Podcasts about heideggers

Den ene kallas 1900-talets största poet, den andre för samma sekels största filosof. Den ena var överlevare, den andra nazist. Mikel van Reis skildrar mötet mellan Paul Celan och Martin Heidegger. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publiceras 2017-11-02.Det är augusti 1948 i Paris och den 27-årige, rumänskfödde poeten som just tagit sig det nya namnet Paul Celan skriver till en anhörig i Israel. Han är just kommen till staden och ser nu en oerhörd uppgift framför sig.Han skriver i brevet: ”Kanske är jag en av de sista i Europa som måste leva den judiska andlighetens öde till sitt slut.” Europa ligger i ruiner och de förföljda som överlevt Förintelsen irrar hemlöst mot en marginal av fortsatt liv. Förintelsen i Rumänien var skoningslös. 400 000 människor mördades.Vad kan poesin säga om detta tillstånd i tiden? Eller mer precist – hur skall Celan som överlevande poet kunna ge den bråddjupa tidserfarenheten språkets maximalt förtätade rymd av dröm och vaka? Det är vad han gör de kommande åren fram till sin död 1970. Han är rumänsk jude, han skriver på tyska men lever sitt författande liv i Paris. I åtta diktsamlingar ger han – som ingen annan - poesin en svindlande komplexitet med djupa filosofiska förgreningar.Två decennier senare. Det är en mulen sommardag 1967 i södra Tyskland, närmare bestämt i universitetsstaden Freiburg. Tidens störste tänkare skall då möta tidens störste poet. Filosofen heter Martin Heidegger och poeten var alltså Paul Celan.Den förste en urtysk med nazistiskt bagage och den andre en överlevande jude från den tyskspråkiga periferin. Heidegger hade varit nazistisk universitetsrektor 1933 och sedan partimedlem under tolv år.De två är varandras motsatser och ändå fanns här ömsesidiga band vad gäller tänkandet kring filosofi och poesi. Grundades filosofin i poesins heliga uttryck eller var denna grund nu i själva verket en avgrund? Det senare blev Celans insikt. Det poetiska ordet uppenbarade inte Varats väsen utan människans bräcklighet och ändlighet. Den store tyske anden hade ju legitimerat de allra värsta demonerna.Det hela började 1951 – samma år som Heidegger tagits i nåder i Freiburg som ”avnazifierad”. Celan möter då den österrikiska poeten Ingeborg Bachmann som just disputerat på en avhandling om Heidegger. En förälskelse tar fart men som skall bli en olycklig kärlekssaga.Med den förälskelsen börjar Celan att läsa Heideggers verk, bok efter bok. Under femtiotalet får han själv sin poesi utgiven i Tyskland och han prisas högt av det litterära etablissemanget.Poeten och filosofen börjar växla brev och böcker, men efter hand blir Celans relation till Heidegger alltmer inflammerad. Han beundrar filosofens verk, men fylls av agg mot hans obekymrade medlöperi. Den store tyske anden hade ju legitimerat de allra värsta demonerna. Nu var han knäpptyst om sin nazism.Skall de träffas? Så sker alltså 1967. Den 24 juli läser Celan sin poesi för auditoriet på Freiburgs universitet. Det är mer än tusen personer i publiken och Heidegger sitter på främsta raden. Det är i samma sal där Heidegger hade hållit sitt beryktade rektorstal 1933.Situationen är mycket spänd. Celan meddelar bryskt att han inte vill fotograferas med den hövlige Heidegger. Poeten hade i flera år härjats av paranoia och skarpa humörsvängningar efter en förtalskampanj i tysk press. Celan såg övervintrande nazister i alla riktningar.Till saken hör även att Celan var tillfälligtvis utskriven från en psykiatrisk klinik i Paris. I januari samma år hade han försökt beröva sig livet med en kniv i bröstet.Efter läsningen i Freiburg inviterar Heidegger Celan till sin skidstuga i Todtnauberg i närliggande Schwarzwald. Där kunde de ju promenera tillsammans - och samtala. Celan tackar överraskande nog ja och dagen efter – den 25 juli – far de i väg i bil. Vädret är regntungt.Vad som nu händer är mycket diskuterat. De flesta beskriver mötet som en stor besvikelse för Celan.Kunde inte Heidegger fatta pennan och varna för nazismen?De når den lilla skidstugan med brunnen med den berömda åttkantiga stjärntärningen. De dricker brunn och går in. Celan skriver i gästboken följande rader: ”In i gästboken med blicken på brunnsstjärnan, med förhoppning om ett kommande ord i hjärtat. Den 25 juli 1967. Paul Celan.”Han väntade sig en förklaring av Heidegger för det nazistiska medlöperiet, men de orden kom aldrig över läpparna. Hade filosofen slutit sig inne i självtillräcklighet? Var han en stor filosof men en liten människa? En jättelik dvärg, som Edgar Morin kallade honom.De tar en promenad. De två skall bege sig till en högmosse. De går på kavelstigar över våtmarker. Den botaniskt bildade Celan noterar växtligheten noga, men regnet får dem att stanna och till slut återvända. De når inte fram.Celan är djupt missräknad, men i bilen tillbaka till Freiburg talar han klarspråk med den så tystlåtne filosofen. Kunde inte Heidegger fatta pennan och varna för nazismen? Det frågar han lite senare i ett brev till hustrun Gisèle. Celan reser hem från Freiburg till Paris och psykiatrin där. Han skriver en ordknapp dikt med titeln Todtnauberg. Var den ett uttryck för hans djupa besvikelse? Mötet som icke-möte?Kanske är det inte hela bilden. Somliga vittnar om Celans muntra lättnad efter mötet. Som att en spänning löstes upp. Jag tror själv att den dikten uttrycker den djupa klyvnaden mellan beundran och aversion.ordet för ordet – ”das Wort” – är infogat i diktens exakta hjärtpunkt. Ordet om förlåtelse som inte kom.Celan kan inte ge upp Heidegger, han måste replikera på filosofen, men också uttrycka en förhoppning. I dikten läser vi orden från gästboken om brunnen med stjärntärningen och förhoppningen om ”en tänkandes kommande ord i hjärtat”.I hans dikt är orden som gruvgångar. Vi anar att den vandrande poeten befinner sig mellan bergets underjord och himlens regn. Poeten kan floran – ”Arnika, Augentrost”. Arnika och ögontröst var läkeörter. För den sårade Celan? Den första har en gul fläck i kalken, som en judefläck. Den senare vidrör ett ungdomsminne från arbetslägren i Rumänien 1942. Jag noterar att ordet för ordet – ”das Wort” – är infogat i diktens exakta hjärtpunkt. Ordet om förlåtelse som inte kom.Dikten slutar med regn, mycket regn och en känsla av underjord och dolda döda. Namnet på blomman orchis liknar Orkus, romarnas namn för underjorden. Todtnauberg blir här också Dödsberget. Ljuset blev för Paul Celan också ett kallt och nattligt strålkastarljus.Det är dock inte sista mötet. Celan återvänder faktiskt till Freiburg och Heidegger följande år – sommaren 1968. De två gör om sin bergsvandring till högmossen. Men vad som då passerar vet vi ingenting om.När poeten och filosofen möts ytterligare två år senare vid ett Hölderlinjubileum är Celans själsliga tillstånd akut. Poeten brusar upp i vrede över filosofen. Och filosofen säger sedan: ”Han är sjuk – hjälplöst”. En månad senare dränker sig Celan i Seine i Paris. Troligen den 20 april 1970.Man kan då åter betänka den uppgift som han förelade sig i augusti 1948 i ett brev till en anhörig i Israel. Den oerhörda uppgiften som nu ändade djupt tragiskt: ”Kanske är jag en av de sista i Europa som måste leva den judiska andlighetens öde till sitt slut.”Hur kan den djupa skillnaden mellan filosofen och poeten då läsas? Det kan handla om ljuset. Ett nyckelbegrepp hos Heidegger är ”Lichtung” som betyder glänta, en solljus plats i skogen där Varat uppenbaras för den vandrande.Celan vänder på begreppet i sin boktitel "Lichtzwang", ljustvång. Postumt utgiven 1970 med bland annat dikten Todtnauberg. Ljustvånget som motsatsen till solljuset. Ljuset blev för Paul Celan också ett kallt och nattligt strålkastarljus. Lägerljuset.Mikael van Reis, litteraturvetare, författare och skribent

