POPULARITY
Claude Debussys „Claire de lune” zählt zu den bekanntesten Werken der gesamten klassischen Musik. Da verwundert es nicht, dass es auch als „Sample“ äußerst beliebt ist.
Interpreten: Mela Guitar QuartetLabel: trptkEAN: 6096041298203Zum zehnjährigen Bestehen schenkt sich das britische Mela Guitar Quartet eine neue CD, auf der die vier Musikerinnen und Musiker mit Ouvertüren und Tänzen zu erleben sind. Michael Gmasz gratuliert ganz herzlich!2015 von Absolventen der Guidhall School of Music und der Royal Academy of Music gegründet, hat sich das Mela Gitarren Quartett in den vergangenen zehn Jahren als eines der herausragenden Ensembles seiner Art etabliert und feiert heuer sein 10-Jahresjubiläum mit einer neuen CD Einspielung. 2023 hat eine größere Umbesetzung stattgefunden, die nun einen qualitätvollen Schritt in die Zukunft erlaubt, und mit dem Gewinn des prestigeträchtigen Wettbewerbes der Guitar Foundation of America jüngst einen Höhepunkt gefeiert hat. Auf CD melden sich die Melas nun erstmals in neuer Besetzung ausschließlich mit Bearbeitungen von Ouvertüren und Tänzen, die ursprünglich für Orchester bzw. Klavier entstanden sind.Die Auswahl von Werken ist dabei genauso abwechslungsreich wie die Bearbeitung derselben. Das reicht von hochvirtuosen Arrangements wie der eröffnenden Ruslan und Ljudmilla Ouvertüre von Glinka oder Camille Saint-Saëns Danse Bacchanale aus der Oper Samson et Dalila bis hin zu sehr zarten und einfühlsamen Tönen und Klängen bei Debussys zwei Arabesken oder der Ouvertüre zu Humperdincks Hänsel und Gretel. Dazwischen wird mit Holst, Elgar, Ravel, Rachmaninow oder auch Joe Hisaishi getanzt. Hier wird Gitarrenensemblemusik auf allerhöchstem Niveau geboten, technisch brillant, mit allen Spielarten, die modernes „klassisches“ Gitarrenspiel kennt und musikalisch absolut überzeugend. Eine CD, die einfach Spaß macht! (mg)
Sie wurde in Paris geboren, ist 33 Jahre alt und spielt seit ihrem vierten Lebensjahr Klavier. Die französische Pianistin Eloïse Bella Kohn interessiert sich für Tanz und Literatur, spricht fließend Deutsch, hat neben Englisch Altgriechisch, Latein und Russisch gelernt und arbeitet fleißig an ihrem Hebräisch, sie scheint also ähnlich sprachbegabt wie musikbegeistert zu sein. Bachs "Kunst der Fuge" und Debussys "Préludes" hat sie in hoch gelobten Aufnahmen beim Label hänssler classic vorgelegt, und dort ist Ende August unter dem Titel "Parisienne" auch ihr jüngstes Album erschienen, mit einem sehr populären Werk, nämlich dem G-Dur- Klavierkonzert von Ravel, und einem nahezu unbekannten von Jules Massenet. Mit von der Partie: das Rundfunk-Sinfonieorchester Berlin unter Christoph Koncz. Oswald Beaujean hat es gehört.
Fuchs, Jörn Florian www.deutschlandfunk.de, Kultur heute
Debussys früheste erhaltene Kammermusikkomposition sorgte vor einigen Jahrzehnten für eine musikwissenschaftliche Sensation.
1902 vollendet Debussy seine einzige Oper. Zeitgleich entwickelt Sigmund Freud seine Psychoanalayse. Der Komponist erkundet das Unbewusste mit einer zukunftsweisenden Musik: Sein Klangstrom folgt einer Art Traumlogik und schmiegt sich eng an die Sprache. Von Sueverkruep.
Für manche ist es ein fernes Land: Die Kindheit. Wer sich zurückerinnern will, versucht es vielleicht mal mit Claude Debussys Klavierzyklus „Children's Corner“. Da erwartet einen eine Welt, die zu schade wäre, sie nur den Kindern zu überlassen.
