Podcasts about tendensen

I dagens episode av Ukrainapodden tar Jørn og Tormod for seg utviklingen langs frontlinjen over helgen. Der har Ukraina gjennomført flere motangrep og gjenerobret litt land. Tendensen er likevel klar: Det er Russland som har initiativet og rykker fram, men det går saktere enn tidligere. See omnystudio.com/listener for privacy information.

I løbet af 2025 vil andelen af regeringer med nationalister og populister stige til omkring en tredjedel af EU's 27 medlemslande. Tendensen påvirker også næste måneds tyske valg, hvor det yderste højre omfavner Donald Trump. Podcasten fra Bruxelles analyserer udviklingen.Vært og tilrettelægger: Thomas Lauritzen, Altingets Europa-analytiker.Medvært: Rikke Albrechtsen, Altingets EU-redaktør.Producer: Clara Vestergaard Lausen, podcastassistent. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi upplever nu den värsta nivån av terror i världen sedan 2017. Tendensen är särskilt oroande i Sahelregionen i centrala Afrika, där en dramatisk ökning av terrordåd sker. Islamister står för merparten av våldet. Detta är den första texten i en artikelserie om jihadismen. Av Henrik Höjer Inläsare: Staffan Dopping

Landmænd kan nogle steder tjene over dobbelt så meget ved at udleje landbrugsjord til private solcellefirmaer frem for til almindelig landbrugsproduktion. Men det giver ikke nødvendigvis mening at opføre så mange solcelleparker mener professor. Kirke omdanner 11 hektar landbrugsjord til natur og så skal vi runde valget til viceformandsposten i Landbrug & Fødevarer.

Värde är ett föränderligt och förunderligt ting. Flera kreativa yrken hotas tas över av AI, vilket får Boel Gerell att tänka tillbaka på rörposteran när grafikerna dominerade i tidningshuset. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.När jag först började arbeta som journalist på en dagstidning skrev jag mina texter på en stor slamrande, röd elskrivmaskin. Matsedlar kallades pappersarken som singlade ut ur valsen. Tillsammans med fotografens bilder och redigerarens skiss för tidningssidan rullades arken ihop och placerades i en kapsel som sändes iväg med rörposten. Kommen så långt i nostalgin avbryts jag av äldsta tonårsdottern som ofta konstaterar att hon själv är lastgammal, jämnårig med smartphonen.­–Alltså, rörpost? Vad är detta? Kunde man inte mejla texten?Nej, det kunde man faktiskt inte. Sent 1980-tal var rörpost fortfarande det snabbaste sättet att skicka handlingar inom tidningshuset. Från röret i väggen susade det som från ett hav i storm och kikade man ner i hålet kunde man ibland skymta näven som greppade kapseln och förde den vidare i systemet.Handen tillhörde en av grafikerna som regerade på bottenvåningen tillsammans med tryckpressen. Här sattes tidningssidorna med redigerarens skiss som underlag. Funkade allt som det skulle var det tyst, men då och då hördes tunga steg i trappan och dörren till redaktionen slogs upp. In trädde den fruktade sätterichefen som med självklar auktoritet läxade upp den som gjort fel. Relationen var kärv men hjärtlig och det var ingen tvekan om maktfördelningen.Vid journalisternas fikabord muttrades det i smyg om grafikernas löner, som påstods vara långt högre än våra. Dessutom hade Grafiska Fackförbundet redan 1974 försäkrat sig om ett särskilt avtal angående ny teknik, där grafikerna garanterades omskolning och fortsatt anställning även om tekniken utvecklades. När avtalet skulle omförhandlas 1986 satte sig arbetsgivarna på tvären men fick ge sig efter bara en dags strejk. I ett slag blev det tydligt hur beroende förlags- och tidningsbranschen var av denna länk i kedjan. Eller som Olof Palme konstaterade redan i ett tal 1972:”Det är inte bara den fackliga traditionen som ger de grafiska förbunden en särställning, utan också det faktum att er verksamhet är direkt förbunden med demokratins livsvillkor. Ni företräder de yrkeskårer förutan vilka det fria ordet och den fria tanken lätt skulle bli tomma begrepp. Ni är direkt och i egentlig mening demokratins arbetare.”Men när förändringens vindar ven genom rörposten och digitaliseringen av trycktekniken var ett faktum förlorade grafikerna över en natt sin maktposition och var inte längre oumbärliga. Tvärtom skulle de nu genom sitt framsynta avtal omskolas och blev bland annat redigerare. En del saknade tyvärr fallenhet för det nya yrket och krympte ihop på skrivbordsstolarna, när kunskap och självrespekt förvärvad under decenniers slit på bottenvåningen inte var värd mycket ett par trappor upp.På de här människorna tänker jag när jag funderar över relationen mellan pris och värde. I kraft av sin position hade Grafiska Fackförbundet förhandlat fram goda löner till sina medlemmar, villkor som följde med omskolningen och spädde på irritationen från de sämre betalda journalistkollegorna. Det som en gång varit ett skäligt pris att betala var med ens orimligt eftersom köparen – det vill säga tidningskoncernen - inte längre hade samma behov av varan.Att uttrycka sig så här, att tala om människor som ”varor” är naturligtvis stötande. Ändå är det enligt samma princip om tillgång och efterfrågan arbetsmarknaden fungerar i dag när artificiell intelligens – så kallad AI – ifrågasätter värdet av våra tjänster. Yrken som nyss tycktes omistliga – översättare, ekonomiassistent, statistiker för att inte tala om skribent och författare – sägs snart behändigt kunna ersättas av ett AI-verktyg.Med viss bävan har jag följt utvecklingen och med ett hest skrockande av lättnad har jag tagit del av AI-genererad text i genrer som jag själv tycker mig behärska. En recension eller en essä skriven med hjälp AI är fortfarande en rätt usel produkt men jag är inte dummare än att jag förstår att detta bara är början. Dessutom, hur väsentlig är egentligen förmågan att sy ihop en essä eller en recension i dagens kulturlandskap? I en tid när kritik i allt högre grad ersätts av tipslistor kan en AI-generad text mycket väl duga gott.Tendensen att övervärdera den egna betydelsen har något hjärtskärande över sig, eftersom vi alla förr eller senare blir passé. Kunskap förlorar blixtsnabbt sitt bäst-före-datum och till synes solida positioner blir perifera när perspektivet vrids ett snäpp. Söker jag på titeln ”typograf” sägs det att kunskap om yrket fortfarande kan behövas, men på rikets museer och på samma plats kommer vi med största säkerhet snart återfinna själva papperstidningen. På ett liknande vis har en lång rad produkter som nyss var självklara förvandlats till kuriosa som minner om värderingar och behov vi inte längre har.När Olof Palme 1972 talade om grafikerna som garant för ”demokratins livsvillkor” utgick han från en verklighet där papperstidningar och tryckta böcker utgjorde de givna kanalerna för det skrivna ordet. I dag är medier som dessa allt mer marginella i ett landskap där var och en har tillgång till sin egen megafon. Om demokratin på köpet ökat eller minskat är en annan fråga.På samma vis som mina döttrar har svårt att tänka sig ett drägligt liv utan en smartphone, ses nya produkter i dag som oundgängliga. I boken ”Varors värde” från 2023 närmar sig ekonomihistorikerna Daniel Berg och Rasmus Fleischer problematiken kring hur levnadsstandarden ska kunna jämföras över tid, när varorna vi anser att vi behöver förändrats så radikalt som de gjort under det senaste seklet.Med utgångspunkt i beräkningen av konsumentprisindex – så kallad KPI – har Berg och Fleischer granskat kriterierna för vad som anses vara skälig levnadsstandard. Högst konkret i form av definitionen av en matvaras värde, som initialt bestämdes av dess kalorihalt – ju fetare desto bättre - för att senare övergå i en mer komplex och subjektiv värdering av matens kvalitet. Var köttet ovanligt gott eller var det främst fett? Och behöver en falukorv överhuvudtaget innehålla kött för att kallas korv? Kanske är en vegetarisk falukorv en likvärdig produkt?Bakom tabellerna anas skuggorna av människorna, snarlika oss själva men med andra mål och preferenser. För kvinnan i kristidens Sverige är koffeinfritt kaffe och vegetarisk korv inget annat en beklaglig nödlösning, medan samma produkter anses värda att betala extra för några decennier senare, i hipstergenerationens tid.Och jag tänker på vårt digitaliserade samhälle och liten vi har till att nätet bär oss föralltid. Vad händer om det trots allt brister? Vilket värde har den dyraste smartphonen på marknaden, utan någon uppkoppling? Vilket pris sätter vi på förmågan att kunna konstruera och hantera den? Kanske är det i en obestämd framtid inte alls den tekniska spetskompetensen som kommer att visa sig vara oumbärlig för vår överlevnad, utan helt andra, halvt bortglömda kunskaper om kommunikation och hushållning. LitteraturDaniel Berg, Rasmus Fleischer – Varors värde. Kvalitetsvärderingar i konsumentprisindex under 1900-talet, Daidalos (2023)

Den private børnepasning er under hastig forandring. Private børnepasningsbureauer skyder op og har særligt vind i sejlene i de større byer. Flere og flere forældre er parat til at betale op mod 80.000 kr. for at få et bureau til at finde den helt rigtige børnepasser, som eksempelvis kan passe barnet om natten, så forældrene kan få en hel nats søvn. Man kan også tage børnepasseren med på ferie, så forældrene kan få slappet af. I indre København er der nu en drop-in-institution på vej, hvor forældre kan få børnene passet i op til 10 timer om dagen. Specielt i København er der stor efterspørgsel på børnepasning på fuld tid, mens forældrene tålmodigt venter på en ledig plads i den ønskede daginstitution. Tendensen chokerer professor, forfatter og børneforsker Ole Henrik Hansen. Hvad betyder det for børnene, at flere forældre ønsker mere hjælp til pasning? Hvor går grænsen mellem pasning og for megen pasning? Gæst: Ole Henrik Hansen, professor i småbørnspædagogik Vært: Jacob Grosen Tilrettelæggelse: Pernille Skytte og Mathias Bonde Klip og produktion: Julie Lindhardt Høimark Der er lånt klip fra DRSee omnystudio.com/listener for privacy information.

Kender du det at skifte mening? Tendensen er, at det kan være svært. Og det er meget godt, for det giver os lidt ro på at have ret, men det betyder også, at vi sidder fast og ikke vil tage ny data ind. I en sådan fastlåst situation, hvor ny data ikke gør en forskel, der kan følelserne frygt og håb få handling på. Frygt er effektivt til at få os til at bevæge os væk fra noget og håb til at få os til at gøre noget. Referencer:HiddenBrain: I'm Right, You're Wrong (podcastvært Shankar Vedantam med gæst Tali Sharot) https://hiddenbrain.org/podcast/im-right-youre-wrong/Musik: Yuiliana Wijaya fra  https://www.yulianamusicstudio.com

I dagsläget är ryssarna på defensiven i Ukrainakriget, men de mänskliga lidandena når oss via sociala medier och tv. Med förfäran kan vi konstatera att kriget i Ukraina slår hårt mot civilbefolkningen. Brott mot krigets lagar och massmord på civila är ett faktum.Den svaga ryska insatsen går att förklara med den bristande logistiken. Ett modernt krig med pansarfordon kräver en ständig tillförsel av drivmedel och ammunition. De långa stillastående ryska fordonskolonnerna norr om Kiev tyder på ett sammanbrott i underhållet. Soldaterna behöver dessutom förnödenheter och möjlighet till vila.I detta avsnitt av Militärhistoriepodden fångar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved upp sitt första avsnitt om kriget i Ukraina. Utgångspunkten är att försöka förstå vad som pågår trots den knapphändiga informationen och det sofistikerade propagandakrig som utkämpas mellan Ukraina och Ryssland. Tendensen är att kriget håller på att vända till ukrainarnas fördel, men är det verkligen så?Den 24 februari 2022 inledde Ryssland ett anfallskrig utan krigsförklaring mot sitt grannland Ukraina. Få vågade tro att ukrainarna skulle kunna stå emot. Mirakulöst hejdades de ryska anfallskolonnerna. Vi har nu i september upplevt hur ukrainarna dessutom återtagit en del av de områden ryssarna ockuperade de inledande veckorna av kriget. Kriget förefaller ha kostat ryssarna minst 15 000 i stupade.Inget av detta verkar ryssarna ha kunnat lösa tillfredsställande. En nyckelfaktor i krigets inledning var att Antonov-flygplatsen utanför Kiev aldrig riktigt kunde användas för införsel av underhåll och förstärkningar. Ryssarna tog visserligen flygplatsen så småningom, men efter hårda strider och den kom aldrig att fylla den funktion som ryssarna hade planerat.En annan faktor är den ryska ledningens brister och de ryska soldaternas bristande stridsmoral. Inga krig kan vinnas med dålig ledning, initiativlöshet och dåligt motiverade soldater. Putins försök att genom delmobilisering tillföra armén nya soldater kan mycket väl baktända. Protesterna kan öka och missnöjet växa hos en befolkning som hittills likgiltigt har accepterat regimens propaganda även om man sannolikt inte tror på det som basuneras ut av de ryska regimkontrollerade medierna.Kärnvapenhoten från ryska sida kastar sin skugga över konflikten. Kan Putin verkligen vara så galen att han sätter in taktiska kärnvapen? Och hur reagerar västvärlden på det om det blir verklighet? Mycket står skrivet i framtiden.Bild: Ryska vapen som förstördes i det andra slaget vid Sviatohirsk den 1 oktober 2022, Ukrainas inrikesministerium, Wiki Media Commons.Lyssna också på Ukrainakriget 2022 – när historien vänder.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Der er kun en uge til, det vigtige delstatsvalg i USA finder sted. Tendensen den seneste tid viser, at Republikanerne klarer sig bedst, og har mulighed for at "flippe" både Senatet og Repræsentanternes Hus. Det vil være en stor sejr for dem, og omvendt et stort nederlag for Joe Biden. Vi dykker ned i udviklingen - dine værter er som sædvanligt chefredaktør Anders Agner og medvært Thomas Jorsal.

