har försvunnit på bara några decennier. När halten av koldioxid i atmosfären ligger på en nivå som är högre än på flera miljoner år. När det tycks alltmer säkert att de skenande växthuseffekterna inte längre går att hejda på en rimlig nivå utan kommer att göra allt större delar av planeten obeboelig, med krig och flyktingströmmar som följd. Vad hjälper oss då våra robotar och superbatterier? Vad spelar det för roll om en människa kan leva i tusen år när mänskligheten ändå kommer att gå under? Den första människan som får uppleva slutet för vår civilisation kan möjligen redan vara född.Jag är väl knappast ensam om att ha svårt att få det här att gå ihop. Självklart är det så att varje tid i någon mening slits mellan hopp och förtvivlan, mellan utopi och dystopi men frågan är om inte framtiden just nu är mer polariserad än någonsin. Som jag minns den, framtiden, från min egen uppväxt var avståndet mellan paradis och domedag visserligen betydande även då, men inte alldeles oöverstigligt. Å ena sidan visionerna om en bättre renare, fredligare, mer rättvis värld, å andra sidan hoten från miljöförstöring och kärnvapenkapprustning. Men både visionerna och hoten var mänskliga i omfattning. Den ekonomiska och tekniska utvecklingen gick att styra, kärnvapnen gick trots allt att plocka bort och destruera. Den framtid vi står inför idag är däremot vad gäller både hoten och visionerna övermänsklig till sina dimensioner. Åt ena hållet klimatförändringar som det redan verkar vara försent att bringa under kontroll, åt det andra en teknisk utveckling som mer eller mindre ser ut att driva sig själv mot något som ingen riktigt vet vad det är.Man kan tänka sig att det är denna väldighet i perspektiven som får vår tids politik att verka så handlingsförlamad, så viljelös och kortsynt. Medan glaciärerna smälter pågår ilskna debatter om flygskatter och elcykelsubventioner; medan de digitala algoritmerna rusar vidare mot singulariteten diskuteras hotet från de fientliga trollfabrikerna. Som den tyske filosofen Richard David Precht formulerar saken förhåller sig politikerna till framtiden ungefär som till vädret, som om valet stod mellan att fälla upp ett paraply eller hålla sig inomhus. Just i en tid alltså, när den mänskliga civilisationen står inför det största hotet, men också de största möjligheterna någonsin i sin historia.alla politiska visioner från och med nu, och faktiskt sedan några decennier tillbaka, måste ses i ljuset av den ekologiska krisen.Hur hotet ser ut vet vi, men vilka är då möjligheterna, helt konkret? Ja för Precht handlar de i alla fall inte om evigt liv, om en digital världsgemenskap, eller om superdatorer inopererade i pannloben. Allt som är tekniskt möjligt är, för det första, inte nödvändigtvis eftersträvansvärt. Vad skulle vi använda den jordiska evigheten till? Skulle vi verkligen bli klokare om vi fick all världens kunskaper och färdigheter på ett chip i hjärnan? Redan med dagens sökmotorer och gps-system har basala förmågor, som att läsa en karta eller memorera vissa basfakta, börjat framstå som nästan omoderna: är det ett framsteg? För det andra, konstaterar Precht, är den ekologiska krisen och den digitala revolutionen inte två skilda ting, utan i mångt och mycket två sidor av samma mynt. Var ska, till exempel, all den energi som framtidens digitala superservrar kommer att behöva, egentligen tas? Enbart de dataservrar som producerar nya bitcoin kräver idag lika mycket elektricitet som hela Danmark.Prechts bok har titeln Jäger, Hirten, Kritiker jägare, herdar, kritiker: en blinkning åt Karl Marx gamla idé om människans roll i det kommunistiska samhället, och även för Precht ett sätt att ringa in något slags politisk vision. Den digitala utopin kan handla om helt alldagliga ting, sådana som faktiskt gör världen bättre, rent konkret. Självkörande bilar är ett exempel, ett annat medicinsk diagnostik. Men det som verkligen kommer att betyda något i vår framtida vardag är enligt Precht automatiseringen av arbetslivet. Här finns en enorm, frigörande potential, när slitsamma och monotona arbeten försvinner och gör det möjligt att ägna tiden åt sådant som faktiskt betyder något. Förutsatt förstås att försörjningen garanteras med en ordentlig basinkomst.Kanske kan det vara utopi nog. Vad det handlar om är att alla politiska visioner från och med nu, och faktiskt sedan några decennier tillbaka, måste ses i ljuset av den ekologiska krisen. Den franske antropologen Bruno Latour har uttryckt det som att vi står inför en ny klimatregim som i grunden ruckar inte bara ramarna för politiken utan hela vårt sätt att se på världen. Naturen är inte vad den var: ett objekt för mänsklig kartläggning och kolonisering. Jordens organiska processer, inser vi nu, hänger samman, reagerar på varandra. I och med det är inte heller historien längre vad den var: en berättelse som med alla sina tragedier ändå leder stadigt framåt. Den moderna utveckling som har orsakat den kris vi nu står mitt i, var kanske i bästa fall bara ett sidospår.Och därför är förstås inte heller politiken vad den var. I en essä från 2018 med den franska titeln Où atterir? Var ska vi landa? eller som den heter i engelsk översättning: Down to Earth, Ner på jorden, skissar Latour politikens ramar under den nya klimatregimen. Med ett enkelt schema visar han hur den moderna politikens klassiska kraftfält, mellan polerna det lokala och det globala, satts ur balans av en tredje pol, som han benämner det jordiska men som väl också skulle kunna kallas ekologin. Den etablerade politiken stöts bort av denna tredje pol, i panik eller förnekelse, tydligast hos demagogerna på högerkanten men också i de liberala dagdrömmarna om att fixa klimatet med grön teknologi och hållbar tillväxt. Av den allians mellan gröna och sociala krafter som för Latour är det enda tänkbara politiska svaret på utmaningen från det jordiska, syns än så länge inte mycket till.Så var landar vi? Är framtiden ett hot eller ett löfte? Kanske både-och? Det enda som verkar säkert är att vi lever i en tid när mycket vi nyss tog för givet inte gäller längre; en tid som tvingar oss att tänka om, tänka nytt. Se på vår värld med en förändrad blick. Ja, faktiskt en storslagen epok, på sätt och vis. Vår planet sedd utifrånDet var på julaftonskvällen 1968 som astronauterna på Apollo 8 Frank Borman, James Lovell och William Anders kanske för gott förändrade jordinvånarnas bild av sin planet. Inför uppskattningsvis en miljard tevetittare i sextiofyra länder sände de i ungefär en halvtimme live från rymdfarkosten, som befann sig i omloppsbana runt månen; visade bilder på månytan och den omgivande rymden, där jorden framträdde som en ljusblå halvsfär, och avslutade seansen med att i tur och ordning läsa högt ut Bibelns Första Mosebok. Jag var själv för liten för att komma ihåg något av detta rymdhistoriens mest patetiska ögonblick, och eftersom det måste varit mitt i natten i Sverige är det kanske inte många andra här som gör det heller men bilderna som William Anders tog av jorduppgången över månen har jag sett så många gånger att de har bränt sig fast i hjärnbarken. Vår sköra blå planet, svävande som en bräcklig julgranskula i fritt fall genom den kosmiska natten.Om termodynamiken haft sin gång borde nämligen Jordens atmosfär se ut som på Mars eller Venus;Sedan dess har vi börjat vänja oss. Ändå var det så man fick en klump i magen när rymdsonden Osiris-Rex nästan exakt femtio år senare, i december 2018, på väg genom asteroidbältet vände sin kamera hemåt och knäppte en bild där jorden framträder som en bara knappnålsstor lysande stjärna i den svarta tomheten, med månen som en ännu mindre liten prick precis intill. De här bilderna skapar en svindel som rycker tankarna ur deras invanda omloppsbanor som den engelske geofysikern James Lovelock skriver i sin banbrytande bok Gaia från 1979 är det kanske det här som är rymdforskningens verkligt avgörande landvinning: att den har fått oss människor att se på vår planet utifrån, från rymden. Se den, alltså, som något mer än bara summan av sina organiska och fysiska processer. Som något sammanhängande och helt.Lovelock fick impulsen till sin Gaiahypotes när han arbetade som gästforskare hos den amerikanska rymdfartsstyrelsen NASA i Kalifornien i mitten på sextiotalet. Han ingick i ett forskarlag som just då var mitt uppe i ett projekt som handlade om att försöka hitta tecken på liv på Mars. Metoden var att genom att analysera teleskopfotografiernas färgspektra försöka identifiera atmosfärens sammansättning, och Lovelock och hans team kom till stort förtret för sina uppdragsgivare rätt snart fram till att Mars måste vara en död planet. Dess atmosfär befann sig i ett kemiskt jämviktstillstånd, det vill säga den motsvarade precis det man kunde förvänta sig enligt termodynamikens andra lag, som slår fast att alla kemiska och fysikaliska processer förr eller senare planar ut mot det man kallar värmedöden, eller med ett annat uttryck maximal entropi.Det var när Lovelock sedan betraktade Jorden med samma blick som polletten trillade ner. Om termodynamiken haft sin gång borde nämligen Jordens atmosfär se ut som på Mars eller Venus; framför allt syret skulle ha varit i det närmaste försvunnet och ersatt av koldioxid. Planeten borde då ha varit antingen djupfryst eller kokhet. Kunde det vara så, frågade sig Lovelock nu, att ett definierande kännetecken på liv var just att dess processer motverkade entropi? Idén var inte helt ny, men för Lovelock krokade den i en annan tankegång som gjorde den smått visionär: för kunde det då också vara så att livet på jorden var systemiskt sammantvinnat i något som liknade en enda gigantisk organism? Vars gemensamma syfte i så fall var att förhindra ökningen av entropin, det vill säga se till så atmosfärens temperatur och andra livsnödvändiga förutsättningar var i balans?När Lovelock publicerade sin hypotes som förresten fick namnet Gaia av hans granne, författaren William Golding möttes den av hån och förakt från ett i stort sett enigt vetenskapssamhälle. Lovelock anklagades för kvasivetenskaplig romantik och nyandlig spekulation. Och det är sant, Gaia är inget vetenskapligt verk. Den är en populärvetenskaplig idéskrift, ett trots allt rätt väl vetenskapligt underbyggt försök att formulera hur hypotesen skulle kunna se ut, mer i detalj: hur det kan komma sig att syre och metan kan existera samtidigt i atmosfären, hur världshaven fungerar som kemiska reningsverk och hur överflödigt salt tas om hand och deponeras. Till exempel.det som verkligen bekräftas av de senaste decenniernas klimatdebatt är förståelsen av Jorden som ett sammanhängande ekosystem där allt står i relation till vartannatSom Lovelock försiktigt antyder i förorden till senare utgåvor av boken, publicerades Gaia möjligen några decennier för tidigt. Lovelock skrev i en tid när de största miljöhoten stavades luftföroreningar, ozonhål och radioaktivitet, och när en samlad expertis ansåg att vi var på väg mot en ny istid. Lovelocks inställning var att visst, det är nog bra att vara på sin vakt mot allt det där, men Gaia har under årmiljarderna visat en enorm förmåga att anpassa sig. Den ekologiska balansen är känslig, men i positiv mening: när systemet känner av en störning reagerar det och hittar en ny balans. Den största miljökatastrofen, enligt Lovelock, inträffade för två tre miljarder år sedan, när syret släpptes fritt i atmosfären. Men till och med det lyckades Gaia reda ut. Det enda som skulle kunna bli värre är om vi med våra utsläpp av växthusgaser får koldioxidnivån att öka till en punkt där balansen inte går att återställa. Då, säger Lovelock, träder termodynamikens andra lag i funktion.Skrivet, alltså, 1979. Det är svårt att läsa Gaia idag utan att få känslan av att lyssna till en profetisk röst. Den samtida dövheten står i exakt proportion till Lovelocks klarsyn. Inte för att jag vet om hans hypotes är riktig i alla detaljer, men det som verkligen bekräftas av de senaste decenniernas klimatdebatt är förståelsen av Jorden som ett sammanhängande ekosystem där allt står i relation till vartannat och därmed det akuta behovet av en vetenskap som också den kan korsa gränserna mellan disciplinerna. När Bruno Latour plockar upp Lovelocks hypotes i sin stora bok Face à Gaia från 2015, är det just för att förklara hur den ekologiska krisen har tvingat oss att se på världen på ett nytt sätt. Insikten att naturen inte längre är en fond som vi människor avtecknar oss mot, utan ett komplicerat sammanhang vi ingår i, har under det han kallar den nya klimatregimen spritt sig långt utanför ekologernas led. Inför Gaias ansikte står vi vid en punkt där naturen inte längre är ett användbart begrepp. Vi befinner oss, kan man säga, vid naturens slut.Och vad betyder det i så fall för vår syn på oss själva som art? Begreppet antropocen kan ju på sätt och vis ses som ett försök att hantera insikten om naturens slut som alltså övergår i människans epok, logiskt nog men lika logiskt vore ju att inse vår litenhet, att vi på det stora hela mest är en mikroorganism bland andra som i det riktigt långa loppet inte lär ha någon större påverkan på Gaias ämnesomsättning överhuvudtaget. Och kanske är motsättningen mellan de här båda synsätten faktiskt skenbar. Det de i grunden har gemensamt är det som gått förlorat: idén om människan som naturens herre, skapelsens krona som kan forma världen efter sin vilja och föreställning. Han som plötsligt tappade fotfästet framför de stämningsfulla bilderna av jorduppgången den där julaftonskvällen 1968.Tiden rinner utMan brukar ibland åskådliggöra Jordens historia som en urtavla med tjugofyra timmar. På en sådan dygnsklocka uppstår de tidigaste primitiva livsformerna redan någon gång vid fyratiden på morgonen; men det dröjer ända till framåt tio på kvällen innan växterna etablerar sig på land. Dinosaurernas storhetstid infaller några minuter i elva. De allra första människoliknande varelserna lämnar trädtopparna på Östafrikas savanner bara en dryg minut före tolv. Och de tidigaste civilisationernas, arkitekturens och skrivkonstens födelse för sådär sex tusen år sedan, med andra ord början på det vi brukar kalla för historien, inträffar på en sådan här tidslinje ungefär en tiondels sekund före midnatt.Vad som ser ut som ett tekniskt eller vetenskapligt framsteg kan i själva verket visa sig vara ett hot mot vår egen livsmiljö.Att människan, och den mänskliga historien, skulle ha någon speciell betydelse är i det perspektivet en löjlig tanke. Sex tusen år, det är en fis i vinden. Ändå är det precis den tanken som bär upp hela vår moderna, västerländska civilisation. Fram till helt nyligen var det en allmän sanning att människan som den enda intelligenta livsformen besitter en unik förmåga att förstå och därmed behärska naturen. Just med hjälp av sin intelligens, sitt förnuft, har människan lyckats upprätta ett kunskapssystem, kallat vetenskapen, som låter henne betrakta naturen med objektiv blick, dra allmänna slutsatser och på så vis ingripa i naturprocesserna på ett sätt som gagnar hennes syften. Genombrottet för detta tankesystem brukar kallas för den vetenskapliga revolutionen och anses ha ägt rum på 1600-talet när några orädda forskare Galileo inom astronomin, Descartes inom filosofin och Newton inom fysiken bröt med det vidskepliga vaneseendet och lade grunden till en världsbild baserad på noggranna observationer och stringent logik.Att en stor förändring verkligen inträffade på 1600-talet går inte att förneka. Men frågan är vad den handlade om, egentligen. I ett drygt halvsekel nu har den moderna världsbilden varit utsatt för kritik och tvivel. Först atombomben, och vad den förde med sig av kapprustning och domedagsvisioner; därefter miljöförstöringen och vad den förde med sig av larmrapporter och just det domedagsvisioner, har lett till insikt om att vår förmåga att ingripa i naturens processer också för med sig en risk att förändra dem i grunden. Rentav slå ut dem fullständigt. Vad som ser ut som ett tekniskt eller vetenskapligt framsteg kan i själva verket visa sig vara ett hot mot vår egen livsmiljö.Det här borde förstås påverka hur vi ser på arvet från 1600-talets vetenskapliga revolution. Hur rationellt är det mänskliga förnuftet? Ledde detta idéhistoriska genombrott bara in i en fantastisk återvändsgränd? De skeptiska, civilisationskritiska strömningar som kommit att samlas under begreppet postmodernism har visserligen långtifrån alla någon bakgrund i ekologin ändå kan man säga att de förenas av ett ekologiskt förhållningssätt, eftersom ett ledmotiv i kritiken av den moderna världsbilden handlar just om dess benägenhet att isolera fenomenen från varandra, vägra se dem i ett sammanhang. Fysik, filosofi, historia är skilda saker, och får på inga villkor blandas ihop.I den engelske idéhistorikern Stephen Toulmins klarsynta bok Cosmopolis från 1990 är det just den här uppstyckade världsbilden som står i centrum för kritiken. Enligt den moderna självförståelsen nådde Galileo, Descartes och Newton sina upptäckter genom självständiga observationer och resonemang, utan påverkan av historiska eller andra tillfälliga omständigheter. Den bilden har varit viktig, eftersom den förstärker upptäckternas karaktär av tidlösa och universella sanningar. Den moderna vetenskapen har ju nämligen haft sin grund i just detta, i att formulera allmänna lagar för hur materien beter sig, oavsett förutsättningar. Att säga att dessa lagar skulle ha påverkats av den historiska och politiska situation där de formulerades skulle vara detsamma som att medge att deras giltighet också kunde vara av tillfällig, historisk natur.Men även om vetenskapshistorien har fått oss att tro det, så gjordes 1600-talets upptäckter inte i ett historiskt tomrum. Tvärtom deras bakgrund är, som Toulmin konstaterar, både tragisk och dramatisk. Trettioåriga krigets religiösa fundamentalism gjorde slut på renässansens eklekticism och tolerans och utmynnade, när det hade rasat färdigt, i ett helt nytt politiskt landskap där medeltidens myller av feodala imperier och små stadsstater lämnade plats för ett system av centraliserade nationalstater. Och de intellektuella, visar Toulmin, var långtifrån oberörda: redan innan kriget bröt ut såg Descartes och Galileo den nya tiden växa fram och oroade sig för vad den innebar. Deras ambition, att söka säker kunskap och formulera allmänna principer, var ett svar på osäkerheten och oförsonligheten.Så övergick, genom en lång och smärtsam process, renässansens intellektuellt flexibla helhetssyn i en långt mer rigid världsbild där gränserna mellan själ och materia, människa och natur var skarpa och stabila. Ett sådant synsätt harmonierade också bättre med den nya tidens ändrade politiska förhållanden. Det är denna överensstämmelse Toulmin lägger in i begreppet cosmopolis. Under antiken och medeltiden var det en självklarhet att se ett samband just mellan natur och samhälle, kosmos och polis man tänkte sig med andra ord att det fanns en naturlig samhällsordning som bättre än andra reflekterade den kosmiska ordningen.Människans tid på jorden kan visserligen verka futtigt kort, men man kan också vända perspektivet.Det moderna, vetenskapliga tankesystemet kastade med sitt eget sätt att se den sortens vidskepelser åt sidan. I verkligheten, säger Toulmin, bytte den alltså bara en version av kosmopolis mot en annan. 1600-talets motrenässans satte fysikens och matematikens universella principer i centrum för en politisk världsbild där kungamakten var den sol som resten av det samhällslivet kretsade kring, i alltmer perifera cirklar. Mellan det mänskligt besjälade och den själlösa materien fanns en skiljelinje lika djup och avgörande som mellan de styrande klasserna och deras underlydande, massan. Följaktligen fanns heller ingen vetenskap vad gällde mänskliga ting, som historia och psykologi. Den som ifrågasatte dessa dogmer på 1700-talet gjorde det inte utan risk. Kätterska åsikter levde vidare i de undre befolkningslagren eller förvisades till kolonierna i Nordamerika och Australien. Först med romantiken i början på 1800-talet började denna strikta världsbild kritiseras och så sakteliga luckras upp.Så kanske kan man fråga sig hur det kosmopolis ser ut som idag, efter postmodernismens attacker och ekologins väckarklockor, kan fungera som tankemodell för det välfungerande samhället. Frågan är väl också i hur hög grad vi egentligen har brutit med den moderna världsbilden. För även om den rent mekanistiska samhällssynen kanske inte har så många anhängare längre, så är matematikens principer än idag helt grundläggande för hur samhällsdebatten förs. Den klassiska nationalekonomins ekvationer och modeller sätter fortfarande ramarna för vad som ses som politiskt möjligt att diskutera, och begränsar därmed horisonten även för det teoretiskt tänkbara. Människans tid på jorden kan visserligen verka futtigt kort, men man kan också vända perspektivet. Om vi på en tiondels sekund har lyckats aktivera jordklockans alarmfunktion vad kan vi då inte hinna uträtta på nästa tiondel?Demokrati på paus?Det går faktiskt att bestämma en exakt tidpunkt för när den moderna västerländska civilisationen på allvar började tvivla på sig själv. Klockan kvart över åtta på morgonen den 6 augusti 1945 fällde USA den första atombomben över den japanska staden Hiroshima. Albert Einstein, som med sin forskning var med och utvecklade principerna för bomben, lär visserligen ha sagt att han inte ansåg att atomenergin hade skapat något nytt problem utan bara gjort det mer trängande att lösa ett problem som redan existerade. Det kan hända. Men i ögonen på miljoner människor efter kriget blev atombomben själva symbolen för mänskligt övermod. För en teknisk och vetenskaplig utveckling som löpt amok och hotade själva grunden för vår existens.Frågorna som bomben utlöste går att sammanfatta ungefär: kan en utveckling som leder mot förintelse verkligen kallas utveckling? Om detta är ett vetenskapligt framsteg, måste då inte vetenskapen vara på väg åt helt fel håll? Borde vi kanske helt och hållet sluta tala i de här termerna? Och, om man förlänger resonemanget: hur skulle ett politiskt samtal låta som satte de här begreppen, utveckling och framsteg, i någon sorts ideologisk karantän? Som istället lät sig styras av andra värden, andra, mer sammanhängande, perspektiv?Argumenten för en global, upplyst despoti, som vräker den tröga folkviljan åt sidan har vuxit i styrka.Det har tagit sin tid, men med de senaste decenniernas långsamma ekologiska uppvaknande har de här frågorna börjat hitta in i världspolitikens sammanträdesrum. Ofta maskerade till frågor om just utveckling och framsteg, men i alla fall. Kontrasten mellan teknikoptimism och miljöpessimism, mellan de båda framtidsperspektiv som å ena sidan utlovar det digitala paradiset och å andra sidan profeterar mänsklighetens undergång, har blivit så akut att den är omöjlig att blunda för. Måste man inte tänka sig en tredje väg? Eller mer konkret: om vi nu vet ganska precis vad som krävs för att uppnå enochenhalvgradsmålet måste vi inte alla samarbeta och göra det nödvändiga? Har vi egentligen något val?Den här slutsatsen, att det finns en nödvändig politik som bara väntar på att sättas i verket, har blivit klimatlarmens logiska konsekvens för många engagerade som otåligt ser klockorna ticka på mot den kritiska vändpunkten när allt vi gör kommer att vara förgäves. Det är bråttom, det har varit bråttom länge, och de demokratiska systemen jobbar alldeles för långsamt. Argumenten för en global, upplyst despoti, som vräker den tröga folkviljan åt sidan och kör över oss, som det hette i ett nätupprop för ett tag sedan, har vuxit i styrka. Om det gick under finanskrisen, varför inte nu? James Lovelock, mannen bakom den så kallade Gaiahypotesen, sade redan 2010, när världen i övrigt var upptagen med just finanskrisen, att klimatförändringarna kanske borde få oss att, som han formulerade det, sätta demokratin på paus ett tag, som man annars gör i krigstid.En sådan slutsats förutsätter förstås ett grundläggande antagande, och Lovelock uttryckte även det med ovanlig tydlighet: Människor i allmänhet är helt enkelt inte kapabla att hantera så komplexa frågor. Så kan det förstås vara. Demokratins historia är också historien om dess begränsningar, alla de tillfällen när idealen har fått vika för den ekonomiska eller ideologiska nödvändigheten. Från Lenins krigskommunism till nyliberalernas enda väg löper en tradition av demokrati med förbehåll: lätt att bekänna sig till i teorin, men just i den konkreta situationen nödvändig att, med Lovelocks ord, sätta på paus. Dagens ekopessimism följer samma logik men efter trettio år när det var tillväxten och den ekonomiska konkurrenskraften som inte gav politikerna något val, är det alltså nu själva naturkrafterna som gör oss maktlösa.Och detta alltså just i en epok som fått namnet antropocen. Människans tidsålder. Låter det paradoxalt? Men att makten begränsar även den som äger den är ingen nyhet. Det verkligt paradoxala är snarare att det problem jag tror att Einstein ansåg att atombomben hade gjort så akut att besvara alltså frågan om vetenskapens moraliska ansvar på det här sättet besvaras med att man försöker komma undan just detta ansvar. Ansvar har nämligen makten som sin förutsättning. Den som vill axla det måste vara beredd att välja mellan skilda alternativ. Att inte anse sig ha något val är därför detsamma som att avsäga sig ansvar. Det är, politiskt sett, att istället lägga makten i händerna på ett prästerskap av experter som faktiskt inte nödvändigtvis vet så mycket så säkert som de tror sig veta, som inte heller nödvändigtvis står fria från ekonomiska och andra egenintressen och som, framför allt, är väldigt svåra för allmänheten att kontrollera och därmed utkräva ansvar av.Kina och EU skulle alltså på lika juridiska villkor tvingas förhandla med skogen och Antarktis glaciärerDet var precis detta som skedde under nyliberalismens högkonjunktur. Vi överlämnade all makt till ekonomerna, och vad hände? Vi fick finanskrisen. Den politiska nödvändighet som avtecknar sig vid klimatdebattens horisont är knappast så entydig som den ser ut på håll. Närmare betraktad visar den sig full av moraliska avvägningar, motstridiga konsekvenser och inte minst ideologiska konfliktlinjer av samma slag som skapade atombomben. De gula västarnas uppror i Frankrike är bara ett exempel det började som bekant i en protest mot en orättvis bensinskatt. Klimatfrågorna är politiska frågor, och de kan bara få politiska svar. Jag tror därför att det olyckligaste som kan hända vore om klimatkrisen ledde till en förlängning och fördjupning av den postpolitiska epok som krymper all politisk diskussion till frågor om individuella konsumtionsval. Åka flyg eller tåg? Äta kött eller bönor? Medan subventionerna till bil- och flygtransporterna rullar vidare.Så hur vore det om vi istället försökte tänka större? Om vi istället för att ge upp makten tog den? Istället för att sätta demokratin på paus skruvade upp effekten? Antropologen Bruno Latour skriver att i det han kallar för den nya klimatregimen gäller det att ge politiken tillbaka de materiella, territoriella fundament den har förlorat under den moderna epoken något som, om man vänder på det, är samma sak som att återpolitisera ekologin. Konkret tänker han sig en global församling av vad han kallar territorier, som kan bestå såväl av traditionella nationalstater som av ekologiska enheter av typen hav eller utrotningshotade arter. Kina och EU skulle alltså på lika juridiska villkor tvingas förhandla med skogen och Antarktis glaciärer om de begränsade resurserna.Jag vet inte om det är en fungerande idé. Eller ens en bra idé. Men det är åtminstone en idé och en idé som handlar om att utveckla och utvidga demokratin, inte avveckla eller pausa den. Som Latour skriver: betänk all den tid och intellektuella möda som krävdes för att en gång mejsla fram politiska begrepp som folket eller senare, den sociala frågan. Varför skulle vår tids stora utmaning inte kräva samma ansträngning? Faktum är att det redan finns ansatser till en ordning av det här slaget, i Ecuadors beslut redan 2008 att ge regnskogen i Amazonas vissa juridiska rättigheter. Om politiken är det möjligas konst, skriver Latour, så lär vi behöva mycket konst för att utöka våra möjligheter. Och på allvar rikta politiken mot det enda mål den någonsin kan ha. Framtiden, kära lyssnare.Dan Jönsson, författare och essäist

