Podcasts about delade

I veckans avsnitt snackar vi bland annat om:Delade meningar om släppfinten – funkar den eller inte?Dennis Olssons inläggsspelSvårigheten att göra mål – ett mål per matchKänslan att Hugo Aviander är på väg tillbaka: "Hans bästa match i år"Samuel Tammivuoris kanoninhopp: "Han flög fram"Till slut fick Malte Hallin starta igen: "Han spelade sig inte ur elvan"Vi spekulerar fritt i att Edvard Carrick kan lånas ut till högre nivåVälkommen med feedback och inspel till lukas.sahlin@st.nu

Nyheterna Radio 12:00

Det är augusti 2005 och en storm har bildats över den mexikanska golfen. Nu är den på väg rakt mot det amerikanska fastlandet. I staden New Orleans har invånarna beordrats att evakuera, men alla har inte möjlighet att lämna staden. Dessa människor får söka skydd bäst de kan. Men ingen av dem kan förbereda sig för den totala katastrof som snart ska drabba deras stad, och samtidigt blotta klyftorna i samhället och en enorm brist på insatser från politiker och myndigheter. Detta är berättelsen om en av de värsta naturkatastroferna i USAs historia - orkanen KatrinaHör nya avsnitt av Kod Katastrof en dag innan alla andra på Podplay.se eller i appen podplayInläsare: Tind SonebyManus: Jonathan Garcés Redaktör: Alex HaegerProducent: Oliver BergmanProduktionskoordinator: Victoria RinkousKällor:When the Levees Brokehttps://www.thisamericanlife.org/296/after-the-flood/act-one-9

Diese Folge des Elektrotechnik Podcasts widmet sich einer Zuhörerfrage von Chris, einem angehenden Industriemeister im Bereich Automatisierungstechnik. Er hat um Tipps zur Vorbereitung auf das Fachgespräch gebeten – insbesondere zum Thema Klassifizierung von Temperatursensoren.In dieser Episode erfährst Du alles über die verschiedenen Arten von Temperatursensoren wie Thermoelemente, Widerstandsthermometer (PT100, PT1000), Thermistoren (NTC, PTC) und Halbleitersensoren. Giancarlo the Teacher erkläre Dir, wie diese Sensoren funktionieren und in welchen Bereichen sie typischerweise eingesetzt werden.Zusätzlich werden Dir hilfreiche Tipps zur Gesprächsführung und Selbstsicherheit gegeben: Wie Du Deine Antworten im Fachgespräch strukturierst, wie du Fachbegriffe verständlich erklärst und wie Du mit praktischen Beispielen punktest. Bereite Dich optimal auf Deine nächste Prüfung vor – egal ob du Azubi, Techniker oder Meister bist!Lass Dir diese Folge nicht entgehen, wenn Du wissen möchtest:Wie unterscheiden sich Thermoelemente und Widerstandsthermometer?Wann solltest du NTC-Thermistoren anstelle von PT100-Sensoren einsetzen?Was sind die besten Tipps, um im Fachgespräch souverän zu antworten?Für weitere Infos und kostenlose Downloads zur Prüfungsvorbereitung besuche meine Website: www.elektrotechnikpodcast.deLade dir hier mein kostenloses Prüfungsmaterial „Fachgesprächsfragen Industriemeister - Klassifizierung von Temperatursensoren“ runter: https://drive.google.com/file/d/1ZcQi-zcjtjUble6lH9Q2sQ5X6mLaRyu4/view?usp=drive_linkhttps://www.paypal.com/donate/?hosted_button_id=9UW85PQWLBWZSSupport this podcast at — https://redcircle.com/elektrotechnik-podcast/donationsAdvertising Inquiries: https://redcircle.com/brandsPrivacy & Opt-Out: https://redcircle.com/privacy

Helgen bjöd på flera griniga och heta matcher men också sillyrykten som får oss att höja på ögonbrynen. Den kanske hetaste pucken av alla från lördagens matcher var Roger Rönnbergs attack på Brendan Shinnimin vilket delar studion en aning. Delade meningar blir det definitivt när vi avhandlar rivalmötet mellan HV71 och Linköping där det var både många och ett par märkliga utvisningar. I HV71 har en juniormålvakt fortsatt att stjäla rubriker. De regerande mästarna föll igen och det är inte mycket som stämmer i Skellefteå just nu. Kommer fler obekväma beslut att tas framöver? I veckan stundar också två landslagsuttagningar inför vinterns hajpade turneringar. Har Tre Kronor några guldchanser? Programledare: Tobias Dahlberg I studion: Johanna Lagus, Christopher Heino-Lindberg & Jonathan Knekta

Detta avsnittet är det första i sitt slag under flaggen #livet. Passa på att njuta av det. Gör något kul med det ni har är Kims budskap, och Mats pratar om hemlängtan.

Båda våra huvudpersoner, Peter och Christoffer, är ute på resa och är i Milano för att få en närmare titt på Lynk & Co 02. Vi har också nåtts av mycket Teslanyheter i veckan som som skall tittas närmare på - hur blir det med robottaxi och självkörande bilar egentligen? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nyheterna Radio 17.00

20-åriga Khulud växer upp med känslan av att alltid vara utanför. Efter studenten tänker hon att lämna Borlänge. Men en händelse får henne att ändra sig. Kanske går saker att förändra. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Borlänge är en mångkulturell stad och har under lång tid tagit emot flyktingar. Idag har var fjärde borlängebo utländsk bakgrund och många av dem bor i miljonprogrammen i Borlänge västra där arbetslösheten är hög, utbildningsnivån låg och barnfattigdomen stor jämfört med andra bostadsområden i kommunen.Under barndomen vågade Khulud och hennes vänner aldrig ha några drömmar - det var bara "svenskar" som kunde bli något. Går det att ta sig ur utanförskapet? Hur ska hon göra för att bli insläppt i alla rum hon vill komma in i?Det här är den tredje delen av tre i en serie om det uppdelade Borlänge, ett program som följer 20-åriga Khulud i Jakobsgårdarna.Reporter: Clara FritzonProducent: Ylva LindgrenSlutmix: Tor SigvardsonProgrammet gjordes 2022

16-åriga Shugri kommer från en somalisk familj i Borlänge. På lektioner, raster och hemma pratar hon somaliska. Hur ska hon integreras? Ett tips kastar hennes liv i en ny riktning. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Borlänge är en typisk bruksort som började växa fram med stora pappers- och stålindustrier. På 1970- och 80-talet behövdes nya, billiga hyreslägenheter till arbetarna i nya bostadsområden och det är i framförallt i dom områdena som människor som kommit från andra länder nu bosatt sig. I Jakobsgårdarna som också kallas "Jax" har 54 procent av invånarna utländsk bakgrund. Men vad händer när snart ingen i ens klass pratar svenskar, varken på raster eller fritiden? När de som är födda i Sverige ändå läser "svenska som andraspråk". Hur ska de som vill integreras i det svenska samhället göra?Det här är första delen av tre i en serie om det uppdelade Borlänge, ett program som följer 16-åriga Shugri i Jakobsgårdarna.Reporter: Clara FritzonProducent: Magnus Arvidson Slutmix: Tor SigvardsonProgrammet gjordes 2022.

17-åriga Simona har blivit fotbollstränare för ett flicklag i Borlänge. Men det innebär mycket mer jobb än hon trott. Vem skjutsar eller kollar utrustningen när flickornas föräldrar sällan syns till? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Borlänge har ett rikt föreningsliv med många olika sporter men skillnaderna mellan hur många barn med utländsk bakgrund som är aktiva i en idrott jämfört med barn med svensk bakgrund är stora.Flicklaget Forssa BKs hemmaplan är Sportfältet, som ligger precis intill det utsatta området Tjärna Ängar där många av flickorna bor. Men trots det kommer få föräldrar och tittar på matcherna. Hur viktigt är föräldrarnas engagemang? Och vad händer med dom som inte har råd med benskydd?Det här är den andra delen av tre i en serie om det uppdelade Borlänge, ett program som följer 17-åriga Simona i Tjärna Ängar.Reporter: Clara FritzonProducent: Ylva LindgrenSlutmix: Tor SigvardsonProgrammet gjordes 2022.

