Podcasts about bergsj

SångGudstjänst med Peter Pop Lundbäck samt samtal om arbetet i Bergsjön.

Oktober 2022. Ett till synes olösligt mord i Bergsjön i Göteborg. En taxichaufför mördas mitt i natten, utan vittnen eller tydliga ledtrådar. Spåren är knappa – några tomhylsor, en misstänkt flyktväg, och en keps som tros tillhöra mördaren. DNA-spår från kepsen och platsen leder ingenstans då gärningsmannen inte finns i registret.Hasse Aro intervjuar utredaren Göran Sundström om kartläggningen av offret, DNA-analyserna, övervakningskameran och spåren som leder polisen till ett annat land.Lyssna på Fallen jag aldrig glömmer innan alla andra - på Podplay på torsdagar!

En podcast av Joakim och Niklas Faerden SWISH: 0767661991 PATREON: https://www.patreon.com/Faerdenspodcast

Annika Strandhäll har gjort sig känd för att våga stå upp för sin egen övertygelse även om priset ibland varit högt. Särskilt när det gäller den strid hon tagit mot högerextremisman där hon bland annat hamnat på dödslistan över landsförrädare.Men vad betyder det att ha sina rötter i Bergsjön när det blåser som värst? Är hon mer stryktålig eller är det kanske så att självkänslan ligger i prestationen och att hon alltid har lite ont i magen?Olof Palme myntade en gång begreppet att politik är att vilja. Men är det verkligen så fortfarande, eller är politik att prioritera eller kanske rent av bara att följa opinionen? Och vilka personliga egenskaper skall framtidens politiska ledare ha för att kunna klara tuffa kriser som krigs- och klimathot?Vi pratar också om hur galet elstödet var, att som barn inte ha mat i kylskåpet, att hon aldrig blivit orättvist behandlad av journalister och om hur gött det är att kliva in på Pressbyrån på Centralen i Göteborg.Moderator: Gunnar OesterreichMusik: Mattias Klasson/Daniel OlsenDistribution: AcastSamarbetspartners: Life Genomics, Gröna Gårdar, FunmedHitta allt om podden: Websida: https://spannandemoten.se/Instagram: @spannandemotenFacebook: https://www.facebook.com/spannandemotenLinkedin: https://www.linkedin.com/in/gunnar-oesterreich/Kontakt: gunnar@oesterreich.se eller via sociala medier Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När staten tog över ungdomsvården skulle det garantera en bättre behandling. Trettio år senare har de tappat kontrollen. Personal på hemmen har länge varit rädda för att prata öppet om situationen men nu väljer tre anställda på Sis i Göteborg att bryta tystnaden. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Livet innanför stängslet på Sis ungdomshem har förändrats kraftigt de senaste åren. Det gäller för både för intagna och anställda. Allt fler unga gängkriminella har tvingat hemmen att höja säkerheten och dra in aktiviteter för ungdomarna.Men det räckte inte. Till slut gick regeringen ut och sa att Sis-hemmen i sin nuvarande form ska läggas ner och ersättas av nya vårdformer.Nu berättar vårdarna Kerstin, Fabian och Stina om hur arbetet förändrades när allt fler unga gängkriminella togs in på hemmen.Togs som gisslanDe vittnar om hur Stina togs som gisslan med ett vapen tillverkat av en hörlur och om de två gängkriminella ungdomarnas kaxiga hälsning till personalen när de rymde. De upplever att deras arbete gått från att vårda de unga till att låsa in dem och förhindra nya rymningar. Att myndigheten inte lyssnar och tar deras svårigheter på allvar.Institutionschefen Catharina Högberg tar till sig av kritiken men menar att hemmet gjort ett bra jobb. Hon medger dock att förutsättningarna behöver bli bättre.Reportrarnas oväntade fynd inne på SisPå hemmet växer en lista fram över föremål som är farliga att ha framme på avdelningen. Det handlar bland annat om brödrostar, cd-skivor och verktyg. Men när Kalibers reportrar besöker ungdomshemmet i Bergsjön gör de en oväntad upptäckt på hemmets innergård: Ett vasst rostigt föremål, som hade kunnat användas som vapen.Medverkar i programmet gör ”Stina”, ”Kerstin” och ”Fabian” som alla jobbar på Nereby och egentligen heter något annat. Medverkar gör också institutionschefen Catharina Högberg.Här kan du läsa hela programmetReportrar: Alice Lundberg och Markus AlfredssonProducenter: Eskil Lundgren och Markus AlfredssonSlutmix: Gustaf VilhelmssonProgramledare: Annika H Eriksson

Kalle Berg pratar om att Chalmers förbjuder politiska manifestationer på campus eller i deras lokaler, något som väckt kritik. Anledningen enligt rektor Martin Nilsson Jacobi det oroliga omvärldsläget och att man därför vill värna studenter och lärares trygghet.Vi ringer också upp reporter Teo Kristjansson från Island och får en rapport om läget inför det hotande vulkanutbrottet där.Igår avslöjades årets julvärd, och Ina Lundström har därför med sig en liten topplista över minnesvärda julvärdsskandaler.Också kommer krimredaktör Hampus Dorian och berättar om polisen strategi för att knäcka det kriminella gänget Bergsjönätverket.Dessutom: En studie i indieronk och det svenska föreningslivet Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Våldet har blivit grövre och de ungdomar som idag blir behandlade på SiS-hem är mer kriminellt belastade än tidigare. Efter en rad uppmärksammade rymningar granskar P4 Göteborg och Ekot SiS-hemmen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Rymningen från NerebyMorgonen den 8 maj kliver de två killarna upp som vanligt, vid sju-åttatiden på SiS-hemmet Nereby i Bergsjön. De ska till skolan, men det blir inte som vanligt – vad händer? Alice Lundberg du är reporter på P4 Göteborg – Ja det här börjar som en helt vanlig morgon. Precis innan klockan åtta har behandlingspedagogerna en överlämning till lärarna. Den här morgonen är det lugnt. Skolan börjar tio över åtta och fram tills ungefär lunch den här dagen inget speciellt som sticker ut.– Men det är senare det händer nåt?– Det är först under en bensträckare efter lunchen som något avvikande händer. Enligt källor från SiS-hemmet som vi har pratat med, märker två lärare som är ute på gården med ungdomarna att de här två killarna står och hänger vid staketet som går runt institutionens område. De ”rekade”, ”kände och klämde”. Något som även framkommer i incidentutredningen.Det här uppmärksammar lärarna och det är ju ett avvikande beteende. Men när det är dags för dom att lämna över till de lärarna som ska ta över och sista lektionen. Berättar dom inte om det som dom har sett.– Och vad händer då? – De två ”nya” lärarna håller i sista lektionen för dagen. Då helt ovetandes om att de två killarna hade rekat vid staketet precis innan. Men nu är ungdomarna är mer uppspelta än vanligt. Så den tänkta lektionen blir i stället till pedagogiska lekar. En ungdom sätter sig i ett avskilt rum tillsammans med en av lärarna för att arbeta i kapp en del uppgifter. Då bestämmer sig läraren som är kvar med de andra ungdomarna att i förväg gå tillbaka till avdelningen. Och det här bryter mot rutinen som säger att medarbetare INTE ska vara ute själva med ungdomar.Väl ute på gården börjar de röra sig åt olika håll direkt. En går till studsmattan, en går till basketplanen och lägger sig ner för vad man tror är att vilseleda läraren samtidigt som de två killarna springer runt hörnet mot staketet. Läraren tror att de leker kurragömma men följer sen efter och ser att de har börjat klättra upp över staketet. Då larmar läraren till behandlingspedagogerna som är på avdelningen och som snabbt springer till platsen, men när de kommer fram är de två killarna redan uppe i det här staketet. De tar sig över det och springer snabbt in i skogen.Rymningar och våld på SiS-hemmenHittills i år är det 219 ungdomar som har rymt. 106 av dem har rymt antingen från SiS-hemmet eller när de varit ute med personal. Så drygt hälften har ju inte varit dramatiska utan handlar om det som SiS kallar för avvikningar, att unga till exempel inte har kommit efter ett hembesök. SiS står för Statens institutionsstyrelse och bedriver både tvångsvård och sluten ungdomsvård på det som kallas särskilda ungdomshem. Det är alltså hem för ungdomar med olika problem. Det kan vara allt från unga kriminella till unga med missbruk av olika slag. Många ungdomar kommer från familjer med problem och de flesta har haft det svårt i skolan.Det finns 21 ungdomshem med drygt 700 platser spridda runt om i Sverige. De är olika varandra och har olika säkerhetsklasser där 1 är den högsta och 3 den lägsta. Det var först 2020 som SiS fick i uppdrag att säkerhetsklassa ALLA hem och det är ett arbete som man håller på med just nu.Och på vilket hem olika ungdomar placeras beror då på ett antal faktorer.  Man kollar dels på kön, ålder, kopplingar till gäng och risk för hot och våld. Sen har de olika säkerhetsklasserna olika kriterier för vilka som bör placeras där, som till exempel pågående rättsprocess gällande ett grovt och allvarligt brott, information som indikerar mycket stor fritagningsrisk eller dom eller beslut om utvisning.När Ekot granskar 160 händelserapporter om våld mellan ungdomar från SiS-hemmen så hittar de flera fall av misshandlar och mobbning mellan de intagna ungdomarna. Granskningen visar också att våldet har blivit grövre, så här säger Helena Finér, sektionschef för ungdomsvården på SiS: – Jag blir både ledsen och bestört över det. Och framförallt att det finns ett upprepande att vi har inte lyckats bryta det här utan att det är vid upprepade tillfällen och där måste vi bli mycket bättre på att så fort vi ser att det förekommer så måste vi agera för att skydda de ungdomarna.Och nu vill SiS ha större befogenheter att kunna låsa in ungdomarna säger generaldirektör Elisabet Åbjörnsson Hollmark när hon blir intervjuad i Ekots lördagsintervju.– Det här är en fråga som jag på riktigt är riktigt riktigt oroad över. Det vi nu har gjort är att vi skickat en begäran till regeringen och det handlar om att kunna låsa bostadsrummen under nattetid. Vi kan inte garantera de här ungdomarnas säkerhet. 

Sägnen om Storman Bälse är hämtad ur boken På Klövjestigar genom Ödmården av Anders Woxberg.  Kommande berättarkvällar är:    5 juli kl. 18 Trollkunniga skogsfinnar, listiga samer och fäbodens väsen - berättarkväll vid Lappsten, Alfta Finnskog    6 juli kl. 18 Vittror, troll och andra fäbodväsen - berättarkväll vid Idfjärdsvallen, Söderhamn    8 juli kl. 14 Björkbergs skola, Orsa Finnmark tema finnmarken (gratis inträde)    9 juli kl. 18 Vittror, troll och andra fäbodväsen - berättarkväll på Ranvall, Stocksbo (Färila)  1O juli kl. 18 Spöken, häxor och trollkunniga skogsfinnar - berättarkväll på Karlsgården, Järvsö  11 juli kl. 18 Sägenvandring upp på Hårgaberget  13 juli kl. 18 Sägenvandring upp på Blacksåsberget  15 juli kl. 12 Berättarstund Hovens bygdegård  16 juli kl. 18 Hälsingemord, farliga väsen och trollkunniga skogsfinnar - berättarkväll på hembygdsgården i Bergsjö 27 juli kl. 18 Berättarkväll vid Milan i Utomskogen i Vallsta (entré löses på plats alt via Utomskogens bygdegårdsförening) 31 juli kl. 18 Avrättningar, mylingar och spöken - berättarkväll vid Norrbo Skans, Bjuråker    1 aug kl. 18 Avrättningar, mylingar och spöken - berättarkväll vid avrättningsplatsen i Enånger    2 aug kl. 18 Avrättningar, mylingar och spöken - berättarkväll vid avrättningsplatsen Mostigshällorna i Söderhamn    9 aug kl. 19 Hälsingemord, farliga väsen och trollkunniga spelmän - berättarkväll på Gnarps hembygdsgård 23 aug kl. 18:30 Hälsingemord, farliga väsen och trollkunniga skogsfinnar - berättarkväll på Fornhemmet i Arbrå  Biljettpris 110 kr st (barn upp till 5 år gratis). Förköp gärna SWISH 1232572431 I meddelande skriv datum plus namn exempel "Robert Sara 23 aug" Mer information på www.historierfranhalsingland.se samt vår Facebook och Instagram Vi ses i sommar! 

1879 skrev militären och tecknaren Wilhelm Engelke från Söderhamn häftet Helsingesägner som sedan också fick en uppföljare. Under året kommer Historier från Hälsingland att publicera boken i sin helhet med samtliga berättelser i poddformat. Dagens avsnitts historier heter "St: Staffan - Hälsinglands apostel", "Skogsfinnarna" och "I byn - en gammal skojäntas berättelse".  Historier från Hälsinglands kommande berättarkvällar är:  5 juli kl. 18 Berättarkväll vid ”Lappstenen”, Alfta Finnskog. Tema ”Fäbodväsen i både vidskepelse och verklighet”. 6 juli kl. 18 Berättarkväll på Idfjärdsvallen, Söderhamn. Tema ”Fäbodväsen i både vidskepelse och verklighet”. 8 juli Deltar Historier från Hälsingland i en musik och berättardag i Björkbergs gamla skola, Orsa Finnmark. 9 juli kl. 18 Berättarkväll på Ranvall, Stocksbo strax söder om Färila. Tema ”Fäbodväsen i både vidskepelse och verklighet”. 10 juli kl. 18 Spöken, häxor och trollkunniga skogsfinnar – berättarkväll på Karlsgården, Järvsö.  11 juli kl. 18 Sägenvandring upp på Hårgaberget.  13 juli kl. 18 Sägenvandring upp på Blacksåsberget (via ”baksidan d.v.s. den västra sidan”).  15 juli kl. 12 Berättarkväll (dag) Håvens bygdegård, Ore Finnmark. Historier från Hälsingland och Dalarna. 16 juli kl. 18 Hälsingemord, farliga väsen och trollkunniga skogsfinnar – berättarkväll på hembygdsgården i Bergsjö. Biljett kostar 110 kr per person (barn upp till 5 år gratis). Förköp SWISH 1235672431 (göm ej datum i meddelanderutan) alt direkt på plats.  Mer information samt fler berättarkvällar på www.historierfranhalsingland.se samt vår Facebook och Instagram.   

Vi intervjuar Catherine Holt från Hyresgästföreningen om de hotande renovräkningarna i Bergsjön i Göteborg och pratar om varför allmännyttans vinstjakt skapar social misär och vad vi kan göra åt det. Läs mer om Frys Hyran: https://fryshyran.se/

Veckans avsnitt av Historier från Hälsingland består av fem stycken inskickade berättelser av er lyssnare. Vi möter spöken i Bergsjö, får se en märklig varelse i Bollnäs finnskog, höra om en liftares märkliga upplevelse i skogarna mellan Los och Voxnabruk, får problem med ett kassettband i Hudiksvall och är med om något obehagligt nära Knupsbodarna, sydost om Kilafors.  Ett stort tack till er alla som bidrar med historier till podden, ni berikar!  Ha du en historia du vill dela med dig av? Vår adress är historierfranhalsingland@gmail.com  Vill du boka oss för en berättarkväll? Vi skräddarsyr efter dina behov. Mer information på www.historierfranhalsingland.se  Följ oss gärna på Facebook och Instagram  Vill du stödja podden? SWISH 1235672431 

LYSSNA PÅ ALLA HELA AVSNITT HÄR: https://www.patreon.com/snettinatbakat Den här veckan har Snett Inåt Bakåt praktikanten Hilding på besök och det första han får göra är att lyssna på en historia om när Lennart Hyland spelade piano med snoppen. Rundvandringen i tv-huset börjar helt logiskt med ett möte med Radiosportens Dagge Malmqvist – i Radiohuset. Ola Bränholm leder oss sedan genom katakomberna, upp till den gamla redaktionen och ner till en studio där ingen arbetar. Bränholm berättar om sin idrottsuppväxt i Bergsjön, om skolkamraterna som dog i diskoteksbranden i Göteborg 1998 och sin första dag på tv-sporten. Dessutom: Olas första reportage, Olas bästa referat och ett par frågor för mycket om Christer Ulfbåge. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En lugn lördagskväll, innan sambo och barn åter fyller lägenheten med samtal, skratt och liv. Men någonting sker. Och vad som hände dig, är än idag en gåta. För när din dotter kommer hem från pappa-helgen är du försvunnen. Och när man finner dig, är du inte längre vid liv. I veckans avsnitt ska vi berätta för er om mordet på 29 år gamla Susanne Lundgren som ägde rum i i Bergsjön år 1997.Varning: Olösta Fall är en podcast som inte är för känsliga lyssnare. I detta avsnitt diskuteras ett brutalt styckmord.Källor: https://olostafall.se/avsnitt-111-susanne-lundgren/Musik: Rachel Seow SosaFölj oss på Instagram: https://www.instagram.com/olostafall/Följ oss på Facebook: https://www.facebook.com/olostafallPrenumerera på vårt nyhetsbrev: https://mailchi.mp/f63f3ebe6354/olostafall Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

"Du ska inte döma för du vet inte vad din medmänniska bearbetar eller bär på, men du kan dela möjligheterna med livet här. " Predikan och textläsningar finns att ladda ner eller lyssna på SRplay!Så säger kyrkoherde Erik Boström i sin predikan från Bergsjöns kyrka som ligger precis vid torget mitt i denna nordöstra stadsdel till Göteborg. Gudstjänsterna här är mötesplatser för helt olika människor, olika genom sina skiftande upplevelser genom livet.   I denna Världens mässa blir det en berättelse under den återkommande titeln Hur kom jag hit? Diakon Maria Brandin berättar om sin bakgrund inom idrotten och hur hon hamnade i Bergsjön.I Bergsjön finns alla motsatserna och kontrasterna. Det öppna och det stängda, smutsen och skönheten, uppgivenheten och innerligheten. Alla möjligheter och baksidor med det fantastiska land som är vårt.I Bergsjön är livet på riktigt. Svart eller vitt, sällan grått. Ja en del av husen är gråa. Men dom tänker man knappt på på grund av alla färgerna, dofterna, ljuden runt omkring. I Bergsjön bor människor från 142 olika länder. En kommer från Nya Zeeland, en från Seychellerna, en från Island, många från Syrien, Irak, Iran, Uganda, Ukraina. (ur predikan)Det talas och sjungs på persiska, lugandiska, arabiska och svenska i gudstjänsten.TextSakarja 7:8-10 Rom 14:11-14 Johannesevangeliet 8:1-11 MusikKom hit och mot hela varlden (Jan Mattsson/Wissam Swed ) Kyrie/Forlatelsesang (Jan Mattsson) Psalm 826 Ga med Gud (Tommie Sewon) Psalm 766 Jag tror pa en Gud ( Jan Mattsson /Christina Lowestam) Du Gud ser (Jan Mattsson/Wissam Swed) Har bjuder Gud allihopa  (Jan Mattsson /Mariakyrkan) O Guds Lamm Colours (Andreas Andersson) Tack for brodet och vinet (Jan Mattsson) Nu langtar hela varlden (Jan Mattsson/Wissam Swed) Postludium I lift my eyes (Christopher Tin/Psalm 121)MedverkandeErik Boström predikade Gudstjänstledare diakon Ann-Sofie Olsson Böneläsning av Beilul Besrat Textläsningar av Gunnar Palmgren, Jaqueleine Jabra,Yasaman Khosravneh och diakon Maria Brandin som också berättade Hur kom jag hit och höll förbön tillsammans med Stepahni Marogi, Jaqueleine Jabra, Sarah Matovu samt barn och vuxenkörAndreas Andersson, musikalisk ledare på flygel och dragspell Forsang/solosang: Nashmeel Marogi Monika Stenow orgel      Marcus Utbult, kontrabas Jerker Andersson, trummor Kerlos Youssef, handtrumman Darabouka Producent Neta Norrmo Tekniker Bengt Pettersson, Thor Andersson Och Felix Lindmalm för Sveriges Radio Göteborg liv@sverigesradio.se

Kan Psrtiet Nyans utmana Socialdemokraterna som förortens parti nummer ett? För ett par veckor sedan genomförde Doku den första valundersökningen om Partiet Nyans. I en debattartikel i Aftonbladet vid lanseringen 2019 skrev partiledaren Mikail Yüksel: Nu startar vi partiet för landets förorter. Viktigast för partiet var och är islamofobi och främlingsfientlighet, bostadsbrist och integration. Yüksel menade att integration fokuserade för mycket på kultur och att “fokus [därför] bör flyttas från människors privatliv till arbetsmarknadspolitiska aspekter”. Nyans har gått från att avfärdas helt till att börja kommenteras av allt fler. Justitieminister Morgan Johansson kallar partiet för “extremt farligt”. Det verkar vara ett parti som vill splittra och slå in en kil mellan muslimer och övriga samhället, och det tror jag är extremt farligt. Vi har totalt motsatt uppfattning. Vi måste ha en politik som håller samman oavsett vilken religion du tror på.Men hur stort stöd har Partiet Nyans hos dem som de själva identifierat som sina främsta målgrupper?Eftersom det är notoriskt svårt att nå förortsbor via telefon, mejl eller enkäter bestämde Sofie Löwenmark och Doku sig för att vara på plats själva i stället. I fem dagar var de i Angered Centrum, Bergsjön, Gårdsten, Lövgärdet, Hjällbo och Hammarkullen och pratade med 372 personer. Detta var i korthet resultatet av undersökningen, enligt Doku:En ganska liten andel – 29,8 procent – av de röstberättigade invånarna i Angered med utländsk bakgrund känner ens till Partiet Nyans. Av dem som känner till Partiet Nyans kan en mycket stor andel – 85,7 procent – tänka sig att rösta på partiet eller kanske tänka sig att göra det.I dagens podd pratar jag med Sofie Löwenmark om deras valundersökning, om Partiet Nyans och om Göteborgs utsatta områden. Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

SLU varnar för ökad risk för sorkfeber. Khadija Mohamud ger ut kokbok med recept från Östafrika. Petra Mede har en egen julkalender. Föräldrainitiativ Läxhjälpen i Bergsjön gör succé. Gästar gör trollkarlsduon Brynolf & Ljung. Ansvarig utgivare: Sofia Taavitsainen.

