Podcast appearances and mentions of Lucy Mangan

In this week's Book Club podcast I am joined by Lucy Mangan, author of Bookish: How Reading Shapes Our Lives. She tells me what teenagers did before they had Young Adult books to read, the bizarre demise of the author of Goodnight Moon, and the wisdom of forsaking the busy world for an armchair and a good book. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

In this week's Book Club podcast I am joined by Lucy Mangan, author of Bookish: How Reading Shapes Our Lives. She tells me what teenagers did before they had Young Adult books to read, the bizarre demise of the author of Goodnight Moon, and the wisdom of forsaking the busy world for an armchair and a good book. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This week: should the assisted dying bill be killed off? Six months after Kim Leadbeater MP launched the Terminally Ill Adults (End of Life) Bill, a group of Labour MPs have pronounced it ‘irredeemably flawed and not fit to become law'. They say the most basic aspects of the bill – having gone through its committee stage – do not hold up to scrutiny. Dan Hitchens agrees, writing in the magazine this week that ‘it's hard to summarise the committee's proceedings except with a kind of Homeric catalogue of rejected amendments' accompanied by a ‘series of disconcerting public statements'. With a third reading vote approaching, what could it tell us about the country we live in? Dan joins the podcast alongside the Revd Fergus Butler-Gallie, who provides the Spectator's diary for the week. (1:34) Next: where are all the rabbits? If you've noticed fewer rabbits across the countryside that might be due to a killer pandemic that has appeared on Britain's shores. Henry Williams raises awareness in the magazine this week about Rabbit Haemorrhagic Disease (RHD), which has a mortality rate of between 70 and 100% and has already left rabbits endangered in countries like Spain. The disease can kill suddenly and is particularly prolific within wild rabbits, which are less likely to be vaccinated than household pets. How concerned should we be? Henry joined the podcast to discuss. (20:56) And finally: are creme eggs delicious – or disgusting? ‘How do you eat yours?' asks the famous Cadbury's advert for creme eggs. James Innes-Smith, writing his notes on creme eggs in the magazine this week, responds ‘stamping on them in disgust'. James might not be a fan but most of the British public are – over 220 million of them are sold in the UK each year. Even more astonishing given they're only available to buy for a third of the year. Why are they loved so much? James joined the podcast alongside The Guardian's Lucy Mangan, who makes the case for creme eggs. (27:09) Presented by William Moore and Lara Prendergast. Produced by Patrick Gibbons.

This week: should the assisted dying bill be killed off? Six months after Kim Leadbeater MP launched the Terminally Ill Adults (End of Life) Bill, a group of Labour MPs have pronounced it ‘irredeemably flawed and not fit to become law'. They say the most basic aspects of the bill – having gone through its committee stage – do not hold up to scrutiny. Dan Hitchens agrees, writing in the magazine this week that ‘it's hard to summarise the committee's proceedings except with a kind of Homeric catalogue of rejected amendments' accompanied by a ‘series of disconcerting public statements'. With a third reading vote approaching, what could it tell us about the country we live in? Dan joins the podcast alongside the Revd Fergus Butler-Gallie, who provides the Spectator's diary for the week. (1:34) Next: where are all the rabbits? If you've noticed fewer rabbits across the countryside that might be due to a killer pandemic that has appeared on Britain's shores. Henry Williams raises awareness in the magazine this week about Rabbit Haemorrhagic Disease (RHD), which has a mortality rate of between 70 and 100% and has already left rabbits endangered in countries like Spain. The disease can kill suddenly and is particularly prolific within wild rabbits, which are less likely to be vaccinated than household pets. How concerned should we be? Henry joined the podcast to discuss. (20:56) And finally: are creme eggs delicious – or disgusting? ‘How do you eat yours?' asks the famous Cadbury's advert for creme eggs. James Innes-Smith, writing his notes on creme eggs in the magazine this week, responds ‘stamping on them in disgust'. James might not be a fan but most of the British public are – over 220 million of them are sold in the UK each year. Even more astonishing given they're only available to buy for a third of the year. Why are they loved so much? James joined the podcast alongside The Guardian's Lucy Mangan, who makes the case for creme eggs. (27:09) Presented by William Moore and Lara Prendergast. Produced by Patrick Gibbons.

Guardian TV critic and author, Lucy Mangan, on 'Bookish: How Reading Shapes Our Lives'...with TRE's Hannah Murray

Marketing is an act of love. The marketer puts out content like little thirst traps. We want to dazzle with our beautiful pictures and words. And we definitely didn't lay awake at night trying to think of the perfect thing to say. We marketers are gently wooing our audience from their first glance to becoming a dedicated customer. We are working to build everlasting relationships. And today, we're learning about doing just that from the hit reality show that explores what it takes to go the distance.In this episode, we're talking about Love is Blind with the help of special guest, Senior Director of Brand & Events at Seismic, Katie Brunette. Together, we chat about breaking the ice, wooing your audience, and using cliffhangers.About our guest, Katie BrunetteKatie Brunette is Senior Director of Brand & Events at Seismic. She joined the company in November 2021 as Senior Director of Global Events. She is an experiential marketing professional specialized in strategic corporate events and large-scale sporting events. Prior to Seismic, Katie previously served as Associate at Revenue Collective, Director of Marketing Strategy & Brand at Lessonly, and Event Marketing Coordinator at Salesforce.About SeismicSeismic is the global leader in enablement, helping organizations engage customers, enable teams, and ignite revenue growth. The Seismic Enablement Cloud™️ is the most powerful, unified enablement platform that equips customer-facing teams with the right skills, content, tools, and insights to grow and win. From the world's largest enterprises to startups and small businesses, more than 2,000 organizations around the globe trust Seismic for their enablement needs. Seismic is headquartered in San Diego with offices across North America, Europe, and Australia.About Love is BlindLove is Blind is a reality show in which people who are looking for love get engaged before actually meeting each other in person. So how it goes is 15 men and 15 women who live in the same area come to live in pods. And they can “date” by talking to each other through speakers but never see each other. Participants can propose at any time. If and when a participant says “yes,” then they can meet their fiance in person. The show follows their relationship right up to the altar in some cases. For each season, there's a reunion episode, and “after the altar” episodes.Production-wise, the first season filmed for 38 days. And then some couples got married. They started on October 9th in 2018 and weddings were held on November 15th. Participants do get paid $1,000 a week, and the rings, resort stays, wedding, etc. are paid for by the show. However each person is responsible for their own hair, makeup, and clothing.The series was created by Chris Coelen, produced by Kinetic Content and streams on Netflix. It premiered in February of 2020, and got tons of viewership, especially because of the pandemic. 30 million households watched the series within four weeks of its launch, and according to the Netflix 2020 viewing trends summary, it "stayed in the US Top 10 for 47 days straight after its release – the second-longest run of any title that year behind Cocomelon.” (64 days). It got some really funny reviews, the best being from Lucy Mangan of The Guardian, who said, “Love is Blind is, basically, crack. Or meth. It's crack-meth. You will decide to give it five minutes before bed one night and find yourself still on the sofa as the sun rises on another day. You will be bleary-eyed and shattered from all the shouting you have done, the emotional investment you have made, the WhatsApp messages you have typed to a specially formed group and the heartfelt contributions you have made to various internet forums on the subject. It's that good, is what I am saying.” But then she goes on to say that it's not good from a moral sense.It now has 5 seasons out.What B2B Companies Can Learn From Love is Blind:Break the ice. Introductory content meant to build awareness about your company or product is a great place to use humor. It's attention-grabbing, light, and memorable. Plus, it starts you off with a positive brand association that will help build your relationship with them. Ian says, ”Long-term commitment is scary for most people, and it's very serious. And so you need to start with an icebreaker. So much of our content or our marketing stuff is so serious. We don't have good icebreakers. So much of the stuff that we create has so little levity, when even just showing a little bit of that allows you to break the tension.”Woo your audience. Commitment takes time. The content that will resonate with someone who just found out about your company will be different than someone who is ready to buy. Create touchpoints in your content that speaks to them at different phases of your relationship. Katie says, ”I kind of equate getting engaged to taking the demo. So how do you get your audience to the demo? You have to talk about the values. You have to talk about the things that mean the most to them, so that way you can connect on that human to human level, but also connect on their business outcome.” Use cliffhangers. Save the good stuff for the end of your blog post, your video, your podcast. Ian says, “Choose your best stuff and just put it at the bottom of the article. That stuff is so powerful and we don't do it enough.” When relationships hang in the balance on Love is Blind at the end of an episode, you know people are going to tune into the next episode. It's how you keep people engaged and even improve viewership.Quotes*”If you knew that you had 30 hours to try to attract somebody to take a demo with you, what pieces of content would you put all your efforts into? Is it a webinar that you can get some live engagement? Is it an in-person event that you're trying to get them to? Is it a really great designed ebook? Is it a blog post? If you know that you have 30 hours of their attention, what is that high quality content that you're going to produce?” - Katie Brunette*”It's so important to make that investment in your voice early on, especially when you're trying to set yourself apart from your competitors. Your voice is the easiest way to relate to people, and the easiest way to set yourself apart from competitors who essentially have the same product. Maybe some of the features are different. It might look a little bit different. It might work a little bit different. But you're selling the same thing. So how do you differentiate yourself? It's through your voice.” - Katie BrunetteTime Stamps[0:55] Meet Katie Brunette, Senior Director of Brand & Events at Seismic[2:24] What does Katie's work at Seismic entail?[3:07] What is Love is Blind about?[19:27] Katie on the Impact of Love is Blind on Marketing[36:44] Reflections on Brand and Content at SeismicLinksWatch Love is BlindConnect with Katie on LinkedInLearn more about SeismicAbout Remarkable!Remarkable! is created by the team at Caspian Studios, the premier B2B Podcast-as-a-Service company. Caspian creates both non-fiction and fiction series for B2B companies. If you want a fiction series check out our new offering - The Business Thriller - Hollywood style storytelling for B2B. Learn more at CaspianStudios.com. In today's episode, you heard from Ian Faison (CEO of Caspian Studios) and Meredith Gooderham (Senior Producer). Remarkable was produced this week by Jess Avellino, mixed by Scott Goodrich, and our theme song is “Solomon” by FALAK. Create something remarkable. Rise above the noise.