In der letzten Episode haben wir gelernt, was es laut Heidegger mit der Zeit auf sich hat. Und ganz nebenbei auch noch mit dem Sein selbst - crazy, oder? Und weil es sich bei Heidegger und seinem Werk "Sein und Zeit" um solch eine große Philosophie handelt, schauen Micha und Jona nun erneut auf Heideggers Überlegungen. Wir lassen die vergangene Folge Revue passieren und philosophieren ohne Schnitte und ohne Skript darüber, was es mit der Zeit noch so alles auf sich haben könnte. Du möchtest mehr über unsere Werbepartner erfahren? **[Hier findest du alle Informationen & Rabatte](https://linktr.ee/philosophietogopodcast)**

Att var konsekvent och stå upp för sina ideal är svårt, särskilt i oroliga tider. Det gäller även filosofer, konstaterar Eva-Lotta Hultén. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Eleverna var upprörda när de kom in i mitt klassrum. Lektionen före hade de haft matematik och när de inte förstått lärarens genomgång hade de bett honom förklara igen. Och igen. Till sist hade läraren blivit frustrerad och utbrustit: ”Men är ni dumma i huvudet!?”Det är svårt att tänka sig ett mindre lämpligt tillfälle att ryta något sådant än i ett klassrum där elever ber om hjälp med att förstå. Men i ärlighetens namn är vi nog fler som tänkt, och kanske någon gång också råkat uttalat oss, just så när något vi säger inte går in hos den tänkta mottagaren.Jag arbetar inte längre som lärare men vacklar ständigt mellan mina spontana reaktioner och min mer viljebaserade strävan efter att förstå andras situation och grundvalar. Vanlig okunskap eller oförmåga har jag ofta stort tålamod med men jag vill vara respektfull mot och kunna känna empati även för dem som gör eller säger saker som jag ogillar. Jag har rentav skrivit både artiklar och böcker om vikten av att lyssna, sätta sig in i andras perspektiv och tala vänligt också med dem som har åsikter man avskyr. Ändå kan ”Hur dum får man vara!?” dyka upp som ett mantra i huvudet när jag tar del av nyhetsintervjuer eller diskussioner på sociala medier. Varför fattar folk så trögt?! Jag vet vikten av att hålla mig lugn i samtal med meningsmotståndare. Trots det blir jag ibland hätsk eller nedlåtande.Det är lätt hänt att vara förstående och lyhörd när man filosoferar och misantrop när man reagerar när det kommer till politik och andras människosyn. Verkligheten, och våra känslor, envisas hela tiden med att sabotera för oss i vår praktiska tillämpning av ståndpunkter.Jag finner tröst i att en av de filosofer som jag tycker allra sämst om, Ayn Rand, misslyckades kapitalt med att leva upp till sina egna uppförandeideal. Rand var den rationella egoismens lovsångare. De enda plikter man har i livet, menade Rand, var att i alla lägen hålla fast vid egennyttan och se precis allt, inklusive relationer, som transaktioner. Till och med kärlek skulle vara en rationell uppgörelse mellan två förnuftiga parter som i första hand hade sin egen välgång för ögonen.I hennes böcker lyser dessutom ett starkt svaghetsförakt igenom. Ändå levde hon större delen av sitt liv med en man som i mångas ögon antagligen framstod som tämligen misslyckad. Den vänlige Frank O'Connor började som skådespelare men fick få roller. Han försökte sig på även flera andra yrken utan större framgång. Men Rand tycks ha älskat honom ändå. I sina böcker skriver hon dessutom hela tiden fram hjältar som är helt oberörda inför andras uppfattning om dem och rationellt kyliga i alla relationer. För egen del tycks hon i perioder ha varit ganska känslig för vad andra tyckte om henne och när hennes unge älskare lämnade henne fick hon ett mentalt sammanbrott.Intrigerna i Ayn Rands böcker må vara banala och karaktärerna platta. Men Rand själv var långt ifrån så okomplicerad som hennes idealmänniskotyp. Vilket gör henne till en mer sympatisk och intressant person i mina ögon.Ayn Rand klarade alltså inte att hålla linjen i sin egen livsfilosofi: rationalitet och styrka framför allt. Att leva som man lär är ofta svårt. Särskilt i omvälvande tider, som åren före och under andra världskriget, då både Ayn Rand och Simone Weil verkade. De kan betraktas som varandras motpoler. Den totala egoismens filosof mot den totala uppoffringens. Men när det gäller förmågan att få livsideal att gå ihop med verkligheten kom de båda till korta. Simone Weil brann för att göra världen till en mer rättvis och jämlik plats. Det ledde henne till att ta värvning som frivillig i spanska inbördeskriget – trots att hon var pacifist. En motsättning i sig. Väl vid fronten krävde hon dessutom att förses med gevär trots att hon såg så dåligt och var så tafatt att hennes brigadkamrater var rädda att hon skulle råka skjuta dem i stället för fienden.Om detta berättas i Wolfram Eilenbergers bok ”Frihetens lågor” där han följer inte bara Rand och Weil utan även Simone de Beauvoir och Hanna Arendt under åren 1933-1943. Inte minst Arendt sattes på svåra prov. Som judinna hade hon varit en stark förespråkare för ett hem för judarna i Palestina. Men under Biltmorekonferensen som den sionistiska rörelsen anordnade i New York 1942 antogs en vision om Palestina som ett ”judiskt samhälle”. Den faktiska majoritetsbefolkningen av palestinier skulle bara ges minoritetsrättigheter och till exempel inte ha rösträtt. Arendt blev både rasande och förtvivlad.Idén om en enhetligt judisk nationalstat utan inkludering av det folk som redan bodde i området krockade med hennes syn på hur en välfungerande nation borde se ut och fungera. För Arendt ledde detta till en brytning med den sionistiska rörelsen. En brytning som skedde samtidigt som Det tredje rikets grymheter mot det judiska folket blev alltmer extremt och uppmärksammat i världen. Arendt lyckades alltså hålla fast vid sina ideal även i en tid av mycket stark press, som borde ha kunnat göra vem som helst ideologiskt förvirrad och benägen att följa med den flock man anslutit sig till.Men ingen lyckas förstås hålla fast vid sina ideal i varje situation. Inte heller Hannah Arendt. En av den moderna västerländska filosofins mest välkända romantiska skandaler måste vara hennes relation till den tyske filosofen Martin Heidegger. Som 18-årig student hade hon inlett en relation med sin då 35-årige lärare. Den varade i flera år och de höll kontakten och förblev vänner även efter brytningen. Trots att Martin Heidegger 1933 gick med i nazistpartiet och bad aldrig om ursäkt för det. Efter kriget försökte Arendt bidra till att tvätta Heideggers gärning ren.Ju mer världen och andra människor kräver av oss desto svårare blir det att leva upp till idealen och navigera mellan grynnorna i de egna tankesystemen. Så hur ska vi förhålla oss till våra ideal när omvärlden gungar? Hur ska vi klara att hålla fast vid det som vi håller för rätt och sant också när allt kastas omkull? Hur ska vi göra med vårt tvivel på andra människors förståndsförmåga i en tid av enorma motsättningar och hot mot mänskligheten? Så mycket krävs, och kommer att krävas av oss. Inte minst förmågan att ompröva gamla sanningar. Men vilka, och när?Öppenhet är kanske en av vår oroliga sam- och framtids allra främsta dygder. För att inte tala om förmåga att ifrågasätta också sin egen omdömes- eller fattningsförmåga. Det kan alltid vara man själv som fattar trögt.På hyllan med pennor över mitt skrivbord har jag nu satt upp en uppmaning till mig själv: Vid komplexitet – tvivla! Det finns alltid andra vägar ut och i prövande samtal med andra – och oss själva, kan vi hitta dem. Det gäller även om folk ibland, ofrånkomligen, är dumma i huvudet.Eva-Lotta Hulténförfattare och journalistLitteraturWolfram Eilenberger: Frihetens lågor : filosofins räddning i en mörk tid 1933–1943. Simone de Beauvoir, Simone Weil, Hannah Arendt, Ayn Rand. Bokförlaget Daidalos, 2023.