Ett samtal mellan psykoanalytiker och författare Per Magnus Johansson och Christer Andersson, specialist i allmänmedicin och verksamhetschef på Bergsjön vårdcentral, som är en av de personer som har en framträdande plats i Per Magnus Johanssons tre böcker Corona – En psykoanalytikers dagbok på Bokförlaget Korpen.  Samtalet modererades av psykolog Annika Stiebe.  Böckerna finns att köpa hos nätbokhandlarna och hos välsorterade bokhandlare. Samtalet spelades in på Majornas bokhandel 29 september 2021.

Kina och kolet, vaccinationer i Bergsjön, elpriserna i Europa, tysk valtemperatur, nya marinarkeologiska museet "Vrak", Dawit Isak, fotboll och flaggor, ny rapport om brott, Tysklands roll i världen och IS-kvinna häktad.

Graffittimålaren och konstnären Tony Sjöman, också känd som Rubin 415 får inspiration till sina komplexa väggmålningar av sitt sverigefinska arv. Tony berättar om sin konstnärliga och sverigefinska identitet. Han känner sig finsk i hjärtat, hemma i förorten Bergsjön och bekväm i New York. Hur överkommer en framgångsrik konstnär motgångar i sin kreativitet? Tony ger oss användbara tips. Sanna och Kalle passar på att lära känna varandra bättre, då dem kommer fredagshänga tillsammans framöver. Sanna Laakso & Kalle Kinnunen  popula@sverigesradio.se

Per Magnus Johansson talar om att arbeta i en mångkulturell stadsdel och ger konkreta råd till läkare, psykologer, socionomer och lärare som möter människor som har sitt ursprung i andra länder. Han reflekterar också över frågan om kriminalitet och utanförskap. I samtalet utgår han från Bergsjön vårdcentral i Göteborg där han handleder läkare och psykologer. Per Magnus Johansson är psykolog, psykoanalytiker, docent i idéhistoria och författare. Frågan om exil är ständigt aktuell i tidskriften Arche. I nummer 2015 50-51 skriver Per Magnus Johansson om psykoanalys och exil och i nummer 2019 68-69 skriver han om den världsberömda filosofen Agnes Heller. Några fler exempel på texter ur de senaste numren: I nummer 2021 74-75: Fethi Benslama diskuterar möjligheten att i kliniken arbeta med exilproblematiken hos migranterna och deras barn. Exilens betydelse för modernismen utforskas av Johannes Nordholm där han utgår från konstlivet i Paris kring sekelskiftet 1900. Jesper Svenbro behandlar frågan om toleransen mot oliktänkande via Tomas Tranströmer. I nummer 2020 70-71 : Jonas Gilbert, Caroline Merkel och Antje Wischmann behandlar den tyska filosofen, litteratur- och språkvetaren Käte Hamburgers tid i exil i Göteborg mellan 1934 och 1956. Den egyptisk-franske psykoanalytikern Moustapha Safouan diskuterar förhållandet mellan individ och samhälle under 1900-talets Europa och hur detta gestaltas i arabvärlden idag. Vi publicerar även en intervju med Julia Kristeva "Jag är och förblir en främling".    

Vi förs med till takterna av djävulens lömska toner när vi pratar om den berömda Hårgasägnen, den plats där Djävulen spelade så vilt att en skara människor dansade till döds. Vi svarar också på hur gammal sägnen är och om den har paralleller från andra orter? På vilket sätt lever den kvar i vår tid? Vår gäst är riksspelman och universitetslektor i musik Thomas von Wachenfeldt från Bergsjö i Hälsingland. Vi hoppas att ni är lika uppspelta som vi är nu när vi bjuder upp till dans!  Läs mer på www.oknytt.com/podcast  

