POPULARITY
1Reis 17:1-5 - Ora, Elias, de Tisbe, em Gileade, disse a Acabe: ― Tão certo como vive o Senhor, o Deus de Israel, a quem sirvo, não cairá orvalho nem chuva nos anos seguintes, exceto mediante a minha palavra. Depois disso, a palavra do Senhor veio a Elias: ― Saia daqui, vá para o leste e esconda‑se perto do riacho de Querite, a leste do Jordão. Você beberá do riacho, e dei ordens aos corvos para o alimentarem lá. Ele fez o que o Senhor lhe tinha dito. Foi para o riacho de Querite, a leste do Jordão, e ali ficou.
O Autores e Livros desta semana destaca a literatura produzida por autores paraenses como Salomão Larêdo, Eneida Moraes e Paulo Roberto Ferreira. Entre os lançamentos, o destaque é o mais recente romance de Salomão Larêdo, “Onze Bandeirinhas”. Na obra, o autor mergulha na vida cotidiana do bairro do Guamá, em Belém do Pará, e trata de temas como injustiça, corrupção e desigualdade social. O livro incorpora elementos do mito grego de Píramo e Tisbe, entrelaçado com lendas da mitologia indígena amazônica. O açaí, um ícone alimentício e cultural da região, é um elemento central na narrativa, simbolizando a rica cultura paraense. Na entrevista da semana, uma conversa com o escritor e jornalista Paulo Roberto Ferreira sobre seu último livro, “A Figa Verde e a Misteriosa Mulher de Branco”, publicado pela Editora Paka-Tatu. A obra conta com 72 capítulos curtos, ambientados entre as décadas 1964 a 1985, e no rescaldo da Guerrilha do Araguaia. A ficção foi debruçada em uma extensa investigação sobre o momento histórico revelado por meio da saga do protagonista Djanilo que, ainda menino, foi entregue a um médico ligado à guerrilha, transformando-o em um deles.
O Autores e Livros Dose Extra desta semana conversa com o jornalista e escritor paraense Salomão Larêdo. Presente na 27ª Feira Pan-Amazônica do Livro e das Multivozes, Salomão lança o seu mais novo romance, “Onze Bandeirinhas”. Na obra, o autor mergulha na vida cotidiana do bairro do Guamá, em Belém do Pará, e trata de temas como injustiça, corrupção e desigualdade social. O livro incorpora elementos do mito grego de Píramo e Tisbe, entrelaçado com lendas da mitologia indígena amazônica. O açaí, um ícone alimentício e cultural da região, é um elemento central na narrativa, simbolizando a rica cultura paraense. No programa, Salomão fala deste lançamento, da sua carreira literária e da importância das feiras literárias para os autores, leitores e editores.
La Divina comedia Libro de Dante Alighieri CANTO VIGESIMOSEPTIMO EL Sol estaba ya en aquel punto desde donde lanza sus primeros rayos sobre la ciudad en que se derramó la sangre de su Hacedor: el Ebro caía bajo el alto signo de Libra, y las ondas del Ganges eran caldeadas al empezar la hora de nona; de modo que donde estábamos terminaba el día, cuando nos divisó placentero el Angel de Dios, que apartado de la llama se puso en la orilla a cantar: "Beati mundo corde," en voz bastante más viva que la nuestra. Después dijo: —No se sigue adelante, almas santas, si el fuego no os muerde antes: entrad en él, y no os hagáis sordas al cántico que llegará hasta vosotras. Así habló cuando estuvimos cerca de él, por lo que me quedé al oirle como aquel que es metido en la fosa. Elevé mis manos entrelazadas mirando al fuego, y se representaron vivamente en mi imaginación los cuerpos humanos que había visto arder. Mis buenos Guías se volvieron hacia mí, y Virgilio me dijo: —Hijo mío, aquí puedes encontrar un tormento; pero no la muerte. Acuérdate, acuérdate... y si te guié sano y salvo sobre Gerión, ¿qué no haré ahora que estoy más cerca de Dios? Ten por cierto que, aunque estuvieras mil años en medio de esa llama, no perderías un solo cabello; y si acaso crees que te engaño, ponte cerca de ella, y como prueba, aproxima con tus manos al fuego