Podcast appearances and mentions of eva lindstr

Att få lån hos banken när man blivit lite äldre kan vara svårt. Därför marknadsförs de så kallade pensionärslånen som ett alternativ. Men lånens villkor gör att de blir rejält mycket dyrare än ett vanligt bolån. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Reportage av Anna Berg och intervju med Eva Lindström, jurist på Konsumenternas bank- och finansbyrå, och Sandra Lillienberg, chef på 60plusbanken.Dessutom svarar Maria Wiezell, konsumentvägledare på Sveriges konsumenter, på lyssnarnas frågor.Programledare: Anna OscariusProducent: Erik Laquist

Cornelia Funke spricht über ihre Leidenschaft für Pflanzen und ihr Kinderbuch "Das grüne Königreich". Saša Stanišić schickt uns in "Wolf" in den Wald und bei Eva Lindström sind Eichhörnchen Könige des Waldes, sozusagen.

This week, EURACTIV's agrifood editor Gerardo Fortuna walks you through the key issues around the controversial ban from Poland, Hungary, and Slovakia on the import of agricultural goods from Ukraine.EURACTIV's Paula Andrés talks about a leaked impact assessment on the ongoing animal welfare legislation revision and interviews Eva Lindström, a member of the European Court of Auditors who led a new review on live animal transport in the EU.

Snön är här igen hörni, och vi är här för att värma era själar i det här året som verkar tycka det är omöjligt att komma ur startgroparna och sätta igång på allvar. I veckans avsnitt tar vi er med i en djupdykning om titlar som "låtskrivare" & "författare", skrivkonst vs. läskonst, den omöjliga nutidsromanen och mycket annat. Pontus tipsar om bokversionen av 'Vi på Saltkråkan' och överaskas av skillnaderna i jämförelse med TV-versionen som de flesta associerar den med, och Ida följer upp med några andra barnbokstips. Välkomna! www.instagram.com/kulturbarnen Dessutom: 2023 - året som aldrig börjarFörfattare & LåtskrivareMargaret Atwood - A Handmade's TaleKarin Boye - KallocainNutidsromanenBob HansonDe, dem, domOmskrivnings-debattenAgatha Christie, Roald DahlLasse-Majas DetektivbyråNalle PuhEllen Karlsson & Eva Lindström - Boken om SelmaAstrid Lindgren - Vi på SaltkråkanPippi LångstrumpLäskonstAllan EdwallJoan ScottAktivismens paradoxIda Östenström & Thor Rutgersson, Allt vi inte serHelena Hedlund & Katarina Strömgård - Böckerna om KerstinBarns playlistMobilens dåliga rykteQuentin TarrantinoStammisarBaz Luhrmann

Möt EU-ambassadör Lars Danielsson, EU-kommissionär Ylva Johansson, ledamot av Europeiska revisionsrätten Eva Lindström och Europeiska investeringsbankens vicepresident Thomas Östros för ett samtal om det svenska ordförandeskapet. Medverkande Lars Danielsson, ambassadör och myndighetschef för Sveriges ständiga representation vid Europeiska unionen (deltar via länk) Ylva Johansson, EU-kommissionär med ansvar för inrikes frågor (deltar via länk) Eva Lindström, svensk ledamot av Europeiska revisionsrätten (deltar på SNS) Thomas Östros, vicepresident vid Europeiska investeringsbanken (EIB) (deltar på SNS) Seminariet leds av Annika Ström Melin, journalist och författare.

Ett lugnt poddpaket för rymdälskare. Mysiga sagor om att resa till månen, en rymdrobot och ett besök från en annan planet. Det här poddpaketet innehåller utvalda sagor och inslag från Barnradion. Det är perfekt att ladda ner till resan, på lovet eller som mysig hemmalyssning.I paketet hör du sagorna En robot ramlar ner, Nalle Bruno reser till månen, Ingenting är omöjligt för oss och ett avsnitt från serien Fantasiresor. Producent poddpaketet: Hanna Rasmuson Hulmée Illustrationer: Ingrid Flygare, Eva Lindström, Gunilla Ingves

Världen blir synlig på nytt och det bekanta blir främmande och större. Barn- och ungdomslitteraturen är rik och egensinnig. Och den riktar sig också till dig som är vuxen, säger Karin Nykvist. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Varje termin börjar ungefär femtio studenter läsa litteraturvetenskap i Lund. Och jag är den första lärare de träffar. Det är ett möte jag alltid ser fram emot    studenterna är både öppna och nyfikna, samtidigt som de så klart är erfarna läsare.   det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi.  För att snabbt lära känna mina nya studenter ber jag dem alltid snabbt skriva namnet på deras livs största läsupplevelse. Svaren är överraskande konstanta: det är alltid någon som älskar Jane Austens böcker, en annan som diggar Kafka, en tredje som drämmer till med Sartre eller Shakespeare. Kanon lever och har hälsan åtminstone bland dem som läser litteraturvetenskap. Men det är alltid också någon som svarar JK Rowling och Harry Potter. De första gångerna det hände minns jag att jag tänkte att den här studenten har inte börjat läsa böcker för vuxna än. Men varför skulle barnlitteratur vara något vi växer ifrån? Varför betrakta ett läsarliv som en trappklättring, där vi på första trappsteget möter det enkla för att sedan röra oss uppåt, mot det mer avancerade? Barnlitteraturen är ofta lika komplex som den för vuxna. Men på andra vis. Och den har mycket att erbjuda en vuxen läsare. Jag har sett det gång på gång, på seminarier där studenter lite glatt överraskade gått igång på Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta som politisk text eller på Stian Holes Hermans sommar ur ett psykoanalytiskt perspektiv. Men den här boken rymmer ju så mycket! har de utropat. Det såg jag inte förut! Och så vacker den är! De här seminarierna har flera gånger fått mig att fundera över de kriterier vi av tradition använder för att skilja mellan barnlitteratur och vuxenlitteratur- och vad dessa kriterier säger om hierarkier och makt i världen utanför litteraturen. Lite tillspetsat kan man säga att barnböcker slarvigt förstås som enkel litteratur för ofärdiga människor. Och det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi. Flera nyutkomna böcker behandlar denna läsarnostalgi; som den amerikanska Wild things: The Joy of Reading Childrens Literature as an Adult av Bruce Handy eller den engelska Bookworm a Memoir of Childhood Reading av Lucy Mangan böcker fyllda av skimrande minnen av barnkammarmöten med Beatrix Potter, Dr Seuss och CS Lewis. Och visst kan det vara härligt att läsa om älskade böcker från barndomen. Men det finns flera och mycket bättre skäl att våga sig in på barnavdelningen. Och här kommer mina topp-fem argument för att vi vuxna inte ska behöva något barn i knät  inte ens det svunna barn som vi själva en gång var för att läsa det som kallas barnlitteratur. läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär 1. I barnboken pågår en ständig förhandling: vad är viktigt, hur vill vi att världen ska vara och hur fruktar vi att den faktiskt är? Det är inte en slump att dystopin är så stor inom ungdomslitteraturen just nu: det är klimatkatastrofer, krig och totalitarism vart man ser. Men dagens barnbok är också fylld av hopp och lyckliga slut. I nästan alla de böcker för barn om flykt som jag läst under den senaste tiden vinner de som vill ta emot och ta om hand, båtar kommer fram, familjer återförenas och de snälla och nyfikna kamraterna får med sig de misstänksamma. I Pija Lindenbaums Pudlar och pommes är det den trångsynta och främlingsfientliga hunden som ändrar sig, inte de nyfikna och generösa. Så förvandlas vår ångest över nyhetsflödet till hanterbara sagor. Nästan alltid, som sagt. Ett spännande undantag är danska Morten Dürrs bok Zenobia, som borde få hjärtat att brista på den mest cyniske försvarare av Fort Europa. Så anledning nummer ett: läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär och därmed också dig själv.   2. Läs för att få ett konkret perspektivskifte! Läs till exempel en bok av Eva Lindström, där livets vanlighet och underlighet skildras ur ett perspektiv som är i enmetershöjd snarare än en och sjuttio. Då ser du allt skrufs under soffan när du är på ett ganska ordinärt kalas och blir av med mössan i underbara Hit med våra mössor. Eller läs Sara Lundbergs vackra bilderbok Fågeln i mig flyger vart den vill och få svindel när du klättrar i träd och längtar bort. Världen blir helt enkelt synlig på nytt och det bekanta och invanda blir främmande och större. Lundbergs bok är förresten ett utmärkt exempel på den sinnliga upplevelse som barnboken ofta erbjuder. 3. Och just sinnligheten är mitt tredje argument: många av de bilderböcker som skrivs idag är helt enkelt uppslukande konstverk, där flera sinnen retas. Flickan som berättar i Lundbergs bok sitter i trädet och drömmer, i en färgmättad, gröndoftande illustration. Och texten lyder: Om jag kryper ihop kan jag se ut som en fågel som sover. Som den jag gjort av blålera. Den jag ska ge till mamma.  Det är poesi som gestaltar barnets upplevelse av världen.  Och munken är det en person eller ett bakverk?  4.  Och det fjärde argumentet då? Lekfullheten så klart! Den filosofiska språkleken uppfanns inte i den språkmaterialistiska poesin utan i nonsensramsan. Så räcker Lennart Hellsings dikter hela livet. Som den om papegojan och munken, ni vet:  Dinkelidunkelidoja heter en grön papegoja dinkelidunk heter en munk som bor i en pepparkakskoja. Visst får den oss att le? Här finns ljudleken, rytmen och språkglädjen. Men också språkfilosofin: papegojan är ju en ljudhärmare som pekar på språket som bara låter, ordet som kan fyllas med innehåll eller fortsätta vara tomt ljudmaterial. Och munken är det en person eller ett bakverk? Textens pepparkaka får mig att tänka att den kanske är bägge delar, och i Poul Ströyers klassiska illustration av dikten äter en frodig munk givetvis munkar och språkleken fortsätter över till bildmediet. Det är skoj, javisst, men det är också en avancerad lek med utgångspunkt i ordets slumpmässiga förhållande till den värld det ska beskriva. Skrattet i barnlitteraturen är allra oftast varmt och helt renons på distanserande ironi. Här räds ingen patetiken , de största känslorna eller de svåraste frågorna. Och det är faktiskt mitt femte argument. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare? 5. Barnlitteraturen väjer inte, tassar inte runt. Den går rakt på. Som i Annica Hedins och Per Gustavssons bilderbok Stig, där världen är full av hål där den döde brodern Stig skulle ha varit: på gungan, vid matbordet, vid tågbanan. Eller som i Barbro Lindgrens dikt om kärlek och vänskap, där slutklämmen lyder Den jag älskar heter Örjan men de kallar honom smörjan och där både kärleken, världen och det korta livet ryms i raderna: Och Örjans ögon lyste röda Tänk, sa han Om hundra år så är vi döda Då finns det inga ögon Som små sjöar Men riktigt vatten finns det Med små gröna öar Så är det. Snart ska vi dö och vår kärlek ta slut. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare? Det finns alltså flera skäl till att du ska söka dig till barnavdelningen. Här har du bara fått fem. Givetvis kan du dela dina upplevelser med dina eller andras barn. Men du behöver inget alibi. Karin Nykvist, litteraturvetare och kritiker

