Podcast appearances and mentions of Alva Myrdal

För snart 80 år sedan fälldes den första atombomben. För snart 55 år sedan slöts de första avtalet för att försöka trappa ner kapprustningen och få stopp på spridningen av atomvapen. Men nu har avtalen börjat löpa ut och världen har börjat rusta igen. Så hur hamnade vi här? Hur allvarligt är egentligen kärnvapenhotet? Och har vi redan glömt historien?Medverkande:Jakob Hallgren, direktör för Utrikespolitiska institutet och tidigare ambassadör för nedrustning och icke-spridningsfrågor.Isak Svensson, professor vid Institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet och verksam vid Alva Myrdal-centrum.Redaktör och programledare: Jonas LöfvenbergDet här avsnittet är en del av Utrikespolitiska institutets folkbildningssamarbete med Alva Myrdal-centrum för kärnvapennedrustning, AMC, vid Uppsala universitet. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Idag har vi Erik Melander med oss för att utforska konflikternas komplexa värld. Vi diskuterar bland annat de vanligaste orsakerna till att konflikter uppstår, vilka typer av konflikter som är mest frekventa idag och de största utmaningarna i att hantera och lösa dem. Erik är professor vid Institutionen för freds- och konfliktforskning och chef för Alva Myrdal-centrumet vid Uppsala universitet. Hans forskning fokuserar på väpnade konflikter, fredsprocesser och genus, och han har gjort fältarbete i flera konfliktområden världen över. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Under de senaste åren har vi sett en tillbakagång för kvinnors och HBTQI-personers rättigheter i flera länder – flera som vi skulle kalla för demokratier. Samtidigt breder militariseringen ut sig. Hotet utifrån har blivit ett argument för upprustning, ”hårdare tag” och politiska reformer. Och globalt ställda mål om nedrustning framstår som alltmer avlägsna. Men finns det ett samband mellan attityder om jämställdhet och frågor om säkerhetspolitik? Hur påverkar graden av representation debatten, och beslut om fred och säkerhet? Och hur ser framtiden ut för jämställdhet i säkerhetspolitiken?Medverkande:Emma Rosengren, forskare vid UI:s program för global politik och säkerhet och aktiv vid Alva Myrdal-centrum.Agnes Hellström, journalist, författare och tidigare ordförande för Svenska freds- och skiljedomsföreningen, aktuell med boken ”Fredsfittan”.Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare för organisationen Kvinna till Kvinna, som arbetar för kvinnors rättigheter i hela världen.Redaktör och programledare: Jonas LöfvenbergRedaktion för Utblick live på Kulturhuset:Jennifer BergmanAstrid BrodénJulia KvibergEbba Kongstad Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Socialdemokraten Alva Myrdal var en av folkhemmets sociala ingenjörer, men också en hyllad diplomat och nedrustningsförhandlare. Och hon var en av Sveriges mest framgångsrika och berömda kvinnor – inte minst på 1930-talet, då hon och maken Gunnar Myrdal slog igenom med boken ”Kris i befolkningsfrågan”.Programledare och manus: Kent Werne. Podden produceras av Straydog studios på uppdrag av LO, och i samarbete med Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.Medverkande i detta avsnitt: Historikern, genusforskaren och feministen Yvonne Hirdman, vars biografi ”Det tänkande hjärtat – boken om Alva Myrdal” (utgiven av Ordefront) också ligger till grund för avsnittet. Andra böcker som använts: ”Svensk Historia 1920-1965”, utgiven av Norstedts och ”Mellankrigstider” av Yvonne Hirdman, utgiven av Ordfront. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vad har vi gemensamt med Gunnar och Alva Myrdal? Kan ett lyckligt äktenskap vara skadligt för barnen, och vad är relativt i relativitetsteorin? Kom in till oss och allt kommer allt bli bra, vi lovar. POK Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I den nya boken De hemliga breven läggs hans far Jan Myrdals föga smickrande korrespondens med föräldrarna ut till allmän beskådan. Vad fick sonen Janken Myrdal att ta steget ut i rampljuset? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. “Vi ska ha en unge den 29 oktober. Ungen var inget misstag, den var bara realiserandet av det jag alltid sagt: skaffa så många ungar så fort som möjligt, bli någorlunda jämnårig och fort bli kvitt dom.”Så skrev Jan Myrdal, författare och tung vänsterprofil, i ett brev till sin mamma Alva Myrdal 1949. Ungen han pratar om ska få namnet Janken, och bara två år senare ska pappa Jan lämna familjen. Han har blivit förälskad i en annan kvinna, och familjen får klara sig utan ekonomiskt stöd.Janken, som länge skytt den berömmelse som omgärdat hans familj, väljer sin egen bana. Han förkovrar sig i arkiven, disputerar inom ekonomihistoria och ska med tiden lägga grunden för ett helt nytt forskningsfält; agrarhistoria. Blicken på den vanliga människan genom historien genomsyrar hans gärning. Men nu kliver han ut i den mediala offentlighet som han så länge undvikit.”Det får mig att tänka – vem är jag då?”I boken ”De hemliga breven” (2023) sammanställs tidigare opublicerade brev mellan Jan Myrdal och hans föräldrar Gunnar och Alva Myrdal – nyckelfigurerna bakom det stora svenska välfärdsprojektet på 1900-talet. Och här framträder en ny bild av paret Myrdal än den som Jan ger i sin självbiografiska barndomsskildring från 80-talet; om paret Myrdal som kall, förljugen och despotisk.Janken Myrdal har skrivit efterordet i boken. Det var också han som förvaltat breven, mot sin avlidne fars vilja. Hur ser han på den bild av Jan som träder fram i arkiven, den man som han aldrig fick kalla sin ”pappa”? Hur ser han på sitt sociala arv – och på sitt eget faderskap?Programledare: Martin WicklinProducent: Fanny HedenmoKontakt: sondagsintervjun@sr.se

Det har hänt mycket med det globala säkerhetsläget de senaste åren som gett frågan om kärnvapens vara och icke vara ny aktualitet. Sverige väntar otåligt på att få ansluta sig till Nato – en försvarsallians som bland annat bygger sin styrka på kärnvapen. Samtidigt antyder Putin vad Ryssland är kapabelt till om hon känner sig tillräckligt hotad. Så vad hände med avtalen som en gång kylde ner kalla krigets kärnvapenhot? Vad händer med Sveriges position förhållande till kärnvapen när vi väl blir insläppta i Nato? Och vad innebär egentligen nedrustning? Medverkande:Erik Melander, professor vid Institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet och föreståndare för Alva Myrdal centrum för kärnvapennedrustning.Jakob Hallgren, direktör för Utrikespolitiska institutets och tidigare Sveriges ambassadör för nedrustnings- och icke-spridningsfrågor.Redaktör och programledare: Jonas LöfvenbergBesök också: ui.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det har blivit dags för säsongsavslutning i Researching Peace och vi avslutar på topp med universitetslektor Magnus Öberg. I det här avsnittet pratar vi bland annat om varför är det så viktigt med statistik kring konflikter och hur det går till när man samlar in fakta om världens alla pågående konflikter. Vi ska även prata om hur statistik kan påverka arbetet med nedrustningen av kärnvapen vid Alva Myrdal-centre. Dessutom ska vi få reda på hur det kommer sig att Magnus Öbergs kollegor tycker att vi ska fråga honom om ubåtarna. Researching Peace - en podcast från institutionen för freds- och konfliktforskning samt Alva Myrdal-centrum för kärnvapennedrustning vid Uppsala Universitet.