Fine. Fine. No problem at all. We'll talk about the actual movie. Also: Happy holidays! Thank you for a great year! We'd normally have an episode coming out on Friday, Dec. 22, but we're taking a break and shall return on Friday, December 29 with a very special mailbag episode. And after that, we're on to episodes 99 and 100, where we'll revisit the movies covered on our very first episode (Dirty Dancing and Star Wars). It only took us seven years to get to a hundred episodes.   Time stamps: 00:02:15 — Thoughts about the new movie Wonka, which we haven't yet seen 00:08:59 — Our histories with Willy Wonka and the Chocolate Factory 00:11:43 — Pre-movie predictions 00:23:23 — History segment: Roald Dahl (author of Charlie & The Chocolate Factory), the strange development of this movie and its entanglement with the Quaker Oats company, director Mel Stuart, and star Gene Wilder 01:00:47 — In-depth movie discussion 02:12:06 — Final thoughts and star ratings   Artwork by Laci Roth.  Music by Rural Route Nine. Listen to their album The Joy of Averages on Spotify (https://bit.ly/48WBtUa), Apple Music (https://bit.ly/3Q6kOVC), or YouTube (https://bit.ly/3MbU6tC).  Songs by Rural Route Nine in this episode:  “Winston-Salem” - https://youtu.be/-acMutUf8IM “Snake Drama” - https://youtu.be/xrzz8_2Mqkg “The Bible Towers of Bluebonnet” - https://youtu.be/k7wlxTGGEIQ   Sources used in this episode: Roald Dahl: A Biography (1994) by Jeremy Treglown - https://amzn.to/4amizqz Storyteller (2010) by  Donald Sturrock - https://amzn.to/3GRMw44 Inside Charlie's Chocolate Factory (2014) by Lucy Mangan - https://amzn.to/3tlQVcB  Kiss Me Like a Stranger (2005) by Gene Wilder - https://amzn.to/3RzxG7E  The New York Times - "The Real Story Behind Roald Dahl's ‘Black Charlie'" by Maria Russo (Sept. 22, 2017) - https://nyti.ms/3uWi3ze The Washington Post - “‘Willy Wonka and the Chocolate Factory' at 50: The tender yet terrifying movie that never lost its flavor” by Annabel Aguiar - https://wapo.st/41zpLvC  

Show notes coming soon! Links Referenced (because even Wonka Scholars cite their sources): Check Out the Book: https://www.penguinrandomhouse.com/books/316551/inside-charlies-chocolate-factory-by-lucy-mangan/  To keep up-to-date on all things Wonka, be sure to follow us on TikTok, Instagram, and Twitter @wonkawatch. We'd love to hear your concerns (it'd be unhealthy if you didn't have any). Email us at wonkarapture@gmail.com If you'd like to help us keep this podcast up and running, you can visit buymeacoffee.com/wonkawatch! Alll supporters will get a shout out on the podcast :). Cover Art by Reilly Branson:  https://www.instagram.com/rad_reilly/