Den verdenskjente historieforfatteren Antony Beevor gir oss ny og unik innsikt i den russiske borgerkrigen: Hva kan de ødeleggende kampene si oss om Russland i dag? Etter sammenbruddet av tsarimperiet raste mellom 1917 og 1921 en ødeleggende kamp i Russland. Mange anser denne voldsomme borgerkrigen som en av de viktigste begivenhetene i moderne tid.En uforsonlig allianse av moderate sosialister og reaksjonære monarkister hadde liten sjanse mot Trotskijs røde hær og Lenins kommunistiske diktatur. Terror skapte mer terror, som igjen førte til enda flere og større grusomheter mellom folk, mann mot mann, mot kvinner og barn. Kampen ble på mange måter starten på en verdenskrig da Churchill satte inn tropper fra det britiske imperiet, med støtte fra væpnede styrker fra USA, Frankrike, Italia, Japan, Polen og Tsjekkoslovakia.Antony Beevor, forfatter av den anerkjente internasjonale bestselgeren Stalingrad, samler den nyeste forskningen for å skrive den mest komplette boken hittil. Det er en gripende fortelling som viser konflikten sett gjennom øynene til alle fra arbeideren i Petrograds gater til soldatene i de ulike hærstyrkene, offiserer på slagmarken og kvinnelegen på et krigssykehus.Hør Antony Beevor i samtale med tidligere NRK-journalist Ole Torp på Litteraturhuset Fredrikstad. Opptaket ble gjort 26. oktober 2022. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vladimir Putins mobilisering får ingen avgörande betydelse. Det menar militärhistorikern Antony Beevor, författare till en rad uppmärksammade böcker om Andra världskriget och Spanska inbördeskriget, i samtal med programledaren PJ Anders Linder. Ryssland har misslyckats kapitalt med sitt överfall på Ukraina och bristerna i den ryska krigföringen kommer inte att ändras av att man tvångsinkallar ett stort antal illa utrustade, tränade och motiverade män. Programmet behandlar också Beevors färska bok Ryssland – revolution och inbördeskrig 1917-1921 och dess skildring av Lenins lögner, det vita ledarskapets arrogans och det exempellösa våldet på bägge sidor.

