Podcasts about prokofjevs

27. oktobrī Lielajā ģildē un tiešraidē Latvijas Radio 3 "Klasika" pirmoreiz kopā muzicēs somu diriģente Emīlija Hovinga un Latvijas Nacionālais simfoniskais orķestris, programmā iekļaujot svītu no Sergeja Prokofjeva baleta “Pelnrušķīte” un divu čehu autoru darbus. Latvijas pirmatskaņojumu piedzīvos 20. gadsimta čehu komponistes Vitežslavas Kapralovas skaņdarbs Suita Rustica, kas izskanēs līdzās Kapralovas skolotāja –  Bohuslava Martinū – Trešajam klavierkoncertam ar Vestarda Šimkus solo. Emīlija Hovinga savu diriģēšanas karjeru sākusi 2019. gadā, kļūstot par Hannu Lintu asistentdiriģenti Somijas Radio simfoniskajā orķestrī. No 2020. līdz 2022. gadam pildījusi Miko Franka asistentdiriģentes pienākumus Francijas Radio filharmoniskajā orķestrī. Šajā sezonā notikušas debijas ar Zviedrijas Radio simfonisko orķestri, Bornmutas simfonisko orķestri, Gēteborgas simfonisko orķestri un citiem. Ieva Zeidmane: Priecājos jūs sveicināt Latvijā - esat studējusi kopā ar Latvijas Nacionālā simfoniskā orķestra galveno diriģentu Tarmo Peltokoski. Vai pirms braukšanas šurp izvaicājāt viņu par mūsu orķestri? Paldies par aicinājumu uz interviju - priecājos būt šeit Rīgā. Jā, ar Tarmo mēs tiešām esam labi draugi, kopā studējām. Viņš man ir ļoti nozīmīgs kolēģis un ir svarīgi, ka Tev līdzās ir labi kolēģi.  Protams, mēs runājam par darbu, bet neko pārāk detalizēti par orķestri nerunājām. Es viņam uzrakstīju ziņu, kad ierados šeit, jautāju viņam, kur labāk iet paēst un viņš man šo to ieteica. Bet noslēpumus par orķestri neatklāja? Manuprāt, ir svarīgi, ka pati iepazīstu orķestri. Reizēm ir labāk vienkārši iet pie orķestra ar atvērtu prātu un pašai atklāt, kāds ir šis orķestris, kas jāņem vērā un kam jāpievērš uzmanība. Tas ir labāk, nekā ja Tarmo man visu būtu jau atklājis. Tā kā esat gados jauna diriģente, regulāri debitējat pie kāda orķestra diriģenta pults. Ko darāt, kad pirmoreiz stājaties kāda, iepriekš nesatikta orķestra priekšā? Jā, tiekoties ar kādu iepriekš neiepazītu  orķestri, pirmā mēģinājumu diena vienmēr ir patīkami satraucoša. Bet man nav nekādas slepenas receptes, ko darīt, nav nekādas maģijas. Vienkārši daru to, ko vienmēr, proti, koncentrējos uz pašu svarīgāko, un tā ir mūzika. Bet, protams, pirmajā dienā manā galvā notiek analizēšana, jo tā ir nepazīstamu cilvēku grupa. Analizēju visus orķestra aspektus un plānoju, kā organizēsim mēģinājumus. Iepriekš jau nezinu, kādā virzienā vairāk būs jāstrādā. Tātad - vissvarīgākais ir būt pašai, izbaudīt procesu un muzicēt kopā ar orķestri. Ar orķestri jau tikāties mēģinājumā - kāds tad ir virziens, kurā strādāsiet? Jā, pirmajās divās dienās es sapratu, kuriem skaņdarbiem jāvelta vairāk laika, lai mūziķi labāk izprastu to stilu. Kuriem skaņdarbiem vajag vairāk darba, kura mūzika mums ir pazīstamāka, tāpēc tai nevajag tik daudz laika. Tas ir balansa jautājums. Diriģenti ir ļoti dažādi. Ja es jūs lūgtu izveidot savu diriģentes vizītkarti, kas tajā būtu rakstīts? Interesants jautājums! Droši vien tur būtu rakstīts Emīlija Hovinga - diriģente - mīl mūziku un kopš 2019. gada iedvesmo mūziķus. Man nekad nav bijis vizītkartes, tāpēc nav tādas pieredzes, bet noteikti es rakstītu kādu citātu, izvēlētos kaut ko jautru un asprātīgu. Bet, ja skatāmies plašāk, kā jums šķiet - kāda diriģente esat? Vienmēr jau vieglāk analizēt no malas, bet man vissvarīgākais ir, kā jau teicu - iedvesma. Gribu iedvesmot mūziķus, radīt tādu atmosfēru un atvērtību, lai varam mūziku radīt kopā. Laba tehnika, protams, diriģentam ir vajadzīga, tomēr vissvarīgākais ir mūzika, mūzikai vienmēr vajadzētu būt pirmajā vietā. Esat spēlējusi klavieres un klarneti. Bet studiju laikā sākāt mācīties spēlēt čellu. Kāpēc? Biju jau sākusi Sibēliusa akadēmijā studēt diriģēšanu, kad četrus gadus mācījos spēlēt čellu. Tā ir daļa no Sibēliusa akadēmijas diriģēšanas apguves programmas - pāris gadus mācīties spēlēt kādu orķestra instrumentu. Paralēli čellam mācījos arī klavierspēli, un nolēmu, ka tā vietā, lai spēlētu klarneti, labāk pievērsīšos kādam stīgu instrumentam, lai labāk izprastu, kā stīgu instrumenti funkcionē. Un šie četri gadi man sniedza tieši šīs zināšanas. Es nebiju laba čelliste, lai gan man ļoti patika spēlēt, patika, kā čells rezonē. Diemžēl čellu biju tikai aizņēmusies no akadēmijas, tagad man mājās šī instrumenta vairs nav, es nevaru spēlēt. Bet es sapratu, kā izmanto lociņu, kā no šī instrumenta izvilināt skaņu, un tas man palīdzēja augt arī kā diriģentei. Bet tieši čellu es izvēlējos, jo tas labi der, ja sāc to mācīties pieauguša cilvēka vecumā. Vijoles spēlē vairāk iesaistīta sīkā motorika, man būtu bijis nepieciešams vairāk laika, lai to apgūtu. Turklāt vijoles pozīcija ne vienmēr ir ergonomiska. Un sākot mācīties no nulles, es nevēlējos riskēt, negribēju savainot kādus muskuļus. Čells bija laba izvēle, jo tas gluži dabiski ir tev klēpī un nevajag ķermeni nekā sagrozīt. Kas vēl pietrūkst? Arfas un sitaminsturmentu spēle? Sitaminstrumenti būtu lieliski! Bet mana nākamā izvēle būtu mežrags, jo metāla pūšaminstrumenti ļoti atšķiras no koka pūšaminstrumentiem, ir atšķirīga spēles tehnika, skaņas veidošana un elpas kontrolēšana, tas būtu interesanti. Sitaminstrumenti vienmēr ir noderīgi, tos man gribētos spēlēt kādā ansamblī, jā, kamermūzika man būtu ļoti interesanta. Parunāsim par gaidāmā koncerta programmu, tajā ir arī mūsu publikai nezināmi darbi, un skanēs arī 20. gadsimta pirmās puses čehu komponistes Vitežslavas