Podcast appearances and mentions of Lars Andersson

Vi letar vårtecken i Änggårdsbergen i Göteborg, möter randiga hajungar och längtar efter vårens första humla. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Strax bakom Sahlgrenska sjukhuset breder en rejäl bit natur ut sig – Änggårdsbergens naturreservat. Göteborgs gröna lunga är omringat av stadsbebyggelse men trots det finns här en rik mosaik där djur, växter och människor kan hitta en tillflyktsort. Tillsammans med reservatsförvaltaren Henrik Antonsson på Västkuststiftelsen letar morgonens fältreporter Jonatan Martinsson vårtecken i flera av naturtyperna i området. De rör sig från ädellövskogen i Vitsippsdalen där tidiga vårblommor börjar titta upp och fåglarna vaknat, till den öppna ljungheden. Genom bränning, röjning och bete jobbar man med att bevara naturtypen och artrikedomen som knuten till den.Mitt i naturreservatet finns ett arboretum insprängt, där Mats Havström, forskningschef på Botaniska trädgården i Göteborg, guidar bland exotiska träd från hela världen. Dessutom får vi träffa berguven som till många fågelskådares glädje slagit sig ner i området den här vintern. Fågelskådarna Lars Andersson och Elisabeth Lidström är några av de lyckliga som fått se den på nära håll. Varför är just hajar så sårbara för överfiske? Jo, deras reproduktion skiljer sig avsevärt från benfiskarnas. En hajhona får bara några få ungar, medan många fiskar lägger miljontals ägg. Naturmorgons Jenny Berntson Djurvall tittar in i hajarnas barnkammare på Universeum i Göteborg, där randiga hajungar av arten brunbandad bambuhaj simmar runt. Marinbiolog Klas Malmberg ger oss en inblick i deras liv, och visar upp de säregna äggkapslarna som ungar föds ur.En solig dag i mars kan den första humledrottningen titta fram från sin vintervila. Naturmorgonlyssnaren Ingegerd undrar varför hon ofta ser dem på sin husvägg. Vi ringer upp ekolog och humleforskare Anna Persson på Lunds universitet för att få reda på det, och också höra de första resultaten från projektet ”Hitta vårens första humla” där allmänheten fått rapportera in sina premiärhumlor de senaste åren.Hur låter musik som till inspirerats av, och till viss del spelats in på, Mount Everest? Vi ringer upp kompositören Patrik Berg Almkvisth.Många känner nog igen sig i veckans kråkvinkel, som handlar just om att INTE känna igen sig själv, framför allt sitt eget ansikte. Det är riktigt jobbigt när inte ens mobilen verkar vilja veta av dig. Mats Ottosson längtar ut i skogen där man ser sig själv inifrån, inte utfrån.Programledare är Karin Gyllenklev.

från Katarina kyrka, med Fredrika Gårdfeldt och kören Katarina Vega Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ”Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning”(Johannes 1)Medverkande:Camilla Lif: prästFredrika Gårdfelt: predikanKatarina Vega: körsångHans Vainikainen, Lars Andersson, Irma Schultz, Sofie Livebrant: musikerLars Bygdén: sång och gitarrJerker Strid: inledningArne Leeb: textläsningText:Johannes 1:14-18Musik:Var inte rädd för mörkret (E Blomberg/K Rehnqvist)SvPs 681 Herre hör min bön (Taizé)Lägg ner vapnen (L Bygdén)Herr Gott, nun schleusst den Himmel auf (J S Bach)SvPs 219 Jag skulle vilja våga tro (T Littmarck)Only Time (Enya, arr H Vainikainen)Mitt hela hjärta (trad)Into the Light (L Bygdén)SvPs 37 Kristus är världens ljus (F Pratt Green, B G Hallqvist/Paris1681)Producent Katarina JosephssonTekniker Fredrik von der Pahlen, Peter Flodbyliv@sverigesradio.se

I år är det 50 år sedan författaren Lars Andersson debuterade. Han har sedan dess kommit att etablera sig som en av sin generations främsta prosaister. I det här avsnittet får vi ta del av ett samtal mellan Lars Andersson och författaren Wera von Essen, som hölls på Alma Lövs museum strax utanför Sunne tidigare i år. Det blir ett samtal om hemmet i litteraturen med ett fokus på Lars Anderssons bok ”Romanen om Hedås" och Wera von Essens "En emigrants dagbok.”   Rubriken för samtalet är ”Fjärran hem”. Vad blir synligt för den som betraktar platser och hem med en utanförståendes blick? Författarna, som båda upptogs i katolska kyrkans fulla gemenskap för ett antal år sedan, inviteras till att reflektera kring hur de genom till synes diametralt motsatta litterära strategier — dagbokens kompromisslösa ärlighet och den historiska romanens brett anlagda fiktionsprosa — söker ett existentiellt hem i språket.

14 november. Regeringen avslog ansökan för havsbaserad vindkraft på grund av hänsyn till Försvarsmakten. Vilken framtid finns för vindkraft till havs? Maja Lundbäck, politisk sakkunnig på Regeringskansliet, Miriam Münnich Vass, Teknikföretagen, och Lars Andersson, Energiföretagen, diskuterar med Andreas Ericson.

I detta spännande avsnitt pratar Olle Hedberg och Erik Grönlund med Lars Andersson vid Energiföretagen. Lars ansvarar för bland annat vind och sol och i avsnittet ger Lars en inblick i hur Energiföretagen arbetar med olika frågor som kopplar an till kraftslagen. Avsnittet diskuterar Lars bakgrund, pågående policyfrågor, hinderbelysning och hur det framtida energisystemet kan utformas enligt Energiföretagen och mycket annat.

Den norske författaren Jon Fosse får årets Nobelpris i litteratur. Tillsammans med Agnes Lidbeck och Daniel Sjölin läser vi hans nya verk Ett nytt namn. Programledare är Johar Bendjelloul. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I Bokradion bokcirklar vi om Nobelpristagaren Jon Fosses nya verk på svenska som kommer i dagarna, ”Ett nytt namn”. Det är den tredje och avslutande delen i mastodontsviten ”Septologin”.Författarna Agnes Lidbeck och Daniel Sjölin har på 24 timmar läst boken och ger sina omdömen. Hur är den som bok? Håller den nobelklass? Vad tar de med sig från sina läsningar?Fosse debuterade 1983 med romanen ”Raudt, Svart” och har givit ut 40 böcker i olika genrer. Som dramatiker debuterade han 1993 med pjäsen ”Och aldrig ska vi skiljas”. För boken ”Trilogin” fick han Nordiska rådets pris 2015.Inläsare i programmet är skådespelaren Angela Kovács.”Ett nytt namn” har översatts till svenska av Lars Andersson.Skriv till oss! bokradio@sverigesradio.seProgramledare: Johar BendjelloulRedaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Andreas Magnell (producent)

I det fjortonde avsnittet av podcasten Fastighet & Finans testar Anders och Michael ett nytt grepp när Lars Andersson, VD på Skeppsholmen Sotheby's International Realty, intervjuas om bostadsmarknaden och mäklaryrket. Lars handfasta tips blandas med diskussioner om allt ifrån underhandsförsäljning till valutahedging. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sara Lafolie från Svenska barnboksinstitutet kommer till studion för att berätta om årets Barnboksprovning. Dessutom intervjuar vi Lars Andersson och åker hem till bokcirkeln i Visby. Bokprovningen, som noggrant går igenom föregående års utgivning av barn- och ungdomsböcker, har gjorts sedan 1993.LARS ANDERSSON OM VAD MAN KAN GÖRA SOM FÖRFATTARE OCH FÖRÄLDERVad har då litteraturen själv för ansvar för att bli läst? Och författarna? Lars Andersson, som nyligen kommit ut med sin 36:e roman, har en skarp uppmaning. Dessutom berättar han för vår reporter Jenny Teleman om hur det känns när en son med Downs syndrom börjar att läsa.HEMMA HOS BOKCIRKELN "TRE KVINNOR" I VISBYTre kvinnor från gotländska Visby har sedan två år tillbaka läst och diskuterat böcker, oftast böcker de inte tycker särskilt mycket om och oftast med nån bebis närvarande. Nu är Caroline Svensson, Linnea Wigforss och Sara Kurland med och korar vinnaren av Sveriges Radios romanpris.Vår reporter Helene Alm besökte dem.TREDJE NOMINERADE POETEN TILL SVERIGES RADIOS LYRIKPRISLyrikpriset är det äldsta av Sveriges Radios priser och har sedan delats ut sedan 1958, då Nelly Sachs blev den första mottagaren. Som uppladdning inför Litteraturveckan i P1, som börjar på måndag, sänder vi den här veckan korta uppläsningar ur varje nominerad poets utgivning. Pristagaren utses av en jury.I dag: Christoffer Bergström, som debuterade 2022 med samlingen "Avstånd"."BEEF" – EN AV DE MEST HYLLADE TV-SERIERNA PÅ LÄNGE PÅ NETFLIXI tv-serien Beef på Netflix hamnar två trafikanter i en våldsam trafikincident – som båda vägrar att släppa. Det leder till hämndaktion efter hämndaktion som till slut riskerar att rasera båda deras liv.Vår filmkritiker Joakim Silverdal gav den en fyra i betyg i Kulturnytt i morse. Vad är det då som är så bra med Beef?, frågar vi honom i ett samtal om konflikt och komik.ESSÄ: OM RESANDETS VÄLSIGNELSERMänniskan är en resande varelse och efter pandemi har förstås resorna ökat - både i antal och i distans. Kanske funderar du som lyssnar just nu på om och vart du ska färdas i sommar. Då kan det vara värt att bli påmind om varför vi reser, samt vilken sorts resor som får störst betydelse. Anna Blennow är inte enbart poet och docent i latin, utan en tågresenär av rang som dessutom forskat på guideböcker till Rom. Nu får hon guida oss genom en historia av resor.Programledare: Cecilia Blomberg.Producent: Mattias Berg.

