Podcasts about birgittas

I helt unika tankebanor tar Henrik oss med på en seglats genom medvetandets oceaner, där vi får möta Birgitta - en ung kvinna vars kontemplationer på ett 1800-talsskepp speglar våra egna existentiella funderingar. I detta avsnitt vävs tidens mysterium samman med havets oändliga vidder i en meditation över nuets eviga ögonblick.Som en dröm som sakta vecklar ut sig börjar avsnittet med en lekfull reflektion över uttrycket "kort och gott", innan det fördjupas i tidlöshetens paradoxer. Genom Birgittas korpsvarta hår, som ett eko av Henriks farmor, knyts generationer samman i en väv där dåtid och framtid upplöses i ett evigt nu.På däcket av ett skepp från 1811 står hon, ensam bland besättningen, och känner oceanvindens smekning mot sitt ansikte. Hennes tankar blir våra tankar när hon funderar över existensens natur - är vi verkligen fångade mellan det förflutnas och framtidens monoliter, eller är vi tidlösa varelser i ett oändligt nu?Henrik tar oss med på en tankefärd genom istidens snöglober och utdöda trilobiter, genom personliga minnen och kosmiska sanningar. Hans berättelse blir ett böljande medvetandeflöde där varje tanke föder nästa i en dans som påminner om havets egna rörelser under Birgittas fötter.I detta avsnitt blir lyssnaren inbjuden att uppleva tiden inte som en linje utan som en ocean - djup, mystisk och alltomfattande. Det är en meditation över entropi och evighet, över människans plats i kosmos, och över möjligheten att nuet kanske är det enda som verkligen existerar.För mer information om Henrik Ståhl, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl Bli medlem i Somna med Henrik PLUS här: https://plus.acast.com/s/somna-med-henrik. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hon är känd av många som ett kommunikationsproffs och en pionjär inom PR - men det mest spännande är kanske hennes inre resa. Från att vara en drivande kraft bakom stora kampanjer och framgångsrika bolag har hon gjort ett oväntat karriärskifte och verkar idag som präst i Strängnäs stift. Och enligt Birgitta är det tystnaden – inte orden – som har den största påverkan på oss. I ett nära och personligt samtal tar Birgitta med oss på sin livsresa - från PR-världen till prästyrket. Hon delar sina tankar om ordets makt, vad kommunikation betyder för henne och varför det ibland är viktigare att lyssna inåt än att fylla rummet med fler ord. Vi pratar också om varför reflektion och tystnad är grunden för välbefinnande, och hur hennes erfarenheter från PR-branschen har format hennes roll som andlig ledare. Vad kan vi lära oss av Birgittas unika kombination av PR-strategier och livsfrågor? Och hur kan vi använda kommunikation som ett verktyg för att nå kärnan av vad som verkligen betyder något? Missa inte detta tankeväckande och inspirerande avsnitt som går bortom ytan, in på djupet. Tack för att du lyssnar! Glöm inte att följa oss för fler insikter och inspiration

Vi återser kvinnan som blev en av sin tids mest inflytelserika svenskar. En maktspelare till profet som i en nästan textlös tid tecknade ned sin unika livsberättelse i form av gudomliga visioner. Nya avsnitt från P3 Historia hittar du först i Sveriges Radio Play. Redaktionen för detta avsnitt består av:Cecilia Düringer – programledare och manusEmilia Mellberg – research och manusNavid Bavey – scenuppläsarePeter Jonason – ljuddesign och slutmixMårten Andersson – producentMedverkar gör även Eva Matsson, historiker och författare.Vill du veta mer om Heliga Birgitta? Här är några av de böcker som ligger till grund för avsnittet:Den heliga Birgitta av Helge NordahlHeliga Birgitta av Birger BerghI den heliga Birgittas fotspår av Luca CesariniFurstinnan av Närke som blev heliga Birgitta av Hans FuruhagenReliker och mirakel av Lennart Jörälv

[REKLAM] Förboka vår bok härI maj 1948 försvinner en nioårig flicka i skånska Perstorp. Snart hittas hon mördad, men hennes förövare går fri och fallet förblir olöst.Omkring 70 år senare snubblar en historie-skribent över flickans fall. Det är något med flickan som fångar skribentens uppmärksamhet. Så är ett band dem emellan skapat och när oförklarliga saker börjar hända i skribentens liv så tycks det inte finnas någon annan förklaring, än att flickan har sträckt ut en hand från den andra sidan, för att få hjälp med att lösa sitt mord.I det här avsnittet gästas Spöktimmen av författaren och historie-skribenten Linda Segtnan, som berättar om flickan Birgitta Sivander och om hur hon fick kontakt med Birgittas ande.[REKLAM] Länk Patreon: https://www.patreon.com/spoktimmenKontaktInstagram: @spoktimmen@linnek@jennyborg91 Facebook: Spöktimmen Mail: spoktimmenpodcast@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Omkring 1303 föddes Birgitta Birgersdotter rakt in i det förmögna svenska högfrälset, förutbestämd att giftas bort i de tidiga tonåren och tillbringa livet som maktfullkomlig husmor och flerbarnsmor på ett av landets herresäten. Allt detta skedde också, men när maken avled bytte hon karriär och blev profet. Och då förändrades allt.Heliga Birgitta, som vi kallar henne eftersom hon kanoniserades av påven och numera räknas som Europas skyddshelgon, fick ett långt och händelserikt liv mitt i maktens centrum, och vart hon kom rörde hon upp känslor.Redan i barnaåren menade hon sig få himmelska uppenbarelser, och som vuxen förde hon ut dessa gudomliga påbud till kontinentens kyrkliga och världsliga potentater: kungar, drottningar, påvar och många andra fick lära sig att frukta Birgittas ofta färgstarka och grova tirader om syndfullt leverne och felaktiga politiska vägval.Hon medlade i hundraårskriget, påbjöd (och fick till stånd) ett korståg mot Ryssland, instiftade en ny klosterorden och nedkallade Herrens straffdom över de mäktiga män och kvinnor som inte gjorde bot och bättring. Hon bosatte sig i Rom, satte sig i respekt från Sverige och England i nordväst till Neapel och Cypern i sydöst, och när hon avled 1373 räknades hon som en av sin tids största profeter.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om heliga Birgitta, den enskilda person från Sverige som hade störst inflytande över omvärlden under medeltiden.Bild: Heliga Birgitta på ett altarskåp i Salems kyrka, Södermanland. Hermann Rode (sent 1400-tal) – ”Svenska folket genom tiderna. Vårt lands kulturhistoria i skildringar och bilder. Andra bandet. Den medeltida kulturen”. Edited by professor Ewert Wrangel. Published by Tidskriftsförlaget Allhem, Malmö, 1938, Public Domain.Klippare: Emanuel LehtonenProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jamen vi vet! Det är för tidigt, men vi kan inte låta bli.  Snödjävulen måste dö och lämna oss ifred nu.Men kanske skulle flytta söderut?  Eller så skulle man kanske bara tänka att vi har i alla fall mamma Birgittas tekakor. Det är så jäkla surrigt det här avsnittet så det räcker och blir över. KUL!  Häng med! Medverkande: Johan Ericson och Håkan Lundqvist Produktion: Poddverandan i Östersund.

Måndagen börjar mysigt mellan Hanna Hellquist och Christopher Garplind. Vi pratar förlegade artighetsfraser som du saknat, som miss Hanna har blivit utsatt för! Christopher är sist på bollen om Putins bajsväska. USA vill köpa TikTok. Kina vill inte sälja. Hur ska det gå?! Techreporter Effie Karabuda svarar på debaclet. Assaad Daoudi vill uppmärksamma Saint Patricks Day i Sverige - men hur ska vi fira vår egna saint? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Programledare: Christopher Garplind och Hanna Hellquist.

Visst vore det fint att ha en guide till hands att bläddra i för att kunna få inspiration och tips på hur du införlivar de stora nycklarna till glädje i livet? Birgitta Tryberg är tillbaka i podden och vi pratar om hennes bok Champagne och gummistövlar som är just en sådan guide, en guide till att leva som du lär. En bok som väver samman en berättelse med handfasta teori-delar som berör intuition, kvantfysik, sexualitet, attraktionslagen, känslostegen, arketyper och många fler. Du kan köpa Birgittas bok för bara 200 kr inklusive frakt. Maila ditt namn och din adress till info@goodliving.se för att få hem ditt eget exemplar. Läs mer om Birgitta här: https://www.goodliving.se/Shamansk energimedicin är fantastisk att ta hjälp av när du vill få till en förändring i livet. Gå in på www.introvert.se och läs mer, eller maila mig på agneta@introvert.se.

Birgitta Strandberg, 68, kämpar med en sällsynt sjukdom där hennes kropp stelnar i ett extra skelett. Men hon är i konstant rörelse, tack vare sin specialbyggda rullator. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. En transkriberad version av avsnittet finns under artikeln.Fjärde avsnittet i serien ”Hjälpmedlet som ändrade allt”, om personer som lever med en skada eller en sjukdom, och om upptäckterna som förbättrade deras liv.I Liatorp, Småland, lyfts 68-åriga Birgitta Strandberg från sin specialbyggda stårullator, till sin specialbygga ståfåtölj. Birgitta kan inte sitta eller böja på sig, hon är fast i en stående position.”Jag är stel som en skyltdocka, det är en bra förklaring på mitt handikapp tycker jag!”Birgitta har en av världens mest sällsynta sjukdomar, som heter Fibrodysplasia Ossificans Progressiva (FOP). Där muskler, senor och ligament förvandlas till ben och kroppen låses i olika positioner. Processen kan triggas igång av så lite som ett myggbett.När hon var 50 år, stelnade Birgitta så pass att hon inte längre kunde gå. Och det var då som jakten började på rätt hjälpmedel.”Det har varit så mycket genom åren!”Efter många bortslösade timmar på britsar och liftar, insåg man tillslut att inget massproducerat kommer att passa Birgittas stela kropp. Det var då man byggde hennes specialgjorda stårullator.”Helt perfekt”.Den gör det lätt för att skjutsa henne såväl inomhus som utomhus- och utomlands.”Jag har varit på Teneriffa 39 gånger, det hade jag inte kunnat gjort utan den!”.Det är en vanlig rullator från början, där man byggt en bräda mellan hjulen och en båge runt höfterna, som hennes assistenter håller i för att skjutsa henne framåt.”Jag vill inte vara i stillhet. Och utan den hade jag inte kommit någonstans. Den betyder livet”.Dokumentärserien görs av Alice Edwards och produktionsbolaget Filt för Sveriges Radio P1.

