Podcasts about William Warfield

Sometimes when I look back on past episodes of Countermelody, I surprise myself with how good they were, even in the early days when I was still trying to figure everything out. This episode, first posted as a bonus episode five years ago is a good example of that. Earlier that season I had coined the term “Full-Figured Baroque” to describe the “old-fashioned” style of Baroque performance that I personally prefer to what one currently hears in churches and concert halls around the world and on recordings. This episode was devoted to Baroque music composed specifically for the Christmas season, recorded between 1940 and 1992, and performed in deliciously non-period style, replete with deliberate tempi, judiciously applied vibrato, and stately ritardandi. There is a special focus on the Christmas portion of Handel's Messiah and Bach's Weihnachts-Oratorium and assorted cantatas for the Advent, Christmas, and Epiphany season. Singers include Janet Baker, Tom Krause, Jerry Hadley, Margaret Marshall, Francisco Araiza, Russell Oberlin, Helen Watts, William Warfield, John Shirley-Quirk, Peter Schreier, Heather Harper, Shirley Verrett, Edith Mathis, Hermann Prey, Marga Höffgen, Agnes Giebel, Kurt Equiluz, Florence Quivar, Aksel Schiøtz, Kirsten Flagstad, Christa Ludwig, Edith Mathis, Brigitte Fassbaender. Ernst Haefliger, Jennifer Vyvyan, Anna Reynolds, Judith Blegen, Fritz Wunderlich, Elly Ameling, Peter Schreier, and Gundula Janowitz. Conductors include Neville Marriner, Raymond Leppard, Colin Davis, Karl Richter, Lorin Maazel, Helmut Winschermann, Vittorio Negri, Karl Münchinger, Leonard Bernstein, Herbert von Karajan, Eugene Ormandy, Adrian Boult, Andrew Davis, and Eugen Jochum, among others. Don't miss out on this full-figured Christmas treat! Countermelody is a podcast devoted to the glory and the power of the human voice raised in song. Singer and vocal aficionado Daniel Gundlach explores great singers of the past and present focusing in particular on those who are less well-remembered today than they should be. Daniel's lifetime in music as a professional countertenor, pianist, vocal coach, voice teacher, and journalist yields an exciting array of anecdotes, impressions, and “inside stories.” At Countermelody's core is the celebration of great singers of all stripes, their instruments, and the connection they make to the words they sing. By clicking on the following link (https://linktr.ee/CountermelodyPodcast) you can find the dedicated Countermelody website which contains additional content including artist photos and episode setlists. The link will also take you to Countermelody's Patreon page, where you can pledge your monthly or yearly support at whatever level you can afford.

William Warfield was a famous opera singer, born in the U.S state of Arkansas in 1920. Known for his rich baritone voice and commanding stage presence, the African-American rose to prominence in the mid-20th century, captivating audiences worldwide, and gracing the stages of prestigious opera houses and concert halls. Warfield served in the Army during World War Two, working in military intelligence. After the war, he earned a masters degree at the Eastman School of Music, and was quickly invited to tour Australia where he gave 35 concerts. Warfield then made 6 separate tours of Europe taking the continent by storm. He became a regular guest on radio and television shows. Warfield later became a University of Illinois music professor at Urbana-Champaign, and was later promoted to Chairman of the Voice Department. In 1984 he received a Grammy Award. You will hear William Warfield just as his operatic career was starting to skyrocket, on NBC Radio's popular Edgar Bergen-Charlie McCarthy Show in 1952. One of only a handful of African-Americans to appear on the show during its more than 20 year history. More at KRobCollection.com

Today, Christmas Day 2023, is also the 93rd birthday of my teacher, the great John Wustman. I can think of no better way to conclude Season Four of Countermelody than with a tribute to the man who had the greatest influence on my development as a musician. He's probably best-known for his work with Luciano Pavarotti and as the accompanist in more than thirty Music Minus One LPs from the early 1960s, as well as for his pioneering teaching of scores of accompanists. He has been called “the dean of American accompanists” and many other things, but to me he is and remains primarily my dear friend and mentor. From the late 1950s through the 1980s and beyond, he appeared with nearly all of the greatest singers on the planet, from Richard Tucker, William Warfield, Eleanor Steber, and Jennie Tourel; to Birgit Nilsson, Carlo Bergonzi, Régine Crespin, Nicolai Gedda, and Renata Scotto. He and Russian mezzo-soprano Irina Arkhipova won the 1973 Gran Prix du Disque for their legendary (and matchless) recording of Mussorgsky's Songs and Dances of Death, only one of his many commercial recordings. I have been searching the internet for sound documents of his many live recordings and I'm pleased to say that I have found some rare ones to complement my reminiscences of studying with him in the late 1980s. He wrote to me just this past week that he is currently preparing another live performance of Schubert's Winterreise in early 2024. I am so thrilled to pay tribute to the man who, through his powerful example and influence, forever changed the way I play, sing, talk about, think about, and hear music. Countermelody is a podcast devoted to the glory and the power of the human voice raised in song. Singer and vocal aficionado Daniel Gundlach explores great singers of the past and present focusing in particular on those who are less well-remembered today than they should be. Daniel's lifetime in music as a professional countertenor, pianist, vocal coach, voice teacher, and journalist yields an exciting array of anecdotes, impressions, and “inside stories.” At Countermelody's core is the celebration of great singers of all stripes, their instruments, and the connection they make to the words they sing. By clicking on the following link (https://linktr.ee/CountermelodyPodcast) you can find the dedicated Countermelody website which contains additional content including artist photos and episode setlists. The link will also take you to Countermelody's Patreon page, where you can pledge your monthly support at whatever level you can afford. Bonus episodes available exclusively to Patreon supporters are currently available and further bonus content including interviews and livestreams is planned for the upcoming season.