Som 11 åring kom Mustafa Panshiri till Sverige från Afghanistan. I dag föreläser han om integration för både myndigheter, kommuner, företag, skolor och ensamkommande och andra invandrade. Vägen dit gick genom att bli polis och att i jobbet känna igen sig i många av dem han träffade. Till slut slutade han som polis för att fokusera på föreläsandet och möten med människor. Han gör även podden Sista måltiden ihop med Ashkan Fardost, Chang Frick, Omar Makram och Hanif Azizi. För tre år sedan kom boken Det lilla landet som kunde som han skrev ihop med Jens Ganman. Och nu i dagarna släppte han sin första egna bok: 7 råd till Mustafa – så blir du lagom svensk i världens mest extrema land (Volante). Vårt samtal handlar om integration, tacksamhet, språk och vem som ska anpassa sig till vem. Det är ett ganska långt avsnitt, men det var svårt att dra ett streck eftersom frågorna är så intressanta. Jag vill helst inte skynda förbi viktiga frågor för att hålla mig under en viss tid. Som vanligt kan du läsa samtalet i en något nedkortad version nedan.Jag vill också avslutningsvis skriva ett par ord om Rak höger. När jag sade upp mig från Bulletin och blev min egen hade jag ingen aning om hur allt skulle gå. Substack var okänt för mig och vem visste om det ens fanns ett intresse?Nu efter 4 månader har jag över tio tusen prenumeranter. Jag är glad över att så många av er hittar något värdefullt i mina texter och poddar. Den nya plattformen har också möjliggjort en tätare dialog med er prenumeranter (och lyssnare), vilket jag tror är viktigt för att kunna bygga ett ömsesidigt förtroende. Ett tecken på att detta fungerar är att det fortsätter att strömma in nya prenumeranter. Jag tar nu chansen att ännu en gång skriva att jag inte gör reklam för något. Jag är inte beroende av någon finansiär heller. Jag är ensam avsändare för innehållet. Och det är endast med hjälp av er prenumeranter som jag kan fortsätta att vara helt självständig från alla sorters hållhakar. Om ni uppskattar det jag gör får ni gärna bli betalande prenumeranter. 5€ är ungefär 50 kronor i månaden, vilket är mindre än en stor stark nuförtiden (och mindre än en latte i Stockholm). Som betalande prenumerant får man också ta del av extramaterialet som i regel kommer en gång i veckan. Mejla mig på ivararpi@substack.com om ni hellre vill använda swish. Varmt välkommen Mustafa Panshiri till Rak höger!– Tack!Du har skrivit en bok som heter 7 råd till Mustafa – Så blir du lagom svensk i världens mest extrema land. Det är en ganska kort bok och jag somnade inte en enda gång när jag läste den. Annars somnar jag alltid när jag läser böcker.– Det är ett bra betyg!Det är ett bra betyg. Det har ingenting med böckerna att göra egentligen utan handlar om personliga tillkortakommanden. Du riktar dig till å ena sidan nykomlingar till Sverige men också till majoritetssvenskar som ska förstå vilka utmaningar man kan möta. Jag tänker att vi kan ta de här sju råden ett och ett och sen några invändningar. Vi kan börja med rådet att behärska det svenska språket. Du pratar om hur viktigt det är och hur språket öppnar upp för integrationen. Om du inte kan språket blir allt annat sekundärt. Det är ett ganska svårt att lyda tänker jag men du får gärna lägga ut texten hur du tänker med det rådet?– Det är inte en slump att det rådet är nummer ett på listan för språket är verkligen nyckeln för att komma in i samhället. Jag kommer in på det där med förortssvenskan eller kebabsvenskan som den ibland har kallats. Det finns politiker som har sagt att den är charmig och att den ska vara en del av svenskan. Jag menar att det är inget fel på den, man kan prata på det viset med sina vänner men om man ska söka ett jobb och i andra sammanhang med majoritetssvenskar, då blir man inte tagen på allvar om du pratar förortssvenska. Jag säger inte att man ska slipa bort det helt men jag menar att man ska lära sig behärska språket som majoritetssvenskar pratar. Jag tar som exempel att det här inte bara är unikt för unga invandrare i utsatta områden, utan även folk som kommer till Stockholm från Göteborg eller Värmland eller någonstans i Norrland, de börjar omedvetet slipa bort sina dialekter. Speciellt i akademiska sammanhang. Jag har pratat om det här med litteraturprofessorn Johan Lundberg till exempel.Någonting du tar upp är hur du och dina kompisar kunde ha ett slang-sätt att prata på, men att ni såg det som något tillfälligt. Där jag växte upp så är det extremt mycket slang. Man pratar på ett sätt, nu idag har slangen förändrats men många uttryck finns fortfarande kvar, men man visste att det här inte var ett sätt man skulle prata på. Det finns ett lingvistiskt uttryck för det, att du har ett kodspråk som finns till för att andra inte ska kunna se in i din värld. Det är en del av ungdomskulturer, att man utvecklar en slang för att stänga ute vuxenvärlden och andra grupper och markera sin identitet. Det som är annorlunda nu med ortensvenskan är kanske att det är så många som pratar det att det inte är ett tillfälligt stadium längre, på det sätt som du betraktade det.– Det jag skriver om i boken om mina vänner, det var att vi pratade flytande svenska. Jag kom till Sverige när jag var 11 men många av dem var födda i Sverige så jag umgicks mycket med andra generationens invandrare, från Eritrea, Kamerun, forna Jugoslavien och så vidare. De pratade klockren svenska men när vi kom upp i åttan, nian började man med flit bryta för att det var coolt. Men när vi hängde hos flickvänners föräldrar pratade vi ren svenska. Det var en fas som gick över, man insåg att det inte funkar bland majoritetssvenskar. Och ja, Sverige är inte som det var när jag kom hit -97. Precis som du säger växer man upp med förortssvenskan, den känns helt naturlig.Vi får gå tillbaka, jag började med råd nummer ett men vi har hoppat tillbaka till Mustafas historia, din historia. Du kom från Afghanistan till Sverige med din mamma, lillebror och lillasyster när du var 11. Din pappa hade redan varit i Sverige i några år. Ni hade redan flytt från Afghanistan till Peshawar i Pakistan?– Tillfälligt ja, det var i samband med att vi fick komma som anhöriginvandrare till Sverige. Min mormor var i Peshawar så då var vi hos henne innan vi kom till Sverige.Hur var det att komma till Sverige och hur var det att lämna Afghanistan?– För mig var ju verkligen som att vinna på lotto. När du bor i ett land där talibaner börjar ta över och du ser hur hemskt det börjar bli, då skapar du också en bild av att ”där borta, där är det motsatsen”. Jag hade en bild av att det var som Disneyland i Europa. Alla åkte karuseller och det var ljust överallt, alla var jättelyckliga. Jag hade jättestora förväntningar när vi kom till Sverige. Bara att vi landade i Sverige var en stor framgång, ”okej, vi har lyckats”. Jag var hur lycklig som helst. Jag beskriver i boken i ett avsnitt om tacksamhet hur tacksam jag är än idag över att vara i Sverige för jag vet vad jag kom ifrån och jag vet vad jag har kommit till. Speciellt idag, nu när talibanerna kommer tillbaka i Afghanistan och jag pratar med släktingar där. Jag känner en enorm tacksamhet men också skuld. Det är en märklig kombination för de är kvar där och det är egentligen en slump att vi är här och att de inte är här.I boken slås man av att du är bra på att navigera i både det svenska och den här invandringserfarenheten, att du kan prata så att säga med bönder på bönders vis, svenskar på svenskars vis och afghaner på afghaners vis. Hur har det varit för övriga familjen? Har ni ungefär samma uppfattningar i de här frågorna eller finns det konflikter i hur ni ser på integration? Tycker de att du har gått för långt i något avseende?– Det är en bra fråga. Jag tror att min lillasyster håller mer med mig. Min lillebror vet jag faktiskt inte. Han är gift med en svenska och har bott i Berlin i många år. Han är liksom en ”anywhere”. Och sen är han mellanbarnet och de är lite diplomatiska av sig. Men jag skulle säga att vi alla tre har klarat oss väldigt bra. Det här kanske låter konstigt men jag tror att en grej som har varit bra är att vi inte har haft våra släktingar i Sverige. Nu är jag inne på det här med hedersförtryck och hedersnormer. Det underlättar mycket att man inte hade nära släktingar här, annars tror jag att mina föräldrar hade varit lite mer vaksamma. Att vi alla tre hade en sån närkontakt till majoritetskulturen underlättade också väldigt mycket. Jag pratar inte så mycket politik med dem. Du vet, man ska inte prata politik eller religion med sin familj.Gud vad svenskt!– Men det händer att vi kommer in på det ibland.Du tar upp ett exempel, din mormor som hjälper din kusin från Afghanistan för hon ville gifta sig med sin pojkvän och både din mormors släkt är arga på henne och hennes pojkväns släkt är arga. Din mormor går egentligen emot det här hederssättet att tänka, hon borde ha backat upp släkten mot din kusin men gör inte det. Du skriver en fundering att ”hur hade jag reagerat om jag hade varit kvar i Pakistan och varit 30-någonting och kanske haft egna barn och hedern skulle ha varit en valuta?” ”Hade jag reagerat genom att hjälpa henne eller hade jag tvärtom velat få in henne i fållan igenom för kollektivets bästa?” Det finns skämt om att efter andra världskrigets slut var det så många i Frankrike som hade varit med i franska motståndsrörelsen så om det hade varit sant så hade de nog kunnat besegra nazisterna. Det var ganska få som var med men eftersom Charles de Gaulle hade varit det och genom att rösta på honom och genom den nya berättelsen om Frankrike, kunde motståndet bli en samlande myt. Men den var inte sann.– Jag för ett resonemang om det i boken, vad hade jag gjort? Och helt ärligt så skrämmer den frågan mig. Det är jätteenkelt att idag sitta på läktaren nu när jag varit i Sverige i över 20 år och anammat det västerländska och svenska vad gäller värderingar och normer. Även om min familj är rätt sekulär av sig och min mamma och pappa tyckte om att Afghanistan moderniserades, att flickor kunde gå i skolan och så, så vågar jag inte svara på frågan. När du är inne i det där blir det ett sånt jäkla tryck utifrån och inifrån, att bevara något slags heder. Jag tänker att man försöker vara ödmjuk inför svårigheterna det kan vara att verka i en sådan kontext. Det finns ingen uppenbar exit i en sådan situation för dig själv.– Det min mormor gjorde, att hon hjälpte henne fly Afghanistan. Min mormor är en gammal kvinna så när de här grannarna och släktingarna börjar prata och hedern står på spel, så är det inte min mormor som får skiten för hon är en gammal kvinna. Man resonerar att hon självklart brydde sig om sitt barnbarn. En gammal kvinna med grått hår ska ändå gå bort, vad vet hon? Lite så. Medan den som får skiten blir pappan till flickan, alltså överhuvudet i familjen. Hur kunde han låta det här ske? Inte för att ta ifrån mormor det fina hon gjorde.Jag tänker att vi går igenom de andra råden också. Det andra rådet är ”lär dig svenska koder”. Det tycker jag går i linje med råd nummer fem, ”inse att dina kläder också är ett språk” och nummer sju ”visa ett rimligt intresse för ditt nya hemland”. Vad är det för koder man behöver lära sig? Kan du utveckla?– Det här med kläder är intressant. Ta det här med ”addidasriddare” som en del pratar om i våra förorter. Det har spritt sig och jag förstår att många i utsatta områden och invandrarkillar blir ledsna över det. Jag kan åka runt och andra kan åka runt till skolor med homogena svenskar och säga ”aja baja, man ska inte ha fördomar om någon som går runt i addidaskläder, det är en väldigt liten andel av dem som håller på med droger”. Men jag menar att man också kan tala om för de här killarna att fördomarna finns där ute och att de lätt kan bryta dem genom att inte klä sig i de kläderna och också ändra på attityden. Då har människorna med fördomar ingenting att komma med. Det går en dokumentär på SVT nu som heter ”I skuggan av El Chapo” Den är jätteintressant och i en scen intervjuar journalisten en droglangare, jag tror att det är i Järva. Killen säger att ”när jag ska träffa rikemansbarnen på stan går jag inte dit med addidasbyxor”. Han vill att de ska tycka att han är seriös, en seriös droglangare. Till och med han har fattat att kläder är ett språk. Jag menar att det är något som alla egentligen vet. Även när Göran Greider säger att han går ut i mjukbyxor, vad är problemet? Men Göran, det handlar inte om dig.Det handlar också om Göran, ärligt talat. Han ser så slafsig ut att det är ett statement för honom. Det är som Leif GW Persson, det finns väl ingen pengakåtare människa. Igår var jag i en leksaksbutik och det fanns ta mig fan ett förstoringsglas man säljer till barn och vem är det som står med det här detektiv-kitet? Jo, Leif GW Persson. Han har hur mycket pengar som helst, säljer hur mycket som helst och är med överallt. Ändå har han på sig den där jaktvästen inomhus och det är för att han signalerar något, det är en identitetsmarkör. Han hade kunnat ha en Armanikostym men då hade han inte varit Leif GW Persson.– Jag kanske inte borde säga det här men jag var med i TV4 för någon vecka sen och pratade om boken. Då satt jag i kulisserna och det var trisskrapande. Jag kommer inte ihåg hur mycket han vann men bakom kulisserna sa någon att ibland brukar Leif GW vara i studion när det är trisskrapning och någon gång hade han observerat att någon vunnit 250 000. Då hade han vänt sig till den där personen bakom kulisserna och sagt ”Det var länge sen jag blev glad för 250 000”. För den här personen var jätteglad för pengarna.– Jag tror att de flesta vet det här omedvetet, att det är klart att kläder är ett språk. Jag kan gå till mig själv, jag skulle hyra ut min lägenhet så jag la upp en annons. En kille hörde av sig och var intresserad så jag gick in på hans Facebook och bläddrade igenom hans profilbilder. Det var den där Becknarväskan och faktiskt adidaskläder och då tänkte jag ”den här killen kanske inte håller på med sånt” men jag chansade inte. Jag svarade inte honom och det kanske ligger hos mig, men tyvärr är det lite så det där. Jag önskar att det inte var så men det är inte så verkligheten ser ut. Jag tänker på att när du är en outsider så blir de här sakerna potentiellt mycket viktigare. Folk upplever hot från orten, adidasriddare eller vad man vill kalla det. Då kan den signalen förstärka att det inte verkar som att du tillhör majoriteten. Du har ett avvikande utseende på ett annat sätt och då kan du förstärka det.– Det är så intressant att du tar upp det för vet du vem jag tänker på när du pratar om att använda kläder som en markör? Jens Ganman. Han är ett ypperligt exempel på det. Speciellt när han är i Stockholm så försöker han visa att ”Jag hör inte hemma här”. Det här kommer han ge mig skit för men jag ska berätta ändå. När vi skrev Det lilla landet som kunde var vi i Stockholm en del och jobbade och vi fikade på ett fik på Östermalm. Jag märkte att när jag var med honom och vi hade fikat klart, brukade han plocka upp brickan och gå in med den till köket för att lämna in den. ”Tack så mycket för fikat”. För så gör man uppe i Norrland. Det är jättefint där uppe att plocka upp efter sig och lämna in. Jens gör inte så på Östermalm för att han är dum i huvudet, han fattar att man inte gör så där, men det är ett sätt att visa att ”Jag är inte härifrån, tro inte att jag är en av er”. Då kommer vi in på det här med att lära sig svenska koder. Du har några väldigt handfasta råd i boken. ”Respektera tider” är det första och den här podden började en timme och tjugo minuter efter utsatt tid. Du sa ”jag blir en kvart sen” och då sa jag ”men Mustafa, jag har läst boken och du ska respektera tiden” och då påpekade du att det var jag som hade skjutit upp det en timme till att börja med och sen var jag fem minuter försenad till din kvart. Så vi har missat den delen. Sen är det ”lär dig säga nja”, ”ställ dig i kö”, ”behärska dig”, ”håll avstånd”, ”respektera söndagsvilan”, ”prata med små bokstäver” och ”skryt inte”. Kanske vissa av de här sakerna är sånt man själv brottas med, vilket också är intressant. Ibland när man pratar om sånt här framstår det som att det bara är invandrare som ska anpassa sig till ett homogent kollektiv men vissa saker du tar upp är sånt som jag aldrig tänker anpassa mig till. Varför ska man anpassa sig? – Jag går genom det i boken att det finns andra strategier än de som jag lägger fram. Jag säger inte att jag kommer med lösningen med stort ”L”, men jag ger en väg. Många andra har vandrat längs med samma väg och det har funkat för dem, och det kan funka för dig också om du vill det. Om du vill göra på ett annat sätt, fine, så länge det funkar. Jag älskar när en sån som Bert Karlsson bryter mot alla de här koderna jag har skrivit om.Förklara varför du tar upp honom som exempel. Jag var med i din podd, Sista måltiden, även om det avsnittet inte är sänt än. Mitt i ringer din telefon och så visar du vem det är som ringer och det är Bert Karlsson. Varför ringer Bert Karlsson dig?– För att jag har försökt att bjuda in honom till podden ett tag. Det är ingen ordning och reda på honom, utan han ringde igår igen och sa ”Vem är du egentligen, vad vill du?” Sist jag pratade med honom sa jag ”Vill du komma till podden och snacka?” ”Ja, för fan. Jag ska spela in nån podd med Katarina Janouch i Stockholm”. Han bor i Skara. ”Du är välkommen” sa jag. Så sa han ”Du, på tal om det, kan vi låna er studio och spela in?” Du vet, en svensk gör inte så. Men han har den här entreprenörskapsmentaliteten, han skäms liksom inte. Han har miljoner men om han kan spara någon tusenlapp så…Du vet den här klassiska klyschan om att när man är hemma hos svenska barn så får man sitta på rummet och vänta när de andra äter middag. Bert hade inte suttit kvar på rummet, han hade sagt ”Ni har väl mat till mig också eller?!”– Jag kan älska det. Jag tycker att det är uppfriskande med en sån som Bert Karlsson eller en sån som Zlatan, som bryter mot jantelagen. Jag säger inte att alla måste se likadana ut men jag säger att många svenskar tycker om att många liknar varandra. Då blir svensken trygg och kan slappna av. Jag säger att det här är ett sätt att passa in.Du har ett till exempel. Jag hoppade över att göra lumpen…– Inte jag heller.Det borde vi väl båda två ha gjort. Du tar upp Diamant Salihu, han är själv från Tjärna ängar i Borlänge och jag hade honom i podden för ett tag sen och pratade om hans bok Tills alla dör, som handlar om gängkonflikten mellan Shottaz och Dödspatrullen. Han beskriver hans erfarenhet, för han har rötter från Albanien, i lumpen, att han för första gången kom in i ett sammanhang där det inte var någon skillnad på människor. Där svetsades man samman i en uppgift. Lumpen finns inte kvar på det sättet. När du och jag blev tillräckligt gamla var lumpen på väg bort. Den här naturliga platsen för olika människor att mötas finns inte där längre. Egentligen tänkte jag inte gå in på det, jag la bara märke till det. Men det här med att skaffa ett extranamn, det tror jag är en sak som många hajar till på.– Det har upprört en del. Jag säger inte att man ska ta bort något namn, jag säger ”lägg till ett extra”. Det behöver inte vara ett svenskt land, men kanske ett västerländskt eller internationellt som passar i Europa. Det jag menar är att det finns vissa studier som typer på att en Mustafa kan ha svårare att komma till arbetsintervju än en Erik. Jag säger ”lägg till ett extranamn för att komma dit”. Ett namn svensken känner sig trygg med eller känner igen. Jag har exempel i boken att kinesiska affärsmän som åker till väst för att göra affärer, inte vill att deras kollegor ska tappa ansiktet när de inte kan uttala deras namn. Därför lägger de till ett extranamn. Det finns många exempel. Jackie Chan heter inte Jackie Chan, Jet Li heter inte Jet Li och Jack Ma heter inte så heller. Men också svenska exempel. Greta Garbo bytte namn när hon drog till Hollywood, hon hette Greta Gustafsson egentligen. När svenskar emigrerade till USA under 1800-talet bytte många av dem namn. Jag läste om att svenskarna ofta hamnade i samma by med varandra och brevbärare blandade ihop deras post för att det var fem, sex familjer som hette Andersson. Så då samlades svenskar i vissa byar och så skrev man olika namn och la dem i en pott. Så fick Anderssons plocka upp namn ur potten och ”Nu heter jag McCarthy”. Så var det bara en familj som fick heta Andersson. ”Vi ska inte göra det så svårt för brevbäraren”. Jag menar att jag har inte kommit på det här att lägga till ett extranamn.Det roligaste exemplet är östeuropeiska namn som verkligen är etniska. Kirk Douglas föddes som Issur Danielovitch och de är en släkt av vitryska judar och han växte upp under fattiga förhållanden i New York och pratade yiddish hemma, men det anar man inte av hans framtoning på vita duken. Om man ska slå upp ett anglosaxiskt namn så är det Kirk Douglas, det är väldigt svårt att bli mer WASP än det. Men det var så man gjorde, det finns massor exempel som du tar upp. Det här är motsatsen skulle man kunna säga till ”lär dig uttala mitt namn korrekt”. Alltså, vem är det som ska anpassa sig? Man tänker ”varför är det den som har det namnet som inte är ett i normen som ska ändra på sig? Varför kan det inte vara majoritetssamhället som ska lära sig?”– Jag önskar att det var så. Jag har fått många mejl från lärare som har skrivit att ”vi har tagit upp det här du skriver i boken och vi kom alla överens om att man måste lära sig allas namn på ett korrekt sätt och kalla in folk på arbetsintervjuer, även om de har konstiga namn”. Vilken fin tanke, tänk om alla kunde göra så. Men jag säger att det finns vissa studier som visar att det inte är på det viset och jag presenterar ett annat alternativ. Men jag ser framför mig att jag åker till en homogen skola på Lidingö eller i Danderyd och tar upp det här rådet till dem, och att de säger ”nej, såhär vill inte jag att vi ska ha det i Sverige och när jag kommer ut i arbetslivet och blir chef vill jag absolut inte leva i ett samhälle där människor byter eller lägger till namn”. Ja, skitbra! Jag vill också ha ett sånt samhälle! Men vi kan sträva mot det och samtidigt se till att människor kommer in på arbetsmarknaden genom att lägga till ett extranamn. Om jag ska vara djävulens advokat och anlägga ett maktperspektiv, så är det väldigt mycket som ligger på den invandrade att anpassa sig till majoritetssamhället. Det kräver inte så mycket från majoritetssamhället i din bok. Då kan man tycka att varför i så fall inte ändra på den maktasymmetrin? Varför skriver du, Mustafa, en bok där du stryker maktstrukturerna medhårs istället för att utmana dem? Vad skulle du svara på en sådan kritik? Är det en kritik du har fått?– Delvis, ja. Men jag tror att om du frågar många invandrare i Sverige, speciellt första generationen, så kommer de inte tycka att mycket av det jag skriver är konstigt. De vet att anpassning ingår i migrationens pris. Alla som lämnar anpassar sig till det nya på ett eller annat sätt. Jag försöker föra en diskussion i boken, ja anpassning är viktigt men hur mycket anpassning? Jag tror inte att svenskar vill att du anpassar helt och hållet, att du börjar dricka alkohol, äta fläsk. Det är inte den sortens anpassning. Men jag tror att vi har gjort ett misstag i Sverige under decennier där vi sagt att alla ska integreras i det mångkulturella samhället, även Erik Svensson. Man ska mötas i mitten och kompromissa och lära sig av varandra. Det låter fint på pappret men ingen berättar var det här ”mitten” är någonstans. Är det någon som har ritat ett sträck där alla möts? Det är enklare för dem som kommer till Sverige att anpassa sig till en kultur än att majoritetskulturen anpassar sig till hundratals olika kulturer. Alla invandrare har inte samma kultur. Visserligen är både jag och en somalier invandrare men vi har inte så mycket gemensamt förutom att vi är invandrare.Det här är något du tagit upp när du har varit ute och föreläst. Du tar upp en händelse när du föreläst i ett klassrum, jag tror att det är när du berättar om att känna tacksamhet. Då är det en somalisk tjej som säger ”Jag är född på BB, jag pratar bättre svenska än somaliska, varför ska jag känna mer tacksamhet än någon annan svensk?” Det där är en dragkamp i de här frågorna där det blir en skiktad tillvaro för människor. Nu sitter vi båda två här i skjorta, du har en blå och jag en grön. Låt oss säga att vi tar på oss våra bästa adidaskläder och går ut på gatan, då riskerar fallet att bli större för dig, för någon skulle kanske uppfatta att du är en adidasriddare. Det tror jag inte, jag tycker inte att du har det kroppsspråket men om vi låtsas. Det finns en potential att anpassningen kräver mer av människor med invandrarbakgrund, även de som är andra generationen, än det gör för den som är majoritetssvensk. Hos första generationens invandrare är det självklart, hos den andra och tredje börjar det bli något annat. Hur tänker du kring det där?– Exemplet du tar upp med den somaliska tjejen, jag gör ett misstag där. För jag pratar med henne om tacksamhet på samma sätt som jag pratade om tacksamhet med första generationens invandrare. Första generationen är jätteenkel att prata med, de vet var de har kommit ifrån och vad de har kommit till. Andra generationen har helt rätt, det är befogat av dem att säga ”vad menar du, ser du inte mig som dig själv, vi är båda födda på BB, jag har inte varit i Somalia, i Irak”. Jag tycker att tacksamhet är bra, att vi ska vara mer tacksamma men man kan inte trycka det i ansikten på människor för då kan det få motsatt effekt. Det måste komma inifrån.Vad det gäller att komma till ett land, det här blir ett parodiskt exempel och folk brukar skratta åt mig när jag säger att jag har bott utomlands, eftersom landet jag bott i är Danmark. Det är för kort för att anses ha bott utomlands. Men många svenskar förstår inte danska så bra, så det var ganska svårt att lära sig språket, trots närheten. Jag fick dock en försmak av hur det kan vara att vara invandrare. Jag fick uppleva hur svårt det var att komma in i den danska gemenskapen, det finns en massa små koder som man som svensk inte förstår. – Åh, vad spännande! Kan du inte dra några?Det är svårt men det finns en dansk humor, en lättsamhet i hur danskar är som inte finns hos svenskar på samma sätt. Det finns en attityd, de här klyschorna om dansk attityd till frihet. Danskar är väldigt lika svenskar men de är också annorlunda. Vi var en koloni där av medicinstuderande, mitt ex studerade medicin, och det var andra från norden och andra länder. Det fick konsekvensen att danskarna på universitetet umgicks med danskar och alla vi andra umgicks med varandra. Så de som hade invandrarbakgrund i Danmark umgicks med utbytesstudenter från Sverige, Norge, Island, Finland, och så vidare. Så jag har aldrig umgåtts med så många olika nationaliteter och eftersom de hade en invandraridentitet i Danmark så hade man mycket lättare att komma in i deras gemenskap. Vi blev en del av migrantkulturen på universitetet, med tamiler, bosnier, turkar, islänningar. Det var en rolig blandning men väldigt få danskar. Jag jobbade mycket i Danmark och man mötte en del konstiga attityder. Ingen kunde uttala mitt namn utan jag hette Edvard i Danmark. De kunde inte uttala mitt förnamn eller efternamn så jag accepterade Edvard. Jag hade det som mitt danska namn. Det fick mig att inse hur svårt det är att komma till ett nytt land. Om till och med Danmark känns lite tufft för mig, som svensk, hur känns det då att komma till ett land som är så annorlunda som Sverige?– Värderingsmässigt är svenskar och danskar väldigt lika varandra, vad gäller frihet och sånt där. Det du beskriver är roligt, det kan man skratta åt. Men om du kommer till Sverige och det blir en krock i värderingsfrågor, och du tänker ”de vill avbilda min profet som rondellhund och tycker att den ska vara i konstutställningar – de här människorna är sjuka i huvudet”. I deras värld är det helt stört. Jag har de här diskussionerna än idag med många som är nya i Sverige men som har bott här ganska länge. De förstår fortfarande inte hur man kan vara så respektlös mot religioner och personer i religioner som profeten. De tycker att det är något omänskligt över det, man är inte mänsklig om man beter sig på det viset. – Men jag tänkte fråga dig en sak, med tanke på hur fort det går i debatten, tror du att om jag hade kommit ut med den här boken 2012, 2013, 2014, hade den fått samma uppmärksamhet?Jag tror att du hade fått mer och väldigt negativ uppmärksamhet. Du fick en fråga när du började skriva boken, av Peter Esaiasson, som är statsvetare. Han skrev en bok som kom 2019 som heter Förorten som är en jättebra bok och som jag verkligen rekommenderar. Han knackade dörr och genomförde 900 intervjuer i Bergsjön och Hjällbo. För den som vet hur de här studierna går till så är det väldigt ovanligt att en statsvetarprofessor själv åker ut och genomför intervjuer med människor som i princip aldrig svarar på enkäter. Det är en population som är väldigt svår att nå, så han åkte ut och knackade på. Han skrev en fråga till dig: Idag är ingen dag för grubblande frågor, men när det blir vardag igen, hur ser du på argumentet att den värld du växte upp i och som du lärde dig hantera, inte finns längre? Att demografin ändras så otroligt snabbt att allt färre unga Mustafas idag lever i en miljö där det finns svensksvenskar att brottas och umgås med? Är du och andra i din generation, er relativa ungdom till trots, likväl generaler som utkämpar gårdagens krig? Och oj vad jag hoppas att det finns ett bra svar på min fråga. Jag tyckte att det var intressant, om du ville utveckla. Det är vissa av de här sakerna du tar upp, att du hade en svensk flickvän, att du umgicks med svenskar. När Diamant Salihu var här så pratade vi om när han växte upp på Tjärna ängar. Då var det fortfarande många svensksvenskar som bodde där och idag är det inte det. ”Lär dig svensk sed, lär dig språket” – är dina råd för en tidigare generation?– Jag skriver i boken att frågan från Peter Esaiasson kanske är den jobbigaste och svåraste frågan, men kanske också den bästa, jag har fått om den här boken. Anledningen till att jag är den jag är, är inte att jag läste om Sverige och svenskhet och koder. Det var för att jag absorberades in i det svenska, att jag hade en närvarande majoritetskultur. Jag tycker att Peter är inne på något intressant, ”bekämpar jag gårdagens kritik med gårdagens medel”? Riktar jag mig till en tid som kanske inte existerar längre? Det ligger något i det och i boken går jag igenom att vi kanske ska göra det man gjorde förr. Jag tar upp socialdemokratin med Gunnar och Alva Myrdal, hur de med Per Albin Hansson byggde upp det moderna Sverige. Hur man pekade med hela handen, en auktoritär hand och sa ”nu borstar vi tänderna, vi bor inte trångt och gör man det kan bostadsbidraget komma att dras in”. Det var väldigt strikt och jag menar att nu när vi har den situation vi har, vi har inte ett homogent land heller som vi hade då, så blir det kanske nödvändigt att staten får gå in igenom och peka med hela handen. ”Nu är situationen som det är och nu får vi uppfostra människor igen”. Som en folkuppfostringskampanj, det är kanske svaret? Det kommer att göra ont i det liberala Sverige, bokstavligen ta 1930-talets metoder.Du vill återvända till 30-talet?– Jag vet, min redaktör reagerade på det. Men det var då Gunnar och Alva Myrdal kom på de här idéerna.Även majoritetssamhället är mycket mer splittrat. Det där var under den industriella erans glansdagar när man planerade fram samhället. Man hade en eller två tevekanaler, ett flygbolag, en post, man hade ett av allt. Ett parti, även om det inte var en diktatur så var det en enorm stabilitet, en enorm likriktning. Det fanns inga ”opt out”-grejer. Du kunde flytta till ett annat land men det var likadant i USA under samma period. Samtidigt som Gunnar och Alva Myrdal skrev det här så påbörjades New Deal i USA under president Roosevelt. Idag är vi otroligt splittrade, vi lever i kanske inte filterbubblor men människor är verkligen mer individualistiska och kräver att få välja på livets alla områden. Det du säger är kanske det som krävs för integration men jag undrar om det ens är möjligt att genomföra. Något vi har sett är hur staten har en väldigt dålig kapacitet idag, på ett sätt man inte hade förr. Man hade en möjlighet att styra människor och idag har man svårt för det. Man har svårt att bekämpa brottslighet, kontrollera migration, staten är underställd europeiska unionen, man har stora företag som på många sätt utöver större inflytande över människor. Jag kommer ihåg när man pratade om att parabolantenner var ett hot mot integrationen, för att människor satt och kollade på teve från sina hemländer.– På den gamla goda tiden, när det handlade om paraboler.Nu har alla en parabol i handen i din telefon där du har allt och du kan välja allt själv. Du kan leva i din värld. Unga människor är del av subkulturer som är globala. Att försöka integrera svensksvenska ungdomar in i det vuxensamhället, med de normerna, det är en stor utmaning i det här medielandskapet. Kina gör någonting sånt här nu, mot uigurerna i landet.– Kanske inte det då.Jag menar bara att Kina har kvar sin statliga repressionsapparat. De har gått mycket längre såklart, men de har en kapacitet inom staten som den svenska staten saknar gentemot sin befolkning. Vi hade större statlig kapacitet förr.– Jag hör vad du säger och nej, att rakt av kopiera Gunnar och Alva Myrdal, Per Albin Hansson och den tiden går inte. Men man skulle kunna koppla försörjningsstöd till prestation. Inom en snar framtid kommer vi ha ungefär en miljon människor i utanförskap. Redan nu, men snart kommer en större andel svenskar resonera som han på Svenskt Näringsliv: Vad fan får vi för pengarna? Om vi har en miljon som inte gör rätt för sig utan vi bara finansierar deras levnad. Man skulle kunna få människor att borsta tänderna och äta tomater, om man gör det genom att använda pengar som ett språk.Här blir jag lite vänster. En gammal myt eller slagord var att invandrarna kommer hit och tar våra jobb. Men det är inte det man säger nu. Något som däremot stämmer, det finns en sketch i Grotesco där svennen skiftar mellan att prata om invandrare och robotar, att det är läskigt att de är överallt och tar våra jobb. Det ironiska är att han har rätt i satiren, för robotarna har tagit våra jobb. En anledning till att produktiviteten på en bilfabrik i Sverige har stigit flera tusen procent under de senaste fyrtio åren är inte att arbetarna har blivit mer produktiva utan att det har kommit robotar. Människorna som har kommit hit kanske vill göra rätt för sig men om vi spolar tillbaka till 1990-talet eller tidigare, var folk kanske mer främlingsfientliga och tyckte ”kom inte hit”. Men det fanns vägar in i samhället genom jobb, du kunde gå i skolor där det fanns majoritetssvenskar. Idag kommer människor, även om de har den bästa viljan ibland, till skolor som är problemtyngda. Även om du tillhör majoriteten som sköter dig är det en väldigt tuff miljö. Det finns färre jobb och de som finns har låg status. Du kan inte komma till ett industrijobb och få en helt okej lön, många jobb är städjobb och likande. Jag tänker att arbetslinjen, även om jag håller med om den på ett moraliskt plan, är tuffare idag än vad det var då. Och det är tuffare i Sverige som har så få lågkvalificerade jobb, jämfört med andra länder som har fler. Jag vet inte vad jag försöker säga.– Jag förstår. Det är ett långt resonemang man kan gå in på men min poäng med att koppla försörjningsstöd till att du gör rätt för dig, det kan vara utanför kollektivavtalet. Du kan jobba, gå i skolan några timmar, se till att det är rent i områden. För att få barnbidrag eller soc-bidrag eller bostadsbidrag gör jag också det här och det här. Och att samhällsorienteringen som finns blir striktare, att man verkligen tar till sig och visar att man har gjort det. Att den på något sätt kopplas till försörjningsstödet. Pengar är ett språk alla människor förstår.Tack, Mustafa Panshiri, för att du var med i Rak höger.– Tack, Ivar.Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