Med lösmustascher och skägg bestämde sig Britt Dohsé och Birgitta Westhed att nästla sig in i Vasaloppet 1978. Som kvinnor var de förbjudna att delta. Men de ville åka och skrev historia på kuppen. Efter att gymnastikläraren Margit Nordin åkte Vasaloppet 1923 förbjöds kvinnligt deltagande. Det kunde vara farligt för den kvinnliga hälsan att delta, påstods det bland annat.Men efter närmare sex decennier av förbud hände något i 1978 års Vasalopp som skulle komma att förändra historien. De båda motionärerna Britt Dohsé och Birgitta Westhed bestämde sig för att åka de nio milen utklädda till män. De skaffade lösskägg från Stadsteatern i Göteborg och anmälde sig i bekanta mäns namn.– Jag tyckte det var sorgligt och bedrövligt att vi inte fick åka. Att klä ut sig var enda chansen att kunna delta, säger den idag 79-åriga Birgitta Westhed.– Jag var förbannad, det var bara gubbar överallt som bestämde, säger 82-åriga Britt Dohsé.Britts och Birgittas revolt 1978 skapade rubriker och bidrog till att kvinnorna till slut tilläts åka. I år är det 40 år sedan de nio milen mellan Sälen och Mora öppnades för kvinnor, då i klassen Öppet Spår. 1981 släpptes kvinnorna fram även i det ordinarie Vasaloppet.Programmet är gjort 2019 av Martin Eriksson.Birgitta Westhed dog året efter att denna dokumentär gjorts. Hon blev 80 år gammal. Fler dokumentärer av Martin Eriksson hittar du nedan:

Birgitta Birgersdotter (1303-1373), senare Heliga Birgitta, var en person som vann ryktbarhet och respekt i hela Europa. Född in i högadeln drog hon sig inte för att läxa upp kungar, försöka förmå påvar att flytta och medla i krig på kontinenten. Hennes drygt 600 uppenbarelser gjorde att hon helgonförklarades arton år efter sin död.Birgittas uppenbarelser och skrifter har också blivit ett titthål in i den vardagliga medeltiden med kritik av böndernas seder att ställa ut gröt till tomten och kvinnornas syndiga klädsel.I den nymixade reprisen av avsnitt 103 av podcasten Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet som har skrivit ett sjuttiotal böcker, både fack- och skönlitteratur. Han är aktuell med boken Sveriges medeltid.Birgitta Birgersdotter föddes år 1303 i Finsta i Uppland. Hon var dotter till lagmannen Birger Persson och modern Ingeborg Bengtsdotter som tillhörde den berömda Bjälboätten i Östergötland. Redan som elvaåring flyttade Birgitta sin moster Katarina på Aspanäs gård vid Sommen efter moderns död.13-åring gammal blev Birgitta bortgift med Ulf Gudmarsson, senare lagman i Närke. De fick åtta barn. Mest känd av dem är Katarina, som blev föreståndarinna för Vadstena kloster. Birgitta var också hovdam hos kung Magnus och drottning Blanka på Kungsgården i Vadstena. Det var här som Birgitta fick en uppenbarelse om att stifta ett kloster.För att kunna grunda ett kloster måste Birgitta få påvens godkännande. Därför beger hon sig år 1349 till Rom. Rom vid denna tid vara bara en spillra av sitt fornstora jag och påven befinner i Avignon i Frankrike. Birgitta arbetar sedan målmedvetet på att få sin klosterorden godkänd och att påven ska återvända till Rom. Först 1370 ger påven Urban V sitt godkännande till att två kloster grundas i Vadstena: ett för kvinnor och ett för män.Birgitta dör i Rom år 1373 efter att hon just har kommit hem från en pilgrimsresa till Det heliga landet. Året efter fraktas Birgittas kvarlever genom hela Europa till Vadstena. Överallt längs vägen möter vördnadsfulla människor upp. 18 år senare helgonförklaras Birgitta.Bild: Heliga Birgitta på ett altarskåp i Salems kyrka, Södermanland, WikipediaMusik: The Blessed One 01 av Augustine Sumo, Soundblock Audio. Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi talar om kriget i Ukraina på landets självständighetsdag, om västvärldens osäkra självbild, självmordsbenägna liberaler, svårigheterna att förstå Heliga Birgitta och tre fantasieggande platsannonser från Saudi-Arabiens ambassad. Become a member at https://plus.acast.com/s/hakeliuspopova. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Birgitta Schermbach ist Humorosophin und Erzähl-Raum Moderatorin. Ich habe sie zu ihren Vier P befragt - Es geht um ihre individuelle Creative Person, Product, Process & Press. Wir haben über Birgittas persönlichen Weg und ihre Erfahrungen in Bezug auf ihre individuelle Kreativität, privat und in Zusammenarbeit mit anderen Menschen und Organisationen gesprochen. Wer Birgitta gerne kontaktieren möchte, findet sie hier: LinkedIn: https://www.linkedin.com/in/birgitta-schermbach8101/ Website: www.birgittaschermbach.ch Birgittas nächste Vorträge und Seminare: 18.08.2022 A compliment a day keeps the doctor away, 11.15 -12.00 Uhr Webinar https://www.spielbar.ch/alter/online-kurzvortraege.html 27.08.2022 Welche Wirkmechanismen ermöglichen Stressbewältigung mit Humor und Lachen? 13.00 - 13.30 Uhr https://kosmosspace.ch/sommerfest/ 10.09.2022 Humor: Wie er die schönsten Blüten treiben kann 19.30 Uhr http://www.marabu-bl.ch/page.asp?DH=22&sid=3365 Für alle, die daran interessiert sind, ihre individuelle Kreativität kennenzulernen, können dies mit Hilfe meines Buches "Die Vier P - Die Entdeckung der individuellen Kreativität" beginnen: https://www.bod.de/buchshop/die-vier-p-jutta-schweiger-9783756206261 Wer interessiert daran ist, mir die Fragen zur eigenen Kreativität zu beantworten, kann das gerne in meiner laufenden Umfrage machen. Dies ist übrigens auch anonym möglich ;) Der Link zur Umfrage ist folgender: https://bbszo9b11t4.typeform.com/to/WADDDd4Y Wer Interesse daran hat in 1:1 Sessions oder in einer Gruppe an der Definition der eignen Vier P zu arbeiten, kann hier starten: https://www.copecart.com/products/abdf96b1/checkout Alle Informationen zum C. Creativity Club gibt es hier: https://creativity-club.com/

Martin Luther mente hun var gal. August Strindberg kalte henne en «satans kjerring». Den hellige Birgitta (1303-1373) var en av de tydeligste stemmene i Europa i sin tid og satte både konger og paver på plass. «Den svenske enken» ble hun kalt. Hun ble kanonisert etter sin død, og er i dag Europas skytshelgen. Birgittas dramatiske liv er en enestående fortelling fra europeisk middelalder. Kanskje var Kristin Lavransdatter inspirert av den fascinerende, historiske skikkelsen Birgitta av Vadstena? Det foreslår i alle fall idéhistoriker Unn Falkeid i sin bok "Den hellige Birgitta – Enken som utfordret Europa". Falkeid skildrer en modig adelskvinne som valgte å følge et hellig kall og bryte opp fra det livet som var staket ut. Hun fødte og oppdro åtte barn, ble enke og dro til Roma, kirkens sentrum, for å be paven om å vende hjem fra sitt franske eksil. Stadig fikk hun visjoner som ble nedtegnet og som til slutt fylte åtte bøker. Birgitta etterlot seg en klosterorden og det hittil største forfatterskapet skrevet av en kvinne.

