Podcasts about birgitta tollans

  • 3PODCASTS
  • 19EPISODES
  • 40mAVG DURATION
  • ?INFREQUENT EPISODES
  • Feb 23, 2016LATEST

POPULARITY

20172018201920202021202220232024


Best podcasts about birgitta tollans

Latest podcast episodes about birgitta tollans

Tollans musikaliska
Renässanskvinnan Maya Angelou. ”Försök att vara en regnbåge i någons moln.”

Tollans musikaliska

Play Episode Listen Later Feb 23, 2016 45:13


Om Maya Angelou, författare, dansare och sångerska. Med tonsättaren Renée Baker och ljudkonstnären Yvette Jackson. Tredje delen av "När vinden vänder". Birgitta Tollans nya programserie "När vinden vänder" handlar om människor som lyckades förverkliga sig och sina musikaliska drömmar mot alla odds.Medverkar gör dirigenten och tonsättaren Renée Baker från Chicago och ljudkonstnären Yvette Jackson från San Diego.Try to be a rainbow in someone's cloud Försök att vara en regnbåge i någon annans moln. Ja, så lyder ett av Maya Angelous motton. Ett annat är: Jag har lärt mig att människor glömmer vad du sa och vad du gjorde, men människor glömmer aldrig hur du fick dem att känna.Maya Angelou skrev dikter, författade sju självbiografier, dansade, skådespelade, skrev filmmanus, sjöng och reciterade. Hon arbetade också under en kort period som servitris, som prostituerad och som hallick.Maya Angelous första självbiografi har titieln I know why the caged bird sings Jag vet varför burfågeln sjunger. Den är tillägnad hennes son och alla löftets starka svarta fåglar som trotsar underläge och gudar och sjunger sina sånger. I sitt poem Caged Bird Burfågel skriver Maya Angelou bland annat: En burfågel kan sällan se ut genom gallret av ilska. Hans vingar är klippta och fötterna bundna, så han öppnar sin strupe och sjunger. Burfågeln sjunger om frihet.Maya Angelou föds 1928 som Marguerite Johnson i St. Louis, Missouri, USA, och dör 2014. Sitt förnamn tar hon efter sin brors smeknamn på henne, "My-a sister". Angelou väljer hon ur sin första makes namn, en grekisk musiker som heter Enistasios Angelos.Hon har kallats en renässanskvinna, karismatisk, passionerad, varm, vis och formidabel. Och elegant. En som kämpade för jämlikhet, tolerans och fred. En medborgarrättsaktivist som arbetade både med Malcolm X och Martin Luther King Jr. En förebild som förmedlade sina erfarenheter av att vara svart i USA.Vinden vänder första gången när Mayas far försvinner från hemmet och modern lämnar barnen till farmodern Anne Henderson i Stamps, Arkansas. Maya tillbringar sina tio första år där, i en av USAs fattigaste regioner, och får djupa erfarenheter av rasåtskillnad och fördomar.Sju år gammal blir hon våldtagen av sin mors pojkvän. Mayas morbror dödar då våldtäktsförbrytaren. Detta blir ett djupt trauma för Maya. Hon blir stum och talar inte -under fem år! De här erfarenheterna skildrar hon i sin första bok: Jag vet varför burfågeln sjunger. Hon skriver:Jag var frivilligt stum. Jag hade en röst men vägrade att använda den. För när jag hörde att mammas pojkvän mördats så trodde jag att min stämma hade dödat en man och då vore det farligt att tala.Romanen Jag vet varför burfågeln sjunger ges ut 1969. Det är hennes vän, den svarte, homosexuelle författaren James Baldwin, som uppmanar henne att börja skriva romaner.- Jag tror att Maya Angelou valde att vara stum av ren självbevarelsedrift. Vi vet alla att tungan är ett mäktigt vapen, säger tonsättaren och dirigenten Renée Baker från Chicago. Även om Maya Angelou aldrig hade öppnat munnen igen så hade hennes röst varit lika stark, och med det menar jag hennes budskap. Allt i hennes liv togs ifrån henne som liten. Ibland återhämtar sig människor aldrig från sådana upplevelser. Hennes kvinnostämma tonade dock aldrig bort.Vinden vänder igen när Maya under andra världskriget flyttar till San Francisco i Kalifornien. Hon får ett stipendium och studerar dans och skådespeleri vid California Labor School. Här tjatar Maya på ett av San Franciscos spårvagnsföretag så ihärdigt att de låter henne bli stadens första kvinnliga spårvagnskonduktör. Hon är endast 15 år och ett år senare föder hon sin son Guy efter ett one-night-stand med en kille i High School. Älskogen var ett forsknings-experiment, skriver hon senare.Maya Angelou börjar sjunga och dansa på olika nattklubbar i San Francisco och får förfrågan om att medverka i en ny Broadwayshow i New York. Ödet vill att hon samtidigt blir erbjuden en plats som rollfiguren/sopranen Clara i operan Porgy and Besssom är på väg till Europa.Maya Angelou väljer Porgy och Bess och vinden vänder igen! Londonpremiären går av stapeln på Stoll Theatre den 9 oktober 1952. Operan spelas till februari 1953 i Europa.Leontyne Price sjunger Bess, William Warfield sjunger Porgy och Cab Calloway gör kokainhandlaren Sporting Life.Den här operan, Porgy and Bess hade haft urpremiär i Boston 1935. Och sin Europa-premiär hade den vid Det Kongelige Opera i Köpenhamn 1943. Nazisterna ockuperar då Danmark så vid denna uppsättning spelas alla roller av vita artister med svartmålade ansikten, sk blackfaces. Efter 22 utsålda föreställningar lägger nazisterna ner Porgy and Bess i Köpenhamn. Helvita föreställningar spelas även 1945 och 1950 i Zürich och 1948 i Göteborg och Stockholm.Upplevelserna från Europaturnéen gestaltar Maya Angelou i tredje delen i sviten av självbiografier, Sång för livet. Hon skriver: Musiken är min tillflykt. Jag kan krypa in i mellanrummet mellan noterna och kröker min rygg mot ensamheten.1957 medverkar Maya Angelou i filmen Calypso Heat Wave och ger ut albumet Miss Calypso där hon sjunger. Billie Holiday säger året efter till Maya Angelou: Du kommer att bli berömd, men det blir inte för din sång.Maya Angelou återvänder till USA, sjunger in flera skivor och vinner tre Grammys för sina album. 1961 spelar hon en av karaktärerna i Jean Genets off-Broadway-pjäs The Blacks tillsammans med bl a Abbey Lincoln och Cicely Tyson. De gästspelar i Berlin och Genéve.Maya Angelou flyttar med den sydafrikanske frihetskämpen Vusumzi Make till Kairo där hon fungerar som redaktör vid veckomagasinet The Arab Observer.Efter ett år bosätter hon sig med sonen Guy i Accra i Ghana. Vinden vänder igen då sonen, efter en bilolycka blir förlamad och rullstolsburen. De stannar i Ghana under några år och Maya Angelou arbetar vid universitetet, hon är aktiv i den afroamerikanska utlandskolonin, hon är redaktör för The African Review, frilansskribent för Ghana Times, jobbar för Radio Ghana och skådespelar på Ghanas Nationalteater.Angelou var så uppskattad att hon fick sitt eget frimärke i Ghana. Där möter hon medborgarrätts-aktivisten Malcolm X. Han ber henne komma med hem till USA för att bygga upp Organisationen för afro-amerikansk enighet, OAAU.Strax efter hemkomsten till USA mördas Malcolm X av en av sina egna.Några år senare ber Martin Luther King Jr Maya Angelou att organisera en marsch. Marschen skjut upp. På hennes 40-årsdag, den 4 april 1968, skjuts Martin Luther King Jr till döds. Hon blir så chockad att hon slutar fira sina födelsedagar under flera år. Vinden vänder ånyo på ett brutalt sätt.My guilt made music with the tears läser Maya Angelou i sin dikt My guilt - Min skuld,där hon nämner Malcolm X, och Martin Luther King Jr They fought too hard, they loved too well. My crime is Im alive to tell. De kämpade för hårt, de älskade för väl. Mitt brott är att jag lever och kan berätta.Maya Angelou skriver det första filmmanus som någonsin skrivits av en svart kvinna. Filmens titel är Georgia, Georgia och den produceras 1972 av ett svenskt filmbolag och regisseras av svenske regissören och filmkritikern Stig Björkman.Maya Angelou författar även en TV-serie i tio delar om bluesen och det afroamerikanska kulturarvet och 1977 spelar hon Kinta Kuntes farmor Yaisa i den banbrytande TV-serien Roots - Rötter av Alex Hayley.När Bill Clinton svärs in i Vita huset 1993 reciterar Maya Angelou sin dikt On the pulse of morning under ceremonien.Ljudkonstnären Yvette Jackson möter Maya Angelou i highschool. Angelou läser ur sina diktsamlingar och håller ett inspirerande tal. Yvette är en av få elever som får möta henne efteråt.Som 15-åring kände sig Yvette illa till mods efter att ha läst boken Jag vet varför burfågeln sjunger.- Varför måste Maya Angelou berätta sanningen om alla dessa tragiska och plågsamma upplevelser hon haft? Det frågade sig Yvette Jackson förbittrat. Men efter att ha fått höra och möta Maya Angelou personligen blev Yvette lugnad och fick t o m en kram av poeten efter samtalet.Yvette Jacksons egna musikaliska kompositioner är mycket inspirerade av Maya Angelous inställning till sanning och verklighet. Även om hon ännu inte använt Angelous egen röst i sina ljudspel så använder Yvette dokumentärt material; röster och ljud från dagsaktuella, politiska eller sociala teman.I Radiospelet Invisible People komponerade Yvette Jackson in svarta prästers och professorers hate speech, där de skrev och uttalade sig föraktfullt angående president Obamas stöd till samkönade äktenskap. Obama kallades bl a the first gay president och afroamerikaner uppmanades att inte rösta på Obama.- Ett annat ämne var det faktum att flera afroamerikanska kvinnor hade blivit mördade då de antogs vara lesbiska, säger Yvette Jackson.- Maya Angelous röst har en alldeles egen timbre; det är ett mycket distinkt och unikt instrument. Hennes sätt att läsa; pauserna mellan fraserna och rummet mellan orden. Det är musik, säger Yvette Jackson.- För Maya Angelou var musik mycket viktigt. Fast, jag tror inte på den där stereotypen att alla svarta människor kan sjunga, säger tonsättaren och dirigenten Renée Bakeroch lägger upp ett gapskratt. Men det råkar faktiskt vara sant när det gäller Maya Angelou, säger hon. Inte bara sjöng hon bra, hon var också en professionell dansare. En helt igenom fullfjädrar artist med musik i sin själ.- Hennes poetiska uttryck glider av tungan likt en musikalisk fras. Det sker en mjukhetnär en poet, en musiker eller en dansare, när människor som Maya Angelou, kommer fram i världen. När du upplever den här mjukheten så förändras du och meningen med ditt liv, säger Renée Baker.När President Obama 2011 hedrade henne med Presidentens Frihetsmedalj, USAs främsta civila pris, sa Obama: Barndomens lidanden och övergrepp fick henne att sluta prata men stämman hon senare fann hjälpte generationer av amerikaner att finna sin regnbåge bland molnen och inspirerade resten av oss att få fram det bästa i oss.Själv sa Maya Angelou: Det spännande är inte att endast överleva, utan att blomstra med lidelse, medkänsla, humor och elegans.Maya Angelou avled efter flera års sjukdom den 28 maj 2014 i sitt hem i North Carolina.Flera rappare och andra musiker har genom årens lopp samplat Maya Angelou eller nämnt henne i sina texter, t ex Alicia Keys, Kanye West, Talib Kweli, Lupe Fiasco,Kendrick Lamar, Nicki Minaj och The Roots.Låtlista:12:03 Nina Simone - Wild Is The Wind Album: Don'T Let Me Be Misunderstood Kompositör: Dimitri Tiomkin Bolag: MERCURY 12:05 Maya Angelou, Buckshot Lefonque - I Know Why The Caged Bird Sings Album: Urban Soul Kompositör: Branford Marsalis Bolag: EPIC 12:07 Maya Angelou, Buckshot Lefonque - I Know Why The Caged Bird Sings Album: Urban Soul Kompositör: Branford Marsalis Bolag: EPIC 12:09 Maya Angelou, Buckshot Lefonque - I Know Why The Caged Bird Sings Album: Urban Soul Kompositör: Branford Marsalis Bolag: EPIC 12:10 Maya Angelou - Tears Album: Black Pearls: The Poetry Of Maya Angelou Kompositör: ? Bolag: RHINO RECORDS 12:15 Maya Angelou, Az Yet - Still I RiseAlbum: Caged Bird Song Kompositör: Van Jewell, Shawn Rivera Bolag: SMOOCH MUSIC 12:19 Maya Angelou, Az Yet - Still I RiseAlbum: Caged Bird Song Kompositör: Van Jewell, Shawn Rivera Bolag: SMOOCH MUSIC 12:21 Maya Angelou - When You Come To MeAlbum: Black Pearls: The Poetry Of Maya Angelou Kompositör: ? Bolag: RHINO RECORDS 12:22 Alexander Smallens, Leontyne Price, Helen Colbert, Helen Thigpen, Helen Dowdy, Cab Calloway, Howard Roberts, Ray Yates, William Warfield, John Mccurry, Joseph James, William Weasy, Moses Lamar, The Ev - Porgy And BessAlbum: Porgy & Bess Kompositör: George Gershwin Bolag: GUILD 12:25 Maya Angelou, Tommy Tedesco, Al Bello - Pusch Ka Pici PiAlbum: Miss Calypso Kompositör: Louis Jordan, Walt Merrick, Joe Willoughby Bolag: LIBERTY 12:27 Maya Angelou - Harlem HopscotchAlbum: Black Pearls: The Poetry Of Maya Angelou Kompositör: ? Bolag: RHINO RECORDS 12:29 Maya Angelou - AfricaAlbum: Caged Bird Song Kompositör: Van Jewell, Shawn Rivera Bolag: SMOOCH MUSIC 12:32 Maya Angelou - My GuiltAlbum: Black Pearls: The Poetry Of Maya Angelou Kompositör: ? Bolag: RHINO RECORDS 12:39 Maya Angelou - The Thirteens (Black)Album: Black Pearls: The Poetry Of Maya Angelou Kompositör: ? Bolag: RHINO RECORDS 12:40 Yvette Jackson - Invisible People DeliveranceKompositör: Yvette Jackson 12:44 Maya Angelou - Black OdeAlbum: Black Pearls: The Poetry Of Maya Angelou Kompositör: ? Bolag: RHINO RECORDS 12:45 Chicago Modern Orchestra Project, Renee Baker - Itadakimasu (I Humbly Receive)Kompositör: Reneé Baker 12:49 Maya Angelou - Phenomenal WomanAlbum: In Their Own Voices (3) Kompositör: ? Bolag: RHINO 12:53 Maya Angelou - On AgingAlbum: Caged Bird Song Kompositör: Van Jewell, Shawn Rivera Bolag: SMOOCH MUSIC 12:56 Talib Kweli - Get By Album: Quality Kompositör: Talib Kweli Greene, K West Bolag: MCA RECORDS 12:56 Alicia Keys - Caged Bird Album: Songs In A Minor Kompositör: Alicia Keys Bolag: J RECORDS 12:57 Maya Angelou - Poem 3 Album: Black Pearls: The Poetry Of Maya Angelou Kompositör: ? Bolag: RHINO RECORDS

