Podcasts about skrjabin

Der Pianist Yevgeny Sudbin stammt aus Russland, ist der Sohn zweier Pianisten, hat in Berlin und in London studiert, wo der 55-Jährige bis heute mit seiner Familie lebt. In Deutschland ist Sudbin vergleichsweise selten zu erleben und relativ wenig bekannt – was wundert, angesichts einer umfangreichen und preisgekrönten Diskographie. Darin widmet er sich oft Werken russischer Herkunft: Rachmaninow, Medtner – und Alexander Skrjabin. Bereits im Jahr 2007 hat Sudbin ein Solo-Album mit Musik von Skrjabin veröffentlicht, jetzt legt er eine weitere Aufnahme vor.

Aleksandr Nikolaevič Skrjabin (1872-1915) – Sinfonia n. 1 in Mi Maggiore, Op.26I. LentoII. Allegro drammaticoIII. LentoIV. VivaceV. AllegroVI. AndanteAlisa Kolosova, mezzosopranoSergey Skorokhodov, tenoreChicago Symphony ChorusChicago Symphony OrchestraRiccardo Muti, direttore

Sergej Tanejew spielte als Pianist Uraufführungen von Tschaikowsky, unterrichtete als Lehrer Rachmaninow und Skrjabin und wird als Komponist manchmal der „russische Brahms“ genannt. Aber was besagt so ein Etikett schon? Wie klingt Tanejews Musik? Ein neues Album lässt zwei seiner späten Werke erklingen. Albrecht Selge hat es sich angehört.

Dreieinhalb Stunden Konzert - zwei Pausen - ein Marathon zwischen Schönberg, Skrjabin, Brahms und Ravel: Für den Pianisten Pierre Laurent Aimard nicht nur der richtige Weg, um Schönberg zu seinem 150. Geburtstag zu gratulieren, sondern auch um Hör- und Konzert-Gewohnheiten aufzubrechen

Verbindungen über Stilgrenzen und Epochen hinweg sind derzeit en vogue. Jetzt wird auf einem neuen Album der barocke Jean-Philippe Rameau mit dem russischen Extravaganzler Alexander Skrjabin kombiniert. Ergibt das Sinn? Unbedingt, behauptet der finnische Pianist Juho Pohjonen auf seinem neuen Album. Albrecht Selge hat es sich kritisch angehört.

Eine neue CD von Julius Asal - vorgestellt auf NDR Kultur.

Der Pianist Julius Asal ist erst 27 Jahre jung und hat schon einen Plattenvertrag der Deutschen Grammophon in der Tasche. Auf dem ersten Album für sein neues Label vereint der in Bad Homburg geborene Senkrechtstarter zwei Komponisten, die nur selten in einem Atemzug genannt werden – den Mystiker Alexander Skrjabin und den barocken Sonatenkomponisten Domenico Scarlatti. Für SWR Kultur-Kritiker Christoph Vratz ein „ungewöhnliches und ungewöhnlich-gelungenes Album“.

Wenn von den großen Pionieren des Klavierspiels die Rede ist, denkt man an Chopin und Liszt, an Debussy und Skrjabin. Der Spanier Enrique Granados gehört aber auch in diese Reihe: Seine „Goyescas“, die er 1911 vollendete, bereichern die Tastenkunst mit iberischem Kolorit. Und dann braucht man für die Interpretation auch noch eine lässige Nonchalance. Das Urteil von SWR2-Musikkritikerin Susanne Stähr: „Ein Triumph des Klavierspiels.“

Parima orkestriettekande kategoorias Grammyle nomineeritud albumil musitseerib Buffalo Filharmooniaorkester JoAnn Falletta dirigeerimisel.

Aleksandr Nikolaevič Skrjabin (1872-1915) – Sinfonia n. 1 in Mi Maggiore, Op.26I. LentoII. Allegro drammaticoIII. LentoIV. VivaceV. AllegroVI. AndanteAlisa Kolosova, mezzosopranoSergey Skorokhodov, tenoreChicago Symphony ChorusChicago Symphony OrchestraRiccardo Muti, direttore

Sein von manchem Zeitgenossen als "obszön" empfundenes Werk gipfelt in einem wahren Orchesterrausch: das riesig besetzte "Le poème de l'extase" von Alexander Skrjabin. Julius Heile erklärt Wissenswertes zu dieser packenden Komposition in der Kurzeinführung für unterwegs.