Alva Myrdal (1902-1986) was most known for her groundbreaking work in negotiating for nuclear disarmament, but she also tried to build new ways for women to achieve equity in the economy.Women's contributions to peacekeeping efforts are often overlooked, but no more. This month on Womanica we're highlighting women who have spearheaded peacekeeping initiatives all over the world — from India to South Africa to the United States. We cover women like ​​Doria Shafik who led Egypt's female liberation movement, as well as Coretta Scott King who was a fierce advocate for equality for Black Americans and a leader in the Civil Rights Movement. Tune in to hear the stories of women who were integral to creating peace in their communities. History classes can get a bad rap, and sometimes for good reason. When we were students, we couldn't help wondering... where were all the ladies at? Why were so many incredible stories missing from the typical curriculum? Enter, Womanica. On this Wonder Media Network podcast we explore the lives of inspiring women in history you may not know about, but definitely should.Every weekday, listeners explore the trials, tragedies, and triumphs of groundbreaking women throughout history who have dramatically shaped the world around us. In each 5 minute episode, we'll dive into the story behind one woman listeners may or may not know–but definitely should. These diverse women from across space and time are grouped into easily accessible and engaging monthly themes like Educators, Villains, Indigenous Storytellers, Activists, and many more.  Womanica is hosted by WMN co-founder and award-winning journalist Jenny Kaplan. The bite-sized episodes pack painstakingly researched content into fun, entertaining, and addictive daily adventures. Womanica was created by Liz Kaplan and Jenny Kaplan, executive produced by Jenny Kaplan, and produced by Liz Smith, Grace Lynch, Maddy Foley, Brittany Martinez, Edie Allard, Lindsey Kratochwill, Adesuwa Agbonile, Carmen Borca-Carrillo, Taylor Williamson, Ale Tejeda, Sara Schleede, and Alex Jhamb Burns. Special thanks to Shira Atkins. Original theme music composed by Miles Moran.Follow Wonder Media Network:WebsiteInstagramTwitter

Kan forskning bidra till en fredligare värld? Det tror dagens gäst – professor Isak Svensson som redan som tonåring var fredsaktivist. I det här avsnittet ska han lära oss mer om hur forskning om förhandlingar kan förändra världen. Vi ska också prata om hur förödande kriget i Ukraina är för framtida förhandlingar med länder som har kärnvapen. Researching Peace - en podcast från institutionen för freds- och konfliktforskning samt Alva Myrdal-centrum för kärnvapennedrustning vid Uppsala Universitet.

Cecilia Wikström är inte bara en av Sveriges mest seniora EU-parlamentariker – hon är också ordförande i Alva Myrdal-centrums styrelse. I det här avsnittet blickar vi framåt och frågar oss vad centret egentligen kan åstadkomma på sikt. Och varför var det just Cecilia Wikström som fick frågan om att leda arbetet? Dessutom, hur har hon fått tag i en lampa som India Gandhi gett i present till Alva Myrdal? Det och mycket mer i vårt första avsnitt för den här säsongen. Researching Peace - en podcast från institutionen för freds- och konfliktforskning samt Alva Myrdal-centrum för kärnvapennedrustning vid Uppsala Universitet.

Alva Myrdal foi uma diplomata sueca. Defensora do desarmamento nuclear, ganhou o Prêmio Nobel da Paz, em 1982.

Vem är det som kontrollerar om ett land har kärnvapen eller inte? Finns det verktyg för att ta reda på sanningen? Det har blivit dags att vässa geniknölarna i Researching Peace. I det här avsnittet träffar vi Sophie Grape, docent i tillämpad kärnfysik. Hon beskriver själv sitt jobb som ett detektivarbete. Researching Peace - en podcast från institutionen för freds- och konfliktforskning samt Alva Myrdal-centrum för kärnvapennedrustning vid Uppsala Universitet.

I det här avsnittet träffar vi svenska Beatrice Fihn som leder antikärnvapenrörelsen ICAN, mottagare av Nobels fredspris 2017. Men hur är det att leda den globala kampen mot kärnvapen mitt under brinnande krig, när världen plötsligt står inför ett verkligt kärnvapenhot? Är hon själv orolig för framtiden? Och varför är hon så besviken på den svenska regeringen? Researching Peace - en podcast från institutionen för freds- och konfliktforskning samt Alva Myrdal-centrum för kärnvapennedrustning vid Uppsala Universitet.

Hur kommer Sveriges relation till Ryssland se ut i framtiden? Vad behöver hända efter kriget för att gå framåt? Och vad kan Alva Myrdal centrum spela för roll i det hela? I det här avsnittet av Researching Peace träffar vi Joakim Vaverka, toppdiplomat med lång erfarenhet från bland annat FN:s säkerhetsråd. Dessutom sitter Joakim Vaverka i styrelsen för Alva Myrdal centrum. Researching Peace - en podcast från Uppsala universitet och institutionen för freds- och konfliktforskning.

Det tänkande hjärtat: Alva Myrdal – med Yvonne Hirdman För Alva Myrdal var kampen mot kärnvapen en kamp för förnuftet. Vapen som leder till att båda sidorna i ett krig utplånas menade hon trotsar allt förnuft, och för Myrdal var förnuftet en ledstjärna. Från tiden som samhällsplanerare ihop med maken Gunnar till under karriären som politiker, diplomat och förhandlare om nedrustning så försökte hon hitta rationella sätt för människor att leva tillsammans. Historikern Yvonne Hirdman berättar om fredspristagaren och personen Alva Myrdal. . See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

1945 fälldes två atombomber över Hiroshima och Nagasaki i Japan. Attackerna slog ut städerna och dödade över 200 000 personer. Kriget i Ukraina har återigen satt fokus på kärnvapenfrågan. Men vad har världen lärt sig av historien? Hur nära var det att kärnvapen avfyrades under Kuba-krisen? Och vad spelar sanktioner egentligen för roll? I det här avsnittet möter du Peter Wallensteen, professor och pionjär inom fredsforskningen. Dessutom får du höra hur det var när Peter som ung student blev inbjuden till samma fest som Alva Myrdal.  Researching Peace - en podcast från Uppsala universitet och institutionen för freds- och konfliktforskning.    

För första gången sedan kalla kriget står världen inför ett reellt kärnvapenhot. Hur hamnade vi här och vilken roll kan Alva Myrdal center spela i nedrustningen? I det första avsnittet av vår andra säsong möter du Erik Melander, professor och föreståndare för det nystartade Alva Myrdal Center. Researching Peace - en podcast från Uppsala universitet och institutionen för freds- och konfliktforskning.