Greetings Glocal Citizens! This week I have the pleasure getting to know a longtime friend even better from insights into his professional world. An internationally recognized recording artist, vocal coach, songwriter/writer, style influencer, and entrepreneur, Ghanaian-Cuban-American, Jeremiah Abiah inspires artists around the world to learn, love, and live their voice. His creative talents and expertise have made him a sought-after coach for national and international singers, actors, rappers, and public speakers. His influence and involvement have launched the careers of many musicians currently on the charts. As a singer, producer and writer, his recording contributions have been nominated for Grammy Awards, the Latin Grammys, the NAACP Image Awards and the 2020 Oscar Awards with Cynthia Erivo. He works with an array of celebrated artists such as Common, Brandy, Robert Glasper, Ro James and others. He launched TheABIAHway (https://www.jeremiahabiah.com), an artist development platform, to enlighten, inspire, and empower music artists globally and expanding his influence in the music industry. His work has launched the careers of many current music artists on the charts and on Broadway. Clients include Sony, RCA, Atlantic, Columbia Records as well as numerous Broadway and Opera Stars. This former Professor of Voice at Berklee College of Music (https://www.berklee.edu) can be seen on the stage at music festivals, concert halls and teaching Masterclasses worldwide. In 2020, he debuted his popular new Facebook Live talk show, Inside the Singer's Voice (https://www.youtube.com/@insidethesingersvoice/featured) where each episode is an intimate conversation between great singers about great singing. As you'll hear, there's much, much more to Jeremiah's own voice and story. Where to find Jeremiah? On LinkedIn (https://www.linkedin.com/in/jeremiah-abiah-7868369) On Instagram (https://www.instagram.com/jeremiahabiah/) On Facebook (https://web.facebook.com/jeremiahabiahmusic/?_rdc=1&_rdr) On X (https://twitter.com/jeremiahabiah?lang=en) On YouTube (https://www.youtube.com/channel/UCeJKglJcZEtIoR-RgZM5vvA) Topics of interest: About George Michael (https://en.wikipedia.org/wiki/George_Michael) Opera Greats William Warfield (https://www.thehistorymakers.org/biography/william-warfield-39) and Leontyne Price (https://en.wikipedia.org/wiki/Leontyne_Price) Rochester School of the Arts (https://www.rcsdk12.org/SOTA) About Patricia Seymour Alexander (https://www.copelandfuneralhomes.com/obituary/Patricia-Alexander) About the Art Song Repertoire (http://www.tesorochoir.com/Classical%20Repertoire.html) NAACP ACT-SO Acheivement Program (https://naacp.org/our-work/youth-programs/act-so-achievement-program) Eastman School of Music (https://www.esm.rochester.edu) New England Conservatory (https://necmusic.edu) About The Chi's Ntare Mwine (https://en.wikipedia.org/wiki/Ntare_Mwine) Otter.ai (https://otter.ai) Ain't Too Proud, The Musical (https://ainttooproudmusical.com) About Michael Swanson (https://www.faithfilmworks.com/michael-swanson) Ron Simon's SimonSays Entertainment (https://simonsaysentertainment.com) About Pamela Cooper's, The Cooper Company (https://www.thecoopercompany.biz) About Shanice (https://en.wikipedia.org/wiki/Shanice) What is the “Whistle Tone?” (https://en.wikipedia.org/wiki/Whistle_register) About Gospel Great, Yolanda Adams (http://yolandaadamslive.com) Laylah Hathaway (https://www.lalahhathaway.com) Mint Condition's (https://en.wikipedia.org/wiki/Mint_Condition) Stokley Williams (https://www.istokley.com) Claude Kelly (https://en.wikipedia.org/wiki/Claude_Kelly) R&B and Soul Legends Aretha Franklin (https://en.wikipedia.org/wiki/Aretha_Franklin), Luther Vandross (https://en.wikipedia.org/wiki/Luther_Vandross) and Barry White (https://en.wikipedia.org/wiki/Barry_White) About Bill T. Jones (https://newyorklivearts.org/btj-az-company/) Special Guest: Jeremiah Abiah.

Part Two of my “Auld Acquaintance” mini-series on Countermelody continues the exploitation of even more artists who have already been featured on the podcast, but in rare recordings that have only recently come into my collection. Today's episode begins with a tribute to the German-based African American mezzo-soprano Gwendolyn Killebrew, who died on Christmas Eve at the age of 80. Featured artists in the main episode include Paul Robeson, Magda Olivero, Edda Moser, Ileana Cotrubas, Carol Brice, Margaret Price, Igor Gorin, Josephine Baker, Eidé Noréna, Alberta Hunter, Thomas Carey, Christa Ludwig, Sylvia Sass, Francisco Araiza, William Warfield, and many, many more singing everything from reggae to Rigoletto. 2021 gets a better send-off than it deserves, what with these singers and this music that will certainly help us all to approach the upcoming New Year “keeping the song in our hearts!” Countermelody is a podcast devoted to the glory and the power of the human voice raised in song. Singer and vocal aficionado Daniel Gundlach explores great singers of the past and present focusing in particular on those who are less well-remembered today than they should be. Daniel's lifetime in music as a professional countertenor, pianist, vocal coach, voice teacher, and journalist yields an exciting array of anecdotes, impressions, and “inside stories.” At Countermelody's core is the celebration of great singers of all stripes, their instruments, and the connection they make to the words they sing. By clicking on the following link (https://linktr.ee/CountermelodyPodcast) you can find the dedicated Countermelody website which contains additional content including artist photos and episode setlists. The link will also take you to Countermelody's Patreon page, where you can pledge your monthly support at whatever level you can afford. Bonus episodes available exclusively to Patreon supporters are currently available and further bonus content including interviews and livestreams is planned for the upcoming season.

Tony is one the Muni's most prolific performers. Tony made his Muni debut in 1987 as the The Lion in The Wiz. Since then, some of the roles he has played include Lancelot in Camelot in 1990, Jim in Big River in 1994, Coalhouse Walker, Jr. in Ragtime in 2005, Pharaoh in Joseph and the Amazing Technicolor Dreamcoat in 2011 and Pape Ge in Once on This Island, also in 2011. His consummate role was that of Inspector Javert in Les Misérables in 2013. He also was in the ensemble and understudied the legendary William Warfield in our production of Show Boat in 1991. Want to get involved in this project? Email history@themuni.org.

Tom talks with Jack Givens, William Warfield, and Kent Spencer.

This week’s subject is one of the towering figures of 20th century music: the African American bass-baritone William Warfield (1920–2002). Though he sprang to prominence as Joe in the 1951 MGM remake of Show Boat and as Porgy opposite his then-wife Leontyne Price in the US State Department-sponsored 1952 international tour of Porgy and Bess, in my opinion his greatest accomplishments were as a concert singer. This episode focuses on his performances of Aaron Copland’s Old American Songs, his interpretations of German lieder, and, from later in his career, his narration of Copland’s A Lincoln Portrait and the poetry of Langston Hughes. I knew William Warfield, universally known to his students and younger colleagues as “Uncle Bill,” when I was one of the accompanists in his vocal studio at the University of Illinois where I was obtaining my master’s degree. His kindness and his dedication to his craft inspired us all to give of our best. It is my privilege to celebrate the unique and multi-faceted artistry of this unforgettable and treasurable man. Countermelody is a podcast devoted to the glory and the power of the human voice raised in song. Singer and vocal aficionado Daniel Gundlach explores great singers of the past and present focusing in particular on those who are less well-remembered today than they should be. Daniel’s lifetime in music as a professional countertenor, pianist, vocal coach, voice teacher, and journalist yields an exciting array of anecdotes, impressions, and “inside stories.” Occasional guests from the “business” (singers, conductors, composers, coaches, and teachers) lend their distinctive insights. At Countermelody’s core is the interaction between singers of all stripes, their instruments, and the connection they make to the words they sing. At Countermelody’s core is the interaction between singers of all stripes, their instruments, and the connection they make to the words they sing. Please visit the Countermelody website (www.countermelodypodcast.com) for additional content including artist photos and episode setlists. And please head to my Patreon page at www.patreon.com/countermelody to pledge your monthly support at whatever level you can afford. Bonus episodes available only to Patreon supporters are currently available.  

