Podcasts about etiska

Aldrig! Det var Göran Åkerströms första tanke när han rekommenderades att söka jobbet som FEI:s chefsveterinär. I Ridsportpodden berättar han vad som fick honom att ändra sig.Göran Åkerström delar också med sig av sin historia, som ledde hela vägen till FEI:s huvudkontor i Lausanne.Etiska träningsmetoderNu är han en portalgestalt i arbetet med att göra verkstad av de 37 punkterna i FEI:s aktionsplan för hästvälfärd, och första ämnet på agendan handlar om etiska träningsmetoder. En rad tunga namn inom global ridsport finns med i arbetet, däribland två svenskar.Göran Åkerström berättar hur han ser på framtiden för gramantyglar, liksom om hur han har noterat hur ryttare ger akt på varandra och säger ifrån när en ryttare går över gränsen.- Om vi alla blir "guardians" och tar det ansvaret har vi kommit oerhört långt, säger han i samtalet med Anna Nyberg i Ridsportpodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vad händer när AI inte längre är ett framtidsbegrepp, utan en självklar del av HR:s vardag? I detta avsnitt får du ta del av konkreta insikter från en organisation som gått från tanke till handling.   I den här förkortade versionen är vissa delar av originalsamtalet borttaget. För att ta del av hela samtalet skall du välja originalversionen.   I detta avsnitt av HR Digitaliseringspodden möter vi Josefin Erséus, CHRO på Teleperformance Nordic. Tillsammans samtalar vi om hur AI används praktiskt och strategiskt inom HR på ett av världens största BPO-företag. Med över tio års erfarenhet från kundtjänstbranschen och en djup förståelse för hur AI kan integreras i HR-processer, delar Josefin med sig av värdefulla insikter från ett globalt företag med över en halv miljon medarbetare.     Avsnittet är uppdelat i två delar och går att lyssna på som en helhet eller som separata bonusavsnitt.  I den första delen får lyssnaren ta del av konkreta exempel på hur AI används i HR-arbetet hos Teleperformance.  Den andra delen fokuserar på de större frågorna. Etik, datasäkerhet, lagstiftning och AI-kompetens. 

Vad händer när AI inte längre är ett framtidsbegrepp, utan en självklar del av HR:s vardag? I detta avsnitt får du ta del av konkreta insikter från en organisation som gått från tanke till handling.   I den här förkortade versionen är vissa delar av originalsamtalet borttaget. För att ta del av hela samtalet skall du välja originalversionen.   I detta avsnitt av HR Digitaliseringspodden möter vi Josefin Erséus, CHRO på Teleperformance Nordic. Tillsammans samtalar vi om hur AI används praktiskt och strategiskt inom HR på ett av världens största BPO-företag. Med över tio års erfarenhet från kundtjänstbranschen och en djup förståelse för hur AI kan integreras i HR-processer, delar Josefin med sig av värdefulla insikter från ett globalt företag med över en halv miljon medarbetare.     Avsnittet är uppdelat i två delar och går att lyssna på som en helhet eller som separata bonusavsnitt.  I den första delen får lyssnaren ta del av konkreta exempel på hur AI används i HR-arbetet hos Teleperformance.  Den andra delen fokuserar på de större frågorna. Etik, datasäkerhet, lagstiftning och AI-kompetens. 

Vad händer när AI inte längre är ett framtidsbegrepp, utan en självklar del av HR:s vardag? I detta avsnitt får du ta del av konkreta insikter från en organisation som gått från tanke till handling.   I detta avsnitt av HR Digitaliseringspodden möter vi Josefin Erséus, CHRO på Teleperformance Nordic. Tillsammans samtalar vi om hur AI används praktiskt och strategiskt inom HR på ett av världens största BPO-företag. Med över tio års erfarenhet från kundtjänstbranschen och en djup förståelse för hur AI kan integreras i HR-processer, delar Josefin med sig av värdefulla insikter från ett globalt företag med över en halv miljon medarbetare.     Avsnittet är uppdelat i två delar och går att lyssna på som en helhet eller som separata bonusavsnitt.  I den första delen får lyssnaren ta del av konkreta exempel på hur AI används i HR-arbetet hos Teleperformance.  Den andra delen fokuserar på de större frågorna. Etik, datasäkerhet, lagstiftning och AI-kompetens. 

Dick har blivit sjuk, men lyckas ändå samla sig tillräckligt länge för att prata om grabbarnas senaste biobesök, Mickey 17 med Robert Pattinson och Robert Pattinson i huvudrollerna. Ett mästerligt sci-fi äventyr, en klumpig röra eller en underhållande stund? Kanske alla tre i samma film? Förutom detta diskuteras det läckage av info hos marvel, hur det går för DC med Superman rättigheterna samt hur man gör kommande A quiet place part 3 till en riktigt spännande film. (00:00) - Försnack(07:15) - Läckta information från Avengers Doomsday/Thunderbolts(13:27) - Daredevil vs Xmen(19:01) - WB/DC behåller Superman(22:57) - Vem ska bli nya James Bond?(32:19) - Avatar, längre än någonsin(34:43) - A Quiet Place part 3 i görningen(38:54) - TRAILERS (47:50) - Mickey 17, no spoilers(1:06:30) - Daniels Siffror(1:08:20) - Mickey 17, trivia1:11:40) - Sett i veckan

Den första skolskjutningen och den värsta masskjutningen i svensk historia. Hur klarade svenska medier sitt uppdrag? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vi ägnar hela veckans program åt det fruktansvärda dådet i Örebro och besöker flera av de stora mediedrakarna för att få svar på frågan: Hur klarade medier stresstestet under en, för Sverige, närmast unik nyhetshändelse?Vi träffar Aftonbladets tillförordnade ansvarige utgivare Martin Schori för att ställa frågor om deras enormt kritiserade publicering där pappan till den misstänkta gärningsmannen intervjuas. Han är tydligt i chock, och det framstår som att han från Aftonbladet får både sitt sons dödsbud och beskedet om att sonen är Sveriges värsta massmördare. Hur kunde det här ske? TV4 Nyheternas nyhetschef Fredrick Malmberg får frågor om en annan kritiserad publicering från veckan - den där deras egen ljudanalys av en mobilfilm landat i att någon mellan skottsalvorna skriker ”ni ska bort från Europa”. Nyheten har spridits som en löpeld - till och med till tidningar som The Telegraph och Daily Mail. Men går det verkligen att slå fast det som TV4 så tvärsäkert hävdar?På finska public service-kanalen Yle delar Jonas Jungar, innehållschef för journalistik och etik på Yles svenska avdelning, med sig av Finlands erfarenheter av mediebevakning kring skolskjutningar. Där har det skett flera gånger, och det finns numera tydliga direktiv för hur medier ska gå till väga. Och så hör vi om plattformar som Flashback och X-kontot Existenz.se, som får ett enormt genomslag när informationen från myndigheter och medier är som mest knapphändig.

AI omformar affärsmodeller och organisationer. Vi diskuterar boken Competing in the Age of AI av Marco Iansiti och Karim R. Lakhani, och utforskar hur AI möjliggör snabbare tillväxt, effektivare processer och nya sätt att tänka kring affärer. • AI:s påverkan på företagsmodeller: Hur AI-driven teknik skapar möjligheter för företag att skala upp och förbättra sin verksamhet. • Strategiska fördelar med AI: Hur företag kan använda data och algoritmer för att fatta bättre beslut och förutse marknadstrender. • Etiska och regulatoriska utmaningar: Vi diskuterar de etiska övervägandena kring AI-användning och de regulatoriska utmaningar som företag står inför. • Studier och exempel: Vi går igenom hur företag som Amazon, Google och Ant Financial använder AI för att leda sina industrier. • Tips för ledare: Praktiska råd för hur ledare kan integrera AI i sina strategier och organisationer för att skapa långsiktig framgång.

Skicka ett meddelande till oss (via sms)Bli Lilltorpkompis. Vill du inte det så kan du ju dela detta avsnittet i dina sociala medier så dina kompisarfår möjlighet att bli det!Vi pratar om vikten av att bli Lilltorpkompis och hur det bidrar till att bevara utrotningshotade lantraser. Samtalet kretsar kring varför det är så viktigt att hålla gamla raser vid liv och hur dessa djur bidrar till biologisk mångfald. Podden lyfter fram lappgetter, lindrögris och ölandsgäss som exempel på raser som hålls vid liv tack vare hängivna entusiaster.Vikten av att bevara gamla raser: Vi pratar om de historiska banden till dessa djur, som till exempel hur lappgetter användes i renskötseln. Podden betonar också att dessa raser är viktiga för att upprätthålla genetisk mångfald och skydda ett viktigt kulturarv.Småskalig djurhållning: Som Lilltorpkompis får du information om hur gården bedriver sin verksamhet i liten skala med en mångfald av djur, till skillnad från större gårdar som fokuserar på ett fåtal djurslag. Detta småskaliga tillvägagångssätt innebär att djuren i första hand hålls för bevarande snarare än för att generera inkomst.Vad innebär det att vara en Lilltorpkompis? Genom att bli en "Lilltorpkompis" stödjer du djurens välbefinnande och överlevnad genom en månadsprenumeration. Pengarna går bland annat till djurens mat, vård och andra behov. Det finns tre medlemsnivåer att välja mellan.Mer än bara en donation: Förutom att stödja ett viktigt ändamål får Lilltorpkompisarna ett diplom, en månatlig sammanfattning av gårdens händelser och en inbjudan till en skördefest 2025. Medlemskapet ger även en inblick i de praktiska aspekterna av djurhållning.Vikten av att bidra: Vi vill betona att det bara är lämpligt att bli en "Lilltorpkompis" om du har pengar över; det är inget krav för dem som inte har det. Vi  lyfter också fram vikten av att dela information, lyssna på podden och sprida medvetenhet.Etiska överväganden: Djur ibland måste slaktas. För oss är det viktigt att visa respekt genom att ta tillvara på hela djuret.Sammanfattningsvis uppmuntrar vi dig att lära dig mer om hur du kan stödja bevarandet av gamla svenska raser och få en djupare förståelse för småskalig djurhållning. För oss ärdet viktigt att upprätthålla biologisk mångfald och stödja lokala initiativ.Bli LilltorpKompis! Gillar du det vi gör? Då skall du bli Lilltorpkompis! För bara 19 kr i månaden kan du bli LilltorpKompis och stötta oss. Småbrukarpoddens snackgrupp är lanserad (på facebook). Du hittar den direkt på https://www.facebook.com/groups/724343842855485.Annars så uppskattar vi om du delar det här avsnittet i sociala medier. Eller om du tar en kompis telefon och subscribar oss i dennes podspelare :)

OpenAI Sora, en AI-modell som har potentialen att förändra landskapet för videoproduktion. Jag pratar om hur Sora kan göra videoinnehåll mer tillgängligt och kostnadseffektivt, samt de möjligheter och utmaningar som följer med denna teknologi. Vad är OpenAI Sora? En innovativ AI-modell fokuserad på videoproduktion. Bygger på framsteg inom generativ AI för att demokratisera videoinnehållsskapande. Möjligheter med Sora Sänker kostnader och komplexitet för videoproduktion. Stöder små företag och kreativa individer i att förverkliga sina visioner. Potentiell inverkan på spelutveckling och utbildningsinnehåll genom att skapa illustrativa videor. Utmaningar och bekymmer Oro för att AI kan hota kreativa yrken och minska mänsklig konstnärlighet. Etiska frågor kring AI:s träningsmetoder och kulturell representation. Risk för desinformation och behovet av strategier för att hantera dessa utmaningar. Framtiden för AI och videoproduktion Sora som en milstolpe inom generativ AI. Betydelsen av att engagera sig i diskussioner om etik och samhälleliga värderingar i samband med teknologiska framsteg.

IT-trenderna som förväntas forma 2025, med särskilt fokus på molnteknik, AI, IoT och AI-agenter. Tekniker inte bara revolutionerar företagsinfrastrukturen utan också ställer oss inför nya etiska dilemman: Molnet tar ett stort kliv mot att bli grunden för all IT-infrastruktur, med både fördelar och utmaningar när det gäller säkerhet och flexibilitet. AI avancerar från att bara automatisera uppgifter till att bli en nyckelspelare i beslutsfattande, vilket väcker frågor om transparens och mänsklig insyn. IoT mognar och möjliggör mer sofistikerad datahantering som förändrar vår vardag och industrier. AI-agenter blir allt mer autonoma, effektiviserar verksamheter men kräver också att vi tänker på etiken kring beslutsautonomi. Jobb och arbetsvillkor: Hur hanterar vi övergången när automation tar över? Bias och rättvisa: Hur bygger vi AI som är fri från fördomar? Ansvar: Vem står till svars när AI fattar felaktiga beslut? Sekretess: Hur skyddar vi personlig integritet i en värld av ständigt insamlad data? Vi går också in på de etiska frågorna som följer med denna teknologiska utveckling:Detta avsnitt är ett måste för alla som är intresserade av framtidens IT-landskap och hur vi kan navigera genom dess etiska utmaningar för att skapa en hållbar och rättvis teknologisk framtid.