Som 11 åring kom Mustafa Panshiri till Sverige från Afghanistan. I dag föreläser han om integration för både myndigheter, kommuner, företag, skolor och ensamkommande och andra invandrade. Vägen dit gick genom att bli polis och att i jobbet känna igen sig i många av dem han träffade. Till slut slutade han som polis för att fokusera på föreläsandet och möten med människor. Han gör även podden Sista måltiden ihop med Ashkan Fardost, Chang Frick, Omar Makram och Hanif Azizi. För tre år sedan kom boken Det lilla landet som kunde som han skrev ihop med Jens Ganman. Och nu i dagarna släppte han sin första egna bok: 7 råd till Mustafa – så blir du lagom svensk i världens mest extrema land (Volante). Vårt samtal handlar om integration, tacksamhet, språk och vem som ska anpassa sig till vem. Det är ett ganska långt avsnitt, men det var svårt att dra ett streck eftersom frågorna är så intressanta. Jag vill helst inte skynda förbi viktiga frågor för att hålla mig under en viss tid. Som vanligt kan du läsa samtalet i en något nedkortad version nedan.Jag vill också avslutningsvis skriva ett par ord om Rak höger. När jag sade upp mig från Bulletin och blev min egen hade jag ingen aning om hur allt skulle gå. Substack var okänt för mig och vem visste om det ens fanns ett intresse?Nu efter 4 månader har jag över tio tusen prenumeranter. Jag är glad över att så många av er hittar något värdefullt i mina texter och poddar. Den nya plattformen har också möjliggjort en tätare dialog med er prenumeranter (och lyssnare), vilket jag tror är viktigt för att kunna bygga ett ömsesidigt förtroende. Ett tecken på att detta fungerar är att det fortsätter att strömma in nya prenumeranter. Jag tar nu chansen att ännu en gång skriva att jag inte gör reklam för något. Jag är inte beroende av någon finansiär heller. Jag är ensam avsändare för innehållet. Och det är endast med hjälp av er prenumeranter som jag kan fortsätta att vara helt självständig från alla sorters hållhakar. Om ni uppskattar det jag gör får ni gärna bli betalande prenumeranter. 5€ är ungefär 50 kronor i månaden, vilket är mindre än en stor stark nuförtiden (och mindre än en latte i Stockholm). Som betalande prenumerant får man också ta del av extramaterialet som i regel kommer en gång i veckan. Mejla mig på ivararpi@substack.com om ni hellre vill använda swish. Varmt välkommen Mustafa Panshiri till Rak höger!– Tack!Du har skrivit en bok som heter 7 råd till Mustafa – Så blir du lagom svensk i världens mest extrema land. Det är en ganska kort bok och jag somnade inte en enda gång när jag läste den. Annars somnar jag alltid när jag läser böcker.– Det är ett bra betyg!Det är ett bra betyg. Det har ingenting med böckerna att göra egentligen utan handlar om personliga tillkortakommanden. Du riktar dig till å ena sidan nykomlingar till Sverige men också till majoritetssvenskar som ska förstå vilka utmaningar man kan möta. Jag tänker att vi kan ta de här sju råden ett och ett och sen några invändningar. Vi kan börja med rådet att behärska det svenska språket. Du pratar om hur viktigt det är och hur språket öppnar upp för integrationen. Om du inte kan språket blir allt annat sekundärt. Det är ett ganska svårt att lyda tänker jag men du får gärna lägga ut texten hur du tänker med det rådet?– Det är inte en slump att det rådet är nummer ett på listan för språket är verkligen nyckeln för att komma in i samhället. Jag kommer in på det där med förortssvenskan eller kebabsvenskan som den ibland har kallats. Det finns politiker som har sagt att den är charmig och att den ska vara en del av svenskan. Jag menar att det är inget fel på den, man kan prata på det viset med sina vänner men om man ska söka ett jobb och i andra sammanhang med majoritetssvenskar, då blir man inte tagen på allvar om du pratar förortssvenska. Jag säger inte att man ska slipa bort det helt men jag menar att man ska lära sig behärska språket som majoritetssvenskar pratar. Jag tar som exempel att det här inte bara är unikt för unga invandrare i utsatta områden, utan även folk som kommer till Stockholm från Göteborg eller Värmland eller någonstans i Norrland, de börjar omedvetet slipa bort sina dialekter. Speciellt i akademiska sammanhang. Jag har pratat om det här med litteraturprofessorn Johan Lundberg till exempel.Någonting du tar upp är hur du och dina kompisar kunde ha ett slang-sätt att prata på, men att ni såg det som något tillfälligt. Där jag växte upp så är det extremt mycket slang. Man pratar på ett sätt, nu idag har slangen förändrats men många uttryck finns fortfarande kvar, men man visste att det här inte var ett sätt man skulle prata på. Det finns ett lingvistiskt uttryck för det, att du har ett kodspråk som finns till för att andra inte ska kunna se in i din värld. Det är en del av ungdomskulturer, att man utvecklar en slang för att stänga ute vuxenvärlden och andra grupper och markera sin identitet. Det som är annorlunda nu med ortensvenskan är kanske att det är så många som pratar det att det inte är ett tillfälligt stadium längre, på det sätt som du betraktade det.– Det jag skriver om i boken om mina vänner, det var att vi pratade flytande svenska. Jag kom till Sverige när jag var 11 men många av dem var födda i Sverige så jag umgicks mycket med andra generationens invandrare, från Eritrea, Kamerun, forna Jugoslavien och så vidare. De pratade klockren svenska men när vi kom upp i åttan, nian började man med flit bryta för att det var coolt. Men när vi hängde hos flickvänners föräldrar pratade vi ren svenska. Det var en fas som gick över, man insåg att det inte funkar bland majoritetssvenskar. Och ja, Sverige är inte som det var när jag kom hit -97. Precis som du säger växer man upp med förortssvenskan, den känns helt naturlig.Vi får gå tillbaka, jag började med råd nummer ett men vi har hoppat tillbaka till Mustafas historia, din historia. Du kom från Afghanistan till Sverige med din mamma, lillebror och lillasyster när du var 11. Din pappa hade redan varit i Sverige i några år. Ni hade redan flytt från Afghanistan till Peshawar i Pakistan?– Tillfälligt ja, det var i samband med att vi fick komma som anhöriginvandrare till Sverige. Min mormor var i Peshawar så då var vi hos henne innan vi kom till Sverige.Hur var det att komma till Sverige och hur var det att lämna Afghanistan?– För mig var ju verkligen som att vinna på lotto. När du bor i ett land där talibaner börjar ta över och du ser hur hemskt det börjar bli, då skapar du också en bild av att ”där borta, där är det motsatsen”. Jag hade en bild av att det var som Disneyland i Europa. Alla åkte karuseller och det var ljust överallt, alla var jättelyckliga. Jag hade jättestora förväntningar när vi kom till Sverige. Bara att vi landade i Sverige var en stor framgång, ”okej, vi har lyckats”. Jag var hur lycklig som helst. Jag beskriver i boken i ett avsnitt om tacksamhet hur tacksam jag är än idag över att vara i Sverige för jag vet vad jag kom ifrån och jag vet vad jag har kommit till. Speciellt idag, nu när talibanerna kommer tillbaka i Afghanistan och jag pratar med släktingar där. Jag känner en enorm tacksamhet men också skuld. Det är en märklig kombination för de är kvar där och det är egentligen en slump att vi är här och att de inte är här.I boken slås man av att du är bra på att navigera i både det svenska och den här invandringserfarenheten, att du kan prata så att säga med bönder på bönders vis, svenskar på svenskars vis och afghaner på afghaners vis. Hur har det varit för övriga familjen? Har ni ungefär samma uppfattningar i de här frågorna eller finns det konflikter i hur ni ser på integration? Tycker de att du har gått för långt i något avseende?– Det är en bra fråga. Jag tror att min lillasyster håller mer med mig. Min lillebror vet jag faktiskt inte. Han är gift med en svenska och har bott i Berlin i många år. Han är liksom en ”anywhere”. Och sen är han mellanbarnet och de är lite diplomatiska av sig. Men jag skulle säga att vi alla tre har klarat oss väldigt bra. Det här kanske låter konstigt men jag tror att en grej som har varit bra är att vi inte har haft våra släktingar i Sverige. Nu är jag inne på det här med hedersförtryck och hedersnormer. Det underlättar mycket att man inte hade nära släktingar här, annars tror jag att mina föräldrar hade varit lite mer vaksamma. Att vi alla tre hade en sån närkontakt till majoritetskulturen underlättade också väldigt mycket. Jag pratar inte så mycket politik med dem. Du vet, man ska inte prata politik eller religion med sin familj.Gud vad svenskt!– Men det händer att vi kommer in på det ibland.Du tar upp ett exempel, din mormor som hjälper din kusin från Afghanistan för hon ville gifta sig med sin pojkvän och både din mormors släkt är arga på henne och hennes pojkväns släkt är arga. Din mormor går egentligen emot det här hederssättet att tänka, hon borde ha backat upp släkten mot din kusin men gör inte det. Du skriver en fundering att ”hur hade jag reagerat om jag hade varit kvar i Pakistan och varit 30-någonting och kanske haft egna barn och hedern skulle ha varit en valuta?” ”Hade jag reagerat genom att hjälpa henne eller hade jag tvärtom velat få in henne i fållan igenom för kollektivets bästa?” Det finns skämt om att efter andra världskrigets slut var det så många i Frankrike som hade varit med i franska motståndsrörelsen så om det hade varit sant så hade de nog kunnat besegra nazisterna. Det var ganska få som var med men eftersom Charles de Gaulle hade varit det och genom att rösta på honom och genom den nya berättelsen om Frankrike, kunde motståndet bli en samlande myt. Men den var inte sann.– Jag för ett resonemang om det i boken, vad hade jag gjort? Och helt ärligt så skrämmer den frågan mig. Det är jätteenkelt att idag sitta på läktaren nu när jag varit i Sverige i över 20 år och anammat det västerländska och svenska vad gäller värderingar och normer. Även om min familj är rätt sekulär av sig och min mamma och pappa tyckte om att Afghanistan moderniserades, att flickor kunde gå i skolan och så, så vågar jag inte svara på frågan. När du är inne i det där blir det ett sånt jäkla tryck utifrån och inifrån, att bevara något slags heder. Jag tänker att man försöker vara ödmjuk inför svårigheterna det kan vara att verka i en sådan kontext. Det finns ingen uppenbar exit i en sådan situation för dig själv.– Det min mormor gjorde, att hon hjälpte henne fly Afghanistan. Min mormor är en gammal kvinna så när de här grannarna och släktingarna börjar prata och hedern står på spel, så är det inte min mormor som får skiten för hon är en gammal kvinna. Man resonerar att hon självklart brydde sig om sitt barnbarn. En gammal kvinna med grått hår ska ändå gå bort, vad vet hon? Lite så. Medan den som får skiten blir pappan till flickan, alltså överhuvudet i familjen. Hur kunde han låta det här ske? Inte för att ta ifrån mormor det fina hon gjorde.Jag tänker att vi går igenom de andra råden också. Det andra rådet är ”lär dig svenska koder”. Det tycker jag går i linje med råd nummer fem, ”inse att dina kläder också är ett språk” och nummer sju ”visa ett rimligt intresse för ditt nya hemland”. Vad är det för koder man behöver lära sig? Kan du utveckla?