I "Septologin" följer Jon Fosse sin huvudperson Asle till det yttersta. Maria Edström följer med och tänker att så länge berättelsen pågår, kommer hon att leva. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.När jag var allvarligt sjuk och tänkte mycket på döden började jag läsa Jon Fosses Septologin – först på nynorska, sen i Lars Anderssons lysande översättning. Fosse har alltid varit en favorit, inte minst som dramatiker, och i allt han skriver umgås de levande och de döda otvunget med varandra. Men det var först här som han gav mig den där speciella, liksom hypnotiskt meditativa effekten som jag tror andra finner hos säj Proust eller Norén. De tre volymernas sju delar rymmer en textmassa på ungefär ett och ett halvt tusen sidor och formar sig till något likt en stor nebulosa i rymden; en formation, inte av stjärnstoft utan av ord; om konst, Gud, kärlek, uppväxt, ensamhet, missbruk, död. Nuet och det förflutna tvinnas samman likt resor i rumtiden som tar plats i huvudpersonen konstnären Asles ”nebulosa”, i hans medvetande, i hans hjärnas slyngor.Det märkliga var hur tröstande dessa böcker var för mig, likt en saga läste jag ett stycke varje kväll. Nu ska jag läsa Fosse-gubben, tänkte jag, han blev till en sagofarbror med sin sjungande stil, sina omtag, upprepningar och med sin vaggande och hållande rytm. Som en på en gång tröstande som smärtfylld sång. Fosse har liknat sitt skrivande vid såväl dödsmetall som countrymusik – smärta och sentiment. Ur textens nebulosa framträder en handling som utspelas under sju veckodagar strax för jul. Asle, målare, änkling, konverterad katolik, nykter alkoholist, före detta storrökare bor i ett gammalt hus i Dylgia, en liten ort vid Sognefjorden en bit norr om Bjørgvin (det gamla namnet för Bergen). Med sitt allt gråare hår i en liten hästsvans och med sin svarta rock, sin sammetskavaj, sin axelremsväska i läder, sin sjal runt halsen har han i princip sett likadan ut sen han blev vuxen. Den döda hustrun Ales plus grannen Åsleik och hans gallerist Beyer är egentligen de enda som nu finns i hans liv. Han ber sina böner med hjälp av sitt radband, sin rosenkrans, filosoferar över Gud och går tidigt upp och tidigt i säng. Och så målar han, oavbrutet. En äppelodlares son uppvuxen på Vestlandet som blivit konstnär. Fosse beskriver ett liv som strävar efter känslan av att vara hållen, buren av det omständligas enkla skönhet, där såväl den älskade farmorns gamla filt som spännramarna på vinden har sin givna plats. Där hunden Brage rusar runt och färgar snön gul med sin kisstråle, där ljudet av traktorn som plogar snön och lukten av stekt fläsk och ägg i Asles kök skapar en trygg sinnlighet, och där Asle slår sig ner och ser på sitt landmärke, ett skär ute i sjön där ett slags samtal med de döda och det förflutna drömlikt uppstår. Ett liv där oro, rädsla och missbrukets mörker hålls i schack av rutiner, böner och av en avståendets, accepterandets och trons etik. Och Asles metod att hålla oron stången blir som en lugnande meditation även för mig när jag läser. Men han är också väl tankspridd och valhänt, packar inte upp sina matvaror, tänder inte eld i spisen, glömmer att ge hunden mat. Faller liksom ut i tankar, drömmar och minnen. Men ta dig samman karlskrälle, tänker jag mer än en gång, som en gnatig och orolig fru. För oron och ambivalensen finns där hela tiden, visar sig egentligen redan i första meningen där Asle målat en tavla som väcker motstridiga känslor; två korsade streck, ett brunt och ett lila. ”Ett Andreas-kors” som Asles granne Åsleik säjer på sitt beskäftiga vis – Andreas, martyren som inte tyckte sig vara värdig att korsfästas på samma vis som Jesus. Asle som en Andreas? Tveklöst är han en av Fosses alla gestalter vars oro och ångest gör själva levandet svårt och där skapandet blir enda vägen att uthärda. Men där det skapade också kan visa något skrämmande. Asle strävar efter sanningen, ”det lysande mörkret” i sina målningar, men den nya bilden verkar hångrina åt honom. Han tänker liksom tvångsmässigt ambivalent att den är färdig men ändå inte klar, att den är bra men ändå dålig. Och varje ny del i Septologin inleds med hur duken står där på sitt staffli som ett dunkelt hot. Så det är inte blott tröst och vila hos Asle, det finns också något kusligt och ångestfyllt. Fosse underminerar försåtligt sin avklarande stil, placerar ut skevheter och gåtor. Jag-berättaren Asle förefaller vara av det opålitliga slaget, betänk de tre volymernas titlar; han har ”ett annat namn”, är ”en annan” och får ”ett nytt namn”.Asle har dessutom en namne, också en konstnär och som är förvillande lik honom själv. Men Namnen som han kallas är ensam, försupen, bor i en hyreslänga, är gift och skild flera gånger med barnen spridda för vinden. En alternativ, negativ dubbelgångare. Asle hittar Namnen i en snödriva, skakande i fullt delirium och far med honom till sjukhuset och är sen mycket upptagen av hans tillstånd. En krock mellan två parallella universum, en störning, en ”glitch” i rumtidsväven, där personer och tidsplan fördubblas, förtätas och löses upp. De två Asle verkar vara en och samma och två olika på en och samma gång. Fosse utmanar hela tiden bilden av sig själv som högstämd, lurigt för han in moment av skräck, thriller och som här närmast science-fiction.Som i en serie scener där olika tidsplan slingrar sig runt varandra. Asle tycker sig se sig själv som ung i ett kärleksmöte med Ales i en snöig lekpark, när han kör hem från Bjørgvin. Och han ser sen vid upprepade tillfällen sig själv som ung gå på vägen eller titta ut genom fönstret och då se hans, den äldre Asles lilla vita varubil fylld med målningar och matvaror köra förbi på vägen. Tiden som en ut-och-invänd mössa.Och tid som rinner ut, för när jag inser att jag snart måste skiljas från Asle och hans liv får jag en separationsångest som nog är dödsångest – så länge jag läser, så lever både Asle och jag, i ett slags Sheherazade-effekt. Jag anar oråd när de tre, Asle, Brage och Åsleik ska på julmiddag och båtens färd över fjorden blir som den över floden Styx. Och målningen med Andreaskorset löper som en dödens budbärare från början till slut. Som om bilden hela tiden vet något Asle – och jag – inte vet. Fosse kanske lär mig att dö, tänker jag och tror mig få en lektion, en övning, en generalrepetition för det som kommer. Men Fosse skriver om minnet, kärleken, skapandet och kanske om förtröstan. Han vet lika lite om döden som någon av oss och naturligtvis är han till fullo medveten om detta. Men han följer Asle mycket nära den där gränsen och försöker föreställa sig döden som händelse, upplevelse, passage. Jon Fosse tar ett så vackert språng ut mot detta okända, men påminner oss också faktiskt om sitt egentliga mandat i frågan när han i den sista volymen inledande citerar den gamle religions-förnekaren Nietzsches: ”Bara narr. Bara diktare”Målningen, Septologins dödsmask, tas till slut ned från staffliet. Och jag slutar att läsa och slungas åter, tills vidare, tillbaks till de levande.Maria Edström, kritikerLitteraturJon Fosse:Det andre namnet – Septologien I-II. Samlaget, 2020.Eg er min annan – Septologien III-V. Samlaget, 2020.Eit nytt namn – Septologien VI-VII Samlalet, 2021.Det andra namnet – Septologin I-II. Översättning Lars Andersson. Albert Bonniers förlag, 2021.Jag är en annan – Septologin III-V. Översättning Lars Andersson. Albert Bonniers förlag, 2022.