Ingen vila, ingen ro – trots att många har haft höstlov står nyheterna i det nya näringslivet som spön i backen. I veckans avsnitt av Breakit Podcast berättar reportrarna Emil Widhagen och Åsa Johansson om allt det senaste du måste ha koll på.(01:46) Joel Hellermarks AI-bolag håvar in en halv miljard – siktar på att bygga techjätte i världsklass(03:23) Konkursförvaltare täljer guld på bolag som går i stöpet – men behöver inte redovisa arbetstiden: “Etiska dilemman”(09:33) Fem snabba nyheter från veckan:# Krisande Northvolt skrev upp värdet på samriskbolaget – nu hotar nedskrivning# Meta lägger korten på bordet och förvånas över hur mycket som spenderats på AI# Microsofts finanschef varnar – investeringar i Open AI äter av intäkterna # Medvind för Voi – visar upp förbättrade marginaler # Esportsbolaget Challengermode säkrar nya miljoner (trots att branschen krisar)(12:31) SaaS-sfären blir bara hetare – men hur mår egentligen branschen? Breakit analyserar!Och du – glöm inte att ge feedback till podcast@breakit.se. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Etiska hackare, så kallade bug hunters, blir allt vanligare när företag och organisationer vill säkra upp sina system för att slippa att bli utsatta för intrång och hot. Men hur fungerar det att vara en konsult i bedrägeribranschen – fast på den lagliga sidan? Det tredje avsnittet av Fakultet handlar om cybersäkerhet i din vardag. ”Hackning är väldigt likt att vara som en tjuv eller grov kriminell. Du har mer makt vid än dator än om du skulle råna en bank fysiskt. Anledningen till att jag inte gör något kriminellt är jag vet att hur det fungerar och genom att göra det etiskt så hjälper jag företag och kritiska infrastrukturer att skydda sig mot en attack.” Hör Alex, som är konsult och etisk hackare. Du hör även Mikael Asplund, biträdande professor vid Linköpings universitet som forskar om cybersäkerhet. -- Medverkade: Mikael Asplund, bitr. professor, Institutionen för datavetenskap vid Linköpings universitet Alex/Brumenz, säkerhetsspecialist/hackare Yeswehack -- Producent: Annelie Norberg Slutmix och musik: Mattias Edborg och Albin Linder Intervjuare i detta avsnitt är Albin Linder, student på kommunikation, samhälle- och medieproduktion vid Linköpings universitet. Vinjett: Bensound Projektledare: Marcus Nyenger -- Fler podcast från Linköpings universitet hittar du på https://liu.se/podcast

Det finns en del journalistiska, orubbliga principer. Etiska regler som journalister håller så hårt i att knogarna vitnar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Men i och med den eskalerade kriminaliteten, med sprängningar och dödsskjutningar på öppen gata ställs allmänintresset gång på annan mot den personliga integriteten.Har våldsvågen satt dom etiska reglerna i rörelse?Reporter Alexandra Sannemalm har i veckan tittat på ett fall - ett brinnande nyhetsläge och en polismyndighet som under kvällen inte kunde ge några besked. Friade ”toppmilitären” Johan Huovinen om att vara mitt i mediestormens ögaHur är det egentligen att mitt i en personlig katastrof även hamna mitt i mediernas strålkastarljus? Vilken roll spelar egentligen en namngivning i det läget? Och vem ska räknas som en offentlig person? I början av september kom nyheten att misstankarna avskrivits mot den i medierna så kallade “toppmilitären”. Johan Huovinen valde att träda fram med sitt namn och berätta. Vi har i veckan pratat med honom om mediebevakningen och vi börjar den 17:e oktober förra året när polisen i en gryningsräd klockan fem på morgonen grep Johan Huovinen och hans fru i deras lägenhet i centrala Stockholm. Reporter: Erik PeterssonTechprofilerna som vill rädda journalistiken..och så ska vi till USA och valkampanjen där. För i världens största demokrati vill två välkända techprofiler hjälpa journalistiken på traven. Den svenska professorn Max Tegmark - känd för sin dystopiska syn på AI - driver en egen nyhetstjänst. Och Steve Ballmer, som grundade Microsoft ihop med Bill Gates, har dragit igång en sajt, som ska hjälpa väljarna att ta beslut om dom ska rösta på Donald Trump eller Kamala Harris.Techprofilerna är övertygade om att fakta är svaret på problemet med en valrörelse packad med lögner och desinformation. Men löser det nåt att slänga fakta på problemen om folk vill tro på lögner? Reporter: Katarina AnderssonHar du sett eller hört något du tycker vi borde kika närmare på? Tipsa oss här

Att göra en så kallad Wallraff är den kanske mest kontroversiella journalistiska metoderna av dem alla. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Den bör användas restriktivt. Insatsen är hög och vinsten måste trumfa det moraliska dilemmat att man för människor bakom ljuset. Wallraff-metoden har hamnat i fokus i veckan efter att TV4:s Kalla Fakta släppt en granskning av Sverigedemokraternas påstådda trollfabrik. Än så länge är bara halva granskningen publicerad så vad avslöjandet egentligen visar är inte helt klart än - aallraff.Dansar DN efter myndigheternas pipa när tystnadsavtal var villkor för insyn?De flesta journalisterna vill ju komma åt dom där unika, svåråtkomliga historierna. Skuggberättelserna som tar tid att hitta och som kräver riktigt bra källor för att komma nära. Hur ska man då som journalist resonera om det dyker upp potentiellt viktiga uppgifter, men där vägen till dem går via ett sekretessförbehåll? Är det försvarbart att som journalist gå med på restriktioner dikterade av en myndighet?Klåfingriga korrespondenter på Air Force OneI jobbet som Vita Huset-korrespondent ingår att ibland resa med President Biden på hans eget plan Air Force One - det mest övervakade och säkra flygplanet i världen. Men nyligen slog den amerikanska militären larm. Prylar försvinner nämligen mystiskt från planet. De misstänkta är journalisterna ombord. Är det mänskligt och förlåtligt att sticka ner en souvenir från Air Force One i väskan innan man kliver av? Vad betyder det egentligen att journalisterna som är satta att granska presidenten stjäl från hans eget flygplan?Programledare: Martina PierrouProducent: Erik Peterson

Politisk provokation har genom historien varit en metod för att skapa debatt om frågor som för tillfället inte varit allmänt accepterade. Men var går gränsen mellan politisk provokation som vitaliserar det politiska samtalsklimatet och något som blir i huvudsak destruktivt? Det samtalar vi om i veckans Hotspot som gästas av Chang Frick, entreprenör och journalist som ofta står i centrum för det politiska samtalet genom sin frispråkighet. Se programmet på Youtube: ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠https://www.youtube.com/@varldenidagplay⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠ Vill du hjälpa oss att göra fler program? Stöd gärna vårt arbete genom att swisha en gåva till: 123 396 94 17 Prova Världen idag en månad gratis: ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠https://prova.varldenidag.se⁠

Från livesändningen den 25e november. - Etiska dilemman diskuteras när "Etik i natten" intar studion. Vad får man göra och vad får man inte göra, ja det är frågan? I studion: Nils Olin, Sonia Nässén, Kajsa Linnéa Holmqvist, Viktor Svensson och Adam Karlsson. Radiosvallet stöds av Studentkåren i Sundsvall (SKS) och Journalistförbundet i Sundsvall (JFS)

Anna Felländer är en av Sveriges ledande experter på AI och inte minst kopplat till frågor om AI och etik. Vilka etiska gränser finns när en algoritm snart kan luska ut såväl om vi är sugna på en kopp kaffe eller har medicinska problem? Det kommer vara avgörande för vår framtid att vi hanterar dessa frågor med den respekt de förtjänar. 

Vem bestämmer vem som får leva och dö? Lars Sandman är professor i vårdetik och arbetar med prioriteringar inom vården. Det är en värld som både är komplex och tabubelagd men också ett ämne som sällan lyfts upp i offentligheten. Att prata prioriterad vård kan vara en dödsstöt för en politisk karriär men borde debatten breddas och i större utrsträckning bjuda in medborgarna? Sandman berättar i veckans avsnitt av Samtal med Cwejman om de fördelar som en samhällsdebatt skulle tillföra, hur Sveriges riktlinjer inte skiljer på vård till barn eller vuxna och hur svårt det faktiskt är att reformera vården. Han pratar också om Sveriges hantering av pandemin men också komplexiteten i vården som till och med gör det svårt för beslutande politiker att förstå omfattningen. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Efter Rysslands invasion av Ukraina har frågan om vilka bolag svenska byråer kan jobba med aktualiserats. När Resumé ställde frågan till en lång rad svenska byråledare varierade svaren. Prime är en av byråerna som låter medarbetarna ta individuella beslut och i veckans podd gästas vi av byråns vd Malin Severin som berättar mer om hur man håller ihop en byrå när värderingsfrågorna kommer upp på bordet.

Sexnoveller Deluxe dunkar återigen igång helgen i erotikens underbara tecken. Den här gången med novellerna: "Tyskalektionen" samt lyssnarnovellen "Den etiska slampan i kungens tjänst" som skickades in för ett par veckor sedan. Skriven under en militärövning. Det gillar man ju. Och som vanligt är kontaktannonserna mer lustfyllda än ett lusthus på landet. Glada att du lyssnar!Vill du stötta podden och ta del av exklusivt material som exempelvis ett par lite för explicita noveller och annat bus?Gå in https://www.patreon.com/sexnovellerdeluxePuss, kram och lite smek / Jonas & Natalie! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Första avsnittet 2022 fick dröja. Men nu är Far & Son tillbaka med råge.Oroligheterna i Ryssland får sonen att tänka på att ett krig aldrig varit så nära. Fadern svarar med att media håsar upp det hela.Sedan är det just detta med självkörande bilar i framtiden. Ska man välja bilen som räddar dig vid en eventuell olycka eller ska man välja den som räddar den andra och du kraschar in i en vägg? See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Anna Grönlund är läkare och före detta forskare inom stamceller och regenerativ kardiologi vid Karolinska institutet, där hon ingick i Macchiarinis forskargrupp. I sin debutroman Av kött och blod skildrar hon forskarvärldens mörkare sidor.  Ordfronten #110 blir ett samtal om … Continue reading →

Gäster i veckans podd är filosoferna och vännerna Peter Singer och Torbjörn Tännsjö. Peter Singer brukar framhållas som en av världens mest inflytelserika filosofer. I boken En värld nu ger han sig i kast med några av vår tids viktigaste frågor och söker en etik för globaliseringens tidsålder. Torbjörn Tännsjö är författare till ett fyrtiotal böcker och en av Sveriges mest namnkunniga filosofer. I Folk & Vilja presenterar han tillsammans med Folke Tersman en ny historia om demokratins djup, räckvidd och yttersta mening. Vilka stora bioetiska frågor ställer oss pandemin inför? Vilka principer bör styra vårdens prioriteringar; är strikt jämlikhet eftersträvansvärt, eller bör en ung person prioriteras före en äldre? Och hur högt i tak är det egentligen inom akademin?

Svenskarna är väldigt positiva till att donera organ. Ändå genomförs väldigt få organdonationer. Men med ett nytt lagförslag på bordet är experterna positiva. Det kommer innebära mindre osäkerhet för vårdpersonalen, säger Anna Forsberg, Europas enda professor i transplantationsvård. I lagförslaget föreslås bland annat att medicinska insatser ska få sättas in före döden, men bara om den inte kan vänta tills patienten är död. Den får inte medföra mer än ringa smärta eller skada och får inte hindra insatser för donatorns egen skull.Gabriella är född med en ovanlig genetisk sjukdom. När hon senare under livet gör en utredning visar den att hon bara har 40 % njurfunktion, och efter hennes andra förlossning blir läget akut och det slutar med att hennes bror Viktor donerar en av sina njurar till henne.  Att Viktor donerade en njure till mig, det är den största gåvan man kan få i livet, säger hon. Gäster i programmet är Anna Forsberg, Europas enda professor i transplantationsvård, Lunds universitet, Lisa Kirsebom, vetenskapsjournalist och författare till boken Ur döden liv och Linda Gyllström Krekula, verksamhetschef på Regionalt donationscentrum Stockholm Gotland.

Vad får man göra och inte göra när man arbetar med marknadsundersökningar och marknadsföring? Och vad bör man göra och inte göra? Det kan vara knepigt det där. För att reda ut detta fick vi besök i poddstudion av Axel Tandberg som är jurist, gdpr-expert och dessutom ordförande för ERM (Etiska Rådet för Marknadsundersökningar - http://www.etiskaradet-erm.se/) Axel delar frikostigt med sig av kunskap och tips kring både etiska och legala aspekter på marknadsundersökningar och marknadsföring. Superintressant och superviktigt – det här vill du inte missa! Och jajamän, vi hann med att prata både böcker och musik slutet av avsnittet också. Mycket nöje!

Carina Bergfeldt är i blåsväder för att ha ätit middag med bl.a Annie Lööf och Mona Sahlin, en så kallad white women power meeting som Kodjo kallar det. Kodjo försöker styra upp en egen variant, Black men power meet, men enligt google är Moderaternas Hanif Bali den enda svarta högerpolitikern så vi ringer upp Hanif och frågar om han kan identifiera sig med den beskrivningen. Vi får besök att en av världens bästa etiska hackare Frans Rosén, rangordnar choklad och har en väldigt diffus diskussion om kantareller.

Det är dags att testa Hannas och Johannes Wu-Tang Clan-kunskaper! Eller rättare sagt att testa Zexy Demon och Annoyin Menace, som är Hannas och Johannes nya artistnamn. Ahmet Yaraman är i studion och det bjuds på ett otroligt quiz. Vi får till exempel höra hur Hanna, eller Annoyin Menace, hade översatt raden "Something in the street went, bang bang. Making it hard for you to do your thang thang" till svnesk hiphop. I Vardagsfilosofiska rummet berättar legenden Kikki Danielsson om ifall man får ragga på gifta män och om hon hade kunnat dela livet med någon som bara är något år äldre än hennes barn. Kan komikern Nisse Hallberg tänka sig vara tillsammans med en Djurgårdare? Eller någon som vägrar använda deo? Med tanke på att han visar sig vara kanske världens mest äckelmagade person blir i alla fall det sistnämnda svårt. Programledare: Johannes Cakar och Hanna Hellquist

Välkomna till ett nytt avsnitt av Etikpodden! Så här mitt i sommaren kommer jag och lägger lite tyngd på era axlar. I det här avsnittet avhandlas nämligen det etiska kravet, formulerat av filosofen Lögstrup. Något att bära med sig, inte bara in i höstens arbete sedan, utan i varje möte med en annan människa.

Hanna Hellquist avslöjar att hon inte gillar när barn pratar med dialekt, särskilt skånska! Christopher är exalterad eftersom han för första gången NÅGONSIN fått tillåtelse att freestyla i det vardagsfilosofiska rummet där vi idag testar moralen på allkonstnären Shima Niavarani och f.d. fotbollspelaren Martin Mutumba.

Svåra etiska konflikter är en ofrånkomlig del av barnmorskans arbete och när motsättningar uppstår behövs strategier för hur dessa ska hanteras. Den etiska koden kan vara ett stöd i hur barnmorskorna kan tänka och agera. Dagens gäst är Marie Oscarsson, Lektor vid institutionen för hälso- och vårdvetenskap, Linnéuniversitetet i Kalmar. Intervjuar gör samordningsbarnmorska Emma Lilliehöök.