De kommer från en planet och landar på en ny. Här är allting nytt - staden, skolan och grannen. Med sig har de mamma och hunden King, och ibland tycker de sig se pappa, men han är kvar på den gamla planeten. Så det kan inte vara han. En bilderbokssaga av Eva Lindström.ALMA-prisveckaI samband med att Eva Lindström får ALMA-priset 2022 (Astrid Lindgren Memorial Award) sänder Barnradion en temavecka med några utvalda bilderbokssagor av Eva Lindström.Om ALMA-prisetALMA-priset är ett internationellt litteraturpris till minne av Astrid Lindgren. Priset instiftades av den svenska regeringen i samband med författarens bortgång 2002. Syftet med priset är att öka intresset för barn- och ungdomslitteratur. Prissumman på fem miljoner kronor delas ut årligen, det gör ALMA till världens största internationella barn- och ungdomspris.Prisets hemsida: Astrid Lindgren Memorial AwardMedverkandeText och bild: Eva Lindström, boken gavs ut 2021 Uppläsare: André Gatu Producent: Erika Hedman, Munck Studios Exekutiv producent: Klara Grape, BarnradionFoto på Eva Lindström: Jonas Adner/Alfabeta, bakgrundfoto från Pixabay.

Vilma och Mona är världsbäst på att hitta borttappade saker. De smyger och spanar efter det som tappats bort - det kan vara en kaffekopp, en mössa eller en gubbe. När man minst anar det kan vad som helst försvinna! En bilderbokssaga av Eva Lindström.ALMA-prisvecka med Eva Lindströms sagorI samband med att Eva Lindström får ALMA-priset 2022 (Astrid Lindgren Memorial Award) sänder Barnradion en temavecka med några utvalda bilderbokssagor av Eva Lindström.Om ALMA-prisetALMA-priset är ett internationellt litteraturpris till minne av Astrid Lindgren. Priset instiftades av den svenska regeringen i samband med författarens bortgång 2002. Syftet med priset är att öka intresset för barn- och ungdomslitteratur. Prissumman på fem miljoner kronor delas ut årligen, det gör ALMA till världens största internationella barn- och ungdomspris.Prisets hemsida: Astrid Lindgren Memorial AwardMedverkandeText och bild: Eva Lindström, boken gavs ut 2004 Uppläsare: André Gatu Producent: Erika Hedman, Munck Studios Exekutiv producent: Klara Grape, BarnradionFoto på Eva Lindström: Jonas Adner/Alfabeta, bakgrundfoto från Pixabay.

Lund bor tillsammans med sin hund Kulan. Kulan tycker om månen och gillar när allt är lugnt och skönt. Ute på gårdsplanen bygger Lund en rymdraket. En dag flyger han iväg med raketen och när han kommer tillbaka har han med sig en överraskning till Kulan. En bilderbokssaga av Eva Lindström.ALMA-prisvecka med Eva Lindströms sagorI samband med att Eva Lindström får ALMA-priset 2022 (Astrid Lindgren Memorial Award) sänder Barnradion en temavecka med några utvalda bilderbokssagor av Eva Lindström.Om ALMA-prisetALMA-priset är ett internationellt litteraturpris till minne av Astrid Lindgren. Priset instiftades av den svenska regeringen i samband med författarens bortgång 2002. Syftet med priset är att öka intresset för barn- och ungdomslitteratur. Prissumman på fem miljoner kronor delas ut årligen, det gör ALMA till världens största internationella barn- och ungdomspris.Prisets hemsida: Astrid Lindgren Memorial AwardMedverkandeText och bild: Eva Lindström, boken gavs ut 2013 Uppläsare: André Gatu Producent: Erika Hedman, Munck Studios Exekutiv producent: Klara Grape, BarnradionFoto på Eva Lindström: Jonas Adner/Alfabeta

Hasse och Runes semester blev inte riktigt som de tänkt sig. Geten de fått låna har ätit upp deras saker och hamnat på djursjukhus. Hasse och Rune är oroliga. Tänk om geten saknar dem? Del 2 av 2. En bilderbokssaga av Eva Lindström.ALMA-prisvecka med Eva Lindströms sagorI samband med att Eva Lindström får ALMA-priset 2022 (Astrid Lindgren Memorial Award) sänder Barnradion en temavecka med några utvalda bilderbokssagor av Eva Lindström.Om ALMA-prisetALMA-priset är ett internationellt litteraturpris till minne av Astrid Lindgren. Priset instiftades av den svenska regeringen i samband med författarens bortgång 2002. Syftet med priset är att öka intresset för barn- och ungdomslitteratur. Prissumman på fem miljoner kronor delas ut årligen, det gör ALMA till världens största internationella barn- och ungdomspris.Prisets hemsida: Astrid Lindgren Memorial AwardMedverkandeText och bild: Eva Lindström, boken gavs ut 2001 Uppläsare: André Gatu Producent: Erika Hedman, Munck Studios Exekutiv producent: Klara Grape, BarnradionFoto på Eva Lindström: Jonas Adner/Alfabeta, bakgrundfoto från Pixabay.

Hasse och Rune har fått låna en stuga och en get av en bonde. De slipper klippa gräset för geten funkar som gräsklippare. Men getter gör inte alltid som man vill. Och de äter vad som helst! Del 1 av 2. En bilderbokssaga av Eva Lindström.ALMA-prisvecka med Eva Lindströms sagorI samband med att Eva Lindström får ALMA-priset 2022 sänder Barnradion en temavecka med några utvalda bilderbokssagor av Eva Lindström.Om ALMA-prisetALMA-priset är ett internationellt litteraturpris till minne av Astrid Lindgren. Priset instiftades av den svenska regeringen i samband med författarens bortgång 2002. Syftet med priset är att öka intresset för barn- och ungdomslitteratur. Prissumman på fem miljoner kronor delas ut årligen, det gör ALMA till världens största internationella barn- och ungdomspris.Prisets hemsida: Astrid Lindgren Memorial AwardMedverkandeText och bild: Eva Lindström, boken gavs ut 2001 Uppläsare: André Gatu Producent: Erika Hedman, Munck Studios Exekutiv producent: Klara Grape, BarnradionFoto på Eva Lindström: Jonas Adner/Alfabeta, bakgrundfoto från Pixabay.

De kommer från en planet och landar på en ny. Här är allting nytt - staden, skolan och grannen. Med sig har de mamma och hunden King, och ibland tycker de sig se pappa, men han är kvar på den gamla planeten. Så det kan inte vara han. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. En bilderbokssaga av Eva Lindström.ALMA-prisveckaI samband med att Eva Lindström får ALMA-priset 2022 (Astrid Lindgren Memorial Award) sänder Barnradion en temavecka med några utvalda bilderbokssagor av Eva Lindström.Om ALMA-prisetALMA-priset är ett internationellt litteraturpris till minne av Astrid Lindgren. Priset instiftades av den svenska regeringen i samband med författarens bortgång 2002. Syftet med priset är att öka intresset för barn- och ungdomslitteratur. Prissumman på fem miljoner kronor delas ut årligen, det gör ALMA till världens största internationella barn- och ungdomspris.Prisets hemsida: Astrid Lindgren Memorial AwardMedverkandeText och bild: Eva Lindström, boken gavs ut 2021Uppläsare: André GatuProducent: Erika Hedman, Munck StudiosExekutiv producent: Klara Grape, BarnradionFoto på Eva Lindström: Jonas Adner/Alfabeta, bakgrundfoto från Pixabay.

Vilma och Mona är världsbäst på att hitta borttappade saker. De smyger och spanar efter det som tappats bort det kan vara en kaffekopp, en mössa eller en gubbe. När man minst anar det kan vad som helst försvinna! En bilderbokssaga av Eva Lindström.ALMA-prisvecka med Eva Lindströms sagorI samband med att Eva Lindström får ALMA-priset 2022 (Astrid Lindgren Memorial Award) sänder Barnradion en temavecka med några utvalda bilderbokssagor av Eva Lindström.Om ALMA-prisetALMA-priset är ett internationellt litteraturpris till minne av Astrid Lindgren. Priset instiftades av den svenska regeringen i samband med författarens bortgång 2002. Syftet med priset är att öka intresset för barn- och ungdomslitteratur. Prissumman på fem miljoner kronor delas ut årligen, det gör ALMA till världens största internationella barn- och ungdomspris.Prisets hemsida: Astrid Lindgren Memorial AwardMedverkandeText och bild: Eva Lindström, boken gavs ut 2004Uppläsare: André GatuProducent: Erika Hedman, Munck StudiosExekutiv producent: Klara Grape, BarnradionFoto på Eva Lindström: Jonas Adner/Alfabeta, bakgrundfoto från Pixabay.

Lund bor tillsammans med sin hund Kulan. Kulan tycker om månen och gillar när allt är lugnt och skönt. Ute på gårdsplanen bygger Lund en rymdraket. En dag flyger han iväg med raketen och när han kommer tillbaka har han med sig en överraskning till Kulan. En bilderbokssaga av Eva Lindström.ALMA-prisvecka med Eva Lindströms sagorI samband med att Eva Lindström får ALMA-priset 2022 (Astrid Lindgren Memorial Award) sänder Barnradion en temavecka med några utvalda bilderbokssagor av Eva Lindström.Om ALMA-prisetALMA-priset är ett internationellt litteraturpris till minne av Astrid Lindgren. Priset instiftades av den svenska regeringen i samband med författarens bortgång 2002. Syftet med priset är att öka intresset för barn- och ungdomslitteratur. Prissumman på fem miljoner kronor delas ut årligen, det gör ALMA till världens största internationella barn- och ungdomspris.Prisets hemsida: Astrid Lindgren Memorial AwardMedverkandeText och bild: Eva Lindström, boken gavs ut 2013Uppläsare: André GatuProducent: Erika Hedman, Munck StudiosExekutiv producent: Klara Grape, BarnradionFoto på Eva Lindström: Jonas Adner/Alfabeta

Hasse och Runes semester blev inte riktigt som de tänkt sig. Geten de fått låna har ätit upp deras saker och hamnat på djursjukhus. Hasse och Rune är oroliga. Tänk om geten saknar dem? Del 2 av 2. En bilderbokssaga av Eva Lindström.ALMA-prisvecka med Eva Lindströms sagorI samband med att Eva Lindström får ALMA-priset 2022 (Astrid Lindgren Memorial Award) sänder Barnradion en temavecka med några utvalda bilderbokssagor av Eva Lindström.Om ALMA-prisetALMA-priset är ett internationellt litteraturpris till minne av Astrid Lindgren. Priset instiftades av den svenska regeringen i samband med författarens bortgång 2002. Syftet med priset är att öka intresset för barn- och ungdomslitteratur. Prissumman på fem miljoner kronor delas ut årligen, det gör ALMA till världens största internationella barn- och ungdomspris.Prisets hemsida: Astrid Lindgren Memorial AwardMedverkandeText och bild: Eva Lindström, boken gavs ut 2001Uppläsare: André GatuProducent: Erika Hedman, Munck StudiosExekutiv producent: Klara Grape, BarnradionFoto på Eva Lindström: Jonas Adner/Alfabeta, bakgrundfoto från Pixabay.