Im Sommer 1903 beginnt Debussy mit der Arbeit. Aus der vagen Idee, «Orchesterstücke» zu komponieren werden drei sinfonische Skizzen. Das sind die verheissungsvollen Überschriften: 1. Mer belle aux îles sanguinaires (Ruhige See vor den Îles Sanguinaires), 2. Jeu de vagues (Spiel der Wellen), 3. Le vent fait danser la mer (Der Wind lässt das Meer tanzen) sowie der Gesamttitel «La Mer». Das Publikum in Paris erhoffte sich vielleicht eine Fortsetzung von Paul Gilsons gefeierter viersätziger Sinfonie «La Mer» (1890) mit programmatischen Stationen, die in ein entfesseltes Sturm-Finale münden. Debussy dürfte das Werk gehört haben und distanzierte sich gleichzeitig von den Programmmusiken seiner Zeit. Unter dem Pseudonym «Monsieur Croche» schrieb der Komponist ab 1901 Kritiken. Richard Strauss etwa denke in farbigen Bildern und scheine die Umrisse seiner Vorstellungen mit dem Orchester zu entwerfen. Das Resultat solcher Bemühungen sei «Metaphysik» statt Musik. Musik ist für Debussy «frei hervorsprudelnd», eine Kunst nach dem Mass der Elemente, des Windes, des Himmels, des Meers. Corinne Holtz diskutiert mit dem Musikwissenschafter Anselm Gerhard diese kanonisierte Sphärenmusik von 1905. Erstausstrahlung: 02.02.2022
„Enchantresses", Zauberinnen, oft singt Sandrine Piau solche Rollen, und zieht dabei mit ihrem ewig jungen Sopran ihre Hörer in den Bann. Gleich, ob mit barockem Repertoire, mit Mozartopern, als Melisande in Debussys "Pélleas" oder in Liederabenden: Sie durchdringt die Musik ganz mit den feinsten Gefühlsverästelungen, mal verträumt, zart, verspielt, dann wieder melancholisch, bissig, wütend und schneidend.
Werkeinführung für unterwegs: Kurz und knapp noch vor Konzertbeginn das Wichtigste über Debussys "La Mer" erfahren.
Vor dem Hintergrund der Greuel des 1. Weltkrieges komponierte Claude Debussy etwas, das nach seiner französischen Heimat klingen sollte. Eine Sonate für Violoncello, ganz Musique française und als ein Gegenentwurf zur klassisch-romantischen Sonatentradition aus Deutschland und Österreichischen gedacht.
«La Mer» von Claude Debussy entsteht im Burgund und beruht auf Erinnerungen an das Meer. Bild statt Abbild, Naturhaftes statt Kunsthaftes ist der Kern des berühmten wie missverstandenen Orchesterwerks von 1905. Eigentlich hätte er Seemann werden sollen. Nur die Zufälle des Lebens hätten ihn davon abgebracht, schreibt er einem Freund. Geblieben ist die Leidenschaft Claude Debussys für die Küsten des Atlantiks und die Brise am Mittelmeer. Im Sommer 1903, in der dörflichen Abgeschiedenheit des Burgunds, mit Weinbergen statt Steilküsten vor Augen, beginnt Debussy mit der Arbeit. Aus der vagen Idee, «Orchesterstücke» zu komponieren werden drei sinfonische Skizzen mit verheissungsvollen Überschriften: 1. Mer belle aux îles sanguinaires (Ruhige See vor den Îles Sanguinaires), 2. Jeu de vagues (Spiel der Wellen), 3. Le vent fait danser la mer (Der Wind lässt das Meer tanzen) sowie der Gesamttitel «La Mer». Das Publikum in Paris erhoffte sich vielleicht eine Fortsetzung von Paul Gilsons gefeierter viersätziger Sinfonie «La Mer» (1890) mit programmatischen Stationen, die in ein entfesseltes Sturm-Finale münden. Debussy dürfte das Werk gehört haben und distanzierte sich gleichzeitig von den Programmmusiken seiner Zeit. Unter dem Pseudonym ‘Monsieur Croche schrieb der Komponist ab 1901 Kritiken. Richard Strauss etwa denke in farbigen Bildern und scheine die Umrisse seiner Vorstellungen mit dem Orchester zu entwerfen. Das Resultat solcher Bemühungen sei «Metaphysik» statt Musik. Musik ist für Debussy «frei hervorsprudelnd», eine Kunst nach dem Mass der Elemente, des Windes, des Himmels, des Meers. Corinne Holtz diskutiert mit dem Musikwissenschafter Anselm Gerhard diese kanonisierte Sphärenmusik von 1905.