Kan en författare samtidigt vara en bra kompis? Författaren Lyra Koli funderar på vilka krav vi kan ställa på en skrivande vän och på litteraturen som vännen skriver. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Föreställ dig att din kompis har donerat sin njure. Hon har gjort det av fullständigt osjälviska skäl: på Facebook skriver hon att hennes svåra barndom har fått henne att fatta hur viktigt det är med empati med främlingar. Därefter har hon lyckats träffa den för henne dittills anonyma mottagaren: en ortodox judisk man, och tagit glada bilder ihop med honom och hans familj. Hon blir ett ansikte utåt för organdonationer. På sociala medier hopas hjärtan och kommentarer om hennes storslagna medkänsla.Du stör dig på statusuppdateringarna, bilderna och reaktionerna. Du tycker inte att hennes organdonation verkar särskilt osjälvisk, men du vågar bara gnälla över det i privata chattrådar. Hur skulle du framstå om du öppet anklagade henne för att vara självgod, du som själv aldrig skulle komma på tanken att ge ett av dina organ till en främling? Och vad exakt är det du stör dig på?Tankarna börjar snurra, och med dem inspirationen. Snart har du knåpat ihop en novell om en organdonation, där en av din kompis facebookstatusar förekommer nästan ordagrant. Novellen heter Den snällaste och handlar om en narcissistisk organdonator, en vit riddare som bygger sitt rykte på att gett en bit av sin kropp till ett stackars rasifierat offer. Du försöker dölja novellen för din kompis in i det sista, men snart blir den din genombrottsberättelse som en bokfestival ska trycka i 30 000 exemplar och dela ut gratis i hela Boston. Din kompis blir förkrossad och rasande. Hon stämmer dig och festivalen för plagiat.Ungefär såhär går historien om organdonatorn Dawn Dorland och författaren Sonya Larsen, som väckte stor uppmärksamhet i amerikanska litteraturkretsar när New York Times publicerade en lång essä om dem av Robert Kolker med rubriken Bad Art Friend, i oktober 2021. Larsen och Dorland kände varandra från skrivande kretsar i Boston, och båda kände sig svikna av varandra. Dorland tyckte inte att Larsen hade rätt att ta hennes historia, ännu mindre hennes ord. Larsen ansåg att Dorland försökte inskränka hennes konstnärliga frihet och sabba hennes karriär. Vem var egentligen den dåliga konstkompisen här?Frågan om vad en författare har rätt att göra och inte har ofta svårt att hitta fotfäste, eftersom den skär sig med idén om konstens grundläggande frihet. Det brukar också vara lite otydligt vilken sorts rätt man talar om: juridisk, etisk, social eller estetisk? Ska överträdelsen ställas mot det konstnärliga värdet, som när vissa i debatten om Larsens novell försökte hävda att den var för dålig för att rättfärdigas? Hur bra måste ditt verk i så fall vara för att du ska få såra någon, eller till och med förstöra någons liv? Vad ska hända när du går utanför rätten: ska du censureras, göras ned offentligt eller kanske till och med beläggas med yrkesförbud?Som författare har jag alltid känt mig som en tvivelaktig person. Oavsett hur mycket jag arbetar med fantasier så hämtar jag näring till skrivandet ur verkliga erfarenheter. Allt jag är med om och alla jag träffar riskerar alltså att användas som material för mina fiktioner. Jag är beredd att ta mig nästan vilka friheter som helst, både vad gäller att återge och förvanska verkligheten, även om det knappast skulle vara moraliskt försvarbart.Men litteraturens frihet brukar beskrivas som något rakt igenom gott. Skamlös och ohämmad har blivit positiva värdeord i recensioner, ofta sammankopplade med kraftfull, drabbande och modig. Om det inte handlar om en själv tenderar man gärna att bortse från det stötande med biografiskt inspirerad fiktion, eftersom utlämnande texter kan skapa frigörande läsning. Få skulle kanske vara beredda att gifta sig med en Karl-Ove Knausgård, men många vill ta del av privata detaljer om hans äktenskap.Men litteraturens överträdelser kan inte bara mätas i relation till den information som lämnas ut. Det är snarare något annat som gör författaren obehaglig: en blick som vägrar låta sig slätas över eller relativiseras. Som gärna sväller upp sitt eget godtyckliga omdöme på bekostnad av alla andras, som inte heller avhåller sig från att notera och tänka och känna sådant som man socialt sett borde förtränga. Författaren intresserar sig för det faktum att hon kan känna avsmak för sitt eget barn, begär till sin bästa väns partner eller förakt för sina närmsta vänner. För hennes verk spelar det ingen roll om de här uppfattningarna är rättvisa, rimliga eller direkt skadliga, vare sig för henne själv eller hennes omgivning.Platon ville bannlysa poeterna från sin filosofistat, eftersom han ansåg det förkastligt att uppmuntra människor till att släppa sitt goda omdöme och bara ge sig hän åt alla möjliga känslor. Svartsjuka, lögnaktighet, depressivitet och skadeglädje närs av att man får se inte bara andra som en själv, utan hjältar och gudar, handla utifrån dem. Kanske hade Platon ändå en poäng. Konstens förmåga att gjuta ett ärofyllt ljus över låga känslor kan göra den verkligt farlig. Goethes roman Den unge Werthers lidanden romantiserade ju självmord så övertygande att den gav upphov till en suicidvåg.Det finns alltså ingen garanti för att den kraftfulla litteraturen ska göra mer nytta än skada. Idag finns en något naiv syn på att böcker ska bidra till det demokratiska samtalet, bryta normer och tillhandahålla vittnesmål. Men vad romankonsten ofta synliggör är just de delar av oss själva som vi annars, på gott och ont, helst låter bli att dela med oss av. Konstens frihet överstiger den vi kan ge varandra i en fungerande social samvaro. Freud förundrade sig över diktarens förmåga att få sådant som vi annars inte vill veta av, varken i oss själva eller varandra, att låta vackert. Litteraturen kan sudda ut skammen som bevakar det undanträngda, och frånta författaren sitt sociala ansvar.När Birgitta Stenbergs styvfar dör i Apelsinmannen ser hon både honom och hans sörjande systrar i ett löjeväckande ljus. Birgitta smiter iväg med sitt anteckningsblock, och skriver: Det kändes som ett förräderi att förvandla de gamla damernas gråt och jämmer till en berättelse, inlåst i formuleringar och ord. Samtidigt var det en befrielse, skulden jag kände fick en logisk mening som också upplöste den i intet. Den blev litteratur, en dag skulle den bli allmän egendom.Det är inte bara de gamla damernas gråt, utan framförallt Birgittas något hånfulla blick på dem som blir till allmän egendom. Att litteraturen ibland delger privat information kan göra den suspekt, men det är genom att gestalta de perspektiv och omdömen som vi vanligtvis förstår att hålla för oss själva som den blir verkligt obehaglig. Organdonatorn Dawn Dorland kände inte bara att hennes juridiska rättigheter hade kränkts för att Sonya Larsen hade plagierat hennes facebookstatus. Hon hade blivit framställd som en patetisk narcissist inför hela sin litterära gemenskap. Det är inget man ska göra i en vänskapsrelation, men personligen är jag inte särskilt förvånad över att en författare visar sig vara en usel kompis.Lyra Koli, författare 

Hon är en av världshistoriens mest kända svenskar. Men få i dagens Sverige har läst hennes verk. Men nu gör vi det i alla fall i vår bokpodd. I det artonde avsnittet av Kompisar från förr har chefredaktör Jonas Nordling, tillsammans med journalisten och författaren Augustin Erba, läst den heliga Birgittas uppenbarelser från 1300-talet. Närmare bestämt bok 5 (som enligt expertisen ”intar en särställning i den birgittinska textkorpusen”). Tillsammans försöker de förstå verket och den tid den tillkommit i. Det är förstås ett avsnitt om Birgitta, helgon, katolicism och 1300-talspolitik. Men framför allt ett samtal om den historia Birgitta berättar om i sin uppenbarelse om munken som irriterar Domaren med rationella kontrollfrågor om kristendomens innersta väsen. Samt om, och i så fall hur, dessa frågor och svar kan vara av värde även för oss 2020-talsmänniskor. Kompisar från förr är Dagens Arenas bokpodd. Där läser vi bortglömda böcker som väckt vår nyfikenhet, och pratar om dessa verk. För att alla ska kunna ta del av böckerna så väljs dessa från Litteraturbankens urval.

Birgitta Wikström är coachen som använder sig av den yogiska livsstilen och sin egen livsresa för att hjälpa kvinnor att bli trygga i sig själva. Med drivkraften om att vilja ha ut någonting mer utav livet. I det här avsnittet får du ta del av Birgittas resa som entreprenör. Hur hon lämnade sitt prestations baserade liv som rektor i Sverige, för ett liv som coach och yogalärare i Portugal. Birgitta delar ärligt och öppet med sig av sin livsresa. Hur hennes nyfikenhet, kreativitet och positiva syn på livet - hjälpt henne att hitta lösningar och nya vägar i livet.     Följ & kontakta Birgitta; https://www.instagram.com/coachingstugan 65wikstrom@gmail.com     Detta är det sista podd avsnittet för våren 2021, men jag är tillbaka i höst. Trevlig sommar!   Vill du veta mer om mig? Kontakt: info@lindadahlqvist.com Hemsida: www.lindadahlqvist.com Bli medlem i mitt nätverk Freja-Kvinnor: https://www.frejakvinnor.se    

De forna samarbetspartierna Liberalerna och Centern tänker olika i valet av partners för en framtida regeringsbildning. Vem är gladast idag Stefan Löfvén eller Ulf Kristersson? My Rohwedder från Det politiska spelet och Lena Mellin från Aftonbladet reder ut hur de olika vägvalen kommer påverka partiernas framtid. Hur kommer väljarna att uppfatta positionerandet? Blir det dödsstöten för Liberalerna och kommer Annie Lööf att lyckas bli Sveriges svar på Angela Merkel? Det gamla livet och längtan efter det hemmafester och trängsel. Louise vill arrangera en blöt CSN-fest, för att fira att hon äntligen betalt av sitt studielån. Hur ska vi orka hantera denna längtan? Kanske genom att dröja en stund vid nyheten att den miljonte vaccinationen i Sverige gavs idag. Och så kommer Sveriges historia ett digitalt kliv närmare. Forskare håller nämligen på att bygga en virituell version av Vadstena klosterkyrka, som den såg på 1400-talet, vid heliga Birgittas tid. Besökare kommer kunna kliva in och uppleva miljön, alla dess färger och träkonstruktioner men också lyssna till hur det lät. Karin Strinnholm Lagergern, forskare i musikvetenskap vid Linnéuniversitetet berättar om det fantasiväckande projektet som tar medeltidslajv till en helt ny nivå. Mer historia! Poseidon, fruktad och kraftfull men ändå god. Vi är många som sett statyn i Göteborg, men vilken roll spelar han i den grekiska mytologin? Ann-Louise Schallin, professor i antikens kultur och samhällsliv vid Stockholms universitet hjälper oss att teckna ett porträtt av den anslående guden. Programledare Louise Epstein Sidekick Thomas Nordegren Producent Marie Liljedahl

Vi fick ett mycket intressant samtal med författaren, poeten och Swean Birgitta Lindqvist. Birgitta har en rik erfarenhet av utlandsliv och har levt i både kulturrevolutionens Kina, Japan, Egypten, Spanien och nu senast, många år i Frankrike. Avsnittet handlar om Birgittas erfarenheter av att vara medföljande, ha familj och barn i olika kulturer, skillnader i levnadssätt mellan Sverige och Frankrike men även hennes författarskap.  Birgitta delar med sig av sitt Paris och sina smultronställen i den franska huvudstaden som hon älskar. Hon är flytande på både franska, japanska och kinesiska och berättar också om orden och språkets vikt i det franska samhället samt skillnader i livsstil mellan Frankrike och Sverige.  Birgittas senaste bok, “Resa över avgrunden”, kom ut 2020 och handlar om Sofia, huvudkaraktärens resa efter ett långt äktenskap som slutade i skilsmässa. Vi får en inblick i vad man kan genomleva när man plötsligt blir lämnad, men även hur man tar sig framåt och uppåt ur en djup kris.  Birgitta delar också sin egen berättelse av att ha återfunnit lyckan med en ny partner.  Mötet med den kvinnliga kinesiska poeten Xiu Hua Yu blev en väg tillbaka till livet och glädjen för Birgitta. Hon har översatt dikter till svenska i boken “Leva trots allt”. En fascinerande poet och underbara dikter som följs av flera miljoner kineser varje dag i sociala medier. Birgitta menar att dikt och poesi är på väg att bli populärt igen, kanske delvis som ett komplement till våra liv som levs i allt snabbare takt.  I och med att Birgitta deltog i SWEA-podden så startade hon ett Instagramkonto där hon vill förmedla poesi till sina följare. Du hittar henne som @birgittalindqvistpoet på Instagram.    Birgitta på Instagram:  https://www.instagram.com/birgittalindqvistpoet/    Birgittas böcker:  Resa över avgrunden Grymhet Översatt diktsamling:   Leva trots allt -  Xiu Hua Yu Tidigare böcker av Birgitta Lindqvist som finns på bibliotek eller via tex www.bokborsen.se  Odelbarhet (dikter 1986 Bra Lyrik och Trevi) Den tredje kraften (dikter 1990 Wiken) Eldfast skål (berättelser 1990 Norstedts) Emilia och tuppkycklingen (ungdomsbok 1991 Norstedts) Emilia och Kärleken (ungdomsbok 1992 Norstedts) Emilia och havet  (ungdomsbok 1994) Kinesisk Ask (noveller 1997 Norstedts) Genom porten (noveller 2000 Norstedts) Tangokavaljer (berättelser i urval 2002 Norstedts) Ur hästens mun (noveller 2002 Norstedts) Där ingen kan nås (roman 2005 Norstedts) OBS Kulturradion i Sveriges Radio om Yu Xiu Hua.

