Podcasts about omgivningen

Markus Leonsson, 71 år, i Göteborg blev direkt bättre efter att ha opererat bort sin demens. Det handlar om hydrocefalus, vattenskalle, som många 70-åringar har utan att veta om det. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hydrocefalus, eller det som på läkarspråk heter idiopatisk normaltryckshydrocefalus (iNPH), är den allra vanligaste formen av hydrocefalus. Den innebär att vätska samlas i hålrummen, ventriklarna, i hjärnan. Den trycker på och påverkar tydligt balans och kisseriet. Omgivningen ser annorlunda gångOfta är det omgivningen som gör en person uppmärksam på att gången har försämrats.Men efter diagnos så kan situationen åtgärdas med en operation. Den innebär att en shunt, en ventil opereras in i hjärnan, och för bort överskottet av vätska.Många oupptäckta med hydrocefalusEn ny studie visar att många går utan diagnos, men dilemmat är att vården inte heller hinner med att operera alla som fått diagnos inom tre månader.Medverkar gör Mats Tullberg, som är professor i neurologi och som arbetar på neurologimottagningen vid Sahlgrenska universitetssjukhuset samt Markus Leonsson, som blev opererad 8 mars 2023.Programmet sändes första gången 14 mars i år.Programledare och producent Annika ÖstmanAnnika.Ostman@sverigesradio.se

Från eufori via explosiv ilska till nattsvart depression, allt inom en timme. Att leva med borderline, också känt som EIPS, är en bergochdalbana av känslor, plågsam både för den som är drabbad men även för människor runtomkring. Omgivningen betraktar ofta den som inte kan styra över sina känslor som besvärlig, överdramatiserande och manipulativ. Men det finns biologiska orsaker och hjälp att få. Vi har träffat psykolog, psykoterapeut och författare Niki Sundström för att få klarhet i vad borderline är och vad man kan göra åt det. Avsnittet presenteras i samarbete med den internationella kvinnorättsorganisationen Kvinna till Kvinna https://kvinnatillkvinna.se/ Ljud: @straydogstudios Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Markus Leonsson, 71 år, i Göteborg blev direkt bättre efter att ha opererat bort sin demens. Det handlar om hydrocefalus, vattenskalle, som många 70-åringar har utan att veta om det. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hydrocefalus innebär att vätska samlas i hålrummen, ventriklarna, i hjärnan. Den trycker på och påverkar tydligt balans och kisseriet.Omgivningen ser annorlunda gångOfta är det omgivningen som gör en person uppmärksam på att gången har försämrats.Men efter diagnos så kan situationen åtgärdas med en operation. Den innebär att en shunt, en ventil opereras in i hjärnan, och för bort överskottet av vätska.Många oupptäckta med hydrocefalusEn ny studie visar att många går utan diagnos, men dilemmat är att vården inte heller hinner med att operera alla som fått diagnos inom tre månader.Medverkar gör Mats Tullberg, som är professor i neurologi och som arbetar på neurologimottagningen vid Sahlgrenska universitetssjukhuset samt Markus Leonsson, som blev opererad 8 mars 2023.Programledare och producent Annika ÖstmanAnnika.Ostman@sverigesradio.se

I tv-serien "The Haunting of Hill House" spelar huset en viktig roll. Det gäller även i Shirley Jacksons romanförlaga. Författaren Kristofer Folkhammar söker vidare bland hennes hemsökta byggnader. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publiceras 2018-11-22.En stum fasad vid ett första möte. Fönstergluggars ögonlika hemligheter. En svunnen epoks ideal och förutsättningar som reser sig och reser sig, år efter år, mitt framför oss. Byggnader upprepar historien. Byggnader är fantastiska behållare för vår längtan, och därmed för vår skräck. Byggnader är kusliga.Sigmund Freuds begrepp ”det kusliga” kan enligt sin mest grundläggande definition sägas vara den känsla av obehag som uppstår i en, när något välbekant plötsligt ter sig främmande. Och byggnadskonst är mycket tacksamt att betrakta som en metafor för, eller en fond till, kusliga förnimmelser.Ta den urbana människan som rör sig genom vimlet. Hon lever sitt liv och har sitt sammanhang, sin hemvist, i en oöverblickbar stad. Plötsligt tappar hon bort sig. Omgivningen släpper taget, som i en dröm. Och dörrar är låsta. Allt kostar pengar. Hemstaden är villkorad, vänder sig bort, blir något okänt.Eller ta det enskilda huset. Det allra enklaste tecknet för hem, skydd och trygghet. Så effektfullt det både bär på, och kontrasterar mot hot och oro, där det ligger på sin ensliga kulle.som den sköraste av de karaktärer som äntrar det beryktade spökhuset, är hon mest mottaglig för dess destruktiva krafter.I Shirley Jacksons böcker har de kusliga byggnaderna en framträdande plats. Författaren, som levde och verkade i USA runt mitten av förra seklet, förser sina hus med förnuftigt stängda dörrar och besjälade väggar som stretar uppåt mot skyn. En slumpmässig beröringspunkt mellan taket och himlen skapar en förtvivlans hemvist.I ”Hemsökelsen på Hill House”, från början utgiven 1959, och aktuell som teve-serie på Netflix 2018, möter vi spökhuset utifrån. Det tronar upp framför bokens karaktärer, ledda av en antropolog som vill finna bevis för det övernaturligas existens. När Eleanor, som fått plats som en av antropologens assistenter, i romanens början bryter sig loss från sin dominanta syster, och kör mot Hill House, bjuder de främmande husen hon passerar på en kavalkad av möjliga hem, möjliga liv. Drömmar om verandor att sopa och stenlejon att putsa. Tysta vardagsrum med fläderbärsvin varje kväll för hälsans skull. Hennes öde i mötet med Hill House är inte så kusligt som direkt drabbande; som den sköraste av de karaktärer som äntrar det beryktade spökhuset, är hon mest mottaglig för dess destruktiva krafter.I en annan av Jacksons romaner, ”Vi har alltid bott på slottet”, från 1962, befinner vi oss istället inuti husets fasor, i maskopi med skräcken. Berättaren heter Merricat Blackwood. Hon bor på slottet med sin storasyster och åldrade farbror. En gång var de betydligt fler i familjen. Men en dödlig dos arsenik fann vägen till familjens sockerskål. Storasyster Constance misstänks för morden, men frias. Och systrarna lever isolerade ihop med sin farbror, med den närliggande byns skvallrande invånare som ett alltmer pockande hot.Båda husen är ödsliga platser, avskilda från en närliggande bygemenskap. Och ett av Jacksons återkommande teman är att hon, via skräckberättelsens former, bearbetar de mänskliga konflikter som kretsar kring att ingå, stötas ut, isoleras, bekräftas, försvinna.Sigmund Freuds essä ”Det kusliga”, publicerades på tyska 1919. Enligt honom var ”det kusliga” framför allt ett användbart begrepp i fråga om estetik, en förnimmelse, tätt kopplad till den lexikala sammansättningen hos det tyska ordet ”das Unheimliche”. ”Heimlich” är på tyska både ord för ”bekant, hemtrevlig” och för ”hemlig, dold”. Ett ord som när man granskar det bär på så mycket betydelsemässig tvetydighet, att det slår över i sin motsats. ”Unheimlich” blir alltså en negation både till något hemtamt och något hemligt. ”Unheimlich” är något där det välkända har gjorts främmande, då något bortträngt har kommit tillbaka.Den svenska översättningen av ”das Unheimliche”– ”det kusliga” – rymmer uppenbarligen inte samma komplexitet, rent språkligt. Ett fint försök till en utbyggd nyöversättning gjordes av författaren Mara Lee för ett par år sedan. I sin avhandling ”När Andra skriver”, tog hon i ett avsnitt fasta på glidningen mellan de svenska orden ”hem”, ”hemskt” och ”hemligheter”. Lee visar hur denna glidning mellan orden är särskilt intressant i relation till det likgiltiga våld, den av jämlikhet och ordning motiverade bortrensning, som finns i den svenska epoken Folk-hem.Freud var väldigt upptagen av infantila trauman och bortträngda, primitiva instinkter när han skulle förklara vad som får oss att reagera med en känsla av kuslighet inför vissa motiv. Men kusliga upplevelser kan såklart också ha mer närliggande rötter. Sociologen Avery F Gordon skrev på 90-talet fram en mer socialt orienterad spökteori, i ljuset av Freuds begrepp. Historiska trauman och sociala strukturer – statlig förföljelse, könsmaktsordningen, en brutal kapitalistisk värld, rasismen – också det är företeelser som präglar människan och hennes rum, och som inte alltid närvarar genom ett explicit våld, utan ibland genom ett spökes kusliga logik. Med tänkare som Gordon kan ”det kusliga” bli en dynamisk, komplicerande skärningspunkt mellan psykologi, politik och estetik.här finns något förhäxat över den starka strukturen kring måltiderna i huset, i ett utsträckt undantagstillstånd.I Shirley Jacksons romaner finns en likhet i hur livet i husen bärs upp. I Hill House dukar den fåordiga Mrs. Dudley fram överdåd till frukost, lunch och middag på exakta tider. Hon omtalar och utför sina rutiner precist och noggrant, behandlar porslinet som små barn till hyllorna och skåpen, men lämnar alltid huset kvällstid. På Slottet är det istället den mordanklagade Constance som betjänar lillasystern Merricat och deras farbror med allsköns kompotter och kryddkakor, också här finns något förhäxat över den starka strukturen kring måltiderna i huset, i ett utsträckt undantagstillstånd.Mrs. Dudley och Constance är två hypnotiserade hushållerskor vars ritualer bär på ett tvångsmässigt upprepande. Ointagligt och undergivet. Avstängt men aktivt. Levande dött.Typiskt kuslig grej, i freudiansk mening.Men det är förstås inte enbart ett förträngt, primitivt upprepningstvång vi kommer i kontakt med när vi ryser av obehag inför dessa karaktärers sömngångaraktiga handlande. Lika gärna kan man tänka sig att vi, via Mrs. Dudleys och Constances trollbundna arbete, i förhöjd form konfronteras med fullkomligt verkliga samhällsordningar och strukturer. Ledan och maktförhållandena som kommer med att hushållets ordning ska upprätthållas. Den traditionella kvinnolotten, för att tala med Shirley Jacksons, eller miljoner andra människors, biografier. Lönearbetets alienation för att tala med Karl Marx.Marx, påpekade för övrigt, redan 70 år innan Freuds essä apropå den framväxande hyresmarknaden att människans grundläggande behov av en hemvist berövades därigenom. En främling håller koll på henne, och kastar ut henne om hon inte betalar hyran. Marx spaning har knappast tappat i aktualitet idag, på en bostadsmarknad präglad av andrahandsuthyrning och gigantiska skulder till banker.Shirley Jacksons kusliga hus bjuder in till upptäcktsfärder som kan leda en till det mänskliga psykets fuktiga källare och pinade vindsutrymmen. Men de kan också säga oss något om det skrämmande hos de golv och väggar vi passerar dagligen. En kuslig känsla kan väckas av något förvridet. Men också av något alldeles för verkligt.Kristofer Folkhammar, poet, prosaist och kritikerLitteraturSigmund Freud, ”Det kusliga”, översättning av Ingrid Wikén Bonde, i Samlade skrifter XI, Natur & Kultur, 2009.Avery F. Gordon, ”Ghostly Matters – Haunting and the Sociological Imagination”, University of Minnesota Press, 2008.Shirley Jackson, ”Hemsökelsen på Hill House”, översättning av Inger Edelfeldt, Mima förlag, 2017.Shirley Jackson, ”Vi har alltid bott på slottet”, översättning av Torkel Franzén, Mima förlag, 2017.Mara Lee, ”När andra skriver – Skrivande som motstånd, ansvar och tid”, Glänta produktion, 2014.Anthony Vidler, ”The Architectual Uncanny – Essays in the Modern Unhomely”, The MIT Press, 1992.