Die rätselhafte Handlung von Debussys "Pelléas et Mélisande" lässt sich kaum nacherzählen. Generalmusikdirektorin Joana Mallwitz sieht es deshalb auch positiv, dass sich die konzertante Premiere am Staatstheater Nürnberg nun ganz auf die Musik konzentriert.
Der Pianist Francesco Piemontesi erzählt, wie er die Coronazeit in seiner Doppelrolle als Musiker und Festivalmacher erlebt hat, wie Debussys eigene Aufnahmen sein Spiel beeinflusst haben und welche Qualitäten der Altmeister er in heutigen Aufnahmen vermisst. Er berichtet, wann er sich wie eine Fliege und wann wie eine Elster fühlt, warum er seine Programme am Konzerttag ohne Klavier durchspielt und warum Heinrich Schiff für ihn so wichtig war und Jordi Savall noch immer so wichtig ist.
I begyndelsen af året udnævnte vi Piekut til årets P2 talent - en titel han i den grad har levet op til med en række fine koncerter og tilmed initiativet til en helt ny festival. I aften kan du opleve den danske pianist med Schuberts klaversonate nr. 20 og Debussys præludier, bog II. Gustav Piekut, klaver. (Trommen, Hørsholm 9. november). Vært: Esben Tange. www.dr.dk/p2koncerten
Tag med til særkoncert på Oremandsgaard, der i år har koncentreret festivalen ned til denne ene koncert. Oplev solocellosonater af Bach, uddrag af Bent Sørensens strygetrio Gondole og Debussys strygekvartet i g-mol.Anna Agafia Egholm & Adam Koch Christensen, violin.Nicholas Algot Swensen, bratch.Jonathan Algot Swensen, cello.(Husflidskolen, Oremandsgaard 31. juli). Vært: Mathias Hammer. www.dr.dk/p2koncerten
Die drei symphonischen Skizzen komponierte Claude Debussy nicht am Meer, sondern während eines Aufenthalts in Burgund. Das Werk gilt als Inbegriff des musikalischen Impressionismus. Bei der Uraufführung wurde es zwiespältig aufgenommen. Heute ist „La Mer“ eines der meistgespielten Stücke Debussys im Konzertsaal. Blind verkostet von Christine Lemke-Matwey, Kai Luehrs-Kaiser und Andreas Göbel. Moderiert von Christian Detig.
Drei orchestrale Schlüsselwerke Debussys, interpretiert vom Orchester Les Siècles unter François-Xavier Roth, erschienen bei Harmonia Mundi. Die mit Darmsaiten bespannten Streichinstrumente von Les Siècles entwickeln einen unerhört seidigen Glanz, die Holzbläser fragile Schönheit. Meisterhafte Interpretationen einer schlicht grandiosen Musik.