This week Phil and Adam talk to a returning guest. Azia Wiggins helps answer a voice message. She also shares about her journalism project. She tells them about the most authentic people in her life. They all talk about Code-Switching vs Inauthenticity. Adam's Artist Suggestions for Appreciating the Spiritual (many more could be added): American Spiritual Ensemble, Kathleen Battle, Leontyne Price, William Warfield, Simon EsteGrace, Bumbry, Paul Robeson, Shirley Verrett, Jessye Norman, Lawrence Brownlee, Pretty Yende, Marian Anderson, Denyce Graves, Willard White, Seth McCoy Phil's Artist Suggestions for Appreciating Black Gospel (many more could be added): Fred Hammond, Hezekiah Walker, Donald Lawrence, John P. Kee, Kirk Franklin, Clark Sisters, Rance Allen, Canton Spirituals, Jonathan McReynolds, Kim Burrell, Mississippi Mass Choir, the Winans, BeBe and CeCe Winans, Marvin Winans, any Mass Choir Azia's Article: Sick And Tired: No Time To Rest For The Resilient Black Woman In Mississippi Develop Authenticity: 20 Ways to Be a More Authentic Person --- Send in a voice message: https://anchor.fm/pawpod/message

Today’s episode, dedicated to historical performances of Johann Sebastian Bach, is the first in an ongoing series I have dubbed “Full-Figured Baroque.” It begins with a bang with the great Canadian soprano Lois Marshall rocketing her way through the opening salvos of “Jauchzet Gott in allen Landen,” an apt way to celebrate the US election outcome after a week of even greater anxiety than usual. I describe my love for old-fashioned Bach performance, and why it still speaks to us in a genuine and elevating manner. In particular, I foreground the early years of the Bach Aria Group, founded in 1946 by the American philanthropist and collector William H. Scheide. All the singers in this episode (including Lois Marshall) performed under the aegis of this ensemble, either as members or featured guests: Eileen Farrell, Maureen Forrester, Richard Lewis, Norman Farrow, Mack Harrell, William Warfield, and Jennie Tourel. Many of the great instrumentalists associated with the group are heard in duet with these singers, including Robert Bloom, Samuel Baron, and Bernard Greenhouse. The episode ends with that most radiant of singers, Eleanor Steber, also an occasional guest of the Bach Aria Group in a fleet but full-voiced outpouring of celebratory coloratura. YouTube Link to the documentary about the Bach Aria Group referenced in the episode: A Time for Bach (1948) Countermelody is a podcast devoted to the glory and the power of the human voice raised in song. Singer and vocal aficionado Daniel Gundlach explores great singers of the past and present focusing in particular on those who are less well-remembered today than they should be. Daniel’s lifetime in music as a professional countertenor, pianist, vocal coach, voice teacher, and journalist yields an exciting array of anecdotes, impressions, and “inside stories.” Occasional guests from the “business” (singers, conductors, composers, coaches, and teachers) lend their distinctive insights. At Countermelody’s core is the interaction between singers of all stripes, their instruments, and the connection they make to the words they sing. Please visit the Countermelody website (www.countermelodypodcast.com) for additional content. And please head to our Patreon page at www.patreon.com/countermelody to pledge your monthly support at whatever level you can afford. Bonus episodes available only to Patreon supporters are currently available, including a new extra episode further exploring today’s topic.

The PrepSpin Podcast | Dr Owen Mcgonigle of BGO Sports Medicine joins William Warfield for a great talk about his journey to BGO and sports medicine.

For Black History Month, here is an archival interview with the great American bass-baritone William Warfield, who is best known to the American public for his memorable appearance as Joe in the 1951 MGM film "Showboat" - and for his historic performances as Porgy opposite the Bess of Leontyne Price. After the end of his singing career, he was a distinguished voice teacher at Northwestern University. This interview was recorded sometime in the late 1990's.

A vivid live complete broadcast from the 1952 US State Department tour to Berlin with William Warfield, Cab Calloway and the 25-year-old Leontyne Price.

This talk will be a retrospective look at these works and the way they furthered diversity in American opera and musical theatre. Diversity is used more often today than ever before, thanks to musicals like HAMILTON and the controversial OTELLO which made the authenticity of theatrical storytelling a hot topic. This talk will be led by William Henry Curry, Music Director of the Durham Symphony, who has conducted the Grammy-nominated recording of opera X: THE LIFE AND TIMES OF MALCOLM X, has reached thousands of diverse audience members with the DSO’s “All that Jazz” program and work with kidzNotes. Curry wrote “Eulogy for a Dream,” based on Dr. Martin Luther King’s “I have a Dream” speech which has been narrated by the late William Warfield of PORGY AND BESS fame. Jackson Cooper is a Theatre and Classical Music Critic for Classical Voice of North Carolina and a member of the American Theatre Critics Association and Music Critics Association of North America.

An American Rhoden living in Germany! Opera and The Arts in Germany, Level of Opera Competition in Europe vs United States, Chicago sports, Role models William Warfield & George Shirley, Racism in Germany, Immigration in Germany.

This week Radio CALS features selections from Legacies & Lunch featuring Michael Dougan; information about and music by Roberta Martin and Lenny Williams; information about CALS' audiobook service, OneClick Digital; an interview with CALS staff member Angelic Saulsberry about her top five book recommendations; Chewing the Fat with Rex Nelson & Paul Austin; information about and music by Ben Nichols; selections from CALS Con 2016 focusing on Studio Ghibli; information about and music by Ronnie Hawkins and William Warfield; and Who You?, a segment about the Butler Center's genealogy resources.

