Podcast appearances and mentions of Anton Rubinstein

Brasílio Itiberê da Cunha1 nasceu em Paranaguá, em 8 de setembro de 1846 em uma família musical.  Sua posição como adido cultural brasileiro facilitou seu trânsito no meio musical, sendo que o período em Roma, entre 1873 e 1882, foi dos mais intensos. Em um evento, na mesma noite, reuniu três dos mais renomados pianistas: Giovanni Sgambati, Franz Liszt e Anton Rubinstein,Apresentado por Aroldo Glomb com Aarão Barreto na bancada. Seja nosso padrinho: ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠https://apoia.se/conversadecamara⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠ RELAÇÃO DE PADRINS Aarão Barreto, Adriano Caldas, Gustavo Klein, Fernanda Itri, Eduardo Barreto, Fernando Ricardo de Miranda, Leonardo Mezzzomo,Thiago Takeshi Venancio Ywata, Gustavo Holtzhausen, João Paulo Belfort e Arthur Muhlenberg.

Anton Rubinstein - Nero: Festival MarchSlovak Philharmonic OrchestraMichael Halasz, condutorMore info about today's track: Marco Polo 8.220451Courtesy of Naxos of America, Inc.SubscribeYou can subscribe to this podcast in Apple Podcasts, or by using the Daily Download podcast RSS feed.Purchase this recordingAmazon

Diese Oper verdient die Öffentlichkeit! Das sagt Dirigent Lutz de Veer (Foto) über "Der Dämon" von Anton Rubinstein. Die Oper war im 19. Jahrhundert ein Publikumsrenner, doch geriet dann in Vergessenheit. Das Staatstheater Nürnberg führt das Werk nun wieder auf.

Donald Macleod explores the recently unearthed life and works of Leokadiya Kashperova, one of the most talented composers and pianists of her generation. The name of Leokadiya Kashperova was, for many decades, recorded in mainstream musical history as a footnote: the piano teacher of Igor Stravinsky. Her full story as a musician and composer has finally now been unearthed, through the researches of Dr Graham Griffiths, supported by Radio 3's Forgotten Women Composers project in collaboration with the Arts and Humanities Research Council. This week, in the year of her 150th anniversary, Donald Macleod is joined by Graham Griffiths to rediscover this once renowned musician. Featuring many specially made recordings and UK premieres. Kashperova was one of the most talented composers and pianists of her generation, described as ‘a most welcome phenomenon of St Petersburg's musical life'. She studied composition with Nikolay Solovyov and piano with Anton Rubinstein. Both Glazunov and Balakirev favoured Kashperova in the interpretation of their music and she travelled internationally as a soloist to destinations such as Berlin and London. She also often performed her own compositions. Prior to 1917 most of Kashperova's works were published and heard, but the arrival of the Russian revolution caused her voice to be silenced. Public performances of Kashperova's music stopped altogether because of her connections with the gentry. Private performances were rare. She continued to compose but now without any hope of hearing it played. Music Featured: Symphony in B minor, Op 4 (excerpt) The Murmuring of the Rye (In the Midst of Nature) Cello Sonata in E minor, Op 1 No 2 (Allegro appasionato) Symphony in B minor, Op 4 (Andante – Allegro risoluto) Night Cello Sonata in G major, Op 1 No 1 (Allegro moderato) Piano Trio in A minor, Op Posth (Scherzo: Allegro) Piano Concerto in A minor (Allegro maestoso – Molto allegro) UK Premiere Autumn Leaf No 1 (In the Midst of Nature) Symphony in B minor, Op 4 (Andante) Nachtgebet (Songs of Love: 12 Romances, No 11) UK Premiere Cello Sonata in E minor, Op 1 No 1 (excerpt) Dich Einz'gen lieb' ich (Songs of Love: 12 Romances, No 6) UK Premiere Wiedersehen (Songs of Love: 12 Romances, No 8) UK Premiere Piano Trio in A minor, Op Posth (excerpt) Symphony in B minor, Op 4 (Finale: Andante sostenuto – molto allegro) Presented by Donald Macleod Produced by Luke Whitlock For full track listings, including artist and recording details, and to listen to the pieces featured in full (for 30 days after broadcast) head to the series page for Leokadiya Kashperova (1872-1940) https://www.bbc.co.uk/programmes/m001fwz0 And you can delve into the A-Z of all the composers we've featured on Composer of the Week here: http://www.bbc.co.uk/programmes/articles/3cjHdZlXwL7W41XGB77X3S0/composers-a-to-z