Del tre av sju i poddserien Stärk ditt ledarskap. Som ledare är din vardag att hantera en komplex miljö med kontinuerliga förändringar. Det innebär att du behöver ha koll inte bara på dig själv utan även omgivningens krav. Det handlar om hur en organisation väljer att organisera sig och den kultur som tillsammans skapas i organisationen. Med kunskap om hur ledarskap och medarbetarskap samspelar kopplat till omvärldens krav kan du som ledare reflektera hur du bäst stödjer den grupp du leder för att den ska utvecklas framåt. Lästips hittar du på avsnittets webbsida

Vi fortsätter med vårt sommarmys och i det här avsnittet pratar vi om hur starkt ord påverkar oss. Vi delar hur ord som sagts till oss påverkat våra tankar om oss själva och i förlängningen vårt beteende. Vi anser att det är viktigt att vi är medvetna om vad vi säger till oss själva och andra eftersom det kan få stora konsekvenser i våra och andras liv! -Välkommen till vårt Community!-Låt inte egot & tankarna ta över-Var varsam med dina ord-Ord är energi-Omgivningen speglar alltid vår syn på oss själva-Teckna den verklighet du vill ha!GÅ MED I VÅRT COMMUNITY!Gå med i Game Changers Community! För personlig och spirituell utveckling och gememskap!Du kan välja mellan att vara supportande medlem eller VIP medlem. Registrera dig här:https://www.patreon.com/gamechangerscommunity SÅ HÄR STÖTTAR DU VÅR PODCAST:1. Gå med i vårt Community! https://www.patreon.com/gamechangerscommunity 2. Prenumerera där du lyssnar på oss!3. Skriv en recension på iTunes nu!4. Dela podden på sociala media och tagga oss!VILL DU SÄGA HEJ TILL OSS, BOKA RETREATS ELLER LIKNANDE SÅ HITTAR DU OSS HÄR:Maila oss om du har idéer, frågor eller bara vill säga något trevligt :)Thegamechangerspodcast@gmail.comHitta podcasten på Insta:@TheGameChangersPodcastPå Facebook:The Game Changers PodcastVåra företag:jessicaisegran.com Om du vill boka coaching, Vila dig till Harmoni, gå på retreat eller anlita Jessica som föreläsare.Soulplanet.se Om du vill boka Reconnective Healing eller “Nå dina mål” med mental träning.Instagram@jessicaisegran@soulplanet_wellnessFacebookSoulplanet - Jennys sidaJessica Isegran - Jessicas sidaMusik:Werq by Kevin MacLeod (incompetech.com)Licensed under Creative Commons: By Attribution 3.0http://creativecommons.org/licenses/by/3.0/

Sveriges Radios veckomagasin om veckan som gått och veckan som kommer med reportage, intervjuer, kommentarer och satir. Timme 1:Oroligheter i Kazachstan Reportage från Mariupol i Ukraina Forskare om kärnkraftens framtid Vem var Lucille Ball och Desi Arnaz? Krönika av Ulrika Knutsson Panelen med Göran Greider, Margareta Barabash och Andreas GustavssonTimme 2:Kalix repar sig efter hackerattacken Coronaviruset sprids fort nu - anledning till oro eller början på slutet? Utkantssverige om plant-friskolereformen Museiebesök med fotografen Karin Alfredsson Ortodox jul i en egyptisk sopstad Kåseri med Helena von ZweigkbergProgramledare: Jesper Lindau Producent: Lena Bejerot, Magnus Westberg, Luise Steinberger Tekniker: Brady Juvier

Det är jätteroligt att vara människorättsjurist, säger Annika Jyrwall-Åkerberg i podden Hur tänkte ni nu? Karro och Janna pratar med Annika om mänskliga rättigheter och att även personer med funktionsnedsättning har rättigheter. Vilket inte alltid har varit självklart i Sverige och som inte är självklart i många länder idag. Annika jobbar som människorättsjurist på Civil Rights Defenders, en internationell människorättsorganisation med sitt säte i Sverige. Där driver hon framförallt individuella fall som handlar om rättvisa rättsprocesser. Hör Annika berätta om det livsavgörande mötet i Nepal som gjorde att hon inte hade något annat val än att jobba med mänskliga rättigheter. Och vad Annika menar Sveriges regering måste göra för att mänskliga rättigheter på riktigt gäller alla. - Vetskapen om att personer med funktionsnedsättning har rättigheter har förändrats jättemycket sedan jag började för över 20 år sedan. Sen är det annorlunda med själva införlivandet av FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som Sverige ratificerade 2009. Där är det väldigt mycket kvar att göra, säger Annika.

Är jag ett tomrum under lite tyg? Eller en människa? Jenny Teleman reflekterar över vad ett oönskat grepp om en liten flickas bröst egentligen betyder. Något som avgörs av de som står runtomkring. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2017.På 1980-talet var det modernt med stickade tröjor i luftiga maskor. Som små öglor av hårigt garn, sammantvinnade till en sorts nät.Jag hade en kycklinggul. Under den bodde två mycket diskreta bröst. Sådana där som fortfarande mer har formen av strutar, orunda, nästan trekantiga. En vacker dag promenerades det i tröjan förbi kvarterets köpcenter. Så plötsligt satt en tumme fast längst ut på den ögletäckta lilla strutens ovansida och ett pekfinger satt fast under. Ett berusat ansikte svävade på något vis både till vänster och höger i flickans maghöjd. Det tillhörde en person i den kategori hon och kompisarna kallade fullgubbe, en av de högljudda bråkiga och oförargliga, en av de med vinslitna händer och kul hundar.Häpnaden. Så monumental. Absolut. Inte minsta strimmad av skam. Inte alls upphettad av rädsla. Blank.En stor vit yta bara. Lockes tomma papper, som sänkte sig över tumgreppet, trottoaren och tröjan.Och frågan uppstår: Är detta en människa? Finns jag? Är jag en handduk? Om ingen säger nej det är du inte så är jag det.Men en tolvårig fråga skriver sig så sakta och prydligt överst. "Denna upplevelse är så högst egendomlig, jag behöver ett facit nu, ett svar, den här tummen här och pekfingret som placerat sig på min alldeles nya kroppsdel, hur förhåller jag mig till den tycker ni? Jag gör som ni brukar göra för jag har ingen som helst aning."Den italienske författaren och överlevaren Primo Levi skriver om en enskild incident, den som fick honom att tvivla på sitt människovärde kanske djupast och mest förvirrat. Bland de många fasor han mötte kan den på ytan framstå som en liten kränkning. Han beskriver hur en lägervakt utan att se på honom torkar av sina händer på hans smutsiga kläder som om de vore en trasa. Som om han var en handduk. Som om personen Primo Levi inte fanns alls utan blivit ett tomrum i tyg, praktiskt nära några tillfälliga tummar och pekfingrar. Och frågan uppstår: Är detta en människa? Finns jag? Är jag en handduk? Om ingen säger nej det är du inte så är jag det.Så vad hände med flickan i tröjan vars bröstvårta någon använde till att killa sin egen tumhud med, vad svarade omgivningen på hennes fråga? Går det bra att gnida sina fingrar över mina kläder?Pang. Farbrorn låg hoprasad vid köpcenterväggen. Mamman tog flickan under armbågen och stormade iväg, fast stannade tvärt och såg med verkligt orolig blick på flickan med de små strutarna som blivit så flyktiga värddjur för vinhanden, och frågade: Vänta lite, du kanske också hade velat sopa till honom? Nä, det är lugnt, sa flickan. Aldrig har hon sen haft nycklar i näven och 112 intryckt när hon vandrar genom parken. Omgivningen hade svarat.Alltså, det är ingen fara med den här historien, som är helt sann. Farbrorn var jättefull, ramlade lätt, kroken var inte så hård, han fick hjälp upp och gjorde sig inte illa. Här förfäktas inte den sträva åsikten att slå till bara, heja våldet, nita dem. Utan att mors omedelbara, blixtsnabba, oreflekterade välriktade nej har varit som en trollfilt att svepa in sig i sen dess. Inte skyddat mot alla faror men det där första och viktigaste svaret jag fick, det första svaret att kreta ner under frågan på det vita pappret: Hur ska jag förhålla mig till tummen och pekfingret på min tröja? Är jag ett tomrum under lite tyg?Svaret blev ett rätt tydligt: Nej det är du inte.I filmen byggd på romanen "Purpurfärgen" av Alice Walker beskrivs ett ofrivilligt men tyst accepterat samlag, någon kommenterar  "men det du säger låter ju som att han går på toaletten på dig" Jag har alltid varit betagen av den bilden. För så blir det med hudblänk och vävnad ibland när det bara blir använt som objekt, subjektet blir toalett.Nåväl trettio år senare ger sig en annan liten flicka ut. Debatten går för tillfället vild kring tystnadskultur, sexuella övergrepp och omgivningens brist på svar på frågan som den under pekfingret och tummen alltid ställer. Poetiska hashtaggar som #tystnadtagning och #visjungerut rullar fram nästan parallellt med de första försiktigt diskuterande nyanstexterna. "Ett missförstått sexuellt spel är inte detsamma som våldtäkt", "kvinnor har också kraftiga begär och långa fingrar", "det erotiska språket måste också värnas". Intressanta synpunkter, fördjupande, men också förutsägbart vältajmade i sin nyktert, lite ironiskt svalt genomskådande "jag-går-lite-mot-strömmen-nu-opportunism".I vilket fall. Gatan den nya flickan promenerar på heter Instagram och är en lek på nätet där man visar bilder man tycker är fina, roliga eller konstiga.Hon tycker om bilder på sig själv, lökiga citat om kärlek och foton på vänner. Men alldeles särskilt bilder på sig själv. Ett fascinerat elvaårigt självstudium pågår. Den här underläppen kolla det skimrar i håret när man har gult filter på lampan mitt nyckelben ser ut som en skål. Tänk, detta är en människa. Men det gäller att stänga dörren om sig.Flickan glömde det där med privat. Efter kompislarm ses följarlistan över. 33 av 77 följare är okända vuxna män. Gulp, säger omgivningen familj sluter kontot och börjar blocka, gömma, hojta: In från gatan! Små flickor kan ju inte gå där för sig själva med sina knölar.En vemodig stund ändå. Den vaga skuldkänslan, obehaget och genansen hos den stora och den lilla som rensar och rensar bort Ibrahim, Johan och Lars. Den vita häpnaden. Hälften av tummarna upp var en tumme med pekfinger. Tänk jag syntes inte alls.En kylig liten bild av skamkulturen återupprepad som ur ett gammalt manus. Råden desamma som i alla tider: Akta! Håll jungfrun i fredat rum, ulvarna flockas.Omgivningen hade svarat. Helt och hållet en människa är du inte, många kommer vilja torka tassarna på dina kläder.Men medan saxen gick för högvarv genom följarskaran hann det ändå synas hur ensamt det såg ut där på kontot, en oändlig torr öken av medvetet missförstådda signaler mellan det nyblanka flickrouget och hjärtemojisarna på hennes bilder och det helt tysta betraktandet, samlandet, 2000 småflickor var följde dom Bert-Åke och Hasic. Sa aldrig något. En sån absolut ödslighet för bägge parter, de som tittar men inte ens ser på underläppen med den fascinerade tanken i släptåg "tänk detta är en människa", och hon som bär den. En komplett skyddad verkstad var tanken. En långsamt svängande högerkrok av pk-elitism till skydd för denna nykläckta pubertalt självdyrkande vätte var planen.Så flickans mamma mindes en högerkrok för länge sen. Hennes första svar. Och gjorde det mest förbjudna. Hon curlade.Hon curlade hårt, tveklöst, brett.Ett upprop gick till en flock kulturtanter: Hej, jag känner en flicka som är ensam på Insta, (hon måste ju låsa in sig nu sen konerna kom med sina fyra klasskamrater och mormor. Ni vet hur det är, tummen och pekfingret och alltihop, det är ju bara en tidsfråga innan hon inte längre är helt säker på om hon är en handduk eller inte och sen kommer hon aldrig vara det riktigt och det blir en massa röriga lägen och nej blir svårt och alltihop blir) ja, ni vet Kan ni vara omgivning åt henne tro?Historien har ett soligt slut. Alla tanterna sa ja. Det kanske var dumt. Att sopa och trixa så att flickan nu ovetande skickar sina plutbilder, nyflätade hårstudier och pandor rakt ut in i en madrasserad vägg av vuxenvännineflockens avhandlingar i medeltida latin, arkitektutbildningar, matlagningsbilder och skådespelartalanger.En komplett skyddad verkstad var tanken. En långsamt svängande högerkrok av pk-elitism till skydd för denna nykläckta pubertalt självdyrkande vätte var planen. Jag hör ju att det låter galet.Men alla står någon gång i det vita ögonblicket och kan förväntas komma med ett svar, jag förnimmer tummen och pekfingret närma sig mamma och pappa. Är jag en människa?Jag lutar mig över flickan som nöjt somnat med sina nya 91 följare i den hårt kramade djupt älskade mobilen. De 33 blockade är glömda.Jag viskar i örat: Jag tog den här åt dig. Nästa gång kanske du vill svinga alldeles själv, du människa.Jenny Teleman, medarbetare på kulturredaktionen