ALT FOR LÆKKERT AFSNIT- JEG ELSKER JOAN MALA og hendes musik og jeg ved, at du også vil elske lyden, åh hvilken lyd i dag- hvor musiker Joan Mala hænger ud og connecter i min stue- hvor hun jo egentlig har været en trillion gange, fordi hun er min GO-TO-playliste, men det er første gang hun er her i fysisk form. Og det er hun for at tale til DIG om nogenlunde disse emner: - Den musikalske og personligt udviklende proces, hun har været igennem (spoiler alert, hun har også udgivet under "Joan Westgate") - Vendepunkter der skræller det væk, der ikke er i integritet  - Hvad sætningen "if it is not a hell yes, it is a no" egentlig VIL os - Lever du det liv, du ønsker at leve? - Hvad det vil sige at væve verdener  - Hvordan sangene selv har noget de vil os (og Joan) - PLEASER syndromet - Kanalisering af sange/hvordan Joan lytter sig til sangene - Lille barn, alt du nogensinde har ønsket har været kærlighed og kærlighed alene - Tårer, at blive renset og forløst gennem gråd - Hvordan man kan invitere ressourcer ind, når det føles som om man er uværdig - At have hele sig selv med - SÅRBARHED der viser sig uanset om man tillader det eller ej, men det kan anbefales at vise den frem - At vælge sit publikum vs tendensen til at ville tilgodese alle - Tendensen til at beskytte sit hjerte - Musikken som en kobling mellem indre og ydre verden - At komme ned i chakraerne, naturen, jorden og en skurvogn LYT TIL JOAN HER: https://open.spotify.com/artist/7BsQSdcs0GtKnYONanUTia ANBEFALER VIRKELIG og jeg har lige oversat en bid her fra EN AF mine yndlingsnumre af Joan Mala: "Hvis du har holdt dig selv tilbage alt for længe Lad dit hjerte åbne hvis du har holdt dig selv tilbage alt for længe spred dine vinger og lad os flyve ind i livet, livet, livet det er vores tid, tid, tid, tid Hvis du har holdt dig selv for alt for længe må dine dybe sandheder tændes hvis du har holdt dig selv tilbage alt for længe lad os gå frem side om side ind i livet det er vores tid LAD DIT HJERTE åbne på vidt gab lad dit hjerte gå op ind i livet  det er vores tid" men jeg tror altså at min all time favorit er "I am Savage" - hvad er din yndlings Joan Mala sang?  PS tjek for fanfoto https://www.instagram.com/lydenafetbedreliv/

(01:30) Dronning Elizabeth har styrket hele Corgi-miljøet ved at have haft over 30 corgier gennem sin tid som dronning. Gæster: Jax og Vigga, hunde og Anne Mette Abildtrup, Menig bestyrelsesmedlem af Specialkennelklubben Welsh Corgi Klubben. (14:52) Den nu afdøde filminstruktør Jean-Luc Godard, 91 år, har været en direkte inspirationskilde for mange, grænsesøgende filminstruktører. Herhjemme Lars Von Trier og i udlandet Martin Scorsese og Quentin Tarantino. Gæster: Niels Frid Nielsen, journalist og kulturkommentator. (24:18) Parfume, smykker og musik - antikkens statuer blev præsenteret med fuld blæs på, og så lignede rigtige, levende mennesker, viser nyere forskning. I torsdags præsenterede Glyptoteket for første gang en forestilling, hvor man kan opleve statuerne, som de blev det i antikkens Rom for 2.500 år siden. Gæster: Cecilie Brøns, en af verdens førende forskere i den sanselige oplevelse af antik skulptur, klassisk arkæolog, museumsinspektør på Ny Carlsberg Glyptotek i København og Peter Albrechtsen, tonemester. (34:02) Gammel musik hitter stort her i tiden: I toppen af Hitlisten.nu ligger en ny udgave af kæmpehittet I'm Blue, og det sidste år har megahits fra fx Infernal og Thomas Helmig fået en tur mere på hitlisterne. Tendensen dyrker vores trang til nostalgi og er nemme penge. Men det gør ikke så meget, så længe numrene er gode. Gæster: Mathias Buch Jensen, musikredaktør, P3 og Mathias Holsaae, DJ og producer, LittGloss.See omnystudio.com/listener for privacy information.

(01:56) Den nu afdøde filminstruktør Jean-Luc Godard, 91 år, har været en direkte inspirationskilde for mange, særligt grænsesøgende filminstruktører. Herhjemme Lars Von Trier og i udlandet Martin Scorsese og Quentin Tarantino. Gæst: Niels Frid Nielsen, journalist og kulturkommentator. (12:08) Gammel musik på nye musikflasker: I toppen af Hitlisten.nu ligger en ny udgave af kæmpehittet I'm Blue, og det sidste år har megahits fra fx Infernal og Thomas Helmig fået en tur mere på hitlisterne. Tendensen dyrker vores trang til nostalgi og er nemme penge. Men det gør ikke så meget, så længe numrene er gode. Gæster: Mathias Buch Jensen, musikredaktør, P3 og Mathias Holsaae, DJ og producer, LittGloss. (34:08) For 25 år siden skrev Jens Andersen en biografi om Tove Ditlevsen, i dag udgiver han én igen! Det har han gjort, fordi tiden har ændret sig så meget, at der er brug for et nyt og mere moderne portræt af forfatteren. Gæster: Jens Andersen, forfatter. (45:03) ”Giv os diamanterne tilbage og jeg vil lade som om jeg er ked af det” lød det blandt flere negative kommentarer møntet på kolonialismen kort efter, at det torsdag blev meldt ud, at Dronning Elizabeth var død. Og blandt de 15 lande, der har haft Dronning Elizabeth, som deres formelle statsoverhoved, finder man flere, som gerne vil bruges dronningens død som anledning til at sige ”tak for denne gang” og blive republikker. Gæst: Christian Damm Pedersen, historiker, SDU. Vært: Maja Hald. Tilrettelagt af: Esben Lund og Lene Grønborg Poulsen.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Her er samlet det bedste fra uge 25. (1:22) Det Internationale Svømmeforbund vil oprette en ny kategori til transkønnede, og Det Internationale Rugby Forbund vil udelukke transkønnede fra kvindekategorien. Debatten om transkønnede i sport er fyldt med dilemmaer, for på den ene side vil vi gerne være inkluderende, og på den anden side vil vi gerne have fairness i sport. Her bliver vi konfronteret med, at vores logik ikke holder vand, for begge ting kan ikke lade sig gøre på samme tid. Gæster: Rikke Rønholt Albertsen, tidligere atletikudøver på eliteniveau, bestyrelsesmedlem i Danmarks Idrætsforbund og Christian Bigom, formand for organisationen Pan Idræt. (17:33) I sidste uge afleverede Belgien Patrice Lumumbas guldtand tilbage til DR Congo. Tendensen med tilbagelevering af artikler fra kolonial tid er kompliceret, fordi mange lande ikke kan garantere kontrollen med genstandene. Gæst: Stig Jensen, lektor på Center for Afrikastudier på Københavns Universitet. (28:04) Studenterhuen er gået fra eksklusivitet, til at være et symbol på kapitalisme og til i dag at være allemandseje. Gæst: Marianne Levinsen er forskningschef hos Fremforsk og studerende med huer. (43:41) Det er vigtigt at indsamle kulturgenstande og fortællinger fra de ukrainske flygtninges første tid i DK, hvis vi vil bevare historien til eftertiden. Gæster: Matthias Dolmer Rasmussen, videnskabelig assistent og antropolog, Immigrantmuseet og Dorthe Kirkegaard Thomsen, professor, Aarhus Universitet. Vært: Maja Hald. Tilrettelagt af: Lene Grønborg Poulsen, Søren Berggreen Toft, Joachim Vestergård Jensen og Esben Lund See omnystudio.com/listener for privacy information.

(01:50) I sin egen podcast siger statsminister Mette Frederiksen, at medierne er blevet for ukritiske. Mediekritikken fra statsministeren er alt for bombastisk, men journalister bør også i højere grad faktatjekke deres kilders påstande, lyder det fra Danske Medier. Gæst: Mads Brandstrup, adm. direktør i brancheforeningen Danske Medier. (12:06) I dag afleverer Belgien Patrice Lumumbas guldtand tilbage til DR Congo. Tendensen med tilbagelevering af artikler fra kolonial tid er kompliceret, fordi mange lande ikke kan garantere kontrollen med genstandene. Gæst: Stig Jensen, lektor på Center for Afrikastudier på Københavns Universitet. (23:00) Bandet The Shrines stævnede søndag ud i fra Marselisborg Havn i Aarhus for at rejse ud i verden på ubestemt tid i deres 42 fods sejlbåd -inkl. lydstudie. Udlængslen sidder i os alle - nogle dyrker den og andre bliver i hverdagen. Gæster: Rasmus Hamann og Anne Jensen fra The Shrines, Susanna Sommer, underviser og står bag podcasten Drømmenes Kaptajn og Morten Kirckhoff, medlem af Eventyrenes Klub. Vært: Maja Hald. Tilrettelagt af: Søren Berggreen Toft, Joachim Vestergård Jensen og Esben Lund. See omnystudio.com/listener for privacy information.

Ad Verbrugge in gesprek met filosoof Christiaan Alting von Geusau over de totalitaire uitwassen van het beleid rondom de coronapandemie.