Kapralovas Suita Rustica. Kā nonācāt pie šīs komponistes? Godīgi sakot, neatceros. Kaut kā uzdūros viņas mūzikai internetā, atradu viņai veltītu mājas lapu un sāku klausīties. Ir daži ieraksti, tos klausījos un atradu šo darbu - Suita Rustica. Kāpēc mani vilināja šī komponiste? Man vispār patīk meklēt un atklāt mūziku un darbus, kas nav labi zināmi. Domāju, ka diriģenta profesijā ir ļoti svarīgi meklēt un atklāt, jo ir tik daudz mūzikas, par kuru daudzi no mums neko nezina. Tāpēc esmu priecīga, ka atradu šo Suita Rustica. Kapralova man šķiet ļoti interesanta komponiste. Viņa nomira ļoti jauna un tas bija traģisks zaudējums. Jo jau īsā laika posmā viņa bija sarakstījusi apjomīgu repertuāru, ja vien viņa būtu dzīvojusi ilgāk, esmu pārliecināta, ka būtu radījusi vēl ļoti daudzus darbus. Bet esmu pateicīga arī par šiem darbiem, kas mums ir. Suita Rustica pasūtinājums nāca no Londonas, viņi vēlējās darbu, kurā ieskanētos čehu tautas melodijas un dejas. Un tiešām Kapralova savā trijdaļīgajā svītā iekļāvusi vismaz piecas dažādas, autentiskas čehu tautas melodijas. Un vēl ļoti jūtama ir Stravinska ietekme. Kapralovu ļoti iedvesmoja un interesēja Stravinska "Petruška" - tas bija darbs, ko viņa analizēja, pie tā viņa laiku pa laikam atkal atgriezās. Es tiešām šajā Kapralovas svītā saklausu arī kaut ko no Stravinska. Un Stravinskis, savukārt ir viens no jūsu mīļākajiem komponistiem. Jā, tā ir. Iespējams, tieši tāpēc Kapralovas stils man šķiet pazīstams un patīkams. Programmā ir arī Martinū Trešais klavierkoncerts, un Martinū bija Kapralovas skolotājs. Jā, tā ir. Studiju laikā Kapralova dzirdēja Martinū mūziku, tas bija viens no viņa klavierkoncertiem, kas Kapralovu iedvesmoja. Un vēlāk - 30. gadu beigās viņa pārcēlās uz Parīzi un dažus gadus mācījās pie Martinū. Viņa ietekme, manuprāt, Kapralovas mūzikā ir dzirdama. Programmā šoreiz būs Martinū Trešais klavierkoncerts. Man pašai Martinū mūzika ir kas jauns, ar to neesmu agrāk strādājusi. Taču bija ļoti aizraujoši caur šo kompozīciju iepazīt Martinū stilu. Vasarā un aizvadītajos mēnešos es daudz klausījos viņa mūziku, man bija interesanti to atklāt. Un es teiktu, ka klavierkoncerta žanrs Martinū daiļradē ir bijis ļoti nozīmīgs, viņš šim žanram pievērsās visas karjeras gaitā, un klavierkoncerti ir stila ziņā visai atšķirīgi. Martinū stils bieži tiek raksturots kā ļoti eklektisks, dažādas ietekmes viņš savij kopā vienotā audumā, kas tad arī veido viņa paša rokrakstu.  Viņu ietekmējis Stravinskis, džeza mūzika un impresionisms, kā arī čehu tautas mūzika. Šis - trešais klavierkoncerts, manuprāt, ir visai romantisks, bet tajā ir arī neoklasicisma elementi. Interesanta kombinācija. Jā, Martinū kā komponists ir ļoti eklektisks, bet tas veids, kā viņš apvieno elementus, man šķiet unikāls un ļoti svaigs. Runājām par Stravinska ietekmēm, bet trešais komponists šajā programmā ir nevis Stravinskis, bet gan Prokofjevs. Es ieteicu šo skaņdarbu iekļaut programmā, un koncerta otrajā daļā mēs atskaņosim Prokofejva pirmo svītu no baleta "Pelnrušķīte". No šī baleta Prokofjevs pats izveidojis vismaz trīs svītas simfoniskajam orķestrim un šoreiz piedāvāsim pirmo svītu. Tā neseko sižetam secīgi, tajā ir fragmenti no nogriežņi no dažādām vietām baletā, tomēr, manuprāt, ir labi jūtama dramatiskā arka. Kā baletkomponists Prokofjevs ir brīnišķīgs, viņš ir lielisks stāstnieks. Un "Pelnrušķīti" caurstrāvo maģija, to ir ļoti patīkami klausīties un spēlēt. Mēs visi zinām stāstu par Pelnrušķīti, bet interesanti ir, ka Prokofjevs izmantojis vadmotīvus, tas nozīmē, ka melodijas vai kādi instrumentu tembri visā darbā atspoguļo kādu konkrētu personāžu vai emocijas. Klausītājiem un baleta skatītājiem šīs muzikālās izpausmes ir kā norādes, kas nekļūdīgi palīdz saprast - te Pelnrušķīte sapņo par kaut ko skaistu, bet šī mūzika atspoguļo Pelnrušķītes skumjas un nomāktību. Lūk, te, ir nejaukās pusmāsas, bet te - ierodas šarmantais princis. Mūzika kā tāds labs gids mūs vada cauri baleta sižetam. Man pašai visinteresantākie raksturi šķiet pusmāsas - tie raksturi un krāsas, ko Prokofjevs izspēlē ironiskā manierē, pasvītrojot visu ar nazālu skaņas tembru ir ļoti  spilgti arī šajā svītā, ko mēs atskaņosim. Kā jau teicu - šajā mūzikā ir daudz maģijas, bet tajā pašā laikā Prokofjevs atspoguļojis īstas, cilvēcīgas emocijas un jūtas, ar kurām mums katram ir kaut kas kopīgs. Mēs varam sevi asociēt ar to, kas notiek uz skatuves. Krāsas šajā mūzikā ir brīnišķīgi ierakstītas.    Stāstot par Pelnrušķīti jūs smaidījāt, un jau gribēju vaicāt, vai esat romantiķe, bet tad atplaukāt runājot par pusmāsām, nevis princi. Nezinu, laikam romantikas ziņā esmu vidusmēra cilvēks. Parasti es tiešām ļoti izbaudu mūziku, kas atveido dīvainus vai asprātīgus tēlus, tā kaut kā mani uzrunā. Vai tuvākajā nākotnē jūsu plānos ir kas tāds, ko ļoti gaidāt? Gaidāmi vairāki brīnišķīgi koncerti. Šajā sezonā man plānotas vairākas debijas, bet gaidu arī atgriešanos pie orķestriem, ar kuriem jau esmu pazīstama. Ziemas laikā gaidāmas vairākas jaunas vietas , un tas vienmēr ir aizraujoši, tāpat kā šobrīd šeit, Rīgā - jauna pilsēta, jauna atmosfēra, viss šķiet interesants. Bet ļoti gaidu arī nākamo koncertu Francijā, jo tas Francijas Radio orķestrī esmu darbojusies kā diriģenta asistente, bet tagad atgriezīšos tur, lai sniegtu koncertu. Tas ir orķestris, ko es jau itin labi pazīstu un pēc kāda laika tā būs patīkama atkalsatikšanās ar šiem mūziķiem. Gaidu ar nepacietību.            

