Podcast appearances and mentions of John Barbirolli

Była ikoną wiolonczeli, Brunhildą tego instrumentu, solistką, którą zafascynowały się tłumy, dzikim mustangiem, jak nazywał ją Zubin Mehta. A może wcale nie? Może była, owszem, niezwykle utalentowaną, ale nieszczęśliwą dziewczyną, wychowaną na wielką artystkę w nadopiekuńczym domu o żelaznych zasadach? Jej wspaniałą karierę przerwało stwardnienie rozsiane. Jacqueline du Pré była artystką, która wywarła wpływ na kilka pokoleń muzyków, ale i postacią zagadkową, budzącą do dzisiaj liczne kontrowersje.Z okazji 80-lecia jej urodzin, zapraszam na pierwszą część opowieści o brytyjskiej wiolonczelistce. Opowiem o tym, z jakiego środowiska du Pré pochodziła i jak rodziła się jej sława.Podcast powstał dzięki⁠⁠Mecenasom⁠⁠ Szafy Melomana. Jeśli chcesz stać się jednym z nich i wspierać pierwszy polski podcast o muzyce klasycznej, odwiedź mój profil w serwisie⁠⁠Patronite.pl⁠⁠.Nagrania do posłuchania z wczesnego okresu Jacqueline du Pré:1.E. Elgar, Koncert wiolonczelowy e-moll op. 85, John Barbirolli, LSO.2.J.S. Bach, Suita wiolonczelowa G-dur BWV 1007 (wczesne nagranie dla BBC)3.Handel/Slatter, Suita wiolonczelowa g-moll, przy fortepianie Ernest Lush.Szafa Melomana to pierwszy polski podcast o muzyce klasycznej, tworzony przez dziennikarza Mateusza Ciupkę. To fascynujące historie kompozytorów, wykonawców i utworów, zawsze wzbogacone o liczne konteksty historyczne i kulturowe. Nowe odcinki w co drugi piątek na popularnych platformach podcastowych.Mateusz Ciupka – publicysta muzyczny, autor Szafy Melomana, pierwszego polskiego niezależnego podcastu o muzyce klasycznej, redaktor w magazynie⁠⁠Ruch Muzyczny⁠⁠. Pracował w Operze Krakowskiej, współpracował m.in. z Krakowskim Biurem Festiwalowym, Filharmonią Narodową i Filharmonią Śląską, publikował w „Ruchu Muzycznym”, „Dwutygodniku” i magazynie „Glissando”. Przeprowadził rozmowy m.in. z Garrickiem Ohlssonem, Masaakim Suzukim, Ermonelą Jaho i Giovannim Antoninim. Jest autorem Małej Monografii Romualda Twardowskiego, wydanej nakładem Polskiego Wydawnictwa Muzycznego w 2023 roku. Mieszka i pracuje w Pradze, w Czechach.

durée : 00:22:32 - Disques de légende du vendredi 03 janvier 2025 - Ralph Vaughan-Willliams s'inspire d'un thème de Thomas Tallis dans cette fantaisie, première œuvre qui le fait vraiment connaître, en 1910. Dans cet enregistrement de 1963, c'est un chef proche du compositeur qui assure la direction du Sinfonia of London : Sir John Barbirolli.

durée : 00:22:32 - Disques de légende du vendredi 03 janvier 2025 - Ralph Vaughan-Willliams s'inspire d'un thème de Thomas Tallis dans cette fantaisie, première œuvre qui le fait vraiment connaître, en 1910. Dans cet enregistrement de 1963, c'est un chef proche du compositeur qui assure la direction du Sinfonia of London : Sir John Barbirolli.

Richard II är en ung ståtlig kung, men han är slösaktig och spenderar det mesta av sin tid på att göra av med pengar på och med sina nära vänner. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Både gemene man och adelsmän vänder sig mot sin kung när han, för att finansiera sitt överdådiga leverne, börjar hyra ut skiften med engelsk mark till rika adelsmän. När han sedan beslagtar marken och pengarna från en nyligen avliden och mycket respekterad farbror för att fylla på sin personliga kassa, är det droppen som får bägaren att rinna över.Den döde farbrodern, vars mark Richard beslagtagit, tillhörde Henry Bolingbrokes far. När Henry Bolingbroke får reda på att Richard stulit hans arv, samlar han en armé och invaderar Englands norra kust. Också allmogen står på Bolingbrokes sida, och en efter en överger Richards allierade i adeln honom och ansluter sig till Bolingbroke.Richard fängslas i ett avlägset slott i norra England och i London kröns Bolingbroke till kung Henrik IV.Konung Richard den andreAv William ShakespeareÖversättning: Carl August HagbergI rollerna (i den ordning de uppträda): Konung Richard den andre – Olov Molander, Johan av Gaunt, Hertig av Lancaster – Carl Browallius, Lordmarskalken – Gösta Hillberg, Henrik Bolingbroke, Gaunts son – Uno Henning, Mowbray, hertig av Norfolk – Gabriel Alw, Hertiginnan av Gloster – Hilda Borgström, Två härolder; Hertigen av Aumerle – Olof Widgren, Bushy – Manne Grünberger, Edmund av Langley, hertig av York, Aumerles fader – Carl Barcklind, Greven av Northumberland – Carl Ström, Två lorder; Bagot – Bror Bügler, Green – Åke Claesson, Drottningen, konung Richards gemål – Anna Lindahl, Henrik Percy, grevens av Northumberland son – Åke Engfeldt, Greve Berkley; Greven av Salisbury – Oscar Ljung, Sir Stephen Scroop – Gunnar Sjöberg, Hovdamen – Gun Robertson, Trädgårdsmästaren – John Norrman, Trädgårdsdrängen – Åke Uppström, Lord Fitzwater – Albert Ståhl, Hertigen av Surrey – Eric Rosén, Biskopen av Carlisle – Knut Lindroth, Hertiginnan av York – Constance Byström, Sir Pierce av Exton – Gösta Gustafsson, Fångvaktaren – John Ericsson, Stallknekten – Axel HögelDen interfolierade musiken var ”En svit” ur stycken av Henry Purcell sammanställd och bearbetad av John Barbirolli inspelad av New Yorks filharmoniska orkester under Barbirollis ledning.Regi: Olov* Molander*I gamla Radioteaterns arkiv och i gamla Röster i Radio-tidningar skiftar stavningen på Olov Molander. Vi väljer därför att skriva Olov eller Olof utefter den stavning man valt till varje aktuell föreställning. Här är namnet genomgående skrivet Olov i våra arkiv.Kuriosa: När vi började genomlyssningen av ljudfilen upptäcktes att en del av den fattades! Efter idogt arbete av medarbetare på Sveriges Radios ljudarkiv hittades den saknade delen efter att den kommit på avvägar någon gång efter att föreställningen haft premiär den 18 september 1940.

Every so often I discover a singer who had previously not come under my radar, but who simply blows me away with their voice, artistry, and communicative powers. Such an artist is the Baton Rouge-born African American soprano Lenora Lafayette (1926-1975), historically important as the first Black artist to perform at Covent Garden. Relocating to Basel shortly after finishing her training under Dusolina Giannini at Juilliard, Lafayette encountered early career success in Switzerland, winning the Geneva Competition and making a highly successful debut at the Basel Opera as Aida, a role which, along with Madama Butterfly, she performed hundreds of times. And yet, despite enormous career success in Europe, she was never able to establish herself in her native country. Her recorded legacy is slim but revelatory: an Aida in German under Clemens Krauss; a 1958 BBC recording of Frederick Delius's opera Koanga; and a single commercial recording of Puccini duets with Welsh tenor Richard Lewis under the baton of John Barbirolli, who also led her Covent Garden debut. All of these precious documents are sampled on this episode. She was struck down with cancer in her early forties and died prematurely at the age of 49. And yet listening to her recordings, one is struck by the emotional power of her utterance, the firmness of her vocal technique, and the bloom of her exquisite voice. Lenora Lafayette deserves a place among the greatest singers of her generation. This episode was first published during Countermelody's second season; listening to Lafayette again, I realize just how accurate my initial impressions of her were. Countermelody is a podcast devoted to the glory and the power of the human voice raised in song. Singer and vocal aficionado Daniel Gundlach explores great singers of the past and present focusing in particular on those who are less well-remembered today than they should be. Daniel's lifetime in music as a professional countertenor, pianist, vocal coach, voice teacher, and journalist yields an exciting array of anecdotes, impressions, and “inside stories.” At Countermelody's core is the celebration of great singers of all stripes, their instruments, and the connection they make to the words they sing. By clicking on the following link (https://linktr.ee/CountermelodyPodcast) you can find the dedicated Countermelody website which contains additional content including artist photos and episode setlists. The link will also take you to Countermelody's Patreon page, where you can pledge your monthly support at whatever level you can afford. Bonus episodes available exclusively to Patreon supporters are currently available and further bonus content including interviews and livestreams is planned for the upcoming season.

SynopsisToday, we note two anniversaries concerning Handel and his music in London.On today's date in 1710, the German-born composer's music was performed in London for the first time when excerpts from his opera Rodrigo were used as incidental music during a revival of Ben Jonson's comic play The Alchemist, written 100 years earlier.It's a nice historical touch that in addition to writing satirical comedies such as The Alchemist, Jonson had supplied the poetic texts for elaborate masques staged at the court of King James I. Masques were a kind of precursor of the lavish Baroque operas such as Handel's Rodrigo, which debuted in Italy just three years before its tunes were recycled for use on the British stage.By 1713, the vogue for Italian operas had reached London, and Handel was on hand to write and stage them. On today's date in 1713, his opera Teseo had its premiere at the Queen's Theatre in London. And, just to show that off-stage events could prove every bit as dramatic as those on-stage, the theater manager, a certain Owen Swiney, ran off to Italy with the box office receipts after the second night's performance!Music Played in Today's ProgramGeorge Frederic Handel (1685-1757) Bourrée, from Rodrigo; Hallé Orchestra; John Barbirolli, cond. EMI 63956George Frederic Handel (1685-1757) Overture to Teseo; English Concert; Trevor Pinnock, cond. Archiv 419 219

durée : 01:28:16 - Edmund Rubbra - par : François-Xavier Szymczak - Edmund Rubbra fut un compositeur discret et mystique qui laisse à la postérité plus de cent cinquante œuvres, dont certaines ont été interprétées par Kathleen Ferrier, Jacqueline du Pré, John Barbirolli ou Adrian Boult.

durée : 00:29:10 - Disques de légende du mardi 27 décembre 2022 - Cockaigne est une œuvre orchestrale écrite par Edward Elgar en 1901. Elle décrit musicalement une place londonienne idéalisée. Elle est d'ailleurs sous-titrée Dans la ville de Londres et Elgar reconnaît lui-même qu'il a puisé son inspiration dans le pays légendaire.

durée : 01:58:36 - Au coeur de l'orchestre - par : Christian Merlin - Il n'a pas eu l'aura mythique d'un Furtwängler ou d'un Toscanini, peut-être parce que c'était un chef particulièrement humain. Portrait du plus romantique et hypersensible des maestros britanniques. - réalisé par : Marie Grout