Ukraina pianisti Anna Šelesti ja maestro Neeme Järvi aastate pikkune koostöö kulmineerus ühise heliplaadiga, millele jäädvustati Anton Rubinsteini kaks klaverikontserti.

Mit Mitte 20 schreibt Grieg sein berühmtes Klavierkonzert. Frisch verheiratet und gerade Vater geworden sprüht das Werk vor Euphorie und fasziniert mit seinem Mix aus deutscher Romantik und norwegischer Folklore. (Autor: Michael Lohse) Von Michael Lohse.

Gioachino Antonio Rossini was Born 29 February 1792, Died 13 November 1868, was an Italian composer who gained fame for his 39 operas. He also wrote many songs, some chamber music , piano pieces, and some sacred music. He set new standards for both comic and serious opera before retiring from large-scale composition while still in his thirties, at the height of his popularity. Born in Pesaro to parents who were both musicians. His father was a trumpeter and his mother a singer. Rossini began to compose by the age of 12 and was educated at music school in Bologna. His first opera was performed in Venice in 1810 when he was 18 years old. In 1815 he was engaged to write operas and manage theatres in Naples. In the period 1810–1823 he wrote 34 operas for the Italian stage that were performed in Venice, Milan, Ferrara, Naples and elsewhere. His productivity necessitated an almost formulaic approach for some components , such as overtures and a certain amount of self-borrowing. During this period he produced his most popular works, including the comic operas L'italiana in Algeri, Il barbiere di Siviglia (known in English as The Barber of Seville) and La Cenerentola. His works of this period brought to a peak the opera buffa tradition he inherited from masters such as Domenico Cimarosa and Giovanni Paisiello. He also composed opera seria works such as Otello, Tancredi and Semiramide. All of these attracted admiration for their innovation in melody, harmonic and instrumental colour, and dramatic form. In 1824 he was contracted by the Opéra in Paris, for which he produced an opera to celebrate the coronation of Charles X, Il viaggio a Reims , later cannibalised for his first opera in French, Le comte Ory. Revisions of two of his Italian operas, Le siège de Corinthe and Moïse, and in 1829 his last opera, Guillaume Tell. Rossini's withdrawal from opera for the last 40 years of his life has never been fully explained. Contributary factors may have been ill-health, the wealth his success had brought him, and the rise of spectacular grand opera under composers such as Giacomo Meyerbeer. . In the early 1830s to 1855, when he left Paris and was based in Bologna, Rossini wrote relatively little. On his return to Paris in 1855 he became renowned for his musical salons on Saturdays. Regularly attended by musicians and the artistic and fashionable circles of Paris. for which he wrote the entertaining pieces Péchés de vieillesse. Guests included Franz Liszt, Anton Rubinstein, Giuseppe Verdi, Meyerbeer and Joseph Joachim. Rossini's last major composition was his Petite messe solennelle (1863). He died in Paris in 1868.

durée : 00:24:45 - Saint-Saëns, Symphonie n°3 - par : Anne-Charlotte Rémond - 1886, année faste. A peine remis de l'émotion causée par la visite de Liszt, voici que le public londonien accueille : Anton Rubinstein. Et puis un autre compositeur-pianiste, français cette fois : « C'est M. Saint-Saëns, que nous commençons à considérer comme l'un des nôtres » écrit Le Ménestrel. - réalisé par : Philippe Petit