Hasse och Rune har fått låna en stuga och en get av en bonde. De slipper klippa gräset för geten funkar som gräsklippare. Men getter gör inte alltid som man vill. Och de äter vad som helst! Del 1 av 2. En bilderbokssaga av Eva Lindström.ALMA-prisvecka med Eva Lindströms sagorI samband med att Eva Lindström får ALMA-priset 2022 sänder Barnradion en temavecka med några utvalda bilderbokssagor av Eva Lindström.Om ALMA-prisetALMA-priset är ett internationellt litteraturpris till minne av Astrid Lindgren. Priset instiftades av den svenska regeringen i samband med författarens bortgång 2002. Syftet med priset är att öka intresset för barn- och ungdomslitteratur. Prissumman på fem miljoner kronor delas ut årligen, det gör ALMA till världens största internationella barn- och ungdomspris.Prisets hemsida: Astrid Lindgren Memorial AwardMedverkandeText och bild: Eva Lindström, boken gavs ut 2001Uppläsare: André GatuProducent: Erika Hedman, Munck StudiosExekutiv producent: Klara Grape, BarnradionFoto på Eva Lindström: Jonas Adner/Alfabeta, bakgrundfoto från Pixabay.

Eva Lindström tilldelas i år Astrid Lindgren Memorial Award. Tillsammans med Marie Lundströms läser hon sin nya bok "Jaga inte oss". I Eva Lindströms bilderböcker sover man inte alltid tryggt om natten. Saker kan försvinna, rymma eller bli stulna. Och vad har blickarna för betydelse? Djuren och människorna i Lindströms böcker ser ofta ut att spana, speja, eller bara titta bort för att hålla sina känslor inne.Eva Lindström föddes 1952 i Västerås. Genom serier tog hon sig in till den bilderbokskonst som gjort henne till en unik röst. Nu kommer hon till Lundströms Bokradio för ett samtal om alltifrån hur hon arbetar till ugglorna Janne och Lage.Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Marie LundströmRedaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin (producent)

Tisdagen 22 mars 2022 tillkännagavs att bilderboksförfattaren Eva Lindström tilldelas Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (Alma-priset). Anna Tullberg träffade Eva Lindström i hennes ateljé 2008. Det blev ett samtal om favoritfärger, allt som ligger och skräpar och varför det mesta försvinner i hennes böcker.

Två kvinnor dödades på skola i Malmö. / Flyktingar från Ukraina kan luras in i människohandel. / Författaren och illustratören Eva Lindström får årets Alma-pris.

En poetisk musiksaga om Maggan, Snuten och Trim som bor i en skog där det är de som bestämmer. Men en dag händer något. Det börjar med att björkarna och tallarna pratar om att åka på semester. I denna underfundigt roliga berättelse får vi möta några figurer som trots att skogen de bor i försvinner, ändå fortsätter med sitt. I samband med att Eva Lindström fått ALMA-priset 2022 så lägger vi ut denna saga från Barnradions arkiv. Bilderboken "I skogen" kom ut 2008, nominerades till Augustpriset samma år och hördes första gången som saga i Barnradion 2009.MedverkandeFörfattare och bilder: Eva LindströmPresentatör: Morgan LarssonUppläsare: Eric EricssonMusik: Patrik RydmanProducent: Inga Rexed, BarnradionFoto på Eva Lindström: Jonas Adner/Alfabeta

En poetisk musiksaga om Maggan, Snuten och Trim som bor i en skog där det är de som bestämmer. Men en dag händer något. Det börjar med att björkarna och tallarna pratar om att åka på semester. I denna underfundigt roliga berättelse får vi möta några figurer som trots att skogen de bor i försvinner, ändå fortsätter med sitt. I samband med att Eva Lindström fått ALMA-priset 2022 så lägger vi ut denna saga från Barnradions arkiv. Bilderboken "I skogen" kom ut 2008, nominerades till Augustpriset samma år och hördes första gången som saga i Barnradion 2009.MedverkandeFörfattare och bilder: Eva Lindström Presentatör: Morgan Larsson Uppläsare: Eric Ericsson Musik: Patrik Rydman Producent: Inga Rexed, BarnradionFoto på Eva Lindström: Jonas Adner/Alfabeta

Rapport från barnboksmässan i Bologna där beskedet om årets Alma-pris mottogs av applåder, och skådespelaren Liv Ullman får motta hederspris vid årets Oscarsgala.

2022 tilldelades hon Almapriset och hon prenumererar på Augustprisnomineringar. Men vad gör Eva Lindströms bilderböcker så speciella att man blir knockad redan vid omslaget? funderar Jörgen Gassilewski. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången den 13 november 2018.Vad är det som händer när man upplever att ett konstverk innehåller födelse, död och allt däremellan? I en episk roman, en familjekrönika som sträcker sig över generationer och århundraden, eller en monumental diktsvit, byggs det här upp efterhand. Vi lär steg för steg känna språket, bilderna, miljön, personerna, deras öden och relationerna dem emellan och det blir så småningom en verklighet vi tyckt oss ha gått runt och andats i sedan vaggan.Men när det inträffar redan på omslaget till boken? Då är det något av en sensation: En flicka i tyllkjol. En trafikskylt av något slag. En brasa. Vad som kan vara två sittunderlag. En liten fågel. Ett stort ökenlandskap.Det låter inte som det ser mycket ut för världen. Men det gör det och det är det.Den lilla serietidningsliknande figuren med vad som kan tänkas föreställa en hårboll på huvudet utstrålar en blandning av äventyrslust, integritet, förvirring och ensamhet. Hon och fågeln är vända bort från varandra. Det är ett avstånd mellan dem, brasan, trafikskylten och några mer eller mindre svårtolkade former som kommer in i bilden från höger, eventuellt en kaktus, ett svart moln och två tält eller hus.Det låter inte som det ser mycket ut för världen. Men det gör det och det är det. Är det skillnaden i skala mellan det stora och det lilla, fågeln, flickan och den jättelika öknen och världen? Är det den kommande historien som ligger utspridd i olika stationer och plan i bildytan? Kan det vara det intensiva måleriska arbetet där täckande och halvt genomskinliga färger arbetats in i de stora fälten i lager på lager och i oräkneliga nyanser? Och så bokens titel i skrivstil: "kom hem Laila".  Eva Lindström är numera en legendar bland bilderboksskapare. Född 1952 har hon hunnit inspirera flera generationer yngre kollegor. Hon är mångfaldigt prisbelönad och vilka barn och vuxna minns inte titlar som "Jag rymmer!", "Oj, en polis", "Olli och Mo", "Jag tycker inte om vatten" och "Alla går iväg"?Den sammantagna textmängden i "kom hem Laila" skulle rymmas på tre rader i en roman. Och är en enda enkel uppmaning: Någon vill att Laila ska komma hem och när man öppnar bokens pärmar visar det sig att denna någon lovar en rad saker om hon gör det: "Du får en luftmadrass,/en sjö,/en stig./En hallonyoghurt/och ett berg." och så vidare.På bilderna visualiseras och förverkligas löftena när de en gång uttalats: Luftmadrassen, visserligen i öknen, men på nästa uppslag i sjön och på uppslaget därpå en stig, som kommer väl till pass när Laila kommer iland. En hallonyoghurt när det behövs en paus och ett stort berg att titta på när det är dags för vila...Som alla människor är hon en sådan som vill att vi både blandar oss i och inte blandar oss i.Möjligen är det mellanmänskliga en del av hemligheten med Eva Lindströms epik i kortformat. Känslan av att detta universum är befolkat, trots att figurerna ofta är få. Tilltalet är enkelt och på ett annat plan komplext. Någon vill att Laila ska komma hem, lovar henne en massa saker och frammanar dem i samma ögonblick. Läsaren får snart en känsla av att denna någon är ett kollektivt vi och det bekräftas också i slutet av boken. Ett vi som vet att Laila är en självständig person, att hon måste få ge sig ut på sina egna äventyr om hon ska kunna känna sig fri och lycklig som en människa men att hon också behöver stöd och mat och hjälp och roliga saker att göra. Som alla människor är hon en sådan som vill att vi både blandar oss i och inte blandar oss i. Löftesgivarna levererar sensationer, hot och faror: "Du får en lägereld, en utsikt och ett paraply./ Ett stup?" Men också medel att klara av och bemästra dem: "Du får en bro,/en egen hållplats/och en väg, en buss,/ett hus, en dörr."  Kanske är det Laila själv som frammanar allt detta. Under sin på en gång ensamma och suveräna färd genom boken och livet. Även de andra människorna, det "vi" läsaren får möta först på bokens sista uppslag. Det kan vara så att hon har hittat på alltihop själv. För att skapa ett eget rum, i leken, i självverksamheten, för att få vara och bli sig själv ett jag som klarar att möta verkligheten och de andra som befolkar den, stå på sig och inte gå sönder på en gång. Och upptäcka och tillåta att andra kan ta plats i det egna rummet också.Det frammanande, performativa, i leken, går igen i alla Eva Lindströms böcker. Och lekens rollbyten, de tunna väggarna mellan jag, du och vi. Lekandet fungerar som ett ramverk och ger gestalterna suveränitet och integritet, så att de kan återinträda i verklighetens ofärdighet och kollektivets ofullkomligheter. I boken "Jag tycker inte om vatten" hamnar huvudpersonen Alf lite bredvid för att han hatar vatten, men slutar nöjd på en luftmadrass, i vattnets gemenskap, fast fortfarande utan att bada. Fåret i "Jag rymmer!" är tvunget att skicka vykort till vännerna i hagen för att de ska förstå att det rymt och komma för att hämta det. Fast det tror ändå att det inte ska följa med tillbaka: "Inte nu i alla fall." I "Alla går iväg" blir Frank ensam och gråter i kastrullen. Men han kokar marmelad av tårarna och sedan bjuder han Titti, Palle och Milan på te: "Vill ni ha te med marmeladsmörgås? frågar han. Jaha. Jo. Ja. det vill dom kanske."    "kom hem Laila" är såväl skapelseberättelse som frälsningslöfte och nyenkel katalogdikt.Många sagor, lekar och ramsor har den här formen. Men Eva Lindström förskjuter det hela på sitt eget vis. De brutala klippen och sättet på vilket scenerna ändå griper in i varandra skapar tillsammans en känsla av storslagenhet. Jag kommer att tänka på Alice Munros noveller. Bildskapandet med sin utgångspunkt i lika delar vuxnas oskolade uttrycksfullhet och barnbilders expressivitet har kusiner som Jockum Nordström och konstnären Dick Bengtsson, som bearbetade sina verk med strykjärn för att få den rätta känslan av förgängelse, tidslager och patina. Jockum Nordström återvänder, precis som Eva Lindström, gärna till en filmisk amerikansk västkust och ödemark bortom tid och rum. Klangrum längre bort bildar George Herrimans Krazy Kat och hans surrealistiska ökenlandskap och Jean de Brunhoffs böcker om elefanten Babar. När det gäller de Brunhoff handlar det framför allt om skala. Stora volymer, som Babars kropp, eller en ballong, kontrasterar mot minimala detaljer, som en palm eller blomma i fjärran och skapar den episka upplevelsen.Det är naturligtvis samspelet mellan bild och text som är kärnan i och som aktiverar det jag talar om. Ordet, det betecknande, följt av ett kommatecken på uppslagets vänstersida, förebådar förverkligandet, det betecknade, på högersidan. De få ordens placering på sidan och interpunktionen varieras i en kontrapunkt. I ett mittuppslag sker en intensifiering, en fugans trångföring. För första gången är det många ord på en och samma sida: "Du får en lägereld, en utsikt och ett paraply." Laila är uppe på platåbergets topp, har tänt en lägereld och ser ett svart moln närma sig. Som tur är ligger ett paraply bredvid henne. Det skymmer, allt blir grått, världen är stor, Laila liten och den mikroskopiska tändsticksasken med de tre stjärnorna ligger många meter bort.  Men så landar alltihop till slut i bokens sista uppslag där vännerna, på ett så märkvärdigt vis vuxna och barn på en och samma gång, har dukat upp en kastrull, där en ensam spaghettislinga har smitit ut och förbi locket. Vännerna tittar ut genom den öppna ytterdörren och fönstret, där Laila skymtar förbi i sin tyllkjol: "Du får din älsklingsrätt. Om du bara kommer hem till oss."Jörgen Gassilewski, författare