Today's brain teaser: What do world-class singers Irmgard Seefried, Virginia Zeani, Piero Cappuccilli, birthday girl Gundula Janowitz, Galina Vishnevskaya, Giangiacomo Guelfi, Felicia Weathers, Elisabeth Grümmer, Wolfgang Windgassen, Pavel Lisitsian, and Arlene Saunders, have in common? If you need a hint, it's in the title of today's episode: each of them sang at least one and not more than ten performances at that venerable institution, the Metropolitan Opera. These and a number of other artists will be featured on this week's episode, to be followed by more world-class artists who, for one reason or another (though certainly not talent, skill, or ability) “barely sang at the Met.” We hear music of Mozart, Strauss, Verdi, Stravinsky, Wagner, Puccini, and Weber, led by conductors who either were fixtures at the Met (Thomas Schippers, Nello Santi, Dimitri Mitropoulos), appeared occasionally at the Met (Leopold Ludwig, Charles Mackerras), or never appeared there (Wolfgang Sawallisch, Ferdinand Leitner, Joseph Keilberth) or appeared there only once (John Barbirolli, who led a single gala concert there in 1940). Countermelody is a podcast devoted to the glory and the power of the human voice raised in song. Singer and vocal aficionado Daniel Gundlach explores great singers of the past and present focusing in particular on those who are less well-remembered today than they should be. Daniel's lifetime in music as a professional countertenor, pianist, vocal coach, voice teacher, and journalist yields an exciting array of anecdotes, impressions, and “inside stories.” At Countermelody's core is the celebration of great singers of all stripes, their instruments, and the connection they make to the words they sing. By clicking on the following link (https://linktr.ee/CountermelodyPodcast) you can find the dedicated Countermelody website which contains additional content including artist photos and episode setlists. The link will also take you to Countermelody's Patreon page, where you can pledge your monthly support at whatever level you can afford. Bonus episodes available exclusively to Patreon supporters are currently available and further bonus cotent including interviews and livestreams is planned for the upcoming season.

1968 saw a worldwide escalation of protest, invention and upheaval among a generation of students, musicians included. This episode takes the temperature of this time at the Academy, and investigates the tensions and reconciliations between tradition and the new. Anna Picard talks to some of the figures from that period, explores the longer history of ‘new music' at the Academy (including a surprising choice of rehearsal venue by John Barbirolli), discusses Stravinsky with conductor Edward Gardner, takes a walk in the park with some musical trees, and finds out whether that revolutionary spirit of artistic experimentation and invention is still alive at the Academy today. Presenter: Anna PicardProducer: Natalie Steed Contributors: Hugh Shrapnel, Melissa Doody, Elizabeth Kenny, Jonathan Freeman-Attwood, Edward Gardner, Philip Cashian, Alex Hills, Lydia Walquist, Jessica Walker Executive Producers, Royal Academy of Music: George Chambers, Jonathan Freeman-Attwood, Safi Schlicht All the music in this episode is performed by Royal Academy of Music students: Paul Paterson RebeccaCardew TreatiseBirtwistle Chorale from a Toy Shop – For Igor Stravinsky (Version for Strings) performed by Academy Manson Ensemble with Oliver KnussenRavel String Quartet in FStravinsky The Rite of Spring performed by the Academy Symphony Orchestra and The Juilliard School Orchestra with Edward GardnerMusic for Trees written and performed by Joseph Graydon, Arnau Brichs Ponce and Ellen DrewLouise Drewett Pizzica performed by Bianca BengErik Griswold Action Music See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

durée : 00:15:19 - Disques de légende du lundi 20 juin 2022 - Aujourd'hui dans Disques de légende, nous écouterons Les Nuits d'été de Berlioz par Janet Baker et John Barbirolli.

durée : 01:57:56 - Relax ! du lundi 20 juin 2022 - par : Lionel Esparza - Aujourd'hui dans Relax, retour sur le mandat de Simon Rattle à la tête de l'Orchestre symphonique de Londres, qui quittera ses fonctions à l'été 2023. Et en disque de légende, nous écouterons Les Nuits d'été de Berlioz par Janet Baker et John Barbirolli. - réalisé par : Antoine Courtin

durée : 01:58:11 - Sir John Barbirolli - par : Christian Merlin - Il n'a pas eu l'aura mythique d'un Furtwängler ou d'un Toscanini, peut-être parce que c'était un chef particulièrement humain. Portrait du plus romantique et hypersensible des maestros britanniques. - réalisé par : Marie Grout

durée : 00:58:50 - Sir John Barbirolli, bâtisseur d'orchestres - par : Aurélie Moreau - Successeur de Toscanini à la tête du New York Philharmonic, Sir John Barbirolli a débuté comme violoncelliste. Nommé à la tête du Hallé Orchestra à son retour d'Amérique, il est l'invité de prestigieux orchestres, dont le Philharmonique de Vienne.

durée : 00:58:35 - Liszt par Daniil Trifonov et John Barbirolli dirige Elgar et Sibelius - par : Aurélie Moreau - Florilège musical d'Edward Elgar à Franz Liszt en passant par Mahler, Alexander von Zemlinsky, Sergueï Prokofiev et Jean Sibelius. - réalisé par : Vivian Lecuivre

durée : 01:58:12 - PAD 22 AVRIL - A retrouver ce matin : les quatuors avec piano de Mozart et Żeleński édités par l'Institut Frédéric Chopin, le nouvel album de lieder du baryton star Matthias Goerne enregistré aux côtés du pianiste Seong-Jin Cho, un extrait du Clavier Bien Tempéré par le consort de violes Phantasm...