Panelen förlorar sig i William Waltons bilder, imponeras av pianisten Paul Lewis Haydnsonater och sittdansar till en modern klassiker - Steve Reichs "Drumming". Och så hör vi ny musik om klimathotet. Veckans skivor: WALTON Violakonsert och orkesterverk av William Walton James Ehnes, viola BBC Symfoniorkester Edward Gardner, dirigent Chandos CHSA 5210 Betyg: 4 JOSEPH HAYDN - PAUL LEWIS Pianosonater nr 32, 40, 49, 50 Harmonia Mundi HMM 902371 Betyg: 5 BACH PRIVAT Vokal- och kammarmusik av Johann Sebastian Bach Sångare: Anna Lucia Richter, sopran, Georg Nigl, baryton Andreas Staier, cembalo Roel Dieltiens, cello Petra Müllejans, violin Alpha Classics ALPHA 241 Betyg: 4 STEVE REICH: DRUMMING Colin Currie Group, ensemble Synergy Vocals, sång Colin Currie Records CCR0001 Betyg: 5 Veckans val: Klimatmusik. Global uppvärmning och urblekta korallrev - hur låter klimathotet i den nutida musiken? Hanna Höglund gör nedslag bland flera tonsättare som gör musik med klimatkoppling. Referensen: Steve Reich - Drumming Panelen jämför klangfärgen i Steve Reichs egen inspelning från 1970-talet med Colin Currie Groups nytolkning. Magnus bästa: Musikrevyns programledare väljer sina favoriter i den aktuella skivutgivningen. Idag pianisten Friedrich Guldas inspelning av Debussys preludier.
Panelen rekommenderar Debussy som gåbort-present, gillar Albert Schnelzers förortssagor, blir oense om Vaughn Williams krigssymfonier och så möter vi den brittiske tonsättaren Mark-Anthony Turnage. Veckans skivor: VAUGHAN WILLIAMS Symfoni nr 5 och 6 Kungliga filharmoniska orkestern i Liverpool Andrew Manze, dirigent Onyx ONYX4155 Betyg: 4 DEBUSSY RAVEL STRING QUARTETS Stråkkvartetter av Claude Debussy och Maurice Ravel Jerusalemkvartetten Harmonia Mundi HMM902304 Betyg: 5 Veckans toppnotering och en totalfemma! BUXTEHUDE ABENDMUSIKEN Vokal- och instrumentalmusik av Dietrich Buxtehude Ensemble Masques, barockensemble Olivier Fortin, ensembleledare Vox Luminis, kör Lionel Meunier, kördirigent ALPHA 287 Betyg: 4 ALBERT SCHNELZER TALES FROM SUBURBIA Tales from Suburbia, Crazy Diamond, cellokonsert och Brain Damage, konsert för orkester Göteborgs symfoniorkester Benjamin Shwartz, dirigent Claes Gunnarsson, cello BIS-2313 SACD Betyg: 4 Referensen: Hur lät Debussys stråkkvartett för 50 år sedan? Vi jämför Jerusalemkvartettens aktuella inspelning med Via Nova-kvartettens inspelning från 1969, utgiven på Erato. Musikrevyn möter: Mark-Anthony Turnage. "Jag var rädd" När Mark-Anthony Turnages skolkamrater rankade fotbollsspelare poängsatte han tonsättare. Ohotad etta var Bach. I dag är brittiske Turnage en av vår tids mest eftersökta kompositörer och aktuell med cellokonserten "Maya" - ett partnerverk till Bachs första Brandenburgkonsert. Turnage har även gjort sig känd för sina operor "Anna Nicole" om skandalmodellen Anna Nicole Smith och "Coraline", baserad på Neil Gaimans bok. Efter mottagandet av den senare hamnade han dock i ett Twittergräl med en recensent och svor att aldrig mer skriva opera. Ett reportage av Sofia Nyblom. Andra i programmet nämnda eller rekommenderade inspelningar: Ebènekvartettens inspelning av Debussys stråkkvartett från 2008, utgiven av Virgin.
Rund um Debussys "La Mer" hat Yannick Nézet-Séguin ein Album zum flüssigen Element zusammengestellt; Brittens "Sea Interludes" und ein Werk des Kanadiers Pierre Mercure gehören auch dazu. Analytische Kraft, präzise Artikulation und federnde Energie gehen in Nézet-Séguins Interpretationen eine ideale Synthese ein, lobt Fridemann Leipold.
