Podcast appearances and mentions of dolores haze

In ihrem Debüt "Bye Bye Lolita” erzählt die Schauspielerin Lea Ruckpaul Vladimir Nabokovs umstrittenen Roman neu - aus der Perspektive von Dolores Haze. Vom Versuch, sich frei zu schreiben. Lesung und Gespräch mit Lea Ruckpaul.

En el Teatro Luis del Olmo Sergio del Molino entrevista a Lolita, personaje de Vladimir Nabokov. Ella nos cuenta cómo Nabokov escribió el libro que le hizo famoso y que tiene como protagonistas a Humbert Humbert y su amada, la niña Dolores Haze. En esta entrevista, Dolores se queja de haber sido utilizada por infinidad de críticos literarios como "la niñita abusada de la literatura universal" y cuenta su propia versión de la historia. 

En el Teatro Luis del Olmo Sergio del Molino entrevista a Lolita, personaje de Vladimir Nabokov. Ella nos cuenta cómo Nabokov escribió el libro que le hizo famoso y que tiene como protagonistas a Humbert Humbert y su amada, la niña Dolores Haze. En esta entrevista, Dolores se queja de haber sido utilizada por infinidad de críticos literarios como "la niñita abusada de la literatura universal" y cuenta su propia versión de la historia. 

Today's articles look at the darker side of love with abuse that requires reflection and consideration for the reader to contemplate. The 1955 novel Lolita, by Vladimir Nabokov, a Russian-American novelist, handles the controversial subject of hebephilia, a profoundly unsettling and controversial exploration of obsession and the demonic aspects of human nature. The second is a 1994 movie, A Child's Cry For Help, which also tackles the sensitive subject of mental health in a dramatic and thought-provoking manner. The mother feeds off the sympathy, attention and benefits that are given to them by their community for taking care of a sick or vulnerable person in their care.  The following book under discussion received critical acclaim regardless of the controversy it caused with the public during that period; Lolita was considered one of Time's Best 100 Novels. However, to declare it was addressing hebephilia is sugar coating the subject.  Hebephilia is a term used in psychology to describe a sexual interest or attraction towards individuals in the early stages of puberty, typically ranging from around 11 to 14 years old. It is considered a form of paraphilia, which refers to atypical sexual interests or preferences. It is important to note that hebephilia is not a widely agreed-upon or officially recognised psychiatric diagnosis. The Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), which is the standard classification manual used by mental health professionals, omits hebephilia as a separate diagnosis. Instead, it categorises paraphiliac disorders under the overall category of "other specified paraphilic disorder" or "unspecified paraphilic disorder". Arguably the most controversial novel of the 20th century, Vanity Fair called it the only convincing love story of our century. Lolita explores the relationship between an unsettling yet intelligent paedophile and his young nymphet as their lives become increasingly intertwined over five years. The story follows Humbert, a middle-aged man who becomes infatuated with his young stepdaughter, Dolores Haze, whom he calls Lolita.  Nabokov's masterful storytelling weaves together themes of love, desire, and morality in a way that captivates and disturbs readers.  One of the most striking elements of "Lolita" is Nabokov's use of language. His prose is simultaneously lyrical and disturbing, creating a sense of unease that permeates the entire novel. The stream-of-consciousness narration allows readers to delve deep into Humbert's twisted mind, experiencing his obsessive thoughts and justifications first-hand.  Learn more https://mentalhealthtraining.info/course/factitious-disorder https://mentalhealthtraining.info/mental-health/anxiety/hypochondria

Det finns flera kopplingar till verkligheten i Vladimir Nabokovs "Lolita". Romanen och fallet Sally Horner får kritikern Hanna Johansson att reflektera över att bli sedd och se sig själv utifrån. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2019.På det mest kända fotografiet av Sally Horner sitter hon på en gunga vars rep hon håller i sina båda händer. Hon har en ljus kortärmad klänning, vita tjocka sockor och lackskor. Hon ler, hon är solbränd, hon har några fräknar. Hon är elva men ser ut att vara äldre, nästan som en tonåring eller som en vuxen kvinna som har spökats ut till ett barn.Fotografiet är taget i Atlantic City sommaren 1948. Bakom kameran stod Frank Lasalle, hennes kidnappare och våldtäktsman som skulle komma att hålla henne fången i ytterligare tjugo månader efter att bilden togs, på en färd som skulle ta dem kors och tvärs genom USA med stopp på otaliga motell och husvagnsområden.Om historien känns bekant från Vladimir Nabokovs roman ”Lolita” från 1955 är det inte en slump. Där drabbas den tolvåriga amerikanska flickan Dolores Haze av den högutbildade europén Humbert Humberts pedofila besatthet. Efter att han har gift sig med Dolores mamma – som praktiskt nog strax därefter omkommer i en bilolycka – tar han med sig henne på en febrig resa genom landet, kantad av övergrepp. Lolita är det smeknamn han ger sitt unga offer, sin nya styvdotter – nymfetten, som han kallar henne – och namnet har kommit att bli synonymt med det sexualiserade barnet.”Hade jag gjort samma sak med Dolly”, tänker Humbert Humbert mot romanens slut, ”som Frank Lasalle, en femtioårig mekaniker, gjort med elvaåriga Sally Horner 1948?”Inspirerades alltså Nabokov av Sally Horners historia, är det hon som är Lolita? Denna lite grovhuggna fråga försökte författaren Sarah Weinman besvara i en bok från 2018, och bokens titel ger kanske en ledtråd om hennes syn på saken: den heter ”The Real Lolita”.Relationen mellan verklighet och fiktion i ”Lolita” är omskriven sedan tidigare. Dels i förhållande till romanens opålitlige berättare, dels med hänsyn till de verkliga händelser som då och då bryter igenom berättelsen.Kritikern Alexander Dolinin har diskuterat hur Nabokov använde sig av den sanna historien om Sally Horner, hur han placerade ut ledtrådar i texten innan denna mening dyker upp och bekräftar sambandet.Till exempel låter han Dick Schiller, den man Dolores gifter sig med efter att hon har flytt Humbert Humberts våld, vara mekaniker. Och i Humbert Humberts mun lägger han formuleringar i stort sett direkt kapade ur de tidningsnotiser om Sally och Lasalle som Nabokov läste medan han skrev sin roman.Dessutom, spekulerar Dolinin, måste särskilt en författare som Nabokov, så förtjust i anspelningar och allitterationer som han var, ha blivit överlycklig av duons likartat klingande namn Sally och Lasalle – som ju påminner om sale, det franska ordet för smutsig.Men någon större gåta är det egentligen inte, förhållandet mellan den verkliga Sally Horner och den fiktiva Dolores Haze. Sally Horner var varken den första eller den sista att drabbas av ett öde som liknar Lolitas.När jag pratar om ”Lolita” med andra kvinnor visar det sig nästan alltid att vi någon gång under läsningen har frågat oss själva: var jag som hon? Frestade jag någon när jag var i hennes ålder, med den förpubertala kropp jag avskydde så mycket, en kropp som varken tillhörde ett barn eller en kvinna, som kändes som en asymmetrisk hög av ben och fett?Det verkade otänkbart, och ändå visste vi ju att det inte alls var det. Jag minns när jag som sexåring fick höra talas om hur en flicka som hette Natasha Kampusch hade försvunnit i Österrike, och när jag som fjortonåring läste i tidningen att hon hade rymt efter åtta års fångenskap. Jag växte upp med en skräck för vita skåpbilar och främmande män.Men i den frågan – frestade jag någon? – ligger också en dold önskan. Att bli sedd av en man, att göra män galna, såldes in som existensens högsta syfte och finaste pris. Frestelsen framstod som så mystisk för att den var något att både befara och begära.I en av låtarna på Lana Del Reys första skiva, ”Off to the races” lånar hon de berömda öppningsorden från ”Lolita”: ”light of my life, fire of my loins”. Eller i Aris Fioretos svenska översättning: ljuset i mitt liv, elden i mina länder. Den dubbla betydelsen i ”länder” blir som en illustration av denna brända jordens kärlekshistoria, där det enda som får Dolores att stanna hos sin styvfar är att han förstör hennes möjligheter till ett annat liv.Lana Del Reys låt är, som så många av hennes låtar, en berättelse om att vara galen, att vara förälskad, om att vara snygg, om att bli iakttagen; låtens jag beskriver sig själv sedd utifrån, i en vit bikini i en ljusblå simbassäng, i en röd klänning i ett rum av glas. Det är en berättelse om frestelsens frestelse.Jag tänker ofta på Sara Stridsberg när jag lyssnar på Lana Del Rey, fascinationen inför en särskild version av Amerika som de delar, som de delar också med Nabokov. I romanen ”Darling River”, med undertiteln ”Doloresvariationer”, bearbetar hon Nabokovs nymfettgestalt och låter den ta olika skepnader: där finns Dolores Haze, där finns Lo som är döpt efter henne, där finns en aphona som utsätts för vetenskapliga experiment. Vid ett tillfälle talar Lo såhär: ”Jag stod borta vid jukeboxen och valde musik.””Jag stod borta”; till och med när det är hennes egen röst vi hör är det som om hon såg sig själv från ett avstånd, precis som Lana Del Rey i den där låten.En vanlig reaktion hos den som blir utsatt för ett övergrepp är att avskärma sig från sin egen upplevelse, lämna kroppen; så kan man förstå det avståndet. Men kanske ringar det in något långt mer grundläggande än så: den komplexa, skräckblandade förtjusningen inför att bli betraktad.Det var genom Sarah Weinmans bok som jag lärde mig att Frank Lasalle tog den mest kända bilden av Sally Horner, och jag har inte kunnat sluta tänka på det. Jag hade utgått från att fotografiet var taget av en familjemedlem, ett möjligen iscensatt lyckligt barndomsminne, men ändå ett slags lyckligt barndomsminne, och inte en bild av konstruerad barnslighet regisserad av en besatt och våldsam man.Fotografiet är inte alls explicit. Det är inte som bilderna jag ofrivilligt har kommit att förknippa med Lolitas namn: bilderna av henne som en ung fresterska, bilden av Sue Lyon i Stanley Kubricks filmatisering som på filmaffischen suger förföriskt på en rubinröd klubba bakom hjärtformade solglasögon. I sitt arkiv hade paret Nabokov ett nummer av magasinet Cosmopolitan från 1960, där en fyrtiotreårig Zsa Zsa Gabor är utklädd till en Lolitafigur med nattlinne och ett äpple i handen. Lolitas namn och idén om det sexiga barnet är oskiljaktiga. Lolita är någon som vuxna kvinnor kan spökas ut till.Det är som om Sally Horner, också i detta avseende, har drabbats av Lolitas öde. Den fiktiva Dolores Haze är hågkommen för det smeknamn hon fick av en man som våldtog och rövade bort henne. Sally Horners namn kommer aldrig att nämnas utan Frank Lasalles. Och på den mest kända bilden av henne, den som vid första anblick tycks uttrycka sorgfri barndom, är det honom hon ser – och han som ser henne.Hanna Johansson, kritikerLitteraturSarah Weinman: The Real Lolita – The Kidnapping of Sally Horner and the Novel That Scandalized the World. Harper Collins, 2018.