Välkomna till Etikpodden! En serie avsnitt om etik inom skola, vård och omsorg, kopplat till etiska begrepp, principer och teorier. I det här första avsnittet går jag igenom de fyra etiska principerna som är tänkta att guida oss när vi står inför etiska dilemman och när svåra beslut ska tas. Jag heter Terése Österholm, är leg. psykolog och arbetar bland annat med att handleda och utbilda i lågaffektivt bemötande och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Just nu skriver jag på min kandidatuppsats i filosofi inom området autonomi och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Om våra identiteter hela tiden förändras av faktorer utanför vår kontroll vad händer då med idén om personligt ansvar? Det resonerar författaren och journalisten Eva-Lotta Hultén om. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän publicerades första gången i september 2020. Jag har alltid tyckt om att fundera över vem jag hade varit om jag hade levt under andra omständigheter. Om jag hade vuxit upp i ett jägar- och samlarsamhälle hade jag då haft samma törst efter att förstå och sätta ord på världen? Hade jag haft större eller mindre behov av att vara ensam om jag hade vuxit upp i en fattig torpstuga med tio syskon i stället för i ett relativt rymligt 70-talsradhus med bara två? Vem hade jag varit om jag bott på en annan plats, med andra grannar, en annan man, andra barn och andra vänner? Många vill nog svara att de trots vissa variationer hade varit ungefär samma personer som de är nu, att vår kärna ändå är fast. Men är det så? På senare år har man inom forskningsområdet epigenetik visat att vårt genetiska arv kan få helt olika utfall beroende på vilka liv vi lever, och att det inte bara påverkar vår fysiska hälsa utan också vår personlighet. Den ständigt växande medicinska forskningen om bakterierna i våra tarmar tyder på att de kan ha betydelse för exempelvis hur depressiva vi blir till vår läggning. Kattparasiten toxoplasma överförs lätt till människor via kattens avföring och studier tyder på att den kan göra män mer inåtvända och misstänksamma och kvinnor mer tillitsfulla och kontaktsugna. Men framför allt formas vi av andra människor. Vi anpassar oss efter situationer vi hamnar i och personer vi umgås med och anpassningarna blir en del av våra jag. Hur vi fostrats till att tala och föra oss som barn påverkar i sin tur vilket bemötande vi får och antingen öppnar eller stänger dörrar för oss i livet vilket också det formar våra personligheter. Jaget, skriver filosofen Kwame Anthony Appiah i boken Identitetsillusionen, är en produkt av hur vi svarar på andras sociala krav. Som exempel ger han bland annat ett socialpsykologiskt experiment från 50-talet då två grupper av pojkar fick leva lägerliv en sommar. Först när grupperna var för sig svetsats samman fick de vetskap om varandra och möttes i olika tävlingar. Snabbt växte en stark fiendskap fram mellan dem och trots att de alla hade liknande bakgrund och livsomständigheter började de definiera sin egen grupp utifrån den andra och skilja sig åt alltmer. Gruppen Rattlers utsåg sig själva till tuffingar som svor och då beslutade sig Eagles för att skärpa till sig eftersom de inte ville vara sådana lodisar som Rattlers. Appiah beskriver det som att etiketterna på grupperna kom först men att essenserna, det som utmärkte pojkarna i de olika grupperna, följde snabbt därpå. Han skriver Pojkarna utvecklade inte motsatta identiteter för att de hade olika normer de utvecklade olika normer för att de hade motsatta identiteter. Liknande processer pågår hela tiden, inte minst i våra i skolor. Flera forskare har pekat på att pojkar utvecklar en ovilja att anstränga sig i skolan eftersom det stämplats som tjejigt. Duktiga pojkar med låg status presterar till och med sämre med flit, för att inte ytterligare sjunka i hierarkin. Och eftersom våra handlingar påverkar hur vi ser på oss själva riskerar identiteten som ointresserad av skolarbete att sätta sig och bli en verklig del av personligheten. Till råga på allt har vi människor dåligt minne, vilket också bidrar till att forma oss. Vi gör som alla andra, tycker som dem vi umgås med, låter våra känslor påverkas av reklam, tv-serier och böcker, och glömmer snabbt att vi nyss tänkte och kände på ett annat sätt. Vårt dåliga minne kompenserar vi med fantasi, vilket kan resultera i allt från att en rätt medioker barndom i efterhand kan framstå som lycklig till att vi får falska minnen av att ha blivit utsatta för övergrepp. Våra jag är kort sagt oerhört föränderliga. Så vilka är vi egentligen, och vad styr våra handlingar som ju är det som andra ser av oss och uppfattar som våra jag? Och hur ska vi se på sådant som rättvisa när så mycket i våra liv inte alls ligger i vår egen makt att styra över? Är det verkligen jag som gjort mig förtjänt av något, eller har jag bara tur som blivit arbetsam och fått förmåga att fokusera? Det finns också något motsägelsefullt i att straffa människor när deras handlingar i så hög grad beror på hur deras föräldrar betett sig mot dem när de växte upp, vilka gener de råkat få, vilka människor de har omkring sig och vilka situationer de hamnat i. Sällan ställs väl denna problematik på sin spets lika tydligt som i krig, där ofta mycket unga människor som under värnplikten tränats i att lyda order försätts i extrema situationer och med mycket lite utrymme för eftertanke ändå förväntas bete sig rationellt och moraliskt. I Niclas Sennertegs biografi över Auschwitz lägerkommendant Rudolf Höss, Allt jag känner är att mina fötter gör ont, finns en talande scen återgiven. Höss förhörs i krigsförbrytarrättegången i Nürnberg om hur han såg på Himmlers order att mörda alla judar. Hade han inte kunnat vägra lyda order? Nej, svarar Höss: utifrån hela vår fostran var det otänkbart att vägra lyda order, oavsett vad för slags order det handlade om Jag antar att ni inte kan förstå vår värld. Naturligtvis var jag tvungen att lyda order och nu måste jag ta konsekvenserna. Han tycks både anse att han var ett viljelöst offer för omständigheterna och att han är ansvarig för det han har gjort. Det går inte ihop. Det går att diskutera hur viljelös just Rudolf Höss egentligen var. Sennerteg menar i sin bok att han snarare agerade utifrån stark ideologisk övertygelse, men faktum kvarstår att det finns många studier som visar att vi kan förmås att göra saker som går helt på tvärs med våra normala uppfattningar, om bara auktoriteter och omständigheter driver oss att göra det. Vi kan emellertid inte se på människan som bara ett offer för omständigheter. Hela samhällsordningen skulle falla om vi slutade betrakta alla som i någon mening både fria och ansvariga för sina handlingar. Samtidigt är det ohederligt att inte beakta att yttre faktorer styr oss i väldigt hög grad. Hur ska vi lösa upp denna knut? Kanske räcker det inte att bara hålla människor rättsligt och moraliskt ansvariga? Kanske skulle vi också behöva aktivt efterfråga att människor skaffar sig insikt om hur de själva och andra fungerar - hur lättpåverkade och utifrånstyrda vi är. Vi lever i en tid då instrumenten för att manipulera oss förfinas hela tiden, av företag som vill sälja saker till oss och av stater och organisationer som vill styra oss politiskt. Men det finns ju inget som säger att vi inte kan göra motstånd. Kan man tänka sig att alla medborgare erbjuds en psykologisk värnplikt där vi lär oss grunderna i hur vi människor fungerar och hur vi kan bygga och freda våra egna psykologiska gränser? Det skulle kanske som bonus också kunna ge en hälsosam samhällsinjektion av ödmjukhet inför både våra egna framgångar och andras motgångar. Omständigheternas orättvisa märks på många sätt i vårt samhälle, i sjukjournaler, bidragsstatistik och i brottsregistret. Den klokaste vägen framåt kan inte vara att i efterhand försöka kompensera för alla dessa olikheter, utan att i möjligaste mån göra omständigheterna mindre orättvisa och människor mer medvetna om både dem och sina egna sköra och töjbara jag. Eva-Lotta Hultén, författare och journalist

När algoritmer avgör hur en självkörande bil ska agera, så låser vi etiken i dåtiden. Skribenten och ingenjören Christina Gratorp funderar över den tekniska utvecklingens betydelse för människan. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprunglingen publicerad den 15 oktober 2019. Vem är det som kör egentligen? frågar Musse Pigg sina medresenärer i Walt Disneys kortfilm Mickeys Trailer från 1938. Det är ju jag som kör, svarar Janne Långben med sitt sorgfria höhö, medan bilens övergivna förarsäte gapar tomt genom husvagnens vindruta. Varje gång jag läser om utvecklingen av självkörande bilar hör jag den frasen som ett eko i min skalle. Vem är ansvarig om ingen håller i ratten, och vad innebär etik när tekniken fattar besluten åt oss? När vi bara följer protokollet. Ur ett samhälleligt perspektiv tycks protokollet utgöra en modern dygd. I effektiviseringens namn förlitar vi oss i allt större utsträckning på algoritmiserade beslut, i dag realiserade i datorprogram, där socialarbetaren, handläggaren eller juristen enkelt kan trycka på en knapp för att få fram ett beslut för sitt ärende. Vem får bostadsbidrag, hemtjänst eller böter? Besluten finns i ökande grad inkodade i programvaror utvecklade av tekniker, långt ifrån de verksamheter som utgör vårt sociala skyddsnät och de institutioner som vårt gemensamma samhälle vilar på. Om den globala trenden håller i sig innebär det att inrättningar som socialkontoret och åklagarmyndigheten på sikt inte behöver befolkas av socionomer och jurister utan kan reduceras till platser där någon trycker på en knapp. Möjligheten att tolka lagar och regelverk utifrån nya samhälleliga villkor försvinner morgondagens beslut baseras på gårdagens föreställningar. För det är just vad ett algoritmiserat beslut innebär. Till skillnad från tekniska hjälpmedel som ett räkneprogram eller en vädersimulator, är program som används för att svara på hur vi ska agera något som binder oss till ett beteende. Om vi med teknikens hjälp kan förutspå vilken dag det kommer regna bestämmer det ingenting åt oss. För bonden kan regnet vara välkommet, för semesterfiraren troligtvis inte. Datorprogrammet Compas däremot, som används i domstolar i USA för att förutsäga vem som med stor sannolikhet kommer att bli en återfallsförbrytare, fungerar determinerande. Det knyter inte bara en individs öde till andras beteenden i en redan passerad dåtid, utan avskaffar också medmänniskans blick på individen som just sin egen. För den åtalade vars livsöde står på spel innebär det både att kategoriseras utifrån föreställningar om grupptillhörighet, som klass, kön och etnicitet, och samtidigt att berövas synen på sin domare som en egen, etisk instans. Överfört på en större del av samhället är frågan vilka vi blir för varandra om vi inte längre kan betrakta våra medmänniskor som etiska aktörer. Vem är det jag möter om det inte är hon själv som agerar och vad gör det med min syn på henne? Och vad innebär det i sin tur för min egen förmåga att handla etiskt att betrakta min nästa som förutbestämd? Den moderna byråkratins målrationella tänkande att bara utföra de uppgifter vi åläggs var enligt sociologen Zygmunt Bauman en förutsättning för andra världskrigets terror. Försvaret för de algoritmiserade besluten utgår ofta från argument om rättssäkerhet och likabehandling. Genom att eliminera den så kallade mänskliga faktorn ska inga fördomar slingra sig in, ingen behandlas orättvist. Den juridiska lagen upphöjs till naturvetenskap och ges samma status som gravitationen eller ljusets konstanta hastighet som om lagens ursprung var en objektiv kunskapskälla, i sig fri från fördomar och statisk över tid. I själva verket har det visat sig att det som på pappret kan verka rättssäkert i praktiken ofta fått motsatt effekt. Datorprogrammet Compas har till exempel visat sig dra slutsatser i linje med rasistiska fördomar, vilket både beror på programkodens design och på den statistik som används. Men att se etiskt på sin omvärld är att värja sig mot tron att allt går att reducera till fakta. Kunskap är att äta, men människan får aldrig förbrukas som vetenskap; vi får inte göra den Andre till det Samma genom att tugga och svälja henne. Vår syn på detta andra som inte får objektifieras kategoriseras, katalogiseras, kartläggas är enligt moralfilosofen Emmanuel Lévinas avgörande för vår möjlighet att tänka bortom det totalitära. Att möta en annan människa är att hållas vaken av en gåta säger han, och pekar på att det oförutbestämda också bär möjlighetens frö. Kanske mot helt nya samhällsordningar, kanske mot en hjälpande hand i en stund då man minst förväntar sig en. Kanske kan man kalla det en tillåtelse att frångå protokollet. Men kan inte ett automatiserat beteendet vid sidan av argument om effektivitet och ekonomisk vinning också vara av godo? För att ställa frågan på sin spets kan den självkörande bilen statuera exempel. Dessa skulle, sägs det, kunna rädda tusentals liv. Det amerikanska lärosätet MIT Massachusetts Institute of Technology har ett interaktivt test på sin hemsida. Testet heter Moral Machine och går ut på att jag som användare utifrån ett visst antal situationer ska avgöra hur en självkörande bil bör agera. Jag startar testet. Ett blått fordon och några röda människofigurer dyker upp. Det är inte utan obehag som jag tvingas peka och klicka på vem av dem som måste dö. I scen efter scen väljer jag sedan mellan gångtrafikanter, passagerare och djur. När testet är klart inser jag att det i varje scen funnits mer information än vad jag först trodde. Av sammanfattningen framgår inte bara hur många passagerare och gångtrafikanter jag dödat, utan också hur många män, kvinnor, vältränade, överviktiga och personer som beskrivs ha högt respektive lågt socialt värde som jag låtit stryka med. Detta är den verklighet programmeraren ställs inför. Utan denna kategoriserande verksamhet går det helt enkelt inte att skapa ett program. Etikens fråga sliter sig från nuet och forslas bakåt till en annan beslutsfattande instans. Ett sätt att se det är att framtiden blir låst där kan helt enkelt inte ny information påverka situationen. Det jag möter i trafiken är en kunskap producerad i en svunnen tid en redan uppäten bit av världen. Men om det räddar liv? På ett filosofiskt plan ställer frågan i stort en föreställning om ett utfall mot ett avsägande av oss själva som aktörer med etisk agens. För att ekvationen om etik ska gå ihop måste dock framtiden vara obestridligt ny, vilket bara kan ske om den också samtidigt är o-förutbestämd. Lévinas liknar ett nu där allt hopp om förnyelse har gått förlorat med ett tillstånd av sömnlöshet: där råder förvisso vakenhet men det är alltid samma nu eller samma förflutna som varar. Vakenheten blir dröm, en o-personlig medvetenhet. I fallet med den självkörande bilen är det kanske rättvisare att inte ställa den mot en bil med chaufför, utan mot ett samhälle där vi strävar bort från bilism. Inspirerade av en annan moralfilosof, Immanuel Kant, skulle vi också kunna grubbla över intentionen med resan. Kan man kalla en maskin moralisk utan att samtidigt betrakta den struktur den opererar i? Är ett samhälle uppbyggt kring förbestämda beslut en plats där etiken är möjlig? Frågan om vem som kör verkar inte räcka till. Vi måste också fråga oss: vart är vi på väg? Christina Gratorp, skribent och ingenjör