♀♀♀♀♀♀♀♀♀ Enjoying our webinars? If you are a position to make a one-off or recurring donation to support our work, you can find out how to do so (and see our financial reports) at https://www.womensdeclaration.com/en/donate/ - thank-you! Feminist Question Time with speakers from Australia, Serbia and Italy ♀♀♀♀♀♀♀♀♀ Women's Declaration International (#WDI) Feminist Question Time is a weekly online webinar (Saturdays 3-4.30pm UK time). It is attended by a global feminist and activist audience of between 200-300. The main focus is how gender ideology is harming the rights of women and girls. See upcoming speakers and register to attend at https://bit.ly/registerFQT.  This week's speakers: Daniela Danna - Italy - The Gender Package: how the Italian gay and lesbian movement has ended Branka Petrov - Serbia - The ontology of gender Now more than ever it is important to define what gender IS. I will draw upon Heideggers' terminology to provide one way of understanding gender as a phenomenon. Jade Whitehouse - Australia - News from Women's Rights Network Australia (WRNA) in Sydney There is also a monthly AUS/NZ FQT, on the last Saturday of the month at 7pm (Canberra, Melbourne, Sydney)/9pm (NZ). Register to attend at https://bit.ly/registerFQTAUSNZ. On Sundays (10am UK time), our webinar series, Radical Feminist Perspectives, offers a chance to hear leading feminists discuss radical feminist theory and politics. Register at https://bit.ly/registerRFP. Attendance of our live webinars is women-only; men are welcome to watch/share recordings here on YouTube.  WDI is the leading global organisation defending women's sex-based rights against the threats posed by gender identity ideology. Find out more at https://womensdeclaration.com, where you can join more than 30,000 people and 418 organisations from 157 countries in signing our Declaration on Women's Sex-based Rights. The Declaration reaffirms the sex-based rights of women which are set out in the Convention on the Elimination of all Forms of Discrimination against Women adopted by the United Nations General Assembly on 18 December 1979 (#CEDAW). Disclaimer: Women's Declaration International hosts a range of women from all over the world on Feminist Question Time (FQT), on Radical Feminist Perspectives (RFP) and on webinars hosted by country chapters – all have signed our Declaration or have known histories of feminist activism - but beyond that, we do not know their exact views or activism. WDI does not know in detail what they will say on webinars. The views expressed by speakers in these videos are not necessarily those of WDI and we do not necessarily support views or actions that speakers have expressed or engaged in at other times. As well as the position stated in our Declaration on Women's Sex-based Rights, WDI opposes sexism, racism and anti-semitism. For more information, see our Frequently Asked Questions (https://womensdeclaration.com/en/about/faqs/) or email info@womensdeclaration.com. #feminism #radicalfeminism #womensrights

Modern man is unmoored and uprooted from his essence and set off-course from his destiny. Is there any way to recapture our true Being and “destine,” as a culture, towards a new future? We elucidate some of Heideggers' most foundational and troublesome concepts, expand the insights with Carl Jungs idea of the unconscious and archetypes, and propose what may be a way to get western civilization back on track and carry us into the future. In one of the most intellectually stimulating conversations thus far on the Astral Flight podcast, Scott Mannion and I explore the current state of nihilism in the west, and in so doing perhaps make Hedieggers technical jargon more accessible and Jungs metaphysical concepts more real.Scott Mannion is one of the most insightful and intellectually nimble podcasters working today, and his youtube show and podcast are without peer. He brings some of the most important thinkers of the dissident right together to discuss a heritage that sometimes seems to be slipping through our fingers, and how to regain our cultural and spiritual foundations. I'm honored to have been on his show and to have him on mine. I look forward to having him back.Follow him here: ScottMannion.comFollow me on substack: Astralflight.substack.com

Modern man is unmoored and uprooted from his essence and set off-course from his destiny. Is there any way to recapture our true Being and “destine,” as a culture, towards a new future? We elucidate some of Heideggers' most foundational and troublesome concepts, expand the insights with Carl Jungs idea of the unconscious and archetypes, and propose what may be a way to get western civilization back on track and carry us into the future. In one of the most intellectually stimulating conversations thus far on the Astral Flight podcast, Scott Mannion and I explore the current state of nihilism in the west, and in so doing perhaps make Hedieggers technical jargon more accessible and Jungs metaphysical concepts more real.Scott Mannion is one of the most insightful and intellectually nimble podcasters working today, and his youtube show and podcast are without peer. He brings some of the most important thinkers of the dissident right together to discuss a heritage that sometimes seems to be slipping through our fingers, and how to regain our cultural and spiritual foundations. I'm honored to have been on his show and to have him on mine. I look forward to having him back.Follow him here: ScottMannion.comFollow me on substack: Astralflight.substack.com