– Det här med kläder är intressant. Ta det här med ”addidasriddare” som en del pratar om i våra förorter. Det har spritt sig och jag förstår att många i utsatta områden och invandrarkillar blir ledsna över det. Jag kan åka runt och andra kan åka runt till skolor med homogena svenskar och säga ”aja baja, man ska inte ha fördomar om någon som går runt i addidaskläder, det är en väldigt liten andel av dem som håller på med droger”. Men jag menar att man också kan tala om för de här killarna att fördomarna finns där ute och att de lätt kan bryta dem genom att inte klä sig i de kläderna och också ändra på attityden. Då har människorna med fördomar ingenting att komma med. Det går en dokumentär på SVT nu som heter ”I skuggan av El Chapo” Den är jätteintressant och i en scen intervjuar journalisten en droglangare, jag tror att det är i Järva. Killen säger att ”när jag ska träffa rikemansbarnen på stan går jag inte dit med addidasbyxor”. Han vill att de ska tycka att han är seriös, en seriös droglangare. Till och med han har fattat att kläder är ett språk. Jag menar att det är något som alla egentligen vet. Även när Göran Greider säger att han går ut i mjukbyxor, vad är problemet? Men Göran, det handlar inte om dig.Det handlar också om Göran, ärligt talat. Han ser så slafsig ut att det är ett statement för honom. Det är som Leif GW Persson, det finns väl ingen pengakåtare människa. Igår var jag i en leksaksbutik och det fanns ta mig fan ett förstoringsglas man säljer till barn och vem är det som står med det här detektiv-kitet? Jo, Leif GW Persson. Han har hur mycket pengar som helst, säljer hur mycket som helst och är med överallt. Ändå har han på sig den där jaktvästen inomhus och det är för att han signalerar något, det är en identitetsmarkör. Han hade kunnat ha en Armanikostym men då hade han inte varit Leif GW Persson.– Jag kanske inte borde säga det här men jag var med i TV4 för någon vecka sen och pratade om boken. Då satt jag i kulisserna och det var trisskrapande. Jag kommer inte ihåg hur mycket han vann men bakom kulisserna sa någon att ibland brukar Leif GW vara i studion när det är trisskrapning och någon gång hade han observerat att någon vunnit 250 000. Då hade han vänt sig till den där personen bakom kulisserna och sagt ”Det var länge sen jag blev glad för 250 000”. För den här personen var jätteglad för pengarna.– Jag tror att de flesta vet det här omedvetet, att det är klart att kläder är ett språk. Jag kan gå till mig själv, jag skulle hyra ut min lägenhet så jag la upp en annons. En kille hörde av sig och var intresserad så jag gick in på hans Facebook och bläddrade igenom hans profilbilder. Det var den där Becknarväskan och faktiskt adidaskläder och då tänkte jag ”den här killen kanske inte håller på med sånt” men jag chansade inte. Jag svarade inte honom och det kanske ligger hos mig, men tyvärr är det lite så det där. Jag önskar att det inte var så men det är inte så verkligheten ser ut. Jag tänker på att när du är en outsider så blir de här sakerna potentiellt mycket viktigare. Folk upplever hot från orten, adidasriddare eller vad man vill kalla det. Då kan den signalen förstärka att det inte verkar som att du tillhör majoriteten. Du har ett avvikande utseende på ett annat sätt och då kan du förstärka det.– Det är så intressant att du tar upp det för vet du vem jag tänker på när du pratar om att använda kläder som en markör? Jens Ganman. Han är ett ypperligt exempel på det. Speciellt när han är i Stockholm så försöker han visa att ”Jag hör inte hemma här”. Det här kommer han ge mig skit för men jag ska berätta ändå. När vi skrev Det lilla landet som kunde var vi i Stockholm en del och jobbade och vi fikade på ett fik på Östermalm. Jag märkte att när jag var med honom och vi hade fikat klart, brukade han plocka upp brickan och gå in med den till köket för att lämna in den. ”Tack så mycket för fikat”. För så gör man uppe i Norrland. Det är jättefint där uppe att plocka upp efter sig och lämna in. Jens gör inte så på Östermalm för att han är dum i huvudet, han fattar att man inte gör så där, men det är ett sätt att visa att ”Jag är inte härifrån, tro inte att jag är en av er”. Då kommer vi in på det här med att lära sig svenska koder. Du har några väldigt handfasta råd i boken. ”Respektera tider” är det första och den här podden började en timme och tjugo minuter efter utsatt tid. Du sa ”jag blir en kvart sen” och då sa jag ”men Mustafa, jag har läst boken och du ska respektera tiden” och då påpekade du att det var jag som hade skjutit upp det en timme till att börja med och sen var jag fem minuter försenad till din kvart. Så vi har missat den delen. Sen är det ”lär dig säga nja”, ”ställ dig i kö”, ”behärska dig”, ”håll avstånd”, ”respektera söndagsvilan”, ”prata med små bokstäver” och ”skryt inte”. Kanske vissa av de här sakerna är sånt man själv brottas med, vilket också är intressant. Ibland när man pratar om sånt här framstår det som att det bara är invandrare som ska anpassa sig till ett homogent kollektiv men vissa saker du tar upp är sånt som jag aldrig tänker anpassa mig till. Varför ska man anpassa sig? – Jag går genom det i boken att det finns andra strategier än de som jag lägger fram. Jag säger inte att jag kommer med lösningen med stort ”L”, men jag ger en väg. Många andra har vandrat längs med samma väg och det har funkat för dem, och det kan funka för dig också om du vill det. Om du vill göra på ett annat sätt, fine, så länge det funkar. Jag älskar när en sån som Bert Karlsson bryter mot alla de här koderna jag har skrivit om.Förklara varför du tar upp honom som exempel. Jag var med i din podd, Sista måltiden, även om det avsnittet inte är sänt än. Mitt i ringer din telefon och så visar du vem det är som ringer och det är Bert Karlsson. Varför ringer Bert Karlsson dig?– För att jag har försökt att bjuda in honom till podden ett tag. Det är ingen ordning och reda på honom, utan han ringde igår igen och sa ”Vem är du egentligen, vad vill du?” Sist jag pratade med honom sa jag ”Vill du komma till podden och snacka?” ”Ja, för fan. Jag ska spela in nån podd med Katarina Janouch i Stockholm”. Han bor i Skara. ”Du är välkommen” sa jag. Så sa han ”Du, på tal om det, kan vi låna er studio och spela in?” Du vet, en svensk gör inte så. Men han har den här entreprenörskapsmentaliteten, han skäms liksom inte. Han har miljoner men om han kan spara någon tusenlapp så…Du vet den här klassiska klyschan om att när man är hemma hos svenska barn så får man sitta på rummet och vänta när de andra äter middag. Bert hade inte suttit kvar på rummet, han hade sagt ”Ni har väl mat till mig också eller?!”– Jag kan älska det. Jag tycker att det är uppfriskande med en sån som Bert Karlsson eller en sån som Zlatan, som bryter mot jantelagen. Jag säger inte att alla måste se likadana ut men jag säger att många svenskar tycker om att många liknar varandra. Då blir svensken trygg och kan slappna av. Jag säger att det här är ett sätt att passa in.Du har ett till exempel. Jag hoppade över att göra lumpen…– Inte jag heller.Det borde vi väl båda två ha gjort. Du tar upp Diamant Salihu, han är själv från Tjärna ängar i Borlänge och jag hade honom i podden för ett tag sen och pratade om hans bok Tills alla dör, som handlar om gängkonflikten mellan Shottaz och Dödspatrullen. Han beskriver hans erfarenhet, för han har rötter från Albanien, i lumpen, att han för första gången kom in i ett sammanhang där det inte var någon skillnad på människor. Där svetsades man samman i en uppgift. Lumpen finns inte kvar på det sättet. När du och jag blev tillräckligt gamla var lumpen på väg bort. Den här naturliga platsen för olika människor att mötas finns inte där längre. Egentligen tänkte jag inte gå in på det, jag la bara märke till det. Men det här med att skaffa ett extranamn, det tror jag är en sak som många hajar till på.– Det har upprört en del. Jag säger inte att man ska ta bort något namn, jag säger ”lägg till ett extra”. Det behöver inte vara ett svenskt land, men kanske ett västerländskt eller internationellt som passar i Europa. Det jag menar är att det finns vissa studier som typer på att en Mustafa kan ha svårare att komma till arbetsintervju än en Erik. Jag säger ”lägg till ett extranamn för att komma dit”. Ett namn svensken känner sig trygg med eller känner igen. Jag har exempel i boken att kinesiska affärsmän som åker till väst för att göra affärer, inte vill att deras kollegor ska tappa ansiktet när de inte kan uttala deras namn. Därför lägger de till ett extranamn. Det finns många exempel. Jackie Chan heter inte Jackie Chan, Jet Li heter inte Jet Li och Jack Ma heter inte så heller. Men också svenska exempel. Greta Garbo bytte namn när hon drog till Hollywood, hon hette Greta Gustafsson egentligen. När svenskar emigrerade till USA under 1800-talet bytte många av dem namn. Jag läste om att svenskarna ofta hamnade i samma by med varandra och brevbärare blandade ihop deras post för att det var fem, sex familjer som hette Andersson. Så då samlades svenskar i vissa byar och så skrev man olika namn och la dem i en pott. Så fick Anderssons plocka upp namn ur potten och ”Nu heter jag McCarthy”. Så var det bara en familj som fick heta Andersson. ”Vi ska inte göra det så svårt för brevbäraren”. Jag menar att jag har inte kommit på det här att lägga till ett extranamn.Det roligaste exemplet är östeuropeiska namn som verkligen är etniska. Kirk Douglas föddes som Issur Danielovitch och de är en släkt av vitryska judar och han växte upp under fattiga förhållanden i New York och pratade yiddish hemma, men det anar man inte av hans framtoning på vita duken. Om man ska slå upp ett anglosaxiskt namn så är det Kirk Douglas, det är väldigt svårt att bli mer WASP än det. Men det var så man gjorde, det finns massor exempel som du tar upp. Det här är motsatsen skulle man kunna säga till ”lär dig uttala mitt namn korrekt”. Alltså, vem är det som ska anpassa sig? Man tänker ”varför är det den som har det namnet som inte är ett i normen som ska ändra på sig? Varför kan det inte vara majoritetssamhället som ska lära sig?”– Jag önskar att det var så. Jag har fått många mejl från lärare som har skrivit att ”vi har tagit upp det här du skriver i boken och vi kom alla överens om att man måste lära sig allas namn på ett korrekt sätt och kalla in folk på arbetsintervjuer, även om de har konstiga namn”. Vilken fin tanke, tänk om alla kunde göra så. Men jag säger att det finns vissa studier som visar att det inte är på det viset och jag presenterar ett annat alternativ. Men jag ser framför mig att jag åker till en homogen skola på Lidingö eller i Danderyd och tar upp det här rådet till dem, och att de säger ”nej, såhär vill inte jag att vi ska ha det i Sverige och när jag kommer ut i arbetslivet och blir chef vill jag absolut inte leva i ett samhälle där människor byter eller lägger till namn”. Ja, skitbra! Jag vill också ha ett sånt samhälle! Men vi kan sträva mot det och samtidigt se till att människor kommer in på arbetsmarknaden genom att lägga till ett extranamn. Om jag ska vara djävulens advokat och anlägga ett maktperspektiv, så är det väldigt mycket som ligger på den invandrade att anpassa sig till majoritetssamhället. Det kräver inte så mycket från majoritetssamhället i din bok. Då kan man tycka att varför i så fall inte ändra på den maktasymmetrin? Varför skriver du, Mustafa, en bok där du stryker maktstrukturerna medhårs istället för att utmana dem? Vad skulle du svara på en sådan kritik? Är det en kritik du har fått?– Delvis, ja. Men jag tror att om du frågar många invandrare i Sverige, speciellt första generationen, så kommer de inte tycka att mycket av det jag skriver är konstigt. De vet att anpassning ingår i migrationens pris. Alla som lämnar anpassar sig till det nya på ett eller annat sätt. Jag försöker föra en diskussion i boken, ja anpassning är viktigt men hur mycket anpassning? Jag tror inte att svenskar vill att du anpassar helt och hållet, att du börjar dricka alkohol, äta fläsk. Det är inte den sortens anpassning. Men jag tror att vi har gjort ett misstag i Sverige under decennier där vi sagt att alla ska integreras i det mångkulturella samhället, även Erik Svensson. Man ska mötas i mitten och kompromissa och lära sig av varandra. Det låter fint på pappret men ingen berättar var det här ”mitten” är någonstans. Är det någon som har ritat ett sträck där alla möts? Det är enklare för dem som kommer till Sverige att anpassa sig till en kultur än att majoritetskulturen anpassar sig till hundratals olika kulturer. Alla invandrare har inte samma kultur. Visserligen är både jag och en somalier invandrare men vi har inte så mycket gemensamt förutom att vi är invandrare.Det här är något du tagit upp när du har varit ute och föreläst. Du tar upp en händelse när du föreläst i ett klassrum, jag tror att det är när du berättar om att känna tacksamhet. Då är det en somalisk tjej som säger ”Jag är född på BB, jag pratar bättre svenska än somaliska, varför ska jag känna mer tacksamhet än någon annan svensk?” Det där är en dragkamp i de här frågorna där det blir en skiktad tillvaro för människor. Nu sitter vi båda två här i skjorta, du har en blå och jag en grön. Låt oss säga att vi tar på oss våra bästa adidaskläder och går ut på gatan, då riskerar fallet att bli större för dig, för någon skulle kanske uppfatta att du är en adidasriddare. Det tror jag inte, jag tycker inte att du har det kroppsspråket men om vi låtsas. Det finns en potential att anpassningen kräver mer av människor med invandrarbakgrund, även de som är andra generationen, än det gör för den som är majoritetssvensk. Hos första generationens invandrare är det självklart, hos den andra och tredje börjar det bli något annat. Hur tänker du kring det där?