Vad innebär det att vara en moralisk person? Lars Hermansson menar att det alltför ofta ses som synonymt med att säga rätt sak och att vara emot rätt saker. Vi måste våga tänka och tala friare. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad den 15 maj 2018. I tjugoårsåldern hade jag en period när jag bara med svårighet kunde avhålla mig från att sparka till duvor och små hundar när de kom så nära att det vore möjligt. Detsamma gällde människor på kryckor. Det var inte för att jag ogillade duvor och små hundar och människor på kryckor, utan för att det hade varit så lågt, så i allmänhetens ögon förkastligt. Ju mer jag tänkte på vilket kräk jag skulle vara om jag gav efter för trycket desto större blev trycket. Jag antar att jag led av en mild variant av det som på engelska brukar kallas call of the void, den plötsliga insikten om att livet är oändligt bräckligt och att vem som helst, även jag, nästan när som helst, genom att bryta en överenskommelse, kan krossa det: det räcker med att vrida på ratten ett halvt varv när man möter en bil på landsvägen, eller att med kraft knuffa till en person som står och väntar på perrongen när tåget dundrar in. Eller att bara släppa ett spädbarn man fått i famnen. Ett ögonblicks verk, som det heter. Det är rätt obehagligt när man tänker på det. Det är väl därför vi inte gör det så ofta. Få västerlänningar skulle idag hävda att de handlar som de gör för att det är deras plikt. Men om vi aldrig tänker på det: vilka blir vi då? Om vi aldrig tvivlar på att vi är goda rätt igenom? Jag tror svaret är: vi blir moralister. Immanuel Kant menade i sitt första moralfilosofiska verk, Grundläggning av sedernas metafysik, att den goda handlingen måste kännas lite som en uppoffring annars är den inte riktigt god. Att säga sanningen till exempel, är bara en god handling om du har något att förlora på att inte ljuga. Det går ju faktiskt att vara sanningsenlig av egoistiska skäl. Du ska handla av plikt, inte för att du själv eller någon annan eller samhället som helhet tjänar på det. Pliktetiken, som den här moralläran brukar kallas, är känd för att innehålla fler förbud än påbud. Du ska inte ljuga, inte stjäla, inte sparka undan folks kryckor och så vidare. Länge var förbuden förankrade i en kristen etik som till stora delar handlade om att inte bejaka sina begär, att avstå från världslig makt, köttets lust och andra fåfängligheter. Men när det kristna fundamentet relativiserades i och med sekulariseringen kom pliktetiken som morallära på skam. Få västerlänningar skulle idag hävda att de handlar som de gör för att det är deras plikt. Men pliktkänslan kan vara omedveten, det är en av de tankar den slovenske filosofen Slavoj iek blev berömd för genom otaliga föreläsningar och böcker som Njutandets förvandlingar och Ideologins sublima objekt på 1980- och 90-talen. iek menar att det senkapitalistiska samhället visserligen håller sig med en del gamla nedärvda förbud om att inte döda och så vidare, men att det som framför allt kännetecknar denna kapitalism utan kristendom är påbudet att njuta, unna sig, utforska driftslivets tidigare så mörka vrår och bli en fri människa den ekonomiska tillväxten till fromma. Men påtvingad frihet är som bekant sällan upplevd frihet. Och det är svårt att njuta på befallning, i synnerhet om någon ska tjäna pengar på det. Chailatte var kanske en kul grej, men det där designköket: kostade inte det lite mer än det smakade? Och hur var det med moralen under dessa konsumismens glansdagar? Tja, Stig Larsson sammanfattade det ganska bra i en ofta citerad diktrad: God är den som smakar gott. Fast inte bara så. Det var också en hederssak (fast man kanske inte använde just det ordet) att inte framställa sig som godare än man var: cynism stod högre i kurs än idealism, ironi högre än utopi. vi lever i en tid när moral och språk är intimt förknippade, när moral är språk, och språk moral. Och idag? För ett tag sedan fick jag hemskickat ett korrektur från en publikation jag ska delta i. Längst upp på en högersida, på egen rad, skild från resten av ordet som återfanns på föregående sida, stod stavelsen na. Bilder-na stod det helt korrekt, men ordet blev svårläst när det var uppdelat på två olika tidskriftssidor. Därför hade korrekturläsaren ringat in den ensamma stavelsen, ritat en pil till den och skrivit ordet horunge. Men har de inte rensat ut den där typografiska termen för länge sedan, var det första jag tänkte. Jag googlade, och visst, men inte för så länge sedan. 2016 rekommenderade Svenska språkrådet att vi ska börja använda ensamrad istället, och två år tidigare, 2014, utlyste Föreningen Svenska tecknare, som organiserar också svenska typografer, en tävling om vilket ord som borde ersätta den nedvärderande termen. Sladdis vann, tätt följd av busunge. Jag sitter där med korret och stirrar på den ensamma stavelsen, pilen och det nedvärderande ordet, och försöker föreställa mig hur jag skulle känna om jag faktiskt var son till en prostituerad. Skulle jag ta det personligt och tro att typografen kände till något om min familj, att ordet var en medveten skymf? Eller skulle jag känna mig ledsen och arg, inte bara för egen del, utan också å alla andra sexarbetarbarns vägnar? Eller skulle jag tycka att det var komiskt att den där ensamma stavelsen på något sätt skulle kunna representera mig? Jag vet inte. Men jag vet att vi lever i en tid när moral och språk är intimt förknippade, när moral är språk, och språk moral. Nästan så att somliga tror att det finns ett inneboende ont i vissa ord. Jag hör ofta människor använda det så kallade n-ordet i satser som Och då sade hon n-ordet eller På den tiden man kunde säga n-ordet, i situationer när det inte finns någon svart människa i rummet som skulle kunna ta illa vid sig. Vi måste också vilja andra saker, föra andra diskussioner, tänka att det samhälle vi vill leva i inte bara ska vara motsatsen till det vi inte vill leva i. Jag är inte den första att se likheten med medeltidens teologiska och filosofiska så kallade universaliestrid, som grovt förenklat stod mellan nominalister och realister, där nominalisterna den mest kände är kanske Wilhelm av Ockham menade att allmänbegreppen, de ord vi använder för att beskriva inte ett enskilt ting i världen, utan tinget i allmänhet som stol, demokrat, horunge eller sanning att de är tomma skal som vi kan fylla med vad som helst, medan de mest extrema realisterna verkligen trodde att det till exempel fanns en satanisk essens i ordet satan. Och att vi därför måste väga varje ord på guldvåg. Jag tänker att strävan efter moralisk renhet, då som nu, har med rädsla att göra. Det gäller att inte vackla, när det finns så mycket smuts därute, i Ungern, Polen, inuti Donald Trump, ja till och med på självaste Östermalm. Vi måste stå enade och starka nu, täppa till alla sprickor där the call of the void skulle kunna höras. Det är inte läge för nyanser och självrannsakan. God är den som säger rätt, skulle man kunna travestera Stig Larsson. Och det är förstås bra att vi står upp för alla människors lika värde och det fria ordet. Men när alla står upp på samma sätt. Allt högre ropar vi som till varje pris vill vara goda självklarheter eftersom en visserligen stor men dock minoritet, uttalar det för oss otänkbara. Allt vi vill är att de där 20 procenten inte ska växa och bli 30, 35, 40, 50. Men om det är allt vi vill, då kommer det att bli så. Vi måste också vilja andra saker, föra andra diskussioner, tänka att det samhälle vi vill leva i inte bara ska vara motsatsen till det vi inte vill leva i. Och vara oeniga, inte bara med varandra, utan också med oss själva. Jag ger kanske inte så mycket för Kants pliktetik, men jag tror ändå på det där att den goda handlingen inte ska vara alldeles lätt att utföra. Och att vi inte ska stirra oss blinda på ondskan hos andra, utan också erkänna att den har fäste djupt inom oss själva. Lars Hermansson, författare och kritiker

Om inte jag gör det, så gör någon annan det. Det personliga ansvaret tycks ha förlorat sin poäng i vår tid, men kanske är det precis då moralen blir relevant, funderar författaren Helena Granström. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän publicerades första gången 2018. Homo homini lupus est. Människan är människans varg; det gamla latinska ordstävet har i vår tid fått en förnyad, och kanske än mer skrämmande, innebörd. Med undantag för klimatförändringarna som i och för sig är människans verk, men ett oavsiktligt sådant är de allvarligaste hoten mot människan skapade av henne själv, inte omedvetet utan tvärtom målinriktat och metodiskt. I flera fall är de största farorna för den mänskliga civilisationen också nära förbundna med dess uttalade mål. Dystopin är inte en motpol till utopin, bara en lätt förvanskning av den. Avancerad artificiell intelligens är ett sådant exempel, en teknologi som vissa menar kommer att kunna lösa klimatfrågan och andra problem som vi inte klarar av på egen hand, och på sikt till och med hjälpa oss att kolonisera universum men som samtidigt befaras kunna utradera inte bara mänskligheten utan också allt annat biologiskt liv från planeten, om vi inte lyckas hantera den rätt. Medvetenheten om att AI-forskning medför en sådan allvarlig existentiell risk är spridd, också bland de forskare som själva driver utvecklingen. Trots det höjs i princip inga röster för att forskningen på detta område omedelbart bör upphöra, inte ens från dem som finner det osannolikt att missöden ska gå att undvika.  Vi som utnyttjar vårt historiska privilegium att leva på ett ohållbart sätt kan inte sägas ha mer ansvar för konsekvenserna än alla de andra personer som kunde ha gjort det, om de bara hade haft chansen. Varför inte? Svaret är enkelt: Helt enkelt för att det inte längre är ett alternativ. Dynamiken är densamma som för entydigt destruktiva tekniker som kärnvapen och biologiska stridsmedel, eller för den mer tveeggade möjligheten till genmodifiering av människan: Den som behärskar tekniken vinner makt, och att som person, organisation eller nation avsäga sig den makten innebär bara att man placerar den i händerna på någon annan och kanske mindre ansvarsfull aktör. Om detta var sant redan tidigare, under det 1940-tal då det amerikanska Manhattan-projektets forskare lyckades bli först med att konstruera en fungerande atombomb, är det giltigt i än högre grad inom den globaliserade världsordning som råder idag. En nation som med hjälp av etiskt tvivelaktig vetenskap och teknik skaffar sig politiska eller ekonomiska fördelar, kan snabbt komma att behärska världen. När amerikanerna fällde atombomben över Hiroshima hade den tyske fysikern Werner Heisenberg 25 år av intensiv atomforskning bakom sig. Det var resultatet av hans och andra atomfysikers arbete som nu brände människor till döds, slet dem i stycken, förvandlade dem till aska. Men begreppet skuld var, menade Heisenberg, trots det inte direkt applicerbart, även om vi alla var länkar i den kedja av orsakssamband som ledde fram till denna stora tragedi. Såväl teknikutveckling som vetenskap är historiska processer i vilka individen är utbytbar. Hade Einstein inte upptäckt relativitetsteorin hade någon annan gjort det, och hade inte Heisenberg själv och hans kollegor genom sin forskning bidragit till att lägga den teoretiska grunden för kärnvapen hade någon annan varit där för att fylla hans plats. Av det skälet kan den individ som gör en avgörande upptäckt inte sägas ha mer ansvar för dess konsekvenser än alla de andra personer som kunde ha gjort den. Pionjären har bara blivit placerad på rätt ställe av historien, och har inte gjort något mer än att utföra den uppgift han blivit ålagd. Och detta, tillägger Heisenberg, är det värsta av allt: Insikten om hur oundvikligt alltihop faktiskt var. Mer än hundratusen människors plågsamma död finns med andra ord härbärgerad redan i den teoretiska atomforskningen, eftersom den förr eller senare kommer att leda fram till kunskap som möjliggör bomben, en kunskap som i sin tur kommer att driva någon till att konstruera denna bomb, vilket så småningom kommer att få någon att använda den. Genom forskning görs tekniken möjlig, och så snart den är möjlig är den också nödvändig. Därmed kan forskarens moraliska ansvar i synnerhet, och kanske till och med det personliga ansvaret i allmänhet, i viss mening sägas vara avskaffat i det moderna samhället. Detta inte av ideologiska skäl, utan av praktiska: De krafter som människan i och med byggandet av en teknologisk civilisation har satt igång har visat sig starkare än hennes moral, starkare än hennes politik, ja, starkare än hon själv. Kanske är den vetenskapliga och teknologiska utvecklingen inte oundviklig i något principiellt avseende, men i praktiken tycks den numera fullständigt ohejdbar. Det dilemma som möter den moraliskt sinnade forskaren liknar i många avseenden det som vi alla står inför idag, i relation till de klimatförändringar som inom en nära framtid kommer att bli förödande om utsläppen av växthusgaser inte upphör. Och den kapitulation som de flesta av oss väljer att möta det med, är också besläktad med den som Heisenberg ger uttryck för: Vi som utnyttjar vårt historiska privilegium att leva på ett ohållbart sätt kan inte sägas ha mer ansvar för konsekvenserna än alla de andra personer som kunde ha gjort det, om de bara hade haft chansen. Och dessutom är våra egna handlingar, de förändringar som vore möjliga för att själva att åstadkomma, så små att de saknar betydelse. Begreppet skuld är, säger vi oss, inte direkt applicerbart. Utifrån ett sådant perspektiv snöps kraften hos varje individuell handling redan innan den har hunnit utföras: Vad spelar det för roll om jag slutar flyga och köra bil, om ingen annan gör det? Vad spelar det för roll om jag sopsorterar, blir vegan och slutar nöjesshoppa, när alla andra fortsätter som förut? Det enkla svaret är förstås: Ingen roll alls. Och därmed verkar saken vara avgjord. Moral och personligt ansvar tycks ha spelat ut sin roll. Men när Manhattanprojektets vetenskapliga ledare, fysikern Robert Oppenheimer, ser bomben detonera är det han, och ingen annan, som med hans eget citat ur den hinduiska skriften Bhagavadgita har blivit döden, världarnas förstörare. Men frågan är om det inte förhåller sig precis tvärtom: att det är just i ett sådant här läge som moralen som idé blir verkligt betydelsefull. Ju mer svårgripbara effekterna av den enskilda människans agerande blir, och ju otydligare hennes möjligheter att påverka, desto viktigare blir en känsla för rätt och fel som åtminstone till viss del är oberoende av den enskilda handlingens konsekvenser. På samma sätt som begrepp som värdighet, godhet och respekt hämtar dessa kategorier sin näring från någonting som ligger djupare än de omedelbara effekter som ofta kan vara både oöverblickbara och svåra att förutse. När vi värderar handlingar med deras hjälp, värderar vi inte bara handlingarnas konsekvenser, utan också hur de formar den individ som begår dem. Kanske var atombomben oundviklig, och kanske var den enskilda forskarens roll i dess tillkomst fullständigt utbytbar. Men när Manhattanprojektets vetenskapliga ledare, fysikern Robert Oppenheimer, ser bomben detonera är det han, och ingen annan, som med hans eget citat ur den hinduiska skriften Bhagavadgita   har blivit döden, världarnas förstörare. Kanske eller rentav troligen kommer vi att misslyckas med att dämpa klimatförändringarna och annan mänsklig förstörelse av planeten; kanske kommer vi till sist att gå under i en värld som vi själva slagit i spillror. Och kanske kan ingen av oss göra någonting för att förhindra det. Betyder det att vi lika gärna kan fortsätta som hittills, och acceptera att historien har gjort oss till världarnas förstörare   i en mindre storslagen, men minst lika reell bemärkelse som Oppenheimer? Inte om vi tror att begrepp som godhet, värdighet och vördnad äger någon mening, inte om vi tror att det har betydelse att kunna se oss själva i ögonen och säga: Jag levde så gott jag förmådde. Det åtminstone det står ännu i vår makt. Helena Granström, författare med bakgrund inom fysik och matematik