Stāsta komponists Imants Zemzaris  Vai esi dzirdējis Jāņa Ivanova Sesto jeb Latgales simfoniju? Lai noder neliels stāsts par šī skaņdarba diezgan dramatisko un neparasto likteni! 1948. gada 10. februārī PSRS kompartijas centrālkomiteja nāk klajā ar lēmumu, tā dēvēto Ždanova doktrīnu, kurā norādīts uz daudzu padomju komponistu daiļrades formālistisko ievirzi. Par savu līdzšinējo devumu tiek pelti un nosodīti Šostakovičs, Prokofjevs, Hačaturjans, Mjaskovskis un citi. "Formālisma kritiku" saņem arī redzamākie savienoto republiku komponisti, no latviešu skaņražiem kā pirmais - Jānis Ivanovs. Bargu kritiku izpelnās viņa Piektā simfonija un Otrais kvartets. Uz ilgiem gadiem tiek aizliegts šos opusus atskaņot. Tiek arī izdzēsti to ieraksti. Ideoloģiski estētiskā prasība skan nepārprotami: ir jāraksta vienkārša, melodiska un tautiska, tautas masām saprotama mūzika, kas balstīta uz stingriem sociālistiskā reālisma pamatiem un pauž optimismu un ticību padomju dzīves gaišajiem ideāliem. Tas bija sākums mākslas politiskajai regulēšanai. Staļiniskajā totalitārismā mākslai bija jākļūst par valsts ideoloģijas propagandētāju un apkalpotāju, par tās kalponi. "Tā bija prasība pēc ērtai idejiskai komunikācijai pieejamas mūzikas, ko nodrošina teksts vai programma, kā arī ilgstošā tradīcijā izstrādājušās mūzikas paņēmienu stabilās nozīmes," raksta Arnolds Klotiņš. Sākās ar publisku kritiku un nosodījumu par lētticīgu iekļūšanu Rietumu formālistiski dekadentiskajos tīklos. Bet savās tālākajās konsekvencēs partijas lēmumi noveda pie politiskām "tīrīšanām" mūzikas iestādēs, politiskām prāvām, arestiem un represijām. Vadošos padomju komponistus aicina publiski atzīt un nožēlot savus estētiskos nomaldus. Tas jādara arī Jānim Ivanovam. Apspriedē Komponistu savienībā viņš spiests pazemojoši taisnoties: "Mēs, latviešu komponisti, bijām atrauti no krievu mūzikas ilgu laiku. Un, kad vēlāk tikām tai klāt, sastapāmies ar tādiem mūzikas dzīves vadoņiem, noteicējiem kā Šostakovičs, Prokofjevs, Hačaturjans. Tie mums pārmeta mūzikas valodas atpalicību, sauca panākt viņus - un daudzi no mums rāvāmies viņiem līdz. Atzīšos - arī es." Un kādā savā avīžrakstā atrod par lietderīgu deklarēt: "Padomju radošie mākslinieki grib dot savai tautai nevis traģiskas skumjas, nevis apdziedāt nežēlīgā kara radītās bēdas, mūsu mūzikā jāskan neapēnotam optimismam, ko izraisa padomju tautas varonīgais, radošais darbs." Šajā situācijā Ivanovs nevēlas kļūt par disidentu vai garīgu emigrantu, nevēlas nokļūt sabiedrības pelēkajā zonā. Jo viņš pasaulē vairs nav viens, brīvs kā putns. Viņu saista atbildība par ģimeni. Ivanovs padodas. Sper soli atpakaļ. Vēlas rast kompromisu. Kā apliecinājumu gribai laboties Ivanovs sola komponēt liriski episku, pagalam dziesmotu simfoniju par savu dzimto novadu - Latgali. Šis nodoms komponistam itin kā pārāk kaulus nelauž. Gan jau viņa manuskriptu mapē vēl patapušas skices no 30. gados izsapņotās dzimtenes tēlojumu sērijas, kā turpinājums "Rāznai", "Latgales ainavām", "Padebešu kalnam". Sestā jeb Latgales simfonija tapusi 1949. gadā un piepilda, šķiet, visus ideologu sapņus: šī mūzika ir izteikti melodiska, ar tautasdziesmu citātiem vai alūzijām dāsni papildināta, fināls pauž nepārprotamu optimismu, jaunās dzīves uzvaru. Bet gandarījumu par rezultātu autors nejūt: "Simfonijā ir vēstures fragmenti. Ir tautas dejas skats. Ir fanfaras - nāk krievi. Ir maršs - krievu dziesma. Ir Latgales "Aiz ezera balti bērzi". Tas viss tur ir. Taču manis paša tur nav. Es it kā stāvu aiz stūra un to visu noskatos." Tā komponists saka jau pēc vairākiem gadiem, sarunājoties ar muzikoloģi Vizbulīti Bērziņu. Tajā pašā 1949. gadā simfonija piedzīvo pirmatskaņojumu Rīgā, Viļņā, Tallinā, Maskavā, Ļeņingradā, Sočos, Kijevā. Drīz vien tā izskan vairākās Varšavas bloka zemēs, to iepazīst arī Francijā, Itālijā, Argentīnā. Tik lielu auditoriju Ivanova mūzika iekaro pirmoreiz. Pašam to neapzinoties, Ivanovs kļūst par dzimtās Latgales vēstnesi plašā pasaulē. Pēcāk komponists par šo publicitāti ironizē: pēc Varšavā atskaņotās Sestās un Septītās simfonijas poļiem licies, ka viņš ir sirms vecītis, apmēram tāds kā Jēkabs Mediņš. Pēc laikabiedru domām, Ivanovs pret savu Sesto jutis tādu kā greizsirdību. Jo kādēļ gan neatskaņo citas viņa simfonijas?! Sestajai bijis gauži duāls liktenis. Padomijas gados tā celta debešos un rādīta kā paraugs. Jau pēc impērijas sabrukšanas, sākot no deviņdesmitajiem gadiem un pat agrāk, šis opuss kā ideoloģiski neērts darbs no koncertaprites ticis izņemts (vien reizēm skanējis radio: Arvīds Jansons ar Helsinku orķestri, Ernests Bertovskis ar mūsu pašu simfoniķiem). Un tikai 2016. gadā, godinot Ivanova 110. dzimšanas dienu, Rēzeknes koncertzālē "Gors" simfonija atkal izskan. Spēlē jaunu mūziķu sastāvs: Rēzeknes kamerorķestris ar papildspēkiem no galvaspilsētas. Diriģē gluži jaunais Jānis Stafeckis. To klausoties, manī ieplūst nopietns episks vēstījums, izvērsts un sirsnīgs stāsts par Latgali. Pēc Rīgā ieilgušā postmodernā tuksneša jūtu, ka mani piepilda dzīvinošas sulas, kā aizmēžas sīkumi, meli. Publikā redzu jaunas, gaišas sejas. Savu "Latgales simfoniju" šie jaunie ļaudis klausās pirmo reizi. Simfonijas fināls viņiem vairs neasociējas ar sarkanarmijas tanku ienākšanu, kā tas bijis iepriekšējām paaudzēm. Nu tā ir vitāla zemes deja ar gavilējošu aicinājumu post un saulē celt Latgali. Un simfonijas kulminācija jau patiesībā ir trešā, lēnā daļa. Tas ir nāciens pie Latgales Māras, kas, trīsreiz cēlusies, nu lepni stāv atkal Rēzeknes vidū, Latgales sirdī. Muzikoloģe Ilma Grauzdiņa raksta: "Arī te izpaužas mākslinieka lielums - radīt šedevru it kā no augšas uztieptos ietvaros. Jānim Ivanovam Vijoļkoncertā, tāpat Sestajā un Septītajā simfonijā tas ir izdevies. Jo šo partitūru mūzikā ietverts nevis tautiskuma ārējais, butaforiskais ietērps, bet izteikta tautas dvēsele."   