Um dos artistas mais versáteis da música brasileira, ele fala sobre sua vida nômade, a profissão de maestro e a falta de incentivo à cultura "A música é a mais racional das artes", diz o maestro Júlio Medaglia. “Na pintura existe mais subjetividade. O cara tira ou põe um pouco de amarelo, apaga ali, e pode ficar bonito e dar prazer. Mas na música, não. Se você colocar um oitavo de segundo depois já desarma com o esquema”. Fundador da Amazonas Filarmônica, o maestro regeu as orquestras mais importantes do Brasil e da Alemanha e foi aluno de Pierre Boulez, Karlheinz Stockhausen, John Barbirolli e Hans-Joachim Koellreutter Surfando com versatilidade na música, além do seu lado erudito, colaborou para uma das obras-primas da música popular brasileira, assinando os arranjos de Tropicália, canção de Caetano Veloso que marcou o início do movimento tropicalista. Eram tempos, lembra o maestro, em que as rádios reproduziam músicas que não pertenciam ao circuito comercial e a televisão abria espaço para a música erudita. Fora do universo musical, o maestro Júlio Medaglia escreveu mais de 500 artigos e 5 livros, o que o levou a ocupar a cadeira número três na Academia Paulista de Letras, que já pertenceu a Mário de Andrade. “Eu me encantei muito com o poder semântico da palavra. A palavra é feiticeira, é uma bomba”, conta.  Aos 82 anos, ele é responsável pelo programa Prelúdio, concurso musical para instrumentalistas da TV Cultura que recebeu o prêmio de melhor projeto cultural da TV brasileira. O maestro bateu um papo com a Trip sobre música erudita e popular, a solidão dos artistas e a falta de incentivo à cultura no Brasil. [IMAGE=https://revistatrip.uol.com.br/upload/2021/02/602fe67515e55/maestro-julio-medaglia-cultura.jpg; CREDITS=Creative Commons; LEGEND=] Trip. A gente admira muito as pessoas que surfam, que conseguem obter prazer e ao mesmo tempo influenciar as mais diferentes praias. Você se mudou para Salvador muito jovem, depois foi para a Alemanha, para a Amazônia, para Brasília, navegando em mundos musicais muito distintos. Um dia você está fazendo trilha de cinema, preparando um especial da Globo, no outro está escrevendo um livro ou regendo uma orquestra para milhares de pessoas no meio da rua. Essa mobilidade intelectual é fascinante. De onde vem essa inquietude? Maestro Júlio Medaglia. A minha aliança com a música foi acidental. Na minha família ninguém é músico. Meu pai vendia peças de automóvel importadas, minha mãe era costureira da alta sociedade de São Paulo e minha irmã trabalhava numa empresa química. Mas um dia apareceu uma empregada lá em casa, que morava no interior de Minas, e na mochila ela trouxe um pequeno violino, para criança. Eu passei a brincar com aquele instrumento e, certo dia, numa corda só, eu consegui tocar Noite Feliz e comecei a me encantar com aquela sonoridade. A minha mãe se deu conta que tinha uma prima de segundo grau que tocara violino e ela começou a me dar aulas. E comecei a tocar com orquestras amadoras, até que me encontrei com professor alemão Koellreutter, que morava em São Paulo. Ele iluminava nossa mente com ideias, filosofias, exposições, provocações culturais, e eu comecei a me encantar não só com a música, mas com todo aquele arcabouço cultural gigantesco. Na realidade a música é fruto de um monte de coisas sociais, políticas, étnicas e éticas e, com isso, eu fui me interessando por outros campos dentro do universo sonoro e cultural. Consegui uma boa bolsa de estudos do governo alemão e me formei na Universidade de Friburgo como regente sinfônico, mas o Brasil me chamava. Naquela segunda metade da década de 60 tinha a bossa nova, os festivais na TV Record, que eram verdadeiras loucuras em termos de geração de uma nova turma para a música brasileira de primeira qualidade. Nessa época comecei a estudar e a escrever também as trilhas sonoras para peças de teatro. E aí quando eu fiz uma para Cacilda Becker e Walmor Chagas, uma peça de teatro chamada “Isso devia ser proibido”, tinha lá um baiano que tinha chegado de Salvador e me pediu para fazer um arranjo da música dele, que “talvez vá se chamar Tropicália”. Aí nascia a minha relação com o Caetano [Veloso]. O arranjo acabou propondo uma série de novas soluções, de falas no meio, ruídos de pássaros e assim foi. Eu fui ampliando o meu universo de relacionamentos e de atividades também. Comecei a escrever no jornal O Estado de S. Paulo, escrevi uma história da bossa nova e a história da música do século XX. Eu me encantei muito com o poder semântico da palavra. A palavra é feiticeira, é uma bomba. Abrindo meu leque de opções culturais e fui parar nos Estados Unidos a convite do Conservatório de Boston, criei uma orquestra no teatro maravilhoso que existe em Manaus, fui convidado para dirigir o Theatro Municipal em São Paulo, no Rio de Janeiro e no Teatro Nacional, em Brasília. Fui me deslocando de uma cidade para outra, de um universo para outro, mas sempre mantendo esse espírito de não só fazer música, mas ser o animador cultural, porque no Brasil precisa ter essa função educativa. Eu espero ter cumprido alguma coisa nesse sentido. Essa vida nômade que você acaba de relatar, riquíssima do ponto de vista profissional e cultural, muitas vezes gera certas disfunções na vida pessoal. Ela foi atrapalhada por essa riqueza profissional? No fundo o artista é um grande solitário. Você está regendo um grande concerto, na grande sala, com uma grande orquestra e, quando acaba, você vai para o hotel e fica sozinho, quietinho lá assistindo televisão. Aí o táxi te leva, você está outra vez sozinho, em outro hotel do mundo. Existe esse conflito entre a solidão e a coletividade, mas isso faz parte da coisa. Minha mulher é alemã, eu casei na Alemanha e ela veio para o Brasil. Eu tive a sorte de ter uma pessoa que compreendesse essa vida nômade e isso nunca atrapalhou, felizmente, nosso relacionamento. Eu estou o tempo todo viajando, mas isso faz parte da vida do artista. O artista que tem que estar onde o povo está, como diz o velho Milton Nascimento. [IMAGE=https://revistatrip.uol.com.br/upload/2021/02/602fe683a65d6/trip-fm-podcast-radio-maestro-julio-medaglia.jpg; CREDITS=Creative Commons; LEGEND=] Quem é leigo tem uma noção, vê a figura do maestro cuidando da harmonia ali, daquele grupo de música. Mas como é que uma pessoa resolve ser maestro? O que é ser maestro? O maestro, com os dedos e sua energia pessoal, transfere a técnica e a emoção que ele tem na mente. A dificuldade maior é passar suas ideias, a sua emoção e sua concepção artística para 80 pessoas. Exige um bom tempo de estudo, de trabalho e amadurecimento para você se relacionar com essa comunidade, essa grande empresa chamada orquestra. Você está à frente de um time de primeira, se você vacilar está perdido. A regência é aquela que exige o maior número de matérias, harmonia, contraponto, fuga. E conhecer muito bem todos os instrumentos, senão você não pode chegar para um flautista e dizer: “Faça isso”. Depois do domínio deste gigantesco arcabouço técnico, aí começa um relacionamento com a parte artística, cultural da música. Depois o seu relacionamento como o líder de uma comunidade, porque você tem que passar através de um gesto de mão, às vezes muito simples, toda a concepção de uma grande sinfonia. Então de fato é uma profissão complicada, exige muito esforço, conhecimento e talento.  O que a gente mais ouve são queixas da falta de reconhecimento, da falta de estrutura, da falta de condição para trabalhar nessa área. Nesse momento então, nem se fala. Maestro ganha dinheiro ou são só dois ou três e o resto fica na pindaíba? A seleção é mesmo muito rigorosa, mesmos nos países do mundo que têm muita atividade orquestral. Existem maestros que são muito bons, mas falta um pouco de talento para determinadas coisas e não chegam a ocupar cargos importantes. Mas aí ele presta serviço de outra maneira: cria orquestras jovens, prepara novas gerações ou então vai dar aula de regência. Na Alemanha tem 80 casas de ópera e cada uma delas troca a ópera toda noite, como o projecionista do cinema troca a bobina do filme. No Brasil existem muito poucas orquestras, as excelentes são só três ou quatro. Então de fato é muito complicado profissionalmente sobreviver com essa profissão. Tive a sorte de encontrar um caminho e poder dirigir algumas boas orquestras do país. Não posso me queixar. Tem uma entrevista sua ao saudoso Abujamra em que você fala que a música é uma ciência exata. Tem até uma frase que é: “A música é alma da geometria”, alguém disse isso. E você descreve uma partitura como sendo equações, aquelas que tem milhões de sinais, números e algarismos. Me explica um pouco esse aspecto da sua visão sobre a música. A música é a mais matemática das artes. Quando você imagina uma orquestra tocando, eu faço ‘pá’ e nesse acorde, que durou um oitavo de segundo, vinte músicos fizeram juntos. Como é que eles fizeram juntos? Eles têm uma sensibilidade para aquela geometria musical montada que faz com que, quando o maestro faz um sinal, eles saibam onde entrar. Mas no ‘pá’ teve um trompete que tocava um 'Lá', este 'Lá' tinha 444 vibrações, porque se tiver 400 vibrações já desafina. A própria formação da orquestra, como os músicos se entrelaçam, cada um jogando com seu código matemático na frente, quer dizer, ela é a mais racional das artes. Se você ver as obras de Bach, tem todo um relacionamento acústico, melódico, harmônico e rítmico, que é um projeto de uma arquitetura, uma arquitetura sonora complicadíssima. Na pintura existe mais subjetividade. O cara tira ou põe um pouco mais de amarelo ali, um vermelhinho ali, apaga aquilo ali e pode ficar bonito e dar prazer. Mas na música, não. Se você colocar um oitavo de segundo depois já desarma com o esquema. Então toda a orquestra funcionando é um grande computador que provoca emoções.  [IMAGE=https://revistatrip.uol.com.br/upload/2021/02/602fe691a8454/julio-medaglia-maestro.jpg; CREDITS=Creative Commons; LEGEND=] Você trabalhou com Caetano Veloso, Jards Macalé e outros artistas populares de alta qualidade. Existem pessoas como você, que têm o privilégio, o talento e a condição de estudar com os melhores do mundo, mas tem também gente que de repente sai tocando ali e tem um outro tipo de talento, faz coisas que também mudam o mundo. Onde é que está a linha que separa o artista popular que não estudou, mas que é capaz de produzir emoção, e o pessoal que produz porcaria enlatada e que hoje tem facilidade para espalhar isso pelo planeta? Na realidade o talento musical é uma coisa espontânea e vem das profundezas da alma. O Cartola não estudou em nenhuma universidade, ele limpava automóvel, morava numa favela, mas desenvolveu essa musicalidade, espontaneamente, sem estudar teoricamente a música. Então existe a música extremamente elaborada, aquela que você faz com orquestra sinfônica, em sinfonias, concertos, óperas, e existe a música espontânea, que tem poucos elementos, mas pode ser extremamente rica. O Jobim não fez uma música com uma nota só? Se repete 50 vezes a mesma coisa e, quando ouve, o mundo inteiro cai de joelhos. "Águas de Março", repete duas notas 50 vezes e o Leonard Feather, que é o maior crítico de jazz dos EUA, diz que é uma das 15 maiores melodias do século. Existe essa sensibilidade, esse talento feiticeiro que alguns tem – o Jobim tem, que Mozart tem, que o Cartola tem. Ser popular não quer dizer ser inferior à música erudita. Agora, evidentemente, tanto na área da música sinfônica, super elaborada, como na da música espontânea, tem muita porcaria. Tem muita gente que tem conhecimento técnico que faz porcaria. Tem gente que não tem conhecimento técnico nenhum e faz jóias como essas. Eu já vi você falando que a televisão não põe mais música e que a rádio está a serviço dessa indústria que você qualifica como "essas porcarias enlatadas". Por outro lado, você vê a distribuição da música facilitada hoje por plataformas digitais. Quer dizer, o artista que tem alguma coisa para mostrar não precisa bater na porta de uma gravadora ou da rádio. Por que é que a televisão se divorciou da música? A gente está melhor ou pior na nossa capacidade de dar acesso ao talento? Infelizmente a boa música saiu da televisão. Nos áureos tempos, a música era mais da metade da programação. Grandes nomes da música brasileira que nós temos até hoje em nossos corações vieram do rádio e da televisão. Dos anos 70 ou 80 em diante o artista ia bater na porta das gravadoras e, depois de algum tempo, as gravadoras começaram a pagar para pôr no ar a música. E as televisões aceitavam isso, davam nota fiscal, assim como põe uma garrafa de Coca-Cola no ar numa novela. Pode ser uma música maravilhosa, pode ser uma porcaria, você paga vai para o ar. Então a boa música desapareceu do rádio e da televisão, e perdeu esse aspecto de revelação da musicalidade espontânea do povo brasileiro, que é riquíssima. Nós fizemos a melhor música popular do mundo durante muito tempo. Essa música ainda existe. O próprio Macalé, que você citou, mas você não vê esse pessoal no rádio. O próprio Caetano, o Gil, que são os mais famosos compositores da atualidade, eu não vejo esse pessoal na TV Globo, na Record. A indústria da comunicação transformou a música popular num objeto mercadológico muito rápido, muito ágil e muito veloz – para vender logo e o cara comprar, gostar, depois jogar fora e comprar outro. Nesse sentido, a música popular brasileira está submersa num mar de mediocridade, infelizmente. A Osesp, Orquestra Sinfônica do Estado de São Paulo, tem a Sala São Paulo como uma espécie de templo, e os assinantes, uma espécie de sócios, pagam para ter acesso àqueles concertos semanais. E também há iniciativas como a Orquestra de Heliópolis, numa comunidade de periferia. Essa música, da qual o senhor é um dos grandes pilares aqui do Brasil, está a serviço da democratização? Ela vive ainda desses feudos de marajás que se reúnem em salas exclusivas? Qual é a da música erudita? O que tem acontecido de muito bom no Brasil ultimamente é que várias empresas estão se dando conta que elas têm que ter um relacionamento com a sociedade. Há inclusive leis que facilitam isso no Brasil, além da Lei Rouanet. Agora o governo está querendo acabar com ela, e é uma sacanagem. A Lei Rouanet recebe 0,4% dos bilhões que o governo dá para companhias de automóveis, para empresas que fazem outros produtos, e estão querendo acabar com esse mínimo, como se artista fosse bandido ou não soubesse como usar o dinheiro. Nos Estados Unidos não precisa de incentivo fiscal, porque o norte-americano se deu conta que investir em projetos culturais valoriza a sua marca ou empresa. Então a coisa virou ao contrário: hoje, o cara que não se relaciona com a comunidade em projetos dessa natureza está por fora e é discriminado na sociedade. Esse caso você citou de Heliópolis é maravilhoso. Começou com o padre Bacacheri ensinando crianças, a Votorantim colocou dinheiro, a Petrobrás também, e criou-se uma orquestra sinfônica maravilhosa, feita pelos filhos dos meninos da favela, que foram para a Alemanha tocar na cidade onde nasceu o Beethoven e povo aplaudiu de pé. Ou seja, a música salvou a criançada da droga que existia na região. Então existe esse poderio feiticeiro, positivo da música, pelo qual algumas empresas agora estão interessadas em financiar projetos desse tipo, que usam a música como elemento de inserção social para jovens de periferia. Isso a música consegue fazer e as empresas que investiram nesses projetos não se arrependerão.