Vi har mer velstand enn noensinne, men vi er ikke mer lykkelige. Hva gjør vi feil? Har vi misforstått hva som egentlig gjør oss lykkelige?I flere tidligere episoder på SinnSyn har jeg snakket om lykke, men tematikken er såpass viktig at den vil dukke opp igjen og igjen. Muligheten for å leve et lykkelig eller meningsfullt liv er tross alt en sentral faktor i den menneskelige motivasjon. Hver gang vi må gjøre et valg, forsøker vi som regel å gjøre et valg som forbedrer vår situasjon eller fører oss i retning av mer livskvalitet, men hva vi tenker vi fortjener av livskvalitet er litt forskjellig fra person til person. Et annet spørsmål er om vi alltid vet hva som gjør oss godt på lang sikt, og noen ganger er det sånn at det som gjør oss godt i et større perspektiv, gjør oss mer vondt her og nå. Trening er et typisk eksempel på noe som kan være smertefullt og slitsomt i øyeblikket, men på lang sikt kan øke vår følelse av mestring og forbedre vår psykiske og fysiske helse dramatisk.I denne episoden hopper jeg fra det ene poenget til andre i forsøk på å belyse ulike teorier rundt muligheter for et lykkelig eller meningsfullt liv. Et enkelt spørsmål kan sette oss på spore av denne typen refleksjoner. Ville du helst levd i en verden hvor du tjener mer enn du gjør i dag, men mindre enn alle andre, eller en verden hvor du tjener mindre enn du gjør i dag, men mer enn alle andre. De fleste som svarer på dette spørsmålet, vil helst befinne seg i en situasjon hvor de tjener mer enn andre, selv om det er mindre enn det de faktisk tjener i dag. Hvorfor er det slik?Det er fordi mennesker er en konkurrerende rase. Vi sammenligner oss med våre naboer, søsken og kollegaer. Vi måler vår verdi i forhold til andre, og denne tendensen kan gi en dårlig følelse etter en god prestasjon eller en god følelse etter en middelmådig innsats, avhengig av hvem du sammenligner deg med. Her er det altså muligheter for å sammenligne seg på en lur måte som borger for stolthet, glede og mestring, men også muligheter for å sammenligne seg på en måte som uansett hva du gjør, får deg til å føle deg mindreverdig og håpløs.Det betyr videre at akkurt hvor mye du tjener, ikke spiller så stor rolle, men hvor mye du tjener sammenlignet med naboen eller en kollega, har stor betydning for din følelse av tilfredshet. Selv om vi tjener godt over gjennomsnittet, vil vi føle en mangel på respekt og mindreverd dersom vi har flere kollegaer som tjener mer.Tendensen vi har til å identifisere egen verdi opp mot ytre forhold i sammenligning med andre, gjør at livet for mange føles som et rotteres. I denne endeløse kampen om å tilkjempe oss litt mer enn naboen for å gjenvinne en følelse av verdi og velvære, lider våre relasjoner, og når vi ser på hva som egentlig konstituerer et godt liv, er det nettopp gode relasjoner. Derfor er sammenligning og materiell velstand som regel et destruktiv blindspor i jakten på det «gode liv», men likevel er det et spor som er såpass vanlig i vår vestlige kultur, at de fleste havner i denne grøfta og ender opp som deprimerte. I dag tjener vi mye mer enn vi gjorde på 1950-tallet, og vi har langt høyere levestandard, men vi er ikke lykkeligere.Da er det åpenbart at vi er på en kurs vi tror ender i et lykkelig liv, men som viser seg å ende et helt annet sted. Dersom vi går til de store undersøkelsene på hva som konstituerer et godt og «lykkelig liv», er det fem punkter som stikker seg frem, og her kommer de i prioritert rekkefølge. Det første punktet handler om familie og våre nærmeste relasjoner. Gode nære relasjoner er på toppen av lista over det som gjør oss godt.På andre plass kommer vår finansielle situasjon, men her er det viktig å påpeke at de rike ikke nødvendigvis er lykkeligere, men at de som har så lite at de ikke får endene til å møtes og må bekymrer seg for barnas ernæring, får et langt bedre liv dersom de oppnår en inntekt som besørger familiens overlevelse på en trygg måte. Når du har det du trenger, vil mer penger og materielle velstand kun gi en midlertidig følelse av lykke. Ganske raskt tilpasser vi oss en høyere levestandard, og går tilbake til det nivået vi hadde av «tilfredshet ved livet» før vi fikk mer penger mellom hendene. Dette kalles for hedonistisk tilpasning, og det betyr at vi hele tiden vender oss til nye goder og dermed vil tilførsel av materiell velstand kun gi en kort og forbigående følelse av å være litt lykkeligere. Men dette gjelder kun for de som har nok fra før. De som har marginalt, vil oppleve en varig forbedret livskvalitet med mer midler fordi det sørger for en grunnleggende trygghet de manglet tidligere. Punkt tre handler om jobb. Det er viktig for mennesker å føle seg produktiveog nyttige og en jobb man liker kan være svært avgjørende for en følelse av mening, retning og betydning i livet. Punkt fire handler om en følelse av å være bidragsyter og medlem av en god flokk. Det handler om å føle tilhørighet og fellesskap. Og det femte punktet handler om helse. God helse er viktig for et godt liv, og her er det en rekke andre faktorer som spiller inn på finurlig vis. Dersom du føler deg mye usikker, har få gode relasjoner, står i en evig konkurranse med dine medmennsker etc., vil kroppen din være i en form for alarmberedskap, og hele systemet fylles opp av kortisol og stresshormoner. Disse hormonene svekker immunforsvaret, gjør at du lettere blir syk, noe som igjen forverrer din livskvalitet, tilfører mer stress og så videre. Det finnes mange negative spiraler av denne typen som det er lett å havne inn i, men vanskelig å komme ut av. Velkommen til en ny episode av SinnSyn, og nok en gang skal vi danse rundt spørsmål om «det gode liv». Flere episoder om lykke:#183 – De lykkeligste er ikke opptatt av lykkeDet kan virke som om lykke er en bivirkning av å gjøre meningsfulle ting, mestre livet, investere i relasjoner, sette seg mål og følge sine ambisjoner.#182 – Hva kjennetegner de lykkeligste av oss?Det er forsket en del på lykkelige mennesker. Hva kjennetegner dem? Kan man utvikle egenskaper som gir oss et bedre liv?#150 – Slik er de lykkeligste menneskeneDe som anvender et modent forsvar i møte med motgang og følelsesmessig smerte, har mer suksess på jobb og lever et lykkeligere familieliv enn de som henfaller til mindre modne forsvarsmekanismer.#148 – Lykkelig på filosofifestivalen 2019Hva kan man si om "lykke" uten at det blir lavpannet vrøvl? Det forsøker jeg å finne ut av i Kragerø under mitt innlegg på Filosofifestivalen 2019.#144 – Positiv psykologi & hva er lykke?Det er mange måter å forstå lykke på, men de vanligste posisjonene gjemmer seg i dette spørsmålet: Er det bedre å være en ulykkelig Sokrates enn en lykkelig gris?#41 – På jakt etter lykke og på flukt fra seg selvDet er Humanetisk uke i Kristiansand, og jeg skal holde et foredrag om lykke og flukt fra seg selv. I denne episoden får du være med til biblioteket i Kristiansand. Det er fullt hus og mange som lurer på hvordan man kan bli lykkelig.PatreonVil du har mer SinnSyn hver måned kan du gå til Patreon.com/sinnsyn. Her finner du masse eksklusivt materiale. Her er det flere episoder av SinnSyn, mentale øvelser, mye videomateriale og jeg leser bøkene mine, kapittel for kapittel, slik at Patreon til slutt huser lydbokversjonen av mine tre bøker. Hvis du finner verdi her på SinnSyn, vil ha mer SinnSyn hver måned, og har lyst til å støtte prosjektet, slik at jeg kan holde hjula i gang her på podcasten, er et abonnement på Patreon av stor betydning for denne podcsten. Du kan selv velge beløp per måned, og beløpet vil altså gi deg et medlemskap på mitt såkalte mentale treningsstudio. Jeg vil også benytte anledningen til å takke alle dere som allerede er Patreon supportere. Det er lyttere som dere som sørger for at lysene er på her inne på SinnSyn uke etter uke, måned etter måned, år etter år. Det er kostnadskrevende på mange måter å drive denne podcasten, men jeg elsker å gjøre det, og med støtte fra Patreon-lyttere kan jeg prioritere SinnSyn hver uke! Tusen takk for det! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vi har mer velstand enn noensinne, men vi er ikke mer lykkelige. Hva gjør vi feil? Har vi misforstått hva som egentlig gjør oss lykkelige?I flere tidligere episoder på SinnSyn har jeg snakket om lykke, men tematikken er såpass viktig at den vil dukke opp igjen og igjen. Muligheten for å leve et lykkelig eller meningsfullt liv er tross alt en sentral faktor i den menneskelige motivasjon. Hver gang vi må gjøre et valg, forsøker vi som regel å gjøre et valg som forbedrer vår situasjon eller fører oss i retning av mer livskvalitet, men hva vi tenker vi fortjener av livskvalitet er litt forskjellig fra person til person. Et annet spørsmål er om vi alltid vet hva som gjør oss godt på lang sikt, og noen ganger er det sånn at det som gjør oss godt i et større perspektiv, gjør oss mer vondt her og nå. Trening er et typisk eksempel på noe som kan være smertefullt og slitsomt i øyeblikket, men på lang sikt kan øke vår følelse av mestring og forbedre vår psykiske og fysiske helse dramatisk.I denne episoden hopper jeg fra det ene poenget til andre i forsøk på å belyse ulike teorier rundt muligheter for et lykkelig eller meningsfullt liv. Et enkelt spørsmål kan sette oss på spore av denne typen refleksjoner. Ville du helst levd i en verden hvor du tjener mer enn du gjør i dag, men mindre enn alle andre, eller en verden hvor du tjener mindre enn du gjør i dag, men mer enn alle andre. De fleste som svarer på dette spørsmålet, vil helst befinne seg i en situasjon hvor de tjener mer enn andre, selv om det er mindre enn det de faktisk tjener i dag. Hvorfor er det slik?Det er fordi mennesker er en konkurrerende rase. Vi sammenligner oss med våre naboer, søsken og kollegaer. Vi måler vår verdi i forhold til andre, og denne tendensen kan gi en dårlig følelse etter en god prestasjon eller en god følelse etter en middelmådig innsats, avhengig av hvem du sammenligner deg med. Her er det altså muligheter for å sammenligne seg på en lur måte som borger for stolthet, glede og mestring, men også muligheter for å sammenligne seg på en måte som uansett hva du gjør, får deg til å føle deg mindreverdig og håpløs.Det betyr videre at akkurt hvor mye du tjener, ikke spiller så stor rolle, men hvor mye du tjener sammenlignet med naboen eller en kollega, har stor betydning for din følelse av tilfredshet. Selv om vi tjener godt over gjennomsnittet, vil vi føle en mangel på respekt og mindreverd dersom vi har flere kollegaer som tjener mer.Tendensen vi har til å identifisere egen verdi opp mot ytre forhold i sammenligning med andre, gjør at livet for mange føles som et rotteres. I denne endeløse kampen om å tilkjempe oss litt mer enn naboen for å gjenvinne en følelse av verdi og velvære, lider våre relasjoner, og når vi ser på hva som egentlig konstituerer et godt liv, er det nettopp gode relasjoner. Derfor er sammenligning og materiell velstand som regel et destruktiv blindspor i jakten på det «gode liv», men likevel er det et spor som er såpass vanlig i vår vestlige kultur, at de fleste havner i denne grøfta og ender opp som deprimerte. I dag tjener vi mye mer enn vi gjorde på 1950-tallet, og vi har langt høyere levestandard, men vi er ikke lykkeligere.Da er det åpenbart at vi er på en kurs vi tror ender i et lykkelig liv, men som viser seg å ende et helt annet sted. Dersom vi går til de store undersøkelsene på hva som konstituerer et godt og «lykkelig liv», er det fem punkter som stikker seg frem, og her kommer de i prioritert rekkefølge. Det første punktet handler om familie og våre nærmeste relasjoner. Gode nære relasjoner er på toppen av lista over det som gjør oss godt.På andre plass kommer vår finansielle situasjon, men her er det viktig å påpeke at de rike ikke nødvendigvis er lykkeligere, men at de som har så lite at de ikke får endene til å møtes og må bekymrer seg for barnas ernæring, får et langt bedre liv dersom de oppnår en inntekt som besørger familiens overlevelse på en trygg måte. Når du har det du trenger, vil mer penger og materielle velstand kun gi en midlertidig følelse av lykke. Ganske raskt tilpasser vi oss en høyere levestandard, og går tilbake til det nivået vi hadde av «tilfredshet ved livet» før vi fikk mer penger mellom hendene. Dette kalles for hedonistisk tilpasning, og det betyr at vi hele tiden vender oss til nye goder og dermed vil tilførsel av materiell velstand kun gi en kort og forbigående følelse av å være litt lykkeligere. Men dette gjelder kun for de som har nok fra før. De som har marginalt, vil oppleve en varig forbedret livskvalitet med mer midler fordi det sørger for en grunnleggende trygghet de manglet tidligere. Punkt tre handler om jobb. Det er viktig for mennesker å føle seg produktiveog nyttige og en jobb man liker kan være svært avgjørende for en følelse av mening, retning og betydning i livet. Punkt fire handler om en følelse av å være bidragsyter og medlem av en god flokk. Det handler om å føle tilhørighet og fellesskap. Og det femte punktet handler om helse. God helse er viktig for et godt liv, og her er det en rekke andre faktorer som spiller inn på finurlig vis. Dersom du føler deg mye usikker, har få gode relasjoner, står i en evig konkurranse med dine medmennsker etc., vil kroppen din være i en form for alarmberedskap, og hele systemet fylles opp av kortisol og stresshormoner. Disse hormonene svekker immunforsvaret, gjør at du lettere blir syk, noe som igjen forverrer din livskvalitet, tilfører mer stress og så videre. Det finnes mange negative spiraler av denne typen som det er lett å havne inn i, men vanskelig å komme ut av. Velkommen til en ny episode av SinnSyn, og nok en gang skal vi danse rundt spørsmål om «det gode liv». Flere episoder om lykke:#183 – De lykkeligste er ikke opptatt av lykkeDet kan virke som om lykke er en bivirkning av å gjøre meningsfulle ting, mestre livet, investere i relasjoner, sette seg mål og følge sine ambisjoner.#182 – Hva kjennetegner de lykkeligste av oss?Det er forsket en del på lykkelige mennesker. Hva kjennetegner dem? Kan man utvikle egenskaper som gir oss et bedre liv?#150 – Slik er de lykkeligste menneskeneDe som anvender et modent forsvar i møte med motgang og følelsesmessig smerte, har mer suksess på jobb og lever et lykkeligere familieliv enn de som henfaller til mindre modne forsvarsmekanismer.#148 – Lykkelig på filosofifestivalen 2019Hva kan man si om "lykke" uten at det blir lavpannet vrøvl? Det forsøker jeg å finne ut av i Kragerø under mitt innlegg på Filosofifestivalen 2019.#144 – Positiv psykologi & hva er lykke?Det er mange måter å forstå lykke på, men de vanligste posisjonene gjemmer seg i dette spørsmålet: Er det bedre å være en ulykkelig Sokrates enn en lykkelig gris?#41 – På jakt etter lykke og på flukt fra seg selvDet er Humanetisk uke i Kristiansand, og jeg skal holde et foredrag om lykke og flukt fra seg selv. I denne episoden får du være med til biblioteket i Kristiansand. Det er fullt hus og mange som lurer på hvordan man kan bli lykkelig.PatreonVil du har mer SinnSyn hver måned kan du gå til Patreon.com/sinnsyn. Her finner du masse eksklusivt materiale. Her er det flere episoder av SinnSyn, mentale øvelser, mye videomateriale og jeg leser bøkene mine, kapittel for kapittel, slik at Patreon til slutt huser lydbokversjonen av mine tre bøker. Hvis du finner verdi her på SinnSyn, vil ha mer SinnSyn hver måned, og har lyst til å støtte prosjektet, slik at jeg kan holde hjula i gang her på podcasten, er et abonnement på Patreon av stor betydning for denne podcsten. Du kan selv velge beløp per måned, og beløpet vil altså gi deg et medlemskap på mitt såkalte mentale treningsstudio. Jeg vil også benytte anledningen til å takke alle dere som allerede er Patreon supportere. Det er lyttere som dere som sørger for at lysene er på her inne på SinnSyn uke etter uke, måned etter måned, år etter år. Det er kostnadskrevende på mange måter å drive denne podcasten, men jeg elsker å gjøre det, og med støtte fra Patreon-lyttere kan jeg prioritere SinnSyn hver uke! Tusen takk for det! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I Dagbladets ferskeste måling går Høyre på en smell, og de rødgrønne har et klart flertall fire dager før valget. Tendensen bekreftes i andre målinger. Men skillet mellom velgerne i by og land er markant. Det politiske landskapet er blitt mer fragmentert og skaper trøbbel for de største partiene. See omnystudio.com/listener for privacy information.

