Podcast appearances and mentions of robert fitzroy

A l'occasion de la Journée mondiale de Darwin, le 12 février, BSG rediffuse une série consacrée au père de la théorie de l'Évolution.Dans cet épisode, l'explorateur Alexander Von Humboldt, le botaniste et entomologiste John Henslow et le géologue Charles Lyell, dont les explorations, les études et les théories ont beaucoup influencé le jeune Darwin.Alexander von Humboldt (1769 - 1859) est le «second découvreur de l'Amérique». Cet allemand, frère intrépide du fondateur de l'université de Berlin, était un mix entre De Vinci et Mike Horn pour faire simple;) Un esprit universel, qui remonté l'Orénoque en pirogue, escaladé le volcan Chimborazo (un volcan très spécial, cf épisodes volcans avec JM Bardintzeff), bravant bien des tempêtes au long cours...John Stevens Henslow obtient en 1822 la chaire de minéralogie de l'université de Cambridge. Ce religieux progressiste se passionne pour la botanique et l'entomologie. Henslow est un professeur très recherché. Son élève Charles Darwin lui doit son intérêt pour l'histoire naturelle. C'est grâce à Henslow que Darwin rencontre le capitaine Robert FitzRoy du HMS Beagle.Le géologue Charles Lyell expose vers 1830 une théorie très controversée: la terre aurait été façonnée lentement, pendant des millions d'années, par des forces toujours existantes (uniformitarisme). Cette vision s'oppose au catastrophisme soutenu par Cuvier. Selon le Français, la Terre avait été modelée par une série de catastrophes, tel le déluge, dans un laps de temps court. Cuvier was wrong... Lyell, ami proche de Charles Darwin, est l'un des premiers scientifiques reconnus à apporter son appui à L'Origine des espèces, à une époque où Darwin essuyait une grosse shitstorm...Jean-Claude Simard est  professeur de philosophie et chercheur à l'Université du Québec à Montréal, et un grand connaisseur de la vie de Charles Darwin.Sur la photo: Alexander Von Humboldt_______

A l'occasion de la Journée mondiale de Darwin, le 12 février, BSG rediffuse une série consacrée au père de la théorie de l'Évolution.Le HMS Beagle, un brick-sloop de la Royal Navy, est mis à l'eau pour la première fois en mai 1820 sur la Tamise. Ensuite, plus rien : pendant 5 ans, il est laissé à l'abandon ou utilisé comme navire d'apparat. En 1825, le Beagle est réhabilité. L'artillerie est réduite, un mât est ajouté. Le Beagle transformé en navire de recherche. En 1826, le bateau part pour son premier voyage, direction la Patagonie et la Terre de feu. À sa tête, le commandant Pringle Stocks, qui souffre de la solitude, tombe en dépression et tente de suicider… En 1831, Robert FitzRoy le remplace. Pour éviter qu'un tel drame se reproduise, le commandant choisit de partir en compagnie d'un jeune homme, tout juste diplômé de théologie à l'Université de Cambridge : Charles Darwin. Le Beagle part pour son second voyage, qui durera presque 5 ans (1831- 1836). Ce voyage va permettre à Darwin, alors âgé de 22 ans, de développer et de confirmer les théories qu'il avait commencé à esquisser quelques années auparavant. Le bateau les conduira un peu partout dans le monde : au Brésil, au Chili, à Tahiti, en Australie…. En 1832 , le bateau, parti de Plymouth (Angleterre) arrive à Bahia (Brésil). Darwin est choqué par l'esclavage "On avait amené cet homme à une dégradation plus grande que celle du plus infime de nos animaux domestiques" écrit-il. De 1832 à 1835 , le bateau explore l'Amérique du Sud. À partir d'octobre 1835, el Beagle débarque aux îles Galápagos. C'est sur ces îles que Darwin affine la théorie de la "sélection naturelle", de la survie des mieux adaptés. Comment ? En observant les différentes espèces de pinsons, qui se sont adaptées aux ressources de chacune des îles. En octobre 1836, le Beagle rentre en Angleterre. Darwin rapporte un journal de voyage de près de 770 pages et des milliers d'échantillons récoltés durant les expéditions. Ce sera la matière première de son livre sur l'Évolution, publié 23 ans plus tard.   _______

Rafflande och ruggig. Charles Darwins Resan med Beagle är suverän läsning, men den ger också den moderna läsaren övning i att skaka på huvudet, menar författaren och biologen Fredrik Sjöberg. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Publicerad 2022-04-25.Först av allt – en varning. Känsliga lyssnare som bekänner sig till flera tusen år gamla teorier om skapelsen bör möjligen stänga av radioapparaten redan här, så även de som tar illa vid sig av att rasbiologer som Carl von Linné och Charles Darwin ännu tar plats i det offentliga rummet. Anser man att naturforskare som de ska gömmas undan, och statyerna kasseras i metallåtervinningen, kan det som följer framstå som stötande. En promenad i det vackra vädret är nog att föredra.Kvarvarande lyssnare, ni oförbätterliga råskinn, ska få höra om en resa som kom att betyda mer än de flesta: det brittiska örlogsfartyget Beagles världsomsegling på 1830-talet, sorglöst finansierad av idel kolonialister och imperiebyggare. En ganska ordinär expedition, ska sägas; syftet var att kartlägga kustlinjer och farleder, främst i Sydamerika, och resan hade knappast blivit legendarisk om inte Beagles 26-årige befälhavare, Robert FitzRoy, hade plågats av en välgrundad misstanke att hans anlag för depression kunde slå över i komplett galenskap.Alltså behövde han sällskap, en bildad, godmodig människa att samtala med när tristessen och grubblerierna kom smygande. Frågan gick till den fyra år yngre överklasspojken Charles Darwin – som skulle ha blivit läkare, var det tänkt, men han ogillade barbariska operationer utan bedövning, så nu skulle han istället bli präst. Inte för att han var påtagligt religiös, men en position som landsortspräst lovade gott om fritid för att samla skalbaggar, som var hans egentliga intresse. I det läget kom budet från kapten FitzRoy – och resten är, som bekant, historia.Darwin mönstrade inte på Beagle som officiell naturforskare, utan som privatman och betalande passagerare. Hans mamma hade ärvt en porslinsfabrik så det fanns gott om pengar i familjen, och när killarna väl kom iväg med 28 man i besättningen och sex kanoner på batteridäck började så Darwins förvandling från bortskämd flanör till en av tidernas vassaste vetenskapsmän. Det var i december 1831; de kastade loss och satte kurs på Kap Verde. Darwin ångrade sig omedelbart, så vedervärdig var hans sjösjuka.Men han bet ihop och började skriva ner sina observationer och funderingar. Inte så mycket från havsvidderna, men väl från alla de platser där man ankrade. Fem år senare, när de kom hem till England igen och Darwin satte sig att redigera sin bok Resan med Beagle, noterade han att oceanerna visserligen hade varit stora, men att han ändå hade befunnit sig på landbacken under mer än tre år – i Brasiliens djungler, på Pampas och i Patagonien, i Chile, Peru och senare bortåt Nya Zeeland och Australien samt slutligen i södra Afrika. Dessutom hade Beagle på vägen anlöpt en lång rad mindre öar: Falklandsöarna, Galapagos, Tahiti, S:t Helena och många andra. Alla bidrog till Darwins tänkande kring livets utveckling på jorden."Resan med Beagle" är en förvånansvärt bra bok. Författaren var ännu mycket ung och ett alldeles oprövat kort. Berömmelsen i och med skandalboken Om arternas uppkomst låg ännu tjugo år i framtiden. Men skriva kunde han. Stilen är frisk och berättelsen lever av alla biologiska och geologiska iakttagelser, som dessutom vittnar om att han redan då hade börjat syssla med artbildningens gåta. Hans uttryck ”den allsmäktiga tiden” pekar spikrakt fram emot hans banbrytande evolutionsteori. Emellertid kan och bör denna bok även läsas lika mycket för dess berättelser om alla människor författaren möter. Bussiga landsmän och brutala tyranner om vartannat, och förstås även mer ursprungliga folkspillror med sämre framtidsutsikter.Eländigast är befolkningen i de regniga, vindpinade bergen på Eldslandet, nere vid Kap Horn. De står där halvnakna i kölden på stranden och fattar ingenting; européer har de aldrig stött på förut. När Beagle bränner av ett kanonskott från två kilometers håll svarar de med att kasta sten. Vid ett annat tillfälle när FitzRoy och hans mannar försöker kommunicera blir kaptenen orolig och skjuter ett par pistolskott i marken bredvid några urinnevånare, men de vet inte var skjutvapen är och blir bara förvånade, inte rädda. Darwin skriver i sin dagbok att de kan bara inte begripa vem som är överlägsen. Den enda pedagogik som fungerar är att skjuta ihjäl dem.På flera ställen i boken finns kommentarer om att skillnaden mellan vilda och civiliserade människor ofta är större än mellan vilda och domesticerade djur. På Tahiti är det dock inte lika förskräckligt, skriver han, för där har missionärerna haft större framgång. Till och med sedeslösheten som sägs utmärka öns kvinnor finner han aningen överdriven, och aboriginerna i Australien kan åtminstone jaga med bumerang. Oborstade är de, men intelligenta.Ja, ni hör.Naturligtvis var Charles Darwin rasist och sexist och allt annat ont som är lätt att fördöma i dag, men det tjänar ingenting till att skuldbelägga honom för 1900-talets mordorgier under buller från rasbiologins med tiden ganska tomma tunnor. En möjliggörare, i någon mening ja, men inte mer än Albert Einstein i relation till atombomben. Tänkarna ska bedömas just för sina tankar, inte andras gärningar, för också cancelkulturen kan slå över i komplett galenskap. Det enda raka är att läsa det de skrev, och sedan tänka själv, det gäller många – från Linné, Adam Smith och Darwin till Ayn Rand och Karl Marx.Den senare skickade förresten ett exemplar av sitt magnum opus Das Kapital till Charles Darwin, sådär som stora författare gör för håva in lite beröm från andra tolvtaggare. Men Darwin gjorde sig aldrig omaket att läsa boken. Han hade börjat forska om daggmaskar då, så han hade väl inte tid.I ungdomen, på resan med Beagle, var det mest plattmaskar han studerade, och lysmaskar. Bläckfiskar också, och fjärilar samt sköldpaddor förstås och vattensvin, gamar, finkar, strutsar, ödlor, palmer, sniglar, koraller, valar, mossor, löss och ungefär allting annat inklusive myrlejonsländor och fossiliserade mastodonter. Politisk filosofi var inte hans grej, det framgår mot slutet av Resan med Beagle, i en reflexion över ”den brittiska nationens filantropiska själ”. Han skriver: ”Som engelsman är det omöjligt att betrakta dessa avlägsna kolonier utan en stark känsla av stolthet och tillfredsställelse. När man hissar den brittiska flaggan verkar rikedom, välstånd och civilisation oundvikligen följa.”Ja ja, fast å andra sidan, Marx var väl inte så bra på skalbaggar. Som intellektuell måste man hämta impulser från olika håll, hela tiden. En förutsättning är att böckerna finns tillgängliga i tryck, som Bibeln har varit i gott och väl femhundra år. När Resan med Beagle gavs ut i januari 2022, i Kungliga Vetenskapsakademiens klassikerserie, var detta ord i rättan tid. Cancelkulturen var visserligen omdebatterad, men kön till metallåtervinningen var ännu lång. Så läs, kära lyssnare. Darwin lämnar ingen oberörd. Man kan inte sitta och nicka instämmande en hel dag. Man får liksom nackspärr av det. Bättre att skaka på huvudet ibland – och glädjas åt allt som har blivit bättre sedan 1830-talet.Fredrik Sjöberg, författare och biologLitteraturCharles Darwin: Resan med Beagle. Översättning: Daniel Helsing. Fri tanke förlag, i samarbetet med Kungliga vetenskapsakademien, 2022.

