Podcasts about Pierre Curie

Mike and Chad are re-listening to this episode from 2020 about the married couple of Marie and Pierre Curie, each of whom won at least one Nobel Prize and were an amazing scientific power couple. If you want to know more about science, be sure to subscribe wherever you find the finest podcasts.

Artemisia Gentileschi, peintre du début du 17ᵉ siècle à la carrière immense, a été adulée de son vivant dans toute l'Europe. Redécouverte au milieu du 20ᵉ, elle symbolise l'effacement de ces artistes femmes qui ont fait l'histoire de l'art. Une rétrospective de grande ampleur lui est consacrée à Paris. Une exposition à voir au musée Jacquemart-André à Paris jusqu'au 3 août 2025.  Des romans, des films, des bandes dessinées, célèbrent aujourd'hui la légende d'Artemisia Gentileschi. L'œuvre de cette peintre italienne du début du 17ᵉ siècle n'en finit pas d'être redécouverte, complétée par de nouveaux documents et de nouveaux tableaux. Des recherches récentes dessinent plus précisément sa forte personnalité à sa peinture virtuose, sensuelle et éclectique.Artemisia Gentileschi a grandi dans l'atelier de son père Orazio à Rome, c'est là qu'elle s'est formée, c'est là aussi qu'elle sera violée à 16 ans par un des assistants. S'ensuivra un procès intenté par son père contre l'agresseur, dont les minutes sont restées célèbres.Pierre Curie est commissaire de l'exposition du musée Jacquemart André. « Agostino Tassi est condamné, mais à peine, il doit s'exiler, mais ne s'exile pas, c'est Artemisia qui quittera Rome pour Florence, elle se marie – mariage arrangé par son père – parce qu'après ce procès, elle est une personne sociale détruite, violée, non mariée, sans protection, sans métier. Elle se sauve à Florence où elle va développer une carrière très différente, déployer ses ailes comme artiste, adopter un style qui lui est personnel et qui va varier tout au long de sa vie ».La grande peintureArtemisia Gentileschi est influencée par Le Caravage, maître du clair obscur au réalisme cru. Comme lui, elle attaque la toile sans dessin préparatoire. À Florence, elle fréquente la cour des Médicis, apprend la musique, la poésie, participe à plusieurs grandes commandes de peinture, vit de son art et possède son propre atelier. Elle n'hésite pas à représenter l'action violente, sujet à la mode, comme dans le tableau Judith et sa servante portant nonchalamment la tête décapitée du général Holopherne dans un panier. « Ce n'est pas une artiste féminine, ce n'est pas une femme qui fait dans la dentelle, c'est un grand peintre qui se met artistiquement au niveau des hommes de son temps, qui peint les mêmes choses avec la même puissance ».Le nu fémininArtemisia Gentileschi est aussi une rare femme peintre du 17ᵉ siècle à représenter des nus féminins, une caractéristique de son travail. « Elle peint un autoportrait où elle se représente entièrement nue, et nous avons aussi une très belle Cléopâtre. Ce sont presque toujours des autoportraits corporels très sensuels avec des formes rondes et elle y pose son visage. C'est étonnant d'autant qu'à l'époque le grand miroir en pied n'existe pas ».De Rome à Florence, en passant par Londres ou Naples, Artemisia Gentileschi  laisse une œuvre résiliente menée sur près de 40 ans, une durée tout à fait exceptionnelle pour l'époque.À écouter aussi1. Artemisia, pouvoir, gloire et passions d'une femme peintre

Artemisia Gentileschi, peintre du début du 17ᵉ siècle à la carrière immense, a été adulée de son vivant dans toute l'Europe. Redécouverte au milieu du 20ᵉ, elle symbolise l'effacement de ces artistes femmes qui ont fait l'histoire de l'art. Une rétrospective de grande ampleur lui est consacrée à Paris. Une exposition à voir au musée Jacquemart-André à Paris jusqu'au 3 août 2025.  Des romans, des films, des bandes dessinées, célèbrent aujourd'hui la légende d'Artemisia Gentileschi. L'œuvre de cette peintre italienne du début du 17ᵉ siècle n'en finit pas d'être redécouverte, complétée par de nouveaux documents et de nouveaux tableaux. Des recherches récentes dessinent plus précisément sa forte personnalité à sa peinture virtuose, sensuelle et éclectique.Artemisia Gentileschi a grandi dans l'atelier de son père Orazio à Rome, c'est là qu'elle s'est formée, c'est là aussi qu'elle sera violée à 16 ans par un des assistants. S'ensuivra un procès intenté par son père contre l'agresseur, dont les minutes sont restées célèbres.Pierre Curie est commissaire de l'exposition du musée Jacquemart André. « Agostino Tassi est condamné, mais à peine, il doit s'exiler, mais ne s'exile pas, c'est Artemisia qui quittera Rome pour Florence, elle se marie – mariage arrangé par son père – parce qu'après ce procès, elle est une personne sociale détruite, violée, non mariée, sans protection, sans métier. Elle se sauve à Florence où elle va développer une carrière très différente, déployer ses ailes comme artiste, adopter un style qui lui est personnel et qui va varier tout au long de sa vie ».La grande peintureArtemisia Gentileschi est influencée par Le Caravage, maître du clair obscur au réalisme cru. Comme lui, elle attaque la toile sans dessin préparatoire. À Florence, elle fréquente la cour des Médicis, apprend la musique, la poésie, participe à plusieurs grandes commandes de peinture, vit de son art et possède son propre atelier. Elle n'hésite pas à représenter l'action violente, sujet à la mode, comme dans le tableau Judith et sa servante portant nonchalamment la tête décapitée du général Holopherne dans un panier. « Ce n'est pas une artiste féminine, ce n'est pas une femme qui fait dans la dentelle, c'est un grand peintre qui se met artistiquement au niveau des hommes de son temps, qui peint les mêmes choses avec la même puissance ».Le nu fémininArtemisia Gentileschi est aussi une rare femme peintre du 17ᵉ siècle à représenter des nus féminins, une caractéristique de son travail. « Elle peint un autoportrait où elle se représente entièrement nue, et nous avons aussi une très belle Cléopâtre. Ce sont presque toujours des autoportraits corporels très sensuels avec des formes rondes et elle y pose son visage. C'est étonnant d'autant qu'à l'époque le grand miroir en pied n'existe pas ».De Rome à Florence, en passant par Londres ou Naples, Artemisia Gentileschi  laisse une œuvre résiliente menée sur près de 40 ans, une durée tout à fait exceptionnelle pour l'époque.À écouter aussi1. Artemisia, pouvoir, gloire et passions d'une femme peintre