I dag pratar jag med Johan Forssell som är rättspolitisk talesperson för Moderaterna. Innan dess var han partiets migrationspolitiske talesperson. De senaste åren har han med andra ord haft hand om två av de frågor som väljarna ser som allra viktigast. Från och med i dag börjar jag med något nytt här på Rak höger. I fortsättningen kommer även podden att läggas ut som text, för de som hellre vill läsa än lyssna. Intervju med Johan ForsellVälkommen Johan Forsell till Rak höger!– Tack så jättemycket!Du är rättspolitisk talesperson för moderaterna och för 10-15 år sedan kanske inte det hade varit den viktigaste positionen, men nu skulle jag nästan säga att du har den viktigaste positionen i ditt parti – det här är ju den frågan som dominerar just nu.– Ja, så är det, om än av tråkiga skäl helt klart. Jag brukar säga det att för mig är rättsfrågor inte bara just rättsfrågor utan i grund och botten väldigt mycket frihetsfrågor. Moderaterna är ju ett frihetsparti och om man funderar på vilka de stora frihetsutmaningarna är idag så är det inte samma saker som när jag blev medlem i moderata ungdomsförbundet. Då handlade det mer om att kunna välja skola och den typen av saker. Backar man bandet lite till så handlade det om att Sverige skulle vara en del av Europasamarbetet och de fyra friheterna. Men när jag tittar på Sverige idag så tror jag tyvärr att vår tids frihetsutmaningar är saker som vi har kunnat ta för givna: att röra sig tryggt ute i det offentliga rummet och inte behöva oroa sig för nära och kära helt enkelt. För mig är det en väldigt hög grad inte bara en rättsfråga utan en frihetsfråga.Många skulle säga precis tvärtom. När man hör hur man beskriver hur Moderaterna har rört sig, beroende på vem man frågar såklart, så har det gått från att vara ett parti som har prioriterat frihet till ordning. Då skulle man kunna se det som att du, som förespråkar hårdare tag mot kriminaliteten, att du är ett symtom på förflyttningen som ditt parti har gjort från frihet och liberalism till mer repression och konservatism.– Jag tror att om man gör den analysen så bygger det på en oförmåga eller kanske ovilja att se hur Sverige är idag. Det är klart att om man har som utgångspunkt ett blankt papper, då kanske man kan se det på det sättet. Men om man tittar på hur Sverige är 2021 med mycket omfattande problem med gängkriminalitet som påverkar människors vardag och frihet på ett väldigt, väldigt beklagligt sätt då är det väl snarare så att de saker vi lägger fram kommer i grund och botten att öka människors frihet, de kommer öka människors integritet. Men det kräver ju att man tänker i två steg för att se det. – Antingen så håller vi så att säga människor frihetsberövade, att människor tvingas anpassa sig till de kriminella gängen och inte vågar gå ut, eller så vänder vi på steken och ser till att det är de kriminella som får anpassa sig. Man kanske inte vill göra det valet men nu lever vi i det land vi lever i och då får man utgå från det, det har i alla fall varit min filosofi.Man beskriver ju ibland som att det finns två parallella utvecklingar och ibland blir det svårt att få ihop bilden. Å ena sidan säger vissa att det dödliga våldet har minskat sedan 70-talet och att det är mindre våld i samhället. Å andra sidan kan man se att det är fler skjutningar och vi har en stor oro för kriminalitet. Det var två barn som blev skjutna när de hamnade mellan i en uppgörelse. En polis blev skjuten och vi väntar fortfarande på svar om varför han blev ihjälskjuten. Å ena sidan en beskrivning av ett Sverige som på vissa sätt kanske har blivit tryggare och å andra sidan ett Sverige där du riskerar att hamna mitt i väldigt grovt våld och där gängbrottsligheten har flyttat fram positionerna. Då finns det en beskrivning, att högern använder det här i populistiskt syfte och att man förstorar upp de här problemen för att vinna röster, att det är populism att förstora upp detta.– Ja, det är ju såhär i den politiska debatten att man inser ganska snart att man kan säga lite vad som helst – det kommer alltid finnas människor som vill misstolka eller hävda att man gör det av det ena eller andra syftet. När det gäller statistik så är det såhär att Sverige har exceptionella problem med gängproblematik, det går egentligen inte att hitta något annat land i Europa som har den här typen av problem, oavsett vilken siffra man tittar på. Men bortsett från statistiken: om man frågar svenska folket idag hur de ser på sin trygghetssituation så är de väldigt bekymrade.– När det gäller just otryggheten så har den aldrig varit så stor som den är idag. Då finns det vissa personer och politiker vars naturliga reaktion på detta är att hytta med fingret och säga att ”Ni upplever fel saker, ni ska inte känna på det här sättet”. För mig är det väldigt mycket ett von Oben-perspektiv, att man säger ”Du är inte alls otrygg lilla vän”. Min reaktion är väl snarare att okej, om människor säger detta, låt oss då lyssna på detta, låt oss ta in vad de säger och låt oss försöka förändra situationen. Det har varit min vägledande princip.– Sen får väl andra politiker resonera annorlunda men jag tycker att det är ett väldigt konstigt perspektiv att politiker ska säga åt människor vad de egentligen känner eller borde känna.Det är också ganska slående när man lyssnar på dig i riksdagens debatter och i mediedebatter att du är väldigt kritisk till Socialdemokraterna och regeringens arbete med de här frågorna. Men om man lyssnar på Socialdemokraterna när de pratar så framhåller de hela tiden samförstånd, samarbete, enighet. Alla är egentligen ense, låter det som. Enligt dem finns egentligen inte några stora konfliktytor med Moderaterna. De vill få det till att du bråkar i onödan och söker konflikt där det inte finns någon. Hur ser du på detta? Är det bara en retorisk strategi de har och i så fall varför gör de så?– Det är klart att vi är ense om en sak, och det är väl alla partier och människor i Sverige, nämligen att det här med våld och brott och kriminalitet är något väldigt otrevligt och något vi inte ska ha. Där finns ingen anledning att bråka i onödan, jag misstror inte mina politiska motståndares intentioner, jag tror egentligen att alla politiker vill väl. Men det är klart att om vi tittar på vägen dit och vad som ligger bakom den här typen av kriminalitet – där tycker vi väldigt olika. Inte alltid och i alla frågor men i grund och botten finns det helt olika perspektiv i detta där Socialdemokraterna och Miljöpartiet med stöd av Vänsterpartiet har en annan syn på detta. En syn att individen själv inte har så mycket ansvar. Det är sociala orättvisor som förklarar kriminalitet. Jag såg att det var någon s-politiker häromdagen som var intervjuad och beskrev orsaken som att man var uttråkad, det var det anledningen till varför unga killar begår den här typen av brott. – Det där går igen hela tiden och där kommer vi från vårt liberalkonservativa håll med ett annat perspektiv, nämligen att man har en väldigt stor frihet i Sverige men att den friheten tar slut exakt när man kränker någon annan människas frihet. Man har ett ansvar för sina egna handlingar, man kan inte peka fingret åt samhället och säga att “vi har ingen lokal” eller att man är uttråkad, utan man har faktiskt alltid ett eget ansvar. Jag vet att det provocerar en del. Men det perspektivet kommer jag att stå för. – Det är tuffa frågor, man måste vara ganska tuff i den här debatten och även vara hårdhudad, för det finns många som tyvärr tycker att det är oerhört provocerande att tala om individens ansvar. Och att det finns personer som inte bör få röra sig fritt ute i samhället, som måste inkapaciteras. Men jag säger det här därför att jag tycker så naturligtvis, det är grunden i den linje jag och Moderaterna driver. Sen tror jag faktiskt att gemene man känner att det ligger en hel del i det vi säger, jag hoppas det i alla fall.Sättet resonerar på nu går emot något slags grundplatta av värderingar som vi i Sverige har haft under lång tid, skulle jag säga. Och det är mer spritt än bara i den sittande regeringen. Jag kommer ihåg när dåvarande rikspolischefen, Dan Eliasson, satt i en tv-intervju spekulerade om en kille som hade dödat en kvinna på ett HVB-hem. Då sa han: ”Vad har den personen varit med om för någonting? Vilka omständigheter har den killen växt upp under? Vad är det för trauma han bär med sig?” Å ena sidan, om man ska vara så välvillig som möjligt så tänker han att det här är en traumatiserad människa som helt har tappat koncepterna och som är skadad på något sätt och det kan ju kanske stämma. Å andra sidan är det hans första impuls, att det är synd om den här människan som har gjort det här. När du pratar om de här frågorna får jag en känslan av att du bryter mot det här osynliga kontraktet vi har i Sverige, att vi ska lägga huvudet på sned och att innan vi pratar om repressiva åtgärder som fängelsestraff så ska vi prata om förebyggande åtgärder, gärna på ett generellt plan.– Precis så är det. Jag är ju liberalkonservativ, därför är jag moderat. Jag tror på ett fritt, öppet, tolerant samhälle där politiker så att säga inte styr och ställer i onödan. Men jag är fullt och fast övertygad om att också det öppna, toleranta samhället behöver tydliga gränser. Är det så att man gång efter gång väljer att överträda de gränserna måste det bli en tydlig konsekvens. Annars fungerar inte öppenheten och toleransen och det är det vi ser idag, att människor tyvärr tvingas dra sig tillbaka, man sätter upp galler för sina fönster, man kastar en orolig blick över axeln och håller sig inne om kvällarna. – Jag vänder mig också lite emot den bilden eller uppfattningen att man skulle vara mer godhjärtad om man är mjuk i den här typen av frågor. Konsekvensen av att vara mjuk och obeslutsam mot gängkriminella blir att det blir väldigt hårt och kantigt mot någon annan, nämligen mot allmänheten och alla som sköter sig. Men det kräver att man tänker i två steg för att inse att även uteblivna handlingar kan leda till resultat, men för någon annan, och i det här fallet just för allmänheten för att inte tala om brottsoffren och vad de tvingas uppleva gång efter annan när det inte blir någon konsekvens trots att de utsatts för väldigt dåliga handlingar och mår väldigt dåligt. Det är dags att vända på de här perspektiven. Att vara tuff mot de gängkriminella är också att vara mjuk eller snäll eller vilket ord man vill använda, mot brottsoffer och allmänheten. När jag pratar med människor i min närhet men även om man läser en bok som ”Tills alla dör” av Diamant Salihu eller ”Gangsterparadiset” av Lasse Wierup framkommer att många människor inte vågar vittna mot kriminella. De vågar inte prata med polisen, de vågar inte alltid prata med journalister ens. Och frågar man människor högt upp i samhället: ”Skulle du vittna mot gängkriminella” så säger många ”nej”, även de som är högt upp i samhället. En anledning till det är att de inte känner att det finns ett tillräckligt bra skydd för dem. De känner inte att det är värt den risken man tar för sig själv och för sin familj. Då har vi ett jätteproblem. Det är ett mindre problem om man bor i ett område som inte präglas av gängbrottslighet för då kommer du förmodligen inte ställas inför det dilemmat. Men bor du i Rinkeby, Angered, Bergsjön, Rosengård eller den typen av områden, då ställs du inför det här mycket oftare. Och även om du har den grundläggande moralen att man bör vittna så upplever många att det är en stor risk att ta det steget. Hur löser vi det problemet?– Jag har noterat att de allra flesta som är emot nya verktyg kring detta, inte själva bor i områden som plågas mest av gängkriminalitet. Jag möter aldrig så många krav på vad man kan kalla hårdare tag, som när jag rör mig i Tensta, Hjulsta, Rinkeby, Rosengård, Vivalla, och liknande områden. Där är man oerhört trötta på den här kriminaliteten. – Det finns de som vill definiera det som att det är svenskar mot invandrare, men de allra, allra flesta i de här områdena är skötsamma människor som bara vill ha ett bättre liv och de är dödströtta på de kriminella snorungarna som förstör så mycket för andra. De är dödströtta på att dras ned i det här narrativet att “alla invandrare begår brott”, som de drabbas av trots att de själva är skötsamma. För mig handlar det här inte om invandrare mot andra utan det handlar om en liten grupp kriminella mot alla vi andra som försöker leva våra liv så skötsamt som möjligt efter bästa förmåga. Men jag är genuint bekymrad över den här tystnadskulturen.– Det är klart att man kan åstadkomma en hel del med nya tekniska verktyg, övervakning och avlyssning men om vi inte får fler att våga träda fram och berätta om vad man har sett och hört, då blir det svårt att utreda brott. Det ser vi redan idag, en mycket omfattande tystnadskultur där många som har sett i sammanhanget mindre brott, de hamnar väldigt illa däran när de berättar. Det har varit flera sådana exempel den senaste tiden. Vad gör man? Jag tror att i grund och botten måste rättsstaten återta kontrollen över de här områdena och se till att det finns en närvarande polisen och att det inte är gängen som styr och ställer. Då handlar det om fler poliser och mer generella åtgärder. Men sen kan man göra en hel del på vittnessidan. Vi har pekat på det här med kronvittnen under en lång tid och det verkar äntligen bli verklighet någon gång framöver så det är bra.Och det innebär alltså att om du är en del av ett kriminellt nätverk så kan du, om du vittnar mot dina kompanjoner, få sänkt straff i utbyte.– Exakt. Vi har också pekar på det här med anonyma vittnen, som är omdiskuterat och det vet jag ju. Det innebär att man under vissa förutsättningar ska kunna skapa en möjlighet att vittna anonymt. Vi har sagt att ett åtal inte ska kunna baseras enbart på det anonyma vittnesmålet utan det kan vara en stödbevisning och det ska användas sparsamt. Vi talar om de allra mest allvarliga fallen här. Jag vill säga att vi tar inte lätt på invändningarna och vi prövar det här noggrant, och är medvetna om vad som ligger i de olika vågskålarna.– Jag tycker att det har varit ganska stora ord i debatten men man kan konstatera att det här finns redan både i Norge, i Danmark och Finland och de länderna är ju våra nordiska grannar. De är också rättsstater, precis som vi. Så om man säger att det här inte är förenligt med en rättsstat så säger man också i princip att våra nordiska grannländer inte är det och det tror jag egentligen att det är få som tycker, knappt ens de som säger så. Jag är övertygad om att man kan hitta bra system för att få det här att fungera och jag tror att det kan vara verkningsfullt just i de här specifika fallen. Sen måste vi se till att vi tar hand om våra vittnen på ett mycket bättre sätt. De bollas ofta runt mellan olika huvudmän; det är polisen där, det är kommunen där, det är socialtjänsten där. Vi har föreslagit att polisen ska ha en central enhet. Man vill att det bara ska komma in någon, gripa tag i den här familjen, lösa allting. Att de inte ska behöva tänka på alla praktiska grejer utan någon som får det att funka. Då borde det finnas ett centralt vittnesstödsprogram som tar hand om allt. De här familjerna lever under en sådan fruktansvärd press redan som det är. Så det finns mycket att göra även där för att människor ska göra det vi vill att de ska göra, nämligen berättas vad de har sett.Det är det som är det underliga här på något sätt. Vi är så beroende av vittnen i rättsprocessen, men det är en så stor uppoffring för vittnen, eller det riskerar att vara det. De måste lägga om livet, ibland måste man byta stad och förändra sitt liv. Det är ofta en mycket större frihetsinskränkning för vittnet till de här brotten än för den som har begått brotten. De är inte alltid häktade, de kan röra sig fritt i väntan på rättegång och det finns fall där de lyckas hota vittnen till tystnad när det väl blir rättegång och då faller många gånger fallen. – Det är precis så, inte minst i de här områdena. Som sagt, det handlar inte bara om personer som har sett väldigt allvarliga brott. Det var ett uppmärksammat fall, fallet Nimo. En 17-årig kille såg en mopedstöld och det resulterade ändå i dödshot och de tvingades flytta. I de här områdena, och de är tyvärr ganska många nu, så fattar många människor beslutet att det är bättre om man håller tyst och det är därför de blir så svårutredda de här brotten. Vi måste ta tag i det här, även med straffskärpningar naturligtvis. – Ger man sig på ett vittne så ger man sig på hela rättsstaten och då ska det bli en riktigt, riktigt kraftfull reaktion. Inget daltande, inget om, inget men. Det är något man inte gör och väljer man ändå att göra det måste rättsstaten visa sin hårda järnnäve och slå ner den i bordsskivan med all kraft och tydlighet. Det kommer att ge effekter, det är jag helt övertygad om.Rent konkret, har ni från moderaternas sida något förslag på vad man kan göra? – Vi är inte klara med den frågan, vi kommer att presentera ytterligare delar men det är så att ger man sig på ett vittne, då ska man få ett riktigt ordentligt straff. Det är inte konstigare än så. Då har man ingenting ute i samhället att göra på lång tid. Det kom en utredning från polisen där man beskriv just den gängbrottslighet som systemhotande. Att det rör sig in i samhällskroppen, man har människor som påverkar allt. Man hotar poliser och andra myndighetspersoner. Hur är din bild? Hur allvarligt är läget i Sverige nu? Var befinner vi oss?– Vi har haft många debatter om det här och jag får ofta höra att det finns andra länder där det är värre och sen kommer något exempel från Baltimore, Italien eller Latinamerika, att det är fler skjutningar. Och det är klart att om det är utgångspunkten så finns det väl alltid någon annanstans där det är värre. Men vi talar om Sverige här. Och Sverige är på så många sätt ett fantastiskt land, ett av världens bästa länder med stor frihet, hårt arbetande, strävsamma människor, ett samhällskontrakt, en tillit som fungerar och har gjort det under decennier. Det är därför som detta blir så märkligt just när det kommer till lag och ordning, brott och straff, till otryggheten, för där är situationen jäkligt allvarlig.– Tittar man på det dödliga våldet och dödsskjutningar så ligger Sverige i Europatoppen de senaste tjugo åren. Att jämföra med de övriga nordiska grannländerna eller Tyskland, som vi i övrigt brukar jämföra oss med, det går inte. Så ja, situationen är allvarlig. Det är ingen naturlag att det ska se ut på det här sättet men det är inte heller en naturlag att det ska fortsätta såhär. Jag tycker att de internationella jämförelserna visar att när den här typen av kriminalitet får ett ordentligt fotfäste, då är det ofta väldigt svårt att hantera den. Det är därför jag menar att det är nu och några år fram i tiden som vi kan göra detta, annars kommer det bli betydligt tuffare.– Men i den delen är jag optimist. Jag är fullt och fast övertygad om att det går att få ordning på det här igen, men det kommer att kräva att vi vågar lyfta på en de stenar vi inte lyft på tidigare. Vi måste utmana en del ”sanningar” som har beskrivits i debatten och att vi måste våga vända på perspektiven. För mig handlar det inte så mycket om att göra vad vi alltid har gjort och sedan lägga på tio procent. Jag tror snarare att man behöver perspektivet låt oss börja med ett blankt papper och fundera på vad är det som krävs för att hantera det här och lösa problemen? Där vill jag att Moderaterna ska vara.Nu har vi pratat mycket om gängkriminaliteten och den har en väldigt stor påverkan, men sen finns det andra frågor som är så att säga mjukare i ett avseende, men där många upplever oro och man upplever att man har svårt att påverka sin egen närmiljö. Det är till exempel Västra hamnen i Malmö där det har varit väldigt mycket oro och stök och där boende misshandlats när de har försökt att säga till. Då har du några på vänsterkanten som försöker beskriva det som att rika, vita svenskar försöker att begränsa livsutrymmet för rasifierade som inte har lika mycket pengar. De boende där är dock mer blandade än de låter påskina och det handlar om något annat. Samma med Strandvägen i Stockholm som har varit på tapeten där det har varit streetracing, oro och ordningsproblem. Och i Göteborg är det bland annat Klippan nere vid hamnen och centralt vid Masthuggskyrkan som liknande problem uppstått. Det är svårt för de boende att gå ner själva klockan tolv en natt och säga ”Hörni killar jag ska upp till jobbet imorgon”. Det här är en svårare fråga på ett sätt för det är ordningsproblem men det är inte alltid grova brott det handlar om. Men det handlar om något som får människor att uppleva att de förlorar kontrollen över sin närmiljö, att man inte känner sig trygg, man vill inte gå ut med hunden och liknande. Det där är något som sker parallellt med den här allvarligare brottsligheten som såklart riskerar att vara systempåverkande på ett sätt som det här inte är. Har du någon reflektion kring de här debatterna? Kan man göra någonting från rättsstatens sida för att komma åt det här eller är det något annat? – Mitt svar där är väl samma svar som när de här gängen beter sig illa på andra platser runtom i Sverige. Gatorna finns till för alla, inte för de som tar sig rätten att vara där och trycka undan alla andra. Ibland låter det nästan i den svenska debatten som att det är en mänsklig rättighet att få bete sig illa och när någon säger åt en blir man kränkt. Men det är som jag sa att det fria, öppna, toleranta samhället som jag vill ha bygger på premissen att min frihet slutar när jag kränker någon annan människas frihet. Det är den insikten som måste återupprättas i samhället, att man har ett eget ansvar för sina handlingar.– Det vi har sett är möjligen motbeviset på den här retoriken att Sverige i grund och botten skulle vara väldigt tryggt, men att det finns problem i några områden. Det ser inte ut så numera, utan den här typen av problem finns faktiskt runtom i Sverige – i stora städer, i mindre, på landsbygden, inne i stadskärnorna och lite utanför. Det är ett nytt normalläge vi ser och frågan är väl om vi lyckas dra några slutsatser av det eller om det bara kommer att fortsätta i tangenternas riktning.Nu när man har hackat de stora krypterade tjänsterna så har man lyckats fälla människor i ledargarnityret i kriminella nätverk, i till exempel Vårbynätverket. Personer som annars är svårt att komma åt. Men så kanske man ser man att skjutningarna inte minskar. Det står yngre människor redo att ta över. Då har jag sett en reaktion, åtminstone i sociala medier, att det inte löser något att döma dem. ”Även om vi låser in ledaren för Vårbynätverket. Även om han är borta i 17 år löser det ingenting. Hårda straff löser ingenting för det är någon annan som tar över bara”. Jag vet inte vad man ska kalla den attityden men det är något slags uppgivenhet eller att man tycker att det här snacket om hårdare straff för grovt kriminella, det löser ingenting om det bara kommer nya hela tiden. – Det där är som du säger ett exempel på den uppgivenhet som finns i debatten. Jag tror att när man jobbar med rättsfrågor måste man vara lite kylig. Man kan inte stirra sig blind på vad som händer från vecka till vecka. Man får titta på de lite längre linjerna. Ett exempel på det var här i våras när skjutningar lyckligtvis gick ner litegrann. Då var regeringen oerhört pigg på att direkt kalla till presskonferens och säga ”titta nu har de sjunkit med 30-40 procent här!”. Sen nu när majsiffrorna kom och skjutningarna var fler än året innan såg jag ingen motsvarande presskonferens. Det är konstigt det där. – Men det kan ju variera beroende på en mängd olika faktorer, om det är varmt eller kallt, vad som händer i gängen och så vidare. Jag tror att det som har hänt kopplat till Encrochat är positivt. Det är bra att få bort de här, för till skillnad från tidigare så innebär de här att det finns en reell möjlighet att slå till mot gängens ledare, det kommer att ge effekt. Därmed inte sagt att problemen är lösta. Det beror också på om man förmår att verkligen lagföra dem och hur lång tid det dröjer innan de är ute på gatorna igen. Och där kan man dra paralleller till andra rättegångar men att det här är något positivt, det är för mig helt självklart. Sen är väl frågan just om det här är en tillfällig positiv effekt eller om det är den långsiktiga vändning vi vill att det ska bli. – Man kan notera att den här informationen har getts till oss av andra länder. Det här är ingen möjligt att göra i Sverige. Och det är det som är så märkligt att Sverige är det land i Europa som förmodligen har störst problem med gängkriminalitet men ändå har vi den svagaste lagstiftningen på det här området. I realiteten är vi beroende av vad andra länder delar med sig av till oss för att kunna lagföra de här personerna. För mig är det självklart att vi borde ha den här kompetensen och lagstiftningen själva. Det är det vi har sagt, det som kallas för proaktiv avlyssning. Sen innebär det naturligtvis inte att man ska kasta alla rättssäkerhetgarantier överbord – tvärtom. Vi har ett upplägg där vi tycker att vi har tagit höjd för det och att det ska ske på ett rättssäkert sätt. Men det här är något positivt för möjligheten att få folk lagförda och vi behöver skaffa oss den här kompetensen och lagstiftningen själva. Jag är helt övertygad om det. Man kan också tänka att när nya krafter försöker etablera sig kan det ske en våldstopp så du får en effekt där det ser ut som att det är värre. Å andra sidan, om du låter till exempel Vårbynätverket som var, och fortfarande är, väldigt hierarkiskt uppbyggt och verkar vara ganska kompetenta (om man kan använda ett sånt ord i det här sammanhanget), om du låter dem bita sig fast får du mer av en maffia. Då kan det bli färre skjutningar på gatan, när en maffia dominerar hela områden och en marknad. Å andra sidan blir samhällspåverkan mycket större när du har den typen av gruppering med mer makt, medan de nya grupperingarna som försöker etablera makt på gator gentemot varandra, de har inte den kunskapen och möjligheten att påverka samhället lika mycket än. Även om du får en topp i skjutningar när man får ett maktvakuum så kan det vara något som är långsiktigt positivt, även om det låter lite perverst att säga det när det är fler skjutningar. – Ja, man ska vara försiktig hur man tolkar det här. Skjutningen är ett ganska trubbigt exempel eller indikator på tillståndet i landet. Sen finns det en del som säger att ”går skjutningarna ner visar det att vi är på rätt väg, går skjutningarna upp är vi också på rätt väg”. Det blir inte heller intellektuellt hederligt utan man får nog pussla ihop olika faktorer. – Man kan säga en sak om skjutningarna: de påverkar ändå otryggheten i samhället. Det är klart att det är väldigt otrevligt att det skjuts ute på gatorna, att folk springer runt med militära vapen. Och det har också funnit personer som hävdar att det påverkar inte gemene man så mycket eller att man behöver inte vara rädd för att drabbas men det har vi väl gång efter annan konstaterat att så är det inte. Utan när de här personerna tar fram sina AK-47:or och sprejar trettio kulor då viner kulorna åt alla håll och de är kanske inga precisa skyttar i den delen. Det är jäkligt otrevligt att det finns så många vapen i omlopp, i händerna på personer som har ett fruktansvärt våldskapital och som är helt likgiltiga inför om människor drabbas och vem som drabbas.Om man ska vara lite kritisk mot er i Moderaterna och Alliansen då. Det danska åtgärdspaketet, det så kallade bandepakken, lades fram redan 2009. Då hade jag precis flyttat från Danmark. Men när jag flyttade till Danmark, till Odense, jag tror det vara samma vecka så sprängdes en Hells Angels-lokal i det här gängkriget som utkämpades på 00-talet mellan det man kallade ”Rockare” som är MC-gängen och invandrargäng. Det är den uppdelningen man har i Danmark. Men då lade de fram det första åtgärdspaketet, sen har de lagt fram två till efter det. 2009 satt alliansregeringen vid makten och man hade majoritet i riksdagen, man behövde inte ta hjälp av något annat parti som efter 2010. Ändå så har det dröjt såhär länge tills ni verkligen förstod att det här är en så viktig fråga. Hur kommer det sig? Varför fattade inte ni, eller vi ska jag väl säga, det här då? Varför fattade man det 2009 i Danmark, men inte i Sverige?– Det är som du säger, det har varit flera paket i Danmark. Vi bjöd hit Danmarks förre justitieminister från de konservativa för att lära oss om detta och höra hur man arbetade i Danmark. Det har väl inte undgått någon att vi talar mycket om Danmark och det är inte för att Danmark på alla sätt är ett bättre land än Sverige. Men för 15 år sen hade de tuffa problem med gängkriminella och man bestämde sig för att gör något åt det. Inte bara gör det som låter bra, det som ger flest pressklipp, utan det som verkligen gör det svårt att vara gängkriminell i Danmark. Och det har fungerat. Antalet gängkriminella personer i Danmark har minskat kraftigt de här åren. Det är klart att det fortfarande finns kriminalitet i Danmark, självklart. Men medan personer med gängkoppling har minskat där så har det exploderat i Sverige. Det är den jämförelsen som är intressant.– Varför gjorde man inte mer tidigare? Så är det väl lite oavsett samhällsproblem, att man borde alltid ha gjort mer tidigare, för när de väl har uppstått så har de uppstått. Jag vet inte om jag är rätt person. Det är det som är så härligt med att vara journalist, att sitta vid sidlinjen, för då har man alltid det moraliska övertaget: ”Varför gjorde ni inte mer?”– Jag fick den här portföljen i början av 2019 men det är klart att man kan peka på några saker. En sak är att det har hänt något i Sverige de senaste fem åren, vi hade inte alls de här problemen med kriminalitet för 10 år sen. Den fanns, men det är något som har hänt de senaste fem, sex åren då det här verkligen har exploderat om man tittar på skjutningar och personer i de här miljöerna. Ett annat svar som kanske är lite jobbigare är att det har funnit ett perspektiv kring att de här typerna av problem egentligen kan förebyggas genom olika sociala insatser. Att det där med straff inte är så viktigt. En attityd att det är frågor som man inte ska skriva eller prata så mycket om och där den som tagit upp det ibland har fått utstått saker och ting som är rätt otrevliga. Det är det paradigmet so, tyvärr har varit förhärskande i ett antal år kring detta. And here we are.– Man kan prata mycket om hur det har varit, men jag är mer inriktad på att se till att om tio år blicka tillbaka och att vi då ändå har lärt oss något och gjort något åt problemen. Men jag tror att de här frågorna mår bra av en balanserad debatt där argument bryts mot varandra. Där man kan säga saker utan att hela tiden bli anklagad för att man har dunkla syften. Jag tror att det är väldigt få personer i Sverige som har det. Precis som i andra frågor som migration och integration. Jag tror att de allra flesta vill väl men sen kan man tycka olika. Sverige skulle må bättre av en mer chosefri diskussion där olika sakargument kan diskuteras. Även om jag att det har blivit bättre, men man behöver inte backa bandet särskilt långt tillbaka för att se exempel på en diskussion som inte var sund.Du tog upp migrationsfrågan. Hur mycket av det här är relaterat till migration? För i många av de här områdena vi pratar om där kriminaliteten bitit sig har de boende till stor del utländsk bakgrund. Bland de gängkriminella så är det till har en förkrossande majoritet utländsk bakgrund, både i första, andra eller tredje generationen. Så hur mycket av det här är så att säga har att göra med ett integrationsmisslyckande och hur mycket har att göra med rättspolitik? För i Finland till exempel, där har de inte den här typen av gängproblem och de har inte heller haft en så stor migration som Sverige har haft. De har inga utsatta områden.– Det finns absolut en koppling, så är det. Sen ska man gärna framhålla det jag sa tidigare, att de allra flesta människor som kommer till Sverige är precis som vem som helst och vill bara ha ett bättre liv för sig själva och för andra. Jag tror att de i mångt och mycket är mer förbannande över de kriminella än vad medelsvensson är eftersom de ofta påverkas mer. Det är i alla fall min erfarenhet. – Men det finns en koppling och den beror på en migration som över tid har varit för omfattande i kombination med en integration som inte alls har fungerat. Och även om man alltid har ett eget ansvar, så är det självklart så att i den typen av utanförskap och segregation där blir tyvärr en del killar framförallt ganska lätta offer för att rekryteras av de här gängledarna. Det handlat inte om att man börjar begå småbrott utan tyvärr begår man tunga brott väldigt tidigt, långt ner i åldrarna. De blir utnyttjade på grund av straffrabatter och den tandlösa ungdomsvården. Det är ofta killarna som är 16, 17, 18, 19 år som håller i vapnet, det är så det ser ut.– Jag tror att om vi ska få ordning på de här handlar det om den ganska akuta situation vi har så måste vi först och främst skärpa rättspolitiken. Sen behövs det en långsiktig mycket stram migrationspolitik för att kunna klara integrationen av dem som har kommit till Sverige och en omläggning av integrationspolitiken. Bort från alla projekt som många politiker älskar, bort med tidsbegränsade insatser, någon miljon hit, någon projektplan dit. Vi behöver mer av de här grundslagen. – Man ska växa upp i familjer där mamma och pappa går till jobbet. Man ska lära sig svenska, därför att livet i Sverige blir enklare då. En skola som fokuserar på kunskap. Skolan är om något en murbräcka mot segregation. Vad jag försöker sätta ord på är att det handlar kanske om att göra färre saker men att se till de fungerar riktigt bra. Det är nyckeln för att motverka den här segregationen och allt det här måste vi göra över tidStor tack Johan Forsell för att du var med i Rak höger!– Tack så mycket för att jag fick vara med!Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