– Exemplet du tar upp med den somaliska tjejen, jag gör ett misstag där. För jag pratar med henne om tacksamhet på samma sätt som jag pratade om tacksamhet med första generationens invandrare. Första generationen är jätteenkel att prata med, de vet var de har kommit ifrån och vad de har kommit till. Andra generationen har helt rätt, det är befogat av dem att säga ”vad menar du, ser du inte mig som dig själv, vi är båda födda på BB, jag har inte varit i Somalia, i Irak”. Jag tycker att tacksamhet är bra, att vi ska vara mer tacksamma men man kan inte trycka det i ansikten på människor för då kan det få motsatt effekt. Det måste komma inifrån.Vad det gäller att komma till ett land, det här blir ett parodiskt exempel och folk brukar skratta åt mig när jag säger att jag har bott utomlands, eftersom landet jag bott i är Danmark. Det är för kort för att anses ha bott utomlands. Men många svenskar förstår inte danska så bra, så det var ganska svårt att lära sig språket, trots närheten. Jag fick dock en försmak av hur det kan vara att vara invandrare. Jag fick uppleva hur svårt det var att komma in i den danska gemenskapen, det finns en massa små koder som man som svensk inte förstår. – Åh, vad spännande! Kan du inte dra några?Det är svårt men det finns en dansk humor, en lättsamhet i hur danskar är som inte finns hos svenskar på samma sätt. Det finns en attityd, de här klyschorna om dansk attityd till frihet. Danskar är väldigt lika svenskar men de är också annorlunda. Vi var en koloni där av medicinstuderande, mitt ex studerade medicin, och det var andra från norden och andra länder. Det fick konsekvensen att danskarna på universitetet umgicks med danskar och alla vi andra umgicks med varandra. Så de som hade invandrarbakgrund i Danmark umgicks med utbytesstudenter från Sverige, Norge, Island, Finland, och så vidare. Så jag har aldrig umgåtts med så många olika nationaliteter och eftersom de hade en invandraridentitet i Danmark så hade man mycket lättare att komma in i deras gemenskap. Vi blev en del av migrantkulturen på universitetet, med tamiler, bosnier, turkar, islänningar. Det var en rolig blandning men väldigt få danskar. Jag jobbade mycket i Danmark och man mötte en del konstiga attityder. Ingen kunde uttala mitt namn utan jag hette Edvard i Danmark. De kunde inte uttala mitt förnamn eller efternamn så jag accepterade Edvard. Jag hade det som mitt danska namn. Det fick mig att inse hur svårt det är att komma till ett nytt land. Om till och med Danmark känns lite tufft för mig, som svensk, hur känns det då att komma till ett land som är så annorlunda som Sverige?– Värderingsmässigt är svenskar och danskar väldigt lika varandra, vad gäller frihet och sånt där. Det du beskriver är roligt, det kan man skratta åt. Men om du kommer till Sverige och det blir en krock i värderingsfrågor, och du tänker ”de vill avbilda min profet som rondellhund och tycker att den ska vara i konstutställningar – de här människorna är sjuka i huvudet”. I deras värld är det helt stört. Jag har de här diskussionerna än idag med många som är nya i Sverige men som har bott här ganska länge. De förstår fortfarande inte hur man kan vara så respektlös mot religioner och personer i religioner som profeten. De tycker att det är något omänskligt över det, man är inte mänsklig om man beter sig på det viset. – Men jag tänkte fråga dig en sak, med tanke på hur fort det går i debatten, tror du att om jag hade kommit ut med den här boken 2012, 2013, 2014, hade den fått samma uppmärksamhet?Jag tror att du hade fått mer och väldigt negativ uppmärksamhet. Du fick en fråga när du började skriva boken, av Peter Esaiasson, som är statsvetare. Han skrev en bok som kom 2019 som heter Förorten som är en jättebra bok och som jag verkligen rekommenderar. Han knackade dörr och genomförde 900 intervjuer i Bergsjön och Hjällbo. För den som vet hur de här studierna går till så är det väldigt ovanligt att en statsvetarprofessor själv åker ut och genomför intervjuer med människor som i princip aldrig svarar på enkäter. Det är en population som är väldigt svår att nå, så han åkte ut och knackade på. Han skrev en fråga till dig: Idag är ingen dag för grubblande frågor, men när det blir vardag igen, hur ser du på argumentet att den värld du växte upp i och som du lärde dig hantera, inte finns längre? Att demografin ändras så otroligt snabbt att allt färre unga Mustafas idag lever i en miljö där det finns svensksvenskar att brottas och umgås med? Är du och andra i din generation, er relativa ungdom till trots, likväl generaler som utkämpar gårdagens krig? Och oj vad jag hoppas att det finns ett bra svar på min fråga. Jag tyckte att det var intressant, om du ville utveckla. Det är vissa av de här sakerna du tar upp, att du hade en svensk flickvän, att du umgicks med svenskar. När Diamant Salihu var här så pratade vi om när han växte upp på Tjärna ängar. Då var det fortfarande många svensksvenskar som bodde där och idag är det inte det. ”Lär dig svensk sed, lär dig språket” – är dina råd för en tidigare generation?– Jag skriver i boken att frågan från Peter Esaiasson kanske är den jobbigaste och svåraste frågan, men kanske också den bästa, jag har fått om den här boken. Anledningen till att jag är den jag är, är inte att jag läste om Sverige och svenskhet och koder. Det var för att jag absorberades in i det svenska, att jag hade en närvarande majoritetskultur. Jag tycker att Peter är inne på något intressant, ”bekämpar jag gårdagens kritik med gårdagens medel”? Riktar jag mig till en tid som kanske inte existerar längre? Det ligger något i det och i boken går jag igenom att vi kanske ska göra det man gjorde förr. Jag tar upp socialdemokratin med Gunnar och Alva Myrdal, hur de med Per Albin Hansson byggde upp det moderna Sverige. Hur man pekade med hela handen, en auktoritär hand och sa ”nu borstar vi tänderna, vi bor inte trångt och gör man det kan bostadsbidraget komma att dras in”. Det var väldigt strikt och jag menar att nu när vi har den situation vi har, vi har inte ett homogent land heller som vi hade då, så blir det kanske nödvändigt att staten får gå in igenom och peka med hela handen. ”Nu är situationen som det är och nu får vi uppfostra människor igen”. Som en folkuppfostringskampanj, det är kanske svaret? Det kommer att göra ont i det liberala Sverige, bokstavligen ta 1930-talets metoder.Du vill återvända till 30-talet?– Jag vet, min redaktör reagerade på det. Men det var då Gunnar och Alva Myrdal kom på de här idéerna.Även majoritetssamhället är mycket mer splittrat. Det där var under den industriella erans glansdagar när man planerade fram samhället. Man hade en eller två tevekanaler, ett flygbolag, en post, man hade ett av allt. Ett parti, även om det inte var en diktatur så var det en enorm stabilitet, en enorm likriktning. Det fanns inga ”opt out”-grejer. Du kunde flytta till ett annat land men det var likadant i USA under samma period. Samtidigt som Gunnar och Alva Myrdal skrev det här så påbörjades New Deal i USA under president Roosevelt. Idag är vi otroligt splittrade, vi lever i kanske inte filterbubblor men människor är verkligen mer individualistiska och kräver att få välja på livets alla områden. Det du säger är kanske det som krävs för integration men jag undrar om det ens är möjligt att genomföra. Något vi har sett är hur staten har en väldigt dålig kapacitet idag, på ett sätt man inte hade förr. Man hade en möjlighet att styra människor och idag har man svårt för det. Man har svårt att bekämpa brottslighet, kontrollera migration, staten är underställd europeiska unionen, man har stora företag som på många sätt utöver större inflytande över människor. Jag kommer ihåg när man pratade om att parabolantenner var ett hot mot integrationen, för att människor satt och kollade på teve från sina hemländer.– På den gamla goda tiden, när det handlade om paraboler.Nu har alla en parabol i handen i din telefon där du har allt och du kan välja allt själv. Du kan leva i din värld. Unga människor är del av subkulturer som är globala. Att försöka integrera svensksvenska ungdomar in i det vuxensamhället, med de normerna, det är en stor utmaning i det här medielandskapet. Kina gör någonting sånt här nu, mot uigurerna i landet.– Kanske inte det då.Jag menar bara att Kina har kvar sin statliga repressionsapparat. De har gått mycket längre såklart, men de har en kapacitet inom staten som den svenska staten saknar gentemot sin befolkning. Vi hade större statlig kapacitet förr.– Jag hör vad du säger och nej, att rakt av kopiera Gunnar och Alva Myrdal, Per Albin Hansson och den tiden går inte. Men man skulle kunna koppla försörjningsstöd till prestation. Inom en snar framtid kommer vi ha ungefär en miljon människor i utanförskap. Redan nu, men snart kommer en större andel svenskar resonera som han på Svenskt Näringsliv: Vad fan får vi för pengarna? Om vi har en miljon som inte gör rätt för sig utan vi bara finansierar deras levnad. Man skulle kunna få människor att borsta tänderna och äta tomater, om man gör det genom att använda pengar som ett språk.Här blir jag lite vänster. En gammal myt eller slagord var att invandrarna kommer hit och tar våra jobb. Men det är inte det man säger nu. Något som däremot stämmer, det finns en sketch i Grotesco där svennen skiftar mellan att prata om invandrare och robotar, att det är läskigt att de är överallt och tar våra jobb. Det ironiska är att han har rätt i satiren, för robotarna har tagit våra jobb. En anledning till att produktiviteten på en bilfabrik i Sverige har stigit flera tusen procent under de senaste fyrtio åren är inte att arbetarna har blivit mer produktiva utan att det har kommit robotar. Människorna som har kommit hit kanske vill göra rätt för sig men om vi spolar tillbaka till 1990-talet eller tidigare, var folk kanske mer främlingsfientliga och tyckte ”kom inte hit”. Men det fanns vägar in i samhället genom jobb, du kunde gå i skolor där det fanns majoritetssvenskar. Idag kommer människor, även om de har den bästa viljan ibland, till skolor som är problemtyngda. Även om du tillhör majoriteten som sköter dig är det en väldigt tuff miljö. Det finns färre jobb och de som finns har låg status. Du kan inte komma till ett industrijobb och få en helt okej lön, många jobb är städjobb och likande. Jag tänker att arbetslinjen, även om jag håller med om den på ett moraliskt plan, är tuffare idag än vad det var då. Och det är tuffare i Sverige som har så få lågkvalificerade jobb, jämfört med andra länder som har fler. Jag vet inte vad jag försöker säga.– Jag förstår. Det är ett långt resonemang man kan gå in på men min poäng med att koppla försörjningsstöd till att du gör rätt för dig, det kan vara utanför kollektivavtalet. Du kan jobba, gå i skolan några timmar, se till att det är rent i områden. För att få barnbidrag eller soc-bidrag eller bostadsbidrag gör jag också det här och det här. Och att samhällsorienteringen som finns blir striktare, att man verkligen tar till sig och visar att man har gjort det. Att den på något sätt kopplas till försörjningsstödet. Pengar är ett språk alla människor förstår.Tack, Mustafa Panshiri, för att du var med i Rak höger.– Tack, Ivar.Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