la orla de tu ropaje. Depón, pues, depón todo temor; vuélvete hacia aquí, y pasa adelante con seguridad. Yo, sin embargo, permanecí inmóvil aun en contra de mi conciencia. Cuando vió que me estaba quieto y reacio, repuso algo turbado: —Hijo mío, repara en que entre Beatriz y tú sólo existe ese obstáculo. Así como al oír el nombre de Tisbe, Piramo, cercano a la muerte, abrió los ojos y la contempló bajo la morera, que desde entonces echó frutos rojos, así yo, vencida mi obstinación, me dirigí hacia mi sabio Guía, al oír el nombre que siempre está en mi mente. Entonces él, moviendo la cabeza, dijo: —¡Cómo! ¿Queremos permanecer aquí? Y se sonrió, como se sonríe al niño a quien se conquista con una fruta. Después se metió en el fuego el primero, rogando a Estacio, que durante todo el camino se había interpuesto entre ambos, que viniese detrás de mí. Cuando estuve dentro, habríame arrojado, para refrescarme, en medio del vidrio hirviendo; tan desmesurado era el ardor que allí se sentía. Mi dulce Padre, para animarme, continuaba hablando de Beatriz y diciendo: "Ya me parece ver sus ojos." Nos guiaba una voz que cantaba al otro lado; y nosotros, atentos solamente a ella, salimos del fuego por el sitio donde está la subida. —"Venite, benedicti patris mei"—se oyó en medio de una luz que allí había, tan resplandeciente que me ofuscó y no la pude mirar.—El Sol se va—añadió—, y viene la noche; no os detengáis, sino acelerad el paso antes que el horizonte se obscurezca. El sendero subía recto a través de la peña hacia el Oriente, y yo interrumpía delante de mí los rayos del Sol, que ya estaba muy bajo. Habíamos subido pocos escalones, cuando mis sabios Guías y yo, por mi sombra que se desvanecía, observamos que tras de nosotros se ocultaba el Sol; y antes de que en toda su inmensa extensión tomara el horizonte el mismo aspecto, y de que la noche se esparciera por todas partes, cada uno de nosotros hizo de un escalón su lecho; porque la naturaleza del monte, más bien que nuestro deseo, nos impedía subir. Como las cabras que antes de haber satisfecho su apetito van veloces y atrevidas por los picos de los montes, y una vez saciado éste, se quedan rumiando tranquilas a la sombra, mientras el Sol quema, guardadas por el pastor, que, apoyado en su cayado, cuida de ellas; y como el pastor que se queda fuera y pernocta cerca de su rebaño, para preservarlo de que lo disperse alguna bestia feroz,
Píramo e Tisbe: Amor trágico; Filémon e Báucis: Recompensa divina --- Send in a voice message: https://podcasters.spotify.com/pod/show/pedro-mendes-ju00fanior/message
Enlaces iVoox: Premium mensual: https://www.ivoox.vip/premium?affiliate-code=44d75096dab7534b47c8df4a67a097ad Premiun anual: https://www.ivoox.vip/premium?affiliate-code=d1f67e6225ecd7210475afa97886fdb8 Plus: https://www.ivoox.vip/plus?affiliate-code=6928b31d3f2124db00e2ae2c4d0c8d45 Twitter: https://twitter.com/ElScriptorium Contacto: scriptoriumpodcast@protonmail.com Bilbiografía: - Ferrea Gil, N. (2016). La influencia de Ovidio en Shakespeare: el mito de Píramo y Tisbe. Universidad de Alicante. - Sánchez, A. (1998). "Historia y Poesía: el mito de Píramo y Tisbe en el ". Anales Cervantino, XXXIV, pp. 9-22. - Ovidio (2015). Metamorfosis. Madrid, Alianza. Música: - "Danza Inglesa Siglo XIII" - Artefactum - "Orpheus Odyssey" - Legends on Strings - "Saltarello I Siglo XIV" - Artefactum Escucha el episodio completo en la app de iVoox, o descubre todo el catálogo de iVoox Originals
POPeracast host Jennifer Miller Hammel is joined by Janet Todd (Butterfly, Yum-Yum, Mimi) and Meagan Martin (Mercedes, Rosina, Tisbe) to dish about all things Ercole! GET YOUR TICKETS NOW! POP is back with the US Premiere of Vivaldi's Ercole su'l Termodonte at the intimate Highland Park Ebell Club for 8 performances January 6 - 21.