Äntligen är Berit och Birgittas Äldrepodd tillbaka! Första avsnittet för den här säsongen. Första podden efter corona-pandemins utbrott.

Birgitta Birgersdotter (1303-1373), senare Heliga Birgitta, var en person som vann ryktbarhet och respekt i hela Europa. Född in i högadeln drog hon sig inte för att läxa upp kungar, försöka förmå påvar att flytta och medla i krig på kontinenten. Hennes drygt 600 uppenbarelser gjorde att hon helgonförklarades arton år efter sin död.Birgittas uppenbarelser och skrifter har också blivit ett titthål in i den vardagliga medeltitiden med kritik av böndernas seder att ställa ut gröt till tomten och kvinnornas syndiga klädsel.I avsnitt 103 av podcasten Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet som har skrivit ett sjuttiotal böcker, både fack- och skönlitteratur. Han är aktuell med boken Sveriges medeltid.Stötta podden Historia Nu via vårt Swish-nummer 123 610 76 68. Eller varje månad via tjänsten Patreon https://www.patreon.com/historiaNUBirgitta Birgersdotter föddes år 1303 i Finsta i Uppland. Hon var dotter till lagmannen Birger Persson och modern Ingeborg Bengtsdotter som tillhörde den berömda Bjälboätten i Östergötland. Redan som elvaåring flyttade Birgitta sin moster Katarina på Aspanäs gård vid Sommen efter moderns död.13-åring gammal blev Birgitta bortgift med Ulf Gudmarsson, senare lagman i Närke. De fick åtta barn. Mest känd av dem är Katarina, som blev föreståndarinna för Vadstena kloster. Birgitta var också hovdam hos kung Magnus och drottning Blanka på Kungsgården i Vadstena. Det var här som Birgitta fick en uppenbarelse om att stifta ett kloster.För att kunna grunda ett kloster måste Birgitta få påvens godkännande. Därför beger hon sig år 1349 till Rom. Rom vid denna tid vara bara en spillra av sitt fornstora jag och påven befinner i Avignon i Frankrike. Birgitta arbetar sedan målmedvetet på att få sin klosterorden godkänd och att påven ska återvända till Rom. Först 1370 ger påven Urban V sitt godkännande till att två kloster grundas i Vadstena: ett för kvinnor och ett för män.Birgitta dör i Rom år 1373 efter att hon just har kommit hem från en pilgrimsresa till Det heliga landet. Året efter fraktas Birgittas kvarlever genom hela Europa till Vadstena. Överallt längs vägen möter vördnadsfulla människor upp. 18 år senare helgonförklaras Birgitta.Bild: Heliga Birgitta på ett altarskåp i Salems kyrka, Södermanland, WikipediaMusik: The Blessed One 01 av Augustine Sumo, Soundblock Audio.See acast.com/privacy for privacy and opt-out information. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Om en av sin tids mest inflytelserika svenskar. En maktspelerska till profet som i en nästan textlös tid tecknar ned sin unika livsberättelse i form av gudomliga visioner. I P3 Historia leder Cecilia Düringer lyssnarna genom världshistoriens vindlande berättelser. Vid sin sida har hon Pablo Leiva Wenger som förhöjer dramatiken med scener ur historien. Varje avsnitt handlar om ett historiskt skeende, med en historisk person i fokus. Redaktionen för detta avsnitt består av: Cecilia Düringer - programledare och manus Emilia Mellberg - research och manus Navid Bavey - scenuppläsare Peter Jonason ljuddesign och slutmix Mårten Andersson - producent Medverkar gör även Eva Matsson, historiker och författare. Vill du veta mer om Heliga Birgitta? Här är några av de böcker som ligger till grund för avsnittet: Den heliga Birgitta av Helge Nordahl Heliga Birgitta av Birger Bergh I den heliga Birgittas fotspår av Luca Cesarini Furstinnan av Närke som blev heliga Birgitta av Hans Furuhagen Reliker och mirakel av Lennart Jörälv

Som tioåring rattade Birgitta Starck bilar in över smörjgropen på föräldrarnas bensinmack i Ekenässjön. Efter många år inom plåtindustrin fick livet 2006 en ny vändning. En tisdagskväll kom Birgittas man Anders hem och skojade om ett tips han fått om att köpa en korvfabrik. De skrattade. Och köpte Stensåkra Charkuteri & Deli. Birgitta har sedan dess hunnit få priset Årets korvprofil, vunnit massor av priser, haft besök av Fredrik Reinfeldt och har ”uppfunnit” speedwaykorven som nu går att köpa i hela landet. Inte fy skam. Välkommen till Adventspoddarna avsnitt 3. Producerat av: Kommunikationsenheten i Vetlanda kommun Kontakt: kommunikation@vetlanda.se

Med lösmustascher och skägg bestämde sig Britt Dohsé och Birgitta Westhed att nästla sig in i Vasaloppet 1978. Som kvinnor var de förbjudna att delta. Men de ville åka och skrev historia på kuppen. Efter att gymnastikläraren Margit Nordin åkte Vasaloppet 1923 förbjöds kvinnligt deltagande. Det kunde vara farligt för den kvinnliga hälsan att delta, påstods det bland annat. Men efter närmare sex decennier av förbud hände något i 1978 års Vasalopp som skulle komma att förändra historien. De båda motionärerna Britt Dohsé och Birgitta Westhed bestämde sig för att åka de nio milen utklädda till män. De skaffade lösskägg från Stadsteatern i Göteborg och anmälde sig i bekanta mäns namn. Jag tyckte det var sorgligt och bedrövligt att vi inte fick åka. Att klä ut sig var enda chansen att kunna delta, säger den idag 79-åriga Birgitta Westhed. Jag var förbannad, det var bara gubbar överallt som bestämde, säger 82-åriga Britt Dohsé. Britts och Birgittas revolt 1978 skapade rubriker och bidrog till att kvinnorna till slut tilläts åka. I år är det 40 år sedan de nio milen mellan Sälen och Mora öppnades för kvinnor, då i klassen Öppet Spår. 1981 släpptes kvinnorna fram även i det ordinarie Vasaloppet. Programmet är gjort 2019 av Martin Eriksson. Fler dokumentärer av Martin Eriksson hittar du nedan:

Veckans andakter berättar om olika skeenden vi är med om under våra liv. Om efterlängtade och ofrivilliga uppbrott, om olika faser under vår livsvandring, om det livsviktiga behovet av rastplatser och om alla de möten med andra som berikar livet. Hans-Erik Lindström är präst, författare, grundare av Ny gemenskap och frontfigur i den moderna pilgrimsrörelsen i Skandinavien och talar idag om vår livsvandring. Men har man väl hittat sin livsväg, gjort sina val och börjat gå den kanske nyligen upptäckta vägen, så vill man sällan tillbaka till den gamla. Enligt en erfaren lärare i latin borde Birgittas bön istället översättas med: Herre, om du visar mig vägen, så vill jag gärna gå den. Då är det hjärtat som vill. Då man får syn på den väg som är Guds och därmed också min egen, så väcks en längtan efter att utan alltför stor ansträngning vilja gå den. Hans-Erik Lindström   Musik Preludium nr 4 i e-moll, opus 28 av Frédéric Chopin - Alexandre Tharaud Psalm 297: Härlig är jorden - Esborn duo   Producent Marianne Greip Sveriges Radio Kronoberg liv@sverigesradio.se

I veckans avsnitt av SJ Biztalks får vi träffa Birgitta ”Kakdrottningen” Rasmusson, som kanske framförallt är känd för sin medverkan som jurymedlem i tv-programmet ”Hela Sverige bakar” och för att ha varit med och skrivit de legendariska kokböckerna ”7 sorters kakor”  & ”Rutiga kokboken”.  .Men det som många inte vet är att Birgittas även är en riktig affärskvinna! Och i det här avsnittet berättar hon vad som har format henne, hur det egentligen var att vara kvinna i en helt mansdominerad värld, att våga  och hur hon fick titeln ”Kakdrottningen"   Vi får också möta moderatorn, föreläsaren och författaren Anna Bellman.  Hon berättar om hennes bakgrund, vad hon älskar med sitt jobb och vikten av att förstå att det är publiken som ska vara i fokus och inte föreläsaren..

Hands-on feminism och feministiska budord riktade till män - vad skulle det kunna vara för någonting ... egentligen? Det är något som Susanne Tillqvist i senaste avsnittet av Pod for Parity diskuterar med Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot och politiker för Liberalerna, tidigare EU-minister respektive demokratiminister, liksom färgstark feminist och profil. Hon gav dessutom förra året ut boken "Duktiga flickors revansch", som bland annat föreslår tio budord för kvinnor att bära med sig i sitt ledarskap eller på sin arbetsplats. Vi diskuterar bland annat i vilken utsträckning dessa budord är relevanta även för män och kommer fram till att de flesta är precis lika relevanta. Birgitta presenterar även två nya budord riktade till män; "Du ska behandla kvinnliga anställda med samma respekt som att de vore dina döttrar" och "Du ska vara medveten om dina privilegium". Vi får lyssna till hur det skulle vara att skriva en feministisk bok tillsammans med Birgitta och där ett tydligt budskap är att se till att vara lika ambitiös som Birgitta, annars får det vara. Vi bygger också vidare på den diskussionen vi hade med #hejalivet om att kvinnor behöver vara lite snällare mot varandra och vi får höra Birgittas erfarenhet och syn på hur snälla kvinnor i politiken är med varandra. Och hur snäll är då egentligen Birgitta själv - ja, lyssna så får du höra.

Politikern, feministen och författaren Birgitta Ohlsson besöker podden för att prata om boken Duktiga flickors revansch som hon är aktuell med. Tillsammans med Alex Mason och Åsa Melin Mandre diskuterar de kvinnans roll i offentligheten i allmänhet och den nypublicerade boken i synnerhet. Boken, som till stora delar handlar om Birgittas uppväxt som objektivt duktig flicka,  tar bland annat upp myter om duktiga flickor och Birgitta presenterar flera budord som hon vill inspirera andra duktiga flickor med. Trion resonerar dessutom kring företagsorganisationer och huruvida kvinnor gynnas eller missgynnas av att verka inom olika typer av organisationsstrukturer.