Es geht um Form und um Logik, um Melodie und thematische Arbeit, um höchste künstlerische Ansprüche: Die Sonate ist für das Soloinstrument, was die Sinfonie für das Orchester und das Streichquartett für die Kammermusik ist: die Königsgattung. Und für Komponist:innen ist sie die Königsdisziplin. Wer eine Sonate schreibt, der hat etwas zu sagen. »Und genau das interessiert mich«, erklärt die aus dem ehemaligen Jugoslawien stammende Pianistin Tamara Stefanovich. »Warum nimmt man seit Jahrhunderten diese eine Form und kleidet sie immer wieder neu?« In ihrem dreiteiligen Sonatenmarathon reihen sich über einen Zeitraum von fünf Stunden scheinbar übergangslos Sonaten von Bach an Busoni, Soler an Ives, Skrjabin an Ustwolskaja. Barock-Komponist Domenico Scarlatti ist dabei »mein Wegweiser, mein Museumsführer«, verrät Stefanovich im »Elbphilharmonie Talk«. Außerdem sinniert sie über den heutigen Interpret:innenkult, über Flow-Momente beim Improvisieren zu viert auf der Bühne, musikalische Einflüsse aus ihrer Kindheit und die kleinen Wendepunkte in ihrer Karriere. Sie erzählt, warum sie zehn Jahre lang kein Klavier gespielt hat und wie sie mit einem Eyeliner während einer Corona-Erkrankung zum Zeichnen gekommen ist.  Der Talk fand digital statt.