Tollans musikaliska
Eartha Kitt fördömdes av både vita och svarta

Tollans musikaliska

Play Episode Listen Later Feb 16, 2016 35:53


Om Eartha Kitt, kattkvinnan som gick i exil. Med gaytenor Rickard Söderberg, tonsättarna Renée Baker och Yvette Jackson. Tredje delen av "När vinden vänder". Birgitta Tollans programserie "När vinden vänder" handlar om människor som lyckades förverkliga sig och sina musikaliska drömmar mot alla odds.Medverkar gör operasångaren och opinionsbildaren Rickard Söderberg från Malmö, dirigenten och tonsättaren Renée Baker från Chicago och ljudkonstnären Yvette Jackson från San Diego.Citat direkt från Eartha Kitt, som skrev fyra självbiografier:Jag är inte kall, bara litet avdomnad ibland och det beror på min barndom.Jag har ingen ras, trosbekännelse eller färg. Jag tillhör alla!Ett av mina motton är att inte vara rädd för mig själv, mina tankar eller mina åsikter.Mitt liv kan summeras i sex ord: Rejected, ejected, dejected, used, accused, abused Avvisad, utstött, nedslagen, begagnad, utpekad, skymfad.Eartha Kitt föds som Eartha Mae Keith 1927. Hennes efternamn är en förkortning av kitten, kattunge, och hennes signum är ett speciellt kurrande läte.Eartha Kitt växer upp under eländiga förhållanden på en bomullsplantage i en liten stad som hette North i South Carolina, i den amerikanska södern. Förmodligen är hon resultatet av en våldtäkt. Hennes mor Anna Mae är en mix av afroamerikansk och Cherokee-indiansk härkomst. Fadern är okänd för henne, förmodligen en vit farmare. Modern döper henne Eartha av jord - eftersom bomullsskörden är bra det året hon föds.När hon är 71 år gammal vänder vinden för Eartha Kitt då hon får reda på sin exakta födelsedatum. Hon sätter igång en rättsprocess för att få namnet på sin biologiske far. Myndigheterna målar dock över faderns namn med svart färg på födelseattesten och förvägrar på så sätt Eartha Kitt att få kännedom om honom. Dottern Kitt Shapiroskriver senare: De skyddade den vite mannen. De hade aldrig gått igenom allt detta besvär för att skydda en svart man.Kitt Shapiro skriver också: Att 1927 i amerikanska Södern vara en ljushudad person bland svarta, var lika fasansfullt som att vara svart bland vita. Eartha kallades den gula flickan och ansågs, fastän hon bara var ett barn, för att tro att hon var förmer än andra. Eartha missbrukades, hon skymfades och blev kränkt och misshandlad både psykiskt och fysiskt.När Eartha Kitt är 8 år vänder vinden för henne, kanske för första gången: modern gifter sig och styvfadern förbjuder Eartha att leva tillsammans med dem eftersom hon är bi racial, alltså av s k blandras. Hon blir omhändertagen av en moster Rosa, vars släktingar dock fortsätter skymfningarna och tvingar barnet Eartha att arbeta på bomullsfälten. Kort därefter avlider Earthas mamma - modern blir dödligt förgiftad.- Åh, jag måste vara försiktig här, förklarar afroamerikanska dirigenten och tonsättarenReneé Baker från Chicago i programmet. Det där med identiteter och att vara sprungen ur två s k raser är fortfarande ett känsligt ämne i USA. Om Eartha Kitt hade varit ljusare, och kunnat passerat som vit, så hade hon kanske haft ett annorlunda liv. Men Eartha var inte vit nog och hade negroida drag. Jag är säker på att Eartha Kitt bar på en osäkerhet eftersom hon inte blev fullt accepterad i något läger, anser Renée Baker.-I USA bestämmer lagen att du skall kategoriseras som svart om du har en enda droppe svart blod i dig. Sanningen är ju att ingen av oss är oblandad. Vad är en ren svart person, vad är en total afroamerikansk människa? De flesta kände inte till att Eartha Kitt var av s k blandras, eftersom svarta människor finns i många olika schatteringar, förklarar Renée BakerLjudkonstnären från San Diego, Yvette Jackson, ser intervjuer med Eartha Kitt på YouTube och blir nyfiken på henne.- Eartha Kitt är originell och gåtfull, säger hon. Hennes unika sätt att kommunicera med rösten, där rytmiken går sin egen väg, hindrar inte att hon framstår som en operadiva.- Jag ser in i hennes fantastiska ögon och hör henne säga väl avvägda ord. Och tänker: vad är det som pågår inom henne? Vilka erfarenheter har lett henne hit? Vad är upphovet till hennes mystik? frågar sig Yvette Jackson, som fascineras av starka, svarta kvinnor som inte är konforma, utan sig själva. Eartha Kitts frimodighet attraherar henne och påminner henne om artisten Grace Jones.Under större delen av 1950- och 60-talen varvar Eartha Kitt jazz- och nattklubbsuppträdanden med filmroller och tv-underhållning. Hon spelar till exempelCat Woman i Läderlappen, uppträder i ett hundratal länder och sjunger på ett tiotal språk, bl a svenska.I Sverige medverkar Eartha Kitt 1962 i tv-programmet Kaskad, producerad av Åke Falck. Det belönas med Guldrosen i Montreux, som bästa underhållningsprogram.1968 blir Eartha Kitt svartlistad i USA efter en alltför frispråkig kritik mot Vietnamkriget. Hon går i exil och lever under tio år i Paris och i London. Vinden vänder igen och i Europa växer hon som artist och i sin integritet.Hemma i USA är det de homosexuella och transsexuella männen som håller Eartha Kitts repertoar vid liv. De köper hennes skivor och mimar till dem på scenerna.Själv förespråkar Eartha Kitt mycket tidigt samkönade äktenskap och hon ger stödkonserter för organisationer som arbetar med HIV/AIDS-frågor. Hon blir även Unicefs taleskvinna för utnyttjade barn.En svensk opinionsbildare i HBTQ-frågor är operasångaren Rickard Söderberg. För honom är Eartha Kitt en stor inspirationskälla.- För henne var det självklart att fylla sitt artister med mening och budskap. Musiken var en plattform för att förändra världen. Eartha Kitt är fullständigt respektlös vad gäller rytm och ton. Hon använder hela röstens register, lågt som högt, och rör sig obehindrat mellan de olika rösterna. Hennes röst ryter och smeker. Ett helt gränslöst musicerande, säger Rickard Söderberg, vars favoritlåtar är C'est si bon och C'est Magnifique.- Vi kan utan tvekan jämföra Eartha Kitt med operasångerskan Maria Callas. De två förändrade sina egna genrer med viljan att gestalta på eget sätt. Många gånger tycker jag Eartha Kitt rent vokalt låter vackrare än Callas gjorde på den gamla tiden. Det får vi bara acceptera. Det är ingen värdering i det. Det är bara så som det är, anser Rickard Söderberg.Många av Eartha Kitts singlar från 50- och 60-talet är djupt sexistiska då hon är tvungen ställa upp på bilder att ligga på golvet på en djurhud med en påk i handen. Typisk rubrik är Sexy brunettes in hi fi.- Bilderna är vidriga, säger Rickard Söderberg. Eartha Kitt blev exotiserad, som om hon vore ett freak. På den här tiden gjorde man det grövre än idag. Hon hade inte lika många val som andra artister på den tiden. Vi upplever dock inte Eartha Kitt som offer. Även om hon stoppas in i en speciell roll i en väldigt könsmaktsordnad miljö, så står hon stark på ett besynnerligt och fantastiskt sätt, anser Rickard Söderberg.1974 vänder vinden igen för Eartha Kitt. Det blir en triumfartade hemkomst från Paris tillBroadway i New York. Hon kallas nu Amerikas Älskarinna och säger själv: A man has always wanted to lay me down but he never wanted to pick me up Män vill alltid lägga ner mig men aldrig lyfta upp mig.Eartha Kitt vinner flera Emmy- och Tony-priser. Hon gör succé med diskolåten Where is My Man som ger henne en guldskiva. Hennes första. Och hösten 2006 är hon med i off-Broadway-musikalen Mimi le Duck.I recensionen i New York Times står att läsa: I föreställningen finns det endast en karaktär som är värd att nämnas: en biroll som lysande spelas av Eartha Kitt, två månader innan hon skall fylla 80 år!Eartha Kitt diagnostiseras med tjocktarmscancer. Den sista tiden arbetar hon aktivt tillsammans med  dottern Kitt Shapiro för att sprida kunskap om sjukdomen. De trycker upp blå band med texten Colon Cancer Awareness Se upp för tjocktarmscancer. Eartha Kitt är en aktivist in i det sista!Eartha Kitt dör juldagen 2008, 81 år gammal. Radiostationer över hela världen spelar då hennes anti-julsång Santa Baby. Låtlista:12:03 Billie Holiday, Harry Edison, Ben Webster, Jimmy Rowles, Barney Kessel, Red Mitchell, Alvin Stoller - Body And Soul Album: Holiday For Lovers Kompositör: Johnny Green Bolag: VERVE 12:05 Eartha Kitt - C'Mon A My House Album: C'Mon A My House Kompositör: Ross Bagdasarian, William Saroyan Bolag: SUBURBAN SQUIRE 12:06 Eartha Kitt, Henri René - Thursday's Child Album: Just An Old Fashioned Girl Kompositör: Elisse Boyd, Murray Grand Bolag: ARIOLA EXPRESS 12:08 Eartha Kitt, Danny James - The Blues Album: Eartha Kitt Live On Broadway Kompositör: Duke Ellington Bolag: CHANT DU MONDE               12:10 Eartha Kitt - My Heart Belongs To Daddy Album: My Greatest Songs Kompositör: Cole Porter Bolag: RCA 12:18 Eartha Kitt - Oh John Please Don'T Kiss Me Album: Oh John Please Don'T Kiss Me Kompositör: Fred Ebb, Phil Springer Bolag: HHH LICENSING 12:23 Grace Jones - Walking In The Rain Album: Private Life: The Compass Point Sessions (2) Kompositör: Harry Vanda, George Young Bolag: ISLAND 12:25 Eartha Kitt, Danny James - I Want To Be Evil Album: Eartha Kitt Live On Broadway Kompositör: Lester Judson, Raymond Taylor Bolag: CHANT DU MONDE 12:27 Eartha Kitt, Sanford Gold, Egon Kjerrman - Rosenkyssar Album: Minns Vårt 50-Tal Kompositör: Åke Gerhard Bolag: EMI 12:29 Eartha Kitt - Just An Old-Fashioned Girl Album: My Greatest Songs Kompositör: Marv Fisher Bolag: RCA  12:32 Rickard Söderberg - Juditha Triumphans Devicta Holofernis Barbarie: Nr 27 Del 2, "Armatae Face" Album: Castrato Arias Kompositör: Antonio Vivaldi Bolag: RICKARD SÖDERBERG 12:35 Eartha Kitt - C'Est Si Bon Album: Something's Gotta Give Kompositör: Henri Betti Bolag: COLUMBIA 12:39 Eartha Kitt, Tony Osborne - C'Est Magnifique Album: C'Est Magnifique Kompositör: Cole Porter Bolag: COLUMBIA 12:44 Eartha Kitt, Bronski Beat - My Discarded Men Album: I'M Still Here Kompositör: Steve Bronski, Eartha Kitt Bolag: ARIOLA 12:47 Maria Callas, Georges Pretre, Franska Radions Nationalorkester (Paris) - Carmen: Nr 5, Akt 1, "L'Amour Est Un Oiseau Rebelle" Album: La Divina Kompositör: Georges Bizet Bolag: EMI 12:50 Eartha Kitt, Danny James - Uska Dara Album: Eartha Kitt Live On Broadway Kompositör: Trad Från Turkiet Bolag: CHANT DU MONDE 12:54 Eartha Kitt - Where Is My Man Album: Where Is My Man Kompositör: Jacques Morali, Bruce Vilanch, Fred Zarr Bolag: MEGA 12:56 Eartha Kitt - Santa Baby Album: Driving Miss Daisy Kompositör: Joan Javits, Philip Springer, Tony Springer Bolag: VARESE SARABANDE

Tollans musikaliska
Om Meredith Monk - hennes röst och hennes speciella sätt att förhålla sig till musik.