Om Maya Angelou, författare, dansare och sångerska. Med tonsättaren Renée Baker och ljudkonstnären Yvette Jackson. Tredje delen av "När vinden vänder". Birgitta Tollans nya programserie "När vinden vänder" handlar om människor som lyckades förverkliga sig och sina musikaliska drömmar mot alla odds.Medverkar gör dirigenten och tonsättaren Renée Baker från Chicago och ljudkonstnären Yvette Jackson från San Diego.Try to be a rainbow in someone's cloud Försök att vara en regnbåge i någon annans moln. Ja, så lyder ett av Maya Angelous motton. Ett annat är: Jag har lärt mig att människor glömmer vad du sa och vad du gjorde, men människor glömmer aldrig hur du fick dem att känna.Maya Angelou skrev dikter, författade sju självbiografier, dansade, skådespelade, skrev filmmanus, sjöng och reciterade. Hon arbetade också under en kort period som servitris, som prostituerad och som hallick.Maya Angelous första självbiografi har titieln I know why the caged bird sings Jag vet varför burfågeln sjunger. Den är tillägnad hennes son och alla löftets starka svarta fåglar som trotsar underläge och gudar och sjunger sina sånger. I sitt poem Caged Bird Burfågel skriver Maya Angelou bland annat: En burfågel kan sällan se ut genom gallret av ilska. Hans vingar är klippta och fötterna bundna, så han öppnar sin strupe och sjunger. Burfågeln sjunger om frihet.Maya Angelou föds 1928 som Marguerite Johnson i St. Louis, Missouri, USA, och dör 2014. Sitt förnamn tar hon efter sin brors smeknamn på henne, "My-a sister". Angelou väljer hon ur sin första makes namn, en grekisk musiker som heter Enistasios Angelos.Hon har kallats en renässanskvinna, karismatisk, passionerad, varm, vis och formidabel. Och elegant. En som kämpade för jämlikhet, tolerans och fred. En medborgarrättsaktivist som arbetade både med Malcolm X och Martin Luther King Jr. En förebild som förmedlade sina erfarenheter av att vara svart i USA.Vinden vänder första gången när Mayas far försvinner från hemmet och modern lämnar barnen till farmodern Anne Henderson i Stamps, Arkansas. Maya tillbringar sina tio första år där, i en av USAs fattigaste regioner, och får djupa erfarenheter av rasåtskillnad och fördomar.Sju år gammal blir hon våldtagen av sin mors pojkvän. Mayas morbror dödar då våldtäktsförbrytaren. Detta blir ett djupt trauma för Maya. Hon blir stum och talar inte -under fem år! De här erfarenheterna skildrar hon i sin första bok: Jag vet varför burfågeln sjunger. Hon skriver:Jag var frivilligt stum. Jag hade en röst men vägrade att använda den. För när jag hörde att mammas pojkvän mördats så trodde jag att min stämma hade dödat en man och då vore det farligt att tala.Romanen Jag vet varför burfågeln sjunger ges ut 1969. Det är hennes vän, den svarte, homosexuelle författaren James Baldwin, som uppmanar henne att börja skriva romaner.- Jag tror att Maya Angelou valde att vara stum av ren självbevarelsedrift. Vi vet alla att tungan är ett mäktigt vapen, säger tonsättaren och dirigenten Renée Baker från Chicago. Även om Maya Angelou aldrig hade öppnat munnen igen så hade hennes röst varit lika stark, och med det menar jag hennes budskap. Allt i hennes liv togs ifrån henne som liten. Ibland återhämtar sig människor aldrig från sådana upplevelser. Hennes kvinnostämma tonade dock aldrig bort.Vinden vänder igen när Maya under andra världskriget flyttar till San Francisco i Kalifornien. Hon får ett stipendium och studerar dans och skådespeleri vid California Labor School. Här tjatar Maya på ett av San Franciscos spårvagnsföretag så ihärdigt att de låter henne bli stadens första kvinnliga spårvagnskonduktör. Hon är endast 15 år och ett år senare föder hon sin son Guy efter ett one-night-stand med en kille i High School. Älskogen var ett forsknings-experiment, skriver hon senare.Maya Angelou börjar sjunga och dansa på olika nattklubbar i San Francisco och får förfrågan om att medverka i en ny Broadwayshow i New York. Ödet vill att hon samtidigt blir erbjuden en plats som rollfiguren/sopranen Clara i operan Porgy and Besssom är på väg till Europa.Maya Angelou väljer Porgy och Bess och vinden vänder igen! Londonpremiären går av stapeln på Stoll Theatre den 9 oktober 1952. Operan spelas till februari 1953 i Europa.Leontyne Price sjunger Bess, William Warfield sjunger Porgy och Cab Calloway gör kokainhandlaren Sporting Life.Den här operan, Porgy and Bess hade haft urpremiär i Boston 1935. Och sin Europa-premiär hade den vid Det Kongelige Opera i Köpenhamn 1943. Nazisterna ockuperar då Danmark så vid denna uppsättning spelas alla roller av vita artister med svartmålade ansikten, sk blackfaces. Efter 22 utsålda föreställningar lägger nazisterna ner Porgy and Bess i Köpenhamn. Helvita föreställningar spelas även 1945 och 1950 i Zürich och 1948 i Göteborg och Stockholm.Upplevelserna från Europaturnéen gestaltar Maya Angelou i tredje delen i sviten av självbiografier, Sång för livet. Hon skriver: Musiken är min tillflykt. Jag kan krypa in i mellanrummet mellan noterna och kröker min rygg mot ensamheten.1957 medverkar Maya Angelou i filmen Calypso Heat Wave och ger ut albumet Miss Calypso där hon sjunger. Billie Holiday säger året efter till Maya Angelou: Du kommer att bli berömd, men det blir inte för din sång.Maya Angelou återvänder till USA, sjunger in flera skivor och vinner tre Grammys för sina album. 1961 spelar hon en av karaktärerna i Jean Genets off-Broadway-pjäs The Blacks tillsammans med bl a Abbey Lincoln och Cicely Tyson. De gästspelar i Berlin och Genéve.Maya Angelou flyttar med den sydafrikanske frihetskämpen Vusumzi Make till Kairo där hon fungerar som redaktör vid veckomagasinet The Arab Observer.Efter ett år bosätter hon sig med sonen Guy i Accra i Ghana. Vinden vänder igen då sonen, efter en bilolycka blir förlamad och rullstolsburen. De stannar i Ghana under några år och Maya Angelou arbetar vid universitetet, hon är aktiv i den afroamerikanska utlandskolonin, hon är redaktör för The African Review, frilansskribent för Ghana Times, jobbar för Radio Ghana och skådespelar på Ghanas Nationalteater.Angelou var så uppskattad att hon fick sitt eget frimärke i Ghana. Där möter hon medborgarrätts-aktivisten Malcolm X. Han ber henne komma med hem till USA för att bygga upp Organisationen för afro-amerikansk enighet, OAAU.Strax efter hemkomsten till USA mördas Malcolm X av en av sina egna.Några år senare ber Martin Luther King Jr Maya Angelou att organisera en marsch. Marschen skjut upp. På hennes 40-årsdag, den 4 april 1968, skjuts Martin Luther King Jr till döds. Hon blir så chockad att hon slutar