Nicola Campogrande"MiTo Settembre Musica"https://www.mitosettembremusica.it/itUn cartellone comune tra Torino e Milano che esplora le relazioni tra la musica e la luce attraverso grandi capolavori e creazioni inedite. 116 concerti per la sedicesima edizione, con ospiti internazionali, eccellenze nazionali e programmi appositamente impaginati per un Festival sempre più inclusivo. Seguendo il filo conduttore del tema “Luci”, tutti i programmi dei concerti sono impaginati appositamente per proporre al pubblico una nuova esperienza d'ascolto, indagando le relazioni tra la musica e la luce: si tratta di sinestesie tra suoni e immagini che a volte emergono esplicitamente dalle indicazioni scritte dal compositore in partitura, come chiaro, scuro o luminoso, e altre volte sono il frutto di riflessioni suggerite dall'ascolto della musica.«L'idea, il gioco della luce è applicato a un cartellone che, volutamente, propone molti capolavori, pagine fondamentali, capisaldi della musica classica – spiega il direttore artistico Nicola Campogrande. Perché, soprattutto in un periodo complicato e drammatico come quello che stiamo attraversando, ci sembra bello e importante fare una sorta di appello ai brani che hanno segnato la storia, invitandoli metaforicamente ad essere con noi, a manifestarsi in sala da concerto come punti fermi, appigli culturali».Questa edizione intende, quindi, “illuminare” le grandi pagine della storia della musica attraverso accostamenti inediti, interpretazioni originali e nuove chiavi di lettura, anche con brani in prima esecuzione.Alcuni dei pilastri su cui si fonda l'edizione 2022 – ovvero internazionalità, capisaldi della musica classica e novità – sono già evidenti nella serata d'apertura del Festival intitolata “Luci immaginarie”, in programma lunedì 5 settembre all'Auditorium “Giovanni Agnelli” del Lingotto di Torino e martedì 6 settembre al Teatro alla Scala di Milano. Protagonista una grande compagine rinomata nel mondo come la londinese Philharmonia Orchestra diretta per l'occasione da John Axelrod, che propone capolavori come Peer Gynt di Grieg e Shéhérazade di Rimskij-Korsakov, abbinate alla prima esecuzione italiana di The imagined forest della giovanissima e pluri-premiata compositrice inglese Grace-Evangeline Mason. O ancora nel concerto conclusivo tutto mozartiano dal titolo “Cristalli”, sabato 24 settembre al Conservatorio di Torino e domenica 25 settembre al Conservatorio di Milano, dove la Mahler Chamber Orchestra, formazione europea nata nel 1997 sotto l'egida di Claudio Abbado, presenta senza direttore un programma inusuale con Leif Ove Andsnes in veste di solista.Tra gli ulteriori appuntamenti sinfonici da non perdere si segnalano il graditissimo ritorno al Festival, nella doppia veste di direttrice d'orchestra e soprano, della canadese Barbara Hannigan, che sul podio dell'Orchestra dell'Accademia Nazionale di Santa Cecilia propone la Sinfonia Il miracolo di Haydn e la Quarta Sinfonia di Mahler cantando nel Lied finale Das himmlische Leben (La vita celeste), il 16 al Teatro Dal Verme di Milano e il 17 all'Auditorium del Lingotto di Torino. Immancabile l'Orchestra Sinfonica Nazionale della Rai, guidata dal suo Direttore ospite principale, lo statunitense di origini messicane Robert Trevino, che affianca la Symphonie Fantastique di Berlioz alla prima italiana di The wonder of life di Régis Campo, il 9 all'Auditorium Rai di Torino e il 10 al Conservatorio di Milano. Concerto festoso, poi, per celebrare i duecento anni di indipendenza del Brasile con i giovani dell'effervescente Neojiba Orchestra - Orchestra Giovanile dello Stato di Bahia, diretta da Ricardo Castro, insieme a un'istituzione del pianoforte come la portoghese Maria João Pires che suona il Terzo Concerto op. 37 di Beethoven. Ritmi, colori e strumenti sudamericani sono parte della serata grazie alle pagine di Antônio Carlos Gomez, Heitor Villa Lobos e Jamberê Cerqueira, il 13 al Conservatorio di Milano e il 14 all'Auditorium del Lingotto di Torino.Altri attesi ritorni al Festival sono la leggenda del pianoforte Ivo Pogorelich, impegnato nel recital “Luci erranti” con fantasie di Mozart, Chopin e Schumann e con il Prélude di Ravel, il raffinato tenore inglese Ian Bostridge, che canta Les illuminations op. 18 di Britten, e ancora il violista Nils Mönkemeyer, che suona con il Bach Consort Wien in un concerto che esplora il barocco e il Novecento tra Sudamerica ed Europa.Scorrendo il programma di MITO gli amanti della musica barocca, e in particolare di Johann Sebastian Bach, trovano una ricca offerta declinata in concerti con musicisti di prestigio e proposte nelle quali i brani sono accostati in modo inusuale o vengono ripensate alcune pietre miliari del repertorio. Quattro pagine tra le più celebri del grande compositore tedesco sono interpretate dall'Amsterdam