72 minuter tros det ta innan världen som vi känner den går under vid ett totalt kärnvapenkrig. Dan Jönsson reser till Hiroshima och ser hur ingenting tycks ha hänt och allt förändrats. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.AtomvårSom ett förfärligt fossil från något av framtidens naturhistoriska museer ligger den där och ruvar i all sin nakenhet: den suddiga konturen, skuggan av en mänsklig kropp. Fortfarande tydligt urskiljbar efter så många år tecknar den sin svartnade silhuett i det slitna brottstycket av den stentrappa som fram till den 6 augusti 1945 utgjorde entrén till bankkontoret i Hiroshima. På morgonen den dagen, som verkade bli varm och solig, hade någon slagit sig ner på trappan i väntan på att banken skulle öppna; någon, som när atombomben briserade klockan kvart över åtta i likhet med tiotusentals andra invånare i denna storstad helt enkelt försvann, förintades i den extrema hettan. Men skuggan blev kvar. Framtida civilisationer till varnagel och besinning.Nu ingår stenen med skuggan bland artefakterna på Fredsmuseet i Hiroshima, bland föremål som smälta klockor, sönderbrända skor, väggbitar med spåren av det svarta, radioaktiva regn som följde senare på dagen – ett museum som i sin krampaktiga saklighet kramar hjärtat ur besökaren. Plötsligt förstår jag precis vad han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film ”Hiroshima, mon amour”, när han gång på gång förnekar att hans tillfälliga franska älskarinna skulle kunna förstå något: ”Tu n'as rien vu a Hiroshima.” Du såg ingenting i Hiroshima. Ute i parken blommar körsbärsträden; vid utgången skriver jag en rad i museets gästbok och hajar till vid något som någon har präntat dit ett litet stycke ovanför. ”If only they had surrendered earlier…” läser jag på engelska. Om de bara gett upp tidigare.Föreställningen att atombomberna över Hiroshima och Nagasaki var moraliskt försvarbara eftersom de gjorde slut på kriget och tvingade fram den japanska kapitulationen några veckor senare, hör till den västerländska historieskrivningens mest långlivade myter. Men sann, det är den inte. Bomben bör kallas för vad den var, en förbrytelse; vill man förklara den bör man förstå den som en maktdemonstration inte bara mot Japan utan kanske främst mot Sovjetunionen, vars röda armé i krigets slutskede avancerade mot de japanska öarna. Men förödelsen i Hiroshima ska också ses som det logiska slutsteget i en process som påbörjats nästan femtio år tidigare, en vetenskaplig omvälvning som redan i grunden hade skakat bilden av vår värld och vår plats i den. Människan hade dyrkat upp naturens lås, sprängt den gamla världsbilden i småbitar. Det återstod att demonstrera.Fram till dess hade naturvetenskapen varit överens om att materiens minsta beståndsdelar utgjordes av ett slags rörliga partiklar, atomer. Ordet atom användes första gången av den grekiske naturfilosofen Leukippos på 400-talet före vår tideräkning och betyder odelbar – när den moderna atomläran formulerades i början av 1800-talet var det alltså ett sätt att hävda just att vetenskapen i dessa elementarpartiklar hade identifierat en materiens orubbliga grund, en fast punkt. Den rubbades 1897, när fysikern Joseph John Thomson lyckades visa att atomen förutom sin positiva kärna också består av en mindre, negativ partikel, elektronen. Året innan hade Henri Becquerel upptäckt det som Marie Curie några år senare skulle ge namnet radioaktiv strålning, och decennierna som följde kom genombrotten slag i slag: makarna Curies utforskande av radioaktiviteten, Ernest Rutherfords kartläggning av atomens inre struktur och hans modell – som sedan utvecklades och förfinades av den danske fysikern Niels Bohr – av hur elektronerna kretsar runt kärnan som i ett litet solsystem.Människan öppnade dörren till atomåldern, och världen var förändrad. ”Upplösningen av atomen,” skrev den ryske konstnären Vassily Kandinsky 1913, ”var för min själ detsamma som upplösningen av världen. De tjockaste murar störtade med ens samman. Allt blev osäkert, instabilt, mjukt.” Det var ungefär samtidigt som Kandinsky gjorde sina första helt abstrakta bilder – och känslan av en värld i upplösning var han knappast ensam om. Kubister, futurister, rayonnister: alla försökte de på olika sätt spegla denna söndersprängda verklighet. ”Jag är en atom i universum,” skrev Hilma af Klint om sina målningar i serien ”Atom”, och i Paris uppförde dansösen Loïe Fuller sin experimentella ”Radiumdans” med fosforescerande kostymer och – enligt uppgift – Marie och Pierre Curie som förundrade åskådare.Men fascinationen för det nya och oerhörda bar redan från början på ett mörkt stråk. 1909 publicerade H G Wells sin autofiktiva roman ”Tono-Bungay” där kvacksalvaren George Ponderevo upptäcker det radioaktiva materialet ”quap”, ett ämne med en outsinlig inre energi som också med tiden drabbar dem som kommer i kontakt med det med en dödlig, lepraaktig sjukdom. Detta kärnfysikens janusansikte var alltså tidigt uppenbart för både forskare och konstnärer, liksom för den breda allmänheten. I USA inleddes mot slutet av 20-talet en rättsprocess när en grupp kvinnliga arbetare i en urfabrik, ”the radium girls”, stämde staten efter att många av dem drabbats av cancer på grund av exponering för fluorescerande radiumfärg. Bävande anade man i den nya fysiken samtidigt lösningen på många av mänsklighetens problem – och fröet till dess slutgiltiga undergång.Men någon väg tillbaka fanns inte. Modernitetens bild av den tekniska utvecklingen som ett framåtskridande till varje pris laddade atomteorin med en ödesmättad förening av utopiska löften och dödliga hot. Dadaisten Hugo Ball förkunnade hur ”elektronteorin orsakat en märklig vibration i alla ytor, linjer och former”, hur ”dimensionerna krökte sig och gränser föll”. Men det slutliga genombrottet kom först 1938 när en grupp tyska fysiker gjorde upptäckten att en urankärna kunde klyvas när den besköts med neutroner. Och hur det då frigjordes extrema mängder energi.Det återstod nu sju år till Hiroshima. Om vetenskapen fram till dess stått på tröskeln till atomåldern togs nu de sista stegen in i den – och som så ofta var det vapenindustrin som gick i bräschen. Redan i januari 1939 tog USA:s president Roosevelt emot en rapport som visade hur man med en nukleär kedjereaktion skulle kunna producera en förödande bomb; samma teknik kunde också användas för att producera fredlig elektricitet, men med det krig som snart bröt ut kom andra prioriteringar. Från nyåret 1943 sysselsatte det så kallade Manhattanprojektet mer än hundratusen personer runt om i USA och efter två och ett halvt år, i juli 1945, gjordes den första provsprängningen. Bara tre veckor kvar: vid tvåtiden på morgonen den 6 augusti lyfte bombplanet Enola Gay från sin bas på ön Tinian i Marianerna. Vid spakarna satt piloten Paul Tibbets och i lastutrymmet fanns en fyra ton tung bomb som kärleksfullt fått namnet Little Boy. Knappt sju timmar senare nådde den sitt mål. Framtidens portar hade sprängts. Och ljuset flödade. AtomsommarDet sägs att det första som sker när en atombomb exploderar är att allt blir vitt. Berättelserna från dem som överlevde och kan berätta är fyllda av en vantrogen bävan, en övertygelse om att ha varit med om något som är omöjligt att beskriva. Ändå måste man försöka. Hisashi Tohara var arton år och satt just på ett tåg i väntan på att det skulle lämna perrongen. Dagen var en måndag, skriver han. Höstterminen hade precis börjat. Eleverna i hans gymnasieklass var mobiliserade vid ett stålverk, men den här dagen hade strömmen slagits ut och arbetarna fått ledigt. Pendeltåget in till centrum skulle alldeles strax gå när plötsligt allt flammade upp i ett bländande ljus – ögonblicket efter var det som om jorden skakade i sina grundvalar och hans nacke blixtrade till av en ohygglig smärta.Hisashi Tohara ägnar nästan en sida åt att försöka ge en föreställning om detta oerhörda ljus. Det var, förklarar han, ett ljus som aldrig slutade att strömma ut: ”oräkneliga partiklar av ljus” – ”bländande, gyllene med röda reflexer” – ”mikroskopiska, finare än ett damm av ljus” – ”en stormflod av ljus som översvämmade världen” – ”himmel och jord flöt i ett rött, gult, gyllene skimmer där man urskilde myriader av partiklar, än mer strålande. Under två eller tre sekunder kanske? Men det tycks mig” – minns han – ”som det varade betydligt längre. Och ändå inte mer än ett ögonblick.”Ögonvittnesskildringarna från Hiroshima har alla det gemensamt att de står mer eller mindre vanmäktiga inför den intensiva intighet som bomben utlöser. Hisashi Toharas minnesbilder är nedtecknade ett år efter bomben, därefter skrev han aldrig något mer. Enligt hans hustru var det heller ingenting han någonsin talade om; först efter hans död 2011 hittade hon berättelsen i en byrålåda. Som hos så många andra som överlevt liknande katastrofer genomsyras den inte bara av försöken att ge konkret gestalt åt det obeskrivliga, utan också av en dov, irrationell skam över att vara den som skonades. De sargade, sönderbrända, fastklämda, drunknande offer som kantar flyktvägen ut ur den förstörda staden hemsöker hans minnen som en kör av tysta, anklagande spöken.Samma dunkla upplevelse av hur skulden på något obevekligt vis faller på de oskyldiga offrens axlar går också som en sugande underström genom den främsta litterära skildringen av katastrofen i Hiroshima: Masuji Ibuses dokumentära kollektivroman ”Kuroi ame” – Svart regn. Ibuse var redan före kriget en av Japans mest uppburna författare, och ”Svart regn” blev bland det sista han skrev. Boken utgavs först 1969 och bygger på ett stort antal vittnesmål som fogats samman till en lågmäld, kollektiv berättelse. Titeln, ”Svart regn”, syftar på det våldsamma skyfall som bröt ut några timmar efter explosionen och som många av de brännskadade offren hälsade med jubel – utan att veta, förstås, att vattnet var radioaktivt och att de som drack det gick en säker död till mötes.Detta historiska markperspektiv är det fina med Ibuses roman. Ingen vet ju riktigt vad som hänt. Men att det är något exceptionellt blir uppenbart redan under de första veckor efter bomben när berättelsen utspelar sig. Ogräsen skjuter fart och blir monsterhöga, mystiska utslag visar sig på de överlevandes kroppar och leder snabbt till döden. Inga förklaringar ges, allt framstår som en obarmhärtig prövning. Frågan är, å andra sidan, om någon alls skulle bli lugnad av att veta vad sådana fenomen beror på, vad som faktiskt sker i en kropp som smittas av akut strålsjuka. Hur vävnaderna i de inre organen faller sönder, hur blodkärlens väggar drabbas av nekros, hur blodet slutar producera antikroppar och immunförsvaret upphör att fungera. Hur vatten tränger ut under huden där det bildar stora blåsor som brister, hur syrebristen i blodet orsakar så kallad cyanos, ett slags lilafärgade utslag som spricker upp och blöder. Hur bakterier från inälvorna tar sig ut och infekterar blodet och leder till akut sepsis.Som sagt, jag vet inte om det gör katastrofen mer begriplig. Men allt detta vet vi idag. Det är helt enkelt några av de nya kunskaper atomåldern fört med sig. Dessutom: med bomben föddes insikter som också utlöste en helt ny etisk diskussion. Den tyske filosofen Günther Anders, som besökte Hiroshima och Nagasaki i slutet av femtiotalet, beskrev det som att det som drabbat dessa båda städer var den första konkreta erfarenheten av hur kärntekniken och dess konsekvenser från och med nu förenar hela mänskligheten i en kuslig ödesgemenskap. Historiefilosofiskt, skriver han, är dessa vapensystem inte längre ett medium utan själva scenen där historien utspelar sig.Efter hemkomsten från Japan tar Anders kontakt med Hiroshimapiloten Claude Eatherly, som vid den här tiden sitter intagen på ett mentalsjukhus för sina samvetsbetänkligheter. Deras korrespondens, som sträcker sig över nästan två år, utkommer så småningom under titeln ”Samvete förbjudet” – och i ett av dessa publicerade brev minns Eatherly hur han på morgonen den 6 augusti slås av den förfärande insikten om vad som är på väg att ske. Han sitter själv inte i bombplanet, utan flyger i förväg för att rekognoscera målet: en järnvägsbro i utkanten av staden. Han ser den tydligt genom de lätta cumulusmolnen. I samma ögonblick som han ger klartecken glider molnen bort, bomben riktas fel och han inser att den nu kommer att träffa stadens centrum.Claude Eatherly kommer så länge han lever aldrig att bli fri från det han varit med om. Samma sak gäller förstås de tusentals överlevande, på japanska hibakusha, som likt offren för de nazistiska förintelselägren bär sitt ofattbara trauma i tysthet mitt i en till synes likgiltig omvärld. Vad är det för mening att berätta? Hur beskriver man det obeskrivliga? Hur förklara skuldkänslorna hos den som överlevt? ”Du såg ingenting i Hiroshima”, som det heter i Marguerite Duras manuskript till Alain Resnais ”Hiroshima, min älskade”. Nej – men på stadens Fredsmuseum finns några konkreta kvarlevor: en bit vägg med långa strimmor av det svarta, radioaktiva regnet, trappstenen med skuggan efter någon som satt och väntade på att banken skulle öppna. Men också mängder med teckningar, utförda av hibakusha under åren efter bomben; bilder som började dyka upp i offentligheten på sjuttiotalet och sedan vuxit till en egen genre av vittnesmål. Enkla, expressiva försök att skildra förödelsen, paniken, massdöden. Mänskliga spöken med håret på ända, kläderna i trasor och skinnslamsor hängande från kroppen. Floden som svämmar över av lik. Vanmäktiga bilder av de första sekundernas intensiva ljus.Barnen som överlevde, skriver Hisashi Tohara, kom att kalla bomben för ”pikadon”: av orden för ”ljus” och ”dån”. Det ljuset, och det dånet, är det som lyser upp och genljuder genom decennierna som följer. Med skuggorna av hundratusen döda. Atomhöst”Din första tanke när du vaknar skall vara 'atom'.” Så inleder Günther Anders sina Atomålderns bud, publicerade i dagstidningen Frankfurter Allgemeine 1957. Den tyske filosofen och författaren hade då sedan ett decennium ägnat sig åt att försöka greppa den moraliska vidden av atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki – och kommit till slutsatsen att bombens själva existens i grunden hade förändrat mänskligheten som kollektiv. Som han uttryckte det i sin brevväxling med den olycklige Hiroshimapiloten Claude Eatherly något år senare hade hotet om planetens totala förintelse fört oss alla samman i en ofrivillig ödesgemenskap av ”oskyldigt skyldiga”. Eatherly, med sina förtärande självförebråelser – som till slut drev honom så långt