Delade meningar om hurvida vi skulle kunna bli arga på varandra men kommunikationen är för bra tror Linda medans Lina tror annat. Linda är på väg till gynekologen med livets livmoder och Lina har precis tagit sig ur ett skov av en eventuellt ny diagnos kallad borderline. Kontakt: hej.adhdlivet@gmail.com Avsnittet har tyvärr lite dåligt ljud då vi testar ett nytt sätt att podda men som kommer leda till att vi alltid kommer hinna podda varje vecka i slutändan, så ha tålamod gott folk! Kram

-------------------------------------- Avsnittsguide: Avsnitt 356 - Nazist Per Maila in till: kontakt@hallflabben.se Hemsidan: www.hallflabben.se Håll Flabben Merchandise Youtube Nytt avsnitt släpps varje lördag kl. 09.00. ---------------------------------------- Yesterday I went to a furry event with my boyfriend and I think now I got the ick, I feel bad for that. Delade bild på Facebook – då avbokades resan

Kalle Berg har sett hur Noland Arbaugh, den första patienten som har fått Elon Musks chip inopererat i hjärnan spelar onlineschack och kan röra en mus med sina tankar. Han pratar också om regeringens besked om kärnvapen på svensk mark.Anders Hagström hoppar in för att prata om hudvård för barn. Efter flera larm inför nu Apoteket Hjärtat åldersgräns på flera produkter – och fler butiker kan följa efter.Vulkanologen och professorn i tillämpad geofysik, Erik Sturkell, gästar för att prata om det nya vulkanutbrottet på Island. Är Island på väg in i en lång period av vulkanisk aktivitet? Och är Grindavik dömt att gå under?Dessutom kommer kulturreporter Jan Andersson förbi och pratar om hur Netflix försöker styra GP:s recensioner.Dessutom: Bidéboomen, Har svenskarna blivit mer pryda? Och Darin pluggar tio timmar om dagen – framför publik. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Schweiz gjorde nästan en Nokia på sjuttiotalet. Landet som i århundraden hade dominerat klocktillverkningen i ensamt majestät, fick se sin nationalstolthet, och sina arbetsplatser, decimeras då billiga, superexakta japanska kvartsklockor tog över marknaden. Men till skillnad från Finland och mobiltelefonerna, lyckades Schweiz rädda sin klockindustri och återta sin ledande roll. Vad gjorde de rätt? Redaktör: Marcus Rosenlund. E-post: kvanthopp@yle.fi

Svenskar har fått lämna Gaza, där det är krig. När Lyko skulle dela ut goodiebags i Stockholm blev det kaos, Edit Björså, 13 år, stod i kön från två på natten. Malmö FF-fanet River Alexandersson, 10 år, berättar om glädjen efter Allsvenskan. Och så är fans ledsna över Harry Styles nya frisyr... Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Ur innehållet: Ledarhundsverksamheten flyttas från SRF. Stipendieregn till glädje för parasportare. Ilska födde bok om funktionshinderrörelsen. Delade berättelser stöd vid krisinformation.

Idag gästas vi av Swole Mother - Jessica Tindholm! Vår vän och före detta kollega, hon är personlig tränare, kostrådgivare, f.d. elithandbollsspelare och soldat. Hon är vår egna utnämnda expert på kvinnohälsa! Därför kommer vi idag och diskutera era frågor om hur man på bästa sätt kan träna genom sin menscykel, varför vissa blir av med sin mens - Samt krossa en hel del myter gällande träning under graviditet. Instagram: @jessica.tindholm @elinochellen @elinens @ellenfredriksson

I veckans avsnitt kan vi avslöja att svenska tidningar det senaste året gjort vinstutdelningar på 1,8 miljarder kronor till sina ägare. Detta bara några år efter att staten gick in och gav 150 miljoner i stöd för att de skulle klara av coronakrisen.  Dessutom pratar vi om TV4:s sparpaket på "ett dussin personer", som står sig slätt med när TV4 2020 meddelade att de skulle säga upp 100 personer. Den gången blev ingen av med jobbet, tvärtom ökade antalet medarbetare 2021 och 2022. Blir det annorlunda den här gången? Och hur ser mediernas relation med AI-företagen ut? Ska de bromsa in i framtiden eller kasta sig in i det okända? Vi tittar på reaktioner från mediebranschen och resonerar kring AI:s påverkan på mediebranschen. Med Emanuel Karlsten och Olle Lidbom. Stötta oss gärna på patreon.com/mediepodden

PODCAST-VERSIONEN ÄR FÖRKORTAD – se hela avsnittet på Dobb.tv eller Youtube.   Har Saudiarabien ritat om fotbollskartan? Analys av Community Sheild mellan Manchester City och Arsenal. Gigi Buffon tackar för sig – hur högt ska man hålla honom i fotbollshistorien? Och hur viktig är längden för målvakter? Delade meningar kring Milans sommarmercato. Barcelonas ombyggnation. Real Madrids drömmar om Mbappé.   Medverkande: Dawid Fjäll, Kristian Borell, Martin Åslund & Adam Pinthorp.

De svenska tvillingarna Sabina och Ursula Eriksson orsakar stopp på motorvägen M6 i London, England år 2008. Visst innehåll i podden kan uppfattas som stötande, känsliga lyssnare varnas.

1947 byggs ett udda hus i en by utanför Trelleborg i Skåne Sveriges första kollektiva frys. Och snart kommer fler än 30 000 svenskar dela frys med sina grannar. På 50-talet börjar allt fler svenskar köpa egna kylskåp till hemmet. Men att djupfrysa matvaror är fortfarande nytt och tekniken är dyr.Hushåll runt om i hela Sverige går därför ihop med sina närmsta grannar i nybildade frysföreningar, och de bygger kollektiva frysar.På mitten av 50-talet finns minst 30 000 frysfack att hyra i Sverige. Idag finns bara en knapp handfull kvar. Men andelsfrysen kan snart stå inför en comeback.– Det kan vara en klimatsmart lösning idag, säger Matilda Marshall, etnolog vid Umeå universitet och expert på gamla frysar.Programledare: Henrik BrandtProducent: Karin GrönbergTekniker: Johannes Oscarsson

Delade Åsikter är tillbaka med ett avsnitt som handlar om precis, precis, ingenting! Häng med på gott snack med Delade Åsikter!