Pandemilitteratur, krig och nya ukrainska röster. Från Nobelpris och autofiktion till Augustpriset och frågan om svensk litteratur blivit för tråkig? P1 Kulturs panel guidar till litteraturåret 2022. LINA KALMTEG TIPSAR OM TRE BÖCKER:"Fri" av Lea Ypi, roman, övers. Amanda Svensson. Albert Bonniers förlag."Paradais" av Fernanda Melchor, roman, övers. Hanna Nordenhök. Tranan."Flicka, 1983" av Linn Ullmann, roman, övers. Lars Andersson. Albert Bonniers förlag.ANNA TULLBERG TIPSAR OM TRE BÖCKER:"Åsnesommar" av Andrea Abreu, roman, övers. Hanna Nordenhök. Nirstedt."Vargarna från evighetens skog" av Karl Ove Knausgård, roman, övers. Staffan Söderblom. Norstedts."De tysta satelliterna" av Clemens Meyer, novellsamling, övers. Ebba Högström. Ellerströms.FREDRIK WADSTRÖM TIPSAR OM TRE BÖCKER:"Den längsta av resor" av Oksana Zabuzjko, essä, övers. David Szybek. Norstedts."Vargtimmen: berättelsen om de ukrainska flyktingarna" av Valerij Panjusjkin, sakprosa, övers. Ola Wallin. Ersatz."Rysslands förlorade seger" av Arkadij Babtjenko, sakprosa, övers. Ola Wallin. Ersatz.VIVECA BLADH TIPSAR OM TRE BARN- OCH UNGDOMSBÖCKER:"Vi ska ju bara cykla förbi" av Ellen Strömberg. Rabén & Sjögren."Bettan" av Marie Norin och Elisabet Ericsson, illustratör. Alfabeta förlag."Bästa friends forever" av Ellen Karlsson och Karin Cyrén, illustratör. Natur & Kultur.ESSÄ: ANNIE ERNAUX MÖRKARE SIDANär Annie Ernaux tilldelades Nobelpriset i litteratur pratades det mycket om hennes uppväxt- och tidsskildringar. Men skribenten och diplomaten Ulla Gudmundson hittar i dagens essä från OBS en annan sida av författarskapet i romanen "Sinnenas tid" och i den dagbok som på ett råare och mörkare sätt beskriver samma kärleksaffär.Programledare: Saman Bakhtiari Producent: Felicia Frithiof

Pandemilitteratur, krig och nya ukrainska röster. Från Nobelpris och autofiktion till Augustpriset och frågan om svensk litteratur blivit för tråkig? P1 Kulturs panel guidar till litteraturåret 2022. LINA KALMTEG TIPSAR OM TRE BÖCKER:"Fri" av Lea Ypi, roman, övers. Amanda Svensson. Albert Bonniers förlag."Paradais" av Fernanda Melchor, roman, övers. Hanna Nordenhök. Tranan."Flicka, 1983" av Linn Ullmann, roman, övers. Lars Andersson. Albert Bonniers förlag.ANNA TULLBERG TIPSAR OM TRE BÖCKER:"Åsnesommar" av Andrea Abreu, roman, övers. Hanna Nordenhök. Nirstedt."Vargarna från evighetens skog" av Karl Ove Knausgård, roman, övers. Staffan Söderblom. Norstedts."De tysta satelliterna" av Clemens Meyer, novellsamling, övers. Ebba Högström. Ellerströms.FREDRIK WADSTRÖM TIPSAR OM TRE BÖCKER:"Den längsta av resor" av Oksana Zabuzjko, essä, övers. David Szybek. Norstedts."Vargtimmen: berättelsen om de ukrainska flyktingarna" av Valerij Panjusjkin, sakprosa, övers. Ola Wallin. Ersatz."Rysslands förlorade seger" av Arkadij Babtjenko, sakprosa, övers. Ola Wallin. Ersatz.VIVECA BLADH TIPSAR OM TRE BARN- OCH UNGDOMSBÖCKER:"Vi ska ju bara cykla förbi" av Ellen Strömberg. Rabén & Sjögren."Bettan" av Marie Norin och Elisabet Ericsson, illustratör. Alfabeta förlag."Bästa friends forever" av Ellen Karlsson och Karin Cyrén, illustratör. Natur & Kultur.FLER TITLAR SOM NÄMNDES:"Kairos" av Jenny Erpenbeck (övers. Ulrika Wallenström, Albert Bonniers förlag), "Min är hämnden" av Marie NDiaye (övers. Ragna Essén, Natur & Kultur), "Barfotakvinnan" av Scholastique Mukasonga (övers. Maria Björkman, Tranan), "Bekännelser" av Domenico Starnone (övers. Helena Monti, Bazar), "Under Ukrainas öppna himmel", poesiantologi, redaktörer Mikael Nydahl och Kholod Saghir (Ariel förlag), Februari  33 av Uwe Wittstock (övers. Jens Christian Brandt, Nirstedt), Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist (Norstedts), Natten av Sara Gordan (Albert Bonniers förlag), Ixelles av Johannes Anyuru (Norstedts), Röda sirener av Victoria Belim (övers. Inger Johansson, Brombergs förlag), Detaljerna av Ia Genberg (Weylers förlag).ESSÄ: ANNIE ERNAUX MÖRKARE SIDANär Annie Ernaux tilldelades Nobelpriset i litteratur pratades det mycket om hennes uppväxt- och tidsskildringar. Men skribenten och diplomaten Ulla Gudmundson hittar i dagens essä från OBS en annan sida av författarskapet i romanen "Sinnenas tid" och i den dagbok som på ett råare och mörkare sätt beskriver samma kärleksaffär.Programledare: Saman Bakhtiari Producent: Felicia Frithiof

Från Katarina kyrka, med Camilla Lif Där Jesus kom gående fick han se en man som hade varit blind från födelsen. Lärjungarna frågade Jesus:  Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind? Jesus svarade: Varken han eller hans föräldrar  har syndat, men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. (ur Johannes 9)"Den blinde mannen blir säkert glad över att kunna se till slut. Men jag är säker på att han lidit i hela sitt liv av hur han blivit betraktad." (ur Camilla Lifs predikan)Medverkande:Camilla Lif, predikan Paul Fried, liturg Katarina Pop, under ledning av Linnéa Lundgren Diskantkören, under ledning av Emelie Power Isabelle Björklund, Markus Paananen och Tora Lorentzon: körsolister Max Schultz, gitarr Björn Norström, sång och gitarr Lars Andersson, orgel Helena von Zweigbergk, inledning Johan Aspgren, textläsning Irma Schultz, samordnareText:Johannes 9:1-7Musik:SvPs 681 Herre hör min bön (Taizé) Go the Distance (D Zippel/A Menken) Life (M Schultz) SvPs 219 Jag skulle vilja våga tro (T Littmarck) Mitt hela hjärta (trad, Emma Björling) Hallelujah (L Cohen, sv övers: P Bäckman) Forever Young (B Dylan) SvPs 11 O store Gud (C Boberg/svensk folkmelodi) Producent Katarina Josephsson Tekniker Björn Söderholm, May-Britt Rylander liv@sverigesradio.se

Lars Andersson, der er medlem af Riksdagen for Sverigedemokraterna, frygter, at Sverige med tiden bliver et overvejende islamisk land. Konfliktzonen har taget ham med i bydelen Rosengården i Malmö. Stod det til Andersson, skulle området rives ned. Hans parti kan få en afgørende rolle i det svenske valg den 11. september. Der er bare ikke rigtigt nogen, der gider have med Sverigedemokraterna at gøre. Medvirkende: Lars Andersson, medlem af Riksdagen for Sverigedemokraterna. Vært: Alexander Wils Lorenzen.

CJ Swanton is in a league of his own, a man of impeccable taste. A longtime communications professional, he launched his career in Vancouver as part of the Obakki team before moving to New York for many years. There, he worked with labels such as Proenza Schouler, Jason Wu, Isaac Mizrahi, G-Star, Gola and Lars Andersson through MAO PR and, eventually, his own agency Omen PR, doing press for emerging brands and producing shows for New York Fashion Week. Now back in Vancouver, CJ returned to his roots at Obakki as their director of communications.Though born in Edmonton, Alberta, he was raised in Victoria, moving between the homes of his parents, who had divorced when he was young. His upbringing was complicated at times, as he navigated family dynamics and being in the closet. It was when he found the local punk rock scene that he began to come into his own. Eventually, CJ left Victoria for the mainland, beginning life chapters in Vancouver to New York and back again.In this conversation, we explore his relationship with his parents and siblings & the things he's reflected upon as adult; how the punk rock scene supported him at a pivotal time in his teenage years; his journey to living in New York for nearly a decade and starting his own fashion PR agency; the creative thought process behind producing a New York Fashion Week show; a major burnout that led him to change his entire life; what he loves most about his husband Joey; and much more.

