Podcast appearances and mentions of hans castorp

Wer darf Urlaub machen? Wer ist "urlaubsfähig" und bekommt eine entsprechende Bescheinigung? Wird die Urlaubsfähigkeit nicht attestiert, geht es in eine sogenannte "Pre-Holiday-Klinik", damit die Urlaubskandidaten nach kurähnlichen Maßnahmen auch wieder richtig urlaubsfähig werden. Das neue Urlaubsgewährungsgesetz macht den Urlaub zur Bürgerpflicht. Pandemie, Kriege, Inflation, Klima - die Multikrise hat ihre Spuren hinterlassen, die deutsche Bevölkerung ist zu erschöpft. Deutschland in naher Zukunft? Oliver Sturm schreibt, pünktlich zu Thomas Manns 150. Geburtstag und rund 100 Jahre nach der Veröffentlichung seines legendären "Zauberberg"-Romans die Sanatoriums-Geschichte um, versetzt sie an den Südhang des Oberen Wendelstocks und untersucht die "große Gereiztheit". In der zehnteiligen Hörspielserie kommt Tom Schilling als Sven Schmitz, und moderner Hans Castorp, ins Sanatorium "Haus Müßiggang". Über seine Rolle in der Hörspielproduktion, über die gegenwärtige gesellschaftliche Verfasstheit spricht der Schauspieler mit Katja Weise in NDR Kultur à la carte.

Im Herbst 1924 erschien Thomas Manns Roman "Der Zauberberg". 100 Jahre also ist das her. In der legendären Geschichte erlebt der 23-jährige Hans Castorp die abgeschlossene Welt eines Schweizer Sanatoriums in Davos.

Im November 1924 erschien Thomas Manns Roman "Der Zauberberg". 100 Jahre also ist das her. In der legendären Geschichte erlebt der 23-jährige Hans Castorp die abgeschlossene Welt eines Schweizer Sanatoriums in Davos. Eine Welt, die ihn mit Krankheit, merkwürdigen Menschen, leidenschaftlicher Zuneigung und Tod konfrontiert. Diesen Stoff hat Heinz Strunk jetzt mit einer eigenen Geschichte neu garniert. Sein Held ist Jonas Heidbrink, Schauplatz ist die mecklenburgische Einöde, in der sich auch ein Sanatorium befindet, in der sich auch jene eigene Welt zeigt, die zunächst fremd scheint, bald aber immer näher rückt. Heinz Strunk ist spätestens seit seinem Bestseller "Der goldene Handschuh", der Roman wurde 2016 mit dem Wilhelm Raabe-Literaturpreis ausgezeichnet, eine markante Stimme in der Literaturszene. Mit Juliane Bergmann spricht er in "NDR Kultur à la carte" über die Schönheit des Unschönen und natürlich über seine Hommage an einen großen Klassiker.

Vor 100 Jahren ist "Der Zauberberg" von Thomas Mann erschienen. Für den Literaturkritiker Volker Weidermann ist der Roman das Buch seines Lebens. Deswegen begleitet er die radio3-Lesung des Romans wöchentlich mit einer Kolumne. Heute berichtet er über die Magie des Bergs, der Hans Castorp und die anderen Patienten in seinen Bann schlägt.

Bequem, lustig und auf begrenztem Raum - so stellt sich Thomas Mann sein neues Werk vor. Am Ende ufert die Arbeit so aus wie der Aufenthalt von Hans Castorp im Sanatorium. Im November 1924 kommt das Buch erstmals in den Handel. Von Monika Buschey.

Thomas Mann fick Nobelpriset i litteratur 1929 men fem år tidigare kom den ut, Bergtagen, om ingenjören Hans Castorp som besöker sin kusin på sanatoriet Berghof. Det blir en vistelse på sju år. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det existerar inga sådana tidsenheter som veckor i sanatorievärlden. Castorp har fått en egen fläck på lungan.Vi hör Henrietta Hultén samtala med regissören Staffan Roos inför radioteateruppsättningen av Bergtagen med bl.a Pontus Gustafsson och Anita Björk 1999.