att han upprepade gånger begick våldsbrott och bankrån, bara för att bevisa sig skyldig till något, och slippa ifrån sin roll som krigshjälte – framstod för Anders som en förebild i denna universella olycksgemenskap. Ett offer för bomben, han också.Om någon tycker det här påminner om hur man idag tänker kring klimatförändringarna, ligger det mycket i det. Men detta första decennium efter bomben var det inte många i västvärlden som delade Anders tankar. När han och Eatherly brevväxlade satt piloten inspärrad på ett militärt mentalsjukhus med sina skuldkänslor. I femtiotalets USA fanns ingen plats för sådana som han. Det skulle så småningom förändras – men trots att bilderna och vittnesmålen från Hiroshima nått den amerikanska allmänheten redan 1946, i John Herseys berömda reportage, fick de väldigt liten effekt i offentligheten. Här dominerade den officiella historieskrivningen där det som skett i Hiroshima och Nagasaki var ett nödvändigt ont, närmast framtvingat för att äntligen få den japanska krigsmakten att kapitulera. Den berättelsen gäller till stor del än idag, trots att den faktiskt inte har mycket fog för sig. Som historikern Tsuyoshi Hasegawa kunde visa redan 2005 var Japans kapitulation bara en tidsfråga; det som fick USA att detonera bomberna var att Sovjetunionen efter Tysklands kapitulation fått händerna fria i Fjärran Östern. I en stormoffensiv hade Röda armén ockuperat Manchuriet och var på väg mot Japan över öarna i norr. Vad det handlade om för USA:s del var att inte Sovjet skulle hinna först.Atombombsåldern kom alltså att inledas i en stämning av förnekelse och förträngning. Medan efterkrigstidens optimistiska konsumtionssamhälle tog form började en vanvettig atomkapprustning. Från de första bomberna hade den amerikanska atombombsarsenalen vuxit till 170 stycken 1949, när Sovjetunionen gjorde sitt första kärnvapenprov, och åren som följde gick det slag i slag. 1952 testsprängde USA sin första termonukleära vätebomb, stark som tusen Hiroshimabomber, och redan i mitten av decenniet hade de båda kärnvapenmakterna bomber nog för att med marginal spränga hela den mänskliga civilisationen till grus. Detta samtidigt som politikerna drömde om en framtida teknokratisk utopi flödande av billig energi, där bilarna drevs av små kärnreaktorer. Skulle kriget ändå råka bryta ut fick skolbarnen lära sig att krypa ner under bänkarna, och speciella dräkter tillverkades för att skydda mot strålningen.Under tiden drogs ritningarna upp för den oundvikliga förintelsen. 2008 berättade den pensionerade amerikanske försvarstjänstemannen John Rubel hur han i december 1960 suttit med under ett hemligt möte där ett par höga officerare lade fram de detaljerade planerna för en så kallad förebyggande kärnvapenattack mot Sovjetunionen. Som Rubel mindes det skulle angreppet enligt ingenjörernas beräkningar leda till döden för cirka sexhundra miljoner människor. Rubel erkände att han själv i stunden saknat civilkurage för att protestera, och jämförde med den nazistiska Wannseekonferensen där planerna för den slutliga, industriella lösningen av judefrågan tog form. ”Jag kände,” skrev han, ”att det jag bevittnade var ett liknande nedstigande i mörkrets hjärta, en grumlig underjordisk värld som styrdes av ett disciplinerat, noggrant och livaktigt men hjärndött grupptänkande med syfte att utrota hälften av människorna som levde på nästan en tredjedel av jordytan.”I Japan däremot var de postnukleära stämningarna annorlunda – av naturliga skäl. Trots att det under hela femtiotalet rådde ett offentligt tabu mot att diskutera katastrofen och dess följder är det ingen överdrift att säga att hela den japanska konsten och litteraturen under efterkrigstiden utvecklades i skuggan av Hiroshima och Nagasaki. Bomberna och den amerikanska ockupationen sände chockvågor genom den japanska kulturen och födde experimentella konströrelser som den minimalistiska arte poveragruppen Mono-ha, eller den betydligt våldsammare Gutai, vars medlemmar besköt sina målardukar med kanon: bägge strömningar som i sin tur också gjorde djupa intryck på yngre konstnärer som Yoko Ono, Tetsumi Kudo och Yayoi Kusama. Nobelpristagaren Kenzaburo Oe gav 1965 ut sina Anteckningar från Hiroshima, en samling personliga reportage där de överlevande, som efter tjugo år fortfarande lever i skräck för blodcancer och andra efterverkningar, lyfts upp till en sorts nationella, moraliska förebilder: ”Bara genom liv som deras,” skriver Oe, ”kan människor framträda med värdighet i vårt samhälle.”Och med tiden växte protesterna i styrka även i västvärlden. Precis som man likt Theodor Adorno kunde se det som ”barbariskt” att skriva poesi efter Auschwitz kunde man som Günther Anders spekulera i vad det betydde att bedriva filosofi efter Hiroshima. Hans kollega Hannah Arendt delade synen på bomben som en mänsklighetens vändpunkt – men för henne stod den framför allt för en förlust av politiskt handlingsutrymme, där teknologins råa styrka tog förnuftets plats. Man frestas citera president Trumans tillkännagivande den 6 augusti 1945, där han proklamerar Hiroshimabomben som ”den organiserade vetenskapens största historiska bragd”. Som Arendt uttrycker det i Människans villkor har denna etiskt förblindade vetenskap trätt ut i offentligheten som en av ”de mäktigaste, maktgenererande grupperingar historien skådat.”Atomålderns etik måste med andra ord ta formen av en civilisationskritik. Mot slutet av sextiotalet uppgick antalet atombomber i världen till över 30 000 – men då var också motståndet i full kraft. Ett motstånd som inte bara riktades mot kärnvapenrustningen utan också mot den fredliga atomkraften och hela den teknokratiska kultur som gjort det möjligt att spela med så fruktansvärda insatser. Att en olycka vid ett kärnkraftverk kan få precis samma förödande effekter som en bomb har världen sedan dess tvingats till insikt om, gång på gång: i Harrisburg, Tjernobyl, Fukushima. Namnen hemsöker vår tid, som skuggan av en mardröm. Den där tanken som man nuddar när man vaknar. Och som sedan försvinner. AtomvinterEtt minne från när det kalla kriget var som kallast, början på åttiotalet: jag sitter hemma i soffan i föräldrahemmet och ser på teven där USA:s president Reagan flinande avslöjar att en kärnvapenattack mot Sovjetunionen kommer att starta om fem minuter. Ett skämt, tydligen. Mitt minne av händelsen är lite oklart: eftersom ”skämtet” gjordes inför en radiosändning borde ljudupptagningen ha spelats upp till stillbilder, jag vet inte – men det jag tydligt minns är hur det medan skratten klingar ut i teven ändå hinner gå ett frostigt spöke genom vardagsrummet. Hur mina föräldrar liksom fryser till i tevesoffan och hur vi sedan också skrattar, lättade – och lite chockade: det var nära ögat. Om det är något vi har förstått på sista tiden är det ju hur nära det faktiskt verkar vara. Atomklockan, som den kallas, har länge stått på bara någon minut i tolv.Världen, kanske särskilt Europa, gick i detta tidiga åttiotal nästan bara och väntade på den stora smällen. Om vi idag förskräcks av de klimatförändringar som utsläppen av växthusgaser är på väg att leda till så är de trots allt ingenting emot det som skulle bli följden om ett fullskaligt kärnvapenkrig bröt ut. Inte som en effekt av själva explosionerna – men allt stoft de rörde upp, alla bränder de orsakade skulle lägga sig som ett lock på atmosfären i flera års tid och sänka temperaturen på jordytan till katastrofala nivåer. Fenomenet gick under begreppet atomvinter: ett ord som de här åren låg som ett kylelement under den dystopiska tidsandan med dess undergångsfantasier och nihilistiska yuppieideal. Med dess apolitiska alienering, och en popkultur som manglade ut sin svarta depprock och sina frostiga syntslingor över en ekande posthistorisk avgrund.Men den hotande atomvintern gav också näring åt en växande proteströrelse. Civilisationskritiken, som under sextio- och sjuttiotalen blivit ett allt tyngre inslag i kärnvapenmotståndet förenades på åttiotalet med feministiska, postkoloniala och antikapitalistiska strömningar i en gränsöverskridande skepsis mot den tekniska utvecklingen som filosofen och antikärnvapenveteranen Günther Anders såg som ett senkommet historiskt genombrott när han i början av åttiotalet samlade sina reflexioner i de här frågorna i boken Hiroshima ist überall, Hiroshima är överallt. I England tog ett feministiskt fredsläger form i protest mot utplaceringen av kärnvapen vid armébasen i Greenham Common. I Australien protesterade urbefolkningen mot uranbrytningen på traditionell aboriginsk mark, i New Mexico i USA krävde Navajofolket kompensation för kärnvapenprovens radioaktiva kontaminering. Och i Oceaniens övärld växte rörelsen för ”ett kärnvapenfritt Stilla Havet”, som en reaktion på de franska och amerikanska provsprängningar som gjort många öar obeboeliga. För dem som tvingats bort från sina hem var stormakternas så kallade ”nukleära kolonialism” bara ännu en form av cyniskt imperialistiskt våld.Denna världsomspännande folkrörelse såg för en kort tid ut att faktiskt stå inför ett globalt genombrott. I juni 1982 samlade en demonstration i New York en miljon deltagare i protest mot kärnvapenrustningen; några veckor tidigare hade bortåt hundratusen människor tågat genom Göteborg under samma paroller. Jag var själv en av dem. Liknande fredsmarscher ägde rum över hela den europeiska kontinenten. Vad vi kanske inte riktigt förstod, tror jag – hur vi nu skulle kunnat göra det, där vi vällde fram, mitt i alltihop – var hur snärjda vi alla redan var i den nukleära terrorbalansens världsordning. För om nu ”Hiroshima är överallt”, som Günther Anders skrev – måste det då inte betyda att också protesterna blir en del av systemet: en balanserande motvikt som invaggar oss i tron att den nukleärteknologiska utvecklingen trots allt ska gå att tämja och hantera? Sedda från dagens tidsavstånd kan de ju faktiskt se så ut, som en avledande, kringgående rörelse, en historiens list som tillfälligt öppnade en politisk ventil och lät oron pysa ut, utan att i grunden ändra något överhuvudtaget. Allt medan utvecklingen gick vidare i sina obevekliga spår.Nej, jag vet inte. Men kanske var det en sådan insikt som landade i världens medvetande i april 1986, med haveriet i Tjernobyl. Plötsligt visade det sig mycket konkret – om man nu inte redan hade förstått det – att Hiroshima verkligen var överallt: i luften, i vattnet, i maten vi äter. Helt oberoende av nationsgränser och politiska system. Sociologen Ulrich Beck skrev i sin uppmärksammade bok Risksamhället hur händelser som just den i Tjernobyl tvingar hela samhället att orientera sig efter potentiella risker, försöka förutse och förebygga – och inte minst: uppfostra sina medborgare i riskmedvetenhet, eller uttryckt på ett annat sätt, i oro. Vi får i förlängningen ett samhälle där rädslan är det som binder samman, ett samhälle vars främsta uppgift blir att vidmakthålla en bedräglig illusion om säkerhet.I detta risksamhälle måste till slut också kärnteknologin banaliseras och kläs i termer av säkerhet. Det talas om kärnvapnen som ett skyddande ”paraply”, om kärnenergin som en trygghet i en osäker och föränderlig omvärld. Hiroshima känns mycket avlägset. Att besöka staden idag ger upphov till en märklig svindelkänsla: åttio år efter bomben sjuder staden av liv som vilken modern metropol som helst, de hypersnabba shinkansentågen anländer och avgår på sekunden på den centrala järnvägsterminalen, nästan som om inget hänt. Men det har det. Det har det, verkligen – under ytan ömmar fortfarande traumat, men med sin ärrvävnad av monument och museala artefakter, all denna rekvisita i en minneskultur som hoppas läka det som inte går att läka.Kanske är det det han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film Hiroshima, min älskade, när han säger till sin franska älskarinna att hon aldrig har sett något i Hiroshima. För det som skett går inte att se. Med varje gest som återkallar minnet följer en som hjälper till att utplåna det. I filmen är den franska kvinnan själv på flykt undan ett krigstrauma: hennes första kärlek var en tysk ockupationssoldat – och minnet av hur hon blev vittne till hans död för en anonym kula från en motståndsman är, förstår man, det hon nu på ett bakvänt sätt försöker bearbeta genom att vara med och spela in en ”fredsfilm” (som det kallas) i Hiroshima.Men traumat, visar det sig, går inte att förtränga. Det finns kvar. Precis som atomvintern finns kvar – som en iskall, omedveten rysning under kärnvapenparaplyet. Spöket från Hiroshima, skuggan av den okände som satt och väntade på bankens trappa just när bomben föll, har vuxit till ett skymningsdunkel som vi mer eller mindre tycks ha vant oss vid. Om det totala atomkriget bryter ut skulle det, enligt en vanlig uppgift, ta sjuttiotvå minuter innan det mesta av vår civilisation är ödelagd. En dryg timme. Längre är den inte, framtiden.Dan Jönssonförfattare och essäistLitteraturAnnie Jacobsen: Kärnvapenkrig – ett scenario. Översättare: Claes-Göran Green. Fri Tanke, 2024.Tsuyoshi Hasegawa: Racing the Enemy – Stalin, Truman, and the Surrender of Japan. Harvard University Press, 2005.Marguerite Duras: Hiroshima, mon amour – filmmanus och berättelse. Översättare: Annika Johansson. Modernista, 2014.H. G. Wells: Tono-Bungay. (Ej översatt till svenska i modern tid, original: Macmillan, 1909.)Günther Anders: Hiroshima ist überall. C. H. Beck, 1982.Hisashi Tōhara: Il y a un an Hiroshima. översättare: Dominique Palmé. Gallimard, 2011 (postum utgåva från återfunnen text).Masuji Ibuse: Black Rain. Översättare: John Bester. Kodansha International, 1969.Claude Eatherly / Günther Anders: Samvete förbjudet – brevväxling. Översättare: Ulrika Wallenström. Daidalos, 1988.Kenzaburō Ōe: Hiroshima Notes. Översättare: David L. Swain & Toshi Yonezawa. Marion Boyars, 1995.Peter Glas: Först blir det alldeles vitt – röster om atomvintern. Natur & Kultur, 1984.Ulrich Beck: Risksamhället – på väg mot en annan modernitet. Översättare: Svenja Hums. Bokförlaget Daidalos, 2018.Hannah Arendt: Människans villkor. Översättare: Alf Ahlberg. Rabén & Sjögren, 1963.LjudSylvain Cambreling, Nathalie Stutzmann, Theresa Kohlhäufl, Tim Schwarzmaier, August Zirner med Bayerska Radions Kör och Symfoniorkester (München): Voiceless Voice In Hiroshima. Kompositör: Toshio Hosokawa med texter från liturgin, Paul Celan och Matsuo Bashō. Col legno, 2001.Sveriges Radios arkiv.US National archives.Hiroshima mon amour (1959), regi: Alain Resnais, manus: Marguerite Duras. Producent: Argos Films. Musik: Georges Delerue och Giovanni Fusco.