I programmet diskuteras pianomusik av Debussy med Steven Osborne, Tönnesen dirigerar Lully och Strauss, Mahlers 5a med Francois-Xavier Roth samt verk av Augusta Read Thomas. Johan väljer Mahler-7a. I panelen Alexander Freudenthal, David Björkman och Sofia Nyblom som tillsammans med programledaren Johan Korssell betygsätter följande skivor: CLAUDE DEBUSSY Pianoverk Steven Osborne, piano Hyperion CDA 68161 JEAN-BAPTISTE LULLY RICHARD STRAUSS Borgaren som adelsman Norska kammarorkestern Terje Tönnesen, violin och dirigent LAWO LWC 1143 GUSTAV MAHLER Symfoni nr 5 ciss-moll Gürzenich-Orchester, Köln Francois-Xavier Roth, dirigent Harmonia Mundi HMM 905285 AUGUSTA READ THOMAS Ritual Incantations m.m. Taipei symfoniorkester, Spektral Quartet, Allen Harrington, saxofon, Civitas-ensemblen m.fl. Nimbus Alliance NI 6355 Johans val Johan väljer och spelar valda delar ur ett album med Mahlers sjunde symfoni framförd av Concertgebouw-orkestern, Amsterdam och ledd av Mariss Jansons. Inspelad på skivmärket RCO Live. Referensen - Mahler Johan jämför med och refererar till en inspelning av Mahlers femte symfoni med Wiens filharmoniker ledd av Leonard Bernstein och inspelad 1987 på skivmärket DGG. Andra i programmet nämnda eller rekommenderade inspelningar: Debussys pianomusik med Pascal Rogé på skivmärke Onyx Classics; Marc-André Hamelin på Hyperion samt en alldeles nyutkommen inspelning med Daniel Barenboim på DGG. Mahlers femte symfoni med Wiens filharmoniker dirigerad av Leonard Bernstein på DGG (Referensen); New Philharmonia Orchestra, London under John Barbirolli på EMI samt med Concertgebouw-orkestern ledd av Riccardo Chailly på Decca. Svepet Johan sveper över en inspelning i BBC Music Magazine som innehåller Bernsteins Violinkonsert, "Serenad" samt baletten Facsimile. Violinisten Anne Akiko Meyers spelar tillsammans med BBCs skotska symfoniorkester under Ilan Volkov.
Barrie Kosky, der sich zuletzt an der Komischen Oper Berlin der Wiederentdeckung verfemter Operettenkomponisten der 20er Jahre verschrieben hat, wartete nun mit einem Kontrastprogramm auf: "Pelléas et Mélisande", Debussys einzige Oper - ein tragisches, ganz nach innen gekehrtes Stück.
Ormen är solodansaren Virpi Pahkinens kraftdjur. Bildkonstnären Charlotte Bergmann Johansen tävlar i samkönad dans. DJ'n och skådespelaren Sverrir Gudnason fascineras av kultartisten Daniel Johnston. Det tredje programmet i serien Klang! har undertiteln Att simma med vattenanakondan. Vattenanakondan är en av jordens längsta ormtyper. Den kan bli närmare tio meter lång, väga upp till 250 kilo och lever i regnskogarna i Sydamerika. Anakondan är inte giftig, utan den stryper sina byten till döds. Honor är betydligt längre än hannar. Så står det i olika uppslagsverk. Ormen är solodansaren och koreografen Virpi Pahkinens kraftdjur. I programmet definierar hon orm-myten. Hon ritar tidskartor för kompositörer. Virpi Pahkinen växte upp i Jyväskylä i norra Finland, studerade piano vid konservatoriet i Helsingfors och koreografi vid Danshögskolan i Stockholm. Hon har ett starkt personligt och intensivt rörelsespråk. Hennes inspirationskällor är till viss del mysticism och österländsk religion vilket ofta återspeglas i hennes föreställningar. Hon älskar moll, fem åttondelstakt och Debussys drömmande klanger. För Pahkinen är de feta klangerna från elektronika ett renande bad. Ur recensionerna: När Virpi Pahkinen dansar måtte även gudarna hålla andan, förbluffade över att en mänsklig varelse