Revolutioner är i de flesta fall blodiga tilldragelser, men också fyllda av symbolik och handlingar som kräver tolkning. Det menar författaren Dan Jönsson i denna essä om revolutionens bilder. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.En av de märkligaste episoderna under ryska revolutionen inträffade i Moskva i vintern 1918, när en enhet från de röda styrkorna, mitt under de intensiva striderna om staden, tog paus för att avhålla en regelrätt juridisk process mot ingen mindre än Gud Fader själv. Åklagare var bolsjevikernas blivande utbildningsminister Anatolij Lunatjarskij, en bibel placerades på den åtalades stol, en försvarare utsågs som försökte få sin klient frikänd genom att åberopa psykisk otillräknelighet, men efter att Gud under ett par timmar fått stå till svars för sina förbrytelser mot mänskligheten föll dödsdomen till slut. En exekutionspluton utsågs, som på given order i god ordning avlossade fem salvor mot himlen med sina maskingevär.Man får tänka sig hur de därefter sänkte sina vapen, kanske såg sig omkring lite smått förvirrat och lystrade till tystnaden som omgav dem. Vad nu? Historien har i efterhand berättats med viss ironisk distans, men är ju egentligen ganska fantastisk och har flera paralleller från andra revolutionära ögonblick i historien. Exempelvis lär upprorsmännen under julirevolten i Paris 1830 ha avfyrat sina gevär mot stadens klocktorn. Urtavlornas mekanik var del av den förtryckande regimen. Och revolutionen början på en ny, befriad tid.En revolutionär samhällsomvandling är aldrig helt och hållet bara det. Den är också något annat, större men ogripbart, ett gränsöverskridande ögonblick där tiden och historien vänder, börjar om. Samtidigt är denna vändning omöjlig att beskriva annat än i symbolisk, metaforisk gestalt, och denna symbolik är i sin tur bunden till sin tid och geografi. Karl Marx beskrev revolutionerna som historiens lokomotiv en bild som då, i järnvägarnas barndom, stod för övermänsklig kraft och optimistisk framåtrörelse men som hundra år senare, för den långt mer civilisationspessimistiske marxisten Walter Benjamin, under det färska intrycket av nazisternas industriella fångtransporter, tycktes betyda raka motsatsen. Om historiens tåg, som det såg ut, hade sin slutstation i Auschwitz, så var revolutionärernas roll, menade Benjamin, att dra i nödbromsen. Revolutionen var alltså inte den mekaniska projektil som med ödesbunden nödvändighet drev historien mot sitt mål, tvärtom, den var brottet på rälsen, det sabotage som såg till att hejda denna rusning mot förintelsen. Katastrofen, skrev han, är att allting fortsätter som vanligt.Om denna motsägelsefulla revolutionära metaforik och mytologi handlar den italienske idéhistorikern Enzo Traversos bok Revolution. Jakobinernas införande av en ny revolutionär kalender, balsameringen av Lenins kropp efter hans död 1924, kommunardernas barrikadering av Paris boulevarder 1871, och så vidare handlingar som de här var inte bara en del av de revolutionära händelserna utan på samma gång, och kanske än mer symboler för dem, uttryck för en närmast metafysisk essens i de här processerna. Uppgörelsen med det bestående, början på det nya, våldet och hänförelsen har inspirerat till konst och ritualer, myter och historietolkningar som ibland har tagit formen av radikala experiment men lika ofta lutat sig mot uråldriga sedvänjor och traditioner för att göra allt det nya begripligt. Som Traverso beskriver det: under de dramatiska, ofta våldsamma processer som revolutioner är får livet en sällsynt intensitet som dessutom blir en kollektiv erfarenhet. Energier, passioner, känslor och affekter skruvas upp till en nivå långt över det vardagliga en förhöjning som förklarar att alla revolutioner också brukar inbegripa vad Traverso kallar en estetisk vändning.Denna estetiska vändning ser förstås lite olika ut från fall till fall och tid till tid. Vi talar alltså här om revolutionen definierad som en fullständig omvälvning av maktförhållandena i ett samhälle, alltså ett tillfälle när de maktlösa griper makten det är också så man ska förstå försöken att beskriva det revolutionära ögonblicket som ett avbrott i historiens kontinuum, en bräsch mot framtiden. Som i Marx framsprängande lokomotiv, där den spirande världshandelns kommunikationsteknik framställdes som just det verktyg som fick kapitalismen att överskrida sig själv. Eller de franska jakobinernas införande av en förnuftets tideräkning där åren, månaderna och veckorna inte längre härleddes till religiösa myter utan baserades på rationella system. Men bilden är motsägelsefull: som Traverso påpekar är själva begreppet revolution ursprungligen en astronomisk term som på 1600-talet började användas för att beskriva planeternas kretsande rörelser. Latinets revolutio betyder helt enkelt återvändande, i detta fall planetens återvändande till omloppsbanans utgångsläge efter fullbordat varv och när de franska revolutionärerna övertog uttrycket var det alltså som ett sätt att markera den revolutionära omvälvningen som just ett återvändande, eller mer exakt ett återupprättande av en ursprunglig, mer rättfärdig samhällsordning. Revolutionen är alltså inte bara, eller främst ett brott i tiden, den är ett återtagande, ett återställande av den tid som korrumperats av historien.Den här sortens föreställningar kan också, åtminstone delvis, vara en nyckel för att förstå det revolutionära våldet. Och då inte bara det symboliska våld som tar sig uttryck i kullvräkta monument, raserade palats och utbrända kyrkor störtas skall det gamla uti gruset, som det heter i Internationalen utan också det brutala, systematiska våldet mot de människor som ansetts förkroppsliga det gamla.När bolsjevikerna avrättade tsarfamiljen i Jekaterinburg var det med andra ord inte bara ett avsiktligt, planerat mord utan också en symbolisk aktion lika mycket, om inte mer, som när man sköt mot himlen i Moskva. På ett motsvarande sätt blev Lenins begravning, och den påföljande balsameringen, ett sätt att manifestera den nya ordningen, för evigt bevarad i denna odödliga revolutionära kropp. Som Traverso noterar förekom det i idéströmningarna bakom den ryska revolutionen en rad halvvetenskapliga, mystiskt färgade föreställningar om odödlighetens förverkligande som en av de främsta revolutionära uppgifterna. Den intensiva revolutionära erfarenheten tycks i alla tider ha skapat och gett uttryck åt radikala idéer om kroppens befrielse inte bara från döden, utan också från sexuellt förtryck och sociala konventioner.Revolutioner är alltså lika mycket existentiella som politiska omvälvningar. Som Walter Benjamin uttryckte det med en typisk nittonhundratalsmetafor fungerar de som explosioner i historien: utopiska idéer som annars ligger under ytan briserar i maktens ansikte och tar plötsligt levande gestalt. Därav behovet av estetisk tolkning eller översättning, bilder som gör detta överskridande gripbart. Därav också benägenheten att i konservativa tider som vår egen se sådana bilder och metaforiska aktioner som med all rätt hotfulla, eller i bästa fall löjliga och världsfrånvända. Historien är ett minfält, man går aldrig säker. Som Traverso konstaterar: inte ens revolutionärer kan planera för revolutionen. Den kommer alltid oväntat.Dan Jönsson, författare och essäist

Two Mikes Ed Haugland Manchurian - President Biden Is Following Lenins Prescription To End America by

Leif Davidsen har slået til igen med romanen ”Lenins bodyguard” og har dermed føjet endnu en anmelderrost roman til sit forfatterskab. Davidsen blev uddannet journalist i 1976 og var i årene 1984-88 korrespondent for Danmarks Radio i Rusland og bosat i Moskva. I det forfatterskab, som han har levet af siden 1999, vender han igen og igen tilbage til Rusland. Det Rusland som Churchill omtalte som en gåde pakket ind i et mysterium. Leif Davidsen er gæst i ugens bogfolk og fortæller, hvilken kilde han nærer sig ved, når han igen og igen skriver spændingsfyldte romaner med sans for den tid, de portrætterer. Lyt med.

Vi har samlet det bedste fra uge 12 på KRÆS. Vi forstår Vladimir Putin bedre, hvis vi forstår den tidligere sovjetiske statsleder Vladimir Lenin, siger forfatter Leif Davidsen, hvis nye bog, Lenins bodyguard udkom i mandags. Historien i bogen tager udgangspunkt i den russiske revolution, og tager læseren fra Danmark, til USA og til det land, som vi i dag kender som det Rusland, der har invaderet Ukraine. For de der voksede op i 90'erne har den amerikanske tv-serie Beverly Hills 90210 med god sandsynlighed kørt på teenagerværelserne. I tirsdags var det 30 år siden at serien blev vist på dansk tv for første gang, og den har stort set kørt lige siden. Sammen med to fans dykker Kræs ned i ungdomsserien og dens betydning for deres generation. Som dokumentarist får man adgang til nogle unikke historier, når man retter kameraet mod sin egen familie. Det er to aktuelle dokumentarer eksempler på. Den ene er dokumentarfilmen Mr. Graversen, der handler om, hvordan dokumentaristens far forsøger at samle familien år efter, at han selv forsvandt i en sump af øl og piller. Den anden dokumentar er Moosa Lane, der handler om en familie delt mellem Danmark og Pakistan. De to dokumentarister bag filmene, Micahel Graversen og Anita Mathal Hopland, har besøgt Kræs til en samtale om fordele og ulemper ved at filme sin egen familie. Begge film er aktuelle på dokumentarfilmfestivalen CPH:DOX, der startede i onsdags og løber frem til den 4. april. See omnystudio.com/listener for privacy information.

Som dokumentarist får man adgang til nogle unikke historier, når man retter kameraet mod sin egen familie. Det er to aktuelle dokumentarer eksempler på. Den ene er dokumentarfilmen Mr. Graversen, der handler om, hvordan dokumentaristens far forsøger at samle familien år efter, at han selv forsvandt i en sump af øl og piller. Den anden dokumentar er Moosa Lane, der handler om en familie delt mellem Danmark og Pakistan. De to dokumentarister bag filmene, Micahel Graversen og Anita Mathal Hopland, besøger Kræs 35 minutter inde i udsendelsen til en samtale om fordele og ulemper ved at filme sin egen familie. Begge film er aktuelle på dokumentarfilmfestivalen CPH:DOX, der starter onsdag og løber frem til den 4. april. Filmene kan ses via festivalens hjemmeside. 10 minutter inde i dagens program: Vi forstår Vladimir Putin bedre, hvis vi forstår den tidligere sovjetiske statsleder Vladimir Lenin, siger forfatter Leif Davidsen, hvis nye bog, Lenins bodyguard udkommer i dag. Historien i bogen tager udgangspunkt i den russiske revolution, og tager læseren fra Danmark, til USA og til det land, som vi i dag kender som det Rusland, der har invaderet Ukraine. 25 min inde i udsendelsen: Efter to år med coronanedlukninger, er der behov for en statslig genstart af livebranchen, mener brancheforeningen Dansk Live, som organiserer spillesteder, koncert og festival arrangører. Blandt deres medlemmer er det næsten hvert femte sted, der har færre ansatte, end de havde i 2019. Coronapandemien har ramt dem hårdt, og det spejler et generelt billede i kulturbranchen. senere i programmet taler jeg med et af de spillesteder, som netop nu kæmper med eftervirkningerne af nedlukningerne. Først i programmet kan du høre den debuterende filminstruktør Lisa Jespersen fortælle, hvordan hendes prisvindende film 'Hvor kragerne vender' tager udgangspunkt i det kultursammenstød, som hun selv har oplevet mellem sit eget moderne byliv og hendes forældre, som lever et traditionelt liv på landet. Filmen vandt i weekenden Bodilprisen for årets bedste danske film. Vært: Maja Hald. Tilrettelagt af: Søren Berggreen Toft, Emil Mortensen og Esben Lund. See omnystudio.com/listener for privacy information.

De som tror att Lenin hamnat på historiens sophög missar hans betydelse för dagens Kina och Ryssland. Demokratier bör lära sig att förstå hur leninister tänker, skriver Ola Wong i denna matiga söndagsläsning. Han påminner om att Sovjetunionens grundare kom till makten som ett verktyg för en utländsk makt vars syfte var att förstöra Ryssland, medan Kinas kommunistparti bildades under överinseende av sovjetiska agenter. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Alexandra Romanov was a complicated woman with a complicated legacy. How did her relationship with pain contribute to the downfall of the Russian empire, and how can the brain-body connection give rise to a false pregnancy? Plus: We welcome our first guest: our brother, Casey Bannon, who does not want you to support him. Riley was sad when she learned Joe Jonas had premarital sex. We dare a man to deal with period cramps. Is the IB program anti-God, anti-America, and anti-family?

Översättningen i Netflix-serien Squid Game har upprört många, vi tar hjälp av Sydkorea-kännaren Hayun Kang som hjälper oss reda ut hur man egentligen svär så grovt som möjligt på koreanska. Adele har släppt låten Easy on me och studion är i tårar. P3 Nyhets Babs Drougge levererar ett "kassa översättningar"-väder och följer upp med det senaste om attacken i Kongsberg. Vi pratar även om tullverkets varning för det starka knarkgodiset, Coldplays nya album Music of the Spheres, Dave Chappelles kritiserade Netflix-special The Closer och om att Hitler går till val - trots Lenins klagomål. Dessutom: Zara Larsson har slutat med gräs och porr! Förbundskapten Janne Andersson brinner för korv och fotboll, vi snackar med honom om Alexander Isak, Zlatan Ibrahimovic, fotbolls-vm i Qatar, den otroliga stämningen på Nationalarenan och om villkorstrappan. Gillar Janne pyro? Programledare: Kodjo Akolor, David Druid och Margret Atladottir

Heute geht es (erneut) um die Reparationsfrage, Arbeiterunruhen und den Osten. Harry Graf Kessler ist im Urlaub in Italien mit spannender Begleitung. Außerdem in dieser Folge: - Beleidigungsprozess - Inflation frisst Kaufkraft - Schwarzer Freitag - Londoner Ultimatum der Alliierten - Hans Bredow (Vater des Rundfunks) - Abstimmung in Oberschlesien und das Korridorabkommen - Ostpolitik - Arbeiter und Matrosenaufstand in Leningrad - Einleitung des Staatskapitalismus durch Lenin

In episode we start with a look at the (wildly overhyped) Pro Act. We then move to a detailed discussion of the major themes of Lenins' "State and Revolution" and talk about why it's an essential work.

Rebecca Weidmo Uvells poddserie Radio Kamrat - för upplysning om kommunismen tar er denna gång med till Lenins rike. Ni får följa med genom den ryska revolutionens olika stadier, Lenins terrorvälde och även hans nära och täta kontakter med svenska socialdemokrater.    Ljud: Janne Jansson Beatbox

Dinsdag 6 oktober: Pieter Waterdrinker Pieter Waterdrinker is schrijver en Rusland-correspondent. In 1998 debuteerde hij als schrijver met Danslessen, een roman die zich afspeelt in het naoorlogse Zandvoort. In 2001 volgt Liebmans ring. Daarna publiceerde hij onder meer de romans Duitse bruiloft(2006), Lenins balsem(2013) en het autobiografische De correspondent(2014). Onlangs verscheen zijn nieuwe roman De rat van Amsterdam. Daarin schetst hij een portret van het huidige Nederland en de neoliberale wereld op drift. Maar het boek gaat bovenal over de liefde en over thema’s als emigratie en ontheemding. Pieter van der Wielen spreekt met Pieter Waterdrinker.

Pieter Waterdrinker is schrijver en Rusland-correspondent. In 1998 debuteerde hij als schrijver met Danslessen, een roman die zich afspeelt in het naoorlogse Zandvoort. In 2001 volgt Liebmans ring. Daarna publiceerde hij onder meer de romans Duitse bruiloft(2006), Lenins balsem(2013) en het autobiografische De correspondent(2014). Onlangs verscheen zijn nieuwe roman De rat van Amsterdam. Daarin schetst hij een portret van het huidige Nederland en de neoliberale wereld op drift. Maar het boek gaat bovenal over de liefde en over thema's als emigratie en ontheemding. Pieter van der Wielen spreekt met Pieter Waterdrinker.

Trigger warning: Dennis Knudsen Det kan vel sagtens ikke være gået nogen forbi, at sexismedebatten igen igen igen igen igen igen igen er blevet taget op. I dette afsnit præsenterer Det Absolutte Flertal en bred vifte af meningstilkendegivelser om, hvorvidt Sofie Linde er en kynisk sexkilling, et offer eller en kulturmarxistisk illuminati heks. Hér gik vi rundt og troede, at hun bare var queen.

Hans Stigsson är politisk redaktör på NT: s konservativa ledarsida. Han har inget emot att kallas för "mörkblå" och är på många sätt en varm och engagerad människa. I podden Widar Möter berättar han om sin kärlek till Ryssland, om att han gått i Lenins fotspår och om hur han tror det kommer att gå i Belarus. Stigsson tror att moderatledaren Ulf Kristersson kommer att bli en bra statsminister och att Liberalerna kommer att lämna rollen som "meningslöst stödhjul" i Januariavtalsgruppen runt Stefan Löfven för att istället bli en meningsfull motvikt mot SD hos Kristersson. Hör också om hur Coronan har banat vägen för Sverigedemokraterna, om likheter mellan V och SD och om regeringen Löfven kommer att avgå.

waarin we samen met Lenin, Stalin en Trotski gewelddadig breken met het verleden, we het doek zien vallen over de Romanovs en we prof. dr. Dave Sinardet vragen wat communisme is. Met BIJDRAGEN van: Prof. dr. Dave Sinardet (zichzelf), Geerard Van de Walle (Nicolaas II) en Rudolf Verhoeven (Lenin) WIJ ZIJN nog altijd: Jonas Goossenaerts (inhoud en vertelstem) en Filip Vekemans (montage) MEER WETEN? Onze geraadpleegde en geciteerde bronnen: Figes, O. (2019). Tragedie van een volk: De Russische Revolutie 1891-1924 (1st ed.). Amsterdam, Netherlands: Nieuw Amsterdam. Van Humbeeck, H. (Ed.). (2017). Knack Historia: 1917, De Russische Revolutie. Roeselare, België: Roularta Media Group. Sixsmith, M. (2017). Russia: The Wild East. Londen, Verenigd Koninkrijk: Bbc Digital Audio. Epic History TV. (2016, August 4). The Russian Revolution 1917. Retrieved from https://www.youtube.com/watch?v=cV9G1QUIm7w&t=30s Brown, A. (2011). De opkomst en ondergang van het communisme (3rd ed.). Houten, Netherlands: Spectrum. Koops, E. (2019, December 4). De Russische Revolutie (1917): Oorzaken, verloop en gevolgen. Retrieved from https://historiek.net/russische-revolutie-oorzaken-samenvatting/68292/ Visser, L. (2018, August 4). Lenins reis naar de revolutie (1917). Retrieved from https://historiek.net/lenins-reis-naar-de-revolutie-1917/65150/ Ouvry, J. (2017, April 15). De treinreis die de wereld veranderde. Retrieved from https://www.vrt.be/vrtnws/nl/2017/04/15/de_treinreis_diedewereldveranderde-1-2951089/