Baroque Orchestra diretta da Ton Koopman, mentre è curioso il concerto intitolato “La doppia arte della fuga”, nel quale il compositore Reinhard Febel, col suo Diciotto studi sull'Arte della fuga di Bach, rilegge il capolavoro, di cui si ascoltano tutte le note, in una sorta di remix – che suona molto attuale nell'epoca del digitale – affidato al Duo Tal & Groethuysen. Ed è ancora l'ascolto di un Bach insolito quello delle Variazioni Goldberg eseguite dal fisarmonicista Samuele Telari, così come è un concerto davvero singolare quello con due clavicembali accordati in due modi diversi e suonati da Luca Guglielmi.Tanta è l'attenzione che quest'anno MITO SettembreMusica dedica al pubblico dei più piccoli, ampliando e arricchendo la proposta artistica con novità assolute e grandi interpreti. E lo dimostrano anche i tre melologhi per adulti e bambini che contengono ben due commissioni del Festival 2022 in prima esecuzione assoluta: quella a Carlo Boccadoro, che ha creato Animalia – su testi di Martino Gozzi – per “Luci bestiali” (il 10 a Torino e l'11 a Milano), e quella a Federico Gon, che ha composto Il piccolo Franz e il pifferaio magico per “Monelli” (il 24 a Torino e il 25 a Milano). Sul palco del primo concerto Laura Curino come voce recitante e l'Ensemble Cameristico dell'Orchestra Filarmonica di Torino diretto dallo stesso Boccadoro, e del secondo Elio come voce recitante (al suo ritorno dopo l'edizione dello scorso anno) e l'Orchestra degli allievi dei Conservatori di Torino e Milano diretti da Andreas Gies. Infine, i giovani de LaFil guidati da Marco Seco, con la voce recitante di Licia Maglietta, sono protagonisti dell'appuntamento dal titolo “Elefanti”, che propone un doppio Babar: quello celebre dell' Histoire de Babar le petit éléphant di Poulenc e quello del compositore François Narboni intitolato Le voyage de Babar, creato sfruttando un testo originale di Brunhoff non utilizzato da Poulenc (17 a Torino e 18 a Milano).È in prima esecuzione assoluta, inoltre, la nuova versione da camera del melologo Enoch Arden op. 38 di Richard Strauss realizzata da Ruggero Laganà, impegnato anche al pianoforte, che vede protagonista l'attrice Lella Costa come voce recitante (il 19 a Torino, il 20 Milano). Luce accesa, poi, sulle prime esecuzioni italiane, tra cui spiccano One di James MacMillan e I still dance di John Adams interpretate rispettivamente dall'Orchestra I Pomeriggi Musicali diretta da James Feddeck (l'8 a Torino e il 9 a Milano) e da quella del Teatro Regio di Torino guidata da Stanislav Kochanovsky (il 23 a Torino e il 24 a Milano), impegnate in due programmi tra Inghilterra e Scozia e tra Stati Uniti e Francia.L'edizione 2022 di MITO SettembreMusica introduce altre due importanti novità. La prima è la presenza di un festival nel festival con quattordici pianisti italiani che offrono in luoghi decentrati delle due città altrettanti concerti monografici dedicati a grandi compositori, per approfondirne la cifra stilistica, la poetica e la tecnica pianistica. Dal Beethoven di Andrea Lucchesini al Rachmaninov di Alessandro Taverna, dallo Schubert di Filippo Gorini allo Skrjabin di Mariangela Vacatello, passando per lo Chopin di Gloria Campaner, il Liszt di Maurizio Baglini e il Čajkovskij di Benedetto Lupo, solo per citarne alcuni. L'altra vede – per la prima volta – la nascita di una residenza artistica al Festival. Si tratta del finlandese Meta4 Quartet, già applaudito nella scorsa edizione, che tiene tre concerti in entrambi i capoluoghi: suona in Absolute Jest di John Adams insieme all'Orchestra Sinfonica di Milano (sul podio Patrick Fournillier), pagina che rimanda a Beethoven e alla sua Nona, in programma grazie alla partecipazione del Coro del Teatro Regio di Torino, dopo aver ripercorso l'intera storia del quartetto d'archi, da Boccherini ad Adams, in due diversi appuntamenti. Uno degli aspetti distintivi del Festival è offrire appuntamenti in orari diversi nell'arco dell'intera giornata, da quelli serali in sedi prestigiose, come l'Auditorium "Giovanni Agnelli" del Lingotto, il Teatro alla Scala, l'Auditorium Rai "Arturo Toscanini", il Teatro dal Verme e i rispettivi conservatori delle due città, a quelli diurni, per arrivare a estendersi nei luoghi decentrati. Sono confermate le introduzioni all'ascolto dei concerti, quest'anno curate da Alberto Brunero e Stefano Catucci a Torino e da Gaia Varon, Oreste Bossini e Nicola Pedone a Milano.I prezzi sono ancora una volta molto contenuti: quelli per i concerti serali vanno dai 10 ai 25 euro (ma chi è nato dal 2008 in poi paga solo 5 euro); quelli serali in luoghi decentrati con i 14 pianisti italiani, gli appuntamenti pomeridiani e per i bambini sono invece proposti a 5 euro; non mancano, poi, i concerti gratuiti.IL POSTO DELLE PAROLEascoltare fa pensarehttps://ilpostodelleparole.it/