Mallory Harding, mezzo-soprano, and Artistic Director of New Moon Opera joins the show to discussBiographyChicago-based mezzo-soprano Mallory Harding most recently performed with Haymarket Opera in their filmed production of Acis and Galatea, and previously covered the role of Maxualinda and sang in the chorus in their production of The Dragon of Wantley by John Frederick Lampe. As a founding member and the Artistic Director of New Moon Opera, Mallory has appeared as Zita in Gianni Schicchi, Armelinde in Pauline Viardot's Cendrillon, Croûte-au-Pot in Mesdames de la Halle by Offenbach, Dinah in Trouble in Tahiti, and Hansel in Hansel and Gretel.Ms. Harding performed with Evanston Chamber Opera in the world premiere of Joseph's Gift by Francis Lynch as Alto Narrator and was hailed as "simply fanastic" (Aaron Hunt, Chicago Theatre Review). She frequently performs with Vox 3 Collective and has sung the roles of Line and Agathe in their Chicago premiere of Carl Nielsen's Maskerade, in addition to appearing in numerous Vox 3 cabarets and recitals all over the city of Chicago. She also is the alto section leader and cantor at St. Francis Xavier Catholic Church in Wilmette.Mallory Harding received her Master of Music degree from the University of Missouri-Columbia in 2012, where she performed the roles of Tisbe in La Cenerentola and Valencienne in The Merry Widow.Visit Creative Peacemeal Podcast on social media, browse podcast swag, and continue the creative conversations via the blog!Website https://tstakaishi.wixsite.com/musicInstagram @creative_peacemeal_podcastFacebook https://www.facebook.com/creativepeacemealpod/RedBubble Merch Shop: CPPodcast.redbubble.com
Mitologia Greco-romana 3 - Apolo e Dafne, Céfalo, Píramo e Tisbe *Apoia-se: https://apoia.se/canaldosocran *Canal Youtube: https://www.youtube.com/user/socrannn/featured *Siga-me no Twitter: https://twitter.com/marcosSelf *Siga-me no Facebook: https://www.facebook.com/Filosofia-e-Hist%C3%B3ria-Socran-1736960503201973/?skip_nax_wizard=true O termo mitologia representa, de modo geral, um conjunto de histórias e lendas sem autoria definida, transmitidas oralmente de geração a geração. Esta é pois a tradição greco-romana que nos fala da arrogancia do deus Apolo perante Cupido, a rejeição de Dafne ao deus sol, a paixão de Tisbe e Píramo e a tragédia de Céfalo. Neste áudio tentei fazer conexões com outras tradições antigas como a hebraica e a cristã, espero que compreendam os insights (percepções) não como uma apologia gratuita a fé A, B ou C, mas como o reconhecimento da sabedoria dessas tradições em suas variadas formas, lendárias ou históricas.
In questa puntata quelle guastafeste delle figlie di Minia rimangono a casa a lavorare invece di andare a festeggiare insieme a Bacco e si raccontano varie storie: quella di Piramo e Tisbe, i Romeo e Giulietta ovidiani; quella di Leucote, ennesima fanciulla "amata" dal Sole; e per concludere la sventurata vicenda di Ermafrodito. TW: violenza sessuale. Spoiler Outlander, prima stagione.
Le drame est écrit très vite du 2 au 19 février 1835. Du 28 avril au 20 juin 1835 il y eut 36 représentations qui rencontrèrent un franc succès. L'année suivante 10 autres représentations furent jouées mais avec une distribution moins intéressante. Elle sera reprise en 1850 puis en 1905 avec l'actrice Sarah Bernhardt Dans L'Italie ancienne, Angelo règne sur Padoue dont il est le puissant podestat.Bien que marié, à Catarina Bragidini, il a une maîtresse, la comédienne Tisbe. Il tente d'exercer son pouvoir sur les deux femmes ; il se croit aimé de Tisbe mais en vérité celle-ci a un amant : Rodolfo. Tisbe et Rodolfo se font passer pour frère et sœur aux yeux du Tyran. En vérité Rodolfo fait semblant d'aimer Tisbe pour pouvoir rejoindre en secret Catarina. Dans cette pièce tout le monde aime quelqu'un et croit être aimé en retour mais le seul amour réciproque est celui de Catarina et Rodolfo. À l'aide d'un espion du conseil des dix, Homodèi, Angelo découvre que sa femme a un amant. Il décide de la tuer, mais Tisbe, comprenant que Catarina a sauvé sa mère et que Rodolfo ne l'aime pas, n'a plus le goût de vivre. Décidant d'aider les deux amants plutôt que de se venger, elle se sacrifie par amour.