Synopsis On today's date in 1919, the eminent French conductor Pierre Monteux, led the Boston Symphony in the premiere performance of “The Pleasure Dome of Kubla Khan,” a new orchestral score written by the American composer Charles Tomlinson Griffes. This music was inspired by the famous Romantic poem of that name by Samuel Taylor Coleridge, but owes its exotic orchestral coloring to Griffes' interest in the music of Asia and the Pacific Rim. Although Griffes himself never traveled there, he knew someone who had: the influential Canadian soprano Eva Gauthier, famous for her avant-garde song recitals that included music by Stravinsky and Schoenberg, and her later association with Gershwin and Ravel. It was the well-traveled Gauthier who introduced Griffes to the musical traditions of Japan and Java. The 1919 Boston premiere of “Kubla Khan” was the highpoint of Griffes' career, and all the critics agreed a major new talent had arrived on the American music scene. Unfortunately, one month later, Griffes took ill and in a few months died from a severe lung infection. He was just 35 years old. How his music would have developed had Griffes lived remains one of the most intriguing “what might have beens” of American music. Music Played in Today's Program Charles Tomlinson Griffes (1884 - 1920) — The Pleasure Dome of Kubla Khan (Boston Symphony; Seiji Ozawa, cond.) New World 273 On This Day Births 1784 - Baptismal date of German composer and pianist Ferdinand Ries, in Bonn; 1829 - Russian composer and pianist Anton Rubinstein, in Vikhvatinets, Podolia (see Julian date: Nov. 16); Deaths 1972 - British composer Havergal Brian, age 96, in Shoreham-by-Sea; He composed 32 symphonies between 1919-1968 (most remained unperformed during his lifetime); Premieres 1723 - Bach: Sacred Cantata No. 61 ("Nun komm der Heiden Heiland" I) performed on the 1st Sunday in Advent as part of Bach's first annual Sacred Cantata cycle in Leipzig (1723/24); 1811 - Beethoven: Piano Concerto No. 5, by the Leipzig Gewandhaus Orchestra, Johann Philip Christian Schultz conducting, and Friedrich Schneider as the soloist; 1895 - Rimsky-Korsakov: opera “Christmas Eve,” in St. Petersburg (Gregorian date: Dec. 10); 1896 - Mussorgsky: opera “Boris Godunov” (Rimsky-Korsakov version), in St. Petersburg (Gregorian date: Dec. 10); 1909 - Rachmaninov: Piano Concerto No. 3, in Carnegie Hall, composer at piano, Walter Damrosch conducting New York Symphony Society Orchestra; 1919 - Charles Tomlinson Griffes: "The Pleasure Dome of Kublai Khan," Pierre Monteux conducting Boston Symphony Orchestra; 1930 - Hanson: Symphony No. 2 ("Romantic"), by the Boston Symphony, Serge Koussevitzky conducting; 1930 - Kodály: "Marosszék Dances," in Dresden; 1940 - Miaskovsky: Symphony No. 20, in Moscow; 1990 - Christopher Rouse: “Concerto per Corde” (Concerto for Strings), at Avery Fisher Hall in New York, by the American Symphony Orchestra, Catherine Comet conducting; Links and Resources On Charles Tomlinson Griffes

We mark the birth on August 23, 1854 – 167 years ago today – of the German-Polish composer, pianist, and teacher Moritz Moszkowski in the Prussian/Silesian city of Breslau, today the Polish city of Wrocław. He died in Paris on March 4, 1925, at the age of 70. Moszkowski was one of the most famous pianist-composers of his time, someone who stood shoulder-to-shoulder with the likes of Franz Liszt (1811-1886), Anton Rubinstein (1829-1894), Ferruccio Busoni (1866-1924), Sergei Rachmaninoff (1873-1943), and Ignacy Jan Paderewski (1860-1941) Paderewski paid his friend and fellow Pole Moszkowski the ultimate compliment when he said that:  “After Chopin [who was, and remains, the great Polish national hero] Moszkowski best understands how to write for the piano, and his writing embraces the whole gamut of piano technique.” In the end – painfully, tragically, inevitably (or so it so often seems) – talent, success, and fame were no match for time, aging, and illness, and died in obscurity and poverty, a broken man. Sadly and unjustly, he and his music languish in near-total obscurity today.… Continue reading, only on Patreon! Listen on the Music History Monday Podcast The post Music History Monday: Moritz Moszkowski first appeared on Robert Greenberg.