Darwin Day is upon us for the fourth time! To celebrate, let's follow Charles Darwin on the first part of his famous voyage between late 1831 and early 1832. We'll see him pour over cuttlefish, travel with veterans of the Napoleonic Wars and arrive in a young Brazilian Empire... Sources for this episode: Bannerman, W. M., Lobban, R. A. and Shaw, C. S., Encyclopedia Britannica (2023), History of Cabo Verde (online) (Accessed 08/02/2024). Bethell, L. (1968), The Independence of Brazil and the Abolition of the Brazilian Slave Trade: Anglo-Brazilian Relations, 1822-1826. Journal of Latin American Studies 1(2): 115-147. Bieber, J. (2010), Imperial Brazil (1822-29). In: Holloway, T. H. (2010), A Companion to Latin American History. Chichester: Blackwell Publishing Ltd. Bunker, F. St. P., Brodie, J. A., Maggs, C. A. and Bunker, A. R. (2017), Seaweeds of Britain and Ireland (2nd edition). Plymouth: Wild Natural Press. Darwin, C. (1945), The Voyage of the Beagle. London: J. M. Dent & Sons, Ltd. Diamond, J. (2007), Easter Island Revisited. Science 317(5845): 1692-1694. Jezierski, M. T., Smith, W. J. and Clegg, S. M. (2023), The island syndrome in birds. Journal of Biogeography 00: 1-16. Litchfield, H. (ed.) (1915), Emma Darwin: A Century of Family Letters (Vol. II). New York: D. Appleton and Company. Martin, P. A. (1921), Causes of the Collapse of the Brazilian Empire. The Hispanic American Historical Review 4(1): 4-48. Whittaker, R. J. and Fernández-Palacios, J.-M. (2007), Island Biogeography: Ecology, Evolution, and Conservation (2nd edition). Oxford: Oxford University Press. Author unknown, Wikipedia (date unknown), Charles II of England (online) (Accessed 08/02/2024). Author unknown, Wikipedia (date unknown), Robert FitzRoy (online) (Accessed 08/02/2024). Author unknown, Wikipedia (date unknown), Salvador, Bahia (online) (Accessed 08/02/2024).

Episode: 2761 Dr. G. Hartwig's far away places: Other worlds in another time.  Today, a world opens up.