[...] Nella casa vicina c'era una fanciulla di nome Tisbe, che Piramo aveva notato solo da poco tempo, perché era da appena un anno che la sua famiglia era venuta ad abitare lì. Non solo era più bella di tutte le ragazze del quartiere, ma aveva anche una grazia particolare che la faceva sembrare una principessa nonostante fosse figlia di un contadino. I suoi occhi erano del colore dell'Eufrate quando alla luce dell'alba non sapresti dire se è blu, se è verde o se è viola. Insomma, bastava vederla per non dimenticarla più. Passa un giorno, passa un altro, quella bella fanciulla colpi talmente il cuore di Piramo, che una sera, poco prima di addormentarsi, egli si disse: "Questa è la donna che ho sempre sognato. Sarei disposto a dare tutto l'oro del mondo per conquistarla". Detto fatto, cominciò a corteggiarla: correva a prenderle l'anfora dell'acqua, perché non si affaticasse a portarla; per lei raccoglieva bellissime rose; e cominciò a mandarle messaggi d'amore. [...] Continue reading
[...] Nella casa vicina c'era una fanciulla di nome Tisbe, che Piramo aveva notato solo da poco tempo, perché era da appena un anno che la sua famiglia era venuta ad abitare lì. Non solo era più bella di tutte le ragazze del quartiere, ma aveva anche una grazia particolare che la faceva sembrare una principessa nonostante fosse figlia di un contadino. I suoi occhi erano del colore dell'Eufrate quando alla luce dell'alba non sapresti dire se è blu, se è verde o se è viola. Insomma, bastava vederla per non dimenticarla più. Passa un giorno, passa un altro, quella bella fanciulla colpi talmente il cuore di Piramo, che una sera, poco prima di addormentarsi, egli si disse: "Questa è la donna che ho sempre sognato. Sarei disposto a dare tutto l'oro del mondo per conquistarla". Detto fatto, cominciò a corteggiarla: correva a prenderle l'anfora dell'acqua, perché non si affaticasse a portarla; per lei raccoglieva bellissime rose; e cominciò a mandarle messaggi d'amore. [...] Continue reading
Apolo se vangloria à Cupido e diz que suas flechas são mais poderosas do que as dele. Cupido então lança uma flecha no coração de Apolo o que vai gerar paixão por Dafne. Enquanto em Dafne a flecha lançada geraria a repulsa. Apolo persegue Dafne que pede ajuda de seu pai. Dafne se transforma em uma planta, o loureiro. A única forma de Apolo se apossar dela foi usando-a, tornando assim, seu símbolo. Píramo e Tisbe moravam em casas vizinhas, separadas por uma parede. Nesta parede havia uma fresta por onde trocavam palavras de amor. Em uma noite fugiram para ficarem juntos. O ponto de encontro era em uma amoreira branca. Tisbe chega primeiro e vê uma leoa com sangue na boca, com medo se enconde deixando cair um lenço. Píramo chega e vê o lenço e as patas do animal, acredita que Tisbe estava morta. Então, decide se matar. Quando Tisbe vê o acontecido decide se matar também. Céfalo era um belo jovem que amava sua esposa Prócris que lhe deu dois presentes de caça, um cachorro veloz e uma flecha que não erra o alvo. Depois da caça ele descansava à sombra e dizia palavras amáveis ao vento. Certo dia alguém o ouviu e em um ato de fofoca foi dizer a Prócris sobre a traição. A jovem decidiu ver o tal ato de perto, e ficou escondida entre as plantas. Céfalo achou que seria um animal e lançou a flecha que matou sua esposa.