På tisdagen tillkännagavs pristagaren av Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne: den svenska bilderboksförfattaren Eva Lindström. P1 Kultur sänder direkt. Den svenska illustratören och barnboksförfattaren Eva Lindström tilldelas 2022 års Almapris Astrid Lindgren memorial award. Det är världens största pris för barn- och ungdomslitteratur. Hör pristagaren i en direktintervju av Cecilia Blomberg.Vår utsända reporter Viveca Bladh är på plats på barnboksmässan i Bologna, världens största i sitt slag. Hon har sällskap av författaren Bart Moeyaert som själv fick ALMA-priset 2019, och Elina Druker, ledamot i ALMA-juryn och professor i litteraturvetenskap.I studion i Stockholm finns Kulturredaktionens litteraturorakel Lina Kalmteg och Sofia Gydemo från Svenska barnboksinstitutet. Och vår flygande reporter Björn Jansson rapporterar från Kulturhuset i Stockholm, där årets pristagare tillkännagavs.Programledare: Cecilia Blomberg Producent: Ulph Nyström och Anna Tullberg.I redaktionen: Tove Lindell

Veckans startuppställning: Fouad Youcefi och Carolina Neurath mot Victor Malm och Linda Jerneck! En dramatisk vecka i inrikespolitiken och Lantzkampen bjuder de tävlande på frågor om allt från osossiga ord med Magdalena Andersson, centerpartisten Jonny Catos placering i plenisalen och gymnastiktermer med Ebba Busch. Och vad betyder egentligen schmackedunkad?Lantzkampen i P1 gästas av SVT-stjärnorna Fouad Youcefi & Carolina Neurath som ställs mot Expressen-stjärnorna i form av ledarskribent Linda Jerneck och kulturskribent Victor Malm! De utvalda ska försöka lista ut om det finns dresserade bävrar i Dalarna, om skäret i Ljungskile verkligen ska heta Röven eller Röva samt vilken låt det är som Europeiska Revisionsrättens Eva Lindström citerar?Det blir ronder som Hur slutar det - inrikespolitik, Stämmer påan, Populärkulturella referenser, Glosförhör och den numera klassiska avslutningsronden Räkna med Lantzkampen!Lantzkampen i P1 är en frågesport om veckans nyheterSå går det till: Två lag, med två personer i varje, tävlar om vem som mest hängivet har följt med i veckans nyhetsrapportering.Programledare är som alltid Annika Lantz och vår ständiga domare Sara Lövestam!Hör du något lustigt i nyheterna som du tycker skulle passa i Lantzkampen - hör av dig till oss! Mejl: lantzkampen@sverigesradio.se

Eva Lindström, ledamot i Europeiska revisionsrätten, om risken att miljarderna i EU:s coronafond inte hamnar där de ska. Hur gröna blir investeringarna? Och om bedrägerierna i den egna myndigheten. Kommentar: Susanne Palme, Ekots EU-kommentator  Programledare: Mikael Kulle Producent: Maja Lagercrantz Tekniker: Jesper Timan

Dans le cadre du cycle Visiteurs du soir, le Centre national de la littérature pour la jeunesse (CNLJ) de la BnF propose des rencontres avec des professionnels du livre et de l'enfance. Auteurs, illustrateurs, éditeurs ou chercheurs viennent présenter leurs projets et partager leurs expériences.Créés en 2006, les Éditions Cambourakis se sont dotées d’un domaine jeunesse en 2012. La maison devient éditeur associé au sein d’Actes Sud en 2013. La production éditoriale en littérature pour la jeunesse a la même diversité qu’en littérature générale, avec des albums coréens (de Han-Min Kim par exemple), suédois avec Eva Lindström, norvégiens avec ceux de Kenneth Steven ou encore italiens avec Annamaria Gozzi. En 2017, Un Grand jardin de Gilles Clément et Vincent Gravé reçoit le Bologna Ragazzi Award catégorie « Books & Seeds » à la Foire internationale du livre jeunesse de Bologne. A cette date débute une série de rééditions et traductions d’histoires inédites des Moomins, les personnages emblématiques de l’univers fictionnel créé par la grande artiste finlandaise Tove Jansson, qui constituent l’un des trésors du patrimoine de la littérature enfantine du XXe siècle.Marine Planche anime cette rencontre avec les Éditions Cambourakis. Voir Acast.com/privacy pour les informations sur la vie privée et l'opt-out.

Mats i Roj. Ktoś się wprowadza Tekst i ilustracje: Eva Lindström Tłumaczenie: Marta Wallin Wydawnictwo Zakamarki #TataMariusz, czyli Mariusz Rzepka. Czytam dla dzieci, ale jeśli lubisz wiersze, bajki czy opowiadania - zostań ze mną, dla rodziców też się coś znajdzie. ;) A co? Np. wesołe wierszyki (często z przesłaniem), poważniejsze opowiadania i bajki edukacyjne, fragmenty książek, lektury i wiersze pisane przez najmłodszych. W każdym z nas siedzi dziecko. Odkryj je na nowo słuchając moich nagrań! ;) Zapraszam! https://tatamariusz.pl;

Vi ger dig smartaste knepen inför lönesamtalet. Mardjan Dubois, ombudsman och löneexpert på Lärarförbundet berättar hur du ska tänka. När man är ny och ännu inte har så många meriter, hur ska man motivera sin lön då? Och vad ska du absolut inte säga?! Förskolläraren och poddaren Eva Lindström avslöjar sina värsta missar vid lönesamtal genom åren och delar med sig av många nyttiga tips. Programledare: Emma Olsson Lärarstudentpodden görs av redaktionen på Läraren.se

Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne år 2019 går till flamländske författaren Bart Moeyaert. Hör direkt intervjuer och kommentarer till årets pris! Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne ALMA delas ut till en barn- eller ungdomsboksförfattare, illustratör eller organisation som arbetar med läsfrämjande verksamhet för barn och unga. Priset instiftades 2002 och i år är 236 kandidater från länder världen över nominerade. P1 Kultur rapporterar direkt från tillkännagivandet och i studion finns Karin Mossed från Svenska barnboksinstitutet och kulturredaktionens Viveca Bladh för att kommentera juryns val. Björn Jansson intervjuar författaren Katarina Kieri, en av jurymedlemmarna för ALMA-priset, om årets pristagare och vi ringer upp bokförläggare Erik Titusson, som befinner sig på den stora barnboksmässan i Bologna, för att höra om reaktionerna på årets val. Dessutom har P1 Kulturs Helene Alm träffat barnboksförfattaren och illustratören Emma Adbåge. Hon debuterade 2001, i november belönades hon med Augustpriset för "Gropen", nu är hon aktuell med "Slottet". Vi träffar också Eva Lindström som i år belönats med bilderbokspriset Snöbollen för boken "Kom hem Laila". Vår reporter Joakim Silverdal intervjuade henne på Bildmuseet i Umeå där en utställning med hennes bilder just öppnat. Programledare: Gunnar Bolin Producent: Maria Götselius