Vi har vant oss vid att höra spöken. Men en gång i tiden var inspelade röster och musik något häpnadsväckande. Thomas Steinfeld tar Thomas Mann till hjälp får att få oss att se hur märkvärdigt det är. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Långt uppe i de Schweiziska bergen ligger ett sanatorium med namnet ”Berghof”. Några år innan första världskrigets början samlas där en brokig skara patienter, uppenbarligen förmögna kvinnor och män från olika europeiska länder. De verkar söka bot mot lungsoten, men har faktiskt bestämt sig för att tillbringa resten av sina liv på denna stillsamma plats halvvägs mellan slättlandet och himlen. Plötsligt står en låda i pianosalongen, ett matt svartbetsat skrin som med en silkeöverspunnen kabel anslutits till en väggkontakt. ”Det är ingen apparat och ingen maskin“, utropar hovrådet Behrens, direktören för sjukhuset, när han får syn på underverket, ”det är ett instrument, det är en Stradivarius, en Guarneri där råder resonans- och svängningsförhållanden av det mest utstuderade raffinemang.“ Skrinet är en grammofon.Tekniken är så ung, publiken är så oerfaren i umgänget med konserverad musik, att den applåderar när nålen nått det sista varvet. Lyssnarna ropar på mer, de skrattar när en sångare övergår till falsett, de ropar ”bravo“ när sluttonikan nåtts. De första erfarenheterna med tekniskt reproducerad musik måste ha liknat de första mötena med fotografiet: händelser, liksom utrivna från tillvaron, men på ett otäckt sätt likt det som verkligen skedde, konstgjort, drömaktigt, dött, dock intill förväxling samstämmande med den levande naturen. Och inte bara det: ögonblicket, som bara en gång inträffade för att aldrig komma igen, fanns nu bara där – närvarande som ett glas vatten eller en skruvmejsel, alltid färdigt, alltid redo, alltid upprepbart, här och där och på vilken ort som helst.”Bergtagen” heter romanen, i vilken den tyske författaren Thomas Mann i början av 1900-talet berättade om en ung man, som egentligen hade kommit till detta mellanrike för att hälsa på en äldre kusin. Men Hans Castorp, en ingenjör utan yrkeserfarenhet, som det heter i boken, utvecklar en ostadig feber och stannar, först en månad, sedan flera månader. Till slut blir det sju år som inte upplevs som en tid som går utan som ett enda långt nu. Han samtalar med de andra gästerna, han förälskar sig i en dam från Ryssland, han spelar kort. Ingenting blir bestämt. Då ser han grammofonen, i bokens sista kapitel, och han möter sitt öde: ”Han uppfylldes av en bestämd aning om en ny passion, ny förtrollning, ny kärlek.“ Hela hans uppmärksamhet tillhör nu apparaten. Hans bästa tid är natten, när han har grammofonen för sig själv.Pianosalongen fylls nu med ”andemusik”, i ordets egentliga mening, med musik framförd av spöken: ”Han såg inte de sångare och sångerskor som han hörde, deras personer dvaldes i Amerika, i Milano, i Wien, i S:t Petersburg och kunde gärna få stanna där, ty han hade det bästa av dem, deras röster, och han uppskattade denna rening eller abstraktion.“ Och så sitter Hans Castorp i sin fåtölj, med huvudet lutat mot axeln, och väcker andarna till liv: Varje gång det faller honom in, varje gång när han trycker på en knapp, så måste de uppträda igen, alltid lika unga, alltid med samma toner, alltid beredda att upprepa samma ord med samma andetag. Och ju mer de sjunger, och närmare de kommer honom, desto mer närmar han sig också dem, desto mer blir han själv en spökfigur.En gång i tiden var dessa andars uppträdande i den verkliga världen någonting så oerhört och häpnadsväckande, att lyssnarna ville ge dem stående ovationer. Då var andarna bara enstaka varelser i en akustikens värld fylld av helt andra ljud, eller av inga ljud alls. Sedan dess har andarna nästan helt övertagit herraväldet över öronen. Och så blev de så vanliga, att lyssnarna glömde att de lever i andarnas sällskap. Eller är det tvärtom: att människorna vant sig att leva i andarnas värld? Ty vad som hände i musiken, det hände vid samma tid också i filmen, där städer och landskap, människor och folkmassor dök upp i mörka biografsalar, så att filmerna i all oändlighet kunde berätta om Faust eller Nosferatu eller Buster Keatons oändliga kamp mot missödet.Denna andarnas värld har påfallande likheter med ”hades”, antikens dödsrike. På ”samma sätt som den tekniska reproduktionens röster inte har någon kropp, så hade antikens döda ingen materiell tillvaro. De bestod av dimma. Försökte man att röra vid dem, så grep man i det tomma. Ett slags liv fick de enbart, när de fått i sig en droppe blod, så som rösten på grammofonen, som först börjar sjunga när en lyssnare satt igång svängskivan. Men så liknar dessa andar inte bara de levande döda från ”hades”, utan också spöken, i sin moderna utformning, de som går omkring i ödsliga hus, de stackars varelserna som är tvungna att natt efter natt och i all evighet utföra samma dåd, tills en nådig själ förbarmar sig över gengångaren och bryter, om inte förbannelsen, så åtminstone elkontakten.Tre verk är det som Hans Castorp, ett ”livets sorgebarn“, inte tröttnar på att lyssna till: Ur Giuseppe Verdis ”Aida” är det finalens duett: ”Tu – in questa tomba“, ”du – i denna grav“. Dessutom är han mycket förtjust i Georges Bizets opera „Carmen“, historien om en dubbelt eller till och med trefaldigt misslyckad kärlek. Slutligen fastnar han vid Franz Schuberts sång ”Lindenbaum“: ”vid brunnen framför porten“. Hans latenta sympati för döden hittar äntligen det passande ackompanjemanget: ”Hans Castorps tankar eller aningsfulla halvtankar flög högt medan han satt ensam i natten framför sin putsade musiklåda – de flög högre än hans förstånd räckte, det var alkemiskt uppdrivna tankar. Å, den var mäktig, denna själens förtrollning!“ Det dröjer dock inte länge innan andarna blir farliga. Hade han lyssnat i sällskap, tillsammans med de andra patienterna, kanske till och med i en konsertsal, så hade hans förtrollning dämpats av det sociala umgänget. Men ensam som han är, utvecklas den alltför nära bekantskapen med andarna till en fråga om liv och död. Romanen slutar, som bekant, med att hjälten lämnar sanatoriet i bergen. Han reser ner till slättlandet, ner till kriget.Förresten var Thomas Mann själv en ivrig anhängare av grammofonmusiken. Inte från början, inte 1920, när han kallade den för ett ”barnsligt och enformigt gyckelverk“. Men några år senare köpte han själv en skivspelare, av det tyska märket ”Cremona“. Och denna apparat beundrade han som ”ett ymnighetshorn som flödade av munter och själfull konstnärligt njutning“. Det dröjde inte länge innan gästerna, som han själv hade bjudit in till te och kaka, klagade över att det inte längre gick att tala med honom, för skivornas skull. De undkom inte andarna som Thomas Mann manade fram, åtskilda från sina kroppar i tid och rum.Thomas Steinfeld, författare och professor i kultursociologi