Every so often I discover a singer who had previously not come under my radar, but who simply blows me away with their voice, artistry, and communicative powers. Such an artist is the Baton Rouge-born African American soprano Lenora Lafayette (1926-1975), historically important as the first Black artist to perform at Covent Garden. Relocating to Basel shortly after finishing her training under Dusolina Giannini at Juilliard, Lafayette encountered early career success in Switzerland, winning the Geneva Competition and making a highly successful debut at the Basel Opera as Aida, a role which, along with Madama Butterfly, she performed hundreds of times. And yet, despite enormous career success in Europe, she was never able to establish herself in her native country. Her recorded legacy is slim but revelatory: an Aida in German under Clemens Krauss; a 1958 BBC recording of Frederick Delius’s opera Koanga; and a single commercial recording of Puccini duets with Welsh tenor Richard Lewis under the baton of John Barbirolli, who also led her Covent Garden debut. All of these precious documents are sampled on this episode. She was struck down with cancer in her early forties and died prematurely at the age of 49. And yet listening to her recordings, one is struck by the emotional power of her utterance, the firmness of her vocal technique, and the bloom of her exquisite voice. Lenora Lafayette deserves a place among the greatest singers of her generation. Countermelody is a podcast devoted to the glory and the power of the human voice raised in song. Singer and vocal aficionado Daniel Gundlach explores great singers of the past and present focusing in particular on those who are less well-remembered today than they should be. Daniel’s lifetime in music as a professional countertenor, pianist, vocal coach, voice teacher, and journalist yields an exciting array of anecdotes, impressions, and “inside stories.” Occasional guests from the “business” (singers, conductors, composers, coaches, and teachers) lend their distinctive insights. At Countermelody’s core is the interaction between singers of all stripes, their instruments, and the connection they make to the words they sing. At Countermelody’s core is the interaction between singers of all stripes, their instruments, and the connection they make to the words they sing. Please visit the Countermelody website (www.countermelodypodcast.com) for additional content including artist photos and episode setlists. And please head to my Patreon page at www.patreon.com/countermelody to pledge your monthly support at whatever level you can afford. Bonus episodes available only to Patreon supporters are currently available.

Un día como hoy, 2 de diciembre: 1409, en Alemania se abre la universidad de Leipzig. 1817, nace José Mármol. 1859, Georges Pierre Seurat. 1891, nace Otto Dix. 1899, nace John Barbirolli. 1905, nace Osvaldo Pugliese. 1923, nace Maria Callas. 1694, fallece Pierre Puget. 1814, fallece Marqués de Sade. 1895, fallece Rafael Romero Barros. 1916, fallece Francesco Paolo Tosti. 1931, fallece Vincent d'Indy. 1950, fallece Dinu Lipatti. 1990, fallece Aaron Copland. 2004, fallece Alicia Markova. Una producción de Sala Prisma Podcast. 2020

durée : 01:58:35 - Relax ! du mardi 10 novembre 2020 - par : Lionel Esparza - On passe en revue les coups de cœur discographiques du mensuel Classica en 2020 : le dernier disque d'Alexandre Kantorow chez B.I.S., le coffret John Barbirolli, le disque-récital de Benjamin Bernheim, la pianiste Beatrice Rana dans Ravel, ou encore les Motets de Bach par Raphaël Pichon... - réalisé par : Emmanuel Benito

durée : 01:58:08 - Relax ! du lundi 19 octobre 2020 - par : Lionel Esparza - Après notre série consacrée aux tyrans de la baguette, on s'intéresse cette semaine à quelques chefs gentils ! On commence avec le grand Charles Munch, adoré des musiciens d'orchestre, aussi bien à Boston qu'à Paris. Et notre légende du jour est "Le Songe de Géronte" d'Elgar, par John Barbirolli... - réalisé par : Antoine Courtin

durée : 00:14:45 - Disques de légende du lundi 19 octobre 2020 - Composé Edward Elgar en 1900, l'oratorio "Le Songe de Géronte" est une grande oeuvre religieuse et existentielle, qui relate l'agonie de Géronte et le voyage de son âme dans l'au-delà...

durée : 01:53:42 - Été Classique Après-midi du mercredi 29 juillet 2020 - par : François-Xavier Szymczak - Ils sont nés ou morts un 29 juillet : hommage est rendu aujourd'hui à John Barbirolli, Johann Theile, Sigmund Romberg, Mikis Theodorakis, Charlie Christian et Mozart (prénom Franz Xaver!) - réalisé par : Max James

durée : 00:59:37 - Sir John Barbirolli, chef d'orchestre (5/5) - par : François-Xavier Szymczak - François-Xavier Szymczak rend hommage toute cette semaine à Sir John Barbirolli, violoncelliste et chef d'orchestre disparu tout juste 50 ans, le 29 juillet 1970 - réalisé par : Lionel Quantin

durée : 00:58:50 - Sir John Barbirolli, chef d'orchestre (4/5) - par : François-Xavier Szymczak - François-Xavier Szymczak rend hommage toute cette semaine à Sir John Barbirolli, violoncelliste et chef d'orchestre disparu tout juste 50 ans, le 29 juillet 1970 - réalisé par : Benjamin Hû

Efter en lång och mödosam startsträcka slog han igenom med Pomp and Circumstances. Men ärebetygelserna överlät han till sin fru. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Låtlista: Salut D'amour (Op 12) - Catherine Manoukian, Stefan Solyom The Blue Bird - Paul Hillier Chamber Choir Of Ireland Variationer För Orkester Op 36: Nr 9, Nimrod - Andrew Litton, Royal Philharmonic Orchestra Variationer För Orkester Op 36 - William Steinberg, Pittsburghs Symfoniorkester The Dream Of Gerontius (Op 38) - Sarah Connolly, Stuart Skelton, David Soar, Andrew Davis, BBC Symphony Orchestra, BBC Symphony Choir Konsert För Violoncell & Orkester Op 85 e-moll: Sats 1 - Jacqueline Du Pré, John Barbirolli, London Symphony Orchestra

Efter en lång och mödosam startsträcka slog han igenom med Pomp and Circumstances. Men ärebetygelserna överlät han till sin fru. Låtlista: Salut D'amour (Op 12) - Catherine Manoukian, Stefan Solyom The Blue Bird - Paul Hillier Chamber Choir Of Ireland Variationer För Orkester Op 36: Nr 9, Nimrod - Andrew Litton, Royal Philharmonic Orchestra Variationer För Orkester Op 36 - William Steinberg, Pittsburghs Symfoniorkester The Dream Of Gerontius (Op 38) - Sarah Connolly, Stuart Skelton, David Soar, Andrew Davis, BBC Symphony Orchestra, BBC Symphony Choir Konsert För Violoncell & Orkester Op 85 e-moll: Sats 1 - Jacqueline Du Pré, John Barbirolli, London Symphony Orchestra

durée : 00:57:12 - Sir John Barbirolli, chef d'orchestre (3/5) - par : François-Xavier Szymczak - François-Xavier Szymczak rend hommage toute cette semaine à Sir John Barbirolli, violoncelliste et chef d'orchestre disparu tout juste 50 ans, le 29 juillet 1970 - réalisé par : Benjamin Hû

durée : 00:59:20 - Sir John Barbirolli, chef d'orchestre (2/5) - par : François-Xavier Szymczak - François-Xavier Szymczak rend hommage toute cette semaine à Sir John Barbirolli, violoncelliste et chef d'orchestre disparu tout juste 50 ans, le 29 juillet 1970 - réalisé par : Benjamin Hû

durée : 00:58:40 - Sir John Barbirolli, chef d'orchestre (1/5) - par : François-Xavier Szymczak - François-Xavier Szymczak rend hommage toute cette semaine à Sir John Barbirolli, violoncelliste et chef d'orchestre disparu tout juste 50 ans, le 29 juillet 1970 - réalisé par : Benjamin Hû

Our host Paul Thomas is joined by broadcaster and critic Rob Cowan to discuss recent reissues and new releases, including a mammoth Barbirolli boxset from Warner, Robert Trevino's Beethoven symphony cycle, and Michael Tilson Thomas's moving From the Diary of Anne Frank. We also hear Rob's Confessions of a Bartók Salesman and delve into his extensive interview archive for a conversation with Finnish conductor and composer Leif Segerstam.

Tim and Sam unwrap Sibelius's mighty Fifth Symphony, review the latest disc from Duo Tandem and speak to composer Gabriel Prokofiev about creativity in quarantine. Here's Nicholas Papadimitriou's full fugue with score:https://www.youtube.com/watch?time_continue=1&v=A_i8qdfW5u8 Pandemic pop in the LA Times: https://www.latimes.com/entertainment-arts/music/story/2020-03-20/cardi-b-coronavirus-dj-imarkkeyz-pandemic-pop Mezzo-soprano Helen Charlston and baritone Michael Craddock perform their wedding present from Owain Park: https://www.classicfm.com/music-news/coronavirus/wedding-song-owain-park/ Alternative Classical's Concert Roulette: https://roulette.alternativeclassical.co.uk/ Music Credits: ‘Tim and Sam's Podcast' written and performed by Harry Sever ‘The COVID-19 Fugue' by Nicholas Papadimitriou Jean Sibelius, Symphony No. 5, Mov. 3 performed by the Hallé under John Barbirolli in 1957 Danza from Kemal Belevi's Turkish Suite, performed by Necati Emirzade and Mark Anderson AKA Duo Tandem Gabriel Prokofiev's Concerto for Turntables, Mov. III, performed by Mr Switch and the Ural Philharmonic Orchestra under Alexey BogoradFollow us here: instagram.com/classicalpod/ twitter.com/ClassicalPod facebook.com/ClassicalPod/

durée : 01:28:57 - Sir John Barbirolli, chef d'orchestre (4/4) - par : François-Xavier Szymczak - Suite et fin de notre série sur John Barbirolli, avec quelques rencontres marquantes : l'Orchestre philharmonique de Berlin, l'Orchestre philharmonique de Vienne, ou encore Janet Baker, Renata Scotto et Emil Gilels. - réalisé par : Céline Parfenoff

durée : 01:28:21 - Sir John Barbirolli, chef d'orchestre (3/5) - par : François-Xavier Szymczak - Après cinq années aux Etats-Unis, John Barbirolli revient en Angleterre en 1943. Dès lors, il prendra en main pour un quart de siècle l’Orchestre Hallé de Manchester, avant d’accepter la tête de l’Orchestre symphonique de Houston - réalisé par : Céline Parfenoff

durée : 01:29:17 - Sir John Barbirolli, chef d'orchestre (2/5) - par : François-Xavier Szymczak - Après une carrière de violoncelliste du rang, John Barbirolli s’impose comme chef d’orchestre, en particulier à l’opéra. Sa notoriété va dépasser son Angleterre natale, et l’Ecosse dont il dirige le Scottish Orchestra. - réalisé par : Céline Parfenoff

durée : 01:28:19 - Sir John Barbirolli, chef d'orchestre (1/5) - par : François-Xavier Szymczak - Il est né un 2 décembre 1899, et ce cockney d’origine franco-italienne s’est imposé comme un des plus grands chefs britanniques. Jouant d’abord du violoncelle sous la direction de musiciens comme Edward Elgar, il s’imposera à son tour comme chef dans les années 20. - réalisé par : Céline Parfenoff

Tink and Azul continue their mission to find the mysterious Phantom who is menacing the ballet.    Guest appearance: Azul is played by Aaron J. Amendola (@ImAaronJ)   Content Warnings Sexual suggestions and scenarios Drug and alcohol use Strong Language Violence, injury, death Music Credits -Gaveaux - Polacca (from Le Trompeur Trompe) by Alavedra, McColl, Levine -RockSonata5 by Dee Yan-Key - Mii Channel from Wii Music Collection - RockSonate3 by Dan Yan-Key - Phase 2 by Xylo-Ziko -Dance of the Sugar Plum Fairies Kevin MacLeod (incompetech.com) -NightRunner from Audionautix.com -Pyotr Tchaikovsky - Swan Lake No.2 Waltz the London Philharmonic Orchestra conducted by John Barbirolli

Hoy estudiamos las relaciones entre la cantante y el director John Barbirolli. Mantuvieron una amistad fructífera en lo artístico y en lo personal. Nos centramos en el Poema del amor y del mar de Chausson y en las peripecias de Ferrier para prepararlo. Estaba preocupada con su francés y buscó la ayuda del barítono Pierre Bernac. Para ilustrar todo ello escuchamos fragmentos de Sea Pictures y Gerontius de Elgar, L'Aurore de Fauré, L'invitation au voyage de Duparc. La citada obra de Chausson y la canción The Freedom of de City de Ferguson. Histórico de emisiones: 27/01/2013 Escuchar audio

durée : 00:06:46 - Ecouter le XIXe siècle : les enregistrements d'hier - par : Christophe Dilys - Et si nous étions plus rigide dans nos interprétations d'aujourd'hui qu'au XIXe siècle ? Les enregistrements tendent à le prouver : il suffit d'entendre le hautbois dans le "Lac des Cygnes" dans l'enregistrement de 1933 (dir. John Barbirolli)...