Zijn overlijden werd overschaduwd door de dood van Stalin, maar de muzikale erfenis van Sergej Prokofjev is nog altijd springlevend. In deze aflevering komen zijn grote successen als Romeo en Julia en het sprookje Peter en de Wolf aan bod, evenals het moment waarop veel van zijn muziek verboden werd. Ook vertelt Kees op welk van Prokofjevs vaardigheden Sjostakovitsj stikjaloers was. 

Op 5 maart 1953 overleed in Moskou componist Sergej Prokofjev. Zijn begrafenis was klein, sober en zonder bloemen. Waarom? Nou, alle aandacht ging naar iemand anders: de grote leider Jozef Stalin. Ook overleden op 5 maart 1953. Ironisch, gezien de gecompliceerde band tussen de twee... In de tweede aflevering van seizoen 5 van de AVROTROS en NPO Radio 4-podcastserie ‘Klassieke Mysteries' duiken Rebecca van der Weijde en Ab Nieuwdorp in het werk, het leven én de dood van componist Sergej Prokofjev. Prokofjev werd beschuldigd van 'formalisme' en verplicht zich te houden aan het 'socialistisch realisme' van het Sovjet-regime. Maar wat betekent dat? En... waarom werd Prokofjevs werk verbannen door communistisch Rusland?

Julemusik er der masser af i disse uger, og Mathias Hammer og Frederik Cilius holder sig ikke tilbage. Mathias elsker Oslo Gospelkor, men det er ikke lige Frederiks kop te. Så hellere Prokofjevs slædetur fra Løjtnant Kijé. Hammer og Cilius spiller ud, så du kan blive klar til juleaften. www.dr.dk/p2

Panelen tjusas av den engelska symfonikern Ruth Gipps välklingande musik och sågar idén att spela Prokofjevs orkestermusik på två pianon. Och så lär vi känna underbarnet Maria Theresia von Paradis. Veckans skivor: RUTH GIPPS SYMPHONIES NO:S 2 AND 4, ETC. Orkestermusik av Ruth Gipps BBC National Orchestra i Wales Rumon Gamba, dirigent Lesley Hatfield, orkesterledare Chandos CHAN 20078 Betyg: 5. Veckans toppnotering och en totalfemma. PROKOFIEV FOR TWO Musik ur bl.a. Romeo och Julia, Eugene Onegin och Hamlet Martha Argerich, piano Sergej Babayan, piano Deutsche Grammophon 479 9854 Betyg: 3 OBRECHT MISSA GRECORUM & MOTETS Vokalmusik av Jacob Obrecht Brabantensemblen Stephen Rice, dirigent Hyperion CDA68216 Betyg: 3 ALBAN BERG WOZZECK (DVD) Sångare: Matthias Goerne, Asmik Grigorian m.fl. William Kentridge, regissör Wienfilharmonikerna Vladimir Jurowski, dirigent HMD 9809053.54 Betyg: 5 Veckans val: Underbarnet Maria Theresia von Paradis Musik möter film i veckans val när Lars Erik Andrenius berättar om pianisten och tonsättaren Maria Theresia von Paradis. Hon var samtida med Mozart och ett musikaliskt underbarn som förlorade synen vid tre års ålder. I höst har en film om hennes liv med titeln "Mademoiselle Paradis" visats på bio och detta kostymdrama av regissören Barbara Albert har väckt ett nytt intresse för Maria Theresia von Paradis musik. Johans bästa: Sånger om krigets erfarenhet Musikrevyns programledare Johan Korssell väljer sina favoriter i den aktuella skivutgivningen. Den här veckan rekommenderar han albumet "Requiem the pity of war" (Warner), där pianisten Antonio Pappano och tenoren Ian Bostridge framför sånger av bland andra Kurt Weill, Mahler, Rudi Stephan och George Butterworth. Skivans titel markerar att det gått hundra år sedan första världskrigets slut och albumet är uppbyggt kring sånger som speglar krigets erfarenhet.    

I løbet af de sidste par år har Jim Carrey spillet en tragikomisk version af sig selv med nogle bizarre udtalelser på den røde løber om identitet og meningsløshed samt en hypnotiserende sær optræden i dokumentaren 'Jim & Andy' om hans prisbelønnede præstation i 'Man On The Moon' fra 1999, hvor han forpestede stemningen på filmsettet ved konstant at forblive i sin rolle som komikeren Andy Kaufman. Nu er han aktuel i den Michel Gondry-instruerede HBO-serie 'Kidding', hvor han spiller hovedrollen Mr. Pickles, der er løst baseret på virkelighedens folkekære børne-tv-vært Fred Rogers.Ligesom med hans komiske forbillede Andy Kaufman kan man nogle gange blive i tvivl, om Jim Carrey i virkeligheden tager tykt pis på os alle sammen med sin eksistentielle krise og sine tvivlsomme malerier. Hvad er der i virkeligheden under Jim Carrey-masken?I ugens podcast diskuterer panelet Jim Carreys personaer, 'Kidding' og forskellen på Jim Carreys Mr. Pickles og virkelighedens Mr. Rogers.Ugens panel: Frederik Cilius og Eini Carina Grønvold.Redaktion: Lucia Odoom og Christine Runøe.Ugens anbefalinger:1. Jonas Okholms bog 'Jeg Tror Og Håber, At Twin Peaks Vil Samle Os Igen'.2. Prokofjevs ballet 'Askepot', som bliver sat op på Det Kgl. Teater til foråret + podcasten 'Store Scener'.3. Sugars debutalbum 'No Sex Only Feelings'.