Vandaag wordt het een ietwat  licht – klassiek – uur  na evenwel driemaal muzikaal te hebben gebeden gaan wij verder met de volgende componisten: Johann Strauss, Enrique Granados, Franz Lehar, Anton Rubinstein, Richard Heuberger, Ernesto Lecuona, Peter Tsjaïkovki, Paraskevas Grekis, Giovanni Capuro, Jean Wiener, Massimo Freccia en zo reizen wij doorheen verschillende landen.

Die Pianistin Schaghajegh Nosrati erzählt, warum sie so gern Bach spielt, sich aber auch für Alkan und Anton Rubinstein einsetzt, warum Bach schwerer zu spielen ist als romantisches Virtuosenfutter und was sie als erfolgreiche Pianistin noch von András Schiff lernen kann.

durée : 00:58:07 - De Haendel à Anton Rubinstein - par : Aurélie Moreau - Un programme baroque, classique, romantique et post-romantique : les invités du van B. aujourd'hui, sont Haendel, Chopin, Puccini, Zemlinsky, Mozart et Anton Rubinstein. - réalisé par : Benjamin Morando

Wer Klavier spielt, kennt den Namen „Steinway“. Legenden wie Vladimir Horowitz, Anton Rubinstein, Sergei Rachmaninoff spielten auf den Flügeln. Gründer des Unternehmens war Heinrich Engelhardt Steinweg. Er ließ sich zum Tischler, dann zum Instrumentenbauer ausbilden. Autor: Christian Kosfeld