Content warning: discussions around the depictions of childhood sexual abuse, rape, grooming, manipulation Kate Elizabeth Russell's 2020 novel, My Dark Vanessa, captures the intricate nuances of how one of the legacies of Vladimir Nobokov's controversial 1955 novel, Lolita, has been utilised by child sexual abusers as a tool for their manipulation. In this narrative, however, set in the dawn of MeToo reckonings, Russell gives Vanessa the gift not afforded to Dolores Haze, Vanessa lives. Let me know what you think at writingwomenpodcast@gmail.com! You can find me on my other podcast ⁠Culture Hang⁠ or sign up to my ⁠newsletter and everything else! Links: https://www.nylon.com/fiona-apple/amphttps://www.nytimes.com/2018/02/16/style/modern-love-how-lolita-freed-me-from-my-own-humbert.html https://www.theatlantic.com/culture/archive/2021/05/vanessa-springora-consent-blake-bailey-literary-mentor-abuse/618928/https://www.theatlantic.com/culture/archive/2021/03/girlhood-melissa-febos-lucid-expose-rape-culture/618445/https://www.esquire.com/entertainment/books/a31282424/kate-elizabeth-russell-my-dark-vanessa-interview/https://www.theguardian.com/books/2020/mar/13/kate-elizabeth-russell-my-dark-vanessa-interviewhttps://kateelizabethrussell.com/note-to-readers https://open.spotify.com/show/4dvc06zTAaAylzdTrsgKzp?si=903e8c9127794d6a

"Lolita" is a controversial and thought-provoking film directed by Stanley Kubrick, based on the novel of the same name by Vladimir Nabokov. Released in 1962, the film tells the story of a middle-aged literature professor named Humbert Humbert (played by James Mason) who becomes infatuated with a teenage girl named Dolores Haze, also known as Lolita (played by Sue Lyon).

Welcome to the Instant Trivia podcast episode 748, where we ask the best trivia on the Internet. Round 1. Category: Literary Title Characters 1: 1851:A white whale. "Moby Dick". 2: 12-year-old nymphet Dolores Haze. "Lolita". 3: 1759:Dr. Pangloss' naive student. "Candide". 4: Poet and soldier who recites his "Nose Tirade" and composes a ballade whilst dueling. "Cyrano de Bergerac". 5: The ruddy gamekeeper of Sir Clifford's Wragby Estate. "Lady Chatterley's Lover". Round 2. Category: Mountain Time 1: It's the highest mountain in Greece and that's no myth!. Mount Olympus. 2: Every summer it's time to rev your engines for a race to the top of this famous Colorado peak. Pikes Peak. 3: These mountains extend into 7 countries, including Colombia, Ecuador and Peru. the Andes. 4: Rip Van Winkle took his 20-year snooze in these mountains of New York. the Catskills. 5: Check your map book: these mountains extend more than 1,200 miles across Morocco, Algeria and Tunisia. the Atlas Mountains. Round 3. Category: Who's Who In Sports 1: He managed the Los Angeles Dodgers to World Series wins in 1981 and 1988. Tommy Lasorda. 2: With 20, this "Bear" of a golfer is the all-time leader in major tournament wins. Jack Nicklaus. 3: Born in 1956, this Swedish tennis player won 6 French Opens and 5 straight Wimbledons. Bjorn Borg. 4: Ali's 1974 fight against Foreman was the breakout event for this boxing promoter. Don King. 5: Nicknamed "The Admiral", this center helped lead the San Antonio Spurs to their first NBA title in 1999. David Robinson. Round 4. Category: Mythology 1: 2 of their most important gods were Ra, the sun god and Osiris, the river god. Egyptians. 2: Shamu could tell you he's the Roman god of the sea world. Neptune. 3: She came to life after Pygmalion created her as a statue. Galatea. 4: This race of gods includes the 12 children of Uranus and Gaia. the Titans. 5: She wasn't just the Greek goddess of the rainbow--she personified it, too. Iris. Round 5. Category: Foods Of The World 1: Some of this cheese named for Parma is cured for several years before it's grated over pasta. Parmesan. 2: The Sevruga type of this fishy treat is made of small, grayish eggs. caviar. 3: Cakes of this soybean curd should be stored in water, and the water should be changed daily. tofu. 4: Originally, this "modest" English pie was made with numbles, which are deer innards. humble pie. 5: Souvlaki, a Greek specialty similar to shish kebab is made with marinated chunks of this meat. lamb. Thanks for listening! Come back tomorrow for more exciting trivia! Special thanks to https://blog.feedspot.com/trivia_podcasts/

Lolita is definitely a misunderstood piece of art. It's not a love story nor a glamorization of pedophilia, it's a tragedy. We see Dolores Haze being stripped of her innocence and her childhood stolen away from her. We see a 12 year old being treated like a woman. We see HH try to justify his actions, knowing that he can't.   HH is a disgusting, vile, pedophile. He knows this and regrets everything in the end. I'm glad he dies remorseful but it can never make up for what he put Dolores through. Quilty, who is equally as disgusting, is a perfect foil for HH. He hates Quilty for the same reasons he should hate himself. Through this hatred, I think HH not only realized that he himself is a P.O.S but that Dolores deserved nothing that the both of them put her through. She never had the chance to be a child. ================================================ Don't forget to LIKE, COMMENT & SUBSCRIBE to the Channel  ================================================ Buy Me a Coffee  - 8882421607, 8882421607@ybl, ================================================ • Wanna Know How I Look? Instagram: @Finanso_Tales_hindi  Twitter:  @finanso_tales  ================================================ #hindibooksummery #teamfinansotales #finansosquad ================================================ --- Send in a voice message: https://anchor.fm/finanso-tales-hindi/message

The Great American Novel podcast is an ongoing discussion about the novels we hold up as significant achievements in our American literary culture.  Additionally, we sometimes suggest novels who should break into the sometimes problematical canon and at other times we'll suggest books which can be dropped from such lofty consideration.  Your hosts are Kirk Curnutt and Scott Yarbrough, professors with little time and less sense who nonetheless enjoy a good book banter.  In Episode 12 our intrepid profcasters lay into the most controversial novel of the 20th Century, Vladimir Nabokov's LOLITA.  Is it Great?  Is it American?  What do we make of the controversies, the films?  We tackle the book and try to search for the real Dolores Haze within the text, and consider the best way to read Humbert Humbert, much less how we should pronounce his name (not to mention the author's). Film trailer clips are from the Kubrick 1962 film and the 1997 film by Adrian Lyne.  All show music is by Lobo Loco.  The intro song is “Old Ralley”; the intermission is “The First Moment,” and the outro is “Inspector Invisible.”  For more information visit: https://locolobomusic.com/.We may be contacted at greatamericannovelpodcast (@) gmail.com.