Modern man is unmoored and uprooted from his essence and set off-course from his destiny. Is there any way to recapture our true Being and “destine,” as a culture, towards a new future? We elucidate some of Heideggers' most foundational and troublesome concepts, expand the insights with Carl Jungs idea of the unconscious and archetypes, and propose what may be a way to get western civilization back on track and carry us into the future. In one of the most intellectually stimulating conversations thus far on the Astral Flight podcast, Scott Mannion and I explore the current state of nihilism in the west, and in so doing perhaps make Hedieggers technical jargon more accessible and Jungs metaphysical concepts more real.Scott Mannion is one of the most insightful and intellectually nimble podcasters working today, and his youtube show and podcast are without peer. He brings some of the most important thinkers of the dissident right together to discuss a heritage that sometimes seems to be slipping through our fingers, and how to regain our cultural and spiritual foundations. I'm honored to have been on his show and to have him on mine. I look forward to having him back.Follow him here: ScottMannion.comFollow me on substack: Astralflight.substack.com

Donera månadsvis: www.underorion.se/stottaSwish: 123 696 24 43I avsnitt 9 läser vi delar av finansmannens Peter Wallenbergs ordförandeord och funderar på......välståndets uppbyggnad eller kanske avsaknad av det,Leif Östling, Karl Hedin, Peter Gyllenhammar, GW och Ingves i en bastu, om huruvida konstgjord köpkraft är köpkraft,tillskrivning av skuld och ansvar,moralisk tolerans mot att delta i ett sjukt system,privatisering av framgång och socialisering av ansvar,och en anmärkningsvärd spaning angående Erik Thedéen.Carola Åkesson och Heideggers varat nämns.För att skriva lyssnarbrev, ställa frågor eller annat så använd kontaktformuläret på: https://underorion.se/about/Hjälp podcasten genom att donera månadsvis, swisha eller skicka krypto!Donationer ger oss möjligheten att kunna fortsätta utan reklam och utan annan finansiering som gör oss mindre oberoende.Donera månadsvis via https://www.underorion.se/stottaSwisha till: 123 696 24 43Bitcoinbc1qemxd23jleknkg9jcrlvve300whfd9a3zt3mzyyAvsnittet spelades in 13 april 2023.

Hans Skjervheims tekster har noe betydelig å si om vår tids utfordringer – fra tiltroen til vitenskapen, filosofiens rolle, forvitringen av den liberale orden, økologisk krise, til algoritmestyrte sosiale medier, «fake news» og identitetspolitikk. Hans Skjervheim (1926-1999) har hatt stor betydning for norsk åndsliv og offentlig ordskifte. Han viste hvordan filosofiske problemstillinger ikke bare angår fagfilosofer, men også er til stede i politisk debatt og i hverdagens små og store utfordringer. Kjernen i Skjervheims kritikk av positivismen var at den representerte en manglende grunnlagstenkning som også gjenspeilet problematiske samfunnstendenser. Universitetet og filosofien hadde dermed en sentral samfunnsoppgave i å stadig minne oss på slike grunnspørsmål.  Er det mulig å ha denne tilliten til filosofien som fag og til universitetet som institusjon i dag? Er det fremdeles rom for den intellektuelle som betrakter fagkritikk som samfunnskritikk? Kommentator: Gunnar Skirbekk   Lars Petter Storm Torjussen er førsteamanuensis ved Institutt for pedagogikk, UiB. Hans siste bøker er Arven etter Skjervheim (red.) (2022), Grunnspørsmål i pedagogikken (red.) (2021) og Heideggers testamente (red.) (2019).   Møteleder: Anders Johansen

Kurt Heidegger is often misrepresented, particularly in terms of his views on vegetarianism and veganism. In this story, MacAskill discusses Heidegger's thoughts on agapanthus, which are featured prominently in his book, Being and Time.

Was ist Technik eigentlich und was sagt sie über den Menschen, der sie benutzt, aus? Die Technik lässt sich als List beschreiben, die weiß, wie man Dinge, die aus der Welt kommen, nutzbar macht, die Natur überlistet und sich ihrer Kräfte bedient. Das technische Denken ist folglich ein verobjektierendes Denken. Es stellt sich das Seiende als Objekt vor, als etwas Vorhandenes, zur Benutzung verfügbar. Der technisch denkende Mensch sieht die Natur als bloße Ressource. Durch seinen Willen zur Herstellung sowie seinen Fokus auf Nützlichkeit und Verwertbarkeit übersieht der Mensch die eigene Bedeutung der Dinge. So könnte man, in Kürze, die Position des deutschen Philosophen Martin Heidegger beschreiben, der sich in mehreren Aufsätzen mit der Rolle der Technik beschäftigt hat. Im KaiserTV-Interview spreche ich mit dem Vorsitzenden der Martin-Heidegger-Gesellschaft, Harald Seubert, über Heideggers kritisches Nachdenken über die Technosphäre. Es geht um das Eingreifen in die Natur des Menschen, das "Gestell" und die "Machenschaft" der Technik, wie etwa die Atomkraft oder die die Raumfahrt, die ein anderes In-der-Welt-Sein mit sich bringen, sowie um die Möglichkeit einer guten, dem Menschen zugewandten Technik. Prof. Dr. Harald Seubert ist deutscher Philosoph, evangelischer Theologe, Hochschullehrer sowie Autor zahlreicher Bücher wie beispielsweise "Philosophiegeschichte des 20. Jahrhunderts. Das Strahlen im Zeichen triumphalen Unheils". Seine Webseite: Sein Youtube-Kanal:  

Ingvild Torsen og Einar leser Heideggers klassiker om kunstverkets opprinnelse.

Den tyske filosofen Martin Heidegger (1889-1976) är en komplicerad historia. Dels för svårighetsgraden i hans filosofiska verk – dels för hans ökända samröre med nazismen. Med storverket "Vara och tid" (1927) förändrade han 1900-talsfilosofin och la grunden till existentialismen. Genom att flytta fokus från metafysiken till vardagens känslor och bestyr ville ha nå fram till varats väsen. Men vad gör vi med Heideggers tänkande idag, när vi vet att han själv såg sin filosofi i nationalsocialistiskt ljus? Hur kunde i så fall Sarte och många andra franska vänsterintellektuella bli så inspirerade av hans tänkande? Bildningspodden introducerar en av det senaste seklets mest inflytelserika filosofer och diskuterar hans komplicerade eftermäle. Gäst i avsnittet är Sven-Olov Wallenstein, professor i filosofi vid Södertörns högskola och översättare av en stor mängd filosofiska verk, däribland flera av Heideggers skrifter. Samtalsledare och producent: Magnus Bremmer. Bildningspodden är en del av bildningsmagasinet Anekdot. Fler poddar, filmer och essäer hittar du på Anekdot.se.