In de podcast Wat Blijft een aflevering over de Pools-Franse scheikundige en natuurkundige Marie Curie. Zij was een pionier op het gebied van de radioactiviteit en ontdekte de elementen polonium en radium. Ook al was ze immigrant en vrouw, toch wist ze haar ideaal te verwezenlijken, namelijk studeren aan de Parijse Sorbonne en betekenisvol zijn in de wis- en natuurkunde. Twee keer ontving ze een Nobelprijs, de eerste keer samen met haar echtgenoot natuurkundige Pierre Curie. Haar werk betekende uiteindelijk ook haar dood, want ze overleed aan de gevolgen van leukemie, veroorzaakt door straling. Ze is begraven in het Pantheon in Parijs, haar kist bedekt met lood vanwege evt. straling.     Journalist Botte Jellema praat met: deeltjesfysicus Margriet van der Heijden, bijzonder hoogleraar wetenschapscommunicatie aan de TU Eindhoven, Ad Maas, bijzonder hoogleraar Museale Aspecten van de Natuurwetenschappen en conservator bij Rijksmuseum Boerhaave en Agnes Cremers, historicus en medeoprichter van publiekshistorisch projectbureau Van Gisteren en educatieplatform over historische vrouwen F-site. 

My friend Kim loves crime stories from Crime Junkie to Dateline. Me? Not so much. But I enjoy a good, not-too-gory crime story where the bad guy gets it in the end. Since I'm part of a vast cancer community, I hear stories that encourage me and some that make me so upset that I can't sleep. This is one of those stories. In 1898, Pierre and Madam Curie discovered radium. In 1903, Pierre Curie said, "He would not care to be alone with radium in a room as it would burn all the skin off his body, destroy his eyesight, and probably kill him."  In the 1920s, young women (average age 14) were hired to paint radium on watches and clock dials. Radium was fluorescent, so it made the numbers easier to read. However, it was also incredibly toxic and could turn bones into a fragile honeycomb. Fast forward to New Jersey in 1920 to the U.S. Radium Corporation (USRC). The owners and scientists at USRC knew that radium in large amounts was very dangerous. Yet these young girls were told, "After you dip your paintbrush in radium, put the tip in your mouth to make it a finer point before you start painting." When I told my husband how many of these young women died from radium poisoning, he said, "This is murder." Yes, it was murder. But no one went to jail. However, these women did get their revenge. ______ Ground Luxe When I was forced into menopause with my cancer diagnosis, restful sleep NO LONGER HAPPENED FOR ME. One of my podcast guests shared that he has become a great sleeper, partly thanks to grounding sheets. After my skepticism passed, my desperation to sleep took over. I started reading articles, and I discovered that the science is solid. Studies have shown that participants using grounding sheets experience a significant drop in cortisol levels, leading to improved sleep quality and reduced stress.  What did I have to lose? I researched, found the best grounding sheets on the market for the best price, and bought them. It took me a few nights, but I sleep much deeper now. I fall asleep faster and wake up feeling refreshed! I wish someone had told me about these sheets years ago. I contacted the company, and they offered my community a 20% discount! https://groundluxe.com/deborahenos Use the code Enos20 for 20% off. ______ Toups and Co It's happened...I'm putting beef tallow on my face, and my skin looks lush, and it doesn't smell like a hamburger :) I've seen the TikTok videos about beef tallow. I avoided trying it because it sounded like I'd be putting grease on my face. Enough people asked me about it, so I started reading more information and trying out various tallows. There was one company that stood out to me. I feel like I hit a home run with the brand Toups and Co. I first heard of this brand on a friend's podcast (Holistic Hilda with the Weston A Price Foundation). She interviewed the founder, Emily Toups. She was a mom looking for a solution to her child's skin issues. She was frustrated with the lack of progress with drugstore and prescription meds, so she reached out to a local farmer for tallow. The rest, as they say, is history. Her daughter is healed, and my skin looks great, haha! Thank you, Toups Family, for making such excellent products and offering my community a 15% discount. I'm currently using: Frankincense Skim Balm Blue Tansy Body Oil The Nourishing Skin Care Set (this includes skin balm, body oil, tinted lip chap, and a tallow bar—and it's on sale!). Deodorant - it really works! Use the link below for 15% off of your order: https://toupsandco.com/DEBORAHENOS ______ Martinelli Apple Cider I like having a cocktail with girlfriends. And before I was diagnosed with breast cancer, I never gave it a second thought. Alcohol was part of my social life, or I'd have a glass of wine on a flight to chill out. Recent research has made me rethink my choices. Research shared by the Susan G. Komen Center tells us that each cocktail I consume can increase my breast cancer risk by 7%. And 2-3 drinks per day can increase my risk by 20%. This is why I always have Martinelli Apple Cider on hand. It's my favorite Mocktail!

durée : 00:19:01 - France Culture va plus loin le samedi - par : Nicolas Herbeaux, Pauline Chanu - Cette semaine, Nicolas Herbeaux reçoit Pierre Curie, conservateur au Musée Jacquemart André qui consacre une exposition à la peintre Artemisia Gentileschi. L'exposition "Artemisia, l'héroïne de l'art" est à visiter jusqu'au 3 août 2025. - réalisation : Jean-Christophe Francis - invités : Pierre Curie Conservateur et historien de l'art français

Le couple est aussi un lieu de résistance et d'engagement pour les femmes. A l'occasion de la Journée internationale des droits des femmes le 8 mars, Bababam vous plonge dans l'histoire de ces couples d'exception comme Marie et Pierre Curie, Frida Khalo et Diego Rivera, Virginia Woolf et Vita Sackville West, ou encore Lee Miller et Man Ray... des couples au sein desquels l'épanouissement de la femme et lutte pour ses droits ont été primordiaux. Aubrac, un pseudonyme que Lucie et Raymond ont choisi pendant la résistance, sous occupation allemande. Face à la barbarie, ils ont choisi de s'indigner, ensemble. Et quand leur ennemis ont tenté de les séparer, ils ont toujours réussi à se retrouver. Pour eux, aimer, c'est résister. Ne jamais baisser les bras face à la haine et à l'injustice. Un courage qu'ils ont construit à deux. Un podcast Bababam Originals Ecrit et raconté par Alice Deroide Première diffusion : 31 mai 2029 Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Le couple est aussi un lieu de résistance et d'engagement pour les femmes. A l'occasion de la Journée internationale des droits des femmes le 8 mars, Bababam vous plonge dans l'histoire de ces couples d'exception comme Marie et Pierre Curie, Frida Khalo et Diego Rivera, Virginia Woolf et Vita Sackville West, ou encore Lee Miller et Man Ray... des couples au sein desquels l'épanouissement de la femme et lutte pour ses droits ont été primordiaux. Précurseur, il faut l'être, quand, près d'un siècle après sa rencontre, un couple reste un des modèles phares de l'émancipation et de l'amour libre. Simone de Beauvoir et Jean-Paul Sartre ont traversé le XXème siècle côte à côte. Leur union ne ressemblait à aucune autre. Elle n'a jamais entravé leur vie intellectuelle. La preuve, ils sont deux figures majeures de notre culture. Deux génies à égalité. Un podcast Bababam Originals Ecrit et raconté par Alice Deroide Première diffusion : 14 mai 2021 Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

The Polish-French physicist and chemist is famous for discovering radium, but Marie Curie was more than her accomplishments. From 'the flying university' to great loves and losses, Dava Sobel investigates her extraordinary life.Marie Curie was the first woman to be awarded a Nobel Prize, and the first person to win a second Nobel Prize. But alongside her discovery of radioactivity, Marie's life was marked by her fierce love for husband Pierre, a scandalous affair following his death, and feats of heroism during the First World War. Dava Sobel is one of the world's best loved science writers, who has written about revolutionary innovators from an 18th century clockmaker who changed marine navigation forever to Copernicus, Galileo's daughter.Now, Dava explores the extraordinary and surprising life of Marie Curie.This episode of Conversations touches on epic stories, origin stories, weird science, physics, chemistry, women in STEM, female scientists, family dynamics, grief, sudden death, modern history, human innovation, technology, military technology, medical technology, medical advancements, radium, polonium, the elements, Pierre Curie, University of Paris, academia, war.Dava Sobel's book about Marie Curie is called The Elements of Marie Curie: how the glow of radium lit a path for women in science, and is published by Harper Collins.This episode of Conversations was recorded in front of a live audience at Adelaide Writers' Week.