Welcome to February 5th, 2023 on the National Day Calendar. Today we celebrate an old school snack and predicting the unpredictable.  The 1893 World's Fair in Chicago unveiled many amazing things to its visitors. Advancements in transportation, weaponry, and wonders from around the world. But one its most enduring legacies is the popularizing of snack food. Fairgoers were given a box of Cracker Jack upon entry. As much as people loved it, the molasses, popcorn, and peanut snack was too gooey for mass production. A few years later, the formula was perfected and Cracker Jack became a huge hit. Soon after came a host of other foods trying to capitalize on the trend of munching between meals. February is National Snack Foods Month, so tear open a bag of chips or go old school with a box of Cracker Jack. Until the 1860s, if people wanted to know what the weather would be, they had to rely on looking at the skies or using “weather wisdom”—a knowledge of patterns they'd gained over the years. This method was very popular with sailors and farmers, who paid special attention to wind and temperature changes. It was inexact, but necessary. Then came British admiral Robert FitzRoy, who established the Meteorological Department of the Board of Trade. The Met, as it was known, would collect data on wind speed and storm conditions around the British coast, then deliver them via telegraph from one port to another. This system warned sailors and fishermen of bad weather and saved many lives. On National Weatherperson's Day, we celebrate the people who give us a heads up on weather conditions and also something to gripe about when the predictions are off. I'm Anna Devere and I'm Marlo Anderson. Thanks for joining us as we Celebrate Every Day!  Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Rafflande och ruggig. Charles Darwins Resan med Beagle är suverän läsning, men den ger också den moderna läsaren övning i att skaka på huvudet, menar författaren och biologen Fredrik Sjöberg. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Först av allt – en varning. Känsliga lyssnare som bekänner sig till flera tusen år gamla teorier om skapelsen bör möjligen stänga av radioapparaten redan här, så även de som tar illa vid sig av att rasbiologer som Carl von Linné och Charles Darwin ännu tar plats i det offentliga rummet. Anser man att naturforskare som de ska gömmas undan, och statyerna kasseras i metallåtervinningen, kan det som följer framstå som stötande. En promenad i det vackra vädret är nog att föredra.Kvarvarande lyssnare, ni oförbätterliga råskinn, ska få höra om en resa som kom att betyda mer än de flesta: det brittiska örlogsfartyget Beagles världsomsegling på 1830-talet, sorglöst finansierad av idel kolonialister och imperiebyggare. En ganska ordinär expedition, ska sägas; syftet var att kartlägga kustlinjer och farleder, främst i Sydamerika, och resan hade knappast blivit legendarisk om inte Beagles 26-årige befälhavare, Robert FitzRoy, hade plågats av en välgrundad misstanke att hans anlag för depression kunde slå över i komplett galenskap.Alltså behövde han sällskap, en bildad, godmodig människa att samtala med när tristessen och grubblerierna kom smygande. Frågan gick till den fyra år yngre överklasspojken Charles Darwin – som skulle ha blivit läkare, var det tänkt, men han ogillade barbariska operationer utan bedövning, så nu skulle han istället bli präst. Inte för att han var påtagligt religiös, men en position som landsortspräst lovade gott om fritid för att samla skalbaggar, som var hans egentliga intresse. I det läget kom budet från kapten FitzRoy – och resten är, som bekant, historia.Darwin mönstrade inte på Beagle som officiell naturforskare, utan som privatman och betalande passagerare. Hans mamma hade ärvt en porslinsfabrik så det fanns gott om pengar i familjen, och när killarna väl kom iväg med 28 man i besättningen och sex kanoner på batteridäck började så Darwins förvandling från bortskämd flanör till en av tidernas vassaste vetenskapsmän. Det var i december 1831; de kastade loss och satte kurs på Kap Verde. Darwin ångrade sig omedelbart, så vedervärdig var hans sjösjuka.Men han bet ihop och började skriva ner sina observationer och funderingar. Inte så mycket från havsvidderna, men väl från alla de platser där man ankrade. Fem år senare, när de kom hem till England igen och Darwin satte sig att redigera sin bok Resan med Beagle, noterade han att oceanerna visserligen hade varit stora, men att han ändå hade befunnit sig på landbacken under mer än tre år – i Brasiliens djungler, på Pampas och i Patagonien, i Chile, Peru och senare bortåt Nya Zeeland och Australien samt slutligen i södra Afrika. Dessutom hade Beagle på vägen anlöpt en lång rad mindre öar: Falklandsöarna, Galapagos, Tahiti, S:t Helena och många andra. Alla bidrog till Darwins tänkande kring livets utveckling på jorden."Resan med Beagle" är en förvånansvärt bra bok. Författaren var ännu mycket ung och ett alldeles oprövat kort. Berömmelsen i och med skandalboken Om arternas uppkomst låg ännu tjugo år i framtiden. Men skriva kunde han. Stilen är frisk och berättelsen lever av alla biologiska och geologiska iakttagelser, som dessutom vittnar om att han redan då hade börjat syssla med artbildningens gåta. Hans uttryck ”den allsmäktiga tiden” pekar spikrakt fram emot hans banbrytande evolutionsteori. Emellertid kan och bör denna bok även läsas lika mycket för dess berättelser om alla människor författaren möter. Bussiga landsmän och brutala tyranner om vartannat, och förstås även mer ursprungliga folkspillror med sämre framtidsutsikter.Eländigast är befolkningen i de regniga, vindpinade bergen på Eldslandet, nere vid Kap Horn. De står där halvnakna i kölden på stranden och fattar ingenting; européer har de aldrig stött på förut. När Beagle bränner av ett kanonskott från två kilometers håll svarar de med att kasta sten. Vid ett annat tillfälle när FitzRoy och hans mannar försöker kommunicera blir kaptenen orolig och skjuter ett par pistolskott i marken bredvid några urinnevånare, men de vet inte var skjutvapen är och blir bara förvånade, inte rädda. Darwin skriver i sin dagbok att de kan bara inte begripa vem som är överlägsen. Den enda pedagogik som fungerar är att skjuta ihjäl dem.På flera ställen i boken finns kommentarer om att skillnaden mellan vilda och civiliserade människor ofta är större än mellan vilda och domesticerade djur. På Tahiti är det dock inte lika förskräckligt, skriver han, för där har missionärerna haft större framgång. Till och med sedeslösheten som sägs utmärka öns kvinnor finner han aningen överdriven, och aboriginerna i Australien kan åtminstone jaga med bumerang. Oborstade är de, men intelligenta.Ja, ni hör.Naturligtvis var Charles Darwin rasist och sexist och allt annat ont som är lätt att fördöma i dag, men det tjänar ingenting till att skuldbelägga honom för 1900-talets mordorgier under buller från rasbiologins med tiden ganska tomma tunnor. En möjliggörare, i någon mening ja, men inte mer än Albert Einstein i relation till atombomben. Tänkarna ska bedömas just för sina tankar, inte andras gärningar, för också cancelkulturen kan slå över i komplett galenskap. Det enda raka är att läsa det de skrev, och sedan tänka själv, det gäller många – från Linné, Adam Smith och Darwin till Ayn Rand och Karl Marx.Den senare skickade förresten ett exemplar av sitt magnum opus Das Kapital till Charles Darwin, sådär som stora författare gör för håva in lite beröm från andra tolvtaggare. Men Darwin gjorde sig aldrig omaket att läsa boken. Han hade börjat forska om daggmaskar då, så han hade väl inte tid.I ungdomen, på resan med Beagle, var det mest plattmaskar han studerade, och lysmaskar. Bläckfiskar också, och fjärilar samt sköldpaddor förstås och vattensvin, gamar, finkar, strutsar, ödlor, palmer, sniglar, koraller, valar, mossor, löss och ungefär allting annat inklusive myrlejonsländor och fossiliserade mastodonter. Politisk filosofi var inte hans grej, det framgår mot slutet av Resan med Beagle, i en reflexion över ”den brittiska nationens filantropiska själ”. Han skriver: ”Som engelsman är det omöjligt att betrakta dessa avlägsna kolonier utan en stark känsla av stolthet och tillfredsställelse. När man hissar den brittiska flaggan verkar rikedom, välstånd och civilisation oundvikligen följa.”Ja ja, fast å andra sidan, Marx var väl inte så bra på skalbaggar. Som intellektuell måste man hämta impulser från olika håll, hela tiden. En förutsättning är att böckerna finns tillgängliga i tryck, som Bibeln har varit i gott och väl femhundra år. När Resan med Beagle gavs ut i januari 2022, i Kungliga Vetenskapsakademiens klassikerserie, var detta ord i rättan tid. Cancelkulturen var visserligen omdebatterad, men kön till metallåtervinningen var ännu lång. Så läs, kära lyssnare. Darwin lämnar ingen oberörd. Man kan inte sitta och nicka instämmande en hel dag. Man får liksom nackspärr av det. Bättre att skaka på huvudet ibland – och glädjas åt allt som har blivit bättre sedan 1830-talet.Fredrik Sjöberg, författare och biologLitteraturCharles Darwin: Resan med Beagle. Översättning: Daniel Helsing. Fri tanke förlag, i samarbetet med Kungliga vetenskapsakademien, 2022.