Världen blir synlig på nytt och det bekanta blir främmande och större. Barn- och ungdomslitteraturen är rik och egensinnig. Och den riktar sig också till dig som är vuxen, säger Karin Nykvist. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Varje termin börjar ungefär femtio studenter läsa litteraturvetenskap i Lund. Och jag är den första lärare de träffar. Det är ett möte jag alltid ser fram emot    studenterna är både öppna och nyfikna, samtidigt som de så klart är erfarna läsare.   det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi.  För att snabbt lära känna mina nya studenter ber jag dem alltid snabbt skriva namnet på deras livs största läsupplevelse. Svaren är överraskande konstanta: det är alltid någon som älskar Jane Austens böcker, en annan som diggar Kafka, en tredje som drämmer till med Sartre eller Shakespeare. Kanon lever och har hälsan åtminstone bland dem som läser litteraturvetenskap. Men det är alltid också någon som svarar JK Rowling och Harry Potter. De första gångerna det hände minns jag att jag tänkte att den här studenten har inte börjat läsa böcker för vuxna än. Men varför skulle barnlitteratur vara något vi växer ifrån? Varför betrakta ett läsarliv som en trappklättring, där vi på första trappsteget möter det enkla för att sedan röra oss uppåt, mot det mer avancerade? Barnlitteraturen är ofta lika komplex som den för vuxna. Men på andra vis. Och den har mycket att erbjuda en vuxen läsare. Jag har sett det gång på gång, på seminarier där studenter lite glatt överraskade gått igång på Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta som politisk text eller på Stian Holes Hermans sommar ur ett psykoanalytiskt perspektiv. Men den här boken rymmer ju så mycket! har de utropat. Det såg jag inte förut! Och så vacker den är! De här seminarierna har flera gånger fått mig att fundera över de kriterier vi av tradition använder för att skilja mellan barnlitteratur och vuxenlitteratur- och vad dessa kriterier säger om hierarkier och makt i världen utanför litteraturen. Lite tillspetsat kan man säga att barnböcker slarvigt förstås som enkel litteratur för ofärdiga människor. Och det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi. Flera nyutkomna böcker behandlar denna läsarnostalgi; som den amerikanska Wild things: The Joy of Reading Childrens Literature as an Adult av Bruce Handy eller den engelska Bookworm a Memoir of Childhood Reading av Lucy Mangan böcker fyllda av skimrande minnen av barnkammarmöten med Beatrix Potter, Dr Seuss och CS Lewis. Och visst kan det vara härligt att läsa om älskade böcker från barndomen. Men det finns flera och mycket bättre skäl att våga sig in på barnavdelningen. Och här kommer mina topp-fem argument för att vi vuxna inte ska behöva något barn i knät  inte ens det svunna barn som vi själva en gång var för att läsa det som kallas barnlitteratur. läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär 1. I barnboken pågår en ständig förhandling: vad är viktigt, hur vill vi att världen ska vara och hur fruktar vi att den faktiskt är? Det är inte en slump att dystopin är så stor inom ungdomslitteraturen just nu: det är klimatkatastrofer, krig och totalitarism vart man ser. Men dagens barnbok är också fylld av hopp och lyckliga slut. I nästan alla de böcker för barn om flykt som jag läst under den senaste tiden vinner de som vill ta emot och ta om hand, båtar kommer fram, familjer återförenas och de snälla och nyfikna kamraterna får med sig de misstänksamma. I Pija Lindenbaums Pudlar och pommes är det den trångsynta och främlingsfientliga hunden som ändrar sig, inte de nyfikna och generösa. Så förvandlas vår ångest över nyhetsflödet till hanterbara sagor. Nästan alltid, som sagt. Ett spännande undantag är danska Morten Dürrs bok Zenobia, som borde få hjärtat att brista på den mest cyniske försvarare av Fort Europa. Så anledning nummer ett: läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär och därmed också dig själv.   2. Läs för att få ett konkret perspektivskifte! Läs till exempel en bok av Eva Lindström, där livets vanlighet och underlighet skildras ur ett perspektiv som är i enmetershöjd snarare än en och sjuttio. Då ser du allt skrufs under soffan när du är på ett ganska ordinärt kalas och blir av med mössan i underbara Hit med våra mössor. Eller läs Sara Lundbergs vackra bilderbok Fågeln i mig flyger vart den vill och få svindel när du klättrar i träd och längtar bort. Världen blir helt enkelt synlig på nytt och det bekanta och invanda blir främmande och större. Lundbergs bok är förresten ett utmärkt exempel på den sinnliga upplevelse som barnboken ofta erbjuder. 3. Och just sinnligheten är mitt tredje argument: många av de bilderböcker som skrivs idag är helt enkelt uppslukande konstverk, där flera sinnen retas. Flickan som berättar i Lundbergs bok sitter i trädet och drömmer, i en färgmättad, gröndoftande illustration. Och texten lyder: Om jag kryper ihop kan jag se ut som en fågel som sover. Som den jag gjort av blålera. Den jag ska ge till mamma.  Det är poesi som gestaltar barnets upplevelse av världen.  Och munken är det en person eller ett bakverk?  4.  Och det fjärde argumentet då? Lekfullheten så klart! Den filosofiska språkleken uppfanns inte i den språkmaterialistiska poesin utan i nonsensramsan. Så räcker Lennart Hellsings dikter hela livet. Som den om papegojan och munken, ni vet:  Dinkelidunkelidoja heter en grön papegoja dinkelidunk heter en munk som bor i en pepparkakskoja. Visst får den oss att le? Här finns ljudleken, rytmen och språkglädjen. Men också språkfilosofin: papegojan är ju en ljudhärmare som pekar på språket som bara låter, ordet som kan fyllas med innehåll eller fortsätta vara tomt ljudmaterial. Och munken är det en person eller ett bakverk? Textens pepparkaka får mig att tänka att den kanske är bägge delar, och i Poul Ströyers klassiska illustration av dikten äter en frodig munk givetvis munkar och språkleken fortsätter över till bildmediet. Det är skoj, javisst, men det är också en avancerad lek med utgångspunkt i ordets slumpmässiga förhållande till den värld det ska beskriva. Skrattet i barnlitteraturen är allra oftast varmt och helt renons på distanserande ironi. Här räds ingen patetiken , de största känslorna eller de svåraste frågorna. Och det är faktiskt mitt femte argument. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare? 5. Barnlitteraturen väjer inte, tassar inte runt. Den går rakt på. Som i Annica Hedins och Per Gustavssons bilderbok Stig, där världen är full av hål där den döde brodern Stig skulle ha varit: på gungan, vid matbordet, vid tågbanan. Eller som i Barbro Lindgrens dikt om kärlek och vänskap, där slutklämmen lyder Den jag älskar heter Örjan men de kallar honom smörjan och där både kärleken, världen och det korta livet ryms i raderna: Och Örjans ögon lyste röda Tänk, sa han Om hundra år så är vi döda Då finns det inga ögon Som små sjöar Men riktigt vatten finns det Med små gröna öar Så är det. Snart ska vi dö och vår kärlek ta slut. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare? Det finns alltså flera skäl till att du ska söka dig till barnavdelningen. Här har du bara fått fem. Givetvis kan du dela dina upplevelser med dina eller andras barn. Men du behöver inget alibi. Karin Nykvist, litteraturvetare och kritiker

Welcome to another episode of OTTplay Now You Know, one podcast that talks about lesser-known trivia, facts about your favorite shows and films. I'm your host Nikhil Created by Shonda Rhimes, Inventing Anna is a Netflix drama series based on the fraudster, Anna Sorokin, who swindled money from banks and investors posing as a wealthy heiress. The show stars Julia Garner and Anna Chlumsky in lead roles and is currently one of the most popular shows on Netflix.  Lucy Mangan of The Guardian stated in her review of the series, quote-unquote, “It may have more heft than it initially appears, but it is played essentially as a modern soap opera – and God, is it fun”. Let's dig into some trivia now. Star of the TV series Ozark, Julia Garner, had an unconventional auditioning process for Inventing Anna. She just had a meeting with creator Shonda Rhimes instead of an actual audition. According to Julia Garner, who plays the lead as Anna ‘Delvey' Sorokin, she found the real Anna very likeable and charming when Garner visited her in prison to research the character for the series. To perfect Anna Delvey's accent, Julia Garner spent time learning the German and Russian accents and mixed them together. She also added a few elements of the American accent as well because Anna Delvey lived in New York for several years. The actors who played the roles of the Scriberia journalist group, comprising of Jeff Perry, Anna Deavere Smith, Terry Kinney, and Anna Chlumsky, used their spare time in between scenes to play various theatre games.The Scriberia journalist group was the centre of comedic relief through the series, and actor Anna Chlumsky said that it was endearing that the series focused on her character Vivian Kent's love for journalism. The real name of journalist Vivian Kent, who broke the story about Anna Sorokin, the character played by Anna Chlumsky, is Jessica Pressler. Pressler is also portrayed in the 2019 film Hustlers starring Jennifer Lopez and Constance Wu. In the film, her character was renamed Elizabeth for the film, and she is played by Julia Stiles, and the film is based on her article. If you haven't watched this series yet then do so streaming exclusively on Netflix.Well, that's OTTplay Now You Know for today's podcast I shall be back again with a brand new episode pretty soon until then it's your host Nikhil signing out.Aaj kya dekhoge OTTplay se poocho 

Attenborough is back in a new series called the Green Planet. A wonderful review in the Guardian by Lucy Mangan shares the beauty of it.

Author and columnist Lucy Mangan (AKA ‘Boogaloo') and her IT-whizz little sister Emily Thomas (AKA ‘Minefrog') are very, very different. Brought up in Catford by their indomitable "displaced Northerner" mother and their introverted father (nicknamed 'The Potato'), Emily remembers their mother making Lucy's bed with her still in it, nose stuck in a book. Lucy recalls Emily never sitting still, and always embarking on projects and adventures. In this episode they talk about making friends, being introverted or extroverted, getting one over on your sister – and the complex and numerous Mangan House Rules. Lucy's terrific new book 'Are We Having Fun Yet?' is out now. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

The company SAGA has decided to give employees who've just become grandparents some special leave. They say it's about helping new grandparents celebrate but also it's to highlight how important older workers are, not just to the company but to families and wider society. So if you're a grandparent providing childcare for your kids, what's the cost? What does it take out of you, time-wise and energy wise? How much are you saving your kids? And do you see it as a precious thing you'll never have the chance to do again, or after a while is it too much pressure? We hear from one of our listeners Linda who looks after two of her grandchildren and Shireen Kanji, a Professor of Work and Organisation at Brunel University. New Covid measures are being introduced across the UK, because of the threat posed by the Omicron variant. In England it's known as Plan B, and mandates mask-wearing, working from home and Covid passports. However, around 75 Conservative MPs are expected to rebel as it's put to a vote in the House of Commons on Tuesday. As parliament debates these new restrictions, where do you stand on taking personal responsibility for containing the virus, and how will it affect your Christmas? To discuss, Emma is joined by Guardian journalist Lucy Mangan and Lucy Fisher, Deputy Political Editor at The Telegraph. In November 2020 a family court found that the conservative MP Kate Griffiths' then husband, Andrew Griffiths (also a former conservative MP for the same Staffordshire seat and former Conservative minister) raped her in her sleep, abused & coercively controlled her. These were civil proceedings, so the finding was based on the balance of probabilities, rather than the criminal standard of probable doubt. As is the norm in family cases, this information was private and not made public. But following a successful application by journalists, supported by Kate Griffiths - the details of this case, with both parties' names attached, were published last Friday. In the recent judgement, judges from the Court of Appeal referred to the ‘mother's right to tell her story.' Andrew Griffiths has denied allegations made by his ex-wife and ‘adamantly denied' rape. Dr Charlotte Proudman, the barrister who represented Kate Griffiths joins Emma. The next in our series Under Pressure which looks at what happens to relationships when life gets in the way. Carla and Brendon met at school. Their lives looked to be on track and then everything changed when Carla was diagnosed with fibromyalgia. Jo Morris reports. The nominees for BBC Sports Personality of the Year 2021 have been revealed. There have been 66 recipients of the award, but only 13 of these have been women. Anna Kessel, Women's Sports Editor at The Telegraph talks to Emma about the women on the shortlist and who is favourite to win.