A cura di Massimiliano SamsaW. A. Mozart (1756 - 1791) - Serenata notturna n. 6 in re maggiore per due piccole orchestre, K 239I. Marcia. Maestoso II. Menuetto III. Rondeau. Allegretto - Adagio - AllegroBerliner PhilharmonikerHerbert von KarajanLa Serenata notturna in re maggiore K. 239 è stata composta da Mozart nel 1776. A giudizio dei più autorevoli esegeti dell'opera, si tratta di uno dei più squisiti lavori del periodo della prima maturità del compositore. La Serenata notturna è scritta per un complesso piuttosto insolito, o meglio per due complessi strumentali. L'uno si presenta come un «concertino» composto di due violini, viola e contrabasso. L'altro include il «ripieno» dato dalla massa degli archi con in più i timpani. Il lavoro si suddivide in tre parti: una Marcia che incede in tempo Maestoso; un Minuetto con un Trio affidato al solo «concertino»; un Rondò finale (Allegretto) in cui s'intrecciano come, «intermezzi» un espressivo Adagio e un motivo da Marcia viennese.Testo tratto da: https://www.flaminioonline.it/Guide/Mozart/Mozart-Serenata239.html-----------------------------------------------Peter Ilyich Tchaikovsky (1840-1893) - Serenata in do maggiore per archi, op. 4800:00 1. Pezzo in forma di Sonatina. Andante non troppo - Allegro moderato09:39 2. Valse. Moderato. Tempo di Valse13:52 3. Elegia. Larghetto elegiaco22:05 4. Finale. Tema russo. Andante - Allegro con spiritoPrima esecuziione: San Pietroburgo, 30 ottobre 1881Herbert von Karajan, conductorBerliner PhilharmonikerIl genere della Serenata - la composizione strumentale destinata, sul finire del XVIII secolo, ad esecuzioni all'aperto per fini di puro intrattenimeno - fu scarsamente coltivato nel secolo scorso, se non come rimpianto nostalgico di un'epoca perduta, quella appunto del classicismo. Non fa eccezione la Serenata per orchestra d'archi in do maggiore op. 48 di Ciaikovsky, brano che riflette la sconfinata venerazione dell'autore per lo stile del tardo XVIII secolo, filtrato soprattutto attraverso la figura idealizzata di Mozart.Infatti la Serenata op. 48 è opera apertamente dissimile dalle prove sinfoniche di Ciaikovsky, come pure dalle prime tre Suites orchestrali, composizioni assai impegnative strutturalmente e concettualmente; essa si richiama piuttosto alla Quarta suite, detta "mozartiana" perché basata su un materiale originariamente di Mozart, o alle "Variazioni su un tema rococò" per violoncello e orchestra op. 33, entrambe rivisitazioni personalissime dello stile classico.Nella Serenata op. 48, invece, l'omaggio a Mozart e al classicismo risiede più nel carattere sereno e disimpegnato del brano che non nell'imitazione degli amati modelli; forse proprio questa scelta rese la composizione particolarmente gradita all'autore ("Che sia perché è il mio ultimo lavoro o perché davvero non è male, sono molto innamorato di questa Serenata", ebbe a scrivere Ciaikovsky). Scritta nel 1880, essa fu eseguita l'anno seguente con grande successo, riscuotendo fra l'altro l'ambito apprezzamento di Anton Rubinstein, temuto direttore del Conservatorio di Pietroburgo e maestro dell'autore.La Serenata si articola in quattro movimenti, ben differenziati fra loro ma unificati concettualmente dalla scelta di un materiale tematico prevalentemente per gradi congiunti. L'iniziale Pezzo in forma di Sonatina consiste in un Allegro moderato, in forma-sonata senza sviluppo, introdotto da un Andante non troppo, con un tema spazioso che riappare anche come coda; è il movimento più elaborato del brano, ed insieme una pagina di fresca eleganza, per l'equilibrio delle proporzioni e per l'invenzione tematica, che contrappone un'idea esitante ad una graziosamente scattante.Segue una Valse giustamente celebre, in cui Ciaikovsky mostra la sua abilità come creatore di melodie ampie e sensuali. Espressivamente malinconica, con i voluttuosi temi dell'ampia sezione centrale, l'Elegia si mantiene distante dal lugubre pessimismo di composizioni consimili. Il Finale si basa su due temi popolari russi, tratti da una raccolta per pianoforte a quattro mani dello stesso Ciaikovsky; il primo compare in una lenta e concentrata Introduzione; il secondo, una danza briosa, funge da prima idea dell'Allegro con spirito. Qui, dopo la classica elaborazione e contrapposizione del materiale tematico, riappare il motivo iniziale della partitura; è una pausa meditativa e insieme di raccordo al primo movimento, prima che la danza russa concluda brillantemente la composizione, con una stretta di sicuro effetto.Testo tratto da: https://www.flaminioonline.it/Guide/Cajkovskij/Cajkovskij-Serenata48.html------------------------------------------------Edward Elgar (1857 - 1934) - Serenata in mi minore per orchestra d'archi, op. 20I. Allegro piacevoleII. LarghettoIII. AllegrettoPrima esecuzione: Worchester, 18 maggio 1892Philharmonia OrchestraGiuseppe Sinopoli, direttoreElgar è considerato tra i compositori inglesi più rappresentativi del periodo tardoromantico e molto sensibile alle influenze del sinfonismo di derivazione tedesca. Di lui si ricordano ancora oggi due lavori significativi della personalità nobile e artistocratica del musicista: le ariose ed eleganti Enigma Variations o Variazioni su un tema originale, detto Enigma, e The Dream of Gerontius (Il sogno di Geronzio), opera di grande impegno corale e molto ammirata da diversi compositori tedeschi, fra cui Richard Strauss. Né vanno sottovalutati i suoi due concerti per violino e per violoncello e orchestra, particolarmente apprezzati per la schiettezza dell'ispirazione e l'intimità del pensiero musicale, sempre guidato da una sobrietà e dignità di concezione, tipica del vero gentleman di campagna inglese. Notevole è stato il suo contributo all'evoluzione della musica britannica nell'epoca vittoriana ed edoardiana, come annotò a suo tempo Bernard Shaw in uno studio pertinente sulla figura di questo artista, dotato di un istintivo temperamento orchestrale di esemplare equilibrio e lontano dai fremiti strumentali di Berlioz e di Wagner. Il talento musicale di Elgar, puntato su una fresca vena melodica dalle suadenti modulazioni, è presente nella Serenata per archi op. 20, composta nel 1892 e contraddistinta da un cordiale e affettuoso lirismo, rivelatore di uno stile creativo dai gusti raffinati e aristocratici, nel contesto di un discorso fluido scorrevole e secondo un tipo di scrittura formalmente chiara e sentimentalmente comunicativa.Testo tratto da: https://www.flaminioonline.it/Guide/Elgar/Elgar-Serenade20.html