Rafflande och ruggig. Charles Darwins "Resan med Beagle" är suverän läsning, men den ger också den moderna läsaren övning i att skaka på huvudet, menar författaren och biologen Fredrik Sjöberg. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Först av allt en varning. Känsliga lyssnare som bekänner sig till flera tusen år gamla teorier om skapelsen bör möjligen stänga av radioapparaten redan här, så även de som tar illa vid sig av att rasbiologer som Carl von Linné och Charles Darwin ännu tar plats i det offentliga rummet. Anser man att naturforskare som de ska gömmas undan, och statyerna kasseras i metallåtervinningen, kan det som följer framstå som stötande. En promenad i det vackra vädret är nog att föredra.Kvarvarande lyssnare, ni oförbätterliga råskinn, ska få höra om en resa som kom att betyda mer än de flesta: det brittiska örlogsfartyget Beagles världsomsegling på 1830-talet, sorglöst finansierad av idel kolonialister och imperiebyggare. En ganska ordinär expedition, ska sägas; syftet var att kartlägga kustlinjer och farleder, främst i Sydamerika, och resan hade knappast blivit legendarisk om inte Beagles 26-årige befälhavare, Robert FitzRoy, hade plågats av en välgrundad misstanke att hans anlag för depression kunde slå över i komplett galenskap.Alltså behövde han sällskap, en bildad, godmodig människa att samtala med när tristessen och grubblerierna kom smygande. Frågan gick till den fyra år yngre överklasspojken Charles Darwin som skulle ha blivit läkare, var det tänkt, men han ogillade barbariska operationer utan bedövning, så nu skulle han istället bli präst. Inte för att han var påtagligt religiös, men en position som landsortspräst lovade gott om fritid för att samla skalbaggar, som var hans egentliga intresse. I det läget kom budet från kapten FitzRoy och resten är, som bekant, historia.Darwin mönstrade inte på Beagle som officiell naturforskare, utan som privatman och betalande passagerare. Hans mamma hade ärvt en porslinsfabrik så det fanns gott om pengar i familjen, och när killarna väl kom iväg med 28 man i besättningen och sex kanoner på batteridäck började så Darwins förvandling från bortskämd flanör till en av tidernas vassaste vetenskapsmän. Det var i december 1831; de kastade loss och satte kurs på Kap Verde. Darwin ångrade sig omedelbart, så vedervärdig var hans sjösjuka.Men han bet ihop och började skriva ner sina observationer och funderingar. Inte så mycket från havsvidderna, men väl från alla de platser där man ankrade. Fem år senare, när de kom hem till England igen och Darwin satte sig att redigera sin bok Resan med Beagle, noterade han att oceanerna visserligen hade varit stora, men att han ändå hade befunnit sig på landbacken under mer än tre år i Brasiliens djungler, på Pampas och i Patagonien, i Chile, Peru och senare bortåt Nya Zeeland och Australien samt slutligen i södra Afrika. Dessutom hade Beagle på vägen anlöpt en lång rad mindre öar: Falklandsöarna, Galapagos, Tahiti, S:t Helena och många andra. Alla bidrog till Darwins tänkande kring livets utveckling på jorden."Resan med Beagle" är en förvånansvärt bra bok. Författaren var ännu mycket ung och ett alldeles oprövat kort. Berömmelsen i och med skandalboken Om arternas uppkomst låg ännu tjugo år i framtiden. Men skriva kunde han. Stilen är frisk och berättelsen lever av alla biologiska och geologiska iakttagelser, som dessutom vittnar om att han redan då hade börjat syssla med artbildningens gåta. Hans uttryck den allsmäktiga tiden pekar spikrakt fram emot hans banbrytande evolutionsteori. Emellertid kan och bör denna bok även läsas lika mycket för dess berättelser om alla människor författaren möter. Bussiga landsmän och brutala tyranner om vartannat, och förstås även mer ursprungliga folkspillror med sämre framtidsutsikter.Eländigast är befolkningen i de regniga, vindpinade bergen på Eldslandet, nere vid Kap Horn. De står där halvnakna i kölden på stranden och fattar ingenting; européer har de aldrig stött på förut. När Beagle bränner av ett kanonskott från två kilometers håll svarar de med att kasta sten. Vid ett annat tillfälle när FitzRoy och hans mannar försöker kommunicera blir kaptenen orolig och skjuter ett par pistolskott i marken bredvid några urinnevånare, men de vet inte var skjutvapen är och blir bara förvånade, inte rädda. Darwin skriver i sin dagbok att de kan bara inte begripa vem som är överlägsen. Den enda pedagogik som fungerar är att skjuta ihjäl dem.På flera ställen i boken finns kommentarer om att skillnaden mellan vilda och civiliserade människor ofta är större än mellan vilda och domesticerade djur. På Tahiti är det dock inte lika förskräckligt, skriver han, för där har missionärerna haft större framgång. Till och med sedeslösheten som sägs utmärka öns kvinnor finner han aningen överdriven, och aboriginerna i Australien kan åtminstone jaga med bumerang. Oborstade är de, men intelligenta.Ja, ni hör.Naturligtvis var Charles Darwin rasist och sexist och allt annat ont som är lätt att fördöma i dag, men det tjänar ingenting till att skuldbelägga honom för 1900-talets mordorgier under buller från rasbiologins med tiden ganska tomma tunnor. En möjliggörare, i någon mening ja, men inte mer än Albert Einstein i relation till atombomben. Tänkarna ska bedömas just för sina tankar, inte andras gärningar, för också cancelkulturen kan slå över i komplett galenskap. Det enda raka är att läsa det de skrev, och sedan tänka själv, det gäller många från Linné, Adam Smith och Darwin till Ayn Rand och Karl Marx.Den senare skickade förresten ett exemplar av sitt magnum opus Das Kapital till Charles Darwin, sådär som stora författare gör för håva in lite beröm från andra tolvtaggare. Men Darwin gjorde sig aldrig omaket att läsa boken. Han hade börjat forska om daggmaskar då, så han hade väl inte tid.I ungdomen, på resan med Beagle, var det mest plattmaskar han studerade, och lysmaskar. Bläckfiskar också, och fjärilar samt sköldpaddor förstås och vattensvin, gamar, finkar, strutsar, ödlor, palmer, sniglar, koraller, valar, mossor, löss och ungefär allting annat inklusive myrlejonsländor och fossiliserade mastodonter. Politisk filosofi var inte hans grej, det framgår mot slutet av Resan med Beagle, i en reflexion över den brittiska nationens filantropiska själ. Han skriver: Som engelsman är det omöjligt att betrakta dessa avlägsna kolonier utan en stark känsla av stolthet och tillfredsställelse. När man hissar den brittiska flaggan verkar rikedom, välstånd och civilisation oundvikligen följa.Ja ja, fast å andra sidan, Marx var väl inte så bra på skalbaggar. Som intellektuell måste man hämta impulser från olika håll, hela tiden. En förutsättning är att böckerna finns tillgängliga i tryck, som Bibeln har varit i gott och väl femhundra år. När Resan med Beagle gavs ut i januari 2022, i Kungliga Vetenskapsakademiens klassikerserie, var detta ord i rättan tid. Cancelkulturen var visserligen omdebatterad, men kön till metallåtervinningen var ännu lång. Så läs, kära lyssnare. Darwin lämnar ingen oberörd. Man kan inte sitta och nicka instämmande en hel dag. Man får liksom nackspärr av det. Bättre att skaka på huvudet ibland och glädjas åt allt som har blivit bättre sedan 1830-talet.Fredrik Sjöberg, författare och biologLitteraturCharles Darwin: Resan med Beagle. Översättning: Daniel Helsing. Fri tanke förlag, i samarbetet med Kungliga vetenskapsakademien, 2022.

Charles Darwin (1809 -1882) est l'auteur de la «théorie de l'Évolution». En 1859, la publication de L'Origine des espèces eût l'effet d'un impact d'astéroïde dans la mare religieuse de cette époque. La plus grande révolution de l'histoire de la biologie a commencé... Dans cet épisode, l'explorateur Alexander Von Humboldt, le botaniste et entomologiste John Henslow et le géologue Charles Lyell, dont les explorations, les études et les théories ont beaucoup influencé le jeune Darwin. Alexander von Humboldt (1769 - 1859) est le «second découvreur de l'Amérique». Cet allemand, frère intrépide du fondateur de l'université de Berlin, était un mix entre De Vinci et Mike Horn pour faire simple;) Un esprit universel, qui remonté l'Orénoque en pirogue, escaladé le volcan Chimborazo (un volcan très spécial, cf épisodes volcans avec JM Bardintzeff), bravant bien des tempêtes au long cours... John Stevens Henslow obtient en 1822 la chaire de minéralogie de l'université de Cambridge. Ce religieux progressisite se passionne pour la botanique et l'entomologie. Henslow est un professeur très recherché. Son élève Charles Darwin lui doit son intérêt pour l'histoire naturelle. C'est grâce à Henslow que Darwin rencontre le capitaine Robert FitzRoy du HMS Beagle. Le géologue Charles Lyell expose vers 1830 une théorie très controversée: la terre aurait été façonnée lentement, pendant des millions d'années, par des forces toujours existantes (uniformitarisme). Cette vision s'oppose au catastrophisme soutenu par Cuvier. Selon le Français, la Terre avait été modelée par une série de catastrophes, tel le déluge, dans un laps de temps court. Cuvier was wrong... Lyell, ami proche de Charles Darwin, est l'un des premiers scientifiques reconnus à apporter son appui à L'Origine des espèces, à une époque où Darwin essuyait une grosse shitstorm... Jean-Claude Simard est  professeur de philosophie et chercheur à l'Université du Québec à Montréal, et un grand connaisseur de la vie de Charles Darwin. Sur la photo: Alexander Von Humboldt________   NB: Tous ces podcasts sont bénévoles et gratuits. Notre but est de faire connaître et de mieux inciter à protéger le Vivant. Vous pouvez nous faire un don sur Helloasso (ou sur Tipeee) ou adhérer à l'asso BSG ? Vous pouvez aussi nous aider sans dépenser un sou en installant le moteur de recherche solidaire Lilo. Merci !   Si vous appréciez nos programmes, si vous les trouvez pédagos et utiles, partagez nos liens et abonnez-vous ! Profitez-en pour nous laisser des étoiles et un avis, ce qui nous rend plus visibles. Grand merci !   Nous cherchons des partenaires. Contactez-nous: contact@baleinesousgravillon.com   Last but not least, jetez un œil à notre compte Instagram qui présente les plus époustouflantes images d'un photographe animalier chaque semaine, sans oublier notre site,et notre chaîne Youtube.  