Tollans musikaliska

Play Episode Listen Later Jan 28, 2016 39:08


Birgitta Tollans exklusiva möte med den legendariska röstkonstnären, kompositören, filmskaparen och dansaren Meredith Monk i hennes hem och "loft" på femte våningen i stadsdelen Tribeca i New York. Meredith Monk fyllde 73 år 2015, samma år som hon firade 50 år som artist i musikens tjänst. Hon är en av USAs nu levande främsta kompositörer/exekutörer. En levande legend.- Jag föddes i New York, men jag tycker att min musik är ett slags motgift mot New York. Min musik är för det mesta pastoral. Själva staden har inte inspirerat mitt klangliga uttryck.-Rösten är ett instrument. Det upptäckte jag i mitten av 60-talet. Numera ser jag instrumenten som röster. Till klassiska musiker som inte alltid förstår mina noter och partitur säger jag What you see is not what you get in my music. Noterna visar inte allt det som min musik är. Trots detta upplever jag att min grundläggande identitet är kompositörens, säger Meredith Monk. Meredith Monk har under 50 år arbetat med dans och en mängd etniska sånguttryck från hela världen. Över 100 filmer, operor, baletter och skivor har hon skapat genom åren. Några av de främsta heter Book of Days, Dolmen Music, mercy, impermanence, ATLAS, Stringsongs med Kronoskvartetten, Do You Be och Songs of Ascension.Meredith Monk har kallats "Röstens magiker" och säger själv att hon "arbetar mellan sprickorna, där rösten börjar dansa och kroppen börjar sjunga, där teater blir film."För Monk är rösten ett språk i sig, en gränslös värld att upptäcka. Hon sjunger sina egna ord för att slippa vara tvåspråkig.-Min musik är som poesi och rösten är hjärtat sätt att kommunicera", säger Meredith Monk.Meredith Monk berättar i programmet om hur hennes sångröst besjälats och fördjupats sedan hon blivit äldre. Nu gör hon en tidsresa in i sitt eget material, ger ut ny CD och samarbetar med Kronoskvartetten och dirigenten för San Franciscos symfoniorkester, Michael Tilson Thomas.I Meredith Monks senaste CD, Songs of Ascension, Uppstigandets sånger handlar det om rörelser, förflyttningar I rummet, i landskapet. Hon förundras över hur de flesta religioner dyrkar en "högre" makt, inte en "lägre", som moder jord, t ex. Himlen är där uppe och helvetet är där nere. Upp och ner har dock ingen betydelse för Meredith Monk, som anser att allting är heligt, t o m den kopp kaffe hon dricker vid intervjun.Meredith Monks senaste komposition har titeln WEAVE for Two Voices, Chamber Orchestra and Chorus och hade världspremiär 2010 med St. Louis symfoniorkester. 2011 utnämndes Meredith Monk av public service-radion I USA till en av de främsta 50 rösterna någonsin.On Behalf of Nature, uruppförd i Los Angeles 2013, är en helaftonsföreställning en poetisk meditation över vår globala miljö och klimatet. Här frammanar Meredith Monk den buddhistiska idéen om att olika sfärer samverkar; den mänskliga, den andliga och naturen. Hon har samarbetat med sin Vokalensemble under många, många år.Låtlista: I Love New York             MadonnaSpår 5Confessions on a Dance Floor ShiftMeredith MonkSpår 5Meredith Monk. Todd Reynolds String Quartet    Songs Of AscensionECM New Series ECM 2154 B0015569-02 do you beMeredith MonkSpår 5Meredith Monk                "Do You Be"ECM New Series ECM 1336 831 782-2 madwomen's visionMeredith MonkSpår 13Meredith Monk"Book of Days"ECM New Series ECM 1399 839 624-2 BiographyMeredith MonkSpår 4Meredith MonkDolmen MusicECM New Series ECM 1197 825 459-2 Little BreathMeredith MonkSpår 3 Meredith Monk, mflImpermanenceECM New Series ECMB0010815-02 2026 LiminalMeredith MonkSpår 4Meredith MonkImpermanenceECM New Series ECMB0010815-02 2026 FathomMeredith MonkSpår 20Meredith MonkSongs Of AscensionECM New Series ECM 2154 B0015569-02 Clusters 1  Meredith MonkSpår 1Meredith MonkSongs Of AscensionECM New Series ECM 2154 B0015569-02 Cloud CodeMeredith MonkSpår 4Meredith MonkSongs Of AscensionECM New Series ECM 2154 B0015569-02Clusters 3Meredith MonkSpår 18Meredith MonkSongs Of AscensionECM New Series ECM 2154 B0015569-02 MappingMeredith MonkSpår 6Meredith MonkSongs Of AscensionECM New Series ECM 2154 B0015569-02 20 FathomMeredith MonkSpår 20Meredith MonkSongs Of AscensionECM New Series ECM 2154 B0015569-02 Pacini - Ira del ciel (Irene o l'assedio di Messina)MariaSpår 2Cecilia BartoliBartoli - Maria MalibranDecca B000RPSVD6 Vessel An Opera Epic Little Epiphany - Sybil Meredith MonkSpår 12Meredith MonkFacing NorthECM New Series 1482 437 439-2 Autumn VariationMeredith MonkSpår 13Meredith MonkSongs Of AscensionECM New Series ECM 2154 B0015569-02 RespiteMeredith MonkSpår 16Songs Of AscensionECM New Series ECM 2154 B0015569-02

Tollans musikaliska
Patti Smith - "Livet är det äventyr vi själva designar"

Tollans musikaliska

Play Episode Listen Later Jan 19, 2016 59:12


Birgitta Tollans exklusiva intervju hemma hos Patti Smith i hennes townhouse i Greenwich Village i New York. Patti Smith är en punkikon med poetiska förtecken, som ser musiken som det stora universella språket; en symbol för det gudomliga, det mänskliga och det magiska.Patti Smith skrev den mytiska sången Gloria som en protest mot all organiserad religion. Idag ger hon fortfarande konserter, men är även författare och bildkonstnär. I programmet läser Patti Smith ur sina texter och berättar om sin musikaliska utveckling och vilka kompositörer och musiker som inspirerat henne. Patti Smith tar emot mig i sitt oansenliga townhouse mitt i det legendariska Greenwich Village. En kvinna som heter Andi öppnar dörren, Andi Ostrowe. Hon har samarbetat med Patti Smith sedan mitten av 70-talet; sjungit bakgrundskör, spelat percussion och var under en period roadie för Pattis band.Nerför trätrappan från sovrummet i övervåningen kommer en småhostande Patti Smith; i stickad grå mössa, flätor, blåjeans, vit skjorta och grå kofta. På fötterna har hon vadhöga boots. De hårda klackarna ekar mot trägolvet i det stora, ganska röriga rummet på undervåningen.Patti, som nu även verkar som fotograf, visar stolt upp en bildsvit hon fått publicerad i magasinet Elle, för vilket hon med sin polaroidkamera plåtat några franska skådisar och gode vännen Johnny Depp.- En intressant, men ovanlig uppgift för mig, säger Patti Smith.Den rödspräckliga katten, som jag känner igen från dokumentärfilmen om Patti Smith, Dream of Life, ligger lojt i fönsterkarmen. Kissen spejar ut mot skolan tvärs över den lilla gatan. Sedan promenerar katten fram till mig och hoppar upp i mitt knä.- Min katt är en abessinier och heter Kairo. Hon gillade dig väldigt snabbt, säger en fascinerad Patti Smith. Det förvånar mig. Men katter gillar att göra sina egna val, säger hon.Efter intervjun ställer vi oss i ett hörn, en bit från fönstret för att inte få motljus in i kameran. Pattis bokhyllor, flyttlådor och papperskassar kommer med på fotot. I bokhyllan finns små inramade porträtt, skrin med hemliga ting, fotoalbum, videoband och böcker.Innan vi går säger Patti Smith att hon är förvånad, hedrad och mycket lycklig över att få Polarpriset.- Detta prestigefyllda pris, säger hon. Av de hedersbetygelser jag fått i livet känner jag mig varken utvald eller speciell. Tvärtom, jag blir ödmjuk och funderar på hur jag skall kunna bevisa att jag är en värdig mottagare, säger Patti Smith.Låtlista: Wave Patti Smith Patti Smith m fl CD: WaveThe Coral Sea Patti Smith Patti Smith m fl CD: The Coral SeaLand Patti Smith Patti Smith m fl CD: LandWild Leaves Patti Smith Spår 10 Patti Smith m fl CD: Dream of LifeTutti Frutti Joe Lubin;Dorothy La Bostrie;Richard Penniman Little Richard, sång CD: Here's Little RichardThe Words that Maketh Murder PG Harvey PG Harvey, mfl CD-titel: The Words that Maketh MurderTosca, Act 2 - 1. Vissi D'Arte Puccini Spår 16 Maria Callas, sång. M fl. CD: Forever Maria CallasLittle emerald bird. Sången till Robert Mapplethorpe. Patti Smith Patti Smith, sång LiveinspelningFree Money Patti Smith, Lenny Kaye Patti Smith, m fl CD: HorsesPeople have the power Patti Smith, Fred 'sonic' Smith Patti Smith m fl CD: Dream of LifeBecause The Night Bruce Springsteen Spår 3 Patti Smith m fl CD: Easter1959 Patti Smith, Tony Shanahan Patti Smith, m fl CD: Peace and NoiseA Love Supreme John Coltrane John Coltrane, m fl Impulse! RecordsMercedes Benz Janis Joplin, Michael McClure Janis Joplin. M fl CD: JanisPoppies Patti Smith Patti Smith, m fl CD: Radio Ethiopiablack is the color of my true love's hair Trad. folk song, Appalachian Mountains Patty Waters, sång CD: PATTY WATERS SINGS ESP DISK ESP 1025-2 Star Spangled John Stafford Smith Spår 12 JIMI HENDRIX, m fl The Best of Woodstock [LIVE] Atlantic... Cat No:SD 500-2Radio Baghdad Patti Smith Patti Smith, m fl CD: Trampin'Gloria Patti Smith Spår: 1 Patti Smith, m fl CD: HorsesThe Jackson Song Patti Smith Patti Smith, m fl CD: Dream of Life

Tollans musikaliska
Romer och musik, del 5/5

Tollans musikaliska

Play Episode Listen Later Dec 15, 2015 39:28


Ungerske cimbalom-spelaren Rudi Lakatos kom till Sverige på 50-talet. Möt hans dotter Marika Nyström och barnbarnen Maria Nyström och Sebastian Lakatos. I sista avsnittet av Birgitta Tollans programserie Romer och musik medverkar f d sångerskan Marika Nyström, sångerskan och gitarristen Maria Nyström med artistnamnet The Naima Train och tonsättaren, musikern och musikläraren Sebastian Lakatos. De är svenska ättlingar till den ungerske cimbalom-spelaren Rodolphe Rudi Lakatos, som bosatte sig i Stockholm i början av 1950-talet. Rudi Lakatos hade ett långt engagemang på nattklubben Scherazade i Paris. Där gifte han sig 1950 med dragspelerskan, sångerskan och bandledaren May Marthall som han mötte på ett tåg i Sverige! 1946 hade hon bildat de legendariska Mälartöserna, berömda bl a för Skrattvisan där de skrattar i stämmor! De två syskonen har olika förhållanden till sitt romska, ungerska musikarv. Maria Nyström, barnbarn, som har komponerat programmets version av den romska nationalsången Djelem, Djelem: -Även om jag aldrig har träffat honom så har jag skrutit om honom hela mitt liv. Sen jag gick på dagis är största grejen att jag hade en sådan musikermorfar! Så stor och bra. Man bestämmer ju inte när man får födas... Det hade varit fint att träffa honom. Morfar är en stor förebild i och med att han var stolt över sin musikalitet och verkligen bejakade den! - Jag är stolt över att så många i min släkt, även min pappa, är musiker. För mig var det helt naturligt att jag skulle bli musiker. Det var av lust, utan tvång och diciplin. Så jag har en väldigt stark koppling till morfar utan att ha träffat honom. Han dog några år innan jag föddes. -Min egen musik är påverkad av den romska, det indiska. Jag har hört inspelningar med morfar och det han spelade var väldigt mycket soul, blues, väldigt mycket känsla, nån slags djup sentimentalitet...    Sebastian Lakatos, barnbarn, har bl a tonsatt stycket Son of Gregorio som är baserat på en sats ur tonsättaren Gregorio Allegris 9-stämmiga dubbelköriga verk Miserere. Lakatos har tagit ackordstrukturen i originalverket och arrangerat det med elektroniska klanger. Sebastian Lakatos gick elektroakustiska linjen vid Musikhögskolan i Stockholm och senare filmmusik-linjen på Dramatiska Institutet. Han är även nyutbildad musiklärare: -Det musikaliska arvet från morfar och hans bakgrund har aldrig varit speciellt närvarande hos mig. I vår familj pratade vi aldrig om att ha detta musikaliska arv eller vilken kultur han kom ifrån. Men jag tror att det faktum att han höll på med musik och var så virtuos som han var, har gjort det värdefullt att bli musiker i vår familj. -Stycket Den andra världen komponerade jag när jag började tänka på begreppet utanförskap. Jag berättar egentligen min egen historia där jag upplevt mig själv vara utanför många sociala kontexter som jag växte upp med. Redan i tidig skolålder upplevde jag mig själv som outsider. Jag hittade inte min plats bland mina jämnåriga. -Som musiklärare tycker jag det viktigast är att lära ut mångfalden i musiken. Att förstå varför en kulturs musik är så lik en annans kulturs musik. Det är ett uttryck för våra kulturers likheter och i förlängningen hur vi är som människor. Jag vill lära eleverna att låta sig inspireras av människor som har andra perspektiv. -Visst är det viktigt att lyfta fram den romska musiken men det är lika viktigt att lyfta fram modern hip hop eller rockmusik och jazzmusik genom historien som har sprungit ur kulturella förhållanden där det har funnits en medborgarrättslig kamp eller kamp för rättigheter.  -Jag vill utbilda eleverna i demokratiska värden och ha kulturella resonemang utifrån mångfalden i musik.   Marika Nyström, dotter: -Jag säger zigenarmusik. Det fanns en restaurant i Stockholm som hette Oxen Hungaria som låg på Malmskillnadsgatan. Pappa spelade där i tio säsonger med ett "zigenarkapell". Pappas bror Geza Lakatos spelade kontrabas i trion. Geza Lakatos spelade även in skivor som t ex plattan Songs In Swedish, med den lyriske tenoren Dagfin Malm. -Det var väldigt inne med den musiken just då. Det fanns en stolthet kring begreppet zigenarmusik efter kriget på 1950-talet med czardas, temperament, gulasch, eldig mystik, ja, hela kulturen runt det och det var poppis hos den tidens innefolk. -I början på 60-talet gjorde Hasse och Tage en revy som hett Gula Hund där det finns ett berömt nummer som heter Folkspillran, som handlar om "zigenare". Det är en drift med det svenska konceptet att bo i ett hyreshus, att man inte får höras, inte störa, inte finnas, och att den romska familjen måste byta namn till Smygebratt. Någonstans finns kritik där, men till det svenska! -Tage Danielsson spelar farfar i revyn och ensemblen sjunger Mustalainen Rudi Lakatos. De använder hans namn som ett exempel på zigenare, folkspillran, två gånger. Så säger Hasse Alfredsson: Tyst! Man sjunger inte, man spelar inte, man dansar inte i Sverige. Man håller sig tyst och lugn. -Det där att man sjöng Mustalainen Rudi Lakatos var jag kluven till som barn. Jag var mycket stolt över att Gula Hund sjöng detta, men samtidigt var det ihopkoppplat med nåt som var kontroversiellt. Pappa var inte svensk utan en ungersk musiker som satt på restaurant och var virtuos med den där röda västen och vita skjortan! Mamma sa alltid: "Prata inte med pappa om att han är zigenare."   -Och samtidigt: en taxichaufför berättade för mig att hon, en gång på 60-talet i restauranten på hotell Knaust i Sundsvall, hade varit gravid och mått mycket dåligt. Pappa hade då spelat speciellt för henne. "Jag glömmer det aldrig", sa taxichauffören. Där satt vi tjugo år senare i hennes taxi och jag grät, eftersom pappa just hade dött. Ja, det var pappa. Han hade förmågan att från scenen spela musik så att folk smällde av! Han var en riktig musikant!   Låtlista: 12:03 The Naima Train - Djelem Djelem 12:05 Rudi Lakatos, Folke Erbo - Delicado 12:10 Tage Danielsson, Gunnar Svensson - Farfars Tid 12:13 Tage Danielsson, Gunnar Svensson - Farfars Tid 12:13 Tage Danielsson, Gunnar Svensson - Farfars Tid 12:19 Bertil Boo, Rudi Lakatos - Var Barmhärtig (Mot Mig Älskling Grymma) 12:24 John Wilhelm Hagberg, Mälartöserna - Hi-Hi-Hi-Ha-Ha-Ha 12:26 John Wilhelm Hagberg, Mälartöserna - Hi-Hi-Hi-Ha-Ha-Ha 12:29 Bertil Boo, Rudi Lakatos - Sonja (Op 98) 12:33 The Naima Train - En Pyttenliten 12:36 Bireli Lagrene, Holzmano Lagrene, Stochelo Rosenberg, Hono Winterstein, Thomas Dutronc, Florin Niculescu, Diego Imbert - Otji Tjornyje 12:39 The Naima Train - Train In Reverse 12:41 Sebastian Lakatos - Son Of Gregorio 12:45 Lettiska Radiokören (Riga), Sigvards Klava - Miserere 12:45 Sebastian Lakatos - Son Of Gregorio 12:49 Sebastian Lakatos - Den Andra Världen 12:53 Sebastian Lakatos - Många Fördelar 12:58 Rudi Lakatos, Folke Erbo - Delicado