Dan Jönsson reflekterar över framtiden i ljuset av samtidens dystopier och utopier i denna fyrtio minuter långa specialessä. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes ursprungligen den 20 maj 2019.Jag ska berätta om framtiden. Vi lever i en storslagen epok, när mänskligheten står på tröskeln till att, en gång för alla, göra sig fri från sina fysiska begränsningar. Om bara några årtionden kommer robotar att kunna utföra de flesta betungande och monotona arbeten. Med självkörande bilar blir trafiken säker och effektiv. Kompressionsteknik och superbatterier gör gamla orena bränslen föråldrade och förpassar energiproblemen till historien. Digitala kommunikationer skapar en global enhetscivilisation, där kulturella motsättningar blir alltmer sällsynta. Avancerad bioteknik lär kunna spåra och förebygga inte bara de flesta allvarliga sjukdomar, utan också helt normala åldersförändringar. Den första människan som kommer att leva i tusen år kan kanske redan vara född.frågan är om inte framtiden just nu är mer polariserad än någonsin.Men vi lever som vi vet också i en epok när mänskligheten står på tröskeln till att, en gång för alla, förstöra förutsättningarna inte bara för sin egen fortlevnad utan också för mycket av det övriga livet på jorden. När hälften av alla vilda djur har försvunnit på bara några decennier. När halten av koldioxid i atmosfären ligger på en nivå som är högre än på flera miljoner år. När det tycks alltmer säkert att de skenande växthuseffekterna inte längre går att hejda på en rimlig nivå utan kommer att göra allt större delar av planeten obeboelig, med krig och flyktingströmmar som följd. Vad hjälper oss då våra robotar och superbatterier? Vad spelar det för roll om en människa kan leva i tusen år när mänskligheten ändå kommer att gå under? Den första människan som får uppleva slutet för vår civilisation kan möjligen redan vara född.Jag är väl knappast ensam om att ha svårt att få det här att gå ihop. Självklart är det så att varje tid i någon mening slits mellan hopp och förtvivlan, mellan utopi och dystopi men frågan är om inte framtiden just nu är mer polariserad än någonsin. Som jag minns den, framtiden, från min egen uppväxt var avståndet mellan paradis och domedag visserligen betydande även då, men inte alldeles oöverstigligt. Å ena sidan visionerna om en bättre renare, fredligare, mer rättvis värld, å andra sidan hoten från miljöförstöring och kärnvapenkapprustning. Men både visionerna och hoten var mänskliga i omfattning. Den ekonomiska och tekniska utvecklingen gick att styra, kärnvapnen gick trots allt att plocka bort och destruera. Den framtid vi står inför idag är däremot vad gäller både hoten och visionerna övermänsklig till sina dimensioner. Åt ena hållet klimatförändringar som det redan verkar vara försent att bringa under kontroll, åt det andra en teknisk utveckling som mer eller mindre ser ut att driva sig själv mot något som ingen riktigt vet vad det är.Man kan tänka sig att det är denna väldighet i perspektiven som får vår tids politik att verka så handlingsförlamad, så viljelös och kortsynt. Medan glaciärerna smälter pågår ilskna debatter om flygskatter och elcykelsubventioner; medan de digitala algoritmerna rusar vidare mot singulariteten diskuteras hotet från de fientliga trollfabrikerna. Som den tyske filosofen Richard David Precht formulerar saken förhåller sig politikerna till framtiden ungefär som till vädret, som om valet stod mellan att fälla upp ett paraply eller hålla sig inomhus. Just i en tid alltså, när den mänskliga civilisationen står inför det största hotet, men också de största möjligheterna någonsin i sin historia.alla politiska visioner från och med nu, och faktiskt sedan några decennier tillbaka, måste ses i ljuset av den ekologiska krisen.Hur hotet ser ut vet vi, men vilka är då möjligheterna, helt konkret? Ja för Precht handlar de i alla fall inte om evigt liv, om en digital världsgemenskap, eller om superdatorer inopererade i pannloben. Allt som är tekniskt möjligt är, för det första, inte nödvändigtvis eftersträvansvärt. Vad skulle vi använda den jordiska evigheten till? Skulle vi verkligen bli klokare om vi fick all världens kunskaper och färdigheter på ett chip i hjärnan? Redan med dagens sökmotorer och gps-system har basala förmågor, som att läsa en karta eller memorera vissa basfakta, börjat framstå som nästan omoderna: är det ett framsteg? För det andra, konstaterar Precht, är den ekologiska krisen och den digitala revolutionen inte två skilda ting, utan i mångt och mycket två sidor av samma mynt. Var ska, till exempel, all den energi som framtidens digitala superservrar kommer att behöva, egentligen tas? Enbart de dataservrar som producerar nya bitcoin kräver idag lika mycket elektricitet som hela Danmark.Prechts bok har titeln Jäger, Hirten, Kritiker jägare, herdar, kritiker: en blinkning åt Karl Marx gamla idé om människans roll i det kommunistiska samhället, och även för Precht ett sätt att ringa in något slags politisk vision. Den digitala utopin kan handla om helt alldagliga ting, sådana som faktiskt gör världen bättre, rent konkret. Självkörande bilar är ett exempel, ett annat medicinsk diagnostik. Men det som verkligen kommer att betyda något i vår framtida vardag är enligt Precht automatiseringen av arbetslivet. Här finns en enorm, frigörande potential, när slitsamma och monotona arbeten försvinner och gör det möjligt att ägna tiden åt sådant som faktiskt betyder något. Förutsatt förstås att försörjningen garanteras med en ordentlig basinkomst.Kanske kan det vara utopi nog. Vad det handlar om är att alla politiska visioner från och med nu, och faktiskt sedan några decennier tillbaka, måste ses i ljuset av den ekologiska krisen. Den franske antropologen Bruno Latour har uttryckt det som att vi står inför en ny klimatregim som i grunden ruckar inte bara ramarna för politiken utan hela vårt sätt att se på världen. Naturen är inte vad den var: ett objekt för mänsklig kartläggning och kolonisering. Jordens organiska processer, inser vi nu, hänger samman, reagerar på varandra. I och med det är inte heller historien längre vad den var: en berättelse som med alla sina tragedier ändå leder stadigt framåt. Den moderna utveckling som har orsakat den kris vi nu står mitt i, var kanske i bästa fall bara ett sidospår.Och därför är förstås inte heller politiken vad den var. I en essä från 2018 med den franska titeln Où atterir? Var ska vi landa? eller som den heter i engelsk översättning: Down to Earth, Ner på jorden, skissar Latour politikens ramar under den nya klimatregimen. Med ett enkelt schema visar han hur den moderna politikens klassiska kraftfält, mellan polerna det lokala och det globala, satts ur balans av en tredje pol, som han benämner det jordiska men som väl också skulle kunna kallas ekologin. Den etablerade politiken stöts bort av denna tredje pol, i panik eller förnekelse, tydligast hos demagogerna på högerkanten men också i de liberala dagdrömmarna om att fixa klimatet med grön teknologi och hållbar tillväxt. Av den allians mellan gröna och sociala krafter som för Latour är det enda tänkbara politiska svaret på utmaningen från det jordiska, syns än så länge inte mycket till.Så var landar vi? Är framtiden ett hot eller ett löfte? Kanske både-och? Det enda som verkar säkert är att vi lever i en tid när mycket vi nyss tog för givet inte gäller längre; en tid som tvingar oss att tänka om, tänka nytt. Se på vår värld med en förändrad blick. Ja, faktiskt en storslagen epok, på sätt och vis. Vår planet sedd utifrånDet var på julaftonskvällen 1968 som astronauterna på Apollo 8 Frank Borman, James Lovell och William Anders kanske för gott förändrade jordinvånarnas bild av sin planet. Inför uppskattningsvis en miljard tevetittare i sextiofyra länder sände de i ungefär en halvtimme live från rymdfarkosten, som befann sig i omloppsbana runt månen; visade bilder på månytan och den omgivande rymden, där jorden framträdde som en ljusblå halvsfär, och avslutade seansen med att i tur och ordning läsa högt ut Bibelns Första Mosebok. Jag var själv för liten för att komma ihåg något av detta rymdhistoriens mest patetiska ögonblick, och eftersom det måste varit mitt i natten i Sverige är det kanske inte många andra här som gör det heller men bilderna som William Anders tog av jorduppgången över månen har jag sett så många gånger att de har bränt sig fast i hjärnbarken. Vår sköra blå planet, svävande som en bräcklig julgranskula i fritt fall genom den kosmiska natten.Om termodynamiken haft sin gång borde nämligen Jordens atmosfär se ut som på Mars eller Venus;Sedan dess har vi börjat vänja oss. Ändå var det så man fick en klump i magen när rymdsonden Osiris-Rex nästan exakt femtio år senare, i december 2018, på väg genom asteroidbältet vände sin kamera hemåt och knäppte en bild där jorden framträder som en bara knappnålsstor lysande stjärna i den svarta tomheten, med månen som en ännu mindre liten prick precis intill. De här bilderna skapar en svindel som rycker tankarna ur deras invanda omloppsbanor som den engelske geofysikern James Lovelock skriver i sin banbrytande bok Gaia från 1979 är det kanske det här som är rymdforskningens verkligt avgörande landvinning: att den har fått oss människor att se på vår planet utifrån, från rymden. Se den, alltså, som något mer än bara summan av sina organiska och fysiska processer. Som något sammanhängande och helt.Lovelock fick impulsen till sin Gaiahypotes när han arbetade som gästforskare hos den amerikanska rymdfartsstyrelsen NASA i Kalifornien i mitten på sextiotalet. Han ingick i ett forskarlag som just då var mitt uppe i ett projekt som handlade om att försöka hitta tecken på liv på Mars. Metoden var att genom att analysera teleskopfotografiernas färgspektra försöka identifiera atmosfärens sammansättning, och Lovelock och hans team kom till stort förtret för sina uppdragsgivare rätt snart fram