Första avsnittet av Göthic Thrill. Hur allt började och varför vi gör podden. Moster Birgitta har en stor del i vårt intresse för spännande historier. Lyssna på första novellen "Momentum".

Birgittas mobila polarsalong friserade i byarna – Poddradion Storsjö Kapell Birgitta Winqvist (född Jönsson) är född i Tossåsen men familjen flyttade till byn när Birgitta började skolan. De var många barn som var födda 1940 så hon hade många klasskamrater. Efter sju års skola började hon som många andra flickor att jobba med trädplantering och… Läs mer »

Biståndsorganisationen slår insamlingsrekord och Statsministern ger sitt stöd. De som tigger i Sverige får jobb som korgflätare i Rumänien men snart är flera tillbaka här för att tigga. Välkommen till konferens om utsatta EU-medborgare och samverkan mellan Svenska organisationerDet är september 2015 och regeringen med minister Åsa Regnér håller en stor heldagskonferens om tiggerifrågan på Nalen i Stockholm.  Sedan regeringen tillträdde i oktober förra året så har vi jobbat hårt med situationen för de utsatta EU-medborgare som ber om pengar på gatorna i de flesta av städerna i Sverige. Konferensen sänds på SVT. Närmare 200 speciellt inbjudna gäster, ambassadörer, höga politiker och biståndsarbetare ska diskutera utifrån regeringens nya linje - att de som tigger på gatorna främst ska hjälpas i sina hemländer och inte här.  Tack för alla era insatser hittills och tack för att ni är här och tack för gott samarbete framöver. En av organisationerna som lyfts fram på scenen är Hjärta till Hjärta. På kristen grund driver de biståndsprojekt i främst Östereuropa. Rickard Klerfors är biståndsansvarig.  Vi måste ut från det här, ursäkta mig, jultomtetänket och drabbade stackars offer. De är precis som vi. Vi vill ju se till att folk får arbete, det vill de själva. Jag har smugit in här några korgar bakom på scenen. Men visa dem! Ja jag kan visa upp en här.  Det är väl spännande?  Och jag tror att allmänheten gärna är med och stödjer att man kan jobba hemma och försörja sig. Genom ett nystartat korgflätningsföretag i Rumänien har Hjärta till hjärta skapat arbetstillfällen. Och några av de som förut tiggde har redan åkt hem.  Två av de personer som nu håller på att göra korgar i Pauleasca i Rumänien var förra vintern i Stockholm och i Linköping och tiggde. Nu har man så pass god inkomst av det här att man inte tänker resa hit, av den anledningen. Men när träffar dem sist så säger det här paret Vi vill till Sverige. Men varför då ska ni inte va hemma?, frågar jag. Jo ni är så trevliga ni är så bra, vi vill komma som turister - men vi vill inte sitta här och tigga, säger Rickard Klerfors.Biståndsorganisationen Hjärta till hjärta slår insamlingsrekord. Deras hyllade jobbprojekt i Rumänien har stöttats av många svenskar och har beskrivs som en framgångssaga. Men hur ser det ut bakom kulisserna? Det ska vi undersöka i två program. Hjärta till Hjärta slår insamlingsrekord och hyllas av StatsministernVi kan gå tillbaka. det sitter någon annan där borta Nu ska vi gå på stan. Linköping Mars 2016. Rickard Klerfors på Hjärta till Hjärta visar runt och pekar ut var de som tigger brukar sitta. Han har bott i Rumänien över 10 år och kan språket.  Bun ziua, Romania?Han stannar till och pratar men en man som sitter och tigger utanför en stor hamburgerkedja.  Tråkigt att sitta här? Trist.  Jag tycker också det här är tråkigt.  Jag tycker inte om att sitta här. Rickard Klerfors har valt att inte lägga några pengar i muggarna.  Jag ger inte till de som tigger på gatan. Frågan är inte om vi ska hjälpa utan hur vi ska göra det här. (Startar bilen) Nu är vi på väg till Biståndsorganisationen Hjärta till hjärta.Oj vad stort det är! Ja det är en stor second hand. Det är ett sätt för oss att få in medel till den verksamhet som vi bedriver utöver att folk skänker pengar.  Så vi går in och tar en kopp kaffe.  Det första som möter besökarna i receptionen till huvudkontoret är en reklamskylt som informerar om de handflätade korgarna.  Här har du korgar. Vi kommer in i secondhandbutiken som är stor som en Hockeyplan. Och korgarna har fått en egen sektion i butiken, ett femtiotal står travade på varandra.  Så ser de ut. Det är ju hantverk. Ingen är den andre lik, säljslanor använder man och gör de här korgarna av.  Bredvid korgarna en reklambild som visar en solbränd man. Han bär en korg på axeln och ler in i kameran. Leendet blottar en saknad framtand. Den leende mannen pryder också omslaget på den folder som sitter fäst vid varje korg.  Vi skickar med varje korg en beskrivning av vad det här handlar om, hur många människor som fått arbete genom det här. Vad står det på framsidan? Tack för att du hjälper utsatta romer till en bättre framtid. Jag tycker det är viktigt att trycka på det här med värdighet. det känns ju viktigt att man kan få ett jobb, göra det man har en tradition av, att vi bevarar det. I foldern står att 10 personer i nuläget är anställda i det sociala företaget Hjärta till hjärta startat tillsammans med en rumänsk stiftelse. Korgtillverkarna betalar skatt på sin inkomst och får del av social förmåner som sjukförsäkring och pension. Men foldern som bara är några månader gammal är redan daterad berättar Rickard Klerfors. Idag är det 25 anställda i företaget.  Och dessutom att en del av dem har kunnat återvända hem från tiggeri i bland annat Linköping till arbetet och inkomst hemma i Rumänien. Det har gått bra för Hjärta till Hjärta insamlingskampanjer, på mindre än två år har penninggåvorna från svenska folket dubblerats och ifjol samlades över 6 miljon kronor in till organisationen. Och i årsrapporten för 2015 lyfts korgprojektet och fokuset på hjälp till EU-migranter i sina hemländer fram som en viktig förklaring till det ökade givandet. Hjärta till hjärta har också haft draghjälp genom uttalat stöd från höga politiker. Statsminister Stefan Löven på fråga från Expressen om man ska ge till de som tigger.  Varje människa får göra precis som man känner själv.. Jag har valt att skänka regelbundet till organisationen Hjärta till hjärta. Anders Holmefur är högsta ansvarig på Hjärta till hjärta.  När vår statsminister och andra går ut offentligt och talar om att man stödjer Hjärta till hjärta då ökar våran trovärdighet och sånt gör att vi är oerhört tacksamma och vi vill verkligen vara måna om att varje peng som kommer in också kommer till användning i de här områdena. Vi var nere för bara någon månad sen och då kom en gubbe som flätar korgar och så sa han Kommer ni fortsätta med det här?, Ja självklart! Råvarorna finns, kunnandet finns och vi har kunder i Sverige som frågar efter det här. Han svarade nu har jag satt in fönster och dörrar i mitt hus då ska jag planera att gå till tandläkaren och få laga mina tänder om jag vet att det finns en fortsatt möjligheter att jobba.Vi börjar se, enskilda exempel på, hur man vänder tillbaka nu och hittar försörjningsmöjligheter. När det sprider sig i Sverige att det finns jobb i hemmiljön, där det innan inte fanns någonting, då blir det väldigt spännande. Hjärta till hjärta kan ge många exempel på hur bra det har gått.  Men det finns också andra berättelser ska det visa sig.Från tiggeri till ett riktigt jobb hemma Det är många av husets dörrar som har det där knarret. Anita Lilburn är en av dem som engagerat sig för EU-migranterna som kom hit.  Det är väldigt svårt. Man styr och ställer och tror att man gör det bästa och det inte säkert att det är det. Här i villan med sjötomt och utsikt över Dånviken står en sliten flygel i vardagsrummet. Spelar du piano? Ja.Hon sätter sig och börjar spela ett stycke Bach som hon tycker passar ämnet vi ska prata om - EU-migranter som tigger.  Jag gillar Bach väldigt mycket.  Anita var med när de som tigger dök up i Sverige.Nyhetsinslag: Nu på sista tiden har det ökat kraftigt senaste månaderna. Tiggeriet är utbrett i Sverige. 44 kommuner har svarat att det förekommer. Runt 2011 ställdes Sverige inför nya utmaningar. Då började stora grupper från Rumänien och Bulgarien anlända hit.  Nyhetsinslag: Jag är säker på att vi kommer att se en kraftig ökning de närmsta åren. Det som från början mest var ett storstadsfenomen sprider sig över hela landet. Också i Rönninge, söder om Stockholm, dyker de som tigger upp. Och Anita tvingas ta ställning. Hjälpa eller inte? Plötsligt så satt de här och där. I Salemstaden och Rönninge Centrum. Utanför Coop och ICA. Det såg för eländigt ut, man gav lite pengar och vinkade.  I tunneln under pendeltåget satt en man i 40 årsåldern. Ion från Rumänien. Anita som innan pensionen jobbade som språklärare får kontakt.  Jag gick förbi och visade med hela kroppen det är kallt. Han sa frig, frig. Det måste betyda kallt. Sen pekade han en dag på sina skor mic, mic. Det måste betyda liten. Det var lätt att skaffa ett par skor i rätt storlek och då blev han jätteglad och sådär rullade det på.Pengar i tiggarmuggen blir till skor, en vinterjacka och snart har Anita och hennes man köpt en enklare husvagn till Ion. 18000 kronor kostade den. Husvagnen får stå på grannen Birgittas tomt och de kopplar in el.  Mamma! Paradis Caravan, Paradis Caravan! Han va helt hänförd. Det var så roligt att se.  Varför Ion? Vad var det med honom? Hans vänliga glada utstrålning och det fantastiska i att han aldrig klagade. Han var beundransvärd på många sätt. Anita fortsätter hjälpa Ion och hans familj och snart är hon en del av en ny slags folkrörelse i Sverige. På många platser i landet startas vid den här tiden 2013-2014 initiativ och grupper för att hjälpa EU-migranter som tigger. De heter namn som Hemlösa EU-migranter i Borås, Gotlands solidaritet för EU-migranter och Hjälp Västerbottens tiggare. Också Anita är med och organiserar sig tillsammans med grannen Birgitta.  Alla var väldigt upprörda och ville ville hjälpa de till något bättre. Vi startade Salems stödgrupp för migranter. Anita börjar efter hand tvivla på vad insatserna och hjälpen de ger egentligen gör för nytta. Det är som att skänka i ett bottenlöst hål känner hon ibland.  Det är så sporadiskt de får pengar. Dels får de ju allt mindre i sina koppar för folk börjar krokna och sen särskilt på vintern finns det inga jobb i trädgårdar och sådär. Hösten 2015 lanserar Hjärta till Hjärta korgprojektet i Rumänien. NYHETSINSLAG: Nu i de projekt vi har startat så har vi en sådan efterfrågan på arbetskraft. att vi planerar att ha ett hemvändarprogram, säger Rickard KlerforsAnita Lilburn kan läsa i tidningar, se på tv och höra på radio om hur tiggarna nu får jobb. Biståndsansvarige Rickard Klerfors har ett tydligt budskap till de som tigger - och ett erbjudande. NYHETSINSLAG: Åk hem till din by. Gå den här den yrkesutbildningen så får du ett studiebidrag under tiden. När du avlagt ditt examensprov så blir du erbjuden en anställning i det här projektet.   