Världen blir synlig på nytt och det bekanta blir främmande och större. Barn- och ungdomslitteraturen är rik och egensinnig. Och den riktar sig också till dig som är vuxen, menar Karin Nykvist. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Denna essä sändes för första gången i april 2018. Varje termin börjar ungefär femtio studenter läsa litteraturvetenskap i Lund. Och jag är den första lärare de träffar. Det är ett möte jag alltid ser fram emot    studenterna är både öppna och nyfikna, samtidigt som de så klart är erfarna läsare.   Det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi För att snabbt lära känna mina nya studenter ber jag dem alltid snabbt skriva namnet på deras livs största läsupplevelse. Svaren är överraskande konstanta: det är alltid någon som älskar Jane Austens böcker, en annan som diggar Kafka, en tredje som drämmer till med Sartre eller Shakespeare. Kanon lever och har hälsan åtminstone bland dem som läser litteraturvetenskap. Men det är alltid också någon som svarar JK Rowling och Harry Potter. De första gångerna det hände minns jag att jag tänkte att den här studenten har inte börjat läsa böcker för vuxna än. Men varför skulle barnlitteratur vara något vi växer ifrån? Varför betrakta ett läsarliv som en trappklättring, där vi på första trappsteget möter det enkla för att sedan röra oss uppåt, mot det mer avancerade? Barnlitteraturen är ofta lika komplex som den för vuxna. Men på andra vis. Och den har mycket att erbjuda en vuxen läsare. Jag har sett det gång på gång, på seminarier där studenter lite glatt överraskade gått igång på Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta som politisk text eller på Stian Holes Hermans sommar ur ett psykoanalytiskt perspektiv. Men den här boken rymmer ju så mycket! har de utropat. Det såg jag inte förut! Och så vacker den är! De här seminarierna har flera gånger fått mig att fundera över de kriterier vi av tradition använder för att skilja mellan barnlitteratur och vuxenlitteratur- och vad dessa kriterier säger om hierarkier och makt i världen utanför litteraturen. Lite tillspetsat kan man säga att barnböcker slarvigt förstås som enkel litteratur för ofärdiga människor. Och det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi. Flera nyutkomna böcker behandlar denna läsarnostalgi; som den amerikanska Wild things: The Joy of Reading Childrens Literature as an Adult av Bruce Handy eller den engelska Bookworm a Memoir of Childhood Reading av Lucy Mangan böcker fyllda av skimrande minnen av barnkammarmöten med Beatrix Potter, Dr Seuss och CS Lewis. Och visst kan det vara härligt att läsa om älskade böcker från barndomen. Men det finns flera och mycket bättre skäl att våga sig in på barnavdelningen. Och här kommer mina topp-fem argument för att vi vuxna inte ska behöva något barn i knät  inte ens det svunna barn som vi själva en gång var för att läsa det som kallas barnlitteratur. Läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär 1. I barnboken pågår en ständig förhandling: vad är viktigt, hur vill vi att världen ska vara och hur fruktar vi att den faktiskt är? Det är inte en slump att dystopin är så stor inom ungdomslitteraturen just nu: det är klimatkatastrofer, krig och totalitarism vart man ser. Men dagens barnbok är också fylld av hopp och lyckliga slut. I nästan alla de böcker för barn om flykt som jag läst under den senaste tiden vinner de som vill ta emot och ta om hand, båtar kommer fram, familjer återförenas och de snälla och nyfikna kamraterna får med sig de misstänksamma. I Pija Lindenbaums Pudlar och pommes är det den trångsynta och främlingsfientliga hunden som ändrar sig, inte de nyfikna och generösa. Så förvandlas vår ångest över nyhetsflödet till hanterbara sagor. Nästan alltid, som sagt. Ett spännande undantag är danska Morten Dürrs bok Zenobia, som borde få hjärtat att brista på den mest cyniske försvarare av Fort Europa. Så anledning nummer ett: läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär och därmed också dig själv.   2. Läs för att få ett konkret perspektivskifte! Läs till exempel en bok av Eva Lindström, där livets vanlighet och underlighet skildras ur ett perspektiv som är i enmetershöjd snarare än en och sjuttio. Då ser du allt skrufs under soffan när du är på ett ganska ordinärt kalas och blir av med mössan i underbara Hit med våra mössor. Eller läs Sara Lundbergs vackra bilderbok Fågeln i mig flyger vart den vill och få svindel när du klättrar i träd och längtar bort. Världen blir helt enkelt synlig på nytt och det bekanta och invanda blir främmande och större. Lundbergs bok är förresten ett utmärkt exempel på den sinnliga upplevelse som barnboken ofta erbjuder. 3. Och just sinnligheten är mitt tredje argument: många av de bilderböcker som skrivs idag är helt enkelt uppslukande konstverk, där flera sinnen retas. Flickan som berättar i Lundbergs bok sitter i trädet och drömmer, i en färgmättad, gröndoftande illustration. Och texten lyder: Om jag kryper ihop kan jag se ut som en fågel som sover. Som den jag gjort av blålera. Den jag ska ge till mamma.  Det är poesi som gestaltar barnets upplevelse av världen. Och munken är det en person eller ett bakverk?  4.  Och det fjärde argumentet då? Lekfullheten så klart! Den filosofiska språkleken uppfanns inte i den språkmaterialistiska poesin utan i nonsensramsan. Så räcker Lennart Hellsings dikter hela livet. Som den om papegojan och munken, ni vet: Dinkelidunkelidoja heter en grön papegoja dinkelidunk heter en munk som bor i en pepparkakskoja. Visst får den oss att le? Här finns ljudleken, rytmen och språkglädjen. Men också språkfilosofin: papegojan är ju en ljudhärmare som pekar på språket som bara låter, ordet som kan fyllas med innehåll eller fortsätta vara tomt ljudmaterial. Och munken är det en person eller ett bakverk? Textens pepparkaka får mig att tänka att den kanske är bägge delar, och i Poul Ströyers klassiska illustration av dikten äter en frodig munk givetvis munkar och språkleken fortsätter över till bildmediet. Det är skoj, javisst, men det är också en avancerad lek med utgångspunkt i ordets slumpmässiga förhållande till den värld det ska beskriva. Skrattet i barnlitteraturen är allra oftast varmt och helt renons på distanserande ironi. Här räds ingen patetiken , de största känslorna eller de svåraste frågorna. Och det är faktiskt mitt femte argument. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare? 5. Barnlitteraturen väjer inte, tassar inte runt. Den går rakt på. Som i Annica Hedins och Per Gustavssons bilderbok Stig, där världen är full av hål där den döde brodern Stig skulle ha varit: på gungan, vid matbordet, vid tågbanan. Eller som i Barbro Lindgrens dikt om kärlek och vänskap, där slutklämmen lyder Den jag älskar heter Örjan men de kallar honom smörjan och där både kärleken, världen och det korta livet ryms i raderna: Och Örjans ögon lyste röda Tänk, sa han Om hundra år så är vi döda Då finns det inga ögon Som små sjöar Men riktigt vatten finns det Med små gröna öar Så är det. Snart ska vi dö och vår kärlek ta slut. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare? Det finns alltså flera skäl till att du ska söka dig till barnavdelningen. Här har du bara fått fem. Givetvis kan du dela dina upplevelser med dina eller andras barn. Men du behöver inget alibi. Karin Nykvist, litteraturvetare och kritiker

Med ett sällsynt händelserikt år framför sig är det många frågor som omgärdar EU. Vad händer med unionen vid Storbritanniens utträde, och vad händer med Storbritannien om inget avtal kan presenteras? Dessutom väntar EU-parlamentsval och en ny kommission ska tillsättas. EU-ambassadör Lars Danielsson, Eva Lindström på Europeiska revisionsrätten och Nordeas Kristin Magnusson Bernard diskuterar EU:s framtid, och Sveriges plats i den.

Tillsammans med barnbokskritikerna Lotta Olsson från Dagens Nyheter och Martin Hellström, lektor i barnlitteratur, tipsar vi om årets allra bästa titlar, från bilderböcker till ungdomsböcker. Med tanke på att 2017 års barnboksutgivning bestod av 2532 barnböcker och att trenden är att det blir fler titlar för varje år, så krävs experthjälp för att hitta rätt i utbudet. Vi har fått hjälp av Lotta Olsson, mångårig barnbokskritiker på Dagens Nyheter och Martin Hellström, kritiker och lektor i barnlitteratur på Linnéuniversitetet i Växjö. De tre första titlarna på varje lista är de som nämns i programmet, övriga är bonustitlar. Totalt är det ett sextiotal supertips! Varsågoda!  Vi går igenom böckerna kategori för kategori, tre stycken: Bilderböcker 0-6 år, kapitel- och mellanåldersböcker 6-12 år och ungdomsböcker 12+.   Årets bästa barnböcker enligt Lotta Olsson: Bilderböcker 0-6 år Dom som bestämmer av Lisen Adbåge:   Är du min bror? av Liu Hsu-Kung (övers. Anna Gustafsson Chen) Valdemar i Stora Skogen av Maria Jönsson EXTRA: Gropen av Emma AdBåge Om Orm av Sara Villius och Mari Kanstad Johnsen  De förlorade orden av Robert MacFarlane och Jackie Morris (övers. Rose-Marie Nielsen) Hemma hos Harald Henriksson av Uje Brandelius och Clara Dackenberg Det bästa jag vet av Ulf Stark Lilla Valdemar (och den tidigare Valdemar i världshavet) av Lennart Eng Ett sista brev av Antonis Papatheodoulou och Iris Samartzi   Årets bästa barnböcker enligt Martin Hellström: Bilderböcker 0-6 år "Gropen" av Emma Adbåge "Hundpromenaden" av Sven Nordkvist och med bilder av Kitty Crowther "Fastrarna" av Ebba Forslind  EXTRA: "Kom hem Laila" av Eva Lindström "Alban" av Barbro Lindgren (nyutgivning) "Regn" av Anders Holmer "Doris drar" av Pija Lindenbaum (nyutgivning) "Dom som bestämmer" av Lisen Adbåge "Chinos tjocka kinder" av Maria Nilsson Thore "I en pöl" av Karin Cyren   Kapitel- och mellanåldersböcker 6-12 år Årets bästa enligt Lotta Olsson: Det fina med Kerstin av Helena Hedlund Isdrottningen av Mårten Melin Den där Jonny Jonsson Johnsson av Elin Lindell EXTRA: Hjärtat är en knuten hand av Ingrid Ovedie Volden (övers. Mats Kempe) Mitt fönster mot rymden av Oscar Kroon och Josefin Sundqvist Ödesryttarna: Jorvik kallar av Helena Dahlgren PAX Draugen av Ingela Korsell, Åsa Larsson och Henrik Jonsson Comedy Queen av Jenny Jägerfeld Stora boken om träd av Wojciech Grajkowski och Piotr Socha: (övers. Thomas Håkansson) Natten lyser av Lena Sjöberg   Kapitel- och mellanåldersböcker 6-12 år Årets bästa enligt Martin Hellström: "Frallan räddar världen" av Sara Ohlsson, Lisen Adbåge, bild "Familjen Knyckertz och gulddiamanten" av Ander Sparring och Per Gustavsson "Fabler och andra berättelser av Lev Tolstoj", med Jockum Nordströms bilder  EXTRA: "Gruvan" av Sara Lövestam "Mitt fönster mot rymden" av Oskar Kroon och Josefin Sundqvist "Verkligen sant Ester?" av Anton Bergman och Emma Adbåge (bild) "Rymlingarna" av Ulf Stark och med bilder av Kitty Crowther   Ungdomsböcker 12+  Årets bästa enligt Lotta Olsson: Vi skulle segla runt jorden av Anna Sundström Lindmark och Elisabeth Widmark Ord i djupaste blått av Cath Crowley (övers. Ylva Spångberg) Gökungen av Frances Hardinge (övers. Ylva Kempe) EXTRA: Nordiska myter av Neil Gaiman: (övers. Kristoffer Leandoer, pocket) Kattvinden av Helena Öberg och Kristin Lidström Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo Juliane och jag av Inger Edelfeldt: (nyutgåva) brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson: (övers. Athena Farrokhzad) Lite kul måste man ha av Åsa Karsin Guldkompassen av Philip Pullman (övers. Olle Sahlin, pocket)   Ungdomsböcker 12+  Årets bästa enligt Martin Hellström: "Fågeln i mig flyger vart den vill" av Sara Lundberg (2017, Martin: okej, jag vet att den kom förra året, men  jag kan argumentera för att den ska vara med även på årets lista) "brun flicka drömmer" av  Jacqueline Woodson "Vi skulle segla runt jorden" av Anna Sundström & Elisabeth Widmark EXTRA:  "Som sparv som örn" av Per Nilsson "Comedy Queen" av Jenny Jägerfeld "Guldkompassen" av Philip Pullman (nyutgivning 2018) "Skuggan över stenbänken" av Maria Gripe (nyutgivning 2018) "Livet på en kylskåpsdörr" av Alice Kuipers (nyutgivning, pocket)   Programledare: Marie Lundström Producent: Nina Asarnoj