Na corona kijkt de wereld in een diep ravijn. Veel mensen zijn in de greep van somberheid over economie en welvaart na deze pandemie. In deze editie van Betrouwbare Bronnen kijkt Jaap Jansen met PG Kroeger naar een eerdere periode waarin veel landen - zeker in Europa - moesten zien te overleven na jaren van grote klappen en epidemische golven: de jaren ’20 van de twintigste eeuw.Terwijl in Europa de jaren 1918 en 1919 – meteen na de Eerste Wereldoorlog - te boek staan als rampzalig door de Spaansche Griep, het Verdrag van Versailles en allerlei burgeroorlogen, is het beeld van het decennium daarna opvallend anders. De jaren ’20 bleken in veel opzichten een tijdperk van vernieuwingen, culturele bloei, emancipatoire kansen voor vele groepen mensen en economische en technologische innovaties en herstel. Van de nieuwste media en kunstvormen vanuit Hollywood, Babelsberg en Moskou tot de opmars van nieuwe producten en diensten rond mobiliteit, huishouden en efficiëntere en schonere industrie waren die 'Roaring Twenties' de bron van nieuw optimisme en gedurfde experimenten op alle terreinen. Na de pandemie kwam een golf van optimisme en nieuwe vitaliteit.Veel nu heel gewone maatschappelijke verschijnselen werden voor het eerst werkelijkheid. Van de individualistische, hoger opgeleide jonge vrouwen in hightech beroepen tot het kiesrecht voor hen en hun zusters, de opkomst van massamedia en massacultuur, de wereldwijde roem van 'celebreties' uit sport, mode en media, de jazz en satirische cabarets en de atonale muziek en opera's van mensen als Berg, Brecht, Sjostakovitsj en Schreker.De ondergang van de imperia sinds 1650 zorgde voor een 'tabula rasa' in macht, culturele en sociale normen en kansen op sociale mobiliteit voor veel onverwachte groepen. De Verenigde Staten en Sovjet-Unie waren ineens de nieuwe, revolutionaire voorbeelden. Burgers en arbeiders kregen de kans oude feodale gemeenschappen en nieuwe landen te besturen. En de jeugd greep haar kans. Steden als New York, Moskou en 'Das lasterhafte Berlin' werden brandpunten van een nieuwe urbane cultuur. De links-anarchistische kunstenaars Brecht en Weil werden schatrijk door hun 'Dreigroschenoper'. 'The Jazz Age' werd een begrip. Klaus Mann - zoon van - werd het symbool van de artistieke, hedonistische jeugd die alles wilde beleven en overal heen wilde kunnen. Hoe dat kon na al die rampen en ziekte? Voor een 'economie na corona' en een 'cultuur na corona' zijn deze 'Goldene Zwanziger' verrassend actueel en leerzaam. PG Kroeger gaat in zijn analyse van de Grosse Funskausstellung van 1928 via de aanleg van Autobahnen, Lenins elektrificatiedromen en het Dawes Plan voor kredieten uit de Verenigde Staten naar de lessen voor onze tijd. Door schade en schande - ook in de jaren na die fascinerende jaren - kon Europa die al eerder trekken. En nu opnieuw - precies een eeuw later.*** Deze aflevering is mede mogelijk gemaakt door Weee Nederland*** Verder kijken Film: Cabaret (1972)***Verder luisterenAfl. 91 – Van Zwarte Dood tot Spaansche Griep: pandemieën in de historieNina Hagen, Kurt Weill, Heinz Karl Gruber - Weill/Brecht - Die Dreigroschenoper (dubbel cd)*** Tijdlijn00:00:00 – Intro00:06:00 – deel 100:46:32 – Deel 201:23:04 – Deel 301:39:42 – Uitro01:40:24 – Einde

KPML bjuder på en ljudbok. Vi har läst in Lenins klassiska text "Imperialismen och splittringen inom socialismen".

Die Corona-Neuinfektionen sind gesunken. Solche News merken wir uns besser als: Wir sind noch lange nicht über den Berg. Optimistische Verzerrung nennt der Neurowissenschaftler Andreas Kappes diese kleine Trickserei. Er erklärt im Tagesticket, wie sie uns in Corona-Zeiten hilft, und wann sie gefährlich ist. Und: Heute ist Lenins 150. Geburtstag. Carlos Gomes hat sechs Jahre lang nach Lenin-Denkmälern in Deutschland gesucht. Jetzt kennt er alle.

Wladimir Iljitsch Lenin war Marxist, Revolutionär, Gründer der Sowjetunion. Und noch heute ist sein Leichnam in Moskau aufgebahrt. Er ist in Russland ein Mythos - allerdings einer, der zerfällt. Eine Bestandsaufnahme zu Lenins 150. Geburtstag am 22. April. Von Gesine Dornblüth www.deutschlandfunk.de, Hintergrund Hören bis: 19.01.2038 04:14 Direkter Link zur Audiodatei

Rasmus Jeppesen og Jonas Foldager diskuterer coronakrisen i et globalt perspektiv: Hvordan ændrer kapitalismens forhold til staten sig i denne nye krisetid? Lenins teori om imperialisme bliver inddraget i en kritik af Pelle Dragsteds optimistiske reformisme — er denne krise spiren til et nyt socialdemokratisk opsving eller er det starten på en smertefuld klassekamp?—Dette podcast er produceret af Rasmus Jeppesen og Marcus Pedersen for Revolutionære Socialister, den danske sektion af IMT.RS er den måske eneste økonomisk (og dermed politisk) uafhængige socialistiske organisation aktiv i Danmark, alle penge kommer fra medlemmer og sympatisører.Du kan støtte RS og være med til at bygge en revolutionær organisation i Danmark ved at dele indholdet, købe avisen, blive sympatisør (B-medlem) eller melde dig ind i organisationen. Henvendelser: marxist@marxist.dkFølg Revolutionære Socialister:marxist.dk - for artiklerrevosoc.dk - partihjemmeside (hvis du vil være medlem!)facebook.dk/socialistiskstandpunkt - avisenfacebook.dk/revosoc - partiet

The statue of George Washington in New York City's Union Square commemorates him on a particular day—November 25th, 1783—the date when the defeated British Army left Manhattan after the American Revolutionary War. The statue celebrates the idea that Washington brought freedom to the country, but professor of history at Rutgers University-Newark Dr. Lyra D. Monteiro researched how many people of African descent that Washington was enslaving on that same date: 271. Representing these people formed the heart of Washington's Next!, a participatory commemorative experience focused around that statue. In this episode, Monteiro describes how a tweet from President Trump was the inspiration for the name, how passersby reacted to the project, andthe subtle ways that public monuments have power. Topics and Links 00:00 Intro 00:15 George Washington in Union Square (https://en.wikipedia.org/wiki/Equestrian_statue_of_George_Washington_(New_York_City)) 00:30 Evacuation Day (https://en.wikipedia.org/wiki/Evacuation_Day_(New_York)) 01:50 Dr. Lyra D. Monteiro (https://sasn.rutgers.edu/about-us/faculty-staff/lyra-d-monteiro) 02:35 Trump’s Tweet (https://www.washingtonsnext.com/about) 03:30 The Slippery Slope Argument 05:30 George Washington Viewed As Beyond Reproach 07:26 Washington's Next! (https://www.washingtonsnext.com/) 09:10 Making Something the Public Wants to Engage With 11:05 How Public Monuments Have Power 12:50 Museums on Site (https://www.washingtonsnext.com/the-museum-on-site) 13:20 Episode 25. The Museum of Socialist Art in Sofia, Bulgaria is Figuring Out What to Do With All the Lenins (https://www.museumarchipelago.com/25) 13:40 Outro / Join Club Archipelago (https://www.patreon.com/museumarchipelago) Museum Archipelago is a tiny show guiding you through the rocky landscape of museums. Subscribe to the podcast via Apple Podcasts (https://itunes.apple.com/us/podcast/museum-archipelago/id1182755184), Google Podcasts (https://www.google.com/podcasts?feed=aHR0cHM6Ly93d3cubXVzZXVtYXJjaGlwZWxhZ28uY29tL3Jzcw==), Overcast (https://overcast.fm/itunes1182755184/museum-archipelago), Spotify (https://open.spotify.com/show/5ImpDQJqEypxGNslnImXZE), or even email (https://museum.substack.com/) to never miss an episode. Unlock Club Archipelago

Från kommunistiska korrespondenter till influerare som lever strandliv i diktaturer propagandaturismen står stark. Litteraturforskaren Jimmy Vulovic reflekterar över dess historia och betydelse. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. När Kalle Söders resesällskap strövar runt i Leningrad en sommardag 1935 utropar plötsligt en gubbe: Titta vad fruntimren är tjocka. Det märks att de inte behöver svälta. Orden är ett direkt svar till alla de antikommunistiska röster i Sverige som hävdade att folket i Sovjetunionen svalt. Det svenska turistsällskapet fortsätter sin rundtur genom staden och konstaterar att gatorna är härligt livfulla. Människorna är glada, trevliga och snyggt klädda. Lenins stad erbjuder förstklassiga nöjen. På en biograf konstaterar Kalle Söder att till och med filmerna och skådespeleriet är bättre än hemma. Allt är bra i Sovjetunionen. Effektiv propaganda ser inte ut som propaganda. Skickliga propagandister vill helst av allt verka utan att synas, vill helst få andra att säga det som ska sägas. Det blir mer trovärdigt då. Idag kallas språkrören för influencers. De ryska bolsjevikerna var länge historiens mest innovativa propagandister. Tidigt förstod de så kallat vanligt folks värde, som propaganda alltså. En omfattande organisation av arbetarkorrespondenter, vilka bland annat skrev brev och berättelser till arbetartidningarna, tjänade under lång tid kommunistpartiets syften väl. Korrespondenterna berättade i regel att allt var bra i deras landsände nu, tack vare kommunismen naturligtvis. För att sprida det budskapet även utomlands tog sovjetstaten till ett ofta använt men alltför sällan genomskådat grepp: turism. Turistorganisationen Intourist, eller inostrannyj turist som betyder utländsk turist, grundades 1929. Snabbt öppnades kontor i exempelvis Berlin, London och New York. Genom tidskrifter, broschyrer och annonser på olika språk ville man locka västerländska turister till Sovjetunionen. Och den som läser kommunistiska tidskrifter från den tiden ser snart att även resejournalistiken från resorna var ett effektivt sätt att propagera. Kalle Söders intryck från Lenins stad är ett av många exempel. Artikeln publicerades i Stormklockan i juli 1935. Ungefär samtidigt som det glada turistsällskapet upptäckte Leningrad, så pågick hektiska förberedelser inför partidagarna i nazityska Nürnberg. Det var naturligtvis mycket att ordna med. Inte minst därför att det var året då Nürnberglagarna skulle komma att antas, samt därför att partidagarna vid det laget hade blivit ett populärt turistmål. Så pass populärt att det vi sidan av alla de politiska händelserna erbjöds en rad nöjesaktiviteter. Så det var alltså till ljudet av glatt stojande turister som de tyska judarna fråntogs sitt medborgarskap. Och som äktenskap samt sexuellt umgänge mellan judar och icke-judar förbjöds enligt lag. Turism var redan från början en medveten strategi även för nazistregimen. I juni 1933 skapade Adolf Hitler, inom ramen för propagandaministeriet, en rikskommitté för turism. Kristin Semmens skriver i boken Seeing Hitlers Germany: Tourism in the Third Reich att främjandet av inhemsk turism, till exempel genom fritids- och turistorganisationen Kraft durch Freude syftade till att förverkliga en enad, rasren och lojal folkgemenskap. Främjandet av den internationella turismen var ett försök att lugna omvärlden, en form av försäkran om att allt var fredligt, normalt och trevligt i Tredje riket, att allt var bra i Nazityskland helt enkelt. Steg för steg ersattes sedan i alla turistbroschyrer, på alla turistkartor och rundturer de sevärdheter som hade något med judendom, arbetarrörelse och den demokratiska Weimarrepubliken att göra med platser som kunde kopplas till den nazistiska rörelsen. Museum, utställningar och festivaler som belyste nazistisk ideologi och historieskrivning skapades. Parallellt med det sänktes svastikan över redan etablerade festivaler, till exempel Bayreuths årliga Wagnerfestival samt Oktoberfest i München. Och samtidigt blev alltså Nürnbergdagarna alltmer anpassade för turister, blev ett visuellt spektakel och marknadsföringsfönster för nazismen. Redan långt innan man kommer till Nürnberg får man en aning om den flagg- och färgprakt som under en veckas tid sätter sin prägel på staden. Alla gårdar och byar utmed järnvägen äro prydda med flaggor och granrisgirlanger. Överallt är flaggan i topp. Så inleds ett hänfört reportage av en okänd skribent i Den svenske nationalsocialisten från partidagarna 1938. Det fortsätter i samma stil med uttryck som ett hav av hakkors och ett virrvarr av färger och människor. Det berättas uppspelt om hur öppna partibilar med höga partifunktionärer far fram och tillbaka genom staden. Skildringen är livfull, för att inte säga lycklig. När Adolf Hitler eller Hermann Göring far förbi så stiger heil-ropen ur hundratusentals strupar. Det är ett spektakel, ett skådespel. Ett välregisserat förföriskt spektakel. När vi idag läser reportage av det slaget är propagandan så enkel att genomskåda att det nästan är löjligt. För så är det ju med andra tiders propaganda. När vi ser den ler vi överseende och frågar oss förbluffat hur de kunde gå på det. Andra länders propaganda är också löjligt enkel att avslöja. Jag menar, många har nog lyssnat på någon guide någonstans, låt säga vid den övergivna delen av Famagusta på Cypern, och tänkt att det på den andra sidan av staden just nu berättas en helt annan historia. Då ler vi överseende igen. Kanske ställer vi till och med en kritisk fråga som ett sätt att markera för guiden att vi minsann inte låter oss luras. Och nog förstår vi väl alla att influencers som bjuds till exempelvis Dubai inte berättar hela sanningen om emiratet för oss, att den förskräckande bristen på mänskliga rättigheter och jämställdhet inte alls gör sig särskilt bra på bild i ett lyxigt inlägg på Instagram eller andra sociala medier. Allt det där vet vi. Samtidigt som vi unnar oss någon minuts drömmerier om en plats där det verkar vara ordning och reda, finnas bra shopping och väldigt fina stränder. En plats där vi kan få ta det lugnt och vila upp oss litegrann. Ingen skada skedd. För vi är ju trots allt kritiskt tänkande människor som förstås värdesätter mänskliga rättigheter mycket högre än lyxiga semestrar. Men hur är det med saker vi gillar, det vi håller med om och som förmedlas av människor vi verkligen litar på. Gratis Interrail-kort till 18-åringar låter väl egentligen alldeles för bra för att vara sant. Men 2018 drog EU igång ett sådant projekt. I en tid då alltmer tyder på en markant försvagning av den europeiska identiteten och samhörigheten. Den sponsrade europaturismen är ett försök att motverka den utvecklingen. Och då jag läser att deltagarna som väljs ut likt korrespondenter ska få möjlighet att berätta om sina resor i sociala medier ler jag igen. Fast inte vist och överseende den här gången utan på riktigt. Sedan går mina tankar till en 18-åring som genast måste tipsas om att möjligheter likt den här absolut inte får missas. Jimmy Vulovic, litteraturforskare

Vortrag von Michael Brie zum 150. Geburtstag W. I. Lenins im "Seniorenclub im Karl-Liebknecht-Haus" im Januar 2020 Im Vortrag wird auf den strategischen Suchprozess Lenins in der Zeit vom Ausbruch des Ersten Weltkriegs bis zur Oktoberrevolution eingegangen: Klare politische Positionierung, Arbeit an einer revolutionären Dialektik, Entwicklung einer neuen kommunistischen Erzählung für das Zeitalter des Imperialismus, strategisch orientierte Gesellschaftsanalyse, ein grundlegend verändertes Konzept der Revolution für Russland und die imperialistische Peripherie, Erarbeitung von Vorstellungen zu Sozialismus und Staat und Fokussierung auf konkrete Projekte des Einstiegs in den Sozialismus gingen Hand in Hand. Davon kann die heutige Linke lernen - auf andere Weise revolutionäre Realpolitik zu verwirklichen. Referent: Prof. Dr. Michael Brie, ist Fellow am Institut für Gesellschaftsanalyse der Rosa-Luxemburg-Stiftung. Zu seinen jüngsten Buchveröffentlichungen gehören: Futuring. Perspektiven der Transformation im Kapitalismus über ihn hinaus (2014, Münster: Westfälisches Dampfboot), Lenin neu entdecken. Dialektik der Revolution & Metaphysik der Herrschaft (2017, Hamburg: VSA, auch auf Englisch, Russisch und Chinesisch erschienen), Luxemburg neu entdecken: Freiheit für den Feind! Demokratie und Sozialismus (2019, Hamburg: VSA).

In this Fritz & Lenin share:• how he dropped 59 lbs in one Year on a plant-based diet• how he progressed to only taking 1/4 of his usual insulin medication• how he healed his liverand so much moreIf you like Lenins story and you would like to work with me within my Coaching , click this link and book a free call with us:callwithfritz.comFollowing this link you will book a quick 15 min. call with me or one of my team members, where we assess where you are at and where you want to go and we see if we're a good fit to work together. We won't sell you anything on this first call.