Med Katrine Blauenfeldt, chefredaktør for netmedier Oxy, Simon Fendinge, landsformand for Liberal Alliances Ungdom og Mette Skammeritz, der står bag meme-profilen Skammekrogen. Find en sugardaddy, ha' analsex eller tag stoffer. Sådan lyder nogle af de challenges, der florerer på TikTok under #hotgirlsummerchallenge. Her ligger danske teenagepiger videoer op, hvor de deler deres pointsystem, som afspejler hvor mange udfordringer de har løst. Vært og tilrettelægger: Cecilie LangeRedaktør:Oliver Bærentsen

Tendensen er at unge gutter snakker nedsettende om jenter. Hvorfor gjør de det? Og hvor står vi som pappaer i denne saken? Og så blir det selvsagt en porsjon MGP prat. Og ukens lovsang er i beste fall sprikende. Mannspanelet med Vegard og Gunnar er tilbake. 

Hvilke nye løsninger skal gøre co-living til en god oplevelse? Hvilke faktorer skal opfyldes for at det bliver en kommerciel succes? Hvordan finansieres udviklingen af denne nye form for beboelse? Gæster: Bjarne Jørgensen, Vicedirektør, Storkunder Ejendomme i Realkredit Danmark Tomas Jandorf, Ejer af Tetris Nadim Stub, Direktør i PropTech Denmark Vært: Lars Horsbøl   Episoden er sponsoreret af Estatetool

”Tendensen att tycka att kläder blir fulare när de bärs av personer från partier man tycker sämst om finns till både höger och vänster, vad däremot gäller tendensen att tycka att kläder blir vackrare när de bärs av personer från det egna partiet så var den klart starkare hos dem som röstar höger.”   Arvid Erlandsson, docent i psykologi vid Linköpings universitet och specialiserad på hjälpandets psykologi, gästar veckans podd och diskuterar de psykologiska mekanismer som påverkar människors benägenhet att hjälpa. Men också de sätt på vilka våra politiska uppfattningar tenderar att spela in i våra estetiska bedömningar och vår tolkning av information, genom så kallat politiskt motiverat tänkande.  Om den intressanta korrelationen mellan en förstärkt tendens att uppfatta “profound bullshit” som meningsfullt och en försvagad tendens att skänka pengar till välgörenhet. Och om nya forskningsrön i frågan om hur människors benägenhet till politiskt motiverat tänkande förhåller sig till deras förmåga till analytiskt tänkande.

(01:09) Danske Bank skifter topchef efter ny uro. Mandag morgen leverede landets største bank ugens helt store historie, da en meddelelse tikkede ind om, at Danske Bank endnu en gang skifter ud på topdirektør-posten. Efter mindre end to år i sædet er hollandske Chris Vogelzang nu fortid, og den nye topchef i Danske Bank hedder Carsten Egeriis. Men er han det rette valg? Og hvordan ser bankens fremtid nu ud?(12:28) Ugens undren: Danskere vil på pension - allerede som 45-årige. Tendensen til at spare så store summer op tidligt i livet, at man kan slippe arbejdsmarkedet allerede i 40'erne, vokser. I en klumme på Finans skriver Anders Heide Mortensen, at ”når veluddannede vil kvitte jobbet som 45-årige – ja, så har Danmark en udfordring.” Men er panelet enige? Og er det virkelig lykken at stoppe med at arbejde?(21:41) Krisen fortsætter hos Nemlig.com. Først var det chaufførernes forhold og bødesystem, der blev kritiseret. Så blev det lagermedarbejdernes tur. Og samtidig fik Nemlig også rodet sig ud i en konflikt med 3F, som selskabet mente kørte en smædekampagne mod Nemlig.com. Sager, der også nu har fået politisk opmærksomhed. Men hvorfor fortsætter de dårlige sager for onlinesupermarkedet? Og hvorfor er det ikke lykkedes Nemlig.com og adm. direktør Stefan Plenge at få stoppet krisen?(31:32) Kåring af ugens optur og nedtur.I studiet: Stifter af Leading Humans Louise Orbesen, erhvervskommentator Henrik Ørholst, kommunikationsrådgiver Anders Heide Mortensen og nyhedsredaktør Maria Kehlet.

Hvordan er din seksuelle sundhed? Synes du, det er svært at tale om? I Odense åbner de nu dørene til en klinik for seksuel sundhed under ordlyden: "Her kan man tale om alt." Klinikken er etableret i et samarbejde mellem Odense Kommune, Region Syddanmark og AIDS-fondet og henvender sig til unge under 30 år bosat i Odense kommune. Her kan de unge komme anonymt og få rådgivning om sex, krop og køn. I virvaret af vurderinger fra virologer, epidemiologer og læger er der én ting, som er sikkert med corona: intet er sikkert. I dag har vi derfor valgt at kigge på noget, der står mere fast; nemlig tal. Vi har derfor allieret os med chefanalytikeren for Danske Bank for at kigge på nogle coronarelaterede tal i forhold til vaccineplanen. I løbet af det seneste år er flere danskere begyndt at bruge mere tid i naturen. Tendensen kan mærkes hos Det Danske Spejderkorps, hvor en mangeårig medlemsfremgang fortsætter trods coronanedlukning. Men hvad er en spejder anno 2021, og står Det Danske Spejderkorps stadig for at være beredt og hjælpe andre mennesker? Børns Vilkår har samlet 13,6 millioner kr. ind ved landsindsamlingen d. 21. marts i år. Det indsamlede beløb er 60 procent højere end ved sidste års landsindsamling, hvor der kom 8,5 millioner kr. i kassen. Vi taler med direktøren for Børns Vilkår om succesen. Medvirkende: Susanne Crawley Larsen, Børn- og ungerådmand i Odense Kommune, Lotte Kehlet, national chef i AIDS-fondet, Mikael Olai Milhøj, chefanalytiker i Danske Bank, Morten Gade, generalsekretær i Det Danske Spejderkorps, Rasmus Kjeldahl, direktør i Børns Vilkår.

Lydbøger for peanuts - I går kunne vi fortælle om, hvordan man i skuespillerforbundet nu vil kæmpe for ordnede forhold - og bedre løn - for indtalere af lydbøger. Nu viser det sig, at et af de steder, hvor lønnen er meget lav, er i det statsejede Nota, der laver lydbøger (og magasiner) for synshandicappede. Og at det sker efter en overenskomst.... med skuespillerforbundet. Vi ruller sagen op i dag. Episke Kristian Leth - Han er blandt meget andet forfatter, digter og musiker - og nu er New York-boende Kristian Leth klar med en solo-udgivelse. Første single kommer i morgen og hedder 'Den episke'. Resten af albummet 'Stormen' er klar til april. Tag med Kristian Leth til New Yorks tomme gader. Boghandlerens død - Tendensen har været der i mange år: Boghandlerne er pressede, fordi mange køber deres bøger over nettet eller i de helt store varehuse. Og mens både nettet og varehusene stadig holder åbent, så er der lukket og slukket i boghandlerne. Vi taler med den nye chefredaktør for branchebladet Bogmarkedet om bogen, døden og muligheden for overlevelse. Værter: Karen Secher og Tore Leifer.

Mikael er blevet kontaktet af en ny affiliate, efter hun har læst hans ebog omkring passiv indkomst. Dagens episode handler derfor om, hvordan man som helt ny affiliate skal overveje, hvad det er, man gerne vil promovere, og hvorfor der ikke er (eller nogensinde bliver) frit valg på alle hylder. Tendensen er heldigvis positiv, da flere og flere virksomheder får øjnene op for affiliate marketing som kanal.

Kronisk betændelse, eller kronisk inflammation, er en tilstand, mange mennesker har i kroppen. Og den er værd at holde øje med. For den kroniske betændelse stresser og belaster kroppens immunforsvar, så man både ældes hurtigere og bliver mere sårbar overfor en række forskellige alvorlige lidelser - for eksempel Corona og kræft. Tendensen til at få kronisk betændelse er forskellig fra person til person, men heldigvis kan man ændre sin livsstil, dæmpe inflammationen og faktisk opnå den samme, raske risikoprofil, som andre - uden medicin. Medvirkende: Jesper Eugen-Olsen, seniorforsker med speciale i inflammation og biomarkører og Martin Kreutzer, ernæringsekspert. Vært: Mikkel Krause

Hvordan så demokratiet ud i Danmark i 1930'erne? Før krigstiden gav unge mennesker fra Konservativ Ungdom og DSU hinanden et par på lampen med cykelpumper som led i en større idealistisk kamp. Tendensen trækker på sin vis paralleller til nutidens USA, og det har KLUB Ph.d.-stipendiat i historie, Charlie Krautwald, med os i studiet til at sige noget om. Værter: Frederik Westergaard og Mathias Stilling

Tendensen under coronakrisen peger på at vores samfund i større grad er på vej mod et introvert samfund. Et samfund som i højere grad bygger på de introvertes præmisser. Daniel Cesar taler med fremtidsforsker Anne Skare Nielsen om udviklingen.

Google tager mere og mere plads i SERP med Google Ads og deres Rich Snippets. Arbejder du med affiliate via SEO, så skal du ikke kun lægge mærke til ændringerne, men også begynde at tænke over, hvordan du ellers kan tiltrække trafik. Tendensen er klar, så det hjælper ikke at håbe, det går væk. Heldigvis er der flere mulige løsninger derude.

In aflevering 19 van Brand Breakfast zorgen we voor een gepast einde van het jaar en meteen ook het decennium. We hebben Bert Van Thilborgh te gast, trendwatcher met een liefde voor communicatie, PR en marketing. Samen met Stef duikt hij in het belang van trendwatching voor merken, vertelt hij hoe ondernemingen de vinger aan de pols kunnen houden en voorspelt hij met welke tendensen uw merk rekening moet houden in 2020 en ver daarna.

In deze - door drukte helaas rijkelijk late - aflevering 18 van Brand Breakfast blikken Michaël en Stef terug op Creative Ville 2019 en delen ze de belangrijkste inzichten van de keynote speakers daar. Ze mijmeren over het plezier van shoppen, terwijl ze zich afvragen of een toekomst waarin we winkelen aan artificiële intelligentie overlaten wel zo interessant is voor merken en hun klanten. Tenslotte bestuderen ze aan het einde van het decennium welke tendensen cruciaal zijn gebleken voor merken en de manier waarop ze evolueerden in de afgelopen tien jaar.