Efter en lång tids missbruk väljer Thomas att bli nykter. Omgivningen tvivlar. En bekant vill bjuda på öl, men Thomas tackar nej. När några veckor gått känner han sig starkare och klar i tanken. Om Thomas Jakobsson: Thomas Jakobsson är uppvuxen i Täby men bor sedan några år tillbaka i Göteborg. Utanför systembolaget på Linnégatan säljer han de hemlösas tidning Faktum och läser gärna en dikt för dem han möter. Producent, Anton Bennebrant tankar@sverigesradio.se

Män står för det mesta av våldet i nära relationer, det är alla överens om. Men vilka är de våldsamma männen, varför tar det till våld, och hur ser de själva på våldet de utövar? Lucas Gottzén, professor vid institutionen för barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms Universitet, har studerat våldsamma män som sökt hjälp för sitt beteende. Själv uppväxt pacifist, har professor Gottzén tvingats granska sig själv och sitt eget beteende. Och behövt ifrågasätta sin självbild som schysst kille. Han beskriver hur våld och hot om våld ingår i bilden av att vara man, liksom att kontroll över kvinnan kan ingå i samma bild. Det finns också etablerade teorier om att män stöttar andra män i deras våld Male Peer Support Theory men det är en teori som nu ifrågasätts och som man försöker att nyansera. En annan förklaring är att socioekonomiska faktorer som missbruk, arbetslöshet och brottslighet, spelar en stor roll. I en studie vid Göteborgs Universitet kommer forskarna fram till att personer som blivit dömda för att ha brukat våld i sin relation liknar personer som blivit dömda för annan typ av våld - betydligt mer än vad de liknar befolkningen i övrigt. Medverkande: Lucas Gottzén, professor i barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms Universitet, Thomas Nilsson, universitetslektor knuten till centrum för etik, juridik och mental hälsa vid Göteborgs Universitet, Susanne Boethius, sociolog och forskare vid Lunds Universitet. Reporter Lasse Edfast lasse@edfast.se Producent Peter Normark peter.normark@sverigesradio.se

Fredrik snackar med Simon Aronsson om boken The phoenix project - en klassisk affärsroman på området devops. Det rekommenderas såklart att läsa boken, och vi tycker och tror inte att diskussionen förstör nöjet av läsning senare. Avsnittet sponsras av VMWare som tycker att just du ska delta i vForum 2021 9 februari och få veta hur VMware Tanzu kan hjälpa dig förbättra och automatisera din produktionssättningsprocess. Surfa in och anmäl dig redan idag till sessionen “Streamlining the path to production with Tanzu” den nionde februari 11:00. Vi diskuterar begrepp i boken och i devopsvärlden i stort. Vi kommer också in på flaskhalsar och diskuterar när och var man ska optimera saker, att synliggöra nya funktioner och om saker släppta i produktion har något värde om ingen märker av dem. Avsnittet sponsras också av GleSYS - eminenta VPS:er i egna miljövänliga datorhallar på svensk mark. Oavsett om du behöver en Linux- eller Windows-VPS, en Kuberneteslösning, eller en Gitlabserver kan du komma igång på några minuter via GleSYS smidiga kontrollpanel. Sedan kommer vi in på att identifiera sig och andra med olika personer i boken. Är du eller känner du någon på ditt jobb som är en Brent - den där personen som verkar vara oumbärlig för i princip allt som behöver göras? Mot slutet kommer några starka tips från Simon på vad man kan läsa härnäst. Ett stort tack till Cloudnet som sponsrar vår VPS! Har du kommentarer, frågor eller tips? Vi är @kodsnack, @tobiashieta, @oferlund, och @bjoreman på Twitter, har en sida på Facebook och epostas på info@kodsnack.se om du vill skriva längre. Vi läser allt som skickas. Gillar du Kodsnack får du hemskt gärna recensera oss i iTunes! Du kan också stödja podden genom att ge oss en kaffe (eller två!) på Ko-fi, eller handla något i vår butik. Länkar Simon Aronsson Avsnitt 335 - Simons första besök i podden The phoenix project Business novel The five dysfunctions of a team The goal Devops Lean Devops handbook The unicorn project VMware - sponsrar veckans avsnitt vForum 2021 Tanzu Kubernetes Pivotal labs https://via.vmw.com/EPQB - Anmälningslänken för Vforum 2021 The three ways - flow, feedback, experimenterande The four types of work CALMS - Culture, automation, lean, measurement, sharing Vattenfall Scrum Chaos engineering För tidig optimering är roten till allt ont Headway GleSYS - veckans sponsor VPS 1password Vmware KVM Privata nätverk Gitlab Plesk Kubernetes Rancher Jitsi GleSYS objektlagring GleSYS datorhallar och miljöarbete glesys.se The theory of constraints Rolling rocks downhill Robert Jordan Titlar Eoner av tid Eoner av hemmatid En av mina absoluta favoritböcker Tusen tack Andreas En så kallad business novel En satsning som ska rädda företaget Ingen direkt avslappnande bok Läsa boken med pulsklocka Få ur sig något av värde Det handlar ju inte så mycket om teknik egentligen En styrka att det inte handlar om utveckling Vilken riktning arbetet ska gå i Scrum över hela linjen Folk hängs till höger och vänster Den smalaste flaskhalsen Optimera där det tar längst tid I skarven mellan utveckling och alla andra Bättre sätt att integrera Är du en Brent eller inte? Omgivningen kan ju generera en Brent Brentberoende Fjorton sidor med checklista En schrödingerprocess Skrämmande applicerbar

Du är INTE HÄR för att göra intryck på din omgivning! Det är det de här avsnittet handlar om. KUUUUL ATT DU ÄR HÄÄÄÄR!! DU ÄR VÄRD ATT ÄLSKAS! Har du frågor eller funderingar tveka inte att höra av dig till Marika på Mail: marika@varamedveten.se Hemsida: http://www.varamedveten.se YouTube Kanal: https://www.youtube.com/c/MarikaLarsTapper Facebook: https://www.facebook.com/baramig.se Instagram: https://www.instagram.com/marika.tapper Söndags Podcast på ca 30 min: https://soundcloud.com/user-159591503 --- Send in a voice message: https://anchor.fm/marika-tapper/message