Le HMS Beagle, un brick-sloop de la Royal Navy, est mis à l'eau pour la première fois en mai 1820 sur la Tamise.   Ensuite, plus rien : pendant 5 ans, il est laissé à l'abandon ou utilisé comme navire d'apparat. En 1825, le Beagle est réhabilité. L'artillerie est réduite, un mât est ajouté. Le Beagle transformé en navire de recherche. En 1826, le bateau part pour son premier voyage, direction la Patagonie et la Terre de feu. À sa tête, le commandant Pringle Stocks, qui souffre de la solitude, tombe en dépression et tente de suicider…   En 1831, Robert FitzRoy le remplace. Pour éviter qu'un tel drame se reproduise, le commandant choisit de partir en compagnie d'un jeune homme, tout juste diplômé de théologie à l'Université de Cambridge : Charles Darwin.   Le Beagle part pour son second voyage, qui durera presque 5 ans (1831- 1836). Ce voyage va permettre à Darwin, alors âgé de 22 ans, de développer et de confirmer les théories qu'il avait commencé à esquisser quelques années auparavant. Le bateau les conduira un peu partout dans le monde : au Brésil, au Chili, à Tahiti, en Australie….   En 1832 , le bateau, parti de Plymouth (Angleterre) arrive à Bahia (Brésil). Darwin est choqué par l'esclavage «On avait amené cet homme à une dégradation plus grande que celle du plus infime de nos animaux domestiques.» écrit-il.   De 1832 à 1835 , le bateau explore l'Amérique du Sud. À partir d'octobre 1835, el Beagle débarque aux îles Galápagos. C'est sur ces îles que Darwin affine la théorie de la "sélection naturelle", de la survie des mieux adaptés. Comment? En observant les différentes espèces de pinsons, qui se sont adaptées aux ressources de chacune des îles.   En octobre 1836, le Beagle rentre en Angleterre. Darwin rapporte un journal de voyage de près de 770 pages et des milliers d'échantillons récoltés durant les expéditions. Ce sera la matière première de son livre sur l'Évolution, publié 23 ans plus tard.    ________   NB: Tous ces podcasts sont bénévoles et gratuits. Notre but est de faire connaître et de mieux inciter à protéger le Vivant. Vous pouvez nous faire un don sur Helloasso (ou sur Tipeee) ou adhérer à l'asso BSG ? Vous pouvez aussi nous aider sans dépenser un sou en installant le moteur de recherche solidaire Lilo. Merci !   Si vous appréciez nos programmes, si vous les trouvez pédagos et utiles, partagez nos liens et abonnez-vous ! Profitez-en pour nous laisser des étoiles et un avis, ce qui nous rend plus visibles. Grand merci !   Nous cherchons des partenaires. Contactez-nous: contact@baleinesousgravillon.com   Last but not least, jetez un œil à notre compte Instagram qui présente les plus époustouflantes images d'un photographe animalier chaque semaine, sans oublier notre site,et notre chaîne Youtube.

As of February 12th 2022, it's been 113 years since Charles Robert Darwin was born. As such, we're back with another Darwin Day episode! This time around, we turn our attention to His Majesty's Ship Beagle, which Darwin would famously sail on. However, most people probably don't know a lot about the ship besides this fact. So, let's explore the Beagle's past and its possible connection to the present... Sources for this episode: 1) Burchett, M. (1996), Oceanography and Marine Biology: Water Movements and Oceanic Circulation Patterns. In: Waller, G. (ed.), Dando, M. and Burchett, M. (principal contributors) (1996), SeaLife: A Complete Guide to the Marine Environment. Pica Press: Smithsonian Institution Press. 2) Darwin, C. R. (1945), The Voyage of the Beagle. The Temple Press Letchworth: J. M. Dent & Sons Ltd. 3) Dubowsky, N., and Dubowsky, S. M. (1994), The final mission of HMS Beagle: clarifying the historical record. BJHS 27: 105-111. 4) The Editors, Encyclopaedia Britannica (2014), Arafura Sea (online) [Accessed 09/02/2022]. 5) Goodin, M. M., Zaitlin, D., Naidu, R. A. and Lommel, S. A. (2008), Nicotiana benthamiana: Its History and Future as a Model for Plant–Pathogen Interactions. Molecular Plant-Microbe Interactions 21(8): 1015-1026. 6) Thomson, K. S., Encyclopaedia Britannica (2019), Beagle (online) [Accessed 03/02/2022]. 7) Author unknown, National Geographic (date unknown), HMS Beagle: Darwin's trip around the World (online) [Accessed 05/02/2022]. 8) Author unknown, Royal Museums Greenwich (date unknown), HMS Beagle: Discover more about the ship that took Darwin around the world (online) [Accessed 03/02/2022]. 9) Author unknown, Wikipedia (date unknown), Beagle Channel (online) [Accessed 07/02/2022]. 10) Author unknown, Wikipedia (date unknown), Beagle Gulf (online) [Accessed 09/02/2022]. 11) Author unknown, Wikipedia (date unknown), HMS Beagle (online) [Accessed 03/02/2022]. 12) Author unknown, Wikipedia (date unknown), Robert FitzRoy (online) [Accessed 07/02/2022]. Darwin Day: Author unknown, Galapagos Conservation Trust (2015), Darwin Day Comic Strip (online) [Accessed 06/02/2022].

Welcome to February 5th, 2022 on the National Day Calendar. Today we celebrate predicting the unpredictable and a hall pass for your inner child.  Until the 1860s, if people wanted to know what the weather would be, they had to rely on looking at the skies or using “weather wisdom”—a knowledge of patterns they'd gained over the years. This method was very popular with sailors and farmers, who paid special attention to wind and temperature changes. It was inexact, but necessary. Then came British admiral Robert FitzRoy, who established the Meteorological Department of the Board of Trade. The Met, as it was known, would collect data on wind speed and storm conditions around the British coast, then deliver them via telegraph from one port to another. This system warned sailors and fishermen of bad weather and saved many lives. On National Weatherperson's Day, we celebrate the people who give us a heads up on weather conditions and also something to gripe about when the predictions are off. Anna: Hey Marlo, ever had ice cream for breakfast? Marlo: Is that a thing? Anna: It is at my house. I consider Ben & Jerry's Chunky Monkey a breakfast combo of banana ice cream, walnuts and chocolate. What flavor would you eat for breakfast? Marlo: On Ice Cream For Breakfast Day, celebrate your inner child who has had enough of the healthy stuff. I'm Anna Devere and I'm Marlo Anderson. Thanks for joining us as we Celebrate Every Day!  Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

On this week's episode, April talks hurricane predicting birds and the incredible life of the founder of weather forecasting Robert Fitzroy.