Det finns flera kopplingar till verkligheten i Vladimir Nabokovs "Lolita". Romanen och fallet Sally Horner får kritikern Hanna Johansson att reflektera över att bli sedd och se sig själv utifrån. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2019.På det mest kända fotografiet av Sally Horner sitter hon på en gunga vars rep hon håller i sina båda händer. Hon har en ljus kortärmad klänning, vita tjocka sockor och lackskor. Hon ler, hon är solbränd, hon har några fräknar. Hon är elva men ser ut att vara äldre, nästan som en tonåring eller som en vuxen kvinna som har spökats ut till ett barn.Fotografiet är taget i Atlantic City sommaren 1948. Bakom kameran stod Frank Lasalle, hennes kidnappare och våldtäktsman som skulle komma att hålla henne fången i ytterligare tjugo månader efter att bilden togs, på en färd som skulle ta dem kors och tvärs genom USA med stopp på otaliga motell och husvagnsområden.Om historien känns bekant från Vladimir Nabokovs roman Lolita från 1955 är det inte en slump. Där drabbas den tolvåriga amerikanska flickan Dolores Haze av den högutbildade europén Humbert Humberts pedofila besatthet. Efter att han har gift sig med Dolores mamma som praktiskt nog strax därefter omkommer i en bilolycka tar han med sig henne på en febrig resa genom landet, kantad av övergrepp. Lolita är det smeknamn han ger sitt unga offer, sin nya styvdotter nymfetten, som han kallar henne och namnet har kommit att bli synonymt med det sexualiserade barnet.Hade jag gjort samma sak med Dolly, tänker Humbert Humbert mot romanens slut, som Frank Lasalle, en femtioårig mekaniker, gjort med elvaåriga Sally Horner 1948?Inspirerades alltså Nabokov av Sally Horners historia, är det hon som är Lolita? Denna lite grovhuggna fråga försökte författaren Sarah Weinman besvara i en bok från 2018, och bokens titel ger kanske en ledtråd om hennes syn på saken: den heter The Real Lolita.Relationen mellan verklighet och fiktion i Lolita är omskriven sedan tidigare. Dels i förhållande till romanens opålitlige berättare, dels med hänsyn till de verkliga händelser som då och då bryter igenom berättelsen.Kritikern Alexander Dolinin har diskuterat hur Nabokov använde sig av den sanna historien om Sally Horner, hur han placerade ut ledtrådar i texten innan denna mening dyker upp och bekräftar sambandet.Till exempel låter han Dick Schiller, den man Dolores gifter sig med efter att hon har flytt Humbert Humberts våld, vara mekaniker. Och i Humbert Humberts mun lägger han formuleringar i stort sett direkt kapade ur de tidningsnotiser om Sally och Lasalle som Nabokov läste medan han skrev sin roman.Dessutom, spekulerar Dolinin, måste särskilt en författare som Nabokov, så förtjust i anspelningar och allitterationer som han var, ha blivit överlycklig av duons likartat klingande namn Sally och Lasalle som ju påminner om sale, det franska ordet för smutsig.Men någon större gåta är det egentligen inte, förhållandet mellan den verkliga Sally Horner och den fiktiva Dolores Haze. Sally Horner var varken den första eller den sista att drabbas av ett öde som liknar Lolitas.När jag pratar om Lolita med andra kvinnor visar det sig nästan alltid att vi någon gång under läsningen har frågat oss själva: var jag som hon? Frestade jag någon när jag var i hennes ålder, med den förpubertala kropp jag avskydde så mycket, en kropp som varken tillhörde ett barn eller en kvinna, som kändes som en asymmetrisk hög av ben och fett?Det verkade otänkbart, och ändå visste vi ju att det inte alls var det. Jag minns när jag som sexåring fick höra talas om hur en flicka som hette Natasha Kampusch hade försvunnit i Österrike, och när jag som fjortonåring läste i tidningen att hon hade rymt efter åtta års fångenskap. Jag växte upp med en skräck för vita skåpbilar och främmande män.Men i den frågan frestade jag någon? ligger också en dold önskan. Att bli sedd av en man, att göra män galna, såldes in som existensens högsta syfte och finaste pris. Frestelsen framstod som så mystisk för att den var något att både befara och begära.I en av låtarna på Lana Del Reys första skiva, Off to the races lånar hon de berömda öppningsorden från Lolita: light of my life, fire of my loins. Eller i Aris Fioretos svenska översättning: ljuset i mitt liv, elden i mina länder. Den dubbla betydelsen i länder blir som en illustration av denna brända jordens kärlekshistoria, där det enda som får Dolores att stanna hos sin styvfar är att han förstör hennes möjligheter till ett annat liv.Lana Del Reys låt är, som så många av hennes låtar, en berättelse om att vara galen, att vara förälskad, om att vara snygg, om att bli iakttagen; låtens jag beskriver sig själv sedd utifrån, i en vit bikini i en ljusblå simbassäng, i en röd klänning i ett rum av glas. Det är en berättelse om frestelsens frestelse.Jag tänker ofta på Sara Stridsberg när jag lyssnar på Lana Del Rey, fascinationen inför en särskild version av Amerika som de delar, som de delar också med Nabokov. I romanen Darling River, med undertiteln Doloresvariationer, bearbetar hon Nabokovs nymfettgestalt och låter den ta olika skepnader: där finns Dolores Haze, där finns Lo som är döpt efter henne, där finns en aphona som utsätts för vetenskapliga experiment. Vid ett tillfälle talar Lo såhär: Jag stod borta vid jukeboxen och valde musik.Jag stod borta; till och med när det är hennes egen röst vi hör är det som om hon såg sig själv från ett avstånd, precis som Lana Del Rey i den där låten.En vanlig reaktion hos den som blir utsatt för ett övergrepp är att avskärma sig från sin egen upplevelse, lämna kroppen; så kan man förstå det avståndet. Men kanske ringar det in något långt mer grundläggande än så: den komplexa, skräckblandade förtjusningen inför att bli betraktad.Det var genom Sarah Weinmans bok som jag lärde mig att Frank Lasalle tog den mest kända bilden av Sally Horner, och jag har inte kunnat sluta tänka på det. Jag hade utgått från att fotografiet var taget av en familjemedlem, ett möjligen iscensatt lyckligt barndomsminne, men ändå ett slags lyckligt barndomsminne, och inte en bild av konstruerad barnslighet regisserad av en besatt och våldsam man.Fotografiet är inte alls explicit. Det är inte som bilderna jag ofrivilligt har kommit att förknippa med Lolitas namn: bilderna av henne som en ung fresterska, bilden av Sue Lyon i Stanley Kubricks filmatisering som på filmaffischen suger förföriskt på en rubinröd klubba bakom hjärtformade solglasögon. I sitt arkiv hade paret Nabokov ett nummer av magasinet Cosmopolitan från 1960, där en fyrtiotreårig Zsa Zsa Gabor är utklädd till en Lolitafigur med nattlinne och ett äpple i handen. Lolitas namn och idén om det sexiga barnet är oskiljaktiga. Lolita är någon som vuxna kvinnor kan spökas ut till.Det är som om Sally Horner, också i detta avseende, har drabbats av Lolitas öde. Den fiktiva Dolores Haze är hågkommen för det smeknamn hon fick av en man som våldtog och rövade bort henne. Sally Horners namn kommer aldrig att nämnas utan Frank Lasalles. Och på den mest kända bilden av henne, den som vid första anblick tycks uttrycka sorgfri barndom, är det honom hon ser och han som ser henne.Hanna Johansson, kritikerLitteraturSarah Weinman: The Real Lolita The Kidnapping of Sally Horner and the Novel That Scandalized the World. Harper Collins, 2018.

Get "Lolita" by clicking the link bellow and support local book stores.https://bookshop.org/a/57229/9780679723165In this episode, we cover Vladimir Nabokov's infamous novel “Lolita”. According to Vanity Fair, this book is considered to be “the only convincing love story of this century.” The novel is famous for its controversial subject: pedophilia. Humbert Humbert, the novel's unreliable narrator and protagonist is obsessed with nymphets - specifically 12-year-old Dolores Haze, whom he nicknames Lolita. Join us as we discuss the importance of this novel and why you shouldn't turn your nose up at it just because of its delicate plot.If you liked or didn't like this episode, let us know.Leave us a review and subscribe to this podcast!*GEAR* (affiliate links)Cameras: https://amzn.to/3bvmrIoRodecaster Pro: https://amzn.to/2XJcdR9Microphones: https://amzn.to/3kpkZLMHeadphones: https://amzn.to/2Wj3hBmBannedBookClubPodcast.comSubscribe to our Youtube Channel hereFollow us on Instagram: @bannedbookclubpodFollow us on Facebook: @bannedbookclubpodEmail us at info@bannedbookclubpodcast.comSupport the show (https://www.buymeacoffee.com/bannedbookclub)

No dia 18 de agosto de 1958, o polêmico romance de Vladimir Nabokov Lolita é publicado nos Estados Unidos. A trama é narrada em primeira pessoa pelo protagonista, o professor de poesia francesa Humbert Humbert, que se apaixona por Dolores Haze, sua enteada de doze anos apelidada de Lolita. O professor, bem mais velho, desde o início se define como um pervertido e aponta como causa para isso um romance traumático em sua juventude.----Quer contribuir com Opera Mundi via PIX? Nossa chave é apoie@operamundi.com.br (Razão Social: Última Instancia Editorial Ltda.). Desde já agradecemos!Assinatura solidária: www.operamundi.com.br/apoio★ Support this podcast ★