Bernini och Borromini var vandras motsatser – och största rivaler. Vi gräver ner oss i barockens Rom och en konstnärlig fejd som varar ända in i våra dagar.Musik: ”The Triton Fountain in the Morning” ur "Fountains of Rome" av Ottorino Respighi i en inspelning från 1939 med The Philharmonic Symphony of New York (The New York Philharmonic) dirigerad av John Barbirolli.Bild: "Apollo och Dafne" av Gianlorenzo Bernini på Galleria Borghese i Rom / Wikimedia Commons See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

durée : 01:28:57 - Sir John Barbirolli, chef d'orchestre (4/4) - par : François-Xavier Szymczak - Suite et fin de notre série sur John Barbirolli, avec quelques rencontres marquantes : l'Orchestre philharmonique de Berlin, l'Orchestre philharmonique de Vienne, ou encore Janet Baker, Renata Scotto et Emil Gilels. - réalisé par : Céline Parfenoff

durée : 01:28:21 - Sir John Barbirolli, chef d'orchestre (3/5) - par : François-Xavier Szymczak - Après cinq années aux Etats-Unis, John Barbirolli revient en Angleterre en 1943. Dès lors, il prendra en main pour un quart de siècle l’Orchestre Hallé de Manchester, avant d’accepter la tête de l’Orchestre symphonique de Houston - réalisé par : Céline Parfenoff

durée : 01:29:17 - Sir John Barbirolli, chef d'orchestre (2/5) - par : François-Xavier Szymczak - Après une carrière de violoncelliste du rang, John Barbirolli s’impose comme chef d’orchestre, en particulier à l’opéra. Sa notoriété va dépasser son Angleterre natale, et l’Ecosse dont il dirige le Scottish Orchestra. - réalisé par : Céline Parfenoff

durée : 01:28:19 - Arabesques du lundi 02 décembre 2019 - par : François-Xavier Szymczak - Il est né un 2 décembre 1899, et ce cockney d’origine franco-italienne s’est imposé comme un des plus grands chefs britanniques. Jouant d’abord du violoncelle sous la direction de musiciens comme Edward Elgar, il s’imposera à son tour comme chef dans les années 20. - réalisé par : Céline Parfenoff

durée : 00:58:00 - Purcell, Funérailles de la Reine Marie, par John Eliot Gardiner - La violoncelliste Jacqueline du Pré a seulement 20 ans lorsqu'elle enregistre le concerto pour violoncelle d'Edward Elgar pour la première fois, avec l'Orchestre symphonique de Londres et le chef d'orchestre John Barbirolli.

durée : 01:58:38 - Relax ! du mardi 08 octobre 2019 - par : Lionel Esparza - Nous écoutons la soprano britannique Carolyn Sampson, en particulier son dernier disque de mélodies 'Reason in madness', notre coup de cœur du jour. Et le disque de légende est la version du concerto pour violoncelle d'Edward Elgar par Jacqueline du Pré et le chef John Barbirolli en 1965. - réalisé par : Antoine Courtin

I programmet diskuteras bl.a. Elgars Cellokonsert med Johannes Moser som solist, Purcells The Fairy Queen, Tippetts två första symfonier samt körmusik av Vasks. Johan väljer Suks Asrael-symfoni. I panelen Anna Nyhlin, Boel Adler och Kati Raitinen som tillsammans med programledaren Johan Korssell betygsätter följande skivor:  EDWARD ELGAR - PETER TJAJKOVSKIJ Cellokonsert e-moll Rokoko-variationer, Nocturne m.m. Johannes Moser, cello Orchestre de la Suisse Romande Andrew Manze, dirigent Pentatone PTC 5186 570 PETERIS VASKS Laudate Dominum Lettiska radions kör Ilze Reine, orgel Sinfonietta Riga Sigvards Klava, dirigent Ondine ODE 1302-2 HENRY PURCELL The Fairy Queen Caroline Mutel, Anders Dahlin m.fl Les Nouveaux Caractères Sébastien dHérin, dirigent Glossa GCD 922702 MICHAEL TIPPETT Symfonier nr 1 och 2 BBCs skotska symfoniorkester Martyn Brabbins, dirigent Hyperion CDA 68203 Johans val Johan väljer och spelar valda delar ur Josef Suks Asrael-symfoni med Sydvästtyska radions symfoniorkester, Baden-Baden, ledd av Karel Ancerl. Ancerl spelade aldrig in symfonin på skiva så denna inspelning är hämtad från remastrad radioupptagning. Inspelad på Sydvästtyska radions eget märke SWR Classic.  Referensen Johan jämför med och refererar till en smått historisk inspelning från 1965 av Elgars Cellokonsert med Jacqueline du Pré tillsammans med Londons symfoniorkester under ledning av John Barbirolli. Skivmärke EMI. Andra i programmet nämnda eller rekommenderade inspelningar: Elgars cellokonsert med Jacqueline du Pré som solist tillsammans med Londons symfoniorkester ledda av John Barbirolli på EMI (Referensen). Tippetts två första symfonier med Londons symfoniorkester ledd av Colin Davis på Decca. Tippets oratorium A Child from our Time.

I programmet diskuteras pianomusik av Debussy med Steven Osborne, Tönnesen dirigerar Lully och Strauss, Mahlers 5a med Francois-Xavier Roth samt verk av Augusta Read Thomas. Johan väljer Mahler-7a. I panelen Alexander Freudenthal, David Björkman och Sofia Nyblom som tillsammans med programledaren Johan Korssell betygsätter följande skivor:  CLAUDE DEBUSSY Pianoverk Steven Osborne, piano Hyperion CDA 68161 JEAN-BAPTISTE LULLY RICHARD STRAUSS Borgaren som adelsman Norska kammarorkestern Terje Tönnesen, violin och dirigent LAWO LWC 1143 GUSTAV MAHLER Symfoni nr 5 ciss-moll Gürzenich-Orchester, Köln Francois-Xavier Roth, dirigent Harmonia Mundi HMM 905285 AUGUSTA READ THOMAS Ritual Incantations m.m. Taipei symfoniorkester, Spektral Quartet, Allen Harrington, saxofon, Civitas-ensemblen m.fl. Nimbus Alliance NI 6355 Johans val Johan väljer och spelar valda delar ur ett album med Mahlers sjunde symfoni framförd av Concertgebouw-orkestern, Amsterdam och ledd av Mariss Jansons. Inspelad på skivmärket RCO Live.  Referensen - Mahler Johan jämför med och refererar till en inspelning av Mahlers femte symfoni med Wiens filharmoniker ledd av Leonard Bernstein och inspelad 1987 på skivmärket DGG.  Andra i programmet nämnda eller rekommenderade inspelningar: Debussys pianomusik med Pascal Rogé på skivmärke Onyx Classics; Marc-André Hamelin på Hyperion samt en alldeles nyutkommen inspelning med Daniel Barenboim på DGG.   Mahlers femte symfoni med Wiens filharmoniker dirigerad av Leonard Bernstein på DGG (Referensen); New Philharmonia Orchestra, London under John Barbirolli på EMI samt med Concertgebouw-orkestern ledd av Riccardo Chailly på Decca. Svepet Johan sveper över en inspelning i BBC Music Magazine som innehåller Bernsteins Violinkonsert, "Serenad" samt baletten Facsimile. Violinisten Anne Akiko Meyers spelar tillsammans med BBCs skotska symfoniorkester under Ilan Volkov.

I programmet diskuterades Haydn-symfonier med Il Giardino Armonico, Alice Coote sjunger sångcykler av Mahler, Krystian Zimerman spelar Schubert samt sena verk av Elliott Carter. Johan möter Schwabe. I panelen Alexander Freudenthal, Evert van Berkel och Johanna Paulsson som tillsammans med programledaren Johan Korssell betygsätter följande skivor:  GUSTAV MAHLER Sångcykler Alice Coote, mezzosopran Nederländska filharmonikerna Marc Albrecht, dirigent Pentatone PTC 5186 576 FRANZ SCHUBERT Pianosonater D 959 och D 960 Krystian Zimerman DG 479 7588 JOSEPH HAYDN DOMENICO CIMAROSA Il Distratto Symfonier nr 60, 70, 12 Il Maestro di Cappella Riccardo Novaro, baryton Il Giardino Armonico Giovanni Antonini, dirigent Alpha Classics ALPHA 674 ELLIOTT CARTER Late Works Pierre-Laurent Aimard, Colin Currie, Isabelle Faust, Jean-Guihen Queyras Birmingham Contemporary Music Group BBC symfoniorkester Oliver Knussen, dirigent Ondine ODE 1296-2 Johan möter Gabriel Schwabe Johan Korssell träffade den 29-årige cellisten på Stockholms-visit, ett samtal om sin alldeles färska CD där han är solist i Saint-Saëns cellokonserter. Schwabe spelar tillsammans med Malmö symfoniorkester under ledning av Marc Soustrot. Inspelningen är gjord på Naxos.  Referensen Schuberts Sonat D 960 Johan jämför med och refererar till Schuberts pianosonat nr 21 D 960 B-dur, med pianisten Wilhelm Kempff. Inspelad 1967 på DG. Andra i programmet nämnda eller rekommenderade inspelningar: Haydns symfonier i komplett utgivning (box med 32 CD) med The Academy Of Ancient Music, London, ledd av Christopher Hogwood på skivmärket Oiseau Lyre. Il Giardino Armonico ledd av Giovanni Antonini i Mozarts violinkonserter med Isabelle Faust som solist, inspelad på Harmonia Mundi. Mahlers sångcykler med mezzosopranen Christa Ludwig tillsammans med Philharmonia Orchestra i inspelningar ledda av Otto Klemperer och Adrian Boult på märket EMI samt med Berlins filharmoniker ledda av Herbert von Karajan på DG. Vidare rekommenderades Christa Ludwig ackompanjerad på piano av Leonard Bernstein på Sony; Janet Baker tillsammans Halléorkestern under John Barbirolli på EMI; Brigitte Fassbaender med Deutsche Sinfonieorchester ledda av Riccardo Chailly på Decca samt med barytonen Thomas Hampson ackompanjerad av Wiens filharmoniker dirigerade av Leonard Bernstein på DG. Schuberts pianosonater med Wilhelm Kempff på skivmärke DG (Referensen); Andreas Staier, hammarklaver, på Teldec; Alfred Brendel på Philips; Svjatoslav Richter på Music & Arts; Clara Haskil på Archipel; Artur Rubinstein på Philips samt med András Schiff på Decca. Nelson Freire spelar Bach på Decca. Arkadij Volodos spelar Brahms på Sony Classical. Elliott Carters klarinettkonsert med solisten Michael Collins och Londons Sinfonietta ledda av Oliver Knussen på DG. Elliott Carters orkestermusik med Londons Sinfonietta ledd av Oliver Knussen på Virgin Classics. Inget Svep denna vecka