Gudstjänst från Katarina kyrka med Camilla Lif och författaren Ola Larsmo. I gudstjänsten hörs även nykomponerad musik av församlingens musiker. Men en samarier som var på resa kom och fick se honom ligga där, och han fylldes av medlidande. Han gick fram och hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala dig på återvägen ur Lukas 10  Själv har jag aldrig haft någon särskild tanke om vad änglar är annat än just detta: en från sidan inskjuten och oväntad aning av ljus, som dock även gjorde mörkret synligt i all dess vidsträckthet. Ola Larsmo, ur "Översten" Ljusets rot finns i mörkret. varenda människa .eller människa, förresten varje levande varelse kan skjuta in en oväntad aning av ljus. Det är hoppets biotop i tiden. Camilla Lif Medverkande Ola Larsmo, författare Camilla Lif, predikan Irma Schultz, recitation, sång, projektledning Hans Kennemark, fiol Linnéa Lundgren, sång, klarinett Sofie Livebrant, piano och sång Emelie Power, sång, slagverk Malin Rudengren, piano och sång Gregory Lloyd, orgel och piano Arvid Svenungsson, piano Andreas Eklöf, ljud Lars Andersson, orgel Katarina kammarkör under ledning av Hans Vainikainen Text Lukas 10:23-37 Musik Sv Psalmboken 681: Herre hör min bön (Jacques Berthiér) Saliga de ögon som ser vad ni ser (Sofie Livenbrant, Lukas 10) Lukas 10:25-26 för piano (Andreas Eklöf) The Lawman (Gregory Lloyd, Lukas 10) Mi ho rei (vem är min nästa) (Linnéa Lundgren, Lukas 10) Some Elsies in Marnia (Malin Rudengren) Musikaliskt mellanspel, fritt efter "Tussegubben" (Hans Brimi) Prästen och leviten (Arvid Svenungsson) Sv Ps 219: Jag skulle vilja våga tro (T Littmarck) Melodram (Gustav Westerberg, fritt efter Lukas 10) In stabulum (Hans Vainikainen, fritt efter Lukas 10) Den som visar barmhärtighet (Irma Schultz, fritt efter Lukas 10) Sv Ps 201: En vänlig grönskas rika dräkt (W Åhlén, C D af Wirzén) Producent Katarina Josephsson Tekniker Björn Söderholm, May-Britt Rylander liv@sverigesradio.se

Den Okände känner att han levat fel! Hans lidanden är därför arrangerade av Gud för att luttra honom. Han fortsätter sin vandring och sitt sökande. På vägen möter han Damen, hennes make och mor, Läkaren, Caesar, patienter på asylen, Tiggaren och Den Osynlige.Den här inspelningen, från 1961, innehåller också delar av Till Damaskus III.Till Damaskus II av August StrindbergI rollerna: Ulf Palme Den Okände, Eva Dahlbeck Damen, Sif Ruud Modern, Olof Molander Confessorn, Olof Widgren Läkaren, Gunnar Olsson Caesar, Ann-Mari Wiman Pigan, Ingvar Kjellson  Professorn, Börje Mellvig  Fadren, Ulla Sjöblom  Kvinnan, Margaretha Krook Krögerskan, Gregor Dahlman Polisen, Ingalill Åhström Barnmorskan, Bibi Andersson Flickan, Gunnar Sjöberg Priorn, Björn Gustafson Slusken, dessutom medverkade Ivar Wahlgren och Olle HildingStatister: Monica Lind, Gunhild Söderlund, Bertil Söderlund, Lars Andersson, Björn ArnbergPiano, musikarr: Nils Hansén Orgel: Maja RöhrMusikermedverkan: Åke Sjöberg, Ulla Bertström, Bengt Hedbom, Evert Eck, C O Nassén, Charles Redland, Anders Sjöstedt, Nils Peterson, Ricke Lööw, Eva Rosengart, Harry Teike, Carl NyströmSång: Ove Meyer-Leegard, Sven-Erik JacobssonKör: Syster Irmgardis, Syster Vallentine, Syster Hildegund, Vallerie BeckmanBearbetning: Herbert Grevenius Producent: Bengt BlomgrenRegi: Åke FalckFrån 1961.

Den Okände, söker sanningen och utmanar sitt öde. Han kastas mellan kärlek och vanvett, illusioner och tro. Han känner sig olycksförföljd och fördömd. Vandringsdramat Till Damaskus I hördes första gången (live!) i radio hösten 1927. Bland de medverkande hördes bland andra Harriet Bosse och Gabriel Alw. Tyvärr finns inget ljud kvar från den sändningen. Som tur är finns den klassiska inspelningen med Ulf Palme som "Den Okände" från 1961, kvar att lyssna till.Till Damaskus I av August StrindbergI rollerna: Ulf Palme Den Okände, Eva Dahlbeck Damen, Sif Ruud Modern, Olof Molander Confessorn, Olof Widgren Läkaren, Gunnar Olsson Caesar, Olof Sandborg Den Gamle, Barbro Hiort af Ornäs Abbedissan, Axel Högek Begravningsgästen, Tord Stål Kaféägaren, Göte Grefbo - HotellvaktmästarenStatister: Monica Lind, Gunhild Söderlund, Bertil Söderlund, Lars Andersson, Björn Arnberg.Orgel: Maja Röhr. Piano, musikarr: Nils Hansén.Bearbetning: Herbert Grevenius. Producent: Bengt Blomgren.Regi: Åke Falck.Från 1961.

Den Okände, söker sanningen och utmanar sitt öde. Han kastas mellan kärlek och vanvett, illusioner och tro. Han känner sig olycksförföljd och fördömd. Vandringsdramat Till Damaskus I hördes första gången (live!) i radio hösten 1927. Bland de medverkande hördes bland andra Harriet Bosse och Gabriel Alw. Tyvärr finns inget ljud kvar från den sändningen. Som tur är finns den klassiska inspelningen med Ulf Palme som "Den Okände" från 1961, kvar att lyssna till. Till Damaskus I Av August Strindberg I rollerna: Ulf Palme Den Okände, Eva Dahlbeck Damen, Sif Ruud Modern, Olof Molander Confessorn, Olof Widgren Läkaren, Gunnar Olsson Caesar, Olof Sandborg Den Gamle, Barbro Hiort af Ornäs Abbedissan, Axel Högek Begravningsgästen, Tord Stål Kaféägaren, Göte Grefbo - Hotellvaktmästaren Statister: Monica Lind, Gunhild Söderlund, Bertil Söderlund, Lars Andersson, Björn Arnberg. Orgel: Maja Röhr. Piano, musikarr: Nils Hansén. Bearbetning: Herbert Grevenius. Producent: Bengt Blomgren. Regi: Åke Falck. Från 1961.

Den Okände känner att han levat fel! Hans lidanden är därför arrangerade av Gud för att luttra honom. Han fortsätter sin vandring och sitt sökande. På vägen möter han Damen, hennes make och mor, Läkaren, Caesar, patienter på asylen, Tiggaren och Den Osynlige. Den här inspelningen, från 1961, innehåller också delar av Till Damaskus III. Till Damaskus II Av August Strindberg I rollerna: Ulf Palme Den Okände, Eva Dahlbeck Damen, Sif Ruud Modern, Olof Molander Confessorn, Olof Widgren Läkaren, Gunnar Olsson Caesar, Ann-Mari Wiman Pigan, Ingvar Kjellson  Professorn, Börje Mellvig  Fadren, Ulla Sjöblom  Kvinnan, Margaretha Krook Krögerskan, Gregor Dahlman Polisen, Ingalill Åhström Barnmorskan, Bibi Andersson Flickan, Gunnar Sjöberg Priorn, Björn Gustafson Slusken, dessutom medverkade Ivar Wahlgren och Olle Hilding Statister: Monica Lind, Gunhild Söderlund, Bertil Söderlund, Lars Andersson, Björn Arnberg Piano, musikarr: Nils Hansén Orgel: Maja Röhr Musikermedverkan: Åke Sjöberg, Ulla Bertström, Bengt Hedbom, Evert Eck, C O Nassén, Charles Redland, Anders Sjöstedt, Nils Peterson, Ricke Lööw, Eva Rosengart, Harry Teike, Carl Nyström Sång: Ove Meyer-Leegard, Sven-Erik Jacobsson Kör: Syster Irmgardis, Syster Vallentine, Syster Hildegund, Vallerie Beckman Bearbetning: Herbert Grevenius Producent: Bengt Blomgren Regi: Åke Falck Från 1961.

Lars Andersson öppnar podcastens dörr och försvinner ut. Genom den öppna dörren kliver Angela Aylward in. Podcastens femtionde avsnitt blir så till en invigningsceremoni, där skyddsandarna hälsar Angela välkommen. Vilket leder oss till frågorna: Vad är en ceremoni? Har vi för få sådana i vår kultur? Var går gränsen mellan ceremonier, ritualer och traditioner?  Genom ett Rorsach-test förvandlas podcasten till en fjäril. Får kanske allt detta sin förklaring genom tarot-kortet Seven of Cups? 