Hans Castorp, un jeune Hambourgeois qui se destine à une carrière d'ingénieur naval, rend visite à son cousin, Joachim, soigné dans un sanatorium de Davos, en Suisse. Venu pour un séjour de trois semaines, il demeurera sept ans dans la montagne. Et c'est là, en haut, loin de la société et des préoccupations ordinaires, qu'il grandira, se découvrira, s'épanouira à la vie et au monde. Cet article La montagne magique (de Thomas Mann) est apparu en premier sur Aldor (le blog).

Deutschlands „königliche Familie“ nannte Literaturpapst Marcel Reich-Ranicki die Manns einmal. Zu den „Windsors der Deutschen“ erhob der „Spiegel“ den Nobelpreisträger-Clan um den aristokratisch anmutenden Patriarchen Thomas, der tagtäglich, egal was die bewegte Weltgeschichte des 20. Jahrhunderts so vorhatte, an seinem Schreibtisch saß und seine international bald millionenfach verkauften Bücher schrieb. Tony und Hanno Buddenbrook, Gustav von Aschenbach, Hans Castorp, Zeitblom und Leverkühn oder Felix Krull verdanken wir einem Leben im Arbeitszimmer, das weder für anteilige Kindererziehung noch für ernstliche außereheliche Interessen an betörenden jungen Männern viel Platz ließ. Dennoch ist die Geschichte von Thomas Mann eine, die uns aus der Kaiserzeit bis in die Nachkriegsrepublik führt – und eine äußerst transatlantische noch dazu. Um den neben Einstein berühmtesten Flüchtling vor den Nazis, der in seiner heute von der Bundesregierung in eine Stiftung umgewandelten modernistischen Villa hoch über Los Angeles dem Sturz Hitlers entgegensehnte, und seine einmalig exzentrische Familie geht es im Gespräch mit einem ebenfalls weltberühmten Autor: Colm Tóibín gewann für Bücher wie The Master, Brooklyn, The Testament of Mary oder Nora Webster bereits den International Dublin Literary Award, den Preis für die Los Angeles Times Novel of the Year, den Lambda Literary Award, den Holbrooke Award des Dayton Literary Peace Prize oder den Bob Hughes Lifetime Achievement Award. Toíbín stand dreimal auf der Shortlist für den Booker Prize und gilt selbst als Finalist für den Literaturnobelpreis. Er ist Sidney B. Silverman Professor of the Humanities an der New Yorker Columbia University. Sein druckfrischer Roman The Magician (Der Zauberer) erzählt das unglaubliche Leben des verschlossenen Lübeckers Thomas Mann, der in den USA der 1940er Jahre zum Superstar avancierte und dem Berliner Terrorregime sein „Wo ich bin, ist Deutschland“ entgegenschleuderte. Mit Bettina Schulte, der führenden Literaturkritikerin der Badischen Zeitung, spüren wir dann dem nach, was die Deutschen selbst heute über die Manns denken. Shownotes: "Der Zauberer" von Colm Tóibín Moderation & Redaktion: René Freudenthal Produktion & Mitarbeit: Hanna Langreder Original-Logo zum Podcast: Simon Krause Original-Musik zum Podcast: Edward Fernbach