så magiskt kan inkarnera deras like. Hennes lemmar ritar snabba kalligrafiska penseldrag i luften med kontroll över varje muskelfiber. Klicka här för att komma till Virpi Pahkinens hemsida: http://www.pahkinen.com/ Bildkonstnären Charlotte Bergmann Johansen använder mormor, dansklänningar och musik i sina installationer. Hon har tävlat i dans sedan hon var liten flicka. Nu dansar hon samkönad dans. -Det är häftigt att dansa. Man rör sig på ett annat sätt än i vardagen. Det är ett samarbete med partnern där minsta rörelse kan bli ödesdiger. Det är både tekniskt och musikaliskt. -När jag dansar man i tango lyssnar jag till musiken. Många av rörelserna skall tajmas direkt till musiken. När jag dansar kvinna i tango, däremot, lyssnar jag inte i första hand till musiken utan till de impulser som kommer från mannen. Det är små rörelser som indikerar att jag nu skall vända eller nu gör vi en fivestep där jag skall ut och runt och upp och ner och vända huvudet. Då hamnar musiken i bakgrunden. Klicka här för att komma till Charlotte Bergmann Johansens hemsida och videon till performance Karen og Else: www.charlottebergmannjohansen.dk Skådespelaren Sverrir Gudnason jobbar även som klubb-DJ, men föredrar musik från hjärtat. Han upplever lyckokänslor framför sitt dansande publikhav. Att vara Dj med countrymusiken som central plattform kan det jämföras med att simma med vattenanakondan i denna elektronikans tidevarv? - Countryartister har ett krav på sig att vara väldigt känslosamma samtidigt väldigt macho. De sjunger om alkohol och vapen samtidigt som de gör det med gråten i halsen, skrattar Sverrir. Sverrir Gudnason har en förkärlek för amerikanske kultlåtskrivaren Daniel Johnston, vars sånger ofta är smärtsamt direkta och självbiografiska. Vissa teman återkommer gång på gång, speciellt hans obesvarade kärlek till en kvinna vid namn Laurie Allen. Daniel Johnston är bipolär. Sverrir Gudnason spelar tennisesset Björn Borg i en ny långfilm, som har premiär hösten 2017. Spellista: Santa Maria (Del Buen Ayre) PHILIPPE COHEN-SOLAL, EDUARDO MAKAROFF, CHRISTOPH H MÜLLER QUEREMOS PAZ GOTAN PROJECT LA REVANCHA DEL TANGO YA BASTA YAB 013 CD Meretseger - Hon som älskar tystnad (komponerad till Virpi Pahkinen) Roger Ludvigsen Privat inspelning Outgiven Sepia longa, aspectus brevis (komponerad till Virpi Pahkinen) Gunnar Idenstam, orgel Privat inspelning Outgiven Turbulent, soundtrack Sussan Deyhim, sång Från Shirin Neshats film Turbulent Kalagni (komponerad till Virpi Pahkinen) Sussan Deyhim, sång Privat inspelning Outgiven Prélude A L'Apres-Midi D'Un Faune (Förspel till En fauns eftermiddag) Claude Debussy Claudio Abbado | Berliner Philharmoniker | Emmanuel Pahud Debussy: Pelleas et Melisande DG 289 471 332-2 Santa Maria (Del Buen Ayre) PHILIPPE COHEN-SOLAL, EDUARDO MAKAROFF, CHRISTOPH H MÜLLER QUEREMOS PAZ GOTAN PROJECT LA REVANCHA DEL TANGO YA BASTA YAB 013 CD Fascination Nat "King" Cole Nat "King" Cole, sång m fl. Sings the Great Songs!/Thank You, Pretty Baby EMI Gold Imports Sukiyaki Rokusuke Ei och Hachidai Nakamura Kyu Sakamoto, sång m fl A collection of 20 best Quick Step Dancelife Practice Waltz Chris Craker Chris Craker, producent The London Ballroon Dance Band Paloma Blanca/Sig Mig Lille Inger/Vi Blæser Højt Og Flot På Sure Miner Johnny Reimar Johnny Reimar m fl. Party 2 (Disc 2) Phillips 546 826-2 Lately, I've Been Crying Over You Sverrir Gudnason Sverrir Gudnason, sång, gitarr. Upp Till Kamp RAZZIA063 Leaving Green Sleeves Leonard Cohen Leonard Cohen, sång m fl New Skin For The Old Ceremony Sony Waiting Round To Die Townes Van Zandt Townes Van Zandt, sång m fl Townes Van Zandt Fat Possum Dont let the sun go down on your grievances Daniel Johnston Daniel Johnston, sång och orgel Welcome To My World High Wire Music