fira sina födelsedagar under flera år. Vinden vänder ånyo på ett brutalt sätt.My guilt made music with the tears läser Maya Angelou i sin dikt My guilt - Min skuld,där hon nämner Malcolm X, och Martin Luther King Jr They fought too hard, they loved too well. My crime is Im alive to tell. De kämpade för hårt, de älskade för väl. Mitt brott är att jag lever och kan berätta.Maya Angelou skriver det första filmmanus som någonsin skrivits av en svart kvinna. Filmens titel är Georgia, Georgia och den produceras 1972 av ett svenskt filmbolag och regisseras av svenske regissören och filmkritikern Stig Björkman.Maya Angelou författar även en TV-serie i tio delar om bluesen och det afroamerikanska kulturarvet och 1977 spelar hon Kinta Kuntes farmor Yaisa i den banbrytande TV-serien Roots - Rötter av Alex Hayley.När Bill Clinton svärs in i Vita huset 1993 reciterar Maya Angelou sin dikt On the pulse of morning under ceremonien.Ljudkonstnären Yvette Jackson möter Maya Angelou i highschool. Angelou läser ur sina diktsamlingar och håller ett inspirerande tal. Yvette är en av få elever som får möta henne efteråt.Som 15-åring kände sig Yvette illa till mods efter att ha läst boken Jag vet varför burfågeln sjunger.- Varför måste Maya Angelou berätta sanningen om alla dessa tragiska och plågsamma upplevelser hon haft? Det frågade sig Yvette Jackson förbittrat. Men efter att ha fått höra och möta Maya Angelou personligen blev Yvette lugnad och fick t o m en kram av poeten efter samtalet.Yvette Jacksons egna musikaliska kompositioner är mycket inspirerade av Maya Angelous inställning till sanning och verklighet. Även om hon ännu inte använt Angelous egen röst i sina ljudspel så använder Yvette dokumentärt material; röster och ljud från dagsaktuella, politiska eller sociala teman.I Radiospelet Invisible People komponerade Yvette Jackson in svarta prästers och professorers hate speech, där de skrev och uttalade sig föraktfullt angående president Obamas stöd till samkönade äktenskap. Obama kallades bl a the first gay president och afroamerikaner uppmanades att inte rösta på Obama.- Ett annat ämne var det faktum att flera afroamerikanska kvinnor hade blivit mördade då de antogs vara lesbiska, säger Yvette Jackson.- Maya Angelous röst har en alldeles egen timbre; det är ett mycket distinkt och unikt instrument. Hennes sätt att läsa; pauserna mellan fraserna och rummet mellan orden. Det är musik, säger Yvette Jackson.- För Maya Angelou var musik mycket viktigt. Fast, jag tror inte på den där stereotypen att alla svarta människor kan sjunga, säger tonsättaren och dirigenten Renée Bakeroch lägger upp ett gapskratt. Men det råkar faktiskt vara sant när det gäller Maya Angelou, säger hon. Inte bara sjöng hon bra, hon var också en professionell dansare. En helt igenom fullfjädrar artist med musik i sin själ.- Hennes poetiska uttryck glider av tungan likt en musikalisk fras. Det sker en mjukhetnär en poet, en musiker eller en dansare, när människor som Maya Angelou, kommer fram i världen. När du upplever den här mjukheten så förändras du och meningen med ditt liv, säger Renée Baker.När President Obama 2011 hedrade henne med Presidentens Frihetsmedalj, USAs främsta civila pris, sa Obama: Barndomens lidanden och övergrepp fick henne att sluta prata men stämman hon senare fann hjälpte generationer av amerikaner att finna sin regnbåge bland molnen och inspirerade resten av oss att få fram det bästa i oss.Själv sa Maya Angelou: Det spännande är inte att endast överleva, utan att blomstra med lidelse, medkänsla, humor och elegans.Maya Angelou avled efter flera års sjukdom den 28 maj 2014 i sitt hem i North Carolina.Flera rappare och andra musiker har genom årens lopp samplat Maya Angelou eller nämnt henne i sina texter, t ex Alicia Keys, Kanye West, Talib Kweli, Lupe Fiasco,Kendrick Lamar, Nicki Minaj och The Roots.Låtlista:12:03 Nina Simone - Wild Is The Wind Album: Don'T Let Me Be Misunderstood Kompositör: Dimitri Tiomkin Bolag: MERCURY 12:05 Maya Angelou, Buckshot Lefonque - I Know Why The Caged Bird Sings Album: Urban Soul Kompositör: Branford Marsalis Bolag: EPIC 12:07 Maya Angelou, Buckshot Lefonque - I Know Why The Caged Bird Sings Album: Urban Soul Kompositör: Branford Marsalis Bolag: EPIC 12:09 Maya Angelou, Buckshot Lefonque - I Know Why The Caged Bird Sings Album: Urban Soul Kompositör: Branford Marsalis Bolag: EPIC 12:10 Maya Angelou - Tears Album: Black Pearls: The Poetry Of Maya Angelou Kompositör: ? Bolag: RHINO RECORDS 12:15 Maya Angelou, Az Yet - Still I RiseAlbum: Caged Bird Song Kompositör: Van Jewell, Shawn Rivera Bolag: SMOOCH MUSIC 12:19 Maya Angelou, Az Yet - Still I RiseAlbum: Caged Bird Song Kompositör: Van Jewell, Shawn Rivera Bolag: SMOOCH MUSIC 12:21 Maya Angelou - When You Come To MeAlbum: Black Pearls: The Poetry Of Maya Angelou Kompositör: ? Bolag: RHINO RECORDS 12:22 Alexander Smallens, Leontyne Price, Helen Colbert, Helen Thigpen, Helen Dowdy, Cab Calloway, Howard Roberts, Ray Yates, William Warfield, John Mccurry, Joseph James, William Weasy, Moses Lamar, The Ev - Porgy And BessAlbum: Porgy & Bess Kompositör: George Gershwin Bolag: GUILD 12:25 Maya Angelou, Tommy Tedesco, Al Bello - Pusch Ka Pici PiAlbum: Miss Calypso Kompositör: Louis Jordan, Walt Merrick, Joe Willoughby Bolag: LIBERTY 12:27 Maya Angelou - Harlem HopscotchAlbum: Black Pearls: The Poetry Of Maya Angelou Kompositör: ? Bolag: RHINO RECORDS 12:29 Maya Angelou - AfricaAlbum: Caged Bird Song Kompositör: Van Jewell, Shawn Rivera Bolag: SMOOCH MUSIC 12:32 Maya Angelou - My GuiltAlbum: Black Pearls: The Poetry Of Maya Angelou Kompositör: ? Bolag: RHINO RECORDS 12:39 Maya Angelou - The Thirteens (Black)Album: Black Pearls: The Poetry Of Maya Angelou Kompositör: ? Bolag: RHINO RECORDS 12:40 Yvette Jackson - Invisible People DeliveranceKompositör: Yvette Jackson 12:44 Maya Angelou - Black OdeAlbum: Black Pearls: The Poetry Of Maya Angelou Kompositör: ? Bolag: RHINO RECORDS 12:45 Chicago Modern Orchestra Project, Renee Baker - Itadakimasu (I Humbly Receive)Kompositör: Reneé Baker 12:49 Maya Angelou - Phenomenal WomanAlbum: In Their Own Voices (3) Kompositör: ? Bolag: RHINO 12:53 Maya Angelou - On AgingAlbum: Caged Bird Song Kompositör: Van Jewell, Shawn Rivera Bolag: SMOOCH MUSIC 12:56 Talib Kweli - Get By Album: Quality Kompositör: Talib Kweli Greene, K West Bolag: MCA RECORDS 12:56 Alicia Keys - Caged Bird Album: Songs In A Minor Kompositör: Alicia Keys Bolag: J RECORDS 12:57 Maya Angelou - Poem 3 Album: Black Pearls: The Poetry Of Maya Angelou Kompositör: ? Bolag: RHINO RECORDS