Musikmagasinet
Om Rudi Lakatos, cimbalom, och hans musicerande ättlingar i Sverige

Musikmagasinet

Play Episode Listen Later Dec 12, 2015 39:28


Ungerske cimbalom-spelaren Rudi Lakatos kom till Sverige på 50-talet. Möt hans dotter Marika Nyström och barnbarnen Maria Nyström och Sebastian Lakatos. Femte programmet av fem av Birgitta Tollan. I sista avsnittet av Birgitta Tollans programserie Romer och musik medverkar f d sångerskan Marika Nyström, sångerskan och gitarristen Maria Nyström med artistnamnet The Naima Train och tonsättaren, musikern och musikläraren Sebastian Lakatos. De är svenska ättlingar till den ungerske cimbalom-spelaren Rodolphe Rudi Lakatos, som bosatte sig i Stockholm i början av 1950-talet. Rudi Lakatos hade ett långt engagemang på nattklubben Scherazade i Paris. Där gifte han sig 1950 med dragspelerskan, sångerskan och bandledaren May Marthall som han mötte på ett tåg i Sverige! 1946 hade hon bildat de legendariska Mälartöserna, berömda bl a för Skrattvisan där de skrattar i stämmor! De två syskonen har olika förhållanden till sitt romska, ungerska musikarv.Maria Nyström, barnbarn, som har komponerat programmets version av den romska nationalsången Djelem, Djelem: -Även om jag aldrig har träffat honom så har jag skrutit om honom hela mitt liv. Sen jag gick på dagis är största grejen att jag hade en sådan musikermorfar! Så stor och bra. Man bestämmer ju inte när man får födas... Det hade varit fint att träffa honom. Morfar är en stor förebild i och med att han var stolt över sin musikalitet och verkligen bejakade den!- Jag är stolt över att så många i min släkt, även min pappa, är musiker. För mig var det helt naturligt att jag skulle bli musiker. Det var av lust, utan tvång och diciplin. Så jag har en väldigt stark koppling till morfar utan att ha träffat honom. Han dog några år innan jag föddes.-Min egen musik är påverkad av den romska, det indiska. Jag har hört inspelningar med morfar och det han spelade var väldigt mycket soul, blues, väldigt mycket känsla, nån slags djup sentimentalitet...  Sebastian Lakatos, barnbarn, har bl a tonsatt stycket Son of Gregorio som är baserat på en sats ur tonsättaren Gregorio Allegris 9-stämmiga dubbelköriga verk Miserere. Lakatos har tagit ackordstrukturen i originalverket och arrangerat det med elektroniska klanger. Sebastian Lakatos gick elektroakustiska linjen vid Musikhögskolan i Stockholm och senare filmmusik-linjen på Dramatiska Institutet. Han är även nyutbildad musiklärare:-Det musikaliska arvet från morfar och hans bakgrund har aldrig varit speciellt närvarande hos mig. I vår familj pratade vi aldrig om att ha detta musikaliska arv eller vilken kultur han kom ifrån. Men jag tror att det faktum att han höll på med musik och var så virtuos som han var, har gjort det värdefullt att bli musiker i vår familj.-Stycket Den andra världen komponerade jag när jag började tänka på begreppet utanförskap. Jag berättar egentligen min egen historia där jag upplevt mig själv vara utanför många sociala kontexter som jag växte upp med. Redan i tidig skolålder upplevde jag mig själv som outsider. Jag hittade inte min plats bland mina jämnåriga.-Som musiklärare tycker jag det viktigast är att lära ut mångfalden i musiken. Att förstå varför en kulturs musik är så lik en annans kulturs musik. Det är ett uttryck för våra kulturers likheter och i förlängningen hur vi är som människor. Jag vill lära eleverna att låta sig inspireras av människor som har andra perspektiv.-Visst är det viktigt att lyfta fram den romska musiken men det är lika viktigt att lyfta fram modern hip hop eller rockmusik och jazzmusik genom historien som har sprungit ur kulturella förhållanden där det har funnits en medborgarrättslig kamp eller kamp för rättigheter. -Jag vill utbilda eleverna i demokratiska värden och ha kulturella resonemang utifrån mångfalden i musik. Marika Nyström, dotter: -Jag säger zigenarmusik. Det fanns en restaurant i Stockholm som hette Oxen Hungaria som låg på Malmskillnadsgatan. Pappa spelade där i tio säsonger med ett "zigenarkapell". Pappas bror Geza Lakatos spelade kontrabas i trion. Geza Lakatos spelade även in skivor som t ex plattan Songs In Swedish, med den lyriske tenoren Dagfin Malm.-Det var väldigt inne med den musiken just då. Det fanns en stolthet kring begreppet zigenarmusik efter kriget på 1950-talet med czardas, temperament, gulasch, eldig mystik, ja, hela kulturen runt det och det var poppis hos den tidens innefolk. -I början på 60-talet gjorde Hasse och Tage en revy som hett Gula Hund där det finns ett berömt nummer som heter Folkspillran, som handlar om "zigenare". Det är en drift med det svenska konceptet att bo i ett hyreshus, att man inte får höras, inte störa, inte finnas, och att den romska familjen måste byta namn till Smygebratt. Någonstans finns kritik där, men till det svenska!-Tage Danielsson spelar farfar i revyn och ensemblen sjunger Mustalainen Rudi Lakatos. De använder hans namn som ett exempel på zigenare, folkspillran, två gånger. Så säger Hasse Alfredsson: Tyst! Man sjunger inte, man spelar inte, man dansar inte i Sverige. Man håller sig tyst och lugn.-Det där att man sjöng Mustalainen Rudi Lakatos var jag kluven till som barn. Jag var mycket stolt över att Gula Hund sjöng detta, men samtidigt var det ihopkoppplat med nåt som var kontroversiellt. Pappa var inte svensk utan en ungersk musiker som satt på restaurant och var virtuos med den där röda västen och vita skjortan! Mamma sa alltid: "Prata inte med pappa om att han är zigenare."  -Och samtidigt: en taxichaufför berättade för mig att hon, en gång på 60-talet i restauranten på hotell Knaust i Sundsvall, hade varit gravid och mått mycket dåligt. Pappa hade då spelat speciellt för henne. "Jag glömmer det aldrig", sa taxichauffören. Där satt vi tjugo år senare i hennes taxi och jag grät, eftersom pappa just hade dött. Ja, det var pappa. Han hade förmågan att från scenen spela musik så att folk smällde av! Han var en riktig musikant!

man men hans stockholm att sverige jag mamma rudi prata pappa gregorio redan hasse pappas visst romer sundsvall femte musikh miserere morfar lakatos tage danielsson malmskillnadsgatan dramatiska institutet maria nystr birgitta tollan musikmagasinet ungerske gula hund musicerande birgitta tollans
Musikmagasinet
Musik är passion och arbete, men även tröst och skydd mot lidande och diskriminering. - Robert Lakatos, ungersk pianist.

Musikmagasinet

Play Episode Listen Later Nov 21, 2015 41:19


Vi möter pianisten Robert Lakatos, författaren Lawen Mohtadi, sakkunnige Domino Kai, aktivisten Diana Nyman och Sven Hovmöller från "Hemlösa EU-migranter". Del 2 av 5 av Birgitta Tollan. Den prisbelönta radioproducenten Birgitta Tollans nya serie har titeln ”Romer och musik”. Fem program som visar den rika musikkultur som romer har bidragit med till vårt globala musikarv. Pianisten Robert Lakatos har 12 pianister i familjen. Hans far Béla Szakcsi Lakatos är en mycket känd pianist i Ungern. Robert Lakatos behärskar jazz, folkmusik och klassisk musik och planerar flera utgivningar av Bachs Pianokonserter. Tillvaron som musiker i Budapest och i hela Ungern, fr a för romska musiker, krymper för varje vecka. Robert blir deprimerad när han tänker på den politiska situationen i hemlandet. Han och hans fru, pianopedagog, vill flytta från Budapest p g a den starka antiziganismen i hemlandet. Robert Lakatos’ morbror flyttade också från Budapest. Han var den välkände violinisten Bela Babai, som från 1953 och under många år framåt spelade på Czardas Hungarian Restaurant på Waldorf-Astoria Hotel i New York. -Musik är passion och arbete, men även tröst och skydd mot lidande och diskriminering, säger Robert Lakatos. Författaren och och förläggaren Lawen Mohtadi skrev boken Den dag jag blir fri om författaren och medborgarrättsaktivisten Katarina Taikon och Lawen Mohtadi skrev manus till filmen Taikon. Katarina Taikon lärde sig läsa och skriva först som 26-åring, men blev en av Sveriges mest lästa författare. Hon skrev ett 20-tal böcker, varav 12 var barn- och ungdomsböcker om flickan Katitzi. Lawen Mohtadi kallar Katarina Taikon för ”Sveriges Martin Luther King”. - När Martin Luther King var i Sverige 1964 sammanfördes de två av unga fredsaktivister. King blev förvånad över att Sverige också hade problem med diskriminering och rasism och att en stor grupp i samhället inte hade bostäder. Katarina Taikon föddes i ett tält och förde en livslång kamp för romernas medborgerliga rättigheter i Sverige. Tillsammans med aktivister och kulturpersonligheter arbetade hon för att tömma tältlägren som romer bodde i och för romers rätt till skolgång, säger Lawen Mohtadi. Domino Kai är politisk sekreterare i Europaparlamentet och i riksdagen. Han var anställd hos Diskrimineringsombudsmannen i drygt sex år. Domino Kai är utbildad dramapedagog och för honom är kultur en viktig plattform för arbetet med minoriteters rättigheter. Han vill starta en Marshallplan för romer i Europa. -Jag blev riktigt medveten om att andra tycker att jag och vi romer är fel när jag var åtta år och var med min bror och mina föräldrar på ett fik i stan. En kvinna sa åt oss att vi skulle gå därifrån. Vår far uppmanade oss att lämna caféet och sa att "Det blir så ibland", berättar Domino Kai. Diana Nyman är den romska kvinna som blev utslängd från Hotell Sheratons frukostmatsal i Stockholm samma dag som hon skulle vara med och presentera regeringens Vitbok om diskriminering mot romer och annan antiziganism. Hon har varit aktivist i romska frågor i 20 år, ledamot i regeringens Kommission mot antiziganism, hon är ordförande i Romska Rådet i Göteborg och samrådspartner till Göteborgs Pilotkommunsprojekt, vilket skall visa vägen i arbetet för romsk inkludering. Hennes farbror Aleka Stobin arbetade i mer än 30 år aktivt för sitt folks rättigheter i samhället. Han valdes till ordförande i Stockholms Finska Zigenarförening i början av 1970-talet och blev den första ordföranden i Nordiska Zigenarrådet. -Aleka Stobins rättighetspatos har jag ärvt, säger Diana Nyman, som kämpar mot kränkningar och orättvisor, vilka ibland får henne att känna sig som en tredje klassens medborgare. Sven Hovmöller är vice ordförande i föreningen Hemlösa EU-Migranter, har gjort över 100 lägerbesök hos fr a rumänska romer i Stockholmsområdet. En enda gång har han hört någon av romerna spela musik. -Romer i Sverige idag är utsatta för avhysningar, våldsamma attacker och mord, precis som i Östeuropa, där romer lever i en enorm misär utan tillgång till rättigheter. I Sverige lägger myndigheterna ner miljontals kronor på att förstöra EU-migranternas läger. Med samma mål som under 1700-talet då "zigenare" inte fick vistas i Sverige: "Vi gör livet så outhärdligt för dem att de frivilligt lämnar landet", säger Sven Hovmöller, som har en plan över hur tiggarna på våra gator skulle kunna få ett drägligare liv. -Gör som i Sydafrikas kåkstäder. Hjälp människor med toaletter, elektricitet och enklare bostäder. Bygg gärna en gemensam lokal där de kan spela musik och ha svenskundervisning. Vi kan ge dem samhällsinformation om: sopsortering, allemansrätten, juridik, information om att man inte får röka i tunnelbanan, inte tigga aggressivt, inte förfölja folk. Vi skulle kunna upprätta läkarmottagning och preventivmedelsrådgivning. Många behöver tandvård, förklarar Sven Hovmöller. Romska grupper Romerna i Sverige är en heterogen grupp. Det finns många olika romska grupper och olika variationer av språket romani chib. Här presenteras några av dem: Resandefolket, räknas som en del av den romska minoriteten. Har levt i Sverige sedan 1500-talet, kanske ännu längre, och ofta sysslat med hantverk och försäljning. De flesta resande har, tvärtemot vad många tror, varit bofasta. Deras handelsresor har ofta varit korta i området. Resandefolket pratar en form av det romska språket romani. Romanofolket (resande som ser sig som romer) som kom till Sverige på 1500-talet. Romanofolket har också en egen dialekt, svensk romani. Svenska romer som kom i slutet av 1800-talet från Ryssland och Frankrike och blev kallade zigenare i Sverige. Finska romer som kom på 50-talet från Finland. Många förknippar alla romer med den finskromska kulturen, där kvinnorna har typiska romska dräkter, kalédräkten. Utomnordiska romer kom på 60-talet från Östeuropa, många hade överlevt förintelsen och kom från mycket fattiga förhållanden. Nyanlända romer har kommit under de senaste 20 åren, oftast från Balkan, Bulgarien och Rumänien, och ofta från mycket fattiga förhållanden.