Robert FitzRoy, ammiraglio della Marina inglese del 1800 è stato molte cose in una: il capitano del Beagle durante il celebre viaggio di Charles Darwin, l'inventore del concetto moderno di previsioni del tempo; ma anche una persona piena di fragilità che ci insegna, oggi, che l'analfabetismo meteo-climatico è ancora un problema molto radicato.Climateers è un podcast di Nicolas Lozito alla scoperta delle storie delle pioniere e pionieri delle scienze climatiche e dei movimenti per l'ambiente. Ricercatrici, premi Nobel, attivisti. Dall'Ottocento a oggi queste figure chiave, a volte dimenticate o poco conosciute, ci hanno permesso di capire il nostro impatto sulla Terra. Nicolas Lozito è un giornalista friulano e millennial. Lavora al Messaggero di Roma e cura la newsletter settimanale “Il colore verde” sulle varie sfaccettature dell'ambientalismo.Illustrazioni di Mattia Distaso

Today we celebrate the man who inspired National Simplicity Day (It's dedicated every July 12th). We'll also learn about the tragic death of a Scottish botanist and prolific plant collector. We celebrate the friendship between Charles Darwin and his mentor. And, we also celebrate a woman who started botanizing late in life, yet made a significant impact on the world of horticulture. In Unearthed Words, we celebrate the fern. By this time in July, you are either loving them or digging them out of your garden. We Grow That Garden Library™ with a grilling guide for gardeners. And then we'll wrap things up with a sweet little story about the botanical name for San Francisco. But first, let's catch up on some Greetings from Gardeners around the world and today's curated news.   Subscribe Apple|Google|Spotify|Stitcher|iHeart   Gardener Greetings Wedding Tulle from Amazon   To participate in the Gardener Greetings segment, send your garden pics, stories, birthday wishes and so forth to Jennifer@theDailyGardener.org And, to listen to the show while you're at home, just ask Alexa or Google to play The Daily Gardener Podcast. It's that easy.   Curated News I feel as if my garden has finally come of age | Nigel Slater | The Guardian The title of this post definitely caught my eye:  I feel as if my garden has finally come of age.  I thought Nigel did such an excellent job of capturing why he felt that way and what that meant in terms of the evolution of his garden. I wanted to give you a few excerpts that I thought were particularly touching and relatable. "Getting rid of the rectangle of mown grass that passed for a garden was almost the first thing I did when I moved into my new home on a bitterly cold New Year's Day, 20 years ago.  I learned quite quickly that every disaster in the garden is an opportunity in disguise. Then, he writes about how he uses the Chelsea Chop in his garden. This is just a technique where you cut back your perennials to delay bloom time, and you also make the plant a little less leggy. Of late, the garden has settled into a gentle rhythm. Once a year, on a dry spring day shortly after the Chelsea Flower Show, everything gets a serious trim – the "Chelsea Chop" as it is known. Hedges are clipped, topiary is shaped, and overhanging branches of the fig and medlar tree are pruned. A tidy-up that might appeal to the sort of gardener who power-washes their flagstones and scrubs the moss from their pots, but, to me, it feels as if a much-loved and elegantly aging friend has gone in for a round of cosmetic surgery. Not unrecognizable, but slightly cold and distant and, to my mind, a little dishonest. For a couple of weeks a year, the garden doesn't quite feel like mine." I love Nigel's description of how  Chelsea Chopping  his garden makes him feel. It can be tough for gardeners to Chelsea Chop their gardens. New gardeners, especially, will feel a pang of uncertainty as they cut back perfectly good plants for the first time. I know it seems counter-intuitive. I thought it was hilarious that Nigel likens it to a round of cosmetic surgery. Now, I will forever think of the Chelsea Chop through Nigel's eyes.  Finally, I wanted to share Nigel's perspective on his garden today. I found it particularly touching: I would like to say that the garden I have now will probably be my last. Twenty years on from digging up the lawn, I have a space that is more inspirational and restful than I could have ever imagined. I feel the garden has come of age. Yet the space still refuses to stand still. Even now, there are changes afoot. This year I reintroduced the vegetables and sweet peas that I missed so much. Tomatoes and calendulas now grow in huge terracotta pots on the kitchen steps, and there is an entire table of culinary herbs. There are tubs of marigolds and stands of bronze fennel. Next year there may be more. The garden will never be "finished." I have no idea what will happen next. All I know is that there won't ever be a lawn."   July is the month of the lotus in China. This reminded me of a video I shared last year in the Facebook Group for the Show from the Royal Botanic Garden Edinburgh, which shows Senior Horticulturist, Pat Clifford, teaching their intern Hazel, how to remove the older leaves of the Giant Water Lily, so the pond does not get overcrowded. Using a pitchfork, Pat carefully folds the giant lily pad first in half, then quarters, and then once more. Then he stabs the large folded pad with the pitchfork, hoists it in the air to let the water drain out, and then flops the beast down on the edge of the pond. The camera zooms in to reveal the most savage thorns that grow on the underside of the lily pad and all down the stem of the plant. It was so surprising to see how vicious the thorns are - rivaling the thorniest rose.   Propagate Pelargoniums Through Cutting If you've never taken cuttings of your pelargoniums before, you will be delighted with the results. Pelargoniums are also known as cranesbills or hardy geraniums. All you need to do is snip off short lengths of your favorite pelargonium, remove any leaves from the lower part of the stem that will get pushed into your growing medium, dip the stem in some rooting powder, and then place it in the pot. Pelargoniums root so quickly - you'll have many new plants in just a few weeks.   Alright, that's it for today's gardening news. Now, if you'd like to check out my curated news articles and blog posts for yourself, you're in luck, because I share all of it with the Listener Community in the Free Facebook Group - The Daily Gardener Community. There's no need to take notes or search for links - the next time you're on Facebook, search for Daily Gardener Community and request to join. I'd love to meet you in the group.   Important Events 1817   Today is the birthday of the American essayist and philosopher Henry David Thoreau. An advocate for living a simple life, National Simplicity Day is observed every July 12th in Thoreau's honor. Thoreau said: "Though I do not believe that a plant will spring up where no seed has been, I have great faith in a seed. Convince me that you have a seed there, and I am prepared to expect wonders." "Gardening is civil and social, but it wants the vigor and freedom of the forest and the outlaw."   1834   On this day, about a month before his 35th birthday, the Scottish plant explorer David Douglas and his little Scottish terrier named Billy arrived at the northern tip of Hawaii.  After landing, David met up with a man named Ned Gurney. And I know it's hard to imagine, but Gurney actually made his living by trapping feral cattle in large pits. As a young man, Gurney had been convicted of stealing and had been shipped to Australia. But, somehow, he had made his way to Hawaii. It was on this day in 1834 that Gurney's path crossed with Douglas. That morning, Gurney told authorities that he had breakfast with Douglas, gave him directions, and sent him on his way. Tragically, by noon, Douglas's body, along with an angry bull, was found in one of the pits. And sadly, Douglas's dog Billy, who traveled with him on almost all of his expeditions, was sitting there, above the pit, all alone by his master's pack. Today we realize that how Douglas ended up in the pit remains a mystery. We will never know for sure what happened. But, we do know that Douglas was responsible for the identification of over 200 new plant species in North America, including the famous Douglas-fir. Despite his lack of formal training, Douglas sent more plants back to Europe than any other botanist of his time. There is a memorial to Douglas in Honolulu which says: "Here lies Master David Douglas - an indefatigable traveler. He was sent out by the Royal Horticultural Society of London and gave his life for science." And on the second bronze tablet there is a quote by Virgil: "Even here the tear of pity springs, And hearts are touched by human things."   1835  On this day, Charles Darwin wrote a letter to his friend John Stevens Henslow. He wrote: "In a few days' time, the Beagle will sail for the Galapagos Islands. I look forward with joy and interest to this, both as being somewhat nearer to England and for the sake of having a good look at an active volcano." Throughout his life, Darwin exchanged many letters with Henslow, who was a professor of Botany and Mineralogy at Cambridge University. His correspondence was a powerful influence on Darwin, shaping his thinking about the natural world. When they were young men, Henslow and Darwin had walked the Cambridgeshire countryside together. Their walks inspired Darwin to study the natural world and to travel. And, it was thanks to Henslow that Darwin received the invitation to join captain Robert FitzRoy on the HMS Beagle. Henslow had recommended Darwin for the journey because of his likable personality. Once Darwin was officially part of team Beagle, Henslow gave him a gift, a copy of Humboldt's Narrative, an account of Humboldt's travels in South America. In it, Henslow had inscribed these words: "J. S. Henslow to his friend C. Darwin on his departure from England upon a voyage around the world. September 21st, 1831." Well, needless to say, Darwin treasured this gift above all others. At his death, the book was safely brought to Cambridge University Library  - where it remains to this day.   1938   Today is the anniversary of the death of the botanist Ynes Mexia ("EE-nez Muh-HAY-ah"). In terms of her botanical career, Ynes was a late bloomer. The first half of her life was turbulent, but at the age of 50, Ynes joined the Sierra Club. Nature had always been a balm to her. Eager to get some formal training, Ynes decided to enroll at Berkeley to take botany classes. She would take classes there on and off over the next 16 years. Ynes's goal was not to graduate but simply to learn more about plants. When she wasn't in school, Ynes fell in love with fieldwork. She said, "I found a task where I could be useful and really produce something of lasting worth; while living out among the flowers." Ynes was especially drawn to unique plants, and she absolutely adored sunflowers. In fact, on one of her botanizing trips, she discovered an entirely new genus of Compositae. And, Ynes's ability to speak Spanish came in handy as she botanized in the southwestern part of the United States, Mexico, and South America. Ynes's collecting efforts proved extraordinary. Many scholars argue that she was the most accomplished plant collector of her time. Ynes's first botanizing trip alone netted 500 specimens - the same number that Darwin brought back on the Beagle. Over Ynes's career, she collected 150,000 specimens and discovered over 500 brand-new plant species. Now, her botanist peers were well aware of her staggering amount of work, but not many liked her. Still, she did work closely with botanists Alice Eastwood, John Thomas Howell, and Agnes Chase. In 1938, Ynes had returned to Mexico in search of new specimens. But the pain in her stomach got the best of her; she was forced to return to the United States, and she died at Berkeley from lung cancer. Ynes' estate was donated in part to the Redwood Preserve in California. And there's a forty-acre grove there that has one of the tallest trees on the planet. Today, if you visit, that grove is named in Ynes's honor. Today, some 80 years after her death, scientists are still processing the plants she collected. And there's an excellent PBS short about Ynes Mexia ("EE-nez Muh-HAY-ah") that was narrated by narrator Julianna Margulies.   Unearthed Words Here is the fern's frond, unfurling a gesture, Like a conductor whose music will now be pause And the one note of silence To which the whole earth dances gravely – A dancer, leftover, among crumbs and remains Of God's drunken supper, Dancing to start things up again. And they do start-up – to the one note of silence. The mouse's ear unfurls its trust. The spider takes up her bequest. And the retina Reins the Creation with a bridle of water. How many went under? Everything up to this point went under. Now they start up again Dancing gravely, like the plume Of a warrior returning, under the low hills, Into his own kingdom. — Ted Hughes, English writer and Poet Laureate, Fern   Grow That Garden Library The Gardener & the Grill by Karen Adler and Judith Fertig  This book came out in 2012, and the subtitle is The Bounty of the Garden Meets the Sizzle of the Grill. Dr. Mark Knoblauch said, "Americans have become so accustomed to firing up their backyard grills for all sorts of meats, from large joints to everyday burgers, that they forget that vegetables, flourishing in the nearby garden, profit equally from the punch of flavor that barbecuing bestows. Grilling potato slices before tossing them with strongly herbed French vinaigrette adds a level of flavor often lacking in mayonnaise-dressed potato salads. Grilling green tomato slices before sandwiching them with cream cheese delivers a somewhat less heavy alternative to frying. For all their imaginative ways of grilling greens, Adler and Fertig by no means ignore fish and meat. Fish tacos brim with leafy greens and blackened fish pieces, and there's even a comforting burger. The authors advocate grilled slices of bread, and they present examples from Afghan, Indian, and Italian traditions. Searing fruits such as peaches, apples, and figs underlies a number of sweet desserts." This book is 224 pages of recipes and tips - all shared with today's gardener in mind. You can get a copy of The Gardener & the Grill by Karen Adler and Judith Fertig and support the show, using the Amazon Link in today's Show Notes for around $1.   Today's Botanic Spark 1969   During this week in 1969, newspapers across the country were sharing this little snippet about San Francisco. "San Francisco was originally known as Yerba Buena. Spanish for "good herb," a small mint-like plant early explorers found." Over the years, people have left their hearts in San Francisco. As the author Rudyard Kipling said, "San Francisco has only one drawback –' tis hard to leave."