(SPONSORERET)I denne uge sætter vi fokus på reel impact investering med CEO Kim Qvist fra Danmarks Økologiske Jordbrugsfond. Landbrugets nuværende klimaaftryk er ifølge Kim ikke hensigtsmæssig og DØJ arbejder derfor for at sikre at biodiversiteten i naturen bliver højere, at landbruget bliver mere klimavenligt og at grundvandet sikres. Hvis vi skal have fødevarer i fremtiden, mangler vi landmænd til at producere dem, og fonden søger at være en løsning på generationsskifte-problematikken på langbrugsfeltet.Tendensen er, at landbrugene er blevet større og større. Nu er det tid at tænke mindre igen, for hvis man vil investere i jord, skal man kunne finansiere 20 procent i egenkapital. Det gør det ekstraordinært svært for unge landmænd at komme til. Kim fortæller om formålet med fonden hvor de omlægger konventionel jod til økologi og hjælper unge, økologiske landmænd i gang. Aktierne i fonden er unoterede og kan købes på fondens hjemmeside. Vi taler naturligvis også om om afkast og risiko.Danmarks Økologiske Jordbrugsfond: https://jordbrugsfond.dk/Optaget og formidlet af Sarah Ophelia Møss, ejer af Ophelia Invest og Forlaget Penge.Planlagt og redigeret af Ophelia Invest Team.Udover denne podcast kan du følge aktiviteterne i Ophelia Invest her:Website: https://www.opheliainvest.dk/Facebook: http://tiny.cc/1cr3ezYouTube: http://tiny.cc/g8q3ezInstagram: http://tiny.cc/6br3ezInvestor community for nye(re) investorer, Aktieklubben Danmark: http://tiny.cc/sar3ezInvestor community for kvinder, Kvindelogen Investeret: http://tiny.cc/cbr3ez

Vår tid kräver ett religiöst språk hävdas det. Sven Anders Johansson ser en månghundraårig syn på ondska och natur gå under i klimatkrisens tid. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Den 1 november 1755 drabbades Lissabon av en fruktansvärd jordbävning. Staden vid den här tiden Europas fjärde största ödelades och en stor del av dess befolkning dog. Att händelsen är intressant än idag beror på att den troligen bidrog till att förändra det västerländska tänkandet i allmänhet, och synen på naturen och det onda i synnerhet. Det här var en tid då Gud fortfarande antogs vaka över allt som hände. Världen var ordnad, allt hade sin bestämda plats i Guds skapelse. Så hur kunde Gud låta en katastrof som denna äga rum? Frågan, en variant av det klassiska teodicéproblemet, hade naturligtvis ställts långt tidigare, men nu, vid 1700-talets mitt, får den en ny laddning. Den amerikanska idéhistorikern Susan Neiman beskriver utförligt denna övergång i sin bok Evil in Modern Thought. Från och med nu blir naturen något neutralt, och ondskan upphör att vara ett filosofiskt problem. För ondskans problem förutsätter ett systematiskt samband mellan [] naturlig och moralisk ondska. Men världen tycks inte uppvisa några sådana samband alls skriver Neiman. Några menade förstås att jordbävningen berodde på portugisernas syndiga leverne, men den sortens argument hade inte framtiden för sig. Istället kommer naturen och moralen fortsättningsvis att skiljas åt. Immanuel Kants formulering från 1786 fångar separationen: Naturens historia börjar alltså med det goda, ty den är Guds verk; frihetens historia med det onda, ty den är ett människoverk. Den myndiga, upplysta mänskligheten skiljs från naturen, som hädanefter blir ett objekt för mänskligt vetande och brukande. Ondska har följaktligen ingenting med jordbävningar att göra den förpassas till den mänskliga sfären. Under de århundraden som följer får beteckningen ondska följaktligen allt mindre relevans. Den moderna sociologin, psykologin och på senare tid även genetiken spelar viktiga roller i den utvecklingen. Insikten om att också de mest bestialiska handlingar har sociala, psykologiska och genetiska orsaker leder kort sagt till att begreppet ondska får ett minskat förklaringsvärde. Men om denna långsamma förändring följer av Kants synsätt, så är det också något i den fortsatta utvecklingen som vederlägger hans hoppfulla ideal. För om onda handlingar i själva verket är symptom på fattigdom eller trauman i barndomen så innebär det ju också att friheten är mindre än vi trodde. Och Kants filosofi gick ju ut på att vi skulle göra oss fria genom att tänka själva. Men blev vi verkligen fria? Eller fanns det ett förbiseende, rent av ett inslag av blind hybris, i denna förnuftstro? Om Lissabon-katastrofen ledde till en förändrad syn på naturen och det onda man skulle rent av kunna säga att den innebar ondskans försvinnande och naturens uppkomst så tror jag att vi just nu befinner oss i ett snarlikt, fast motsatt skifte. Jag tänker förstås på den globala uppvärmningen och dess konsekvenser. Är det så enkelt att naturen återigen har blivit ond? Ja, för de vars liv slås sönder av orkaner på Haiti, torka i Sudan eller skogbränder i Kalifornien är den känslan förmodligen inte så avlägsen. Men poängen är nog snarare att vår relation till naturen, som en följd av klimatförändringarna, återigen betraktas i moraliska termer. Syndamedvetandet, skammen, domedagsscenarierna, avlatsbreven (i form av klimatkompenserande), predikanterna, hopplösheten och hoppfullheten allt finns där, i vardagen, politiken och framförallt i massmedierna. DN:s kulturchef Björn Wiman är en av dem som har introducerat ondskebegreppet i klimatdiskussionen: Vi behöver prata om godhet och ondska, helvete och paradis förklarar Wiman. Vi behöver det religiösa språket. Ja, uppenbart finns det ett sådant behov, för Wiman är inte ensam. Men varför behöver vi det? Och vad leder det språkbruket till? Tendensen kan delvis förklaras med att det är så jargongen ser ut: när något är riktigt förkastligt kallar vid det gärna för ondska för att understryka situationens allvar. Men framförallt, tror jag, handlar det om att skapa en moralisk gemenskap genom att markera avstånd till det man uppfattar som motståndarsidan. Ett skäl till det är att skillnaden mellan de som kallas klimatförnekare och de som är klimataktivister rent filosofiskt inte nödvändigtvis är så stor. För figurer som Jair Bolsonaro och Donald Trump är naturen mest en råvarukälla med vars hjälp vi kulturvarelser kan skapa mer välstånd, mer tillväxt. För klimataktivisterna i den andra ändan av spektrumet är naturen det som vi kulturvarelser måste rädda innan det är för sent. Krass ekonomism och vinningslystnad står alltså mot moralism och omsorg. Även om det är inbjudande att ansluta sig till den moraliserande sidan så kan man invända att det inte gör så stor skillnad. Också för dem är naturen det andra, det vill säga ett yttre objekt för vårt agerande, något vi kan använda eller rädda tack vare vårt förnuft. Rör det sig inte så sett om samma naturbehärskning, samma antropocentriska hybris? (Det tydligaste uttrycket för denna antropocentriska objektifiering är kanske den underliga frasen om att rädda klimatet, som om det vore själva klimatet som sådant som var på väg att gå under, snarare än framstegstanken.) I bägge fallen upprätthålls den gräns som Kant beskrev: på ena sidan naturen; på andra sidan friheten, förnuftet och handlingskraften. Problemet för oss idag är att det är svårt att, på Kants vis, se naturen som Guds sfär. Gud är ute ur ekvationen, det religiösa språket till trots. Naturen är herrelös, och samtidigt allt annat än passiv. Det är en svårsmält insikt för en upplyst mänsklighet. Att naturen slutade framstå som ond berodde ju på att naturbehärskningen effektiviserades. Husen blev jordbävningssäkra, obotliga sjukdomar blev möjliga att bota de tidigare hoten reducerades till bara natur. Idag vet vi att denna natur i hög grad är en produkt av framsteget, av naturbehärskningen, kulturen, moralen. Naturen är inte något där borta den är tvärtom vår egen skapelse, vårt eget monster. Men det måste i så fall också sägas att hela mänskligheten, all vår moral, all vår girighet och all vår frihet, också är en del av det vi kallar natur, ett oöverskådligt system som ingen kontrollerar. Om naturen uppstod genom Lissabon-jordbävningen, kan man säga att denna natur, det vill säga detta naturbegrepp, nu håller på att gå under. Om det är goda eller dåliga nyheter beror på vad man är och var i biosfären man befinner sig. Frågan är ju också vad som uppstår istället. Möjligen kan man hoppas på det som ekoteoretikern Timothy Morton kallat ecognosis, det vill säga en ny form av samexistens som inbegriper en insikt om att gränserna mellan det mänskliga och det icke-mänskliga, historien och naturen, tänkandet och världen är oklara, porösa, föränderliga, om de alls existerar. En sak är i alla fall tydlig redan nu: det religiösa språket, den uppblåsta sagoboksretoriken om gott och ont, är ingen lösning, snarare ett symptom på människans maktlöshet. I det avseendet bär den kanske trots allt på en sanning. Sven Anders Johansson, professor i litteraturvetenskap vid Mittuniversitetet Litteratur Susan Neiman, Evil in Modern Thought: An Alternative History of Philosophy, Princeton: Princeton Universty Press, 2002 Immanuel Kant, Mutmasslicher Anfang der Menschengeschichte, i Kants gesammelte Schriften avd. 1, bd 8, red. Königlich Preussischen Akademie der Wissenschaften, Berlin: Georg Reimer, 1912 Malina Abrahamsson, Björn Wiman: I klimatkrisen behöver vi det religiösa språket, Dagen, 2018-11-23 Timothy Morton, Dark Ecology: For a Logic of Future Coexistence, New York: Columbia University Press, 2016

Der er forskel på, hvor meget man tester eleverne i folkeskolerne og friskolerne. Folkeskolen er gået test-amok, siger SF-politiker. Men hvad er baggrunden for modstanden? Det ser Altinget: ajour på i dagens udsendelse. Dagens gæst er uddannelsesredaktør, Simon Lessel, der har taget tre spørgsmål med fra testen. Kan du svare rigtig på dem? See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Författaren och kritikern Boel Gerell reflekterar och över Frida Kahlos magnifika monobryn och över vad det är som skrämmer så fruktansvärt med kvinnligt ansiktshår. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Plötsligt är det bara där. Och du kan inte begripa att du inte sett det förut. Att det varit där hela tiden. Under samtalet på stan med han den där, ja På föräldramötet och på ICA, när du träffade kollegan som du inte sett på så länge. Hela tiden satt strået där på hakan och vippade i takt med att du talade och alla precis alla har för länge sedan sett det. Men ingen har sagt något. Åtminstone inte till dig. En snabb sökning på orden kvinna och ansiktshår resulterar i ett närmast oändligt antal träffar. Nästan alla handlar om hur håret ska bekämpas, med vax, pincett, laser, sax och rakhyvel. Tonen är intim och förtrolig, som om vi i viskande ton diskuterade vår mest skamliga hemlighet på damtoaletten. Som om hår i ansiktet är en abnormitet, när det i själva verket är något som de allra flesta kvinnor har och får allt fler av under en livstid. Den bekymrade mamman är övertygad om att hon gör sitt barn en tjänst när hon smyger in i den lilla flickans rum om natten beväpnad med en pincett. Ändå finns skammen där och känslan av att de där udda stråna gör oss grövre, äldre, smutsigare och slarvigare och på det hela taget sämre än vi borde vara. En skäggig dam att betitta på cirkus, en hårig apa som oblygt krafsar sig i armhålan. Var kommer den där känslan ifrån? Skammen över den generande hårväxten som den så gärna kallas? Handen på hjärtat, viskar den anonyma avsändaren Hmm på sajten Familjeliv. Har ni någonsin plockat era barns ögonbryn? Jag har gjort det och hon blev så mycket sötare när hon fick två ögonbryn istället för ett. Men jag är rädd att jag ska fastna i det, och sen inte kunna sluta när hon blir medveten om sitt utseende. Jag har ju redan märkt att hon blir annorlunda behandlad nu när hon faktiskt är väldigt söt. Den bekymrade mamman är övertygad om att hon gör sitt barn en tjänst när hon smyger in i den lilla flickans rum om natten beväpnad med en pincett. Att hon med varje spetsigt ryck ger henne en liten knuff uppåt i hierarkin som också mycket små barn lyder under. Fina barn och fula barn, vanliga barn och konstiga barn. Flickor som blir unga kvinnor som på egen hand fortsätter att noppa, färga och forma sig själva för att i mesta möjliga mån leva upp till ett skönhetsideal som bara är, utan att vi säkert vet var det kommer ifrån. Och enligt den normen har inga kvinnor strån på hakan. På samma vis som lurvet på benen, håret som lockar sig mjukt i ljumsken och slår ut som en liten tuss i armhålan till varje pris måste förnekas och bekämpas. Vad är det vi är så rädda för? Att det inte är så stor skillnad, egentligen? Att vi kvinnor också är lite grand män? Och dessutom i hög grad djur? En del av skulden för kroppsidealen som förmår flickor att bära våld på sig själva spiller gärna över på Barbie, den evigt trådsmala blondinen som varit i händerna på västerländska barn sedan sent 50-tal. Länge avfärdade leksakstillverkaren Mattel anklagelserna som grundlösa. Barbie var aldrig tänkt att vara någon realistisk docka. Men på senare tid har vissa eftergifter gjorts för att möta kritiken och Barbie finns numera att få i flera olika format; kurvig, petit och lång. Och dessutom; lagom till kvinnodagen 8 mars 2018 presenterades serien Inspiring Women omfattande sjutton dockor skapade med verkliga kvinnor som förebilder. Det var bland annat piloten Amelia Earhart, matematikern Katherine Johnson, filmskaparen Patty Jenkins och konstnären Frida Kahlo. Gestalterna är lite olika långa, har ljusare eller mörkare hy och skiftande klädsel men alla har samma uttryck i ansiktet. Ett liksom ljust leende, tillmötesgående och präktigt. En parad av duktiga, trevliga flickor och redan här börjar det skorra falskt. För Frida Kahlo exempelvis, var aldrig någon duktig flicka. Hon kunde om hon ville vara charmerande men sällan trevlig i den där amerikanska meningen, som stavas nice. Dessutom hade hon antydan till mustasch och sammanvuxna ögonbryn, drag som var på en gång sensuella och grova. En androgyn skönhet med stolt svingad unibrow-båge som både lockade och utmanade och var allt annat än stereotypt massproducerad vittvättad plast. Så lät reaktionerna från Frida Kahlos efterlevande heller inte vänta på sig. I sin protest pekade familjen på hyn och ögonen som var för ljusa och kläderna som på inget vis liknade Fridas karaktäristiska mexikanska Tehuana-klänningar. Och dessutom, på dockans prydligt noppade och tydligt åtskilda ögonbryn. Men där någonstans, vid ansiktshåren gick uppenbarligen gränsen för Mattels vilja att kompromissa med Barbies utseende. Lite skiftande kroppsformat går bra, kanske lite mörkare hud. Men absolut inga sammanvuxna ögonbryn. Något är det som gör att vi inte kan låta henne vara i fred. Som får oss att vilja leta vidare i skåpen på jakt efter en förklaring. Som gör att de där glesa stråna på hennes överläpp fortsätter att irritera och fascinera. En som gjort sitt monobryn till ett signum är den amerikanskcypriotiska fotomodellen Sophia Hadjipanteli som av naturen har ett buskigt bryn som hon dessutom färgar korpsvart. I hennes spår har en Instagramrörelse vuxit fram under hashtaggen #UnibrowMovement där mestadels kvinnor lägger ut bilder på sig själva med mer eller mindre yviga bryn. Och så bilder på Frida förstås. De enbryntas förebild och ikon som dog redan vid 47 års ålder 1954. I femtio år efter hennes död var hennes tillhörigheter förborgade för världen i huset kallat The Blue House i Mexico City där hon tillbringade en stor del av sitt liv. Huset är numera ett museum och 2018 lånades delar av samlingen ut till Victoria & Albert Museum i London som skapade utställningen Frida Kahlo: Making Her Self Up. Skillnaden mot tidigare utställningar med Fridas verk ryms i titeln, som fokuserar på tillblivelsen av varumärket Frida Kahlo hellre än det konstnärliga resultatet. Tendensen ligger i tiden på samma sätt som Frida Kahlos sätt att iscensätta sig själv och det hon stod för i kläder, poser och attribut förevigade i tusentals fotografier och många självporträtt gör henne till en föregångare på mer än ett sätt för dagens selfiefokuserade Instagramkultur. Jag är min egen musa, som hon sa. Ämnet som jag kan bäst. Ämnet jag vill lära känna bättre. Men utställningen nöjde sig inte med nogsamt komponerande självporträtt. Den ville in under kläderna, ville rota i badrummets mörkaste skåp och dra fram fynden till allmänt beskådande. Som den svarta kajalpennan, som hon använde för att fylla i brynen när naturen inte räckte till. Och lösbenet, fortfarande klätt i en glamourös röd stövlett över sextio år efter att ägarinnan själv gått bort. Något är det som gör att vi inte kan låta henne vara i fred. Som får oss att vilja leta vidare i skåpen på jakt efter en förklaring. Som gör att de där glesa stråna på hennes överläpp fortsätter att irritera och fascinera. En bländande vacker kvinna, men med tydliga drag av man. En krympling med hållning som en drottning. Spotskt ler hon åt betraktarens förvirrade blick under sitt enda ögonbryn, rest som en triumfbåge i svart. Hur lätt hade hon inte kunnat raka bort de där förvillande stråna och göra valet entydigt, men hon vill inte. Väljer inte och vägrar skämmas utan är allting samtidigt. Kvinna och man, människa och djur, döende och ändå så intensivt levande att blicken bränner som eld genom all denna tid. Boel Gerell, författare och kritiker