Musikmagasinet
Hade vi inte haft musik, sång och dans hade vi nog inte överlevt. Kultur är en livlina. - Hans Caldaras

Musikmagasinet

Play Episode Listen Later Nov 17, 2015 36:35


Vi möter artisten Hans Caldaras och författaren Majgull Axelsson. Första programmet av fem av Birgitta Tollan. Den 14 november är det premiär för den prisbelönta radioproducenten Birgitta Tollans nya serie ”Romer och musik” i P2:s Musikmagasinet. Fem program som visar den rika musikkultur som romer har bidragit med till vårt globala musikarv.    -Vi möter romska artister och musiker som härstammar från romer, både svenska och från andra läder. I de fem programmen hör vi mycket vacker musik av romska musiker. Vi får fakta om romers ursprung och vandringar, om språken och om den diskriminering och de umbäranden som romer har tvingats utstå. Vi möter även författare och sakkunniga i romska frågor, säger Birgitta Tollan.    Den 8 april 1971, vid den första romska världskonferensen i London, bestämdes att just detta datum, 8 april, skulle bli romernas nationaldag. -Varje program inleds med en ny version av den romska nationalsången Gelem Gelem, vilket betyder ”Jag har vandrat långa vägar”. Den är komponerad av den serbiske, romske musikern arko Jovanovi. Många artister har spelat in den.    Flera internationellt kända och även mycket ”svenska” artister, som t ex Calle Jularbo, är romer och resandefolk. De första säkra nedskrivna uppgifterna om romer i Sverige är från 1512. Romer var förbjudna att invandra till Sverige mellan 1914 - 1954. De som fanns i Sverige tvingades bo i tält eller i "zigenarläger" fram till 1960-talet. De drabbades av tvångssteriliseringar och barnen tvångsomhändertogs. Rätt till skolgång och rätt till en fast bostad fick romer i Sverige först 1959. Inte förrän år 2000 blev romer en etnisk folkgrupp. Romer är alltså en av Sveriges officiella minoriteter och sedan 2005 räknas resandefolken i Sverige till romerna. I det första programmet den 14 november medverkar sångaren och författaren Hans Calderas, som 1972 var den allra första någonsin som gav ut en grammofonplatta i Sverige på språket romanes. Romané Djila är titeln. Författaren Majgull Axelsson skrev boken Jag heter inte Miriam om en romsk flicka i koncentrationsläger. Inte förrän 2012 invigdes minnesmonumentet i Berlin, över romer och sinti, efter nazisternas folkmord på närmare en miljon romer. Romska grupper Romerna i Sverige är en heterogen grupp. Det finns många olika romska grupper och olika variationer av språket romani chib. Här presenteras några av dem: Resandefolket, räknas som en del av den romska minoriteten. Har levt i Sverige sedan 1500-talet, kanske ännu längre, och ofta sysslat med hantverk och försäljning. De flesta resande har, tvärtemot vad många tror, varit bofasta. Deras handelsresor har ofta varit korta i området. Resandefolket pratar en form av det romska språket romani. Romanofolket (resande som ser sig som romer) som kom till Sverige på 1500-talet. Romanofolket har också en egen dialekt, svensk romani. Svenska romer som kom i slutet av 1800-talet från Ryssland och Frankrike och blev kallade zigenare i Sverige. Finska romer som kom på 50-talet från Finland. Många förknippar alla romer med den finskromska kulturen, där kvinnorna har typiska romska dräkter, kalédräkten. Utomnordiska romer kom på 60-talet från Östeuropa, många hade överlevt förintelsen och kom från mycket fattiga förhållanden. Nyanlända romer har kommit under de senaste 20 åren, oftast från Balkan, Bulgarien och Rumänien, och ofta från mycket fattiga förhållanden.

Musikmagasinet
Renässanskvinnan Maya Angelou. ”Försök att vara en regnbåge i någons moln.”

Musikmagasinet

Play Episode Listen Later May 11, 2015 44:54


Om Maya Angelou, författare, dansare och sångerska. Med tonsättaren Renée Baker och ljudkonstnären Yvette Jackson. Del 4 av 5 av Birgitta Tollan. Birgitta Tollans nya programserie "När vinden vänder" handlar om människor som lyckades förverkliga sig och sina musikaliska drömmar ”mot alla odds”. Medverkar gör dirigenten och tonsättaren Renée Baker från Chicago och ljudkonstnären Yvette Jackson från San Diego. Try to be a rainbow in someone's cloud – Försök att vara en regnbåge i någon annans moln. Ja, så lyder ett av Maya Angelous motton. Ett annat är: Jag har lärt mig att människor glömmer vad du sa och vad du gjorde, men människor glömmer aldrig hur du fick dem att känna. Maya Angelou skrev dikter, författade sju självbiografier, dansade, skådespelade, skrev filmmanus, sjöng och reciterade. Hon arbetade också under en kort period som servitris, som prostituerad och som hallick. Maya Angelous första självbiografi har titieln I know why the caged bird sings – Jag vet varför burfågeln sjunger. Den är tillägnad hennes son och ”alla löftets starka svarta fåglar som trotsar underläge och gudar och sjunger sina sånger”. I sitt poem Caged Bird – Burfågel skriver Maya Angelou bland annat: En burfågel kan sällan se ut genom gallret av ilska. Hans vingar är klippta och fötterna bundna, så han öppnar sin strupe och sjunger. Burfågeln sjunger om frihet. Maya Angelou föds 1928 som Marguerite Johnson i St. Louis, Missouri, USA, och dör 2014. Sitt förnamn tar hon efter sin brors smeknamn på henne, "My-a sister". Angelou väljer hon ur sin första makes namn, en grekisk musiker som heter Enistasios Angelos. Hon har kallats en renässanskvinna, karismatisk, passionerad, varm, vis och formidabel. Och elegant. En som kämpade för jämlikhet, tolerans och fred. En medborgarrättsaktivist som arbetade både med Malcolm X och Martin Luther King Jr. En förebild som förmedlade sina erfarenheter av att vara svart i USA. Vinden vänder första gången när Mayas far försvinner från hemmet och modern lämnar barnen till farmodern Anne Henderson i Stamps, Arkansas. Maya tillbringar sina tio första år där, i en av USA’s fattigaste regioner, och får djupa erfarenheter av rasåtskillnad och fördomar. Sju år gammal blir hon våldtagen av sin mors pojkvän. Mayas morbror dödar då våldtäktsförbrytaren. Detta blir ett djupt trauma för Maya. Hon blir stum och talar inte - under fem år! De här erfarenheterna skildrar hon i sin första bok: Jag vet varför burfågeln sjunger. Hon skriver: ”Jag var frivilligt stum. Jag hade en röst men vägrade att använda den. För när jag hörde att mammas pojkvän mördats så trodde jag att min stämma hade dödat en man och då vore det farligt att tala.” Romanen Jag vet varför burfågeln sjunger ges ut 1969. Det är hennes vän, den svarte, homosexuelle författaren James Baldwin, som uppmanar henne att börja skriva romaner. - Jag tror att Maya Angelou valde att vara stum av ren självbevarelsedrift. Vi vet alla att tungan är ett mäktigt vapen, säger tonsättaren och dirigenten Renée Baker från Chicago. Även om Maya Angelou aldrig hade öppnat munnen igen så hade hennes röst varit lika stark, och med det menar jag hennes budskap. Allt i hennes liv togs ifrån henne som liten. Ibland återhämtar sig människor aldrig från sådana upplevelser. Hennes kvinnostämma tonade dock aldrig bort. Vinden vänder igen när Maya under andra världskriget flyttar till San Francisco i Kalifornien. Hon får ett stipendium och studerar dans och skådespeleri vid California Labor School. Här tjatar Maya på ett av San Franciscos spårvagnsföretag så ihärdigt att de låter henne bli stadens första kvinnliga spårvagnskonduktör. Hon är endast 15 år och ett år senare föder hon sin son Guy efter ett one-night-stand med en kille i High School. Älskogen var ett forsknings-experiment, skriver hon senare. Maya Angelou börjar sjunga och dansa på olika nattklubbar i San Francisco och får förfrågan om att medverka i en ny Broadwayshow i New York. Ödet vill att hon samtidigt blir erbjuden en plats som rollfiguren/sopranen Clara i operan Porgy and Bess som är på väg till Europa. Maya Angelou väljer Porgy och Bess och vinden vänder igen! Londonpremiären går av stapeln på Stoll Theatre den 9 oktober 1952. Operan spelas till februari 1953 i Europa. Leontyne Price sjunger Bess, William Warfield sjunger Porgy och Cab Calloway gör kokainhandlaren Sporting Life. Den här operan, Porgy and Bess hade haft urpremiär i Boston 1935. Och sin Europa-premiär hade den vid Det Kongelige Opera i Köpenhamn 1943. Nazisterna ockuperar då Danmark så vid denna uppsättning spelas alla roller av vita artister med svartmålade ansikten, sk blackfaces. Efter 22 utsålda föreställningar lägger nazisterna ner Porgy and Bess i Köpenhamn. Helvita föreställningar spelas även 1945 och 1950 i Zürich och 1948 i Göteborg och Stockholm. Upplevelserna från Europaturnéen gestaltar Maya Angelou i tredje delen i sviten av självbiografier, Sång för livet. Hon skriver: ”Musiken är min tillflykt. Jag kan krypa in i mellanrummet mellan noterna och kröker min rygg mot ensamheten”. 1957 medverkar Maya Angelou i filmen Calypso Heat Wave och ger ut albumet Miss Calypso där hon sjunger. Billie Holiday säger året efter till Maya Angelou: ”Du kommer att bli berömd, men det blir inte för din sång.” Maya Angelou återvänder till USA, sjunger in flera skivor och vinner tre Grammys för sina album. 1961 spelar hon en av karaktärerna i Jean Genets off-Broadway-pjäs The Blacks tillsammans med bl a Abbey Lincoln och Cicely Tyson. De gästspelar i Berlin och Genéve. Maya Angelou flyttar med den sydafrikanske frihetskämpen Vusumzi Make till Kairo där hon fungerar som redaktör vid veckomagasinet The Arab Observer. Efter ett år bosätter hon sig med sonen Guy i Accra i Ghana. Vinden vänder igen då sonen, efter en bilolycka blir förlamad och rullstolsburen. De stannar i Ghana under några år och Maya Angelou arbetar vid universitetet, hon är aktiv i den afroamerikanska utlandskolonin, hon är redaktör för The African Review, frilansskribent för Ghana Times, jobbar för Radio Ghana och skådespelar på Ghanas Nationalteater. Angelou var så uppskattad att hon fick sitt eget frimärke i Ghana. Där möter hon medborgarrätts-aktivisten Malcolm X. Han ber henne komma med hem till USA för att bygga upp Organisationen för afro-amerikansk enighet, OAAU. Strax efter hemkomsten till USA mördas Malcolm X av en av sina egna. Några år senare ber Martin Luther King Jr Maya Angelou att organisera en marsch. Marschen skjut upp. På hennes 40-årsdag, den 4 april 1968, skjuts Martin Luther King Jr till döds. Hon blir så chockad att hon slutar fira sina födelsedagar under flera år. Vinden vänder ånyo på ett brutalt sätt. My guilt made music with the tears läser Maya Angelou i sin dikt My guilt - Min skuld, där hon nämner Malcolm X, och Martin Luther King Jr – They fought too hard, they loved too well. My crime is I’m alive to tell. De kämpade för hårt, de älskade för väl. Mitt brott är att jag lever och kan berätta. Maya Angelou skriver det första filmmanus som någonsin skrivits av en svart kvinna. Filmens titel är Georgia, Georgia och den produceras 1972 av ett svenskt filmbolag och regisseras av svenske regissören och filmkritikern Stig Björkman. Maya Angelou författar även en TV-serie i tio delar om bluesen och det afroamerikanska kulturarvet och 1977 spelar hon Kinta Kuntes farmor Yaisa i den banbrytande TV-serien Roots - Rötter av Alex Hayley. När Bill Clinton svärs in i Vita huset 1993 reciterar Maya Angelou sin dikt ”On the pulse of morning” under ceremonien. Ljudkonstnären Yvette Jackson möter Maya Angelou i highschool. Angelou läser ur sina diktsamlingar och håller ett inspirerande tal. Yvette är en av få elever som får möta henne efteråt. Som 15-åring kände sig Yvette illa till mods efter att ha läst boken Jag vet varför burfågeln sjunger. - Varför måste Maya Angelou berätta sanningen om alla dessa tragiska och plågsamma upplevelser hon haft? Det frågade sig Yvette Jackson förbittrat. Men efter att ha fått höra och möta Maya Angelou personligen blev Yvette lugnad och fick t o m en kram av poeten efter samtalet. Yvette Jacksons egna musikaliska kompositioner är mycket inspirerade av Maya Angelous inställning till sanning och verklighet. Även om hon ännu inte använt Angelous egen röst i sina ljudspel så använder Yvette dokumentärt material; röster och ljud från dagsaktuella, politiska eller sociala teman. I Radiospelet Invisible People komponerade Yvette Jackson in svarta prästers och professorers ”hate speech”, där de skrev och uttalade sig föraktfullt angående president Obamas stöd till samkönade äktenskap. Obama kallades bl a ”the first gay president” och afroamerikaner uppmanades att inte rösta på Obama. - Ett annat ämne var det faktum att flera afroamerikanska kvinnor hade blivit mördade då de antogs vara lesbiska, säger Yvette Jackson. - Maya Angelous röst har en alldeles egen timbre; det är ett mycket distinkt och unikt instrument. Hennes sätt att läsa; pauserna mellan fraserna och rummet mellan orden. Det är musik, säger Yvette Jackson. - För Maya Angelou var musik mycket viktigt. Fast, jag tror inte på den där stereotypen att alla svarta människor kan sjunga, säger tonsättaren och dirigenten Renée Baker och lägger upp ett gapskratt. Men det råkar faktiskt vara sant när det gäller Maya Angelou, säger hon. Inte bara sjöng hon bra, hon var också en professionell dansare. En helt igenom fullfjädrar artist med musik i sin själ. - Hennes poetiska uttryck glider av tungan likt en musikalisk fras. Det sker en mjukhet när en poet, en musiker eller en dansare, när människor som Maya Angelou, kommer fram i världen. När du upplever den här mjukheten så förändras du och meningen med ditt liv, säger Renée Baker. När President Obama 2011 hedrade henne med Presidentens Frihetsmedalj, USA’s främsta civila pris, sa Obama: Barndomens lidanden och övergrepp fick henne att sluta prata – men stämman hon senare fann hjälpte generationer av amerikaner att finna sin regnbåge bland molnen och inspirerade resten av oss att få fram det bästa i oss. Själv sa Maya Angelou: Det spännande är inte att endast överleva, utan att blomstra med lidelse, medkänsla, humor och elegans. Maya Angelou avled efter flera års sjukdom den 28 maj 2014 i sitt hem i North Carolina. Flera rappare och andra musiker har genom årens lopp samplat Maya Angelou eller nämnt henne i sina texter, t ex Alicia Keys, Kanye West, Talib Kweli, Lupe Fiasco, Kendrick Lamar, Nicki Minaj och The Roots. Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.