Segrarna skriver historien. Antikens sju underverk kom till när grekerna förvandlade sitt imperiums mest framstående monument till historiska ikoner. Mattias Berg reflekterar över deras betydelse. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Man säger att segraren skriver historien. Men varje sådan segrare har hittills visat sig vara tillfällig. Bygger sina väldiga triumfbågar och krigsminnen innan någon annan segrare kommer och skriver över den historien. Raserar monument, ibland hela kulturer. Så där får vi sitta bland ruinerna. Tyda spår och tecken efter allt som försvunnit, gått i bitar, bränts eller rövats. Av det grekiska dramat återstår till exempel hela verk av inte fler än tre författare: Aischylos, Sofokles och Euripides. Men även här finns bara en bråkdel kvar vad gäller Sofokles sju av 120 dramer. Allt det andra, hela det litterära myller vi kan ana i andrahandskällorna, är mer eller mindre borta. Trots det bildar vi oss uppfattningar om det grekiska dramat som sådant, påstår ett eller annat, om hur det var och inte var. Och vi måste väl förhålla oss till sakernas tillstånd: att allt som finns kvar är några korn i sanden, en droppe i havet. Måste försöka tolka, begripa, mot alla odds. Med insikten om att helheten alltid kommer att vara undflyende och instabil. Att summan av alla dessa segrar blir en sorts förlust, av minne och monument. För inte ens underverken blev kvar. Av mänsklighetens allra mest omsusade skapelser kan vi i dag bara se Egyptens pyramider med egna ögon. I boken "Antikens sju underverk" från 2019 försöker antikvetaren Allan Klynne ändå rekonstruera dem med en detektivs noggrannhet. Tillkomsten, konstruktionssättet, sönderfallet genom jordbävning eller belägring och så det utdragna sökandet efter spåren efteråt. Frågan är också om vissa av underverken ens funnits, eller snarare varit ett slags legering av legender: sammansmälta beskrivningar som ofta motsäger varandra. Inte minst gör Klynne sitt bästa för att reda ut Babylons hängande trädgårdar, som ändå inte tycks gå ihop på någon ledd. Vare sig hängande eller klättrande. Något liknande verkar gälla Kolossen på Rhodos, som sägs ha poserat bredbent över hamninloppet vilket tillät även de största fartyg att passera därigenom. Men enligt Allan Klynne kunde den knappast ha stått på det sättet, rent tekniskt. Och inte heller varit fullt så kolossal som myten menar. Med Mausoleet i Halikarnassos, en enorm överbyggnad av Kung Mausollos grav på 300-talet före Kristus i nuvarande turkiska Bodrum, är efterspelet minst lika intressant som tillkomsten. Det var romarna som först använde termen mausoleum när de lät Kejsar Augustus grav bli nästan lika väldig som den i Halikarnassos och begreppet har sedan dess använts för bland annat Lenins och Maos gigantiska gravbyggnader. Men trots att monumentet över Mausollos, som sades vara minst 40 meter högt, stod sig ända fram till 1100-talet efter Kristus: alltså i nästan ett och ett halvt millennium, blev den ett mysterium för den modernare människan. Hur graven egentligen såg ut, exakt var den hade legat, vilka av dåtidens mest berömda skulptörer som gjorde utsmyckningarna. Romaren Plinius den äldre gav Mausollos grav dess mest utförliga beskrivning, som dock så isande tydligt illustrerar det närmast hopplösa i att försöka tolka äldre tider korrekt. Enbart av Plinius inledande mening finns det i dag enligt Allan Klynne 58 olika versioner. Främst på grund av att romaren, som brukligt var, skrev utan mellanslag och texten därmed kunde tolkas olika i de senare avskrifter som utgör våra källor. Sökandet efter själva mausoleet, vilket så småningom torde ha raserats av en jordbävning, är också en historia i sig. En flera hundra år lång skattjakt, som vid mitten av 1800-talet ledde till att 799 bitar från underverket kunde skeppas till England av brittiska arkeologer. Sedan pågick det fruktlösa pusslandet i ytterligare ett drygt sekel, innan en dansk expedition först på 1970-talet hittade de bitar som behövdes för att begripa helheten. Det var de gamla grekerna som skapade föreställningen om Världens sju underverk, som de hette när det begav sig, Den äldsta ännu existerande topplistan formulerades av Antipatros från Sidon på 100-talet före Kristus med fem av sju underverk placerade just i det grekiska imperiets hjärta, inom en liten cirkel av hela jordklotet, eftersom segrarna skrev historien redan då. Och det är inte enbart underverken i sig som försvunnit, utan även definitionerna av dem. Antipatros uppräkning kan enligt Allan Klynne bygga på poeten Kallimachos försvunna bok "Förteckning över sevärdheter från världens alla hörn", skriven halvtannat sekel tidigare, eller från en lista som återfanns på ett mumie-emballage i Berlin i början av 1900-talet. Men den papyrusen var så skadad att bara tre av vad som sades vara sju sevärdheter gick att tyda: Pyramiderna, Mausollos grav och Artemis-templet i Efesos i nuvarande Turkiet. Självklart har den här topplistan sedan diskuterats och ifrågasatts genom historien. Redan romarna nästa segrare i ordningen tyckte till exempel att deras egna skapelser måste uppmärksammas mer. Inte minst akvedukterna, som Plinius den äldre kallade "den största tekniska triumfen i världshistorien". Och så har det fortsatt, in i vår tid. Jag läser om det senaste grandiosa försöket att skapa världens nya sju underverk. Från och med millennieskiftet sägs 100 miljoner människor ha deltagit i en global digital omröstning, där man fick välja mellan ett antal existerande byggnadsverk och som passande nog pågick i sju år med slutpunkt 2007. Resultatet blev väl inte särskilt oväntat. Här finns romarnas Colosseum och en betydligt vidare geografisk spridning, med bland annat Chichén Itzá i Mexiko, Kinesiska Muren och indiska mausoleet Taj Mahal. Det i vår tid så uppmärksammade begreppet "Världsarv" är ju ett annat försök att lyfta fram det bästa som mänskligheten åstadkommit. Att underverken inte längre är sju, utan närmare 900 byggnader eller stadsmiljöer på Unescos lista, visar på både fördelen och nackdelen av att göra den bredare och mer representativ. Risken är att listan samtidigt blir allt mer svåröverskådlig och till sist tappar sin pedagogiska poäng. Fortfarande ligger dock ungefär hälften av de kulturella världsarven i Europa och Nordamerika, det vill säga jordklotets härskare under nu snart tre sekel, efter Kinas senaste storhetstid under 1700-talet. Så den övergripande tendensen tycks stå sig relativt väl sedan de gamla grekerna. Just nu är det vi själva som skriver historien, innan Kina kanske tar över igen. Hur tidstypiska sådana här topplistor över mänsklighetens mäktigaste byggnadsverk än är, hur ytliga eller fåfänga, ser jag dock ändå deras värde. I bästa fall kan de fungera som en lättfattlig guide till kulturhistorien. Någonting som väcker vår fantasi och kunskapstörst, liksom respekten för andra kulturer. I värsta fall kan de snarast fungera tvärtom och lättfattligheten slå tillbaka. Världsarven förvandlas då till självklara mål för dem som vill rasera monument, än en gång skriva över historien, statuera exempel. Vilket IS nutida härjningar i bland annat Palmyra och Mosul bara alltför tydligt illustrerar. Men just den ursinniga viljan visar samtidigt på minnesmärkenas symboliska tyngd och därmed också vikten av att ha dem kvar på våra kom ihåg-listor för framtiden. Inte minst om själva byggnadsverken förvandlas till grus och aska. Som en sorts arkeologiska ledtrådar, på samma sätt som antikens sju underverk varit för oss under tvåtusen år. Ett trotsigt "Låt stå!" på historiens svarta tavla. Mattias Berg mattias.berg@sr.se

Den 12 april 1917 påbörjade Lenin en resa genom Sverige, som skulle sluta i Ryssland och i en förändrad värld. Dan Jönsson reflekterar över resan och historiens obönhörliga framfart. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Tidigt i april ligger den svenska landsbygden fortfarande försänkt i vinterdvala. Från tåget känns det som om det glider ihop när Skånes leråkrar, småländska höglandets torvmossar och nedre Norrlands barrskogar och myrmarker träder fram i en och samma sepiatonade gråskala med sina svarta avlövade grenverk, vissna gräsmarker och djupa plogfåror där den stålgrå himlen speglar sig i vattenpölarna. Början av april brukar vara kylig, och det var den 1917 också. I byn där jag bor passerar stambanan över Kävlingeån, när tåget rullar över bron sjunger det lite dovare i skenorna ett par sekunder, och jag tänker mig att det måste ha gjort det då också, den där kvällen den 12 april när Vladimir Lenin och hans trettioen reskamrater åkte förbi just här på väg från exilen i Zürich till Petrograd och revolutionen. Jag undrar om de lyfte blicken genom fönstret, när tåget slog till sina gnisslande bromsar och stannade till på stationen. Vad de tänkte? Vad de såg? För övrigt hade bolsjevikledaren inte tid att vara turist. Antagligen ingenting, såvitt jag förstår. Lenin hade tagit nattåget från Malmö till Stockholm och borde ha passerat här i byn vid tiotiden på kvällen. Så dags gick ett litet skånskt brukssamhälle knappt att urskilja från ett upplyst tågfönster: gatubelysning var ovanligt, och en torsdag hade nog de flesta bybor gått och lagt sig. För övrigt hade bolsjevikledaren inte tid att vara turist. Vänsterjournalisten Otto Grimlund, som var med på tåget, har berättat att Lenin under hela resan outtröttligt pratade politik och förhörde sig om läget inom den svenska vänstern. Var stod Hjalmar Branting i krigsfrågan? Hur mådde hans fängslade vän Zeth Höglund? Hur var stämningen bland vänstersocialisterna? Lenin, berättade Grimlund, vilade inte en minut, och missade heller inte tillfället att hamra in sin ståndpunkt, att den ryska revolutionen var början på en ny epok, men att den omedelbart måste övergå i en socialistisk omvälvning, och det imperialistiska världskriget i ett globalt inbördeskrig. Resan var ett våghalsigt företag. Om sex månader är vi antingen ministrar eller hängda säger vännen Karl Radek till Lenin när de går på tåget i Alexander Solzjenitsyns stora romansvit Det röda hjulet. Och det är sant att det var nära ögat flera gånger. Först de schweiziska gränsvakterna, som knappt ville släppa igenom sällskapet. Så den långa väntan i Berlin när tåget hade missat färjan mellan Sassnitz och Trelleborg. I Stockholm var det slut på pengar, och Lenin och hans sällskap fick ihop till biljetterna tack vare en panikartad insamlingsaktion bland svenska kamrater, där riksdagsmannen Fabian Månsson lyckades vigga en hel hundralapp motsvarande nästan tretusen kronor idag av statsministern och högerledaren Arvid Lindman, på villkor att man snabbt fick Lenin ut ur landet. I Haparanda fanns en engelsk vaktpost som hoppades kunna stoppa Lenin från att passera ryska gränsen, men förgäves väntade på order. Och så vidare. Men historien är obönhörlig. Författaren Stefan Zweig, som bodde i Zürich samtidigt som Lenin, har i sin lilla bok Sternstunden der Menschheit beskrivit resan genom krigets Europa som en av mänsklighetens ödesstunder tillsammans med exempelvis upptäckten av Stilla Havet och komponerandet av Marseljäsen. Zweigs historiska miniatyrer är läsvärda, inte för att de väcker frågorna om vad som kunde hänt om ödet velat annorlunda, utan tvärtom, för att de inte gör det. Historiens avgörande ögonblick är för Zweig inte de laddade vändpunkterna, utan stunderna när energin i de stora förloppen bränner ihop och kristalliseras. Skenskarvarnas jämna dunkande som sinnebild för historiens blinda urverksmekanik. Tonen är lågmält odramatisk, i avsnittet om Lenin blir de vanemässiga promenaderna mellan hemmet och biblioteket i Zürich något som förebådar obevekligheten i tågets långsamma framåtskridande mot den triumfartade ankomsten till Finlandsstationen i Petrograd. Skenskarvarnas jämna dunkande som sinnebild för historiens blinda urverksmekanik. Jag tänker att det hade varit ett perspektiv i Lenins smak. Enligt hans historiesyn drevs utvecklingen framåt av objektiva lagbundenheter, där de subjektiva faktorerna som till exempel små ettriga revolutionärer i slitna vinterkläder i bästa fall kunde hjälpa dialektiken lite på traven. Var de objektiva faktorerna inte på plats skulle det visa sig, och hela företaget misslyckas. För Lenin låg historien redan utsträckt framför honom, som en väg: vad det handlade om var att orientera sig och hinna före. Jag tror att vi har svårt att förstå en sådan syn idag, i vår postmoderna konsumtionskultur, präglad av individualism och konstruktivism, och med vår förkärlek för personbiografier och kontrafaktiska resonemang. För att bli meningsfull måste historien bli en berättelse, en fiktion tillrättalagd i efterhand, full av avgörande individuella vägval och dramatiska vändpunkter där allt kan hända. I själva verket kan det inte det. Så snart man fogar in de där avgörande ögonblicken i ett större sammanhang verkar de betydligt mindre avgörande. Den engelska historikern Catherine Merridale gör just det i sin intressanta bok Lenins resa. Merridale gör själv om tågresan, och rensar rejält bland efterhängsna skrönor, myter och propagandalögner. Men framför allt låter hon alltså Lenins resa bli en spegling av de världspolitiska skeenden som drev fram den. Kriget, som våren 1917 var inne i ett dramatiskt skede: USA:s inträde nära förestående, Tyskland i desperat behov av avlastning på östfronten, och den ryska februarirevolutionen som plötsligt fick en separatfred att verka inom räckhåll. Lenin som satt fast i Schweiz, besluten att ta sig hem till varje pris men inspärrad av Rysslands allierade i ententen som vägrade låta honom passera av rädsla för bolsjevikernas fredslinje. Tyskland som plötsligt såg en möjlighet, Lenin som grep den. Mina herrar, jag åker hem för att göra revolution, inte för att öppna herrekipering. Han tog en stor politisk risk: att resa genom fiendeland var att bädda för anklagelser om landsförräderi. Det berömda plomberade tåget var därför ett oeftergivligt krav: den ryska vagnen skulle ha exterritoriell status, för säkerhets skull drogs ett kritstreck på golvet som inga tyska myndighetspersoner fick passera. Alltsammans detaljer som med tiden blev avgörande inslag i den postrevolutionära fiktion som skapade den här legenden, med alla dess svenska anekdoter. Från brakmiddagen på Savoy i Malmö till den nattliga slädfärden över Torne älv mot ryska gränsen. Och förstås det där besöket på varuhuset PUB i Stockholm, där Lenin köpte ny kostym, och någon i sällskapet föreslog att han kanske också borde skaffa sig en bättre överrock. Varpå Lenin ilsket ska ha svarat: Mina herrar, jag åker hem för att göra revolution, inte för att öppna herrekipering. Så blev det. De objektiva faktorerna var på plats. De visade sig också vara på plats för det som följde: av Lenins reskamrater, skriver Merridale, försvann nästan alla inom tjugo år i Stalins utrensningar, arkebuserade eller i arbetsläger. Hundra år senare försöker vi fortfarande få ihop berättelsen, inbilla oss att den kunde tagit en annan väg, att det betydde något att historien åkte förbi just här, just oss. Men det gör det kanske inte, tänker jag där jag står i fönstret och föreställer mig hur Lenins tåg stannade till på vår station. Att han inte såg någonting berodde väl på att det inte fanns någonting att se. Dan Jönsson, författare och kritiker Litteratur Catherine Merridale: Lenins resa vägen till revolutionen 1917. Översättning Claes Göran Green. Historiska media. Stefan Zweigs Sternstunden den Menschenheit utgavs med fem exempel i första upplagan, antalet växte så småningom till fjorton. På svenska som Odödliga ögonblick i mänsklighetens historia, i flera upplagor från 1938 till 1961.