Integritetskränkande klavertramp, polisens närvaro på sociala medier får kritik. Om vaccinrapportering, hur ska medier rapportera om dödsfall utan att skrämmas? Om Youtubes nedstängning av swebbtv. Etiska polisövertramp på sociala medier Polisens närvaro i sociala medier har varit på tapeten under julen. Det har nog undgått få hur det under dom senaste åren kommit fler och fler lokala och nationella poliskonton som sprider inblickar och ingripanden från norr till söder till sina följare. Polisen är en myndighet i stort behov av allmänhetens förtroende där kan dom sociala medierna vara till stor nytta. Men hur mycket förtroende skapas egentligen av raljanta kommentarer, integritetskränande och dåligt pixlade bilder eller regelrätta reklaminlägg? Skribenten Max Karlsson har under en längre tid granskat polisens agerande och i veckan publicerade han en sammanställning i dagens ETC. Reporter: Tonchi Percan Vaccinrapportering om dödsfall alarmistisk? Förra veckan kom nyheten att en multisjuk, 85 år gammal man på ett särskilt boende avlidit dagen efter att han fått Covid-vaccinet. Mer eller mindre alla svenska medier publicerade nyheten, detta trots att läkare inte misstänker någon koppling mellan vaccinet och mannens dödsfall. Så vad var då egentligen nyheten? Att en äldre man dog? Vaccineringen av Sverige kommer utan tvekan att vara en av vårens största nyhetshändelser och kommer återkommande att vara i fokus i medierapporteringen. Och fallet med mannen som dog efter sprutan, det var det första men kommer inte att vara det sista där personer avlider i nära tidssamband med vaccinering. Så hur ska då medier hantera den här situationen och hur ska dom bevaka den? Erik Petersson har i veckan pratat med tre olika medier som valt olika väg och försökt reda ut vilken linje de kommer ha i sin vaccinrapportering. Reporter: Erik Petersson Youtube raderade Swebbtv Dagen innan julafton valde Youtube att radera kanalen Swebbtv från dess plattform. Det skedde efter att kanalen under hösten fått upprepade varningar om att innehåll som publicerats strider mot youtubes användarvillkor. Enligt Mikael Willgert, VD för och programledare på swebbtv, handlar det om uppemot 700 videoklipp och hundratusentals kommentarer som på ett bräde raderats. Det svänger fort i den nya medievärlden. Det är faktiskt bara år sen dom stora amerikanska techjättarna kallade sig för infrastruktur och inte publicister. Då ville dom inte moderera, radera eller ta ansvar för innehåll som deras användare laddat upp. Men nu blåser ju andra vindar och frågan är om man idag inte bör kalla Youtube, Twitter och Facebook för världens mäktigaste publicister. Adam Cwejman, chef för Göteborgs-Postens liberala ledarsida, skrev i veckan om nedsläckningen av swebbtv. Jag ringde upp honom. Reporter: Johan Cedersjö

Redan som 9-åring lärde han sig att överträda gränser genom sitt hackande. Den största anledningen var att han hade svårt med det sociala och hellre umgicks med teknologi. Senare fick han diagnosen autism. “Synd att det tog hela min skolperiod innan min omgivning reagerade.” När han som tonåring förstod det brottsliga i hackandet var det...

#34 om Etiska teorier med Gloria Mähringer by Om filosofers liv och tankar

Som grundare och generalsekreterare för Berättarministeriet ingick Dilsa Demirbag-Sten i juryn för Naturvetarnas idétävling Thinktank 2030. Hur nästa generation löser samhällets problem inspirerar henne. Hon sätter hoppet till naturvetare som behöver kavla upp skjortärmarna för att sprida naturvetenskapen utanför akademin och ta ansvar för folkbildningen.

Hur ser egentligen ansvaret ut för vad som sägs och hörs i Fontänbubbel? I dagens podd pratar vi etiska avvägningar ur ett metaperspektiv. Vi diskuterar yttrandefrihet, radiolag och sociala medier. Hur definierar vi censur? Vad är provocerande och vad är stötande? Spelar skillnaden egentligen någon roll? Personligt, humoristiskt och nära

Vi repriserar en samling reportage från våren om hur medier hanterat och bevakat coronakrisen. Om bland annat etiska dilemman, specialreportrarnas roll och pandemins effekter på TV-utbudet. Etiska dilemman när SVT visade bilder inifrån intensivvårdsavdelning Hur skildrar man Coronakrisen utan att det bara blir ansiktslösa siffror av hela katastrofen? För journalister som jobbar med TV är svaret på den frågan ganska enkelt. Det handlar om att få bilder. Bilder som berör och väcker känslor. Men hur gör man det utan att gå för nära? Repris från april.  Om specialreportrarnas roll under coronabevakningen I vanliga fall kan artiklar och reportage  av medicin- och vetenskapsreportar leva i skymundan. Det är alltid något annat som är i fokus. Men dessa dagar, veckor och månader har allt ljus riktas mot ett virus. På vissa redaktioner har de idag mer makt än redaktörer. Det är medicinreportrar som bedömer vad som ska publiceras eller inte. Men på andra redaktioner finns de inte längre kvar. Repris från mars. Corona-viruset sätter käppar i hjulet för TV-fabriken Just nu är det, i vanliga fall, högsäsong för TV-inspelningar i Sverige. Inspelningar av program som sen visas på hösten och under vintern och till och med nästa år. Så vad är det för TV-vinter som väntar? Vad kommer kanalerna sända när man inte lyckas spela in det material man behöver till senare på året? Repris från maj. Vad händer när pandemin man rapporterar om blir verklighet på egna redaktionen? Tomas Oneborg var fotograf på Svenska Dagbladet och  kallades den siste riktige pressfotografen. I 34 år jobbade han på Svenska Dagbladet. Han dog i sviterna av covid-19 i slutet av mars, 62 år gammal. Vilka risker tog han på jobbet? Kunde Svenska Dagbladet ha gjort någonting annorlunda? Och hur påverkade dödsfallet tidningens säkerhetsrutiner? Repris från april.

Under den pågående coronapandemin ställs många etiska frågor på sin spets.

I detta avsnitt funderar Leo högt över vad som egentligen är bra ledarskap och om goda ledare ens finns på riktigt. Olof tar vid med ett samtal om etik i förhållande till just ledarskap.

Vilka etiska avvägningar gjorde SVT när de visade bilder av döende Coronapatienter från en intensivvårdsavdelning i Italien? Om specialreportrarnas viktiga roll under Coronakrisen. Men hur många finns kvar? Vilka lärdomar har journalister i Kina dragit nu när krisen där börjar lätta? Och så om hur facebook håller på att inrätta en egen självständig högsta domstol. Etiska avvägningar när SVT visade bilder på döende coronapatienter Hur skildrar man Coronakrisen utan att det bara blir ansiktslösa siffror av hela katastrofen? Ja för journalister som jobbar med TV är svaret på den frågan ganska enkelt. Det handlar om att få bilder. Bilder som berör och väcker känslor. Men hur gör man det utan att gå för nära? Och hur resonerar redaktioner när vikten av att ha bilder hamnar på kollisionskurs med ett annat intresse, nämligen det att respektera svårt sjuka och döende människors integritet. Reporter: Erik Petersson. Specialreportrarnas roll i coronabevakningen I vanliga fall kan artiklar och reportage  av medicin- och vetenskapsreportar leva i skymundan. Det är alltid något annat som är i fokus. Men dessa dagar, veckor och månader har allt ljus riktas mot ett virus.  På vissa redaktioner har de idag mer makt än redaktörer. Det är medicinreportrar som bedömer vad som ska publiceras eller inte. Men på andra redaktioner finns de inte längre kvar. Där har specialreportrarna blivit allmänna nyhetsreportrar. Tonchi Percan har tillbringat veckan med att umgås, både virtuellt och i verkligheten med medicinreportrarna som försöker hålla kompassriktning rätt i den ström av kunskap och forskning som kommer nu. Lärdomar av rapportering från coronadrabbat Kina Medan vi i Sverige sannolikt har den stora explosionen av coronafall framför oss, så har tillvaron i landet där allting startade, Kina börjat återvända till det normala. Karantäner har öppnats och antalet nya dödsfall och nya smittade har iallafall enligt de kinesiska myndigheterna minskat drastiskt. Vilka lärdomar har då journalisterna dragit, nu när den värsta krisen lugnat sig? Katarina Andersson fick en intervju med Eva Xiao, reporter i Peking för den franska nyhetsbyrån AFP. Facebook inrättar ny världsdomstol Redan i slutet av 2018 rullade Mark Zuckerberg ut en ambitiös plan: Han ville skapa en slags högsta domstol för Facebook: en så kallad Oversight Board. Den Facebook-användare som fått sitt innehåll ratat och bortsuddat av FB ska kunna gå till en helt ny instans - och få upprättelse.Med andra ord, "domstolen" ska kunna köra över Mark Zuckerberg. Företaget har nu plöjt ner 130 miljoner dollar i projektet. Han har utsett en chef och redan till sommaren räknar han med att de första fallen ska kunna avgöras. Så, är Oversight Board ett ärligt försök att få bukt med problemen som Facebooks brottas med - eller bara kosmetika? Reporter: Katarina Andersson.

Marie Agerhäll som ligger bakom svenska humorsuccén Dips kommer och berättar om hur det är att göra allt - skriva, regissera, skådespela - i en serie. Andreas Kleerup freestylar på harpa och tillsammans löser han och Marie våra etiska dilemman.

Advokatutredning mot Dagens industris chefredaktör Peter Fellman. Etiska avvägningar när medier bevakade ensam mans begravning. Tidskrifternas sökande efter digital affär. Och gycklarkritik mot SvD. Advokatutredning mot Dagens industris chefredaktör Veckan innan jul publicerade vi ett reportage om en text Dagens Industris chefredaktör skrev i den egna tidningen. Det var en reseberättelse från en thailändsk lyxresort han besökt.  Som vi kunde berätta då fanns det omständigheter som inte framgick i tidningen. Nämligen att hans fru jobbade på en resebyrå som säljer resor just hit. Och att resebyrån på sin hemsida länkade till Fellmans text. Men i veckan kom det fram att det här blivit en fråga på högsta ledningsnivå inom Bonnier. Bonnier News har anlitat en extern advokatbyrå för att utreda Fellmans förehavanden. I torsdags höll tidningen stormöte och presenterade den nu färdiga utredningen för tidningens anställda. Reporter Erik Petersson Medierna gjorde avliden man till symbol för den svenska ensamheten Att en ensam man legat död i sin lägenhet i I över tre år är såklart uppseendeväckande. Och det är klassiskt journalistiskt stoff att skildra sådana här människoöden. Men på begravning av mannen som för ett par veckor sedan fick stor uppmärksamhet i svenska medier var flertalet av de på plats journalister.  Vad vet vi egentligen om Stockholms ensammaste man som Aftonbladet kom att kalla honom, och med vilken rätt gör medier honom till symbolen för den svenska ensamheten?  Hur respekterar man en människas sista önskan om det inte finns någon kvar att fråga?  Reporter Tonchi Percan Oviss digital framtid för magasinsbranschen Nu om tidskrifter och magasin på jakt efter en digital framtid. För till skillnad från dagspressen där digitala prenumeranter blivit en viktig del av inkomsterna är tidskrifter fortfarande mycket mer kvar i affären från det där blanka, skinande lyxiga magasinet som kommer varje månad i gammalt hederligt pappersformat. I den här delen av mediebranschen är det heller inte lika självklart hur en digitala framtid ska se ut? Och frågan är om den ens finns för alla slags tidskrifter? Vi besöker Aller media och Vi, som båda vill ställa om - men på lite olika sätt.  Reporter: Therese Rosenvinge  SvD slängde gycklarna under bussen i klimatgranskning Svenska dagbladets granskning av Naturvårdsverkets bidrag till olika klimatsatsningar fick i veckan rubriken Gycklarprojekt för klimatet fick miljoner- ren idioti. En liten del av insatsen man granskade handlade nämligen om en gycklarföreställning med syfte att informera om olika sätt att spara energi. Men när det visar sig att gycklargruppen inte alls fått några miljoner och att tillägget ren idioti syftar på något helt annat, ja då kom gycklarnas kritik som ett brev på posten. Reporter: Erik Petersson