Musikmagasinet
Constance Mozart, grovt förtalad, men nu omvärderad hustru till tonsättaren Mozart

Musikmagasinet

Play Episode Listen Later May 11, 2015 39:58


Om Constance Mozart, förtalad hustru till kände tonsättaren. Musikvetaren Viveca Servatius och dirigenten Jane Glover. Del 1 av 5 av Birgitta Tollan. Birgitta Tollans nya serie "När vinden vänder" handlar om sex människor som lyckades förverkliga sig och sina musikaliska drömmar ”mot alla odds”. Medverkar gör svenska musikvetaren Viveca Servatius, författare till biografin Constance Mozart och brittiska dirigenten Jane Glover, som skrev Mozart's Women. Ordet Constance betyder trogen, trofast, noggrann, beständig. Det här programmet kommer att visa att Constance Mozart var just så. Dessutom mycket musikalisk – en god pianist och en ypperlig sångerska. I motsats till hur hon har skildrats av musikhistorikerna, nämligen som ointelligent, omusikalisk och som en försumlig och ovärdig hustru till Mozart. Constance Weber föds i Tyskland 1762 och gifter sig som 20-åring med Wolfgang Amadeus Mozart i Stephansdomen i Wien. De är gifta under drygt nio år och Constance föder i äktenskapet sex barn, varav fyra barn dör i späd ålder. Två söner överlever. ”Constance lever under en tid när kvinnornas rörelse- och yttrandefrihet alltmer inskränktes, men trots detta kan hon betraktas som musikhistoriens mest nedvärderade kvinna”, skriver musikforskaren Viveca Servatius i sin biografi Constance Mozart. -Min bild av Constance Mozart hade formats negativt genom Mozartbiografier och annan kurslitteratur på Musikvetenskapliga institutionen, berättar musikvetaren Viveca Servatius i programmet. -I den ena Mozartbiografin efter den andra framställdes Constance som den grå askungen, som genom Mozarts naiva kärlek långsamt växer in i rollen som ’den bortskämda fru Mozart’. Enligt dessa är Constance en konstig, lat, otrogen kvinna som inte förstår Mozarts storhet. Men så läser Viveca Servatius biografin 1791: Mozart's Last Year av Robbins Landon och hennes bild av Mozarts hustru förändras totalt. Dirigenten Jane Glover har dirigerat i operahusen över hela västvärlden, inte minst Mozartoperor. Under en period var hon konstnärlig ledare för London Mozart Players. -Den briljanta pjäsen Amadeus av Peter Schaffer blev den förfärliga filmen Amadeus av Miloš Forman. Filmen låtsas vara en sann historia. Personen som överlever moraliskt är Mozart, medan Constance skildras som ett blåst, vulgärt fnask, menar dirigenten Jane Glover. -Den person som startade förtalet av Constance, och som var den negativa mytens upphov, var Mozarts far Leopold Mozart, som i det längsta försökte hindra sonen att gifta sig med Constance Weber. Och musikhistorikerna svalde Leopolds obarmhärtiga lögner, förklarar Jane Glover. Constance är i verkligheten en bra tjej med en stark känsla för ekonomi. Hon är festlig och älskar livet, och mellan Constance och Wolfgang brinner en stark passion. Leopold Mozart avskyr Constances familj Weber. Hos dem musiceras det ständigt och två av Constances tre systrar, Josepha och Aloisia, är skickliga sångerskor, ja, Aloisia hyllas som sin tids viktigaste sopran. Äldsta systern Josepha blir den allra första Nattens Drottning i Mozarts opera Trollflöjten. Constance själv sjunger bl a sopransolot Et incarnatus est vid uruppförandet 1783, av den då ofullbordade Mozarts stora C-mollmässa, i Benediktinerkyrkan i Salzburg. En mycket svårsjungen mässa. Under åren med Constance skapar Wolfgang sina bästa verk. Vinden vänder 1791 när Constance, 29 år gammal, blir änka. Mozart avlider endast 35 år gammal. Constance överlever honom med mer än 50 år! För Constance vänder vinden återigen när hon efter Mozarts död möter den danske diplomaten Georg Nissen, som är utstationerad i Wien. 1809 gifter de sig och skapar ett harmoniskt, lyckligt äktenskap. De bosätter sig mellan 1810 och 1820 i hans hemstad Köpenhamn. Nissen skriver en biografi över Mozart och Constance ser till att biografin trycks efter Nissens död 1826. Constance ägnar största delen av sitt liv åt att promovera Mozarts musik och bevara hans musikaliska kvarlåtenskap. Det är bland annat hennes förtjänst att Mozarteum finns i Salzburg. Människor från hela världen vallfärdar till Salzburg för att se Mozarts änka Constance som, under sina sista år, spenderar somrarna i ett litet hus utanför stadens centrum. -Constance var en älsklig, modest kvinna. Hon njöt av att visa upp sin välskötta trädgård med alla blommor och hon visade känslosamt fram Mozarts kvarlåtenskap med stolthed och glädje, berättar Jane Glover. Constance dör i Salzburg 1842, 80 år gammal. Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.

Musikmagasinet
Eartha Kitt fördömdes av både vita och svarta

Musikmagasinet

Play Episode Listen Later Apr 18, 2015 35:32


Om Eartha Kitt, kattkvinnan som gick i exil. Med gaytenor Rickard Söderberg, tonsättarna Renée Baker och Yvette Jackson. Del 3 av 5. Birgitta Tollans nya programserie "När vinden vänder" handlar om människor som lyckades förverkliga sig och sina musikaliska drömmar ”mot alla odds”. Medverkar gör operasångaren och opinionsbildaren Rickard Söderberg från Malmö, dirigenten och tonsättaren Renée Baker från Chicago och ljudkonstnären Yvette Jackson från San Diego. Citat direkt från Eartha Kitt, som skrev fyra självbiografier: Jag är inte kall, bara litet avdomnad ibland och det beror på min barndom. Jag har ingen ras, trosbekännelse eller färg. Jag tillhör alla! Ett av mina motton är att inte vara rädd för mig själv, mina tankar eller mina åsikter. Mitt liv kan summeras i sex ord: Rejected, ejected, dejected, used, accused, abused – Avvisad, utstött, nedslagen, begagnad, utpekad, skymfad. Eartha Kitt föds som Eartha Mae Keith 1927. Hennes efternamn är en förkortning av kitten, kattunge, och hennes signum är ett speciellt kurrande läte. Eartha Kitt växer upp under eländiga förhållanden på en bomullsplantage i en liten stad som hette North i South Carolina, i den amerikanska södern. Förmodligen är hon resultatet av en våldtäkt. Hennes mor Anna Mae är en mix av afroamerikansk och Cherokee-indiansk härkomst. Fadern är okänd för henne, förmodligen en vit farmare. Modern döper henne Eartha – av jord - eftersom bomullsskörden är bra det året hon föds. När hon är 71 år gammal vänder vinden för Eartha Kitt då hon får reda på sin exakta födelsedatum. Hon sätter igång en rättsprocess för att få namnet på sin biologiske far. Myndigheterna målar dock över faderns namn med svart färg på födelseattesten och förvägrar på så sätt Eartha Kitt att få kännedom om honom. Dottern Kitt Shapiro skriver senare: ”De skyddade den vite mannen. De hade aldrig gått igenom allt detta besvär för att skydda en svart man”. Kitt Shapiro skriver också: ”Att 1927 i amerikanska Södern vara en ljushudad person bland svarta, var lika fasansfullt som att vara svart bland vita. Eartha kallades ”den gula flickan” och ansågs, fastän hon bara var ett barn, för att tro att hon var förmer än andra. Eartha missbrukades, hon skymfades och blev kränkt och misshandlad både psykiskt och fysiskt.” När Eartha Kitt är 8 år vänder vinden för henne, kanske för första gången: modern gifter sig och styvfadern förbjuder Eartha att leva tillsammans med dem eftersom hon är bi racial, alltså av s k blandras. Hon blir omhändertagen av en moster Rosa, vars släktingar dock fortsätter skymfningarna och tvingar barnet Eartha att arbeta på bomullsfälten. Kort därefter avlider Earthas mamma - modern blir dödligt förgiftad. - Åh, jag måste vara försiktig här, förklarar afroamerikanska dirigenten och tonsättaren Reneé Baker från Chicago i programmet. Det där med identiteter och att vara sprungen ur två s k raser är fortfarande ett känsligt ämne i USA. Om Eartha Kitt hade varit ljusare, och kunnat passerat som vit, så hade hon kanske haft ett annorlunda liv. Men Eartha var inte vit nog och hade negroida drag. Jag är säker på att Eartha Kitt bar på en osäkerhet eftersom hon inte blev fullt accepterad i något läger, anser Renée Baker. -I USA bestämmer lagen att du skall kategoriseras som svart om du har en enda droppe svart blod i dig. Sanningen är ju att ingen av oss är oblandad. Vad är en ren svart person, vad är en total afroamerikansk människa? De flesta kände inte till att Eartha Kitt var av s k blandras, eftersom svarta människor finns i många olika schatteringar, förklarar Renée Baker Ljudkonstnären från San Diego, Yvette Jackson, ser intervjuer med Eartha Kitt på YouTube och blir nyfiken på henne. - Eartha Kitt är originell och gåtfull, säger hon. Hennes unika sätt att kommunicera med rösten, där rytmiken går sin egen väg, hindrar inte att hon framstår som en operadiva. - Jag ser in i hennes fantastiska ögon och hör henne säga väl avvägda ord. Och tänker: vad är det som pågår inom henne? Vilka erfarenheter har lett henne hit? Vad är upphovet till hennes mystik? frågar sig Yvette Jackson, som fascineras av starka, svarta kvinnor som inte är konforma, utan sig själva. Eartha Kitts frimodighet attraherar henne och påminner henne om artisten Grace Jones. Under större delen av 1950- och 60-talen varvar Eartha Kitt jazz- och nattklubbsuppträdanden med filmroller och tv-underhållning. Hon spelar till exempel Cat Woman i Läderlappen, uppträder i ett hundratal länder och sjunger på ett tiotal språk, bl a svenska. I Sverige medverkar Eartha Kitt 1962 i tv-programmet Kaskad, producerad av Åke Falck. Det belönas med Guldrosen i Montreux, som bästa underhållningsprogram. 1968 blir Eartha Kitt svartlistad i USA efter en alltför frispråkig kritik mot Vietnamkriget. Hon går i exil och lever under tio år i Paris och i London. Vinden vänder igen och i Europa växer hon som artist och i sin integritet. Hemma i USA är det de homosexuella och transsexuella männen som håller Eartha Kitts repertoar vid liv. De köper hennes skivor och mimar till dem på scenerna. Själv förespråkar Eartha Kitt mycket tidigt samkönade äktenskap och hon ger stödkonserter för organisationer som arbetar med HIV/AIDS-frågor. Hon blir även Unicefs taleskvinna för utnyttjade barn. En svensk opinionsbildare i HBTQ-frågor är operasångaren Rickard Söderberg. För honom är Eartha Kitt en stor inspirationskälla. - För henne var det självklart att fylla sitt artister med mening och budskap. Musiken var en plattform för att förändra världen. Eartha Kitt är fullständigt respektlös vad gäller rytm och ton. Hon använder hela röstens register, lågt som högt, och rör sig obehindrat mellan de olika rösterna. Hennes röst ryter och smeker. Ett helt gränslöst musicerande, säger Rickard Söderberg, vars favoritlåtar är C'est si bon och C'est Magnifique. - Vi kan utan tvekan jämföra Eartha Kitt med operasångerskan Maria Callas. De två förändrade sina egna genrer med viljan att gestalta på eget sätt. Många gånger tycker jag Eartha Kitt rent vokalt låter vackrare än Callas gjorde på den gamla tiden. Det får vi bara acceptera. Det är ingen värdering i det. Det är bara så som det är, anser Rickard Söderberg. Många av Eartha Kitts singlar från 50- och 60-talet är djupt sexistiska då hon är tvungen ställa upp på bilder att ligga på golvet på en djurhud med en påk i handen. Typisk rubrik är Sexy brunettes in hi fi. - Bilderna är vidriga, säger Rickard Söderberg. Eartha Kitt blev exotiserad, som om hon vore ett freak. På den här tiden gjorde man det grövre än idag. Hon hade inte lika många val som andra artister på den tiden. Vi upplever dock inte Eartha Kitt som offer. Även om hon stoppas in i en speciell roll i en väldigt könsmaktsordnad miljö, så står hon stark på ett besynnerligt och fantastiskt sätt, anser Rickard Söderberg. 1974 vänder vinden igen för Eartha Kitt. Det blir en triumfartade hemkomst från Paris till Broadway i New York. Hon kallas nu Amerikas Älskarinna och säger själv: A man has always wanted to lay me down but he never wanted to pick me up – Män vill alltid lägga ner mig men aldrig lyfta upp mig. Eartha Kitt vinner flera Emmy- och Tony-priser. Hon gör succé med diskolåten Where is My Man som ger henne en guldskiva. Hennes första. Och hösten 2006 är hon med i off-Broadway-musikalen Mimi le Duck. I recensionen i New York Times står att läsa: “I föreställningen finns det endast en karaktär som är värd att nämnas: en biroll som lysande spelas av Eartha Kitt, två månader innan hon skall fylla 80 år!” Eartha Kitt diagnostiseras med tjocktarmscancer. Den sista tiden arbetar hon aktivt tillsammans med  dottern Kitt Shapiro för att sprida kunskap om sjukdomen. De trycker upp blå band med texten Colon Cancer Awareness – Se upp för tjocktarmscancer. Eartha Kitt är en aktivist in i det sista! Eartha Kitt dör juldagen 2008, 81 år gammal. Radiostationer över hela världen spelar då hennes anti-julsång Santa Baby. Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.