In deze eerste aflevering bespreek ik het tragische lot van Oidipous aan de hand van Sofokles' 'Koning Oidipous'. Wat is een tragedie? Wat maakt het lot van Oidipous tragisch? Wat heeft de tragedie ons te vertellen over onszelf? Je hoort het hier! Ik gebruik de vertaling van Evert Straat, uitgegeven in 1962 door Bert Bakker/Daamen te Den Haag. Voor een goede hedendaagse vertaling, zie 'Vijf tragedies' verschenen bij Athenaeum: https://www.athenaeum.nl/boek?authortitle=sofokles/vijf-tragedies--9789025312091. Voor een voorbeeld van Heideggers analyse van 'aletheia', zie bijvoorbeeld §44 van 'Zijn en Tijd'. Het aangehaalde boek van Nietzsche is uitgegeven bij de Nietzsche-bibliotheek onder de titel 'De geboorte van de tragedie, of Griekse cultuur en pessimisme'. Ben je het al? Nee? Wees niet getreurd, want met één klik op de knop ben je Vriend van de Show! Klik door naar https://vriendvandeshow.nl/eenwereldaanliteratuur Vragen of opmerkingen? Stuur een mail naar eenwereldaanliteratuur@gmail.com

Den ene kallas 1900-talets största poet, den andre för samma sekels största filosof. Den ena var överlevare, den andra nazist. Mikel van Reis skildrar mötet mellan Paul Celan och Martin Heidegger. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publiceras 2017-11-02.Det är augusti 1948 i Paris och den 27-årige, rumänskfödde poeten som just tagit sig det nya namnet Paul Celan skriver till en anhörig i Israel. Han är just kommen till staden och ser nu en oerhörd uppgift framför sig.Han skriver i brevet: Kanske är jag en av de sista i Europa som måste leva den judiska andlighetens öde till sitt slut. Europa ligger i ruiner och de förföljda som överlevt Förintelsen irrar hemlöst mot en marginal av fortsatt liv. Förintelsen i Rumänien var skoningslös. 400 000 människor mördades.Vad kan poesin säga om detta tillstånd i tiden? Eller mer precist hur skall Celan som överlevande poet kunna ge den bråddjupa tidserfarenheten språkets maximalt förtätade rymd av dröm och vaka? Det är vad han gör de kommande åren fram till sin död 1970. Han är rumänsk jude, han skriver på tyska men lever sitt författande liv i Paris. I åtta diktsamlingar ger han som ingen annan - poesin en svindlande komplexitet med djupa filosofiska förgreningar.Två decennier senare. Det är en mulen sommardag 1967 i södra Tyskland, närmare bestämt i universitetsstaden Freiburg. Tidens störste tänkare skall då möta tidens störste poet. Filosofen heter Martin Heidegger och poeten var alltså Paul Celan.Den förste en urtysk med nazistiskt bagage och den andre en överlevande jude från den tyskspråkiga periferin. Heidegger hade varit nazistisk universitetsrektor 1933 och sedan partimedlem under tolv år.De två är varandras motsatser och ändå fanns här ömsesidiga band vad gäller tänkandet kring filosofi och poesi. Grundades filosofin i poesins heliga uttryck eller var denna grund nu i själva verket en avgrund? Det senare blev Celans insikt. Det poetiska ordet uppenbarade inte Varats väsen utan människans bräcklighet och ändlighet.  Den store tyske anden hade ju legitimerat de allra värsta demonerna.Det hela började 1951 samma år som Heidegger tagits i nåder i Freiburg som avnazifierad. Celan möter då den österrikiska poeten Ingeborg Bachmann som just disputerat på en avhandling om Heidegger. En förälskelse tar fart men som skall bli en olycklig kärlekssaga.Med den förälskelsen börjar Celan att läsa Heideggers verk, bok efter bok. Under femtiotalet får han själv sin poesi utgiven i Tyskland och han prisas högt av det litterära etablissemanget.Poeten och filosofen börjar växla brev och böcker, men efter hand blir Celans relation till Heidegger alltmer inflammerad. Han beundrar filosofens verk, men fylls av agg mot hans obekymrade medlöperi. Den store tyske anden hade ju legitimerat de allra värsta demonerna. Nu var han knäpptyst om sin nazism.Skall de träffas? Så sker alltså 1967. Den 24 juli läser Celan sin poesi för auditoriet på Freiburgs universitet. Det är mer än tusen personer i publiken och Heidegger sitter på främsta raden. Det är i samma sal där Heidegger hade hållit sitt beryktade rektorstal 1933.Situationen är mycket spänd. Celan meddelar bryskt att han inte vill fotograferas med den hövlige Heidegger. Poeten hade i flera år härjats av paranoia och skarpa humörsvängningar efter en förtalskampanj i tysk press. Celan såg övervintrande nazister i alla riktningar.Till saken hör även att Celan var tillfälligtvis utskriven från en psykiatrisk klinik i Paris. I januari samma år hade han försökt beröva sig livet med en kniv i bröstet.Efter läsningen i Freiburg inviterar Heidegger Celan till sin skidstuga i Todtnauberg i närliggande Schwarzwald. Där kunde de ju promenera tillsammans - och samtala. Celan tackar överraskande nog ja och dagen efter den 25 juli far de i väg i bil. Vädret är regntungt.Vad som nu händer är mycket diskuterat. De flesta beskriver mötet som en stor besvikelse för Celan.Kunde inte Heidegger fatta pennan och varna för nazismen?De når den lilla skidstugan med brunnen med den berömda åttkantiga stjärntärningen. De dricker brunn och går in. Celan skriver i gästboken följande rader: In i gästboken med blicken på brunnsstjärnan, med förhoppning om ett kommande ord i hjärtat. Den 25 juli 1967. Paul Celan.Han väntade sig en förklaring av Heidegger för det nazistiska medlöperiet, men de orden kom aldrig över läpparna. Hade filosofen slutit sig inne i självtillräcklighet? Var han en stor filosof men en liten människa? En jättelik dvärg, som Edgar Morin kallade honom.De tar en promenad. De två skall bege sig till en högmosse. De går på kavelstigar över våtmarker. Den botaniskt bildade Celan noterar växtligheten noga, men regnet får dem att stanna och till slut återvända. De når inte fram.Celan är djupt missräknad, men i bilen tillbaka till Freiburg talar han klarspråk med den så tystlåtne filosofen. Kunde inte Heidegger fatta pennan och varna för nazismen? Det frågar han lite senare i ett brev till hustrun Gisèle.                                                                Celan reser hem från Freiburg till Paris och psykiatrin där. Han skriver en ordknapp dikt med titeln Todtnauberg. Var den ett uttryck för hans djupa besvikelse? Mötet som icke-möte?Kanske är det inte hela bilden. Somliga vittnar om Celans muntra lättnad efter mötet. Som att en spänning löstes upp. Jag tror själv att den dikten uttrycker den djupa klyvnaden mellan beundran och aversion.ordet för ordet das Wort är infogat i diktens exakta hjärtpunkt. Ordet om förlåtelse som inte kom.Celan kan inte ge upp Heidegger, han måste replikera på filosofen, men också uttrycka en förhoppning. I dikten läser vi orden från gästboken om brunnen med stjärntärningen och förhoppningen om en tänkandes kommande ord i hjärtat.I hans dikt är orden som gruvgångar. Vi anar att den vandrande poeten befinner sig mellan bergets underjord och himlens regn. Poeten kan floran Arnika, Augentrost. Arnika och ögontröst var läkeörter. För den sårade Celan? Den första har en gul fläck i kalken, som en judefläck. Den senare vidrör ett ungdomsminne från arbetslägren i Rumänien 1942. Jag noterar att ordet för ordet das Wort är infogat i diktens exakta hjärtpunkt. Ordet om förlåtelse som inte kom.Dikten slutar med regn, mycket regn och en känsla av underjord och dolda döda. Namnet på blomman orchis liknar Orkus, romarnas namn för underjorden.  Todtnauberg blir här också Dödsberget. Ljuset blev för Paul Celan också ett kallt och nattligt strålkastarljus.Det är dock inte sista mötet. Celan återvänder faktiskt till Freiburg och Heidegger följande år sommaren 1968. De två gör om sin bergsvandring till högmossen. Men vad som då passerar vet vi ingenting om.När poeten och filosofen möts ytterligare två år senare vid ett Hölderlinjubileum är Celans själsliga tillstånd akut. Poeten brusar upp i vrede över filosofen. Och filosofen säger sedan: Han är sjuk hjälplöst. En månad senare dränker sig Celan i Seine i Paris. Troligen den 20 april 1970.Man kan då åter betänka den uppgift som han förelade sig i augusti 1948 i ett brev till en anhörig i Israel. Den oerhörda uppgiften som nu ändade djupt tragiskt: Kanske är jag en av de sista i Europa som måste leva den judiska andlighetens öde till sitt slut.Hur kan den djupa skillnaden mellan filosofen och poeten då läsas? Det kan handla om ljuset. Ett nyckelbegrepp hos Heidegger är Lichtung som betyder glänta, en solljus plats i skogen där Varat uppenbaras för den vandrande.Celan vänder på begreppet i sin boktitel "Lichtzwang", ljustvång. Postumt utgiven 1970 med bland annat dikten Todtnauberg. Ljustvånget som motsatsen till solljuset. Ljuset blev för Paul Celan också ett kallt och nattligt strålkastarljus. Lägerljuset.Mikael van Reis, litteraturvetare, författare och skribent