I detta samtal med André Myhrer pratar jag om hans uppväxt i trygga Bergsjö, hans resa genom karriären, Mästarnas mästare och hans framtidsplaner.André är en mycket ödmjuk person som har båda fötterna på jorden, dock vet han vad han vill och är mycket målmedveten som han ser som en viktig ingrediens för att nå dit man vill. Han höll på med många olika idrotter under sin uppväxt vilket han bedömer som en framgångsfaktor för att lyckas med idrott. Det visade sig också vara mycket framgångsrikt när han fullständigt krossade sitt motstånd i Mästarnas Mästare. Han tror verkligen på mångsidighet, han var med i en kampanj för detta genom Riksidrottsförbundet i syfte att få fler barn att utöva fler sporter och röra på sig i större utsträckning.Vi kommer sedan in på Andrés fina resultat genom åren där Guldmedaljen på OS i Korea 2018 naturligtvis var en höjdpunkt. Dock rankar han totalsegern i slalomcupen högt då det var ett bevis på att han under en hel säsong var världens bästa slalomåkare. Han berättar vidare om uppladdningen till OS i Sotji och VM i St:Moritz där han hade stora problem med skador. Det var intressant att höra hur han berättade om målmedvetenheten och beslutsamheten att göra allt som stod i hans makt för att kunna starta i dessa mästerskap. Den medalj som André saknar är en individuell VM medalj, det kan han sakna, dock kan han inte säga varför han inte lyckades med en VM medalj då han har två individuella OS medaljer.André berättar också lagets inverkan på resultatet. Under delar av hans karriär hade Sverige världens bästa slalomlag vilket gjorde att de pushade varandra framåt som gav mycket bra resultat både topp och bredd.Han avslutar programmet med att berätta om vad han gör nu och hur han ser på sin framtid.Avsnittet är mycket bra och trevligt. Att få chansen att prata med André i drygt en timme var härligt, han är en harmonisk människa som verkligen delar med sig av sin erfarenhet.Tack André för avsnittet och lycka till med allt! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This episode is in Swedish Hon har satt filmkameror i händerna på många unga aktivister. Möt filmskaparen Nasrin Pakkho i ett samtal med sin kollega och vän Eva Warberg. Om queer filmaktivism och Nasrins outtröttliga arbete i Göteborg och internationellt sen mitten av 1990-talet, då hon såg till att Kvinnofolkhögskolan fick en filmkurs. Under samtalet kommer vi att höra klipp ur Nasrin Pakkhos filmer Daniels kjol och Regnbågens sång. Nasrin Pakkho född 1954. Efter gymnasiet utbildad till skådespelerska, fyra år på Teaterutbildningen vid Teherans universitet i Iran. Nasrin har även producerat tre dokumentärfilmer för iransk TV. Nasrin jobbade som skådespelerska i tio år och i tre år som dramapedagog i Iran. Utbildad på Kvinnofolkhögskolan (allmän linje, 1991). Fortsatte sedan att undervisa på fortbildningslinjen och var med och startade feministiska studier på Kvinnofolkhögskolan. Nasrin har startat filmutbildningar på Kulturskolan Östra och Mölndals kulturskola och arbetar själv som dokumentärfilmare, producent, skådespelare (film och teater) och filmlärare i animation och video. Teaterföreställningen Kungarnas gård på Folkteatern i Göteborg var en hiphop musikal som Nasrin regisserade och skrev manuset till. Hon har arbetat inom folkbildningen i många år och känner att dess arbetsmetoder stämmer väl överens med hennes syn på människor och kunskap. Nasrin är pedagog sedan 40 år tillbaka och arbetar sedan 2013 som lärare i video på Kulturskolan Östa Göteborg. Nasrin Pakkhos nya film Jag vill bara komma hem får sin premiär den 30 september 2021 under West Pride Göteborg på Stora Teatern. Eva Warberg blev aktiv i den lesbiska rörelsen på Kvinnohuset i Göteborg 1979 och var med i olika musikgrupper på Huset för att sedan gå med i Lesbiska Feminister. Eva var med i gruppen som startade Kvinnofolkhögskolan 1985 och arbetar sedan dess på skolan som lärare i genus, samhälle och religion. Eva jobbade med filmkurser på skolan under många år bland annat med Nasrin. Evas berömda sång Överallt komponerades för den lesbiska kören Lucky Lips inför en spelning på Medborgarhuset i Stockholm 1992. Låten är även titel för Christina Kjellssons och Owe Dahlströms film Överallt om RFSL Göteborg från 1995 som visades den 6 februari 2021 i programmet Vi finns överallt som SAQMI arrangerade tillsammans med Göteborg konst. Som en hyllning till dessa två eldsjälar så släpper SAQMI tillsammans med Arkivet för Rosa Brus den hyllade skivan då och då av Eva Warberg från 2004. Mer om skivan här. Filmografi Nasrin Pakkho Nasrin Pakkho har gjort över 100 dokumentärer, dramadokumentärer, konstfilm, informationsfilmer och här kommer ett urval (för att se några av filmerna följ länkarna): Filmer som gjorts i Iran: 1983 - Religiös ceremoni med rötter i dans och teater (två delar) 1984 - Ljudet av fallande blad – film om spetälska 2005 - Tomma händer (sve) Empty Hands (eng), 28 min (Dokumentär). Filmer som gjorts i Sverige och andra länder: 1992 - Vad tycker du?, 1992 - När de sjunger (med Eva Warberg), 1994 - Den tredje platsen, 1995 - De reste till Kina (med Eva Warberg), 1995 - Jag vill ha båda (med Eva Warberg), 1996 - Agora, 1998 - En för alla alla för en (med Eva Warberg), 1999 - I will never be just one (med Eva Warberg), 1999 - The enemy other, 2000 - Ny Cirkus - 1 + 2, 2000 - Bondens egen marknad (med Eva Warberg), 2001 - En del (med Eva Warberg), 2002 - En hand klappar inte, 2002 - Alla kvickrötterna, 2003 - Kreativa Möten, 2003 - Längtan, 2003 - Gatsmart (med Eva Warberg), 2003 - Av tryck, 2004 - Agenda 21, 2004 - Radar 72, 2005 - Nike, 2006 - Staden möter vattnet, 2009 - Världsby (Dokumentär), 2009 - Teatersällskap, 2011 - Alldeles hemma här, 2012 - Kungarnas gård, 2012 - Det fanns ett liv innan (Dokumentär), 2012 - Traktorn, 2012 - EI WISH, 2012 - Traktorn i Mölndals Museum, 2012 - Väskan, 2013 - Regnbågens Sång (sve/eng), 58 min (Dokumentär), 2013 - Mellanplats, 2013 - Bergsjöns Kulturhus förening, 2014 - Knyta an, 2014 - Rådslag, 2015 - Bergsjön Kulturhus, 2015 - As usual (Konstfilm), 2015 - Säg HEJ i tusentals bitar Del 1, 2016 - Leyla (Kort spelfilm), 2016 - Säg HEJ i tusentals bitar Del 2, 2017 - Vi befinner oss i nuet, 2017 - The unread pages, 2018 - Yasmin Omar, 2018 - Jag skulle vilja leva i ett Göteborg, 2018 - Daniels kjol (Animerad kortfilm), 2021 - Minsta gemensamma nämnare, 2021 - Jag vill bara komma hem (Dokumentär). Premiär 30 september 2021. Övriga filmer av Nasrin Pakkho: 1999 - En informationsfilm om Kvinnofolkhögskolan, 25 min. Elissa libanesiska - Göteborgs kulturkalas 2015. Najwa Karam - Göteborgs kulturkalas 2016. Nawal Al zoghbi - Göteborgs Kulturkalas 2017. Nancy Ajram - Göteborgs Kulturkalas 2018. Relaterat material: GP (22/1-2021) - Hon gör dokumentär om mångfalden inom trans, artikel om Nasrin Pakkhos nya film Jag vill bara komma hem. OBS prenumeration krävs. Nasrin Pakkho om Kai Heino priset 2020. Låten Överallt framförs på Medborgarhuset i Stockholm 1992. Credits SAQMI Play: Producenter: Anna Linder och Malin Holgersson Design och kod: Vincent Orback Komposition: Amanda Lindgren Klipp och mix: Malin Holgersson Ansvarig utgivare: Anna Linder SAQMI Play produceras med stöd av Kulturrådet och Stiftelsen Riksarkivarie Åke Kromnows Jubileumsfond