Musikmagasinet
Don't touch my tomatoes! Artisten Joséphine Baker, regnbågsmamma och motståndskvinna

Musikmagasinet

Play Episode Listen Later Apr 11, 2015 37:21


Om Joséphine Baker, sångerska, dansare, regnbågsmamma. Med fagottisten Monica Ellis och tonsättaren Renée Baker. Del 2 av 5 av Birgitta Tollan. Birgitta Tollans nya programserie "När vinden vänder" handlar om människor som lyckades förverkliga sig och sina musikaliska drömmar ”mot alla odds”. Medverkar gör fagottisten Monica Ellis i ensemblen Imani Winds från New York, pianisten Althea Waites från Los Angeles och dirigenten och tonsättaren Renée Baker från Chicago. Joséphine Bakers klassresa är gigantisk. Vinden vänder flera gånger. Från fattigdom och misär reser hon sig och blir den första afroamerikanska scenartist som når stjärnstatus. Joséphine Baker blir en av Europas mest populära och högst betalda artister - en riktig fashionista, som har en gepard som sällskapsdjur, blir filmstjärna, bor i ett slott med sina tolv adopterade barn och är bästis med furstinnan Grace av Monaco. Joséphine Baker föds 1906 och växer upp under små villkor i St Louis, Missouri. Hon arbetar som barnvakt och städerska hos rika, vita familjer redan som 8-åring. 1917, när Joséphine Baker är 11 år, upplever hon ett av de värsta rasistiska dåden i USA’s historia. Den s k Östra St Louis-massakern. Tusentals vita människor demolerar och bränner ner svarta människors hem och skjuter rakt in i folkmassor med afroamerikaner. Flera svarta lynchas efter utrop som ”Söderns negrer förtjänar en geniun lynchning”. Mellan 100 och 200 människor dör i de våldsamma upploppen, de allra flesta afroamerikaner. Sex tusen afroamerikaner blir hemlösa efter massakern. Händelserna i Östra St Louis satte outplånliga spår hos Joséphine Baker som under hela sitt vuxna liv aktivt arbetar mot rasism. Redan under sina föreställningar under 20-och 30-talen kräver hon i kontrakten att även svarta skall ha tillåtelse att komma till hennes föreställningar. Joséphine Baker vinner sin första danstävling vid 14 års ålder. I samband med det här turnerar hon I USA med Jones Family Band och Dixie Steppers. Hon flyttar till New York och uppträder i The Chocolate Dandies ett namn som används av en mängd olika jazzensembler USA på 1920- och 1940-talen. Som liten upplever pianisten Althea Waites de 1876 instiftade Jim Crow-lagarna i USA, vilka möjliggör segregationen. - Vi svarta förbjuds att använda samma toaletter, restauranter, dricksvattenfontäner, bussar ja, t o m kyrkor som vita. Det finns skiljeväggar mellan säten för vita och svarta i bussarna. Svarta kan inte prova kläder i varuhusen och det finns biografer för vita dit svarta aldrig får tillträde, berättar Althea Waites. Joséphine Baker står inte ut med segregationen i USA utan köper 1925 en enkel biljett till en atlantångare och går i exil i Paris. Hon är endast 19 år gammal. Blåskvintetten Imani Winds gav nyligen ut cd’n Joséphine Baker - A Life Of Le Jazz Hot!, med två sviter om artisten. - Nuförtiden känner många inte ens till Joséphine Baker. Därför ville vi ställa henne i rampjuset genom de scenshower vi satte upp med musiken från vår cd, berättar Monica Ellis, fagottist i ensemblen. - Artistkretsarna i USA under 30- och 40-talen begränsar henne. De är så inskränkta att en kvinna med en så stor personlighet är tvungen att finna en plats där de uppskattar hennes talang. -Vinden vänder helt på fransk mark och Joséphine Baker upplever för första gången att publiken inte bryr sig om hennes hudfärg utan istället ser henne som den artist hon är. Detta är Joséphins viktigaste vändpunkt och hon använder den till att skapa sin magnifika karriär, säger fagottisten Monica Ellis i programmet. Joséphine Baker inleder sin Parisvistelse med att framträda I föreställningen La Revue Nègre, Neger-revyn, på Théâtre des Champs-Elysées. Den ökända finalen, Vildens dans, väcker starka reaktioner hos vissa delar av publiken. Joséphine Baker dansar nämligen topless, endast iklädd fjäderboa vid stussen och huvudet. Hon har stora örhängen och skelar med ögonen. Jospéhine Baker har med sin dans skapat en skandalsuccé! - Vissa anser att Joséphine Baker tjänar pengar på att uttrycka parisarnas fördomsfulla syn på afroamerikaner som abnorma freaks som sysslar med pajaserier. Många svarta tar illa vid sig över den där driften med svarta kvinnors kroppar och deras bakdelar, säger dirigenten och tonsättaren Renée Baker, som bildade 50-personersgruppen Chicago Modern Orchestra Project. - Joséphine Baker blir extremt sexualiserad, speciellt av vita män. Själv ser hon inte enbart sig själv som sexobjekt, utan använder sig av det dramatiska, det provokativa och det som mest chockar publiken, säger Monica Ellis. - Jag förstår att hon gör så här för att visa att hon är en stor artist, helt enkelt! Hon använder de instrument hon har; sin kropp och sin skönhet. Nu kan vi se hela bilden och då är dessa uppträdanden bara ett utsnitt ur det bildspel som är hela hennes konstnärliga historia, förklarar fagottisten Monica Ellis. I Paris spelar Joséphine Baker in filmroller som Siren of the Tropics, Zou-Zou och Princessan Tam-Tam. 1935 tar hon sånglektioner inför sin roll som Dora, dottern till guvernören i Guadeloupe, i Offenbach’s komiska opera La Créole. 1936 gör hon än en gång succé. Denna gång med föreställningen La Folie du Jour – dagens galenskap - där hon dansar endast iklädd bh, strass och 16 konstgjorda bananer runt midjan. Här utför hon de kända Charleston-rörelserna där armarna korsas över knäna. En del ser de här gula frukterna som symboler för manliga könsorgan. Joséphine Baker får smeknamn som Svarta Pärlan, Brons Venus och Kreolgudinnna. Över hundra män friar till henne. Joséphine Baker är nu en av Europas mest populära och högst betalda artister och promenerar nedför Champs-Élysées med sin gepard Chiquita, gullar med sin get Toutoute eller dränker sin gris Albert i dyra parfymer. Hon återvänder till New York i mitten av 30-talet för att medverka i föreställningen Ziegfield Follies på Broadway. Det svarta samhället i Harlem hyllar hennes vistelse, men varken den vita publiken eller vita recensenter i USA accepterar att en afroamerikansk kvinna kan vara sofistikerad och glamorös. I New York Times kallas Joséphine Baker för “negerslinka”. Hon återvänder till Frankrike. Hon blir fransk medborgare 1937 och uppsäger samtidigt sitt amerikanska medborgarskap. - I Joséphin Bakers liv vänder vinden många gånger, anser fagottisten Monica Ellis. Bland annat när hon arbetar för den franska motståndsrörelsen under andra världskriget. Hon inser att hon är duglig även utanför scenen och filmduken och får visa vilken människovän hon är. Under nazisternas ockupation av Frankrike arbetar Joséphine Baker för den franska motståndsrörelsen genom att smuggla meddelanden bland sina notblad eller i underkläderna. - Joséphine Baker var en helt osannolik person att utföra den här typen av hemligt uppdrag, och det gjorde henne ännu ner undercover, skrattar Monica Ellis. Sångerskan använder smarta, listiga och varierande sätt att göra en insats för det hon tror på. Hon är en extraordinär kvinna. Joséphine Baker är en föregångare till Marilyn Monroe och Madonna. Eller en legering av dessa båda artistiska ättlingar. Men hur kunde då Joséphine Baker, som var så ensam i sitt slag, vara så extremt stark och målmedveten? - Elasticiteten hos ett förtryckt folk är speciell, förklarar Monica Ellis. Det sista du tänker på är att du är förtryckt. Du funderar ständigt på hur du skall komma ur din misär, hur du skall kunna förverkliga det du har inom dig; dina drömmar, ditt kall. Du tänker inte på svårigheterna utan på vad som ligger framför dig. Hur tiderna skall förändras, avslutar fagottisten Monica Ellis i blåskvintetten Imani Winds. Den 8 april 1975 firar Joséphine Baker sina 50 år som entertainer genom en revy på varitéteatern Bobino på Montparnasse, på Seines vänstra strand i Paris. Den är finansierad av bl a Grace av Monaco och Jacqueline Kennedy Onassis. Fyra dagar senare avlider Joséphine Baker i en hjärnblödning. Hon är knappt 69 år gammal. Paris hylllar henne med en begravning värd en statschef och skjuter en salut med 21 skott. Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.