Le couple est aussi un lieu de résistance et d'engagement pour les femmes. A l'occasion de la Journée internationale des droits des femmes le 8 mars, Bababam vous plonge dans l'histoire de ces couples d'exception comme Marie et Pierre Curie, Frida Khalo et Diego Rivera, Virginia Woolf et Vita Sackville West, ou encore Lee Miller et Man Ray... des couples au sein desquels l'épanouissement de la femme et lutte pour ses droits ont été primordiaux. A 29 ans, Michelle Robinson vient d'être promue associée au cabinet d'avocats Sidney and Austin. Michelle vient du quartier du South Side. Elle est très proche de sa famille, qu'elle décrit comme « afro-américaine traditionnelle et populaire ». Chez les Robinson, il y a le père, employé municipal, la mère, au foyer, et les deux frères aînés. Michelle est la cadette. Elle a fait des études brillantes... D'abord Princeton, où elle a obtenu un bachelor en sociologie. Puis Harvard, où elle a étudié le droit. Un podcast Bababam Originals Ecrit et raconté par Alice Deroide Première diffusion : 20 mars 2020 Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Le couple est aussi un lieu de résistance et d'engagement pour les femmes. A l'occasion de la Journée internationale des droits des femmes le 8 mars, Bababam vous plonge dans l'histoire de ces couples d'exception comme Marie et Pierre Curie, Frida Khalo et Diego Rivera, Virginia Woolf et Vita Sackville West, ou encore Lee Miller et Man Ray... des couples au sein desquels l'épanouissement de la femme et lutte pour ses droits ont été primordiaux. Man Ray et Lee Miller ont durablement marqué la photographie moderne. Pour eux, aimer c'est inventer. Créer ensemble de nouvelles formes d'art. Apprendre et grandir, jusqu'à s'émanciper de l'autre. Un podcast Bababam Originals Ecrit et raconté par Alice Deroide Première diffusion : 12 juillet 2019 Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Le couple est aussi un lieu de résistance et d'engagement pour les femmes. A l'occasion de la Journée internationale des droits des femmes le 8 mars, Bababam vous plonge dans l'histoire de ces couples d'exception comme Marie et Pierre Curie, Frida Khalo et Diego Rivera, Virginia Woolf et Vita Sackville West, ou encore Lee Miller et Man Ray... des couples au sein desquels l'épanouissement de la femme et lutte pour ses droits ont été primordiaux. Ils sont les ambassadeurs de ce qu'on a appelé la « mexicanité ». Frida Kahlo et Diego Rivera ont toute leur vie défendu et valorisé la culture mexicaine bafouée jusque là par les colons européens. Ils sont un couple hors norme : des amis fidèles, des amants tumultueux, d'immenses artistes s'admirant et s'inspirant l'un l'autre. Un podcast Bababam Originals Ecrit et raconté par Alice Deroide Première diffusion : 2 avril 2021 Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Le couple est aussi un lieu de résistance et d'engagement pour les femmes. A l'occasion de la Journée internationale des droits des femmes le 8 mars, Bababam vous plonge dans l'histoire de ces couples d'exception comme Marie et Pierre Curie, Frida Khalo et Diego Rivera, Virginia Woolf et Vita Sackville West, ou encore Lee Miller et Man Ray... des couples au sein desquels l'épanouissement de la femme et lutte pour ses droits ont été primordiaux. On les appelle les « Chasseurs de Nazis ». Beate et Serge Klarsfeld ont consacré leur vie à la reconnaissance des crimes de la Shoah et à la mémoire des victimes. Leur soif de justice, leur courage, les a liés, elle l'Allemande, et lui le fils de déporté, pour la vie, pour l'Histoire. Un podcast Bababam Originals Ecrit et raconté par Alice Deroide Première diffusion : 21 mai 2021 Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Le couple est aussi un lieu de résistance et d'engagement pour les femmes. A l'occasion de la Journée internationale des droits des femmes le 8 mars, Bababam vous plonge dans l'histoire de ces couples d'exception comme Marie et Pierre Curie, Frida Khalo et Diego Rivera, Virginia Woolf et Vita Sackville West, ou encore Lee Miller et Man Ray... des couples au sein desquels l'épanouissement de la femme et lutte pour ses droits ont été primordiaux. Un amour uni dans la rébellion Il inventait des machines et des créatures de ferraille. Son univers à elle était fait de rondeurs et de couleurs éclatantes. Niki de Saint Phalle et Jean Tinguely furent compagnons d'arts, amants et époux. Pour eux, aimer c'est jouer. Faire dialoguer leur créativité et se défier. Un podcast Bababam Originals Ecrit et raconté par Alice Deroide Première diffusion : 21 juin 2019 Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Le couple est aussi un lieu de résistance et d'engagement pour les femmes. A l'occasion de la Journée internationale des droits des femmes le 8 mars, Bababam vous plonge dans l'histoire de ces couples d'exception comme Marie et Pierre Curie, Frida Khalo et Diego Rivera, Virginia Woolf et Vita Sackville West, ou encore Lee Miller et Man Ray... des couples au sein desquels l'épanouissement de la femme et lutte pour ses droits ont été primordiaux. Un amant pour se sentir plus libre ? C'est la femme forte, libre, par excellence. L'éminence féministe et existentialiste. Son fameux turban, ses grandes boucles d'oreilles et sa relation si spéciale avec Sartre. Mais Simone de Beauvoir a aimé un autre homme, avec une intensité toute particulière : Nelson Algren. Un podcast Bababam Originals Ecrit et raconté par Alice Deroide Première diffusion : 14 février 2019 Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Le couple est aussi un lieu de résistance et d'engagement pour les femmes. A l'occasion de la Journée internationale des droits des femmes le 8 mars, Bababam vous plonge dans l'histoire de ces couples d'exception comme Marie et Pierre Curie, Frida Khalo et Diego Rivera, Virginia Woolf et Vita Sackville West, ou encore Lee Miller et Man Ray... des couples au sein desquels l'épanouissement de la femme et lutte pour ses droits ont été primordiaux. Pour les deux, aimer c'est tout se dire. Dans leurs échanges, elles se racontent sans artifices, partagent leur doutes les plus profonds. Une correspondance de 18 ans, sans doute la relation la plus importante de leur vie. Un podcast Bababam Originals Ecrit et raconté par Alice Deroide Première diffusion : 25 janvier 2019 Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Le couple est aussi un lieu de résistance et d'engagement pour les femmes. A l'occasion de la Journée internationale des droits des femmes le 8 mars, Bababam vous plonge dans l'histoire de ces couples d'exception comme Marie et Pierre Curie, Frida Khalo et Diego Rivera, Virginia Woolf et Vita Sackville West, ou encore Lee Miller et Man Ray... des couples au sein desquels l'épanouissement de la femme et lutte pour ses droits ont été primordiaux. Beatrice et Mokhtar, c'est la rencontre d'une ancienne sympathisante FN avec un professeur de Persan venu d'Iran. Le tout en plein cœur de la jungle de Calais. Un podcast Bababam Originals Ecrit et raconté par Alice Deroide Première diffusion : 28 décembre 2018 Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Le couple est aussi un lieu de résistance et d'engagement pour les femmes. A l'occasion de la Journée internationale des droits des femmes le 8 mars, Bababam vous plonge dans l'histoire de ces couples d'exception comme Marie et Pierre Curie, Frida Khalo et Diego Rivera, Virginia Woolf et Vita Sackville West, ou encore Lee Miller et Man Ray... des couples au sein desquels l'épanouissement de la femme et lutte pour ses droits ont été primordiaux. Comment le génie scientifique a-t-il guidé le couple ? Ils représentent à eux deux l'érudition, le génie scientifique. L'amour entre Marie et Pierre Curie est indissociable de leur attachement à la science et à la recherche. Comment le génie scientifique a-t-il guidé le couple ? Est-il vecteur d'égalité au sein du couple ? Un podcast Bababam Originals Ecrit et raconté par Alice Deroide Première diffusion : 12 avril 2019 Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Please join my mailing list here

Célébrités, personnalités iconiques, ou tout simplement anonymes aux histoires extraordinaires... Tous les samedis et dimanches, Sophie Davant vous raconte l'amour et ses histoires. Aujourd'hui, l'histoire d'amour entre Pierre et Marie Curie.

This week on The Learning Curve, co-hosts Alisha Searcy of DFER and U-Arkansas Prof. Albert Cheng interview Dava Sobel, acclaimed author of The Elements of Marie Curie: How the Glow of Radium Lit a Path for Women in Science. Sobel delves into the life of Marie Curie, the “scientific Joan of Arc,” exploring her extraordinary journey from clandestine education in Tsarist-controlled Poland to becoming the first woman to win two Nobel Prizes in different scientific disciplines. She highlights Madame Curie's groundbreaking discoveries of radium and polonium, with her husband Pierre Curie, and her pioneering work in radioactivity. Sobel also examines Marie Curie's role as a mentor to women scientists, her wartime contributions with mobile X-ray units, and her enduring legacy as a trailblazer for women in STEM. Through Madame Curie's story, Ms. Sobel reflects on the power of scientific curiosity and its profound societal impact. In closing, Sobel reads a passage from her book, The Elements of Marie Curie: How the Glow of Radium Lit a Path for Women in Science.

Tous les week-end, découvrez de courtes histoires d'amours, tendres ou percutantes, pour engager de vraies réflexions sur l'amour. Ils représentent à eux deux l'érudition, le génie scientifique. L'amour entre Marie et Pierre Curie est indissociable de leur attachement à la science et à la recherche. Pour eux, aimer, c'est comprendre. Comprendre le monde qui nous entoure et contribuer, ensemble, à sa progression. Une histoire de voyage, de rêve et de radioactivité. Une histoire d'amour.  Un podcast Bababam Originals. Première diffusion : 12 avril 2019. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Depois de mais de um ano fechado para reformas, o museu Jacquemart-André, de Paris, reabre com uma exposição de obras-primas da Galeria Borghese, de Roma, um dos principais endereços culturais da capital italiana. O empréstimo inclui quadros de Ticiano, Rafael, Boticelli, Rubens e Caravaggio, obras que raramente viajam. Patrícia Moribe, de ParisA Galeria Borghese é fruto de um colecionador compulsivo e pouco escrupuloso, o cardeal Scipione Caffarelli-Borghese (1577-1633), sobrinho de Camillo Borghese, eleito papa Paulo V. Numa era em que a igreja era sinônimo de poder, o cardeal amealhou uma impressionante coleção de esculturas antigas e pinturas – no final do século 17, a família Borghese possuía cerca de 800 peças.Para abrigar o acervo, Scipione construiu a suntuosa Villa Borghese, inspirada em mansões romanas, em meio a um parque em uma das sete colinas de Roma.Uma parte da coleção de antiguidades foi vendida à Napoleão Bonaparte e transferida para o Louvre após o casamento arranjado de sua irmã Pauline com um rico príncipe da família Borghese. Para evitar a dispersão do tesouro, o Estado italiano compra a coleção e transforma a magnífica mansão em museu público, a Galeria Borghese.A história conta um episódio que demonstra bem o caráter pouco lícito do cardeal amante das artes. Ele convence o tio papa a confiscar, em 1607, mais de cem obras de Cavalier d'Arpino (1568-1640), então um dos artistas mais cotados de Roma. O pretexto foi posse ilegal de armas de fogo. Em seguida, o generoso papa presenteia o sobrinho com o espólio retido de d'Arpino.“A exposição é o resultado de um encontro incrível com Francesca Capelletti, diretora-geral da Galeria Borghese, que estava procurando um local para exibir sua coleção fora de Roma, durante reformas”, explica Christophe Beth, administrador do museu Jacquemart-André. “E o que poderia ser melhor do que uma exposição sobre essas obras-primas absolutas da coleção Borghese para a reabertura do museu?”, diz.“O objetivo foi escolher as obras mais emblemáticas e, ao mesmo tempo, que fossem compatíveis com o museu Jacquemart-André, que era uma residência, uma mansão do século 19. Os espaços são de tamanho humano, portanto, não pudemos trazer grandes esculturas. Mas trouxemos quadros de Da Vinci, Caravaggio, Rafael e muitos outros. E criamos um espaço para as esculturas de Bernini”, diz o administrador francês.O conjunto das obras a serem expostas foi escolhido em colaboração entre a Galeria Borghese e o curador da exposição, Pierre Curie, que é conservador do museu Jacquemart-André.A exposição vem atraindo muitos visitantes, ocasionando filas e opiniões variadas.“A exposição me surpreendeu. Ela é pequena, distribuída em algumas salas. As obras mostram o gosto refinado dos colecionadores. Mas é muito cheio, as pessoas se empurram e não há espaço para se apreciar as obras”, conta a guia turística Zilda Figueiredo.“É uma coleção interessante, gostei da ideia de ver essas obras em Paris, pois assim não preciso viajar até Roma”, disse a aposentada holandesa Kathleen.“O museu Jacquemart-André é uma residência concluída em 1875, encomendada por Édouard André, seu proprietário, um rico herdeiro de uma família de banqueiros de Paris. O hedonismo foi algo que ele buscou ao longo de sua vida, enriquecendo sua casa com coleções de arte, quadros, esculturas, móveis e objetos. Com sua esposa Nelly Jacquemart, ele viajou o mundo para adquirir obras de arte”, relata Beth.A visita à suntuosa mansão do casal Jacquemart-André é uma viagem no tempo, com obras do século 15 ao século 18, incluindo quadros de Van Dyck, Rembrandt, Canaletto, Mantegna, Botticelli, Fragonard e outros. O casal, que não tinha filhos, legou tudo ao Instituto da França para que fosse transformado em museu, inaugurado em 1913. A exposição “Obras-Primas da Galeria Borghese” fica em cartaz até 5 de janeiro de 2024, no Museu Jacquemart-André, em Paris.