Den tyska författaren Juli Zeh har en förmåga att skruva lite på verkligheten och åstadkomma en kusligt tänkvärd litteratur. Dan Jönsson tar ett större grepp om hennes författarskap. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Är det förflutna verkligen förflutet? Vad innebär kvantmekanikens teorier om man försöker omsätta dem i verkliga livet? Kan vår tids besatthet av hälsa och fysisk träning vara början på en framväxande, auktoritär mentalitet? Är terapi och terrorism kanske bara olika svar på tomheten i vår civilisation? Är det hyckleri att lära våra barn moral i en värld där konkurrensen råder? Kort sagt, hur nära avgrunden befinner vi oss? När jag läser Juli Zehs romaner blir jag ofta övertygad om att vi i själva verket står mitt i den, bara att vi inte märker det, eftersom även en avgrund numera kan möbleras på ett både ljust och smakfullt sätt och inte avslöjar sitt mörker och sitt djup för den som aldrig faller. Så faller är just vad människorna gör hos Juli Zeh. Henning i Neujahr, Nyår, som handlöst störtar ner i ett förträngt barndomsminne under en vintersemester med familjen på Kanarieöarna. Gymnastikläraren Smutek i Spieltrieb, Leklust, som blir offer för två brådmogna elevers maktspel. Partikelfysikern Sebastian i Schilf (talande nog Fritt fall i svensk översättning) som av omständigheterna beräkning, slump och rena missförstånd drivs till ett bestialiskt mord på en oskyldig person. Ofta män i vad som på ytan ser ut att vara säkra sociala positioner, men då och då också en framgångsrik yrkeskvinna, som i Unterleuten där den obarmhärtigt driftiga Linda Franzen tvingas inse gränserna för sin strategiska förmåga i mötet med den lilla byn på den östtyska landsbygden. Avgrunden är inget yttre hot. Vi bär den inom oss. Juli Zeh hör till en grupp yngre tyska författare som medvetet försöker skriva sig ut ur nittonhundratalets långa historiska skugga, och istället vända blicken mot de konflikter som utmärker nutidens återförenade förbundsrepublik. Hon började sitt yrkesliv som jurist, med folkrätt som specialitet: något som märks i debutromanen Adler und Engel, Örn och ängel från 2001, en smått kaotisk men skarp och originell berättelse om just en folkrättsjurist med hemliga uppdrag under Balkankrigen som dras in i ett internationellt nätverk av narkotikahandlare. Boken väckte stor uppmärksamhet när den kom ut i Tyskland med sitt flimrande tempo, sin intelligenta samhällskritik och sina skarpskurna tidsmarkörer framstod den som mycket samtida på ett sätt som visserligen med tjugo års distans kan kännas aningen daterat. Men den innehåller också flera teman som Zeh senare utvecklar i sitt författarskap: individens illusoriska frihet under ett system hon inte själv förstår; gränsen mellan normalitet och katastrof som något mer eller mindre slumpmässigt i en civilisation där den enskilda människan knappast betyder mer än en nolla i en finansiell algoritm. Om det här låter cyniskt uttrycker jag mig oklart. Juli Zehs romaner bottnar i en humanistisk övertygelse som man väl rentav skulle kunna kalla idealistisk om det inte var för svärtan i den. I den roman som blev hennes breda internationella genombrott, Corpus Delicti från 2009, målar hon upp en hurtfrisk dystopi belägen sisådär ett halvsekel in i framtiden, en värld där vår tids hälsoevangelium på allvar har tagit steget från kulturell norm och statusmarkör till auktoritär doktrin. På 2050-talet styrs människornas liv av den ofelbara Metoden, som garanterar dem ett liv fritt från sjukdomar och risker men å andra sidan kräver ständig övervakning och stränga straff för varje avvikelse. Mia Holl, som alltid varit en lojal medborgare, får efter sin brors död upp ögonen för Metodens konsekvenser och börjar göra motstånd. Till ingen nytta förstås; systemet är som alltid starkare än den enskilda, och vet precis hur det ska böja henne rätt. Satirens måltavla är förstås på ett sätt tydlig nog i en tid med rökförbud, riskanalyser och träningshets. Men den har ett vidare syfte än så. Corpus Delicti publicerades i stort sett samtidigt som Juli Zeh trädde fram som en av de starkaste tyska rösterna i nollnolltalets post-terroristiska debatt om det hotande övervakningssamhället, först och främst i boken Angriff auf die Freiheit, som hon gav ut tillsammans med Ilija Trojanow samma år, 2009. Fixeringen vid terrorhotet, skrev de, har skapat en besatthet av säkerhet som i sin tur lett till ett paradigmskifte i synen på förhållandet mellan stat och medborgare. I övervakningssamhället anses medborgaren misstänkt tills hon kan bevisa sin oskuld, istället för tvärtom det vill säga ungefär som i Metodens välvilliga diktatur, där ideliga blodprover och hälsotester kontrollerar så medborgaren sköter sig. Om Corpus Delicti alltså gestaltar riskerna med en logik där medborgarskapet innebär en förpliktelse att på olika sätt göra sig förtjänt av statens omsorger, så varnar romanen Leere Herzen, Tomma hjärtan från 2017, snarare för det motsatta, ett samhälle som helt slutar fungera som en sammanhållande kraft. Här har tiden skruvats fram ett knappt decennium, och Tyskland regeras av populister som har lagt ut i stort sett alla samhällsfunktioner på privat entreprenad. Huvudpersonen Britta Söldner driver ett företag med affärsidén att behandla självmordsbenägna personer enligt ett tolvpunktsprogram där de klienter som är kvar på den sista nivån slussas vidare till valfri terrororganisation. Affärerna går lysande, och det är inte förrän en skrupelfri konkurrent plötsligt dyker upp på marknaden som Britta tvingas fråga sig vilka grundvärderingar som egentligen driver henne. Det är just den frågan som genomsyrar Juli Zehs romaner. Vad finns det för plats för sådant som moral och rättskänsla i ett samhälle där människan kläms mellan globaliseringens kallhamrade marknadsprinciper å ena sidan och statens övervakning och förmynderi å den andra? Krävs det en katastrof för att vi ska vakna? Tomma hjärtan och Corpus Delicti befinner sig här vid ena polen i ett författarskap som stilmässigt sträcker sig från satirisk dystopi till filosofisk kriminalroman eller, som i den stora kollektivromanen Unterleuten från 2015: realistisk landsbygdsskildring. Unterleuten utspelar sig i en liten by med samma namn i östtyska Brandenburg, några mil från Berlin, ett par decennier efter återföreningen. Gamla tankemönster och motsättningar från DDR-tiden möter den nya tidens utflyttade miljövänner och frifräsande entreprenörer i en klass- och kulturkonflikt där fördomar och missförstånd urartar i ett regelrätt inbördeskrig. Sådant, förstår man, måste oundvikligen bli följden av en samhällsordning vars högsta princip är illusionen om den fria konkurrensen. Berättelsen i Unterleuten föregås av ett motto på försättsbladet: Allt är vilja, citerat ur den nydarwinistiske självhjälpsförfattaren Manfred Gortz bok Dein Erfolg, Din succé, som romanens hästentreprenör Linda Franzen läser som en bibel och som det för övrigt visat sig att Juli Zeh har skrivit och gett ut själv under pseudonym. Allt är vilja och ändå inte alls: för när röken lagt sig står ju byn trots allt kvar, och precis som Britta Söldner i Tomma hjärtan och Mia Holl i Corpus Delicti rör sig invånarna i Unterleuten de som blir kvar mot ett uppvaknande. Att leva på ständig vakt mot sina grannar fungerar inte. Moral och rättskänsla, medmänsklighet och vanlig tillit: utan dem störtar vi verkligen ner i avgrunden. Dan Jönsson, författare och essäist

Dagens Morgonpasset i P3 är kortare än vanligt på grund av Radiosporten. Kalle, Marcus och Hanna benar ut om Kalle Berg är tillräckligt känd för att medverka i ett reality-serie om pingis, diskuterar de siamesiska tvillingarna på Naturhistoriska i Göteborg och hänger med utvecklingsingenjören Sofia Andersson som berättar om hur avlopp fungerar.

Nina och Silvia ger sig in i debatten om brottmålsadvokaternas gangsterreklam på sociala medier. De reder ut vilka etiska regler som brottmålsadvokater måste följa och hur de påverkar både arbetet i rätten och marknadsföringen. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Detta avsnitt handlar om Etik och professionell coaching. Gästen är Joakim Muschött, ICF Professional Certified Coach (PCC), och en av 4 medlemmar i ICF Sveriges Etiska råd. Vad gör Etiska rådet? Varför är etik i professionell coaching så viktigt? Och vad är viktigt att tänka på för dig som vill bli coachad? Svaren på dessa frågor och mycket mer handlar avsnittet om - varmt välkomna att lyssna. Passa på att lyssna även du. Ta chansen att bli inspirerad! Var modig, våga gilla, kommentera och dela gärna. Som vanligt blir vi jätteglada om du vill hjälpa oss att sprida professionell coaching till fler, på ett modernt sätt, genom att gilla, kommentera och dela #ICF Coachpodden i sociala medier. Ditt engagemang gör skillnad.   ICFs etiska riktlinjer: http://icfsverige.se/wp-content/uploads/2015/10/ICF-Etiska-Riktlinjer-på-svenska-20160529.pdf Nyfiken på Stora Coachdagen 11 november 2019? Kolla här: http://storacoachdagen.se Söker du en professionell coach? Hitta ICF Sveriges medlemmar här: http://icfsverige.se/sok-coach/ Vill du utbilda dig till professionell coach och söker ackrediterade utbildare? Här kan du hitta dem: https://icfsverige.se/certifiering/godkanda-coachutbildningar/ ICF Sverige: www.icfsverige.se ICFs elva kärnkompetenser: http://icfsverige.se/wp-content/uploads/2015/08/ICF_Karnkompetenser.pdf Feedback och idéer inför kommande avsnitt är alltid varmt välkommet till oss, Carin och Johanna, på podd@icfsverige.se.  

Tvättar du händerna på en offentlig toalett fast tvålen inte är vegansk? Äter du medicin fast den är djurtestad? Mormor bjuder på hembakta bullar och råkade ta margarin med animaliskt D-vitamin, hur gör du då? Hur gör du med kläder, som är gjorda av animaliska material, men som du hade innan du blev vegan? Lyssna på en spännande diskussion där Gurgîn och Nina öppet resonerar kring vanliga etiska dilemman som vegan. Inspelad under Vegovision i Malmö den 4 maj.

Michael Jackson, Woody Allen, R. Kelly, Ryan Adams... De omdebatterade kulturutövarna är många och åsikterna om kulturbojkotter går isär. Har debatterna blivit fler och vad innebär det för kulturen? I dagens P1 Kultur diskuterar ledarskribenterna Erik Helmerson, DN, Sofia Mirjamsdotter, Sundsvalls tidning och författaren Katarina Wennstam om de numera ofta återkommande debatterna om kultur och moral om det t ex är försvarbart att ta del av verk som är skapade av kulturutövare med mer eller mindre tvivelaktig vandel. Har det blivit vanligare att göra etiska val före de estetiska? Att de hänger ihop med de sociala medierna är förstås ingen nyhet, men hur har det förändrat vårt förhållningssätt till frågor av det här slaget? Är det önskvärt eller inte? Dramatens arbetsklimat, Michael Jackson, Ryan Adams och bolaget Amazons avslutade samarbete med Woody Allen är bara ett axplock från det senaste halvårets intensiva debatter. Hur präglar de kulturvärlden? Det blir också en första rapport från Venedig, där den stora konstbiennalen snart öppnar. P1 Kultur konstkritiker Cecilia Blomberg är på plats. I dag inleder OBS en serie om poesi efter Auschwitz. Det var filosofen Theodor Adorno som skrev att det är barbariskt att skriva en dikt efter Auschwitz. Men, den här serien handlar om dem som ändå kom att skriva poesi efter förintelsen. I första delen reflekterar författaren Eva Ström över den norska poeten Gunvor Hofmo och hennes vän Ruth Maier, som dödades i Auschwitz. Programledare: Måns Hirschfeldt Producent: Maria Götselius

I många år har man kämpat för mer möjligheter. Dr Camilla Stenfelt har gått i frontlinjen för att driva frågor kring donationer framåt. Allt för att ge flera människor möjlighet att kunna få barn. Tidigare var regelverket kring donation snävt. Det var bara på universitetssjukhus som donationsbehandlingar av ägg och spermier tilläts och behandlingarna begränsades till vilka som fick ta emot donation. Sedan årsskiftet 1 januari 2019 ändrades reglerna avsevärt och i samband med detta har flera frågor dykt upp. Vilka får ta emot donation? Var får behandlingarna göras? Etiska frågeställningar dryftas i media. Hur resonerar man kring embryodonation är en en stor fråga. Vi spelar in avsnittet i samband med att Camilla och hennes klinik, Livio Gärdet tillsammans med alla de andra klinikerna I Livio-gruppen, får sitt godkännande från IVO i brevlådan! Stort grattis till klinikerna, men främst till alla er som nu står redo att påbörja donationsbehandlingar!

I takt med att vården och läkemedlen blir bättre växer de medicinsk etiska frågorna. Vad får och ska vi göra? Det skär in i frågor om livets början och slut, från abort till dödshjälp. I veckans avsnitt möter vi Kajsa Dovstad, nyexaminerad läkare och skribent, som intresserat sig för framtidens etiska utmaningar inom medicinen.

Det är 8:de mars och internationella kvinnodagen. Grattis alla kvinnor! Sara Lindmark har grottat i en ny studie och går till botten med frågan: Varför är kvinnor i näringslivet så dåliga på att säga nej? Entreprenören Erik Bergman har tjänat miljoner på spelberoende människor. Nu vill han göra bot och bättring - och satsa på välgörenhet. Är det etiskt? Erik Wisterberg har pratat med filosofen Torbjörn Tennsjö om kasinoentreprenören.Dessutom spanar Camilla Björkman kring mobility. Hon menar att en kollektiv klimatångest har resulterat i allt från elmoppar och sparkcyklar till flygvägran. Men hur blir vi hållbara på riktigt? See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I det här avsnittet bjuder Jossan och Tessan på förklaring av den Etiska koden för att sedan ge sig ut på hembesök. Tjejerna knackar på hos gästen Johanna Sundin som står redo med sina hjälpmedel i ur och skur. Behöver ni lyssnare tips på att få ordning på sömnen kan detta avsnitt vara en hjälp på vägen. 

Finns det en speciell nordlig kultur och litteratur? Bibliotekspodden Solen samtalar om detta med Daniel Chartier, professor vid Québec universitetet i Montreal. Utgångspunkt tas i den kanadensiska författaren Lise Tremblays och svenska Tomas Tranströmers verk. Vad är föreställningarna om det nordliga? Finns det en speciell nordlig kultur? Är den i så fall gemensam för alla områden norr om polcirkeln, som Kanada, Grönland och Sverige? Och hur avspeglar den sig i litteraturen? Daniel Chartier, professor vid Quebec universitetet i Montreal, har skrivit boken ”Vad är föreställningarna om det nordliga? Etiska principer”, som kommit ut på flera språk. Nu släpps den på svenska, och i samband med det har Bibliotekspodden Solen från Stockholms stadsbibliotek bjudit in Daniel Chartier till ett samtal. Solen är en podcast om litteratur och bibliotek med bibliotekarierna Alice Thorburn, Elias Hillström och Patrik Schylström från Stadsbiblioteket i Stockholm. Som vanligt hittar du alla boktips samlade i en lista på www.biblioteket.se/boktips/bibliotekspodden-solen

Karin generaliserar vilt om kvinnligt och manligt. Vi pratar lön och om (obefintlig) löneutveckling. Är lönen värd mödan egentligen? Vi hatar på vår arbetsgivare som vanligt. Etiska dilemman och hur man hanterar det. Vill man ha pest eller kolera? NI kommer också få svar på frågornas fråga samt ytterligare en anledning att fira den 13:e December. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vi pratar "inpact investing", socialt entreprenörskap och hållbart sparande. Vad är det för planet vi lämnar över till våra barn? Hur kan man tänka hållbart och samtidigt tjäna pengar? Hur etisk är en etisk fond? Missa inte veckans avsnitt!