A new episodeSupport this podcast at — https://redcircle.com/cbs-radio-mystery-theater/donationsAdvertising Inquiries: https://redcircle.com/brandsPrivacy & Opt-Out: https://redcircle.com/privacy

Roman hat beim Entstauben ein Bändchen des umstrittenen Philosophen Martin Heidegger gefunden: "Die Frage nach der Technik". Wenn das nicht mal was für die Netztheologen wäre? Und Chris kommt bestimmt mit der Nazi-Keule. Die beiden gehen der Sache mit der Technik mal auf den Grund und versuchen, ihr eine (absurde) christliche Perspektive entgegenzustellen.

From Heidegger's Being and Time. A masterwork of analytic existential Philosophy. We explore what aspects of reality are to be considered in approaching what reality consists in the definition for truly being whatever it is. We look into Heideggers word play on the subject of demonstrating what happens within our vision of being anything at all.support this podcast at patreon.com/solomonstemple

Det tyske filosof Martin Heidegger. Hvad betyder det, at Heidegger var nazist? Heideggers filosofi og arven fra Husserl.

Prof. Dr. Heinrich Beck, Bamberg https://sites.google.com/site/profheinrichbeck/ https://www.peterlang.com/view/title/66165

In de tiende aflevering van Radio Horzelnest spreken we met filosoof dr. Joris Raven over tijd, technologie en de smartphone naar aanleiding van zijn proefschrift: ‘Realtime realiteit: Een exploratie van taal, techniek en tijd met Martin Heidegger en Sybren Polet'. Joris begint zijn proefschrift met een ervaringsfeit: “Is het niet verbazingwekkend hoe onze kostbare tijd in de greep is geraakt van internet en smartphone.” Ongetwijfeld heeft u ook gemerkt bij uzelf of anderen om u heen hoe moeilijk het is geworden om de mobiel weg te leggen. Velen van ons brengen ettelijke uren per dag scrollend, swipend, klikkend en likend door op onze smartphone, tablet of computer. In deze schermwereld verdampt de geografische ruimte, alles is present. Ook de tijd verdwijnt, alles is instantaan te raadplegen en we kunnen in realtime met mensen aan de andere kant van de aardkloot communiceren. Maar hoe nog na te denken bij dit tijdperk van informatisering en onze gedigitaliseerde toestand? In deze aflevering vertelt Joris Raven onder meer over de betekenis van tijd in het tijdperk van de informatisering, de invloed van de smartphone, de invasieve en immersieve kanten van deze technologie, Heideggers techniek-kritiek en de versmelting van techniek en mens en het techno-optimisme in het dichten van Sybren Polet.

CBS Radio Mystery Theater 78-02-07 (0778) Dr Heideggers Experiment

A new episodeSupport this podcast at — https://redcircle.com/cbs-radio-mystery-theater/donationsAdvertising Inquiries: https://redcircle.com/brandsPrivacy & Opt-Out: https://redcircle.com/privacy

A new episodeSupport this podcast at — https://redcircle.com/cbs-radio-mystery-theater/donationsAdvertising Inquiries: https://redcircle.com/brandsPrivacy & Opt-Out: https://redcircle.com/privacy

Die Berufung nach Berlin lehnte Martin Heidegger ab. Stattdessen blieb eine Hütte im Schwarzwald sein Denk- und Schreibort. Die Entscheidung begründete er 1934 - ganz im Sinne der NS-Blut-und-Boden-Ideologie - mit der "Bodenständigkeit" seines Denkens. Ein Besuch von Heideggers Hütte. Von Ania Mauruschat www.deutschlandfunkkultur.de, Sein und Streit Hören bis: 19.01.2038 04:14 Direkter Link zur Audiodatei

Det har i lang tid været alment kendt, at den tyske filosof Martin Heidegger var nazistisk universitetsrektor fra 1933-34, og at han desuden aldrig meldte sig ud af nazistpartiet eller tog offentligt afstand fra jødeudryddelserne. Imidlertid har det i ligeså lang tid været almindeligt at opfatte Heideggers nazisme som en simpel karrierefremmende beslutning og en rent personlig fejltagelse, der med selvfølgelighed kan adskilles fra kernen i hans tænkning.Efter udgivelsen af de såkaldte sorte hæfter, hvori Heidegger etablerer en intim forbindelse mellem sin værensfilosofi og nazismen og antisemitismen, er denne bagatelisering imidlertid blevet lidt mere vanskelig. De demonstrerer nemlig entydigt, at Heidegger selv så antisemitismen som en integreret del af sit filosofiske projekt. Spørgsmålet er nu, om vi andre, Heidegger-læserne, er nødt til gøre det samme. Hvilke konsekvenser har de sorte hæfter for en tradition, der har hyldet Martin Heidegger som en af de største tænkere i det 20. århundrede? Til at diskutere dette har vi haft besøg af Søren Gosvig Olesen, lektor i filosofi ved Københavns Universitet og oversætter af Jean-Luc Nancys essay “Heideggers banalitet”, som netop er udkommet på Forlaget Wunderbuch.