Lucy Mangan is one of Britain's best-known journalists. She is a columnist and TV critic for the Guardian and has written for Stylist, the Daily Telegraph and many other titles. Lucy has written five works of non-fiction including her memoir Bookworm: A Memoir of Childhood Reading, published in 2018. Her debut novel, Are We Having Fun Yet, has just been published to rave reviews from, among others, Caitlin Moran, Marian Keyes and Jenny Eclair.Are We Having Fun Yet chronicles 12 months in the life of Liz, a ‘mute but mutinous' 40-year-old juggling all of the labour – seen and unseen – that accompanies parenting, partnering, working, helping out at school and with friends, and just occasionally finding time for a solitary swim. Lucy lives with her husband, son and cat Patrick and, in her own words, her domestic set-up is 'a miracle of efficiency and competence'.Support this show http://supporter.acast.com/the-world-as-it-should-be. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

This week we're delighted to chat to author and journalist Lucy Mangan! Lucy's book Bookworm has been discussed many times on the show and is a firm favourite in YB Towers. Her new novel Are We Having Fun Yet? is fun, furious and unforgettable. We talked to her about reading epiphanies, the literary merits of Les Dawson, quintessential children's books and finding writing solace in Ikea. BOOKSDaisy Buchanan - InsatiableDaisy Buchanan - CareeringLucy Mangan - BookwormLucy Mangan - Are We Having Fun Yet?Margaret Mitchell - Gone With the WindPatrick Ness - Knife of Never Letting GoPhilippa Pearce - Tom's Midnight GardenNorton Juster - Phantom TollboothGwen Grant - Private Keep OutE Nesbit - Five Children and ItEve Garnett - Family From One End StreetEve Garnett - Further AdventuresEve Garnett - Holiday At The Dew Drop InnMaeve Binchy - Light a Penny CandleMaeve Binchy - Circle of FriendsNorah Lofts - House at Old VineRose Allatini - Despised & RejectedHelen Hull - Heat LightningDorothy Whipple - Young AnneDorothy Whipple - They Knew Mr KnightDorothy Whipple - Someone at a DistanceAnne Brontë - Tenant of Wildfell HallAnita Brookner - Start in LifeRosamond Lehmann - Invitation To the WaltzEmma Jane Unsworth - After the StormLes Dawson - Come Back With the WindPG Wodehouse - Jeeves & WoosterWodehouse - Indiscretions of Archie See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

We've shamelessly stolen the title of this week's podcast from our guest, writer and columnist Lucy Mangan whose book Are We Having Fun Yet? is out today. You will have read her TV column in The Guardian, you will have nodded in vehement recognition at her columns in Weekend and Stylist, and now here's her first novel, a frank and fizzy look at family life – it's funny, heartfelt writing with sharp corners that you bump into and go ouch, yes! That's me! We talk about the female load, feminism, all the FFSs…we had fun and got furious…just the way we like it. PLUS There's some bonus pelvic floor wisdom from psychologist Dr Meg Aroll PS: This podcast was bravely brought to you by pelvic floor trainer Innovo. They are offering listeners £55 off the full kit using the code MIDULT55. Time to give ‘Inner Strength' a whole new meaning.... https://www.myinnovo.com/uk/the-midults/ Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Who does what in your home? Sourcing school shoes? Calling the plumber? Sorting the threadworms? In her debut novel 'Are We Having Fun Yet?' author and columnist Lucy Mangan reveals the comic diary of Liz who is 'outwardly mute, inwardly mutinous' as she does her best to keep the domestic show on the road. In her new book Rough, Rachel Thompson looks at how violence has found its way into the bedroom. A study released this summer set out to gauge the extent of violence against women. One shocking finding revealed that half of respondents had "woken up to their male partner having sex with them or performing sex acts on them whilst they are asleep." Emma discusses these findings and the impact on women with Rachel and Dr. Jessica Taylor, co author: Understanding the Scale of Violence Committed Against Women in the UK Since Birth. For 26 days teenage girls in Afghanistan haven't been able to go to school. The Taliban has banned them from secondary schools. If girls don't go to secondary school, that means they're unlikely to go to further education or university. Under their new government, Taliban officials said that women will be allowed to study and work in accordance with the group's interpretation of Islamic religious law. Emma discusses the current situation with Yalda Hakim, presenter on BBC World; and a teacher in Afghanistan. Presented by Emma Barnett

The number of women sleeping rough has risen over the last decade and as the economic impact of Covid 19 takes hold, social policy advisers fear the situation could worsen. Female rough sleepers with their complex profile have it worse on the street, and in wider homelessness terms the number of lone women and women with children has soared in temporary accommodation. Katya Adler talks to Dame Louise Casey who, as “Homelesssness Tsar”, championed the “Everyone In” policy which got rough sleepers off the street and into temporary accommodation during the height of the pandemic and Petra Salva, the head of the Rough Sleepers Unit at the charity St. Mungos. A new film version of The Secret Garden is released on Friday. Written by Frances Hodgson Burnett, the book was first published in 1911 and is seen as a classic of English children’s literature. But the story of the author behind the book is far less well known and utterly fascinating. Katya Adler is joined by Ann Thwaite, whose biography of Frances Hodgson Burnett, Beyond the Secret Garden, first came out in 1974 but has been reissued this year, and Lucy Mangan, author of Bookworm, who has loved the novel since she was a little girl. The World Trade Organisation will shortly have a new leader and for the first time in its history it’s going to be a woman. There are two remaining candidates. They are Ngozi Okonjo-Iweala from Nigeria, and Yoo Myung-hee from South Korea. To discuss the candidates, Katya is joined by Allie Renison, Head of Trade and EU Policy at Institute of Directors. On Friday a major new exhibition opens at the British Library. ‘Unfinished Business: The Fight for Women’s Rights’ shows how the work of contemporary feminist activists in the UK has its roots in the long and complex history of women’s rights. Lead curator, Dr Polly Russell joins Katya Adler to discuss the multi-faceted exhibit where you can see everything from personal diaries, banners and protest fashion to subversive literature, film, music and art, women’s voices, stories and experiences. Presented by Katya Adler Producer: Louise Corley Editor: Beverley Purcell

Hello gorgeous creeps! Here we are once again with a brand new audio delight for you to trickle into your ears. My apologies for the delay in this one. After a big night on the bleach Jasper the Toad swallowed the microphone. Had to wait a couple of days for it to make its way out. And you can't rush these things. In this marvelous episode, we take a departure from the usual and rather than me just telling you a tale, we end up in the midst of three voices, all talking to each other. One of them believes that he's the direct descendent of King Arthur. But who are the other two? And how do you know if you're a King? And what the hell is going on? You'll have to stick this wonderful audio experiment in your ears and find out. Many thanks to Lucy Mangan (@looseymango) for the direction on this one. Without her Jasper would've been all over the place. Her Kit-Kat is in the post. Thanks as ever to Chris R. Wright (@chrisrwright) for his artwork. And Matteo Musetti (@4get2eat) for his sound design. If you like what you hear then please leave a review and share me with your friends. I won't talk about you, I promise. If you want to contribute to the bleach-fund then head on over to https://ko-fi.com/pianoteeth and you can drop some coins in my purse. And please do go and have a look at the scribblings https://www.pianoteeth.co.uk/scribblings sent in by the sexy scumbags that put me in their ears. Why not do one yourself? I love looking at them. Until next time my sexy scumbags. And be well.