Dan Jönsson reflekterar över framtiden i ljuset av samtidens dystopier och utopier i denna fyrtio minuter långa specialessä. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Jag ska berätta om framtiden. Vi lever i en storslagen epok, när mänskligheten står på tröskeln till att, en gång för alla, göra sig fri från sina fysiska begränsningar. Om bara några årtionden kommer robotar att kunna utföra de flesta betungande och monotona arbeten. Med självkörande bilar blir trafiken säker och effektiv. Kompressionsteknik och superbatterier gör gamla orena bränslen föråldrade och förpassar energiproblemen till historien. Digitala kommunikationer skapar en global enhetscivilisation, där kulturella motsättningar blir alltmer sällsynta. Avancerad bioteknik lär kunna spåra och förebygga inte bara de flesta allvarliga sjukdomar, utan också helt normala åldersförändringar. Den första människan som kommer att leva i tusen år kan kanske redan vara född. frågan är om inte framtiden just nu är mer polariserad än någonsin. Men vi lever som vi vet också i en epok när mänskligheten står på tröskeln till att, en gång för alla, förstöra förutsättningarna inte bara för sin egen fortlevnad utan också för mycket av det övriga livet på jorden. När hälften av alla vilda djur har försvunnit på bara några decennier. När halten av koldioxid i atmosfären ligger på en nivå som är högre än på flera miljoner år. När det tycks alltmer säkert att de skenande växthuseffekterna inte längre går att hejda på en rimlig nivå utan kommer att göra allt större delar av planeten obeboelig, med krig och flyktingströmmar som följd. Vad hjälper oss då våra robotar och superbatterier? Vad spelar det för roll om en människa kan leva i tusen år när mänskligheten ändå kommer att gå under? Den första människan som får uppleva slutet för vår civilisation kan möjligen redan vara född. Jag är väl knappast ensam om att ha svårt att få det här att gå ihop. Självklart är det så att varje tid i någon mening slits mellan hopp och förtvivlan, mellan utopi och dystopi men frågan är om inte framtiden just nu är mer polariserad än någonsin. Som jag minns den, framtiden, från min egen uppväxt var avståndet mellan paradis och domedag visserligen betydande även då, men inte alldeles oöverstigligt. Å ena sidan visionerna om en bättre renare, fredligare, mer rättvis värld, å andra sidan hoten från miljöförstöring och kärnvapenkapprustning. Men både visionerna och hoten var mänskliga i omfattning. Den ekonomiska och tekniska utvecklingen gick att styra, kärnvapnen gick trots allt att plocka bort och destruera. Den framtid vi står inför idag är däremot vad gäller både hoten och visionerna övermänsklig till sina dimensioner. Åt ena hållet klimatförändringar som det redan verkar vara försent att bringa under kontroll, åt det andra en teknisk utveckling som mer eller mindre ser ut att driva sig själv mot något som ingen riktigt vet vad det är. Man kan tänka sig att det är denna väldighet i perspektiven som får vår tids politik att verka så handlingsförlamad, så viljelös och kortsynt. Medan glaciärerna smälter pågår ilskna debatter om flygskatter och elcykelsubventioner; medan de digitala algoritmerna rusar vidare mot singulariteten diskuteras hotet från de fientliga trollfabrikerna. Som den tyske filosofen Richard David Precht formulerar saken förhåller sig politikerna till framtiden ungefär som till vädret, som om valet stod mellan att fälla upp ett paraply eller hålla sig inomhus. Just i en tid alltså, när den mänskliga civilisationen står inför det största hotet, men också de största möjligheterna någonsin i sin historia. alla politiska visioner från och med nu, och faktiskt sedan några decennier tillbaka, måste ses i ljuset av den ekologiska krisen. Hur hotet ser ut vet vi, men vilka är då möjligheterna, helt konkret? Ja för Precht handlar de i alla fall inte om evigt liv, om en digital världsgemenskap, eller om superdatorer inopererade i pannloben. Allt som är tekniskt möjligt är, för det första, inte nödvändigtvis eftersträvansvärt. Vad skulle vi använda den jordiska evigheten till? Skulle vi verkligen bli klokare om vi fick all världens kunskaper och färdigheter på ett chip i hjärnan? Redan med dagens sökmotorer och gps-system har basala förmågor, som att läsa en karta eller memorera vissa basfakta, börjat framstå som nästan omoderna: är det ett framsteg? För det andra, konstaterar Precht, är den ekologiska krisen och den digitala revolutionen inte två skilda ting, utan i mångt och mycket två sidor av samma mynt. Var ska, till exempel, all den energi som framtidens digitala superservrar kommer att behöva, egentligen tas? Enbart de dataservrar som producerar nya bitcoin kräver idag lika mycket elektricitet som hela Danmark. Prechts bok har titeln Jäger, Hirten, Kritiker jägare, herdar, kritiker: en blinkning åt Karl Marx gamla idé om människans roll i det kommunistiska samhället, och även för Precht ett sätt att ringa in något slags politisk vision. Den digitala utopin kan handla om helt alldagliga ting, sådana som faktiskt gör världen bättre, rent konkret. Självkörande bilar är ett exempel, ett annat medicinsk diagnostik. Men det som verkligen kommer att betyda något i vår framtida vardag är enligt Precht automatiseringen av arbetslivet. Här finns en enorm, frigörande potential, när slitsamma och monotona arbeten försvinner och gör det möjligt att ägna tiden åt sådant som faktiskt betyder något. Förutsatt förstås att försörjningen garanteras med en ordentlig basinkomst. Kanske kan det vara utopi nog. Vad det handlar om är att alla politiska visioner från och med nu, och faktiskt sedan några decennier tillbaka, måste ses i ljuset av den ekologiska krisen. Den franske antropologen Bruno Latour har uttryckt det som att vi står inför en ny klimatregim som i grunden ruckar inte bara ramarna för politiken utan hela vårt sätt att se på världen. Naturen är inte vad den var: ett objekt för mänsklig kartläggning och kolonisering. Jordens organiska processer, inser vi nu, hänger samman, reagerar på varandra. I och med det är inte heller historien längre vad den var: en berättelse som med alla sina tragedier ändå leder stadigt framåt. Den moderna utveckling som har orsakat den kris vi nu står mitt i, var kanske i bästa fall bara ett sidospår. Och därför är förstås inte heller politiken vad den var. I en essä från 2018 med den franska titeln Où atterir? Var ska vi landa? eller som den heter i engelsk översättning: Down to Earth, Ner på jorden, skissar Latour politikens ramar under den nya klimatregimen. Med ett enkelt schema visar han hur den moderna politikens klassiska kraftfält, mellan polerna det lokala och det globala, satts ur balans av en tredje pol, som han benämner det jordiska men som väl också skulle kunna kallas ekologin. Den etablerade politiken stöts bort av denna tredje pol, i panik eller förnekelse, tydligast hos demagogerna på högerkanten men också i de liberala dagdrömmarna om att fixa klimatet med grön teknologi och hållbar tillväxt. Av den allians mellan gröna och sociala krafter som för Latour är det enda tänkbara politiska svaret på utmaningen från det jordiska, syns än så länge inte mycket till. Så var landar vi? Är framtiden ett hot eller ett löfte? Kanske både-och? Det enda som verkar säkert är att vi lever i en tid när mycket vi nyss tog för givet inte gäller längre; en tid som tvingar oss att tänka om, tänka nytt. Se på vår värld med en förändrad blick. Ja, faktiskt en storslagen epok, på sätt och vis.   Vår planet sedd utifrån Det var på julaftonskvällen 1968 som astronauterna på Apollo 8 Frank Borman, James Lovell och William Anders kanske för gott förändrade jordinvånarnas bild av sin planet. Inför uppskattningsvis en miljard tevetittare i sextiofyra länder sände de i ungefär en halvtimme live från rymdfarkosten, som befann sig i omloppsbana runt månen; visade bilder på månytan och den omgivande rymden, där jorden framträdde som en ljusblå halvsfär, och avslutade seansen med att i tur och ordning läsa högt ut Bibelns Första Mosebok. Jag var själv för liten för att komma ihåg något av detta rymdhistoriens mest patetiska ögonblick, och eftersom det måste varit mitt i natten i Sverige är det kanske inte många andra här som gör det heller men bilderna som William Anders tog av jorduppgången över månen har jag sett så många gånger att de har bränt sig fast i hjärnbarken. Vår sköra blå planet, svävande som en bräcklig julgranskula i fritt fall genom den kosmiska natten. Om termodynamiken haft sin gång borde nämligen Jordens atmosfär se ut som på Mars eller Venus; Sedan dess har vi börjat vänja oss. Ändå var det så man fick en klump i magen när rymdsonden Osiris-Rex nästan exakt femtio år senare, i december 2018, på väg genom asteroidbältet vände sin kamera hemåt och knäppte en bild där jorden framträder som en bara knappnålsstor lysande stjärna i den svarta tomheten, med månen som en ännu mindre liten prick precis intill. De här bilderna skapar en svindel som rycker tankarna ur deras invanda omloppsbanor som den engelske geofysikern James Lovelock skriver i sin banbrytande bok Gaia från 1979 är det kanske det här som är rymdforskningens verkligt avgörande landvinning: att den har fått oss människor att se på vår planet utifrån, från rymden. Se den, alltså, som något mer än bara summan av sina organiska och fysiska processer. Som något sammanhängande och helt. Lovelock fick impulsen till sin Gaiahypotes när han arbetade som gästforskare hos den amerikanska rymdfartsstyrelsen NASA i Kalifornien i mitten på sextiotalet. Han ingick i ett forskarlag som just då var mitt uppe i ett projekt som handlade om att försöka hitta tecken på liv på Mars. Metoden var att genom att analysera teleskopfotografiernas färgspektra försöka identifiera atmosfärens sammansättning, och Lovelock och hans team kom till stort förtret för sina uppdragsgivare rätt snart fram till att Mars måste vara en död planet. Dess atmosfär befann sig i ett kemiskt jämviktstillstånd, det vill säga den motsvarade precis det man kunde förvänta sig enligt termodynamikens andra lag, som slår fast att alla kemiska och fysikaliska processer förr eller senare planar ut mot det man kallar värmedöden, eller med ett annat uttryck maximal entropi. Det var när Lovelock sedan betraktade Jorden med samma blick som polletten trillade ner. Om termodynamiken haft sin gång borde nämligen Jordens atmosfär se ut som på Mars eller Venus; framför allt syret skulle ha varit i det närmaste försvunnet och ersatt av koldioxid. Planeten borde då ha varit antingen djupfryst eller kokhet. Kunde det vara så, frågade sig Lovelock nu, att ett definierande kännetecken på liv var just att dess processer motverkade entropi? Idén var inte helt ny, men för Lovelock krokade den i en annan tankegång som gjorde den smått visionär: för kunde det då också vara så att livet på jorden var systemiskt sammantvinnat i något som liknade en enda gigantisk organism? Vars gemensamma syfte i så fall var att förhindra ökningen av entropin, det vill säga se till så atmosfärens temperatur och andra livsnödvändiga förutsättningar var i balans? När Lovelock publicerade sin hypotes som förresten fick namnet Gaia av hans granne, författaren William Golding möttes den av hån och förakt från ett i stort sett enigt vetenskapssamhälle. Lovelock anklagades för kvasivetenskaplig romantik och nyandlig spekulation. Och det är sant, Gaia är inget vetenskapligt verk. Den är en populärvetenskaplig idéskrift, ett trots allt rätt väl vetenskapligt underbyggt försök att formulera hur hypotesen skulle kunna se ut, mer i detalj: hur det kan komma sig att syre och metan kan existera samtidigt i atmosfären, hur världshaven fungerar som kemiska reningsverk och hur överflödigt salt tas om hand och deponeras. Till exempel. det som verkligen bekräftas av de senaste decenniernas klimatdebatt är förståelsen av Jorden som ett sammanhängande ekosystem där allt står i relation till vartannat Som Lovelock försiktigt antyder i förorden till senare utgåvor av boken, publicerades Gaia möjligen några decennier för tidigt. Lovelock skrev i en tid när de största miljöhoten stavades luftföroreningar, ozonhål och radioaktivitet, och när en samlad expertis ansåg att vi var på väg mot en ny istid. Lovelocks inställning var att visst, det är nog bra att vara på sin vakt mot allt det där, men Gaia har under årmiljarderna visat en enorm förmåga att anpassa sig. Den ekologiska balansen är känslig, men i positiv mening: när systemet känner av en störning reagerar det och hittar en ny balans. Den största miljökatastrofen, enligt Lovelock, inträffade för två tre miljarder år sedan, när syret släpptes fritt i atmosfären. Men till och med det lyckades Gaia reda ut. Det enda som skulle kunna bli värre är om vi med våra utsläpp av växthusgaser får koldioxidnivån att öka till en punkt där balansen inte går att återställa. Då, säger Lovelock, träder termodynamikens andra lag i funktion. Skrivet, alltså, 1979. Det är svårt att läsa Gaia idag utan att få känslan av att lyssna till en profetisk röst. Den samtida dövheten står i exakt proportion till Lovelocks klarsyn. Inte för att jag vet om hans hypotes är riktig i alla detaljer, men det som verkligen bekräftas av de senaste decenniernas klimatdebatt är förståelsen av Jorden som ett sammanhängande ekosystem där allt står i relation till vartannat och därmed det akuta behovet av en vetenskap som också den kan korsa gränserna mellan disciplinerna. När Bruno Latour plockar upp Lovelocks hypotes i sin stora bok Face à Gaia från 2015, är det just för att förklara hur den ekologiska krisen har tvingat oss att se på världen på ett nytt sätt. Insikten att naturen inte längre är en fond som vi människor avtecknar oss mot, utan ett komplicerat sammanhang vi ingår i, har under det han kallar den nya klimatregimen spritt sig långt utanför ekologernas led. Inför Gaias ansikte står vi vid en punkt där naturen inte längre är ett användbart begrepp. Vi befinner oss, kan man säga, vid naturens slut. Och vad betyder det i så fall för vår syn på oss själva som art? Begreppet antropocen kan ju på sätt och vis ses som ett försök att hantera insikten om naturens slut som alltså övergår i människans epok, logiskt nog men lika logiskt vore ju att inse vår litenhet, att vi på det stora hela mest är en mikroorganism bland andra som i det riktigt långa loppet inte lär ha någon större påverkan på Gaias ämnesomsättning överhuvudtaget. Och kanske är motsättningen mellan de här båda synsätten faktiskt skenbar. Det de i grunden har gemensamt är det som gått förlorat: idén om människan som naturens herre, skapelsens krona som kan forma världen efter sin vilja och föreställning. Han som plötsligt tappade fotfästet framför de stämningsfulla bilderna av jorduppgången den där julaftonskvällen 1968. Tiden rinner ut Man brukar ibland åskådliggöra Jordens historia som en urtavla med tjugofyra timmar. På en sådan dygnsklocka uppstår de tidigaste primitiva livsformerna redan någon gång vid fyratiden på morgonen; men det dröjer ända till framåt tio på kvällen innan växterna etablerar sig på land. Dinosaurernas storhetstid infaller några minuter i elva. De allra första människoliknande varelserna lämnar trädtopparna på Östafrikas savanner bara en dryg minut före tolv. Och de tidigaste civilisationernas, arkitekturens och skrivkonstens födelse för sådär sex tusen år sedan, med andra ord början på det vi brukar kalla för historien, inträffar på en sådan här tidslinje ungefär en tiondels sekund före midnatt. Vad som ser ut som ett tekniskt eller vetenskapligt framsteg kan i själva verket visa sig vara ett hot mot vår egen livsmiljö. Att människan, och den mänskliga historien, skulle ha någon speciell betydelse är i det perspektivet en löjlig tanke. Sex tusen år, det är en fis i vinden. Ändå är det precis den tanken som bär upp hela vår moderna, västerländska civilisation. Fram till helt nyligen var det en allmän sanning att människan som den enda intelligenta livsformen besitter en unik förmåga att förstå och därmed behärska naturen. Just med hjälp av sin intelligens, sitt förnuft, har människan lyckats upprätta ett kunskapssystem, kallat vetenskapen, som låter henne betrakta naturen med objektiv blick, dra allmänna slutsatser och på så vis ingripa i naturprocesserna på ett sätt som gagnar hennes syften. Genombrottet för detta tankesystem brukar kallas för den vetenskapliga revolutionen och anses ha ägt rum på 1600-talet när några orädda forskare Galileo inom astronomin, Descartes inom filosofin och Newton inom fysiken bröt med det vidskepliga vaneseendet och lade grunden till en världsbild baserad på noggranna observationer och stringent logik. Att en stor förändring verkligen inträffade på 1600-talet går inte att förneka. Men frågan är vad den handlade om, egentligen. I ett drygt halvsekel nu har den moderna världsbilden varit utsatt för kritik och tvivel. Först atombomben, och vad den förde med sig av kapprustning och domedagsvisioner; därefter miljöförstöringen och vad den förde med sig av larmrapporter och just det domedagsvisioner, har lett till insikt om att vår förmåga att ingripa i naturens processer också för med sig en risk att förändra dem i grunden. Rentav slå ut dem fullständigt. Vad som ser ut som ett tekniskt eller vetenskapligt framsteg kan i själva verket visa sig vara ett hot mot vår egen livsmiljö. Det här borde förstås påverka hur vi ser på arvet från 1600-talets vetenskapliga revolution. Hur rationellt är det mänskliga förnuftet? Ledde detta idéhistoriska genombrott bara in i en fantastisk återvändsgränd? De skeptiska, civilisationskritiska strömningar som kommit att samlas under begreppet postmodernism har visserligen långtifrån alla någon bakgrund i ekologin ändå kan man säga att de förenas av ett ekologiskt förhållningssätt, eftersom ett ledmotiv i kritiken av den moderna världsbilden handlar just om dess benägenhet att isolera fenomenen från varandra, vägra se dem i ett sammanhang. Fysik, filosofi, historia är skilda saker, och får på inga villkor blandas ihop. I den engelske idéhistorikern Stephen Toulmins klarsynta bok Cosmopolis från 1990 är det just den här uppstyckade världsbilden som står i centrum för kritiken. Enligt den moderna självförståelsen nådde Galileo, Descartes och Newton sina upptäckter genom självständiga observationer och resonemang, utan påverkan av historiska eller andra tillfälliga omständigheter. Den bilden har varit viktig, eftersom den förstärker upptäckternas karaktär av tidlösa och universella sanningar. Den moderna vetenskapen har ju nämligen haft sin grund i just detta, i att formulera allmänna lagar för hur materien beter sig, oavsett förutsättningar. Att säga att dessa lagar skulle ha påverkats av den historiska och politiska situation där de formulerades skulle vara detsamma som att medge att deras giltighet också kunde vara av tillfällig, historisk natur. Men även om vetenskapshistorien har fått oss att tro det, så gjordes 1600-talets upptäckter inte i ett historiskt tomrum. Tvärtom deras bakgrund är, som Toulmin konstaterar, både tragisk och dramatisk. Trettioåriga krigets religiösa fundamentalism gjorde slut på renässansens eklekticism och tolerans och utmynnade, när det hade rasat färdigt, i ett helt nytt politiskt landskap där medeltidens myller av feodala imperier och små stadsstater lämnade plats för ett system av centraliserade nationalstater. Och de intellektuella, visar Toulmin, var långtifrån oberörda: redan innan kriget bröt ut såg Descartes och Galileo den nya tiden växa fram och oroade sig för vad den innebar. Deras ambition, att söka säker kunskap och formulera allmänna principer, var ett svar på osäkerheten och oförsonligheten. Så övergick, genom en lång och smärtsam process, renässansens intellektuellt flexibla helhetssyn i en långt mer rigid världsbild där gränserna mellan själ och materia, människa och natur var skarpa och stabila. Ett sådant synsätt harmonierade också bättre med den nya tidens ändrade politiska förhållanden. Det är denna överensstämmelse Toulmin lägger in i begreppet cosmopolis. Under antiken och medeltiden var det en självklarhet att se ett samband just mellan natur och samhälle, kosmos och polis man tänkte sig med andra ord att det fanns en naturlig samhällsordning som bättre än andra reflekterade den kosmiska ordningen. Människans tid på jorden kan visserligen verka futtigt kort, men man kan också vända perspektivet. Det moderna, vetenskapliga tankesystemet kastade med sitt eget sätt att se den sortens vidskepelser åt sidan. I verkligheten, säger Toulmin, bytte den alltså bara en version av kosmopolis mot en annan. 1600-talets motrenässans satte fysikens och matematikens universella principer i centrum för en politisk världsbild där kungamakten var den sol som resten av det samhällslivet kretsade kring, i alltmer perifera cirklar. Mellan det mänskligt besjälade och den själlösa materien fanns en skiljelinje lika djup och avgörande som mellan de styrande klasserna och deras underlydande, massan. Följaktligen fanns heller ingen vetenskap vad gällde mänskliga ting, som historia och psykologi. Den som ifrågasatte dessa dogmer på 1700-talet gjorde det inte utan risk. Kätterska åsikter levde vidare i de undre befolkningslagren eller förvisades till kolonierna i Nordamerika och Australien. Först med romantiken i början på 1800-talet började denna strikta världsbild kritiseras och så sakteliga luckras upp. Så kanske kan man fråga sig hur det kosmopolis ser ut som idag, efter postmodernismens attacker och ekologins väckarklockor, kan fungera som tankemodell för det välfungerande samhället. Frågan är väl också i hur hög grad vi egentligen har brutit med den moderna världsbilden. För även om den rent mekanistiska samhällssynen kanske inte har så många anhängare längre, så är matematikens principer än idag helt grundläggande för hur samhällsdebatten förs. Den klassiska nationalekonomins ekvationer och modeller sätter fortfarande ramarna för vad som ses som politiskt möjligt att diskutera, och begränsar därmed horisonten även för det teoretiskt tänkbara. Människans tid på jorden kan visserligen verka futtigt kort, men man kan också vända perspektivet. Om vi på en tiondels sekund har lyckats aktivera jordklockans alarmfunktion vad kan vi då inte hinna uträtta på nästa tiondel? Demokrati på paus? Det går faktiskt att bestämma en exakt tidpunkt för när den moderna västerländska civilisationen på allvar började tvivla på sig själv. Klockan kvart över åtta på morgonen den 6 augusti 1945 fällde USA den första atombomben över den japanska staden Hiroshima. Albert Einstein, som med sin forskning var med och utvecklade principerna för bomben, lär visserligen ha sagt att han inte ansåg att atomenergin hade skapat något nytt problem utan bara gjort det mer trängande att lösa ett problem som redan existerade. Det kan hända. Men i ögonen på miljoner människor efter kriget blev atombomben själva symbolen för mänskligt övermod. För en teknisk och vetenskaplig utveckling som löpt amok och hotade själva grunden för vår existens. Frågorna som bomben utlöste går att sammanfatta ungefär: kan en utveckling som leder mot förintelse verkligen kallas utveckling? Om detta är ett vetenskapligt framsteg, måste då inte vetenskapen vara på väg åt helt fel håll? Borde vi kanske helt och hållet sluta tala i de här termerna? Och, om man förlänger resonemanget: hur skulle ett politiskt samtal låta som satte de här begreppen, utveckling och framsteg, i någon sorts ideologisk karantän? Som istället lät sig styras av andra värden, andra, mer sammanhängande, perspektiv? Argumenten för en global, upplyst despoti, som vräker den tröga folkviljan åt sidan har vuxit i styrka. Det har tagit sin tid, men med de senaste decenniernas långsamma ekologiska uppvaknande har de här frågorna börjat hitta in i världspolitikens sammanträdesrum. Ofta maskerade till frågor om just utveckling och framsteg, men i alla fall. Kontrasten mellan teknikoptimism och miljöpessimism, mellan de båda framtidsperspektiv som å ena sidan utlovar det digitala paradiset och å andra sidan profeterar mänsklighetens undergång, har blivit så akut att den är omöjlig att blunda för. Måste man inte tänka sig en tredje väg? Eller mer konkret: om vi nu vet ganska precis vad som krävs för att uppnå enochenhalvgradsmålet måste vi inte alla samarbeta och göra det nödvändiga? Har vi egentligen något val? Den här slutsatsen, att det finns en nödvändig politik som bara väntar på att sättas i verket, har blivit klimatlarmens logiska konsekvens för många engagerade som otåligt ser klockorna ticka på mot den kritiska vändpunkten när allt vi gör kommer att vara förgäves. Det är bråttom, det har varit bråttom länge, och de demokratiska systemen jobbar alldeles för långsamt. Argumenten för en global, upplyst despoti, som vräker den tröga folkviljan åt sidan och kör över oss, som det hette i ett nätupprop för ett tag sedan, har vuxit i styrka. Om det gick under finanskrisen, varför inte nu? James Lovelock, mannen bakom den så kallade Gaiahypotesen, sade redan 2010, när världen i övrigt var upptagen med just finanskrisen, att klimatförändringarna kanske borde få oss att, som han formulerade det, sätta demokratin på paus ett tag, som man annars gör i krigstid. En sådan slutsats förutsätter förstås ett grundläggande antagande, och Lovelock uttryckte även det med ovanlig tydlighet: Människor i allmänhet är helt enkelt inte kapabla att hantera så komplexa frågor. Så kan det förstås vara. Demokratins historia är också historien om dess begränsningar, alla de tillfällen när idealen har fått vika för den ekonomiska eller ideologiska nödvändigheten. Från Lenins krigskommunism till nyliberalernas enda väg löper en tradition av demokrati med förbehåll: lätt att bekänna sig till i teorin, men just i den konkreta situationen nödvändig att, med Lovelocks ord, sätta på paus. Dagens ekopessimism följer samma logik men efter trettio år när det var tillväxten och den ekonomiska konkurrenskraften som inte gav politikerna något val, är det alltså nu själva naturkrafterna som gör oss maktlösa. Och detta alltså just i en epok som fått namnet antropocen. Människans tidsålder. Låter det paradoxalt? Men att makten begränsar även den som äger den är ingen nyhet. Det verkligt paradoxala är snarare att det problem jag tror att Einstein ansåg att atombomben hade gjort så akut att besvara alltså frågan om vetenskapens moraliska ansvar på det här sättet besvaras med att man försöker komma undan just detta ansvar. Ansvar har nämligen makten som sin förutsättning. Den som vill axla det måste vara beredd att välja mellan skilda alternativ. Att inte anse sig ha något val är därför detsamma som att avsäga sig ansvar. Det är, politiskt sett, att istället lägga makten i händerna på ett prästerskap av experter som faktiskt inte nödvändigtvis vet så mycket så säkert som de tror sig veta, som inte heller nödvändigtvis står fria från ekonomiska och andra egenintressen och som, framför allt, är väldigt svåra för allmänheten att kontrollera och därmed utkräva ansvar av. Kina och EU skulle alltså på lika juridiska villkor tvingas förhandla med skogen och Antarktis glaciärer Det var precis detta som skedde under nyliberalismens högkonjunktur. Vi överlämnade all makt till ekonomerna, och vad hände? Vi fick finanskrisen. Den politiska nödvändighet som avtecknar sig vid klimatdebattens horisont är knappast så entydig som den ser ut på håll. Närmare betraktad visar den sig full av moraliska avvägningar, motstridiga konsekvenser och inte minst ideologiska konfliktlinjer av samma slag som skapade atombomben. De gula västarnas uppror i Frankrike är bara ett exempel det började som bekant i en protest mot en orättvis bensinskatt. Klimatfrågorna är politiska frågor, och de kan bara få politiska svar. Jag tror därför att det olyckligaste som kan hända vore om klimatkrisen ledde till en förlängning och fördjupning av den postpolitiska epok som krymper all politisk diskussion till frågor om individuella konsumtionsval. Åka flyg eller tåg? Äta kött eller bönor? Medan subventionerna till bil- och flygtransporterna rullar vidare. Så hur vore det om vi istället försökte tänka större? Om vi istället för att ge upp makten tog den? Istället för att sätta demokratin på paus skruvade upp effekten? Antropologen Bruno Latour skriver att i det han kallar för den nya klimatregimen gäller det att ge politiken tillbaka de materiella, territoriella fundament den har förlorat under den moderna epoken något som, om man vänder på det, är samma sak som att återpolitisera ekologin. Konkret tänker han sig en global församling av vad han kallar territorier, som kan bestå såväl av traditionella nationalstater som av ekologiska enheter av typen hav eller utrotningshotade arter. Kina och EU skulle alltså på lika juridiska villkor tvingas förhandla med skogen och Antarktis glaciärer om de begränsade resurserna. Jag vet inte om det är en fungerande idé. Eller ens en bra idé. Men det är åtminstone en idé och en idé som handlar om att utveckla och utvidga demokratin, inte avveckla eller pausa den. Som Latour skriver: betänk all den tid och intellektuella möda som krävdes för att en gång mejsla fram politiska begrepp som folket eller senare, den sociala frågan. Varför skulle vår tids stora utmaning inte kräva samma ansträngning? Faktum är att det redan finns ansatser till en ordning av det här slaget, i Ecuadors beslut redan 2008 att ge regnskogen i Amazonas vissa juridiska rättigheter. Om politiken är det möjligas konst, skriver Latour, så lär vi behöva mycket konst för att utöka våra möjligheter. Och på allvar rikta politiken mot det enda mål den någonsin kan ha. Framtiden, kära lyssnare. Dan Jönsson, författare och essäist