When Marie and Pierre Curie discovered radium in 1898, the chemical element was quickly adopted by manufacturers for its luminescent properties that would go on to be used in, among other things, the painting of clock faces, watches, and instrument panels, allowing them to be seen in the dark. At the time, the introduction of radioluminescent materials into manufacturing was hailed as a scientific solution to an age-old frustration, but it didn't take long before that solution was shown to have terrible consequences. As a radioactive element, radium is highly toxic to humans, particularly when ingested or inhaled. While it seemed unlikely that anyone would ingest or inhale the radium used to paint a clockface, this fact posed a serious problem for the largely female factory workers whose job it was to paint the dials. These “Radium Girls,” as they would come to be known, not only spent most of their day in close proximity to the paint, but also employed a technique in which they frequently wet their paintbrushes with their mouths, consuming small amounts of radium in the process. Throughout the first half of the twentieth century, hundreds of young women working in at least three radium dial factories in the United States suffered deadly radiation poisoning as a result of working so closely with radium, all without any safety protocols and completely unaware of the dangers. After dozens of deaths, a group of factory workers successfully sued their employers for damages, exposing the widespread disregard for worker safety. While the suits were generally a major victory for the American labor movement, it was ultimately hard-won and little comfort to those who would die within a few years.Thank you to the incredible Dave White of Bring Me the Axe Podcast for research!ReferencesCamden Courier-Post. 1928. "Woman radium victim offers living body to aid in search for cure." Courier-Post, May 29: 1.eGov Newswire. 2021. "Menedez leads colleagues in introducing senate resolution to honor the lives and legacy of the 'Radium Girls'." eGov Newswire, June 26.Evening Courier. 1927. "Radium poison victims want damage suit limits raised." Evening Courier, July 19: 2.Galant, Debbie. 1996. "Living with a radium nightmare." New York Times, September 29: NJ1.Lang, Daniel. 1959. "A most valuable accident." New Yorker, April 24: 49.McAndrew, Tara McClellan. 2018. The Radium Girls: An Illinois Tragedy. January 25. Accessed July 8, 2024. https://www.nprillinois.org/equity-justice/2018-01-25/the-radium-girls-an-illinois-tragedy.Moore, Kate. 2017. The Radium Girls: The Dark Story of America's Shining Women. New York, NY: Sourcebooks.New Jersey Department of Environmental Protection. n.d. Radium Girls: The Story of US Radium's Superfund Site. Environmental Preservation Snapshot, Orange, NJ: New Jersey Department of Environmental Protection.New York Times. 1928. "Finds no bar to suit by radium victims." New York Times, May 23: 11.Prisco, Jacopo. 2017. "Radium Girls: The dark times of luminous watches." CNN, December 19.United Press. 1928. "Woman, dying by degrees, tells of symptoms of radium posioning." Courier-News, May 16: 6.—. 1928. "3 more are victims of radiun poisoning." Evening Courier, May 22: 1.See Privacy Policy at https://art19.com/privacy and California Privacy Notice at https://art19.com/privacy#do-not-sell-my-info.

Maria Sklodowska è stata una delle poche persone al mondo ad aver ricevuto due premi Nobel, uno per la fisica l'altro per la chimica. Il suo nome forse dirà poco perché lei era soprattutto conosciuta con il nome da sposata e naturalizzata francese Marie Curie. La sua incredibile storia viene raccontata nel romanzo "Io sono Marie Curie" di Sara Rattaro (Sperling&Kupfer), una storia divisa fra successi professionali (le sue attività di ricerca, la scoperta del polonio e del radio, gli studi sulla radioattività) e vita privata ossia il rapporto intenso con il marito Pierre Curie, che era un rapporto sentimentale ma anche un connubio professionale. Tanti i successi di Marie Curie in una società, quella a cavallo fra Ottocento e Novecento, che non riconosceva un ruolo alle donne soprattutto nel campo della ricerca scientifica e che ha cercato sempre di osteggiarla.

Meeting up with fellow skeptics is always a blast. We recommend reading the recent article in Skeptic UK about the history of European skepticism and ECSO – the ESC (European Skeptics Congress) is only two weeks away! Pontus reports from last week's annual meeting with VoF (the Swedish Skeptics) and in TWISH we hear about Pierre Curie who, apart from being a brilliant scientist also was intrigued by spiritualism. Then, it's time for the news:SWEDEN: Fake news during Eurovision Song ContestGERMANY: German Medical Association wants to ban homeopathySWEDEN: SD and the troll factoryUK: Whooping cough surgingTadusz Wojda is the head of the Catholic Church in Poland, and he proves again that the Church has no morals. For that, he receives this week's award for being Really Wrong.Enjoy!Segments: Intro; Greetings; TWISH; News; Really Wrong; Quote and Farewell; Outro; Out-Takes0:00:27 Intro0:00:51 Greetings0:12:55 TWISH0:20:15 News0:37:46 Really Wrong0:42:17 Quote And Farewell0:44:04 Outro0:45:19 Out-Takes Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Maria Sklodowska è stata una delle poche persone al mondo ad aver ricevuto due premi Nobel, uno per la fisica l'altro per la chimica. Il suo nome forse dirà poco perché lei era soprattutto conosciuta con il nome da sposata e naturalizzata francese Marie Curie. La sua incredibile storia viene raccontata nel romanzo "Io sono Marie Curie" di Sara Rattaro (Sperling&Kupfer), una storia divisa fra successi professionali (le sue attività di ricerca, la scoperta del polonio e del radio, gli studi sulla radioattività) e vita privata ossia il rapporto intenso con il marito Pierre Curie, che era un rapporto sentimentale ma anche un connubio professionale. Tanti i successi di Marie Curie in una società, quella a cavallo fra Ottocento e Novecento, che non riconosceva un ruolo alle donne soprattutto nel campo della ricerca scientifica e che ha cercato sempre di osteggiarla.Paolo ha sette anni e vive con una mamma atea e un padre testimone di Geova che vuole assolutamente dargli un'educazione religiosa: gli fa leggere i libri, gli parla della fine del mondo imminente, lo porta alle adunanze. Paolo cresce così fra il desiderio di assecondare il padre e non deluderlo e la volontà, nello stesso tempo, di non ferire la madre che è da sempre caustica con la fede del marito. Questa storia vera viene raccontata con grande leggerezza e ironia, senza però mancare di rispetto a chi crede, nel romanzo "Mio padre avrà la vita eterna, ma mia madre non ci crede" (Feltrinelli) opera prima di Paolo Valoppi. Il protagonista è, dunque, l'autore stesso prima bambino poi adolescente che vive appunto diviso fra i genitori che sono veramente agli antipodi quanto a visione del mondo.

Plongez au cœur de l'univers fascinant de Marie Curie, une femme hors du commun dont la vie et les découvertes ont marqué l'histoire de la science. Depuis ses débuts en Pologne jusqu'à ses recherches révolutionnaires sur la radioactivité, menées aux côtés de son mari Pierre Curie, suivez le parcours exceptionnel de cette brillante physicienne. Entre passion, détermination et lutte contre les préjugés de son époque, Marie Curie se distingue en devenant la première femme à recevoir le Prix Nobel et à enseigner à la Sorbonne. Malgré les tragédies personnelles et les scandales médiatiques, elle poursuit son combat pour la reconnaissance et l'émancipation des femmes dans le domaine scientifique. Dans les tourments de la Première Guerre mondiale, elle met au point des services radiologiques sur le front, sauvant ainsi des milliers de vies. Merci pour votre écoute Retrouvez l'ensemble des épisodes de l'Heure H sur notre plateforme Auvio.be : https://auvio.rtbf.be/emission/22750 Et si vous avez apprécié ce podcast, n'hésitez pas à nous donner des étoiles ou des commentaires, cela nous aide à le faire connaître plus largement.

L'info qu'il faut - "Groover" au rythme de la musique trois minutes par jour rendrait plus heureux - Des produits étonnants présentés au Salon de l'agriculture Le winner du jour : - Pour économiser un loyer, il prend l'avion quatre fois par semaine pour aller à l'université - A Carcassonne, le nom de Pierre Curie est mal orthographié sur des plaques de rues Les savoirs inutile : L'arachibutyrophobie Le Bonus : En Nouvelle-Zélande, le premier championnat du monde de "bombe" attire les foules Le devinez-quoi : Samsung a développé en 2015 un projet pour la sécurité routière, en quoi consistait-il ? Le jeu surprise : Clément de Manosque près d'Aix En Provence repart avec un vinyle dédicacé La banque RTL2 : Laetitia de Reims gagne une TV Samsung The Frame. Aurélie de Clérey près de Troyes remporte un séjour VVF pour 4 personnes

WILL REYNOLDS (Music) and ERIC PRICE (Lyrics and Book) are musical theatre writers based in NYC. Shows currently in development include The Violet Hour and Radioactive, which charts the discovery of radium by Marie and Pierre Curie. Will and Eric are songwriters on the AppleTV+ animated series “Central Park,” starring Leslie Odom Jr., Josh Gad, and Stanley Tucci. They also wrote the song “When I See You Again,” which can be found on Broadway Records' benefit album “Artists in Residence.” Their papers for this project have now been permanently housed in a Special Collection of the Music Division at the Library of Congress. Will and Eric are the winners of the Fred Ebb Award for Musical Theatre Writing, the Kurt Weill Foundation's Lotte Lenya Award, and the Dramatists Guild Fellowship.  In 2020, they created the online Musical Theatre Education platform THIS MT SPACE. THE VIOLET HOUR If you knew the future, would you try to change it? The story is set on April 1, 1919, when John Pace Seavering, a young publisher, comes to possess a machine that inexplicably begins printing pages from books. Books from the future.Page by page, John pieces together a vision of what the next century has in store for himself, his friends, and the world at large. And once he decides he wants to change the future, the clock is ticking.

On sait peu de choses de l'intérêt de Pierre et Marie Curie pour le spiritisme. Le couple de Prix Nobel a pourtant assisté à de nombreuses séances avec une médium et s'est penché sur l'étude de ces phénomènes paranormaux à travers des observations guidées par leur rigueur scientifique. C'est ce que raconte la bande dessinée « Marie et les esprits » dont le scénariste Rodolphe nous expose ce pan méconnu de la biographie de Pierre et Marie Curie. Une séquence réalisée par Regine Dubois Sujets traités : Pierre Curie, Marie Curie, Prix Nobel, médium, spiritisme, séance, Rodolphe, Merci pour votre écoute Un Jour dans l'Histoire, c'est également en direct tous les jours de la semaine de 13h15 à 15h sur www.rtbf.be/lapremiere Retrouvez tous les épisodes d'Un Jour dans l'Histoire sur notre plateforme Auvio.be : https://auvio.rtbf.be/emission/5936 Et si vous avez apprécié ce podcast, n'hésitez pas à nous donner des étoiles ou des commentaires, cela nous aide à le faire connaître plus largement.