¿Quieres escuchar el audiolibro completo? Muy pronto en http://www.penguinaudio.com¿Recuerdas lo que era leer de niño?Acurrúcate y redescubre la alegría de sumergirte en un libro, de pasar sin darte cuenta de la realidad a la imaginación. Con esta colección de cuentos y poemas, tan breves como amenos, lograrás alejarte de las preocupaciones cotidianas y viajarás a otros mundos.Deja que las historias -deliciosamente nostálgicas o pequeñas joyas desconocidas- te arrastren, que el ritmo de las frases te arrulle y que el sutil encanto de las fábulas te devuelva la paz al final del día. Desconecta y revive la evasión tranquilizadora de la lectura de la mano de grandes autores, desde Lorca y Wilde hasta Chéjov y Maupassant, con estas pequeñas píldoras de bálsamo literario para mentes exhaustas.Dulces sueños. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Columnist, author and TV critic Lucy Mangan talks about the joy and comfort she finds in Steve Martin's 1979 stadium stand-up show. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Although it was written nearly seventy years ago, ‘The Lion, the Witch and the Wardrobe’ still appears in the top ten favourite children’s books and has sold over 100 million copies in 47 different languages. It's set in the magical Land of Narnia where the White Witch has cast a spell to make sure that it is always winter and Christmas never comes. This changes when four siblings – Lucy, Peter, Susan and Edmund – stumble into Narnia through the back of a wardrobe and defeat the evil that has engulfed Narnia with the help of the mighty lion Aslan. For some readers, ‘The Lion, the Witch and the Wardrobe’ is an allegory of the story of Jesus. Many others view it simply as a good yarn. To discuss the religious message behind the book – and whether or not it really matters – Ernie is joined by three authors: Lucy Mangan, Frank Cottrell-Boyce and Francis Spufford. Extracts are read by Julie Hesmondhalgh. Producer: Helen Lee

Although it was written nearly seventy years ago, ‘The Lion, the Witch and the Wardrobe’ still appears in the top ten favourite children’s books and has sold over 100 million copies in 47 different languages. It's set in the magical Land of Narnia where the White Witch has cast a spell to make sure that it is always winter and Christmas never comes. This changes when four siblings – Lucy, Peter, Susan and Edmund – stumble into Narnia through the back of a wardrobe and defeat the evil that has engulfed Narnia with the help of the mighty lion Aslan. For some readers, ‘The Lion, the Witch and the Wardrobe’ is an allegory of the story of Jesus. Many others view it simply as a good yarn. To discuss the religious message behind the book – and whether or not it really matters – Ernie is joined by three authors: Lucy Mangan, Frank Cottrell-Boyce and Francis Spufford. Extracts are read by Julie Hesmondhalgh. Producer: Helen Lee

Världen blir synlig på nytt och det bekanta blir främmande och större. Barn- och ungdomslitteraturen är rik och egensinnig. Och den riktar sig också till dig som är vuxen, menar Karin Nykvist. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Denna essä sändes för första gången i april 2018. Varje termin börjar ungefär femtio studenter läsa litteraturvetenskap i Lund. Och jag är den första lärare de träffar. Det är ett möte jag alltid ser fram emot    studenterna är både öppna och nyfikna, samtidigt som de så klart är erfarna läsare.   Det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi För att snabbt lära känna mina nya studenter ber jag dem alltid snabbt skriva namnet på deras livs största läsupplevelse. Svaren är överraskande konstanta: det är alltid någon som älskar Jane Austens böcker, en annan som diggar Kafka, en tredje som drämmer till med Sartre eller Shakespeare. Kanon lever och har hälsan åtminstone bland dem som läser litteraturvetenskap. Men det är alltid också någon som svarar JK Rowling och Harry Potter. De första gångerna det hände minns jag att jag tänkte att den här studenten har inte börjat läsa böcker för vuxna än. Men varför skulle barnlitteratur vara något vi växer ifrån? Varför betrakta ett läsarliv som en trappklättring, där vi på första trappsteget möter det enkla för att sedan röra oss uppåt, mot det mer avancerade? Barnlitteraturen är ofta lika komplex som den för vuxna. Men på andra vis. Och den har mycket att erbjuda en vuxen läsare. Jag har sett det gång på gång, på seminarier där studenter lite glatt överraskade gått igång på Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta som politisk text eller på Stian Holes Hermans sommar ur ett psykoanalytiskt perspektiv. Men den här boken rymmer ju så mycket! har de utropat. Det såg jag inte förut! Och så vacker den är! De här seminarierna har flera gånger fått mig att fundera över de kriterier vi av tradition använder för att skilja mellan barnlitteratur och vuxenlitteratur- och vad dessa kriterier säger om hierarkier och makt i världen utanför litteraturen. Lite tillspetsat kan man säga att barnböcker slarvigt förstås som enkel litteratur för ofärdiga människor. Och det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi. Flera nyutkomna böcker behandlar denna läsarnostalgi; som den amerikanska Wild things: The Joy of Reading Childrens Literature as an Adult av Bruce Handy eller den engelska Bookworm a Memoir of Childhood Reading av Lucy Mangan böcker fyllda av skimrande minnen av barnkammarmöten med Beatrix Potter, Dr Seuss och CS Lewis. Och visst kan det vara härligt att läsa om älskade böcker från barndomen. Men det finns flera och mycket bättre skäl att våga sig in på barnavdelningen. Och här kommer mina topp-fem argument för att vi vuxna inte ska behöva något barn i knät  inte ens det svunna barn som vi själva en gång var för att läsa det som kallas barnlitteratur. Läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär 1. I barnboken pågår en ständig förhandling: vad är viktigt, hur vill vi att världen ska vara och hur fruktar vi att den faktiskt är? Det är inte en slump att dystopin är så stor inom ungdomslitteraturen just nu: det är klimatkatastrofer, krig och totalitarism vart man ser. Men dagens barnbok är också fylld av hopp och lyckliga slut. I nästan alla de böcker för barn om flykt som jag läst under den senaste tiden vinner de som vill ta emot och ta om hand, båtar kommer fram, familjer återförenas och de snälla och nyfikna kamraterna får med sig de misstänksamma. I Pija Lindenbaums Pudlar och pommes är det den trångsynta och främlingsfientliga hunden som ändrar sig, inte de nyfikna och generösa. Så förvandlas vår ångest över nyhetsflödet till hanterbara sagor. Nästan alltid, som sagt. Ett spännande undantag är danska Morten Dürrs bok Zenobia, som borde få hjärtat att brista på den mest cyniske försvarare av Fort Europa. Så anledning nummer ett: läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär och därmed också dig själv.   2. Läs för att få ett konkret perspektivskifte! Läs till exempel en bok av Eva Lindström, där livets vanlighet och underlighet skildras ur ett perspektiv som är i enmetershöjd snarare än en och sjuttio. Då ser du allt skrufs under soffan när du är på ett ganska ordinärt kalas och blir av med mössan i underbara Hit med våra mössor. Eller läs Sara Lundbergs vackra bilderbok Fågeln i mig flyger vart den vill och få svindel när du klättrar i träd och längtar bort. Världen blir helt enkelt synlig på nytt och det bekanta och invanda blir främmande och större. Lundbergs bok är förresten ett utmärkt exempel på den sinnliga upplevelse som barnboken ofta erbjuder. 3. Och just sinnligheten är mitt tredje argument: många av de bilderböcker som skrivs idag är helt enkelt uppslukande konstverk, där flera sinnen retas. Flickan som berättar i Lundbergs bok sitter i trädet och drömmer, i en färgmättad, gröndoftande illustration. Och texten lyder: Om jag kryper ihop kan jag se ut som en fågel som sover. Som den jag gjort av blålera. Den jag ska ge till mamma.  Det är poesi som gestaltar barnets upplevelse av världen. Och munken är det en person eller ett bakverk?  4.  Och det fjärde argumentet då? Lekfullheten så klart! Den filosofiska språkleken uppfanns inte i den språkmaterialistiska poesin utan i nonsensramsan. Så räcker Lennart Hellsings dikter hela livet. Som den om papegojan och munken, ni vet: Dinkelidunkelidoja heter en grön papegoja dinkelidunk heter en munk som bor i en pepparkakskoja. Visst får den oss att le? Här finns ljudleken, rytmen och språkglädjen. Men också språkfilosofin: papegojan är ju en ljudhärmare som pekar på språket som bara låter, ordet som kan fyllas med innehåll eller fortsätta vara tomt ljudmaterial. Och munken är det en person eller ett bakverk? Textens pepparkaka får mig att tänka att den kanske är bägge delar, och i Poul Ströyers klassiska illustration av dikten äter en frodig munk givetvis munkar och språkleken fortsätter över till bildmediet. Det är skoj, javisst, men det är också en avancerad lek med utgångspunkt i ordets slumpmässiga förhållande till den värld det ska beskriva. Skrattet i barnlitteraturen är allra oftast varmt och helt renons på distanserande ironi. Här räds ingen patetiken , de största känslorna eller de svåraste frågorna. Och det är faktiskt mitt femte argument. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare? 5. Barnlitteraturen väjer inte, tassar inte runt. Den går rakt på. Som i Annica Hedins och Per Gustavssons bilderbok Stig, där världen är full av hål där den döde brodern Stig skulle ha varit: på gungan, vid matbordet, vid tågbanan. Eller som i Barbro Lindgrens dikt om kärlek och vänskap, där slutklämmen lyder Den jag älskar heter Örjan men de kallar honom smörjan och där både kärleken, världen och det korta livet ryms i raderna: Och Örjans ögon lyste röda Tänk, sa han Om hundra år så är vi döda Då finns det inga ögon Som små sjöar Men riktigt vatten finns det Med små gröna öar Så är det. Snart ska vi dö och vår kärlek ta slut. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare? Det finns alltså flera skäl till att du ska söka dig till barnavdelningen. Här har du bara fått fem. Givetvis kan du dela dina upplevelser med dina eller andras barn. Men du behöver inget alibi. Karin Nykvist, litteraturvetare och kritiker