Mozart und Skrjabin ist wohl nicht die Kombination, die einem als erstes in den Sinn käme. Aber die Pianistin Zlata Chochieva hat die beiden auf ihrem neuen Album „Chiaroscuro“ zusammengepackt. Ob das gutgehen kann? Albrecht Selge hat es sich angehört.

Håkon Austbø har vore aktiv pianist i snart 60 år og har no gitt ut memoarboka «Motstrøms – refleksjoner over et musikerliv». I denne podkastepisoden reflekterer han over kva klassisk musikk kan gi oss, han fortel om Messiaen og Skrjabin. Kva ønskjer han sjølv å formidle med musikken? Jan H. Landro intervjua Håkon Austbø i Dag og Tid 10. desember. Artikkelen kan du lese her (for abonnentar). I denne podkastepisoden høyrer du musikk av Chopin og Debussy, spela av Håkon Austbø. 

Två kufar Alexander och Erik med radikalt olika tonspråk. Ändå hade de en hel del gemensamt i förra sekelskiftets absintdoftande dekadens. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Låtlista Nocturne i Dess för vänster hand Op 9 nr 2 – Maria Lettberg Pianosonat nr 4 Fiss Dur, sats 2 – Mikhail Pletnev Poeme de l´extase – Valerij Gergiev Prometus – Oeter Jablonski Verse la flamme op 72 – Olli Mustonen Le fils des etoiles, Prelude – Alexei Lubimov Pièces froides II Thibaudet Je te veux – Patricia Petibon Vexations – okänd Portrait de Socrate – Barbara Hannigan Gnossienne – okänd Gymnopedie nr 1 – Alessandro Deljavan

Två kufar Alexander och Erik med radikalt olika tonspråk. Ändå hade de en hel del gemensamt i förra sekelskiftets absintdoftande dekadens. Låtlista Nocturne i Dess för vänster hand Op 9 nr 2 Maria Lettberg Pianosonat nr 4 Fiss Dur, sats 2 Mikhail Pletnev Poeme de l´extase Valerij Gergiev Prometus Oeter Jablonski Verse la flamme op 72 Olli Mustonen Le fils des etoiles, Prelude Alexei Lubimov Pièces froides II Thibaudet Je te veux Patricia Petibon Vexations okänd Portrait de Socrate Barbara Hannigan Gnossienne okänd Gymnopedie nr 1  Alessandro Deljavan

A cura di Massimiliano SamsaAleksandr Nikolaevič Skrjabin (1872-1915) – Sinfonia n. 1 in Mi Maggiore, Op.26I. LentoII. Allegro drammaticoIII. LentoIV. VivaceV. AllegroVI. AndanteAlisa Kolosova, mezzosopranoSergey Skorokhodov, tenoreChicago Symphony ChorusChicago Symphony OrchestraRiccardo Muti, direttore

Der Dirigent Dmitri Kitajenko gilt als Botschafter der russischen Musik in Deutschland und der Welt. Von 1976 bis 1989 führte er die Moskauer Philharmoniker zur höchsten Qualität. 1990 wurde er Chefdirigent des HR-Sinfonieorchester in Frankfurt. Heute gelten seine Aufnahmen russischer Werke als Referenz-Aufnahmen zum Lernen und Inspirieren für viele Musiker*innen - auch in Russland. Zum 80. Geburtstag wünscht sich Kitajenko mehr Skrjabin auf westlichen Bühnen.

De Russische componist Aleksandr Skrjabin had grootse plannen voor de mensheid. Hij zag zichzelf als verlosser en wilde met zijn moderne muziek het volk verheffen. Tijdens het schrijven van zijn Gesamtkunstwerk 'Mysterium', aan het begin van de 20e eeuw, ontdekte hij opeens een pukkel op zijn bovenlip. Onschuldig, zou je denken. Maar waarom ging het dan vijf dagen later gigantisch mis? In de podcast 'Klassieke Mini-Mysteries', een afgeleide van de grotere podcastserie 'Klassieke Mysteries', bespreken Ab Nieuwdorp en Rebecca van der Weijde in recordtempo vreemde en bizarre verhalen uit de klassieke muziekgeschiedenis.

In Mikrointervallen beginnen die Töne zu fliegen – bei Skrjabin, Wyschnegradsky und Georg Friedrich Haas. Das Berner Symphonieorchester benutzt unter anderem Lichtorgel und sechs Klaviere im Zwölftonabstand um „Verstimmungen“ in Wohlgefallen aufzulösen. Andres Pfister hat sich von der Pianistin Susanne Huber erklären lassen, was das Publikum erwartet.    

Skrjabin gilt als der große Exzentriker der russischen Musik. Den Durchbruch schaffte er 1908 mit seinem Orchesterwerk "Poème de l'extase", das sich an ein zeitgleich von ihm selbst verfasstes Gedicht anlehnt. Henry Miller beschrieb dessen berauschende Wirkung so: "Es war wie Eisbad, Kokain und Regenbogen". Welche Ekstase Skrjabin genau meint: eine sexuelle, politische oder religiöse, bleibt unklar. Fest steht dagegen für Autor Philipp Quiring, dass es sich um ein kühnes Meisterwerks handelt.

- direkte fra Den lutherske missions Højskole i Hillerød med det utraditionelle ensemble Kottos, der består af Bjarke Mogensen, akkordeon, Pernille Petersen, blokfløjte, Josefine Opsahl, cello, og Christos Farmakis, bouzouki. Musikken er af Vivaldi, Piazzolla, Nikos Skalkottas, Grieg, Bartók og Rimskij-Korsakov samt ensemblet selv. Desuden uddrag af eftermiddagens koncert med den dygtige unge, prisvindende pianist Marie-Luise Bodendorff, der bl.a. spiller klavermusik af Bernstein og Gershwin, Skrjabin og Rakhmaninov.Vært: Celine Haastrup. www.dr.dk/p2koncerten

Für den Pianisten Andrei Korobeinikov steht der analytische Zugang zur Musik an oberster Stelle. Und wenn er "das System" durchschaut hat, eröffnet sich ihm erst die emotionale Ebene. Wie gut sich in diese Herangehensweise das Klavierrepertoire von Alexander Skrjabin einfügt, wie sehr ihn dessen unerschöpfliches Mysterium fasziniert, das hat er BR-KLASSIK-Autorin Sylvia Schreiber am Klavier gezeigt.