till att Mars måste vara en död planet. Dess atmosfär befann sig i ett kemiskt jämviktstillstånd, det vill säga den motsvarade precis det man kunde förvänta sig enligt termodynamikens andra lag, som slår fast att alla kemiska och fysikaliska processer förr eller senare planar ut mot det man kallar värmedöden, eller med ett annat uttryck maximal entropi.Det var när Lovelock sedan betraktade Jorden med samma blick som polletten trillade ner. Om termodynamiken haft sin gång borde nämligen Jordens atmosfär se ut som på Mars eller Venus; framför allt syret skulle ha varit i det närmaste försvunnet och ersatt av koldioxid. Planeten borde då ha varit antingen djupfryst eller kokhet. Kunde det vara så, frågade sig Lovelock nu, att ett definierande kännetecken på liv var just att dess processer motverkade entropi? Idén var inte helt ny, men för Lovelock krokade den i en annan tankegång som gjorde den smått visionär: för kunde det då också vara så att livet på jorden var systemiskt sammantvinnat i något som liknade en enda gigantisk organism? Vars gemensamma syfte i så fall var att förhindra ökningen av entropin, det vill säga se till så atmosfärens temperatur och andra livsnödvändiga förutsättningar var i balans?När Lovelock publicerade sin hypotes som förresten fick namnet Gaia av hans granne, författaren William Golding möttes den av hån och förakt från ett i stort sett enigt vetenskapssamhälle. Lovelock anklagades för kvasivetenskaplig romantik och nyandlig spekulation. Och det är sant, Gaia är inget vetenskapligt verk. Den är en populärvetenskaplig idéskrift, ett trots allt rätt väl vetenskapligt underbyggt försök att formulera hur hypotesen skulle kunna se ut, mer i detalj: hur det kan komma sig att syre och metan kan existera samtidigt i atmosfären, hur världshaven fungerar som kemiska reningsverk och hur överflödigt salt tas om hand och deponeras. Till exempel.det som verkligen bekräftas av de senaste decenniernas klimatdebatt är förståelsen av Jorden som ett sammanhängande ekosystem där allt står i relation till vartannatSom Lovelock försiktigt antyder i förorden till senare utgåvor av boken, publicerades Gaia möjligen några decennier för tidigt. Lovelock skrev i en tid när de största miljöhoten stavades luftföroreningar, ozonhål och radioaktivitet, och när en samlad expertis ansåg att vi var på väg mot en ny istid. Lovelocks inställning var att visst, det är nog bra att vara på sin vakt mot allt det där, men Gaia har under årmiljarderna visat en enorm förmåga att anpassa sig. Den ekologiska balansen är känslig, men i positiv mening: när systemet känner av en störning reagerar det och hittar en ny balans. Den största miljökatastrofen, enligt Lovelock, inträffade för två tre miljarder år sedan, när syret släpptes fritt i atmosfären. Men till och med det lyckades Gaia reda ut. Det enda som skulle kunna bli värre är om vi med våra utsläpp av växthusgaser får koldioxidnivån att öka till en punkt där balansen inte går att återställa. Då, säger Lovelock, träder termodynamikens andra lag i funktion.Skrivet, alltså, 1979. Det är svårt att läsa Gaia idag utan att få känslan av att lyssna till en profetisk röst. Den samtida dövheten står i exakt proportion till Lovelocks klarsyn. Inte för att jag vet om hans hypotes är riktig i alla detaljer, men det som verkligen bekräftas av de senaste decenniernas klimatdebatt är förståelsen av Jorden som ett sammanhängande ekosystem där allt står i relation till vartannat och därmed det akuta behovet av en vetenskap som också den kan korsa gränserna mellan disciplinerna. När Bruno Latour plockar upp Lovelocks hypotes i sin stora bok Face à Gaia från 2015, är det just för att förklara hur den ekologiska krisen har tvingat oss att se på världen på ett nytt sätt. Insikten att naturen inte längre är en fond som vi människor avtecknar oss mot, utan ett komplicerat sammanhang vi ingår i, har under det han kallar den nya klimatregimen spritt sig långt utanför ekologernas led. Inför Gaias ansikte står vi vid en punkt där naturen inte längre är ett användbart begrepp. Vi befinner oss, kan man säga, vid naturens slut.Och vad betyder det i så fall för vår syn på oss själva som art? Begreppet antropocen kan ju på sätt och vis ses som ett försök att hantera insikten om naturens slut som alltså övergår i människans epok, logiskt nog men lika logiskt vore ju att inse vår litenhet, att vi på det stora hela mest är en mikroorganism bland andra som i det riktigt långa loppet inte lär ha någon större påverkan på Gaias ämnesomsättning överhuvudtaget. Och kanske är motsättningen mellan de här båda synsätten faktiskt skenbar. Det de i grunden har gemensamt är det som gått förlorat: idén om människan som naturens herre, skapelsens krona som kan forma världen efter sin vilja och föreställning. Han som plötsligt tappade fotfästet framför de stämningsfulla bilderna av jorduppgången den där julaftonskvällen 1968.Tiden rinner utMan brukar ibland åskådliggöra Jordens historia som en urtavla med tjugofyra timmar. På en sådan dygnsklocka uppstår de tidigaste primitiva livsformerna redan någon gång vid fyratiden på morgonen; men det dröjer ända till framåt tio på kvällen innan växterna etablerar sig på land. Dinosaurernas storhetstid infaller några minuter i elva. De allra första människoliknande varelserna lämnar trädtopparna på Östafrikas savanner bara en dryg minut före tolv. Och de tidigaste civilisationernas, arkitekturens och skrivkonstens födelse för sådär sex tusen år sedan, med andra ord början på det vi brukar kalla för historien, inträffar på en sådan här tidslinje ungefär en tiondels sekund före midnatt.Vad som ser ut som ett tekniskt eller vetenskapligt framsteg kan i själva verket visa sig vara ett hot mot vår egen livsmiljö.Att människan, och den mänskliga historien, skulle ha någon speciell betydelse är i det perspektivet en löjlig tanke. Sex tusen år, det är en fis i vinden. Ändå är det precis den tanken som bär upp hela vår moderna, västerländska civilisation. Fram till helt nyligen var det en allmän sanning att människan som den enda intelligenta livsformen besitter en unik förmåga att förstå och därmed behärska naturen. Just med hjälp av sin intelligens, sitt förnuft, har människan lyckats upprätta ett kunskapssystem, kallat vetenskapen, som låter henne betrakta naturen med objektiv blick, dra allmänna slutsatser och på så vis ingripa i naturprocesserna på ett sätt som gagnar hennes syften. Genombrottet för detta tankesystem brukar kallas för den vetenskapliga revolutionen och anses ha ägt rum på 1600-talet när några orädda forskare Galileo inom astronomin, Descartes inom filosofin och Newton inom fysiken bröt med det vidskepliga vaneseendet och lade grunden till en världsbild baserad på noggranna observationer och stringent logik.Att en stor förändring verkligen inträffade på 1600-talet går inte att förneka. Men frågan är vad den handlade om, egentligen. I ett drygt halvsekel nu har den moderna världsbilden varit utsatt för kritik och tvivel. Först atombomben, och vad den förde med sig av kapprustning och domedagsvisioner; därefter miljöförstöringen och vad den förde med sig av larmrapporter och just det domedagsvisioner, har lett till insikt om att vår förmåga att ingripa i naturens processer också för med sig en risk att förändra dem i grunden. Rentav slå ut dem fullständigt. Vad som ser ut som ett tekniskt eller vetenskapligt framsteg kan i själva verket visa sig vara ett hot mot vår egen livsmiljö.Det här borde förstås påverka hur vi ser på arvet från 1600-talets vetenskapliga revolution. Hur rationellt är det mänskliga förnuftet? Ledde detta idéhistoriska genombrott bara in i en fantastisk återvändsgränd? De skeptiska, civilisationskritiska strömningar som kommit att samlas under begreppet postmodernism har visserligen långtifrån alla någon bakgrund i ekologin ändå kan man säga att de förenas av ett ekologiskt förhållningssätt, eftersom ett ledmotiv i kritiken av den moderna världsbilden handlar just om dess benägenhet att isolera fenomenen från varandra, vägra se dem i ett sammanhang. Fysik, filosofi, historia är skilda saker, och får på inga villkor blandas ihop.I den engelske idéhistorikern Stephen Toulmins klarsynta bok Cosmopolis från 1990 är det just den här uppstyckade världsbilden som står i centrum för kritiken. Enligt den moderna självförståelsen nådde Galileo, Descartes och Newton sina upptäckter genom självständiga observationer och resonemang, utan påverkan av historiska eller andra tillfälliga omständigheter. Den bilden har varit viktig, eftersom den förstärker upptäckternas karaktär av tidlösa och universella sanningar. Den moderna vetenskapen har ju nämligen haft sin grund i just detta, i att formulera allmänna lagar för hur materien beter sig, oavsett förutsättningar. Att säga att dessa lagar skulle ha påverkats av den historiska och politiska situation där de formulerades skulle vara detsamma som att medge att deras giltighet också kunde vara av tillfällig, historisk natur.Men även om vetenskapshistorien har fått oss att tro det, så gjordes 1600-talets upptäckter inte i ett historiskt tomrum. Tvärtom deras bakgrund är, som Toulmin konstaterar, både tragisk och dramatisk. Trettioåriga krigets religiösa fundamentalism gjorde slut på renässansens eklekticism och tolerans och utmynnade, när det hade rasat färdigt, i ett helt nytt politiskt landskap där medeltidens myller av feodala imperier och små stadsstater lämnade plats för ett system av centraliserade nationalstater. Och de intellektuella, visar Toulmin, var långtifrån oberörda: redan innan kriget bröt ut såg Descartes och Galileo den nya tiden växa fram och oroade sig för vad den innebar. Deras ambition, att söka säker kunskap och formulera allmänna principer, var ett svar på osäkerheten och oförsonligheten.Så övergick, genom en lång och smärtsam process, renässansens intellektuellt flexibla helhetssyn i en långt mer rigid världsbild där gränserna mellan själ och materia, människa och natur var skarpa och stabila. Ett sådant synsätt harmonierade också bättre med den nya tidens ändrade politiska förhållanden. Det är denna överensstämmelse Toulmin lägger in i begreppet cosmopolis. Under antiken och medeltiden var det en självklarhet att se ett samband just mellan natur och samhälle, kosmos och polis man tänkte sig med andra ord att det fanns en naturlig samhällsordning som bättre än andra reflekterade den kosmiska ordningen.Människans tid på jorden kan visserligen verka futtigt kort, men man kan också vända perspektivet.Det moderna, vetenskapliga tankesystemet kastade med sitt eget sätt att se den sortens vidskepelser åt sidan. I verkligheten, säger Toulmin, bytte den alltså bara en version av kosmopolis mot en annan. 