Quando Alva Myrdal nasceu, em 1902, a Suécia era um dos mais pobres da Europa — quando morreu, o cenário era completamente diferente, em grande parte graças a ela.

Quando Alva Myrdal nasceu, em 1902, a Suécia era um dos mais pobres da Europa — quando morreu, o cenário era completamente diferente, em grande parte graças a ela.

In 1982, the Swedish social reformer, writer and diplomat, Alva Myrdal, was awarded the Nobel Peace Prize for her work on nuclear disarmament. She was only the 7th woman in history to win the award, which she received jointly with Mexican diplomat Alfonso Garcia Robles. In the 1930s and 40s, Alva Myrdal had, with her husband Gunnar Myrdal, developed the ideas behind Sweden's famed welfare state which had transformed Sweden into the modern country we know today. She was also the first woman to be given a senior post at the United Nations. Alva Myrdal's daughter Kaj Foelster has been telling Louise Hidalgo about her mother's life and work. Picture: Alva Myrdal in 1976 on the publication of her book The Game of Disarmament (credit: Keystone/Getty Images)

Avsnittet handlar om hemligheter inom familjer. Festen, en film av Thomas Vinterberg, handlar om ett avslöjande under ett 60-årsfirande i den högre borgerligheten. Jan Myrdal skrev en bok om sin barndom där han anklagade föräldrarna Gunnar och Alva Myrdal för kärlekslöshet och bristande omsorg. Romanerna om Patrick Melrose av Edward St. Aubyn är en berättelse om författarens pappa som utsatte sonen för övergrepp och misshandel. Vanessa Springora är en fransk författare som när hon var 14 år hade ett förhållande med en medelålders, väldigt uppburen fransk författare och intellektuell. Den gemensamma nämnaren för de böcker och en film som vi pratar om är att de som blivit utsatta till slut berättar sanningen om sina förövare.