Elva gånger har Eva Lindström nominerats till Augustpriset. Men vad gör hennes bilderböcker så speciella att man blir knockad redan vid omslaget? Författaren Jörgen Gassilewski utforskar frågan. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Vad är det som händer när man upplever att ett konstverk innehåller födelse, död och allt däremellan? I en episk roman, en familjekrönika som sträcker sig över generationer och århundraden, eller en monumental diktsvit, byggs det här upp efterhand. Vi lär steg för steg känna språket, bilderna, miljön, personerna, deras öden och relationerna dem emellan och det blir så småningom en verklighet vi tyckt oss ha gått runt och andats i sedan vaggan. Men när det inträffar redan på omslaget till boken? Då är det något av en sensation: En flicka i tyllkjol. En trafikskylt av något slag. En brasa. Vad som kan vara två sittunderlag. En liten fågel. Ett stort ökenlandskap. Det låter inte som det ser mycket ut för världen. Men det gör det och det är det. Den lilla serietidningsliknande figuren med vad som kan tänkas föreställa en hårboll på huvudet utstrålar en blandning av äventyrslust, integritet, förvirring och ensamhet. Hon och fågeln är vända bort från varandra. Det är ett avstånd mellan dem, brasan, trafikskylten och några mer eller mindre svårtolkade former som kommer in i bilden från höger, eventuellt en kaktus, ett svart moln och två tält eller hus. Det låter inte som det ser mycket ut för världen. Men det gör det och det är det. Är det skillnaden i skala mellan det stora och det lilla, fågeln, flickan och den jättelika öknen och världen? Är det den kommande historien som ligger utspridd i olika stationer och plan i bildytan? Kan det vara det intensiva måleriska arbetet där täckande och halvt genomskinliga färger arbetats in i de stora fälten i lager på lager och i oräkneliga nyanser? Och så bokens titel i skrivstil: "kom hem Laila".   Eva Lindström är numera en legendar bland bilderboksskapare. Född 1952 har hon hunnit inspirera flera generationer yngre kollegor. Hon är mångfaldigt prisbelönad och vilka barn och vuxna minns inte titlar som "Jag rymmer!", "Oj, en polis", "Olli och Mo", "Jag tycker inte om vatten" och "Alla går iväg"? Den sammantagna textmängden i "kom hem Laila" skulle rymmas på tre rader i en roman. Och är en enda enkel uppmaning: Någon vill att Laila ska komma hem och när man öppnar bokens pärmar visar det sig att denna någon lovar en rad saker om hon gör det: "Du får en luftmadrass,/en sjö,/en stig./En hallonyoghurt/och ett berg." och så vidare. På bilderna visualiseras och förverkligas löftena när de en gång uttalats: Luftmadrassen, visserligen i öknen, men på nästa uppslag i sjön och på uppslaget därpå en stig, som kommer väl till pass när Laila kommer iland. En hallonyoghurt när det behövs en paus och ett stort berg att titta på när det är dags för vila... Som alla människor är hon en sådan som vill att vi både blandar oss i och inte blandar oss i. Möjligen är det mellanmänskliga en del av hemligheten med Eva Lindströms epik i kortformat. Känslan av att detta universum är befolkat, trots att figurerna ofta är få. Tilltalet är enkelt och på ett annat plan komplext. Någon vill att Laila ska komma hem, lovar henne en massa saker och frammanar dem i samma ögonblick. Läsaren får snart en känsla av att denna någon är ett kollektivt vi och det bekräftas också i slutet av boken. Ett vi som vet att Laila är en självständig person, att hon måste få ge sig ut på sina egna äventyr om hon ska kunna känna sig fri och lycklig som en människa men att hon också behöver stöd och mat och hjälp och roliga saker att göra. Som alla människor är hon en sådan som vill att vi både blandar oss i och inte blandar oss i. Löftesgivarna levererar sensationer, hot och faror: "Du får en lägereld, en utsikt och ett paraply./ Ett stup?" Men också medel att klara av och bemästra dem: "Du får en bro,/en egen hållplats/och en väg, en buss,/ett hus, en dörr."   Kanske är det Laila själv som frammanar allt detta. Under sin på en gång ensamma och suveräna färd genom boken och livet. Även de andra människorna, det "vi" läsaren får möta först på bokens sista uppslag. Det kan vara så att hon har hittat på alltihop själv. För att skapa ett eget rum, i leken, i självverksamheten, för att få vara och bli sig själv ett jag som klarar att möta verkligheten och de andra som befolkar den, stå på sig och inte gå sönder på en gång. Och upptäcka och tillåta att andra kan ta plats i det egna rummet också. Det frammanande, performativa, i leken, går igen i alla Eva Lindströms böcker. Och lekens rollbyten, de tunna väggarna mellan jag, du och vi. Lekandet fungerar som ett ramverk och ger gestalterna suveränitet och integritet, så att de kan återinträda i verklighetens ofärdighet och kollektivets ofullkomligheter. I boken "Jag tycker inte om vatten" hamnar huvudpersonen Alf lite bredvid för att han hatar vatten, men slutar nöjd på en luftmadrass, i vattnets gemenskap, fast fortfarande utan att bada. Fåret i "Jag rymmer!" är tvunget att skicka vykort till vännerna i hagen för att de ska förstå att det rymt och komma för att hämta det. Fast det tror ändå att det inte ska följa med tillbaka: "Inte nu i alla fall." I "Alla går iväg" blir Frank ensam och gråter i kastrullen. Men han kokar marmelad av tårarna och sedan bjuder han Titti, Palle och Milan på te: "Vill ni ha te med marmeladsmörgås? frågar han. Jaha. Jo. Ja. det vill dom kanske."     "kom hem Laila" är såväl skapelseberättelse som frälsningslöfte och nyenkel katalogdikt. Många sagor, lekar och ramsor har den här formen. Men Eva Lindström förskjuter det hela på sitt eget vis. De brutala klippen och sättet på vilket scenerna ändå griper in i varandra skapar tillsammans en känsla av storslagenhet. Jag kommer att tänka på Alice Munros noveller. Bildskapandet med sin utgångspunkt i lika delar vuxnas oskolade uttrycksfullhet och barnbilders expressivitet har kusiner som Jockum Nordström och konstnären Dick Bengtsson, som bearbetade sina verk med strykjärn för att få den rätta känslan av förgängelse, tidslager och patina. Jockum Nordström återvänder, precis som Eva Lindström, gärna till en filmisk amerikansk västkust och ödemark bortom tid och rum. Klangrum längre bort bildar George Herrimans Krazy Kat och hans surrealistiska ökenlandskap och Jean de Brunhoffs böcker om elefanten Babar. När det gäller de Brunhoff handlar det framför allt om skala. Stora volymer, som Babars kropp, eller en ballong, kontrasterar mot minimala detaljer, som en palm eller blomma i fjärran och skapar den episka upplevelsen. Det är naturligtvis samspelet mellan bild och text som är kärnan i och som aktiverar det jag talar om. Ordet, det betecknande, följt av ett kommatecken på uppslagets vänstersida, förebådar förverkligandet, det betecknade, på högersidan. De få ordens placering på sidan och interpunktionen varieras i en kontrapunkt. I ett mittuppslag sker en intensifiering, en fugans trångföring. För första gången är det många ord på en och samma sida: "Du får en lägereld, en utsikt och ett paraply." Laila är uppe på platåbergets topp, har tänt en lägereld och ser ett svart moln närma sig. Som tur är ligger ett paraply bredvid henne. Det skymmer, allt blir grått, världen är stor, Laila liten och den mikroskopiska tändsticksasken med de tre stjärnorna ligger många meter bort.   Men så landar alltihop till slut i bokens sista uppslag där vännerna, på ett så märkvärdigt vis vuxna och barn på en och samma gång, har dukat upp en kastrull, där en ensam spaghettislinga har smitit ut och förbi locket. Vännerna tittar ut genom den öppna ytterdörren och fönstret, där Laila skymtar förbi i sin tyllkjol: "Du får din älsklingsrätt. Om du bara kommer hem till oss." Jörgen Gassilewski, författare

P1 Kultur möter idag tonsättaren och kompositören Karin Rehnqvist som är första kvinnan som får en biografi i Kungliga Musikaliska Akademiens biografiserie Svenska Tonsättare. Igår kom nyheten att superhjältefadern Stan Lee har dött. Vi talar om hans arv med kulturjournalisten och superhjälteentusiasten Johanna Koljonen. Kommer hans berättelser och karaktärer bli vår tids sekulära myter och folkägda sagor? Eller är de redan det? Tonsättaren och kompositören Karin Rehnqvist var den första kvinnliga studenten på kompositionsprogrammet på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. 2009 blev hon professor i komposition och nu får hon en biografi i Kungliga musikaliska akademiens skriftserie med porträtt av svenska tonsättare. Och hon gästar dessutom studion. Fredrik Wadström möter Pussy Riot-medlemmen Maria Aljochina som är på besök i Sverige aktuell med boken "Riot days" som handlar om hennes tid i fängelse. Författaren Helena Öberg och illustratören Kristin Lidström blev Augustprisnominerade i barn- och ungdomsklassen för bildromanen "Din tur Adrian". Viveca Bladh har läst deras nya projekt, den grafiska romanen "Kattvinden". Och så hör vi en OBS-essä av författaren Jörgen Gassilewski om illustratören och barnboksförfattaren Eva Lindström som bland annat blivit Augustprisnominerad fler gånger än någon annan författare. Programledare: Lisa Wall Producent: Saman Bakhtiari