Selections from Legacies & Lunch featuring Bill Valentine, former professional baseball umpire and general manager of the Arkansas Travelers baseball team, and Little Rock civic leader Mollie Worthen; Arkansas musicians with birthdays in January: Ronnie Hawkins and William Warfield; another installment of "Chewing the Fat with Rex & Paul"; "Authors on Air", featuring the editors of the "Encyclopedia of Arkansas Music", Ali Welky and Michael Keckhaver; a portion of an oral history interview with Bob Boyd, noted local musician and former owner of Boyd's Music; and an interview with Tav Falco, Arkansas-born musician, performance artist, actor, filmmaker, and photographer, who will premier his film Urania Descending at CALS in January.

Om Maya Angelou, författare, dansare och sångerska. Med tonsättaren Renée Baker och ljudkonstnären Yvette Jackson. Del 4 av 5 av Birgitta Tollan. Birgitta Tollans nya programserie "När vinden vänder" handlar om människor som lyckades förverkliga sig och sina musikaliska drömmar ”mot alla odds”. Medverkar gör dirigenten och tonsättaren Renée Baker från Chicago och ljudkonstnären Yvette Jackson från San Diego. Try to be a rainbow in someone's cloud – Försök att vara en regnbåge i någon annans moln. Ja, så lyder ett av Maya Angelous motton. Ett annat är: Jag har lärt mig att människor glömmer vad du sa och vad du gjorde, men människor glömmer aldrig hur du fick dem att känna. Maya Angelou skrev dikter, författade sju självbiografier, dansade, skådespelade, skrev filmmanus, sjöng och reciterade. Hon arbetade också under en kort period som servitris, som prostituerad och som hallick. Maya Angelous första självbiografi har titieln I know why the caged bird sings – Jag vet varför burfågeln sjunger. Den är tillägnad hennes son och ”alla löftets starka svarta fåglar som trotsar underläge och gudar och sjunger sina sånger”. I sitt poem Caged Bird – Burfågel skriver Maya Angelou bland annat: En burfågel kan sällan se ut genom gallret av ilska. Hans vingar är klippta och fötterna bundna, så han öppnar sin strupe och sjunger. Burfågeln sjunger om frihet. Maya Angelou föds 1928 som Marguerite Johnson i St. Louis, Missouri, USA, och dör 2014. Sitt förnamn tar hon efter sin brors smeknamn på henne, "My-a sister". Angelou väljer hon ur sin första makes namn, en grekisk musiker som heter Enistasios Angelos. Hon har kallats en renässanskvinna, karismatisk, passionerad, varm, vis och formidabel. Och elegant. En som kämpade för jämlikhet, tolerans och fred. En medborgarrättsaktivist som arbetade både med Malcolm X och Martin Luther King Jr. En förebild som förmedlade sina erfarenheter av att vara svart i USA. Vinden vänder första gången när Mayas far försvinner från hemmet och modern lämnar barnen till farmodern Anne Henderson i Stamps, Arkansas. Maya tillbringar sina tio första år där, i en av USA’s fattigaste regioner, och får djupa erfarenheter av rasåtskillnad och fördomar. Sju år gammal blir hon våldtagen av sin mors pojkvän. Mayas morbror dödar då våldtäktsförbrytaren. Detta blir ett djupt trauma för Maya. Hon blir stum och talar inte - under fem år! De här erfarenheterna skildrar hon i sin första bok: Jag vet varför burfågeln sjunger. Hon skriver: ”Jag var frivilligt stum. Jag hade en röst men vägrade att använda den. För när jag hörde att mammas pojkvän mördats så trodde jag att min stämma hade dödat en man och då vore det farligt att tala.” Romanen Jag vet varför burfågeln sjunger ges ut 1969. Det är hennes vän, den svarte, homosexuelle författaren James Baldwin, som uppmanar henne att börja skriva romaner. - Jag tror att Maya Angelou valde att vara stum av ren självbevarelsedrift. Vi vet alla att tungan är ett mäktigt vapen, säger tonsättaren och dirigenten Renée Baker från Chicago. Även om Maya Angelou aldrig hade öppnat munnen igen så hade hennes röst varit lika stark, och med det menar jag hennes budskap. Allt i hennes liv togs ifrån henne som liten. Ibland återhämtar sig människor aldrig från sådana upplevelser. Hennes kvinnostämma tonade dock aldrig bort. Vinden vänder igen när Maya under andra världskriget flyttar till San Francisco i Kalifornien. Hon får ett stipendium och studerar dans och skådespeleri vid California Labor School. Här tjatar Maya på ett av San Franciscos spårvagnsföretag så ihärdigt att de låter henne bli stadens första kvinnliga spårvagnskonduktör. Hon är endast 15 år och ett år senare föder hon sin son Guy efter ett one-night-stand med en kille i High School. Älskogen var ett forsknings-experiment, skriver hon senare. Maya Angelou börjar sjunga och dansa på olika nattklubbar i San Francisco och får förfrågan om att medverka i en ny Broadwayshow i New York. Ödet vill att hon samtidigt blir erbjuden en plats som rollfiguren/sopranen Clara i operan Porgy and Bess som är på väg till Europa. Maya Angelou väljer Porgy och Bess och vinden vänder igen! Londonpremiären går av stapeln på Stoll Theatre den 9 oktober 1952. Operan spelas till februari 1953 i Europa. Leontyne Price sjunger Bess, William Warfield sjunger Porgy och Cab Calloway gör kokainhandlaren Sporting Life. Den här operan, Porgy and Bess hade haft urpremiär i Boston 1935. Och sin Europa-premiär hade den vid Det Kongelige Opera i Köpenhamn 1943. Nazisterna ockuperar då Danmark så vid denna uppsättning spelas alla roller av vita artister med svartmålade ansikten, sk blackfaces. Efter 22 utsålda föreställningar lägger nazisterna ner Porgy and Bess i Köpenhamn. Helvita föreställningar spelas även 1945 och 1950 i Zürich och 1948 i Göteborg och Stockholm. Upplevelserna från Europaturnéen gestaltar Maya Angelou i tredje delen i sviten av självbiografier, Sång för livet. Hon skriver: ”Musiken är min tillflykt. Jag kan krypa in i mellanrummet mellan noterna och kröker min rygg mot ensamheten”. 