1. Magnus Lindberg’s Clarinet Concerto:https://open.spotify.com/track/2vXK1aHUEmxx0qKW47sI632. Scott Patterson’s Piano Sonata No. 3:https://soundcloud.com/afro-house-productions/piano-sonata-no-33. Paul Salerni’s Something Permanent:https://open.spotify.com/playlist/5SJ3fKS9zHr3wUMlQyPCF2You can listen to these before or after the episode, or you can pause our podcast and go listen to each piece as we introduce them. Panelists:Baltimore-based composer Elliott Grabill brings an authentic perspective to contemporary classical music. As a math teacher, his experiences working with students of all walks of life nurtures an artistic voice that’s both personal and relevant. His most recent song cycle, Teacher Tales, recalls the stories of injustices he witnesses on a daily basis while teaching. The songs, with self-authored lyrics, were hailed by Ron Beckett as doing “what great art has been able to do – raising awareness on issues society blindly accepts.” He brought Magnus Lindberg’s clarinet concerto. elliottgrabill.comKnown for her extensive vocal range, mezzo-soprano Elise Christina Jenkins has charmed audiences in repertoire ranging from opera and art song to operetta. Last year she joined INSeries for their Operetta Wonderland: The Magic of Victor Herbert. A frequent performer with Opera NOVA, she sang the role of Tisbe in Rossini’s La Cenerentola, Monisha in Scott Joplin’s Treemonisha, and in various outreach programs and recitals. Elise made her Italian debut in the Amalfi Coast Music and Arts Festival in Mairoi performing scenes from Mozart’s Così fan tutte and she later returned to Italy to sing Madre Maria in Francis Poulenc’s I dialoghi delle Carmelitane. As an oratorio soloist, Elise was invited to sing Handel’s Messiah at the Korean United Methodist Church of Koinonia for their Christmas Eve service with chamber orchestra under the baton of Dr. In Dal Choi. She brought Scott Patterson’s Piano Sonata no. 3, and recommends the other performances of Afro House, among others.Jeffrey Earl Young Jeffrey Earl Young (ASCAP) currently studies under composer Daron Hagen of New York. His compositions range from instrumental solos and art songs, to chamber, choral, and orchestral works. Jeff’s music has been performed by violinist Lauren Cauley Kalal and percussionist Matthew Gold at the Walden School’s Creative Musician’s Retreat; by saxophone/bassoon duo Xelana at Connecticut Summerfest and again in Brooklyn; by new music ensemble Bent Frequency and the Beo String Quartet at the Charlotte New Music Festival, and many others. He sings with the Peabody Community Chorus and enjoys the new music community in Baltimore. A retired intellectual property attorney, Jeff has served on the boards of Bent Frequency, Friends of Music at Emory University, and the Atlanta Young Singers. He brought Paul Salerni’s Something Permanent. Examples of his compositions are found at soundcloud.com/youngatl-1More information at pauseandlisten.com. Pause and Listen was created by host John T.K. Scherch and co-creator/marketing manager Michele Mengel Scherch.
[...] Nella casa vicina c'era una fanciulla di nome Tisbe, che Piramo aveva notato solo da poco tempo, perché era da appena un anno che la sua famiglia era venuta ad abitare lì. Non solo era più bella di tutte le ragazze del quartiere, ma aveva anche una grazia particolare che la faceva sembrare una principessa nonostante fosse figlia di un contadino. I suoi occhi erano del colore dell'Eufrate quando alla luce dell'alba non sapresti dire se è blu, se è verde o se è viola. Insomma, bastava vederla per non dimenticarla più. Passa un giorno, passa un altro, quella bella fanciulla colpi talmente il cuore di Piramo, che una sera, poco prima di addormentarsi, egli si disse: "Questa è la donna che ho sempre sognato. Sarei disposto a dare tutto l'oro del mondo per conquistarla". Detto fatto, cominciò a corteggiarla: correva a prenderle l'anfora dell'acqua, perché non si affaticasse a portarla; per lei raccoglieva bellissime rose; e cominciò a mandarle messaggi d'amore. [...] Continue reading
Dove si racconta la tristissima storia di due innamorati pazzi; Piramo e Tisbe; cosi come ce la dice Ovidio