Ja. Vi blev jätteglada det här är grejen. Det här är vägen till ett bättre liv.Anita Lilburn tar kontakt med Hjärta till hjärta.  De skulle få diplom, sjukförsäkring, pensionspoäng och en fast inkomst. Om de lyckades göra 5 korgar i dagen skulle de komma upp i en för rumänska mått mätt ganska god inkomst. Då lyckades vi få in vår vän Ion på det projektet. Anita och stödgruppen startar en insamling och betalar så att Ion kan resa hem. Vad skriver du nu?  Korgflätning i Pauleasca. På nätet kan hon följa utvecklingen i projektet. På Hjärta till hjärtas hemsida står att kursen Ion gått är avslutad och den blev en framgång. Flera av deltagarna grät av lycka när de fick sina diplom står det i texten som illustreras med en gruppbild där alla poserar med sina diplom.  Där är Ion! Det blev en framgång och en milstolpe i Hjärta till Hjärtas insatser i Rumänien. Där är korgarna! Fina. Du ser det är en jättebra grej. 25 korgflätare har nu arbetet i det sociala företag Hjärta till hjärta startat Men när jag träffar Anita är det nått hon inte vet om. En viktig detalj som kommer att vara med och förändra hennes åsikt om Hjärta till hjärtas jobbprojekt i Rumänien. Ett oväntat möteTre dagar senare åker jag tillbaka till Rönninge. Under bron till Pendeltåget sitter en person som alla tror ska vara i Rumänien. (skrammel från mynt i mugg) Hej hej!Ion är tillbaka.  Jag undrar vad som hände?Vi går bort till ett kafé i närheten och han börjar berätta.  Jag ville. Jag ville fläta. Ion som heter Greeru i efternamn var tacksam för möjligheten och hjälpen Anita gav honom. Han säger att han inte ville misslyckas och tyckte att jobbet var en bra möjlighet. Det var avancerat att fläta korgarna, säger han, men efter några veckor blev han ganska skicklig. Och han klarade sluttestet - han lyckades fläta en korg under tre timmar. Jag frågar om han kan peka ut sig själv på gruppbilden Hjärta till hjärta publicerat på sin hemsida från diplomutdelningen.   Ja. Där är jag med diplomet. Ion började jobba med att fläta korgar för Hjärta till hjärta. Han säger att han fick kontant ersättning per korg. I början var det strax under 40 kronor per korg. Men i februari 2016 sänktes det till lite över 30. Månadslönen som Anita läst om på Hjärta till Hjärtas hemsida kom inte Ion i närheten av.  15 lei, 30kronor Är det pengar?Jag tar fram bilden på Hjärta till hjärtas hemsida igen. Den på de tolv som fått sina diplom. Jag frågar honom hur många av de på bilden som jobbar kvar i företaget. Han pekar istället på de som lämnat. Han själv och fyra till säger han.   1, 2, 3, 4. De är reda i Sverige. Många är i Norrköping, de är tillbaks. Eskilstuna, Norrköping. Det Ion berättar ger en annan bild än det Hjärta till hjärta berättar i sin insamlingskampanjer för projektet med de flätade korgarna. Finns det de som kan bekräfta Ions berättelse.  Jag åker till Linköping.  One is here.  Ok she thinks one is here? Vad heter du?  Florin. Florin har en liknande berättelse som Ion. Också han flätade korgar och sitter nu och tigger sen några dagar tillbaka. Han bekräftar de nivåer på ersättning Ion berättat om.  Det här är alla pengar. (skramlar och visar med mynt) Max fyra korgar om dagen kan man göra, och mina barn hjälpte mig också. Fler som hoppat avFlorin säger att hans fru stannat kvar i Rumänien och har fortsätt göra korgar med två av barnen som hjälper till.  Självklart, barnen gör korgar också.  Hur gamla är barnen?  17 och 14 år gamla. Barnen är 17 och 14 år gamla och tillsammans kan de göra fyra korgar om dagen berättar han. Inte ens när alla tre hjälps åt kommer de upp i lönen i månaden Hjärta till Hjärta skriver om på sin hemsida.  Its awful! Where is the rest of the money? This is not to help!Jag träffar Gabriella Diia som ursprungligen är från Rumänien. Hon har kontakt med många som tigger i Linköping och stöttar dem på olika sätt. Hon har mött flera som hoppat av korgflätningsföretaget berättar hon. Och anledningen är ersättningen.   A lot of them, they are coming, they are turning back to beg because they are not payed for the baskets. Totalt kommer Kaliber i kontakt med nio korgflätare varav 6 fortfarande arbetar kvar i Rumänien. Vissa av dem har varit med sen starten och har tidigare flätat korgar över tio år. Ingen vi pratar med kommer upp i de lönenivåer som Hjärta till hjärta skriver om på sin hemsida.  Ingen säger sig ha lyckats flätat de 5 korgar som är normen för en heldags arbete. Flera nämner timpenning under 10 kronor. Och alla bekräftar att ersättningen sänktes i februari 2016. Hur går det här ihop? På Hjärta till hjärtas hemsida som vänder sig till svenska givare - står om lön på 3600 konor i månaden efter skatt. När jag träffade Rickard Klerfors från Hjärta till Hjärta - i mars 2016 menade han att ersättningsnivåerna till och med vad ännu högre än så.  De själva kom med förslag om vilken norm som de kan göra på en dag. Gör man produktionsnormen så får de 1800 lei i månadslön kan man säga och det motsvarar ungefär 3800 kronor. Så det är 40 kronor av det här för korgen, Hur många korgar kan man göra per dag? Fem stycken kan man göra på en dag, en korgtillverkare. En del sa att de kan göra sju, men vi sa ok då sätter vi normen vid fem så kan alla klarar av det.  Hej Ion. Godmorgon!Anita Lilburn har fått kontakt med Ion igen. Anställningen i korgflätarföretaget i Rumänien hon fixade åt Ion blev inte som hon förväntat. Om det nu är sant det som Ion berättar?   Väldigt sorgligt alltså. Då blir jag väldigt förbannad. Jag blir förbannad att de har utlovat någonting som inte är sant.  Hur kan det vara i Hjärta till Hjärtas intresse? Hur vågar de? Det måste ju komma ut förr eller senare. Varför har ersättningen sänkts?Jag återvänder till Hjärta till Hjärtas huvudkontor i Linköping.  Vi kan gå in på mitt kontor det är inte så märkvärdigt. Det hyllade korgprojekt i Rumänien har stöttats av många svenskar som köpt korgarna här i Sverige eller skänkt pengar. Det har beskrivs som en framgångssaga. Jag visar de uppgifter som Kaliber tagit fram för de ansvariga på Hjärta till hjärta. Direktor Anders Holmefur som är högste ansvarig ser allvarligt på uppgiften om att barn så unga som 14 år skulle vara med i produktionen av korgarna.  Vi tar bestämt avstånd från att hela familjen och ungar och allt skulle var inblandade i att producera korgar. Att flera av korgmakarna hoppat av och är tillbaka i Sverige för att tigga kommenterar han såhär.  Jag tycker det är tragiskt utifrån den situation att med den budget vi lagt i det här så tjänar de efter förhållandena i det här byn, väldigt god inkomst. Det som ni har utlovat om man antar det här jobbet och blir anställt har det stämt det som ni har sagt?  Det beror på deras egna förutsättningar. Vi erbjuder ju en, vi sa den här kursen i februari, jag var ju med när de fick de här diplomen och där var det ju uttryckligen sagt vilka av de här som skulle behöva ytterligare handling för att klara av det här. I er artikel efter den där kursen stod att kursen blev en framgång?  Absolut. En enorm framgång. Jag berättar om uppgiften att fem av de 12 på bilden som Hjärta till hjärta publicerade från kursavslutningen redan lämnat korgflätningen och är tillbaka i Sverige för att tigga.  Det tycker jag är väldigt tråkigt då. Jag har ju minnesbilder där en kvinna som aldrig har gått i skolan fick ett kursintyg och gråter av glädje och säger äntligen kan jag jobba och bygga en framtid, vad säger du om sånt? Jo fast det är ju framtiden, det viktiga är väl vad det blev sen så att säga? Jo och där måste vi på något sätt överlåta till den enskilda deltagaren att utifrån vad vi erbjuder av möjlighet, i stöd och utbildning och så vidare, att de som vill tar den här chansen. Biståndsansvarige Rickard Klerfors sitter med under intervjun. Han kommenterar att flera av arbetarna hoppat av såhär.  Vi har varit väldigt noga med att inte överdriva vad vi lovar men sen, med facit i hand, så har man uppfattat det som mycket mer för att man lever i en desperation och söker efter något bättre och de som vi har fört en dialog med har uppfattat mer av löfte än vad vi i själva verket har sagt. Man om stannar till vid det här löftet då är det väl så att saker och ting inte bara har uppfattats, ni har ju varit väldigt tydliga med att ni har satt det på pränt. Det finns ett socialt företag.  Ja. Man får 3600 kronor om man klarar mininormen, och den kan alla klara av.   Det är vad de själva har förslagit och utifrån den kalkyler jobbar vi. Enligt mina uppgifter är det snarare hälften man får. Än vad ni har sagt.  Det här med 3600 det kan nog då egentligen säkert säga för varje person när ett helt år har gått. Hur utfallet har blivit över hela året.  Rickard Klerfors har uppgett att ersättningen per korg till arbetarna är 18 rumänska lei - strax under 40 kronor. Men de vi varit i kontakt med berättar samtliga att ersättningen sänktes till 15 lei  - strax över 30 kronor för varje flätad korg. I Hjärta till Hjärtas 5 secondhandbutiker säljs korgarna för 350 kronor. Nu ställer jag frågan igen. Hur mycket får arbetarna för varje flätad korg? Ja nu ska vi se här, jag kommer inte ihåg riktigt. Det har vi haft en diskussion om. Jag tror att det är nu 15. Får jag bara fråga. För ni skriver ju väldigt uppdaterande om projektet. Den här lönesänkningen, varför har ni inte skrivit om den på Facebook och hemsidan och så? Det kan man fundera på och jag är fullständigt öppen och ärlig med det och det är viktigt att vi uppdaterar den uppgiften. Det viktiga är ju totalt sätt vad man kan få för månadsinkomst. Varför har lönerna sänkts? Jag tror att det finns någon skattehöjning och sånt här som ligger bakom det. Men det får jag ta reda på. Vem har sänkt lönen?  Alltså det beror nog kanske på, eller det beror på input från staten där man då ändrar lagstiftning och annat. Och vad man ska betala in i skatter och annat. Skatten har höjts? Ja och det här är jätteviktigt att vi har en dialog om och är väldigt tydliga med. I butik säljs korgarna för 350 kronor. Med momsen borträknad är intäkten 280 kronor vid varje försäljning. Varför får de som gör korgen bara 30 kronor frågar jag.   Ja och hittills har vi inte fått något plus på kontot i och med att vi haft kostnader för att sätta igång det här. Men det har väl kommit från bidrag från Sverige?  Rörelsekapital och så vidare och dessutom transportkostnader och bygga upp och så vidare men jag tror vi kommer landa i ett överskott, en vinst på det här. Då kan man diskutera om vi ska betala mer för varje produkt eller om vi ska använda pengarna till andra insatser i deras område. Sen är det klart att alla vill ha mer, det ligger ju i sakens natur.  Jo fast nu fick de ju mindre? Ja det var ingen som var lycklig över att höra det men efter det här mötet kom man ändå överens om det här. Reporter: Magnus Arvidson, Produktionsbolaget FiltProducent: Andreas LindahlKontakt: kaliber@sverigesradio.se