This episode of the Philosophy Tea, focusing on Alva Myrdal, was recorded and edited at Reginateatern, which also served as the host venue for the event on 17 November 2017.

I debatten om skolans problem handlar det mesta om Göran Perssons kommunalisering och regeringen Bildts friskolereform. Men i själva verket har Sverige bakom sig flera decennier av dåliga beslut, kunskapsfientlig pedagogik och missriktade reformer. Vem var Alva Myrdal, och vad innebar hennes sociala ingenjörskap? Varför har skolideologer inte velat lägga större vikt vid kunskapsförmedling? Och varför har inte mer hänt sedan det på 1970-talet började varnas för sjunkande läsförståelse och stök i klassrummen?Catarina Kärkkäinen samtalar med Johan Wennström, filosofie doktor i statsvetenskap, och Benjamin Dousa.

Hur hänger Karl Gerhard, Alva Myrdal, Bjørnstjerne Bjørnson och Al Jolson ihop? Och varför är det intressant just i april? Det reder vi ut i vårt senaste poddavsnitt där Jonas Nordling återvinner ett påskpussel från förr, och lägger ut en rad bitar som alla passar bra att sätta samman i  april. Låter det gåtfullt? Lyssna så får du förklaringen. I avsnittet spelas: Tordis Maurstad läser ”Jeg velger meg april” av Bjørnstjerne Bjørnson, Richard Tauber sjunger ur ”Schumans Dichterliebe”, Al Jolson sjunger ”Avalon”, Enrico Caruso: "E lusevan le stelle", Red Nichols and his five pennies ”Avalon”, Django Reinhardt, Coleman Hawkins och Michel Warlop orchestra spelar ”Avalon”, Karl Gerhard spelar inledningen till ”Det låter som en saga av Andersen”, Karl Gerhard och Sune Waldimirs orkester spelar och sjunger ”Jag väljer mig april”.

Museer handlar oftast om saker och ytterst sällan om enskilda individer. Men kan man ens föreställa sig ett museum som skildrar en person lika djuplodande som en rysk roman? undrar Mattias Berg. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Varför finns inget rejält biografiskt museum i Sverige, med fullt fokus på en människa snarare än saker?  Ett som till exempel kretsar kring Drottning Kristina, Alva Myrdal, Zlatan Ibrahimovic, Heliga Birgitta, Olof Palme, Hedvig Eleonora eller kanske upptäckaren Sten Bergman. Gestalter tillräckligt magnifika och mångfacetterade för att bära en större eller mindre kulturinstitution på egen hand. Dessutom ofta klart kontroversiella. I det utrymmet, mellan för och mot, fördomar och fakta, dyrkan och hat, kunde besökaren själv träda in: få göra sin egen analys av personen ifråga. I bästa fall skapades då en helt ny sorts museiupplevelse med möjlighet till både inlevelse och invändningar. Visst finns det ett antal mindre eller något större biografiska utställningar i Sverige, men så vitt jag vet ingen som på det sättet går i öppen dialog med sitt objekt. Kanske inte ens internationellt om man får tro boken "Skelett i garderoben. Svåra museer", som kom ut 2019. Här har Stefan Bohman, tidigare chef för bland annat Strindbergsmuseet, och den brasilianska museologen Ana Luiza Rocha do Valle studerat vad de kallar "personmuseer" här hemma och utomlands. Och de börjar hemma hos Strindbergs kanske störste antagonist, Verner von Heidenstam. Alltså på hans Övralid i Östergötland, där hemmet enligt skyltarna står kvar exakt som den lika omhuldade som omdiskuterade Akademiledamoten och Nobelpristagaren lämnade det. Bokens författare konstaterar också att begreppet "Nationalskald" på Övralid visserligen sätts inom citationstecken, men att det ändå inte direkt problematiseras. Varken Heidenstams högstämda nationalism eller hans furiösa ställningstagande för försvaret och Konungen får något större utrymme. Allt det som var och är så omstritt. Det är också forskarnas generella invändning mot personmuseerna. Att personerna själva sällan ifrågasätts eller ens kompliceras utan oftast bara sätts på piedestal. Gemensamt för till exempel lilla Zarah Leander-museet i Häradshammars bygdegård utanför Norrköping och den imposanta Millesgården på Lidingö utanför Stockholm är att man i stort sett förbigår de bägges kopplingar till nazi-Tyskland. Intressantast för en svensk läsare är nog ändå bokens internationella exempel. Inte minst hur det amerikanska inbördeskriget framställs på några olika museer över sydstatsgeneralen Robert E Lee. Han som kom att hamna mitt i även nutidens stridslinjer, efter beslutet i Charlottesville 2017 att ta ned ryttarstatyn över honom. Den som varit kontroversiell ända sedan statyn sattes upp vid slutet av 1800-talet: då den bland annat beskrevs som "ett skulpterat förräderi" av en tidning i nordstaten Indiana. Men inte på något av museerna får de här politiska komplikationerna ordentligt utrymme. Författarna skriver att General Lees eget innehav av slavar visserligen nämns, men aldrig poängteras. Den intressantaste komplikationen tycks finnas på en oansenlig skylt på museet i Arlington, utanför Washington, som tar upp frågan om varför Lee egentligen valde att slåss för sydstaterna trots att han också erbjudits befälskapet för nordstaterna. Att det möjligen inte enbart berodde på att han älskade sin hemstat Virginia, som det ofta framställs. Utan också på att generalen "kunde ha hållit med om sydsidans ståndpunkter". Saken tycks ungefär likadan på Eva Perón-museet i Buenos Aires. Den argentinska presidenthustrun, musikalens "Evita", blev för många ett slags helgon då hon under 1950-talets början gick bort i cancer, bara 33 år gammal. Bland sina motståndare sågs hon snarare som en väsentlig del av den auktoritära Peronismen. Men enligt författarna redovisas inte heller den här skarpa politiska motsättningen på museet. Stor vikt läggs i stället vid hennes kläder. En hatt används för att illustrera Eva Peróns arbete för utsatta barn, liksom dräkten vid ett rösträttsmöte eller då hon träffade Påven får gestalta andra hjältesagor om Evitas humanitära engagemang. Texterna på museet är också ofta hämtade ur Eva Peróns egen självbiografi: det är så att säga hon själv som har ordet. I en specialutställning betonas också hennes helgonlika prägel. Med Evitas dödsmask i ett dunkelt rum, som en sorts relik, och en film från begravningen rullande i bakgrunden. Och självklart ligger det i sakens natur att de flesta personmuseum skapas just för att lyfta fram personens positiva sidor, särskilt som de ofta drivs av sällskap med samma syfte. Men faktum är att objektet sällan brukar diskuteras alls, utom möjligen via en eller annan biografi som säljs i shopen. Vad vi ser på själva museet är oftast miljön snarare än människan. Hemmet, prylarna, böckerna, skrivmaskinen Bokens mest positiva exempel är väl den nya delen av Richard Wagner-museet i tyska Bayreuth, invigd 2016. Med en klart större vilja att öppet redovisa kontakterna mellan familjen Wagner och Hitler: att på det sättet åtminstone komplicera den världsberömda operafestivalens historia en smula. Exempelvis finns det olika bildspel som tydligt visar familjens inte minst Bayreuth-operans legendariska direktör Winifred Wagners flitiga umgänge med Hitler. På flera sätt visas här också på den inspiration som Wagners operor gav nazismens estetik. Bland annat jämförs den berömda slutscenen i "Mästersångarna i Nürnberg" med nazisternas egna massmöten. Med bokens frågeställningar i huvudet går jag sedan till Strindbergsmuseet på Drottninggatan i Stockholm där huvudförfattaren till "Skelett i garderoben", Stefan Bohman, alltså själv var chef under många år. Mitt intryck är också att det står sig som det bästa svenska exemplet på ett biografiskt museum, med ett ändå relativt kritiskt och analytiskt förhållningssätt till huvudpersonen. I en liten finurlig konstruktion kan man till exempel själv vända på begreppen. Trycka på skyltar med några av alla de epitet som använts om Strindberg bland annat "Missförstådd", "Galen" eller "Alkoholist" för att gradvis få fram olika synonymer och så småningom hamna i rena motsatser. Montrarna i sin tur är tematiskt upplagda kring vissa av hans mest kontroversiella citat och åsikter, med rubriker som "Kvinna-Man" eller "Antisemitism och Studier i hebreiska". På det sättet lyckas utställningen komplicera både författaren och människan: gestalta ett antal av Strindbergs mest berömda motsägelser. Och trots att formen här och där känns föråldrad, motsvarar nog innehållet fortfarande mina förväntningar på den svenska museisektorn. Nu väntar jag bara på något som verkligen överskrider dem. Ett komplext och levande personporträtt i tre dimensioner. Ett biografiskt museum mer besläktat med, säg, klassiska ryska romaner eller Rembrandts självporträtt än med den traditionella basutställningens ofta så snipigt sterila skyltar. Men kanske är det att ha för höga förväntningar på vad ett museum faktiskt kan vara, på intendenters fantasi och kulturinstitutioners resurser. Eller för att citera vad Strindberg själv lär ha sagt: "Livet är ingenting för amatörer". Mattias Berg, kulturredaktionen