In the early 20th century, radium was all the rage. It was used in paints that made the faces of clocks and watches glow in the dark. It was the key element in early medical radiation treatments. It was infused into water and chocolates, and was a big selling point for spas whose waters had a lot of the element. Alas, all of those were bad ideas. Radium is highly radioactive, and most likely was responsible for the deaths of thousands. Radium came to the world's attention 125 years ago today. Marie and Pierre Curie announced its discovery to the French Academy of Sciences. The discovery earned the Curies half of the 1903 Nobel Prize in Physics. Marie Curie discovered the first hint of the element. She was studying pitchblende — a dark ore that contains a lot of uranium. Her experiments showed that the ore was producing far more radioactivity than could be accounted for by uranium alone. She thought it must contain another radioactive element. It took a while, but she and Pierre eventually isolated it. After Pierre died, Marie and another colleague isolated the metal — work that helped her earn a second Nobel, for chemistry. Radium is produced by the radioactive decay of uranium. Radium itself decays quickly, so there's none left from Earth's formation. Today, radium's use is limited — mainly to scientific research and instruments — non-lethal applications for a prize-winning element.  Script by Damond Benningfield Support McDonald Observatory

Here are some historical events that occurred on December 26th:1776: American Revolutionary War: The Battle of Trenton took place, where George Washington's army successfully crossed the icy Delaware River to launch a surprise attack on the Hessian forces in Trenton, New Jersey.1862: American Civil War: The Battle of Chickasaw Bayou began during the Union's attempt to capture Vicksburg, Mississippi.1898: Marie and Pierre Curie announced the discovery of radium, a radioactive element.1941: World War II: Winston Churchill became the first British Prime Minister to address a joint session of the United States Congress.1972: Former President Harry S. Truman died in Kansas City, Missouri, at the age of 88.1974: The Beatles' song "Happy Xmas (War Is Over)" by John Lennon and Yoko Ono was released in the United States.1991: The Supreme Soviet of the Soviet Union formally dissolved the country and the USSR was officially discontinued.2004: A massive earthquake and tsunami struck the Indian Ocean, causing widespread devastation and killing over 230,000 people in 14 countries.2013: Former Prime Minister of Pakistan, Benazir Bhutto's, 6th death anniversary.Please note that historical events may vary in significance, and the list provided is not exhaustive.Podcast Website:https://atozenglishpodcast.com/a-to-z-this-day-in-world-history-december-26th/Social Media:WeChat account ID: atozenglishpodcastFacebook Group: https://www.facebook.com/groups/671098974684413/Tik Tok:@atozenglish1Instagram:@atozenglish22Twitter:@atozenglish22A to Z Facebook Page:https://www.facebook.com/theatozenglishpodcastCheck out our You Tube Channel:https://www.youtube.com/channel/UCds7JR-5dbarBfas4Ve4h8ADonate to the show: https://app.redcircle.com/shows/9472af5c-8580-45e1-b0dd-ff211db08a90/donationsRobin and Jack started a new You Tube channel called English Word Master. You can check it out here:https://www.youtube.com/channel/UC2aXaXaMY4P2VhVaEre5w7ABecome a member of Podchaser and leave a positive review!https://www.podchaser.com/podcasts/the-a-to-z-english-podcast-4779670Join our Whatsapp group: https://forms.gle/zKCS8y1t9jwv2KTn7Intro/Outro Music: Daybird by Broke for Freehttps://freemusicarchive.org/music/Broke_For_Free/Directionless_EP/Broke_For_Free_-_Directionless_EP_-_03_Day_Bird/https://creativecommons.org/licenses/by/3.0/legalcodehttps://freemusicarchive.org/music/Scott_Joplin/Piano_Rolls_from_archiveorg/ScottJoplin-RagtimeDance1906/https://creativecommons.org/publicdomain/mark/1.0/Support this podcast at — https://redcircle.com/the-a-to-z-english-podcast/donationsAdvertising Inquiries: https://redcircle.com/brandsPrivacy & Opt-Out: https://redcircle.com/privacy

On this episode of Stores of -Esses, join Daniel and Gaby as Daniel shares the riveting life of Marie Curie, a pioneer born in 1867 Poland who defied norms to shape the world of science. From overcoming personal tragedies to challenging societal constraints, Marie's journey unfolds with groundbreaking discoveries with the support of her husband, Pierre Curie.Discover the duo's exploration of radioactivity, unveiling elements like polonium and radium, leading to a historic Nobel Prize in Physics in 1903. Despite obstacles, Marie forges ahead, leaving an indelible mark on cancer treatment.Uncover her wartime heroism, deploying mobile radiography units in World War I, treating a million soldiers. Marie Curie's legacy extends beyond science, earning a second Nobel Prize in Chemistry in 1911 and inspiring women in STEM fields worldwide.Join us in this thrilling narrative of Marie Curie's triumphs, a tale of resilience, innovation, and societal transformation. Don't miss the 2019 movie capturing her extraordinary legacy. Explore the impact of this STEM trailblazer and her enduring influence on science and society.Tune in to a captivating exploration of this enduring tale on the Stories of -Esses podcast!If you enjoy the podcast, please leave us a 5-star Review and be sure to follow Stories of -Esses on Instagram @storiesofesses.To request a story, please message us via Instagram or email us at storiesofesses@gmail.com.#MarieCurie #STEMTrailblazer #ScientificDiscoveries #NobelPrize #Radioactivity #Innovation #WomenInSTEM #CancerTreatment #PodcastJourney #TrailblazingScientist #PioneerLegacy

Marie & Pierre Curie : to love is to understand They embody erudition and scientific genius together. The love between Marie and Pierre Curie is inseparable from their dedication to science and research. For them, to love is to understand. To understand the world around us and, together, contribute to its progress. A tale of journey, dreams, and radioactivity. A love story. Production : Bababam Voice : James Brack Translation of the french script of Alice Deroide Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

In our first episode, "Bedtime Time Travels" takes young listeners on an enchanting journey into the life of the remarkable Marie Curie. Discover how this curious girl from Poland grew up to become a pioneering scientist who uncovered the mysteries of radiation. We explore her love story with Pierre Curie and the valuable lessons her life offers. Join us for a soothing, educational, and inspiring bedtime story for kids, reminding them that they, too, have the power to dream and make a difference. --- Send in a voice message: https://podcasters.spotify.com/pod/show/bedtime-time-travels/message

Stéphane Bern raconte une artiste, peintre et collectionneuse hors-pair, qui a scellé son destin à celui d'un certain Edouard André. Ou la véritable histoire de Nélie Jacquemart, la collectionneuse de la Belle Epoque. Pourquoi a-t-elle cessé de peindre ? Quels sont les artistes dont elle a entreposé les œuvres dans son grenier ou exposées dans son salon ? A-t-elle fait les bons choix ? Pour en parler, Stéphane Bern reçoit Pierre Curie, historien de l'art et conservateur du musée Jacquemart-André à Paris, auteur de “Nélie Jacquemart : artiste et collectionneuse de la Belle Époque” (Editions Vendémiaire)

Chapter 1 What's the Book Madame Curie"Madame Curie" by Ève Curie is a biography that explores the extraordinary life and achievements of Marie Curie, one of the most renowned scientists in history. Marie Curie was the first woman to receive Nobel Prizes in two different scientific fields, physics and chemistry. The book delves into Marie Curie's personal and professional journey, starting with her childhood in Poland and her struggle to pursue education in a male-dominated society. It follows her move to Paris, where she continued her studies and eventually met Pierre Curie, who would become her husband and scientific collaborator. Ève Curie, Marie Curie's daughter, provides intimate insights into her mother's character, passions, and dedication to scientific research. The book highlights the challenges Marie Curie faced as a woman in academia during the late 19th and early 20th centuries, as well as her groundbreaking discoveries in the field of radioactivity. Throughout the biography, Ève Curie explores Marie Curie's tireless work ethic, her commitment to advancing scientific knowledge, and her enduring love for her family. The book also touches upon the impact of Marie Curie's discoveries on medical science and the subsequent development of radiation therapy. Overall, "Madame Curie" offers a comprehensive account of Marie Curie's life, shedding light on her scientific contributions, personal struggles, and lasting legacy as a pioneering female scientist.Chapter 2 Why is Madame Curie Worth Read"Madame Curie" by Ève Curie is worth reading for several reasons: 1. Personal Insight: As the daughter of Marie Curie, Ève Curie offers a unique and intimate perspective on the life and achievements of her mother. She provides personal anecdotes, memories, and recollections that give readers a deeper understanding of Marie Curie as a person, not just as a renowned scientist. 2. Historical Context: The book not only delves into Marie Curie's scientific discoveries but also explores the historical backdrop in which she lived. It provides valuable insights into the challenges faced by women in the early 20th century, the impact of World War I, and the social dynamics of the time. This context enriches the narrative and helps readers appreciate the significance of Marie Curie's accomplishments. 3. Scientific Achievements: "Madame Curie" highlights Marie Curie's groundbreaking research on radioactivity and her discovery of radium and polonium. Ève Curie explains the scientific concepts in an accessible manner, making it easier for readers without a scientific background to grasp the significance of these discoveries. The book showcases Marie Curie's determination, passion, and perseverance in her pursuit of knowledge. 4. Inspirational Story: Marie Curie's life story is one of remarkable resilience and dedication. Despite facing numerous obstacles and societal norms that tried to limit her, she defied expectations and became the first woman to win a Nobel Prize and the only person to win Nobel Prizes in two different scientific fields. Her life serves as an inspiration for aspiring scientists and anyone striving to overcome adversity and make a significant impact in their chosen field. 5. Literary Quality: Ève Curie's writing style is eloquent and captivating, engaging readers throughout the book. Her storytelling skills make "Madame Curie" not only informative but also enjoyable to read. The prose beautifully captures the essence of Marie Curie's life and accomplishments, making it a compelling biography. Overall, "Madame Curie" by Ève Curie is worth reading...

1894 – Cuando se acercaba el verano y la amenaza de separarse era la permanente angustia de Pierre, trata de convencerla de lo importante que es para su investigación y su carrera regresar a Francia y, por si a caso eso no era suficiente, también le pide que se casen. Una y otra vez. Pero ella sospechaba que ciencia y familia eran incompatibles. Regresa a Polonia. Pierre clama discretamente por ella en las cartas que le envía. Un espacio de Bárbara Espejo.

Marie Sklodowska Curie fue una de las mentes más maravillosas de su época… de la historia de la Ciencia y de la Humanidad al completo.  Científica por excelencia, fue pionera en el campo de la radiactividad, y ganadora de dos Premios Nobel: el de Física, en 1903; y el de Química, en 1911. También fue la primera mujer en ocupar el puesto de profesora en la Universidad de París y la primera en recibir sepultura con honores en el Panteón de París, por méritos propios, en 1995.  Y ello, a pesar de ser una polaca, nacida en Varsovia y muy amante de su patria y su cultura. Fue nacionalizada francesa tras su matrimonio en 1895 con Pierre Curie, gran científico, compañero de investigaciones y marido. Con él compartió también su primer Premio Nobel.  Marie Curie fue una gran celebridad en Europa, la más famosa científica, a pesar de su carácter discreto y su obsesiva concentración en su trabajo. Por ello resulta históricamente muy valioso el hecho de que visitara España en diversas ocasiones: en 1919, 1931 y 1933. Todas sus visitas causaron un gran impacto en el mundo científico español.