Den här veckan gästas vi av den hyllade och prisade författaren Christina Larsson, som ligger högt upp på försäljningslistorna. Hon debuterade i 40-års åldern och har hunnit ge ut 7 kriminalromaner, 3 feelgoodromaner och 3 thrillers. Vi samtalar om vilka egenskaper som är viktiga för att lyckas som författare och Christina delar med sig av sina bästa tips. • Dom senaste åren har det varit väldigt produktivt • Jag hade gett upp drömmen • Folk älskar att hitta fel • Man måste va envis och man måste våga tro på sin idé • Det finns olika sätt att gå in i historien på • Vägen går hela tiden från mordet till lösningen • När man börjar skrapa på ytan så finns det nog inga vanliga människor • Kärlek, hämnd, upprättelse och makt • Ta ingen skit, In i kaklet, Allt eller inget • Hjärnan går fortare än mina fingrar • 5 ord • En början, mitten och ett slut • Omgivningen tycker inte alltid om när en människa ändrar sig • Sätt dig ner och bara skriv • Alla kan skriva

Linda är fortfarande i Sverige där hon redan har börjat smyg fira jul, och Vanessa har varit på utflykt i LA. I denna veckas avsnitt pratas det om press från samhälle och familj gällande barn och giftermål. Många säger att barn är meningen med livet, och att detta är ett måste för att vara lycklig. Detta resulterar i ett stort tryck på kvinnor att skaffa barn, och det är just det som diskuteras i veckans podd avsnitt. --- Send in a voice message: https://anchor.fm/lv2/message

Personer med funktionsnedsättning möter ofta fördomar. Hur påverkar det den egna självbilden och vad kan man säga i sådana situationer? Finns det tillfällen när det är bra att berätta om sin funktionsnedsättning? Vi pratar med psykologen Sara Ytterbrink Nordenskiöld, som har en dold funktionsnedsättning och med landslagsspelaren i kälkhockey Peter Ojala, som efter en olycka blev förlamad från midjan och neråt. 

Tänker du på vilka olika omgivningar du verkar i, och förhåller dig till? Är en telefon en omgivning, eller människor, eller är det kanske du själv som är omgivningen? Varför är det viktigt att förhålla sig till, eller styra upp, eller stänga av, eller välja till, eller bort… och hur blir det i hjärnan när ”system overload” toppar med att skickar in överväldigande uppgifter som typ rädda världen en onsdag? Reflektioner, diskussioner och så tips såklart i veckans avsnitt.

I det här avsnittet så pratar pappa Micke och pappa Andy om senast spelade. Resan pappa Micke gjorde i sommras. Dom pratar även om hur dom började sin resa inom den här underbara hobbyn. Men tar även upp hur folk i vår omgivning uppfattar vår hobby. Sen pratar dom om Ip spel. Pappa Micke har ju pratat detta en gång tidigare med Heders Crew Member (HCM) Tomas Conradargo Engström i bubblare 24. Men den här gången så djup dyker pappa Micke lite mer i Rollspels delen samtidigt som ni får höra pappa Andys tankar runt det. Sen blir det senast spelade och avslutar med lite anekdoter. Spel som nämns: Kult, Bortom, Galaxy Trucker, Carcassonne, Twillight Imperium, Levithan, Camel Up, Detective Murder In Hong Kong, Mobster Metropolis, Hjärter, Plump, Nya Bondespelet, Monopol, Nya Finans, Uno, Warhammer, Magic The Gathering, Pirates, Heroclix, Settlers of Catan, Munchkin, Betrayl at the hous on the hill, Vampier The Masqurade, All flesh Must be eaten, Dc Adventures, Mutant and Mastermind, Call of Cthulhu, World of warcraft Tcg, Drakar & Demoner, Mutant 2089, Risk, the amazing labyrinth, Doom Trooper, Kult Ccg, Middle Earth The Wizards, Mordheim, Necromunda, Rougestar, Mutant, Qwirkle, Catana Jr, Pandemic, Lords Of Waterdeep, Delta Green, Chock Åter från graven, Dungeons And Dragons 5E, Civilization, Britania, Ghost Stories, Pathfinder, Ticket To Ride, Handbok För superhjältar, Cluedo, Battlestar Galactica, Schack, Resistens, Batman Gotham City Chronicles, Relic, Talisman, Batman Talisman, Starcraft The Boardgame, World Of Boardgame, Star Wars X-Wing, Star Wars Imperial Assault, Star Wars Armada, Star Wars Rebelion, Stjärnornas Krig, Sagospelet Äventyr, Star Wars Age of Rebelion, Game of Thrones Rpg, Arkham Horror, Eldritch Horror, Elder Sign, Arkham Horror Lcg, manssions of madness, Firefly the boardgame, Fluxx Firefly, Zombiedice, Spartacus Blood and Sand, Buffy rpg, Angel rpg, Battlestar Galactica rpg, Firefly rpg, Sailormoon rpg, My little pony rpg, Dr Who rpg, Discworld gurps, Assassins Creed Boardgame, Hollow Earth, Pulp Cthulhu, Savgeworlds, 00:16 - Senast spelade04:57 - Resan14:46 - Hur vi kom in i Hobbyn31:36 - Hur omgivningen ser vår Hobby58:38 - Ip spel01:40:03 - AnekdoterVåra länkarHemsidahttps://mindy.nu/Facebookhttps://www.facebook.com/Mindypodd.nu/Twitterhttps://twitter.com/MindyPoddYoutubehttps://www.youtube.com/channel/UCmOr6MyeugbWX_VnckgGkDQ?view_as=subscriberInstagramhttps://www.instagram.com/mindypodd/?hl=svVår Patreonhttps://www.patreon.com/user?u=2776677

Varför känner man sig mer kreativ på vissa ställen och knappt alls på andra? Tillsammans benar vi i hur de här yttre faktorerna påverkar oss och vad man kan göra i sin vardag för att boosta sin kreativitet. Jacqueline - Om du också är intresserad jobbet som Virtuell Assistent och vill vara med framöver när kursen kommer, häng med mig på min Instagram @jacquelinewester eller ladda ner min gratis Kom igång som VA-guide. Kalle - Bli en del av min medlemssida, en plats där jag delar verktyg och inspiration för att hjälpa dig ta steget mot ett enklare liv utanför ekorrhjulet. Personlig utveckling, ekonomi, självhushållning, design och inredning: patreon.com/intooutdoor Facebookgruppen - sök på Nyfiken på mindre