1600-talets motrenässans satte fysikens och matematikens universella principer i centrum för en politisk världsbild där kungamakten var den sol som resten av det samhällslivet kretsade kring, i alltmer perifera cirklar. Mellan det mänskligt besjälade och den själlösa materien fanns en skiljelinje lika djup och avgörande som mellan de styrande klasserna och deras underlydande, massan. Följaktligen fanns heller ingen vetenskap vad gällde mänskliga ting, som historia och psykologi. Den som ifrågasatte dessa dogmer på 1700-talet gjorde det inte utan risk. Kätterska åsikter levde vidare i de undre befolkningslagren eller förvisades till kolonierna i Nordamerika och Australien. Först med romantiken i början på 1800-talet började denna strikta världsbild kritiseras och så sakteliga luckras upp.Så kanske kan man fråga sig hur det kosmopolis ser ut som idag, efter postmodernismens attacker och ekologins väckarklockor, kan fungera som tankemodell för det välfungerande samhället. Frågan är väl också i hur hög grad vi egentligen har brutit med den moderna världsbilden. För även om den rent mekanistiska samhällssynen kanske inte har så många anhängare längre, så är matematikens principer än idag helt grundläggande för hur samhällsdebatten förs. Den klassiska nationalekonomins ekvationer och modeller sätter fortfarande ramarna för vad som ses som politiskt möjligt att diskutera, och begränsar därmed horisonten även för det teoretiskt tänkbara. Människans tid på jorden kan visserligen verka futtigt kort, men man kan också vända perspektivet. Om vi på en tiondels sekund har lyckats aktivera jordklockans alarmfunktion vad kan vi då inte hinna uträtta på nästa tiondel?Demokrati på paus?Det går faktiskt att bestämma en exakt tidpunkt för när den moderna västerländska civilisationen på allvar började tvivla på sig själv. Klockan kvart över åtta på morgonen den 6 augusti 1945 fällde USA den första atombomben över den japanska staden Hiroshima. Albert Einstein, som med sin forskning var med och utvecklade principerna för bomben, lär visserligen ha sagt att han inte ansåg att atomenergin hade skapat något nytt problem utan bara gjort det mer trängande att lösa ett problem som redan existerade. Det kan hända. Men i ögonen på miljoner människor efter kriget blev atombomben själva symbolen för mänskligt övermod. För en teknisk och vetenskaplig utveckling som löpt amok och hotade själva grunden för vår existens.Frågorna som bomben utlöste går att sammanfatta ungefär: kan en utveckling som leder mot förintelse verkligen kallas utveckling? Om detta är ett vetenskapligt framsteg, måste då inte vetenskapen vara på väg åt helt fel håll? Borde vi kanske helt och hållet sluta tala i de här termerna? Och, om man förlänger resonemanget: hur skulle ett politiskt samtal låta som satte de här begreppen, utveckling och framsteg, i någon sorts ideologisk karantän? Som istället lät sig styras av andra värden, andra, mer sammanhängande, perspektiv?Argumenten för en global, upplyst despoti, som vräker den tröga folkviljan åt sidan har vuxit i styrka.Det har tagit sin tid, men med de senaste decenniernas långsamma ekologiska uppvaknande har de här frågorna börjat hitta in i världspolitikens sammanträdesrum. Ofta maskerade till frågor om just utveckling och framsteg, men i alla fall. Kontrasten mellan teknikoptimism och miljöpessimism, mellan de båda framtidsperspektiv som å ena sidan utlovar det digitala paradiset och å andra sidan profeterar mänsklighetens undergång, har blivit så akut att den är omöjlig att blunda för. Måste man inte tänka sig en tredje väg? Eller mer konkret: om vi nu vet ganska precis vad som krävs för att uppnå enochenhalvgradsmålet måste vi inte alla samarbeta och göra det nödvändiga? Har vi egentligen något val?Den här slutsatsen, att det finns en nödvändig politik som bara väntar på att sättas i verket, har blivit klimatlarmens logiska konsekvens för många engagerade som otåligt ser klockorna ticka på mot den kritiska vändpunkten när allt vi gör kommer att vara förgäves. Det är bråttom, det har varit bråttom länge, och de demokratiska systemen jobbar alldeles för långsamt. Argumenten för en global, upplyst despoti, som vräker den tröga folkviljan åt sidan och kör över oss, som det hette i ett nätupprop för ett tag sedan, har vuxit i styrka. Om det gick under finanskrisen, varför inte nu? James Lovelock, mannen bakom den så kallade Gaiahypotesen, sade redan 2010, när världen i övrigt var upptagen med just finanskrisen, att klimatförändringarna kanske borde få oss att, som han formulerade det, sätta demokratin på paus ett tag, som man annars gör i krigstid.En sådan slutsats förutsätter förstås ett grundläggande antagande, och Lovelock uttryckte även det med ovanlig tydlighet: Människor i allmänhet är helt enkelt inte kapabla att hantera så komplexa frågor. Så kan det förstås vara. Demokratins historia är också historien om dess begränsningar, alla de tillfällen när idealen har fått vika för den ekonomiska eller ideologiska nödvändigheten. Från Lenins krigskommunism till nyliberalernas enda väg löper en tradition av demokrati med förbehåll: lätt att bekänna sig till i teorin, men just i den konkreta situationen nödvändig att, med Lovelocks ord, sätta på paus. Dagens ekopessimism följer samma logik men efter trettio år när det var tillväxten och den ekonomiska konkurrenskraften som inte gav politikerna något val, är det alltså nu själva naturkrafterna som gör oss maktlösa.Och detta alltså just i en epok som fått namnet antropocen. Människans tidsålder. Låter det paradoxalt? Men att makten begränsar även den som äger den är ingen nyhet. Det verkligt paradoxala är snarare att det problem jag tror att Einstein ansåg att atombomben hade gjort så akut att besvara alltså frågan om vetenskapens moraliska ansvar på det här sättet besvaras med att man försöker komma undan just detta ansvar. Ansvar har nämligen makten som sin förutsättning. Den som vill axla det måste vara beredd att välja mellan skilda alternativ. Att inte anse sig ha något val är därför detsamma som att avsäga sig ansvar. Det är, politiskt sett, att istället lägga makten i händerna på ett prästerskap av experter som faktiskt inte nödvändigtvis vet så mycket så säkert som de tror sig veta, som inte heller nödvändigtvis står fria från ekonomiska och andra egenintressen och som, framför allt, är väldigt svåra för allmänheten att kontrollera och därmed utkräva ansvar av.Kina och EU skulle alltså på lika juridiska villkor tvingas förhandla med skogen och Antarktis glaciärerDet var precis detta som skedde under nyliberalismens högkonjunktur. Vi överlämnade all makt till ekonomerna, och vad hände? Vi fick finanskrisen. Den politiska nödvändighet som avtecknar sig vid klimatdebattens horisont är knappast så entydig som den ser ut på håll. Närmare betraktad visar den sig full av moraliska avvägningar, motstridiga konsekvenser och inte minst ideologiska konfliktlinjer av samma slag som skapade atombomben. De gula västarnas uppror i Frankrike är bara ett exempel det började som bekant i en protest mot en orättvis bensinskatt. Klimatfrågorna är politiska frågor, och de kan bara få politiska svar. Jag tror därför att det olyckligaste som kan hända vore om klimatkrisen ledde till en förlängning och fördjupning av den postpolitiska epok som krymper all politisk diskussion till frågor om individuella konsumtionsval. Åka flyg eller tåg? Äta kött eller bönor? Medan subventionerna till bil- och flygtransporterna rullar vidare.Så hur vore det om vi istället försökte tänka större? Om vi istället för att ge upp makten tog den? Istället för att sätta demokratin på paus skruvade upp effekten? Antropologen Bruno Latour skriver att i det han kallar för den nya klimatregimen gäller det att ge politiken tillbaka de materiella, territoriella fundament den har förlorat under den moderna epoken något som, om man vänder på det, är samma sak som att återpolitisera ekologin. Konkret tänker han sig en global församling av vad han kallar territorier, som kan bestå såväl av traditionella nationalstater som av ekologiska enheter av typen hav eller utrotningshotade arter. Kina och EU skulle alltså på lika juridiska villkor tvingas förhandla med skogen och Antarktis glaciärer om de begränsade resurserna.Jag vet inte om det är en fungerande idé. Eller ens en bra idé. Men det är åtminstone en idé och en idé som handlar om att utveckla och utvidga demokratin, inte avveckla eller pausa den. Som Latour skriver: betänk all den tid och intellektuella möda som krävdes för att en gång mejsla fram politiska begrepp som folket eller senare, den sociala frågan. Varför skulle vår tids stora utmaning inte kräva samma ansträngning? Faktum är att det redan finns ansatser till en ordning av det här slaget, i Ecuadors beslut redan 2008 att ge regnskogen i Amazonas vissa juridiska rättigheter. Om politiken är det möjligas konst, skriver Latour, så lär vi behöva mycket konst för att utöka våra möjligheter. Och på allvar rikta politiken mot det enda mål den någonsin kan ha. Framtiden, kära lyssnare.Dan Jönsson, författare och essäist