“Lolita, luz de mi vida, fuego de mis entrañas. Pecado mío, alma mía. Lo-li-ta: la punta de la lengua emprende un viaje de tres pasos desde el borde del paladar para apoyarse, en el tercero, en el borde de los dientes. Lo. Li. Ta. Era Lo, sencillamente Lo, por la mañana, un metro cuarenta y ocho de estatura con pies descalzos. Era Lola con pantalones. Era Dolly en la escuela. Era Dolores cuando firmaba. Pero en mis brazos era siempre Lolita.” -Fragmento de 'Lolita'- Vladimir Nabokov nació en 1.899 en el seno de una familia aristocrática de San Petersburgo. Pasó su niñez en Rusia y recibió educación trilingüe en francés, inglés y ruso. Tras la Revolución rusa de 1.917, su familia se exilió en Gran Bretaña, y estudió en el Trinity College de Cambridge. Tras un nuevo traslado a Berlín, su padre, periodista y político, fue asesinado durante un mitin. Mientras vivía en Berlín y París, Nabokov escribió novelas, relatos y poemas en ruso, a la vez que trabajaba como instructor de tenis y tutor. En 1.925 se casó con Vera Slonim con la que tuvo un hijo, Dimitri. Después de huir a los Estados Unidos durante la II Guerra Mundial, continuó escribiendo en inglés. Enseñó en la Universidad de Cornell y, como autoridad en entomología, ocupó un cargo en el Museo de Zoología Comparada de Harvard. Falleció en Montreux, Suiza, en 1.977. Entre las novelas más destacadas del autor están “La dádiva” de 1.937, “Lolita” de 1.955, “Pálido fuego” de 1.962 y “Ada o el ardor” de 1.967. La historia de la literatura está salpicada de obras que fueron prohibidas o censuradas considerando que corrompían la moral pública o que atentaban contra la política o la religión. En la primera mitad del siglo XX, la experimentación literaria forzó los límites del gusto y escandalizó al público conservador. En respuesta, los censores rastrearon obras como “Ulises” de Joice para detectar obscenidades, o eliminaron referencias sexuales de novelas como “El amante de Lady Chatterley” de D.H. Lawrence. Ya en 1.960, la versión íntegra de esta obra fue juzgada por obscenidad, aunque fue absuelta. Desde entonces, la censura literaria se ha relajado en todo el mundo, si bien no ha desaparecido por completo. Ejemplos de libros prohibidos no faltan en todas las épocas: en 1.532 “Gargantúa y Pantagruel” de Rabelais, fue condenado por obscenidad por la Sorbona; en 1.759, aunque fue prohibido por el gobierno y las autoridades religiosas, el “Candido” de Voltaire se convirtió en un “best seller”; “Trópico de Cáncer”, el relato de Henry Miller de su vida como escritor en París, publicado en 1.934, fue prohibido en los Estados Unidos por su contenido sexual; “El desayuno desnudo” de William Burroughs, de 1.959, novela narrada por un yonqui, fue prohibida en Boston en 1.962 y la decisión fue revocada en 1.966; “Los versos satánicos” de Salman Rushdie, publicado en 1.988, continúa estando prohibido en más de diez países al ser considerado blasfemo contra el islam. Podríamos seguir “ad infinitum” Hoy pocos se ofenderían por libros que en el pasado fueron censurados; y aún así, la controvertida “Lolita” de Vladimir Nabokov conserva tanto su magnetismo como su poder perturbador. Prohibida tras ser publicada en 1.955 en Francia, y vuelta a publicar en Londres en 1.959, a novela gira en torno a la obsesión del narrador, Humbert Humbert, con cierto tipo de menores de edad: las , esbeltas niñas pubescentes de piel sedosa, entre los nueve y catorce años de edad. El título de la novela ha adquirido el significado de adolescente seductora y provocativa. La lectura de “Lolita” produce un estado de confusión mental a medida que nos familiarizamos con un narrador que subvierte todas las reacciones normales a su atroz relato. En la claustrofóbica fantasía de Humbert, el lector pierde la perspectiva, seducido por un cosmopolita profesor europeo provisto de una bien preparada defensa sazonada con apologías, alusiones literarias, juegos de palabras y un insidioso ingenio. En su adolescencia, Humbert se enamoró en la Riviera francesa de la joven Annabel: el modelo para su obsesión. Años después, en Estados Unidos, rompió el hechizo encarnándola en otra: Dolores Haze, Lolita, la hija de doce años de su casera. Las devastadoras consecuencias de la obsesión se materializarán cuando Humbert se case con la madre para tener acceso a la niña objeto de su fantasía. Un vago plan para asesinar a su reciente esposa se vuelve innecesario cuando esta es atropellada mortalmente por un coche; el falsamente afligido padrastro recoge a Dolores del campamento de verano donde se encuentra e inicia su intento de realizar su sueño. Podríamos decir que se trata de una novela erótica que no ofrece casi nada obsceno; la segunda parte es una continuación de la auténtica aventura amorosa del autor, pero con el lenguaje. Con una prosa sumamente elaborada, ornamentada y lírica, Humbert reconstruye su viaje de un año a través del continente con Dolores como dice >. Detalles de su despótico enamoramiento tales como riñas, situaciones comprometidas y sobornos, afloran de forma intermitente en un relato surrealista y cinematográfico que recorre sardónicamente la cultura estadounidense. Al cabo del año, de regreso a la Costa Este, Humbert inscribe a Dolores en la escuela y el tejido de su fantasía empieza a deshacerse En los libros pornográficos no hay estilo, estructura ni imágenes, como nos recuerda Nabokov en el defensivo epílogo a una novela que sobresale en los tres aspectos. Humbert Humbert es un narrador poco fiable, que necesita ser protegido por el autor ficticio de un prólogo que ata los cabos sueltos antes incluso de empezar la historia. No hay relatos alternativos: solo la voz póstuma de Humbert, defendiendo lo indefendible ante sus lectores.

On the finale of Lolita Podcast, we look at the legacy of Dolores Haze -- where she's been, and where she may be going. Carnal Knowledge by Zoe Ligon & Elizabeth Renstrom: https://www.penguinrandomhouse.com/books/646983/carnal-knowledge-by-zoe-ligon-elizabeth-renstrom/ Spectrum Boutique!: https://spectrumboutique.com/ Jess Murwin: https://jessmurwin.com/ Eva Vives's All About Nina: https://www.netflix.com/title/81019338 How Lolita Freed Me From My Own Humbert by Bindu Bansinath: https://www.nytimes.com/2018/02/16/style/modern-love-how-lolita-freed-me-from-my-own-humbert.html The Real Lolita by Sarah Weinman: https://www.harpercollins.com/products/the-real-lolita-sarah-weinman?variant=32205640040482 Being Lolita by Alisson Wood: https://us.macmillan.com/books/9781250217219 Lo's Diary was Bad by Ms. Lola: https://www.youtube.com/watch?v=TEPIg5ApzLo&t=1168s Let's Talk About the Japanese schoolgirl by Mina Le: https://www.youtube.com/watch?v=BBnlC9lrKVM How I Learned to Drive by Paula Vogel: https://www.youtube.com/watch?v=PxOp5uP_XoU Tampa by Alissa Nutting: https://www.amazon.com/Tampa-Novel-Alissa-Nutting/dp/0062280589 My Dark Vanessa by KE Russell: https://www.harpercollins.com/products/my-dark-vanessa-kate-elizabeth-russell?variant=32126599266338 Insights on Cuties: https://gal-dem.com/what-everyone-got-wrong-about-cuties-the-black-muslim-coming-of-age-netflix-film-accused-of-hypersexualisation/  https://bylinetimes.com/2020/09/28/cuties-netflix-review/ https://www.youtube.com/watch?v=lGITudIVBE8 Nabokov Interview in Playboy: http://reprints.longform.org/playboy-interview-vladimir-nabokov Nabokov in The Paris Review, 1967: https://www.theparisreview.org/interviews/4310/the-art-of-fiction-no-40-vladimir-nabokov On Discovering A Butterfly: https://acupofpoetry.tumblr.com/post/72726722487/on-discovering-a-butterfly-by-vladimir-nabokov    Learn more about your ad-choices at https://www.iheartpodcastnetwork.com