The world is full of brilliant broads and we've had loads of them onstage with us in 2018. And so, as our Christmas gift to you, we thought it would be fun to put some of the biggest laughs into one handy 'best of' In Conversation.Please put your hands together for Ruth Jones, Fern Britton, Wunmi Mosaku, Sally Wainwright, Helen Thorne, Ellie Gibson, Sally Phillips, Roisin Conaty, Isy Suttie, Bridget Christie, Marian Keyes, Hollie McNish, Jack Monroe, Liz Carr, Desiree Burch, Jo Caulfield, Jennifer Saunders, Sian Gibson, Jennie McAlpine, Cherylee Houston, Shazia Mirza, Konnie Huq, Rachel Parris, and Lucy Mangan. And of course our Sarah Millican, Hannah Dunleavy and Mickey Noonan. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Världen blir synlig på nytt och det bekanta blir främmande och större. Barn- och ungdomslitteraturen är rik och egensinnig. Och den riktar sig också till dig som är vuxen, säger Karin Nykvist. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Denna essä sändes för första gången i april 2018. Varje termin börjar ungefär femtio studenter läsa litteraturvetenskap i Lund. Och jag är den första lärare de träffar. Det är ett möte jag alltid ser fram emot    studenterna är både öppna och nyfikna, samtidigt som de så klart är erfarna läsare.   det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi.  För att snabbt lära känna mina nya studenter ber jag dem alltid snabbt skriva namnet på deras livs största läsupplevelse. Svaren är överraskande konstanta: det är alltid någon som älskar Jane Austens böcker, en annan som diggar Kafka, en tredje som drämmer till med Sartre eller Shakespeare. Kanon lever och har hälsan åtminstone bland dem som läser litteraturvetenskap. Men det är alltid också någon som svarar JK Rowling och Harry Potter. De första gångerna det hände minns jag att jag tänkte att den här studenten har inte börjat läsa böcker för vuxna än. Men varför skulle barnlitteratur vara något vi växer ifrån? Varför betrakta ett läsarliv som en trappklättring, där vi på första trappsteget möter det enkla för att sedan röra oss uppåt, mot det mer avancerade? Barnlitteraturen är ofta lika komplex som den för vuxna. Men på andra vis. Och den har mycket att erbjuda en vuxen läsare. Jag har sett det gång på gång, på seminarier där studenter lite glatt överraskade gått igång på Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta som politisk text eller på Stian Holes Hermans sommar ur ett psykoanalytiskt perspektiv. Men den här boken rymmer ju så mycket! har de utropat. Det såg jag inte förut! Och så vacker den är! De här seminarierna har flera gånger fått mig att fundera över de kriterier vi av tradition använder för att skilja mellan barnlitteratur och vuxenlitteratur- och vad dessa kriterier säger om hierarkier och makt i världen utanför litteraturen. Lite tillspetsat kan man säga att barnböcker slarvigt förstås som enkel litteratur för ofärdiga människor. Och det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi. Flera nyutkomna böcker behandlar denna läsarnostalgi; som den amerikanska Wild things: The Joy of Reading Childrens Literature as an Adult av Bruce Handy eller den engelska Bookworm a Memoir of Childhood Reading av Lucy Mangan böcker fyllda av skimrande minnen av barnkammarmöten med Beatrix Potter, Dr Seuss och CS Lewis. Och visst kan det vara härligt att läsa om älskade böcker från barndomen. Men det finns flera och mycket bättre skäl att våga sig in på barnavdelningen. Och här kommer mina topp-fem argument för att vi vuxna inte ska behöva något barn i knät  inte ens det svunna barn som vi själva en gång var för att läsa det som kallas barnlitteratur. läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär 1. I barnboken pågår en ständig förhandling: vad är viktigt, hur vill vi att världen ska vara och hur fruktar vi att den faktiskt är? Det är inte en slump att dystopin är så stor inom ungdomslitteraturen just nu: det är klimatkatastrofer, krig och totalitarism vart man ser. Men dagens barnbok är också fylld av hopp och lyckliga slut. I nästan alla de böcker för barn om flykt som jag läst under den senaste tiden vinner de som vill ta emot och ta om hand, båtar kommer fram, familjer återförenas och de snälla och nyfikna kamraterna får med sig de misstänksamma. I Pija Lindenbaums Pudlar och pommes är det den trångsynta och främlingsfientliga hunden som ändrar sig, inte de nyfikna och generösa. Så förvandlas vår ångest över nyhetsflödet till hanterbara sagor. Nästan alltid, som sagt. Ett spännande undantag är danska Morten Dürrs bok Zenobia, som borde få hjärtat att brista på den mest cyniske försvarare av Fort Europa. Så anledning nummer ett: läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär och därmed också dig själv.   2. Läs för att få ett konkret perspektivskifte! Läs till exempel en bok av Eva Lindström, där livets vanlighet och underlighet skildras ur ett perspektiv som är i enmetershöjd snarare än en och sjuttio. Då ser du allt skrufs under soffan när du är på ett ganska ordinärt kalas och blir av med mössan i underbara Hit med våra mössor. Eller läs Sara Lundbergs vackra bilderbok Fågeln i mig flyger vart den vill och få svindel när du klättrar i träd och längtar bort. Världen blir helt enkelt synlig på nytt och det bekanta och invanda blir främmande och större. Lundbergs bok är förresten ett utmärkt exempel på den sinnliga upplevelse som barnboken ofta erbjuder. 3. Och just sinnligheten är mitt tredje argument: många av de bilderböcker som skrivs idag är helt enkelt uppslukande konstverk, där flera sinnen retas. Flickan som berättar i Lundbergs bok sitter i trädet och drömmer, i en färgmättad, gröndoftande illustration. Och texten lyder: Om jag kryper ihop kan jag se ut som en fågel som sover. Som den jag gjort av blålera. Den jag ska ge till mamma.  Det är poesi som gestaltar barnets upplevelse av världen.  Och munken är det en person eller ett bakverk?  4.  Och det fjärde argumentet då? Lekfullheten så klart! Den filosofiska språkleken uppfanns inte i den språkmaterialistiska poesin utan i nonsensramsan. Så räcker Lennart Hellsings dikter hela livet. Som den om papegojan och munken, ni vet:  Dinkelidunkelidoja heter en grön papegoja dinkelidunk heter en munk som bor i en pepparkakskoja. Visst får den oss att le? Här finns ljudleken, rytmen och språkglädjen. Men också språkfilosofin: papegojan är ju en ljudhärmare som pekar på språket som bara låter, ordet som kan fyllas med innehåll eller fortsätta vara tomt ljudmaterial. Och munken är det en person eller ett bakverk? Textens pepparkaka får mig att tänka att den kanske är bägge delar, och i Poul Ströyers klassiska illustration av dikten äter en frodig munk givetvis munkar och språkleken fortsätter över till bildmediet. Det är skoj, javisst, men det är också en avancerad lek med utgångspunkt i ordets slumpmässiga förhållande till den värld det ska beskriva. Skrattet i barnlitteraturen är allra oftast varmt och helt renons på distanserande ironi. Här räds ingen patetiken , de största känslorna eller de svåraste frågorna. Och det är faktiskt mitt femte argument. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare? 5. Barnlitteraturen väjer inte, tassar inte runt. Den går rakt på. Som i Annica Hedins och Per Gustavssons bilderbok Stig, där världen är full av hål där den döde brodern Stig skulle ha varit: på gungan, vid matbordet, vid tågbanan. Eller som i Barbro Lindgrens dikt om kärlek och vänskap, där slutklämmen lyder Den jag älskar heter Örjan men de kallar honom smörjan och där både kärleken, världen och det korta livet ryms i raderna: Och Örjans ögon lyste röda Tänk, sa han Om hundra år så är vi döda Då finns det inga ögon Som små sjöar Men riktigt vatten finns det Med små gröna öar Så är det. Snart ska vi dö och vår kärlek ta slut. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare? Det finns alltså flera skäl till att du ska söka dig till barnavdelningen. Här har du bara fått fem. Givetvis kan du dela dina upplevelser med dina eller andras barn. Men du behöver inget alibi. Karin Nykvist, litteraturvetare och kritiker