Dove si racconta la tristissima storia di due innamorati pazzi; Piramo e Tisbe; cosi come ce la dice Ovidio
Patrizia Barbuiani a Radio Petruska racconta del suo nuovo lavoro teatrale WORDS IN PROGRESS – Romeo & Giulietta, in scena nei teatri in Svizzera e in Italia. Informazioni su Patrizia Barbuiani, sulla compania teatrale TEATROX e sulla produzione a http://www.barbuiani.com Opus TeatralLetterarioMusicale da Ovidio a Shakespeare alla ricerca della storia dei due amanti veronesi fra tragedia e commedia. Costumi SETTIMA BONELLI Scenografia MARTIN WIESER Luci ANDREA COSENTINO Fotografia FIZZO Photo Book Film Video ALESSANDRO PREMOLI Produzione TEATROX | Markus Zohner Arts Company UNA STORIA UNIVERSALE Dal remoto Oriente questa storia che lungo i secoli è filtrata dall’est all’ovest, dal sud al nord, che si è trasformata in Giulietta & Romeo e poi in Romeo & Juliet, viene adattata e rivissuta in un nuovo affresco teatrale e in musica. Gesto, parola, danza, immagini, composizioni musicali moderne, accompagnamento dal vivo per questa nuova accattivante produzione che fa della tragedia una commedia e della commedia una tragedia. Un percorso teatrale e musicale che rende omaggio a quella creatività universale, che come una fiaccola lucente, passa di mano in mano, da luogo a luogo, da epoca ad epoca per illuminare il cammino umano. La vicenda di questo amore infelice, ostacolato dalle famiglie, ha radici affini in tutto il mondo e la sua comparsa si perde nella notte dei tempi. Resa celebre dal grande drammaturgo inglese William Shakespeare questa storia è nata in tempi lontani ed è stata tramandata nelle sue varie sfaccettature dapprima in modo orale fino a fondersi con differenti soggetti e sfumature in scritti di differenti autori. Attraverso un approfondimento sui testi che hanno preceduto l‘opera di Shakespeare lo spettacolo parte ad Est dalla culla greca, dalla vicenda di „Piramo e Tisbe” tratteggiata da Ovidio (43 a.C-18 d.C.), passa per l‘assolato Sud in Italia dapprima con la novella di „Ganozza e Mariotto“ di Masuccio Guardati detto il Salernitano (1476), poi nella definitiva stesura della novella „Giulietta e Romeo“ ambientata a Verona da Luigi da Porto (1530), si sposta a Ovest in Francia nella traduzione di Pierre Boaistuau (1559), risale a Nord in Inghilterra nella rielaborazione in prosa di William Painter e nel poema narrativo di Arthur Brooke (1562), fonte diretta del Bardo di Stratford, che ne ha tracciato uno dei suoi drammi più interpretato ancora tutt‘oggi, Romeo and Juliet. PRIMO QUADRO Ovidio „Piramo e Tisbe“ Dell‘amore infelice di due giovani, Piramo e Tisbe, osteggiato dalle rispettive famiglie narra il poeta latino Ovidio (43 a.C-18 d.C.) nelle sue Metamorfosi, una sorta di arazzo affascinante in cui molte parti delle letterature greca e latina sono utilizzate e rifuse con unità di stile. Da queste due figure leggendarie e mitiche dell‘antica Grecia prende spunto parte della storia. SECONDO QUADRO Dante Alighieri „Divina Commedia“ I nomi delle due famiglie in lotta, Capuleti e Montecchi, erano già noti nel Trecento, inserite per la prima volta da Dante nella sua Divina Commedia (Purgatorio, VI, 105). I Montecchi sono veronesi, i Cappeletti (diventati poi Capuleti) sono in origine bresciani, anche se i novellieri futuri porranno la dimora poi in un’unica città. Il contesto storico in Dante non fa riferimento alle vicende dell’amore contrariato tra gli amanti di queste famiglie, che non appaiono. Piuttosto è un discorso politico contro le faide tra Guelfi e Ghibellini delle diverse città-stato che insanguinavano e dividevano l’Italia. TERZO QUADRO Masuccio Guardati „Ganozza e Mariotto“ Il percorso di un tema universale come quello dell‘amore infelice di due giovani approderà poi in seguito in una prima struttura della trama nella novella di „Ganozza e Mariotto“ di Masuccio detto Salernitano, composta nel 1476, ambientata a Siena. Sia il tono che la trama dell’opera mostrano delle notevoli differenze dall’opera di Shakespeare. Masuccio Salernitano insiste più volentieri, almeno all’inizio, sull’aspetto erotico e spensierato della loro relazione, ben lontana dall’aspetto di sacralità che acquisterà in