När serietecknaren Olivia Skoglund började fundera över sin egen könstillhörighet, märkte hon en lucka i det svenska kulturutbudet. Hon bestämde sig för att fylla den. Serieromanen "Nästan i mål! En komisk transition" utspelar sig på divanen hos en psykolog, där tecknarens alter ego reflekterar över vardagen som transkvinna. Möt Malmöbaserade Olivia Skoglund som berättar om varför hon ville skildra den utdragna process som en könstransition innebär - och hur serieritandet och den egna transitionen kom att gå hand i hand. HUR MÄRKS VÄRMLANDS LITTERATURTRADITION IDAG? Få landskap har så stolta litterära traditioner som Värmland. Lagerlöf, Ferlin och Fröding, Göran Tunström och Lars Andersson - för att inte tala om Geijer och Tegnér. Men hur står det till idag? Är stoltheten fortfarande intakt? Lars Hermansson tar med oss till Karlstad för att ställa den frågan till poeten Linus Gårdfeldt. NONSENSDIKT SOM GER LIVET MENING Som författare och översättare har Isabella Nilsson främst ägnat sig rent bokstavligt åt meningslösheter: rim, ramsor och tramsigt ordtrixande. Hennes nya bok är en berättelse om hur nonsens kan ge mening - och hur trams och rimmad vers kan rädda liv. Kulturredaktionens Eskil Krogh Larsson åkte till Skövde för att träffa Prinsessan av Nonsens. Programledare: Sofia Strandberg Producent: Karin Arbsjö

Möt konstnären Éric van Hove som sätter igång konstnärliga processer med stora ambitioner för klimat och samhälle. Sen i vintras är han aktuell på Vandalorum i Värnamo. Den belgiske konstnären Éric van Hove växte till stor del upp i Kamerun och sen 2012 bor han i Marrakech i Marocko. Hela hans konstnärskap har sen dess handlat om att jobba nära lokala hantverkare. I hans senaste konstnärliga projekt tar Éric van Hove det hela ett steg längre och undersöker möjligheten att ta fram en eldriven moped med den marockanska medelklassen som målgrupp.  Cecilia Blomberg har sett utställningen på Vandalorum och pratat med konstnären Éric van Hove. PORTRÄTT AV DEN ORDKNAPPE FÖRFATTAREN TAGE AURELL I den lilla byn Mangskog i västra Värmland bodde författaren Tage Aurell i över 50 år. Hans berättelser är ordknappa, hans människor visa av skada. Hur ska man göra för att läsa honom idag? Katarina Wikars åkte till Mangskog med författaren Lars Andersson som en gång skrev en biografi om Tage Aurell, "Platsens Ande". Med i programmet är också Hans Aurell och Erik Aurell, som minns sin far och farfar. Programledare: Gunnar Bolin Producent: Cecilia Blomberg

Det bästa ur Magiskt Tänkande. Det här är en sommarspecial i form av en kompilation av höjdpunkterna ur våra hittills producerade avsnitt. Utöver Patrik Stigsson och Lars Andersson möter du i tur och ordning:   Petra Revenue Adrian Parker Richard Grossinger Per Johansson Donald Trump Damien Echols Jan Bärmark Michael Kurkiala Jonna Bornemark Leonard Cohen Karl-Erik Edris Singoalla Millon KG Hammar Lena Norberg (läser Mare Kandre) Dan Korn Per Snaprud Rupert Sheldrake   I och med detta avsnitt tar podcasten sommaruppehåll. Vi är tillbaka i augusti eller september. Vi har hittills bara utforskat en bråkdel av den större verkligheten, mycket arbete återstår. Det blir en spännande höst.  Hemsida www.magiskttankande. se Facebook