Musikrevyn hänförs av en gastkramande Poulenc-sonat, hör feminism i medeltida kyrkomusik av Hildegard av Bingen och diskuterar Nina Stemmes väldiga röst och Sergej Prokofjevs brutala avantgardism. Veckans skivor: DEUX Musik av Béla Bartók, Francis Poulenc, Ernst von Dohnányi och Maurice Ravel Patricia Kopatchinskaja, violin Polina Leschenko, piano Alpha Classics, Alpha 387 EGO SUM HOMO Musik av Hildegard av Bingen Ensemblen Tiburtina Barbora Kabátková, konstnärlig ledning Ricercar RIC 383 NINA STEMME Musik av Richard Wagner Statsoperan i Wien och Wienoperans kör Dirigent: Franz Welser-Möst Orfeo C937171B SERGEJ PROKOFJEV Symfonier nr 2 och 3 Svetlanov-orkestern i Moskva Vladimir Jurowski, dirigent Pentatone PTC 5186 624 Referensen: Prokofjevs tredje symfoni Panelen jämför två inspelningar. Svetlanovorkestern i Moskva dirigerad av Vladimir Jurowski 2017 vs Bostons symfoniorkester dirigerad av Erich Leinsdorf 1966. Sofia möter: Renaud Capucon Den franske stjärnviolinisten Renaud Capucon gästade nyligen för första gången Kungliga filharmonikerna i Stockholms konserthus som solist i bland annat Pascal Dusapins Aufgang. Musikrevyn träffade honom. Andra i programmet nämnda eller rekommenderade inspelningar: Nina Stemme och Placido Domingo i Tristan och Isolde med Covent Garden-operans kör och orkester i London under ledning av Antonio Pappano. EMI, 2005. The Complete Symphonies. Prokofjevs symfonier med skotska nationalorkestern under ledning av Neeme Järvi. Chandos, 2008. Prokofjevs symfonier med Sao Paolos symfoniorkester, dirigent Marin Alsop. Utgiven på Naxos. Prokofjevs symfonier med Bournemouth symfoniorkester, dirigent Krill Karabits. Utgiven på Onyx.

Musikrevyn recenserar Prokofjevs pianokonserter med solisten Olli Mustonen, Beethovens sena stråkkvartetter med Mosaiques-kvartetten och Richard Strauss opera Salome med Emily Magee i huvudrollen. Veckans skivor: SERGEJ PROKOFJEV Pianokonserter nr 2 och 5 Olli Mustonen, piano Finska radions symfoniorkester Hannu Lintu, dirigent Ondine ODE 1288-2 LUDWIG VAN BEETHOVEN De sena kvartetterna Mosaïque-kvartetten Naïve V5445 RICHARD STRAUSS Salome Emily Magee, Peter Bronder m.fl Hessiska radions symfoniorkester i Frankfurt Andrés Orozco-Estrada, dirigent Pentatone PTC 5186602 Referensen: Olli Mustonen vs Yuja Wang. Panelen jämför Olli Mustonens tolkning med en inspelning av Prokofjevs andra pianokonsert med Yuja Wang, tillsammans med Simon Bolivars symfoniorkester i Caracas under Gustavo Dudamels ledning. Deutsche Grammophon, 2013. Fler rekommenderade inspelningar: Pianisten Beatrice Rana spelar Sergej Prokofjevs andra pianokonsert tillsammans med orkestern Accademia di Santa Cecilia i Rom, under ledning av dirigenten Antonio Pappano. Warner, 2015. Pianisten Vladimir Ashkenazy spelar Prokofjevs alla fem pianokonserter med Londons symfoniorkester under ledning av André Previn, Decca.  Pianisten Jean-Efflam Bavouzet spelar Prokofjevs alla fem pianokonserter med BBC:s filharmoniker i Manchester under ledning av Gianandrea Noseda. Chandos.   Pianisten Michel Béroff spelar Prokofjevs alla fem pianokonserter tillsammans med orkestern Gewandhaus under ledning av dirigenten Kurt Masur i Leipzig. Warner, 1974.  Belcea-kvartettens inspelning av Beethovens samtliga stråkkvartetter. Alpha, 2016. Quartetto Italianos inspelning av Beethovens stråkkvartetter. 1960-talet, Philips.  Budapestkvartettens liveinspelningar från Library of Congress, 1940-60-tal Bridge Records. Busch-kvartettens inspelningar av Beethovens stråkkvartetter. 1930- och 40-tal. Salome med sopranen Cheryl Studer i huvudrollen. Tyska statsoperans orkester under ledning av Giuseppe Sinopoli, utgiven på Deutsche Grammophon, 1991. Salome med sopranen Hildegard Behrens i huvudrollen. Wienfilharmonikerna under ledning av Herbert von Karajan. Warner, 1977. Salome med Birgit Nilsson i huvudrollen. Wiens filharmoniker under ledning av Georg Solti. Decca, 1961. Johans val: Johan Korssell rekommenderar en ny inspelning av den franske tonsättaren Florent Schmitts symfoni nr 2, samt sviter ur baletten "Antoine och Cléopatre", med BBC:s symfoniorkester under ledning av Sakari Oramo, utgiven på Chandos.