seguito. L’ambientazione di Masuccio è molto più solare e mediterranea. QUARTO QUADRO Luigi da Porto „Giulietta e Romeo“ Luigi da Porto nella sua Historia novellamente ritrovata di due nobili amanti, pubblicata nel 1530 circa, diede alla storia molto della sua forma moderna, rinominando i giovani Giulietta e Romeo e portando l’azione da Siena a Verona. Nello spettacolo vengono inseriti anche alcuni stralci della traduzione di questa novella in francese elaborata da Pierre Boaistuau nelle sue Histoires Tragiques (1559), che a sua volta venne tradotta in inglese in versi, con il poema narrativo Tragicall Historye of Romeus and Juliet, scritto nel 1562 da Arthur Brooke. QUINTO QUADRO William Shakespeare „Romeo and Juliet“ Alcuni frammenti verranno proposti in ordine cronologico inverso rispetto al dramma. Si partirà dalla fine tragica per risalire al primo incontro fatidico di Giulietta e Romeo durante la festa di Carnevale. Atto unico durata 75 minuti senza pausa
Det andra programmet som fokuserar på dilemmat Att åldras som musiker. Är det en smärtsam eller kanske rent av befriande process att bli äldre som fri musiker eller att pensioneras från t ex ett operahus? Här möter vi Ingrid Tobiasson, dramatisk mezzosopran, Ingemar Andersson, tenorsolist, och Kaya Åhlander, jazz- och vissångerska. Manus och produktion, Birgitta Tollan. Ingrid Tobiasson, 62 år, är dramatisk mezzosopran och hovsångerska, vars favoritroll är Kundry i Wagners sista opera Parsifal. Efter nypremiären på Stockholmsoperan 2003 skrev Tony Lundman: ”Och Tobiasson är helt enkelt knäckande bra. Hon är kvällens stora vokala behållning.” Ingrid Tobiasson började sjunga opera sent i livet. Innan arbetade hon i tio år som Dalcroze-pedagog och undervisade i dans, rörelser och avslappning. 30 år gammal tog hon sin första sånglektion. Efter utbildningen vid Operahögskolan i Stockholm debuterade Ingrid Tobiasson 1985 på Folkoperan som Amneris i Verdis Aida. 1988, 37 år gammal, anställdes hon på Kungliga operan. Andra viktiga roller blev Kundry, Ortrud, Fricka, Klytämnestra, Eboli, Suzuki, den äldre Christina i Gefors opera, Adalgisa, Elisabetta, Carmen, Omega i Börtz Backanterna och Portvakterskan i Ett drömspel av Lidholm. Ur Recensioner: ”Ingrid Tobiasson är makalös som Amneris i Aida. -– Rösten sviktar aldrig! Samt: ”Subtil och sublim är också kvällens grand old lady, Spader dam själv, Ingrid Tobiasson.” Vidare: ”Kvällens höjdpunkt blev emellertid Ingrid Tobiassons utförande av Mahlers Kindertotenlieder. Tobiasson sjöng med sorgfylld inlevelse, och med öppenhet och klarhet i diktionen. Dessutom var hennes röstklang skön över hela registret, oavsett styrkegrad. En mogen tolkning som gjorde intryck.” Samma månad hon fyllde 55 år blev Ingrid Tobiasson pensionerad från Stockholmsoperan. Året var 2006. Ingrid Tobiasson längtar efter att sjunga riktigt svåra roller. Men den tiden är passé, säger hon. Numera gästspelar Ingrid Tobiasson vid andra operahus och ger även konserter. Hon njuter av att kunna beröra människor med sin röst. - Man vill gärna vara på Kungliga operan. Trots att jag varje år kommer tillbaka dit känner jag en viss sorg, erkänner Ingrid Tobiasson. Vad som är bra är att jag lärt känna min röst på ett annat sätt. Jag har blivit duktigare på att förvalta, inte bara använda, det jag har. Rösten är som ett bra vin som varit lovande länge, men nu börjar det bli riktigt gott! Ingrid Tobiasson känner att hennes självbild har blivit annorlunda sedan hon blev pensionär. Hon har en tydligare yrkesroll nu. - Som anställd vid operan var det mitt yrke att vara operasångerska, men nu ÄR jag operasångerska, kanske. Förr hade jag en hel stab till att hjälpa mig med att fördjupa mig i nytt material. Nu måste jag aktivt söka detta och märker att jag faktiskt kan själv. Det är ingen dålig känsla, berättar Ingrid Tobiasson. Ingrid Tobiasson, Eliasson Artists Stockholm: http://www.eliassonartists.com/index.php?option=com_content&view=article&id=212&Itemid=377 Ingrid Tobiasson, Stiftelsen Kungliga Teaters Solister: http://www.operasolisterna.se/medlemmar/ingridtobiasson/cv.html Tenoren Ingemar Anderson, 62 år, är äldst i ensemblen vid GöteborgsOperan, där han är solist sedan 1996 