Delade Åsikter är tillbaka med en het fråga från sociala experiment - vad hade du gjort för 10 Miljarder? Lyssna in på dagens avsnitt!

20-åriga Khulud växer upp med känslan av att alltid vara utanför. Efter studenten tänker hon att lämna Borlänge. Men en händelse får henne att ändra sig. Kanske går saker att förändra. Borlänge är en mångkulturell stad och har under lång tid tagit emot flyktingar. Idag har var fjärde borlängebo utländsk bakgrund och många av dem bor i miljonprogrammen i Borlänge västra där arbetslösheten är hög, utbildningsnivån låg och barnfattigdomen stor jämfört med andra bostadsområden i kommunen.Under barndomen vågade Khulud och hennes vänner aldrig ha några drömmar - det var bara "svenskar" som kunde bli något. Går det att ta sig ur utanförskapet? Hur ska hon göra för att bli insläppt i alla rum hon vill komma in i?Det här är den tredje delen av tre i en serie om det uppdelade Borlänge, ett program som följer 20-åriga Khulud i Jakobsgårdarna.Reporter: Clara Fritzon Producent: Ylva Lindgren Slutmix: Tor SigvardsonProgrammet gjordes 2022

Intuitiv Essen lernen - Prinzip 1:Mach Schluss mit der Diätmentalität!Ich stelle dir das erste Prinzip vom originalen Ansatz des intuitiven Essens vor. Viel Spaß dabei! -----------------Hier findest du alle Links von mir für dich: https://www.bewusst-diaetfrei.de/fuerdich Hier findest du mich auf Instagram: https://www.instagram.com/bewusst__diaetfreiMail: kontakt@bewusst-diaetfrei.deLade dir hier das mini eBook "Bist du im Diätkreislauf" für 0€ herunter:https://www.bewusst-diaetfrei.de/bist-du-im-diaetwahn-worksheet/Mehr Selbstakzeptanz und Annahme? Freundschaft mit deinem Körper schließen?Dann ist der miniKurs moreYOU das Richtige für dich:https://elopage.com/s/bewusstdiaetfrei/moreyouWerde VIP im 1:1 Coaching: https://www.bewusst-diaetfrei.de/intuitiv-essen-coaching/ erwähnte Studien:https://www.bewusst-diaetfrei.de/studien-intuitiv-essen/

17-åriga Simona har blivit fotbollstränare för ett flicklag i Borlänge. Men det innebär mycket mer jobb än hon trott. Vem skjutsar eller kollar utrustningen när flickornas föräldrar sällan syns till? Borlänge har ett rikt föreningsliv med många olika sporter men skillnaderna mellan hur många barn med utländsk bakgrund som är aktiva i en idrott jämfört med barn med svensk bakgrund är stora. Flicklaget Forssa BKs hemmaplan är Sportfältet, som ligger precis intill det utsatta området Tjärna Ängar där många av flickorna bor. Men trots det kommer få föräldrar och tittar på matcherna. Hur viktigt är föräldrarnas engagemang? Och vad händer med dom som inte har råd med benskydd?Det här är den andra delen av tre i en serie om det uppdelade Borlänge, ett program som följer 17-åriga Simona i Tjärna Ängar. Reporter: Clara Fritzon Producent: Ylva Lindgren Slutmix: Tor SigvardsonProgrammet gjordes 2022.

16-åriga Shugri kommer från en somalisk familj i Borlänge. På lektioner, raster och hemma pratar hon somaliska. Hur ska hon integreras? Ett tips kastar hennes liv i en ny riktning. Borlänge är en typisk bruksort som började växa fram med stora pappers- och stålindustrier. På 1970- och 80-talet behövdes nya, billiga hyreslägenheter till arbetarna i nya bostadsområden och det är i framförallt i dom områdena som människor som kommit från andra länder nu bosatt sig.  I Jakobsgårdarna som också kallas "Jax" har 54 procent av invånarna utländsk bakgrund. Men vad händer när snart ingen i ens klass pratar svenskar, varken på raster eller fritiden? När de som är födda i Sverige ändå läser "svenska som andraspråk". Hur ska de som vill integreras i det svenska samhället göra? Det här är första delen av tre i en serie om det uppdelade Borlänge, ett program som följer 16-åriga Shugri i Jakobsgårdarna. Reporter: Clara Fritzon Producent: Magnus Arvidson Slutmix: Tor SigvardsonProgrammet gjordes 2022.