Avsnitt 37: Dr Smak och Mr Billion Dollar Nose funderar över hur smaken påverkas av omgivningen. En lektion i sensorik, smaktrender och kreativitet. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I galenskap och förvirring utplånade August hela sin familj. Omgivningen trodde att det berodde på att han tuggat på ett grässtrå. I själva verket hade hans dåliga munhygien orsakat strålsvamp och dålig hygien var i folktron ett sätt att hålla sig frisk. Dagens program kommer att röra sig i de allra mörkaste rummen i en familjs historia. Vi ska till Småland precis vid förra sekelskiftet då en sjuk och förvirrad familjefar utplånade sin familj. Redan här vill vi förbereda för några otäcka scener.  Kanske hade den här familjeberättelsen tystats ner om det inte var för att man trodde sig veta att familjefadern blivit sjuk efter att ha tuggat på ett grässtrå. Och just därför har generation efter generation i familjen hållit berättelsen vid liv och varnat varandra om hur farligt det är att ha grässtrån i munnen. Under hösten 1901 blev 27-åriga Sofie Karlsson i den lilla byn Gräntö allt mer oroad över sin man Augusts tillstånd. Han hade fått vård på sjukhus och nu när han kom hem till sin familj som bestod av Sofie och sonen Henning, som var knappt 2 år, kontaktade Sofie sina föräldrar för att få stöd. Den här berättelsen om Sofie och hennes sjuke man har Ingela Kärf hi Lidköping hört under hela sin uppväxt. Han hade fått en massa konstiga grubblerier, berättar Ingela Kärf. Bland annat tyckte August att användandet av blekmedlet "blåelse" var syndigt, han ville bara äta osyrat bröd och dessutom hägna in en äng vid sjön där Guds barn skulle kunna samlas. - Så Sofie började bli orolig och skrev ett brev hon ett brev hem till sina föräldrar, Amanda och Karl August, för att de skulle komma över till henne kommande lördag så att hon kunde få prata och få stöd. Sofie höll sig undan på dagarna. Men när ängen var inhägnad och August kom hem kände sig Sofie osäker och ville att en granne skulle stanna kvar hos henne. - Men grannen hade avböjt och tyckte det var en familjeangelägenhet. Så han gick hem till sig.  Tidigt nästa morgon vaknade grannen av att hans hustru skrek högt från nedre våningen i deras hus. Hon hade vaknat och sett ett stort eldsken på himlen. - Och lågorna sträckte sig över skorstenen. Det var Sofies hus som brann.  Grannarna var rädda för August så de sprang först och hämtade några fler karlar i byn, och när de kommer farm till huset upptäcker de att dörren till huset är låst.  - Men de ser August därinne hur han springer runt. De ser även den lille pojken så byborna slog sönder ett fönster och skrek åt August att han skulle ta sin lille pojke och komma ut. - Men det gör han inte. Istället river han ner en fotogenlampor och slänger på elden som blossar upp. Och så tar han den lille pojken och slänger på elden.  Sofie tror de har sprungit ut till skogs eftersom de vet att hon är rädd för sin man. Grannarna tar sig in och tar med sig pojken som är illa däran. De försöker ta fast August, men han springer till skogs alldeles naken. Hemma i Näshult där Sofies föräldrar bor vet man inget om händelsen. Först nästa dag får de veta om branden och att det är Sofies hem som brunnit. Och de har också hittat Sofie som omkommit i branden. Sofies pappa skyndar sig iväg till Gräntö för att se hur det gått för lille Henning. Med sig har han Sofies syster Ester som är Ingela Kärfs gammelmormor. Men det de inte vet är att Henning inte överlevde skadorna han fått i branden. - När Karl August kommer fram ser de murstocken avteckna sig som en lång pelare mot himlen och Ester berättar att Karl August slänger sig på staketet och gråter som ett barn. August anmäler sig dagen därpå hos länsman och är förtvivlad över det som hänt. Sedan börjar bestyren med begravningen och vardagen blir svår att klara för Ester och de andra, berättar Ingela Kärf. - Amanda vill se sin dotter en sista gång, men alla avråder henne. Doktorn ger med sig till slut och hon klappar om det som är kvar av Sofie. - Hon verkar vara en väldigt klok person Amanda. På begravningen är det lynchstämning. Alla bybor är vansinniga och vill hämnas på mördaren. Men då går Amanda i försvar och skyddar honom. Det här rår han inte för, för det han gjort hade han gjort i sjukdom, sa Amanda.  Man trodde då att August fått strålsvamp, vilket var något nötkreatur kunde få. - Som jag förstår var det någon typ av parasit som boskapen kunde få av stråfoder och blev sjuk i infektioner i käke och hals. Och då var det så att man trodde förr att när människor tuggade på grässtrån så fick strålsvamp precis som djuren. - Jag är uppvuxen med att mormor sa att man kunde bli sinnessjuk om man tuggade på ett grässtrå. Men senare forskning att när människor får de här symptomen handlar det egentligen om bakterier som kommer från tarmar och munhåla. En bakteriekultur som vi har med oss jämt, men som på grund av dålig tandhygien tog överhanden och kunde få såna här konsekvenser. Idag hade August tillstånd kunnat räddas med en penicillinkur, men då 1901 fanns inget botemedel och August dog den 27 december samma år. August levde bara ett par månader efter dådet och blev inte dömd.  - När August anmäler sig hon Länsman var han helt ifrån sig och sa att inga har levat så lyckliga som han och hans hustru. Men sjukdomen kom emellan. Så här skrevs det i tidningar runt om i landet om den olyckliga händelsen.   Blodsdåd af vansinnig. Från Oskarshamn telegraferas den 17 oktober: Omkring 30-årige hemmansägaren A Carlsson i Gräntö dödade i natt i plötsligt vansinne sin hustru. Han inbillad sig att satan skulle taga familjen, hvarför han tyckte det vara bättre att förgöra den. Eld gjordes i rummet och fotogen slogs på elden. Hustrun vaknade och ville ut, men han slog henne sanslös och lade bålet över kroppen. Grannarne sågo genom fönstret makarnes 2-årige son kastas på elden, rusande in och räddade i sista ögonblicket det svårt brända barnet. Ett försök att fasttaga den vansinnige misslyckades. På morgonen kom C till Wirserums by, der han berättade sitt dåd och ämnade anmäla sig hos länsmannen. Han beklagade det skedda och sade att inga lefvat så lyckligt som han och hans hustru. Han har nu häktats. Han hade lidit av strålsvamp i tungan och svalget, hvarför han opererats, Sedan dess hade han varit tungsint och grubblande. När kroppen slöt sig och blev fast  I våra öron låter ju iden om att August Carlsson skulle ha blivit galen av att ha tuggat på ett grässtrå märklig, men den tanken var faktiskt logisk för människor i sin tid. Länge var man övertygad om att sjukdomar satt i lukten och farligast av allt var rutten lukt, det som kallades miasma, och miasmatisk lukt. Den människa som kände sådan lukt och släppte in den i kroppen skulle själv kunna börja ruttna, trodde man.  Det berättar Anneli Drakman som ganska nyligen skrev en doktorsavhandling i idéhistoria som beskriver hur människans syn på kroppen förändrades under 1800 talet, avhandlingen heter "När kroppen slöt sig och blev fast". - Under tidigt 1800-tal så var man väldigt inriktad på att identifiera olika slags ruttenhet. Man talar om miasmatiska träsk, för man tänker att det uppstår rutten luft på platser där någonting ruttnar. De där ruttna ångorna kan spridas på olika sätt in i människokroppen och då starta egna föruttnelseprocesser, berättar hon. - Därför ansåg man det viktigt att ta bort lukten på till exempel sjukstugor om där fanns människor som luktade illa, då måste man ta bort stanken av förruttnelse, och då brukade man använda rök. Man rökte ut sjukrum, för att man tänkte sig att så länge man inte kände lukten så var det ingen fara. Det här var precis samma tanke som man hade under pestepidemier, då läkare på många platser använde sig av en speciell mask med vad som såg ut som en lång fågelnäbb. - Det fanns en massa väldoftande örter framme i näbben, som skulle skydda läkaren från den farliga och smittsamma stanken. För 1800-tals människan tog inte kroppen slut vid det yttersta hudlagret, utan kroppen var en del av allt det som omgav den. Kroppen var alltså inte fast och med konturer utan en mer flytande enhet som ingick i ett ständigt samspel med omgivningen. Därför trodde man att det var viktigt hur luften var beskaffad där man vistades, och läkarna talade om folk som till exempel bergsbor, eller slättbor, geografin var avgörande för om man skulle drabbas av sjukdomar. - Det fanns en väldigt länge en idé om att allting hänger ihop kroppar och djur och omgivningen, miljön, de fungerar på olika sätt och de blir sjuka på samma sätt, förklarar Annelie Drakman. Själva processen att ruttna kan på olika sätt överföras in i människor så därför kan det till exempel vara farligt att tugga på ett grässtrå om det har funnits i en miljö där det pågått ruttnande processer. - Det här betraktelsesättet avlägsnar skolmedicinen sig från i slutet av 1800-talet, men allmogen tar längre tid på sig.   - Om den hemska händelsen i Småland hade skett tidigare så hade sannolikt läkaren hållit med om att det var farligt att tugga på grässtrå, säger Drakman. I det gamla sättet att se på kroppen så var kyla farligt. Man tänkte sig att hela kroppens system saktades ner och drog ihop sig när den blev kall, och om en nedkyld människa skulle stöta på skämd luft, det där man kallade miasma, då var man riktigt illa ute: - Man tänkte att om man blev nedkyld när det fanns miasma i luften då skapades en rörelse inåt i kroppen, och när kroppen drog ihop sig av kylan kunde det skadliga ämnet dras in och komma djupare ner där det gjorde mer skada. Ett sätt att skydda sig mot den farliga kylan var att klä på sig många skyddande lager. Läkaren i Vara klagar på detta 1894. Den här alltjämt rådande sedan, att äfven vid mild väderlek påbylta sig det ena lagret klädesplagg ofvanpå  det andra, -ända till åtta, omväxlande af bomull, linne och ylle, har jag räknat - hvarigenom kroppen hållen i en behaglig svettatmosfär, tydligen är ömtålig för minsta kallare luftdrag! Men det var inte bara kläderna som skulle skydda kroppen mot alla de farligheter som kunde krypa in i den. Det var också den allmänna åsikten att man borde ha ett lager smuts på kroppen, som täppte till porerna och stängde ute farligheter. Och läkarna låter emellanåt irriterade i sina rapporter. - De kunde säga saker som att Jag har kommit till den här orten till exempel i Dalarna, men jag kan inte få människor att bli friskare för de vägrar att lyssna till vad jag säger, berättar Annelie Drakman. Till exempel så vägrade många att avlägsna fällen. Fällen det var ett lager av smuts som människor bar på sina kroppar och som de vägrade att avlägsna för att de var övertygade om att den var värmehållande och skyddande. En läkare skriver om hur han måste skrapa på folks lemmar när han ska inspektera deras kroppar inför militärtjänstgöring. Provinsialläkarna, vars rapporter Anneli Drakman har använt i sin forskning, var statligt anställda läkare som hade ansvar för ett geografiskt område var. Länge var det epidemibekämpning som var deras huvudsakliga ansvar, och varje år skev de sina rapporter om det medicinska tillståndet i deras område, och lämnade in dem till staten. I slutet av 1800-talet ser man i rapporterna hur frustrerade läkarna blir av klyftan mellan deras nya kunskap och den gamla folktron Den genomsnittlige bonden luktar som om han icke haft vatten på sig sedan han döptes. Andvändandet av bad för äldre personer hör väl till undantagen() att döma af en del bönders utseende och den doft af inpyrd svett och snusk, som de sprida omkring sig. Folk betedde sig ändå ganska logiskt, menar Annelie Drakman. - Om man ser kroppen som bräcklig och öppen mot sin omgivning då vill man på olika sätt ha lager av skydd, så att det inte ska tränga in någonting genom huden. Och det är därifrån som många av konflikterna runt badande kommer, för när man ska bada så måste man dels klä av sig, man riskerar att kyla ner sig och man rensar bort det skyddande lagret. På olika sätt så uttrycker läkarna hur svårt de har det när människor vägrar att bada. En del personer blev alldeles förskräckta och upprörda för att läkaren vill att de ska bada. De vet ju att det här är farligt, särskilt om man är sjuk, för då är man ju ännu bräckligare. Så den läkare som kräver att man ska bada betraktas som helt galen. Det finns många exempel på den här sortens bråk med start runt 1870. När myndigheterna i slutet av 1800-talet ville att vanligt folk ska lära sig att förstå hur sjukdomar uppstår och hur kroppen fungerar så blir självklart läkarna blir förstås viktiga förmedlare. Nu blir också läkarnas rapporter allt mer detaljerade. - Nu börjar läkarna gå in i vanligt folks hem och börjar beskriva saker som var någonstans de förvarar sina smutsiga strumpor - är det tillsammans med maten? Och hur kan vi få folk att sluta ha värpande höns i sängen? - Det blir väldigt konkreta problem som går att lösa jämfört med att tänka att de här människorna bor i ett slättlandskap som är sumpigt vilket ju inte gick att påverka. Men att övertala folk att inte ha kalvar i köket på vintern det var konkret, säger Drakman. Husets Qvinliga befolkning var sysselsatt med  bakning; det gräddade brödet hade man dels laggt på sängar, bland andra å den som ett aflidet barn legat uti, dels på bara golfvet, som sannerligen icke på flere veckor varit skuradt. Det och hvar låg en spottklysa mellan brödbullarna. Och utomkring bostaden låg hög vid hög av människospillning, hvadan man måste se sig för att ej staka sig i smörjan. Annelie Drakman ser provinsialläkarsystemet som en väldigt tidig start på det som vi långt senare skulle komma att kalla folkhemsbygget, för långsamt, långsamt ändrar sig ändå inställningen till hygien bland allmogen. Men det är inte bara läkarna som driver den här frågan, till slut samverkar hela samhället i kampen för hygienen. Det är nog ingen tillfällighet att de litterära torparkvinnor som trots fattigdom och stora svårigheter lyckades hålla rent och fint i sina hem blev en slags hjältar i den svenska litteraturen. - Renlighet blir ett värde som man kan upprätthålla oavsett ens ekonomiska status. Man kan hålla sig hel och ren oavsett om man är rik eller fattig, säger Annelie Drakman. - Läkarna samverkar ju också med till exempel präster, jag vet en präst som från predikstolen läser upp namnen på särskilt smutsiga personer. Då har man gått från tanken på renligheten som en   hälsobefrämjande sak till att koppla ihop den med moral. - Renligheten är inte på personnivå längre, utan Vi tillsammans bygger ett rent samhälle. - Om du tvättar under armarna eller inte, det blir till sist en del av samhällsprojektet. Det går från att vara   en privatsak till att bli en fråga om att man deltar i en mycket större modernisering, slutar Annelie Drakman. Programmet är gjort av Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström Uppläsare: Patrik Paulsson slaktband@sverigeradio.se