In China, July is the month of the lotus. Recently I shared a video in the Facebook Group for the Showfrom the Royal Botanic Garden Edinburghwhich shows Senior Horticulturist, Pat Clifford, teaching their intern Hazel, how to remove the older leaves of the Giant Water Lily so the pond does not get overcrowded. Using a pitchfork, Pat carefully folds the large lily pad first in half, then quarters, and then once more. Then he stabs the large folded pad with the pitchfork, hoists it in the air to let the water drain out and then flops the beast down on the edge of the pond. The camera zooms in to reveal the most savage thorns that grow on the underside of the lily pad and all down the stem of the plant. It was so surprising to see how viscous the thorns are - rivaling the thorniest rose.     Brevities   #OTD It's the anniversary of the day that Captain Cook arrived in England in 1771.  He had successfully led that first voyage to Australia. But, neither Cook, nor his botanist Joseph Banks, realized that the quartz reef where they planted the British Flag contained gold. The area would remain untouched by Europeans for almost two more decades. And, Cook's ship, the Endeavor, had somehow managed to survive the trials of sailing on the Great Barrier Reef and River. Before he sailed for England, Cook worried the Endeaver wouldn't make it around the Cape of Good Hope. In a fateful decision, Cook had brought the ship to Batavia, a Dutch colony, in order to fortify his ship. Batavia was a dangerous place. Malaria and dysentery were rampant. As a result of his stop in Batavia, Cook lost a staggering 38 members of his crew. The botanists, Banks and Solander, managed to survive the stop, although at one point they were both gravely ill. Even as they battled back from illness, they still went out to collect specimens. So, on this day, in 1771, Cook and Banks and Solander make it home to England. 365 days later, Cook would be setting sail once more, but this time Banks would not be going with.  Instead, a German, Johann Reinhold Forster and his son Georg—would be the botanists for his next big adventure.       #OTD Today, in 1835, Charles Darwin wrote a letter to his friend John Stevens Henslow.   He wrote:   “In a few days time the Beagle will sail for the Galapagos Islands. I look forward with joy and interest to this, both as being somewhat nearer to England and for the sake of having a good look at an active volcano.” Throughout his life, Darwin exchanged letters with Henslow, professor of Botany and Mineralogy at Cambridge University,  Their correspondence was a powerful influence on Darwin; helping to shape his thinking about the natural world.   And, it was thanks to Henslow that Darwin received the invitation to join captain Robert FitzRoy on the HMS Beagle. Henslow had written a letter recommending Darwin for the journey because of his like-able personality. When they were young, Henslow and Darwin had walked the Cambridgeshire countryside together. Their walks inspired Darwin to study the natural world and to travel. Once Darwin was part of team Beagle, Henslow presented Darwin with a copy of Humboldt's Narrative, an account of Humboldt's travels in South America. In it, Henslow had inscribed these words:   "J. S. Henslow to his friend C. Darwin on his departure from England upon a voyage around the World. 21st Sept. 1831."   Darwin treasured this gift above all others and at his death, the book was safely brought to Cambridge University Library where it remains to this day.     Unearthed Words   #OTD  It's the birthday of Henry David Thoreau, born on this day in 1817.    National Simplicity Day is observed on July 12th in his honor.  Thoreau was an advocate for living a life of simplicity. Thoreau said all of these things: "If a man does not keep pace with his companions, perhaps it is because he hears a different drummer." ”The question is not what you look at, but what you see." "Though I do not believe that a plant will spring up where no seed has been, I have great faith in a seed. Convince me that you have a seed there, and I am prepared to expect wonders."  "Gardening is civil and social, but it wants the vigor and freedom of the forest and the outlaw."     Today's book recommendation: Gardens Are for People by Thomas Church    Church is one of the most influential American landscape architects of the twentieth century. Church's ideas on the 'modern' landscape revolutionized residential landscape design; changing the look of the suburban back yard.  His notion that the suburban backyard should be an extension of the house, essentially creating an outdoor room, was revolutionary. Gardens Are for Peoplecontains the essence of Thomas Church's design philosophy and much practical advice. His four design principles include: • Unity  • Function  • Simplicity • Scale The book is loaded with photographs of some of the 2,000 gardens designed by Church. It was Thomas Church who said: "When your garden is finished I hope it will be more beautiful that you anticipated, require less care than you expected, and have cost only a little more than you had planned."       Today's Garden Chore   Propagate pelargoniums through cutting. If you've never taken cuttings of your pelargoniums before, you will be delighted with the results. Pelargoniums are also known as cranesbills or hardy geraniums. All you need to do is snip off short lengths of your favorite pelargonium, remove any leaves from the lower part of the stem that will get pushed into your growing medium, dip the stem in some rooting powder, and then place it in the pot.  Pelargoniums root so easily - you'll have many new plants in just a few weeks.     Something Sweet  Reviving the little botanic spark in your heart   Over the years, people have left their hearts in San Francisco. The author Rudyard Kipling said, "San Francisco has only one drawback – ’tis hard to leave." Paul Kanter of Jefferson Airplane,  said, "San Francisco is 49 square miles surrounded by reality." Ashleigh Brilliant, author and cartoonist, said, "There may not be a Heaven, but there is San Francisco." The writer William Saroyan said, "If you’re not alive, San Francisco will bring you to life." During this week in 1969, newspapers across the country were sharing this little snippet about San Francisco.  "San Francisco was originally known as Yerba Buena. Spanish for "good herb," a small mint-like plant early explorers found."       Thanks for listening to the daily gardener, and remember: "For a happy, healthy life, garden every day."