och har sjungit roller i ett flertal av operans uppsättningar. Ingemar Anderson har även gästat NorrlandsOperan och Malmö Opera. Senast gjorde han rollen som den gamle Kejsaren, prinsessan Turandots far, på Göteborgsoperan. Nu är Ingemar Anderson 62 år och enligt EU’s regler skall han pensioneras senast vid 67 år. Vägen till operan var krokig. Som 13-åring sjöng Ingemar Anderson rock och spelade elgitarr med ett garageband. Han började sjunga i kör som 17-åring och arbetade under tio år på ett dagcenter för förståndshandikappade. Han fick tjänstledigt för studier på Musikfolkhögskola och sporrades där som 30-åring att söka till Musikhögskolan i Malmö. 35 år gammal kom Ingemar Anderson till kören vid Stora Teatern i Göteborg efter att ha sjungit i Norrlandsoperans kör. - På Göteborgsoperan sjöng jag även Askungens elaka syster Tisbe och det var mycket intressant! Det var ingen dragshow. Jag gjorde det med allvar, en två meter lång Tisbe som vägde 107 kg, förklarar Ingemar Anderson. Jag lärde mig BH-greppet, hur jag skulle ta av mig yrkes-BH’n genom att korsa händerna och dra den över huvudet. Ingemar Anderson tycker att han nu sjunger bättre än någonsin även om han, vid en instudering av rollen som den Stekta Svanen i Carmina Burana, märkte att han hade tappat sitt höga D. - Min röst har mognat, men jag får jobba mer med stämbanden för att hålla igång dem. Som karaktärstenor behöver jag inte gå så högt som försteälskarna i operorna. Belmonte i Mozarts Enleveringen ur seraljen är den största roll jag gjort. Jag trivs med att sjunga småroller. Ingemar Anderson har inte hunnit fundera så mycket på vad han skall göra efter pensioneringen, men han vill gärna sjunga i Göteborgsoperans kör och starta en gambaorkester som skall spela tonsättaren John Jenkins 1600-talsmusik. Mest oroar han sig för ekonomin, då han har två tonårsbarn. - Men det löser sig nog, säger Ingemar Anderson och skrattar sitt bullrande skratt. Ingemar Anderson, GöteborgsOperan: http://sv.opera.se/om-oss/personal/portratt/ingemar-anderson/ Kaya Ålander, 67 år, är sedan trettio år professionell jazz- och vissångerska med rötter i proggen och musikgruppen Röda Bönor i Lund. Hon ger 110 - 150 konserter om året och har, förutom i Norden, framträtt i Spanien, Holland, Argentina, Finland och England. Hon rör sig hemtamt i flera genrer och musikstilar och uppträder ensam och med ensembler. Spelplatserna är festivaler, konserthus, långvård och kyrkor. Sagt om Kaya:”Kaya Ålander är en artist med stor utstrålning och en fantastisk röst. Kaya har aldrig ett dåligt gig. Med sin glimrande personlighet lyfter hon vardagen till en ny dimension.” - Hela branschen är till för dem som är unga. Det finns en åldersfixering som är tydlig inom musikbranschen. En sångerska skall helst inte vara över 25-30 år. Hon skall vara ung, söt och smal, förklarar Kaya Ålander. Att ständigt turnera och konsertera tar på kroppen. Sjukdom och förkylningar tar längre tid att kurera och Kaya Ålander släpar inte längre själv runt på sin sånganläggning såsom hon gjorde tidigare. I Gruppen Röda Bönor lärde hon sig att spela kontrabas, nu blir det mest komp på gitarr till sången. - Jag tycker jag sjunger mycket bättre nu, jag är mer sann, och har bättre tillgång till djupet, till känslor, inom mig, berättar Kaya Ålander. Som ung tänker en inte på att de äldre bär alla sina åldrar, alltså har access till alla åldrar. Jag kan känna mig som en 5-åring likaväl som en 67-åring. Kaya Ålanders röst är inte lika stryktålig som när hon var ung, och sjöng på gator och torg tills rösten försvann. Men hon sjunger idag lika starkt och med lägre, mer avspänd röst i ett brett register, eftersom hon har korta, breda stämband. - Det är spännande att sjunga i ett lägre register. I jazz och med mikrofon blir det mer intimt. Jag är ingen kändis men publiken dyker ständigt upp ändå! Det är meningen att jag skall sjunga och jag kommer att göra det tills jag vinklar upp tofflorna och dör, säger Kaya Ålander, som i programmet sjunger egen musik till texter av Moa Martinsson, Karin Boye och Röda Bönor. Dessutom en jazzstandard. Kaya Ålanders hemsida: http://www.kayaalander.se Kaya Ålander Blogspot: http://kayaalander.blogspot.dk