Kalle Lind pratar med journalisten Jenny Damberg och etnologen Lisa Wiklund om deras bok Som hon drack. Saker och företeelser som nämns: grosshandlargrogg, motbok, pratvin, standardglas, Lars Molins Tre kärlekar, Carl von Linné, Per Morberg kontra Leila Lindholm, Kikki Danielsson kontra Ozzy Osbourne, alkoläsk, lådvinsfällor, kändisvin, dryck med ciderkaraktär, Schytts charterligga, Sällskapsresan, greker som heter Stavros, Folkhälsoinstitutets könssjukdomsrapport från Cypern, prinsessan Birgittas helande armband, Lena Nyman, Janis Joplin, Edith Piaf och lattepappor.

Intervju med författaren och kocken Birgitta Höglund om värk, fibromyalgi och att äta sig frisk och smal. Förutom Birgittas fantastiska hälsoresa så ska vi ta reda på hennes bästa, godaste, nyttigaste och enklaste mat- och recepttips. Även Annika Dahlqvist gör ett litet inhopp och berättar om fibromyalgi. Det här avsnittet är för alla som vill få hälsosamma smaskiga mattips från ett riktigt proffs, men lider du av något eller några … läs mer

Amanda Ooms samtalar med författaren Birgitta Stenberg om bland annat livets och författarskapets labyrinter, om att välja vilken historia man ska berätta och vilken man ska lämna till glömskan. – Nu kan man ju inte veta, en sanning är alltid subjektiv, vad som är sanning för mig kanske inte är det för någon annan, men jag har beskrivit den sanning jag har upplevt som jag ser den, och som jag inte kan se på något annat sätt, berättar Birgitta Stenberg. Förutom sitt författarskap verkade Birgitta Stenberg under sitt rika liv som illustratör, tolk, jobbade på UD, spelade teater och körde racerbil på Sicilien. Hon avled i slutet av sommaren 2014. Birgittas böcker har sin utgångspunkt och kärna i historier som hänt i och kring hennes liv, och sättet hon skrev på träffade Amanda Ooms rakt i hjärtat som ung kvinna. – Hennes varma och skarpa åsikter om kärleken, kvinnans perspektiv och Europas poetiska jaktmarker fick mig att resa ner till den lilla ön Åstol, i Bohuslän och besöka den då 78-åriga författaren i hennes hus, säger Amanda Ooms.  Programmet är gjort av Amanda Ooms genom produktionsbolaget Filt.

Birgitta Granström berättar, för första gången offentligt, hur det var att gå i konkurs. Jag körde till Birgittas ranch mellan LA och San Diego. Vi träffades och samtalade kring entreprenörskapets upp och nedgångar. Birgitta berättar för första gången offentligt hur det var att gå i konkurs. Hon delar också vad som har lett till hennes stora framgångar med Life Spider System. Podcasten inspirerar till stora visioner, till att våga leva drömmen och skapa ett företag som ger stöd till massor av frihet! Mycket nöje! Nästa vecka får du min entreprenörshistoria. Jag berättar hur allt startade back in the days 1986. Du kommer också att inspireras av historien om min farmors mamma, Tekla, som var den första kvinnliga entreprenören i vår släkt.  Missa inget! Få alla entreprenörshistorier och frågor från publiken direkt i inkorgen! Klicka här. Anna Åberg