16-åriga Shugri kommer från en somalisk familj i Borlänge. På lektioner, raster och hemma pratar hon somaliska. Hur ska hon integreras? Ett tips kastar hennes liv i en ny riktning. Borlänge är en typisk bruksort som började växa fram med stora pappers- och stålindustrier. På 1970- och 80-talet behövdes nya, billiga hyreslägenheter till arbetarna i nya bostadsområden och det är i framförallt i dom områdena som människor som kommit från andra länder nu bosatt sig.  I Jakobsgårdarna som också kallas "Jax" har 54 procent av invånarna utländsk bakgrund. Men vad händer när snart ingen i ens klass pratar svenskar, varken på raster eller fritiden? När de som är födda i Sverige ändå läser "svenska som andraspråk". Hur ska de som vill integreras i det svenska samhället göra? Det här är första delen av tre i en serie om det uppdelade Borlänge, ett program som följer 16-åriga Shugri i Jakobsgårdarna. Reporter: Clara Fritzon Producent: Magnus Arvidson Slutmix: Tor SigvardsonProgrammet gjordes 2022.

16-åriga Shugri kommer från en somalisk familj i Borlänge. På lektioner, raster och hemma pratar hon somaliska. Hur ska hon integreras? Ett tips kastar hennes liv i en ny riktning. Borlänge är en typisk bruksort som började växa fram med stora pappers- och stålindustrier. På 1970- och 80-talet behövdes nya, billiga hyreslägenheter till arbetarna i nya bostadsområden och det är i framförallt i dom områdena som människor som kommit från andra länder nu bosatt sig.  I Jakobsgårdarna som också kallas "Jax" har 54 procent av invånarna utländsk bakgrund. Men vad händer när snart ingen i ens klass pratar svenskar, varken på raster eller fritiden? När de som är födda i Sverige ändå läser "svenska som andraspråk". Hur ska de som vill integreras i det svenska samhället göra? Det här är första delen av tre i en serie om det uppdelade Borlänge, ett program som följer 16-åriga Shugri i Jakobsgårdarna. Reporter: Clara Fritzon Producent: Magnus Arvidson Slutmix: Tor SigvardsonProgrammet gjordes 2022.

Neu hier?Willkommen bei bewusst diätfrei! Ich bin Pauline Löffler, Sozialpädagogin (Bachelor), Ernährungsberaterin und Coachin für intuitives Essen und Selbstannahme!In diesem Podcast Trailer stelle ich mich vor und erzähle dir, was dich bei bewusst diätfrei erwartet!Viel Spaß dabei! -----------------Hier findest du alle Links von mir für dich: https://www.bewusst-diaetfrei.de/fuerdich Hier findest du mich auf Instagram: https://www.instagram.com/bewusst__diaetfreiMail: kontakt@bewusst-diaetfrei.deLade dir hier das mini eBook "Bist du im Diätkreislauf" für 0€ herunter:https://www.bewusst-diaetfrei.de/bist-du-im-diaetwahn-worksheet/Mehr Selbstakzeptanz und Annahme? Freundschaft mit deinem Körper schließen?Dann ist der miniKurs moreYOU das Richtige für dich:https://elopage.com/s/bewusstdiaetfrei/moreyouWerde VIP im 1:1 Coaching: https://www.bewusst-diaetfrei.de/intuitiv-essen-coaching/ erwähnte Studien:https://www.bewusst-diaetfrei.de/studien-intuitiv-essen/

Region Gävleborg utlyste under våren 2021 särskilda uppdrag kopplade till Sveriges nationella minoriteters kultur och nationella minoritetsspråk. Den fria teatergruppen Skottes Musikteater var en av kulturskaparna som fick ett uppdrag (www.regiongavleborg.se/kultur/nyheter/dessa-kulturskapare-far-tematiska-uppdrag/#nationella-minoriteter). Skottes Musikteater har fört samtal med den tornedalska poeten Majvor Mäki Sjöberg om att läsa och tonsätta de dikter hon skriver. Mats Jadin och Ove Andersson åkte till Majvor Mäki Sjöberg i Söderhamn i september 2021. Det uppstod ett fint möte, samtal om texter, minnen. Delade och odelade livserfarenheter. Resan till Majvor redovisades som en kort film i oktober 2021 (www.youtube.com/watch?v=NvbYjHg91Q0 - film: Ove Andersson, filmklippning: Elin Åström). Kontakten fortsatte, texter lästes och kompositionerna tog form. "Tornedalssviten" skapades. Skottes Musikteater: http://skottesmusikteater.com Majvor Mäki Sjöbergs förlags hemsida: www.blackisland.se/forfattare/majvor-maki-sjoberg Kultur Gävleborgs poddavsnitt om Majvor Mäki Sjöberg, tornedalsk författare (https://soundcloud.com/kulturgavleborg/majvor-maki-sjoberg-tornedalsk-forfattare-fran-gavleborg) Musik: • "Tornedalssviten" av Skottes Musikteater (https://orcd.co/tornedalssviten) Text: Majvor Mäki Sjöberg Musikkomposition: Ove Andersson och Mats Jadin Fiol: Mats Jadin Piano, elgitarr, synthesizer: Ove Andersson Uppläsning: Stina Zacco Andersson Konvolut till Mp3 fil: Maria Fedko Producent: Eva Janstad Skottes Musikteaters teatertips: • Tornedalsteatern - Tornionlaakson teatteri(www.tornedalsteatern.se) Skottes Musikteaters litteraturtips: • Mikael Niemi (www.norstedts.se/116692-mikael-niemi) • Åsa Larsson (www.albertbonniersforlag.se/forfattare/5818/asa-larsson) Skottes Musikteaters musiktips: • WAO: www.facebook.com/Wilhoakseliollikainen • Jord: https://web.archive.org/web/20061205210914/http://fmg-jord.com/index1.htm • Torne Ros: www.kalottspel.no/event-database-2022/2022/8/12/torne-ros Kultur Gävleborgs inlägg på Instagram: www.instagram.com/p/CflMqysIoST Information om Sveriges nationella minoriteters kultur och nationella minoritetsspråk finns på www.regiongavleborg.se/minoritet.

Nu närmar sig sommaren i rask takt! Vilka är våra bästa resor, och våra sämsta? Idag pratar Delade Åsikter om alla de bästa och sämsta resmålen! Häng med på vårt sommarsnack!

Idag tacklar Delade Åsikter frågan om pandemin och hur den påverkade oss och vad vi tror om läget framåt. Har pandemins tid verkligen slutat eller är vi kvar i mitten av den? Lyssna på detta och mycket mer i dagens avsnitt av Delade Åsikter!

Socialdemokraterna och Nato. Ebba Busch om upploppen. Delade turer inom äldreomsorgen. Boris Johnson på besök i Indien. Panel om upploppen. Val i Frankrike på söndag. Färöarna slutade exportera fisk till Ryssland.

Ebba Busch om upploppen. Socialdemokraterna och Nato. Val i Frankrike på söndag. Delade turer inom äldreomsorgen. Boris Johnson på besök i Indien.