I programmet diskuteras bl.a. musik av John Pickard, blockflöjter med Venedig-anknytning, pianomusik av Tjajkovskij samt Elgars oratorium Gerontius dröm med Barenboim på pulten. Måns väljer Cluytens. Söndag den 24 sept 12.00 14.00 I panelen David Björkman, Evabritt Selén och Tony Lundman som tillsammans med programledaren Johan Korssell betygsätter följande skivor: PETER TJAJKOVSKIJ Pianosonat nr 2 G-dur, Årstiderna Nikolai Lugansky, piano Naïve AM 215  RECORDARE VENEZIA Musik av bl.a. Vivaldi, Marini och Galuppi Barokkanerne Ingeborg Christophersen, flöjt LAWO LWC 1114 JOHN PICKARD Symfoni nr 5, Sixteen Sunrises, Concertante Variations, Toccata BBCs walesiska symfoniorkester Martyn Brabbins, dirigent Bis BIS 2261  EDWARD ELGAR Gerontius dröm Catherine Wyn-Rogers, Andrew Staples, Thomas Hampson Staatsopernchor, Berlin, RIAS Kammerchor, Staatskapelle, Berlin Daniel Barenboim, dirigent Decca 483 1585 Referensen - Elgar: Johan jämför med och refererar till en inspelning där Benjamin Britten dirigerar Londons symfoniorkester. Solister: Yvonne Minton, Peter Pears och John Shirley Quirk tillsammans med Kings College Choir och Londons symfoniska kör. Skivmärke Decca. Måns val Måns Tengnér väljer och spelar valda delar ur en box som innehåller 65 CD, The Complete Orchestral Recordings, med dirigenten André Cluytens alla inspelningar utom opera. Utgiven på Erato.  Andra i programmet nämnda eller rekommenderade inspelningar: Vivaldis Il gardellino med Matheus-ensemblen ledd av Jean-Christophe Spinosi samt med flöjtisten Maurice Steger tillsammans med Il Barocchisti på Claves. Tjajkovskijs Årstiderna med Michail Pletnjov på Virgin Classics. Elgars Gerontius dröm med Sarah Connolly m.fl och BBCs kör- och symfoniorkester ledda av Andrew Davis på Chandos; Janet Baker m.fl. tillsammans med bl.a. Hallé-orkestern och kör allt under John Barbirolli på EMI; med bl.a. Gladys Ripley, Huddersfield Choral Society  och Liverpools filharmoniker allt under Malcolm Sargent på Testament; Helen Watts m.fl. samt Londons filharmoniska kör och New Philharmonia orchestra dirigerade av Adrian Boult på EMI; Jane Irwin m.fl, Birminghams symfoniska kör- och symfoniorkester ledda av Sakari Oramo på CBSO samt med bl.a. Yvonne Minton, Londons symfoniska kör- och symfoniorkester allt under Benjamin Britten på London (Referensen). Inget Svep denna vecka

Vad är ett eget uttryck, en egen röst i musiken? Hur manifesterar sig den egna rösten hos en sångare eller hos en operachef? Jag känner att min röst har fått en speciell plats här i världen. En gåva som har landat i mig, säger svenska sopranen Elin Rombo, som värnar om sin naturliga och mjuka röstklang, tryfferad med en skvätt mörkt vemod. Plötsligt öppnar sig ett nytt register i hennes röst och Elin Rombo kan sjunga fyra toner ovanför höga C. Det är som att hoppa höjdhopp. Som att ha en liten ventil som pyser! Det är en underbar känsla, säger Elin Rombo, som sjöng Susanna i Mozarts Figaros bröllop på operan i Stockholm. Elin Rombo spås en lysande internationell karriär. Elin Rombo har lagt tre nya roller till sin repertoar, Sophie i Rosenkavaljeren, Fiordiligi i Così fan tutte och Mimì i La Boheme, alla vid Kungliga Operan i Stockholm. Elin Rombo har mottagit en rad stipendier och utmärkelser, bland dem Birgit Nilsson-stipendiet 2009. I november 2013 utnämndes Elin Rombo till hovsångerska och 2016 tilldelades hon medaljen Litteris et Artibus. Hur märks den egna rösten hos en operachef?   Jag har avlivat min inre kontrollfreak och tar råd av sångare. Det förstärker mitt regi-jag, förklarar Kasper Holten, tidigare operachef vid Det Kongelige Opera i Köpenhamn och Royal Opera House - Covent Garden i London. Vid tiden för denna intervju var Kasper Holten aktuell med två uppsättningar av Poul Ruders opera Dancer in the Dark efter Lars von Triers film: en i Köpenhamn och en på Norrlandsoperan. Nyligen hade Holtens film Juan premiär. Med operan Don Giovanni som förlaga gör Holten brutala förkortningar i Mozarts musik och låter sångarna sjunga live på engelska, på location, i en modern, rå stadmiljö. - Den rastlösa, maskulina sexualiteten och destruktiviteten är filmens centrala tema, berättar Kasper Holten.   Spellista:   Silver Moon aria ur operan Rusalka Dvorak Renée Fleming, sopran. London Symphony Orchestra. George Solti, dirigent. DECCA 475 094-2     Mens jeg venter Grieg Elin Rombo, sopran. Magnus Svensson, piano. SR P2 Live klassiskt Sopranos 20080823     Ständchen Brahms Elin Rombo, sopran. Magnus Svensson, piano. SR P2 Live klassiskt Sopranos 20080823     Pärlfiskarna Comme autrefois dans la nuit sombre Bizet Elin Rombo, sopran Folkoperans kör och orkester. Joakim Unander, dirigent.     Figaros bröllop Duet Crudel! Perché finora Mozart Elin Rombo, sopran. Ola Eliasson,  baryton. Kungliga Hovkapellet  Kungliga Operans Kör. M fl Kungliga Operan, 27 mars 2010 Inspelad av Sveriges Radio     Figaros bröllop Susannas aria Giunse alfine il momento - Deh vieni, non tardar Mozart Elin Rombo, sopran. Kungliga Hovkapellet  Kungliga Operans Kör. M fl Kungliga Operan, 27 mars 2010 Inspelad av Sveriges Radio     Dionysos Wolfgang Rihm, musik. Text av Wolfgang Rihm after Friedrich Nietzsche's Dionysus Dithyrambs Elin Rombo, sopran. Mojca Erdmann, sopran. Deutsches Symphonie-Orchester Berlin Salzburg Festspiele Inspelad av ORF Österrikiska radion     Tannhaüser AKT 1, "DIR TÖNE LOB"  /TANNHÄUSERS SÅNG/ Richard Wagner Lauritz Melchior, tenor. John Barbirolli, dir. London Symphony Orchestra. Inspelad England 29-05-1930     Winterstürme ur Valkyrian Wagner Stig Fogh Andersen, tenor. Ruse Filharmoniska orkester. Niels Borksand, dirigent. Stig Andersen-Wagner-Ring-Live in Ruse CLASSICO, CLASSCD 755     Ur filmen Juan efter Mozarts opera Don Giovanni Mozart Regi: Kasper Holten Concerto Copenhagen. Lars Ulrik Mortensen, dirigent. Christopher Maltman (Don Juan), Mikael Petrenko (Leporello), Maria Bengsson (Donna Anna), Elizabeth Futral (Elvira), Katja Dragojevic (Zerlina), Audun Ivers (Masetto) og den danske tenor Peter Lodahl som Don Otavio.

I programmet diskuterar panelen bl.a. Andrew Manzes tolkning av Vaughan Williams symfonier nr 2 och 8 samt organisten Cameron Carpenters nya CD "All you need is Bach". Johan möter Mariss Jansons. I panelen Bengt Forsberg, Bodil Asketorp och Hanna Höglund som tillsammans med programledaren Johan Korssell betygsätter följande skivor: RALPH VAUGHAN WILLIAMS Symfonier nr 2 och 8 Kungliga filharmonikerna, Liverpool Andrew Manze, dirigent Onyx 4155ERNST KRENEK Reisebuch aus den Österreichischen Alpen Florian Boesch, baryton Roger Vignoles, piano Hyperion CDA 68158JOSEPH HAYDN Stråkkvartetter op 50 The London Haydn Quartet Hyperion CDA 68122JOHANN SEBASTIAN BACH All you need is Bach Cameron Carpenter, orgel Sony 88875178262Johan möter Johan Korssell har varit i Amsterdam och träffat Mariss Jansons då han gästade Concertgebouw-orkestern i slutet av september och dirigerade Gustav Mahlers sjunde symfoni. Jansons var orkesterns chef-dirigent åren 2004 till 2015.Andra i programmet nämnda eller rekommenderade inspelningar: Haydns stråkkvartetter med Mosaïques-kvartetten på skivmärket Naïve och Angeles-kvartetten på Philips. Kreneks sångcykel med tenoren Heinz Zednik och pianisten Konrad Leitner på märket Preiser; barytonen Markus Köhler ackompanjerad av Reinhard Schmiedel på CPO. Vaughan Williams alla symfonier med Sovjetiska kulturministeriets symfoniorkester, Moskva ledd av Vladimir Rozjdestvenskij på Melodija samt med Kungliga filharmonikerna, Liverpool under Vernon Handley på Classics for Pleasure;  Londons filharmoniker dirigerad av Adrian Boult på Decca och EMI. Vaughan Williams andra symfoni med Londons filharmoniker under Bernard Haitink på EMI samt med Londons symfoniorkester under ledning av Richard Hickox på Chandos (originalversion); Vaughan Williams åttonde symfoni med Halléorkestern ledd av John Barbirolli på Barbirolli Edition.Svepet Med anledning av Sir Neville Marriners bortgång sveper Johan över Elgars Sospiri för stråkorkester, harpa och orgel där den brittiske dirigenten leder sin Academy of Saint Martin-in-the-Fields, London. Inspelad på Decca. Marriner avled den 2 oktober 92 år gammal.  