I 2017 var der flere terrorangreb i USA, som kunne tilskrives højreekstremisme, end der var angreb af venstreradikale og islamister tilsammen. Og den tendens er ikke begrænset til USA. Yderligtgående, og sommetider ekstreme, politisk ideologiske bevægelser vinder også frem i Europa, Sydamerika og Asien - bl.a. med folk som Orban, Erdogan og Maduro i spidsen. Tendensen er en del af en polariseret politisk virkelighed, hvor fronterne bliver trukket hårdt op, og hvor brug af vold ikke ligger fjernt - heller ikke på venstrefløjen. Det er typisk mennesker, der føler sig marginaliserede, kørt ud på et sidespor og holdt nede af en elite, som de er stærkt uenige med. Nu kan det være nok, og vi er klar til at gå i kamp for vores synspunkter. Medvirkende: Michael Bang Petersen, professor i Statskundskab, AU. Mikkel Thorup, professor i Idéhistorie, AU. Tilrettelægger og vært: Carsten Ortmann. (Sendt første gang 18. februar).

Vi er villig til å jobbe ganske hardt for å passe på at vi kommer frem til dit vi ønsker å være. Du vet det stedet du drømmer om som bare gjør at alt endelig blir «smooth.» Tendensen er fort at dette stedet stedet flytter du foran deg igjen og igjen og du kan derfor aldri komme dit. Hvordan kommer vi da frem til «the smooth place?»

Författaren och kritikern Boel Gerell reflekterar och över Frida Kahlos magnifika monobryn och över vad det är som skrämmer så fruktansvärt med kvinnligt ansiktshår. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Plötsligt är det bara där. Och du kan inte begripa att du inte sett det förut. Att det varit där hela tiden. Under samtalet på stan med han den där, ja På föräldramötet och på ICA, när du träffade kollegan som du inte sett på så länge. Hela tiden satt strået där på hakan och vippade i takt med att du talade och alla precis alla har för länge sedan sett det. Men ingen har sagt något. Åtminstone inte till dig. En snabb sökning på orden kvinna och ansiktshår resulterar i ett närmast oändligt antal träffar. Nästan alla handlar om hur håret ska bekämpas, med vax, pincett, laser, sax och rakhyvel. Tonen är intim och förtrolig, som om vi i viskande ton diskuterade vår mest skamliga hemlighet på damtoaletten. Som om hår i ansiktet är en abnormitet, när det i själva verket är något som de allra flesta kvinnor har och får allt fler av under en livstid. Den bekymrade mamman är övertygad om att hon gör sitt barn en tjänst när hon smyger in i den lilla flickans rum om natten beväpnad med en pincett. Ändå finns skammen där och känslan av att de där udda stråna gör oss grövre, äldre, smutsigare och slarvigare och på det hela taget sämre än vi borde vara. En skäggig dam att betitta på cirkus, en hårig apa som oblygt krafsar sig i armhålan. Var kommer den där känslan ifrån? Skammen över den generande hårväxten som den så gärna kallas? Handen på hjärtat, viskar den anonyma avsändaren Hmm på sajten Familjeliv. Har ni någonsin plockat era barns ögonbryn? Jag har gjort det och hon blev så mycket sötare när hon fick två ögonbryn istället för ett. Men jag är rädd att jag ska fastna i det, och sen inte kunna sluta när hon blir medveten om sitt utseende. Jag har ju redan märkt att hon blir annorlunda behandlad nu när hon faktiskt är väldigt söt. Den bekymrade mamman är övertygad om att hon gör sitt barn en tjänst när hon smyger in i den lilla flickans rum om natten beväpnad med en pincett. Att hon med varje spetsigt ryck ger henne en liten knuff uppåt i hierarkin som också mycket små barn lyder under. Fina barn och fula barn, vanliga barn och konstiga barn. Flickor som blir unga kvinnor som på egen hand fortsätter att noppa, färga och forma sig själva för att i mesta möjliga mån leva upp till ett skönhetsideal som bara är, utan att vi säkert vet var det kommer ifrån. Och enligt den normen har inga kvinnor strån på hakan. På samma vis som lurvet på benen, håret som lockar sig mjukt i ljumsken och slår ut som en liten tuss i armhålan till varje pris måste förnekas och bekämpas. Vad är det vi är så rädda för? Att det inte är så stor skillnad, egentligen? Att vi kvinnor också är lite grand män? Och dessutom i hög grad djur? En del av skulden för kroppsidealen som förmår flickor att bära våld på sig själva spiller gärna över på Barbie, den evigt trådsmala blondinen som varit i händerna på västerländska barn sedan sent 50-tal. Länge avfärdade leksakstillverkaren Mattel anklagelserna som grundlösa. Barbie var aldrig tänkt att vara någon realistisk docka. Men på senare tid har vissa eftergifter gjorts för att möta kritiken och Barbie finns numera att få i flera olika format; kurvig, petit och lång. Och dessutom; lagom till kvinnodagen 8 mars 2018 presenterades serien Inspiring Women omfattande sjutton dockor skapade med verkliga kvinnor som förebilder. Det var bland annat piloten Amelia Earhart, matematikern Katherine Johnson, filmskaparen Patty Jenkins och konstnären Frida Kahlo. Gestalterna är lite olika långa, har ljusare eller mörkare hy och skiftande klädsel men alla har samma uttryck i ansiktet. Ett liksom ljust leende, tillmötesgående och präktigt. En parad av duktiga, trevliga flickor och redan här börjar det skorra falskt. För Frida Kahlo exempelvis, var aldrig någon duktig flicka. Hon kunde om hon ville vara charmerande men sällan trevlig i den där amerikanska meningen, som stavas nice. Dessutom hade hon antydan till mustasch och sammanvuxna ögonbryn, drag som var på en gång sensuella och grova. En androgyn skönhet med stolt svingad unibrow-båge som både lockade och utmanade och var allt annat än stereotypt massproducerad vittvättad plast. Så lät reaktionerna från Frida Kahlos efterlevande heller inte vänta på sig. I sin protest pekade familjen på hyn och ögonen som var för ljusa och kläderna som på inget vis liknade Fridas karaktäristiska mexikanska Tehuana-klänningar. Och dessutom, på dockans prydligt noppade och tydligt åtskilda ögonbryn. Men där någonstans, vid ansiktshåren gick uppenbarligen gränsen för Mattels vilja att kompromissa med Barbies utseende. Lite skiftande kroppsformat går bra, kanske lite mörkare hud. Men absolut inga sammanvuxna ögonbryn. Något är det som gör att vi inte kan låta henne vara i fred. Som får oss att vilja leta vidare i skåpen på jakt efter en förklaring. Som gör att de där glesa stråna på hennes överläpp fortsätter att irritera och fascinera. En som gjort sitt monobryn till ett signum är den amerikanskcypriotiska fotomodellen Sophia Hadjipanteli som av naturen har ett buskigt bryn som hon dessutom färgar korpsvart. I hennes spår har en Instagramrörelse vuxit fram under hashtaggen #UnibrowMovement där mestadels kvinnor lägger ut bilder på sig själva med mer eller mindre yviga bryn. Och så bilder på Frida förstås. De enbryntas förebild och ikon som dog redan vid 47 års ålder 1954. I femtio år efter hennes död var hennes tillhörigheter förborgade för världen i huset kallat The Blue House i Mexico City där hon tillbringade en stor del av sitt liv. Huset är numera ett museum och 2018 lånades delar av samlingen ut till Victoria & Albert Museum i London som skapade utställningen Frida Kahlo: Making Her Self Up. Skillnaden mot tidigare utställningar med Fridas verk ryms i titeln, som fokuserar på tillblivelsen av varumärket Frida Kahlo hellre än det konstnärliga resultatet. Tendensen ligger i tiden på samma sätt som Frida Kahlos sätt att iscensätta sig själv och det hon stod för i kläder, poser och attribut förevigade i tusentals fotografier och många självporträtt gör henne till en föregångare på mer än ett sätt för dagens selfiefokuserade Instagramkultur. Jag är min egen musa, som hon sa. Ämnet som jag kan bäst. Ämnet jag vill lära känna bättre. Men utställningen nöjde sig inte med nogsamt komponerande självporträtt. Den ville in under kläderna, ville rota i badrummets mörkaste skåp och dra fram fynden till allmänt beskådande. Som den svarta kajalpennan, som hon använde för att fylla i brynen när naturen inte räckte till. Och lösbenet, fortfarande klätt i en glamourös röd stövlett över sextio år efter att ägarinnan själv gått bort. Något är det som gör att vi inte kan låta henne vara i fred. Som får oss att vilja leta vidare i skåpen på jakt efter en förklaring. Som gör att de där glesa stråna på hennes överläpp fortsätter att irritera och fascinera. En bländande vacker kvinna, men med tydliga drag av man. En krympling med hållning som en drottning. Spotskt ler hon åt betraktarens förvirrade blick under sitt enda ögonbryn, rest som en triumfbåge i svart. Hur lätt hade hon inte kunnat raka bort de där förvillande stråna och göra valet entydigt, men hon vill inte. Väljer inte och vägrar skämmas utan är allting samtidigt. Kvinna och man, människa och djur, döende och ändå så intensivt levande att blicken bränner som eld genom all denna tid. Boel Gerell, författare och kritiker

Dommedag – den dystopiske tendensen i moderne TV-serier. Moderne TV-serier preges i stor grad av dystopien, der fortellinger om steder som er uendelig mye verre enn vårt eget, får forrang. "The Handmaid´s Tale", "Black Mirror", "The Walking Dead", listen er lang. Hva sier denne favoriseringen av dystopien om vårt eget samfunn? Er den et tegn på kulturelt forfall og dyp depresjon, eller bærer den heller i seg et håp om at vi fremdeles kan endre kurs og skape noe godt? I panelet: * Janne Stigen Drangsholt, forfatter og førsteamanuensis ved institutt for kultur og språkvitenskap ved Universitetet i Stavanger. * Ingvil Førland Hellstrand, førsteamanuensis ved institutt for medie- og samfunnsfag, UiS * Øyvind Vågnes, forfatter (siste roman, "Sone Z"), kritiker, oversetter og medieforsker ved UiB. Programleder: Kristin Aalen, filmanmelder og redaktør for kulturkritikk.no.