durée : 00:11:39 - Le Disque classique du jour du vendredi 11 septembre 2020 - Contemporain de Liszt, le pianiste et compositeur russe Anton Rubinstein est l'auteur d'une œuvre prolifique. À la suite d'un disque consacré au virtuose hongrois, Han Chen dévoile les deux premières Sonates et trois Sérénades de Rubinstein, des œuvres au pouvoir mélodique envoûtant.

durée : 00:25:00 - Edvard Grieg, Concerto pour piano - par : Anne-Charlotte Rémond - Avril 1869 - Copenhague. Dans la salle de concert du Casino, le pianiste Edmund Neupert est au piano, l'Orchestre Royal danois est dirigé par Simon Paulli et Anton Rubinstein a prêté son piano pour l'occasion. Mais le jeune Grieg est absent pour la création de son propre concerto pour piano. - réalisé par : Claire Lagarde

Over het algemeen worden Anton Rubinstein en de wat jongere Pjotr Iljitsj Tsjaikovski beiden gezien als voorbeelden van Russische componisten die vooral op de muzikale ontwikkelingen van West-Europa waren georiënteerd en ‘dus’ minder op de eigen Russische cultuur. Toch is dat zeker wat Tsjaikovski betreft een verkeerde voorstelling van zaken. Dat blijkt ook, wanneer we […]

De zoektocht naar een eigen Russische stem werd in de generaties na Mikhail Glinka voortgezet, met name door Nikolaj Afanasiev (1821-1898). Daartegenover was de iets jongere Anton Rubinstein (1829-1894) toch meer gecharmeerd door de kwartetten van Beethoven, Mendelssohn en iets later ook Brahms. Rubinstein had weinig op met de nationale school die toentertijd met name […]

durée : 00:06:12 - Classique info du jeudi 30 janvier 2020 - par : Sofia Anastasio - Les nominations aux Césars ; la cheffe d’orchestre Ariane Matiakh serait déjà sur le départ ; hier, les représentations ont été annulées à l’Opéra de Paris ; à Bordeaux, le baryton basse français Nicolas Cavallier a dû renoncer au Démon d’Anton Rubinstein ; un miracle pour Joao Carlos Martins.

durée : 01:58:23 - Relax ! du jeudi 28 novembre 2019 - par : Lionel Esparza - Portrait du chef d'orchestre italien Guido Cantelli en première partie d'émission ; protégé d'Arturo Toscanini, il disparaît tragiquement dans un accident d'avion à l'âge de seulement 36 ans. On fête aussi le 190e anniversaire de la naissance du pianiste et compositeur Anton Rubinstein. - réalisé par : Antoine Courtin

Zeitdruck hat auch sein Gutes: Gerade mal 17 Tage blieben dem französischen Komponisten bis zum Konzert seines Freundes Anton Rubinstein, für das er mal eben ein neues Klavierkonzert angekündigt hatte. Trotzdem gelang ihm ein großer Wurf voller Charme und technischer Gemeinheiten, an denen Pianisten weit länger als 17 Tage zu üben haben... (Autor: Quring / Lohse)

durée : 00:24:45 - Saint-Saëns, Symphonie n°3 - par : Anne-Charlotte Rémond - 1886, année faste. A peine remis de l'émotion causée par la visite de Liszt, voici que le public londonien accueille : Anton Rubinstein. Et puis un autre compositeur-pianiste, français cette fois : « C'est M. Saint-Saëns, que nous commençons à considérer comme l'un des nôtres » écrit Le Ménestrel. - réalisé par : Philippe Petit

durée : 00:58:03 - Haydn se débarrasse de son élève (à Jean-Georges Albrechtsberger) - par : Aurélie Moreau - Beethoven, mais pas que ! Au programme cet après-midi : Joseph Haydn, Ignace Pleyel, Johann Georg Albrechtsberger, Johann Nepomuk Hummel, Antonin Dvorak et Anton Rubinstein. - réalisé par : Bruno Riou-Maillard