I tv-serien "The Haunting of Hill House" spelar huset en viktig roll. Det gäller även i Shirley Jacksons romanförlaga. Författaren Kristofer Folkhammar söker vidare bland hennes hemsökta byggnader. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. En stum fasad vid ett första möte. Fönstergluggars ögonlika hemligheter. En svunnen epoks ideal och förutsättningar som reser sig och reser sig, år efter år, mitt framför oss. Byggnader upprepar historien. Byggnader är fantastiska behållare för vår längtan, och därmed för vår skräck. Byggnader är kusliga. Sigmund Freuds begrepp det kusliga kan enligt sin mest grundläggande definition sägas vara den känsla av obehag som uppstår i en, när något välbekant plötsligt ter sig främmande. Och byggnadskonst är mycket tacksamt att betrakta som en metafor för, eller en fond till, kusliga förnimmelser. Ta den urbana människan som rör sig genom vimlet. Hon lever sitt liv och har sitt sammanhang, sin hemvist, i en oöverblickbar stad. Plötsligt tappar hon bort sig. Omgivningen släpper taget, som i en dröm. Och dörrar är låsta. Allt kostar pengar. Hemstaden är villkorad, vänder sig bort, blir något okänt. Eller ta det enskilda huset. Det allra enklaste tecknet för hem, skydd och trygghet. Så effektfullt det både bär på, och kontrasterar mot hot och oro, där det ligger på sin ensliga kulle. som den sköraste av de karaktärer som äntrar det beryktade spökhuset, är hon mest mottaglig för dess destruktiva krafter. I Shirley Jacksons böcker har de kusliga byggnaderna en framträdande plats. Författaren, som levde och verkade i USA runt mitten av förra seklet, förser sina hus med förnuftigt stängda dörrar och besjälade väggar som stretar uppåt mot skyn. En slumpmässig beröringspunkt mellan taket och himlen skapar en förtvivlans hemvist. I Hemsökelsen på Hill House, från början utgiven 1959, och aktuell som teve-serie på Netflix 2018, möter vi spökhuset utifrån. Det tronar upp framför bokens karaktärer, ledda av en antropolog som vill finna bevis för det övernaturligas existens. När Eleanor, som fått plats som en av antropologens assistenter, i romanens början bryter sig loss från sin dominanta syster, och kör mot Hill House, bjuder de främmande husen hon passerar på en kavalkad av möjliga hem, möjliga liv. Drömmar om verandor att sopa och stenlejon att putsa. Tysta vardagsrum med fläderbärsvin varje kväll för hälsans skull. Hennes öde i mötet med Hill House är inte så kusligt som direkt drabbande; som den sköraste av de karaktärer som äntrar det beryktade spökhuset, är hon mest mottaglig för dess destruktiva krafter. I en annan av Jacksons romaner, Vi har alltid bott på slottet, från 1962, befinner vi oss istället inuti husets fasor, i maskopi med skräcken. Berättaren heter Merricat Blackwood. Hon bor på slottet med sin storasyster och åldrade farbror. En gång var de betydligt fler i familjen. Men en dödlig dos arsenik fann vägen till familjens sockerskål. Storasyster Constance misstänks för morden, men frias. Och systrarna lever isolerade ihop med sin farbror, med den närliggande byns skvallrande invånare som ett alltmer pockande hot. Båda husen är ödsliga platser, avskilda från en närliggande bygemenskap. Och ett av Jacksons återkommande teman är att hon, via skräckberättelsens former, bearbetar de mänskliga konflikter som kretsar kring att ingå, stötas ut, isoleras, bekräftas, försvinna. Sigmund Freuds essä Det kusliga, publicerades på tyska 1919. Enligt honom var det kusliga framför allt ett användbart begrepp i fråga om estetik, en förnimmelse, tätt kopplad till den lexikala sammansättningen hos det tyska ordet das Unheimliche. Heimlich är på tyska både ord för bekant, hemtrevlig och för hemlig, dold. Ett ord som när man granskar det bär på så mycket betydelsemässig tvetydighet, att det slår över i sin motsats. Unheimlich blir alltså en negation både till något hemtamt och något hemligt. Unheimlich är något där det välkända har gjorts främmande, då något bortträngt har kommit tillbaka. Den svenska översättningen av das Unheimliche det kusliga rymmer uppenbarligen inte samma komplexitet, rent språkligt. Ett fint försök till en utbyggd nyöversättning gjordes av författaren Mara Lee för ett par år sedan. I sin avhandling När Andra skriver, tog hon i ett avsnitt fasta på glidningen mellan de svenska orden hem, hemskt och hemligheter. Lee visar hur denna glidning mellan orden är särskilt intressant i relation till det likgiltiga våld, den av jämlikhet och ordning motiverade bortrensning, som finns i den svenska epoken Folk-hem. Freud var väldigt upptagen av infantila trauman och bortträngda, primitiva instinkter när han skulle förklara vad som får oss att reagera med en känsla av kuslighet inför vissa motiv. Men kusliga upplevelser kan såklart också ha mer närliggande rötter. Sociologen Avery F Gordon skrev på 90-talet fram en mer socialt orienterad spökteori, i ljuset av Freuds begrepp. Historiska trauman och sociala strukturer statlig förföljelse, könsmaktsordningen, en brutal kapitalistisk värld, rasismen också det är företeelser som präglar människan och hennes rum, och som inte alltid närvarar genom ett explicit våld, utan ibland genom ett spökes kusliga logik. Med tänkare som Gordon kan det kusliga bli en dynamisk, komplicerande skärningspunkt mellan psykologi, politik och estetik. här finns något förhäxat över den starka strukturen kring måltiderna i huset, i ett utsträckt undantagstillstånd. I Shirley Jacksons romaner finns en likhet i hur livet i husen bärs upp. I Hill House dukar den fåordiga Mrs. Dudley fram överdåd till frukost, lunch och middag på exakta tider. Hon omtalar och utför sina rutiner precist och noggrant, behandlar porslinet som små barn till hyllorna och skåpen, men lämnar alltid huset kvällstid. På Slottet är det istället den mordanklagade Constance som betjänar lillasystern Merricat och deras farbror med allsköns kompotter och kryddkakor, också här finns något förhäxat över den starka strukturen kring måltiderna i huset, i ett utsträckt undantagstillstånd. Mrs. Dudley och Constance är två hypnotiserade hushållerskor vars ritualer bär på ett tvångsmässigt upprepande. Ointagligt och undergivet. Avstängt men aktivt. Levande dött. Typiskt kuslig grej, i freudiansk mening. Men det är förstås inte enbart ett förträngt, primitivt upprepningstvång vi kommer i kontakt med när vi ryser av obehag inför dessa karaktärers sömngångaraktiga handlande. Lika gärna kan man tänka sig att vi, via Mrs. Dudleys och Constances trollbundna arbete, i förhöjd form konfronteras med fullkomligt verkliga samhällsordningar och strukturer. Ledan och maktförhållandena som kommer med att hushållets ordning ska upprätthållas. Den traditionella kvinnolotten, för att tala med Shirley Jacksons, eller miljoner andra människors, biografier. Lönearbetets alienation för att tala med Karl Marx. Marx, påpekade för övrigt, redan 70 år innan Freuds essä apropå den framväxande hyresmarknaden att människans grundläggande behov av en hemvist berövades därigenom. En främling håller koll på henne, och kastar ut henne om hon inte betalar hyran. Marx spaning har knappast tappat i aktualitet idag, på en bostadsmarknad präglad av andrahandsuthyrning och gigantiska skulder till banker. Shirley Jacksons kusliga hus bjuder in till upptäcktsfärder som kan leda en till det mänskliga psykets fuktiga källare och pinade vindsutrymmen. Men de kan också säga oss något om det skrämmande hos de golv och väggar vi passerar dagligen. En kuslig känsla kan väckas av något förvridet. Men också av något alldeles för verkligt. Kristofer Folkhammar, poet, prosaist och kritiker Litteratur Sigmund Freud, Det kusliga, översättning av Ingrid Wikén Bonde, i Samlade skrifter XI, Natur & Kultur, 2009. Avery F. Gordon, Ghostly Matters Haunting and the Sociological Imagination, University of Minnesota Press, 2008. Shirley Jackson, Hemsökelsen på Hill House, översättning av Inger Edelfeldt, Mima förlag, 2017. Shirley Jackson, Vi har alltid bott på slottet, översättning av Torkel Franzén, Mima förlag, 2017. Mara Lee, När andra skriver Skrivande som motstånd, ansvar och tid, Glänta produktion, 2014. Anthony Vidler, The Architectual Uncanny Essays in the Modern Unhomely, The MIT Press, 1992.

Har du känt dig bedömd och dömd av andra vuxna runt omkring dig och ditt barn? Varför vi har så lätt att hamna i tankar om andra människors tankar om oss? Vi pratar om vår sociala hjärna som har samma programmering som för 40 000 år sedan och att det ibland ställer till det för oss. Vad ska vi göra med en mormor som inte förstår och hur kan vi hantera andras reaktioner på en kaotisk situation? Jill berättar om några tips från ett avsnitt ur boken Hjälp! Mitt barn har adhd - Konsten att leda dig själv i en utmanade vardag som kommer ut inom kort. Vill du ladda ner fem sammanfattande tips? Gör det här: http://www.funkamedadhd.se/skapa-forstaelse-for-ditt-barn/

En trevlig miljö och en fungerande arbetsplats. En social scen, en scenografi, som också ska vara funktionell. Isabella Eriksson berättar hur det går till att formge en restaurang. Isabella Eriksson är arkitekt och designar restauranger. För fyra år sen formgav hon flera restauranger i samma kvarter i centrala Göteborg. En kinesisk, en fransk vinbar, en italiensk restaurang och ett café med rättigheter. Det börjar med en lokal och en idé från ägarna. Sen är det en massa praktiska saker som ska tas hänsyn till, säger Isabella. Hur många gäster vill man ha in? Hur kommer personalen röra sig i lokalen? Och vilken känsla vill man förmedla? Isabella jobbar bl a med mood boards en palett över de material som kommer användas i miljön. Restaurangmöbler måste tåla mycket mer. Man kan inte använda vanliga möbler. Och heller inte vilka träslag som helst. Ibland designar Isabella möblerna också. Lokal, möbler, ljudmiljö, belysning, porslin, bestick - allt möjligt påverkar vår upplevelse av restaurangen. Till och med namnet, och typsnittet, och formgivningen på menyerna. - När man vet hur det på ett ungefär kommer att se ut kan man koppla in en grafisk designer. Ofta jobbar man med flera olika aspekter samtidigt. Man kan se på inredningen som en sorts scenografi. En del uppfattar det som negativt. Om det upplevs som ett ställe som kan ligga var som helst så känns det mer som en scenografi. Då har man inte tagit hänsyn till vad själva lokalen har att tillföra. Utsidan och insidan av huset hänger ihop. Omgivningen påverkar också, säger Isabella. Hon designar i olika lager. Väggar och byggnadens konstruktion är första lagret, som inte kommer att förändras. Det sista lagret, t ex belysningen, kan bytas oftare, kanske vartannat år. En del väldigt scenografiska inredningar kan vara svårare att förnya. Isabella tror att miljön påverkar vårt restaurangval väldigt mycket, medvetet eller omedvetet. Det finns nåt som triggar lustarna att synas i vissa miljöer. En restaurang är som en scen. Vi kanske väljer ställe utifrån vem vi vill vara.