"You know where I was on VE Day? I was in Washington DC. The streets were so crowded the buses couldn't run" Rather than listen to us talk about WWII, we interview three people about their experiences in the war.Ann Fuqua, who worked at the Navy Department in DCMona McNeese, whose husband was a Japanese POWWaldo Beck, a Marine pilot stateside on VE Day waiting for orders to the Pacific. These interviews were recorded on Zoom and flip phones, so the quality isn't always the best. We've included the transcript below.Support Tour Guide Tell All on our Patreon Page: www.patreon.com/tourguidetellall or follow us on twitter @tourguidetellComments or Questions? Or have an idea for future episodes? Email us tourguidetellall@gmail.comYou're Listening To: Becca GrawlAmateur Sound Editing: Canden ArciniegaTranscriptions: Rebecca FachnerIntro/Outro Music: Well-Seasoned from Audio HeroINTERVIEW TRANSCRIPTS:Rebecca Grawl (RG): But I just wanted to ask you a couple of questions about WW2, what you remember, what it was like and if you remember VE Day, which was May 8?Ann Fuqua (AF): You know where I was on VE Day?RG: Where?AF: I was in the city of Washington, DC, the streets were so full of people the buses could not run.RG: wowAF: I watched a big bottle of alcohol of some kind start way down the street and passed it hand by hand down the street til it was all cold.RG: What were you doing in DC?AF: I worked there for the Navy Department.RG: Oh wow, what did you do there, can I ask?AF: uhh, a little bit of this, a little bit of that, but the funny thing about it is that, uhh, when we went there to work, they told us, the people that we worked with, we never talked about that, we never talked about what we did, it all stayed inside that building and you know, I think that’s what happened, we didn’t have people checking us out or anything, we just did it.RG: Well of course, during war time, you had to keep everything hush hushAF: yeah yeahRG: What was it like living in DC during the War?AF: well, I like all the museums of course, we made it a point every weekend we spent it somewhere in a museum, but when we went out to the museum, but when we went out to the museum, it was all full of servicemen from everywhere. At the end of the day, we had to go to the museums together, and they’d buy their lunch, we’d buy our lunch and when the day was over, they went their way and we went ours. It was different.RG: There were a lot of service members kind of coming through DC on their way to and from?AF: Oh yeah. Well, you see, they had a big marine base there, they also had a big navy base there, and so we saw a lot of them. Some of them had already been overseas in action, and some of them, MOST of them had already been and had come back to Washington for some reason, I don’t know what.RG: DO you remember things like; was there a lot of rationing in DC, where you had to ration food and supplies?AF: Yes, we did. The navy department found us a place to live when they hired us, they told us they’d find us a place to live. And we lived with, it was a grandmother, a daughter and her daughter. Three generations in the house but yet they found room to rent a room to us.  We hadn’t been there long and the grandmother approached me one day and she says “ Girls, I know you’re not eating your supper” right, and she says “If you will write home and get your ration books I’ll cook your meal at nighttime for 25 cents.” So course, we wrote home and got em mother didn’t need em and she was so proud, we could not have give (given) her a gift of any kind that was as good as our ration books. And she did cook, she was a great cook, yeah. So that was the only way it bothered us, we didn’t need gas, we didn’t need anything. She got our ration cards and we enjoyed it.RG: Where we you from originally?AF: (unintelligible), Mississippi RG: Oh excellent.  So was it a big change, moving to the city of DC?AF:  (Laughs) oh yeah, the furthest I’d been away from home was about a hundred miles away to Memphis and that was it.  We rode up on a Pullman train and spent the night on the train and it was the first time I had ever seen the link sausage, that was the first time.  They served them to us for breakfast, and oh I thought that was the best thing that I had ever had. Yeah, it was greenhorns going up there.  Another one of my classmates went the same time as I did, and both of us was just as green as grass.  We didn’t know anything, but we learned. RG: If there was one thing you wanted young people today to know about WW2 or understand about that time in our country, what would you want them to know or to remember?AF: Well, see I was in high school and we had a lot of men that was drafted out of high school, cuz when they turned 18, you know they could draft them.  And I think what sticks with me now is they took those kids that had been just like me, just here, and that’s all, and they left here as boys, you might say but then when they came home they were men after they had fought through all of that. So I think that was about the biggest thing. And I don’t know as it really hit me til after it was all over. But that was kinda sad, it just took their youth away from them.RG: That’s really interesting.  Is there anything else you want to tell me about the war, about your experience during that time?AF: I think one of the things that hit me the hardest, was when they opened up the concentration camps in Germany that they made pictures and they put them on boards almost as big as plywood, blew em up big, and set them at a lot of the entrances.  They had them there at the Navy Department as we went in, that was sad. Now, I mean, with all the bombings and everything else, that was one of the saddest things that I saw. It was awful and of course they were blown up, they were bigger than what they really were but it was awful.RG: I find it interesting that they actually had them for you guys to see at the Navy Department so that people would know of the atrocities and would know what had happened.AF: They did. They even had the one, you know the Japanese had the little plane that one person, it was a bomb really, and one person sat in that plane and when he dove his plane into a ship, he went too, it was suicide, I think maybe they called them suicide bombers.  They got one and they parked it in front of the Navy Department, and there his shoes was, down on the floor and they were made out of steel or something, and they were bolted to the floor, so they meant for them to stay with it.  It was, it was a pretty big thing.RG: Well, I really do appreciate you taking the time to share a little big about your experience, I’m a tour guide here in DC and we are preparing some videos and some information to share online with some of the students that can’t come to DC that would normally come this time of year to go to the WW2 and the Holocaust museum and those thingsAF: Well there is one other thing, while I was up there, I worked on Massachusetts Avenue, you know it was Embassy Row. I worked in Lars Andersson’s mansion, which now is a museum, but they had everything taken out of it.  I was the receptionist and none of the statues and none of that was there. But I worked there for a long time while I was there, and my grandson went back later, he lives up there now, and they were having a tour, so he got there one day just in time as they were having a tour group go through and so as the guide was talking about, and he told them, he said you know, my grandmother worked here during World War 2 and she says in all the years that I have been a tour guide, you are the first person that knew anybody that worked in this building, and of course now they’ve got it fixed up, the tapestries and all that in there.RG: Yes, I sometimes take groups along Embassy Row and I’ve seen that building and its hard to image it as an office or a work site, but I know during World War 2 that was very common, a lot of these buildings were converted into government.AF: It was a beautiful building, you went out back and there was a big garden out there in the back, you know, we used to went out there and ate our lunch every day.RG: Not a bad place to go to workAF: (Laughs) It wasn’t much work to it, I just answered the phone and checked everybody that came in. But that was quite an experience.  Well, its been a pleasure to talk to you.RG: Miss Ann, it has been so nice to speak to you, I so appreciate you sharing your experiences.  You know this year marks the 75th anniversary of the end of the war and there was supposed to be a lot of celebrations to honor all those men who served and of course with the virus we can’t do that, so you being willing to talk online let me record you, I really appreciate that.  I’ll email Gloria anything we use that includes what we talked about.AF: Ok, well I tell you what it was quite an experience.  It was quite an experience.  But I wouldn’t take anything apart, but I just don’t want people to forget what those men went through during World War 2. You take now, they can get on computer and see em and hear from them all time, if we heard from them twice a month we were lucky.  All we knew is if they had a new york address they were in Europe, if they had a California address they were in the South Pacific and that’s all we knew.  We just didn’t know very much. RG: A very important time.  Well, thank you so much Miss Ann, please stay safe, please thank Rhonda for setting up the call for me.AF: I sure will, cuz I don’t know a thing about this kinda stuff. RG: Well thank you so much, you stay safe! AF: ok, bye! -----SECOND INTERVIEW WITH MONA MCNEESE---- RG: Hi, So I’m Rebecca, I’m with a company in DC called Free Tours by Foot and we’re talking to a few people about their World War 2 experience, and your son thought that you might like to talk to me for a few minutes.MM: Well, (unintelligible) information, my husband didn’t talk very much about what happened to him and its true now that I probably forgot, but id be happy to help in any way that I can.RG: Of course, well can you tell me a little bit about where your husband was from and where he served?MM: Well, he was from, you want to  know where he was from? RG: Yeah, was he from Mississippi like you?MM: He was from Quincy, Mississippi.  Q-U-I-N-C-Y.RG: And did he volunteer, was he drafted?MM: He volunteered, very young.RG: Did you know him then, or did you meet him after the war?MM: I knew him after the war in 1945RG: And do you know what branch he served in? MM: He was in, I don’t know if they called it the cavalry but that’s what he started out, riding horses wherever he was stationed at, but anyway he was in the army to start out with. And I don’t know if at that time they called it the Army Air Corps or if it was just the Army, because in 1947 the Army Air Force split and you either had to go into the Army of the Air Force and he chose the Air force at that time.RG: now during World War 2, how old were you during the war? MM: How old was he? RG: I was going to ask how old you were during the warMM: I was 15, well now lets see.  In 41 I was 11 years old.  I was born in 1930.RG: DO you remember what life was like on the home front during the war?MM: Well, it was hard, but it wasn’t compared to what other countries went through.  They rationed.  Do you want to hear what they rationed at that time? RG: Sure yes.MM: We could not get nylon hose, and shoes was hard to find because of the leather they used, you know and they couldn’t kill horses.  I reckon they (unintelligible) shoes, I don’t know why, but anyway, you had to have a coupon to get shoes.  We got it seems like 2 coupons a year for shoes and sugar was rationed.  You had to have coupons to get thee ones, sugar and nylon hose and lets see what else, I forgot.  There were probably other things that were rationed but I can’t remember what it was.RG: And do you remember, were you able to get a lot of news about the war, were there letters or was a lot of it hard to find out about what was going on?MM: We couldn’t, we were poor people, farmers growing up and we didn’t get a newspaper and most of the time we had a radio and sometimes we were tenant farmers so we moved around from house to house and sometimes we wouldn’t have electricity so we didn’t always have a radio, but we did most of the time and that’s the way we got our news.RG: Tomorrow will mark the 75th anniversary of VE Day when the war was won in Europe, do you remember VE Day back in 1945. Can you tell me what you remember about that day or about that time?MM: Well, all that I can say is that is just very happy it was over and thankful that, we were just so happy that man had made it through that we knew that there was a lot that was killed, but we knew that my husband was stuck in these prison for 39 months. Now I didn’t know him at that time, I knew him after he got back home.RG: SO he was held a Japanese prisoner of war, did he ever talk about that?MM: No, not at all.  He didn’t talk about any of that.  You know they didn’t get therapy when they come home like they do now.  You know, if something happens to them they give them therapy, they just always told them just try to forget what had happened to them. And they just, I just hear different things, he was on Corregidor Island when he was captured and then a plane ride with their commander and he was captured near them.  DO you need all this?RG: No, this is wonderful.MM: Anyway, they stayed on that island and I’ve read, I’ve got a book on it, they ate everything, all the leaves off the trees and they ate all horses over there.  They were defending Pearl Harbor but they were on horses to get around on that island and they even had to kill the horses to eat them and they said one day about a mile from there they had ate the leaves off the trees, worms, every insect that they could find, any insects.  It was bad.RG: And you said he was held for 39 months.MM: uh huh. When he was liberated he weighed 105 pounds, he was 5 foot 10, probably he was mainly skin and bones.  Now the Japanese came in there and got him or got him captured and I don’t think they carried him by boat. How they got him to Formosa and I think they have changed the name of Formosa, now its something else.  Anyway, he just about starved to death.  But he didn’t hold it against them, the Japanese, because he said  they were starving to death too.  So, just something they had to go through withRG: What a kind person to be able to not hold it against someone like that, that’s really lovelyMM: Yeah, you have to forgive people and he thinks a lot of the Japanese people. He said they fought them, but they were just like what he did, they taught to do that, they had to kill and were taught to kill Americans and American were taught to kill them and they couldn’t blame the ones that was fighting. But he just didn’t talk about it, he just tried bury all that, what we got out of him, you usually had to pick it out of him, ask him questions.RG: I know that many of the men from World War 2 they didn’t want to talk about their experiences, which is why I appreciate you sharing what you know and what you remember.MM: Well, he just tried to keep it all to himself and it was the wrong thing to do.RG: We are doing this project to try to create some material for students and teachers this year, since this year marks the 75th anniversary of the end of the war and many of the commemorations aren’t going to take place because of the virus so is there anything you would want young people today to know about the war, to know about the men who served, or about what it was like in the country?MM: Well, it… I really don’t know how to put it into words, you just, every week you would hear of one of your neighbors children getting killed, their son and some of them would be in the navy and some in the army, some of them would go down on a ship and some just fighting and it was so sad, you know, for this to happen and all of us too we would get word that some of our neighbors son would get killed and we had a Christian teacher at that time and she would always have us stand and have prayer and it was, it was hard to know that those people that had given their lives.RG: Absolutely.  Well I’m so appreciative Miss Mona of your time, and of you speaking with me today.  I talked with your son yesterday and I know that your husband has passed on, and I’m sorry to hear that and it sounds to me like he was a real hero, so I really appreciate you talking today.MM: Well, I’m sorry I can’t give you… I forget things, some of its my age and some of it is just my head RG: Everything you shared with me is wonderful information and I think going to be very valuable to young people who maybe don’t have anybody in their family from this generation any more to talk to, so I really appreciate it.MM: Well, I appreciate you for doing this. -----THIRD INTERVIEW WITH WALDO BECK----WB: Hello?RG: Hi is this Mr. Beck? Hi this is Rebecca Grawl I’m with Free Tours by Foot, I wanted to talk to you about World War 2.WB: Yeah Donna told me you did. You know its interesting, she said you wanted to know about the end of the war, and I don’t know much about the end of the war in Europe, so I will tell you what I do know, whatever your questions are, but I was sitting out at El Centro, California waiting for orders to go to the South Pacific, and so we were more interested in the end of the Japanese conflict than the European conflict, although we were very excited when it happened, but we were not a part of the celebration, if that makes sense.RG: well that’s fine, I would love to hear about what the experience was like for you during the war.WB: You’d like to hear about what now?RG: Well, I’d like to hear about what your experience was likeWB: Oh, well, it was not exactly as I intended it, you know, I graduated from Corpus Christi in 44 and I thought I was going to ask for torpedo bombers and I don’t know what else, but instead of what I asked for, I got instructor duty so I spent the next year as a flight instructor at Bunker Hill, Indiana, and when I finished that they said: well you’ve forgotten everything you knew about operational aircraft so they sent me back to Pensacola and that’s when they put me in twin engines which was transports, mostly, AB wise and things like that so I ended  in a transport squadron in El Centro that had orders to go overseas to the Pacific when they dropped the bomb on Tokyo and so that put everything on hold and so we just sat there for a couple of months before they finally gave us orders to go home.  Which was interesting, but one of the interesting things that, when I was at Bunker Hill, the British did not have air superiority over the British Isles and so as a result they couldn’t train the young men to (unintelligible) and so what happened, they sent em over to us and so we had British cadets over at Bunker Hill and what we did is teach em to fly …. And then we sent em back to England and but put them in spit bus to go fight the Germans, and our bombers that were going over Germany.  I had several good friends that were flying B24s and B29s over Germany, bombing. And it was a long drawn out experience for all of us and all of us were hoping and praying that the thing would get over before we got wiped out, you know.  Another interesting thing that has nothing to do with me but we lived in Fredericksburg and I was at Hampton Sydney and I spent 2 years and then the draft was breathing down my throat and so I left and went to Washington and signed up for the navy flight training program.  But AP Hill which was a mammoth training ground in almost a whole county in Virginia right near Fredericksburg and the 29th division was maneuvering at AP Hill and I think I was at Hampton Sidney when it happened but mom and dad lived on College Avenue and they said that they released the entire division for a weekend R and R and Fredericksburg got completely wiped out of food, every restaurant was cleaned out, there was nothing to eat in the whole town and so my dad, who was with the chamber of commerce at the time, as well he’d had a bakery, but he and the mayor went down and talked to the commanding general and he promised him he would only let a battalion at a time come to Fredericksburg or get out on leave but that it was the whole town was just covered with soldiers.  (unintelligible) But anyway, I don’t know a lot about, we were all as happy as we could possibly be, but we were not a part of the celebration because we were all concerned with the Pacific war which if I remember correctly, was about six months later.RG: Yes sir, later that summer. WB: yeah anyway, it’s a lot of interesting memories, I tell ya.  I don’t know whether there is anything I could tell you that would be different or interesting.RG: Well, what you’ve told me already has been interesting, I actually went to college at Randolph Macon Women’s CollegeWB: So did my wife.RG: I know Hampton Sidney very wellWB: anyway, my wife, you may know her. My first wife went to Mary Washington and she died, we were married 40 years and then I married Joanne and she had gone to Randolph Macon in Lynchburg and ended up going University (unclear) Medical College and getting her PhD in microbiology, I think.  Anyway, I’m trying to think what year she was there, it would have been in the late 60s that she was at Randolph Macon.RG:  I graduated in 2007.WB: 2007, oh so you’re a kid, that’s interesting.  Well she’s also Randolph Macon, and some of her class are trying to get together this summer, I don’t know if it will happen.  Course, Hampton Sidney we met Randolph Macon girls all the time.RG: that was still the case when I was there, we went to Hampton Sidney for formals and mixers.WB: Yeah it was fun.  After the war I couldn’t go back to Hampton Sidney, cuz I was married and I had a kid, so back to college was out of the questions, so I never did graduate.  There are 3 things in my life that I think made an impact and one is the boy scouts and the second is Hampton Sidney and the third is the Marine Corps. Those are the 3 things that have reacted and helped me all my life.RG: Could you tell me a little bit about what it was like when you were in college but before you joined up, was there already rationing of food, was all the talk on campus about the war?WB: Rationing was a beginning, the heavy rationing was beginning about the time I left to go into the service which was…. 1941, maybe.  And rationing was already, my wife worked at the ration board and they issued little books of tickets, butter was rationed you could get a pound of butter about every couple weeks.  All meats were rationed and cigarettes were rationed, course nobody worries about that today, back then it was a pretty serious thing.  Gasoline was rationed, you couldn’t get but 5 gallons a week of gas and so there were just lots of things that were just rationed.  You had to have a little book, you got a coupon in the book you had to give the merchants the coupons in exchange for whatever you wanted.  See I was at Bunker Hill, Indiana and my wife’s aunt was a Lucky Strikes smoker, a heavy smoker and so she would send me a tinker toy, you know one of those little round tinker toy boxes full of cookies and it was just the perfect size for a carton of cigarettes and I would go to the exchange and buy cigarettes for something like a dollar twenty a carton, I think a pack is about triple that amount now.  I’d buy the cigarettes and stick them in the tinker toy box and send them back to her and so we had a good exchange going there for quite a while, I got cookies and she got cigarettes, but they were rationed and we didn’t have any problems at all getting stuff like that at the commissary and in the navy exchange, but everybody else was having a problem. RG: Did you have any flying experience before you joined up with the flight training?WB: No, no I didn’t.  As a matter of fact, I was concerned about my ability because I as a youngster, I had a tendency to get car sick and I was afraid that if I got started, but it was an option that I tackled you know, I didn’t want to be drafted and the opportunity came for me to join the navy air training program so I found out years later that as long as I was a pilot, if I was a passenger I still had a tendency to get a little woozy but as long as I was a pilot, I was ok so it was an interesting thing.  But anyway, you know in 1944 I was 14 years old and the world jamboree was in Bloomenthal, Holland for boy scouts, and I don’t know why they did but my mother and father worked to let me go and of course, there were no flights across the Atlantic then, there were only boats and so I went to New York on the train, our whole troop which was 22 boys from Richmond and Fredericksburg and we went to New York caught the Berengaria which was a five and a half day trip. To England and we spent the night in England, and the next day we took a little boat over to Holland where the jamboree was. Anyway and when we went after the jamboree we went into Germany and at that time you could see the effet of the German preparation because little kids, 14 and 15 years old were marching in the street and so it was inevitable, we knew what was going on.  That was in 1937.  But anyway it was an unbelievable trip for a 14, well all of the kids were 14, 15 years old in our troop.  But we had a great time, it was a wonderful experience. But that was before…RG: I’m sorry, I was just going to ask if you stayed in the service after the war in the pacific had ended?WB: Well, you know I got out of the Marine Corps after World War 2 and came home and about, 5, 6 years later, I got a registered letter.  The Marine Corps doesn’t discharge you, they release you from active duty, but no I did have to go back and the same squadron and everything.RG: So a lot of the men you went back with, same squadron, they had also served in World War 2 or been active in World War 2?WB: Yes. And I spent three more years and then I joined the reserve unit when I got home after that and so I got 26 years, which allowed me to get a little bit of retirement income from the Marine Corps, which is great.RG: Have you had a chance to come to DC and see the Marine Corps Memorial?WB: I’ve seen the one at QuanticoRG: Oh excellent.WB: yeah its Quantico, its just off US 95, I haven’t been to Washington for a long time.RG: Well, I appreciate you taking the time to talk to me, Mr. Beck, is there anything else you would want to share, we are hoping to share this with students, young people so they can maybe understand World War 2 a little better, so is there anything else you’d like to share with me?WB: You know, I think the thing that young people should realize that its just everything isn’t easy and you know everything is not a piece of cake.