Denne sommer har der været tre gange så mange skovbrande som normalt i Europa - 1100 er det blevet til. Tendensen er den samme i andre verdensdele, og det samlede CO2-regnestykke er kulsort. Lægger man dertil den kraftige skovrydning i især Sydamerika og Asien, ser det skidt ud for verdens skove. Der er dog også lyspunkter, f.eks. 'Bonn-udfordringen', der har haft held med at få en række lande til at love skovoprettelse på mere end 150 millioner hektar. "Sidste mand slukker lyset" undersøger, hvor ond den onde cirkel med skovrydning og klimaforandringer er - med seniorforsker fra KU's afdeling for Skov, Natur og Biomasse Vivian Kvist Johannsen som gæst. Tilrettelæggere: Søren Bjørn-Hansen og Rasmus Thirup Beck. Værter: Søren Bjørn-Hansen og Rasmus Thirup Beck.

Helt friske tal fra Danmarks Statistik. Det står godt til - færre enfamilieshuse må på tvangsauktion. Tendensen gælder ikke for landbruget, hvor flere tvangsauktioner må ventes, vurderer boligøkonom Mikkel Høegh.Mere om tvangsauktionerJyske Bank TVs pengemagasin "Moneytor" har netop lavet dette tv-indslag om muligheder og faldgruber, hvis man vil købe bolig på tvangsauktion. Læs evt. også om køb af boliger på tvangsauktioner på jyskebank.dkI redaktionen:Tommy Kristensen og Anette von Benzon. redaktionen@jyskebank.dk