1957 medverkar Maya Angelou i filmen Calypso Heat Wave och ger ut albumet Miss Calypso där hon sjunger. Billie Holiday säger året efter till Maya Angelou: ”Du kommer att bli berömd, men det blir inte för din sång.” Maya Angelou återvänder till USA, sjunger in flera skivor och vinner tre Grammys för sina album. 1961 spelar hon en av karaktärerna i Jean Genets off-Broadway-pjäs The Blacks tillsammans med bl a Abbey Lincoln och Cicely Tyson. De gästspelar i Berlin och Genéve. Maya Angelou flyttar med den sydafrikanske frihetskämpen Vusumzi Make till Kairo där hon fungerar som redaktör vid veckomagasinet The Arab Observer. Efter ett år bosätter hon sig med sonen Guy i Accra i Ghana. Vinden vänder igen då sonen, efter en bilolycka blir förlamad och rullstolsburen. De stannar i Ghana under några år och Maya Angelou arbetar vid universitetet, hon är aktiv i den afroamerikanska utlandskolonin, hon är redaktör för The African Review, frilansskribent för Ghana Times, jobbar för Radio Ghana och skådespelar på Ghanas Nationalteater. Angelou var så uppskattad att hon fick sitt eget frimärke i Ghana. Där möter hon medborgarrätts-aktivisten Malcolm X. Han ber henne komma med hem till USA för att bygga upp Organisationen för afro-amerikansk enighet, OAAU. Strax efter hemkomsten till USA mördas Malcolm X av en av sina egna. Några år senare ber Martin Luther King Jr Maya Angelou att organisera en marsch. Marschen skjut upp. På hennes 40-årsdag, den 4 april 1968, skjuts Martin Luther King Jr till döds. Hon blir så chockad att hon slutar fira sina födelsedagar under flera år. Vinden vänder ånyo på ett brutalt sätt. My guilt made music with the tears läser Maya Angelou i sin dikt My guilt - Min skuld, där hon nämner Malcolm X, och Martin Luther King Jr – They fought too hard, they loved too well. My crime is I’m alive to tell. De kämpade för hårt, de älskade för väl. Mitt brott är att jag lever och kan berätta. Maya Angelou skriver det första filmmanus som någonsin skrivits av en svart kvinna. Filmens titel är Georgia, Georgia och den produceras 1972 av ett svenskt filmbolag och regisseras av svenske regissören och filmkritikern Stig Björkman. Maya Angelou författar även en TV-serie i tio delar om bluesen och det afroamerikanska kulturarvet och 1977 spelar hon Kinta Kuntes farmor Yaisa i den banbrytande TV-serien Roots - Rötter av Alex Hayley. När Bill Clinton svärs in i Vita huset 1993 reciterar Maya Angelou sin dikt ”On the pulse of morning” under ceremonien. Ljudkonstnären Yvette Jackson möter Maya Angelou i highschool. Angelou läser ur sina diktsamlingar och håller ett inspirerande tal. Yvette är en av få elever som får möta henne efteråt. Som 15-åring kände sig Yvette illa till mods efter att ha läst boken Jag vet varför burfågeln sjunger. - Varför måste Maya Angelou berätta sanningen om alla dessa tragiska och plågsamma upplevelser hon haft? Det frågade sig Yvette Jackson förbittrat. Men efter att ha fått höra och möta Maya Angelou personligen blev Yvette lugnad och fick t o m en kram av poeten efter samtalet. Yvette Jacksons egna musikaliska kompositioner är mycket inspirerade av Maya Angelous inställning till sanning och verklighet. Även om hon ännu inte använt Angelous egen röst i sina ljudspel så använder Yvette dokumentärt material; röster och ljud från dagsaktuella, politiska eller sociala teman. I Radiospelet Invisible People komponerade Yvette Jackson in svarta prästers och professorers ”hate speech”, där de skrev och uttalade sig föraktfullt angående president Obamas stöd till samkönade äktenskap. Obama kallades bl a ”the first gay president” och afroamerikaner uppmanades att inte rösta på Obama. - Ett annat ämne var det faktum att flera afroamerikanska kvinnor hade blivit mördade då de antogs vara lesbiska, säger Yvette Jackson. - Maya Angelous röst har en alldeles egen timbre; det är ett mycket distinkt och unikt instrument. Hennes sätt att läsa; pauserna mellan fraserna och rummet mellan orden. Det är musik, säger Yvette Jackson. - För Maya Angelou var musik mycket viktigt. Fast, jag tror inte på den där stereotypen att alla svarta människor kan sjunga, säger tonsättaren och dirigenten Renée Baker och lägger upp ett gapskratt. Men det råkar faktiskt vara sant när det gäller Maya Angelou, säger hon. Inte bara sjöng hon bra, hon var också en professionell dansare. En helt igenom fullfjädrar artist med musik i sin själ. - Hennes poetiska uttryck glider av tungan likt en musikalisk fras. Det sker en mjukhet när en poet, en musiker eller en dansare, när människor som Maya Angelou, kommer fram i världen. När du upplever den här mjukheten så förändras du och meningen med ditt liv, säger Renée Baker. När President Obama 2011 hedrade henne med Presidentens Frihetsmedalj, USA’s främsta civila pris, sa Obama: Barndomens lidanden och övergrepp fick henne att sluta prata – men stämman hon senare fann hjälpte generationer av amerikaner att finna sin regnbåge bland molnen och inspirerade resten av oss att få fram det bästa i oss. Själv sa Maya Angelou: Det spännande är inte att endast överleva, utan att blomstra med lidelse, medkänsla, humor och elegans. Maya Angelou avled efter flera års sjukdom den 28 maj 2014 i sitt hem i North Carolina. Flera rappare och andra musiker har genom årens lopp samplat Maya Angelou eller nämnt henne i sina texter, t ex Alicia Keys, Kanye West, Talib Kweli, Lupe Fiasco, Kendrick Lamar, Nicki Minaj och The Roots. Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.