Världen blir synlig på nytt och det bekanta blir främmande och större. Barn- och ungdomslitteraturen är rik och egensinnig. Och den riktar sig också till dig som är vuxen, säger Karin Nykvist. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Denna essä sändes för första gången i april 2018. Varje termin börjar ungefär femtio studenter läsa litteraturvetenskap i Lund. Och jag är den första lärare de träffar. Det är ett möte jag alltid ser fram emot    studenterna är både öppna och nyfikna, samtidigt som de så klart är erfarna läsare.   det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi.  För att snabbt lära känna mina nya studenter ber jag dem alltid snabbt skriva namnet på deras livs största läsupplevelse. Svaren är överraskande konstanta: det är alltid någon som älskar Jane Austens böcker, en annan som diggar Kafka, en tredje som drämmer till med Sartre eller Shakespeare. Kanon lever och har hälsan åtminstone bland dem som läser litteraturvetenskap. Men det är alltid också någon som svarar JK Rowling och Harry Potter. De första gångerna det hände minns jag att jag tänkte att den här studenten har inte börjat läsa böcker för vuxna än. Men varför skulle barnlitteratur vara något vi växer ifrån? Varför betrakta ett läsarliv som en trappklättring, där vi på första trappsteget möter det enkla för att sedan röra oss uppåt, mot det mer avancerade? Barnlitteraturen är ofta lika komplex som den för vuxna. Men på andra vis. Och den har mycket att erbjuda en vuxen läsare. Jag har sett det gång på gång, på seminarier där studenter lite glatt överraskade gått igång på Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta som politisk text eller på Stian Holes Hermans sommar ur ett psykoanalytiskt perspektiv. Men den här boken rymmer ju så mycket! har de utropat. Det såg jag inte förut! Och så vacker den är! De här seminarierna har flera gånger fått mig att fundera över de kriterier vi av tradition använder för att skilja mellan barnlitteratur och vuxenlitteratur- och vad dessa kriterier säger om hierarkier och makt i världen utanför litteraturen. Lite tillspetsat kan man säga att barnböcker slarvigt förstås som enkel litteratur för ofärdiga människor. Och det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi. Flera nyutkomna böcker behandlar denna läsarnostalgi; som den amerikanska Wild things: The Joy of Reading Childrens Literature as an Adult av Bruce Handy eller den engelska Bookworm a Memoir of Childhood Reading av Lucy Mangan böcker fyllda av skimrande minnen av barnkammarmöten med Beatrix Potter, Dr Seuss och CS Lewis. Och visst kan det vara härligt att läsa om älskade böcker från barndomen. Men det finns flera och mycket bättre skäl att våga sig in på barnavdelningen. Och här kommer mina topp-fem argument för att vi vuxna inte ska behöva något barn i knät  inte ens det svunna barn som vi själva en gång var för att läsa det som kallas barnlitteratur. läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär 1. I barnboken pågår en ständig förhandling: vad är viktigt, hur vill vi att världen ska vara och hur fruktar vi att den faktiskt är? Det är inte en slump att dystopin är så stor inom ungdomslitteraturen just nu: det är klimatkatastrofer, krig och totalitarism vart man ser. Men dagens barnbok är också fylld av hopp och lyckliga slut. I nästan alla de böcker för barn om flykt som jag läst under den senaste tiden vinner de som vill ta emot och ta om hand, båtar kommer fram, familjer återförenas och de snälla och nyfikna kamraterna får med sig de misstänksamma. I Pija Lindenbaums Pudlar och pommes är det den trångsynta och främlingsfientliga hunden som ändrar sig, inte de nyfikna och generösa. Så förvandlas vår ångest över nyhetsflödet till hanterbara sagor. Nästan alltid, som sagt. Ett spännande undantag är danska Morten Dürrs bok Zenobia, som borde få hjärtat att brista på den mest cyniske försvarare av Fort Europa. Så anledning nummer ett: läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär och därmed också dig själv.   2. Läs för att få ett konkret perspektivskifte! Läs till exempel en bok av Eva Lindström, där livets vanlighet och underlighet skildras ur ett perspektiv som är i enmetershöjd snarare än en och sjuttio. Då ser du allt skrufs under soffan när du är på ett ganska ordinärt kalas och blir av med mössan i underbara Hit med våra mössor. Eller läs Sara Lundbergs vackra bilderbok Fågeln i mig flyger vart den vill och få svindel när du klättrar i träd och längtar bort. Världen blir helt enkelt synlig på nytt och det bekanta och invanda blir främmande och större. Lundbergs bok är förresten ett utmärkt exempel på den sinnliga upplevelse som barnboken ofta erbjuder. 3. Och just sinnligheten är mitt tredje argument: många av de bilderböcker som skrivs idag är helt enkelt uppslukande konstverk, där flera sinnen retas. Flickan som berättar i Lundbergs bok sitter i trädet och drömmer, i en färgmättad, gröndoftande illustration. Och texten lyder: Om jag kryper ihop kan jag se ut som en fågel som sover. Som den jag gjort av blålera. Den jag ska ge till mamma.  Det är poesi som gestaltar barnets upplevelse av världen.  Och munken är det en person eller ett bakverk?  4.  Och det fjärde argumentet då? Lekfullheten så klart! Den filosofiska språkleken uppfanns inte i den språkmaterialistiska poesin utan i nonsensramsan. Så räcker Lennart Hellsings dikter hela livet. Som den om papegojan och munken, ni vet:  Dinkelidunkelidoja heter en grön papegoja dinkelidunk heter en munk som bor i en pepparkakskoja. Visst får den oss att le? Här finns ljudleken, rytmen och språkglädjen. Men också språkfilosofin: papegojan är ju en ljudhärmare som pekar på språket som bara låter, ordet som kan fyllas med innehåll eller fortsätta vara tomt ljudmaterial. Och munken är det en person eller ett bakverk? Textens pepparkaka får mig att tänka att den kanske är bägge delar, och i Poul Ströyers klassiska illustration av dikten äter en frodig munk givetvis munkar och språkleken fortsätter över till bildmediet. Det är skoj, javisst, men det är också en avancerad lek med utgångspunkt i ordets slumpmässiga förhållande till den värld det ska beskriva. Skrattet i barnlitteraturen är allra oftast varmt och helt renons på distanserande ironi. Här räds ingen patetiken , de största känslorna eller de svåraste frågorna. Och det är faktiskt mitt femte argument. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare? 5. Barnlitteraturen väjer inte, tassar inte runt. Den går rakt på. Som i Annica Hedins och Per Gustavssons bilderbok Stig, där världen är full av hål där den döde brodern Stig skulle ha varit: på gungan, vid matbordet, vid tågbanan. Eller som i Barbro Lindgrens dikt om kärlek och vänskap, där slutklämmen lyder Den jag älskar heter Örjan men de kallar honom smörjan och där både kärleken, världen och det korta livet ryms i raderna: Och Örjans ögon lyste röda Tänk, sa han Om hundra år så är vi döda Då finns det inga ögon Som små sjöar Men riktigt vatten finns det Med små gröna öar Så är det. Snart ska vi dö och vår kärlek ta slut. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare? Det finns alltså flera skäl till att du ska söka dig till barnavdelningen. Här har du bara fått fem. Givetvis kan du dela dina upplevelser med dina eller andras barn. Men du behöver inget alibi. Karin Nykvist, litteraturvetare och kritiker