I programmet diskuteras violinsonater med Ehnes och Armstrong, pianokonserter av Medtner och Rachmaninov samt Alban Bergs Wozzeck med Hans Graf på pulten. Hanna Höglund har valt galenskap som tema. I panelen Camilla Lundberg, Rainer Clute och Tithi Hahn som tillsammans med programledaren Johan Korssell betygsätter följande skivor: ELGAR DEBUSSY - RESPIGHI Violinsonater James Ehnes, violin Andrew Armstrong, piano Onyx ONYX 4159 MEDTNER RACHMANINOV Pianokonserter Marc-André Hamelin, piano Londons filharmoniker Vladimir Jurowski, dirigent Hyperion CDA 68145 Referensen Johan jämför med och refererar till en inspelning av Rachmaninovs tredje pianokonsert med pianisten Martha Argerich tillsammans med Berlin-radions symfoniorkester ledda av Riccardo Chailly och inspelad på Philips. ALBAN BERG Wozzeck Roman Trekel, baryton, Anne Schwanewilms, sopran, m.fl. Houstons symfoniorkester Hans Graf, dirigent Naxos 8.660390-91 Referensen Johan jämför med och refererar till en inspelning där Wozzecks roll sjungs av Dietrich Fischer-Dieskau och Marie görs av Evelyn Lear. Vidare hörs kör och orkester från Deutsche Oper och allt leds av Karl Böhm. Inspelningen gjordes 1965 på DG. Hannas val Hanna Höglund väljer ur två album med tema galenskap i musiken. Vi hör valda delar ur Tales of Sound and Fury med Camerata Nordica och Terje Tönnesen, dirigent och violin, Karin Dahlberg, sopran, m fl. inspelad på Bis samt ur The Raven av Toshio Hosokawa med Charlotte Hellekant, mezzosopran, United Instruments of Lucilin och dirigenten Kentaro Kawase. Inspelad på Naxos. Andra i programmet nämnda eller rekommenderade inspelningar: Nikolai Medtners stycke Skazka (Saga) Rachmaninovs tredje pianokonsert med Grigorij Sokolov och BBCs filharmoniker, Manchester ledda av Yan-Pascal Tortelier på DG. Debussys violinsonat med violinisten Joseph Szigety och Béla Bartók vid flygeln, inspelad på Vanguard Classics. Elgars violinsonat med violinisten Daniel Hope och pianisten Simon Mulligan på Nimbus. Alban Bergs Wozzeck med solister, Wiens filharmoniker och Statsoperas kör under ledning av Claudio Abbado på DG samt med solister, Paris-operans kör och orkester dirigerade av Pierre Boulez på CBS. Svepet Johan sveper över en box innehållande 9 CD med Bruckners nio symfonier där Daniel Barenboim står på pulten framför Staatskapelle Berlin. Utgiven på DG.
Kom tæt på lyden og bliv klogere på lige netop det, der kendetegner Debussys musik. Tilrettelæggelse: Svend Rastrup Andersen.
I det femte avsnittet av Operans podcast Opodd får vi följa med bakom kulisserna i arbetet med Debussys gåtfulla mästerverk Pelléas & Mélisande i regi av Keith Warner. Vi får träffa sopranen Kerstin Avemo som gör rollen som den hemlighetsfulla Mélisande samt scenografen Ashley Martin-Davis som tillsammans med regissören skapat ett suggestivt och futuristiskt landskap. Håret har alltid haft en stark symbolisk betydelse och så även i denna opera. Cecilia Wallquist, intendent på Nordiska museet berättar mer om detta. Pelléas & Mélisande har premiär den 19 mars på Kungliga Operan. Opodden är ett samarbete mellan Operan och produktionsbolaget Munck. Programmet leds av kulturjournalisten Sofia Nyblom.