Das Alltagspolitische eines "Meisterdenkers" Mitschnitt einer Veranstaltung am 9. Oktober 2014 in der Reihe „Philosophische Gespräche“ Referent: Prof. Dr. Hans-Christoph Rauh Wie konnte ausgerechnet Martin Heidegger, ein weltweit anerkannter Meisterdenker aus Deutschland, den Nazis verfallen? Diese Frage erhält neue Aktualität durch die im Rahmen der Heidegger-Gesamtausgabe begonnene Erstveröffentlichung der "seinsphilosophischen Denktagebücher", die den Zeitraum von 1931 bis 1941 umfassen. Der Vortrag analysiert die Denktagebücher und stellt sie in den Gesamtzusammenhang von Heideggers Philosophie.

Den ene kallas 1900-talets största poet, den andre för samma sekels största filosof. Den ena var överlevare, den andra nazist. Mikel van Reis skildrar mötet mellan Paul Celan och Martin Heidegger. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes för första gången 2017. Det är augusti 1948 i Paris och den 27-årige, rumänskfödde poeten som just tagit sig det nya namnet Paul Celan skriver till en anhörig i Israel. Han är just kommen till staden och ser nu en oerhörd uppgift framför sig. Han skriver i brevet: Kanske är jag en av de sista i Europa som måste leva den judiska andlighetens öde till sitt slut.  Europa ligger i ruiner och de förföljda som överlevt Förintelsen irrar hemlöst mot en marginal av fortsatt liv. Förintelsen i Rumänien var skoningslös. 400 000 människor mördades. Vad kan poesin säga om detta tillstånd i tiden? Eller mer precist hur skall Celan som överlevande poet kunna ge den bråddjupa tidserfarenheten språkets maximalt förtätade rymd av dröm och vaka?  Det är vad han gör de kommande åren fram till sin död 1970. Han är rumänsk jude, han skriver på tyska men lever sitt författande liv i Paris. I åtta diktsamlingar ger han som ingen annan - poesin en svindlande komplexitet med djupa filosofiska förgreningar. Två decennier senare. Det är en mulen sommardag 1967 i södra Tyskland, närmare bestämt i universitetsstaden Freiburg. Tidens störste tänkare skall då möta tidens störste poet. Filosofen heter Martin Heidegger och poeten var alltså Paul Celan. Den förste en urtysk med nazistiskt bagage och den andre en överlevande jude från den tyskspråkiga periferin. Heidegger hade varit nazistisk universitetsrektor 1933 och sedan partimedlem under tolv år. De två är varandras motsatser och ändå fanns här ömsesidiga band vad gäller tänkandet kring filosofi och poesi. Grundades filosofin i poesins heliga uttryck eller var denna grund nu i själva verket en avgrund? Det senare blev Celans insikt. Det poetiska ordet uppenbarade inte Varats väsen utan människans bräcklighet och ändlighet.   Den store tyske anden hade ju legitimerat de allra värsta demonerna. Det hela började 1951 samma år som Heidegger tagits i nåder i Freiburg som avnazifierad. Celan möter då den österrikiska poeten Ingeborg Bachmann som just disputerat på en avhandling om Heidegger. En förälskelse tar fart men som skall bli en olycklig kärlekssaga. Med den förälskelsen börjar Celan att läsa Heideggers verk, bok efter bok. Under femtiotalet får han själv sin poesi utgiven i Tyskland och han prisas högt av det litterära etablissemanget. Poeten och filosofen börjar växla brev och böcker, men efter hand blir Celans relation till Heidegger alltmer inflammerad. Han beundrar filosofens verk, men fylls av agg mot hans obekymrade medlöperi. Den store tyske anden hade ju legitimerat de allra värsta demonerna. Nu var han knäpptyst om sin nazism. Skall de träffas? Så sker alltså 1967. Den 24 juli läser Celan sin poesi för auditoriet på Freiburgs universitet. Det är mer än tusen personer i publiken och Heidegger sitter på främsta raden. Det är i samma sal där Heidegger hade hållit sitt beryktade rektorstal 1933. Situationen är mycket spänd. Celan meddelar bryskt att han inte vill fotograferas med den hövlige Heidegger. Poeten hade i flera år härjats av paranoia och skarpa humörsvängningar efter en förtalskampanj i tysk press. Celan såg övervintrande nazister i alla riktningar. Till saken hör även att Celan var tillfälligtvis utskriven från en psykiatrisk klinik i Paris. I januari samma år hade han försökt beröva sig livet med en kniv i bröstet. Efter läsningen i Freiburg inviterar Heidegger Celan till sin skidstuga i Todtnauberg i närliggande Schwarzwald. Där kunde de ju promenera tillsammans - och samtala. Celan tackar överraskande nog ja och dagen efter den 25 juli far de i väg i bil. Vädret är regntungt. Vad som nu händer är mycket diskuterat. De flesta beskriver mötet som en stor besvikelse för Celan. Kunde inte Heidegger fatta pennan och varna för nazismen? De når den lilla skidstugan med brunnen med den berömda åttkantiga stjärntärningen. De dricker brunn och går in. Celan skriver i gästboken följande rader: In i gästboken med blicken på brunnsstjärnan, med förhoppning om ett kommande ord i hjärtat. Den 25 juli 1967. Paul Celan. Han väntade sig en förklaring av Heidegger för det nazistiska medlöperiet, men de orden kom aldrig över läpparna. Hade filosofen slutit sig inne i självtillräcklighet? Var han en stor filosof men en liten människa? En jättelik dvärg, som Edgar Morin kallade honom. De tar en promenad. De två skall bege sig till en högmosse. De går på kavelstigar över våtmarker. Den botaniskt bildade Celan noterar växtligheten noga, men regnet får dem att stanna och till slut återvända. De når inte fram. Celan är djupt missräknad, men i bilen tillbaka till Freiburg talar han klarspråk med den så tystlåtne filosofen. Kunde inte Heidegger fatta pennan och varna för nazismen? Det frågar han lite senare i ett brev till hustrun Gisèle.                                                                 Celan reser hem från Freiburg till Paris och psykiatrin där. Han skriver en ordknapp dikt med titeln Todtnauberg. Var den ett uttryck för hans djupa besvikelse? Mötet som icke-möte? Kanske är det inte hela bilden. Somliga vittnar om Celans muntra lättnad efter mötet. Som att en spänning löstes upp. Jag tror själv att den dikten uttrycker den djupa klyvnaden mellan beundran och aversion. ordet för ordet das Wort är infogat i diktens exakta hjärtpunkt. Ordet om förlåtelse som inte kom. Celan kan inte ge upp Heidegger, han måste replikera på filosofen, men också uttrycka en förhoppning. I dikten läser vi orden från gästboken om brunnen med stjärntärningen och förhoppningen om en tänkandes kommande ord i hjärtat. I hans dikt är orden som gruvgångar. Vi anar att den vandrande poeten befinner sig mellan bergets underjord och himlens regn. Poeten kan floran Arnika, Augentrost. Arnika och ögontröst var läkeörter. För den sårade Celan? Den första har en gul fläck i kalken, som en judefläck. Den senare vidrör ett ungdomsminne från arbetslägren i Rumänien 1942. Jag noterar att ordet för ordet das Wort är infogat i diktens exakta hjärtpunkt. Ordet om förlåtelse som inte kom. Dikten slutar med regn, mycket regn och en känsla av underjord och dolda döda. Namnet på blomman orchis liknar Orkus, romarnas namn för underjorden.  Todtnauberg blir här också Dödsberget.  Ljuset blev för Paul Celan också ett kallt och nattligt strålkastarljus. Det är dock inte sista mötet. Celan återvänder faktiskt till Freiburg och Heidegger följande år sommaren 1968. De två gör om sin bergsvandring till högmossen. Men vad som då passerar vet vi ingenting om. När poeten och filosofen möts ytterligare två år senare vid ett Hölderlinjubileum är Celans själsliga tillstånd akut. Poeten brusar upp i vrede över filosofen. Och filosofen säger sedan: Han är sjuk hjälplöst. En månad senare dränker sig Celan i Seine i Paris. Troligen den 20 april 1970. Man kan då åter betänka den uppgift som han förelade sig i augusti 1948 i ett brev till en anhörig i Israel. Den oerhörda uppgiften som nu ändade djupt tragiskt: Kanske är jag en av de sista i Europa som måste leva den judiska andlighetens öde till sitt slut. Hur kan den djupa skillnaden mellan filosofen och poeten då läsas? Det kan handla om ljuset. Ett nyckelbegrepp hos Heidegger är Lichtung som betyder glänta, en solljus plats i skogen där Varat uppenbaras för den vandrande. Celan vänder på begreppet i sin boktitel "Lichtzwang", ljustvång. Postumt utgiven 1970 med bland annat dikten Todtnauberg. Ljustvånget som motsatsen till solljuset. Ljuset blev för Paul Celan också ett kallt och nattligt strålkastarljus. Lägerljuset. Mikael van Reis litteraturvetare, författare och skribent