Heute geht's um Strategien der Resilienz, Familienbande und andere Schmerzen: Wie vermeidet man Panik, wie nimmt man Babys hoch, wie wickelt man Greise, wie redet man mit seinem Gespons? Es treten auf: Miss Marple, Karl Lauterbach, Thomas von Aquin, Ernst Bloch, Sebastian Kurz, Herbert Grönemeyer, Hans Castorp, Friedrich Nietzsche, Pontius Pilatus und der erste vollamtliche Kommunist: Jesus. Folge abspielen

Welkom bij ‘Die Vorleser’, de podcast over Duitse boeken van het Duitsland Instituut Amsterdam. Daarin probeert DIA-medewerker en germanist Trixie Hölsgens haar collega’s en diverse gasten klassiekers uit de Duitse literatuur te laten lezen. In aflevering twee spreekt Trixie met oud-collega Thomas de Vries over het boek Der Zauberberg van Thomas Mann. Daarin gaat de hoofdpersoon Hans Castorp – aanvankelijk voor 3 weken – op bezoek bij zijn neef in een sanatorium. Uit 3 weken worden 7 jaar…

Der junge Hans Castorp besucht seinen lungenkranken Vetter in den Schweizer Alpen. Daraus wird ein jahrelanger Aufenthalt in einer Welt von Krankheit und Frivolität.

Während seines siebenjährigen Aufenthalts in der abgeschlossenen Welt eines Sanatoriums im Hochgebirge trifft der junge Hans Castorp auf weltentrückte Figuren, die ihn mit Politik, Philosophie, aber auch Liebe, Krankheit und Tod konfrontieren. Kultcomedian Dieter Nuhr erklärt den 1924 erschienenen Roman von Thomas Mann.

Amigos e amigas ouvintes, no décimo episódio de nosso podcast voltamos com o professor Dr. Antonio Marcodes do curso de Pedagogia da UECE. Marcondes nos explica a maestria a obra A Montanha Mágica, de Thomas Mann, mostrando aspectos do livro que o tornaram um dos trabalhos que mais influenciaram a literatura alemã no século vinte. Neste clássico da literatura alemã, Mann renova a tradição do Bildungsroman - o romance de formação - a partir da trajetória do jovem engenheiro Hans Castorp. Durante uma inesperada estadia em um sanatório para tuberculosos, Hans relaciona-se com uma miríade de personagens enfermos que encarnam os conflitos espirituais e ideológicos que antecedem a Primeira Guerra Mundial. Confiram o episódio completo, divirtam-se, e boa leitura! Visite o nosso site: gposshe.com