I väldigt många släkters historia finns berättelser om barn som lämnats bort till fosterfamiljer. Skälen har varit många, men ofta har det handlat om unga ogifta mödrar som av skam inte kunde behålla barnet. Vid sekelskiftet 1900 fanns en mängd institutioner som tog hand om och placerade ut de här barnen. Och de behövdes för barnen var många och efterfrågan var stor. Huldas hemlighet Ett av alla dessa barn föddes den 5 februari 1906 på Södra barnbördshuset i Stockholm, och fick namnet Karl Uno. Hans mor Hulda var ung och ogift. Hon födde pojken långt från hemmet, hon lämnade bort honom på egen hand och hon levde med sin hemlighet hela livet. Birgitta Renström Linde i Alingsås är dotterdotter till Hulda. Det var när Huldas dotter, Birgittas mor låg för döden, som Birgitta först fick en aning om Karl Unos existens. Plötsligt så sa mamma: Du Birgitta jag vill inte dö nu, för jag har fått höra att jag skulle haft en bror. -Och det var då jag blev nyfiken och började släktforska, berättar Birgitta Renström Linde. Hon hittade till slut hela historien, men hennes mor fick inte leva så länge att hon fick veta om sin bror. -Hon fick dö nyfiken, konstaterar Birgitta, som insåg att det som hon fått reda på om sin mormor inte stämde riktigt. Birgitta Renström Lindes mormor Hulda Johansson föddes i en liten by i norra Värmland 1881. Hon blev ganska tidigt faderlös, och när hon var i 20-årsåldern gav hon sig iväg till ett samhälle i Sigtuna-trakten, där hon fick anställning på ett apotek. Men efter några år så hände det som inte fick hända ogifta kvinnor – hon blev gravid. Birgitta ser i arkiven hur mormor Hulda försöker ordna sitt liv. Den senare delen av graviditeten tillbringade hon i Stockholm, och där föddes också barnet, en liten pojke. Huldas dotterdotter följde henne i arkiven, via asylen för ensamma mödrar tio dagar efter förlossningen. Där stannade hon en månad, och efter det hade hon turen att bli amma. -Hon blev amma nummer 37 på barnhuset, säger Birgitta, som kunde se att Hulda därifrån fick hjälp att finna ett fosterhem åt sin lille pojke som betalning för att hon ställde upp som amma. Den nyfödde sonen, som i kyrkböckerna enligt tidens sed kallades oäkta, fick heta Karl Uno. Han placerades i ett fosterhem, som märkligt nog låg i samma samhälle där Hulda blivit gravid. Birgitta Renström Linde har försökt pussla ihop en bild av hur han hade det, utifrån från vad hans barn senare har berättat, men också från de anteckningar som finns bevarade. Barnhuset kontrollerade nämligen en gång om året hur han hade det i fosterhemmet, och det finns journaler från dessa besök. Då satte man noggranna betyg på barnet och hemmet han kommit till. Den första anteckningen är skriven då Karl Uno var ett och ett halvt år: 30 november 1907 Föräldrarna barnlösa. Gossen har haft lungkatarr men är nu frisk och duktig men något blek. Betyg Fosterhemmet Ba Fosterhemmet: Ba Vitsord i hemmet: A Vård: Ba Hälsotillstånd: B Åren går, och ingen har något särskilt att anmärka på. När Karl Uno är 6 och ett halvt år har hans fosterfamilj fått två biologiska barn. Gossen välvårdad och finkammad. Allt väl. Fam. nu 2 egna barn 1 och 3 år. Några år senare har något hänt. Plötsligt är Karl Uno inte alls välartad längre, utan kallas både styvsint och trotsig. När han är 11 skriver man att han snattar och är lögnaktig, och besökaren utbrister: En förskräcklig pojke att ha. Fula later. Men året därpå är allting bra igen, Karl Uno betecknad som ordentlig, han konfirmeras och börjar jobba för sin far. -Det var inte raka spåret för honom, utan han hade nog ett ganska svårt liv, vad man kan se, konstaterar Birgitta Renström Linde. -Han har berättat för sina egna barn att han var mycket strängt hållen som barn, och han fick börja tidigt att arbeta som lärling hos fadern som var murare. Hon tror inte att det fanns särskilt mycket kärlek i fosterhemmet. -När man läser journalerna så ser man ju att det aldrig var någonting som barnhusets inspektorer frågade efter. -De gjorde säkert så gott de kunde utifrån de förutsättningar de hade, fortsätter hon. Fostermamman var pingstvän och hade en mycket sträng moral. Vad jag förstår så upplevde inte Karl Uno att han fick så mycket kärlek som han behövde, säger Birgitta. Han visste om att han var fosterbarn, och han kände det också. För sina egna barn berättade han om hur olika han och de biologiska barnen behandlades av föräldrarna. -Det var ju en annan tid än vår, och många fosterbarn hade det ju mycket värre. På något sätt så tror jag att Huda ändå tyckte att det hela var väl ordnat, funderar Birgitta. Det man såg till vid den här tiden var ju att barnet fick mat, husrum och skolgång. -Men man såg ju väldigt mycket till nyttan med saker och ting. Idag ser vi ju på barn på ett annat sätt, det är ju alldeles klart. Men även om Karl Uno visste att han var fosterbarn så tyder ingenting på att han själv visste vilka hans biologiska föräldrar var. Hans fosterföräldrar kände till Hulda, hennes namn står i alla de journalanteckningar som finns bevarade, och Birgitta tror att hon och barnets fosterföräldrar i alla fall kände till varandra. Men det verkar inte som att de någonsin berättade för Karl Uno om hans biologiska mamma. Och också Hulda höll tyst om sin stora hemlighet i alla år, vem som var barnets far berättade hon aldrig för någon. Hon flyttade hem till Värmland igen, där hon med tiden gifte sig och fick en dotter, Birgittas mamma, 11 år efter Karl Unos födelse. Huldas barnbarn Birgitta, har under sitt letande, ändå insett att det nog egentligen fanns ganska många som visste om det bortlämnade barnet, inte minst Huldas man, men ingen sa något, särskilt inte till den lilla flickan som ständigt längtade efter syskon, ovetande om att hon hade en bror. -Jag tror att Huldas man, min morfar, visste om att det fanns ett barn, säger Birgitta Renström Linde, som senare förstått att det fanns släktingar i Värmland som visste om det. -Så det var inte det att man inte visste, utan att man visste men höll tyst om det. Birgittas mamma fick ju aldrig veta att Karl Uno fanns. Om hon hade fått veta så hade hon tyckt att det var helt fantastiskt att ha ett syskon, tror Birgitta. -Men jag tror också att hon hade varit väldigt besviken på sin mamma som aldrig berättade on honom. Hon hade förstått Hulda, men han hade velat ha haft sin bror. Birgitta minns när hon själv var liten och bråkade med sina syskon. Mammans argument för att få dem att sluta var ständigt detsamma: -Var glad att ni har era syskon. Jag har aldrig haft några syskon och det hade jag gärna velat haft för då hade jag lärt mig att ta för mig i livet! Fosterbarnsindustri eller människokärlek Fosterbarnsindustri eller människokärlek är namnet på ekonomhistorikern Johanna Skölds avhandling som handlar om varför så många barn fosterhemsplacerades kring sekelskiftet 1900 och vilka motiv deras fosterföräldrar hade. Idag arbetar Johanna Sköld som forskare vid Tema Barn på Linköpings universitet. - Redan 1894 tillsattes en statlig utredning med uppdrag att granska vad som hände med de små fosterbarnen. Man hade då upptäckt att många barn dog i sina fosterhem. I synnerhet var dödligheten hög för de utomäktenskapliga barnen vilket oroade läkare och andra, berättar Johanna Sköld. Utredningen ledde till den första Barnavårdslagstiftningen i Sverige varav en av de tre lagarna blev lagen om forterbarnsvård. Den kom 1902 och syftade till att skydda fosterbarnen fram till 7 års ålder. Men det var skillnad på hur det gick till när barnen skulle placeras ut, berättar Johanna Sköld. Det fanns både informella privata arrangemang och formella. - De privata arrangemangen gick ofta till så att mamman satt ut en annons i dagspressen eller så annonserade fosterföräldrar efter barn. Det kunde också vara folk i nätverket, grannar släktingar eller andra som tog emot barnen för pengar. - När det gäller den formella fosterbarnsvården som tillhandahölls av olika typer av utackorderingsinstitutioner; barnhus, barnhem fattigvården osv såg det lite annorlunda ut. - Där var det förutom annonser vanligt med lokalombud som rekryterade fosterhem. Om det ena var bättre än det andra är svårt att säga, berättar Johanna Sköld. Men när barnen hamnade under en formell utackordering fanns ändå tillsyn. Å andra sidan är det oklar om barnen blev besökta i sina fosterhem. Det fanns många motiv att ta emot fosterbarn. Men efterfrågan av fosterbarn kring sekelskiftet 1900 var betydligt större än tillgången på fosterbarn. Johanna Sköld har framförallt studerat Fattigvårdsnämndens Utackorderingsbyrå i Stockholm och i deras handlingar syns att det kom förfrågningar från många fler än det placerades ut. -Det är en kombination av orsaker till varför folk ville ha fosterbarn. Dels kunde det handla om att de ville etablera en familj, att de inte hade egna barn. En annan anledning var att familjer behövde arbetskraft. - Jag kunde se att många som hade egna småbarn efterfrågade flickor från sex sju års ålder till tolv år. De ansökningarna avslogs ofta eftersom de menade att flickorna troligtvs skulle användas som barnpigor. Dessutom var efterfrågan hög på flickor och tillgången låg. -Pengarna var också ett viktigt inslag eftersom de fick betalt att ta emot fosterbarn. De fick mer för små och mindre för äldre vilket byggde på en förståelse att de ju äldre barnen blev desto mer arbete skulle de kunna utföra i fosterhemmen och därmed betala av en del av kostnaderna för sitt eget uppehälle. De som tog hand om pojkar fick mer betalt vilket hade att göra med hur efterfrågan såg ut, berättar Johanna Sköld. Hur vanligt var det då att de biologiska föräldrarna ville hämta tillbaks sina barn? Johanna berättar att hon sett några sådana fall. I sitt material från tidigt 1900- tal rör det sig om ca 20 fall av runt 130 utplacerade barn. - Men det var inte självklart att föräldrarna skulle få tillbaka sina barn. Det bedömdes av utackorderingsbyråns inspektörer om föräldrarna levde upp till de förhållanden som skulle gälla för att barnen skulle få komma tillbaks. Handlingarna som Johanna Sköld tittat i är framförallt skrivna av barnavårdsinspektörer och fosterhemsinspektörer, dvs vuxna människor med myndighetsperspektiv och gör att det är svårt att höra barnens röster. Handlingarna ger lite utrymme för de egna barnens reflektioner, men ibland finns brev bevarade som gör att man kan få syn på dilemman som var aktuella. -Det finns däremot en indirekt ingång till att förstå hur barnen hade det genom att se hur de handlade. Till exempel om barnen rymt eller protesterat på ett visst sätt. Det är svårt att säga hur vanligt det var att barn flyttade från fosterhem till fosterhem. Men det finns sådana fall. - Men det behöver inte betydda att barnen varit bråkiga. Barn som var sängvätare till exempel, lämnades gärna tillbaka eftersom det blev mycket arbetssamt. De barnen blev oönskade. Men även fosterlegan, dvs det de fick i ersättning för barnet, kunde vara anledning att lämna tillbaka barn.  Lyssna till Johanna Sköld Allt ryms inte i ett program. Därför finns här mer att lyssna till. Klicka på länkarna:  Handlingar i Stockholms Stadsarkiv Lars Asklund är första arkivarie på Stockholms Stadsarkiv. Han berättar att det kommer många frågor från allmänheten som rör fosterhemsplaceringar och biologiska föräldrar. - Det är ju sekretess på det här materialet, men den enskilde får ju se uppgifter som gäller en själv. Men om materialet är yngre än 70 år måste vi underöka om det finns uppgifter om andra i materialet som måste tas bort om vi inte får tillstånd från vederbörande, berättar Lars Asklund. - Vi har mycket rikt material här i Stadsarkivets filial i Frihamnen. - Framförallt är sociala akter och sjukhushandlingar vi har här, och mycket är bevarat från 1900- talet. När vi kommer längre tillbaka i tiden är det lite glesare med det som dokumenterades och bevarades. Först från 1800- talet och framåt blir materialet rikare. I ett register letar Lars Asklund fram ett fall han haft som ärende tidigare. Det gäller en person som söker uppgifter om sin mor och mormor. Modern är född på Allmäna barnbördshuset i Stockholm i början av 1900- talet, och när vi tittar i förlossningsjournalen ser vi att kvinnan som får barnet är 26 år. Hon var sömmerska. - Modern och barnet kommer till Barnasylen, en institution som fanns för att modern skulle kunna hämta igen sig lite, berättar Lars Asklund. Kanske fanns det ingen som kunde hjälpa den här kvinnan. Lars Asklund tar fram förlossningsjournalen, - Det kan vara intressant för släktforskare att veta att det vid den här tiden aldrig stod namnet på fadern i förlossningsjournalerna. Det är först senare som de dyker upp, och då nämns mannen med sitt yrke och inte namn. - Här står det till exempel att pappan till barnet är mejerielev. Det här barnet utackorderas och hamnar på ett barnhem på söder som bibelkvinnan Elsa Borg stod för. Tyvärr finns inga arkiv från dessa hem bevarade berättar Lars Asklund. Senare ser vi att ärendet tas till en byrå i Stockholm som heter Barn och Hem. En syster till modern har hört av sig dit. Och här står faderns namn, vilket visar att det finns många vägar att söka efter fadern, berättar Lars Asklund. Anteckning från organisationen Barn och Hem rörande modern:  Anmälande sjukbiträde undrar om hennes systers barn skulle få kunna komma till Örby spädbarnshem som hon hört talas om. Barnet är en månad för tidigt född och modern ammar det. Modern kom till Stockholm i september i år för att ingen i hennes hemtrakt skulle få veta att hon väntade ett barn och har under tiden bott hos anmälaren. Moderns far är förrådsman och hennes mor är död sedan 7 år. Fadern är mycket sträng i moraliskt avseende och därför vågar hon inte berätta om barnet för honom. Sedan hon blev i grosess har barnets fadern skadat huvudet, spräckt det och är ej tillräknelig. Därför vågar hon inte ställa något krav mot honom emedan han då endast skulle gå och tala om saken för vem som ville höra på. Anmälaren lämnar mycket goda vitsord om systern och vore glad om byrån på något sätt skulle hjäla dem. Lars Asklund bläddrar vidare och ser att mamman senare blev ett fattivårdsärende. Hon har fått en hel del understöd.  Hur det gick för kvinnan senare får vi inte veta i de här handlingarna. Då utan måste gå vidare och forska i andra handlingar. Allmänna barnhuset arkiv på nätet Allmänna barnhusets arkiv, vid Stockholms Stadsarkiv, är ett viktigt arkiv när man söker efter personer. Det är inte ovanligt att finna barn som är inskrivna där. Allmänna barnhusets rullor 1798-1907 har digitaliserats och indexerats. Genom att klicka på länken kan du söka i registret som har mer än 66 000 bilder. I rutan för barnets namn kan man exempelvis skriva in ett årtal för att på så sätt se alla barn som skrevs in det året.   Det är inte alltför ovanligt att barnet noteras som död en tid efter att de varit hos fosterföräldrarna. Se bild nedan. Lilla Hemmet Lilla Hemmets arkivhandlingar är en mycket liten del av alla handlingar som finns på Stockholms Stadsarkiv. Lars Asklund berättar att han ömmar för detta lilla arkiv och har sett till att det fyllts på med handlingar allteftersom. Lilla Hemmet på Kungsholmen tog emot barn som föddes med syfilis. På bilden nedan syns några av barnen uppställda i maskeradkläder.