On the next to last episode of Lolita Podcast, Jamie takes a look at the lives and careers of the four women who played Dolores Haze in the four major adaptations to date. Natalie Portman Women's March Speech: https://www.youtube.com/watch?v=tXWHO14c88c&t=84s Mara Wilson on Millie Bobby Brown: https://www.indiewire.com/2017/11/matilda-mara-wilson-millie-bobby-brown-stranger-things-1201897682/ An Open Secret documentary: https://www.theguardian.com/film/2017/nov/01/an-open-secret-hollywood-child-abuse-documentary Q Anon's negative affect on reporting child abuse: https://www.cnn.com/2020/11/28/politics/qanon-child-welfare/index.html Refinery29 on the Millie Bobby Brown blowback: https://www.refinery29.com/en-us/2018/01/189107/media-sexualization-young-girls-millie-bobby-brown-backlash Bridgette Bardot and the Lolita Complex: https://classic.esquire.com/article/1959/8/1/brigitte-bardot-and-the-lolita-syndrome Sue Lyon's NYT obituary: https://www.nytimes.com/2019/12/27/movies/sue-lyon-dead.html Sue Lyon 1980s interview: https://www.youtube.com/watch?v=NOLtXhPYxoM The Dark Side of Lolita by Sarah Weinman: https://www.dailymail.co.uk/tvshowbiz/article-7843491/Cursed-Lolita.html Nona Harrison Gomez's website: http://www.nonatruthseeker.com/truth-seeker Yes, They Tried to Make a Broadway Musical of Lolita: https://www.vulture.com/2018/09/yes-they-tried-to-make-a-broadway-musical-out-of-lolita.html You're a Dum Dum by Annette Ferra: https://www.youtube.com/watch?v=4Ksh_DyW6Mw The "Baby Doll" marquee: https://www.pinterest.com/pin/412572015835952732/ Protests around the Edward Albee Lolita: https://www.csmonitor.com/1981/0303/030320.html Dominique Swain in Face/Off: https://www.youtube.com/watch?v=8XKYc7OirQk Dominique Swain Interview 2001: https://www.youtube.com/watch?v=qT6ibVvQ_VA&t=5s Dominique Swain Interview 2002: https://www.youtube.com/watch?v=ZHFpYsd9VYk Learn more about your ad-choices at https://www.iheartpodcastnetwork.com

Lolita (1955) je román Vladimira Nabokova. Román je mezinárodně uznáván díky inovativnímu slohu. Kvůli svému obsahu je považován za velmi kontroverzní, jeho protagonista Humbert Humbert je totiž sexuálně přitahován dvanáctiletou dívkou jménem Dolores Haze. Po svém vydání se toto dílo stalo klasikou, je jedním z nejznámějších a nejkontroverznějších románů literatury 20. století. Jméno Lolita se stalo součástí jazyka jako označení sexuálně přitažlivé nezletilé dívky.

Content warning: this episode contains discussion of child sex abuse and pedophilia. What can survivors of abuse take away from the experiences of Nabokov's Dolores Haze? It depends on who you talk to. This week, Jamie examines the popular psychologies of Freud and Kinsey that Dolly would have been surrounded by, and with two prominent psychologists -- Lucia Williams and Michael Lamb -- about the value Dolores's story has to students of psychology today. We also speak with Sarah Weinman about "The Real Lolita," survivors Alisson Wood ("Being Lolita") and Bindu Bansinath ("How Lolita Freed Me From My Own Humbert") about the role of Lolita in their own processing and healing from childhood trauma. This is a tough one. Thanks for being here. If you are seeking resources about sexual assault: https://www.rainn.org/ If you are seeking resources about MAPs: https://www.b4uact.org/ Join our Discord: https://discord.com/invite/TrXc6BkfpN DISCUSSED IN THIS EPISODE: "Casting Aspersions" by Tashmica Torok: https://www.lovewithaccountability.com/lovewithaccountability-forum/2016/10/21/casting-aspersions-by-tashmica-torok 'How Lolita Freed Me From My Own Humbert' by Bindu Bansinath: https://www.nytimes.com/2018/02/16/style/modern-love-how-lolita-freed-me-from-my-own-humbert.html Being Lolita by Alisson Wood: https://us.macmillan.com/books/9781250217219 The Real Lolita by Sarah Weinman: https://www.harpercollins.com/products/the-real-lolita-sarah-weinman Still Intrigued with Lolita: Nabokov's Visionary Work on Childhood Abuse by Lucia Williams: https://thenabokovian.org/sites/default/files/2018-06/NABOKV-L-0027757___Williams_2016_StillIntriguedWithLol_Lolita.pdf The Mann Act and Boxer Jack Johnson: https://www.history.com/news/white-slave-mann-act-jack-johnson-pardon Infantile bisexuality and the 'complete oedipal complex': Freudian views on heterosexuality and homosexuality: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/22014366/ Freud and LGBTQIA+ Issues: A 2020 Analysis: https://www.psychologytoday.com/us/blog/psychoanalysis-unplugged/202005/was-freud-gay-friendly Anna Freud: https://www.britannica.com/biography/Anna-Freud Freud and the Seduction Theory by Jeffrey Masson: https://www.theatlantic.com/magazine/archive/1984/02/freud-and-the-seduction-theory/376313/ The Enduring, Pernicious Whiteness of True Crime by Elon Green: https://theappeal.org/whiteness-of-true-crime/ Alfred Kinsey: Liberator or Pervert? by Caleb Crain: https://www.nytimes.com/2004/10/03/movies/alfred-kinsey-liberator-or-pervert.html Karen Horney and womb envy: https://www.britannica.com/biography/Karen-Horney#ref669884 Race and Racism in Psychoanalytic Thought: The Ghosts in Our Nursery by Beverly Stoute: https://apsa.org/apsaa-publications/vol51no1-TOC/html/vol51no1_08.xhtml Conversations on Psychoanalysis and Race: Beverly J. Stoute: https://apsa.org/apsaa-publications/vol50no3-TOC/html/vol50no3_03.xhtml Sokhna Fall on Nabokov's Lolita: http://stopauxviolences.blogspot.com/2010/11/article-de-sokhna-fall-sur-lolita-de.html Lolita in the Afterlife (essay collection coming in 2021): https://www.barnesandnoble.com/w/lolita-in-the-afterlife-jenny-minton-quigley/1137210905 Reading Lolita in Tehran by Azar Nafisi: https://azarnafisi.com/book/reading-lolita-in-tehran/ Learn more about your ad-choices at https://www.iheartpodcastnetwork.com

Who is Lolita? The Nabokov literary classic has sparked infinite discussion in the 65 years since its release, but the cultural memory the book has left behind lives more in romance and fashion aesthetics than a cautionary tale about a deceptive predator and his young prey. Jamie Loftus wants to know how we got here, and this series traces Lolita -- the person, Dolores Haze -- from her literary origin to current status as a doomed icon. Learn more about your ad-choices at https://news.iheart.com/podcast-advertisers

Who is Lolita? The Nabokov literary classic has sparked infinite discussion in the 65 years since its release, but the cultural memory the book has left behind lives more in romance and fashion aesthetics than a cautionary tale about a deceptive predator and his young prey. Jamie Loftus wants to know how we got here, and this series traces Lolita -- the person, Dolores Haze -- from her literary origin to current status as a doomed icon. Learn more about your ad-choices at https://news.iheart.com/podcast-advertisers

Who is Lolita? The Nabokov literary classic has sparked infinite discussion in the 65 years since its release, but the cultural memory the book has left behind lives more in romance and fashion aesthetics than a cautionary tale about a deceptive predator and his young prey. Jamie Loftus wants to know how we got here, and this series traces Lolita -- the person, Dolores Haze -- from her literary origin to current status as a doomed icon. Learn more about your ad-choices at https://news.iheart.com/podcast-advertisers

Who is Lolita? The Nabokov literary classic has sparked infinite discussion in the 65 years since its release, but the cultural memory the book has left behind lives more in romance and fashion aesthetics than a cautionary tale about a deceptive predator and his young prey. Jamie Loftus wants to know how we got here, and this series traces Lolita -- the person, Dolores Haze -- from her literary origin to current status as a doomed icon. Learn more about your ad-choices at https://news.iheart.com/podcast-advertisers

Who is Dolores Haze? Since Lolita by Vladimir Nabokov was published in 1955, readers have formed strong opinions on the story’s narrator and his framing of the titular character. But Lolita and Dolores Haze are far from the same person. Jamie Loftus gets into her history with the book, and dives into the events of the book. Join our Discord for more discussion! https://discord.gg/Xkp2Yav7 Featuring the voices of Aziz Vora as Humbert Humbert, Robert Evans as Vladimir Nabokov, additional voice work from Anna Hossnieh, Shereen Lani-Younes, Grace Thomas, Isaac Taylor, and Miles Gray. Produced by Sophie Lichterman, Miles Gray, Beth-Anne Macaluso and Jack O'Brien. Editing by Isaac Taylor, additional editing by Ben Loftus. Written and hosted by Jamie Loftus. In this episode we talked about: Lolita by Vladimir Nabokov The Bad Beginning by Lemony Snicket Lewis Carroll: https://www.smithsonianmag.com/arts-culture/lewis-carrolls-shifting-reputation-9432378/ The Mann Act: https://www.history.com/news/white-slave-mann-act-jack-johnson-pardon The Enchanted Hunters and the Hunted Enchanters: https://thenabokovian.org/node/50399 This interview with Nabokov from the Paris Review: https://www.theparisreview.org/interviews/4310/the-art-of-fiction-no-40-vladimir-nabokov Men Explain Lolita to Me: https://lithub.com/men-explain-lolita-to-me/  Reading Lolita in Tehran: https://azarnafisi.com/book/reading-lolita-in-tehran/  Learn more about your ad-choices at https://www.iheartpodcastnetwork.com