Nyligen fick Jenny Teleman utmärkelsen Årets stilist. I den här essän reflekterar hon över vad ett oönskat grepp om en liten flickas bröst egentligen betyder. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. På 1980-talet var det modernt med stickade tröjor i luftiga maskor. Som små öglor av hårigt garn, sammantvinnade till en sorts nät. Jag hade en kycklinggul. Under den bodde två mycket diskreta bröst. Sådana där som fortfarande mer har formen av strutar, orunda, nästan trekantiga. En vacker dag promenerades det i tröjan förbi kvarterets köpcenter. Så plötsligt satt en tumme fast längst ut på den ögletäckta lilla strutens ovansida och ett pekfinger satt fast under. Ett berusat ansikte svävade på något vis både till vänster och höger i flickans maghöjd. Det tillhörde en person i den kategori hon och kompisarna kallade fullgubbe, en av de högljudda bråkiga och oförargliga, en av de med vinslitna händer och kul hundar. Häpnaden. Så monumental. Absolut. Inte minsta strimmad av skam. Inte alls upphettad av rädsla. Blank. En stor vit yta bara. Lockes tomma papper, som sänkte sig över tumgreppet, trottoaren och tröjan. Och frågan uppstår: Är detta en människa? Finns jag? Är jag en handduk? Om ingen säger nej det är du inte så är jag det. Men en tolvårig fråga skriver sig så sakta och prydligt överst. "Denna upplevelse är så högst egendomlig, jag behöver ett facit nu, ett svar, den här tummen här och pekfingret som placerat sig på min alldeles nya kroppsdel, hur förhåller jag mig till den tycker ni? Jag gör som ni brukar göra för jag har ingen som helst aning." Den italienske författaren och överlevaren Primo Levi skriver om en enskild incident, den som fick honom att tvivla på sitt människovärde kanske djupast och mest förvirrat. Bland de många fasor han mötte kan den på ytan framstå som en liten kränkning. Han beskriver hur en lägervakt utan att se på honom torkar av sina händer på hans smutsiga kläder som om de vore en trasa. Som om han var en handduk. Som om personen Primo Levi inte fanns alls utan blivit ett tomrum i tyg, praktiskt nära några tillfälliga tummar och pekfingrar. Och frågan uppstår: Är detta en människa? Finns jag? Är jag en handduk? Om ingen säger nej det är du inte så är jag det. Så vad hände med flickan i tröjan vars bröstvårta någon använde till att killa sin egen tumhud med, vad svarade omgivningen på hennes fråga? Går det bra att gnida sina fingrar över mina kläder? Pang. Farbrorn låg hoprasad vid köpcenterväggen. Mamman tog flickan under armbågen och stormade iväg, fast stannade tvärt och såg med verkligt orolig blick på flickan med de små strutarna som blivit så flyktiga värddjur för vinhanden, och frågade: Vänta lite, du kanske också hade velat sopa till honom? Nä, det är lugnt, sa flickan. Aldrig har hon sen haft nycklar i näven och 112 intryckt när hon vandrar genom parken. Omgivningen hade svarat. Alltså, det är ingen fara med den här historien, som är helt sann. Farbrorn var jättefull, ramlade lätt, kroken var inte så hård, han fick hjälp upp och gjorde sig inte illa. Här förfäktas inte den sträva åsikten att slå till bara, heja våldet, nita dem. Utan att mors omedelbara, blixtsnabba, oreflekterade välriktade nej har varit som en trollfilt att svepa in sig i sen dess. Inte skyddat mot alla faror men det där första och viktigaste svaret jag fick, det första svaret att kreta ner under frågan på det vita pappret: Hur ska jag förhålla mig till tummen och pekfingret på min tröja? Är jag ett tomrum under lite tyg? Svaret blev ett rätt tydligt: Nej det är du inte. Ett fascinerat elvaårigt självstudium pågår. Den här underläppen kolla det skimrar i håret när man har gult filter på lampan I filmen byggd på romanen "Purpurfärgen" av Alice Walker beskrivs ett ofrivilligt men tyst accepterat samlag, någon kommenterar  "men det du säger låter ju som att han går på toaletten på dig" Jag har alltid varit betagen av den bilden. För så blir det med hudblänk och vävnad ibland när det bara blir använt som objekt, subjektet blir toalett. Nåväl trettio år senare ger sig en annan liten flicka ut. Debatten går för tillfället vild kring tystnadskultur, sexuella övergrepp och omgivningens brist på svar på frågan som den under pekfingret och tummen alltid ställer. Poetiska hashtaggar som #tystnadtagning och #visjungerut rullar fram nästan parallellt med de första försiktigt diskuterande nyanstexterna. "Ett missförstått sexuellt spel är inte detsamma som våldtäkt", "kvinnor har också kraftiga begär och långa fingrar", "det erotiska språket måste också värnas". Intressanta synpunkter, fördjupande, men också förutsägbart vältajmade i sin nyktert, lite ironiskt svalt genomskådande "jag-går-lite-mot-strömmen-nu-opportunism". I vilket fall. Gatan den nya flickan promenerar på heter Instagram och är en lek på nätet där man visar bilder man tycker är fina, roliga eller konstiga. Hon tycker om bilder på sig själv, lökiga citat om kärlek och foton på vänner. Men alldeles särskilt bilder på sig själv. Ett fascinerat elvaårigt självstudium pågår. Den här underläppen kolla det skimrar i håret när man har gult filter på lampan mitt nyckelben ser ut som en skål. Tänk, detta är en människa. Men det gäller att stänga dörren om sig. Flickan glömde det där med privat. Efter kompislarm ses följarlistan över. 33 av 77 följare är okända vuxna män. Gulp, säger omgivningen familj sluter kontot och börjar blocka, gömma, hojta: In från gatan! Små flickor kan ju inte gå där för sig själva med sina knölar. 2000 småflickor var följde dom Bert-Åke och Hasic. Sa aldrig något. En sån absolut ödslighet för bägge parter... En vemodig stund ändå. Den vaga skuldkänslan, obehaget och genansen hos den stora och den lilla som rensar och rensar bort Ibrahim, Johan och Lars. Den vita häpnaden. Hälften av tummarna upp var en tumme med pekfinger. Tänk jag syntes inte alls. En kylig liten bild av skamkulturen återupprepad som ur ett gammalt manus. Råden desamma som i alla tider: Akta! Håll jungfrun i fredat rum, ulvarna flockas. Omgivningen hade svarat. Helt och hållet en människa är du inte, många kommer vilja torka tassarna på dina kläder. Men medan saxen gick för högvarv genom följarskaran hann det ändå synas hur ensamt det såg ut där på kontot, en oändlig torr öken av medvetet missförstådda signaler mellan det nyblanka flickrouget och hjärtemojisarna på hennes bilder och det helt tysta betraktandet, samlandet, 2000 småflickor var följde dom Bert-Åke och Hasic. Sa aldrig något. En sån absolut ödslighet för bägge parter, de som tittar men inte ens ser på underläppen med den fascinerade tanken i släptåg "tänk detta är en människa", och hon som bär den.  En komplett skyddad verkstad var tanken. En långsamt svängande högerkrok av pk-elitism till skydd för denna nykläckta pubertalt självdyrkande vätte var planen. Så flickans mamma mindes en högerkrok för länge sen. Hennes första svar. Och gjorde det mest förbjudna. Hon curlade. Hon curlade hårt, tveklöst, brett. Ett upprop gick till en flock kulturtanter: Hej, jag känner en flicka som är ensam på Insta, (hon måste ju låsa in sig nu sen konerna kom med sina fyra klasskamrater och mormor. Ni vet hur det är, tummen och pekfingret och alltihop, det är ju bara en tidsfråga innan hon inte längre är helt säker på om hon är en handduk eller inte och sen kommer hon aldrig vara det riktigt och det blir en massa röriga lägen och nej blir svårt och alltihop blir) ja, ni vet Kan ni vara omgivning åt henne tro? Historien har ett soligt slut. Alla tanterna sa ja. Det kanske var dumt. Att sopa och trixa så att flickan nu ovetande skickar sina plutbilder, nyflätade hårstudier och pandor rakt ut in i en madrasserad vägg av vuxenvännineflockens avhandlingar i medeltida latin, arkitektutbildningar, matlagningsbilder och skådespelartalanger. En komplett skyddad verkstad var tanken. En långsamt svängande högerkrok av pk-elitism till skydd för denna nykläckta pubertalt självdyrkande vätte var planen. Jag hör ju att det låter galet. Men alla står någon gång i det vita ögonblicket och kan förväntas komma med ett svar, jag förnimmer tummen och pekfingret närma sig mamma och pappa. Är jag en människa? Jag lutar mig över flickan som nöjt somnat med sina nya 91 följare i den hårt kramade djupt älskade mobilen. De 33 blockade är glömda. Jag viskar i örat: Jag tog den här åt dig. Nästa gång kanske du vill svinga alldeles själv, du människa. Jenny Teleman, medarbetare på kulturredaktionen

Det finns saker som kan vara bra att tänka på för dig som har en person med synnedsättning i din närhet. Vi vill dela med oss och ge information som vi tycker är viktigt att lyfta fram såsom umgängestips och syntolkning.