Musikmagasinet
Afroamerikaner och konstmusik: "Inte olagligt att undvika svarta eller kvinnliga tonsättares verk"

Musikmagasinet

Play Episode Listen Later Feb 23, 2014 36:16


I det tionde och sista avsnittet i Birgitta Tollans serie How sweet the sound medverkar två tonsättare som varit betydelsefulla för hela den här serien: Renée Baker från Chicago och George Lewis från New York. De har hjälpt henne att finna fram till alla de fantastiska afroamerikanska tonsättare, musiker och dirigenter som hon mötte på sin resa i USA. Renée Baker är violast, tonsättare, dirigent och bildkonstnär. Hon var konsertmästare i Chicago Sinfonietta under 25 år, men som 50-åring bildade hon 50-personersgruppen Chicago Modern Orchestra Project eftersom hon ville höra sin egen musik spelas under sin livstid. – Vi spelar klassiskt, jazz och experimenterande musik. Och vi spelar mina kompositioner! Rasismen lever fortfarande i USA, enligt Renée Baker. – Den uppenbara, våldsamma och legala formen av rasism har bytts ut mot en subtilare, som är lättare att ignorera och förneka och därmed nästan lika allvarlig. Det är till exempel inte olagligt att undvika svarta tonsättares eller kvinnliga tonsättares verk. Du kan ställa orkestrar inför rätta, men det är både tidsödande och dyrt, och vilken konstnär vill göra det, undrar Renée Baker. Hennes verk Subtle Hues of Blackbirds - Subtila nyanser hos koltrastar gestaltar det faktum att koltrastar kommer i olika schatteringar. – Så har också människor olika färgnyanser i huden. Även inom en ras. Vi är alla mångfärgade! förklarar Renée Baker som tidigt förstod att hon ville spela klassisk musik, men nu skriver på sin första saxofonkvintett. – Som klassisk musiker hör du nästan aldrig det instrumentet. Jag håller på att lära mig att älska saxofon! Hennes DIVERTIMENTO NOTTE blu för Chicago Sinfonietta är en sprallig symfoni för symfoniorkester och jazzmusiker. Alla solon måste vara atonala. – Vår klassiska publik är begåvad och hungrig och klar för något nytt, tror Renée Baker som bland annat tackar The Art Ensemble of Chicago, Anthony Braxton, Meredith Monk och Pauline Oliveros för inspiration och spännande musik. – Deras exempel har gett mig tillåtelse att med integritet och äkthet göra det jag vill, avslutar Renée Baker. George Lewis är tonsättare, trombonist, författare och professor i Amerikansk musik vid Columbiauniversitetet. Dessutom gästprofessor vid University of California i Berkeley. Han är mentor för flera generationer musiker och kompositionselever. Lewis komponerade stycket Will to adorn, Viljan att smycka sig, efter en essä från 1934 av författaren och antropolgen Zora Neale Hurston. Det handlar om afroamerikanska kvinnor som traditionsenligt placerar prydnader ovanpå varandra, högt på huvudet. Det kan gälla hattar, sjalar eller håruppsättningar. – Jag är mindre intresserad av att hitta afroamerikanska tonsättares okända verk. Istället vill jag sätta fokus på de olika former musiken tagit på sin väg i vår globala tid, förklarar George Lewis, som speciellt gillar ljudkompositioner, interaktivitet och musik skapad av datorer. – I New York finns numera begåvade och ivriga unga musiker som bildar nätverk och designar egna ensembler. De heter International Contemporary Ensemble - ICE, Wet Ink, Yarn/Wire och Argento. De är öppna för musikalisk mångfald, genreöverskridanden och ansvarsfull improvisation, berättar George Lewis. Det är en stor förändring sedan tidigare då musiker ofta uppträdde som ett stort kollektiv av frilansare som ibland spelade nutida musik tillsammans. – Jag behöver en grupp kreativa musiker som uppför min musik och befinner sig i ständig, kritisk dialog med vår komplicerade omvärld, avslutar George Lewis. Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.

Musikmagasinet
"Rasism har ingen lukt"

Musikmagasinet

Play Episode Listen Later Nov 20, 2013 39:46


Det fjärde programmet av tio i Birgitta Tollans serie How sweet the sound. Medverkar gör två passionerade musikpersoner som båda sökt sig till Europa för att utöva klassisk musik. Sänd på lördag 9 november 2013 Tonsättaren, Alvin Singleton föddes i Brooklyn och levde 13 år i Österrike, utan att Wienfilharmonikerna någonsin spelade hans verk. De har aldrig spelat musik av svarta tonsättare eller gett en svart musiker medlemskap i orkestern. - Rasism har ingen lukt, säger Alvin Singleton. Du vet aldrig om någon låter bli att spela din musik för att du är afroamerikan eller om de spelar den just för att du är svart. Alvin Singleton ville från början bli jazzpianist men tyckte inte han var tillräckligt bra. Han har komponerat ett 70-tal verk och musikstycket After Fallen Crumbs är dedikerat till Martin Luther King Jr. Nu bor Alvin Singleton i Atlanta och är Composer in Residence vid Atlanta Symfoniorkester. - Jag lever min dröm med ett lyckligt liv med den musik jag vill spela, säger flöjtisten Eric Lamb, som bor i Wien och pendlar mellan klassiska soloframträdanden och nutida ensemblekonserter över hela världen. - Jag har aldrig upplevt öppen diskriminering men ofta känt mig väldigt ensam. Det finns få afroamerikanska klassiska instrumentalister. Ofta är jag är den ende svarte musikern bland hundra orkestermusiker, berättar Eric Lamb, som lyssnade mycket på soulmusik i sin uppväxt i Detroit. Där fick han sin känsla för rytm, timing och feeling. -  Musiker som vuxit upp här i Österrike närmar sig rytm och timing av musik av Bach och Mozart på ett annat sätt än jag gör, förklarar Eric Lamb i programmet.    För manus, regi och produktion står Birgitta Tollan.

Musikmagasinet
How Sweet the Sound - Afroamerikaner och klassisk musik

Musikmagasinet

Play Episode Listen Later Nov 20, 2013 38:10


Det första programmet av tio i Birgitta Tollans serie How sweet the sound. Medverkar gör den prisbelönta chefsdirigenten JeriLynne Johnson i Black Pearl Chamber Orchestra. Den mest multietniska professionella orkestern i USA. – Klassisk musik är lika vibrerande, rafflande, sexigt som hiphop, rap, rock eller dancehall, säger JeriLynne Johnson. I USA har rasismen långa, sega rötter och svarta kvinnor inom klassisk musik har det dubbelt svårt. När JeriLynne Johnson sökte ett visst dirigentjobb fick hon avslag med orden: "Du ser inte riktigt ut som en amerikansk publik förväntar sig att en dirigent skall se ut". Vi bjuds även på en klingande odyssé över tongivande, historiska afroamerikaner inom den klassiska musiken. För manus, regi och produktion står Birgitta Tollan, som 2011 fick Författarförbundets Radiopris. Birgitta Tollan har tidigare gjort de uppmärksammade programserierna Dilemma, Musiken har ordet, New York, stad med ständig Klang!, Med utvidgade sinnen, Det osynligas piano och Konsten att humla för Sveriges Radio P2. År 2010 tilldelades Birgitta Tollan Föreningen Svenska tonsättare priset ”Musikens Möjliggörare” för sina radioproduktioner.

Musikmagasinet
”Hylla våra triumfer och spegla våra vedermödor”

Musikmagasinet

Play Episode Listen Later Nov 20, 2013 41:01


Det andra programmet av tio i Birgitta Tollans serie How sweet the sound. Medverkar gör tonsättarna Nkeiru Okoye, Julius Williams och Adolphus Hailstork. Nkeiru Okoye känner sin pappas släktingar i Nigeria. Men mammans förfäder är okända eftersom de kidnappades någonstans i Afrika och anonymt anlände till den amerikanska kontinenten med slavskepp. Hennes svit The Journey of Phillis Wheatley handlar om slavflickan som ställdes inför rätta, anklagad för att vara en intellektuell bedragare. Phillis Wheatley blev första afroamerikanska kvinna i USA som gav ut en bok. Året var 1773. -Som dirigent blir jag ofta behandlad som osynlig. Man vänder sig till en vit person bredvid mig och förutsätter att det är maestron. Många tror att svarta endast sysslar med jazz, kyrkomusik och gospel, men National Association of Negro Musicians har funnits i hundra år, berättar Julius Williams, dirigent, tonsättare och professor på Berklee College of Music i Boston. -Tänker jag på det för mycket så blir jag galen. Att vi afroamerikanska tonsättare existerar har ännu inte gått in i medvetandet hos amerikanska dirigenter och musikchefer, speciellt de som arbetar inom symfoni- och operaorkestrar. Nej, vi förpassas till periferin av de perifera, säger den grå eminensen bland de idag aktiva afroamerikanska tonsättarna Adolphus Hailstork. -Jag vill bidra till kulturen hos de människor som har lidit så mycket, afroamerikanerna, och hoppas jag kan hylla våra triumfer och spegla våra vedermödor. För manus, regi och produktion står Birgitta Tollan.

Musikmagasinet
"Stolta över att representera våra kulturella rötter"

Musikmagasinet

Play Episode Listen Later Nov 20, 2013 38:41


Det tredje programmet av tio i Birgitta Tollans serie How sweet the sound. Medverkar gör fagottisten Monica Ellis, tonsättaren Nkeiru Okoye och countertenoren Darryl Taylor. Monica Ellis bor i Harlem och spelar fagott i blåskvintetten Imani Winds, vilket betyder tillit och förtroende på swahili. Gruppen, fyra kvinnor och en man, har existerat i 16 år. - Klangen och färgerna i instrumenten är unika, annorlunda än stråkkvartetter eller pianotrios. Våra gemensamma musikaliska rötter är mångfaldiga: klassisk musik, jazz, rythm’nblues och negro spirituals säger Monica Ellis. Vi är stolta äver att representera våra rötter på det här sättet. Nkeiru Okoye komponerade operan ”Harriet Tubman, When I Crossed that Line”. Harriet Tubman var en f d slav som blev frihetskämpe och var en av dem som räddade 300 slavar från den amerikanska södern genom de”underjordiska järnvägarna”. Harriet Tubman sjunger i operan: ”Solen lyser som guld genom träden. Det känns som om jag är i himlen. Jag gick över gränsen och jag är fri!” Countertenoren Darryl Taylor grundade 1997 The African American Art Songs Alliance. Ett arkiv och en samlingsplats på nätet för konstfulla sånger i den afroamerikanska traditionen. Han har spelat in en CD med Negro Spirituals arrangerade av konstmusiktonsättare. - Bland operastjärnor av idag kan jag bara komma på en enda svart tenor – i hela världen! Svarta barytoner får ofta jobb som operans skurkar, Scarpia i Tosca eller Jago i Othello, berättar Darryl Taylor. För manus, regi och produktion står Birgitta Tollan.

cd att ett jag bland gruppen harriet tubman othello tosca solen jago svarta medverkar negro spirituals kulturella stolta imani winds scarpia monica ellis nkeiru okoye darryl taylor klangen birgitta tollan musikmagasinet birgitta tollans
Musikmagasinet
"Det finns goda människor där ute. Punkt!"

Musikmagasinet

Play Episode Listen Later Nov 20, 2013 35:24


Det femte programmet av tio i Birgitta Tollans serie How sweet the sound - Afroamerikaner och klassisk musik. Medverkar gör solocellisten Tahirah Wittington och tonsättare James Lee. Tahirah Whittington doktorerade nyligen i klassiskt cellospel. Hennes far var jazzsaxofonist och turnerade med Duke Ellington. Modern spelade klassiskt piano. Tahirah spelar cello i teaterstycket Romeo och Julia på Broadway och är medlem i Ritz Chamber Players, med namn efter kulturhuset The Ritz Teater & LaVilla Museum i Jacksonville, Florida. Mellan 1861 och 1887 var LaVilla en självständig och kulturellt mångfaldig kommun där afroamerikaner hade centrala positioner. LaVilla kallades Söderns Harlem. Ritz Chamber Players är både en plattform och en tillflyktsort för afroamerikanska och afrikanska musiker, dirigenter och tonsättare i diasporan som där får utöva sin konst på en hög, professionell nivå. - Mina vänner och kollegor har drabbats av rasistiska fördomar men själv har jag förskonats. Så det finns goda människor där ute. Punkt! Men det är en lång resa, det är det, säger Tahirah Wittington. Tonsättaren James Lee hörde varken jazz- eller gospelmusik eftersom han växte upp i ett religiöst hem, bland sjundedagsadventister. Detroit Symfoniorkester spelade in hans musikstycke A Different Soldier’s Tale som gestaltar hans farfars och andra afroamerikanska soldaters kamp för att överleva nazisternas exekutionspatruller under andra världskriget i Europa. - Ett problem idag är att symfoniorkestrarna i USA endast spelar musik av afroamerikanska tonsättare under ”Black History Month”, alltså februari. Orkestrarna borde anpassa sig till vår tid och spegla den mångfald av musik som finns idag genom att spela fler nutida verk av afroamerikaner, latinamerikaner och kvinnor. Orkestrarna behöver tvätta bort den vördnadsfulla och elitistiska aura som idag omgärdar den klassiska musiken, anser James Lee. För manus, regi och produktion står Birgitta Tollan.

Kulturradion: Kosmo
Patti Smith - om New York, Mapplethorpe och gentrifiering

Kulturradion: Kosmo

Play Episode Listen Later Jun 18, 2011 41:52


Kulturjournalisten Birgitta Tollan har mött rocksångerskan, poeten, bildkonstnären och författaren Patti Smith i hennes townhouse i Greenwich Village. Resenären David Isaksson och dramatikern Maria Thulin åkte till New York för att söka de nya heta områdena. De började i det numera hippa, dyra Brooklyn, tog sig vidare genom New York via Harlem till South Bronx. Och så går Kosmo på en stor retrospektiv utställning med bilder av Robert Mapplethorp på Fotografiska i Stockholm och tar hjälp av den svenske legendariske fotografen Hasse Persson att analysera hans konstnärsskap. Programledare: Anneli Dufva "People have the power”, det är rocksångerskan, poeten, bildkonstnären och författaren Patti Smith’s dröm. I en exklusiv intervju i sitt townhouse i Greenwich Village, New York, berättar Patti Smith för kulturjournalisten Birgitta Tollan om bland annat sitt förhållande till USA. Hör en henne kommentera amerikansk utrikespolitik, det nyrika New York, hur hon ser på alla priser hon får, och så sjunger hon sången hon skrev när före detta pojkvännen och nära vännen, fotografen Robert Mapplethorpe just hade dött. I boken Just Kids skriver Patti Smith om när hon och Robert Mapplethorpe   bodde på Hall Street i Brooklyn, för att senare flytta vidare till det anrika Chelsea Hotel på Manhattan. De skulle kunna exemplifiera begreppet Bohemian-Gay index som myntades av forskaren Robert Florida. Han visade att det är faktorer som kreativitet och mångfald, snarare än enbart utbildningsnivå, som är avgörande drivkrafter för tillväxt och utveckling i ett område. Resenären David Isaksson och dramatikern Maria Thulin åkte till New York för att söka de nya ”heta” områdena.  De började i det numera hippa, dyra Brooklyn, tog sig vidare genom New York via Harlem till South Bronx. Kosmos Anneli Dufva har mött den svenska fotografen, numera chef för Borås Konstmuseum Hasse Persson som bodde i New York mellan 1967 och 1990. Hör honom berätta om Robert Mapplethorpe som är aktuell med en stor retrospektiv utställning på Fotografiska i Stockholm.  Där möter vi också en av hans favoritmodeller Ken Moody. Den 30 augusti får Patti Smith Polarpriset i Stockholms Konserthus. Samma dag sänds Birgitta Tollans längre porträtt av Patti Smith i P2 Dokumentär. Programledare: Anneli Dufva Producent: Marie Liljedahl