Vi har alle hørt at data gir enorme muligheter og utfordringer. Men hva er veien videre, og hvordan utnytter vi disse mulighetene? Modellert  etter de 10 oljebud fra 1971, har Bår Stenvik i boka "Det store spillet" foreslått 10 nye bud for data-alderen: Databudene. Disse skal  sette premissene for hvordan norske borgeres data blir forvaltet. Denne episoden er del 2 av 2.

Vi har alle hørt at data gir enorme muligheter og utfordringer. Men hva er veien videre, og hvordan utnytter vi disse mulighetene? Modellert  etter de 10 oljebud fra 1971, har Bår Stenvik i boka "Det store spillet" foreslått 10 nye bud for data-alderen: Databudene. Disse skal  sette premissene for hvordan norske borgeres data blir forvaltet. Denne episoden er del 1 av 2.

Når tusenvis av tyver kjenner på dørhåndtaket ditt hver dag: Hvordan passe på at de ikke går inn? Firmaer basert i demokratiske land selger overvåkningsteknologi til autoritære regimer – bør vi gjøre noe med det? Og hva var egentlig grunnen til at utenriksminister Ine Eriksen Søreide høsten 2020 valgte å peke en svært offentlig finger mot Russland etter datainnbruddet på Stortinget? I den første timen av denne sendingen ser vi nærmere på disse spørsmålene sammen med NUPI-forskerne Karsten Friis og Lars Gjesvik, Håkon Bergsjø fra Nasjonal sikkerhetsmyndighet (NSM) og Dan Vigeland fra KnowIt. Deltakere: Karsten Friis, seniorforsker, NUPI Lars Gjesvik, doktorgradsstipendiat og forsker, NUPI Håkon Bergsjø, NSM Dan Vigeland, direktør for innovasjon og strategi i KnowIt Programleder: Ane Teksum Isbrekken, kommunikasjonsrådgiver, NUPI Produsent: Millimedia

Det första adventsljuset tänds och kören sjunger Mörkret måste ge vika. Det är novembermörkt, i Bergsjön i nordöstra Göteborg finns ingen snö på marken ännu som lyser upp. Men det är inte bara årstidens mörker det handlar om, i sin predikan talar Erik Boström om oro och rädsla i våra samhällen. Han uppmanar till att tända adventsljuset och med det hålla hoppet starkt om att ljuset övervinner allt. Gudstjänsten är flerspråkig, epistelläsningen är på engelska och förbönen på flera språk liksom i några av sångerna.  Inspelningen har gjorts med avstånd och försiktighet men några av barnen och ungdomarna i kören är syskon och de står då tätare med varandra. Inspelningen gjordes den 15 november, innan den nya förordningen om begränsningen till 8 personer i lokalen. Text  Rom 13:11-14 LÄSES PÅ ENGELSKA Ni vet ju ändå vad tiden lider: det är dags för er att vakna. Ty nu är vår räddning närmare än när vi kom till tro. Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss då lägga av oss mörkrets gärningar och ta på oss ljusets rustning. Låt oss leva värdigt, som det hör dagen till, inte med festande och drickande, inte med otukt och orgier, inte med strider och avund. Nej, ikläd er herren Jesus Kristus, och ha inte så mycket omsorg om det jordiska att begären väcks. Matt 21:1-9 Musik Sv Psalm 103 Bered en väg för Herran/trad, FM Franzén Kyrie/Henrik Törnqvist arr Jakob Petrén Why we sing/Kirk Franklin Sv Psalm 423 Kom Jesus, kom Immanuel/trad, A Frostenson Sv Psalm 105 Hosianna, Davids son/M Luther, J O Wallin Mörkret måste ge vika/ Ulf Nomark Här bjuder Gud allihopa/JanMattsson Hosianna sjunger vi/Jan Mattsson Sv Psalm 108 Gå, Sion, din konung att möta/J Mc Granahan, E Nyström Postludium Al Taràyk ito Medverkande Liturg och gudstjänstledning Henrik Törnqvist Predikan Erik Boström Förbön Eva Clarängen och Sarah Matovu Textläsare Omanilaye Ogbowuokara och Maliza Matovu Solister Shewit, Omanilaye Ogbowuokara och Nachmeel Marogi Monika Stenow, kantor Andreas Andersson, piano Rickard Löwstedt, elgitarr Kerstin Fahl, flöjt Erik Boström, trummor Producent Neta Norrmo Tekniker Bengt Pettersson och Thor Andersson för Sveriges Radio Göteborg liv@sverigesradio.se

Gjester er Bjørn Sveningsen og Håkon Bergsjø.Bjørn Svenungsen er forsker ved Institutt for forsvarsstudier vedForsvarets Høgskole. Han har jobbet i Utenriksdepartementet i 20 år,blant annet i sikkerhetspolitisk avdeling og som fagdirektør forinternasjonal cyberpolitikk. Håkon Bergsjø er avdelingsdirektør iNasjonal sikkerhetsmyndighet. Han har jobbet 20 år i forsvaret og harpublisert en rekke bøker, blant annet om digital sikkerhet og digitaletikk.Vert er Leonora Bergsjø, leder for NORDE (Norsk råd for digital etikk).Denne episoden er en del av en miniserie om digitalt medborgerskap.

Hvilke prinsipper styrer internett, og i hvilken grad er disseprinsippene under press i dagens globale politiske klima? Da internettble skapt ble det bygget på noen grunnprinsipper, som åpenhet og frihet.Disse prinsippene var verdivalg som var preget av Internetts historiskebakgrunn. Siden er maktbalansen i verden forskjøvet, hvordan vil detpåvirke styring av Internett fremover?Gjester er Bjørn Svenungsen og Håkon Bergsjø. Bjørn Svenungsen harjobbet i Utenriksdepartementet i 20 år, blant annet i sikkerhetspolitiskavdeling og som fagdirektør for internasjonal cyberpolitikk. Han er idag forsker ved Institutt for forsvarsstudier ved Forsvarets Høgskole.Håkon Bergsjø er avdelingsdirektør i Nasjonal sikkerhetsmyndighet. Hanhar jobbet 20 år i forsvaret og er spesialisert på digital sikkerhet, oghar publisert en rekke bøker om temaer som digital sikkerhet og ogsådigital etikk.Samtalen ledes av Leonora Onarheim Bergsjø, leder av NORDE (Norsk rådfor digital etikk).

Evin Incir är född i den kurdiska staden Diyarbakir i de turkiska delarna och uppvuxen i Göteborgsförorten Bergsjön.  Den här mäktiga kvinnan sitter i utskottet för medborgerliga fri- och rättighet, utrikesutskottet och biståndsutskottet. Hon strävar efter att få EU på rätt spår igen och som tar globalt ledarskap för fred och demokrati.   I podden berättade Evin om    Att göra skillnad ; ett EU där alla medlemsstater respektera de grundläggande värderingarna och principerna- demokrati, rättsstatens principer och mänskliga rättigheter.   Jämställdhet; hur uppnår vi ett jämlikt och feministiskt Europa?     Mångfald & Inkludering ; hur mångfalden måste inbegripa alla grunder, däribland nationalitet, kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, funktionsvariaton, sexuell läggning och ålder.        

Storbråk mellan politikreportrar. Men är det verkligen gräddfil till ministerintervju för vissa? Vi går till botten med vem det faktiskt var som bakade alla cupcakes i Sveriges yngsta mästerkock. Aktuellt Fokus alternativmediesajt på vänsterkanten. Vem får de exklusiva ministerintervjuerna och varför? Två av Sveriges största politikredaktioner har hamnat i luven på varandra. Det är ett tjafs som legat och bubblat ett tag, men nyligen blev det även publikt. Det handlar om Expressen som menar att Dagens Nyheter har gräddfil till tunga intervjuer med Stefan Löfven och hans ministrar. Hur går det egentligen till när partiernas pressavdelningar väljer ut vilka journalister det är som ska få exklusiva intervjuer? Reporter: Tonchi Percan Cupcake-kupp i Sveriges yngsta mästerkock Är det okej att ta åt sig äran för någon annans jobb i syfte att göra bättre TV? Att fara med osanning i syfte att att boosta underhållningsvärdet i ett reality-program? Det här är frågor man kan ställa sig efter att ha tittat på Sveriges yngsta mästerkock i Tv4. Nyligen var dags för smaktest och det blev ordentligt färgglatt i studion när minicupcakes i en mängd olika utföranden dukades upp. Men vem var det som bakade? Reporter: Therese Rosenvinge Aktuellt Fokus om innehållet, pengarna och grundarens högerextrema bakgrund På 70-talet, i en analog tid, fanns det gott om socialistiska och kommunistiska grupperingar som gjorde tidning i Sverige. Idag, i det digitala medieuniversumet, lyser alternativmedier på vänsterkanten med sin frånvaro. Med några få undantag. I sista delen i den här reportageserien åker Josephine Freje Simonsson till förorten Bergsjön i Göteborg. Det handlar om sajten Aktuellt Fokus.

Vi tar diskusjonen etter NRK sin avsløring av de mørkere sidene ved datadeling, nemlig at dataforhandlere kan tjene store penger på å selge informasjon om oss. Vi deler data fordi det gir oss bedre tjenester, og potensielt kan gi oss bedre liv, men hva er prisen? Er det etisk å betale med informasjon om seg selv? Er et trygt datamarked en illusjon basert på et kappløp mellom industriens og tilsynsmyndighetene? Burde vi bare slå av mobilen og reise tilbake til middelalderen?

- Det var en sjokkopplevelse å finne ut at noen var inne i systemene våre, sier Espen Håkonsen i Visma.- Bruk tofaktorautentisering, er ett av rådene til Håkon Bergsjø i Nasjonal Sikkerhetsmyndighet.Hør hvordan cyber-kriminelle kommer seg inn i systemene til bedrifter i dag. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Ann-Britt Svensson is a teacher and Marianne Lööf is a social worker. Both work at the Women's Center (Kvinno Center) in Bergsjön. The Swedish non-profit organisation was founded in 1998 to help women with immigrant backgrounds participate in society. They talk about the challenges of finding funding, the meaningful work they do, political integration, and how they help in bridging cultures. Ann-Britt describes that “integration is mostly about participating in society and making your voice heard.” Women’s Centre in Bergsjön runs as a local center of excellence for equality and diversity. They are an open meeting place for women of all ages and nationalities with an ambition to pass on knowledge to members; collaborate with other similar organizations and businesses. Due to their efforts in bridging the gap, 80 women were able to come out to work, and were employed in jobs such as cultural translators. Now, the Women's Center wants to be able to promote exchanges internationally. Marianne also explains how they deal with racist people by inviting them to the Women's Center and help fight for the rights of women in every way they can. “I think it is very important, they learn and work together, and support each other at the women's center. It is a nice place to be for them and for us. We learn together,” says Marianne. Ann-Britt thoughtfully adds about human rights being so important to participate and integrate as a part of society. Learning a language is a human right just as the right to work. About European Initiatives For An Inclusive Society: The Oslo Desk was invited to contribute to a third study visit of the Family+ project in Oslo under a three-day conference between 11th and 13th March. The project aims to overcome the social exclusion of families through family education and empowerment activities, adapted to the needs of the disadvantaged and migrant families. Therefore the conference is part of exchanging knowledge and practices between Germany, Sweden and Norway. However, the conference was cancelled due to the coronavirus outbreak and lockdown measures. In collaboration with Oslo VO Rosenhof, an adult learning centre, and funded by Erasmus plus programme of the European Union, are we able to produce a podcast season and series of articles. Text and Podcast cover by Ka Man Mak and Kriti Thepade. Podcast production by Ka Man Mak and Alex Whateley. Articles by Maria Cecelia Ingles Read articles: www.oslodesk.com

Trad-Podden, avsnitt 7D: AllmogespelmänDetta är den fjärde och sista delen i en serie avsnitt som har behandlat Signe Widholms uppteckningar av musik, folkliv, skrock och annat. Stort och varmt tack till Svenskt visarkiv som tillhandahåller dessa värdefulla inspelningar av Signe Widholm.Jag vill även gärna tacka Anders S, Kristina, Maria, Lena, Stefan, Jonas, Christopher, Daniel, Filip, Oskar, Mattias, Anders, Helena och Joakim för era generösa bidrag.För er som gärna vill stötta Trad-Podden ekonomiskt finns det några olika möjligheter. Besök Patreon.com/tradpodden för mer information. Du kan även swisha valfri summa till 0707471858. Varje avsnitt tar drygt en arbetsvecka att skriva och spela in, så alla gåvor – stora som små tas tacksamt emot. Mycket nöje!Text, musik (om ej annat anges)och berättare: Thomas von Wachenfeldt.Musik i programmet:1. 'Kornvagna´, polska efter Jon-Erik Hall, Hassela2. Hambo efter Hag-Karolina, Bergsjö3. Polska efter Kus-Erik Schyttner, Bergsjö4. 'Bodlåten', polska efter Per Majström, Bergsjö5. 'I ensliga stugan en kulen kväll', vals efter Helge Nilsson, Bergsjö6. 'Kakelugnskmakarevalsen' efter Gustaf Lindeberg, Bergsjö7. ´Farmors brudvals´ efter Gammelbo-Inga, Bergsjö8. Polska efter Kvist-Janne, Bergsjö9. Slängpolska efter Dunner-Ante, Bergsjö10. Polska efter Hultkläppen, Bergsjö11. Polska efter Kraft-Pelle, Bergsjö12. 'Sorgevalsen' av Blind-Pelle, Bergsjö13. 'Näckens vals' efter Velans-Anna, Gnarp14. 'Bonn å fan', vals av Thomas von Wachenfeldt, Bergsjö15. Polska efter Jonke i Lônne, Jättendal16. 'Harmångerspolskan' efter Grev-Erske, Harmånger17. Polska efter Ferm-Pelle, Bergsjö18. Bergsjö beväringsmarsch efter Lina Söder, Bergsjö19. Polska efter Hultkläppen, Bergsjö20. Kolock efter Forsberg, Bergsjö21. 'Bergsjöpolskan' efter Ersk-Isak, Bergsjö

Detta är den andra delen i en serie avsnitt som kommer att behandla Signe Widholms uppteckningar av musik, folkliv, skrock och annat. Stort och varmt tack till Svenskt visarkiv som tillhandahåller dessa värdefulla inspelningar av Signe Widholm.Jag vill även tacka Thomas, Johan, Christopher, Daniel, Filip, Oskar, Mattias, Anders, Helena och Joakim för era generösa bidrag.För er som gärna vill stötta Trad-Podden ekonomiskt finns det några olika möjligheter. Besök Patreon.com/tradpodden för mer information. Du kan även swisha valfri summa till 0707471858. Varje avsnitt tar drygt en arbetsvecka att skriva och spela in, så alla gåvor – stora som små tas tacksamt emot. Mycket nöje!Vinjettmusik: Kornvagna' efter Jon-Erik Hall, framförd av Thomas von WachenfeldtText, musik (om ej annat anges) och berättare: Thomas von Wachenfeldt.Musik i programmet:1. Vallarelåt efter Per Majström, Bergsjö2. Jössehärspolska efter Hultkläppen, Bergsjö3. Polska efter Erik Forss, Bergsjö4. Vispolska efter Gammelbo-Lars, Bergsjö5. Ersk-Isaks polska av Erik Isak Henriksson, Bergsjö6. Slängpolska efter Lars-Olof Larsson, Bergsjö7. Örn-Jantes vals efter Johannes Örn, Bergsjö8. Polska till Lilith av Thomas von Wachenfledt, Bergsjö9. Fassis haga valssin av Thomas von Wachenfeldt, Bergsjö10. Rävstabäcken av Viktor Öst, Bergsjö (framförd av Hälsingepojkarna. Inspelad 1937)11. Den tröstlöse friaren av Carl Fredrik Apelgren, Bollnäs (framförd av Hälsingepojkarna. Inspelad 1931)