Rumänska Adriana och hennes familj har flyttat Europa runt i jakten på jobb. Men hos den svenska Arbetsförmedlingen får de kalla handen. Trots att EU:s regler ger dem rätt till hjälp. Det handlar om Lekplats Europa. Social security coordination enables you to move around Europe and not lose out on your social security rights. Social security coordination – Europe is  your playground. Med frasen Europe is your playground, Europa är din lekplats, ville EU-kommissionen 2010 i en kampanj informera om vilka sociala rättigheter du har om du flyttar inom EU för att jobba. Den fria rörligheten är en grundstomme inom EU-samarbetet, en möjlighet som EU-kommissionen jobbat för att fler ska utnyttja. Tusentals besökare kryssar fram och tillbaka mellan utställningsborden i den stora mässhallen i Västerås. Det är mars och Sveriges största rekryteringsmässa. I en del av mässhallen finns Europa representerat, genom arbetsförmedlare från till exempel England, Irland, Malta och  Norge. Och många, speciellt unga, passar på att ställa frågor. Att jobba utomlands en sväng lockar. Hej, vad heter ni? - Matilda, - Lovisa - Hedda -- England och Storbritannien i så fall tror jag. Jag har planerat att flytta dit kanske vid den här tiden nästa år med några kompisar, men vi får se… Vad ser du framför dig? Hur kommer det bli där då? – Haha, ja det vet man aldrig, Käka en avokado om dan, inte leva på så mycket och jobba asmycket typ. Men vad händer om pengarna tar slut då? Och ni inte har nånstans att bo? – Då flyttar man hem igen. – Ja förklara för mamma att det gick inte som jag hade planerat haha Matilda, Lovisa och Hedda har tack vare den fria rörligheten rätt att söka jobb inom EU och ska behandlas som landets egna medborgare. Men Kaliber kan visa hur EU-migranter som söker sig till Sverige inte behandlas på samma sätt som svenskar när de söker jobb. Hur Arbetsförmedlingen, som ska hjälpa, i stället blir en återvändsgränd. Samtidigt fylls härbärgen i Sverige av jobbsökande fattiga EU-migranter. Kaliber har i över ett halvår följt barnfamiljen från Rumänien som i jakten på jobb har rest Europa runt. I Sverige har det blivit en jakt på 10 siffror. Ännu en jobbmässa, men nu Göteborg. Bland montrar, gratiskarameller och broschyrer springer Adriana 28 år från Rumänien. Några steg bakom går hennes man Nelu och kör en barnvagn. Do you have a plan? – I'm going in all those places. Adriana pratar med så många arbetsgivare hon kan, allt från bemanningsföretag till taxibolag. Men alla vill de ha samma sak, 10 siffror. Ett personnummer. – They all need personal number. Adriana och Nelu har med hjälp av den fria rörligheten tagit sig till Sverige för att söka jobb. Men hittills har det inte gått som de tänkt. Och de där tio siffrorna har ständigt dykt upp som ett hinder i sökandet. Men vår berättelse börjar i oktober 2012.  I en glänta i skogen på Hisingen utanför centrala Göteborg står några tält uppställda. – This is our tent. I ett av tälten, ett blått som är täckt med en presenning, ligger lite leksaker. Här har Adriana, Nelu och deras fyraårige son Gaby sovit i snart två månader. På dagarna är de inne i centrala Göteborg och söker jobb. – In the day it's ok, if it's not getting wet. But in the night it's getting wet and the smell is not very good also. I can show you some insects. I told you that they bite. Det har varit blött, kallt och en massa kryp som bits berättar Adriana och pekar in i tältet. En bit bort inne i skogen ligger en planka över ett hål i marken. Det är toaletten. Adriana visar en vit påse. Här förvarar de bröd, bananer, ost och annan mat. Mycket får de från kyrkan inne i stan. – So we put all the time the food in the tree. It's better for the insects also do not come inside and for us. Påsen har de hängt i ett träd. Så det inte ska lukta för mycket och för att inte för många insekter ska ta sig in i tältet.  Nelu och Adriana kommer från Rumänien. Ett av EU:s fattigaste länder,  runt en tredjedel av befolkningen lever enligt EU:s mått i allvarlig materiell fattigdom. 2007 blev Rumänien medlem i EU.  Nelu och Adriana gav sig, som många andra Rumäner, ut i Europa i jakten på jobb.  De berättar hur de träffades i Spanien för att sen flytta från land till land. De har vandrat genom Tyskland, liftat genom norden och bott på gatan i jakten på jobb. Två barn har de fått under sin resa. Gaby smiter in i det blå tältet och börjar leka med en speldosa. Han är fyra år men pratar inte.   Gaby har autism. I ett läkarutlåtande kan Kaliber läsa att han  är i behov av en specialistutredning för att kunna få rätt rehabilitering. Gabys lillasyster, Elena, bor just nu hos farföräldrarna i Rumänien. De lever redan under knappa förhållanden och kan inte ta hand om Gaby. – Gaby wasn't so happy in the beginning, but after that he was ok. I början tyckte inte Gaby om att bo i det blå tältet berättar Adriana. Det var trångt, kallt och mörkt. De hade inget ljus i tältet på flera veckor. – It was good to be in here. Better than being on the street. Men det har varit mycket bättre att vara här än att vara på gatan säger hon. Den ekonomiska krisen i Europa har satt den fria rörligheten på prov. Det säger Peo Hansen,  biträdande professor i statsvetenskap vid Linköpings universitet. – Tendensen är att vi ser en ökad utvandring från krisländerna och vi ser att många av dem söker sig till EU-länder där de tror sig ha bättre utsikter. Han talar om hur människor i krisens spår mer eller mindre tvingas till ett liv som nomader. Att den fria rörligheten inte används som den var tänkt. – Den skulle ha en utjämnande effekt på EU:s arbetsmarknad, men den vi ser nu, och som hamnat i fokus nu, är att människor som är arbetslösa använder den fria rörligheten mer som i ren desperation därför att de vet att utsikten i deras egna länder är lika med noll. Och då prövar de att helt enkelt åka på vinst och förlust. De ser det här som ett desperat försök. Trots att den fria rörligheten inom EU är en grundstomme har den nu börjat ruckas på. Spanien fick i december tillstånd från EU-kommissionen att förlänga de restriktioner för rumänska arbetare de haft sedan 2011. Och det är nu systemet testas säger Peo Hansen. – Därav kan man prata om att det som en gång var det här stora paradnumret från EU:s sida, med att den fria rörligheten var något man skulle uppmuntra, så har det idag blivit en kris där vi inte vet vart utvecklingen ska gå. Vad tycker du om utvecklingen som sker nu? – Jag tycker den är ganska läskig. I Storbritannien gjorde nyligen premiärminister David Cameron ett uppmärksammat utspel. Han vill införa begränsningar för rumäner och bulgarer när de vid årsskiftet kommer ha rätt att röra sig fritt inom hela EU. Ett utspel som statsminister Fredrik Reinfeldt var snabb att kritisera i SVT. – Han för precis som Göran Persson  en gång gjorde diskussioner om hur fall det ska leda till social turism. Jag tycker det är olyckligt. Jag tror på ett Europa som ska vara öppet och ha fri rörlighet. Och där vi snarare ska ställa frågan hur vi ska underlätta för människor som kommer hit att komma in i arbete. Fredrik Reinfeldt talar om att underlätta för EU-migranter som kommer till Sverige att komma in i arbete. En viktig väg till jobb är Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen ska hjälpa jobbsökande från andra EU-länder precis på samma sätt som svenskar.  Men Kaliber får höra att EU-migranter inte alls behandlas lika och det talas om en slags B-lista. – Any kind of work, any kind. Vi söker alla sorters jobb säger Adriana. Hon sitter, och fyller i en inskrivningsblankett på en arbetsförmedling på Hisingen i Göteborg. Hon har gjort samma sak flera gånger tidigare säger hon.  – Hej. – Hej. I just filled out those papers… Det blir Adrianas tur att få hjälp. Men när hon lämnar in sitt papper frågar kvinnan vid servicedisken om Adriana har sina tio siffror i Sverige. – But you haven't your ten numbers in Sweden? – No. Nej säger Adriana. Då kan vi inte göra mer just nu får hon till svar. Siffrorna kvinnan frågar efter är antingen ett svenskt personnummer eller ett så kallat samordningsnummer – ett sorts tillfälligt personnummer som myndigheter kan använda. Kvinnan bakom disken stämplar Adrianas inskrivningsblankett och sätter in det i en pärm. Adriana är välkommen tillbaka när hon skaffat sina siffror. Jag vill veta mer om pärmen och varför inte Adriana blir inskriven i arbetsförmedlingens digitala system där de normalt sett utför sina jobbmatchningar. Jag får prata med samordnare Lena Ekström. – För att kunna registreras som arbetssökande i vårt system så måste man ju ha ett svenskt personnummer, eller ha ett samordningsnummer. Och har man inte det då skriver man in sig manuellt på ett papper som vi har i en pärm som vi låser in här på kvällen. Tills man uppvisar att man har ett personnummer och det kan man ju få på Skatteverket. När de har visat upp det då registrerar vi in dom i vårt arbetssystem som vi använder då. Arbetsförmedlingen kan alltså inte registrera Adriana på samma sätt som svenska sökande säger samordnare Lena Ekström. I stället sätts hennes inskrivningsblankett in i en pärm. Och eftersom Adriana inte har ett svenskt personnummer blir hon hänvisad till Skatteverket för att skaffa ett samordningsnummer.  Så hon kan skrivas in på riktigt. – Skatteverket Mikael Udd. Men när Kaliber kontaktar Skatteverket, säger de att det här är helt fel. Mikael Udd är rättslig specialist på verket. – Om det är en annan myndighet, en statlig myndighet, som har ett behov av ett samordningsnummer, då ska de lämna en begäran till Skatteverket. Så en privatperson kan inte komma till er och säga att man vill ha ett nummer? – Nej det är inte så det går till utan en begäran ska komma från en myndighet. Det är alltså Arbetsförmedlingen som ska vända sig till Skatteverket om de har ett behov av ett samordningsnummer – inte Adriana. Och det visar sig att Adriana inte är den enda EU-migrant som inte kunnat skriva in sig på vanligt sätt hos Arbetsförmedlingen utan hänvisats till Skatteverket. – Arbetsförmedlingen har rätt att ge en arbetssökande ett samordningsnummer, men man gör det inte. Jag träffar Claes Haglund, projektledare för Crossroads, ett projekt som drivs av stadsmissionen med bidrag från Göteborgs stad. Här kan arbetslösa EU-migranter få hjälp. Och Claes Haglund träffar ofta personer vars ansökningar hamnar i pärmar på Arbetsförmedlingen. – Du skriver in dig på arbetsförmedlingen, du skrivs in på ett papper – som du i min värld lika gärna kan ta med dig det där pappret därifrån. Och det är ett brott mot reglerna som vi har skrivit på när vi blev EU-medlemmar. På Crossroads erbjuds svenskundervisning, mat och rådgivning om hur man söker jobb. Men många EU-migranter jobbar svart när de inte kan hitta några vita jobb säger Claes Haglund. – En del av de vi träffar desperata, man tar det som erbjuds. Och detta hjälper ju – vill jag påstå – hjälper ju svenska samhället till med nu när man stänger ute den här gruppen. Man blir hänvisad till svartarbete. Man blir hänvisad till att stå utanför samhället. En fantastiskt obehaglig utveckling tycker jag. Vi får höra att  kritiken mot Arbetförmedlingens hantering av EU-migranter även finns inom den egna myndigheten. Birgitta Everås har jobbat på flera olika kontor inom arbetsförmedlingen i Göteborg. – Om syftet är att söka jobb i Sverige så tycker jag man kan säga att det är ett hinder för den fria rörligheten om man inte får ett samordningsnummer. För då är man nästan hundra procentigt hindrad från att få ett legalt arbete. Hon började på eget initiativ skaffa, eller rekvirera samordningsnummer som det kallas,  till EU-migranter så att de kunde skrivas in på samma sätt som svenska sökande. – De hade möjligheter att få jobb och jag har sett ganska många som lyckats att få ett arbete. Men för några månader sedan hände något säger hon. Hon säger att hon från Arbetsförmedlingens huvudkontor fick höra att hon skulle sluta rekvirera samordningsnummer till sökande EU-migranter. – Jag tyckte det var orättvist. För den gruppen. De har ju rätt till det, de har rätt att resa runt och söka arbete, men så i praktiken så blir de ju hindrade när de kommer hit då. Och det visar sig att kritiken inte är ny. Vi hittar en rapport från Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF, från 2010. Redan där konstateras brister i hur arbetsförmedlingen registrerar EU-migranter utan person eller samordningsnummer – att de inte kan matchas mot jobb på lika villkor. – Please take a place. För Adriana fortsätter sökandet efter jobb. Men livet har också tagit en helt annan vändning. Adriana är på en Barnmorskemottagning i centrala Göteborg. Hon ligger på rygg på den vita britsen och lyssnar på hjärtljud. Hon är gravid i vecka 36. Barnmorskan Gullborg Fjeldstad känner väl till familjens situation. -- … and you can see the belly is growing and it's following the line. And it's fine. – Yes it is. Adriana och hennes familj har nu fått lämna blå tältet på Hisingen. En frivilligorganisation betalar för ett rum på ett vandrarhem utanför Göteborg. Men för hur länge vet inte Adriana. En natt i november börjar värkarna. Ambulansen hämtar Adriana på vandrarhemmet och en halvtimme efter hon kommit till förlossningen,  föds sonen Mihail. – Baby, baby… 6 timmar gamla Mihail ligger i Adrianas famn. Han har lite mjölk runt munnen. – He was just trying to eat. Got some milk around his mouth. Adriana oroar sig redan för hur livet utanför sjukhuset kommer bli, men säger att Mihail kommer få det bra hur det än blir. Även om de får bo på gatan igen tills de lyckas få ett jobb. – So he's fine. He´s healthy. He is just fine. He will be fine. Vi träffar Gullborg Fjeldstad igen. Adrianas barnmorska från Barnmorskemottagningen. Hon har följt familjens jobbsökande på nära håll. – Det verkade som det var en slags catch 22. Myndigheterna kräver arbete för att ge dem de fyra sista siffrorna.  Och arbetsgivarna vill gärna ha personnummer för att de ska få arbete. Men de var väldigt upptagna av att få detta, att göra vad som helst för att vara självförsörjande och inte vara någon till last, sade hon. Gullborg har samlat in kläder till familjen och försökt se om det funnits någon hjälp från samhället att få i väntan på det där jobbet. – De är i en sån odefinierad situation. De är inte asylsökande, inte flyktingar, inte gömda. De är EU-medborgare som har rätt att vara här, men ändå inte hör hemma nånstans. Men de verkar som de inte finns. Ingen ser dem. Förra året skrev Stadsmissionen i Stockholm i sin årliga hemlöshetsrapport att andelen hemlösa EU-migranter ser ut att öka i Sverige. Kaliber försöker ta reda på hur stor den här gruppen egentligen är, men det är svårt. Socialstyrelsen har hittills inte räknat inte in den här gruppen i sin hemlöshetsstatistik. I år blir första gången. Men siffrorna blir offentliga först senare i vår. Varken Statistiska centralbyrån, Migrationsverket, Skatteverket eller Arbetsförmedlingen har några siffror. Kaliber skickar ut en enkät till kommunernas socialtjänster. 83% har svarat och 70% av dom säger att de sedan början av 2012 haft kontakt med fattiga EU-medborgare som sökt hjälp. Över 100 kommuner uppger att de haft kontakt med barnfamiljer. – Här har vi då sovrummen, dubbelrum. I en röd barack i Göteborg, tvärs över älven från köpcentret Nordstan, bor några av de hemlösa EU-migranterna i natt, på Stadmissionens akutboende Gatljuset. Enhetschef Daniella Andreoli, visar mig runt bland sovsalar, tvättstuga och fikarum. – Det är här inskrivningen sker klockan tre varje dag. Då har vi i en lång kö som går ut här i korridoren, där man köar för att få en nattplats då. Fick alla plats idag? – Nej. Alla fick inte plats idag. Här är trenden tydlig säger hon. Idag är majoriteten av besökarna på akutboendet arbetssökande,  hemlösa EU-migranter. – Under januari månad 2013 hade vi 481 sovande nattgäster hos oss. 302 personer var EU-migranter. Och det är ju en rätt stor del. Vår bild är att målgruppen definitivt har vuxit och blir fler och fler. I Stockholm finns sedan  i vintras två härbärgen specifikt för den här gruppen. Härbärgena är så välbesökta att platserna får lottas ut bland de köande. I Göteborg finns inget sånt särskilt härbärge. – Det som händer nu är att vi slussar ihop personer – missbrukare bland annat – med EU-migranter som absolut inte lider av något missbruk eller psykisk ohälsa eller egentligen någon social problematik över huvudtaget. Och det blir inte bra.  Deras mål – många av dem, ska jag väl uttrycka mig – som vi har pratat med, målet med att de är här i Sverige är ju att de vill jobba. De vill jobba säger hon. Och de vill jobba vitt. Men precis som Adriana, stöter många på problem när de kommer till Arbetsförmedlingen eftersom de saknar person eller samordningsnummer. En kritik som Stadsmissionen i Stockholm också lyfter i sin hemlöshetsrapport förra året. Scen 11, Adriana samlar burkar – In which direction are you going? – Inside first. Adriana försöker se om det finns några pantburkar i papperskorgarna runt centralstationen i Göteborg. Nästan varje dag åker hon in till stan, besöker arbetsförmedlingen och sätter upp jobbansökningar på lyktstolpar.  Pantburkletandet är ett måste för att få in pengar när hon inte har något jobb. Det ger inte så mycket, kanske 50 kronor i veckan.  Det är hård konkurrens om pantburkarna. -- … I didn't see what she threw away. Maybe it was a bottle. Adriana vill bli inskriven på samma sätt som andra på arbetsförmedlingen – ha en chans till ett vitt jobb. Men hittills har det bara blivit lite svarta städjobb hemma hos privatpersoner för att få pengar till saker som mat och blöjor. Vi frågar henne gång på gång under det halvår vi följer henne varför hon inte åker tillbaka till Rumänien, varför hon väljer att vara i en så osäker situation i Sverige med två små barn. Varje gång blir svaret att trots att det är jobbigt här så är det värre i Rumänien. Där finns ingenting. – No, no bottles, nothing. No way to make money. Det finns inte ens burkar att panta i Rumänien säger Adriana. Och när det inte finns några jobb så är pantburkar bättre än inget. Scen 12 AF Fredrik Reinfeldt talar om att underlätta för EU-migranter som kommer till Sverige att komma i arbete. Men Kaliber kan visa hur EU-migranter som Adriana inte alltid får samma hjälp som svenska sökande när de kommer till Arbetsförmedlingen. Att det blir en återvändsgränd. När Kaliber kontaktar Arbetsförmedlingens huvudkontor står det klart att detta är något de redan känner till. Vi får prata med  Martin Sandblom, utredare på enheten Arbetslöshetsförsäkring som säger att Arbetsförmedlingen i de här fallen ska rekvirera samordningsnummer, men inte alltid gör det. – Vill man vara inskriven och ta del av vår service så ska vi rekvirera samordningsnummer. Och jag tror också att vi gör det i vissa fall, men inte alls i alla de fall där vi borde göra det. Vi har också haft den frågan uppe nyligen i ett möte för att slå fast rutiner för hur det ska gå till. Martin Sandblom säger att det inte finns några tydliga rutiner för hur den här gruppen arbetssökande ska hanteras. Att det är därför det blir fel. – Jag tror det har funnits en stor osäkerhet i vår organisation. Bara en dryg vecka innan vi ska publicera det här reportaget händer något. Arbetsförmedlingen fattar ett beslut: att de lokala arbetsförmedlingarna nu ska rekvirera samordningsnummer för samtliga arbetssökande EU-medborgare utan svenskt personnummer som vill skriva in sig. Said Maroufkhani biträdande chef på avdelningen för förmedlingstjänster säger att beslutet innebär att  EU-migranter nu ska få den hjälp de har rätt till. – Jag kan förstå det alltså att man inte har tycker inte det finns rutiner för detta just med anledning utav att den information som gått ut inte varit särskilt tydlig. Och det är därför vi nu går ut med det här beslutet och också uppdaterar våra riktlinjer och handläggarstöd.  Men vad tänker du då om att EU-medborgare har skickats till Skatteverket för att ordna detta själva? – Nej jag tycker det är beklagligt att det har varit på det sättet. Och det tar vi ju på oss självklart att så ska det inte behöva vara. Said Maroufkhani säger att de uppmärksammade problemet först i år och inte känner till att brister konstaterats redan tidigare, bland annat av Stadsmissionen och Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen. Vi frågar hur han ser på det som arbetsförmedlaren Birgitta Everås säger, att hon så sent som i höstas uppmanats att sluta rekvirera samordningsnummer åt EU-migranter . – Det är väldigt beklagligt att hon fått den informationen från huvudkontoret. Hur kan det komma sig? – Ja det är ju alltså den bristande informationen som vi nu försöker åtgärda. Vad händer med alla inskrivningar som sitter i pärmar runt om i Sverige nu då? – Ja då kommer man gå igenom dem och göra det som behöver göras, att rekvirera samordningsnummer och alltihop, om det inte redan gjorts, och registrera elektroniskt i våra system. Adriana och hennes familj har varit i Sverige i över ett år nu. Arbetsförmedlingen har ännu ej fattat beslutet om samordningsnummer när vi träffar henne i början av mars. Vi har nyheter till henne. Kaliber har gjort det som Arbetsförmedlingen alltså skulle gjort för länge sedan. Vi har ringt Skatteverket. – Ja hon har ett samordningsnummer. Det visar sig att Adriana redan har ett samordningsnummer. November 2007 var Nelu och Adriana på genomresa i Sverige på väg till Finland. Adriana var gravid med Gaby i femte månaden. Paret bodde på gatan i Stockholm när de fick  höra om en varmare sovplats.  En lekstuga. Men ägarna ringde polisen. Brottet rubricerades som hemfridsbrott. En kort tid efteråt rekvirerar polisen ett samordningsnummer för Adriana. Jag visar Adriana  numret. Hon säger att  hon inte visste att hon hade ett samordningsnummer. Hon blir förvånad, men samtidigt glad. Nu kanske hon kan skriva in sig på Arbetsförmedlingen på riktigt. – Maybe I can find a job. Adriana är återigen på Arbetsförmedlingen. Den här gången har hon en  utskrift från Skatteverket med sin hand med sitt samordningsnummer i sin hand. Och plötsligt öppnas dörrarna. Hon får sitta ner med en handläggare för första gången och hon skrivs in Arbetsförmedlingens digitala system. Ett  möte bokas om två veckor. How does it feel now? – Much better. It's better that we found it now, so we have some more chances to get some work. So it's very good. Nu har vi kanske en chans säger Adriana och viker ihop lappen med det inbokade mötet och lägger det i fickan. Reportrar: Linda Belanner, Mina Benaissa och Sofia Boo Research: Victoria Gaunitz och Epp Andersson Producent: Sabina Schatzl