Warning: This episode does contain difficult subject matter, specifically child abuse, pedophilia and grooming behaviors. While this episode is used to start hard conversations, we do not believe this is suitable for younger listeners. Listener discretion is advised.Awe and exhilaration--along with heartbreak and mordant wit--abound in Lolita , Nabokov's most famous and controversial novel, which tells the story of the aging Humbert Humbert's obsessive, devouring, and doomed passion for the nymphet Dolores Haze. Lolita is also the story of a hyper-civilized European colliding with the cheerful barbarism of postwar America. Most of all, it is a meditation on love--love as outrage and hallucination, madness and transformation.If you would like to purchase the book, please use this link here:https://amzn.to/35RE2IPBe sure to follow us, download our episode, drop a comment, send a message, send a dove, whatever you want!twitter @2BluestockingsInstagram two.blue.stockingsfacebook two blue stockings podcastGmail two.blue.stockings.books@gmail.comSupport the show (https://www.patreon.com/twobluestockings)

Who is Lolita? The Nabokov literary classic has sparked infinite discussion in the 65 years since its release, but the cultural memory the book has left behind lives more in romance and fashion aesthetics than a cautionary tale about a deceptive predator and his young prey. Jamie Loftus wants to know how we got here, and this series traces Lolita -- the person, Dolores Haze -- from her literary origin to current status as a doomed icon. Learn more about your ad-choices at https://www.iheartpodcastnetwork.com

Det finns flera kopplingar till verkligheten i Vladimir Nabokovs "Lolita". Romanen och fallet Sally Horner får kritikern Hanna Johansson att reflektera över att bli sedd och se sig själv utifrån. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången i mars 2019. På det mest kända fotografiet av Sally Horner sitter hon på en gunga vars rep hon håller i sina båda händer. Hon har en ljus kortärmad klänning, vita tjocka sockor och lackskor. Hon ler, hon är solbränd, hon har några fräknar. Hon är elva men ser ut att vara äldre, nästan som en tonåring eller som en vuxen kvinna som har spökats ut till ett barn. Fotografiet är taget i Atlantic City sommaren 1948. Bakom kameran stod Frank Lasalle, hennes kidnappare och våldtäktsman som skulle komma att hålla henne fången i ytterligare tjugo månader efter att bilden togs, på en färd som skulle ta dem kors och tvärs genom USA med stopp på otaliga motell och husvagnsområden. Om historien känns bekant från Vladimir Nabokovs roman Lolita från 1955 är det inte en slump. Där drabbas den tolvåriga amerikanska flickan Dolores Haze av den högutbildade europén Humbert Humberts pedofila besatthet. Efter att han har gift sig med Dolores mamma som praktiskt nog strax därefter omkommer i en bilolycka tar han med sig henne på en febrig resa genom landet, kantad av övergrepp. Lolita är det smeknamn han ger sitt unga offer, sin nya styvdotter nymfetten, som han kallar henne och namnet har kommit att bli synonymt med det sexualiserade barnet. Hade jag gjort samma sak med Dolly, tänker Humbert Humbert mot romanens slut, som Frank Lasalle, en femtioårig mekaniker, gjort med elvaåriga Sally Horner 1948? Inspirerades alltså Nabokov av Sally Horners historia, är det hon som är Lolita? Denna lite grovhuggna fråga försökte författaren Sarah Weinman besvara i en bok från 2018, och bokens titel ger kanske en ledtråd om hennes syn på saken: den heter The Real Lolita. Relationen mellan verklighet och fiktion i Lolita är omskriven sedan tidigare. Dels i förhållande till romanens opålitlige berättare, dels med hänsyn till de verkliga händelser som då och då bryter igenom berättelsen. Kritikern Alexander Dolinin har diskuterat hur Nabokov använde sig av den sanna historien om Sally Horner, hur han placerade ut ledtrådar i texten innan denna mening dyker upp och bekräftar sambandet. Till exempel låter han Dick Schiller, den man Dolores gifter sig med efter att hon har flytt Humbert Humberts våld, vara mekaniker. Och i Humbert Humberts mun lägger han formuleringar i stort sett direkt kapade ur de tidningsnotiser om Sally och Lasalle som Nabokov läste medan han skrev sin roman. Dessutom, spekulerar Dolinin, måste särskilt en författare som Nabokov, så förtjust i anspelningar och allitterationer som han var, ha blivit överlycklig av duons likartat klingande namn Sally och Lasalle som ju påminner om sale, det franska ordet för smutsig. Men någon större gåta är det egentligen inte, förhållandet mellan den verkliga Sally Horner och den fiktiva Dolores Haze. Sally Horner var varken den första eller den sista att drabbas av ett öde som liknar Lolitas. När jag pratar om Lolita med andra kvinnor visar det sig nästan alltid att vi någon gång under läsningen har frågat oss själva: var jag som hon? Frestade jag någon när jag var i hennes ålder, med den förpubertala kropp jag avskydde så mycket, en kropp som varken tillhörde ett barn eller en kvinna, som kändes som en asymmetrisk hög av ben och fett? Det verkade otänkbart, och ändå visste vi ju att det inte alls var det. Jag minns när jag som sexåring fick höra talas om hur en flicka som hette Natasha Kampusch hade försvunnit i Österrike, och när jag som fjortonåring läste i tidningen att hon hade rymt efter åtta års fångenskap. Jag växte upp med en skräck för vita skåpbilar och främmande män. Men i den frågan frestade jag någon? ligger också en dold önskan. Att bli sedd av en man, att göra män galna, såldes in som existensens högsta syfte och finaste pris. Frestelsen framstod som så mystisk för att den var något att både befara och begära. I en av låtarna på Lana Del Reys första skiva, Off to the races lånar hon de berömda öppningsorden från Lolita: light of my life, fire of my loins. Eller i Aris Fioretos svenska översättning: ljuset i mitt liv, elden i mina länder. Den dubbla betydelsen i länder blir som en illustration av denna brända jordens kärlekshistoria, där det enda som får Dolores att stanna hos sin styvfar är att han förstör hennes möjligheter till ett annat liv. Lana Del Reys låt är, som så många av hennes låtar, en berättelse om att vara galen, att vara förälskad, om att vara snygg, om att bli iakttagen; låtens jag beskriver sig själv sedd utifrån, i en vit bikini i en ljusblå simbassäng, i en röd klänning i ett rum av glas. Det är en berättelse om frestelsens frestelse. Jag tänker ofta på Sara Stridsberg när jag lyssnar på Lana Del Rey, fascinationen inför en särskild version av Amerika som de delar, som de delar också med Nabokov. I romanen Darling River, med undertiteln Doloresvariationer, bearbetar hon Nabokovs nymfettgestalt och låter den ta olika skepnader: där finns Dolores Haze, där finns Lo som är döpt efter henne, där finns en aphona som utsätts för vetenskapliga experiment. Vid ett tillfälle talar Lo såhär: Jag stod borta vid jukeboxen och valde musik. Jag stod borta; till och med när det är hennes egen röst vi hör är det som om hon såg sig själv från ett avstånd, precis som Lana Del Rey i den där låten. En vanlig reaktion hos den som blir utsatt för ett övergrepp är att avskärma sig från sin egen upplevelse, lämna kroppen; så kan man förstå det avståndet. Men kanske ringar det in något långt mer grundläggande än så: den komplexa, skräckblandade förtjusningen inför att bli betraktad. Det var genom Sarah Weinmans bok som jag lärde mig att Frank Lasalle tog den mest kända bilden av Sally Horner, och jag har inte kunnat sluta tänka på det. Jag hade utgått från att fotografiet var taget av en familjemedlem, ett möjligen iscensatt lyckligt barndomsminne, men ändå ett slags lyckligt barndomsminne, och inte en bild av konstruerad barnslighet regisserad av en besatt och våldsam man. Fotografiet är inte alls explicit. Det är inte som bilderna jag ofrivilligt har kommit att förknippa med Lolitas namn: bilderna av henne som en ung fresterska, bilden av Sue Lyon i Stanley Kubricks filmatisering som på filmaffischen suger förföriskt på en rubinröd klubba bakom hjärtformade solglasögon. I sitt arkiv hade paret Nabokov ett nummer av magasinet Cosmopolitan från 1960, där en fyrtiotreårig Zsa Zsa Gabor är utklädd till en Lolitafigur med nattlinne och ett äpple i handen. Lolitas namn och idén om det sexiga barnet är oskiljaktiga. Lolita är någon som vuxna kvinnor kan spökas ut till. Det är som om Sally Horner, också i detta avseende, har drabbats av Lolitas öde. Den fiktiva Dolores Haze är hågkommen för det smeknamn hon fick av en man som våldtog och rövade bort henne. Sally Horners namn kommer aldrig att nämnas utan Frank Lasalles. Och på den mest kända bilden av henne, den som vid första anblick tycks uttrycka sorgfri barndom, är det honom hon ser och han som ser henne. Hanna Johansson, kritiker Litteratur Sarah Weinman: The Real Lolita The Kidnapping of Sally Horner and the Novel That Scandalized the World. Harper Collins, 2018.