Livets signaler, vad vill det säga dig? Allt runtomkring oss berättar för oss hur vi mår, vad vi tror på, vad vi tänker och hur vi mår. Signalerna (reflektionen) kommer till oss genom andra människor, de vi möter oavsett om vi känner de eller inte. Livet talar till oss genom saker som går sönder, som bilen, mobilen, kylen mm. Kroppen berättar oss också vad vi har gått och tänkt på, grubblat på, oroat oss för, varit arga på, varit besvikna på länge. Självklart berättar även drömmar hur vi mår och vad som pågår i oss. Men vi är ganska bra på att försumma kroppens signaler och glömma drömmarna, men signalerna vi får under dagen, i vår vardag går inte att ignorera, vi ser de och vi reagerar på de. När vi förstår att dessa signaler är bara vägledning och information för oss om vart vi befinner oss (i oss själva). Om vi trivs och tycker om det, bra, då kan vi fortsätta att leva och tänka som vi gör. Men om vi klagar, kritiserar och är inte nöjda med det vi är och har, där vi befinner oss inom oss, är det dags att börja medvetet "läsa av" signaler vi får och byta ut våra tankar och övertygelser (vad vi tror på) till nya, till sådana som får oss att må bra. Omgivningen, människor du möter berättar för dig hur det går för dig. Tro mig, den dagen du börjar tro på att alla du möter är trevliga, glada och omtänksamma så kommer livet att skicka till dig bara sådana människor (signaler). Tror du på att någon kan lura dig, att du inte kan lite på någon, ja, då är det ingen överraskning att du möter sådana människor, företag och situationer där du blir lurad och dina övertygelser förstärks (vilket skapar mer av det du ogillar). Så granska dina signaler och vad är det du går och tänker på, tror på om alla områden i ditt liv: hälsa, kropp, relationer, vänner, partner, kärlek, jobb, kollegor, chef, livet, ålder, barn osv. Delta i vår workshop och lär dig mer om just dina signaler och vad du kan göra åt det med hjälp av attraktionslagen. Lyssna på vår Leva Livet-pod på Itunes, Podbean, Acast eller på Youtube-kanalen Effortlessliving.

”Övergreppen blev normaliserade för mig. Jag trodde att alla i skolan var med om samma sak.” I det här avsnittet av Vägen framåt berättar tjugoåriga Alexandra, som levt hela sin barndom med sexuella övergrepp och människohandel, sin historia. Redan som åttaåring blev hon såld för sex – och trodde att det var så livet skulle se ut. Omgivningen såg flera signaler, men ingen frågade henne hur hon hade det hemma. Medverkar gör också Josefin Michanek, psykolog med speciell kunskap om barn utsatta för sexuella övergrepp. Samtalsledare: Caroline Engvall, journalist, föreläsare och författare. I samarbete med Skandia Idéer för livet.

När Johan blev pappa förstod till slut både han och hans omgivning att sonen skulle få det bättre i familjehem. De neuropsykiatriska funktionsnedsättningarna gjorde det för svårt att klara vardagen. Med ett litet barn i familjen blev det svårare än någonsin att sköta allt från matlagning och städning till disk och omvårdnad. Omgivningen reagerade och det gjordes en anmälan till socialtjänsten som resulterade i att sonen fick komma till ett familjehem, pojkens morbror.  Även Johan och Maria insåg till slut att det skulle vara bättre för sonen att bo hos Johans bror. Johan och Maria fick diagnoserna ADD och aspergers syndrom och kan idag förstå varför allt blev så komplicerat när de blev föräldrar. Idag träffar de sin son regelbundet.  Programmet är gjort av Sofia Sofroniadou och sändes första gången januari 2017.

Kränkande relationer är inget någon föreställer sig i att de skulle hamna i. Det är inget någon, någonsin önskar sig att leva i. Ändå händer det och det är så obegripligt svårt att komma loss. Omgivningen förstår inte varför det är så svårt att lämna när det är så destruktivt. Det handlar om en successiv nedbrytning av självkänsla och makt. Det handlar om välkända mönster. Det handlar om hjälplöshet och en hel del annat. Journalisten Linda Newnham har tillsammans med terapeuten Karin Nordlander skrivit boken ""You Go Girl: Att Våga Lämna Kränkande Relationer". I den tar de upp en hel del av de myter och föreställningar om kränkande relationer. I hjärnpodden pratar vi om varför det är så svårt att lämna och mekanismerna bakom och vad man behöver göra för att kunna bryta destruktiva mönster. Lindas budskap är tydligt. Du kommer inte kunna ändra din partner. Det är ett omöjligt uppdrag. Så du måste gå. Vill du ha mer information om avsnittet och mer information om boken - gå till Exist.se och läs mer...

När Johan blev pappa förstod till slut både han och hans omgivning att sonen skulle få det bättre i familjehem. De neuropsykiatriska funktionsnedsättningarna gjorde det för svårt att klara vardagen. Med ett litet barn i familjen blev det svårare än någonsin att sköta allt från matlagning och städning till disk och omvårdnad. Omgivningen reagerade och det gjordes en anmälan till socialtjänsten som resulterade i att sonen fick komma till ett familjehem, pojkens morbror.  Även Johan och Maria insåg till slut att det skulle vara bättre för sonen att bo hos Johans bror. Johan och Maria fick diagnoserna ADD och aspergers syndrom och kan idag förstå varför allt blev så komplicerat när de blev föräldrar. Idag träffar de sin son regelbundet.  Programmet är gjort av Sofia Sofroniadou.

Från magi – till mord Historien om Salaligan De kallades Salaligan. Fem unga män som rånade och mördade för pengar – för att det var enklast så. I centrum fanns affärsbiträdet Sigvard Thurneman. Omgivningen trodde att han besatt magiska krafter, själv ansåg han att det inte var fel att döda. Livet betydde ingenting. Här är historien om en mordliga utan motstycke i svensk kriminalhistoria. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Ellinor Karlsson som är ett grymt bollblank inom marknadsföring och försäljning. Ellinor har många frågor om olika ämnen inom att leva som digital nomad och skapa sig en inkomst via webben I den här podcasten lär du dig: Vad du kan säga till de som tycker det är naivt att tro att man jobba mindre och tjäna med Var du hittar likasinnade Vad du ska börja med för att bli en digital nomad Dessutom avslöjar jag vad min högsta önskan är under 2015! Länkar som nämns i podcasten gördet.nu kommer snart! kreativ @ gdnu.se Kontoret i solen Work away camp Noffice Grupp på facebook för digitala nomader Digital Nomad Academy Tropical MBA Highflyer Club Hubud Fyra timmars arbetsvecka Rich Dad Poor Dad Rich Woman Cashflow Anna Aberg Kristian Borglund Ann Ljungberg Digitala Affärsmodeller Camilla Lebert Hirvi Marie Forleo Natalie Sisson Jeff Walker Brendon Burchard Pat Flynn Kommande gratis event Lyft ditt företag till nästa nivå med Siv Thuressdotter och mig! Reservera din plats här: http://webinarjam.net/webinar/go/1083/90a59f001b Ta en bild när du lyssnar på podden, dela på Instagram och #AnnaAberg. Du kan vara en av dom jag nämner i nästa podcast! Nästa vecka lyssnar du till Malin Gustavsson som är kombinatör med företag, anställning och går utbildning. Hur fixar man det? Malin är dessutom en månad i Thailand just nu! Missa inget! Få alla entreprenörshistorier och frågor från publiken direkt i inkorgen!

Arash är 15 och ska precis börja på gymnasiet. Livet är hiphop, tjejer och festande. Efter ett halvår på gymnasiet, och ett besök i en av Stockholms källarmoskéer, är han en fullfjädrad islamist. Målet och meningen med livet är att flytta till Medina i Saudiarabien för att studera religion. Vi hör ofta talas om dem, de europeiska ungdomar som blir fanatiskt religiösa. I sin mest extrema form ansluter de sig till militanta islamistiska grupper och deltar i strider och spektakulära avrättningar som sprids på nätet. De spenderar en stor del av sin tid i källarmoskéerna, slutar träffa tjejer och icke muslimska vänner, gräver sig allt djupare ner i religiösa skrifter och debatter. Omgivningen ser dem som framtida jihadister – en del blir det också. Men långt ifrån alla.   I "Mohammed tur och retur" får vi följa med en ung svensk kille till tiden då allt började. Från den dagen han för första gången klev in i en källarmoské till uppbrottet. Det är en skildring av en tonårings resa från hiphop till Mohammed, från förorten till den religiösa Medinan – och vidare…   Sara Moein är frilansande radioproducent som har arbetat för såväl kultur- som samhällsredaktionerna på Sveriges radio. Hon har bl a producerat dokumentären ”Att dö stående”, om protestmusik, fatwor och de unga iraniernas drömmar om ett fritt liv. Hennes senaste dokumentär ”De von Sydowska morden” handlar om ett av de mest uppmärksammade mordfallen i Sveriges historia, mellankrigstidens klassamhälle och maktfullkomlighet. "Mohammed tur och retur" var hennes första radiodokumentär och gjordes i samarbete med Dramatiska Institutet 2009.

Att hjälpa andra, skänka pengar, offra egna behov för en annan människa, det betraktar vi vanligtvis som något gott och bra. Men i vissa lägen kan hjälpsamhet göra mer skada än nytta. Forskaren Barbara Oakley talar om sjuklig altruism, där ett självuppoffrande beteende blir skadligt antingen för den som hjälper eller den som blir hjälpt. I dagens program diskuterar vi hur man ska se på altruism och viljan att hjälpa, till exempel när det är bättre att säga nej än ja. När Haiti drabbades av en katastrofal jordbävning för fyra år sedan var omvärlden inte sen att ställa upp. Pengar och hjälpinsatser pumpades in i landet, men hjälpinsatsen blev inte så stor som den hade kunnat bli menar Jonathan M Katz korrespondent för nyhetsbyrån AP. Tvärtom lyckades man bidra till elände och sjukdom. Ibland måste man vara hård för att vara snäll. Det har Maria fått erfara. Hennes son började tidigt med droger och hon har offrat mycket för att finnas till hands för honom och lotsa honom på rätt väg, men till slut kom hon till en punkt när hon var tvungen att polisanmäla honom. Omgivningen var oförstående men idag är sonen drogfri. Gäster i studion är filosofen Jonna Bornemark, professor Stefan Einhorn som skrivit om snällhet och David Eberhard, psykiater och författare. 

Ingrodda mönster och rutiner kan lätt utgöra hinder för att förändra oss själva, i synnerhet när det handlar om att bli mer strukturerade. Forskning visar att den fysiska miljön har stor påverkan på inlärning av såväl kunskap som beteende. Klart! handlar därför denna vecka om hur enkla ändringar i den yttre miljön banar väg för förändrade vanor.