Följ oss på våra sociala medier för att inte missa något! Instagram: @SalesLounge_ Facebook: SalesLounge Linkedin: SalesLounge

Vad är egentligen sant? Om vi uppfattar saker och ting olika, vem har då rätt och vem har fel? Av det vi inte kan mäta, vem bestämmer då vad som är sant? Spelar det någon roll? Dagens avsnitt handlar om vår vetenskapliga metod, hur vi mäter och beskriver vad som är sant och inte. Etiska och filosofiska dilemman. Och det där med att lära sig mer och inse att man förstår bara mindre. Musik : Fredrik Swahn

Med ökande medicinska möjligheter går det idag att göra mer än man kanske bör. Läkaren Jenny Lindberg, filosofen Jeanette Emt och sjukhusprästen Daniel Brattgård diskuterar etiska dilemman i vården. Ända sedan Hippokrates och fram till ganska nyligen har strävan i vården varit att göra det yttersta för att hålla patienten vid liv. Men i takt med den teknisk-medicinska utvecklingen uppstår allt oftare frågan om man verkligen bör göra allt man kan. Ett filosoferande samtal mellan Jenny Lindberg, läkare som forskar om värdekonflikter inom njursjukvården, Jeanette Emt, filosof som undervisar i medicinsk etik och Daniel Brattgård, sjukhuspräst och före detta ledamot av Statens Medicin etiska råd, SMER. Programledare är Lars Mogensen, producent Thomas Lunderquist.

Vid internationella militära insatser deltar ofta svenska sjuksköterskor och läkare som då kan ställas inför frågor som de inte är vana vid. Om till exempel flera personer skadas av en bomb i Afghanistan och två av dem omedelbart behöver hjälp, vem väljer du först om en av dem är svensk och den andre är en afghansk fiendesoldat? Hur hanterar du att tvingas lämna en skadad soldat för att området är för farligt, och hur känns det att i ena stunden rädda livet på en skottskadad person och i nästa stund kanske själv tvingas skjuta ihjäl någon? Prästen Kristina Lundberg vid Högskolan i Borås forskar om sådana här etiska dilemman i stridsmiljö, och vi hör också major Thomas Hernes som är chef för ett av Sveriges två fältsjukhus. Dessutom handlar det om hur satiren slog igenom i amerikanska filmer på 1990-talet. Johan Nilsson är filmvetare vid Örebro universitet och aktuell med boken American Film Satire in the 1990s, i vilken han skriver om hur stilgrepp som nyss förknippats med mindre independentfilmer plötsligt började användas i storsäljande mainstreamfilmer. Programledare är Urban Björstadius.

Schysst arbetsmiljö, lagstadgad lön och rätt att vara med i facket - det är några saker som Systembolaget säger sig värna i sin etiska uppförandekod. Kaliber har rest till Chile för att träffa vinarbetarna som plockar druvorna till vårt vin, för att höra hur arbetsförhållandena egentligen ser ut. Flaskan med du köper på Systembolaget på fredagseftermiddagen kan ha en besk eftersmak. Vinet produceras under undermåliga arbetsvillkor - mot grundläggande rättigheter - och mot Systembolagets egna etiska regler. Här på Systembolaget på Linnégatan i Göteborg finns viner från all världens hörn. Vi i Sverige är vana vid att kunna välja vin ur olika prisklasser med olika druvor från olika delar av världen. Men förutom att det ska smaka bra ska det också gå rätt till när vinet produceras.  Sedan ett år tillbaka har Systembolaget tillsammans med de norska, finska, isländska och färöiska alkoholmonopolen infört en så kallad etisk uppförandekod, med 10 punkter för att säkra att produktionen av alkoholen går rätt till. Bland annat rör den här uppförandekoden frågor om minimilön, arbetsmiljö och rätten att engagera sig fackligt. Men hur lever Systembolaget upp till de här löftena? Kaliber åker till Sydamerika och Chile för att se mer om hur det går till. Förra året drack vi över 18 miljoner flaskor  vin från Chile - det gör det chilenska vinet till en av de absoluta storsäljarna på Systembolagets hyllor. Och det är här, nere i den kända Casablancadalen, som en del av det vinet kommer från.. Mellan Chiles två största städer Santiago och Valparaiso ligger dalen, insprängd mellan höga berg, och med böljande vindruvsodlingar så långt ögat når. Sedan 30 år tillbaka pågår här en stor vinproduktion och längs vägen avlöser reklamskyltar för olika vinmärken varandra. Regionen är känd för sitt så kallade cool climate-vin - men när vi är här står luften nästan still, asfalten ryker och gräset är torrt. Om bara ett par veckor är det skördesäsong. Vi åker igenom dalen och vidare till en liten by, ett par mil bort. De låga husen är av olika standard, men alla ligger tätt kring den smala vägen som går genom byn. Här har jag stämt träff med Sonia Sagredo, idag är hon 48 år och har arbetat som säsongsanställd i vin och fruktindustrin i hela sitt vuxna liv, på alla de stora vingårdarna i centrala Chile. Vi träffas vid en ruffig livsmedelaffär mitt i byn. Jag handlar lite fika frallor, skinka och ost i lösvikt, några liter juice och vatten. Det blir sammanlagt ungefär 6000 chilenska pesos, 90 svenska kronor. Vi tar oss till en samlingslokal ett par hundra meter bort, där vi också ska träffa några av Sonias kollegor. När jag dukar upp vår fika fnyser (?) Sonia till. Den här fikan kostar mer än hon tjänar på en hel dag. Den låga lönen är ett av deras största problem, berättar kvinnorna jag träffar. Sonia och hennes kollegor arbetar ute på åkrarna och får betalt per hink med vindruvor de bär tillbaka. När hinkarna är fulla väger de 12 kilo styck. För varje hink man kommer tillbaka med får man drygt 2 kronor, en dagslön brukar då hamna runt 80 kronor, berättar dom. Sammanlagt, tillsammans med en liten grundlön, blir det ungefär 2000 kronor i månaden. Det är inte ens chilensk minimilön, ungefär 2600 kronor i månaden. Det dubbla skulle egentligen vara det lägsta möjliga säger Sonia. Och det handlar egentligen inte om vad pengarna räcker till, utan vad det måste räcka till, och det måste räcka till mat Så trots att Systembolagets i sin etiska kod hävdar att lagstadgad ekonomisk ersättning är en viktig fråga, måste till exempel Sonia och hennes kollegor inom vinbranschen arbeta extra på helgerna för att nå upp till Chiles minimilön för jordbruksarbetare. Den minimilönen är låg i ett Chile som annars mår bra ekonomiskt. Efter att diktatorn Pinochet störtades avsattes i början av nittiotalet har landet haft ett stort ekonomiskt uppsving, och betraktas idag som det rikaste och mest välmående landet på hela den sydamerikanska kontinenten. Sonia Sagredo och hennes kollegor är som många andra i den chilenska jordbruksbranschen säsongsanställda, och arbetar ungefär tre månader om året med att plocka vindruvor till vin. Resten av året plockar de blåbär, citroner och apelsiner, och ströjobbar som till exempel diskare. När det är skördesäsong anställs de ofta av bemanningsföretag, och flyttas runt bland olika vingårdar. För att komma ut till vinodlingarna måste man åka med arbetarnas egna buss, som för att hämta upp alla går en lång runda i området för att så småningom komma fram till vingården. Det gör att arbetsdagarna blir långa: hon åker vid klockan fem på morgonen, och kommer hem först vid åttatiden på kvällen. Det är svårt, eftersom hon inte har någon koll på sina barn. Om de går till skolan, om de äter som de ska. En undersökning gjord av det chilenska forskningscentret CEDEM visar att hälften av alla kvinnor som arbetar som lantarbetare också är familjeförsörjare. Och ingen vinarbetare har råd att betala någon för att  hjälpa till med hemmet, så det är en stor stress för oss, berättar Sonia. Jag håller på att bli gammal nu säger hon. Kaliber har träffat och pratat med 17 vinarbetare i tre olika chilenska vinregioner. Alla är anställda av bemanningsföretag och flyttar därför runt mellan olika vingårdar. Alla vi pratar med vittnar om brister i deras arbetsförhållanden. Nästan alla de vi pratar med får betalt under chilensk minimilön. Bara om de jobbar på helgerna når de upp till minimilönen. Några av de vi intervjuar berättar att de har tvingats skriva på kontrakt där de lovar att inte engagera sig fackligt. Vi hittar också exempel på personer som på grund av sitt fackliga engagemang upplever att de blivit svartlistade och därför inte längre erbjuds arbete. En timmes bilresa söder om huvudstaden Santiago möter vi en annan vinarbetare. Rodrigo, som har en tiomånaders bebis på armen. Han slutade precis arbeta i vinindustrin för att han fick jobb som byggarbetare istället. Pengarna räckte inte innan, säger han. Det var omöjligt att försörja familjen på den månadslönen, säger Rodrigo. Han har fortfarande ont i axeln efter de beskärandet av plantorna, säger han. Rodrigo är en av de få män jag träffar : de flesta säsongsanställda inom vinindustrin är kvinnor. En av de vi intervjuar säger att kvinnor anställs oftare för att de sägs ha mjukare händer, och därför är mer varsamma med druvorna. En annan menar på att kvinnorna inte har så många andra alternativ: männen kan göra som Rodrigo och arbeta fysiskt i en annan bransch, medan kvinnor inte är lika eftertraktade inom till exempel byggindustrin. Det chilenska vinet har gått igenom en askungeliknande förvandling. För 15 år sedan ansågs det inte vara något märkvärdigt: vinernas Volvo kallades det ibland. Tryggt och billigt, men inte något speciellt. Idag ser det annorlunda ut: viner i alla prisklasser - välkända varumärken för både finsmakare och de som bara vill ha en billig box till fredagskvällen. Chilenska vinproducenter satsar stort internationellt: två av tre producerade vinflaskor exporteras. Systembolaget har i sin kundtidning själva tillskrivit det chilenska vinets framgång dess tydliga kvalitetsorientering. Och visst har Chile gynnsamma förhållanden: ett av mycket få länder i världen som helt sluppit den fruktade skadeinsekten vinlusen. Och det sägs att landet har perfekt klimat för att odla vindruvor:  lite nederbörd och stark solexponering. Men ozonlagret över Chile är tunt och UV-strålarna tar hårt, och det tillsammans med värmen är ett stort problem, berättar de arbetare Kaliber pratat med. Flera berättar om hur de står hela dagar under den gassande solen, utan tillgång till varken solkräm eller solhatt. En del av Systembolagets etiska uppförandekod behandlar frågor som rör säkerhet och hälsa på arbetsplatsen. Det står till exempel konkret att det ska finnas rena toaletter och dricksvatten. Men de vi pratar med vittnar om att det inte ser ut så på arbetsplatsen. Ofta har man ingen avsedd plats för att äta, utan får inta sin lunch på den jordiga marken, säger de. De kan heller inte tvätta sina smutsiga händer innan de äter, eftersom de inte har tillgång till rent vatten. Det är faktiskt väldigt ohygienskt, säger Sonia. Företagen brukar sätta ut stora dunkar med vatten i början av dagen, som sen alla ska dricka ur, trots att det direkt blir ljummet i värmen. Det liknar sättet man ger vatten till djur, säger Sonia. Toaletter är också ovanligt att ha tillgång till, berättar de. Vi har inte toalett här på landet, säger Sonia, och skämtar med sina kompisar. Det är paradoxalt, plantorna får vatten, och inte vi, och så är det vi som gödslar vinet, skämtar de. En annan viktig punkt i Systembolagets etiska uppförandekod är att se till att det finns fackföreningsfrihet. Samtliga anställda ska ha rätt att fritt bilda, ingå i och organisera fackföreningar, och Systembolaget ska se till att arbetstagarrepresentanterna inte utsätts för repressalier eller på något sätt straffas på grund av sitt engagemang. Trots att det är strängt formulerat är också det något som visar sig vara sällsynt bland de arbetare Kaliber pratat med. Vi träffar claudia, som upplever sig ha blivit svartlistad för sitt fackliga engagemang. Hon sitter i tvåsitssoffan i ett litet trähus, där insidan består av uppspikade plywoodskivor. I tjugo år arbetade hon på vinodlingarna, några kilometer från hennes hus. Men sedan började hon engagera sig fackligt, bland annat för att få tillgång till skyddsutrustning som hatt, handskar, och en ordentlig sekatör. Jag jobbade många år men helt plötsligt var jag inte välkommen längre, direkt efter att mitt fackliga engagemang hade väckts. Ingen har sagt det rakt ut, men det är sådant man vet, säger hon. Från att det en dag varit hur lätt som helst att få ett arbete, till att man direkt efter att ha börjat engagera sig fackligt bara får nej, utan ngn motivering. Hon är ändå glad att hon inte får arbeta med att plocka vindruvor längre, berättar hon. Jobbet är mycket dåligt betalt, har dåligt rykte och man blir illa behandlad. Nu jobbar hon främst med att sälja bakverk i byn.  Men många vågar och kan inte göra som Claudia - äventyra sina redan osäkra anställningar genom att gå med i facket. Det säger Pamela Caro, doktor i samhällsvetenskap och aktiv i forskningscentret för kvinnors rättigheter, CEDEM. Hon har studerat jordbruksarbetares vilja och möjlighet att engagera sig - jag träffar henne på en innergård i centrala Santiago. Chile har lagar inom arbetsrätt, men de flesta arbetsgivare väljer att inte följa dem. Istället exploateras arbetarna, säger Pamela Caro, och fortsätter: utvecklingen i vinbranschen är så dubbel, å ena sidan fotovänliga Casablancadalen, å andra sidan ligger det mellan två mycket fattiga områden, där arbetarna bor.  Pamela menar att det är en redan utsatt grupp som drabbas av de dåliga arbetsförhållandena - skulle det bli lågkonjunktur mister säsongsarbetarna sina jobb, och då är det inte långt till omedelbar fattigdom. Idag är bara två procent av de som arbetar med jordbruk i Chile fackligt anslutna, visar hennes forskning. Och utan facklig organisering, är det svårt att få till en förändring, säger hon. Bilden av att det är svårt att engagera sig fackligt delas också av Sonia som vi träffade i början av reportaget. Hon har försökt starta en facklig organisation exklusivt för säsongsanställda vinarbetare, och genom det anses hon vara besvärlig. Idag är hon enligt egen utsago svartlistad i nästan hela Casablancaregionen. Det sägs att det finns en föreningsfrihet i Chile, men det stämmer inte, säger hon. Det är en förföljelse av dem som organiserar sig fackligt. Hon har själv försökt att engagera sig fackligt i flera gånger men då inte fått sina kontrakt förlängda. Men det finns olika sätt att ändå lyckas få jobb, säger hon. Hon ansöker under falskt namn och skriver under med sitt riktiga namn först när hon signerar kontraktet. Och så anmäler hon sig till nya bemanningsföretag som inte känner till henne. Det kommer nya sådana företag hela tiden, säger hon. Ett av företagen som under intervjuerna nämns vid namn är den stora vinproducenten Concha y Toro, som bland annat producerar vinerna Casillero del Diablo och Sunrise. Några arbetare vi pratar med berättar att man som arbetare på deras vingårdar inte får ha solkräm, för att det då kan smitta av sig på druvorna. Peter Lidvall är sverigechef för Concha y Toro och blir förvånad över uppgifterna. Han säger att deras företag också har en uppförandekod, som arbetarna ska läsa igenom när de anställs, som tvärtom tvingar arbetarna att använda skydd mot solen. – Där står det att det är ens plikt att använda solkrämer när det väl behövs. Och det står även att det ska användas hatt och skjortor och vad är det mer det står, långärmat. Åter igen, jag blir förvånad. Visst, det är ett dokument, men hur kan man veta att det efterlevs? – Det kan man aldrig veta. Om det är individens ansvar eller arbetsledarens ansvar, det är.... man har tagit del av det. Sen om man efterföljer det eller inte, det är svårt. Men ni menar att ni från er sida fullföljer avtalet? – Ja det tycker jag. Nu i april är det tänkt att Systembolagets inhyrda kontrollanter ska besöka Concha y Toro i Chile - något de enligt Peter Lidvall fick reda på i november förra året. Han välkomnar den granskningen. – Sen är det ju så att vi är den största chilenska exportören. Så vi kommer alltid hamna under förstoringsglaset. Och jag tycker det är bra att vi gör det, för personligen vill jag inte jobba på ett företag med har några oegentligheter, så jag tycker det är bra att man gör det. I intervjuerna får vi också höra att arbetare upplever att de portats från företagets vingårdar, när de försökt dokumentera arbetsförhållandena genom foto och film. Peter Lidvall hänvisar till Concha y Toros egen etiska uppförandekod: – Det finns ingenting som står, varken i den eller i våra avtal att det finns skäl för att avskeda någon för att de fotograferat. Jag själv när jag var i Chile tog foton på vingårdar och jag är uppenbarligen fortfarande anställd. Ja fast du är ju anställd i Sverige... Och riskerar inte att sägas upp på samma sätt som kanske.. – Jag är anställd av Concha y Toro via dotterbolag till moderbolaget. Det är väl inte riktigt samma sak? – Nä kanske. Men du ställde frågan så.. Systembolagets etiska uppförandekod trädde i kraft 1 januari 2012. Men arbetarna Kaliber träffat vittnar alltså inte om några som helst förbättringar - och många är kritiska till att de inte ens fått veta att det finns en etisk kod - vet man inte om dess existens, blir det helt omöjligt att ställa krav utifrån den, menar dem. Bristen på uppföljning och egentligt intresse, och påståendet att uppförandekoden enbart är PR och good will för ett rikt svenskt bolag, är andra synpunkter vi får höra. Strax ska vi höra hur Systembolaget själva resonerar - men först tar vi oss till Handelshögskolan i Göteborg. Niklas Zandén är docent i företagsekonomi här och har under många år forskat på frågor som rör CSR, Corporate Social Responsibility. Han berättar att en etisk uppförandekod är en frivilligt antagen policy, där det inte finns några konkreta påföljder om man skulle bryta mot den. Det värsta som kan hända är att man hamnar i media, säger Niklas Zandén. – Det finns inga lagliga sanktioner, det finns inga form av krav egentligen utan det är frivillig grej som man själv sätter upp. Niklas Zandén ser att det blir allt vanligare att företag skriver under etiska koder, och idag finns det många olika sorters organisationer som samlar företag kring etiska frågor: Systembolaget valde 2011 att gå med i den internationella organisationen BSCI, som består av över 1000 europeiska företag - ett organisation som Niklas Zandén är kritisk till. – Systemet har aktivt valt det initiativ som är tydligast företagsdrivet, som har minst inblanding av aktivister och fackföreningar, och som många skulle beskriva, iallafall i andra branscher, som ett tydligt konkurrent till mer seriösa alternativ. (13) Huruvida en uppförandekod i praktiken får effekt eller inte beror på hur företaget bakom koden informerar om den och hur de kontrollerar att den verkligen efterföljs, säger Niklas Zandén. Ofta kommer de inhyrda kontrollanterna på revision, så kallade audits, ungefär vart tredje år, och ofta har de varnat i förväg om att de kommer, säger han. Ett problem med det, som han har stött på i sin forskning, är att många av de granskade företagen generellt bygger upp falska fasader för att slippa reprimander. Skulle man göra tätare och mer spontana kontroller skulle det helt enkelt inte vara lönsamt för de granskade företagen att luras. En lösning för att komma åt problemet skulle kunna vara att Systembolaget bygger upp sitt eget kontrollsystem, menar han. – Forskningen visar att den typen av kontroller är mer effektiva, för man kan sin verksamhet bättre. Det är ett alternativ de har och har haft, att bygga in kompetensen internt om man tycker detta är väldigt viktigt. (23) Särskilt intressant blir det när man diskuterar statliga bolag jämfört privata, menar Niklas. I hans arbete ser han ofta att de statliga bolagen ligger långt efter när det gäller frågor om etiskt arbete. – Det är lite intressant med tanke på att de privata bolagen ska göra vinst, vinst och vinst, generellt sett, medan de statliga bolagen ska stå för demokrati och positiv utveckling och vara statens förlängda arm i affärslivet. Så man kan tycka att om någon borde vara proaktiv om någon borde driva frågorna så borde det vara de statliga bolagen, men så har vi inte sett det i många fall. Jag träffar Göran Klintberg, CSR-ansvarig på Systembolaget, på deras huvudkontor i Stockholm. Alla deras mötesrum är upptagna så vi får sitta i ett stort mottagningsrum med högt i tak och antika möbler. Göran Klintberg menar att berättelserna vi hör från Chile om till exempel lön under minimilön, och brist i fackföreningsfriheten, inte är förenliga med Systembolagets uppförandekod, men att det etiska arbetet är i en utvecklingsfas. – Det är fullkomligt oacceptabelt, om vi i auditarbetetet kommer över så att säga bevis på att företag beter sig på det här sättet, då kräver vi att det ska åtgärdas på en gång.  Vad är rimligt att kräva av vinproducenterna i den här frågan tycker du? – Jag tycker det är rimligt att kräva att vem som än vill ska ha möjlighet att gå med i vilken fackförening som helst utan risk för repressalier. Det krävs redan i vår uppförandekod, sen det som diskuteras nu är hur följer vi upp det på bästa sättet. Niklas Zandén på Handelshögskolan menar att just fackföreningsfrihet är en av de viktigaste frågorna som behöver kontrolleras, men att det är något som de flesta uppförandekoder inte lyckas hantera. Det är inte som att kontrollera en brandsläckare, säger han, som antingen finns eller inte. Systembolagets Göran Klintberg bemöter kritiken om att arbetare som producerar systembolagets viner inte får engagera sig fackligt, med att själva frågan om fackföreningsfrihet ser annorlunda i olika delar av världen. – För oss, enligt den svenska modellen, är det ju oerhört viktigt att arbetarna kan organisera sig, och ha en röst. Sen tycker jag, att när vi jobbar med det här, ser vi också att fackföreningsfrågan i vissa länder har en komplexitet som är svår att påverka, Göran Klintberg säger att företagen i Chile själva menar att de lever upp till kraven om fackföreningsfrihet, genom att företagen själva skapar ett lokalt fackförbund på arbetsplatsen, som arbetarna då får ansluta sig till. – Man ska trycka på det här med föreningsfrihet men också se att om det inte kan gå på det sättet vi är vana vid, att det är fackförening mot arbetsgivare, så bör man kunna hitta tillsammans med arbetare och vilken organisation det än må vara, vägar för att den här dialogen ska kunna uppstå. Fast arbetarna vill ju själva kunna engagera sig fackligt men upplever att de blir svartlistade? – Det känns som att, och det är det jag menar med komplexiteten i frågan, helt plötsligt märker man att man inte pratar samma språk, när man pratar om fackföreningar.  Fast, det är ganska tydligt ändå, om man får vara med i en fackförening utan att få repressalier för det, – Exakt, och det menar de ju på, att det får dom. Vem säger det? – Chilenska producenter. Det är alltså vingårdarna själva som i dagsläget garanterar att det finns fackförbund på arbetsplatsen, säger Göran Klintberg. Det är också vinproducenternas ansvar att informera sina arbetare om att det finns en uppförandekod som de ska förhålla sig till, menar han. Eftersom Systembolaget är ett statligt monopol på undantagstillstånd av EU har man särskilda krav på sig med det sociala arbetet, säger Systembolagets CSR-ansvariga Göran Klintberg. – Vårt uppdrag är att begränsa alkoholens skadeverkningar men vi kan också vända på det och säga att vi måste säkerställa att ingen har kommit till skada när de producerat de produkter vi säljer. Så som detaljhandel har vi ett ansvar för de produkter vi säljer. Att sälja produkter som är bra, som inte skadat andra. Så jag tycker vi har fullt ansvar åt båda håll. Även för Luis Maria och Sonia, som jag träffat – Absolut, helt klart, Upptäcker Systembolaget att ett företag bryter mot uppförandekoden, och sen inte rättar till det inom ett par månader, avbryter de samarbetet, säger Göran Klintberg. Något som hittills dock aldrig hänt. – Mig veterligen har inget samarbete har brutits på grund av det, däremot kanske kvalitet, ganska ofta gör vi det. Du utesluter inte att det skulle kunna ske? – Absolut inte. Men det räcker inte, menar Riola Cruz, aktivist och engagerad i Anamuri, en fackorganisation för kvinnor och ursprungsbefolkning i jordbrukssektorn. Hon säger att de nordiska alkoholmonopolen med Sverige i spetsen är stora och viktiga kunder. Ett land som importerar mycket vin, och som många länder ser upp till, kan göra avtryck. Varför använder de inte sin makt, undrar hon. Utländska företag som Systembolaget frågar om kvaliteten på vinet men inte om hur arbetarna har det, menar hon. I Chile fungerar inte de inhemska kontrollerna, och därför måste företag och organisationer förstå att om de ska utnyttja produkter härifrån, borde de också se till sitt ansvar, på det mänskliga planet. Det finns en baksida med Chiles snabba ekonomiska utveckling menar hon. Producenter och organisationer är bara intresserade av pengar, inte av människors välfärd eller hälsa. Hon tycker inte att bojkott är någon lösning, utan att mer noggrant utförda kontroller är det som tar utvecklingen framåt. Men det kommer inte att ske automatiskt i Chile, utan trycket måste komma från annat håll, betonar hon. Vingårdarna är beroende av exporten, säger Riola Cruz. Hon önskar att systembolaget skulle gå till varje gård och säga: vi köper era viner, för vi vet att de är producerade under schyssta villkor. Då kommer de börja oroa sig över konkurrensen från andra vingårdar, vilket det ger dem en anledning till att skärpa sig, säger hon. Göran Klintberg på Systembolaget  ser det etiska arbetet som en process, som han själv medger går långsamt. Från 2007 då man tog första initiativet till en uppförandekod, till idag, sex år senare, har det mest varit administration. Planen är att man under 2013 ska börja göra mer handfasta kontroller, så kallade audits, eller revisioner, säger Göran Klintberg. Och när jag frågar hur lång tid han tycker det ska ta innan uppförandekoden är fullt implementerad, och arbetarna får sin minimilön, tillgång till vatten och rätt att engagera sig fackligt, svarar han att det kan gå snabbt, men att Systembolaget inte vill ställa för hårda krav, eller starta en bojkott, för att man då kan förlora förtroendet hos motparten.  – Kan man öppna den dialogen och jobba och bli förstådd få samsyn på problematik då kan det nog gå relativt fort. Men hittar man bara låsta positioner, i tex fackföreningsfrågan, där man talar förbi varandra, där vi säger: ”man måste ha frihet för fackföreningar” och de säger ”ja men vi har det” och vi säger ”inte som vi ser det” och de säger ”jo som vi ser det” fram och tillbaka, då kan det ta lång tid. Tills dess finns det ett system, uppförandekoden, för att upptäcka akuta oegentligheter, menar Göran Klintberg. – Jag tycker inte det är rimligt att man behandlar några arbetare nånstans på ett dåligt sätt. och så långt nationell och internationell lagstiftning och konventioner sträcker sig att få bukt med de problemen, så långt går vi nu. Skulle vi upptäcka att det är orimliga villkor som strider mot nationell lagstiftning eller internationella riktlinjer, då har vi ett system att hantera det på. Nu under april månad är det full aktivitet för Chiles tusentals vinarbetare - vindruvorna är mogna och redo att plockas och föras iväg till sortering och krossning. Sonia i Casablancadalen har fått veta vilken gård hon ska jobba på. Den ligger alldeles runt hörnet, säger hon. Hon tillägger att hennes slutsats efter 20 år som vinarbetare är att ju mer exporten ökar, desto mer sjunker lönerna. Hennes kollega Bertha som också hon arbetat i över 20 år i vinindustrin, håller med: Det är precis samma som det alltid har varit, varken betalning eller förhållanden har förändrats, berättar hon. Reporter: Malin Sandberg Producent: Eskil Larsson