Den ryske tonsättaren Alexander Skrjabin var mycket musikalisk, redan vid sex års ålder kunde han spela nästan vad som helst som han hade hört framföras endast en gång. Vid Moskvakonsertvatoriet studerade han bl.a. för Sergej Tanejev, där han fick ett stort tekniskt kunnande som blev en grund för hans senare vidlyftiga kompositioner. Ett genombrott var den tredje symfonin, Den gudomliga dikten (1902-04). Skrjabin blev intresserad av indiska yogaprinciper och österländska principer och hans kompositioner blev allt större och utomverkliga. Mer information på sverigesradio.se/p2

Alexander Skrjabin: Diverse Klavierwerke | Valentina Lisitsa (Klavier)

Den engelska tonsättaren, författaren och pianisten Cyril Scott visade tidigt musikaliska talanger. Han skickades till Koch-konservatoriet i Frankfurt vid tolv års ålder för att studera. Åter i England gav hans impressionistiska pianostycken och sånger tillsammans med hans anslående romantiska utseende honom rykte om sig att vara en modernistisk tonsättare. Under mellankrigstiden framfördes hans musik ofta på kontinenten. Men det som varit ett nytt musikaliskt intryck kom nu att anses vara en tidstypisk musik, som funnit sina främsta företrädare i Debussy och Skrjabin. I dag är han i England ihågkommen för en handfull sånger och pianostycken, bl.a. Lotus land, som han själv spelade in på pianorulle. Mer information på sverigesradio.se/p2

Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2

Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2

Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2

Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2

Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2

Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2

Klaviersonaten Nr. 3, 5, 9 und 10 | Ausgewählte Préludes, Poèmes und Etüden | Vladimir Horowitz (Klavier)

Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz’ pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2

Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz’ pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2

Artvark Saxophone Quartet en sopraan Claron McFadden maakten samen de cd “Sly Meets Callas”; Margriet Sjoerdsma brengt met haar band een tribute aan Eva Cassidy; Pianiste Helena Basilova speelt Leoš Janáček Zes jaar geleden was ze bij ons met een excellent gespeelde Zwarte Mis, de Sonate nr 9 van Skrjabin… Toen [...]

Den engelska tonsättaren, författaren och pianisten Cyril Scott visade tidigt musikaliska talanger. Han skickades till Koch-konservatoriet i Frankfurt vid tolv års ålder för att studera. Åter i England gav hans impressionistiska pianostycken och sånger tillsammans med hans anslående romantiska utseende honom rykte om sig att vara en modernistisk tonsättare. Under mellankrigstiden framfördes hans musik ofta på kontinenten. Men det som varit ett nytt musikaliskt intryck kom nu att anses vara en tidstypisk musik, som funnit sina främsta företrädare i Debussy och Skrjabin. I dag är han i England ihågkommen för en handfull sånger och pianostycken, bl.a. Lotus land, som han själv spelade in på pianorulle. Mer information på sverigesradio.se/p2

Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2

Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2

Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2

Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2

Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2

Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2

Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2

Vladimir Horowitz var en av 1900-talets största pianister. Horowitz pianorullar är de nyaste i vår serie och spelades in på 1920-talet, då 78-varvarna redan hade slagit igenom stort. När Horowitz var nio år började han på Kievkonservatoriet. Hans lärare var elever till Theodor Leschetizky och Anton Rubinstein. Vid Tysklandsdebuten 1928, i Tjajkovskijs första pianokonsert, förundrade han publiken med en kaskad av oktaver. Horowitz hade hela sitt liv problem med nerverna och medicinerade kraftig en period, vilket påverkade hans spel. De sista åren återfick han hälsan och spelade åter med glädje, kanske tyckte han att han inte behövde bevisa något längre. Horowitz ansågs ständigt vara den främste interpreten av Liszt, Schumann, Skrjabin och Rachmaninov. Mer information på sverigesradio.se/p2