Die Oktoberrevolution war ein welthistorisches Ereignis. Dies wird niemand bestreiten. Am 7. November 1917 griffen die Bolschewiki erfolgreich nach der Macht und beendeten für Russland den Ersten Weltkrieg. Große Teile der europäischen Bevölkerung waren begeistert und kämpften in ihren Ländern ebenfalls für die Beendigung des Krieges. Sie sahen in den Bolschewiki unter der Führung Lenins den Garanten zur Erlangung dieses Zieles in Europa. Der Rote Oktober setzte ungeheure Energien frei, die die russische Gesellschaft umwälzten und in die ganze Welt ausstrahlten. Bis heute ist die Oktoberrevolution ein Bezugspunkt für alle, die das "Ende der Geschichte" noch nicht gekommen sehen. Unterschiedliche Erfahrungen in dieser hundertjährigen Geschichte bringen aber AUCH unterschiedliche Geschichten hervor. So ist noch immer nicht geklärt, ob Revolutionen "Lokomotiven der Geschichte" (Karl Marx) oder "der Griff des in diesem Zuge reisenden Menschengeschlechts nach der Notbremse" (Walter Benjamin) sind. Unsere Revue wird sich mit unterschiedlichen Darstellungs- und Erzählformen, mit Aspekten wie dem utopischen Moment, der Figur Lenin, den Geschlechterverhältnissen, der Plakatkunst sowie der filmischen Verarbeitung beschäftigen. 01 - Dr. Gregor Gysi 02 - Schroeter & Berger 03 - Elfriede Müller 04 - Felicita Reuschling 05 - Dr. Anke Hennig

Die Oktoberrevolution war ein welthistorisches Ereignis. Dies wird niemand bestreiten. Am 7. November 1917 griffen die Bolschewiki erfolgreich nach der Macht und beendeten für Russland den Ersten Weltkrieg. Große Teile der europäischen Bevölkerung waren begeistert und kämpften in ihren Ländern ebenfalls für die Beendigung des Krieges. Sie sahen in den Bolschewiki unter der Führung Lenins den Garanten zur Erlangung dieses Zieles in Europa. Der Rote Oktober setzte ungeheure Energien frei, die die russische Gesellschaft umwälzten und in die ganze Welt ausstrahlten. Bis heute ist die Oktoberrevolution ein Bezugspunkt für alle, die das "Ende der Geschichte" noch nicht gekommen sehen. Unterschiedliche Erfahrungen in dieser hundertjährigen Geschichte bringen aber AUCH unterschiedliche Geschichten hervor. So ist noch immer nicht geklärt, ob Revolutionen "Lokomotiven der Geschichte" (Karl Marx) oder "der Griff des in diesem Zuge reisenden Menschengeschlechts nach der Notbremse" (Walter Benjamin) sind. Unsere Revue wird sich mit unterschiedlichen Darstellungs- und Erzählformen, mit Aspekten wie dem utopischen Moment, der Figur Lenin, den Geschlechterverhältnissen, der Plakatkunst sowie der filmischen Verarbeitung beschäftigen. 01 - Dr. Gregor Gysi 02 - Schroeter & Berger 03 - Elfriede Müller 04 - Felicita Reuschling 05 - Dr. Anke Hennig

Die Oktoberrevolution war ein welthistorisches Ereignis. Dies wird niemand bestreiten. Am 7. November 1917 griffen die Bolschewiki erfolgreich nach der Macht und beendeten für Russland den Ersten Weltkrieg. Große Teile der europäischen Bevölkerung waren begeistert und kämpften in ihren Ländern ebenfalls für die Beendigung des Krieges. Sie sahen in den Bolschewiki unter der Führung Lenins den Garanten zur Erlangung dieses Zieles in Europa. Der Rote Oktober setzte ungeheure Energien frei, die die russische Gesellschaft umwälzten und in die ganze Welt ausstrahlten. Bis heute ist die Oktoberrevolution ein Bezugspunkt für alle, die das "Ende der Geschichte" noch nicht gekommen sehen. Unterschiedliche Erfahrungen in dieser hundertjährigen Geschichte bringen aber AUCH unterschiedliche Geschichten hervor. So ist noch immer nicht geklärt, ob Revolutionen "Lokomotiven der Geschichte" (Karl Marx) oder "der Griff des in diesem Zuge reisenden Menschengeschlechts nach der Notbremse" (Walter Benjamin) sind. Unsere Revue wird sich mit unterschiedlichen Darstellungs- und Erzählformen, mit Aspekten wie dem utopischen Moment, der Figur Lenin, den Geschlechterverhältnissen, der Plakatkunst sowie der filmischen Verarbeitung beschäftigen. 01 - Dr. Gregor Gysi 02 - Schroeter & Berger 03 - Elfriede Müller 04 - Felicita Reuschling 05 - Dr. Anke Hennig

Die Oktoberrevolution war ein welthistorisches Ereignis. Dies wird niemand bestreiten. Am 7. November 1917 griffen die Bolschewiki erfolgreich nach der Macht und beendeten für Russland den Ersten Weltkrieg. Große Teile der europäischen Bevölkerung waren begeistert und kämpften in ihren Ländern ebenfalls für die Beendigung des Krieges. Sie sahen in den Bolschewiki unter der Führung Lenins den Garanten zur Erlangung dieses Zieles in Europa. Der Rote Oktober setzte ungeheure Energien frei, die die russische Gesellschaft umwälzten und in die ganze Welt ausstrahlten. Bis heute ist die Oktoberrevolution ein Bezugspunkt für alle, die das "Ende der Geschichte" noch nicht gekommen sehen. Unterschiedliche Erfahrungen in dieser hundertjährigen Geschichte bringen aber AUCH unterschiedliche Geschichten hervor. So ist noch immer nicht geklärt, ob Revolutionen "Lokomotiven der Geschichte" (Karl Marx) oder "der Griff des in diesem Zuge reisenden Menschengeschlechts nach der Notbremse" (Walter Benjamin) sind. Unsere Revue wird sich mit unterschiedlichen Darstellungs- und Erzählformen, mit Aspekten wie dem utopischen Moment, der Figur Lenin, den Geschlechterverhältnissen, der Plakatkunst sowie der filmischen Verarbeitung beschäftigen. 01 - Dr. Gregor Gysi 02 - Schroeter & Berger 03 - Elfriede Müller 04 - Felicita Reuschling 05 - Dr. Anke Hennig

Die Oktoberrevolution war ein welthistorisches Ereignis. Dies wird niemand bestreiten. Am 7. November 1917 griffen die Bolschewiki erfolgreich nach der Macht und beendeten für Russland den Ersten Weltkrieg. Große Teile der europäischen Bevölkerung waren begeistert und kämpften in ihren Ländern ebenfalls für die Beendigung des Krieges. Sie sahen in den Bolschewiki unter der Führung Lenins den Garanten zur Erlangung dieses Zieles in Europa. Der Rote Oktober setzte ungeheure Energien frei, die die russische Gesellschaft umwälzten und in die ganze Welt ausstrahlten. Bis heute ist die Oktoberrevolution ein Bezugspunkt für alle, die das "Ende der Geschichte" noch nicht gekommen sehen. Unterschiedliche Erfahrungen in dieser hundertjährigen Geschichte bringen aber AUCH unterschiedliche Geschichten hervor. So ist noch immer nicht geklärt, ob Revolutionen "Lokomotiven der Geschichte" (Karl Marx) oder "der Griff des in diesem Zuge reisenden Menschengeschlechts nach der Notbremse" (Walter Benjamin) sind. Unsere Revue wird sich mit unterschiedlichen Darstellungs- und Erzählformen, mit Aspekten wie dem utopischen Moment, der Figur Lenin, den Geschlechterverhältnissen, der Plakatkunst sowie der filmischen Verarbeitung beschäftigen. 01 - Dr. Gregor Gysi 02 - Schroeter & Berger 03 - Elfriede Müller 04 - Felicita Reuschling

Lenins totalitære prosjekt. Filosofen Peter Singer vil ha slutt på meningsløs lidelse - også dyrs. Unabomberens manifest er et angrep på det moderne samfunnet.