Alva Myrdal (1902–1986) var en av hjärnorna bakom det svenska folkhemmet. Tillsammans med sin make Gunnar Myrdal väckte hon många av de tankar om barnuppfostran, boende, befolkningstillväxt och välstånd som kom att forma den moderna välfärdsstaten. Deras bok "Kris i befolkningsfrågan" tillhör 1900-talets mest inflytelserika skrifter. Senare i sin karriär gjorde hon internationellt avtryck som nedrustningsförhandlare i FN, ett arbete som belönades med Nobels fredspris. Samtidigt är bilden av Alva Myrdal mångtydig. Var hon enbart en progressiv samhällstänkare eller också en av 30-talets iskalla socialingenjörer? Bildningspodden porträtterar en av det svenska 1900-talets mest inflytelserika tänkare. Gäst i studion är Yvonne Hirdman, professor emerita i historia vid Stockholms universitet. Hirdman är genushistoriker, specialiserad på det svenska 1900-talet och utkom 2006 med biografin "Det tänkande hjärtat. Boken om Alva Myrdal".

Alva Myrdal ville påverka samhället och göra nytta för människor. Hon ville få kvinnor att delta i arbetslivet och inte fastna i hemmet - därför skapade hon bland annat förskolan och förskollärarutbildningen. Tillsammans med maken Gunnar Myrdal la hon grunden för Sveriges moderna välfärdspolitik. Efter sin död blev Alva Myrdal symbolen för en iskall socialingenjör - hon kritiserades till exempel för sin syn på sterilisering. I hur stor grad ska politiken lägga sig i människors privatliv?

Alva Myrdal ville påverka samhället och göra nytta för människor. Hon ville få kvinnor att delta i arbetslivet och inte fastna i hemmet - därför skapade hon bland annat förskolan och förskollärarutbildningen. Tillsammans med maken Gunnar Myrdal la hon grunden för Sveriges moderna välfärdspolitik. Efter sin död blev Alva Myrdal symbolen för en iskall socialingenjör - hon kritiserades till exempel för sin syn på sterilisering. I hur stor grad ska politiken lägga sig i människors privatliv?

Var skola barnen vistas? Alva Myrdal ställde frågan på 1930-talet och den är lika brännande aktuell idag. Hur bygger vi en stad för alla, där även barnen får plats att finnas, leka och vara? Hör allt om en genial göteborgsuppfinning, fönsterlösa förskolor och följ med våra programledare till två lekplatser i stadsdelarna Hammarkullen och det nybyggda Kville. Programledare: Ylva Berglund och Kristian Jonsson

"Kris i befolkningsfrågan" slog 1934 ner som en bomb i mellankrigstidens Sverige. Vi pratar i detta avsnitt om boken och dess författare! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Svensken som skapade Disneys Snövit är märkligt bortglömd och 75-årsjubilerande musikklasserna som ger full hals under denna luciahelg har en stormig historia. Gustaf Tenggren var svensken som formgav världens första tecknade långfilm Snövit och flera andra av Disneys första mästerverk. Vetenskapsradion Historia stiftar bekantskap med konstnären som är superkändis i USA med märkligt bortglömd i Sverige. – Det är svårt att bli profet i sitt eget hemland, säger Disneykännaren Lasse Åberg och får medhåll av Lars Emanuelsson som skrivit en aktuell biografi om Tenggren. Dessutom uppmärksammas de 75-årsjubilerande musikklassernas stormiga historia. Det var 1939 som Hugo Hammarström drog igång Adolf Fredriks musikklasser i Stockholm och sedan dess har musikklasserna dels fått utstå kritik för att vara elitskolor, dels lagt grunden för det svenska musikundret. – Debattens vågor gick höga ända in på 80-talet, innan Alva Myrdal satte ett streck för debatten, berättar Bengt Gårsjö som undersökt musikklassfenomenet. Programledare är Tobias Svanelid.

Den profylaktiska socialpolitikens direkta uppgift är att framskapa ett bättre människomaterial. Så säger Gunnar och Alva Myrdal. De var oroliga över ”befolkningsfrågan”, dvs. de hastigt fallande födelsetalen efter preventivmedlens genombrott och föreslog en genomgripande kollektivisering av samhället för att skapa incitament för att upprätthålla och förädla folkstammen. Åttio år senare kan vi konstatera att svenska familjer håller på att kvävas av den Myrdalska utopin, men huruvida människomaterialet därvidlag förbättrats är ännu oklart. Studion gästas av mises.se-medarbetaren Peter Strömberg, ”far till fem inomäktenskapliga barn med en och samma präktiga kvinna till mor”. För övrigt anar Hans Hegel i mossen och Klaus föreslår en radikal libertariansk strategi för världsherravälde där präktiga kvinnor spelar en nyckelroll.

Hej, det är jag igen, Kristina Lugns nya pjäs, har haft premiär på Dramaten och Kritiken var där. Programledare Anneli Dufva, Expressens Nils Schwartz och Jenny Aschenbrenner diskuterar uppsättningen och Lugns dramatik. Vad är kännetecknar hennes dramatik? Hej, det är jag igen kretsar kring familjen och de såriga relationer som den kan generera. Det gör även den danska TV-serien Arvingarna som just nu visas på SVT. Hur bra är den egentligen? Just nu på går en stor utställning med chilenske konstnären Alfredo Jaars konst på Kiasma, museet för nutidskonst i Helsingfors. Titeln är Tonight No Poetry Will Serve, ett mycket talande citat tycker kulturredaktionens Karsten Thurfjell, som sett en utställning där de stora mänskliga katastroferna dominerar verken. Dessutom, lyssnaren Irene Möller förklarar i Verket som värker, hur hennes liv helt förändrades av en bok av Alva Myrdal. Programledare Anneli Dufva Producent Maria Götselius

Fredag 30 april 11.03 söndag 2 maj 19.03 Sova i egen säng från början, ammas var fjärde timme, sitta i skamvrån, flytta mellan mamma och pappa - allt har sagts vara för barnets bästa. Men idealen byts ut med jämna mellanrum. Finns en politisk agenda bakom alla välvilliga tips? Barnen gör några nedslag bland de senaste generationernas trender och tvärsäkra råd. Bibeln om aga: "Låt inte pojken vara utan fostran. när du slår honom med riset räddar du hans själ från dödsriket". Alva Myrdal om spädbarnsvård: " Den principen att barn bör lämnas ensammma ifred en del av dagen, är väl ovedersägligt till godo för både barn och vuxna. " Jesper Juul om det kompetenta barnet: "Det mesta av det som vi betraktar som uppfostran är både överflödigt och direkt skadligt." Bent Hougaard om curlingföräldrar: "Barn måste veta vem som bestämmer. De flesta föräldrar vill inte höra talas om straff men det är nödvändigt." Med Sofia Klemming Nordenskiöld och Lollo Collmar. För littarturtips och källor, klicka Tips: Lyssna också på Tendens denna vecka: De kallas pingpong-barnen, barnen som flyttar mellan frånskilda föräldrar. Nu har en del av dem hunnit växa upp. För barnen bästa - vad betyder egentligen det? Och varför är det barnen som flyttar när förhållanden spricker? Vi fick flera kommentarer till programmet. För att läsa dem, klicka