Vendredi signifie le jour de Vénus. Vénus c'est la déesse de l'amour dans la mythologie romaine. Si vous écoutez True Story, c'est que vous aimez que l'on vous raconte des histoires extraordinaires. Alors pour célébrer la déesse de l'amour, découvrez chaque vendredi des histoires d'amour hors du commun de Love Story, le podcast de Bababam qui parle le mieux d'amour. Ils représentent à eux deux l'érudition, le génie scientifique. L'amour entre Marie et Pierre Curie est indissociable de leur attachement à la science et à la recherche. Pour eux, aimer, c'est comprendre. Comprendre le monde qui nous entoure et contribuer, ensemble, à sa progression. Une histoire de voyage, de rêve et de radioactivité. Une histoire d'amour.  Pour découvrir d'autres récits passionnants, cliquez ci-dessous : Le Bal des folles, ou l'attraction morbide du Tout-Paris Le “manifeste des 343”, l'appel fondateur des femmes pour le droit à l'avortement Les Suffragettes, celles qui se sont sacrifiées pour le droit de vote Un podcast Bababam Originals Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Nuacht Mhall: Cothrom an Lae, i gcomhair Sheachtain na Gaeilge * Inniu an t-aonú lá de mhí an Mhárta. Is mise Alanna Ní Ghallachóir. Cothrom an lae seo sa bhliain 1896, tháinig an fisiceoir Henri Becquerel ar fhionnachtain cheannródaíoch de thimpiste, agus é i measc tástáil ag lorg fianaise ar son a theoiric mhícheart go n-ionsúnn salainn úráiniam atá tineghealánach solas na gréine agus go n-astaítear é mar x-gha. An rud a bhfaca sé ná gur astaigh an t-úráiniam radaíocht gan spreagadh ar bith ón ghrian. In 1898 thosaigh Marie agus Pierre Curie ag déanamh staidéir ar úráiniam i bPáras, agus in 1903, roinn Becquerel agus Muintir Curie Duais Nobel ar son a gcuid saothar a bhain le radaighníomhaíocht. Is scéal cáiliúil é faoi fhionnachtain de thaisme: ach is scéal nach bhfuil a oiread sin clú air ná gur tháinig an grianghrafadóir Abel Niépce de Saint-Victor ar an fhionnachtain chéanna de thimpiste fosta, 40 bliain roimh Becquerel. * Léirithe ag Conradh na Gaeilge i Londain. Tá an script ar fáil i d'aip phodchraolta. * GLUAIS fhionnachtain cheannródaíoch - pioneering discovery salainn úráiniam atá tineghealánach – phosphorescent uranium salts astaigh – emit radaighníomhaíocht - radioactivity

durée : 00:03:42 - Le Pourquoi du comment : histoire - par : Gérard Noiriel - Comment le prix Nobel de Pierre et Marie Curie amène-t-il à questionner la place des femmes dans les laboratoires à cette époque ?

Vendredi signifie le jour de Vénus. Vénus c'est la déesse de l'amour dans la mythologie romaine. Si vous écoutez True Story, c'est que vous aimez que l'on vous raconte des histoires extraordinaires. Alors pour célébrer la déesse de l'amour, découvrez chaque vendredi des histoires d'amour hors du commun de Love Story, le podcast de Bababam qui parle le mieux d'amour. Ils représentent à eux deux l'érudition, le génie scientifique. L'amour entre Marie et Pierre Curie est indissociable de leur attachement à la science et à la recherche. Pour eux, aimer, c'est comprendre. Comprendre le monde qui nous entoure et contribuer, ensemble, à sa progression.  Une histoire de voyage, de rêve et de radioactivité. Une histoire d'amour à écouter dans ce podcast. Pour découvrir d'autres récits passionnants, cliquez ci-dessous : Warren Jeffs, le gourou polygame le plus recherché par le FBI Le Minotaure, la créature la plus terrifiante de la mythologie grecque Grace Kelly, le destin tragique d'une actrice devenue princesse Un podcast Bababam Originals Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

This month Lauren and Kate take a very small step towards Science Royalty as they discuss the love and lives of Marie and Pierre Curie. While this episode is short of scientific explanations, they make up for it with a deep dive into what a little chemistry will get you.

Corporations don't have your best interests at heart. Shocker. Never was the case more true than in the 1920s when radium took the world by storm.  Discovered by Marie and Pierre Curie, this radioactive element was incorporated into every facet of American life. Radium infused butter? You betcha. Radium-lined glasses? Yep! You could even get your hands on radium face wash. So it raised zero red flags when young girls lined up to work for the United States Radium Corporation, painting watch faces and instrument panels with glow-in-the-dark radium powder. The radium girls became known as the Ghost Girls because they literally glowed in the dark. But the dangers of radiation were lost on the girls, who were kept in the dark about its vicious side-effects. Today, we have brave women to thank for our modern work-place safety measures, women who took a stand against vile corporations with only one interest in mind. With a half-life of 1600 years, it's likely the effects of radiation are still on display from within the grave. This week is not your classic scary story, but it's a tale as old as time with a horrifying ending. Halee lightens things up with some sweet chocolate chip cookies. Happy Haunting!

NUGGET CONTEXT Ayelet speaks about the case of Marie Curie. She wins the Nobel Prize in 1903 with her husband Pierre Curie for discovering Radioactivity. (She wins another Nobel Prize in 1911 for isolating pure Radium). Their eldest daughter, Irene Curie, won the Nobel Prize with her husband Frederic Joliot Curie. They were the second couple to win the Nobel Prize together, the first one being Marie and Pierre. Ayelet speaks about the power of joint goals using this as a reference case in point. GUEST Ayelet Fishbach, Ph.D., is the Jeffrey Breakenridge Keller Professor of Behavioral Science and Marketing at the University of Chicago, Booth School of Business and the author of Get It Done: Surprising Lessons from the Science of Motivation. She is the past president of the Society for the Study of Motivation and the International Social Cognition Network. She is an expert on motivation and decision making.  In the podcast conversation, we start with her journey from the sharing economy of the Israeli Kibbutz which is based on the principles of equality, public ownership and voluntariness. From there she goes to the other extreme which is the University of Chicago which is all about Capital Markets and incentives drive human behaviour. We then dive into her recent book and talk about the various elements of motivation – how we think about goal setting, psychological reactance and what it can teach us about parenting, motivating ourselves during the long middle, mining the silent graveyard of failure, the power of joint goals as illustrated by Madame Curie and much more.  Published in June 2022. HOST Deepak is a Leadership Advisor and an Executive Coach. He works with leaders to improve their effectiveness and in helping them make better decisions specifically around organizational and career transitions. He currently runs Transition Insight (www.transitioninsight.com) and works with leaders to handle phases of transition thoughtfully. He has worked as an Operations Consultant with KPMG in UK, Strategy Consultant with McKinsey in the US and as a Leadership Consultant with EgonZehnder (a Swiss Leadership Advisory firm) where he helped companies recruit CEOs, CXOs and Board Members and worked on Leadership Development. Deepak is a certified CEO Coach and is an alumnus of IIT Madras, IIM Ahmedabad and London Business School. His detailed profile can be found at https://in.linkedin.com/in/djayaraman OTHER GUESTS 1.Vijay Amritraj 2.Amish Tripathi 3.Raghu Raman 4.Papa CJ 5.Kartik Hosanagar 6.Ravi Venkatesan 7.Abhijit Bhaduri 8.Viren Rasquinha 9.Prakash Iyer 10.Avnish Bajaj 11.Nandan Nilekani 12.Atul Kasbekar 13.Karthik Reddy 14.Pramath Sinha 15.Vedika Bhandarkar 16.Vinita Bali 17.Zia Mody 18.Rama Bijapurkar 19.Dheeraj Pandey 20.Anu Madgavkar 21.Vishy Anand 22. Meher Pudumjee 23.KV Shridhar (Pops) 24.Suresh Naraynan 25.Devdutt Pattanaik 26.Jay Panda 27.Amit Chandra 28.Chandramouli Venkatesan 29.Roopa Kudva 30.Vinay Sitapati 31.Neera Nundy. 32.Deepa Malik 33.Bombay Jayashri. 34.Arun Maira 35.Ambi Parameswaran 36.OP Bhaat 37.Indranil Chakraborty 38.Tarun Khanna 39. Ramachandra Guha 40. Stewart Friedman 41. Rich Fernandez 42. Falguni Nayar 43. Rajat Gupta 44. Kartik Hosanagar 45. Michael Watkins 46. Matt Dixon 47. Herminia Ibarra 48. Paddy Upton 49. Tasha Eurich 50. Alan Eagle 51. Sudhir Sitapati 52. James Clear 53. Lynda Gratton 54. Jennifer Petriglieri. 55. Matthew Walker 56. Raj Raghunathan 57. Jennifer Garvey Berger 58. BJ Fogg 59. R Gopolakrishnan 60. Sir Andrew Likierman. 61. Atul Khatri 62. Whitney Jonson 63. Venkat Krishnan 64. Marshall Goldsmith 65. Ashish Dhawan 66. Vinay Sitapati 67. Ashley Whillans 68. Tenzin Priyadarshi 69. Ramesh Srinivasan 70. Bruce Feiler 71. Sanjeev Aggarwal and T. N. Hari 72. Bill Carr 73. Jennifer Wetzler 74. Sally Helgesen 75. Dan Cable 76. Tom Vanderbilt 77. Darleen DeRosa 78. Amy Edmondson 79. Katy Milkman 80. Harish Bhatt 81. Lloyd Reeb 82. Sukhinder Cassidy 83. Harsh Mariwala 84. Rajiv Vij 85. Dorie Clark 86. Ayse Birsel 87. Ravi Venkatesan E2 88. Pradeep Chakravarthy 89. Dan Pink 90. Alisa Cohn DISCLAIMER All content and opinions expressed in the podcast are that of the guests and are not necessarily the opinions of Deepak Jayaraman and Transition Insight Private Limited. Views expressed in comments to blog are the personal opinions of the author of the comment. They do not necessarily reflect the views of The Company or the author of the blog. Participants are responsible for the content of their comments and all comments that are posted are in the public domain. The Company reserves the right to monitor, edit, and/or publish any submitted comments. Not all comments may be published. Any third-party comments published are third party information and The Company takes no responsibility and disclaims all liability. The Company reserves the right, but is not obligated to monitor and delete any comments or postings at any time without notice.

Lauren Redniss is the recipient of a MacArthur genius grant and the author of four remarkable works of visual nonfiction. These genre-defying books combine oral history, visual art, reportage, and archival research to create volumes that look a bit like graphic novels but read like nothing else you’ve ever experienced. Among them is Radioactive, a biography of the scientists Marie and Pierre Curie; Thunder and Lightning, a sprawling exploration of the weather; and Oak Flat, a work of original reportage about an Apache family trying to protect sacred land from a mining company in modern-day Arizona. Her newest project, a children’s book called Time Capsule, has just been released. When invited to talk about one of her deepest influences, Lauren might have discussed an oral historian she admires, such as Studs Terkel, or a painter to whom she has been compared, such as Paul Klee. Instead, she proposed talking about an entire artistic medium, which she considers to be her greatest source of inspiration: that of dance. In today’s episode, you’ll hear Lauren discuss the ways in which the multimedia nature of a dance performance has inspired her to create books that readers can experience as events unto themselves. She also talks about how the elements of discipline, pacing, and improvisation—which are all crucial to dance—inform her approach to her own work. And she tells us about how the New York City Ballet became the location of one of the most memorable—and politically transgressive—projects of her career. Primary Sources is a co-production of Public Books and Type Media Center. Our show’s executive producer is Caitlin Zaloom, the founding editor of Public Books. Our producer is DJ Cashmere. Our engineer is Jess Engebretson. Special thanks to Kelley Deane McKinney, the publisher and managing editor of Public Books and Taya Grobow, executive director of Type Media Center. Our theme music is “Kitty in the Window,” composed by Podington Bear (Attribution-NonCommercial 3.0 International License). View full episode notes and a transcript here.

19 de abril de 1906: Pierre Curie muere al ser atropellado por un coche de caballos en París. Hablamos de este físico y de su labor feminista, porque sin él, a Marie Curie no le hubieran concedido el Nobel de Física. Por Nieves Concostrina.