MINUTO LEITURA: A Montanha Mágica No topo de uma montanha nos alpes suíços está localizado um sanatório que trata e cuida, de maneira inovadora, de pessoas doentes de tuberculose. E é para lá que parte o jovem Hans Castorp, que desde muito novo tem a saúde um pouco mais frágil. O motivo de sua visita ao sanatório é descansar para se recuperar de uma anemia antes que possa iniciar o trabalho como engenheiro naval na Alemanha. A família o envia para lá, a fim de que se encontre com um primo que é militar e está se tratando da tuberculose. Esta é a introdução de “A Montanha Mágica”, do alemão Thomas Mann. O livro, publicado em 1924, não é uma leitura simples. São mais de 800 páginas de assuntos densos e uma quantidade enorme de temas abordados pelos personagens. Mas tudo é narrado de maneira impactante por Thomas Mann, que em 1929 foi vencedor do prêmio Nobel de literatura. E por todas as páginas da obra, o autor percorre esses assuntos de maneira detalhada, demonstrando seu profundo conhecimento sobre medicina, biologia, literatura e artes, além nos apresentar reflexões importantes a respeito da sociedade e da política. Com um domínio fantástico sobre as palavras, Thomas Mann é criterioso na escolha de cada uma das que nos apresenta em todas as longas descrições que faz. E aqui é importante avisar que o livro é completamente tomado por descrições detalhadas sobre a vida na montanha, os hábitos peculiares de cada personagem, o clima e o ambiente em que vivem. Tudo isso faz sermos transportados para o dia a dia dos que vivem “lá em cima”, nos fazendo esquecer do tempo e da vida dos que estão “lá embaixo”. Escalar essa montanha é uma tarefa árdua, mas chegar ao seu topo compreendemos porque ela é mágica.

In this special 200th episode of the History of Literature, Jacke and Mike discuss one of Mike's all-time favorite novels, Thomas Mann's The Magic Mountain. What does Mann do well? What makes this novel so great? And what do the experiences of Hans Castorp teach us about straddling the line between reality and the life of the mind? Help support the show at patreon.com/literature or historyofliterature.com/shop. (We appreciate it!) Find out more at historyofliterature.com, jackewilson.com, or by following Jacke and Mike on Twitter at @thejackewilson and @literatureSC. Or send an email to jackewilsonauthor@gmail.com. Music Credits: “Nouvelle Noel” by Kevin MacLeod (incompetech.com) Licensed under Creative Commons: By Attribution 4.0 License http://creativecommons.org/licenses/by/4.0/ Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Para o primeiro episódio, escolhi reler um dos meus livros favoritos, A Montanha Mágica, de Thomas Mann. O livro tem quase mil páginas e conta a história de Hans Castorp, um jovem de Hamburgo que decide visitar seu primo num sanatório de tuberculose em Davos por três semanas e acaba ficando sete anos. A Montanha Mágica pode parecer chato e monótono de início, mas se você der uma chance para o Hans, é fácil se encantar pela sua vida repetitiva, cheia de discussões que não levam a lugar nenhum, amores não consumados e o tempo, ah, o tempo! Para me ajudar a pensar como seria um sanatório de tuberculose no século XX, eu trouxe minha amiga Serenna Mehlmann, que é estudante de enfermagem, para uma conversa sobre as questões mais práticas da doença e do dia-a-dia de pacientes tuberculosos. Links!Buzzfeed Unsolved - The Haunted Halls of Waverly Hospital: https://www.youtube.com/watch?v=LXhLlWQtdt0&list=PLD8iUdp33PqSmH4NjDm6lk1YiNUhLCxj4&index=12&t=0sDiálogo entre Hans Castorp e Clawdia Chauchat traduzido do francês: http://agarrandooconceito.blogspot.com/2009/03/montanha-magica-thomas-mann-trechos-em.htmlConferência dada por Thomas Mann em Princeton sobre A Montanha Mágica: https://periodicos.fclar.unesp.br/perspectivas/article/viewFile/2008/1638Crazy Ex-Girlfriend: Os anos de aprendizado de Rebecca Bunch: http://valkirias.com.br/crazy-ex-girlfriend-os-anos-de-aprendizado-de-rebecca-bunch/Obras citadas!GOETHE. "Fausto I". São Paulo: Editora 34, 2011. MANN, Thomas, "A Montanha Mágica". São Paulo: Nova Fronteira, 2006. ROSENFELD. Anatol. "Thomas Mann: Apolo, Hermes, Dionisio". In: "Texto e Contexto I". São Paulo: Perspectiva, 2013.A música de abertura foi feita por Lucas Medina. Para falar comigo, você pode me mandar um oi na @iamjumed, tanto no twitter quanto no instagram!Para mandar um email, só usar o notaderodapepodcast@gmail.com

Bok i P2s sommerserie, der vi møter kjente romanfigurer, starter med et program som gikk første gang sommeren 2012. Vi møter Hans Castorp, hovedperson i Thomas Manns store roman Trolldomsfjellet. Oversetter Per Qvale er den som kjenner Castorp aller best …

Scarica il programma

Den uforglemmelige romanfiguren Hans Castorp, hovedperson i Thomas Manns store roman Trolldomsfjellet fra 1924, får sitt litt ustrukturerte portrett i dette programmet. Møt oversetter Per Qvale, programleder Leif Ekle og ... Hans Castorp