Det finns flera kopplingar till verkligheten i Vladimir Nabokovs "Lolita". Romanen och fallet Sally Horner får kritikern Hanna Johansson att reflektera över att bli sedd och se sig själv utifrån. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. På det mest kända fotografiet av Sally Horner sitter hon på en gunga vars rep hon håller i sina båda händer. Hon har en ljus kortärmad klänning, vita tjocka sockor och lackskor. Hon ler, hon är solbränd, hon har några fräknar. Hon är elva men ser ut att vara äldre, nästan som en tonåring eller som en vuxen kvinna som har spökats ut till ett barn. Fotografiet är taget i Atlantic City sommaren 1948. Bakom kameran stod Frank Lasalle, hennes kidnappare och våldtäktsman som skulle komma att hålla henne fången i ytterligare tjugo månader efter att bilden togs, på en färd som skulle ta dem kors och tvärs genom USA med stopp på otaliga motell och husvagnsområden. i Humbert Humberts mun lägger han formuleringar i stort sett direkt kapade ur de tidningsnotiser om Sally och Lasalle som Nabokov läste medan han skrev sin roman Om historien känns bekant från Vladimir Nabokovs roman Lolita från 1955 är det inte en slump. Där drabbas den tolvåriga amerikanska flickan Dolores Haze av den högutbildade europén Humbert Humberts pedofila besatthet. Efter att han har gift sig med Dolores mamma som praktiskt nog strax därefter omkommer i en bilolycka tar han med sig henne på en febrig resa genom landet, kantad av övergrepp. Lolita är det smeknamn han ger sitt unga offer, sin nya styvdotter nymfetten, som han kallar henne och namnet har kommit att bli synonymt med det sexualiserade barnet. Hade jag gjort samma sak med Dolly, tänker Humbert Humbert mot romanens slut, som Frank Lasalle, en femtioårig mekaniker, gjort med elvaåriga Sally Horner 1948? Inspirerades alltså Nabokov av Sally Horners historia, är det hon som är Lolita? Denna lite grovhuggna fråga försökte författaren Sarah Weinman besvara i en bok från 2018, och bokens titel ger kanske en ledtråd om hennes syn på saken: den heter The Real Lolita. Relationen mellan verklighet och fiktion i Lolita är omskriven sedan tidigare. Dels i förhållande till romanens opålitlige berättare, dels med hänsyn till de verkliga händelser som då och då bryter igenom berättelsen. Kritikern Alexander Dolinin har diskuterat hur Nabokov använde sig av den sanna historien om Sally Horner, hur han placerade ut ledtrådar i texten innan denna mening dyker upp och bekräftar sambandet. Till exempel låter han Dick Schiller, den man Dolores gifter sig med efter att hon har flytt Humbert Humberts våld, vara mekaniker. Och i Humbert Humberts mun lägger han formuleringar i stort sett direkt kapade ur de tidningsnotiser om Sally och Lasalle som Nabokov läste medan han skrev sin roman. Dessutom, spekulerar Dolinin, måste särskilt en författare som Nabokov, så förtjust i anspelningar och allitterationer som han var, ha blivit överlycklig av duons likartat klingande namn Sally och Lasalle som ju påminner om sale, det franska ordet för smutsig. Men någon större gåta är det egentligen inte, förhållandet mellan den verkliga Sally Horner och den fiktiva Dolores Haze. Sally Horner var varken den första eller den sista att drabbas av ett öde som liknar Lolitas. När jag pratar om Lolita med andra kvinnor visar det sig nästan alltid att vi någon gång under läsningen har frågat oss själva: var jag som hon? Frestade jag någon när jag var i hennes ålder, med den förpubertala kropp jag avskydde så mycket, en kropp som varken tillhörde ett barn eller en kvinna, som kändes som en asymmetrisk hög av ben och fett? Det verkade otänkbart, och ändå visste vi ju att det inte alls var det. Jag minns när jag som sexåring fick höra talas om hur en flicka som hette Natasha Kampusch hade försvunnit i Österrike, och när jag som fjortonåring läste i tidningen att hon hade rymt efter åtta års fångenskap. Jag växte upp med en skräck för vita skåpbilar och främmande män. Men i den frågan frestade jag någon? ligger också en dold önskan. Att bli sedd av en man, att göra män galna, såldes in som existensens högsta syfte och finaste pris. Frestelsen framstod som så mystisk för att den var något att både befara och begära. I en av låtarna på Lana Del Reys första skiva, Off to the races lånar hon de berömda öppningsorden från Lolita: light of my life, fire of my loins. Eller i Aris Fioretos svenska översättning: ljuset i mitt liv, elden i mina länder. Den dubbla betydelsen i länder blir som en illustration av denna brända jordens kärlekshistoria, där det enda som får Dolores att stanna hos sin styvfar är att han förstör hennes möjligheter till ett annat liv. Lana Del Reys låt är, som så många av hennes låtar, en berättelse om att vara galen, att vara förälskad, om att vara snygg, om att bli iakttagen; låtens jag beskriver sig själv sedd utifrån, i en vit bikini i en ljusblå simbassäng, i en röd klänning i ett rum av glas. Det är en berättelse om frestelsens frestelse. den komplexa, skräckblandade förtjusningen inför att bli betraktad Jag tänker ofta på Sara Stridsberg när jag lyssnar på Lana Del Rey, fascinationen inför en särskild version av Amerika som de delar, som de delar också med Nabokov. I romanen Darling River, med undertiteln Doloresvariationer, bearbetar hon Nabokovs nymfettgestalt och låter den ta olika skepnader: där finns Dolores Haze, där finns Lo som är döpt efter henne, där finns en aphona som utsätts för vetenskapliga experiment. Vid ett tillfälle talar Lo såhär: Jag stod borta vid jukeboxen och valde musik. Jag stod borta; till och med när det är hennes egen röst vi hör är det som om hon såg sig själv från ett avstånd, precis som Lana Del Rey i den där låten. En vanlig reaktion hos den som blir utsatt för ett övergrepp är att avskärma sig från sin egen upplevelse, lämna kroppen; så kan man förstå det avståndet. Men kanske ringar det in något långt mer grundläggande än så: den komplexa, skräckblandade förtjusningen inför att bli betraktad. Det var genom Sarah Weinmans bok som jag lärde mig att Frank Lasalle tog den mest kända bilden av Sally Horner, och jag har inte kunnat sluta tänka på det. Jag hade utgått från att fotografiet var taget av en familjemedlem, ett möjligen iscensatt lyckligt barndomsminne, men ändå ett slags lyckligt barndomsminne, och inte en bild av konstruerad barnslighet regisserad av en besatt och våldsam man. Fotografiet är inte alls explicit. Det är inte som bilderna jag ofrivilligt har kommit att förknippa med Lolitas namn: bilderna av henne som en ung fresterska, bilden av Sue Lyon i Stanley Kubricks filmatisering som på filmaffischen suger förföriskt på en rubinröd klubba bakom hjärtformade solglasögon. I sitt arkiv hade paret Nabokov ett nummer av magasinet Cosmopolitan från 1960, där en fyrtiotreårig Zsa Zsa Gabor är utklädd till en Lolitafigur med nattlinne och ett äpple i handen. Lolitas namn och idén om det sexiga barnet är oskiljaktiga. Lolita är någon som vuxna kvinnor kan spökas ut till. Det är som om Sally Horner, också i detta avseende, har drabbats av Lolitas öde. Den fiktiva Dolores Haze är hågkommen för det smeknamn hon fick av en man som våldtog och rövade bort henne. Sally Horners namn kommer aldrig att nämnas utan Frank Lasalles. Och på den mest kända bilden av henne, den som vid första anblick tycks uttrycka sorgfri barndom, är det honom hon ser och han som ser henne. Hanna Johansson, kritiker   Litteratur Sarah Weinman: The Real Lolita The Kidnapping of Sally Horner and the Novel That Scandalized the World. Harper Collins, 2018.