I den lilla byn Mangskog i västra Värmland bodde han i över 50 år, författaren Tage Aurell. Hans berättelser är ordknappa, hans människor visa av skada. Hur ska man göra för att läsa honom idag? Så här sa Tage Aurell en gång i ungdomen: "Jag ska inte skriva mycket, bara ett par små, små tunna- men dom du- dom ska vara bra!" Och hans sammanlagda produktion tar inte många centimeter i bokhyllan men densiteten är hög. Man får börja om många gånger, ta ut pauserna, lära sig koncentrerat läsa på stället. Tage Aurell blev en författarnas författare, Harry Martinson och Gunnar Björling kom farande till Mangskog för att hälsa på i det tjärstrukna huset på höjden. Katarina Wikars åkte dit med författaren Lars Andersson som en gång skrev en biografi om Tage Aurell, "Platsens Ande". Med i programmet är också Hans Aurell och Erik Aurell, som minns sin far och farfar.

Det här är ett kollage med texter, tankar, ljud och musik. Ett filosofiskt och poetisk utforskande av den kris som vi nu kollektivt och globalt upplever.  Ide och regi : Patrik Stigsson  Röster: Lena Nordberg, Ester Hakvoort, Ludwig Störholt, Patrik Stigsson, Lars Andersson.  Kommentera gärna avsnittet i vår facebookgrupp. Texter, musik och ljud, i den ordning de dyker upp:  Ludwig Störholt - Coronaloop I Jacob H - text Patrik Stigsson - text Capuchin Franciscan Brother Richard Hendrick - Lockdown Richard Grossman - En indian sa Mare Kandre - Ur Deliria Pablo Neruda - Att vara tyst Doug Maxwell - Solo Cello Passion Mare Kandre - Ur Deliria Rebecca Elson -  Antidote to fear of death Patrik Stigsson - text Mare Kandre – Ur Deliria Terrence McKenna – Naturen är ett levande väsen Seneca - Ur Quaestiones Naturales Ludwig Störholt Coronaloop II

Få landskap har så stolta litterära traditioner som Värmland. Men hur står det till idag med landskapets litterära identitet? En nobelpristagare i Selma Lagerlöf, folkkära poeter som Ferlin och Fröding och stora berättare som Göran Tunström och Lars Andersson. För att inte tala om Geijer och Tegnér. Värmland vilar under ett tungt litterärt arv. Men hur står det till idag? Är stoltheten fortfarande intakt? Reporter Lars Hermansson reste till Karlstad för att träffa poeten Linus Gårdfeldt, född och uppvuxen i Kristinehamn och Karlstad och nu, sedan fem år tillbaka, boende i den gamla hemstaden.

Få landskap har så stolta litterära traditioner som Värmland. Men hur står det till idag med landskapets litterära identitet? En nobelpristagare i Selma Lagerlöf, folkkära poeter som Ferlin och Fröding och stora berättare som Göran Tunström och Lars Andersson. För att inte tala om Geijer och Tegnér. Värmland vilar under ett tungt litterärt arv. Men hur står det till idag? Är stoltheten fortfarande intakt? Reporter Lars Hermansson reste till Karlstad för att träffa poeten Linus Gårdfeldt, född och uppvuxen i Kristinehamn och Karlstad och nu, sedan fem år tillbaka, boende i den gamla hemstaden.