I programmet diskuterar panelen bl a Stenhammars första opera "Gillet på Solhaug" och Elgars första symfoni med Barenboim på pulten. Dessutom har Johan Korssell träffat Antonio Pappano! Vi är tillbaka med nya program söndagen den 4 september. Trevlig sommar!I veckans panel sitter Alexander Freudenthal, Bengt Forsberg och Per Lindqvist som tillsammans med programledaren Johan Korssell betygsätter följande skivor: BENJAMIN BRITTEN Verk för röst och gitarr Ivonne Fuchs, mezzosopran Georg Gulyás, gitarr Proprius PRSACD 2075 WARTIME CONSOLATIONS Musik av Hartmann, Weinberg och Sjostakovitj Linus Roth, violin José Gallardo, piano Württembergs kammarorkester, Heilbronn Ruben Gazarian, dirigent Challenge CC 72680 WILHELM STENHAMMAR Gillet på Solhaug Karolina Andersson, Per-Håkan Precht m.fl. Norrköpings symfoniorkester och kör Henrik Schaefer, dirigent Sterling CDO 1108-1110 EDWARD ELGAR Symfoni nr 1 Ass-dur Staatskapelle Berlin Daniel Barenboim, dirigent Decca 478 9353 Johan möter Antonio Pappano Johan Korssell träffade den engelsk-italienske dirigenten i hemstaden London för en intervju dagen efter en utsåld konsert i Londons Barbican, där Pappano dirigerade Sjostakovitjs första violinkonsert med Viktoria Mullova som solist samt Mahlers sjätte symfoni. Pappano är ledare för Covent Garden-operan i London samt chef-dirigent för Santa Cecilia-akademins orkester i Rom. Han är också en mycket stolt ackompanjatör. Andra i programmet nämnda eller rekommenderade inspelningar: Elgars första symfoni i inspelningar med Adrian Boult och John Barbirolli på EMI. Hartmanns Concerto funèbre med Alina Ibragimova och Britten Sinfonia tillsammans med ledaren Jacqueline Shave på Hyperion; Thomas Zehetmair och Tyska kammarfilharmonin på Warner Classics samt med Nilla Pierrou tillsammans med Oskarshamns-ensemblen ledda av Claes Merithz på skivmärke Oak Grove. Weinbergs symfonier med Göteborgs symfoniorkester ledd av Thord Svedlund och utgivna på Chandos.Svepet Johan sveper över ett album utgivet på skivmärke Tröstlösa med Allan Petterssons Barfotasånger framförda av sångaren Ola Sandström, elgitarristen Mikael Karlsson, cellisten Anja Strautmanis samt vibrafonisten Johan Renman. 

I programmet diskuterar panelen bl.a. kammarmusik av Mozart och Devienne med fagotten i fokus samt violinisten Esther Yoos tolkning av Sibelius och Glazunov. Sofia Nyblom möter Daniel Barenboim. I panelen Camilla Lundberg, Rainer Clute och Sebastian Stevensson (gäst och P2s artist 2016-17) som tillsammans med programledaren Johan Korssell betygsätter följande skivor:JEAN SIBELIUS ALEXANDER GLAZUNOV Violinkonserter Esther Yoo, violin Philharmonia Orchestra Vladimir Ashkenazy, dirigent DGG 481 215 7 RIMSKY-KORSAKOV, BALAKIREV, IPPOLITOV-IVANOV, ERKIN Scheherazade, Islamey, Kaukasiska skisser, Köcekce Borusan Istanbuls filharmoniker Sascha Goetzel, dirigent Onyx ONYX 4124SERGEJ RACHMANINOV Vigilia, midnattsmässa Bryan Taylor, Paul Davidson m.fl Phoenix Chorale, Kansas City Chorale Charles Bruffy, dirigent Chandos CHSA 5148 W A MOZART FRANCOIS DEVIENNE Sonat för fagott och cello Fagottkvartetter nr 1-3 Matthias Rácz, fagott, Medlemmar ur Merel-kvartetten Ars Produktion ARS 38 194 Sofia möter Sofia Nyblom har träffat pianisten och dirigenten Daniel Barenboim i samband med att han gav en i pianoafton i Stockholms konserthus i april.Andra i programmet nämnda eller rekommenderade inspelningar: Rimsky-Korsakovs Scheherazade med Chicagos symfoniorkester ledd av Seiji Ozawa på skivmärke Warner; Royal Philharmonic Orchestra under Leopold Stokowski på RCA; Londons symfoniorkester under ledning av Leopold Stokowski på Decca; samt med Concertgebouw-orkestern ledd av Kirill Kondrasjin på Philips. Rachmaninovs Vigilia med Radiokören ledd av Tönu Kaljuste på Virgin. Sibelius violinkonsert med Anne-Sophie Mutter och Dresdens statskapell dirigerade av André Previn på DG; Viktoria Mullova och Bostons symfoniorkester ledd av Seiji Ozawa på Philips; med Leonidas Kavakos och Lahtis symfoniorkester på Bis samt med Jascha Heifetz och Londons filharmoniker ledda av Thomas Beecham på RCA. Glazunovs violinkonsert med Anne-Sophie Mutter och Washingtons symfoniorkester ledd av Mstislav Rostropovitj på Erato samt med Jascha Heifetz och Londons filharmoniker ledda av John Barbirolli på Documents. Esther Yoos inspelning av Tjajkovskijs violinkonsert som släpps till hösten.  Inget svep denna vecka     

I programmet diskuterar panelen bl.a. Elgar- och Waltons cellokonserter med Isserlis samt J-M Leclairs opera Scylla och Glaucus. Måns Tengnér väljer olika tolkningar av 600-åringen da Teramos musik. I panelen Alexander Freudenthal, Anna Nyhlin och Evert van Berkel som tillsammans med programledaren Johan Korssell betygsätter följande skivor: BRAHMS BRUCKNER Motetter Tenebrae Choir Nigel Short, dirigent Signum Classics SIGCD 430ELGAR WALTON - HOLST Cellokonserter m.m. Steven Isserlis, cello Philharmonia Orchestra Paavo Järvi, dirigent Hyperion CDA 68077JEAN-MARIE LECLAIR Scylla och Glaucus Emöke Barath, Anders J Dahlin, Caroline Mutel Les Nouveaux Caractères Sébastien DHérin, dirigent Alpha Classics ALPHA 960RECITAL Gitarrstycken av bl.a. Paganini, Barrios och Leo Brouwer David Härenstam, gitarr Daphne DAPHNE 053 Måns val Måns Tengnér har valt att spela och jämföra olika tolkningar med musik av den spännande men alltför okände tonsättaren Antonio Zachara da Teramo.där utgångspunkten är att man valt att i år fira 600-årsminnet av hans bortgång (den inträffade nån gång mellan 1413 och september 1416). Vi hör exempel på da Teramos musik med Micrologus-ensemblen, Currentes-ensemblen, Orlando Consort samt med gruppen Mala Punica. Andra i programmet nämnda eller rekommenderade inspelningar: Waltons cellokonsert med cellisten Paul Watkins tillsammans med BBCs symfoniorkester under ledning av Edward Gardner på skivmärket Chandos samt med Gregor Pjatigorskij och Bostons symfoniorkester ledd av Charles Münch på RCA. Elgars cellokonsert med Jacqueline du Pré och BBCs symfoniorkester ledda av John Barbirolli på skivmärke EMI och Testament. Leclairs opera Scylla och Glaucus med solister, Monteverdi-kören och Engelska barocksolisterna dirigerade av John Eliot Gardiner på märke Erato. Johan sveper över en nyutkommen CD på vilken gitarristen Mårten Falk spelar musik av Alexander Vetrov. Skivan är inspelad och utgiven på dB Productions samt över Tjajkovskijs Spader dam i en inspelning från Bayerska radion med solister samt kör och orkester från Bayerska radion under ledning av Mariss Jansons: Märke BR Klassik.      

I programmet diskuterar panelen bl.a. Verdis Requiem med Lorin Maazel på pulten samt Hans Abrahamsens rosade verk Let me tell you. Alexander Freudenthal har träffat pianoduon Tal och Groethuysen. I panelen Boel Adler, Hanna Höglund och Tony Lundman som tillsammans med programledaren Johan Korssell betygsätter följande skivor: HANS ABRAHAMSEN Let me tell you Barbara Hannigan, sopran Bayerska radions symfoniorkester, Andris Nelsons, dirigent Winter & Winter 910 232-2 FRANCAIX TOMASI JOLIVET VILLA-LOBOS Fagottkonserter Matthias Rácz, fagott Stuttgarts kammarorkester, Johannes Klumpp, dirigent Ars Produktion ARS 38 174 ROMANUS WEICHLEIN M.FL. Sonatas, Capriccio, Ciacconas & Passacaglia Masques-ensemblen, Olivier Fortin, cembalo Alpha Classics ALPHA 212GIUSEPPE VERDI Requiem Anja Harteros, Daniela Barcellona m.fl. Münchens filharmoniker och filharmoniska kör Lorin Maazel, dirigent Sony 88750 83302Alexander möter Alexander Freudenthal reste till Tyskland där han träffade en av världens ledande pianoduor, det gifta paret, (Yaara) Tal och (Andreas) Groethuysen i dess hem i München. Samtalet kretsar främst kring duons senaste skiva 1915 med musik av Claude Debussy och Reynaldo Hahn, från 1915. Inspelad på skivmärket Sony.Andra i programmet nämnda eller rekommenderade inspelningar: Verdis Requiem med solister, kör och orkester från Santa Cecilia-akademin i Rom under Antonio Pappano, inspelad på EMI; solister samt kör och orkester från La Scala-teatern i Milano allt under Riccardo Muti, inspelad på EMI samt med solister och La Scala teaterns kör och orkester under Claudio Abbado på DG. Weichleins musik jämfördes med Heinrich Biber och Heinrich Schmelzer. Masques-ensemblen spelar Biber på skivan Biber and his contemporaries, märke Analekta.Johan sveper över albumet The Four Symphonies bestående av 3 CD och med orkestermusik av Brahms. Det är John Barbirolli som står på pulten framför Wiens filharmoniker. Inspelningarna gjordes 1968 och 1969 på Parlophone. Återutgiven 2016 på Warner Classics.