In this episode we discuss the extensive library on the HMS Beagle that was created by Charles Darwin and Robert Fitzroy.  Over 400 books were in the ship's library and the catalog had a heavy emphasis on travel accounts (travelogues), natural history and geology.  We discussed Humboldt and his influence on Darwin and Jeremy told the story about the dragon tree and Darwin's wish to travel the lands of Humboldt to see the same sights as Humboldt.Dragon trees in the canary islands (picture from http://pixdaus.com/canary-islands-dragon-tree-or-drago-tree/items/view/267293/)Here is Humboldt's description of the dragon tree-Although we were acquainted, from the narratives of so many travellers, with the dragon-tree of the garden of Mr. Franqui, we were not the less struck with it's enormous magnitude. We were told, that the trunk of this tree, which is mentioned in several very ancient documents as marking the boundaries of a field, was as gigantic in the fifteenth century, as it is at the present moment. It's height appeared to us to be about 50 or 60 feet; it's circumference near the roots is 45 feet. We could not measure higher, but Sir George Staunton found, that, 10 feet from the ground, the diameter of the trunk is still 12 English feet; which corresponds perfectly with the assertion of Borda, who found it's mean circumference 33 feet 8 inches, French measure. The trunk is divided into a great number of branches, which rise in the form of a candelabrum, and are terminated by tufts of leaves, like the yucca which adorns the valley of Mexico. It is this division, which gives it a very different appearance from that of the palm-tree*. [Humboldt, Alexander von. 1814-1829. Personal narrative of travels to the equinoctial regions of the New Continent, during the years 1799-1804. pgs 144-145]Since 36% of the books in the Beagle library were travelogues, and Darwin's own Voyage of the Beagle is a travelogue, we invited Dr. Jeremy Paden, professor of Spanish Literature at Transylvania University, to discuss with us the role of travelogues in the 16th-19th century as a literature form.During our discussion Jeremy highlighted Thomas Falkner as an influential travelogue writer who wrote  A description of Patagonia, and the adjoining parts of South America (1774).  Falkner described the region of Patagonia, a rugged area at the tip of of South America that also encompassed the Streights of Magellan.Straits of MagellanUnlike the map above which show the Straits of Magellan as a simple channel, the real Straits of Magellan are quite complex and convoluted as seen in the Google map below. Notice the large number of cul-de-sac inlets and waterways that can easy lead you astray.We noted that the tip of South America looks more like a spongiform brain that has mad cow disease as shown in the image below, left image is a brain with Creutzfeldt-Jakob disease and brain on the right is normal brain.James highlighted an unusual book in the collection - Werner's Colours, a small book that includes colour swatches that Darwin used as reference when he was taking notes of specimens.Excerpt from Werner's ColoursYou can peruse the entire Beagle library at the Darwin Online website.At the end of the podcast we spoke with Dr. Paden about his own research and interest in poetry. James mentioned his appreciation of Jeremy's poem on the liver fluke parasite and we reprint it here-CompulsionFalling from the masticating jaws of ungulatesthat clip the tips of grass blades, the black antescapes this evening’s immolationand the circuitous route of cud-balls,from stomach to teeth, stomach to teeth.Ignorant of why it leaves the sweet feastof slime balls secreted by common land snails,come dusk, the ant climbs again the broad greenleaf to spend the night in sirshasana​,​pinschers clamped ​to the end of a grass blade.Larval lancet liver flukes, encystedin snail-trail droppings, once eaten,​ move to​the ganglion below the gullet,​ and force ​​Formica fusca to climb​ the blade​ andwait for the grazing cattle to come home.If you are interested in reading more of Jeremy Paden's poems you can find his published book of poems concerning mining in Chile here or here.The opening and closing theme to Discovering Darwin is "May" by Jared C. Balogh. Interlude music was Procreation by Little Glass Men

 This is the first episode for Season 2 of Discovering Darwin. We have titled this season Darwin the Adventurer because we plan to explore in detail the Voyage of the Beagle, Darwin's five year around-the-world survey in which he collected the specimens and made the observations that ultimately led him to develop his theory of evolution and write On the Origin of Species.In this episode we introduce the three major characters involved in the famous voyage- Captain Robert Fitzroy, Charles Darwin and the ship the HMS Beagle. HMS Beagle in the Galapagos (painted by John Chancellor)Josh introduced us to Pringle Stokes, the original captain of the Beagle during its maiden voyage (1826-1830) to South America on a survey voyage to map the Straits of Magellan at the tip of South America. However the HSM Beagle, a Cherokee class brig-sloop which were often derogatorily referred to as "coffin brigs", was a difficult ship to control in the severe winds, strong currents, high seas, and rogue icebergs that were typically encountered around Cape Horn. Josh explained how Pringle Stokes commits suicide on the ship in 1828 and Robert Fitzroy is assigned to captain the ship after Stokes demise. Robert Fitzroy - photo by Hemus, Charles 1849?-1925 [Public domain], via Wikimedia CommonsWe talked about the contingencies of history and how some tierra del fuegian children became the nexus for Fitzroy, Darwin and the HMS Beagle.  We will dedicate a later episode to the depressing tale of Jemmy Buttons, York Minister and Fuegia Basket, kidnapped tierra del fuegians who rejected their roles as Christian missionaries for England and forever haunted Robert Fitzroy and many others back in England.Drawings by Robert FitzroyBecause of Robert Fitzroy's short temper and willingness to lash out to those crew members he felt were wanting he was given the nickname "Hot Coffee" by the crew.  A meticulous man and data collector, Fitzroy would often retrace his sailing path to confirm his charts and maps, a level of meticulousness that would exasperate his crew and Darwin.Fitzroy's iterative approach to sailing. Map from https://www.britannica.com/topic/Beagle-shipAdd captionThe opening and closing theme to Discovering Darwin is "May" by Jared C. Balogh. Interlude music is Rite of Passage by Kevin MacLeod

Met Office scientists take a lively look at the fascinating history and science of weather and climate research. From captaining Darwin’s Beagle, to founding weather forecasting as we know it today, Robert Fitzroy led a remarkable yet ultimately tragic life. In this the first in a new Mostly Weather mini-series, we induct Fitzroy into the Mostly Weather Hall of Fame Regular podcasters Jeff Norwood-Brown and Claire Witham are joined by Met Office's archivist Catherine Ross to take a look at the life and achievements of the founder of the Met Office. The Met Office is the United Kingdom's national weather service. https://www.metoffice.gov.uk/

ROBERT FITZROY raccontato da Telmo Pievani

Aan boord 07-10-2009: Robert FitzRoy, de kapitein van HMS Beagle waarmee Charles Darwin zijn belangrijkste reis maakte, is een directe afstammeling van Prins Willem van Oranje, de Vader des Vaderlands. Dat heeft de Beagle-redactie ontdekt. Zijn verwantschap is zelfs directer dan die van Beatrix met Willem van Oranje. Presentator Lex Runderkamp legt het allemaal uit aan verslaggever Marten Minkema.

Aan boord 07-10-2009: Robert FitzRoy, de kapitein van HMS Beagle waarmee Charles Darwin zijn belangrijkste reis maakte, is een directe afstammeling van Prins Willem van Oranje, de Vader des Vaderlands. Dat heeft de Beagle-redactie ontdekt. Zijn verwantschap is zelfs directer dan die van Beatrix met Willem van Oranje. Presentator Lex Runderkamp legt het allemaal uit aan verslaggever Marten Minkema.