Gudstjänst från Katarina kyrka med Camilla Lif och Irma Schultz Vittnesbörd och predikan finns att lyssna på som podd på SRplay! Ty Guds ord är levande och verksamt.  Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar. Hebr 4 Kan det vara så att de ord vi skyr allra mest är just de som bär på sanning? Som har potentialen att nå till vår märg, till det allra mest grundläggande i det här äventyret som det är att vara människa? Camilla Lif Medverkande Camilla Lif, predikan Joakim Schröder, liturg Paul Fried, textläsning Hans Vainikainen, musiker Lars Andersson, musiker Katarina Kammarkör Irma Schultz, sångsolist Emelie Power, sångsolist Jonas Lindholm, sångsolist Jenny Rosenberg, inledning Text Hebreerbrevet 4: 12-13 Musik Sv Ps 681, Herre hör min bön (Taizé) Sparvöga (M Fredriksson) Skönt ljuder dina steg (I Schultz) Sv Ps 219 Jag skulle gärna vilja tro (T Littmarck) Stellarum (G Lloyd) Vår Gud är oss en väldig borg (arr: H Vainikainen) Långsam musik (T Tranströmer/I Schultz) Sv Ps 217 Gud för dig är allting klart (E Malmeström/G C Strattner) Bogoroditse djevo (S Rachmaninov) Producent Katarina Josephsson Tekniker Björn Söderholm, May-Britt Rylander liv@sverigesradio.se

Brottsligheten har kommit långt i sin digitalisering. Nu bygger polisen team, arbetssätt och satsar internationellt för att stoppa den.

Den2Sport på den2radio sætter fokus på gadeidrætten – via en snak med Semir Catovic, leder af Den Nationale Platform for Gadeidræt, og Morten Bo Andersen, direktør for Game. Desuden tager værterne Søren Riiskjær og Lars Andersson den nye kulturminister Joy Mogensen (S), 3F Superliga og store sportsbegivenheder på dansk grund under kærlig behandling i Ringhjørnet.

Den2sport på den2radio handler denne gang om sportsjournalistik. Søren Riiskjær og Lars Andersson har inviteret Andreas Kraul i studiet. Han er formand for Danske Sportsjournalister og fortæller om de grundlæggende principper og kriterier for sportsjournalistikken. Adskiller sportsjournalistikken sig fra almindelig journalistik? Har sportsjournalistikken også en rolle som kritisk vagthund? Hvad ligger til grund for de redaktionelle prioriteringer?

I det fjärde avsnittet av Platsverkstan avslutar Lars Andersson, arkeolog vid Uppdrag arkeologi, och Jonathan Lindström, arkeolog och flitig spanare i P1, sitt samtal om Kalvshällagrävningen i Järfälla på 1990-talet. I det här avsnittet når vi ända fram till polaroidbildernas tidsålder och på vägen dit passerar vi Knut, namnet Kalvshällas ursprung, Axel Oxenstierna, ölhanar och den stora branden på 1600-talet. För den som vill veta mer om utgrävningarna så finns rapporten på Stockholms läns museums hemsida.

I Platsverkstans tredje avsnitt når Lars Andersson, arkeolog vid Uppdrag arkeologi, och Jonathan Lindström, arkeolog och flitig spanare i P1, så småningom fram till järnåldern. Förutom minnen från 1990-talets grävningar i Barkarby vindlar sig samtalet in bland Romarikets uppgång och fall, de makabra upptäckterna vid Sandby borg, Helgös betydelse, dräktnålar och gravskick i massor.

I det andra avsnittet av podden Platsverkstan funderar och samtalar Lars Andersson, arkeolog vid Uppdrag arkeologi och Jonathan Lindström arkeolog och flitig spanare i P1 återigen om sina minnen från Kalvshällagrävningen i Järfälla på 1990-talet. I det här avsnittet når de fram till bronsåldern och diskuterar bland annat namnet Järfällas ursprung, den ensamma graven och boplatsens utseende. Som avslutning bjuder de också på en vild spekulation.

I premiäravsnittet av podden Platsverkstan funderar och samtalar Lars Andersson, arkeolog vid Uppdrag arkeologi och Jonathan Lindström arkeolog och flitig spanare i P1 om sina minnen från Kalvshällagrävningen i Järfälla på 1990-talet. I programmet får du veta allt hur en arkeologisk grävning går till, om spännande fynd, dråpliga anekdoter och de båda berättarna kommer också med några kvalificerade gissningar.

Avsnitt 10 av den efterlängtade podcasten REDERIETPODDEN! Av Fredrik Nyberg och Malin Sundelin. Gäster: Lars Andersson & Sven Andersson.

"De som hanterar det här inte vet vad det handlar om." Det säger Ulf Henricsson, legendarisk svensk befälhavare i Bosnien, 1993. Vilket ansvar har försvarsmakten att ta hand om sina soldater? Varje år skickar vi soldater till olika krigshärdar i världen. För flera av dom blir det ett ovärderligt minne för livet, Men så finns det dom som inte klarar en återanpassning till det civila livet lika bra.Övriga medverkande i programmet är Johanne Hildebrandt, författare och journalist, Anders Stach, chef för försvarets veteranavdelning, Allan Widman, veteranutredare och folkpartistisk riksdagsman.Vi hör också veteranderna Håkan och Pelle från Kalmar samt Lars Andersson, fil doktor i pedagogik och expert på militärt ledarskap.Ett program av Anna Ivemark och Håkan Engström.anna.ivemark@sverigesradio.sehakan.engstrom@sverigesradio.seÄr du anhörig till någon som har haft utlandsgörande tjänst och vill prata med någon om detta? Här nedan hittar du en länk till organisationen Invidzonen. Det är en organisation som stöttar anhöriga till utlandstjänstgörande personal.https://invidzonen.se/default.aspx

Västanå teater i Berättarladan utanför Sunne har gjort sig känd långt utanför landets gränser för sin speciella teaterform där folkmusik och dans samsas med berättandet om det sceniska utrymmet. I somras spelades föreställningen "Lomjansguten" på Västanå teater i Rottneros utanför Sunne, en av Sveriges största sommarteatrar. Traditionsenlig premiär på midsommardagen av en föreställning som blivit unisont hyllad. Pjäsen bygger på en roman av Lars Andersson, som i sin tur bygger på uppteckningar kring denne legendariske spelman från trakten av Gräsmark i Värmland, inte alls långt från teatern. "Lomjansguten" är en föreställning i många tonarter. Här finns den åldrige spelmannen som ser tillbaka på sitt liv, mästerligt tolkad av Björn Söderbäck, här finns också tre trallande jäntor och en blinkning till Fröding men här finns också de fattiga skogsfinnarnas historia, de som en gång befolkade den här delen av landet och vars språk talades långt in i vår tid. En påminnelse om svenskt ursprung, och det är inte svårt att dra en parallell till de syriska flyktingar som idag försöker finna sig tillrätta i vår del av världen och där språket utgör ett hinder. Berättelsen är en blandning av skrock, vidskepelse och drömmar och när orden tryter, ja då får musiken oss att öppna våra sinnen. Västanå har gjort sig känd för sitt unika formspråk där dansen, musiken och berättandet går i takt. Närmare bestämt i tretakt, åtminstone för det mesta.  - I början kämpade vi med tretakten så vi blev blåa i ansiktet, säger Björn Söderbäck som funnits med från början på teatern.  - Att gå in på en etta och ut på en tvåa kan kännas omöjligt i början men när du slutar räkna och rytmen av polskan känns i kroppen, då erbjuder takten en frihet som går att utveckla i all oändlighet. Västanå teater är på sätt och vis ett familjeföretag med ytterst lojala medarbetare, kampen för att få ekonomin att gå runt kräver att alla är beredda att göra sitt yttersta. Inger Stinnerboms berömda dräkter är sydda för dansen där koreografin skapas av teaterns chef och konstnärlige ledare Leif Stinnerbom till musik av sonen Magnus Stinnerbom som också är teatermusiker tillsammans med hustrun och spelmannen Sophia Stinnerbom. En P2 Dokumentär av Yonne Ihmels.

Tobias Svanelid besöker två aktuella utgrävningar som undersöker hur det egentligen gick till när de svenska vikingarna blev kristna. Vid Broby i Täby och i Sigtuna skvallrar tidiga kristna begravningar om hur vikingarna fick lära sig dyrka den nya guden. - På många andra tidiga gravgårdar kan skeletten ligga hur som helst, men här ligger de helt korrekt med huvudet åt väster, berättar arkeologen Lars Andersson som leder utgrävningarna vid Broby. Och sannolikt är det från staden Sigtuna som brobyborna lärt sig de kristna sederna och bruken. Utgrävningen i Sigtuna visar hur vikingastadens första invånare var kristna, och mycket tyder på att de haft nära kontakter med det ortodoxa Ukraina och Ryssland. Arkeologen Anna Hed Jacobsson och osteologen Anna Kjellström berättar om de senaste rönen ifrån Mälardalens Jerusalem, dit stormän flockades för att festa med kungen och för att lära sig den rätta tron.

Odd Tuesdays was launched this week by Host Karl Palachuk and Producer Monica Caraway. The Podcast is geared for I.T. Consultants and features what’s new in tech management and best practices for running an I.T. business. The Podcast airs on the first and third Tuesdays of each month and features a variety of Vendor & MSP consultant interviews and advice segments. In the first episode, SMB Nation’s Harry Brelsford joins the show to discuss all that 2014 has in store for the SMB Nation community. He also mentions their Emerging Technology Tour, of which Karl is participating in. Lars Andersson, from Cloud Nine, joins the show as well to talk about how instrumental SMB Nation has been to his business. Karl also updates the audience on the many live presentations he will be giving around the country this year. More information can be found at whereintheworldiskarl.com.