När Filosofiska rummet är tillbaka efter fyra veckors uppehåll för Teologiska rummet ger vi oss ut i verkligheten för att diskutera vad filosofer kan bidra med - och eventuellt ställa till med - när de konfronteras med allvarliga mänskliga dilemman. På barnsjukhuset i Lund tar läkarna hjälp av filosofer i en etikgrupp som kan kallas in med kort varsel. Etikgruppen ger råd och stöd inför svåra medicinska beslut - är en plågsam behandling rimlig när barnets chans att överleva ändå är minimal? Ska en respirator stängas av? Vilken är filosofens roll och vilket ansvar tar hon eller han för konsekvensen av sina analyser? Är det bara av godo när filosoferna ger sig ut i filosofisk praxis där människors väl och ve står på spel? Etik har det senaste decenniet blivit ett allt viktigare begrepp inom både näringsliv och förvaltning. Etiska fonder ska locka sparare som inte vill satsa på porr- och vapenindustri, pensionsfonderna har egna etiska råd, liksom alltfler landsting, storföretag och organisationer. Oftast är det bara branschfolk och ekonomer som sitter i de etiska råden. Men inom sjukvården har man alltså gått längre. Samtalet sker på barnsjukhuset i Lund tillsammans med filosoferna Linus Broström (som sitter med i barnsjukhusets etikråd) och Lena Halldenius samt Magnus Lindroth som är pensionerad överläkare, även han i etikrådet. Programledare är Lars Mogensen och producent Thomas Lunderquist. Den ordinarie reprissändningen av det här programmet utgår p g a valborgsfirande.

Julia, Mattias och Kristoffer tar sig an etik och moral och går mer specifikt igenom några olika normativa etiska teorier: pliktetik, konsekvensetik och sinnelagsetik. Här berörs också dygdetiken.

Julia, Mattias och Kristoffer gör ett fördjupningsavsnitt om etiska teorier och modeller. Vi pratar i ca 20 minuter om vad skillnaden mellan en modell och en teori är. Dessutom försöker vi reda ut vad Kants kategoriska imperativ, Benthams utilitarism och Aristoteles dygdetik är.