I denne episoden forsøker vi oss på et kort forsøk på å forklare hva den russiske revolusjonen var for noe. Pål spør og graver, Lars svarer så godt han kan.    Som dere muligens vet så er den russiske revolusjon en temmelig kompleks hendelse, som man lenge ofte var enten for eller imot. Det er fortsatt uenigheter blant historikere og andre om hvordan mange av disse hendelsene skal forstås, og det er sikker noen som vil være uenige med noe av det som sies her. Men vi mener å ha fått de fleste fakta mer eller mindre korrekt, og korrigerer gjerne kommentarer som skulle vise seg å være riv ruskende gale.    NB NB: Pål har helt rett, det er selvfølgelig Jahn Teigen som har sangen Glasnost, som han deltok med i den norske Melodi Grand Prix i 1988 og kom på andre plass. Lars tenkte selvfølgelig på Kjetil Stokkans Brandenburger Tor, som vant norske grand prix-finalen i 1990, men kom på delt sisteplass sammen med Finland i den internasjonale konkurransen. Vi kan vel konkludere med at norsk popmusikk var en viktig pådriver for jernteppets fall, verden hadde antakeligvis sett helt annerledes ut, og vi venter fortsatt på at ledende internasjonale eksperter på den kalde krigen skal ta dette faktum inn over seg. Mens vi venter kan vi jo høre sangene en gang til: Jahn Teigen, Glasnost: https://www.youtube.com/watch?v=fQeKE1LDAxo Kjetil Stokkan, Brandenburger Tor: https://www.youtube.com/watch?v=IzP25eqwMKw    Lydutdrag brukt i episoden:  Lenins tale fra mars 1919: https://www.youtube.com/watch?v=lzf3FRSbEUk Dimitri Sjostakovitsj 12.symfoni “1917”, fremført av Leningrad symfoniorkester, ledet av Evgenij Mravinskij, i Leningrad 30.april 1984 https://www.youtube.com/watch?v=K_IGkwov3EM    Kilder: Catherine Merridale - Lenin on the train Orlando Figes - Revolutionary Russia, 1891-1991: A history, og A people's tragedy: The Russian Revolution, 1891-1924 Tony Brenton (red.) - Historically inevitable? Turning points of the Russian Revolution China Miéville - October: The Story of the Russian Revolution Lenin, Slavoj Zizek (red.) - Revolution at the gates. The 1917 writings Robert Service - The Penguin History of Modern Russia: From Tsarism to the Twenty-first Century    Hans Wilhelm Steinfelds siste korrespondentbrev fra Russland, fra 2014. Her oversetter han blant annet Fjodor Tjutsjevs dikt fra 1866, som vi nevner på starten av episoden: https://www.nrk.no/urix/steinfelds-siste-korrespondentbrev-1.11795557    Et par gode podcaster om revolusjonen:  Erling Sandmo, Aslak Sira-Myre og Åsmund Egge snakker om hvordan revolusjonen ble mottatt i avisene her til lands: https://soundcloud.com/nasjonalbiblioteket/arkivert-russisk-revolusjon-aslak-sira-myhre-og-erling-sandmo?in=nasjonalbiblioteket/sets/arkivert Tor Bomann-Larsen om brevet fra tsar Nikolaj den 2. til kong Haakon i februar 1917: https://soundcloud.com/nasjonalbiblioteket/brevet-fra-tsaren-den-russiske-revolusjonen-og-kongehuset?in=nasjonalbiblioteket/sets/1917-og-den-russiske-revolusjonen Sheila Fitzpatrick om den russiske revolusjon, hennes og andres tolkninger av hendelsene: https://soundcloud.com/britishacademy/ending-the-russian-revolution-reflections-on-soviet-history-and-its-interpreters?in=history-hub/sets/the-russian-revolution Historiker Judith Devlin med en kort og fin gjennomgang av hendelsene dette året: https://soundcloud.com/history-hub/judith-devlin-on-the-russian-revolution?in=history-hub/sets/the-russian-revolution   Puh, det var mer enn nok. Takk så mye for at dere hører på. Vær så snill og legg igjen en liten beskjed eller noen stjerner på iTunes, det er faktisk veldig virkningsfullt med tanke på hvilke podcaster som dukker opp på listene der. Enda bedre, del podcasten med andre interesserte. Og til slutt, ingenting er hyggeligere enn å høre fra dere, på epost eller facebook, det gjør oss veldig lykkelige, og litt konstruktiv kritikk gjør hele prosjektet sakte men sikkert bedre.    Anbefalingene: Pål anbefaler podcastene In our time (særlig episoden om piterne) og Joe Rogans intervju med Chris Kresser (episode 1037).  Lars anbefaler boken Lab Girl av Hope Jahren (oversatt til norsk under tittelen Alt jeg vet om planter). Jahren er nylig blitt ansatt ved universitetet i Oslo, les feks intervju med henne her: https://titan.uio.no/node/1939    Takk: Takk igjen til Sveinung Sudbø som laget logoen vår, som for episoden har fått en liten kommunistisk vri. Dere finner Sveinungs arbeider på originalkopi.no, og mye mer på brenneriveien.net  Musikken er laget av Arne Kjelsrud Mathisen, som blant annet driver studioet Nygrenda Vev og Dur i Grimstad. Hadde det ikke vært så langt å reise hadde vi spilt inn alle episodene i Arnes koselige låvestudio. Se http://www.facebook.com/nygrendavevogdur for mer info.     Alt godt, hilsen Lars og Pål larsogpaal@gmail.com   

Zu Zeiten der Sowjetunion war Uljanowsk ein Pilgerort für Millionen. Danach geriet Lenin in Vergessenheit. Heute herrschen in seinem Geburtsort nahezu vorrevolutionäre Zustände. Eindrücke aus Uljanowsk von Christine Hamel.

Följ med Tobias Svanelid och historieprofessorn Kristian Gerner till Sankt Petersburg och spåren efter Oktoberrevolutionen för 100 år sedan. Oktoberrevolutionen 1917 beskrivs idag oftare som en statskupp, men kom att få avgörande konsekvenser för världens historia. Dagens Ryssland har problem med den här historien, eftersom revolutionärerna såg det som att de startade inte en rysk revolution, utan en världsrevolution, menar Kristian Gerner. Han berättar historien från Lenins återkomst till Finlandsstationen, via pansarkryssaren Aurora som sköt skotten som markerade startpunkten på revolutionen, till Vinterpalatset, där dem provisoriska regeringen avsattes. Hör dessutom om hur man behandlar Oktoberrevolutionens historia i dagens Ryssland.

Lev Trotskij tabte kampen til Stalin om at blive Lenins efterfølger. Det blev til et årelangt fjendskab mellem de to, som endte med et brutalt snigmord i Mexico. I denne uge taler vi om det brutale mord på Trotskij, en charmerende agent, hans smukke mor - og en stakkels, stakkels kvinde ved navn Sylvia, som bare drømte om den store kærlighed. 

Mennesket forsøger at vælte dyrene af tronen. Det går ikke helt efter planen, thi Snowball har  læst op på Julius Caesar. Dyrerne sejrer, Gamle Major bliver gravet op og hans kranie bliver udstillet ligesom Lenins døde krop.

After the fall of communism in Bulgaria in 1989, statues of Bulgarian communist leaders, idealized revolutionary workers, and Lenins were taken down all over the county. Some of these statues are now in the Museum of Socialist Art in Sofia. Bulgaria doesn’t have a history museum that explores its communist past. The Museum of Socialist Art doesn’t fill that void, exactly: it is an extension of the Bulgarian National Gallery of Art. In this episode, museum director Nikolai Ushtavaliiski and art historian Elitsa Terzieva talk about organizing the past by focusing on art. The outdoor sculpture garden, above, is unorganized, with statues placed wherever there is room. The indoor galleries, by contrast, are organized by exhibitions exploring specific themes. Even though the museum stays as far away from politics as possible by focusing on the art, these exhibitions provide the framework to start interpreting the era. At some point, there will be a museum that explores the communist era in Bulgaria, but until then this collection of artwork gives you a lot to think about. Links Museum of Socialist Art in Sofia (https://en.wikipedia.org/wiki/Museum_of_Socialist_Art,_Sofia) Mythologems of the Heroic (http://www.novinite.com/articles/180097/The+National+Gallery+and+the+Museum+of+Socialist+Art+Present+the+Exhibition+%27Mythologems+of+the+Heroic%27) Museum Archipelago is a tiny show guiding you through the rocky landscape of museums. Subscribe to the podcast via Apple Podcasts (https://itunes.apple.com/us/podcast/museum-archipelago/id1182755184), Google Podcasts (https://www.google.com/podcasts?feed=aHR0cHM6Ly93d3cubXVzZXVtYXJjaGlwZWxhZ28uY29tL3Jzcw==), Overcast (https://overcast.fm/itunes1182755184/museum-archipelago), Spotify (https://open.spotify.com/show/5ImpDQJqEypxGNslnImXZE), or even email (https://museum.substack.com/) to never miss an episode. This Episode was recorded at the Museum of Socialist Art in Sofia, Bulgaria on July 6th, 2017. Unlock Club Archipelago

Vi hör om en av historiens mest berömda tågresor, Lenins färd från Zürich till revolutionens Petrograd. Vi besöker också Fukushima i Japan och kollar hur nejden har hämtat sig efter kärnkraftskatastrofen för knappa sex år sedan. Redaktör för Kvanthopp: Marcus Rosenlund.

On the night of December 8, 2013, a huge crowd gathered on a tree-lined boulevard in downtown Kiev, Ukraine. The crowd was there to watch as a statue in the boulevard was pulled down by a crane. The toppled statue … Continue reading →

On the night of December 8, 2013, a huge crowd gathered on a tree-lined boulevard in downtown Kiev, Ukraine. The crowd was there to watch as a statue in the boulevard was pulled down by a crane. The toppled statue … Continue reading →

Oktoberrevolutionen 1917 förde bolsjevikerna till makten i Ryssland. Andra partier förbjöds. Censuren återinfördes. Landsbygden brandskattades med svältkatastrofer som följd. Hur gick det till när tsarstyre och begynnande demokrati för 100 år sedan ersattes med enpartistat och röd terror under Vladimir Lenins ledning? Kristian Gerner, professor i historia och Östeuropakännare, samtalar med programledaren PJ Anders Linder.

Idag pratar Marcus, Johanna och Isak om Lenins nya kläder, den kanske inte så förödande grönsaks-krisen, att Eurovision ger långfingret år Lisa Ajax och så får vi en snabbkurs i Franska presidentvalet. Dessutom hamburgare. Medverkande: Marcus Berggren, Isak Jansson, Johanna Wagrell. Producent: Filip Orrling

I dagens radio bubb.la avhandlas bland annat kaffeliga som gäckar skånska livsmedelsbutiker, brandhärjning av Lars Vilks konstverk är brutal form av konstkritik enligt honom själv, Lasse Diding hyllar Lenins goda avsikter genom att bygga park, föräldrar stressade över barns krav på specialkost, Facebook utvecklar censurverktyg för Kinas ledare, Malcom Kyeyune om vänsterns låga politiska organisering samt endast 53% anser EU-medlemskap bra bland medlemsländernas befolkning. http://radio.bubb.la/radio-bubb-la-2511/

Pieter Waterdrinker (1961) behoort tot de voorhoede van de Nederlandse literatuur. Hij publiceerde grote, internationaal geprezen romans als Liebmans ring, Duitse bruiloft en het in 2013 verschenen Lenins balsem, dat werd genomineerd voor de Libris Literatuurprijs.

Dagens radio bubb.la inleds med ett reportage om Ingeborgs Bageri i Linköping och den attack som riktats mot företaget av Livsmedelsarbetarförbundet. Hjälp oss sprida det här avsnittet och på så sätt hjälpa Ingeborgs i deras kamp mot facket! Dessutom gjorde vi förstås ett nyhetssvep där vi bland annat pratade om igelkottar som riskerar att råka illa ut på valborg, fisksperma som ny gourmetingrediens, Googles satsning på att finansiera nya medier på nätet, vad man lämpligen bör göra på först maj, den annalkande IT-bubblan samt Lenins mumie. http://radio.bubb.la/radio-bubb-la-304/

Vilken är Oscars bästa raggningsreplik? Vilket var Lenins favoritinstrument? Vad tror Oscar finns i glassen Tip Top? Detta, ett gästspel från Lasse i The Ark och mycket annat bjuder vi på i detta avsnitt! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Bo Sjökvist reser till Tornedalen för att ta reda på bastuns ursprung. Där bastar man på samma sätt som man gjorde över hela Sverige innan bastun förbjöds 1725. Där lever också den finländska presidenten Urho Kekkonens kända bastudiplomati kvar, man löser problemen i bastun. Fast nu har bastudiplomatin orsakat en feministisk debatt och är ett hett omdebatterat ämne i Norrbotten. Programmet handlar också om Turkiets och Lenins betydelse för för den nordiska bastun. Vårt rena samvete är en programserie i två avsnitt om att bada bastu. Om hur man badar bastu bäst och om bastubadandets betydelse för våra liv. Badaren Bo Sjökvist badar och bastar sig genom ett naket saunaverige där man pratar om känsliga saker, löser konflikter  och tar stora beslut.

Lenins Dekret über Grund und Boden vom 8. November 1917 war eine nüchterne Angelegenheit von größter politischer Brisanz. Trotzdem fiel es Humoristen zum Opfer. Autorin: Julia Devlin

Seit 20 Jahren lebt der Filmemacher Rick Minnich in Berlin. 1968 im kalifornischen Pomona geboren, führt sein Lebensweg – fast in einer gegenläufigen amerikanischen Grundbewegung nach Osten: Er wuchs in Arizona und Kansas auf, studierte in New York City und ging dann Anfang der 1990er Jahre nach Berlin, er an der Hochschule Konrad Wolf das Regiehandwerk lernte. Im Gespräch zeichnet Minnich seine diversen kinematographischen Beschäftigungen mit Erinnertem und Vergessenem nach. Beginnend mit »The Book of Lenins« (1996), einem skurrilen Kurzfilm über das historiographische Vakuum nach dem Ende des Kalten Kriegs, bis hin zu seinem letzten, großen Projekt. »Forgetting Dad« (30.1., 20.30 Uhr, Kino 46) ist eine filmische Suche nach Minnichs eigenem Vater, der nach einem eigentlich harmlosen Autounfall das Gedächtnis verlor und ein neues Leben zu führen begann. Abschließend einige Anmerkungen zu den Feuervorhersagen und den mythogeographischen Strategien des Kollektivs »Neue Slowenische Kunst« aus Ljubljana.

31.03.1872: Sie war die erste Sozialministerin der Welt: Alexandra Kollontai, geboren am 31. März 1872. Sie schien wie gerufen, die russische Revolutionärin mit feministischen Ideen, als sie 1917 in Lenins erstes Kabinett eintrat. Aber die meisten Revolutionäre sind auch nur Männer, fand sie bald heraus, und ihre Karriere fand neue Wege ...