Monica är 17 år när hon dör i en överdos av droger från projektet. Legalförskrivningen läggs ner men påverkar svensk narkotikapolitik i decennier. Ett par läkare i Sverige får i mitten på 1960-talet tillstånd från Medicinalverket att skriva ut droger till narkomaner. Läkarna driver tesen att en mättnadskänsla kommer att infinna sig och att patienterna frivilligt kommer att trappa ner sitt droganvändande om de får tillgång till droger. I Stockholm drivs en klinik av läkaren Sven Erik Åström, där köerna ringlar långa och det som skulle vara ett försök med tio personer sväller till över hundra personer. Vissa av dem fungerar som satelliter och förser utomstående med droger. Monica är en av dem.Amfetamin, morfin och metadonTvå personer dör i överdoser med droger som skrivs ut i projektet. Först en jazzmusiker som lyckats få morfin på recept. Hör hans nära vän Göran Bergman berätta.Och så 17-åriga Monica. Hon är inte med i försöket men får droger av en person som är inskriven på kliniken i Stockholm. Hennes yngre bror, Sören Jonsson, minns sin syster och hur hennes död blev en annonskampanj mot droger.Nils Bejerot tog starkt intryck av den svenska legalförskrivningenSverige har idag några av världens strängaste narkotikalagar och i narkotikadebatten har det länge varit hårda tag och nolltolerans som gäller. Nils Bejerot, som varit tongivande för såväl den svenska debatten som lagstiftningen var motståndare till försöket.Format svensk narkotikapolitikSåväl Björn Johnsson, professor i socialt arbete på Malmö Universitet och Lena Eriksson, historiker och lektor vid Stockholms Universitet menar båda två att projektet har haft stor betydelse för hur den svenska narkotikadebatten formats när det gäller framförallt sprutbytesprogram, metadonbehandling och andra skadereducerande insatser för narkomaner.Reporter: Malin Marcko, Iris Media AB

En klinik öppnar i Stockholm där narkomaner själva får välja drog och dos. Hör om försöket som påverkar svensk narkotikapolitik för alltid. Det är under 1950- och 1960-talet som en våg av ökat droganvändande sköljer över Sverige. Grupper man inte tidigare har sett använda droger syns på gatorna uppenbart påtända. En av de populäraste drogerna är bantningsmedlet Preludin, som påminner om amfetamin. Det blir hårdare tag men det höjs också röster om att ett annat angreppssätt behövs.Den svenska legalförskrivningenMedicinalstyrelsen ger tillstånd till ett par läkare att testa en verksamhet där narkomaner får droger utskrivna. I april 1965 öppnar kliniken för legal förskrivning i centrala Stockholm och drivs av doktor Sven Erik Åström. Det som skulle bli ett försök med ett tiotal personer slutar med en okontrollerad utskrivning av amfetamin, morfin och metadon till uppemot 120 personer. Hör Monica Wachtmeister som arbetade som sjuksköterska på kliniken.Reporter: Malin Marcko, Iris Media AB

idag tacklar Delade Åsikter ämnet Inflation. Det läskiga ordet som du kanske hör lite då och då, men vad är det egentligen? Hur fungerar inflation och varför ser vi så hög inflation just nu? Hur påverkar detta dig i ditt vardagliga liv? Allt detta och kanske lite till i dagens avsnitt av Delade Åsikter!

Det kommer allt fler krav på bojkott i kulturvärlden liksom idrottsvärlden. Vi har frågat svenska kulturinstitutioner hur de ställer sig till ryska medverkande. Hör Konserthuset i Stockholms vd Stefan Forsberg i samtal med kulturjournalisten Ulrika Knutson. VEM VINNER BERÄTTELSEN OM KRIGET?Under den gångna veckan har vi kunnat ta del av mängder av bilder, filmer och vittnesmål från framför allt ett ukrainskt perspektiv samtidigt som ryska skildringar av kriget varit mer knapphändiga. Betyder det att det ryska informationskriget misslyckats? Hör journalisten Jack Werner och forskaren Ola Svenonius, vid Totalförsvarets forskningsinstitut, i ett samtal om narrativ och mytbilder i krig.VECKANS ORD ÄR GRÄNSVarje vecka väljer någon på kulturredaktionen ett ord som på något sätt ringar in något om vår samtid. Denna vecka är det Gunnar Bolin som valt ordet "gräns".ESSÄ: ÄR DET DÖDSÅNGEST SOM DRIVER MÄNSKLIGHETEN?I dagens OBS-essä reflekterar författaren Helena Granström över allt från den enskilda individens, till planetens och hela universums död. Är det kanske dödsångest som driver mänskligheten? Och hur ska vi egentligen förhålla oss till evigheten? Del i OBS serie "Efter mänskligheten".Programledare: Eskil Krogh Larsson Producent: Felicia Frithiof

I dagens avsnitt pratar vi om Tinder, hur ser vi på appen och kan man hitta sin sanna kärlek där? Följ med oss på Delade Åsikter i diskussionen om Tinder och internetdejting!

Delade meningar om mycket och ingenting. Vi testar även på att jobba med nyanser. Mycket nöje!

Bagge & Brobacke Podcast drivs av David Bagge och Nils Brobacke, en veckovis podcast om marknaden.-----Riskvarning*Disclaimer:Podden ska inte ses som investeringsrådgivning utan som marknadsinformation. Alla står för sina egna positioner, vinster och förluster. David Bagge & Nils Brobacke tar inget ansvar för andras handel. Inför börsen är vi alla lika.-----Vi som kör podden hittar du på:twitter.com/Ten_Baggertwitter.com/Nbrobacke See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Hur kan man hitta balansen mellan vardag och helg? Vilka problem möter vi i vår vardag och hur väljer vi att bemöta dessa? Följ med oss i dagens ämne på Delade Åsikter!

20 000 biblar. Det var vad Marziyeh Amirizadeh, en iransk husförsamlingsledare och evangelist delade ut tillsammans med sin vän Maryam i Teheran. Ni vet, huvudstaden i ett av de länder där det råder svårast förföljelse mot kristna. Med varsin ryggsäck och hjälp från en turkisk missionsorganisation lyckades de sprida evangeliet såpass väl att det iranska parlamentet debatterade hur de skulle få stopp på bibelspridningen. Och många läste biblarna, blev frälsta och startade nya underjordiska husförsamlingar! Den iranska församlingsrörelsen är en av de snabbast växande i hela världen, och väldigt många av dess ledare är kvinnor. I detta avsnitt kan ni höra Micael och Sarah möjlighet intervjua Marziyeh om hennes resa.  Förutom ovan nämnda bibelkampanj vittnar hon om många mirakler, inklusive när hon själv fått syner från Gud, och hur hon och Maryam blev arresterade för att avrättas men lyckades komma ut från ett av Irans mest brutala fängelser. Och så delar Marziyeh hur hon upplever kontrasten mellan den iranska kyrkan och den västerländska. Marziyehs och Maryams bok: https://www.bokus.com/bok/9789178669523/fangna-i-iran/  För att hjälpa förföljda kristna, stöd Open Doors: https://www.open-doors.se/ Micaels roman om förföljda kristna: http://konvertiten.se/  Har du frågor, kommentarer eller tips på vad vi ska podda om? Maila oss på jesusfolket@gmail.com Boka en föreläsning: https://helapingsten.com/boka/  Gilla Jesusfolket på Facebook! facebook.com/jesusfolket Följ oss på YouTube! youtube.com/helapingsten Och följ bloggen Hela Pingsten! helapingsten.com

I dagens avsnitt ställer vi oss frågan om spelet. Dejting. Vad är det, hur fungerar det, och vad är våra erfarenheter av det. Följ med i dagens spännande avsnitt med Delade Åsikter!

År 79 e.v.t. exploderade vulkanen Vesuvius i södra Italien. Utbrottet ödelade hela det omgivande landskapet, inklusive de två städerna Pompeji och Herculaneum. Vulkanen hade varit vilande i hundratals år, så när utbrottet skedde visste människorna inte vad de skulle tro. Plinius den yngre skrev ca. 24 år efter utbrottet ner förloppet i brev till sin vän, historieskrivaren Tacitus, varpå vi har döpt den här typen av vulkanutbrott till pliniska utbrott. I dagens avsnitt går vi igenom utbrottets förlopp, vad som hände med människorna som bodde i området och vulkanens framtida aktivitet.

Bagge & Brobacke Podcast drivs av David Bagge och Nils Brobacke, en veckovis podcast om marknaden.-----Riskvarning*Disclaimer:Podden ska inte ses som investeringsrådgivning utan som marknadsinformation. Alla står för sina egna positioner, vinster och förluster. David Bagge & Nils Brobacke tar inget ansvar för andras handel. Inför börsen är vi alla lika.-----Vi som kör podden hittar du på:twitter.com/Ten_Baggertwitter.com/Nbrobacke See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.