Lucy Mangan is a bookworm. When she was little, stories were everything. They opened-up new worlds and cast light on all the complexities she encountered in this one. She was whisked away to Narnia – and Kirrin Island – and Wonderland. She ventured down rabbit holes and womble burrows into midnight gardens and chocolate factories. She wandered the countryside with Milly-Molly-Mandy, and played by the tracks with the Railway Children. With Charlotte’s Web she discovered Death and with Judy Blume it was Boys. No wonder she only left the house for her weekly trip to the library or to spend her pocket money on amassing her own at home. In Bookworm, Lucy revisits her childhood reading with wit, love and gratitude. She also disinters a few forgotten treasures to inspire the next generation of bookworms and set them on their way. Lucy is the perfect visitor to Gladstone’s Library and she talks to novelist – and fellow bookworm – Sarah Perry about our best-beloved books, their extraordinary creators, and the thousand subtle ways they shape our lives.

What's not to love about a crafting competition show hosted by Amy Poehler and Nick Offerman? Wellll, Linda Holmes and the regulars could think of a few things, but our nitpicks stem almost entirely from liking the show and wanting it to be its best, punniest self. We talk host bits, judging inconsistencies, the comparison of apples to macrame, and there's even Sarah's obligatory semi-annual reference to Work Of Art. We go Around The Dial with Queer Eye, Kids Baking Championship, The Bletchley Circle: Mission Burrito (...okay, it's actually "San Francisco," but we like Dave's name better), and Trial & Error before Linda serves a warrant for inducting Brooklyn Nine-Nine into The Canon. Deadwood won (maybe; we'll see), networks' lip service to survivors and equal pay lost, and we entered the valley of the shadow of unbelievable/y crappy shows with Dan Cassino's Trough TV Game Time. Glue-gun those earbuds in: it's an all-new Extra Hot Great. GUESTS

It's gigcast time again and we've another terrific line-up for you. Back in April, our Sarah and Mickey In Conversation-ed with Konnie Huq, Rachel Parris, Shazia Mirza and Lucy Mangan, where they talked stolen shoes, being the face of sex toys, expandable foam and breaking your coccyx. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Can you wear black to a wedding? What’s the best way to make small talk? And why did Ellie Taylor end up weeping in the ladies on her wedding day? Join Viv Groskop and her guests Lucy Mangan, Ellie Taylor and Jo Bryant for a masterclass in keeping this summer’s social events stress-free. Plus, simply tell us your favourite childhood book to be in with a chance of winning a copy of Lucy Mangan’s enchanting memoir, Bookworm.

Världen blir synlig på nytt och det bekanta blir främmande och större. Barn- och ungdomslitteraturen är rik och egensinnig. Och den riktar sig också till dig som är vuxen, säger Karin Nykvist. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Varje termin börjar ungefär femtio studenter läsa litteraturvetenskap i Lund. Och jag är den första lärare de träffar. Det är ett möte jag alltid ser fram emot    studenterna är både öppna och nyfikna, samtidigt som de så klart är erfarna läsare.   det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi.  För att snabbt lära känna mina nya studenter ber jag dem alltid snabbt skriva namnet på deras livs största läsupplevelse. Svaren är överraskande konstanta: det är alltid någon som älskar Jane Austens böcker, en annan som diggar Kafka, en tredje som drämmer till med Sartre eller Shakespeare. Kanon lever och har hälsan åtminstone bland dem som läser litteraturvetenskap. Men det är alltid också någon som svarar JK Rowling och Harry Potter. De första gångerna det hände minns jag att jag tänkte att den här studenten har inte börjat läsa böcker för vuxna än. Men varför skulle barnlitteratur vara något vi växer ifrån? Varför betrakta ett läsarliv som en trappklättring, där vi på första trappsteget möter det enkla för att sedan röra oss uppåt, mot det mer avancerade? Barnlitteraturen är ofta lika komplex som den för vuxna. Men på andra vis. Och den har mycket att erbjuda en vuxen läsare. Jag har sett det gång på gång, på seminarier där studenter lite glatt överraskade gått igång på Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta som politisk text eller på Stian Holes Hermans sommar ur ett psykoanalytiskt perspektiv. Men den här boken rymmer ju så mycket! har de utropat. Det såg jag inte förut! Och så vacker den är! De här seminarierna har flera gånger fått mig att fundera över de kriterier vi av tradition använder för att skilja mellan barnlitteratur och vuxenlitteratur- och vad dessa kriterier säger om hierarkier och makt i världen utanför litteraturen. Lite tillspetsat kan man säga att barnböcker slarvigt förstås som enkel litteratur för ofärdiga människor. Och det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi. Flera nyutkomna böcker behandlar denna läsarnostalgi; som den amerikanska Wild things: The Joy of Reading Childrens Literature as an Adult av Bruce Handy eller den engelska Bookworm a Memoir of Childhood Reading av Lucy Mangan böcker fyllda av skimrande minnen av barnkammarmöten med Beatrix Potter, Dr Seuss och CS Lewis. Och visst kan det vara härligt att läsa om älskade böcker från barndomen. Men det finns flera och mycket bättre skäl att våga sig in på barnavdelningen. Och här kommer mina topp-fem argument för att vi vuxna inte ska behöva något barn i knät  inte ens det svunna barn som vi själva en gång var för att läsa det som kallas barnlitteratur. läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär 1. I barnboken pågår en ständig förhandling: vad är viktigt, hur vill vi att världen ska vara och hur fruktar vi att den faktiskt är? Det är inte en slump att dystopin är så stor inom ungdomslitteraturen just nu: det är klimatkatastrofer, krig och totalitarism vart man ser. Men dagens barnbok är också fylld av hopp och lyckliga slut. I nästan alla de böcker för barn om flykt som jag läst under den senaste tiden vinner de som vill ta emot och ta om hand, båtar kommer fram, familjer återförenas och de snälla och nyfikna kamraterna får med sig de misstänksamma. I Pija Lindenbaums Pudlar och pommes är det den trångsynta och främlingsfientliga hunden som ändrar sig, inte de nyfikna och generösa. Så förvandlas vår ångest över nyhetsflödet till hanterbara sagor. Nästan alltid, som sagt. Ett spännande undantag är danska Morten Dürrs bok Zenobia, som borde få hjärtat att brista på den mest cyniske försvarare av Fort Europa. Så anledning nummer ett: läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär och därmed också dig själv.   2. Läs för att få ett konkret perspektivskifte! Läs till exempel en bok av Eva Lindström, där livets vanlighet och underlighet skildras ur ett perspektiv som är i enmetershöjd snarare än en och sjuttio. Då ser du allt skrufs under soffan när du är på ett ganska ordinärt kalas och blir av med mössan i underbara Hit med våra mössor. Eller läs Sara Lundbergs vackra bilderbok Fågeln i mig flyger vart den vill och få svindel när du klättrar i träd och längtar bort. Världen blir helt enkelt synlig på nytt och det bekanta och invanda blir främmande och större. Lundbergs bok är förresten ett utmärkt exempel på den sinnliga upplevelse som barnboken ofta erbjuder. 3. Och just sinnligheten är mitt tredje argument: många av de bilderböcker som skrivs idag är helt enkelt uppslukande konstverk, där flera sinnen retas. Flickan som berättar i Lundbergs bok sitter i trädet och drömmer, i en färgmättad, gröndoftande illustration. Och texten lyder: Om jag kryper ihop kan jag se ut som en fågel som sover. Som den jag gjort av blålera. Den jag ska ge till mamma.  Det är poesi som gestaltar barnets upplevelse av världen.  Och munken är det en person eller ett bakverk?  4.  Och det fjärde argumentet då? Lekfullheten så klart! Den filosofiska språkleken uppfanns inte i den språkmaterialistiska poesin utan i nonsensramsan. Så räcker Lennart Hellsings dikter hela livet. Som den om papegojan och munken, ni vet:  Dinkelidunkelidoja heter en grön papegoja dinkelidunk heter en munk som bor i en pepparkakskoja. Visst får den oss att le? Här finns ljudleken, rytmen och språkglädjen. Men också språkfilosofin: papegojan är ju en ljudhärmare som pekar på språket som bara låter, ordet som kan fyllas med innehåll eller fortsätta vara tomt ljudmaterial. Och munken är det en person eller ett bakverk? Textens pepparkaka får mig att tänka att den kanske är bägge delar, och i Poul Ströyers klassiska illustration av dikten äter en frodig munk givetvis munkar och språkleken fortsätter över till bildmediet. Det är skoj, javisst, men det är också en avancerad lek med utgångspunkt i ordets slumpmässiga förhållande till den värld det ska beskriva. Skrattet i barnlitteraturen är allra oftast varmt och helt renons på distanserande ironi. Här räds ingen patetiken , de största känslorna eller de svåraste frågorna. Och det är faktiskt mitt femte argument. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare? 5. Barnlitteraturen väjer inte, tassar inte runt. Den går rakt på. Som i Annica Hedins och Per Gustavssons bilderbok Stig, där världen är full av hål där den döde brodern Stig skulle ha varit: på gungan, vid matbordet, vid tågbanan. Eller som i Barbro Lindgrens dikt om kärlek och vänskap, där slutklämmen lyder Den jag älskar heter Örjan men de kallar honom smörjan och där både kärleken, världen och det korta livet ryms i raderna: Och Örjans ögon lyste röda Tänk, sa han Om hundra år så är vi döda Då finns det inga ögon Som små sjöar Men riktigt vatten finns det Med små gröna öar Så är det. Snart ska vi dö och vår kärlek ta slut. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare? Det finns alltså flera skäl till att du ska söka dig till barnavdelningen. Här har du bara fått fem. Givetvis kan du dela dina upplevelser med dina eller andras barn. Men du behöver inget alibi. Karin Nykvist, litteraturvetare och kritiker