Hva er det som hypes opp nå, og hvorfor er dette farlig? Og hvordan kan folk få tak i en løsning som de enkelt kan skru på i sine hjemmekontor nå? I denne episoden av #LØRN snakker Silvija med technical solutions architect i Cisco, Christian Nordve, om Christian sine 3 tips for sikkert og effektivt hjemmekontor.— Nå sitter vi på hver vår tue mer enn noen gang, vi jobber fra hjemmekontor samtidig som vi prøver å drive med hjemmeundervisning. Dette kom nok litt brått på mange, nå gjelder det å få opp løsninger og skalere det, forteller han i episoden.Dette lørner du: sikker digital kommunikasjon Brukervennlighet på hjemmekontorViktigheten av oppdateringer VPNFler-faktor verifiseringer Anbefalt litteratur: Digital sikkerhet (Håkon Bergsjø, Ronny Windvik og Lasse Øverlier)«Datasikkerhet for Ledere»NettkidsaDenne episoden er laget digitalt i samarbeid med Cisco See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Detta är den andra delen i en serie avsnitt som kommer att behandla Signe Widholms uppteckningar av musik, folkliv, skrock och annat. Stort och varmt tack till Svenskt visarkiv som tillhandahåller dessa värdefulla inspelningar av Signe Widholm.Jag vill även tacka Thomas, Johan, Christopher, Daniel, Filip, Oskar, Mattias, Anders, Helena och Joakim för era generösa bidrag.För er som gärna vill stötta Trad-Podden ekonomiskt finns det några olika möjligheter. Besök Patreon.com/tradpodden för mer information. Du kan även swisha valfri summa till 0707471858. Varje avsnitt tar drygt en arbetsvecka att skriva och spela in, så alla gåvor – stora som små tas tacksamt emot. Mycket nöje!Vinjettmusik: Kornvagna' efter Jon-Erik Hall, framförd av Thomas von WachenfeldtText, musik (om ej annat anges) och berättare: Thomas von Wachenfeldt.Musik i programmet:1. Skällekoa, Hôppsa efter Andreas Olsson, Jättendal2. Forssens polska efter Erik Forss, Bergsjö3. Har ni sett den skeve l*****n dansa?, Danslek efter Signe Widholm, Bergsjö4. Långdans efter Lars-Erik Forslin, Bergsjö5. Gränsforsvalsen efter Gustavspôjkarna, Bergsjö6. Gränsforsschottisen efter Gustavspôjkarna, Bergsjö7. Beväringsmarsch efter Lina Söder, Bergsjö8. Polska i A-Dur efter Hultkläppen, Bergsjö9. Polska ”Neckens polska” efter Per-Erik Svedin, Gnarp10. Bergsjö brudpolska efter Jon-Petter Öst, Bergsjö11. Brudlåt efter Jon-Erik Hall, Hassela12. Skänklåt efter Jon-Erik Hall, Hassela

Detta är den första delen i en serie avsnitt som kommer att behandla Signe Widholms uppteckningar av musik, folkliv, skrock och annat. Stort och varmt tack till Svenskt visarkiv som tillhandahåller dessa värdefulla inspelningar av Signe Widholm.Jag vill även tacka Thomas, Christopher, Daniel, Filip, Oskar, Mattias, Anders, Helena och Joakim för era generösa bidrag.För er som gärna vill stötta Trad-Podden ekonomiskt finns det några olika möjligheter. Besök Patreon.com/tradpodden för mer information. Du kan även swisha valfri summa till 0707471858. Varje avsnitt tar drygt en arbetsvecka att skriva och spela in, så alla gåvor – stora som små tas tacksamt emot. Mycket nöje!Vinjettmusik: Kornvagna' efter Jon-Erik Hall, framförd av Thomas von WachenfeldtText, musik (om ej annat anges) och berättare: Thomas von Wachenfeldt.Musik i programmet:1. Vallåt av Thomas von Wachenfeldt 2. Rappa på i bara särken (SVA BB 5297, inspelad 1960 av Matts Arnberg)3. Bergsjövisan (Tôcke jänter sôm i Berse är) (SVA BA 2129, inspelad 1974 av Märta Ramsten)4. Tut, tut i hornet (SVA BB 5322, inspelad 1949 av Matts Arnberg)5. Hulur (SVA BB 5385, inspelad 1958 av Matts Arnberg)6. Upp flicka lilla, mjölka dina kor SVA7. Inga rikedomar har jag haft8. Kolock efter farmordern (SVA BB 5297, inspelad 1960 av Matts Arnberg)9. Pire gettren går i skogen (SVA BB 5385, inspelad 1958 av Matts Arnberg)10. Ho Maja, ho mä (SVA BB 5385, inspelad 1958 av Matts Arnberg)11 Lappsôcka, juldôcka (SVA BB 5385, inspelad 1958 av Matts Arnberg)12. Messmörsvisa (SVA BB 5315, inspelad 1948 av Matts Arnberg)13. Stormo å grovto (SVA BB 5385, inspelad 1958 av Matts Arnberg)14. Hummel-Hedda (SVA BB 5315, inspelad 1948 av Matts Arnberg)15. Pling, plingeliplang (SVA BB 5385, inspelad 1958 av Matts Arnberg)16. Sullanlullan litet barn (SVA BB 5315, inspelad 1948 av Matts Arnberg)17. Här har ja' sôtte från tu å te sju (SVA BA 2129, inspelad 1974 av Märta Ramsten)18. Vallåt av Thomas von Wachenfeldt.19. Inga rikedomar har jag haft (Bearbetad av Thomas von Wachenfeldt)20. Guds fred (dikt på bygdemål) (SVA BA 2129, inspelad 1974 av Märta Ramsten)

Detta är den femte och avslutande delen i en serie avsnitt som har behandlat spelmannen och mångsysslaren Pelle Schenells uppteckningar av musik, sägner, skrock och annat folkliv. Jag vill gärna tacka Johan, Thomas, Christopher, Daniel, Filip, Oskar, Mattias, Anders, Helena och Joakim för era generösa bidrag.För er som gärna vill stötta Trad-Podden ekonomiskt finns det några olika möjligheter. Besök Patreon.com/tradpodden för mer information. Du kan även swisha valfri summa till 0707471858. Varje avsnitt tar drygt en arbetsvecka att skriva och spela in, så alla gåvor – stora som små tas tacksamt emot. Mycket nöje!Vinjettmusik: Kornvagna' efter Jon-Erik Hall, framförd av Thomas von WachenfeldtText, musik (om ej annat anges) och berättare: Thomas von Wachenfeldt.Musik i programmet:1. Lill Pelle Springfot (trad. från Gnarp)2. Lillgubben på tallbacken (trad. från Gnarp)3. Skämtvisa om roddare (trad. från Gnarp)4. Psalm no 24 'Allena Gud i himmelrik' efter Welanes Anna, Gnarp5. Psalm no 1 ' Upp psaltare och harpa' efter Welanes Anna, Gnarp6. Psalm no 124 'Wår Gud äro oss en väldig borg' efter Welanes Anna, Gnarp7. War hälsad sköna morgonstund8. Polska i C-Dur efter Per Ferm, Bergsjö9. Polska i A-moll efter Per Ferm, Bergsjö10. Polska i B-Dur efter Per Ferm, Bergsjö11. Inspelningsmarsch vid bröllop från nordöstra Helsingland efter Johan Johansson (Spel-Jante)12. Gammal Wals spelad av flera spelmän13. Hôppe i knä, gammal barnlek från Gnarp14. Gånglåt efter Stortäckt-Ante, Gnarp15. Piga stod på häbbersbro (trad. från Gnarp)16. Sussilullan (trad. från Gnarp)17. Abraham Jonssons polska uta' tenol18. Lars Andersgubbens brudpolska19. Bröllopsmarsch efter Lars-Andersgubben20. Lars-Andersgubbens brudmarsch21. Brudvals från Gnarp efter Pelle Schenell

I årets andre podkast snakker vi med Leonora Onarheim Bergsjø, som har doktorgrad i etikk og religionsfilosofi fra Universitetet i Oslo, og som forsker på digital etikk. Leonora arbeider med hvordan digital etikk og etiske dilemmaer er knyttet til ny teknologi, og ser også mulighetene denne skaper for inkludering og utvikling. Hun er også styringsleder for det første uavhengige rådet for Digital Etikk.Leonora har gitt ut boken digital etikk, som vi anbefaler alle til å lese. Man blir faktisk litt klokere enn før. Les mer om boken her

Vetenskapsskolan, eller Safirskolan som den numera heter, är under press. Skolinspektionen utreder skolan och stadens politiker är rörande eniga om att den borde läggas ner. Nu vittnar ett tiotal tidigare anställda på skolan om judehat bland eleverna, könssegregering och censur i läroböckerna. GP:s Hampus Dorian berättar om granskningen av Vetenskapsskolan. Dessutom: Fem anhållna misstänkta för mord i Bergsjön, storseger för demokratirörelsen i Hongkongval och Systembolaget vill sänka priset på öl. Programledare: Andreas Granath

Under flera års tid har jag lyft, i olika sammanhang, att narkotikaproblematiken kraftigt breder ut sig i Sverige. Inte minst bland våra barn och unga där tyvärr farligt liberala förhållningssätt fått ett fäste. Det är utmärkt att Andes Öfvergård och TV4 försöker öppna ögonen hos många fler om att vi faktiskt har en mycket oroande ökning av nyttjande av narkotika i Sverige. Se den nya ”serie” som TV4 nu lanserar! Jag har sedan flera år lyft att narkotikaanvändningen är ett allt större problem bland våra unga. Det är uppenbart att gott om pengar genereras inom narkotikahandeln eftersom de brottsliga organiserade gängen bara tycks växa. Och att de växer är inte konstigt eftersom utanförskapsproblematiken bara ökar och ökar i Sverige. Tacka Sveriges riksdag för det! Nu har till exempel Danmark återinfört gränskontroller mot Sverige för att bättre försöka skydda sig från svenska organiserade kriminella. De två enskilt största inkomstkällorna för de farligaste organiserade brottslingarna är narkotika och bidragsbrott. Och varje år förstörs inte bara unga människors liv av narkotika beroende, många människor dör årligen av narkotikamissbruk. De politiska ungdomsförbund som driver legalisering av narkotika beskriver väl att de fortfarande inte är mogna för riktigt ansvarsfulla uppdrag. Stefan Sintéus, polischef i Skåne/Malmö. Sintéus och hans poliskollegor kämpar och kämpar i ständig uppförsbacke med uselt stöd från lagstiftarna i Sveriges riksdag. 2015, strax innan folkvandringsvågen till Sverige, träffade jag bland annat Stefan Sintéus på Malmö polisstation. Jag genomförde på egen bekostnad en studiebesöksrunda i utanförskapsområden i Malmö, Göteborg, Södertälje och i Stockholm. Jag ville skapa mig en ordentlig känsla för sakläget. Turnébesöken blev i Rosengård, Södra Sofielund, Bergsjön, Biskopsgården, Ronna, Fittja och Rinkeby. Jag träffade Polis, Socialtjänsten, kommunala fastighetsbolag, centrumfastighetsägare, rektorer och boende. Det var mycket värre än jag trodde, och jag hade låga förväntningar. TV4 reportern Ann Tiberg pratade i morse om att oppositionens roll i stor utsträckning handlar om att vara konstruktivt kritisk. Stefan Sintéus berättade om många konkreta och mycket konstruktiva lagförändringar som Polisen uppvaktat riksdag/regering med. Flera av dem som först den senaste tiden tagits på allvar. Fastighetsförvaltarna, socialarbetarna, rektorerna och lärarna har gott om konstruktiva förslag. Invånarna och de yrkeskunniga bär på mängder av konstruktiva förbättringsförslag. Helt klart är att dagens politiska arbetssätt inte har en tillräckligt stark verklighetsförankring. http://stefanhanna.blogspot.com/2019/11/knarkets-inverkan.html?m=1

7 av 10 virksomheter har opplevd cyber-angrep ifølge PwCs rapport. En krypteringsbølge herjer landet, og flere og flere må ut med løsepenger. Få to gode råd til din virksomhet! Gjester: Håkon Bergsjø fra Nasjonal sikkerhetsmyndighet og cyber-ekspert fra PwC, Jan Henrik Straumsheim. Oktober 2019 See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Hva er egentlig digital etikk, og hvorfor trenger vi det? Trond snakket med Leonora og Håkon Bergsjø om begrepet under Arendalsuka i år.

Detta är den andra delen i en serie avsnitt som kommer att behandla spelmannen och mångsysslaren Pelle Schenells uppteckningar av musik, sägner, skrock och annat folkliv. Jag vill gärna tacka Christopher, Daniel, Filip, Oskar, Mattias, Anders, Helena och Joakim för era generösa bidrag.För er som gärna vill stötta Trad-Podden ekonomiskt finns det några olika möjligheter. Besök Patreon.com/tradpodden för mer information. Du kan även swisha valfri summa till 0707471858. Varje avsnitt tar drygt en arbetsvecka att skriva och spela in, så alla gåvor – stora som små tas tacksamt emot. Mycket nöje!Text, musik (om ej annat anges) och berättare: Thomas von Wachenfeldt.Musik i programmet:1. Åderlåten av Thomas von Wachenfeldt, Gränsfors2. Näcken och spelmannen efter Nils Åslin, Liden3. Polska i C-Dur efter Per Majström, Bergsjö4. Polska i D-moll efter Hultkläppen, Bergsjö5. Polska i D-moll efter Blind-Pelle, Bergsjö6. Polska i C-Dur efter Dunder-Ante, Bergsjö7. Polska i C-Dur efter Gubben Björklund, Hassela8. Polska i F-Dur efter Per Orsa, Jättendal9. Harmångerspolskan efter Grev-Erske, Harmånger10. Polska i A-moll efter Åkerberg, Hudiksvall11. Polska i D-Dur av Åkerberg, Hudiksvall12. Trollens ringdans efter Pelle Schenell, Gnarp13. Polska i D-moll efter Per Majström, Bergsjö14. Polska i D-moll efter Hultkläppen, Bergsjö15. Sorgevalsen av Blind-Pelle, Bergsjö16. Polska i D-moll efter Per Orsa, Jättendal

Amazonas brinner och bränderna är utom kontroll för brasilianska myndigheter. Träd som, med sin förmåga att binda koldioxid, är oerhört viktiga för klimatet går under i flammorna. Men varför brinner det, och vad har det med president Jair Bolsonaros jordbrukspolitik att göra? Sydamerikabaserade journalisten Åsa Welander berättar om bränderna som skakar både Brasilien och världen. Dessutom: Regeringen ska pröva Preems utbyggnad i Lysekil, explosion i Bergsjön kan vara reaktion mot polisen och Moderaterna vill utreda slöjförbud i skolan. Programledare: Andreas Granath

Detta är den första delen i en serie avsnitt som kommer att behandla spelmannen och mångsysslaren Pelle Schenells uppteckningar av musik, sägner, skrock och annat folkliv. Jag vill gärna tacka Christopher, Daniel, Filip, Oskar, Mattias, Anders, Helena och Joakim för era generösa bidrag.För er som gärna vill stötta Trad-Podden ekonomiskt finns det några olika möjligheter. Besök Patreon.com/tradpodden för mer information. Du kan även swisha valfri summa till 07077471858. Varje avsnitt tar drygt en arbetsvecka att skriva och spela in, så alla gåvor – stora som små tas tacksamt emot. Mycket nöje!Text, musik (om ej annat anges)och berättare: Thomas von Wachenfeldt.Musik i programmet:1. Brudvals från Gnarp av Pelle Schenell2. Delsbovalsen av Pelle Schenell3. Trollens väckningsvisor ("Ôpp, ôpp du sömnesugga" efter Lina Söder, Bergsjö och "Trollens väckningsvisa" efter Pelle Schenell) 4. Trollens Brudmarsch av Pelle Schenell5. Neckens Vals efter Welans Anna, Gnarp6. Hinspolska efter Anders Olsson, Gnarp 7. Brudpolska efter Kus-Nisse, Gnarp 8. Brudpolska efter Spel-Jante, Gnarp9. Brudpolska efter Ante Millagårn', Gnarp10. Brudpolska efter Olosch Jon-Erik, Gnarp11. Blåkullafärden av Pelle Schenell12. Brudvals från Gnarp av Pelle Schenell

Håkan har jobbat mycket i Bergsjön i Göteborg. Efter 40 år i yrket blir dit han återvände igen efter jobb i New York.