Världen blir synlig på nytt och det bekanta blir främmande och större. Barn- och ungdomslitteraturen är rik och egensinnig. Och den riktar sig också till dig som är vuxen, säger Karin Nykvist. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Varje termin börjar ungefär femtio studenter läsa litteraturvetenskap i Lund. Och jag är den första lärare de träffar. Det är ett möte jag alltid ser fram emot    studenterna är både öppna och nyfikna, samtidigt som de så klart är erfarna läsare.   det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi.  För att snabbt lära känna mina nya studenter ber jag dem alltid snabbt skriva namnet på deras livs största läsupplevelse. Svaren är överraskande konstanta: det är alltid någon som älskar Jane Austens böcker, en annan som diggar Kafka, en tredje som drämmer till med Sartre eller Shakespeare. Kanon lever och har hälsan åtminstone bland dem som läser litteraturvetenskap. Men det är alltid också någon som svarar JK Rowling och Harry Potter. De första gångerna det hände minns jag att jag tänkte att den här studenten har inte börjat läsa böcker för vuxna än. Men varför skulle barnlitteratur vara något vi växer ifrån? Varför betrakta ett läsarliv som en trappklättring, där vi på första trappsteget möter det enkla för att sedan röra oss uppåt, mot det mer avancerade? Barnlitteraturen är ofta lika komplex som den för vuxna. Men på andra vis. Och den har mycket att erbjuda en vuxen läsare. Jag har sett det gång på gång, på seminarier där studenter lite glatt överraskade gått igång på Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta som politisk text eller på Stian Holes Hermans sommar ur ett psykoanalytiskt perspektiv. Men den här boken rymmer ju så mycket! har de utropat. Det såg jag inte förut! Och så vacker den är! De här seminarierna har flera gånger fått mig att fundera över de kriterier vi av tradition använder för att skilja mellan barnlitteratur och vuxenlitteratur- och vad dessa kriterier säger om hierarkier och makt i världen utanför litteraturen. Lite tillspetsat kan man säga att barnböcker slarvigt förstås som enkel litteratur för ofärdiga människor. Och det enda socialt accepterade skälet för vuxna att få läsa barnböcker verkar vara nostalgi. Flera nyutkomna böcker behandlar denna läsarnostalgi; som den amerikanska Wild things: The Joy of Reading Childrens Literature as an Adult av Bruce Handy eller den engelska Bookworm a Memoir of Childhood Reading av Lucy Mangan böcker fyllda av skimrande minnen av barnkammarmöten med Beatrix Potter, Dr Seuss och CS Lewis. Och visst kan det vara härligt att läsa om älskade böcker från barndomen. Men det finns flera och mycket bättre skäl att våga sig in på barnavdelningen. Och här kommer mina topp-fem argument för att vi vuxna inte ska behöva något barn i knät  inte ens det svunna barn som vi själva en gång var för att läsa det som kallas barnlitteratur. läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär 1. I barnboken pågår en ständig förhandling: vad är viktigt, hur vill vi att världen ska vara och hur fruktar vi att den faktiskt är? Det är inte en slump att dystopin är så stor inom ungdomslitteraturen just nu: det är klimatkatastrofer, krig och totalitarism vart man ser. Men dagens barnbok är också fylld av hopp och lyckliga slut. I nästan alla de böcker för barn om flykt som jag läst under den senaste tiden vinner de som vill ta emot och ta om hand, båtar kommer fram, familjer återförenas och de snälla och nyfikna kamraterna får med sig de misstänksamma. I Pija Lindenbaums Pudlar och pommes är det den trångsynta och främlingsfientliga hunden som ändrar sig, inte de nyfikna och generösa. Så förvandlas vår ångest över nyhetsflödet till hanterbara sagor. Nästan alltid, som sagt. Ett spännande undantag är danska Morten Dürrs bok Zenobia, som borde få hjärtat att brista på den mest cyniske försvarare av Fort Europa. Så anledning nummer ett: läs barnlitteratur för att få syn på vuxenvärldens rädslor och begär och därmed också dig själv.   2. Läs för att få ett konkret perspektivskifte! Läs till exempel en bok av Eva Lindström, där livets vanlighet och underlighet skildras ur ett perspektiv som är i enmetershöjd snarare än en och sjuttio. Då ser du allt skrufs under soffan när du är på ett ganska ordinärt kalas och blir av med mössan i underbara Hit med våra mössor. Eller läs Sara Lundbergs vackra bilderbok Fågeln i mig flyger vart den vill och få svindel när du klättrar i träd och längtar bort. Världen blir helt enkelt synlig på nytt och det bekanta och invanda blir främmande och större. Lundbergs bok är förresten ett utmärkt exempel på den sinnliga upplevelse som barnboken ofta erbjuder. 3. Och just sinnligheten är mitt tredje argument: många av de bilderböcker som skrivs idag är helt enkelt uppslukande konstverk, där flera sinnen retas. Flickan som berättar i Lundbergs bok sitter i trädet och drömmer, i en färgmättad, gröndoftande illustration. Och texten lyder: Om jag kryper ihop kan jag se ut som en fågel som sover. Som den jag gjort av blålera. Den jag ska ge till mamma.  Det är poesi som gestaltar barnets upplevelse av världen.  Och munken är det en person eller ett bakverk?  4.  Och det fjärde argumentet då? Lekfullheten så klart! Den filosofiska språkleken uppfanns inte i den språkmaterialistiska poesin utan i nonsensramsan. Så räcker Lennart Hellsings dikter hela livet. Som den om papegojan och munken, ni vet:  Dinkelidunkelidoja heter en grön papegoja dinkelidunk heter en munk som bor i en pepparkakskoja. Visst får den oss att le? Här finns ljudleken, rytmen och språkglädjen. Men också språkfilosofin: papegojan är ju en ljudhärmare som pekar på språket som bara låter, ordet som kan fyllas med innehåll eller fortsätta vara tomt ljudmaterial. Och munken är det en person eller ett bakverk? Textens pepparkaka får mig att tänka att den kanske är bägge delar, och i Poul Ströyers klassiska illustration av dikten äter en frodig munk givetvis munkar och språkleken fortsätter över till bildmediet. Det är skoj, javisst, men det är också en avancerad lek med utgångspunkt i ordets slumpmässiga förhållande till den värld det ska beskriva. Skrattet i barnlitteraturen är allra oftast varmt och helt renons på distanserande ironi. Här räds ingen patetiken , de största känslorna eller de svåraste frågorna. Och det är faktiskt mitt femte argument. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare? 5. Barnlitteraturen väjer inte, tassar inte runt. Den går rakt på. Som i Annica Hedins och Per Gustavssons bilderbok Stig, där världen är full av hål där den döde brodern Stig skulle ha varit: på gungan, vid matbordet, vid tågbanan. Eller som i Barbro Lindgrens dikt om kärlek och vänskap, där slutklämmen lyder Den jag älskar heter Örjan men de kallar honom smörjan och där både kärleken, världen och det korta livet ryms i raderna: Och Örjans ögon lyste röda Tänk, sa han Om hundra år så är vi döda Då finns det inga ögon Som små sjöar Men riktigt vatten finns det Med små gröna öar Så är det. Snart ska vi dö och vår kärlek ta slut. Men vi är här nu. Och världen kommer att finnas kvar, utan oss. Kan det sägas bättre eller rakare? Det finns alltså flera skäl till att du ska söka dig till barnavdelningen. Här har du bara fått fem. Givetvis kan du dela dina upplevelser med dina eller andras barn. Men du behöver inget alibi. Karin Nykvist, litteraturvetare och kritiker

Nu har vi läst alla nominerade i ”vår” Augustkategori och recenserar dem. Och om ni av någon händelse missat vilken kategori som vi är ambassadörer för så är det så klart den alldeles underbara kategorin för barn- och ungdomsböcker. Två riktigt bra ungdomsböcker och fyra tänkvärda och fina bilderböcker är nominerade, men vi konstaterar att vi saknar böcker för mellanåldern och att det är väldigt svårt att jämföra bilderböcker med ungdomsböcker. Elektorerna som nu ska utse vinnarna har onekligen ett tufft jobb framför sig. Katta lovar också att flytta tillbaka sitt fokus från serien som inte får nämnas vid namn till Lotta Lundgren, vilket Sofia naturligtvis jublar över. I alla fall inombords.Har ni läst de nominerade? Berätta gärna vad ni tycker i kommentarerna om de olika böckerna och, inte minst, vilken hoppas ni ska ro hem vinsten? Böcker som recenseras: Tio över ett, Ann-Helén Laestadius, Rabén & Sjögren Ormbunkslandet, Elin Bengtsson, Natur & Kultur Djur som ingen sett utom vi, Ulf Stark & Linda Bondestam, Berghs Förlag Idag minns jag inte vem jag är, Ida Sundin Asp, Urax förlag Åka buss, Henrik Wallnäs & Matilda Ruta, Natur & Kultur Oj, en polis, Eva Lindström, Alfabeta Bokförlag   Andra böcker som nämns: En dramatikers dagbok 2013-2015, Lars Norén Störst av allt, Malin Persson Giolito Tripprapporter, Tone Schunnesson   Andra tidsfördriv: Historieätarna Så mycket bättre   See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Regeringen har föreslagit att bidraget till Terminologicentrum, TNC, ska minskas med fyra miljoner från år 2016. (Läs på sidan 93 i budgetförslaget.) Anledning är att TNC drivs som ett aktiebolag. Vad som ska hända med det arbete TNC bedriver idag är oklart och regeringen kan inte svara på om bolaget ska ha kvar sitt uppdrag att "verka för en effektiv fackspråklig kommunikation i svenskt näringsliv och i samhället" efter 2016. – Stödet till fackspråk som det bedrivs idag är hotat, utan ett statsbidrag kan vi inte göra det vi gör idag, säger Karin Dellby, vd på TNC.  Hos näringsdepartementet säger man att det handlar om att TNC drivs som ett aktiebolag. – Regeringen har gjort bedömningen att den här verksamheten ska kunna bära sina egna kostnader, säger Eva Lindström statssekreterare hos näringsminister Mikael Damberg. TNC har ett uppdrag från regeringen att verka för en effektiv fackspråklig kommunikation i svenskt näringsliv och i samhället ska de ha kvar det uppdraget? – Det får man ju fundera över och diskutera vad de ska leverera förutom det de tar betalt för, säger Eva Lindström. Mer om finansieringen av TNC och det svenska fackspråket i Språket. Programledare Emmy Rasper Veckans språkfrågor besvaras av Ylva Byrman. * Finns ordet munsurfa? * Har det blivit vanligare att säga "spendera tid"? * Är det korrekt att använda ordet "fri" i betydelsen gratis?

Del 1: Bland bullar och buller Vad händer om man tecknar en glass och en katt på samma barnbokssida? Varför frågar alla varför man skriver för barn? Och varför är det så roligt med äcklig mat? I Augustpoddens första avsnitt slår vi oss ner i Ellen Karlssons soffa med Klara Persson och får reda på hur det egentligen går till när man man ska sjösätta sina barnbokssidéer. Följ med från idé till färdig bok! Klara Persson är nominerad till Årets svenska barn- och ungdomsbok för bilderboken "Maximilian och Minimilian", Urax förlax. Ellen Karlsson och Eva Lindström är nominerade till Årets svenska barn- och ungdomsbok för boken "Snöret, fågeln och jag", Hippo Bokförlag. Ellen Karlsson är också förläggare till nominerade "Maximilian och Minimilian". Eva Lindström kunde inte medverka i Augustpodden. Musiken i podcasten har komponerats av Johan Ahlin och framförs av Anna Wallgren.

I veckans Kino kastar vi oss rakt in i den svenska barnfilmsvärlden. Vi träffar teamet bakom den bioaktuella svenska barnfilmen Eskil och Trinidad. En film som började som en tröstesaga under en skilsmässa och som nu blivit ett fartfyllt båtactionäventyr i hockey-miljö. Hör skådespelarna Ann Petrén, Torkel Petersson och regissören Stephan Apelgren berätta om hur man gör nåt ganska sorgligt till en härlig film. Vi besöker också filminspelningen av Krakel Spektakel i Luleå, bland tyg-hav och gigantiska galoscher, och så berättar barnboksförfattaren Eva Lindström om hur det gick till när tre av hennes böcker blev till kortfilmsprogrammet Djurvännerna. Djurvänner handlar det också om när dokumentärfilmaren Mikael Kristersson gjorde naturfilmen Stararnas inre liv, om en fågelfamilj som bodde i en holk på hans husvägg. Och Kino-lyssnaren Holger Thell berättar varför han har sett A Clockwork Orange 30 gånger. Programledare: Roger Wilson Producent: Lisa Bergström

Aamun vieras haluaa muuttaa Ruotsin käytäntöjä, joissa huomattavissa julkisissa tehtävissä olleet siirtyvät yksityisen elinkeinoelämän palvelukseen. Professori Niklas Bruun on yhdessä Eva Lindströmin kanssa tehtnyt raportin, jossa vaaditaan karanteenisääntöjä poliitikoille ja merkittävissä tehtävissä olleille virkamiehille, jotka siirtyvät yksityiseen palvelukseen. Sisuradion Jorma Ikäheimon haastattelussa Aamun vieras Niklas Bruun kertoo tutkimuksestaan.

Ekonomiseminarium på Sveriges Radio i Studio 4, tisdag 29 november. Medverkande: Mats Svegfors, Stefan Ackerby, Gunnar Wetterberg , Eva Lindström, Irene Wennermo. Seminariet leds av Willy Silberstein

Ekonomiseminarium på Sveriges Radio i Studio 4, tisdag 29 november. Medverkande: Mats Svegfors, Stefan Ackerby, Gunnar Wetterberg , Eva Lindström, Irene Wennermo. Seminariet leds av Willy Silberstein

Eva Lindström är riksrevisor och sitter i ledningen för Riksrevisionen. Riksrevisionen ska granska hur regering och myndigheter hushållar med skattepengarna. Den ska också kontrollera hur regeringen efterlever de folkvaldas beslut. Och Riksrevisionen kommer ofta med bister kritik. Men bryr sig regeringen? Riksrevisor Eva Lindström intervjuades av Tomas Ramberg.