This week John and Andy are joined by journalist and author Lucy Mangan, whose new memoir of childhood reading Bookworm has just been published by Square Peg. They discuss Norah Lofts' novel The Town House (1959), the first of her 'Suffolk house' trilogy. Andy also talks about Words Best Sung by Lee Stuart Evans, and John has been reading Emmanuel Carrère's The Kingdom.

In this episode, Sali is joined by Guardian columnist Lucy Mangan, playwright Jonathan Harvey, author Louise O'Neill and journalist Dolly Alderton. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Alex Clark and Lucy Mangan discuss best-beloved books, their extraordinary creators, and looks at the thousand subtle ways they shape our lives. Lucy's top 4 children's books for grown-ups http://po.st/LucyMangansTop4 Read an extract from the book http://po.st/BookwormExtract Follow us on twitter: twitter.com/vintagebooksSign up to our bookish newsletter to hear all about our new releases, see exclusive extracts and win prizes: po.st/vintagenewsletter See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Twelve year-old composer, pianist and violinist Alma Deutscher tells Kirsty Lang about her new piano concerto and her opera Cinderella, which was performed in Vienna to rave reviews. Critics Stephen Armstrong and Lucy Mangan discuss the return of The Great British Bake off, now on Channel 4.Games critic Jordan Erica Webber reviews Last Day of June, a new videogame in which players time travel to try and avoid the tragic death of the protagonist's wife. Following on from the controversy surrounding the removal of Confederate statues in the US, what is the role of the artist in commemorating our past? Afua Hirsch and Griselda Pollack debate the ethics of celebrating historical figures in stone. Presenter: Kirsty Lang Producer: Timothy Prosser.

Lucy Mangan avoids responsibility wherever possible. She's got cats instead of dogs because she can't face a needy pet; she only has one child 'and that's more than enough.' But she's always been fascinated by those who run towards responsibility rather than away from it. Today she talks to Reverend Claire Herbert about a life dedicated to helping others. One of the first women priests to be ordained, Claire was working as a rector at St Anne's church in Soho when the Admiral Duncan bomb exploded. But she admits that being there for others has not been an easy road - in her 30s she took some time out from full-time church work to become a social worker and learn to be young 'perhaps for the first time'; she has realized that she needs to learn to play, and now gives herself permission sometimes to be 'naughty and horrible.'.

Lucy Mangan feels she avoids responsibility whenever possible. She has cats instead of dogs because she can't face a needy pet; she only has one child which is 'more than enough'. But she's always been fascinated by those who run towards responsibility rather than away from it. She talks to Bea Harvie, a post-graduate student, whose father got ill when she was thirteen. Bea chose to take on a lot of caring duties towards her younger siblings while her Mother was busy caring for her Father. She describes the experience as something she just got on with, and reveals that it also was a useful distraction from dealing with her own feelings about her Dad's illness. Until one day when she was sixteen and it all caught up with her. She says its like shaking up a bottle of fizzy pop: ' it's got to come out some way.'.

Journalists India Knight and Sali Hughes present interviews with special guests, great tunes and topical chat from the loudest booth in the pub.This week they're joined by writers Lucy Mangan and Caitlin Moran, and actress Rebekah Staton.Listen to Sali and India every fourth Thursday 10am-12pm, only on Soho Radio.#Chat#Comedy#Pop#Culture See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Guardian journalist, author and children’s book enthusiast Lucy Mangan joins the team in the studio to discuss three new children’s books. Plus blogger Daphne of Winged Reviews interviews US YA author Sarah J Maas about her new book A Court of Thorns and Roses.

This episode covers a wide range of topics, from Roald Dahl and chocolate to Catford and Helen's sex life. Our special guest is Guardian columnist Lucy Mangan, who tells us what her husband really thinks about being called Toryboy. We play a stupid quiz and Helen tells her most uninspiring celebrity anecdote to date. Lucy tells us all about her new book, Inside Charlie's Chocolate Factory, and discuss our favourite Wonka. You can follow Lucy on Twitter - @lucymangan. We're @scummymummies, and on the Facebook. Do email your confessions to scummymummiespodcast@gmail.com, and visit scummymummies.com to find previous episodes. If you'd like to see us live, come to one of our stage shows! They're every month at The Hob in Forest Hill, south-east London. Tickets are a fiver from We Got Tickets. Our November show is sold out, but we're also performing on 17 December. Get your tickets now! Thanks for listening!  See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Harriett Gilbert is joined by the journalist Kevin Maguire and the columnist Lucy Mangan to discuss their favourite books: 'Confessions of a Failed Southern Lady' by Florence King, 'The Clerkenwell Tales' by Peter Ackroyd and 'The Smoking Diaries' by Simon Gray.