I programmet diskuteras musik av Szymanowski, ett album med Los Angeles slagverks-kvartett, arior av Stradella samt Tjajkovskijs Pathétique under Teodor Currentzis ledning. Johan väljer Batiasjvili I panelen Camilla Lundberg, Hanna Höglund och Niklas Lindblad som tillsammans med programledaren Johan Korssell betygsätter följande skivor:  PETER TJAJKOVSKIJ Symfoni nr 6 h-moll, Pathétique MusicAeterna Teodor Currentzis, dirigent Sony Classical 88985404352 ALESSANDRO STRADELLA Lagrime e sospiri, arior Chantal Santon Jeffery, sopran Galilei Consort Benjamin Chénier, violin och dirigent Alpha ALPHA 297 BEYOND Musik för slagverk av Thorvaldsdottir, Bjarnason, Cerrone, Reid och McIntosh Los Angeles slagverks-kvartett Sono Luminus DSL 92214 KAROL SZYMANOWSKI Konsert-uvertyr, Slopiewnie, Sinfonia Concertante, Nocturne och Tarantella Marisol Montalvo, sopran, Ewa Kupiec, piano Deutsche Staatsphilharmonie, Rheinland-Pfalz Karl-Heinz Steffens, dirigent Capriccio C 5280 Johans val Johan väljer och spelar valda delar ur ett album med samlingstiteln Visions of Prokofiev, där Lisa Batiasjvili är solist i Prokofjevs båda violinkonserter. Med sig på skivan har hon Europas kammarorkester och allt hålls ihop av Yannick Nézet- Séguin. Inspelad på DGG.  Referensen - Szymanowski Johan jämför med och relaterar till en inspelning av Szymanowskis Sinfonia Concertante med Artur Rubinstein som solist tillsammans med Los Angeles filharmoniker ledd av Alfred Wallenstein i en inspelning från 1952 på RCA.  Andra i programmet nämnda eller rekommenderade inspelningar: Szymanowskis Sinfonia Concertante med pianosolisten Artur Rubinstein tillsammans med Los Angeles filharmoniker under ledning av Alfred Wallenstein inspelad 1952 på RCA (Referensen). Szymanowskis Stabat mater med solister, samt Birminghams kör och symfoniorkester ledda av Simon Rattle på skivmärket EMI. Szymanowskis opera Kung Roger och den tredje symfonin. Tjajkovskijs sjätte symfoni med New Yorks filharmoniker under Leonard Bernstein på Columbia och DG; med Sankt Petersburgs filharmoniker ledd av Jurij Temirkanov på RCA samt med Chicagos symfoniorkester dirigerad av Georg Solti på Decca.  Inget Svep denna vecka

I programmet diskuteras Brahms serenader med Gävle symfoniorkester, norska verk med trumpet i fokus, Frank Almond spelar på 300-årig violin samt Prokofjevs Romeo och Julia med Petrenko på pulten. I panelen Camilla Lundberg, Kalle Moraeus och Tony Lundman som tillsammans med programledaren Johan Korssell betygsätter följande skivor:  JOHANNES BRAHMS Serenader Gävle symfoniorkester Jaime Martin, dirigent Ondine ODE 1291-2 VARIATIONS OVER VARIATIONS Musik av Alfred Janson, Jan Erik Mikalsen, Knut Vaage och Maja S. K. Ratkje Tine Thing Helseth, trumpet Norska radions orkester Miguel Harth-Bedoya, dirigent Aurora ACD 5096 A VIOLINS LIFE (2) Musik för violin och piano av Amanda Maier-Röntgen, Eduard Tubin och L v Beethoven Frank Almond, violin William Wolfram, piano Avie AV 2363 SERGEJ PROKOFJEV Romeo och Julia Oslos filharmoniska orkester Vasily Petrenko, dirigent LAWO LWC 1105 Referensen - Prokofjev Johan jämför med och refererar till Sergej Prokofjevs balett Romeo och Julia med Berlins filharmoniker under Esa-Pekka Salonen, inspelad 1988 på skivmärket Sony.  Sofia möter Victoria Borisova-Ollas Sofia Nyblom träffade kompositören i hemmet under takåsarna i Gamla stan i Stockholm inför den stundande premiären av operan Dracula på Stockholmsoperan 28 oktober. Samtalet kretsade bland annat runt komponerandet kring operan, den första symfonin samt  den försenade premiären i Göteborg av den andra symfonin. Andra i programmet nämnda eller rekommenderade inspelningar: Brahms serenader med Londons filharmoniker under ledning av Adrian Boult på EMI; Gewandthausorchester, Leipzig, ledd av Riccardo Chailly på Decca; Concertgebouw-orkestern dirigerad av Bernard Haitink på Philips; Londons symfoniorkester tillsammans med dirigenten Michael Tilson Thomas på Sony samt med New Yorks symfoniker under ledning av Leonard Bernstein på Sony. Griegs Ballad g-moll med Artur Rubinstein på märket RCA. Maier-Röntgens Violinsonat h-moll med Cecilia Zilliacus och Bengt Forsberg på dB Productions. Prokofjevs balett Romeo och Julia i komplett version med Cleveland-orkestern ledd av Lorin Maazel på skivmäket Decca; med Bostons symfoniorkester ledd av Seiji Ozawa på DG; Mariinsky-teaterns orkester, S:t Petersburg under Valerij Gergijev på Philips; Londons symfoniorkester under Valerij Gergijev på LSO Live; Tjeckiska filharmonin ledd av Karel Ancerl på Supraphon samt med Berlins filharmoniker dirigerad av Esa-Pekka Salonen på Columbia och Sony (Referensen). Prokofjevs Violinkonserter nr 1 D-dur och nr 2 g-moll Berlinfilharmonikerna under Herbert von Karajan  spelar Vivaldis Årstiderna med Anne-Sophie Mutter som solist. Svepet Johan sveper över ett album med musik av Camille Saint-Saëns, närmare bestämt Orgelsymfonin och Djurens karneval, Daniele Rossi spelar orgel, Antonio Pappano leder Santa Cecilia-akademins orkester samt spelar också piano tillsammans med Martha Argerich. Inspelad på Warner Classics.

I programmet diskuteras bl.a. Melnikovs första vol av Prokofjevs pianosonater, countertenoren Iestyn Davies sjunger Bach samt Capucons tolkning av Glass Violinkonsert. Sofia möter Ann Hallenberg. I panelen Edward Klingspor, Johanna Paulsson och Niklas Lindblad som tillsammans med vikarierande programledaren Magnus Lindman betygsätter följande skivor:  JOHANN SEBASTIAN BACH Kantater Iestyn Davies, countertenor Arcangelo-ensemblen Jonathan Cohen, dirigent Hyperion CDA 68111 PHILIP GLASS LEONARD BERNSTEIN Violinkonsert nr 1 Serenade after Platos Symposium Renaud Capucon, violin Bruckner Orchester Linz Dennis Russell Davies, dirigent Orange Mountain Music 0114 SERGEJ PROKOFJEV Pianosonater nr 2, 6 och 8 Alexander Melnikov, piano Harmonia Mundi HMC 902202 FRANZ LISZT En Faust-symfoni Steve Davislim, tenor Chorus Sine Nomine Orchester Wiener Akademie Martin Haselböck, dirigent Alpha Classics ALPHA 475 Referensen Magnus jämför med och refererar till en inspelning av Liszts En Faust-symfoni med tenoren Kenneth Riegel, Tanglewood Festival Chorus och Bostons symfoniorkester allt under ledning av Leonard Bernstein. Inspelad på Deutsche Grammophon.    Sofia möter Ann Hallenberg Sofia Nyblom träffade världsmezzosopranen för ett samtal om bl.a. det stora intresset för barockmusik. Detta i samband med att sångerskan höll romansafton i Grünewaldsalen i Stockholms konserthus i april.  Andra i programmet nämnda eller rekommenderade inspelningar: Bachs kantat nr 82, Ich habe genug med Dietrich Fischer-Dieskau tillsammans med Münchens Bach-orkester ledda av Karl Richter på DG samt med Bach Collegium Stuttgart under Helmuth Rilling på Novalis; Lorraine Hunt Lieberson med Orchestra of Emmanuel Music dirigerade av Craig Smith på Nonesuch samt med alten Nathalie Stutzmann och Hannover Band ledda av Roy Goodman på RCA. Berlioz Symphonie fantastique i jämförelse med Liszts Faust-symfoni. Prokofjevs pianosonater med Emil Gilels inspelad på Chant du Monde samt med Svjatoslav Richter på Praga. Philip Glass Violinkonsert nr 1 med Gidon Kremer och Wiens filharmoniker ledda av Christoph von Dohnanyi på skivmärke DG. Philip Glass Violinkonsert nr 2  Svepet Magnus sveper över och spelar valda delar ur ett album med Philip Glass pianoverk. Pianisten heter Vikingur Olafsson och skivmärket är DG.