Den tyske pianisten Walter Gieseking tillbringade en stor del av sin barndom i södra Frankrike och Italien. Från fyra års ålder började han spela piano, men fick regelbunden undervisning först långt senare. När Gieseking var 20 år spelade han Beethovens pianosonater i en konsertserie och hans Berlindebut 1920 var så framgångsrik att han stannade i staden för att ge ytterligare sju konserter. Redan här märktes hans raffinerade spel i Debussys och Ravels pianomusik. Så följde en intensiv internationell karriär. Han spelade in Mozarts, Ravels och Debussys pianomusik. Debussyinspelningarna är hans mest bestående arv. Mer information på sverigesradio.se/p2
Den tyske pianisten Walter Gieseking tillbringade en stor del av sin barndom i södra Frankrike och Italien. Från fyra års ålder började han spela piano, men fick regelbunden undervisning först långt senare. När Gieseking var 20 år spelade han Beethovens pianosonater i en konsertserie och hans Berlindebut 1920 var så framgångsrik att han stannade i staden för att ge ytterligare sju konserter. Redan här märktes hans raffinerade spel i Debussys och Ravels pianomusik. Så följde en intensiv internationell karriär. Han spelade in Mozarts, Ravels och Debussys pianomusik. Debussyinspelningarna är hans mest bestående arv. Mer information på sverigesradio.se/p2
Den tyske pianisten Walter Gieseking tillbringade en stor del av sin barndom i södra Frankrike och Italien. Från fyra års ålder började han spela piano, men fick regelbunden undervisning först långt senare. När Gieseking var 20 år spelade han Beethovens pianosonater i en konsertserie och hans Berlindebut 1920 var så framgångsrik att han stannade i staden för att ge ytterligare sju konserter. Redan här märktes hans raffinerade spel i Debussys och Ravels pianomusik. Så följde en intensiv internationell karriär. Han spelade in Mozarts, Ravels och Debussys pianomusik. Debussyinspelningarna är hans mest bestående arv. Mer information på sverigesradio.se/p2
Den tyske pianisten Walter Gieseking tillbringade en stor del av sin barndom i södra Frankrike och Italien. Från fyra års ålder började han spela piano, men fick regelbunden undervisning först långt senare. När Gieseking var 20 år spelade han Beethovens pianosonater i en konsertserie och hans Berlindebut 1920 var så framgångsrik att han stannade i staden för att ge ytterligare sju konserter. Redan här märktes hans raffinerade spel i Debussys och Ravels pianomusik. Så följde en intensiv internationell karriär. Han spelade in Mozarts, Ravels och Debussys pianomusik. Debussyinspelningarna är hans mest bestående arv. Mer information på sverigesradio.se/p2
Klang! 3 I vilken tonart klingar en romanfigur? Hur låter ett bildkonstverk? Vilken efterklang har en misshandelsscen i en film? Det tredje programmet i serien Klang! har undertiteln Att simma med vattenanakondan. Ormen är solodansaren och koreografen Virpi Pahkinens kraftdjur. Hon ritar tidskartor för kompositörer. Hon älskar moll, fem åttondelstakt och Debussys drömmande klanger. För Pahkinen är de feta klangerna från elektronika ett renande bad. Bildkonstnären Charlotte Bergmann Johansen har tävlat i dans sedan hon var liten flicka. I sina installationer använder hon mormor, dansklänningar och musik. Skådespelaren Sverrir Gudnason jobbar även som klubb-DJ, men föredrar musik från hjärtat. Hans specialité är manliga artister som sjunger om förlorad kärlek och Sverrir Gudnason upplever lyckokänslor framför sitt dansande publikhav. Producent, manus och produktion: Birgitta Tollan.
Kristin Amme und Silvan Pollozek sprechen mit Carolin Widmann über Debussys letztes Werk