Violinisten och kontratenoren Dmitri Sinkovsky både sjunger och spelar Vivaldi, BBC:s kör och orkester framför musik av E. Elgar och Sofia Nyblom möter den georgiska violinisten Lisa Batiashvili. I panelen sitter Bengt Forsberg, David Björkman och Johanna Paulsson som tillsammans med programledaren Johan Korssell betygsätter följande skivor:SINKOVSKY PLAYS AND SINGS VIVALDI De fyra årstiderna, Cessate omai cessate, kantat Dmitri Sinkovsky, violin, countertenor och dirigent La Voce Strumentale Naïve OP 30559EDWARD ELGAR Gerontius dröm, Sea Pictures Sarah Connolly, Stuart Skelton, David Soar BBCs Symfoniorkester och kör Andrew Davis, dirigent Chandos CHSA 5140SERGEJ PROKOFJEV ARAM CHATJATURIAN Pianokonserter Nareh Arghamanyan, piano Berlin-radions symfoniorkester Alain Altinoglu, dirigent Pentatone PTC 5186 510ANDRZEJ & ROXANNA PANUFNIK Stråkkvartetter nr 1, 2, 3 m.m. Brodsky-kvartetten Chandos CHAN 10839Sofia möter Lisa Batiashvili Sofia Nyblom träffade den georgiska violinisten Lisa Batiashvili under hennes Stockholms-besök i november då hon framträdde som solist i Sibelius violinkonsert tillsammans med Kungl filharmonikerna.Andra nämnda eller rekommenderade inspelningar- Andrzej Panufniks och Witold Lutoslawskis  stråkkvartetter som jämförelse med Tippett-kvartetten på Naxos. - Andrzej och Roxanna Panufniks musik på samma utgåva, solopianomusik inspelad på Bis. - Prokofjevs tredje pianokonsert med Martha Argerich tillsammans med Berlins filharmoniker och dirigenten Claudio Abbado på DG; Lang Lang och Berlins filharmoniker dirigerade av Simon Rattle på Sony; Alexander Thoradze tillsammans med Mariinsky-teaterns orkester ledda av Valerij Gergijev på Decca. - Chatjaturians pianokonsert med pianisten Alicia de Larrocha och Londons filharmoniker  under Rafael Frühbeck de Burgos på Decca; Moura Lympany och Philharmonia Orchestra ledda av Walter Süsskind på Decca samt med William Kapell som solist tillsammans med Bostons symfoniorkester under ledning av Sergej Koussevitsky på Dutton. - Elgars The dream of Gerontius med solister och Londons symfoniorkester allt under Benjamin Britten på Decca; bl a tenoren Jon Vickers RAIs symfoniorkester, Rom dirigerade av John Barbirolli på skivmärket Archipel; bl a Janet Baker och Halléorkestern under John Barbirolli på EMI samt bl a tenoren Justin Lavender och Birminghams symfoniorkester ledda av Sakari Oramo på CBSO.

On Hearing the First Cuckoo in SpringFrederick DeliusHalle Orchestra; Sir John Barbirolli, conductorAvailable on Arkivmusic.com We all look for signs of spring. Some, such as daffodils and crocuses in bloom, are welcome. Others – the watery, itchy eyes from all that pollen, and the sound of your car hitting all those potholes – not so much. One of the good sounds of spring is birdsong. The song of the cuckoo is a particularly significant spring totem. Has been for centuries. There are all kinds of legends about hearing the first cuckoo of the year. Depending on where you are or what you’re doing, the first cuckoo’s song is supposed to be able to tell your fortune, including how many years you have left to live. We don’t know why the cuckoo has all that power. Maybe it’s because it’s a little bit mysterious. Cuckoos are easy to hear, but not very easy to spot. Frederick Delius accorded the cuckoo a special honor by writing a symphonic poem about it. Delius was born in England to German immigrant parents. He wrote this piece when he was living in France, and based some of the music on a folk song from Norway that Grieg had arranged. German roots, French residence, Norwegian tune – but when Delius adds them up, they turn into something that sounds very English. Listen for the cuckoo in this piece. You won’t even hear him coming, but when he arrives, it’ll be a nice surprise, like any other welcome sign of spring. John Barbirolli conducts the Halle Orchestra. Episodes of My Classical Podcast are available for download through the WQXR App. Download it for IOS and Android Devices. How to use the WQXR App. This recording is provided courtesy of Warner Classics/Erato

97.    Ottoman Writers and European Classical MusicAdvertisement for operaperformance at Naum Theatre inPera, Istanbul (1833)Osmanlı toplumunun yaşamının hızla değiştiği bir dönem olan 19. yüzyılda sanat alanında da birçok yenilikler ortaya çıktı. Bu podcastın birinci bölümünde Doç. Dr. Melda Üner ile batılılaşma ve modernleşme paradigmaları çerçevesinde 19. yüzyıl Türk Edebiyatı’nda müzik ögesinin nasıl kullanıldığını konuşacağız. Dönemin bir çok edebi eseri üzerinde yoğunlaşarak Tanzimat ve Servet-i Fünûn gibi iki ayrı edebi dönemde Osmanlı aydınının batılılaşma ve modernleşme karşısındaki tavırlarını ve “Doğu” ile “Batı” arasındaki tercihlerini tartışacağız. Podcastımızın ikinci kısmında, Emrah Safa Gürkan Osmanlı edebiyatı'nda bahsi geçen klasik müzik eserlerini içeren ve Melda Üner, Murat Özkoyuncu ve Chris Gratien tarafından hazırlanan mixtape'imizi sunuyor. The nineteenth century not only radically transformed daily life in Ottoman society but also introduced new artistic styles. In part one of this podcast, Assoc. Prof. Melda Üner examines the element of music in nineteenth-century Turkish literature along the paradigms of westernization and modernization. Exploring a number of contemporary works, she focuses on Ottoman intellectuals’ attitudes towards westernization and modernization and demonstrates how they took sides between “East” and “West” in two different literary periods: the Tanzimat and Servet-i Fünûn. In the second part of the podcast, Emrah Safah Gürkan presents a mixtape organized by Melda Üner, Murat Özkoyuncu, and Chris Gratien displaying examples of European classical music referenced in Ottoman literature (podcast is in Turkish).1. Bölüm   19. yüzyıl Türk Edebiyatı'nda Müzik: Melda Üner ile bir görüşme MP3 FileiTunes2. Bölüm    Osmanlı Romanlarından Klasik Batı Müziği Seçmeleri MP3 FileiTunesTanzimat Dönemi'nden günümüze Türk Edebiyatı üzerine uzmanlaşan Doç. Dr. Melda Üner başkan yardımcılığı görevini de üstlendiği Yeditepe Üniversitesi Türk Dili ve Edebiyatı Bölümünde ders vermektedir. (bkz. academia.edu)Yeniçağ Akdeniz Tarihi ve Osmanlı İmparatorluğu üzerine uzmanlaşan Dr. Emrah Safa Gürkan İstanbul 29 Mayıs Üniversitesi'nde ders vermektedir. (bkz. academia.edu)Dr. Murat Özkoyuncu Andante Dergisi Yazar ve Eleştirmenidir (bkz. Andante)Yakınçağ Orta Doğu Tarihi çalışan Chris Gratien Georgetown Üniversitesi'nde doktora yapmaktadır (bkz. academia.edu)SEÇME KAYNAKÇAİnceleme Kitapları: Ahmet Hamdi Tanpınar, XIX. Asır Türk Edebiyatı Tarihi, Yay.Haz. Abdullah Uçman (İstanbul: Yapı Kredi Yayınları, İstanbul 2006)Ahmet Hamdi Tanpınar, Edebiyat Üzerine Makaleler, Haz.: Zeynep Kerman (İstanbul: Dergâh Yayınları, 1992).Ahmet Hamdi Tanpınar, XIX. Asır Türk Edebiyatı Tarihi (İstanbul: Çağlayan Kitabevi, 1967).Halid Ziya Uşaklıgil, Sanata Dair II (İstanbul: Hilmi Kitabevi, 1938).Halid Ziya, Kırk Yıl III, (İstanbul: Cumhuriyet Gazetesi ve Matbaası, 1936). Ayşe Melda Üner, Roman ve Musiki (İstanbul: Simurg Kitapçılık, 2006).Romanlar:Ahmet Midhat Efendi, Felâtun Bey ve Rakım Efendi, Haz.: Necat Birinci (Ankara: Atatürk Kültür , Dil ve Tarih Yüksek Kurumu, Türk Dil Kurumu Yayınları, Ankara 2000). Ahmet Midhat Efendi, Müşahedat, Haz.: Necat Birinci (Ankara: Atatürk Kültür , Dil ve Tarih Yüksek Kurumu, Türk Dil Kurumu Yayınları, 2000). Ahmet Midhat Efendi, Jön Türk, Haz.: Dr. Osman Gündüz (Ankara: Akçağ Basım Yayım Pazarlama A.Ş., 1999). Recaizade Mahmut Ekrem, Araba Sevdası, Haz. İsmail Parlatır, Nurullah Çetin ve Hakan Sazyek (İstanbul: Milli Eğitim Bakanlığı Yayınları , 1997).Mizancı Murat, Turfanda mı Yoksa Turfa Mı? (Ankara: Akçağ Yayınları, 1999).Sami Paşazade Sezai, Sergüzeşt (İstanbul: Sahip ve Naşiri Kütüphane-i Sudî, İstanbul Bab-ı Âli Caddesi, Orhaniye Matbaası, 1924). Nabizade Nazım, Zehra (Ankara: Akçağ Yayınları, 1997). Fatma Aliye Hanım, Udî, (Dersaâdet: İkdam Matbaası, 1315/1899).Halid Ziya Uşaklıgil, Mai ve Siyah, Haz.: Enfel Doğan (İstanbul: Özgür Yayınları, 2007).Halid Ziya Uşaklıgil, Aşk-ı Memnu, Haz.: Muharrem Kaya (İstanbul: Özgür Yayınları, 2003).Halid Ziya Uşaklıgil, Nesl-i Ahir, Haz.: Alev Sınar Uğurlu (İstanbul: Özgür Yayınları, 2009).Mehmet Rauf, Eylül, Haz.: Metin Martı (İstanbul: Arma Yayınları, 1998). Müzik:Felix Mendelssohn-BartholdyConcerto per violino e orchestra in Mi minore op. 64NBC Symphony Orchestra, 1944Giuseppe VerdiLa fatal pietra (Aida)Nicola Zerola, 1909Giuseppe VerdiPace, Pace, Mio Dio (La Forza Del Destino)Rosa Ponselle, 1928Charles GounodJe veux vivre dans le rêve (Roméo et Juliette)Amelita Galli-Curci (1917)Charles Gounod'O merveille! ... A moi les plaisirs' (Faust) Enrico Caruso / Marcel Journet, 1910Jacques OffenbachLe roi plaintif qui s'embarque (La Belle Hélène)Paris Philharmonic Chorus & Orchestra, 1952Ludwig van BeethovenMoonlight SonataSolomon, 1956Frédéric ChopinPiano Concerto No. 2Alfred Cortot, piano / John Barbirolli, conductor (1935)Felix Mendelssohn-BartholdyA Midsummer Night's DreamCleveland Orchestra, 1942Frédéric ChopinNocturne in C sharp Minor (No.20)Vladimir Ashkenazy