I programmet diskuteras uvertyrer och opera-intermezzon med Riccardo Chailly på pulten, blockflöjtmusik av Telemann samt Netrebko och Eyvazov i Puccinis Manon Lescaut. Mer opera I mindre skala. I panelen Andreas Parmerud (gäst), Evabritt Selén och Sara Norling som tillsammans med programledaren Johan Korssell betygsätter följande skivor: OVERTURES, PRELUDES & INTERMEZZI Musik av bl.a. Verdi, Puccini och Boito La Scala-operans orkester Riccardo Chailly, dirigent Decca 483 1148 GEORG PHILIPP TELEMANN J-M HOTTETERRE Musik för blockflöjt Giovanni Antonini, blockflöjt, ledare Il Giardino Armonico Alpha ALPHA 245 GIACOMO PUCCINI Manon Lescaut Anna Netrebko, Yusif Eyvazov m.fl Münchens Radioorkester Wiens statsoperas kör Marco Armiliato, dirigent DGG 479 68 28 Referensen Johan jämför med och refererar till Puccinis opera Manon Lescaut med Mirella Freni som Manon, Placido Domingo som des Grieux tillsammans med Philharmonia Orchestra, London, allt under ledning av Giuseppe Sinopoli på DG. I mindre skala Alexander Freudenthal och Johanna Paulsson spelar stor musik i mindre format. Idag är temat opera och vi serveras Wagner och Verdi i olika kostymer. Andra i programmet nämnda eller rekommenderade inspelningar: Riccardo Chailly dirigerar Puccinis Turandot på DVD med bl.a. Nina Stemme och La Scala-operans orkester. Inspelad på Decca. Telemanns blåsmusik med Musica Antiqua, Köln ledd av Reinhard Goebel på Archiv samt med Zefiro-ensemblen under Alfredo Bernardini inspelad på Arcana. Puccinis Manon Lescaut med Kiri te Kanawa och José Carreras i de stora rollerna samt med orkestern vid Teatro Comunale Bologna, ledda av Riccardo Chailly på Decca samt med Mirella Freni och Luciano Pavarotti tillsammans med Metropolitan-operans orkester dirigerade av James Levine på skivmärket Decca. Svepet Johan sveper över och spelar valda delar ur ett album där Olli Mustonen är solist i Prokofjevs tredje, första och fjärde pianokonserter. Detta tillsammans med Finska radions symfoniorkester ledda av Hannu Lintu på Ondine.

I programmet diskuteras bl.a. Vincent D'Indys andra symfoni, mässor av Pierre de la Rue och Vadim Gluzman som solist i Prokofjevs violinkonserter. Nadja Boulanger och Schönberg i I mindre skala. I panelen Anna Nyhlin, Camilla Lundberg och Tony Lundman som tillsammans med programledaren Johan Korssell betygsätter följande skivor:VINCENT DINDY Symfoni nr 2, m.m. Skotska Nationalorkestern Jean-Luc Tingaud, dirigent Naxos 8.573522SERGEJ PROKOFJEV Violinkonserterna, Soloviolinsonat Vadim Gluzman, violin Estniska symfoniorkestern Neeme Järvi, dirigent Bis SACD 2142JOHANN SEBASTIAN BACH De franska sviterna Murray Perahia, piano DG 479 6565PIERRE DE LA RUE Mässor, Salve Regina och Magnificat sexti toni Brabant-ensemblen Stephen Rice, dirigent Hyperion CDA 68150I mindre skala Johanna Paulsson och Alexander Freudenthal vänder och vrider på några av Arnold Schönberg och Nadja Boulangers arrangemang av stort och smått.Andra i programmet nämnda eller rekommenderade inspelningar: DIndys orkesterverk med Islands symfoniorkester under ledning av Rumon Gamba, inspelad på Chandos. Prokofjevs violinkonserter med Jascha Heifetz och Bostons symfoniorkester ledda av Sergej Kussevitskij (nr 2) på RCA; David Ojstrach och Londons symfoniorkester under ledning av Lovro von Matacic på märket Warner Classics; Lidija Mordkovitj och Skotska nationalorkestern, Glasgow, under Neeme Järvi på Chandos; Janine Jansen tillsammans med Londons filharmoniker ledda av Vladimir Jurowski (nr 2) på Decca samt med Maxim Vengerov som solist tillsammans med Londons symfoniorkester allt under Mstislav Rostropovitj på Teldec. Prokofjevs symfonier med Neeme Järvi och Skotska nationalorkestern, Glasgow, på Chandos.Svepet Johan sveper över ett album med musik av Claude Debussy; Image, Jeux och La plus que lente. Det är San Franciscos symfoniorkester under Michael Tilson Thomas som framför dessa. Inspelningen är gjord på det egna märket San Francisco Symphony. I Johans julspecial nästa vecka får vi höra mer ur denna CD.