Each day during February, we posted a “Classical Music Moment in Black History” on our Facebook page to show the contributions of black artists to classical music throughout history. We’ve collected our twenty-eight February entries in this article. By the way, these entries were originally part of an episode of the Classical Classroom podcast (audio included below).  Composer Chevalier de Saint-Georges.  In the mid-to-late 1700’s, Chevalier de Saint-Georgeswas an Afro-French composer who was also France’s best fencer. After Napoleon re-instituted slavery in France, de Saint-Georges’ works were rarely played, though lots of his work has been recorded since the 1970’s. In 1803, virtuoso violinist George Bridgetower, who had studied under the leader of the Royal Opera, played with Beethoven. Beethoven then dedicated his Violin Sonata No. 9 in A Major to Bridgetower, and they premiered the piece together. Later, the two had a falling out – something to do with a lady – and Beethoven changed the piece’s name. It’s now called the Kreutzer Sonata. Poet Rita Dove wrote a book about Bridgetower and Beethoven’s relationship. Soprano Elizabeth Taylor Greenfield, “The Black Swan”.  In 1853, soprano Elizabeth Taylor Greenfield – people knew her as the “Black Swan” – made her New York debut at the Metropolitan Hall. While she could sing, her skin color would have denied her entrance to the concert. But that didn’t slow Greenfield down: In 1854, this classy lady sang a command performance before Queen Victoria. Composer Scott Joplin.  In 1868, innovative composer and pianist Scott Joplin was born in Texas. Joplin wrote 2 operas, one ragtime ballet, and 44 original ragtime pieces before he died. Composer Harry Thacker Burleigh.  From 1892-95, Antonin Dvorak – not black as you might know, but stick with me – was director of the National Conservatory of Music in New York City. The woman who founded the school, Jeanette Thurber, opened the school to men, women, blacks, and whites – pretty unusual for that time. Dvorak felt that a true American style of music should grow out of African- and Native-American music. Harry Burleigh, one of the earliest African-American composers and one of Dvorak’s pupils, introduced Dvorak to American spirituals. In 1898, Afro-British composer Samuel Coleridge-Taylor wrote the musical Hiawatha’s Wedding Feast. It was wildly successful during his lifetime. Coleridge-Taylor also visited the States and inspired American blacks to become composers. Tenor Roland Hayes.  In 1921 tenor Roland Hayes gave a performance before King George V of England. In 1923, Hayes debuted at Carnegie Hall. He was the first African American man to become famous worldwide as a concert performer, and he became one of the world’s greatest Lieder interpreters. In 1926, Undine Smith Moore graduated cum laude from the Juilliard School. She was the first graduate of Fisk University, a historically black school, to receive a scholarship to Juilliard. According to the Richmond Times-Dispatch, Moore became “…one of this country’s most prominent composers and arrangers of choral works, many based on or inspired by Negro spirituals and folk songs.” Composer William Grant Still.  1931 was the year William Grant Stillbecame the first Black American composer to have a symphonic work performed by a major American orchestra. The Rochester Philharmonic performed his Afro-American Symphony. Stills had another big “first” in 1949 when his opera Troubled Island – based on a libretto by Langston Hughes – was performed by the New York City Opera, becoming the first opera by a black person to be performed by a major company. William Grant Still was also the first black man to conduct a major orchestra (LA Phil) and he won 2 Guggenheim fellowships. In 1933, Caterina Jarboro became the first black woman to appear in a leading role with a major American opera when she again played the title role in Aida with the Chicago Opera.  Composer Florence Price. Also in 1933, the Chicago Symphony Orchestra performed Florence Price’s Symphony in E Minor. She was the first female African-American composer to have a symphonic composition performed by a major American symphony orchestra. Baritone Todd Duncan and Anne Brown. Culver Pictures/file 1935. In 1935, George Gershwin’s Porgy and Bess opened on Broadway, with baritone Todd Duncan as Porgy, and sopranos Anne Brown as Bess and Ruby Elzy as Serena. In 1945, Todd Duncan became the first African American to sing with a major American opera company, when he played the role of Tonio Leoncavallo’s I Pagliacci with the New York City Opera. Contralto Marian Anderson In 1939, both the Daughters of the American Revolution and the District of Columbia’s Board of Education refused to allow contralto Marian Anderson to use Constitution Hall and Central High School auditorium for a recital respectively. So, she gave her concert on the steps of the Lincoln Memorial instead, drawing a crowd of 75,000 – not to mention the millions who listened on the radio. (To read more about the performance, go here.) Lyric Soprano Camilla Williams (l) with Margery Mayer. Courtesy of Fred Fehl/New York City Opera. Also in 1945, lyric soprano Camilla Williams signed a contract with the New York City Opera in 1946, becoming the first African American to do so with a major American opera company. She debuted with the role of the heroine in Madama Butterfly. And in 1947, soprano Helen Phillips was the first African American to sing on the stage of the Metropolitan Opera. In 1951 William Warfield and Muriel Rahn were the first black concert artists on TV – they appeared on The Ed Sullivan Show. Soprano and educator Dorothy Maynor. In 1953, soprano and educator Dorothy Maynor was the first black person to sing at a US presidential inauguration when she performed the national anthem for Dwight Eisenhower. Composer Margaret Bonds. Wikimedia Commons. Margaret Bonds, who frequently collaborated with Langston Hughes, was one of the first black composers and performers in the US to gain recognition. In 1965, when the Freedom March on Montgomery, Alabama took place, she wrote Montgomery Variations for orchestra, dedicating it to Martin Luther King, Jr.. For more information about Ms. Bonds, check out this piece from WBUR 90.9 FM. Conductor Henry Lewis. In 1968 Henry Lewis became the first black conductor and music director of a major American orchestra when he was appointed to the New Jersey Symphony Orchestra. He was also the first African-American to conduct at the Metropolitan Opera. 1972 saw Scott Joplin’s opera Treemonisha finally premiere – 55 years after his death – at the Atlanta Memorial Arts Center. In 1976, Joplin posthumously received a special Pulitzer Prize for his contributions to American music. Trumpeter Wynton Marsalis. Photo by Luigi Beverelli. Courtesy Mr. Marsalis’ website. In 1983 and 1984, trumpeter Wynton Marsalis became the only artist ever to win Grammy Awards for both jazz and classical records. He won the Pulitzer Prize for Music in 1997 for Blood on the Fields, a three-hour oratorio for 3 singers and a 14-member ensemble. The oratorio follows the story of an African couple sold into slavery in the US. In 1987, conductor Paul Freeman became Founding Musical Director of the Chicago Sinfonietta. This orchestra’s mission is “Musical Excellence Through Diversity”. Dr. Freeman served for 24 years. Violinist Aaron Dworkin. Courtesy of the MacArthur Foundation website. Violinist Aaron Dworkin founded the non-profit Sphinx Organization in 1996 to cultivate the development of young black and Latino musicians in the classical music profession. The Sphinx Competition, spotlights young black and Latino string players on a national platform. Composer George Walker received the Pulitzer Prize in 1996 for Lilacs for Voice and Orchestra, a work commissioned by the Boston Symphony Orchestra as part of its tribute to tenor Roland Hayes. This was the first time a living African American won the prize for music. Mezzo-Soprano Denyce Graves. Courtesy of the artist’s website. In 2001 mezzo-soprano Denyce Graves sang “America the Beautiful” and “The Lord’s Prayer” at the National Day of Prayer and Remembrance Service at the Washington National Cathedral following the September 11 attacks. James DePriest conducting the Oregon Sympony. Courtesy of the Sympony’s website. In 2005, James DePriest, one of classical music’s most accomplished conductors who at the time of his death in 2013 was Laureate Music Director of the Oregon Symphony and Director Emeritus of Conducting and Orchestral Studies at the Juilliard School, received the National Medal of Arts. Tim Brooks won a 2007 Grammy award for Best Historical Release with his Lost Sounds: Blacks and the Birth of the Recording Industry, which includes performances by Harry Burleigh, Roland Hayes, and Edward Boatner. Tenor Noah Stewart. Photograph: Mitch Jenkins Mitch Jenkins/PR. In 2012, tenor Noah Stewart became the first black musician to top the UK Classical Album Chart. Of course, we had to leave a GAGILLION people out of our daily Black History Month Facebook posts because (duh) there are just not enough days in the month. Like Jeffrey Mumford, Awadagin Pratt, David Baker, Imani Winds, André Watts, Chelsea Tipton, Thomas Wilkins, Morris Robinson, Lawrence Brownlee, Valerie Coleman, Rachel Jordan, and Tona Brown. And Daniel Bernard Roumain. And Black Violin. And… you get the idea!  But, blacks are still one of classical music’s most under-served communities. As of 2011, according to the League of American Orchestras, only 1.83% of our nation’s orchestras’ makeup was black. Aaron Dworkin has pointed out that African-American composers are often missing in traditional classical music station programming. But people like Dworkin and many others are working to change that!  We hope you’ve enjoyed learning about all of these awesome artists.

From a retreat given in an historic Southern City featuring song snips from Johnny Rivers, William Warfield, and Paul Simon (just to name a few).

From a retreat given in an historic Southern City featuring song snips from Johnny Rivers, William Warfield, and Paul Simon (just to name a few).