Anton Rubinstein (16.XI 1829 - 8.XI 1894)

Anton Rubinstein (16.XI 1829 - 8.XI 1894)

Den ryske pianisten Josef Lhévinne studerade vid Moskvakonservatoriet från elva års ålder. Efter att ha varit pianolärare 1900-06 gav Lhévinne konserter och bodde då mest i Berlin. Före Första världskrigets utbrott 1914 gjorde han sex konsertturnéer i USA, dit familjent Lhévinne emigrerade efter krigets slut. Båda makarna blev lärare vid Juilliard i New York. Josef Lhévinne är berömd för sin enastånde teknik och utomordentliga kontroll av ton och frasering, som möjliggjorde hans visioner av musiken. Mer information på sverigesradio.se/p2

Den ryske pianisten Josef Lhévinne studerade vid Moskvakonservatoriet från elva års ålder. Efter att ha varit pianolärare 1900-06 gav Lhévinne konserter och bodde då mest i Berlin. Före Första världskrigets utbrott 1914 gjorde han sex konsertturnéer i USA, dit familjent Lhévinne emigrerade efter krigets slut. Båda makarna blev lärare vid Juilliard i New York. Josef Lhévinne är berömd för sin enastånde teknik och utomordentliga kontroll av ton och frasering, som möjliggjorde hans visioner av musiken. Mer information på sverigesradio.se/p2

Anton Rubinstein was called the Michelangelo of music and was one of the most prolific and charismatic musical figures of the 19th century.

Den skotske pianisten och tonsättaren Frederic Lamond fick sin första pianoundervisning av sin bror David. I mitten på 1880-talet deltog han i Liszts mästarklasser i Weimar och Rom. Han blev framgångsrik i Tyskland och bosatte sig där, men flyttade tillbaka till Storbritannien när Andra världskriget bröt ut. Mest framgånsrik var Frederic Lamond med Beethovens musik, han var en av de främsta Beethoventolkarna i början av 1900-talet. Sett ur ett modernt perspektiv kan man tycka att Lamond saknar rytmisk kontroll. Hans spel var impulsivt och retoriskt och blandade ett råare spel med poetisk uttrycksfullhet. Mer information på sverigesradio.se/p2

Alfred Hoehn var en tysk pianist och pianopedagog. Han studerade för bl.a. Eugen dAlbert och Ferruccio Busoni. 1910 vann han Anton Rubinstein-priset före Artur Rubinstein. Hoehn var en framstående pianist med stor klangfärgsrikedom och närvaro i spelet och en enastående teknik. Han systematiserade pianospelets anslag. Genom målinriktad anslagsträning skulle man bemästra de tekniska problemen i stället för att spela sig igenom oändliga etydövningar. Mer information på sverigesradio.se/p2

Alfred Hoehn var en tysk pianist och pianopedagog. Han studerade för bl.a. Eugen dAlbert och Ferruccio Busoni. 1910 vann han Anton Rubinstein-priset före Artur Rubinstein. Hoehn var en framstående pianist med stor klangfärgsrikedom och närvaro i spelet och en enastående teknik. Han systematiserade pianospelets anslag. Genom målinriktad anslagsträning skulle man bemästra de tekniska problemen i stället för att spela sig igenom oändliga etydövningar. Mer information på sverigesradio.se/p2

Osip Gabrilovitj studerade piano först för Anton Rubinstein i Sankt Petersburg och sedan på dennes inrådan för Theodor Leschetizky i Wien. Debut i Berlin 1896. Sedan turnéer i Europa och i USA, dit han flyttade 1914. Dirigent för Detroits symfoniorkester under 20 år. Gabrilovitj genomförde en serie historiska konserter där han visade på pianokonsertens utveckling. Han spelade själv 18 pianokonserter i denna serie. 1909 gifte han sig med Mark Twains dotter Clara Clemens, som var altsångerska. Gabrilovitjs pianospel var mer reflekterande än dramatiskt, utan att för den skull sakna kraft eller djup i uttrycket. Mer information på sverigesradio.se/p2

Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2

Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2

Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2

Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2

Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2

Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2

Den ryske pianisten Josef Lhévinne studerade vid Moskvakonservatoriet från elva års ålder. Efter att ha varit pianolärare 1900-06 gav Lhévinne konserter och bodde då mest i Berlin. Före Första världskrigets utbrott 1914 gjorde han sex konsertturnéer i USA, dit familjent Lhévinne emigrerade efter krigets slut. Båda makarna blev lärare vid Juilliard i New York. Josef Lhévinne är berömd för sin enastånde teknik och utomordentliga kontroll av ton och frasering, som möjliggjorde hans visioner av musiken. Mer information på sverigesradio.se/p2

Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz’ pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2

Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz’ pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2

Klavierquartett F-Dur, op. 55bis | Klavierquartett C-Dur, op. 66 | Leslie Howard (Klavier) | Rita Manning (Violine) | Morgan Goff (Viola) | Justin Pearson (Violoncello)

Programa dedicado al compositor ruso ANTON RUBINSTEIN en el que se ofrecen las siguientes obras:Quinteto para piano y cuerdas en Sol menor, Op. 99 (49'05"). Quinteto Pihtipudas.  Allegro con moto, Op. 11 nº 2 (6'22"). M. Kaňka (vc.) y J. Klepáč (p.).  Escuchar audio

Alfred Hoehn var en tysk pianist och pianopedagog. Han studerade för bl.a. Eugen dAlbert och Ferruccio Busoni. 1910 vann han Anton Rubinstein-priset före Artur Rubinstein. Hoehn var en framstående pianist med stor klangfärgsrikedom och närvaro i spelet - och en enastående teknik. Han systematiserade pianospelets anslag. Genom målinriktad anslagsträning skulle man bemästra de tekniska problemen i stället för att spela sig igenom oändliga etydövningar. Mer information på sverigesradio.se/p2

Alfred Hoehn var en tysk pianist och pianopedagog. Han studerade för bl.a. Eugen dAlbert och Ferruccio Busoni. 1910 vann han Anton Rubinstein-priset före Artur Rubinstein. Hoehn var en framstående pianist med stor klangfärgsrikedom och närvaro i spelet - och en enastående teknik. Han systematiserade pianospelets anslag. Genom målinriktad anslagsträning skulle man bemästra de tekniska problemen i stället för att spela sig igenom oändliga etydövningar. Mer information på sverigesradio.se/p2

Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2

Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2

Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2

Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2

Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2

Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2

Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2

Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2

Osip Gabrilovitj studerade piano först för Anton Rubinstein i Sankt Petersburg och sedan på dennes inrådan för Theodor Leschetizky i Wien. Debut i Berlin 1896. Sedan turnéer i Europa och i USA, dit han flyttade 1914. Dirigent för Detroits symfoniorkester under 20 år. Gabrilovitj genomförde en serie historiska konserter där han visade på pianokonsertens utveckling. Han spelade själv 18 pianokonserter i denna serie. 1909 gifte han sig med Mark Twains dotter Clara Clemens, som var altsångerska. Gabrilovitjs pianospel var mer reflekterande än dramatiskt, utan att för den skull sakna kraft eller djup i uttrycket. Mer information på sverigesradio.se/p2

¡Pásenle! Sean bienvenidos a un episodio más de El gringo viejo con mucha cuerda en el cual disfrutarás de discos antiguos de distintos géneros tocados en un fonógrafo de verdad con Scott Hadley, quien te ofrece un viaje sonoro al pasado... Escuchas música clásica con el catalán Pablo Casals, violonchelista y compositor, quien interpreta Träumerei, Kinderszenen No. 7 de Robert Schumann. Del otro lado suena Melodía en F de Anton Rubinstein.