I programmet diskuterar panelen bl.a. Weinbergs opera Idioten samt Mahlers 10e symfoni med Nézet-Séguin. Dessutom har Sofia Nyblom intervjuat dirigenten och violinisten Nikolaj Znaider. I panelen Alexander Freudenthal, Johanna Paulsson och Måns Tengnér som tillsammans med programledaren Johan Korssell betygsätter följande skivor:FELIX MENDELSSOHN Stråkkvartetter nr 1 och 4 Escher-kvartetten Bis BIS 1960GUSTAV MAHLER Symfoni nr 10 Orchestre Métropolitan Yannick Nézet-Seguin, dirigent Atma ACD 2 2711PROKOFJEV TJAJKOVSKIJ Pianokonsert nr 2 Pianokonsert nr 1 Beatrice Rana, piano Santa Cecilia-akademins orkester Antonio Pappano, dirigent Warner Classics 0825646009091MIECZYSLAW WEINBERG Idioten Juhan Tralla, Steven Scheschareg m.fl. Mannheims nationalteaters orkester Thomas Sanderling, dirigent PanClassics PC 10328Sofia möter Sofia Nyblom träffade den danskfödde violinisten och dirigenten Nikolaj Znaider då han gästspelade i Stockholms konserthus och dirigerade Dvoraks sjätte symfoni.Mendelssohns stråkkvartetter med Emerson-kvartetten på skivmärke DG; Mosaïque-kvartetten på Astrée samt med Talich-kvartetten på Calliope. Bruckners sjunde symfoni med Stuttgart-radions symfoniorkester ledd av Kurt Sanderling på Hänssler jämfördes med Orchestre Metropolitan och dirigenten Yannick Nézet-Seguin på Atma. Mahlers tionde symfoni med Berlins symfoniker ledd av Kurt Sanderling på Berlin Classics; Polska radions symfoniorkester dirigerad av Robert Olson på Naxos; Junge Deutsche Philharmonie under Rudolph Barshai på Brilliant Classics; Simon Rattles två inspelningar gjorda på EMI med Berlins filharmoniker respektive Bournemouths symfoniorkester samt med Berlin-radions symfoniorkester under ledning av Riccardo Chailly på Decca. Prokofjevs pianokonsert med Yuja Wang tillsammans med Simón Bolívars symfoniorkester ledd av Gustavo Dudamel på DG. Tjajkovskijs pianokonsert Svjatoslav Richter och Tjeckiska filharmonin under ledning av Karel Ancerl på märke Supraphon. Weinbergs opera Idioten jämfördes med Wagners Parsifal. Båda arbetar med ledmotiv-teknik.Johan sveper över den nyutkomna utgåvan med violinisten Vilde Frang som solist i Korngolds och Brittens violinkonserter tillsammans med Hessiska radions symfoniorkester i Frankfurt, ledda av James Gaffigan. Utgiven på Warner Classics. 

Violinisten och kontratenoren Dmitri Sinkovsky både sjunger och spelar Vivaldi, BBC:s kör och orkester framför musik av E. Elgar och Sofia Nyblom möter den georgiska violinisten Lisa Batiashvili. I panelen sitter Bengt Forsberg, David Björkman och Johanna Paulsson som tillsammans med programledaren Johan Korssell betygsätter följande skivor:SINKOVSKY PLAYS AND SINGS VIVALDI De fyra årstiderna, Cessate omai cessate, kantat Dmitri Sinkovsky, violin, countertenor och dirigent La Voce Strumentale Naïve OP 30559EDWARD ELGAR Gerontius dröm, Sea Pictures Sarah Connolly, Stuart Skelton, David Soar BBCs Symfoniorkester och kör Andrew Davis, dirigent Chandos CHSA 5140SERGEJ PROKOFJEV ARAM CHATJATURIAN Pianokonserter Nareh Arghamanyan, piano Berlin-radions symfoniorkester Alain Altinoglu, dirigent Pentatone PTC 5186 510ANDRZEJ & ROXANNA PANUFNIK Stråkkvartetter nr 1, 2, 3 m.m. Brodsky-kvartetten Chandos CHAN 10839Sofia möter Lisa Batiashvili Sofia Nyblom träffade den georgiska violinisten Lisa Batiashvili under hennes Stockholms-besök i november då hon framträdde som solist i Sibelius violinkonsert tillsammans med Kungl filharmonikerna.Andra nämnda eller rekommenderade inspelningar- Andrzej Panufniks och Witold Lutoslawskis  stråkkvartetter som jämförelse med Tippett-kvartetten på Naxos. - Andrzej och Roxanna Panufniks musik på samma utgåva, solopianomusik inspelad på Bis. - Prokofjevs tredje pianokonsert med Martha Argerich tillsammans med Berlins filharmoniker och dirigenten Claudio Abbado på DG; Lang Lang och Berlins filharmoniker dirigerade av Simon Rattle på Sony; Alexander Thoradze tillsammans med Mariinsky-teaterns orkester ledda av Valerij Gergijev på Decca. - Chatjaturians pianokonsert med pianisten Alicia de Larrocha och Londons filharmoniker  under Rafael Frühbeck de Burgos på Decca; Moura Lympany och Philharmonia Orchestra ledda av Walter Süsskind på Decca samt med William Kapell som solist tillsammans med Bostons symfoniorkester under ledning av Sergej Koussevitsky på Dutton. - Elgars The dream of Gerontius med solister och Londons symfoniorkester allt under Benjamin Britten på Decca; bl a tenoren Jon Vickers RAIs symfoniorkester, Rom dirigerade av John Barbirolli på skivmärket Archipel; bl a Janet Baker och Halléorkestern under John Barbirolli på EMI samt bl a tenoren Justin Lavender och Birminghams symfoniorkester ledda av Sakari Oramo på CBSO.

Panelen har bl a lyssnat på Honeggers Jeanne dArc på bålet och Martines La Tempesta. Och så spelar Johan valda delar ur Arnold Schönbergs Gurrelieder. Veckans betygARTHUR HONEGGER - Jeanne dArc på bålet. Alpha ALPHA 709 Betyg: 5 radioapparaterJOHANN SEBASTIAN BACH - Engelska sviter nr 2 och 6, Italiensk konsert m.m. Mirare MIR 251 Betyg: 4 radioapparater SERGEJ PROKOFJEV - Symfoni nr 3, Skystisk svit, Om hösten Naxos 8.573452 Betyg: 3 radioapparater MARIANNA MARTINES - La Tempesta Deutsche Harmonia Mundi 88875026722 Betyg: 3 radioapparater Johans val Johan Korssell spelade delar ur flera inspelningar av Arnold Schönbergs Gurrelieder. Vi hör ur följande: Leopold Stokowski och Philadelphia-orkestern, utgiven på Andante 1932; Rafael Kubelik leder Bayerska radions symfoniorkester på DG; Riccardo Chailly dirigerar Berlin-radions symfoniorkester på Decca; BBC:s symfoniorkester under dirigenten Pierre Boulez på Sony samt sist men inte minst, nykomlingen, där Markus Stenz leder Gürzenich-orkestern, utgiven 2015 på skivmärket Hyperion.Andra i programmet nämnda eller rekommenderade inspelningar- Prokofjevs tredje symfoni med Londons symfoniorkester under Claudio Abbado på Decca; Erich Leinsdorf och Bostons symfoniorkester på RCA samt med Franska radions symfoniorkester ledd av Jean Martinon på Vox. - Bachs cembalomusik med cembalisten David Schrader på skivmärket Cedille. - Honeggers Giovanna dArco al rogo i Rossellinis filmatisering med Ingrid Bergman i titelrollen, inspelad på San Carlo-teatern i Naples 1953 samt med Marthe Keller som Jeanne dArc tillsammans med bl.a. Franska nationalorkestern i Paris under Seiji Ozawas ledarskap på märke DG.