Einführungsvortrag zum Philosophieseminar "Sprache der Seele. Über die Poesie und warum wir ohne sie nicht leben können", von Christoph Quarch - Januar 2018 in Bayreuth ********* Platon nannte sie einen »Heiligen Wahnsinn«, Hölderlin hielt sie für das »gefährlichste« aber auch »unschuldigste aller Geschäfte«, Heidegger meinte, in ihr vollziehe sich die »Stiftung des Seins«: Die meisten unserer Philosophen haben sich vor der Dichtung verbeugt und sie als eigentlichen Quell und Ursprung des Denkens gefeiert. Heute hingegen ist die Poesie zu einer Randerscheinung geworden, die wohl von manchen Liebhabern geschätzt oder als Unterhaltung im Poetry-Slam eine neue Lebensform gefunden hat, von deren lebensspendendem Mysterium und ihrer kulturprägenden Kraft wir aber fast nichts mehr ahnen. Das Mysterium, das die Seele eines Menschen erblühen lässt: die Verdichtung der Welt zur Sprache ebenso wie die Verdichtung des eigenen Lebens zu einer sinnvollen Gestalt. Es tut Not, die Dichtung in unser Leben zu lassen, denn ohne sie können wir wohl unsere Zeit totschlagen, Erfüllung aber finden wir nicht. Wir lesen und befassen uns mit den Werken Hölderlins und Heideggers.

Filosoffen om besindighed og de to første græske kardinaldyder, fronesis og sofrosyne: I denne podcast taler Anders Fogh Jensen om besindighed. Det er to af de fire græske kardinaldyder, der er i fokus her. Visdom (fronesis) og mådehold (sofrosyne). Anders Fogh Jensen taler om besindighed som en dyd, om tid, om Heideggers forhold til besindighed, om kedsomhed og om besindighedens vilkår i dag.

Filosoffen om besindighed og de to første græske kardinaldyder, fronesis og sofrosyne: I denne podcast taler Anders Fogh Jensen om besindighed. Det er to af de fire græske kardinaldyder, der er i fokus her. Visdom (fronesis) og mådehold (sofrosyne). Anders Fogh Jensen taler om besindighed som en dyd, om tid, om Heideggers forhold til besindighed, om kedsomhed og om besindighedens vilkår i dag.

Hvilke politiske og personlige budskaber indeholder Beyoncés visuelle album Lemonade fra 2016? Hvad har albummet til fælles med et døende menneskes sidste sindstilstande? Hvordan skriver man en bachelor om en af vor tids største popikoner? Alt dette gør Katrine fra Medievidenskab på SDU os klogere på i dette afsnit af Opgavebanken. Lyt med og lær om: • Martin Heideggers hermeneutiske analysemetode • Elisabeth Kübler-Ross’ 5 stadier af sorg • Lemonades samfundskritiske perspektiv • Hvem Becky with the good hair er

Latest episode of CBS Radio Mystery Theater | Old Time Radio --- Send in a voice message: https://anchor.fm/otr-cbs-radio-mystery-theater/message Support this podcast: https://anchor.fm/otr-cbs-radio-mystery-theater/support

Filosoferna Hans Ruin och Anna-Karin Selberg och musikvetaren och kritikern Erik Wallrup diskuterar den nazism och antisemitism som bekräftas i Heideggers anteckningsböcker från 1930-1950 talet. Heidegger och nazismen.Den tyska filosofen Martin Heidegger var en av den västerländska filosofins största tänkare under förra seklet. Men han var också känd nazist. Ändå väckte det förvåning när hans anteckningsböcker från 1930-1940 talet nyligen publicerades. Där framkommer det att han också var antisemit, vilket han förnekat i en intervju före sin död. Medvekande: Filosoferna Hans Ruin och Anna-Karin Selberg och musikvetaren och kritikern Erik Wallrup. Programledare och producent Peter Sandberg.