"PLAY HARD, FUCK HARD, LOVE HARD" heter Dolores Haze kommande andra fullängdare, men redan nu har de släppt dundersingeln "FLIP" som de kommer och presenterar i Pop-panel-studion. Mer musik, mer förfest och mer norskt än någonsin, det är vad ni har att förvänta er av dagens avsnitt. Kom ihåg att delad panel är dubbel glädje, och betygsätt gärna. Trevlig fredag! 01.33 Astrid S, "Emotion Master", 04:42 Astrid S, "Think before I talk", 08:44 AMWIN, "DeLorean", 11:33 AMWIN, "Living mistake", 13:42 Dolores Haze, "Banana", 16:08 Dolores Haze, "FLIP", 18:33 Dolores Haze, "White House", 21:00 Dolores Haze, "Play Hard Fuck Hard Love Hard", 23:14 Sigrid, "Suckerpunch", 25:45 Sigrid, "Strangers", 27:57 De Vet Du, "Profil"

Nordmark Pod får besök av Tyra Hasselrot samt Saga West från bandet Dolores Haze. Det språkas om och att; White House, bo på slott, olika influenser, sätta upp lappar på stan, äckligt är bra, Sonic Youth, är skivkontrakt = världskänd, vi mot världen, grottspråk, spela i London, piratön, gig slut, älska arvingarna och Popsicle, hitta […]

Nordmark Pod får besök av Tyra Hasselrot samt Saga West från bandet Dolores Haze. Det språkas om och att;White House, bo på slott, olika influenser, sätta upp lappar på stan, äckligt är bra, Sonic Youth, är skivkontrakt = världskänd, vi mot världen, grottspråk, spela i London, piratön, gig slut, älska arvingarna och Popsicle, hitta sitt instrument, bas är fortfarande det lättaste men bästa instrumentet, Sting, är trist att jamma, Doloresfiltret, Mando Diao jammar så jävla mkt, spretigt är bra, Spice Girls fast äckliga och Revol Live. Avsnittet avslutas med en Nordmarkremix på deras låt White House! Mäktigt! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Nordmark Pod får besök av Tyra Hasselrot samt Saga West från bandet Dolores Haze. Det språkas om och att;White House, bo på slott, olika influenser, sätta upp lappar på stan, äckligt är bra, Sonic Youth, är skivkontrakt = världskänd, vi mot världen, grottspråk, spela i London, piratön, gig slut, älska arvingarna och Popsicle, hitta sitt instrument, bas är fortfarande det lättaste men bästa instrumentet, Sting, är trist att jamma, Doloresfiltret, Mando Diao jammar så jävla mkt, spretigt är bra, Spice Girls fast äckliga och Revol Live. Avsnittet avslutas med en Nordmarkremix på deras låt White House! Mäktigt! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I säsongsfinalen av ”Hemma hos Strage” får du träffa det unga rockbandet Dolores Haze, som nominerats för en Grammis, vunnit P3 Guld och hyllats av Iggy Pop. Gitarristen Groovy Fuck, som egentligen heter Tyra, och sångerskan Groovy Nickz, som egentligen heter Nicki, kommer hem till Strage för att äta mazariner. Den senare berättar om när hon skrev ett 16 sidor långt brev till Kurt Cobains farfar. Den förra imponerar på Strage med sin Einstürzende Neubauten-tröja. Dessutom sjunger de valda delar av sin favoritskiva ”Lilla Melodifestivalen 2004”. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Nya singeln från punkrock-kvartetten Dolores Haze är här, White House heter den, och de är i min ateljé för att berätta för mig om den. Snacket leder in oss på Kiss-konsert & kissbomber och landar i någon slags koncensus om hur det är att som rockband befinna sig i starten på sin andra fas, den där man lämnat debutstadiet och blir tvungen att börja ta ansvar för sig själv och sin musik. Häng med! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I det fjärde avsnittet får Pontus besök av Esther Vallee som släpper sin tredje singel "Crush (Heartbreaker)" på Göteborg-baserade skivbolaget Woah Dad, hem till bl.a. Håkan Hellström, Dolores Haze, Henrik Berggren m.fl. Esther berättar om sin nyvunna publik i Frankrike, samt en gårdsstädning & en maginfluensa som haft stor betydelse för hennes karriär so far. Njut av samtalet och denna himla braiga låt! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Skandinaviens största skönhetsblogg har hon, Linda Hallberg. Ödmjuka och glada är vi över att hon kommer till oss och berättar what's hot and what's not. DESSUTOM! Groovy Nickz från Dolores Haze!!!

Tidigare i år vann gruppen Dolores Haze pris för Årets rock/ metal på P3 Guld-galan. Groovy Nickz, Groovy Fuck, Lucky Lollo och Foxy Sagz, drömmer om att bli störst och spela på slutsålda arenor. Förra året kom debutalbumet The Haze is Forever. Albumets namn var något som Dolores Haze länge diskuterade och dividerade om och fortfarande verkar det vara lite dålig stämning när ämnet tas upp. Därför har Lilla Al-Fadji bestämt att det är dags att tillsammans reda ut den här underliggande konflikten... Gruppen kallar sin musik för california goth, rage rave, goth sex, champagne supernova och diva couture och beskriver sig själva som lite äckliga och porriga. För Lilla Al-Fadji berättar de om gången då de kapade en scen och körde några låtar för att senare också kräkas framför publiken. Att spy är ett statement, säger Groovy Nickz Obs! Varning för höga rock/ metal-skrik i detta program.I Lilla Al-Fadji i P3 hör du hur LAF intervjuar och hänger med härliga gäster i Hälliwüüd radio där vad som helst kan hända! Lilla Al-Fadj i i P3 hördes första gången sommaren 2009. Karaktären Lilla Al-Fadji spelas av Felipe Leiva Wenger, även känd som Fille i rapduon Ison & Fille.

Pål Ströbaek intervjuar det fantastiska rockbandet Dolores Haze

One of the 20th century's most scandalous books was published in 1955. Lolita, by Russian émigré Vladimir Nabokov, tells the story of the relationship between middle-aged Humbert Humbert and teenager Dolores Haze - known as Lolita. (Photo: Visitors look over a poster of Lolita by Stanley Kubrick during the 'Palazzo delle Esposizioni' exhibition in Rome, 2004. Credit: Vincenzo Pinton/AFP/Getty Images)

Bienvenidos a una nueva edición de A Altas Horas, bienvenidos al mejor indie nacional e internacional, o al indie que más nos gusta, todo ello, en sintonía de OMC Radio. En el programa de hoy escucharemos a: Kitai - Kitai Belako - Track Sei Coasts - Stone Naomi Elizabet - Choeur Des Gamins Ghostpoet - Off peak dreams Cola Jet Set - Sábado Nomad - Love Will Call Freedom Fry - 1979 The Jacques - Artful Dodger Dolores Haze - Touch Me Natas loves you - Horizons Iamx - North Star Y como clásico de la semana, Days of the New - The Down Town. ¡Échanos un oído!

Bienvenidos a una nueva edición de A Altas Horas, bienvenidos al mejor indie nacional e internacional, o al indie que más nos gusta, todo ello, en sintonía de OMC Radio. En el programa de hoy escucharemos a: Kitai - Kitai Belako - Track Sei Coasts - Stone Naomi Elizabet - Choeur Des Gamins Ghostpoet - Off peak dreams Cola Jet Set - Sábado Nomad - Love Will Call Freedom Fry - 1979 The Jacques - Artful Dodger Dolores Haze - Touch Me Natas loves you - Horizons Iamx - North Star Y como clásico de la semana, Days of the New - The Down Town. ¡Échanos un oído!

Kim Gordon (1953-) går att beskriva på många sätt som rockikon, konstnär, modeskapare, skribent och skådespelare. Som en av frontfigurerna i det inflytelserika bandet Sonic Youth har hon fått flera generationer av musikintresserade människor att själva vilja ställa sig på scen och skapa oväsen med gitarr, bas och trummor. Och säkert har hon fått lika många att önska att även de kunde se precis så där coola och självklara ut på scen som Kim Gordon gör. I veckans STIL ska vi titta närmare på denna kvinna, som under mer än 30 års tid har varit en stilbildare inom musik, mode och populärkultur. Kim Gordon och Sonic Youth har aldrig gjort musik som har trivts särskilt bra på några topplistor. Bandet har inga kända megahits eller stort kommersiellt genombrott bakom sig, trots en diger skivutgivning som sträcker sig över 30 år. Istället har de tjänat in credd och respekt och inte minst inflytande. "Det rockband som inte påstår sig vara influerade av Sonic Youth ljuger", som en musikjournalist skrev.För två veckor sedan fyllde Kim Gordon 62. I en intervju nyligen blev hon tillfrågad om sin syn på kläder och stil nu när hon har passerat 60. Jag vill vara mig själv, men inte se helt galen ut, sa hon. Med den saken är det nog ingen fara. De flesta verkar vara överens om att hon har koll på läget. Inte minst Hedi Slimane, chefsdesigner på Saint Laurent Paris, som för två år sedan använde Kim Gordon i en reklamkampanj för modehuset.Tidigare i år publicerade Kim Gordon sin självbiografi "Girl In A Band". I den berättar hon om sitt liv och sin konst och om skilsmässan från Thurston Moore mannen hon startade Sonic Youth med i början av 80-talet en separation som fick en hel musikvärld att bryta ihop av besvikelse. Kim Gordon och Thurston Moore var ett av rockvärldens mest ikoniska par. Mer om hur de två träffades och började göra musik tillsammans berättar vi i veckans program.Vi träffar också Liten Falkeholm från bandet Tant Strul. Precis som Sonic Youth bildades även de i början av 1980-talet, fast i Stockholm. Och i likhet med Kim Gordon så spelar även Liten Falkeholm bas. Vad innebär det egentligen att vara bassisten i ett band? Det har vi pratat med henne om. Vi har också träffat ett av Sveriges mest hajpade rockband just nu Dolores Haze. De älskar Sonic Youth. Vi tar även en närmare titt på 90-talets rockklubbar. Och så pratar vi med Jonna Bergh, chefredaktör på modetidningen Styleby, om varför hon har ett par likadana byxor som Kim Gordon liggandes hemma i en låda märkt med ordet "nostalgi". Programledare den här veckan är Erik Sjölin.

Musikpodden Dill och Duva med Tom Jerry Boman pratar med Dolores Haze. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.