Från Bergsjöns kyrka strax norr om Göteborgs centrum hörs många röster sjunga varje söndag. Du kan lyssna på eller ladda ner predikan med Erik Boström  separat. I församlingen bor det människor från mer än 140 olika länder. Det finns en stor mångfald i kulturyttringar, färger, dofter och sätt att tillbe Gud. Ett sätt att tolka begreppet sådd och skörd är att välkomna nya sånger, texter och språk i gudstjänsterna.  I Ryssland var det några forskare som letade efter gamla ekorrbon som var nedfrusna i den sibiriska permafrosten. Men dom hittade något helt annat - nämligen ett 30 000 år gammalt frö. Så forskarna stoppade ner det i jorden och vad hände? Det växte upp en blomma. Sådd och skörd är temat i kyrkan idag. Och var vi än befinner oss kan vi se skörden av det som Gud har sått. Erik Boström   Text Ps 37:1-7 Fil 1:12-18 Mark 9:38-41 Musik Ps 814 Här vid stranden (Britta Snickars /Ragnwei Axellie) Limandar (Rashid Nesiboglu/ Adil Razul) Kyrie/ Förlåtelsesång  (Jan Mattsson) Gloria och Laudamus (Kevin Mayhew)     Tillsammans kan vi (Helena Gatås)                                           Sv Ps 67 Som torra marken dricker (Baden/Hallqvist) Battlefield(Jenna Jordesten, arr A Andersson)                         Du omger mig (Jan Mattsson) Sv Ps 699 O Guds Lamm (trad) Psalmer i 2000-talet, 817 Med hjärtats tillit (Bonhoeffer/Jonson, Fietz) Vid grottan (Josef Khalefa) Medverkande Musiker: Monika Stenow, Andreas Andersson, Marcus Utbult, Kerstin Fahl, Baudouin Nzita m.fl. Solister: Jenna Jordsten, Nashmeel Marogi, Iqbal Eyvazoglu, Shewit Besrat Diakon: Eva Clarängen Textläsare: Arash Armadi, Ulla-Britte Wiedel, Maliza Matovu Liturg: Henrik Törnqvist Predikant: Erik Boström     Producent Neta Norrmo Produktionsbolaget Munck för Sveriges Radio Göteborg Mikael Wåhleman och Thor Andersson, tekniker Sveriges Radio liv@sverigesradio.se

Konstnären Tony Sjöman målar gator i New York. Queeraktivisten Roh Petas vill se en ökad öppenhet för hbtq-frågor i skolor. Dessutom hör vi röster från röda mattan på gaygalan. Konstnären Tony "Rubin 415" Sjömans verk syns både på stora husväggar och amerikanska kreditkort. Han har bott i New York i över tio år, men det var i Bergsjön i Göteborg som allting började på 80-talet. Vi ringer upp Tony och hör varför förra finska kulturministern Paavo Arhinmäki var eld och lågor över honom på sociala medier häromveckan. Finlandssvenska Roh Petas berättar hur hbtq-frågorna utvecklats i Sverige och Finland. Hen har under de senaste femton åren arbetat med jämställdhetsfrågor. I Popula berättar Roh hur hen arbetat med normkritik i skolor och varför det är viktigt med gaygalor och tillställningar som lyfter hbtq-personer i samhället.  Vi hör även röster från röda mattan. I veckan var programledaren Jasmin Lindberg och producenten Julia Wiraeus på årets stora gaygala, där de tog pulsen på stämningen. Hör varför Babsan lämnade klackarna hemma, hur gay Idol-vinnaren Sebastian Walldéns år har varit och varför Pekka Heino tycker att det är viktigt med bra hbtq-förebilder. Programledare:  Erkki Kuronen och Jasmin Lindberg Producent: Julia Wiraeus Popula tvåspråkig radio sedan 2014 Fredag 8 feb kl 20.40 Sveriges Radio P4 och i Sisuradio Facebook/Instagram/Twitter: SRPopula

Habz eller Habib Nafar föddes i Gävle 1987 men kom att i tidig ålder att flytta till Bergsjön i Göteborg där han växte upp fram till skolgång då hans familj flyttade till Ullevi i centrala Göteborg. Hiphopen hittade han tidigt och redan som sexåring började han beatboxa och som elvaåring började han rappa. Ganska kort … Continue reading "127 – Habz/Habib Nafar"

Ur veckans avsnitt: Det dedikerande, djuplodande Mastodon-avsnittet där vi bland annat skaffar poddkonto på tjänsten live! Roligt på Reddit och en bra Redditapp Mastodon The man in the high castle säsong 3 kommer 5:e oktober på Amazon Prime True Detective säsong 3 kommer också Fredrik flyttar, hittar hemska hat-hissen, övermått övergående ömhet Jävla san del 2 och upplösning En nypa Red alert-nostalgi Dune 2: “ny” speldator för ändamålet. Dune 2: börjar bli jobbigt svårt. Tangentbordsgate: K750 med Mac-layout hittad! Holedown - det sprider sig. Och Martin vill veta mer om servrar Länkar Tales from tech support - subredditen om andras IT-avdelningar Apollo - Redditklienten bsd.network Mastodon Masto.host Mastodon.social Brent Simmons En artikel om att förstå Mastodon lite bättre Mediumposten om appar för Mastodon The man in the high castle True detective Røde podcaster Bergsjön https://mastodon.social/@bjoremanmelin https://toot.cafe/@bjoreman https://bsd.network/@joacim Openra If this then that Musiken till Command & conquer Voxlar Logitech K750 Holedown Mer Holedown i senaste Kodsnack Twofold inc Rymdkapsel Två nördar - en podcast. Fredrik Björeman och Joacim Melin diskuterar allt som gör livet värt att leva. Fullständig avsnittsinformation finns här: https://www.bjoremanmelin.se/podcast/avsnitt-136-jag-vet-inte-vad-det-ar-med-hissar-och-goteborg.html.

En Podcast om traditionell spelmansmusik av och med Thomas von Wachenfeldt. Musik i vinjetten: Kornvagna', gammal "Helsingepålska" efter Jon-Erik Hall.I detta avsnitt kommer vi att stifta bekantskap med Jon-Erik Öst och Hjort Anders Olsson, två av den svenska spelmansrörelsens verkliga giganter.För er som gärna stötta Trad-Podden ekonomiskt finns det några olika möjligheter. Besök patreon.com/tradpodden för mer information.Du kan swisha valfri summa till 0707471858, eller via PayPal http://tradpodden.podomatic.com/paypal_donationText, musik (om ej annat anges)och berättare: Thomas von Wachenfeldt.Musik i programmet: 1. Amungen 2. Gärdebylåten (Hjort Anders, Nils Agenmark och Ole Hjorth)3. Fru Granhammars polska 4. På fäbodvallen (Konsert 1953 i Bergsjö med Ester och Jon-Erik Öst)5. Brudpolska efter Pekko-Per (Hjort Anders Olsson)6. Vallåt på kohorn efter modern (Hjort Anders Olsson)7. Ungersk dans nr. 1 (Joseph Joachim 1903)8. Brudmarsch från Lappland (Konsert 1953 i Bergsjö med Ester och Jon-Erik Öst)9. Polska efter Blinda Palm (Hjort Anders Olsson)10. Skansenpolskan11. I skymningen12. Gånglåt från Gränsfors efter Jon-Erik Öst

I Valpodden Göteborg episod 5, besöker vi stadsdelen Östra Göteborg och Bergsjöns Kyrka på Rymdtorget. Vi intervjuar David Lega från Kristdemokraterna och efter honom, Emmyly Bönfors från Centerpartiet. 

I Valpodden Göteborg episod 5, besöker vi stadsdelen Östra Göteborg och Bergsjöns Kyrka på Rymdtorget. Del 2 med bara intervjun med Emmyly Bönfors från Centerpartiet. 

Annika Strandhäll växte upp under enkla förhållanden i Göteborgsstadsdelen Bergsjön med en ensamstående mamma. Via en karriär i facket blev hon – lite oväntat – socialförsäkringsminister. När socialminister Gabriel Wikström drabbades av depression tog hon även hans portfölj. Dessutom går hon hårt fram i debatten på sociala medier. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Annika Strandhäll växte upp under enkla förhållanden i Göteborgsstadsdelen Bergsjön med en ensamstående mamma. Via en karriär i facket blev hon – lite oväntat – socialförsäkringsminister. När socialminister Gabriel Wikström drabbades av depression tog hon även hans portfölj. Dessutom går hon hårt fram i debatten på sociala medier. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Idrotts- och socialminister Annika Strandhäll hälsar på. Vi undrar om sjukförsäkringen går att lita på, om man blir skjuten i Bergsjön och om Kexchoklad är knark. 

Velkommen til Norsk elbilforenings aller første podcast! Ny utgave kommer hver søndag i advent til og med julaften. I dag blir du bedre kjent med tre av oss og innsatsen vi legger ned for medlemmene våre. Leder for medlemskap, Line K. Bergsjøbrenden, leverer et par teasere og forteller ærlig om egne erfaringer som elbilist. Lei av myter om elbil? Vi knuser minst to i denne podcasten. Kjekt å ha med seg i juleselskapet, så du må gjerne dele med kjente og kjære!

Vi följer med till en förskola på hjul, en buss som tar med sig barnen från Bergsjön i Göteborg till nya lärmiljöer som de annars kanske aldrig hade besökt. En mobil förskola har visat sig vara både språkutvecklande och bra för integrationen, och med hjälp av bussen upptäcker barnen inte bara hav och skog utan hela staden. Barnen på förskolan får också möjlighet till spännande och intressanta möten genom lek med barn från andra delar av Göteborg. Reporter: Anneli Abrahamsson.

Vi följer med till en förskola på hjul, en buss som tar med sig barnen från Bergsjön i Göteborg till nya lärmiljöer som de annars kanske aldrig hade besökt. En mobil förskola har visat sig vara både språkutvecklande och bra för integrationen, och med hjälp av bussen upptäcker barnen inte bara hav och skog utan hela staden. Barnen på förskolan får också möjlighet till spännande och intressanta möten genom lek med barn från andra delar av Göteborg. Reporter: Anneli Abrahamsson.

"Jag vill inte bli femtio år innan jag pratar om min biografi, utan jag vill göra det här och nu. Eftersom att allting förändras så mycket och man glömmer ju av allting så himla fort, allting var ju så mycket bättre förut, eller var det? Där i ligger min konst. " Marcus Jonsson är uppvuxen i Bergsjön i Göteborg, men visste redan som 4-åring att han ville bli bonde. Han kom i kontakt med lantbrukarlivet som liten genom sommarstugan som låg vid en bondgård. Då var det bland det bästa han visste att titta på när kossorna mjölkades. I dag har han ett lantbrukarföretag och jobbar om vartannat, två veckor i taget, på en bondgård utanför Göteborg. De andra två veckorna arbetar han med sin konst i Stockholm. Han känner sig som en kameleont mellan två krockande världar. På landet är det inte riktigt accepterat att vara konstnär och inom konstkretsar ses lantbrukararbetet som lite fult.

Marcus Jonsson är uppvuxen i Bergsjön i Göteborg, men visste redan som 4-åring att han ville bli bonde. Han kom i kontakt med lantbrukarlivet som liten genom sommarstugan som låg vid en bondgård. Då var det bland det bästa han visste att titta på när kossorna mjölkades. I dag har han ett lantbrukarföretag och jobbar om vartannat, två veckor i taget, på en bondgård utanför Göteborg. De andra två veckorna arbetar han med sin konst i Stockholm. Han känner sig som en kameleont mellan två krockande världar. På landet är det inte riktigt accepterat att vara konstnär och inom konstkretsar ses lantbrukararbetet som lite fult.

Marcus Jonsson är uppvuxen i Bergsjön i Göteborg, men visste redan som 4-åring att han ville bli bonde. Han kom i kontakt med lantbrukarlivet som liten genom sommarstugan som låg vid en bondgård. Då var det bland det bästa han visste att titta på när kossorna mjölkades. I dag har han ett lantbrukarföretag och jobbar om vartannat, två veckor i taget, på en bondgård utanför Göteborg. De andra två veckorna arbetar han med sin konst i Stockholm. Han känner sig som en kameleont mellan två krockande världar. På landet är det inte riktigt accepterat att vara konstnär och inom konstkretsar ses lantbrukararbetet som lite fult.

Marcus Jonsson är uppvuxen i Bergsjön i Göteborg, men visste redan som 4-åring att han ville bli bonde. Han kom i kontakt med lantbrukarlivet som liten genom sommarstugan som låg vid en bondgård. Då var det bland det bästa han visste att titta på när kossorna mjölkades. I dag har han ett lantbrukarföretag och jobbar om vartannat, två veckor i taget, på en bondgård utanför Göteborg. De andra två veckorna arbetar han med sin konst i Stockholm. Han känner sig som en kameleont mellan två krockande världar. På landet är det inte riktigt accepterat att vara konstnär och inom konstkretsar ses lantbrukararbetet som lite fult.

För ett och ett halvt år sedan bestämde sig Pontus Berger att ta tjänstledigt från sitt jobb som controller på Volvo Cars. Pontus har engagerat sig som aktiv och ledare inom innebandyn hela sitt vuxna liv och såg dokumentären av Fredrik och Filip, ”Trevligt folk” som handlade om vad som hände i Borlänge när en eldsjäl startade ett Somaliskt Bandylag med nysvenskar från Somalia med målet att delta i Bandy-VM. Det som inspirerade Pontus var att flera av killarna i laget hade börjat på innebandygymnasiet och påbörjat en utbildning som ju är en inträdesbiljett för att få ett jobb och bli en del av vårt samhälle. Han startade från blankt papper med organisationen ”Idrott för Integration” och ansvar nu för ett innebandylag och innebandysektionen inom Bergsjöns SK (tidigare Somalia SK). Han har fantastiska idéer om hur vi skall skapa en bättre stad och ökad integration och att Volvo Cars och vi som jobbar här kan betyda ännu mer än vad vi redan gör. Välkommen med i ett viktigt samtal!

Om syriska barn och kampen för skolan. Går det att komma ikapp efter år av krig? Hör röster från Istanbul, Aleppo och Mora. I veckan har skolorna startat i Sverige, liksom på annat håll i världen. Innan kriget gick nästan alla barn i skolan i Syrien. Men det var då. Idag hör vi om tioåringar som inte ens kan alfabetet.Hur ser skolstarten ut i en bombad stad? Konflikts Ibrahim Mohanna och Li Hellström ringer upp Abdullah Bakkour som är skolorganisatör i rebellkontrollerade östra Aleppo. Han berättar hur lärarna lugnar barn och föräldrar i ett område där skolbyggnaden blivit bombmål.I studion finns Johanna Norrdahl, tematisk rådgivare för utbildning och kris i konflikter på Rädda Barnen och Monzer el-Sabini, rektor för åk 7-9 i Bergsjöns skola i Göteborg.Miljontals syriska barn är på flykt. Och även om dom lämnat sitt krigshärjade land är det inte givet att dom får en chans att gå i skolan igen.Turkiet är det land i regionen som har tagit emot flest flyktingar från Syrien, bland dom många barn. Frilansjournalisten Tomas Thorén träffar änkan Rania vars 7 år gamla tvillingsöner hittills inte har satt sin fot i en skola.I Dalarna möter Konflikts Ulrika Bergqvist 18 år gamla Reem från norra Syrien. För henne har de senaste 2,5 åren varit en ständig jakt på att få börja gymnasiet igen. Den förde henne först till Libanon och nu hoppas hon få börja studera i Mora. Men Reem har lärt sig att det inte är helt enkelt att ta ikapp förlorade skolår.Vi hör också Pyana och Nourel Touma som nyss bodde i Aleppo. I veckan började dom i en skola i Hässelby gård i Stockholm och dom ser fram emot skolterminen med både lust och vånda. Reporter Ivar Ekman.Programledare: Li Hellström li.hellstrom@sr.seProducent: Ulrika Bergqvist ulrika.bergquist@sr.se

Vi sänder från Göteborg där årets kulturkalas pågår. Festivalen som en gång förknippades med öltält men numera ser den kultursökande publiken som sin målgrupp. Regissören och skådespelaren Frida Röhl tog över Folkteatern för tre år sen. Hon beskrev då Göteborg som en äkta teaterstad och ett teaterliv som fanns nära rörelsen. Hur ser hon på det idag? Och vi tar en titt på teaterns senaste projekt - en musikal.På tisdagen fyllde electronicabandet Wintergatan hela Götaplatsen med en mastig spelning med ljusshow, trummor, gitarrer och synthar. I våras fick en youtubefilm om frontmannen Martin Molins hemmabygge av sin Marble Machine miljontals människor att fascineras. Var finns den nu och vad kom efter det? Martin Molin och Evelina Bäcklund kommer till programmet.Under kalaset uppträder en stor mängd kulturarbetare i både stora och små akter, en febrig aktivitet pågår under sex dagar från förmiddag till kväll. En av aktern är rapduon TNT, och de har ett viktigt budskap. De beskrivs i programmet som "romsk rapdupo från Bergsjön", vi vill förstås höra hur de vill förändra världen. Antonio och Tony Hrustic är inte tjugo år än men vill göra upp med fördomarna mot romer.Projektet Art Scapes gatukonstfestival har pågått sen i juli - 19 stora muralmålningar finns nu att se på, minst en i varje stadsdel i Göteborg. Vi åkte med en busstur till Hammarkullen, Bergsjön, Hjällbo och Härlanda för att titta på de stora målningar som gjorts av svenska och internationella gatukonstnärer.Bisittare i dagens program är erfarna kultur- och musikjournalisten Mia Gerdin som bevakat Göteborg under flera decennier.Programledare: Roger Wilson Producent: Minna Grönfors

Arja Saijonmaa kommer till studion och pratar schlagerdängor och politiskt patos. Erkki snackar med Tony Sjöman, graffittimålaren från Bergsjön som etablerat sig på New Yorks gatukonstscen. Arja "The-One-And-Only" Saijonmaa. Äntligen har vi lyckats fånga henne! För många i Sverige är hon lika med Vem e du vem e jag och melloglitter, men hon har en enorm artistisk bredd och ett konstnärskap sprunget ur 70-talets politiska barrikader. Idag är hon stolt goodwill-ambassadör för FN:s enhet UN Women och djupt engagerad i frågor som rör jämställdhet och kvinnors rättigheter.Vi hälsar även på i New York hos Tony Sjöman aka Rubin415 som började med graffitti i betongen i Göteborg. Idag målar han på väggar i Bronx, designar vattenflaskor åt Michelle Obama och ställer ut på tjusiga gallerier på Manhattan och världen över.Programledare Erkki Kuronen och Maija Waris Popula 4 mars kl 20.40 i Sisuradio

http://pod.mittmedia.se/pod/filer/podd_72-6.mp3 Podden kan även laddas ned från iTunes och Acast. Det här är den sista bonuspodden från Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen. Och den sjätte hittills. Det blev helt enkelt många intervjuer som blev spännande som vi vill få ut till er lyssnare, och då har vi ändå material att få med i senare i … Fortsätt läsa #6 På FoFRK del 3: ”ÖB lovar försöka stoppa Bergsjös anfall, finländska myter och energiplanering för krig” Inlägget #6 På FoFRK del 3: ”ÖB lovar försöka stoppa Bergsjös anfall, finländska myter och energiplanering för krig” dök först upp på Podd72.

Avoimesti omana itsenään eläminen heteronormin ulkopuolella näkyy, kuuluu ja tuntuu. Sergei Pavlov, Maru Hietala ja viikon koukuttaja Erkki Kuronen keskustelevat Helsingin Tennispalatsissa. Sänds även på onsdag kl 18.05 och lördag kl 10.04. Samsänds i P2, P6 och Sisuradio.Mä oon mikä oonHeteronormin sukupuoliroolit eivät kaikille sovi. Naiseus ja miehisyys ovat liukuvia ilmiöitä ihmiskunnan sisällä ja parhaiten ne määrittää omalta osaltaan kukin itse.Maru Hietala on kohtaamistyön ammattilainen, muusikko ja "kaikkea artsua" tekevä transaktivisti Helsingistä, aiemmin koti löytyi Pohjanmaalta. Lapsena hän asui Göteborgissa, Bergsjön lähiössä. 32 vuotta perheen paluumuuton jälkeen Erkki ja Maru tapaavat jälleen  Kulttuurikeskustelu Koukussa! Valokuvataiteilija Sergei Pavlov syntyi Venäjällä, kasvoi Prismojen maaseudulla ja asuu nykyään Helsingissä. Sergei: Varsinkin jos on kyse omasta kehosta ja rakkaudesta, niin siihen ei tartte muiden lyödä jotain lakeja, että olis sairasta rakastaa... vaikka samaa sukupuolta.Maru: Sama, missä homot oli 70-luvulla, siellä on transasiat nyt, eli nyt vaan pitää tulla esiin... mutta ei samalla tavalla ja sensaatioiden kautta.Erkki: Etenkin teini-iässä kun kaikki on niin herkkää ja saa sen kysymyksen: oletko tyttö vai poika? Kulttuurikeskustelu Koukku kulttuuri@sverigesradio

Sanna berättelser flätas samman med fantasier om Peder Lamm som fasadtjuv, Bergsjön och Flashback. Fredrik skryter om sitt encouter med den amerikanska gränspolisen och sitt fräscha leverne emedan Sara och Jörgen mest visar upp en dålig karaktär, moral, taktkänsla och livssyn.

Det är januari 2002 i förorten Bergsjön i Göteborg. En samhällskunskapslärare berättar om flickan Fadime som blivit mördad av sin far för att hon vägrade leva sitt liv som släkten ville. I klassrummet sitter Farman Sediq, då 15 år. - Vi killar nästan flinade mot varandra. Det är rätt åt henne. Hon fick inte ha pojkvän, varför gjorde hon det? Hon borde lyssnat på sina föräldrar. Idag har Farman brutit med hederskulturen och jobbar mot hedersförtyck. Vändningen kom när han blev kär i en tjej som blev kontrollerad av sin bror, på precis det sätt han själv kontrollerade sin storasyster. Anhar Barakat flydde hemifrån när han var 17 år och skulle giftas bort. Farman såg som sitt ansvar att skydda familjens rykte genom att begränsa sin storasyster. Idag jobbar de båda två mot hedersrelaterat våld och förtryck och för barns och ungas rättigheter. Ett program av Rosa Fernandez och Lina E. Johansson i Tendens och Barnens serie "10 år efter Fadime".